KrU 1982/83:13

Kulturutskottets betänkande
1982/83:13

om vissa kulturminnesvårdsfrågor
Motionsyrkanden

I motion 1981/82:564 av Olle Aulin m. fl. (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen framförts om behov av
åtgärder för att skydda landskapsbild och kulturminnen.

I motion 1981/82:1317 av Stina Eliasson m. fl. (c, s, m, fp) yrkas

1. att riksdagen beslutar uttala sig för att riksantikvarieämbetet i sin
bidragsgivning prioriterar timmerhusbebyggelse,

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att utvecklingsarbetet i byggnadsvården
i ökad utsträckning ägnas timmerhusen.

Motionsmotiveringar

Motion 1981182:564

Motionsyrkandet är generellt utformat. Motionärerna uppehåller sig
emellertid i motiveringen huvudsakligen vid frågan om åtgärder för att
bevara det skånska landskapets särprägel. Som skyddsobjekt nämner de
pilevallar, äldre vägar, parker och lövskogsområden i anslutning till slott och
herrgårdar, bybebyggelse, fiskelägena och de gamla stationssamhällena.

Motionärerna anför att länsstyrelserna i Skåne kommer att redovisa ett
gemensamt kulturminnesvårdsprogram och att detta tillsammans med länens
naturvårdsplaner bildar underlag för bevarandeinsatser. I första hand
bedöms frivilliga insatser från regionala myndigheter, kommuner och
enskilda böra komma i fråga. Genom effektiviserat samarbete och information
bör mycket kunna åstadkommas. Motionärerna pekar på att hembygdsförbund
och -föreningar har en viktig uppgift att entusiasmera till frivilliga
bevarandeåtgärder. Ett ökat samarbete mellan länsstyrelserna och lantbruksnämnderna
måste också till för att bevara jordbrukslandskapets
speciella karaktär. Motionärerna uttalar vidare att även om frivilliga
överenskommelser bör utgöra grunden för bevarandeplaner, självfallet
också de skyddsinstrument i form av olika speciallagar till skydd för natur,
fornminnen och byggnadsminnen som finns måste komma till användning.
Slutligen anför motionärerna att om de angivna åtgärderna skulle visa sig
otillräckliga ytterligare åtgärder för att åstadkomma ökat hänsynstagande till
kulturlandskapets skydd måste övervägas.

1 Riksdagen 1982/83. 13 sami. Nr 13

KrU 1982/83:13

Motion 1981182:1317

I motionen anförs att svensk byggnadskultur väsentligen är en timmerhuskultur.
Motionärerna utvecklar skälen härför. De anför vidare att, trots att
timmerbebyggelse tillhör det värdefullaste vi har i svensk byggnadskultur,
den i dag är starkt hotad av förstörelse. Stora delar av timmerhusbebyggelsen
saknar sedan länge ekonomisk betydelse och underhålls inte. Röta, rivningar
och hänsynslösa ombyggnader förintar därför varje år stora värden. Alltför
litet görs för att skydda och bevara äldre timmerbyggnader.

Motionärerna anser mot den angivna bakgrunden att hotet om en snabb
förstörelse måste mötas med omedelbar och konsekvent satsning på denna
del av vår byggnadskultur. Det måste vara ett primärt mål för samhällets
insatser inom kulturminnesvården att rädda de väsentligaste delarna av
timmerbebyggelsen åt eftervärlden. Detta måste vara ett riktmärke vid
bidragsgivningen till byggnadsvården och vid samarbetet kring andra
stödformer. Alla som företräder kulturminnesvården måste också öka sina
insatser för vård och rådgivning i ett utvecklat samarbete med byggnadsnämnder,
kulturnämnder och andra med ansvar på området.

Motionärerna hävdar att det utvecklingsarbete som riksantikvarieämbetet
hittills bedrivit i mycket ringa grad avsett bebyggelse i trä. De anför att en
ökad utvecklingsverksamhet på detta område skulle underlätta möjligheten
att bevara den äldre timmerbebyggelsen, både den som kan ifrågakomma för
bidrag och den som kan bevaras helt i enskild regi.

Utskottet

Motion 564 (m) syftar till åtgärder för att skydda landskapsbild och
kulturminnen. I motionsmotiveringen behandlas huvudsakligen åtgärder för
att bevara det skånska landskapets särprägel. Motionsyrkandet är emellertid
generellt utformat. Utskottet behandlar därför motionen från denna
utgångspunkt. Motionärerna anför att ett kulturminnesvårdsprogram för
Skåne tillsammans med båda länens naturvårdsplaner bör bilda underlaget
för bevarandeinsatser. Sådana bör i första hand vara frivilliga men även
speciallagstiftningen på kulturminnesvårdsområdet bör tillämpas. Om de i
motionen angivna åtgärderna skulle visa sig otillräckliga måste ytterligare
åtgärder övervägas för att åstadkomma ett skydd för kulturlandskapet.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att man under de senaste årtiondena
allmänt börjat uppmärksamma de värden som finns bevarade i sammanhållna
kulturmiljöer. Tidigare var intresset främst koncentrerat till värdet av
enstaka särskilt värdefulla objekt. Den angivna förskjutningen i synsätt kan
ses som en direkt följd av de stora förändringar som skett i den fysiska miljön
i våra tätorter. Också de förändringar som orsakats av den fortfarande
pågående rationaliseringen av jordbruket har spelat sin roll. Det nya
synsättet på kulturminnesvården har kommit till uttryck bl. a. genom de

KrU 1982/83:13

riktlinjer som gäller för den statliga kulturpolitiken. Enligt det s. k.
bevarandemålet skall kulturpolitiken verka för att äldre tiders kultur tas till
vara och görs levande. Kulturminnesvården skall inriktas på att bevara också
samlade miljöer vid sidan av den traditionella monumentvården.

Under den fysiska riksplaneringen har frågan om tillvaratagande av
kulturminnesvårdens intressen ägnats stor uppmärksamhet. Genom att
länsstyrelsen blivit regional myndighet för kulturminnesvården har det
regionala och lokala arbetet på området underlättats.

Riksantikvarieämbetet och statens planverk gav i december 1978 ut en
vägledning till kommuner och länsstyrelser om program för kulturminnesvården.
Enligt vad utskottet inhämtat har sådana program antagits i två län
och arbetet på att utforma sådana pågår i omkring två tredjedelar av länen.
Länsstyrelserna i Skåne kommer att i innevarande månad ta ställning till ett
förslag till gemensamt kulturminnesvårdsprogram. Program för kulturminnesvården
kan enligt utskottets mening bli viktiga instrument för att ta till
vara kulturminnesvårdens intressen inom ramen för den fortsatta fysiska
riksplaneringen. I överensstämmelse med vad motionärerna anför är också
naturvårdsplaner för länen av betydelse för att bevara kulturlandskapet.

Det finns i anslutning till det sagda skäl nämna att riksantikvarieämbetet
och statens naturvårdsverk vid kommande årsskifte ger ut en skrift, som tar
upp spörsmål som rör samarbetet mellan naturvård och kulturminnesvård.
Vidare har en arbetsgrupp med företrädare för lantbruksstyrelsen, statens
naturvårdsverk och riksantikvarieämbetet lagt fram förslag om hur samarbetet
mellan lantbruksnämnderna och länsstyrelserna skall kunna effektiviseras
så att naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen på olika sätt
skall kunna bättre beaktas inom jordbruket. Rapporten har remissbehandlats
och bereds f. n. inom jordbruksdepartementet (se även JoU 1981/82:19,
rskr 1981/82:77).

I den ovannämnda vägledningen från bl. a. riksantikvarieämbetet om
program för kulturminnesvården framhålls betydelsen av en samordning i
arbetet med regionala och kommunala program. Vidare framhålls vikten av
att programmen ges en bred förankring i samhället. Det intresse och de
kunskaper som finns i bl. a. hembygdsföreningar måste tillvaratas. Utskottet
vill understryka dessa synpunkter.

Då det gäller frågan om lagstiftningen på kulturminnesvårdens område vill
utskottet framhålla följande.

Inom riksantikvarieämbetet pågår en översyn av fornminneslagen, byggnadsminneslagen
och annan lagstiftning på kulturminnesvårdens område,
som syftar till att utreda förutsättningarna för en enhetlig kulturminnesvårdslag.

Enligt vad utskottet inhämtat övervägs därvid bl. a. möjligheterna att
skapa regler som kan användas för att skydda reservat eller kulturminnesvårdsområden.
Reglerna skulle kunna användas i fall där naturvårdsintresset

KrU 1982/83:13

inte räcker till för att ett område skall kunna skyddas enligt reglerna i
naturvårdslagen.

Riksantikvarieämbetets utredningsarbete förutsätter att förslaget skall
vara anpassat till en ny plan- och bygglag. Avsikten är att en ny lagstiftning
om kulturminnesvården skall kunna träda i kraft samtidigt med en ny planoch
bygglag.

Arbetet på en ny plan- och bygglag bedrivs inom bostadsdepartementet.
Man arbetar med den målsättningen att en ny lag skall kunna föreläggas
riksdagen år 1984.1 fråga om innehållet i det förslag till en plan- och bygglag
som bearbetas i nämnda departement begränsar sig utskottet här till att
framhålla att bevarandeintressena starkt uppmärksammats. Detta gäller
särskilt i fråga om sådana områden och objekt som i ett nationellt perspektiv
bör skyddas eller vårdas.

Utskottet anser under hänvisning till det anförda att något riksdagsinitiativ
med anledning av motion 564 inte är påkallat. Motionen avstyrks således.

Motion 1317 (c, s, m, fp) syftar till ökade insatser för att bevara
timmerhusbebyggelse. Motionärerna vill dels att riksantikvarieämbetet i sin
bidragsgivning skall prioritera timmerhusbebyggelse, dels att utvecklingsarbetet
i byggnadsvården i ökad utsträckning skall ägnas timmerhusen.

Utskottet har inhämtat uppgifter från riksantikvarieämbetet beträffande
de i motionen upptagna frågorna.

Det har därvid framhållits att myndighetens bidragsgivning baseras på
länens planering och prioriteringar och att man f. n. kan utläsa en trend mot
att satsa på framför allt de kulturhistoriskt värdefulla ”överloppshusen”, dvs.
hus som saknar eller har ytterst ringa funktion. Dessa är ofta starkt hotade. I
Jämtland har länsstyrelsen i sin planering formulerat just en sådan
prioriteringsprofil för bidragsgivningen. Vidare har framhållits att vissa
medel, som av arbetsmarknadsskäl beviljats de två senaste åren, till stor del
använts för projekt i skogslänen i mellersta och norra Sverige och att
timmerbyggnaderna därigenom blivit en tung bidragskategori.

Utskottet anser mot bakgrund av den information som inhämtats rörande
bidragsgivningen till timmerhus och till andra projekt att det inte är
motiverat att riksdagen tar något initiativ med anledning av motion 1317 i
denna del (yrkande 1).

Beträffande det utvecklingsarbete som riksantikvarieämbetet bedriver
innehåller de inhämtade upplysningarna bl. a. följande.

Myndigheten har begränsade resurser för utredningsarbete och forskning.
Man har inom ramen för resurserna tvingats prioritera de mest akuta
problemområdena. Problem som är förknippade med puts och avfärgning av
puts har därvid ägnats särskild uppmärksamhet liksom målningsfrågor
generellt. Vård och bevarande av timmerbyggnader har emellertid ofta
anknytning till dessa frågor eftersom många äldre timmerhus är reveterade
eller panelade och målade.

KrU 1982/83:13

Riksantikvarieämbetet har också hänvisat till vissa projekt och rapporter
på området, bl. a. ett projekt - Den nodiska trästaden - som utgjorde
underlagsmaterial för insatserna under byggnadsvårdsåret 1975 och som
kommer att följas upp vid riksantikvarieämbetets höstmöte. Vidare har
riktlinjerna för ett nytt tvåårigt projekt lagts upp, Trä i äldre byggnader -anvisningar för underhåll och reparation.

Myndigheten har slutligen pekat på några initiativ som tagits på regional
nivå när det gäller timmerbyggnadstraditionen. År 1981 hölls ett symposium i
ämnet i Lillhärdal arrangerat av länsstyrelsen och länsmuseet i Jämtlands län.
Delvis som en följd av detta symposium har Dalarnas länsmuseums
forskningsråd tagit upp frågan om att inrätta ett institut för timmerbyggnadskonst,
knutet till museet. I de överläggningar som förs har ämbetet
därvid förutsatt att en sådan verksamhet skulle koncentreras kring den egna
regionens byggnadstradition och därigenom ge möjlighet till breddad och
fördjupad kunskap.

Den lämnade redovisningen visar att riksantikvarieämbetet - inom ramen
för resurser som kunnat ställas till myndighetens förfogande för utvecklingsarbetet
- ägnar timmerhusbyggnader en betydande uppmärksamhet. Med
hänsyn härtill och med beaktande av att prioriteringar av det slag som här är i
fråga i första hand bör ankomma på myndigheten anser utskottet att
motion 1317 i här aktuell del (yrkande 2) inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för att skydda landskapsbild och kulturminnen att

riksdagen avslår motion 1981/82:564,

2. beträffande ökade insatser för att bevara timmerhusbebyggelse att

riksdagen avslår motion 1981/82:1317.

Stockholm den 2 december 1982

På kulturutskottets vägnar
BRITT MOGÅRD

Närvarande: Britt Mogård (m), Ing-Marie Hansson (s), Tyra Johansson (s),
Karl-Eric Norrby (c), Tore Nilsson (m). Catarina Rönnung (s), Maja
Bäckström (s), Lars Ahlmark (m), Berit Oscarsson (s), Gunnar Thollander
(s), Jan-Erik Wikström (fp). Eva Hjelmström (vpk), Mona Sahlin (s), Stina
Gustavsson (c) och Lars Hjertén (m).