KU 1982/83:8

Konstitutionsutskottets betänkande
1982/83:8

om ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter
(prop. 1982/83:19)

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen antar förslag till

1. lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter,

2. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval,

3. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m. m.,

4. lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget,

5. lag om ändring i lagen (1979:411) om ändring i rikets indelning i
kommuner, landstingskommuner och församlingar,

6. lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsreglerade.

I propositionen sammanfattas förslagens huvudsakliga innehåll på följande
sätt.

I propositionen föreslås en ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter.
Den nya lagen ersätter 1961 års lag om församlingsstyrelse. Den
innebär en modernisering i både sakligt och formellt hänseende av
lagstiftningen om de kyrkliga kommunerna och en anpassning till 1977 års
kommunallag.

Den nya lagen bygger på principen att församlingar och kyrkliga
samfälligheter skall ges största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer
till de lokala förhållandena. Detaljföreskrifter har så långt möjligt undvikits.
De kyrkliga kommunernas självständighet markeras och den kyrkokommunala
demokratin förstärks.

De nya bestämmelserna innebär att kyrkofullmäktige skall inrättas i flera
församlingar än f. n. Gränsen för ett obligatoriskt inrättande av kyrkofullmäktige
som beslutande organ i stället för kyrkostämma föreslås gå vid 500
röstberättigade invånare i församlingen.

I propositionen föreslås ändringar i fråga om de beslutande organens
ställning och arbetsformer. Suppleantsystemet i kyrkofullmäktige görs
sålunda obligatoriskt. Bestämmelser om delegation av fullmäktiges beslutanderätt
införs. Kravet på närvaro för beslutförhet i kyrkofullmäktige och
församlingsdelegerade sänks från två tredjedelar till hälften av ledamöterna.
Motioner skall i princip vara färdigberedda inom ett år. Kyrkofullmäktige får
besluta om omröstningar och opinionsundersökningar bland de röstberättigade
i församlingen eller samfälligheten.

De förtroendevaldas arbetsförutsättningar förbättras enligt förslaget

1 Riksdagen 1982183. 4 sami. Nr 8

KU 1982/83:8

genom rätt till ledighet från anställning för fullgörande av kyrkokommunala
förtroendeuppdrag.

Vidare föreslås att omval av kyrkoråd och andra nämnder samt församlingsdelegerade
skall ske när val av kyrkofullmäktige har upphävts eller när
förnyad sammanräkning har ägt rum och denna har lett till ändrad
mandatfördelning mellan partierna. En annan nyhet i förslaget är att
kyrkorådet får ansvar för den kyrkliga kommunens informationsverksamhet.
Enligt de nya bestämmelserna kan ersättare utses för ordföranden i en
nämnd när han eller hon för längre tid är förhindrad att fullgöra sitt uppdrag.
Det blir också möjligt att utse en andra vice ordförande i nämnderna.

De frister som gäller för upprättandet av budget i församlingar och
samfälligheter förlängs. Den skyldighet som de kyrkliga kommunerna har
enligt nuvarande bestämmelser att underställa statliga myndigheter vissa
beslut på det ekonomiska området slopas enligt förslaget. De kyrkliga
kommunerna kommer bl. a. att få ta upp lån och teckna borgen utan
regeringens medgivande.

I propositionen föreslås ingen ändring i fråga om det kyrkliga huvudmannaskapet
för begravningsverksamheten.

Följdändringar föreslås i en rad författningar. Den nya lagstiftningen avses
träda i kraft den 1 juli 1983.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts sex motioner. I betänkandet
behandlar utskottet vidare fyra motioner väckta under allmänna motionstiderna
1981 och 1982.

Följdmotionerna

I motion 1982/83:22 av Sture Palm (s) och Aina Westin (s) föreslås att
riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna att församlingar
och kyrkliga samfälligheter inom ramen för sin kompetens ges rätt att verka
för lägre begravningskostnader för den enskilde medborgaren i enlighet med
vad som anförts i motionen.

I motion 1982/83:33 av Thure Jadestig (s) och Evert Svensson (s) hemställs
att riksdagen beslutar om en ändring av 1 kap. 3 § 3. i förslaget till lag om
församlingar och kyrkliga samfälligheter, m. m. av nedan angiven såsom
Motionärernas förslag betecknade lydelse.

Propositionens förslag Motionärernas förslag

3. främjande av gudstjänstliv och 3. främjande av gudstjänstliv,

kyrklig förkunnelse i övrigt samt kyrklig undervisning, evangelisation,

kristen verksamhet bland barn och diakoni och själavård,

ungdom, äldre, sjuka och andra som
behöver kyrkans tjänster.

KU 1982/83:8

I motion 1982/83:34 av Stig Josefson m. fl. (c) yrkas

1. att riksdagen beslutar att kyrkofullmäktige resp. kyrkostämman får
besluta om var kyrkofullmäktiges resp. kyrkostämmans och kyrkorådets
protokoll skall förvaras,

2. att riksdagen därest detta avslås beslutar att protokoll får förvaras på
annat sätt än i kyrkoarkiv, om domkapitlet beslutar det.

I motion 1982/83:35 av Sture Palm (s) och Stig Gustafson (s) föreslås att
riksdagen antar följande såsom Motionärernas förslag betecknade förslag till
1 kap. 3 § p. 4 lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter:

Propositionens förslag Motionärernas förslag

4. Avlöningsförmåner åt präster, 4. Arbets- och anställningsvillkor
kyrkomusiker och annan personal. för arbetstagare hos församlingen.

I motion 1982/83:36 av Anita Persson (s) hemställs att riksdagen beslutar
förändra 5 kap. 15 § i ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter i
enlighet med vad i motionen anförts.

Enligt motionen bör minst en av kyrkvärdarna utses bland kyrkorådets
ledamöter och suppleanter och övriga bland därtill lämpade församlingsmedlemmar.

I motion 1982/83:37 av Olle Svensson m. fl. (s) hemställs att riksdagen med
avslag på proposition 1982/83:19, såvitt nu är i fråga, beslutar att 5 kap. 3 och
15 §§ förslaget till lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter ges det
innehåll som uttalats i motionen.

Motionärerna föreslår att kyrkoherdens självskrivenhet i kyrkorådet
avskaffas. Kyrkoherden skall ha rätt att delta i kyrkorådets sammanträden,
yttra sig och anteckna skiljaktig mening till protokollet. Men kyrkorådet bör
bestå enbart av ledamöter valda av kyrkofullmäktige. Vidare föreslås att
minst en av kyrkvärdarna utses bland kyrkorådets medlemmar och
suppleanter och övriga bland därtill lämpliga församlingsmedlemmar.

Övriga motioner

I motion 1980/81:655 av Karl Leuchovius (m) hemställs att riksdagen
beslutar sådan ändring i lagen (1976:500) om församlingsstyrelse att
suppleanter kan utses för församlingsdelegerade även utanför Stockholm.

I motion 1980/81:1506 av Bertil Hansson (fp) och Wilhelm Gustafsson (fp)
föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer att prövningen av frågan om
utjämning av kostnader för begravningsverksamhet församlingarna och
samfälligheterna emellan verkställs i lämpligt sammanhang.

I motion 1981/82:505 av Bengt Kindbom (c) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om rätt för församling
att erhålla utdrag ur röstlängd för kyrkostämma.

I motion 1981/82:1639 av Tore Nilsson (m) hemställs att riksdagen beslutar
om sådan ändring i församlingsstyrelselagen att direktval för vissa kyrkoråd i
storstadsförsamlingar möjliggörs.

KU 1982/83:8

Utskottet

Förslaget till lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter innebär i
huvudsak att reglerna för församlingsstyrelsen anpassas till den nya
kommunallagen. Kommunallagsreformen byggde bl. a. på principerna att
kommunerna skulle ha största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till
lokala förhållanden och att detaljreglering av den kommunala verksamheten
borde undvikas. Utskottet delar uppfattningen i propositionen att det är
önskvärt att samma principer nu slår igenom även på det kyrkokommunala
området. Utskottet ställer sig alltså bakom huvudinriktningen i det
föreliggande förslaget.

I det följande behandlas vissa huvudfrågor i propositionen samt motionernas
frågeställningar.

Kompetensparagrafen

I propositionen föreslås att församlingarnas kompetens regleras på i
princip samma sätt som f. n., dvs. en allmän kompetensregel kompletterad
med en uppräkning av vad som avses med församlingsangelägenheter.
Kommunallagen innehåller i motsvarande hänseende endast en allmän
kompetensregel.

Utredningen för översyn av församlingsstyrelselagen (SOU 1981:6)
framhåller att den inte hade i uppdrag att föreslå några sakliga ändringar i
kompetensparagrafen. Det var därför inte möjligt för utredningen att ta upp i
och för sig aktuella och angelägna frågor som t. ex. församlingarnas
kompetens på begravningsväsendets område.

Som en församlingsangelägenhet anges i förslaget anskaffande och vård av
begravningsplats (1 kap. 3 § andra stycket 2.). Utskottet behandlar i
anslutning härtill frågan om huvudmannaskapet för begravningsväsendet
samt de i motionerna 1980/81:1506 och 1982/83:22 väckta frågorna om
församlingarnas åtaganden på detta område.

Frågan om kyrkligt eller kommunalt huvudmannaskap för begravningsverksamheten
har varit föremål för flera utredningar. Frågan togs upp redan
1922 av kyrkofullmäktigesakkunniga och behandlades senare av 1958 års
expertutredning kyrka-stat och 1968 års parlamentariska beredning om stat
och kyrka. Beredningen föreslog ett principbeslut om borgerligt huvudmannaskap.
I det förslag, som lades fram 1978 efter överläggningar mellan staten
och svenska kyrkan och med deltagande av Svenska kommunförbundet,
fasthölls samma princip. De nuvarande huvudmännen skulle emellertid få en
lagfäst rätt att fortsätta med förvaltningen av alla nuvarande begravningsplatser
mot en ersättning av kommunerna. Förslaget avvisades av 1979 års
allmänna kyrkomöte.

Föredragande statsrådet behandlar i propositionen den utredning om
begravningsverksamheten som nyligen verkställts. I utredningens betänkande
(SOU 1981:36) Begravningsverksamheten presenteras tre huvudalterna -

KU 1982/83:8

tiv när det gäller huvudmannaskapet för begravningsverksamheten: kyrkligt,
kommunalt och delat kyrkligt-kommunalt. I skrivelse till 1982 års allmänna
kyrkomöte (1982:5) förordade regeringen i likhet med de flesta remissinstanserna
ett fortsatt kyrkligt huvudmannaskap. Även kyrkomötet ställde sig
bakom detta alternativ (TU 1982:4, kskr 1982:7). I propositionen intar
regeringen samma ståndpunkt som tidigare i skrivelsen till kyrkomötet. Med
ett sådant ställningstagande saknas enligt statsrådet anledning att ändra den
grundläggande bestämmelsen om församlingens befogenheter i fråga om
anskaffande och vård av begravningsplats.

Utskottet har ingen erinran mot vad som anförs i propositionen på denna
punkt.

Församlingarnas möjligheter att begränsa begravningskostnaderna för
enskilda tas upp i motion 1982/83:22 av Sture Palm (s) och Aina Westin (s).
Kompetensregeln har enligt motionen förhindrat församlingarna att vidta
åtgärder i denna riktning. Bl. a. hänvisas till att ett beslut av kyrkofullmäktige
i Sundbybergs församling om att fritt tillhandahålla kistor och svepning
m. m. efter besvär undanröjdes av länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut
fastställdes sedermera av regeringsrätten (RÅ 1974 A 1281). Enligt
motionen bör riksdagen i form av ett tillkännagivande till regeringen uttala
att församlingar och kyrkliga samfälligheter inom ramen för sin kompetens
ges rätt att verka för lägre begravningskostnader.

Riksdagen har tidigare på utskottets förslag avvisat krav på vidgning av
den kyrkokommunala kompetensen på begravningsväsendets område.
Senast frågan var föremål för behandling var våren 1976 (KU 1975/76:38 s.
19) då utskottet hänvisade till ett tidigare ställningstagande från 1974 (KU
1974:38).

I sistnämnda betänkande framhöll utskottet att starka skäl visserligen
kunde åberopas till stöd för den i motionen föreslagna kompetensutvidgningen.
Utskottet pekade emellertid på de former för ekonomisk hjälp som
kan erhållas inom ramen för yrkesskadeförsäkringen, grupplivförsäkringen,
genom begravningskassor eller försäkring på annat sätt. Då medel saknas till
begravningskostnader kan också ekonomisk hjälp utgå i form av socialhjälp.
Vidare framhöll utskottet att frågan om begravningsväsendets framtida
utformning hade samband med det reformarbete beträffande förhållandet
kyrka-stat som då pågick. I detta läge fann utskottet övervägande skäl tala för
att riksdagen inte skulle ta något initiativ till ändring av gällande regler
angående begravningsväsendet.

Både 1974 och 1976 förelåg i sak likalydande reservationer från vpk. I
reservationerna erinrades om att motionsyrkanden om obligatorisk begravningsförsäkring
under en följd av år avvisats av riksdagen. En annan väg att
lösa denna fråga var enligt reservationerna att införa fria begravningar. För
detta ändamål borde den rådande oklarheten om den kommunala kompetensen
på detta område undanröjas.

Kostnaderna för begravningsverksamheten behandlas också i motion
1* Riksdagen 1982183. 4 sami. Nr 8

KU 1982/83:8

1980/81:1506 av Bertil Hansson (fp) och Wilhelm Gustafsson (fp), som
väcktes under allmänna motionstiden 1981. Motionärerna framhåller att
gravrätt som regel upplåts kostnadsfritt, om den avlidne vid dödsfallet är
kyrkbokförd i den församling eller samfällighet där gravrätten önskas. Att
erhålla gravrätt i annan församling eller samfällighet medför enligt motionärerna
vanligen en kostnad för den enskilde. Motionärerna menar att de
ofta väl underbyggda önskemålen om förvärv av gravrätt utanför den egna
församlingen motiverar att kostnadsfrågan löses genom ”clearingavtal”
mellan församlingarna eller med kyrkofondsmedel. Utredningen om en
vidgad användning av kyrkofonden är enligt motionärerna ett naturligt organ
för att belysa både den mera speciella fråga som motionen aktualiserar och
den mera vittsyftande om en utjämning mellan församlingarna av kostnaderna
för begravningsverksamheten över huvud taget.

Kyrkofondsutredningen (Kn 1980:05) utreder frågan om kyrkofondens
användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner. På
grundval av ett betänkande från utredningen föreslogs i proposition till förra
riksmötet (prop. 1981/82:158) ett nytt system för ekonomisk utjämning inom
svenska kyrkan genom kyrkofonden. Enligt propositionen skulle utredningsarbetet
rörande de kyrkokommunala kostnaderna fortsätta med inriktning
på en revision av systemet under år 1985 under förutsättning av att även det
kommunala skatteutjämningssystemet då revideras. På utskottets förslag
(KU 1981/82:28) godkändes propositionen av riksdagen. I en socialdemokratisk
reservation till utskottets betänkande förordades ett kortare uppskov
med beslutet i syfte att få fram en bättre analys av utjämningssystemets
förhållande till svenska kyrkans strukturfrågor på lokalplanet.

Utskottet har stor förståelse för det krav på vidgad kompetens på
begravningsområdet som framförs i motion 1982/83:22. Trots de olika former
av ekonomisk hjälp som finns är begravningskostnaderna ofta en betungande
utgift för de anhöriga. Församlingarnas förmåga att bära de ökade kostnader
som en vidgning av kompetensen skulle medföra är emellertid högst
varierande. Enligt utskottets mening måste därför de ekonomiska förutsättningarna
för en vidgning av kompetensen först utredas. I denna utredning
bör svenska kyrkans strukturfrågor på lokalplanet få en framträdande plats.
Även den i motion 1980/81:1506 berörda frågan om en utjämning mellan
församlingarna av kostnaderna för deras nuvarande befattning med begravningsverksamheten
bör kunna ses över i detta sammanhang. Formerna för
detta utredningsarbete får ankomma på regeringen att besluta om. Vad
utskottet nu anfört bör med bifall till motionerna 1980/81:1506 och
1982/83:22 riksdagen ge regeringen till känna.

Enligt förslaget till kompetensparagraf avses med församlingsangelägenhet
även frågor om främjande av ”gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i
övrigt samt kristen verksamhet bland barn och ungdom, äldre, sjuka och
andra som behöver kyrkans tjänster” (1 kap. 3 § andra stycket 3.).

I motion 1982/83:33 av Thure Jadestig (s) och Evert Svensson (s) föreslås

KU 1982/83:8

att bestämmelsen ändras på det sätt som årets kyrkomöte uttalat sig för.
Innebörden av detta förslag är att uppräkningen gudstjänstliv etc. ersätts
med ”gudstjänstliv, kyrklig undervisning, evangelisation, diakoni och
själavård”. Avsikten skulle vara önskemål om en tidsenligare formulering.
Motionärerna erinrar bl. a. om att begreppen evangelisation och diakoni
förekommer i den nya punkt 9. i övergångsbestämmelserna till regeringsformen
och i lagen om svenska kyrkan.

Föredragande statsrådet behandlar i propositionen kyrkomötets uttalande.
Han kommer till slutsatsen att denna punkt i kompetensparagrafen i stort
har en lämplig utformning. Propositionens förslag innebär enligt statsrådet
en mera konkret beskrivning.

Utskottet delar i huvudsak föredragande statsrådets uppfattning på denna
punkt. Dock anser utskottet att de fyra sista orden i bestämmelsen, dvs. ”sorn
behöver kyrkans tjänster”, är onödiga och föreslår att de utgår (se lagförslag
bilaga 1). Motionen 1982/83:33 avstyrks av utskottet.

Som församlingsangelägenheter avses vidare enligt förslaget till kompetensparagraf
(1 kap. 3 § andra stycket 4.) frågor om ”avlöningsförmåner åt
präster, kyrkomusiker och annan personal”.

I motion 1982/83:35 av Sture Palm (s) och Stig Gustafsson (s) föreslås en
utformning av denna punkt som enligt motionärerna bättre överensstämmer
med lagstiftningen på arbetsmarknaden, nämligen ”arbets- och anställningsvillkor
för arbetstagare hos församlingen”.

Enligt utskottets uppfattning är en formulering av det slag som motionärerna
föreslår inte förenlig med präst- och kyrkomusikerbefattningarnas
karaktär av statligt reglerade tjänster. Begreppet ”arbets- och anställningsvillkor”
inrymmer således för prästernas och kyrkomusikernas del frågor
som avgörs av statliga organ. Utbyts begreppet däremot mot propositionens
förslag ”avlöningsförmåner” kan motionärernas ändringsförslag i övrigt
godtas. Därigenom uppnås också större överensstämmelse med modern
arbetsrättslig terminologi. Motionen tillgodoses därmed delvis. Utskottet
lägger i bilaga 1 fram förslag till lag i denna del.

Kyrkoherdens ställning i kyrkorådet

I propositionen föreslås att kyrkoherden liksom hittills skall vara ledamot
av kyrkorådet.

Enligt motion 1982/83:37 av Olle Svensson m. fl (s) bör kyrkoherdens
ställning som självskriven ledamot av kyrkorådet upphöra. I stället skall
kyrkoherden få rätt att delta i kyrkorådets sammanträden, yttra sig och
anteckna skiljaktig mening till protokollet.

Kyrkoherdens ledande ställning inom den kyrkokommunala förvaltningen
har gammal hävd. Enligt vår första sockenstämmoförordning från 1817 var
kyrkoherden ordförande på sockenstämma och i kyrkorådet. 1843 års
sockenstyrelseförordningar gjorde ingen ändring i detta. Först 1930 förlo -

KU 1982/83:8

rade kyrkoherden sin ställning som självskriven ordförande på kyrkostämman
och med 1961 års församlingsstyrelselag även det självskrivna
ordförandeskapet i kyrkorådet. Då hade också hans självskrivenhet i
skolstyrelse, barnavårdsnämnd, fattigvårdsstyrelse och kommunalnämnd
upphört.

Vid behandlingen av förslaget till 1961 års församlingsstyrelselag diskuterades
ingående frågan om kyrkoherdens ställning som självskriven ordförande
i kyrkorådet. I propositionen (prop. 1961:70) uttalade föredragande
statsrådet bl. a. att frågan komplicerades av att kyrkorådet har såväl kyrkliga
som kyrkokommunala uppgifter. När det gäller de kyrkliga uppgifterna
konstaterade han att det fanns ett otvivelaktigt samband mellan kyrkoherdens
tjänsteutövning och kyrkorådets uppgifter inom församlingsvården.
Med hänsyn till detta samband fann han det både naturligt och nödvändigt att
kyrkoherden fick medverka i arbetet inom församlingens centrala kyrkliga
organ.

Vad beträffar den kyrkokommunala sidan av rådets verksamhet ansåg
statsrådet att ett obligatoriskt medlemskap var föga förenligt med principerna
för det kommunala styrelseskicket. Till den borgerliga kommunens
styrelse var vissa chefstjänstemän inte valbara. Med detta betraktelsesätt
skulle det enligt statsrådet kunna ifrågasättas om kyrkoherden över huvud
taget borde vara medlem i rådet. Han skulle i stället utöva funktionen som
föredragande i rådet och verkställare av rådets beslut.

Enligt föredragande statsrådet i 1961 års proposition skulle således behovet
av att kyrkoherden såsom församlingens föreståndare medverkar i
kyrkorådets arbete vägas mot det krav som kommunala självstyrelseprinciper
ställer på rådets sammansättning. En viktig omständighet var därvid att
kyrkoherdens uppgifter är sådana, att han knappast kan jämföras med någon
befattningshavare i den borgerliga kommunen. Kyrkoherden måste till följd
av sin ställning ha medansvar för rådets verksamhet, och hans medverkan
inom rådet kunde därför inte inskränkas till föredragning och verkställighet.
Statsrådet erinrade också om att kyrkoherden i allmänhet erhållit sitt ämbete
efter församlingens val. Övervägande skäl talade således för att kyrkoherden
även i fortsättningen skulle vara ledamot i rådet omedelbart på grund av sitt
ämbete. Valet av ordförande bland kyrkorådets medlemmar borde dock stå
församlingens representativa organ helt fritt.

Konstitutionsutskottet (KU 1961:16) tillstyrkte propositionen och avstyrkte
motioner både om bibehållande av kyrkoherdens självskrivenhet som
ordförande och om avskaffande av hans obligatoriska medlemskap i
kyrkorådet. Båda förslagen stöddes i reservationer. Riksdagen beslöt i
enlighet med utskottets hemställan.

Frågan har behandlats av riksdagen vid flera senare tillfällen, senast hösten
1975. En motion som framhöll det principiellt felaktiga i kyrkoherdens
självskrivenhet i kyrkorådet avstyrktes av ett enhälligt utskott med
hänvisning till de pågående utredningarna i relationsfrågan (KU 1975/
76:20).

KU 1982/83:8

Utredningen för översyn av församlingsstyrelselagen tog upp frågan om
kyrkoherdens självskrivenhet i kyrkorådet till diskussion och erinrade bl. a.
om att under senare tid uttrycket ”folkligt förankrad självstyrelse och
prästerlig ämbetsförvaltning” har brukat användas för att beteckna den
samverkan mellan präster och lekmän som är utmärkande för kyrkans
struktur. Utredningen påpekade att kyrkoherden har en rad uppgifter av
exklusiv karaktär som gör honom eller henne till en självständig myndighet
med självständigt ansvar.

Utredningen framhöll visserligen att kyrkoherdens självskrivenhet i
kyrkorådet i våra dagar inte är lika självklar som tidigare, men stannade dock
för att bibehålla den nuvarande ordningen med i stort sett samma motiv som
tidigare har anförts.

Av de tre remissinstanser som tagit upp frågan tillstyrktes utredningens
förslag av domkapitlet i Skara och Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län borde det närmare
övervägas om kyrkoherden även i fortsättningen skall ha samma administrativa
särställning som nu.

Föredragande statsrådet framhåller i propositionen att kyrkoherden har
en sådan ställning och sådana uppgifter i församlingen att det finns anledning
tro att kyrkorådets arbete inte skulle kunna bedrivas på ett tillfredsställande
sätt utan kyrkoherdens deltagande. Han förordar därför att kyrkoherden
skall vara självskriven ledamot i kyrkorådet även i fortsättningen.

I likhet med föredragande statsrådet i 1961 års proposition anser utskottet
att frågan om kyrkoherdens ställning i kyrkorådet rymmer awägningsproblem
av stor principiell vikt. Å ena sidan har kyrkoherden en speciell
ställning som inte kan likställas med t. ex. en kommunal chefstjänstemans. Å
andra sidan strider det mot viktiga demokratiska principer att ett folkvalt
organ innehåller självskrivna ledamöter. Den avvägning som gjordes vid
behandlingen av 1961 års församlingsstyrelselag ledde till resultatet att
självskrivenheten bibehölls. Under den tjugoårsperiod som gått sedan dess
har enligt utskottets mening argumentet mot självskrivenheten vunnit i
styrka. Inte minst genom de reformer av kyrkolagstiftningen och av
kyrkomötets ställning och sammansättning som riksdagen under stor enighet
nyligen fattat beslut om har en betydande demokratisering ägt rum på
kyrkans område. Det är av särskilt intresse i detta sammanhang att i det
reformerade kyrkomötet biskoparna inte längre ingår som självskrivna
ledamöter. De har däremot närvaroplikt och rätt att delta i överläggningarna.

Enligt utskottet talar således starka skäl för att nu avskaffa kyrkoherdens
självskrivenhet i kyrkorådet. Det är emellertid angeläget att en utredning får
pröva vilka konsekvenser detta skulle få för arbetet i kyrkorådet och i
församlingen över huvud taget. Skulle utredningen stanna för att föreslå att
det obligatoriska medlemskapet skall upphöra, bör den ta ställning till om det
är lämpligt att kyrkoherden är valbar till kyrkorådet. Vidare bör utredningen

KU 1982/83:8

undersöka andra former för kyrkoherdens medverkan i kyrkorådets arbete
än ledamotskap. Utredningen bör bedrivas så snabbt att förslag till riksdagen
kan läggas under innevarande valperiod. Utredningsförslaget bör bli föremål
för sedvanlig remissbehandling.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion 1982/83:37 ges
regeringen till känna.

Valbarhet till kyrkvärdsuppdrag

I propositionen föreslås att kyrkvärdarna liksom hittills skall utses bland
kyrkorådets ledamöter och suppleanter.

Enligt motion 1982/83:36 av Anita Persson (s) och motion 1982/83:37 av
Olle Svensson m. fl. (s) bör förslaget ändras så att minst en av kyrkvärdarna
utses bland kyrkorådets ledamöter och suppleanter och övriga kyrkvärdar
bland lämpliga församlingsmedlemmar.

Frågan om en vidgning av kretsen av valbara personer till kyrkvärdsuppdrag
har diskuterats tidigare. Man har bl. a. menat att det ibland har varit
svårt att inom kyrkorådet finna personer som är villiga att åta sig dessa
uppdrag som ofta ställer stora krav på tid och uppoffringar.

Utskottet behandlade frågan senast med anledning av en motion till
1980/81 års riksmöte. I motionen hade föreslagits att kyrkvärdarna skulle
väljas av kyrkorådet bland församlingens medlemmar. Ett enigt utskott
ansåg att skäl onekligen kunde anföras för att vidga valbarheten till
kyrkvärdsuppdrag. Utskottet menade emellertid att det nuvarande sambandet
mellan kyrkoråds- och kyrkvärdsuppdrag var värdefullt från många
synpunkter. En utredning borde därför företas och i denna borde övervägas
om valbarheten kunde vidgas med bibehållande av viss anknytning till
kyrkorådet (KU 1980/81:5).

I departementspromemorian (Ds Kn 1981:9) Valbarhet till kyrkvärdsuppdrag,
som upprättades med anledning av riksdagens hemställan, föreslogs att
den nuvarande ordningen skulle behållas oförändrad. Enligt promemorian
inskränker sig kyrkvärdarnas uppgifter numera dels till en allmän tillsyn över
församlingens kyrkobyggnader och kyrkliga lösegendom, dels till vissa
representativa eller ceremoniella funktioner i samband med gudstjänstfirande,
kyrkoherdeinstallationer, kyrkoinvigningar o. d. De representativa
funktionerna har huvudsakligen vuxit fram sedvanemässigt. Enligt promemorian
är dock grunden till kyrkvärdarnas nuvarande förtroendeställning
det ansvar för lokalkyrkan och dess egendom som de delar med kyrkorådet.
De upprepade kraven på breddning av rekryteringsunderlaget bottnar därför
i en missuppfattning om kyrkvärdsuppdragets egentliga innebörd. Den något
missvisande titeln kyrkvärd har gett upphov till föreställningen att uppdraget
innebär ett slags allmänt ”värdskap” i kyrkan. Till ett sådant värdskap står
det emellertid församlingen fritt att utse vilka lämpliga personer som helst.
Detta har också förekommit på sina håll.

KU 1982/83:8

De flesta remissinstanserna tillstyrker promemorieförslaget. Några få för
fram andra förslag eller kritiska synpunkter. Dit hör ärkebiskopen som anser
att kyrkvärdarnas ansvar för gudstjänsten är deras främsta uppgift.
Ärkebiskopen vill därför med instämmande i vad utskottet yttrade i denna
fråga 1980 inte motsätta sig en ändring av nuvarande reglering, men förordar
att en sådan ordning tillskapas att anknytningen mellan kyrkvärdsuppdrag
och kyrkoråd alltfort kan upprätthållas.

Föredragande statsrådet vill med hänsyn till remissutfallet inte förändra
reglerna. Enligt hans uppfattning är kyrkorådets främsta uppgift att ha
omsorg om församlingslivet och verka för dess utveckling. Att kyrkvärdarna
ingår som ledamöter eller suppleanter i kyrkorådet är uppenbarligen av stor
betydelse för att rådet skall kunna fullgöra denna uppgift väl.

Statsrådet pekar också på förslaget i propositionen att valda ledamöter och
suppleanter i kyrkorådet skall ha rätt till ledighet från anställning i den
omfattning som är erforderlig. Därmed undanröjs, menar statsrådet, ett av
de tidigare påtalade hindren för intresserade och lämpliga personer att åta sig
kyrkvärdsuppdrag.

Enligt utskottets mening har den utredning som företagits på ett värdefullt
sätt klarlagt kyrkvärdsuppdragets innebörd. Utskottet kan emellertid inte
finna att utredningen har pekat på något avgörande hinder mot en ändring av
valbarheten på det sätt som utskottet tidigare uttalat sig för. Inte heller
ärkebiskopen har förklarat att han motsätter sig en sådan förändring. Liksom
tidigare anser utskottet emellertid att det är lämpligt att ett visst personsamband
med kyrkorådet bibehålls. Därför bör, som föreslås i motionerna
1982/83:36 och 37, minst en av kyrkvärdarna utses bland kyrkorådets
ledamöter medan övriga väljs bland röstberättigade församlingsmedlemmar.
Förslag till lydelse av 5 kap. 15 § i den nya lagen framläggs i bilaga 1.
Motionerna tillstyrks således av utskottet.

Övriga frågor

Institutet kyrkostämma bevaras enligt propositionen men gränsen för när
kyrkofullmäktige skall finnas föreslås bli sänkt från 1 000 invånare till 500
röstberättigade invånare. I fråga om rösträtt vid kyrkostämma är reglerna
desamma som vid kyrkofullmäktigeval, dvs. de vanliga rösträttsreglerna
samt medlemskap i svenska kyrkan. Invandrare har rösträtt i samma
utsträckning som i de kommunala valen.

I motion 1981/82:505 av Bengt Kindbom (c) som väcktes under årets
allmänna motionstid framhålls att frågan om vilka som är röstberättigade vid
kyrkostämma avgörs på grundval av den allmänna röstlängd som upprättas
årligen. Enligt motionen finns exempel på fall där församling inte kunnat
erhålla någon röstlängd. Motionären anser att regeringen bör uppdra åt
centrala valmyndigheten att utfärda anvisningar om tillhandahållande av
röstlängd för kyrkostämma.

KU 1982/83:8

Från riksskatteverket uppges att röstlängden vid behov kan rekvireras från
den myndighet (valnämnden eller länsstyrelsen) där den förvaras för att
användas vid kyrkostämma. Röstlängden är så upplagd att den del som avser
personer kyrkobokförda i en viss församling lätt kan avskiljas. Av särskild
kolumn i röstlängden framgår huruvida rösträtt föreligger vid kyrkostämma
eller ej.

Enligt utskottets mening är det självfallet viktigt att denna huvudsakligen
praktiska fråga löses på ett smidigt sätt. Utskottet utgår ifrån att detta sker i
samråd mellan berörda myndigheter utan initiativ från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker motionen.

I propositionen föreslås att liksom hittills suppleanter för församlingsdelegerade
endast skall finnas i Stockholm. Något påtagligt behov av att utse
suppleanter för församlingsdelegerade i andra kyrkliga samfälligheter än den
i Stockholm anses inte finnas.

I motion 1980/81:655 av Karl Leuchovius (m) som väcktes under allmänna
motionstiden 1981 framhålls att system med ersättare för ordinarie ledamöter
i styrelser och nämnder numera är genomfört på de flesta områden, inte
minst på den kommunala och landstingskommunala sidan. Ett omotiverat
undantag är enligt motionen församlingsdelegerade. Motionären föreslår
därför att suppleanter skall kunna utses för församlingsdelegerade även
utanför Stockholm.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen att det inte
föreligger behov av suppleanter för församlingsdelegerade på andra håll än i
Stockholm. Utskottet avstyrker motionen.

Enligt såväl gällande som föreslagna bestämmelser skall ledamöter och
suppleanter i kyrkorådet väljas av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman.

Enligt motion 1981/82:1639 av Tore Nilsson (m), väckt under den
allmänna motionstiden i år, skulle det i vissa fall vara motiverat att anordna
direktval av ledamöter i kyrkoråd. Det gäller främst vissa storstadsförsamlingar,
som ingår i kyrklig samfällighet. Enligt motionen skulle dessa val
kunna äga rum vid samma tillfälle då fullmäktige i den kyrkliga samfälligheten
utses.

Samma förslag har tagits upp under remissbehandlingen av Örgryte
församling. Med anledning härav uttalar föredragande statsrådet i propositionen
att en bestämmelse som möjliggör direktval av ledamöter i kyrkoråd i
församling som ingår i kyrklig samfällighet skulle innebära ett avsteg från
principen att kommunernas förvaltande och verkställande organ utses
genom indirekta val av fullmäktige.

Utskottet instämmer med föredragande statsrådet och föreslår att
motionen avslås.

Enligt nu gällande bestämmelser skall protokollen och andra arkivhandlingar
för de olika kyrkokommunala organen i regel förvaras i kyrkoarkiv.
De skall vårdas och förtecknas av pastor. I den nya kommunallagen
föreskrivs endast att protokoll och övriga handlingar som hör till fullmäktiges

KU 1982/83:8

arkiv skall vårdas och förtecknas. Närmare föreskrifter härom och om
arkivvården i övrigt får fullmäktige meddela, om det inte finns särskilda
bestämmelser därom. På det kyrkokommunala området finns, framhåller
utredningen för översyn av församlingsstyrelselagen, specialbestämmelser
om arkivvård. Denna skillnad i förhållande till kommunallagens regler bör
avspeglas i lagtexten. Utredningen föreslår därför att gällande bestämmelser
i sak överförs oförändrade till den nya lagen. Under remissbehandlingen
uttryckte Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund uppfattningen
att kyrkofullmäktige borde få besluta hur protokollen skall förvaras.
Eftersom frågan inte berörde endast denna lagstiftning, borde den utredas
särskilt.

Föredragande statsrådet har samma uppfattning som utredningen och
tillägger att han utgår från att riksarkivet följer utvecklingen på det
kyrkokommunala området och föreslår de ändringar av gällande föreskrifter
som kan behövas.

I motion 1982/83:34 av Stig Josefson m. fl. (c) föreslås att kyrkofullmäktige
och kyrkostämma själva skall få besluta på vilket sätt protokollen skall
förvaras. Skulle inte detta förslag kunna bifallas bör enligt motionen
bestämmelserna ändras så att domkapitlet, och inte regeringen, kan ge
dispens från regeln att protokollen skall förvaras i kyrkoarkiv.

Liksom föredragande statsrådet förutsätter utskottet att riksarkivet följer
utvecklingen när det gäller de kyrkliga arkiven och föreslår de förändringar
som kan vara påkallade. Därvid bör givetvis uppmärksammas de möjligheter
till förenkling och decentralisering av besluten som finns på detta område.
Motionen avstyrks av utskottet.

I propositionen föreslås att bestämmelserna i församlingsstyrelselagen om
uppgifter- för kyrkoråd i kyrkliga samfälligheter utom den i Stockholm förs
över utan ändring i sak till den nya lagen. Enligt utskottets mening bör den
nya lagen i likhet med församlingsstyrelselagen även innehålla en särskild
bestämmelse (5 kap. 27 § andra stycket) att kyrkorådet i en samfällighet, i det
fall då församling som ingår i samfälligheten inte har något kyrkoråd, skall
fullgöra alla de uppgifter som ankommer på församlingskyrkoråd. Lagförslag
finns i bilaga 1.

Utskottet tillstyrker förslaget till lag om församlingar och kyrkliga
samfälligheter i övrigt. Den nya lagen skall träda i kraft den 1 juli 1983.

I propositionen framläggs även förslag om ändringar av huvudsakligen
följdkaraktär i olika lagar, bl. a. lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommun och annan menighets utdebitering av skatt m. m. I fråga om
denna lag föreslås införande av en ny paragraf (4 a §) som innehåller
grunderna för hur statens utbetalning av församlingsskatt till församlingarna
skall ske. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 84 § i församlingsstyrelselagen.
En ändring har dock gjorts i fråga om till vem skattemedlen skall
utbetalas. Enligt nu gällande bestämmelser utbetalas med vissa undantag de
skattemedel som tillkommer en församling eller samfällighet till den

KU 1982/83:8

borgerliga kommun i vilken församlingen är belägen. Kommunen fördelar
därefter medlen och överlämnar dem till resp. kyrkoråd. I propositionen
föreslås att församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas skattemedel
fortsättningsvis betalas ut direkt till vederbörande kyrkokommun. Ändringen
av utbetalningsordningen föreslås ske fr. o. m. den 1 juli 1983. Utskottet
vill erinra om att utbetalningarna sker på basis av kalenderår. Därför bör
ändringen träda i kraft redan den 1 januari 1983, så att de nya utbetalningsrutinerna
kan tillämpas under hela år 1983. Rent lagtekniskt sker detta
enklast genom att de nya reglerna övergångsvis införs i 84 § församlingsstyrelselagen
fr. o. m. den 1 januari 1983. Utskottets lagförslag finns i bilaga
2.

Utskottet tillstyrker de övriga lagförslag som framläggs i propositionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande huvudmannaskapet för begravningsverksamheten
att riksdagen godkänner vad som uttalas i proposition 1982/
83:19 i denna del,

2. beträffande församlingarnas åtaganden på begravningsområdet att

riksdagen med bifall till motionerna 1980/81:1506 och
1982/83:22 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

3. beträffande kyrkoherdens ställning i kyrkorådet

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:37, såvitt nu är i
fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. beträffande röstlängd vid kyrkostämma
att riksdagen avslår motion 1981/82:505,

5. beträffande församlingarnas kompetens

att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1982/83:35 och med avslag på motion 1982/83:33 antar den
lydelse av 1 kap. 3 § lagen om församlingar och kyrkliga
samfälligheter som anges som utskottets förslag i bilaga 1,

6. beträffande arkivering av kyrkofullmäktiges protokoll m. m.
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1982/83:34 antar den lydelse av 2 kap. 27 och 33 §§, 4
kap. 7 § samt 5 kap. 20,26 och 28 §§ lagen om församlingar och
kyrkliga samfälligheter som föreslås i propositionen,

7. beträffande suppleanter för församlingsdelegerade

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1980/81:655 antar den lydelse av 4 kap. 1 § lagen om
församlingar och kyrkliga samfälligheter som föreslås i propositionen,

KU 1982/83:8

8. beträffande direktval av ledamöter i kyrkoråd

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1981/82:1639 antar den lydelse av 5 kap. 4 § lagen om
församlingar och kyrkliga samfälligheter som föreslås i propositionen,

9. beträffande valbarhet till kyrkvärds upp drag

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:36 samt 37,
såvitt nu är i fråga, och med avslag på propositionen i
motsvarande del, antar den lydelse av 5 kap. 15 § lagen om
församlingar och kyrkliga samfälligheter som anges som
utskottets förslag i bilaga 1,

10. beträffande kyrkorådets uppgifter i kyrklig samfällighet

att riksdagen med anledning av propositionen antar den lydelse
av 5 kap. 27 § lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter
som anges som utskottets förslag i bilaga 1,

11. beträffande lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter i
övrigt

att riksdagen antar propositionens förslag,

12. beträffande övriga lagförslag i propositionen
att riksdagen antar propositionens förslag,

13. beträffande statens utbetalning av församlingsskatt till församlingarna att

riksdagen antar den ändring av 84 § lagen (1961:436) om
församlingsstyrelse som föreslås i bilaga 2.

Stockholm den 18 november 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s). Bertil Fiskesjö (c), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Gunnar
Biörck i Värmdö (m), Sture Thun (s), Elisabeth Fleetwood (m), Karin
Ahrland* (fp), Nils Berndtson (vpk), Ove Eriksson* (m), Ingvar Björk* (s),
Bengt Kindbom (c) och Ove Karlsson* (s).

*Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. beträffande församlingarnas åtaganden pä begravningsområdet
av Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Elisabeth Fleetwood (m), Ove Eriksson (m) och Bengt Kindbom (c) vilka

anser

KU 1982/83:8

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar ”Utskottet har”
och slutar ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill ifrågasätta behovet av en vidgning av församlingarnas
kompetens på begravningsväsendets område. De ekonomiska problem som
uppkommer i samband med begravningar torde i allmänhet kunna lösas inom
ramen för redan existerande former av ekonomisk hjälp såsom yrkesskadeförsäkringen,
grupplivförsäkringen, begravningskassorna och andra försäkringsformer.
Då andra medel saknas kan bidrag till begravningskostnader
också utgå i form av socialhjälp.

Skulle ett behov av ökat stöd på detta område finnas bör man enligt
utskottet snarare satsa på en utbyggnad av nuvarande försäkrings- och
bidragsformer än på en vidgning av den kyrkokommunala kompetensen.
Församlingarnas ekonomiska bärkraft är nämligen starkt varierande och
risken är därmed stor att en vidgad kompetens skulle medföra stora olikheter
i vad församlingarna kan tillhandahålla medborgarna på begravningsväsendets
område.

Vad beträffar strukturfrågorna på lokalplanet vill utskottet nu liksom vid
behandlingen av proposition 1981/82:158 om kyrkofonden och ekonomisk
utjämning inom svenska kyrkan understryka vikten av att de reformer som är
önskvärda i första hand bör eftersträvas på frivillighetens väg.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1980/81:1506
och 1982/83:22.

dels att utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:

2. beträffande församlingarnas åtaganden på begravningsområdet att

riksdagen avslår motionerna 1980/81:1506 och 1982/83:22,

2. beträffande kyrkoherdens ställning i kyrkorådet

av Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Ove Eriksson (m) och Bengt
Kindbom (c) vilka anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 som börjar ”1 likhet” och
på s. 10 slutar ” till känna” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns ett klart samband mellan kyrkoherdens
tjänsteutövning och kyrkorådets uppgifter inom församlingsvården. Det är
därför naturligt att kyrkoherden också framdeles medverkar i kyrkorådets
arbete såsom självskriven ledamot. Utskottet tillstyrker propositionens
förslag och avstyrker motion 1982/83:37, såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:

3. beträffande kyrkoherdens ställning i kyrkorådet

att riksdagen avslår motion 1982/83:37, såvitt nu är i fråga,

KU 1982/83:8

3. beträffande valbarhet till kyrkvärdsuppdrag

av Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Gunnar Biörck i Värmdö (m),
Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp). Ove Eriksson (m) och Bengt
Kindbom (c) vilka anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Enligt
utskottet” och slutar ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har den utredning som företagits på ett
tydligt sätt visat att det finns ett viktigt samband mellan kyrkvärdsuppdraget
och kyrkorådets uppgifter. Även i fortsättningen bör därför kyrkvärdarna
hämtas bland kyrkorådets ledamöter. Liksom utredningen vill utskottet peka
på möjligheten att särskilda gudstjänstvärdar utses för att ombesörja den
representativa eller ceremoniella delen av kyrkvärdsuppdraget. Utskottet
tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna 1982/83:36 och
37, såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 9. bort ha följande lydelse:

9. beträffande valbarhet till kyrkvärdsuppdrag

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1982/83:36 samt 37, såvitt nu är i fråga, antar den
lydelse av 5 kap. 15 § lagen om församlingar och kyrkliga
samfälligheter som föreslås i propositionen,

Särskilda yttranden

1. beträffande huvudmannaskapet för begravningsverksamheten och församlingarnas
åtaganden på begravningsområdet

av Nils Berndtson (vpk) som anför:

Det borde vara möjligt att begränsa begravningskostnaderna för enskilda
utan tidsödande utredningsarbete. Jag vill dock inte motsätta mig att de i
motionerna 1980/81:1506 och 1982/83:22 upptagna frågorna blir föremål för
en utredning såsom utskottet förordar.

Beträffande huvudmannaskapet för begravningsväsendet bör möjligheten
för borgerlig kommun att ombesörja begravningar prövas, även om ingen
förändring förelås i proposition 1982/83:19. Till denna fråga torde det finnas
anledning att återkomma i annat sammanhang.

2. beträffande röstlängd vid kyrkostämma
av Bengt Kindbom (c) som anför:

I utskottets betänkande framhålls att frågan om röstlängd vid kyrkostämma
är huvudsakligen praktisk och bör lösas på ett smidigt sätt. Enligt min
uppfattning borde denna lösning innebära att varje församling med
kyrkostämma fick förfoga över ett eget exemplar av röstlängden. Detta
exemplar kan enklast åstadkommas genom att utnyttja befintligt datasystem.

KU 1982/83:8

Bilaga 1

Av utskottet föreslagen lydelse av I kap. 3 § och 5 kap. 15 och 27 §§
förslaget till lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter

Propositionens förslag

Utskottets förslag

1 kap. 3 §

En församling får själv vårda sina angelägenheter.

Med församlingsangelägenheter
avses frågor om

1. anskaffande och vård av kyrka,
församlingshus, tjänstebostäder och
annan för kyrkligt ändamål avsedd
egendom,

2. anskaffande och vård av begravningsplats,
om inte regeringen
för särskilt fall beslutar att uppgiften
skall ankomma på en borgerlig kommun,

3. främjande av gudstjänstliv och
kyrklig förkunnelse i övrigt samt
kristen verksamhet bland barn och
ungdom, äldre, sjuka och andra som
behöver kyrkans tjänster, samt

4. avlöningsförmåner åt präster,
kyrkomusiker och annan personal.

Med församlingsangelägenheter
avses frågor om

1. anskaffande och vård av kyrka,
församlingshus, tjänstebostäder och
annan för kyrkligt ändamål avsedd
egendom,

2. anskaffande och vård av begravningsplats,
om inte regeringen
för särskilt fall beslutar att uppgiften
skall ankomma på en borgerlig kommun,

3. främjande av gudstjänstliv och
kyrklig förkunnelse i övrigt samt
kristen verksamhet bland barn och
ungdom, äldre, sjuka och andra,
samt

4. avlöningsförmåner åt arbetstagare
hos församlingen.

Om vissa angelägenheter som ankommer på församlingarna finns särskilda
bestämmelser.

Om en församling utgör ett pastorat, skall den ha hand om de
angelägenheter som enligt lag eller annan författning ankommer på
pastoratet.

Kyrkorådet väljer
bland ledamöterna och suppleanterna
i rådet. Kyrkvärdarna utses för
den tid de är valda till ledamöter eller
suppleanter.

5 kap. 15 §

kyrkvärdar Kyrkorådet väljer kyrkvärdar
bland de röstberättigade iförsamlingen
enligt 2 kap. 3 § första och andra
styckena. Minst en av kyrkvärdarna
skall utses bland ledamöterna och
suppleanterna i kyrkorådet. Kyrkvärdarna
utses för tre är, räknat
fr. o. m. deni januari året efter det år
då val i hela riket av kyrkofullmäktige
har ägt rum.

Kyrkorådet utser för varje kalenderår en kassaförvaltare, om rådets
medelsförvaltning inte har ordnats på annat sätt.

Det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum skall det nyvalda
kyrkorådet före december månads utgång utse befattningshavare som avses i
första och andra styckena.

KU 1982/83:8

Propositionens förslag Utskottets förslag

5 kap. 27 §

Kyrkorådet i annan kyrklig samfällighet än den i Stockholm skall leda
förvaltningen av samfällighetens angelägenheter och ha inseende över övriga
nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan
inverka på samfällighetens ekonomiska ställning samt hos samfällighetens
fullmäktige eller församlingsdelegerade och övriga nämnder liksom hos
andra myndigheter göra de framställningar som rådet anser behövs.
Beträffande kyrkorådets uppgifter i övrigt tillämpas bestämmelserna i 2 §
andra-fjärde styckena. Därvid skall dock vad som sägs om församling och
kyrkofullmäktige i stället avse samfälligheten och dess fullmäktige eller
församlingsdelegerade.

Om kyrkoråd inte finns i församling,
som ingår i kyrklig samfällighet,
skall samfällighetens kyrkoråd fullgöra
alla de uppgifter som enligt
denna eller annan lag ankommer på
kyrkoråd i församling.

KU 1982/83:8

Bilaga 2

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse

Härigenom föreskrivs att 84 § lagen (1961:436) om församlingsstyrelse1
skall ha nedan angivna lydelse.

84 §2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet
skattekronor och skatteören i församlingen vid det föregående årets
(taxeringsårets) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för
året före taxeringsåret. Har skattskyldig enligt lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan åtnjutit
lindring i skattskyldigheten till församlingen, skall belopp, som församlingen
annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten, nedsättas i
motsvarande mån.

Församling är berättigad att under visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den skattesats som har
beslutats för året och det antal skattekronor och skatteören, som enligt
taxeringsnämnds beslut rörande det föregående årets taxering till kommunal
inkomstskatt har påförts de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet ingår i
församlingens fordran hos staten vid ingången av året efter det år, då beslutet
fattades. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som församlingen
har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det,
då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år Belopp, som vid ingången av ett år
utgör församlingens fordran hos sta- utgör församlingens fordran hos staten
enligt första och andra styckena, ten enligt denna paragraf skall läns skall

länsttyrelsen under samma år styrelsen under samma år utanordna

utanordna till kommun, i vilken till församlingen med en tolftedel

församlingen är belägen, med en den 18 i varje kalendermånad. Är

tolftedel den 18 i varje kalendermå- församlingens fordran inte uträknad

nåd. Är församlingens fordran inte vid utbetalningstillfällena i måna uträknad

vid utbetalningstillfällena i derna januari och februari, skall vid

månaderna januari och februari dessa tillfällen utbetalas samma

skall vid dessa tillfällen utbetalas belopp som har utbetalats i december

samma belopp som utbetalades i månad det föregående äret. När sär december

månad föregående år. När skilda skäl föranleder det får länssty särskilda

skäl föranleder det får läns- reisen dock förordna att utbetalning

styrelsen dock förordna att utbetal- skall ske med annat belopp. Om

ning skall ske med annat belopp. Om något av de belopp som utbetalades i

något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte

månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel av försam -

1 Lagen omtryckt 1976:500.

2 Senaste lydelse 1981:558.

KU 1982/83:8

Nuvarande lydelse

motsvarar en tolftedel av församlingens
fordran, skall den jämkning
som föranleds härav ske i fråga om
det belopp som utbetalas i mars
månad. Kommunen skall därefter
avlämna medlen till kyrkorådet.

Länsstyrelsen skall senast den 8 mars till församlingen överlämna för
nästföregående år upprättad redovisning över församlingen tillkommande
och till församlingen utanordnad församlingsskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Föreslagen lydelse

lingens fordran, skall den jämkning
som föranleds härav ske i fråga om
det belopp, som utbetalas i mars
månad.

I
I

GOTAB 73025 Stockholm 1982