KrU 1982/83:25

Kulturutskottets betänkande
1982/83:25

om idrott, rekreation och turism (prop. 1982/83:100 bil. 11 delvis)
Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels de förslag i proposition 1982/83:100 bilaga 11 som rör idrott,
rekreation och turism,

dels 17 motioner rörande bl. a.

det statliga stödet till idrotten,

åtgärder för att stärka idrottsrörelsen,

riktlinjer för turist- och rekreationspolitiken,

insatser för att öka fjällturismen,

finansieringen av verksamheten vid Sveriges turistråd.

NIONDE HUVUDTITELN

1. Stöd till idrotten. Regeringen har i proposition 1982/83:100 bilaga 11
(jordbruksdepartementet) under punkt I 1 (s. 134-136) föreslagit riksdagen
att till Stöd till idrotten för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag
av 172 290 000 kr.

Motioner

I motion 1982/83:754 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen beslutar att under anslaget Stöd till idrotten anvisa
190 100 000 kr.,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag

a) till arvodesbestämmelser för idrottsledare i enlighet med vad som
anförs i motionen,

b) till extra stöd till glesbygdsidrott m. m. för ”ett rundare Idrottssverige”
i enlighet med vad som anförs i motionen,

c) om åtgärder för ett särskilt aktivitetsstöd till klubbar med kvinnoidrott i
enlighet med vad som anförs i motionen,

d) till extra samhällsstöd för idrottsklubbarnas breddverksamhet,

e) till statligt stöd till kommuner för handikappanpassning av idrottsplatser
och -lokaler,

f) som innebär att hela överskottet av tipsmedlen på sikt skall överföras
som stöd till idrotten i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättandet av en
parlamentarisk utredning med uppdrag att utarbeta förslag om hur

1 Riksdagen 1982/83. 13 sami. Nr 25

KrU 1982/83:25

kommersialismens grepp över idrotten skall brytas och utarbeta förslag till
statliga stipendieformer och former för social trygghet för idrottsutövare på
elitnivå i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen uttalar sig för att i samband med internationella
idrottsevenemang i Sverige befintliga anläggningar i största möjliga utsträckning
används och inga anläggningar av engångskaraktär uppförs och ej heller
anläggningar som är starkt överdimensionerade för normalt bruk,

5. att riksdagen uttalar sig för att idrotten bör få ökat utrymme i skolorna i
enlighet med vad som anförs i motionen.

I motion 1982/83:1846 av Elisabeth Fleetwood m. fl. (m) yrkas att
riksdagen begär att regeringen låter utreda hur de s. k. främjandeorganisationernas
statliga stöd i framtiden skall utformas.

I motion 1982/83:1861 av Hans Nyhage (m) yrkas att riksdagen begär att
regeringen på tilläggsbudget för budgetåret 1982/83 beviljar medel till IK
Omega, Borås, i enlighet med vad som föreslagits i motionen.

I motion 1982/83:2200 av Göran Persson (s) och Margot Wallström (s)
yrkas - med hänvisning till motion 1982/83:2199 - såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i nämnda motion anförts angående tävlingsidrott för barn.

Utskottet

Den verksamhet som bedrivs av Sveriges riksidrottsförbund och till
förbundet anslutna medlemmar får bidrag från detta anslag liksom vissa
utanför förbundet stående organisationer - de s. k. främjandeorganisationerna.
Vidare lämnas bidrag till riksanläggningar för den samlade idrottens
behov samt till mindre föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv.

Den medelsanvisning som föreslås i propositionen innebär att
anslaget räknas upp med 8 milj. kr. till totalt 172 290 000 kr. Häri ingår även
kostnader för Sveriges deltagande i 1984 års olympiska spel.

Enligt motion 754 (vpk) bör anslaget ökas med ytterligare drygt 17 milj. kr.
Detta innebär att motionärerna föreslår samma anslag som Riksidrottsstyrelsen
i dess anslagsframställning, dvs. 190,1 milj. kr.

Regeringens förslag innebär en ca 5-procentig uppräkning av anslaget.
Utskottet anser sig inte böra föreslå en ytterligare ökning och tillstyrker alltså
regeringens förslag till medelsanvisning för budgetåret 1983/84. Motionen i
här aktuell del (yrkande 1) avstyrks.

I motion 1846 (m) förordas att regeringen skall låta utreda hur det
statliga stödet till de s.k. främj andeorganisationern
a

i framtiden skall utformas. Motionärerna anför att dessa organisationer som
nu erhåller statligt bidrag genom Riksidrottsförbundet önskar att även i
budgethänseende få en självständig ställning i förhållande till förbundet. De

KrU 1982/83:25

åberopar vidare riksdagens revisorers förslag enligt vilket främjandeorganisationerna
borde bilda en samarbetsorganisation. Denna skulle fungera som
samarbetspartner med Riksidrottsförbundet, äska anslag och i övrigt
framföra krav och önskemål till förbundet. Revisorernas förslag avstyrktes
dock av kulturutskottet (KrU 1982/83:1) och avslogs av riksdagen.

Utskottet hänvisade därvid till att frågan om ett ställningstagande från
statsmakternas sida till hur insatserna för turism och rekreation skall
samordnas kommer att aktualiseras när turist- och rekreationsutredningen
(TUREK) har avgett sitt slutbetänkande. Ett genomförande i förevarande
sammanhang av revisorernas förslag skulle därför innebära att man införde
en ordning som kan behöva omprövas inom en nära framtid vilket framstår
som mindre lämpligt, menade utskottet.

I budgetpropositionen aviseras att de organisatoriska frågorna på rekreationspolitikens
område kommer att ses över under det kommande budgetåret.
Jordbruksministern anför att många skäl talar för att insatserna bör
samordnas på ett helt annat sätt än i dag. Utskottet anser sig därför kunna
räkna med att det statliga stödet till främjandeorganisationerna kommer att
bli föremål för överväganden. Med hänsyn härtill och till tidigare ställningstagande
finner utskottet inte anledning att föreslå riksdagen att göra en
framställning till regeringen i enlighet med motion 1846.

Vänsterpartiet kommunisterna för i motion 754 fram en rad förslag
rörande idrottspolitikens inriktning och om insatser för att stödja och
utveckla idrottsrörelsen. Flera av de frågor som motionärerna tar upp
behandlas i idrottsrörelsens idéprogram Idrott 80 och har även tagits upp på
riksidrottsmötet hösten 1981. De synpunkter och önskemål som nu är
aktuella har utskottet behandlat vid tidigare riksmöten med anledning av
motioner från vänsterpartiet kommunisterna.

Motionärerna önskar att förslag om extra stöd till glesbygdsidrott
för ”ett rundare Idrottssverige” skall utformas. Med anledning av
ett förslag som överensstämmer med det nu föreliggande redovisade
utskottet förra året (KrU 1981/82:19) att en särskild arbetsgrupp tillsatt av
Riksidrottsstyrelsen i oktober 1981 har lagt fram en rad förslag för att komma
till rätta med de i motionen aktualiserade problemen. Riksidrottsförbundet
har ställt sig bakom arbetsgruppens förslag. Enligt vad utskottet inhämtat
söker man från förbundets sida få till stånd avtal med statens järnvägar och
SAS om rabatterade resor för idrottsklubbar. I sin anslagsframställning för
budgetåret 1983/84 anger Riksidrottsförbundet att en kartläggning av
tävlingsidrottens organisation och finansiering kommer att avslutas under
senare delen av innevarande budgetår. Först då, sägs det, kan det totala
behovet av extra medel för resekostnadsutjämning inom idrotten beräknas.
Något särskilt initiativ från riksdagens sida är med hänsyn till det anförda
enligt utskottets mening inte erforderligt. Yrkande 2 b avstyrks sålunda.

Ytterligare ett yrkande syftar till ett särskilt aktivitetsstöd till kvinnoidrott.
Med anledning av motionärernas förslag vill utskottet erinra om att

1* Riksdagen 1982/83. 13 sami. Nr 25

KrU 1982/83:25

utveckling av kvinnoidrott ingår bland de områden som enligt riksidrottsmötet
1981 skall prioriteras. Sedan år 1978 har Riksidrottsförbundet avsatt
speciella medel för satsning på kvinnlig idrott. Inom specialförbunden pågår
ett stort antal projekt som rör kvinnoidrott varav kan nämnas ett projekt om
jämställd idrott som genomförs i samarbete med jämställdhetskommittén.
Utskottet vill liksom tidigare år erinra om att det varje år fr. o. m. år 1977
som sin mening uttryckt att det är angeläget att man inom idrottsrörelsen
energiskt fullföljer strävandena att åstadkomma ökat utrymme för kvinnoidrotten
och att skapa jämlika förhållanden för män och kvinnor. Med
hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet yrkande 2 c.

Förslag om ett extra samhällsstöd för idrottsklubbarnas breddverksamhet
bör enligt motionärerna utarbetas. Med anledning av detta
yrkande, som också framförts vid tidigare riksmöten, vill utskottet erinra om
sitt av riksdagen godkända uttalande år 1981 (KrU 1980/81:24, se även KrU
1981/82:19). Med hänvisning till att prioriteringsfrågorna måste tillmätas
särskilt stor vikt i ett läge då stödet till idrotten inte längre kan ökas i den takt
som varit fallet under 1970-talet uttalade riksdagen efter förslag av utskottet
att handikapp-, bredd- och motionsidrott samt kvinnoidrott särskilt bör
uppmärksammas vid Riksidrottsstyrelsens fördelning av stödet till idrotten
inom givna anslagsramar. I propositionen framhåller föredraganden att det
är viktigt att idrottsrörelsen ges möjligheter till fortsatta insatser för att
aktivera fler människor i olika former av idrott och motion. Något särskilt
initiativ från riksdagens sida finner utskottet inte erforderligt och avstyrker
alltså yrkande 2 d.

Motionärerna önskar ett statligt stöd till kommuner för handikappanpassning
av idrottsplatser och -lokaler. Vid sin behandling av motsvarande
yrkanden åren 1980, 1981 och 1982 (KrU 1979/80:30, KrU 1980/81:24,
KrU 1981/82:19) har utskottet hänvisat till sin principiella inställning i fråga
om specialdestinerade statsbidrag till kommunerna. Med erinran härom
avstyrker utskottet motionen i denna del (yrkande 2e).

Motionärerna förordar att regeringen skall lägga fram förslag till
arvodesbestämmelser för idrottsledare. De anser att alla personer
med viktiga ledaruppdrag bör arvoderas enligt samma grunder som
studieledare inom studieförbunden. Utskottet har i sina av riksdagen
godkända betänkanden KrU 1980/81:24 och KrU 1981/82:19 påpekat att
frågan uppmärksammas av idrottsrörelsen själv och att det därför inte finns
anledning för riksdagen att begära förslag från regeringen.

Inte heller denna gång finns det enligt utskottets mening anledning för
riksdagen att frångå den uppfattning riksdagen tidigare intagit till den
aktuella frågan. Motionsyrkandet 2 a avstyrks.

På sikt bör hela överskottet av tipsmedlen föras över som stöd till
idrotten, föreslås i motionen. Denna fråga har behandlats av riksdagen vid
flera tillfällen och senast våren 1982 (KrU 1981/82:19). Utskottet hänvisade
vid detta tillfälle till den redogörelse för tidigare ställningstaganden samt för
användningen av tipsmedlen som utskottet lämnat i sitt av riksdagen

KrU 1982/83:25

godkända betänkande KrU 1980/81:24. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet ifrågavarande motionsyrkande (yrkande 2f).

Motionärerna yrkar att en parlamentarisk utredning skall få i uppdrag att
utarbeta förslag om hur kommersialismens grepp över idrotten
skall brytas. Frågor rörande idrottens finansiering behandlas i idéprogrammet
Idrott 80. Inom Riksidrottsförbundet har en särskild arbetsgrupp i
uppdrag att utreda frågor som avser finansiering genom lotterier, bingo,
reklam och sponsorer.

Med hänvisning härtill samt till ett uttalande våren 1981 (KrU 1980/81:24)
om att problem av denna art inte kan lösas genom att de bearbetas av en
parlamentarisk utredning avstyrker utskottet yrkande 3 i ifrågavarande
del.

I uppdraget för den i motionen föreslagna utredningen bör även ingå att
utarbeta förslag till statliga stipendieformer och till social trygghet
för idrottsutövare på elitnivå. Enligt de mål som riksidrottsmötet
1981 fastställde för verksamheten skall man söka utveckla elitidrotten
genom att förbättra den sociala situationen för aktiva idrottare och ledare.
Riksidrottsförbundet disponerar särskilda fondmedel för ”elitidrottutbildningsstipendier”.
Sådana stipendier om 10 000 kr. delas f. n. ut årligen till
150 utövare av elitidrott.

Något särskilt initiativ från riksdagens sida finner utskottet inte erforderligt
och avstyrker därför denna del av motionen (yrkande 3 delvis).

I motionen föreslås att riksdagen bör uttala att i samband med
internationella idrottsevenemang i Sverige befintliga anläggningar
i största möjliga utsträckning används och inga anläggningar av
engångskaraktär uppförs och ej heller anläggningar som är överdimensionerade
för normalt bruk.

Detta yrkande förelåg även åren 1981 och 1982 och utskottet finner nu lika
litet som då anledning förorda att riksdagen gör något uttalande i denna
fråga. Yrkande 4 avstyrks alltså.

Motionärerna önskar vidare att riksdagen skall göra ett uttalande om att
idrott bör få ökat utrymme i skolor och förskolor.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet erinra om sina uttalanden
vid behandlingen av motsvarande motionsyrkanden åren 1981 och 1982
(KrU 1980/81:24, KrU 1981/82:19). De åtgärder som föreslås för gymnasieskolan
i budgetpropositionen bör även noteras i detta sammanhang. Dessa
innebär att antalet intagningsplatser för kombination av gymnasieskolstudier
och elitidrott, de s. k. idrottsgymnasierna, ökas samt att en försöksverksamhet
med kombination av specialidrott och studier vid hemortens gymnasieskola
påbörjas. Frågan behandlas i utbildningsutskottets betänkande 1982/
83:21. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet även detta
motionsyrkande (yrkande 5).

I motion 2200 (s) yrkas att riksdagen i en framställning till regeringen
ställer sig bakom det uttalande om tävlingsidrott för barn som

KrU 1982/83:25

görs i motion 2199 (s). Enligt den senare motionen kan vissa former av idrott
medföra skador i första hand av psykisk art på barnen. Det har förekommit
att ambitiösa föräldrar och idrottsledare ställer alltför stora krav på
ungdomarna som dessa inte orkar med. Motionärerna pekar också på
problem i samband med tävlingsidrott då unga deltagare inte längre uppfyller
kraven för att delta i matcher och tävlingar. De anser därför att man bör
undersöka om det är möjligt att -genom att ändra reglerna för statsbidrag till
idrotten - åstadkomma en förändring så att de negativa effekterna av
tävlingsidrott för barn motverkas.

Inom idrottsrörelsen ser man allvarligt på problem som rör barn och
tävlingsidrott. Riksidrottsförbundet satsar på utökad information och
utbildning av ungdomsledare och instruktörer. De riktlinjer för ungdomsverksamheten
som anges är att man inom idrotten skall motverka tidig
specialisering och att idrott skall vara lek och nöje för barn.

Det är enligt utskottets mening viktigt att de risker som kan uppstå i
samband med träning och tävling i unga år noga uppmärksammas och att man
inom idrottsrörelsen söker komma till rätta med de avigsidor som kan finnas
inom barnidrotten. Med anledning av motionsyrkandet vill utskottet dock
erinra om att idrottens ställning som självständig folkrörelse innebär att
idrottsrörelsen självständigt svarar för användningen av befintliga medel. En
styrning genom villkor vid medelstilldelningen, så som motionärerna synes
avse, är därför inte lämplig. Med hänsyn till vad som anförts finner utskottet
inte anledning att föreslå något riksdagsinitiativ med anledning av motion
2200 i denna del (yrkande 1).

I detta sammanhang behandlar utskottet ett förslag i motion 1861 (m) om
att regeringen på tilläggsbudget för budgetåret 1982/83 skall bevilja medel till
IK Omega i Borås. Motionären refererar till den motivering för
motsvarande yrkande som fördes fram vid riksmötet 1981/82 och kulturutskottets
ställningstagande till detta våren 1982 (KrU 1981/82:19). Han
hävdar att naturvårdsverket i juni 1980 på felaktiga grunder avslog
idrottsklubben Omegas ansökan om bidrag från anslaget Stöd till idrotten
och att det bidrag som sedermera, i april 1981, utgått är för lågt. Det borde
vara angeläget, säger motionären, för kulturutskottet och riksdagen att
fastslå att de normer som i här angivet fall gällde såväl då ansökan gjordes
som då den behandlades också borde ha tillämpats.

Av den utförliga redogörelse för bakgrunden till förslaget i det då
föreliggande motionsyrkandet som utskottet lämnade förra året framgick
bl. a. följande.

De normer för statsbidrag för anläggningsverksamhet som tillämpades
fram t. o. m. budgetåret 1979/80 innebar bl. a. att bidrag utgick i mån av
tillgång på medel under anslaget Stöd till idrotten: Anläggningsstöd och efter
ansökan hos statens naturvårdsverk. Normerna innebar vidare att beslut om
bidrag skulle fattas före byggnadsarbetenas påbörjande. De samlade

KrU 1982/83:25

ansökningarna översteg varje år de av riksdagen anvisade medlen. Enligt den
praxis som verket tillämpade lämnades för sådana ansökningar som
uppfyllde kraven för statsbidrag medgivande att påbörja byggnadsverksamheten
utan att rätten till statsbidrag därvid gått förlorad för den bidragssökande
och utan att medel för investeringen funnits tillgängliga vid tidpunkten
för tillståndsgivningen. Vid meddelande till dem som ansökt om sådant
tillstånd ställde verket dock endast i utsikt att ansökan skulle prövas för
statsbidrag. På detta sätt uppstod en betydande kö med tidvis nära fem års
väntetid för statsbidragsbeslut. Våren 1980 fastställde statsmakterna (prop.
1979/80:100 bil. 13, KrU 1979/80:30, rskr 1979/80:377) ändrade riktlinjer för
disposition av medel från anslaget. I fråga om stöd till mindre idrottsanläggningar
innebar de nya normerna bl. a. att endast föreningar kan åtnjuta
bidrag till investering i idrotts- och friluftsanläggning. Vidare betraktas som
mindre anläggning endast investeringsobjekt vars totala kostnad är mindre
än 500 000 kr. i 1979 års prisläge. Anläggningen skall vidare vara av lokal
karaktär och skall ej kunna anses vara ett kommunalt åtagande. Den 1
januari 1980 fanns hos naturvårdsverket ca 860 ansökningar omfattande
totalt drygt 22 milj. kr. Då den genomsnittliga andelen statsbidrag i de
berörda investeringsobjekten enligt normer och föreskrifter varit mellan
15-25 % motsvarade detta belopp en investeringsvolym av ca 130 milj. kr. i
idrotts- och friluftsanläggningar.

Naturvårdsverkets anläggningsdelegation fattade den 27 juni 1980 beslut
om fördelning av statsbidrag avseende samtliga vid verket före den 1 januari
1980 inkomna ansökningar. Verket fördelade därvid tillgängliga medel. Det
totalt bevilj ade bidragsbeloppet uppgick till 5,4 milj. kr. Härvid kom flertalet
bidragssökande att erhålla mindre bidrag än enligt de normer och den praxis
som tidigare gällt. Vissa bidragssökande meddelades avslag på ansökan.
Beslutet innebar bl. a. att 59 ansökningar som inkommit från kommuner före
den 1 januari 1980 avslogs, liksom nio ansökningar från föreningar avseende
större projekt med en anläggningskostnad överstigande 500 000 kr.

Över naturvårdsverkets beslut hade 180 bidragssökande, huvudsakligen
föreningar, inkommit till regeringen med besvär. Det sammanlagda beloppet
statsbidrag för dessa ansökningar, om 1970 års normer samt vid verket
utvecklad praxis för bidragsgivningen skulle tillämpas, var ca 4 milj. kr.

Sedermera föreslog regeringen i proposition 1980/81:25 att på tilläggsbudget
I för budgetåret 1980/81 4 milj. kr. skulle anvisas till anslaget Stöd till
idrotten: Anläggningsstöd.

Vid första bidragsfördelningen den 27 juni 1980 kunde naturvårdsverket
fördela 5,4 milj. kr. och vid nästa sammanträde i april 1981 de 4 milj. kr. som
anvisats på tilläggsbudget. Den sammanlagda bidragssumman blev alltså 9,4
milj. kr. Om de normer och den praxis som tillämpats tidigare skulle ha
tillämpats vid fördelningen av dessa medel hade det krävts ett anslag om
totalt 19,7 milj. kr. I denna situation valde verket att reducera bidragen till
föreningarna till hälften av vad de skulle ha fått om de äldre normerna hade
tillämpats vid fördelning till föreningsanläggningar. För friluftsanläggningama
som tidigare kunde få högst 30 % av anläggningskostnaden gavs nu
15 %. För Omegas del innebar det 15 % av 920 000 kr., dvs. 140 000 kr.

Utskottet vill framhålla att naturvårdsverket i beslut i maj 1979 medgett IK
Omega att påbörja anläggningsarbeten för friluftsgård och elljusspår utan att
därmed förlora möjligheterna att erhålla bidrag men att det uttalades att
medgivandet inte innefattade något ställningstagande i frågan om bidrag

1** Riksdagen 1982/83. 13 sami. Nr 25

KrU 1982/83:25

skulle utgå eller ej. Vidare bör framhållas att det i regleringsbrev den 14 juni
1979 för anslaget Stöd till idrotten visserligen föreskrevs att bidrag för
föreningsanläggningar normalt skulle utgå med 30 % av anläggningskostnaderna
men att det också angavs att bidragets storlek skulle bli beroende av
tillgängliga medel under anslagsposten.

Utskottet är medvetet om att IK Omega i likhet med några andra
föreningar har kommit i en besvärlig ekonomisk situation eftersom
föreningen uppenbarligen utgått från att den skulle få bidrag med en större
del av anläggningskostnaden än vad som sedermera blev fallet. Mot den ovan
angivna bakgrunden kan utskottet dock inte dela motionärens uppfattning
att naturvårdsverket behandlat IK Omegas ansökan på ett sådant sätt att
föreningen bör erhålla ytterligare bidrag. Med hänvisning till vad som anförts
och till sitt tidigare ställningstagande avstyrker utskottet motion 1861.

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 och med
avslag på motion 1982/83:754 yrkande 1 till Stöd till idrotten för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
172 290 000 kr.,

2. beträffande det statliga stödet till främjandeorganisationerna
att riksdagen avslår motion 1982/83:1846,

3. beträffande idrottspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1982/83:754 yrkandena 2 a-2 f, 3, 4
och 5,

4. beträffande tävlingsidrott för barn

att riksdagen avslår motion 1982/83:2200 yrkande 1,

5. beträffande statsbidrag till IK Omega

att riksdagen avslår motion 1982/83:1861.

2. Stödtillfriluftslivetm. m. Regeringen har under punkt i 2 (s. 137 och 138)
föreslagit riksdagen att till Stöd till friluftslivet m. m. för budgetåret 1983/84
anvisa ett reservationsanslag av 15 735 000 kr.

Motioner

I motion 1982/83:939 av Lars Svensson (s) och Ulla-Britt Åbark (s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att kyrkan positivt bör medverka vid tillskapande av naturreservat
och friluftsområden.

I motion 1982/83:1080 av Elver Jonsson (fp) och Thure Jadestig (s) yrkas -med hänvisning till vad som anförts i motion 1982/83:1079 - att riksdagen
uttalar sig för att sjösäkerhetsrådet och de frivilliga nykterhets- och
motororganisationerna tillförs resurser för ökade informationsinsatser för

KrU 1982/83:25

förebyggande av sjöonykterhet.

I motion 1982/83:1098 av Ola Ullsten m. fl. (fp) yrkas - med hänvisning till
vad som anförts i motion 1982/83:1097 -

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i nämnda
motion anförts om främjande av fjällturismen,

2. att riksdagen beslutar att anslaget I 2 skall disponeras så att 800 000 kr.
utgår till Svenska turistföreningens fjällverksamhet.

I motion 1982/83:1315 av Stig Alftin (s) och Iris Mårtensson (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av de synpunkter
som utvecklats i motionen när det gäller statliga insatser för utveckling av
Ljusnandalens primära rekreationsområde.

I motion 1982/83:1585 av Olle Westberg m. fl. (s) yrkas-med hänvisning
till vad som anförts i motion 1982/83:1582 - såvitt nu är i fråga

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i nämnda
motion anförts om samhällsstöd för utveckling av turistnäringen i Gävleborgs
län.

Övriga yrkanden i motion 1585 behandlas av näringsutskottet.

I motion 1982/83:1634 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är
i fråga,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av samlade insatser för att möjliggöra alpina VM-och OS-tävlingar i
Åre kommun.

I motion 1982/83:1857 av Gunnar Nilsson i Stockholm m. fl. (s) yrkas,
såvitt nu är i fråga,

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen utarbetar ett konkret
handlingsprogram för hur riktlinjerna från rekreationsberedningens rapport
Statliga insatser för turism och rekreation skall förverkligas när det gäller de
primära rekreationsområdena,

3. att riksdagen beslutar begära att regeringen inom vissa primära
rekreationsområden startar försöksverksamhet enligt vad i motionen
anförts.

Pågående utredningsarbete

Utredningen om den statliga rekreations- och turistpolitiken (JO 1979:07)
- TUREK - har i juli 1982 fått tilläggsdirektiv (Dir 1982:51) samt en
förändrad sammansättning så att den i fortsättningen arbetar i parlamentarisk
form.

I februari 1983 fick TUREK nya tilläggsdirektiv (Dir 1983:18). Enligt
dessa bör åtgärder för att tillgodose behovet av en aktiv rekreations- och
turistpolitik snarast genomföras.

Vidare anför jordbruksministern bl. a. följande.

KrU 1982/83:25

Under hand har jag inhämtat att rekreationsberedningen under våren 1983
kommer att lämna förslag rörande rekreationspolitiken till följd av sitt
uppdrag att redovisa, sammanställa och lämna bedömningar utifrån ett
riksperspektiv av utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena.

Det är nödvändigt att TUREK:s arbete påskyndas och i huvudsak inriktas
på den s. k. hinderproblematiken. Som framgår av motion 1977/78:1518,
vilken antogs av riksdagen (KrU 1978/79:15, rskr 48), hindras många
människor av olika skäl från att utnyttja fritiden. Kommittén bör med
utgångspunkt i motionen kartlägga dessa hinder samt föreslå olika åtgärder
för att undanröja dem. Härtill skall TUREK belysa rekreations- och
turistsektorns samhällsekonomiska betydelse.

Kommittén skall följa direktiven (Dir 1980:20) till samtliga kommittéer
om finansiering av förslag till nya utgifter m. m.

De frågor angående närrekreation, turisttransporter och turismens
utvecklingsmöjligheter, som TUREK enligt sina direktiv har att utreda bör
behandlas av rekreationsberedningen.

Tillsammans med redan befintligt material skapar den av mig här
förordade arbetsordningen förutsättningar för att det under hösten 1983 skall
föreligga ett erforderligt utredningsunderlag för en samlad rekreationspolitisk
bedömning.

Vad jag anfört nu innebär att TUREK bör befrias från de övriga
arbetsuppgifter som utredningen har tilldelats genom tidigare meddelade
direktiv. Med hänsyn till den avgränsning av utredningens arbetsuppgifter
som nu har angetts skall utredningsarbetet slutredovisas före den 1
september 1983.

Utskottet

I propositionen aviseras att en översyn av de organisatoriska frågorna på
rekreationspolitikens område skall ske under det kommande budgetåret.
Med hänsyn härtill och till pågående utredningsarbete inom TUREK och
rekreationsberedningen föreslås ett i förhållande till innevarande budgetår
oförändrat anslag. Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna
medelsanvisningen om 15 735 000 kr.

De förslag som folkpartiet lägger fram i motion 1098 syftar till att stärka
och utveckla fjällturismen. Ett yrkande går ut på att riksdagen skall
besluta att anslaget Stöd till friluftslivet m. m. skall disponeras så att bl. a.
800 000 kr. utgår till Svenska turistföreningens fjällverksamhet. I den
motivering till yrkandet som lämnas i motion 1097 hänvisas till förslag i
rapporten (Ds Jo 1981:3) Svenska turistföreningens fjällanläggningar -Huvudmannaskap och kapitalförsörjning. Motionärerna pekar också på att
omkostnaderna för fjällanläggningar är större än för andra turistanläggningar.
Svenska turistföreningen som i stor utsträckning finansierar sin verksamhet
genom medlemsavgifter och frivilliga bidrag från medlemmarna har, sägs
det, stora svårigheter att få fram tillräckliga medel för underhåll.

För innevarande budgetår har under anslaget 600 000 kr. anvisats till
Turistföreningen för driften av fjällanläggningarna. Naturvårdsverket har
föreslagit en höjning med 200 000 kr. för budgetåret 1983/84. Motionärernas

KrU 1982/83:25

förslag innebär en omfördelning inom den totala anslagsramen.

Vid behandlingen våren 1982 av motsvarande förslag konstaterade
utskottet (KrU 1981/82:19) att från ifrågavarande anslag lämnas stöd till en
rad angelägna verksamheter inom rekreations- och friluftslivet. Ett bifall till
motionärernas förslag skulle innebära att stödet till någon annan verksamhet
skulle komma att skäras ned. Vad utskottet då anförde äger alltjämt sin
giltighet. Med hänsyn härtill samt till att någon uppräkning av medelsanvisningen
för kommande budgetår inte är aktuell, anser sig utskottet inte böra
tillstyrka yrkande 2 i motionen.

Enligt samma motion bör särskilda insatser göras för att utveckla
fjällturismen. Motionärerna anser bl. a. att leder och övernattningsstugor i
viss utsträckning behöver byggas ut. Vid flera av de större fjällanläggningarna
behövs det renoveringar och upprustningar. Motionärerna anser att
fjällturism i enkla former måste ses som en del i en social rekreations- och
turistpolitik som bör ha samhällets stöd. Vidare förordas att fjällsäkerheten
skall få ökade resurser. Ett nationalparksmuseum bör inrättas i Jokkmokk.
Snabba och billiga kommunikationer från Syd- och Mellansverige till olika
platser i anslutning till fjällområdena skulle vara en annan insats för att stödja
fjällturismen. Motionärerna önskar att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad som i motionen anförts om utvecklingsinsatser för
turism och rekreation i fjällvärlden.

Vad avser förslaget om inrättande av ett nationalparksmuseum i Jokkmokk
har beslut fattats om att ett fjäll- och samemuseum skall byggas i
Jokkmokk. Museet skall drivas av en stiftelse i vilken ingår staten,
Norrbottens läns landsting, Jokkmokks kommun samt sameorganisationerna
Svenska Samernas Riksförbund (SSR) och Same Ätnam. Museet
beräknas kunna inleda sin verksamhet år 1985. Utskottet konstaterar att
motionen i denna del är tillgodosedd.

Liksom det ovan nämnda förslaget överensstämmer de övriga förslagen i
motionen i allt väsentligt med de som förts fram åren 1981 och 1982.
Utskottet har därvid i sina av riksdagen godkända betänkanden (KrU
1981/82:10, KrU 1981/82:19) erinrat om de olika åtgärder som vidtagits för
att utveckla fjällturismen.

När det gäller att åstadkomma bättre kommunikationer till fjällområdena
har rekreationsberedningen - enligt de tilläggsdirektiv som givits till TUREK
- att behandla frågor angående bl. a. turisttransporter och turismens
utvecklingsmöjligheter. Ett underlag för ställningstagande finns presenterat i
ett delbetänkande från TUREK (Ds Jo 1982:4).

Vad avser insatser för att utveckla fjällturism i enkla former räknar
utskottet med att denna fråga kommer att beröras i de förslag rörande
rekreationspolitiken som beredningen inom kort avser att presentera. Med
hänsyn till det anförda finner utskottet inte anledning att föreslå riksdagen att
göra en framställning till regeringen enligt yrkande 1 i motion 1098.

I motion 1080 (fp, s) yrkas att riksdagen uttalar sig för att sjösäkerhetsrådet

KrU 1982/83:25

och de frivilliga nykterhets- och motororganisationerna tillförs resurser för
ökade informationsinsatser för förebyggande av sjöonykterhe
t.

Sjösäkerhetsrådet som för innevarande budgetår disponerar ca 2 milj. kr.
bedriver en omfattande informationsverksamhet på detta område. Inom en
ram om ca 1,4 milj. kr. planerar rådet att dels inför sommarsäsongen gå ut
med en kampanj med annonser och informationsmaterial - i första hand
riktade mot fritidsfiskare och småbåtsägare, dels arbeta mer långsiktigt med
informationsverksamhet i samarbete med skolor och vuxenutbildning.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget med
kraftfulla insatser för att förebygga onykterhet till sjöss. Härför krävs
emellertid som också påpekas i motionen en ökad medelstilldelning.
Utskottet är inte berett att föreslå riksdagen att göra en särskild framställning
till regeringen enligt motion 1080.

Ett konkret handlingsprogram för samhällets
rekreationspolitiska insatser efterlyses i motion 1857 (s).
Motionärerna hemställer att regeringen skall utarbeta ett konkret handlingsprogram
för hur riktlinjerna från rekreationsberedningens rapport Statliga
insatser för turism och rekreation skall förverkligas när det gäller de primära
rekreationsområdena. I samma motion yrkas att riksdagen skall begära att
regeringen inom vissa primära rekreationsområden startar en försöksverksamhet
enligt vissa i motionen angivna riktlinjer. Dessa går ut på att inom de
primära rekreationsområdena några försöksområden skall utses där folkrörelser
och fackliga organisationer med statligt ekonomiskt stöd skall få
möjlighet att planera, bygga och driva rekreationsanläggningar utifrån sina
målsättningar.

Även när det gäller dessa två förslag vill utskottet hänvisa till att TUREK
och rekreationsberedningen inom kort kommer att redovisa resultaten av
pågående utredningsarbete. Enligt vad utskottet inhämtat kommer rekreationsberedningen
att beröra frågan om viss försöksverksamhet i några
primära rekreationsområden. Utskottet vill även erinra om att enligt
riksdagens beslut våren 1982 (prop. 1981/82:100 bil. 13, KrU 1981/82:19, rskr
1981/82:218) efter prövning av regeringen bidrag kan lämnas även till mer
riktad försöksverksamhet inom rekreations- och friluftssektorn. Bidrag kan
således lämnas till genomförandeutredning och stöd till försöksanläggning -s. k. pilotprojekt - inom primärt rekreationsområde eller närrekreationsområde.

Underlag för ställningstaganden till utformningen av rekreationspolitiken
kommer alltså att föreligga inom en snar framtid. Utskottet utgår från att de
synpunkter och önskemål som förs fram i motionen därvid kommer att vägas
invid kommande ställningstaganden inom regeringskansliet. Med hänsyn till
vad som anförts anser utskottet att en framställning till regeringen enligt
motionen inte är påkallad. I detta sammanhang vill utskottet även erinra om
sina tidigare uttalanden (KrU 1981/82:10 och KrU 1981/82:19) att en

KrU 1982/83:25

självklar utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet och ställningstagandet
till detta bör vara det sociala synsätt som enligt statsmakternas beslut
skall gälla generellt för samhällets insatser för turism och rekreation.

Sammanfattningsvis anser utskottet att ifrågavarande motionsyrkanden
(yrkandena 1 och 3) inte ger riksdagen anledning att göra något uttalande till
regeringen.

I Åre planeras att ansöka om värdskap för såväl alpina VM-tävlingen år
1986 som de Olympiska vinterspelen år 1992. För att bygga ut de alpina
anläggningarna har en särskild investeringsplan om 45 milj. kr. utarbetats. I
motion 1634 (s) föreslås att en u t b y g g n a d i Å r e , så att man där får en
alpin riksanläggning helt finansierad med statliga medel, bör komma till
stånd. Finansieringen bör ordnas i samarbete mellan jordbruks-, arbetsmarknads-
och industridepartementen. En sådan statlig insats är enligt
motionärerna motiverad då den skulle ge Sverige ett välutvecklat alpint
centrum, stabilisera turistnäringen i Jämtland och ge en långsiktig
sysselsättningseffekt på närmare 200 arbetstillfällen.

I proposition 1982/83:150 föreslås vissa sysselsättningsskapande åtgärder
inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde. Arbetsmarknadsministern
anmäler där (bil. 3 s. 18) att från såväl beredningen för
rekreation och turism som från olika turistorgan har synpunkter framförts
om att beredskapsarbeten inom turistsektorn borde prioriteras i högre
utsträckning. Det finns enligt gällande bestämmelser för beredskapsarbeten
inget som hindrar att arbeten utförs inom service- och tjänstesektorn för
turismens räkning. Arbetsmarknadsministern meddelar att hon senare avser
föreslå regeringen att vikten av beredskapsarbete även inom turismens
tjänste- och servicesektor särskilt betonas. Vidare meddelas att hon avser att
senare föreslå regeringen att för kommande budgetår avsätta 15 milj. kr. av
medlen för beredskapsarbeten till turistinvesteringar i Åres alpina centrum.
En förutsättning för detta är att det uppdrag som chefen för jordbruksdepartementet
avser ge till en statlig förhandlare leder till att avtal sluts om att
privata företags planerade följ dinvesteringar av Åre-projektet nu verkligen
kommer till stånd.

Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte har anledning att
göra ett uttalande enligt yrkande 3 i motion 1634.

Samhällsstöd för utvecklingen av turistnäringen i Gävleborgs
län önskas i motion 1585 (s). Motionärerna anser att det finns goda
förutsättningar att bygga ut turistnäringen på olika platser inom länet -särskilt Ljusnandalen och Dalälvsområdet. Det krävs emellertid att samhället
går in med ett stöd för utveckling av dessa områden. I motionen hemställs
att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ställa sig bakom de
synpunkter som lagts fram i motionen.

I motion 1315 (s) föreslås att riksdagen skall göra en framställning till
regeringen om statliga insatser för utveckling av Ljusnandalens primära
rekreationsområde. Motionärerna anser att utbyggnaden av primära rekrea -

KrU 1982/83:25

tionsområden som Ljusnandalen bör prioriteras inom ramen för beredskapsarbeten
och arbetsmarknadspolitiska resurser. Det bör skapas ökade
möjligheter att disponera medel för att utveckla de primära rekreationsområdena
och anläggningar inom dessa. Vidare bör rekreationsområdena och
anläggningar inom vissa områden utses som projektpilotområden. Under
uppbyggnaden av dessa områden bör det ges ett mer fullödigt stöd.
Motionärerna anför att Ljusnandalen är synnerligen lämplig som ett sådant
projektområde.

Som utskottet redovisat i det föregående kommer rekreationsberedningen
inom kort att redovisa utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena
och ge bedömningar utifrån ett riksperspektiv. Det finns därför inte
anledning för riksdagen att göra en framställning till regeringen enligt
motionerna 1315 och 1585 (yrkande 8).

Enligt motion 939 (s) bör riksdagen i en framställning till regeringen uttala
att svenska kyrkan positivt bör medverka när det gäller att tillskapa
naturreservat och friluftsområden. Motionärerna anför att kyrkan äger stora
markområden av vilka flera är lämpade för olika anläggningar för det rörliga
friluftslivet. De anser att när kyrkligt ägd mark bedöms som lämplig för att
antingen bilda naturreservat eller för det rörliga friluftslivet bör den ställas
till förfogande. Med anledning av motionen vill utskottet anföra följande.

Grundläggande bestämmelser rörande kyrklig jord lämnas i lagen
(1970:939) om förvaltning av kyrklig jord. I lagen föreskrivs att förvaltningen
av kyrklig jord skall inriktas på att egendomens avkastningsförmåga
tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt. Naturvårdens och kulturminnesvårdens
intressen skall beaktas i skälig omfattning. Regeringen eller efter dess
bemyndigande kammarkollegiet eller stiftsnämnden får lämna tillstånd till
försäljning eller byte av kyrklig jord bl. a. för att tillgodose bostadsbehovet
på orten eller bildandet av lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk.

Även för förvaltningen av kyrklig jord gäller lagstiftning i övrigt rörande
markinnehav som skogsvårdslagen (1979:429), lagen (1979:425) om skötsel
av jordbruksmark och naturvårdslagen (1964:822, omtryckt 1974:1025).

Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete har
tillsatt en projektgrupp för kyrkans egendomsförvaltning. I denna projektgrupp,
som bl. a. skall utreda vilka skyldigheter kyrkan har på det lokala,
regionala och internationella planet, kommer även frågan om förvaltningen
av kyrklig jord att tas upp. Utskottet anser mot bakgrund av det anförda inte
att motionen bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 till Stöd till
friluftslivet m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 15 735 000 kr.,

KrU 1982/83:25

2. beträffande bidrag till Svenska turistföreningens fjällanläggningar att

riksdagen avslår motion 1982/83:1098 yrkande 2,

3. beträffande åtgärder för att främja fjällturismen

att riksdagen avslår motion 1982/83:1098 yrkande 1,

4. beträffande information mot onykterhet till sjöss
att riksdagen avslår motion 1982/83:1080,

5. beträffande handlingsprogram för samhällets rekreationspolitiska
insatser

att riksdagen avslår motion 1982/83:1857 yrkandena 1 och 3,

6. beträffande utbyggnad av alpin anläggning i Åre kommun
att riksdagen avslår motion 1982/83:1634 yrkande 3,

7. beträffande Ljusnandalens primära rekreationsområde
att riksdagen avslår motion 1982/83:1315,

8. beträffande turism i Gävleborgs län

att riksdagen avslår motion 1982/83:1585 yrkande 8,

9. beträffande svenska kyrkans medverkan vid tillskapande av
naturreservat m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:939.

3. Sveriges turistråd. Regeringen har under punkt I 3 (s. 139-141) föreslagit
riksdagen att till Sveriges turistråd för budgetåret 1983/84 anvisa ett
reservationsanslag av 49 600 000 kr.

Motioner

I motion 1982/83:1327 av Gunnel Jonäng (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär åtgärder så att Sverige kan ingå som medlem i World
Tourist Organization.

I motion 1982/83:1338 av Per Petersson m. fl. (m) yrkas att riksdagen
begär att regeringen skyndsamt utreder frågan om charterresor till svenska
turistmål i enlighet med motionens syfte.

I motion 1982/83:1579 av Mona Saint Cyr (m) yrkas - under åberopande av
motion 1982/83:1578 - att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i nämnda motion anförts om finansieringen av Sveriges turistråd och dess
verksamhet.

I motion 1982/83:1618 av Ola Ullsten m. fl. (fp) yrkas - med hänvisning till
vad som anförts i motion 1982/83:1615 - att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i nämnda motion anförs om turistnäringen.

I motion 1982/83:1634 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) yrkas, såvitt nu är
i fråga,

KrU 1982/83:25

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande behovet av utvecklingsinsatser på turismområdet i Jämtlands
län,

2. att riksdagen uttalar sig för att Sveriges turistråd omlokaliseras från
Stockholm till Östersund.

I motion 1982/83:1856 av Per-Richard Molén (m) och Ingrid Hemmingsson
(m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen angående en översyn av Sveriges turistråds arbetsuppgifter
och styrelsesammansättning.

I motion 1982/83:1857 av Gunnar Nilsson i Stockholm m. fl. (s) yrkas,
såvitt nu är i fråga,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen ger Sveriges turistråd i
uppdrag att inom ramen för sin verksamhet göra prioriteringar till förmån för
de målgrupper som i motionen anförts.

I motion 1982/83:1864 av Alf Wennerfors (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om extra
offensiva marknadsföringsåtgärder för Sverige som turistland i samband med
devalveringar.

Utredning om export av tjänster

I december 1982 tillkallades en särskild utredare för att studera möjligheterna
att stimulera och utveckla den svenska tjänsteexporten inom den
privata sektorn. I direktiven (Dir 1982:92) påpekas bl. a. att turismen är en
sektor med ökande betydelse inom den internationella tjänstehandeln.
Turismens betydelse för betalningsbalansen och sysselsättningen är stor.
Staten har bl. a. därför under senare år förstärkt insatserna för att främja
turismen.

I utredningsuppdraget ingår att söka förbättra statistiken i fråga om
tjänsteexportens omfattning och utveckling. En viktig uppgift för utredaren
är att kartlägga hinder av olika slag som kan verka begränsande för en
utveckling av tjänsteexporten och lämna förslag till åtgärder som är positiva
för tjänsteexportens utveckling. Vidare anförs följande.

Det är angeläget att åtgärder för att främja tjänsteexporten vidtas snabbt.
Förslag till olika åtgärder som kan komma fram under utredningens gång och
som kan genomföras fristående från utredningens samlade ställningstagande
bör redovisas successivt. Detta är särskilt angeläget eftersom det är rimligt att
förmoda att många av de förslag som kommer att läggas kan genomföras av
myndigheter, organisationer och företag utan statsmakternas särskilda
ställningstagande. Detta förhållande torde gälla t. ex. åtgärder som syftar till
att förbättra statistiken.

I direktiven anges att utredningsarbetet bör bedrivas så att en slutredovisning
kan göras före utgången av år 1983.

KrU 1982/83:25

Utskottet

I propositionen föreslås att anslaget till Sveriges turistråd för budgetåret
1983/84 höjs med drygt 3 milj. kr. till totalt 49,6 milj. kr. Det aviseras att
finansieringen av turistrådet som nu staten ensam svarar för kan komma att
förändras. Jordbruksministern anför att de tre stiftarna, staten, Svenska
kommunförbundet och Landstingsförbundet samtliga bör vara med och
finansiera rådet. Förhandlingar härom bör tas upp för att närmare förslag om
delad finansiering skall kunna läggas fram i budgetpropositionen för
budgetåret 1984/85.

I motion 1579 (m) kritiseras detta uttalande. Motionären anser att
riksdagen bör göra en framställning till regeringen om att en sådan
finansiering av turistrådet som föreskickas i propositionen inte
bör komma till stånd. I motiveringen, som lämnas i motion 1578, anförs bl. a.
att - trots att finansutskottet och riksdagen upprepade gånger uttalat att det
är nödvändigt att regering och riksdag upphör med beslut som driver på den
kommunala volymutvecklingen - någon påtaglig förbättring inte har
skett.

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning om att förhandlingar om
att förändra formerna för finansieringen av turistrådet bör tas upp. Utskottet
avstyrker alltså motionen.

Sammansättningen av turistrådets styrelse är föremål för ett
förslag i motion 1856 (m). Motionärerna föreslår att riksdagen skall uttala sig
för att turistföretagens styrelserepresentation bör utvidgas. De redovisar hur
styrelsen är sammansatt och hävdar att turistföretagen är underrepresenterade.
Förändringar i styrelsens sammansättning bör enligt motionärerna ske
utan att antalet ledamöter utökas. De anger dock inte hur detta skulle ske
eller vilka organisationer som skulle få avstå från en styrelseplats.

I turistrådets styrelse om 17 personer ingår representanter för de tre
stiftarna, resenäringen och konsumentintressena. Staten, Kommunförbundet
och Landstingsförbundet har vardera två ledamöter och två suppleanter.
I styrelsen har vidare följande organisationer och föreningar vardera en
ledamot jämte suppleant nämligen LO, TCO, Svenska resebranschens
förening, Sveriges hotell- och restaurangförbund, SAS/Linjeflyg AB,
Sveriges campingvärdars riksförbund, Svenska turistföreningen, statens
järnvägar, Kooperativa förbundet, Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges
redareförening. Turistnäringen representeras alltså av Svenska resebranschens
förening, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges campingvärdars
riksförbund och Svenska turistföreningen.

Med hänsyn till turistrådets uppgifter finner utskottet att rådets styrelse väl
representerar de olika intressena på turistområdet; samhället, folkrörelserna
och näringslivet. Utskottet avstyrker därför motion 1856 i här aktuell del.

Förslag som rör turistrådets verksamhet förs fram i två
motioner. Enligt motion 1856 (m) bör turistrådet lägga om sin verksamhet till
att endast omfatta marknadsföringsinsatser i utlandet. Motionärerna önskar

KrU 1982/83:25

att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd. Som skäl för
förslaget anges bl. a. att det är svårt för en organisation att marknadsföra
svensk turistnäring både inom landet och utomlands.

Då turistrådet inrättades år 1975 angavs som en huvuduppgift för rådet att
planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja marknadsföring av
turism i Sverige. Turistrådet skall därvid söka tillgodose behovet av
semester- och rekreationsmöjligheter hos en bred allmänhet i Sverige och i
de övriga nordiska länderna. Vidare skall rådet ta till vara möjligheterna till
ett växande valutainflöde från utländska turister i Sverige.

Med anledning av motionärernas förslag vill utskottet påpeka att den
svenska hemmamarknaden står för huvuddelen av turismen i Sverige. År
1981 svarade svenska turister för drygt 22 miljoner övernattningar.
Motsvarande siffra för utländska gäster var ca 6,1 miljoner övernattningar.

Utskottet finner inte skäl att förorda en sådan förändring av turistrådets
uppgifter som motionärerna åsyftar. Motionen i denna del avstyrks.

I motion 1857 (s) begärs att regeringen skall ge turistrådet i uppdrag att
inom ramen för sin verksamhet prioritera vissa i motionen särskilda angivna
målgrupper. Motionärerna anser att turistrådet i högre utsträckning än vad
som f. n. sker bör söka tillgodose behovet av rekreation bland de resurssvaga
grupperna i samhället. Det är viktigt att dessa grupper får information om var
man kan få prisbillig rekreation. De anför att en del av turistrådets resurser
för konsumentinformation borde fördelas till de folkrörelser som har kontakt
med låglönegrupper. Vidare menar de att turistrådets anslag i viss
utsträckning bör omprioriteras och bl. a. användas för en försöksverksamhet
som ger familjer från låglönegrupper möjligheter till en alternativ semester.

I fråga om informationsinsatser genomförde turistrådet år 1982 tillsammans
med bl. a. Resö och Svenska turistföreningen en omfattande sommarkampanj.
Broschyren Sverige är fantastiskt skickades såväl våren 1982 som
våren 1983 till samtliga hushåll i Sverige. År 1982 fanns den dessutom
tillgänglig under lång tid på informationsställen över hela landet. Vidare
noterar utskottet att det av turistrådets verksamhetsberättelse framgår att
den löpande inkvarteringsstatistiken avspeglar en ökad efterfrågan på billiga
semesterformer med självhushåll. Under 1981 och 1982 ökade campingen
mest av alla logiformer. Även stugbyarna redovisar under 1981 ett ökat antal
övernattningar.

I propositionen framhålls att det är angeläget att skapa gynnsamma
förutsättningar för såväl svenskar som utlänningar att turista i Sverige i större
utsträckning än f. n. Jordbruksministern understryker att det är särskilt
angeläget att satsa på utvecklingsåtgärder för att kunna erbjuda semesteralternativ
till dem som i dag av något skäl inte har möjlighet att utnyttja sin
ledighet till välbehövlig rekreation. Utskottet vill vidare erinra om att
TUREK enligt tilläggsdirektiv senast till hösten 1983 skall lägga fram förslag
om hur de s. k. hinderproblemen skall kunna lösas. Utskottet utgår från att

KrU 1982/83:25

de synpunkter och önskemål som förs fram i motionen vägs in i det
kommande beredningsarbetet inom regeringskansliet liksom i de förhandlingar
mellan turistrådets stiftare om finansieringen av turistrådet och dess
verksamhet, som aviseras i propositionen.

Mot här angiven bakgrund finner utskottet att en särskild framställning till
regeringen enligt yrkande 2 i motion 1857 inte erfordras.

Förslag om olika insatser för att främja turism i Sverige förs fram i
tre motioner. Folkpartiet menar i motion 1618 att det behövs en ökad
marknadsföring av Sverige som turistland. I den motivering till förslaget som
lämnas i motion 1615 anförs bl. a. att turismen kan bidra till att främja i första
hand de små och medelstora företagen samt förbättra bytesbalansen.
Marknadsföringen av Sverige som turistland skulle även kunna ske genom att
handelssekreterarna kunde få uppdrag knutet till turistrådet. Motionärerna
hemställer att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad
som anförs om turistnäringen.

Enligt motion 1864 (m) skall riksdagen i ett uttalande ställa sig bakom
motionärens synpunkter på behovet av externa offensiva marknadsföringsåtgärder
för Sverige som turistland i samband med devalveringar. Devalveringen
av den svenska kronan hösten 1982 har, sägs det, medfört att Sverige
för utlandsturister blivit ett billigt turistland. Motionären menar att den
utredning som har i uppgift att studera möjligheterna att stimulera och
utveckla den svenska tjänsteexporten inom den privata sektorn bör pröva
olika möjligheter för turistrådet resp. regeringen att marknadsmässigt
utnyttja gynnsamma prisförändringar. I motion 1338 (m) yrkas att riksdagen
skall begära att frågan om charterresor till svenska turistmål skyndsamt skall
utredas. Motionärerna tänker sig att man genom olika former av s. k.
paketresor med reducerade biljettpriser skulle kunna öka turistresor till
avlägsna turistorter i norra Sverige och på Gotland.

Med anledning av de här angivna motionerna vill utskottet anföra
följande. Utskottet delar den positiva uppfattningen om turismen som
kommer till uttryck i de här aktuella motionerna liksom åsikten att alla
möjligheter att främja turism i Sverige bör tas till vara. Statsmakterna har
också under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder i detta syfte. Den i
propositionen föreslagna höjningen av turistrådets anslag motiveras också
med att det härigenom skall bli möjligt att öka insatserna att marknadsföra
Sverige som turistland. Enligt vad utskottet under hand inhämtat kommer
tjänsteexportutredningen i samråd med turistrådet att genomföra en
kampanj för att i utlandet marknadsföra Sverige som turistland varvid man
bl. a. avser att poängtera att Sverige genom devalveringen är ett billigt
turistmål. När det gäller charterresor har ett samarbete mellan turistrådet
och SAS inletts. Frågor som rör charterflyg generellt diskuteras på nordisk
bas inom Nordiska ministerrådets utskott för turistfrågor och inom Nordiska
ämbetsmannakommittén för transportfrågor.

Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att ifrågavarande motioner

KrU 1982/83:25

inte ger riksdagen anledning att göra något uttalande i de aktuella frågorna.
Motionerna 1338, 1618 och 1864 avstyrks alltså.

Ännu ett förslag som syftar till att stödja marknadsföring av Sverige som
turistmål läggs fram i motion 1327 (c). Motionären föreslår att regeringen
skall vidta åtgärder så att Sverige blir medlem i FN-organisationen World
Tourist Organization (WTO). Hon erinrar om att Sverige är medlem i
OECD:s speciella turistkommitté och även i European Travel Commission,
som är ett samarbetsorgan för de västeuropeiska staternas turistorganisationer.
Enligt motionären arbetar WTO på bredare bas än de övriga
organisationerna.

Frågan om ett eventuellt medlemskap i WTO övervägs f. n. inom
regeringskansliet. Utskottet anser att dessa överväganden inte bör föregripas
och avstyrker därför motionen.

I motion 1634 (s) förordas en rad åtgärder i syfte att stödja och utveckla
turismen i Jämtlands län. Motionärerna föreslår bl. a. att riksdagen
skall uttala sig för att turistrådet omlokaliseras från Stockholm till
Östersund. De anser att uppenbara fördelar skulle kunna vinnas genom en
samordning mellan turistrådets verksamhet och den verksamhet som byggs
upp vid Stiftelsen Turismutveckling i Östersund. De vill även att riksdagen
skall göra ett uttalande om behovet av utvecklingsinsatser på turistområdet i
Jämtland. Ytterligare utvecklings- och servicefunktioner inom turistnäringen
bör förläggas till Östersund. Det bör även vara möjligt att där bygga upp
ett fungerande turistadministrativt centrum. Utskottet har i det föregående
haft anledning att påpeka att de organisatoriska frågorna på rekreationspolitikens
område kommer att ses över under budgetåret 1983/84. Jordbruksministern
anför att många skäl talar för att insatserna bör samordnas på ett
helt annat sätt än i dag.

Utskottet är väl medvetet om den betydelse som turistnäringen har för
sysselsättningen och regional utveckling i Jämtlands län. Betydande insatser
bl. a. genom stora bidrag till Åreprojektet har också gjorts från statsmakternas
sida för att stödja de regionala och lokala satsningarna på turism. Till
hösten 1983 kommer det genom TUREK:s och rekreationsberedningens
redovisningar och förslag att finnas underlag för beslut om rekreationspolitikens
framtida utformning. Mot denna bakgrund anser sig utskottet inte
böra föreslå riksdagen att göra något uttalande om turistrådets lokalisering
eller behovet av utvecklingsinsatser för turism i Jämtland.

Under åberopande av vad som anförts hemställer utskottet

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:100 till Sveriges
turistråd för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 49 600 000 kr.,

2. beträffande finansiering av Sveriges turistråd
att riksdagen avslår motion 1982/83:1579,

KrU 1982/83:25

3. beträffande Sveriges turistråds uppgifter

att riksdagen avslår motion 1982/83:1856 i ifrågavarande del,

4. beträffande sammansättningen av Sveriges turistråds styrelse
att riksdagen avslår motion 1982/83:1856 i ifrågavarande del,

5. beträffande inriktningen av Sveriges turistråds verksamhet
att riksdagen avslår motion 1982/83:1857 yrkande 2,

6. beträffande åtgärder för att främja turism i Sverige
att riksdagen

a) avslår motion 1982/83:1338,

b) avslår motion 1982/83:1618,

c) avslår motion 1982/83:1864,

7. beträffande medlemskap i WTO

att riksdagen avslår motion 1982/83:1327,

8. beträffande omlokalisering av Sveriges turistråd

att riksdagen avslår motion 1982/83:1634 yrkande 2,

9. beträffande åtgärder för att utveckla Jämtlands län till ett
turistcentrum

att riksdagen avslår motion 1982/83:1634 yrkande 1.

Stockholm den 28 april 1983

På kulturutskottets vägnar
ING-MARIE HANSSON

Närvarande: Ing-Marie Hansson (s), Tyra Johansson (s), Tore Nilsson (m),
Catarina Rönnung (s), Lars Ahlmark (m), Karl Boo (c), Berit Oscarsson (s),
Gunnar Thollander (s), Gunnel Liljegren (m), Jan-Erik Wikström (fp), Eva
Hjelmström (vpk), Anders Nilsson (s), Stina Gustavsson (c), Iréne Vestlund
(c) och Lars Hjertén (m).

Reservationer

1. Medelsanvisningen tili Stöd till idrotten (punkt 1, mom. 1)

Eva Hjelmström (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar ”Regeringens
förslag” och slutar ”(yrkande 1) avstyrks” bort ha följande lydelse:

Det är viktigt att det statliga stödet till idrottsrörelsen inte urholkas.
Idrotten är en rörelse med bred förankring i samhället och har en
betydelsefull social funktion. Det finns som motionärerna påpekar en risk för
att idrottsrörelsen i ett ansträngt ekonomiskt läge blir beroende av stöd från
näringslivet, sponsorer och av kommersiella projekt.

KrU 1982/83:25

Utskottet anser därför att ett anslag av samma storlek som det
Riksidrottsstyreisen föreslagit i sin anslagsframställning bör anvisas.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:100 och
med bifall till motion 1982/83:754 yrkande 1 till Stöd till idrotten
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
190 100 000 kr.,

2. Det statliga stödet till främjandeorganisationerna (punkt 1, mom. 2)

Tore Nilsson, Lars Ahlmark, Gunnel Liljegren och Lars Hjertén (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar ”Utskottet
hänvisade” och slutar ”motion 1846” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att förslag snarast framläggs om bidragsgivning
till de s. k. främjandeorganisationerna i sådana former som för dessa
ter sig lämpliga. Detta är så mycket mer påkallat som riksdagens revisorer
redan i februari 1982 framlagt förslag i den riktningen. Vad utskottet här
anfört med anledning av motion 1846 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande det statliga stödet till främjandeorganisationerna
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1846 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Idrottspolitikens inriktning (punkt 1, mom. 3)

Eva Hjelmström (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Motionärerna
önskar” och på s. 5 slutar ”(yrkande 5)” bort ha följande lydelse:

I motionen förordas att regeringen bör lägga fram förslag om statligt stöd
till kommuner för handikappanpassning av idrottsplatser och
idrottslokaler. Motionärerna menar att för handikappidrotten innebär
idrottsanläggningarnas utformning ett stort problem. Många äldre anläggningar
fyller inte ens lågt ställda krav på tillgänglighet, och även nya
anläggningar har ofta stora brister. Erfarenheten visar att det statliga stödet
för uppförande av idrottsanläggningar trots vissa förbättringar inte är
tillräckligt. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att det statliga
stödet till kommunerna bör förstärkas. Utskottet tillstyrker alltså yrkande
2 e. Regeringen bör enligt motionärerna lägga fram förslag till arvodesbestämmelser
för idrottsledare. De anser att alla personer med viktiga

KrU 1982/83:25

ledaruppdrag bör arvoderas enligt samma grunder som studieledare inom
studieförbunden. Motionärerna påpekar att de flesta idrottsledare arbetar
ideellt och att många får göra ekonomiska uppoffringar. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att för alla personer med viktigare uppdrag som
ledare bör arvode utgå enligt samma grunder som gäller för studieledare
inom studieförbunden. Utskottet tillstyrker motion 754 yrkande 2 a.

I motionen föreslås att hela överskottet av tipsmedlen på sikt bör
föras över som stöd till idrotten. Med hänsyn till den stora omfattning och
den kraftiga ökningen av överskottet på inkomsterna av tipsverksamheten
anser utskottet att man bör överväga möjligheterna att föra över en större del
av överskottet av tipsmedlen än vad som nu är fallet. Motionen i här aktuell
del (yrkande 2 f) tillstyrks alltså.

Motionärerna yrkar att en parlamentarisk utredning skall få i uppdrag att
utarbeta förslag om hur kommersialismens grepp över idrotten
skall brytas. Utskottet finner detta förslag välmotiverat. Den rapport
som utarbetats av Riksidrottsförbundets arbetsgrupp angående idrottens
kommersialisering visar inte på några nya vägar. Den av utskottet förordade
utredningen bör även ta upp frågan om statliga stipendieformer för
idrottsutövare på elitnivå. Ytterligare en uppgift för utredningen bör vara att
lägga fram förslag till åtgärder för hur elitidrottsmän kan ges social trygghet
efter den aktiva perioden.

Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet yrkande 3.

I motionen föreslås att riksdagen bör uttala att i samband med
internationella idrottsevenemang i Sverige befintliga anläggningar
i största möjliga utsträckning bör användas. Utskottet ansluter sig till
motionärernas förslag. Det är angeläget att det görs klart att några
anläggningar uppbyggda för enstaka större idrottsevenemang inte kan
accepteras liksom inte några anläggningar som är överdimensionerade för
normala tävlingar. Yrkande 4 tillstyrks.

Vad avser förslaget om ett uttalande från riksdagens sida om att idrott bör
få ökat utrymme i skolor och förskolor finner utskottet att
motionärerna tagit upp en viktig fråga. Barn bör ges möjligheter att
tillgodose sitt behov av fysisk aktivitet genom lek och idrott i förskolor och på
fritidshem. Idrotten bör ges ökat utrymme i skolorna. För att motverka tidig
specialisering och därmed sammanhängande utslagning bör all idrottsträning
för ungdom under 13 år ske i skolan. Med hänvisning till vad som anförts
tillstyrker utskottet yrkande 5.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande idrottspolitikens inriktning
att riksdagen

a) med bifall till motion 1982/83:754 yrkandena 2 a, 2 e, 2 f, 3, 4
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) avslår motion 1982/83:754 yrkandena 2 b-d,

KrU 1982/83:25

4. Bidrag till Svenska turistföreningens fjällanläggningar (punkt 2, mom.
2)

Jan-Erik Wikström (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar ”Vid
behandlingen och slutar ”i motionen” bort ha följande lydelse:

Omkostnader för fjällanläggningar är av naturliga skäl större än för andra
turistanläggningar. Den verksamhet som Svenska turistföreningen bedriver
finansieras i stor utsträckning genom medlemsavgifter och frivilliga bidrag.
Turistföreningen har stora svårigheter att få fram tillräckliga medel för
underhåll av fjällanläggningar. Det är enligt utskottets uppfattning väl
befogat att Turistföreningens anslag höjs till totalt 800 000 kr. vilket
motsvarar det belopp som har föreslagits i rapporten (Ds Jo 1981:3) om
Svenska turistföreningens fjällanläggningar. Denna höjning bör kunna
komma till stånd genom en omfördelning inom den totala anslagsramen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande bidrag till Svenska turistföreningens fjällanläggningar att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1098 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Finansiering av Sveriges turistråd (punkt 3, mom. 2)

Tore Nilsson, Lars Ahlmark, Gunnel Liljegren och Lars Hjertén (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar ”Utskottet delar”
och slutar ”alltså motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att någon övervältring av
kostnader för Sveriges turistråd från staten till landsting och kommuner inte
är motiverad. Några förhandlingar i detta avseende bör därför ej upptas. Vad
utskottet här anfört med anledning av motion 1579 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande finansiering av Sveriges turisträd

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1579 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Sammansättningen av Sveriges turistråds styrelse (punkt 3, mom. 4)

Tore Nilsson, Lars Ahlmark, Gunnel Liljegren och Lars Hjertén (alla m)
anser

KrU 1982/83:25

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar ”Sammansättningen
av” och slutar ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det motiverat att rådets styrelse blir föremål för en
översyn efter de riktlinjer som anges i motionen. Detta bör riksdagen med
anledning av motion 1856 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande sammansättningen av Sveriges turistråds styrelse
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1856 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

7. Åtgärder för att främja turism i Sverige (punkt 3, mom. 6)

Tore Nilsson, Lars Ahlmark, Gunnel Liljegren och Lars Hjertén (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar ”Med hänsyn”
och på s. 20 slutar ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att motionerna 1618 och
1864 inte ger riksdagen anledning att göra något uttalande. De avstyrks
således.

Såsom anförs i motion 1338 finns i dag en stor kapacitet inom den svenska
turistnäringen i de län som i övrigt har stora ekonomiska problem och brist på
alternativa lösningar vad gäller sysselsättningen. Turistsäsongen skulle
kunna förlängas och antalet turister öka om kommunikationerna fungerade
bättre och långa restider inte avskräckte utlänningar som söker den
rekreation och trivsel som våra stora fjäll- och skogsregioner lockar med.

KrU 1982/83:25

Det är nödvändigt att chartertrafiken i framtiden inte i stort sett bara går
från Sverige till utlandet utan att vi i ökad utsträckning vänder resandeströmmen.
Detta skulle bl. a. medföra ett ökat valutainflöde till gagn för vår
bytesbalans. En utredning i enlighet med motionens förslag bör snarast göras
i syfte att finna hur t. ex. Gotland och norra Sverige kan inordnas i en
kontinuerlig chartertrafik, vilket inte behöver innebära att statliga subventioner
krävs. Med rätt uppläggning av trafiken och marknadsföringen bör
denna verksamhet vara lönsam för SAS, Linjeflyg och även för SJ och andra
företag som kan sköta matartrafik till och från flygplatserna. Vidare bör det
beaktas att priserna i vårt land nu är jämförelsevis förmånliga.

Regeringen bör ta initiativ som kan påskynda en utveckling i angiven
riktning. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motion
1338 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande åtgärder för att främja turism i Sverige
att riksdagen

a) med bifall till motion 1982/83:1338 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) ( = utskottet)

c) ( = utskottet)

Särskilt yttrande (punkt 1, mom. 3)

Eva Hjelmström (vpk) anför:

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 754 tar vi upp flera för
idrottsrörelsen mycket angelägna frågor. Där föreslås bl. a. att det bör utgå
ett extra stöd till glesbygdsidrott för ”ett rundare Idrottssverige”, att
kvinnoidrott skall uppmuntras genom ett särskilt aktivitetsstöd och att
idrottsklubbarnas breddverksamhet bör få ett utökat stöd från samhället.

De problem som pekas på i motionen är föremål för debatt och utredningar
inom idrottsrörelsen. I de verksamhetsplaner som fastställdes vid riksidrottsmötet
år 1981 ingår en rad insatser för att bl. a. få till stånd ett
utvecklingsarbete på vissa av de områden som aktualiserats i motionen. Jag
anser därför att det finns skäl som talar för att man i dagens läge avvaktar
resultatet av de utredningar och försöksprojekt som Riksidrottsförbundet
har initierat. Härigenom skapas förutsättningar för att utarbeta ett konkret
handlingsprogram.

Jag förutsätter att i ett sådant handlingsprogram kommer att ingå åtgärder
av det slag som föreslås i motion 754.

minab/gotab Stockholm 1983 75357