LU 1982/83:14

Lagutskottets betänkande
1982/83:14

om ändring i föräldrabalken (prop. 1982/83:62)

Ärendet

I proposition 1982/83:62 föreslår regeringen (justitiedepartementet) att
riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i
föräldrabalken.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet
anför på s. 3.

Med anledning av propositionen har väckts motion 1982/83:77. Motionsyrkandet
redovisas på s. 3.

1 Riksdagen 1982/83. 8 sami. Nr 14

LU 1982/83:14

Lagförslaget

Förslag till

Lag om ändring i föraldrabalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 4 § föraldrabalken1 skall ha nedan
angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

Minil räntie lydelse

15 kap.

4 §

Den omyndiges penningmedel
skola göras räntebärande, och lige
förmyndaren för sådant ändamål
inköpa obligationer eller för ärva
fordran, sorn insknveseller inskrivits
i statsskuldboken, eller adana medlen
mot säkerhet av panträtt i fast
egendom eller ock i myndlingens
namn insalta dem hos bank eller låta
deni kvarsta hos försäkringsbolag
efter därom med bolaget träffad
överenskommelse. Närmare bestämmelser
om de obligationer som mä
inköpas, om beskaffenheten av den
säkerhet, varemot utlåning må ske,
samt om de räkningar, d vilka medel
må insättas lias bank elter kvarstå
hos försäkringsbolag, meddelas av
regeringen.

Den omyndiges penningmedel
skall göras räntebärande.

Förmyndaren får för sådant ändamål 1.

inköpa obligationer,

2. förvärva sådana skuldförbindelser
i övrigt med en löptid på mer
un ett år som har utfärdats av
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
eller av kreditaktiebolag,
med undantag för förlagsbevis eller
andra skuldförbindelser som medför
rätt till betalning först efter utf ärdarens
övriga fordringsägare.

3. förvärva fordran som skrivs in
eller liar skrivits in i statsskuldboken,

4. låna tit medlen mot säkerhet av
panträtt i fast egendom,

5. i den omyndiges namn sätta in
medlen hos bank, eller

6. låta medlen stå kvar hos försäkringsbolag
efter överenskommelse
med bolaget.

Regeringen meddelar närmare bestämmelser
om de obligationer som
får förvärvas, om beskaffenhet av
den säkerhet mot vilken den omyndiges
medel får lånas ut samt om de
räkningar på vilka medlen får sättas
in på bank eller stå kvar hos försäkringsbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Balken omtryckt 1978:853.

LU 1982/83:14

Motionsyrkandet

I motion 1982/83:77 av Allan Ekström (m) yrkas att riksdagen beslutar
utvidga möjligheten för förmyndare att i enlighet med 15 kap. 4 §
föräldrabalken placera medel i vissa värdehandlingar till att även gälla
reverser som utfärdats av finansbolag över vilka bankinspektionen utövar
tillsyn enligt lagen om finansbolag.

Utskottet

En allmän utgångspunkt för förmyndares placering av omyndigas medel är
att placeringen skall ske på sådant sätt att det finns en tillräcklig trygghet för
att tillgångarna består och att skälig avkastning erhålls. I princip skall
förmyndaren ha överförmyndarens samtycke till åtgärden. Vissa värdehandlingar
har emellertid bedömts ge sådan trygghet och avkastning att
överförmyndarens samtycke till placering i sådana handlingar inte är
nödvändig. Enligt 15 kap. 4 § föräldrabalken (FB) får förmyndare sålunda
utan samtycke köpa obligationer eller förvärva fordran som skrivs in eller har
skrivits in i statsskuldboken. Förmyndare får också låna ut medel mot
säkerhet i panträtt i fast egendom eller i den omyndiges namn sätta in medlen
hos bank eller låta dem stå kvar hos försäkringsbolag. Närmare bestämmelser
om bl. a. vilka obligationer sorn får inköpas utan överförmyndarens
samtycke skall enligt i lagrummet lämnat bemyndigande meddelas av
regeringen. Sådana bestämmelser har tagits in i kungörelsen (1974:1048) om
placering av omyndigs medel m. m. Bl. a. har möjligheten att placera
omyndigs medel i obligationer som har utfärdats av bostadsfinansieringsinstitut
och liknande institut begränsats till sådana obligationer som har
utfärdats av vissa närmare angivna institut däribland Sveriges allmänna
hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och kreditaktiebolag
som står under bankinspektionens tillsyn.

I propositionen föreslås att förmyndare ges möjlighet att placera en
omyndigs medel även i andra skuldförbindelser som har utfärdats av
Stadshypotekskassan eller av kreditaktiebolag. En förutsättning för att en
sådan placering skall tillåtas är att skuldförbindelsen har en löptid på mer än
ett år och att den inte är ett förlagsbevis eller annan skuldförbindelse som
medför rätt till betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare.

Till grund för propositionen ligger en till regeringen den 29 december 1981
ingiven skrivelse av Stadshypotekskassan, vilken remissbehandlats. Skrivelsen
är föranledd av att Stadshypotekskassan och kreditaktiebolagen numera i
stor utsträckning tar upp lån förutom i obligationer också mot s. k.
kapitalmarknadsreverser. Som framgår av propositionen erbjuder dessa
reverser lika betryggande säkerhet som de obligationer vilka har utfärdats av
de nämnda kreditinrättningarna, och de ger även möjlighet till god
avkastning. Utskottet tillstyrker förslaget att omyndigs medel skall få

LU 1982/83:14

placeras i sådana reverser med de begränsningar som angivits i propositionen.

Vid remissbehandlingen av den ovannämnda skrivelsen ansåg såväl
bankinspektionen som riksbanken att de omyndigas medel bör kunna få
placeras även i skuldförbindelser som har utfärdats av övriga i 1974 års
kungörelse angivna och alltjämt existerande kreditinstitut, nämligen Sveriges
allmänna hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan och Sveriges
Investeringsbank AB. Investeringsbanken är ett kreditaktiebolag som på
grund av särskilt tillstånd av regeringen inte behöver stå under bankinspektionens
tillsyn. Enligt propositionens förslag skall, som ovan redovisats,
medel få placeras i skuldförbindelser utfärdade av kreditaktiebolag. Genom
att något krav på att bolaget skall stå under bankinspektionens tillsyn inte
tagits in i förslaget kommer den nya placeringsmöjligheten även att omfatta
reverser utfärdade av Investeringsbanken.

När det gäller Hypoteksbanken och Skeppshypotekskassan förklarar
departementschefen (s. 5) att han inte finner anledning att medge att
omyndigs medel placeras i skuldförbindelser som har utfärdats av dessa
institut. I fråga om Hypoteksbanken har enligt vad utskottet inhämtat skälet
för detta ståndpunktstagande varit att banken f. n. inte får ge ut andra
skuldförbindelser än obligationer. I en till riksdagen nyligen avlämnad
proposition 1982/83:56 föreslås emellertid att lagen (1970:65) om Sveriges
allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar m. m. ändras så att
Hypoteksbanken får rätt att fr. o. m. den 1 januari 1983 låna upp medel för
sin verksamhet även mot kapitalmarknadsreverser. Med hänsyn till att dessa
reverser kan bedömas komma att ge lika betryggande säkerhet och samma
goda avkastning som de reverser som utfärdats av Stadshypotekskassan och
kreditaktiebolagen bör enligt utskottets mening förmyndaren ges möjlighet
att utan överförmyndarens samtycke placera den omyndiges medel även i
Hypoteksbankens reverser med de begränsningar som angivits i propositionen.
När det gäller Skeppshypotekskassan däremot finner utskottet ingen
anledning att frångå departementschefens bedömning. På grund av det
anförda föreslår utskottet att i 15 kap. 4 § FB före Konungariket Sveriges
Stadshypotekskassa förs in Sveriges allmänna hypoteksbank.

En ytterligare utvidgning av förmyndarens placeringsmöjligheter föreslås i
motion 77. Motionären yrkar att rätten att placera medel i värdehandlingar
utan överförmyndarens samtycke bör utsträckas till att även gälla reverser
som utfärdats av finansbolag över vilka bankinspektionen utövar tillsyn.

Finansbolagens förening har i en skrivelse till regeringen den 22 september
1982 med anledning av Stadshypotekskassans ovannämnda skrivelse hemställt
att placeringsmöjligheten i 15 kap. 4 § FB skall utvidgas på det sätt som
motionären nu föreslår. Enligt vad utskottet inhämtat har föreningens
skrivelse behandlats i samband med propositionen och därvid avskrivits.
Någon redovisning av skrivelsen har dock inte lämnats i propositionen.

Med finansbolag avses ett aktiebolag som driver finansieringsverksamhet

LU 1982/83:14

och för vilket lagen (1980:2) om finansbolag är gällande. Ett finansieringsföretag
som inte omfattas av lagen får inte använda beteckningen finansbolag.
Enligt finansbolagslagen står samtliga finansbolag under bankinspektionens
tillsyn. Genom beslut av bankinspektionen förs de in i en särskild
förteckning över finansbolag. Att finansbolagen är underkastade bankinspektionens
tillsyn innebär bl. a. att bolagsordningen skall godkännas av
bankinspektionen. Till bankinspektionens befogenheter hör också att om det
anses behövligt förordna om revisor, att förbjuda verkställighet av vissa
beslut och att göra erinringar i syfte att avhjälpa missförhållanden.
Finansbolagen är vidare underkastade vissa kapitaltäckningskrav.

F. n. har i den ovannämnda förteckningen hos bankinspektionen införts ca
140 finansbolag.

Utskottet konstaterar att det förhållandet att finansbolagen står under
bankinspektionens tillsyn innebär vissa garantier för att sådana företags
skuldförbindelser är betryggande. Som näringsutskottet anförde år 1981 i
samband med antagandet av ändringar i kreditupplysningslagen (NU
1980/81:30 s. 23) utgör finansbolagen emellertid en heterogen kategori.
Näringsutskottet framhöll också att det rimligen måste ta avsevärd tid innan
samspelet mellan bankinspektionen och finansbolagen har lett därhän att
inspektionen har samma överblick över finansbolagens verksamhet som över
bankernas. Även om det säkerligen torde finnas finansbolag som kan utfärda
kapitalmarknadsreverser med samma betryggande säkerhet och goda
avkastning som Hypoteksbanken, Stadshypotekskassan och kreditaktiebolagen
ger tillgänglig utredning inte underlag för ett generellt konstaterande
att så är fallet med hela den kategori företag som det nu är fråga om.
Lagutskottet kan därför inte ställa sig bakom motionärens förslag till en
utvidgning av förmyndarens möjligheter att placera den omyndiges medel
utan att först behöva inhämta överförmyndarens samtycke. T. v. bör frågan
om placering av omyndigs medel i reverser som utges av finansbolagen
prövas av överförmyndaren i varje enskilt fall.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet vill tillägga att det är angeläget att finansieringsföretagen har
möjlighet att låna upp medel för sin verksamhet under konkurrensneutrala
villkor. Genom att t. ex. överförmyndares samtycke inte behöver inhämtas
undviks dröjsmål och en administrativt betungande omgång. Det är därför av
betydelse att samtliga kapitalplaceringar, som har den trygghet till sitt
bestånd och den goda avkastning som fordras när det gäller placering av
omyndigs medel, kan ske utan att överförmyndarens samtycke behöver
inhämtas. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen på
området och föreslår sådana ändringar av bestämmelserna som mot
bakgrund av det anförda kan bli erforderliga.

Avslutningsvis vill utskottet peka på att den föreslagna utformningen av
paragrafen innebär att villkoren för placering i kapitalmarknadsreverser
fullständigt regleras i lagrummet medan när det gäller villkoren för övriga

LU 1982/83:14

placeringar dessa tas upp i den särskilda kungörelsen. Enligt utskottets
mening synes det av praktiska skäl mindre lämpligt att ha en sådan ordning.
Frågan har också ett konstitutionellt intresse. Enligt 8 kap. 2 § regeringsformen
(RF) skall föreskrift om enskildas personliga ställning samt om deras
personliga och ekonomiska förhållanden meddelas genom lag. Sådana
föreskrifter är bl. a. föreskrifter om föräldra- och förmynderskap. Med stöd
av 8 kap. 13 § RF har regeringen dock möjligheter att besluta om
verkställighetsföreskrifter. Det i 15 kap. 4 § FB intagna bemyndigandet för
regeringen har tillkommit före regeringsformens ikraftträdande men gäller
till dess det ändras. Den reglering av t. ex. villkoren för inköp av obligationer
som finns i kungörelsen kan enligt utskottets mening sägas i viss mån fylla ut
lagbestämmelsen och består följaktligen inte enbart av verkställighetsföreskrifter.
Till den del bestämmelserna utgör normer borde de intas i
föräldrabalken.

Utskottet som velat fästa uppmärksamheten på detta förhållande utgår
från att vad utskottet nu anfört kommer att beaktas vid en mera omfattande
översyn av bestämmelserna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:77 antar det i
proposition 1982/83:62 framlagda förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken med i härvid fogad bilaga som utskottets förslag
betecknade lydelse.

Stockholm den 7 december 1982

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s),
Ingemar Konradsson (s), Mona Saint Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Stig
Gustafsson (s), Allan Ekström (m), Sigvard Persson (c), Per Israelsson
(vpk), Margit Gennser (m) och Inga-Britt Johansson (s).

LU 1982/83:14

Bilaga

Utskottets lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 15 kap. 4 ;
angivna lydelse.

föräldrabalken1 skall ha nedan

Regeringens förslag

Utskottets förslag

15 kap.

4 §

Den omyndiges penningmedel skall göras räntebärande.

Förmyndaren får för sådant ändamål 1.

inköpa obligationer,

2. förvärva sådana skuldförbindelser
i övrigt med en löptid på mer
än ett år som har utfärdats av
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
eller av kreditaktiebolag;
med undantag för förlagsbevis eller
andra skuldförbindelser som medför
rätt till betalning först efter utfärdarens
övriga fordringsägare,

3. förvärva fordran som skrivs in
eller har skrivits in i statsskuldboken,

4. låna ut medlen mot säkerhet av
panträtt i fast egendom,

5. i den omyndiges namn sätta in
medlen hos bank, eller

6. låta medlen stå kvar hos försäkringsbolag
efter överenskommelse
med bolaget.

Förmyndaren får för sådant ändamål 1.

inköpa obligationer,

2. förvärva sådana skuldförbindelser
i övrigt med en löptid på mer
än ett år som har utfärdats av Sveriges
allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa
eller av kreditaktiebolag; med
undantag för förlagsbevis eller andra
skuldförbindelser som medför rätt
till betalning först efter utfärdarens
övriga fordringsägare,

3. förvärva fordran som skrivs in
eller har skrivits in i statsskuldboken,

4. låna ut medlen mot säkerhet av
panträtt i fast egendom,

5. i den omyndiges namn sätta in
medlen hos bank, eller

6. låta medlen stå kvar hos försäkringsbolag
efter överenskommelse
med bolaget.

Regeringen meddelar närmare bestämmelser om de obligationer som får
förvärvas, om beskaffenhet av den säkerhet mot vilken den omyndiges medel
får lånas ut samt om de räkningar på vilka medlen får sättas in på bank eller
stå kvar hos försäkringsbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Balken omtryckt 1978:853.

GOTAB 73196 Stockholm 1982