KU 1982/83:7

Konstitutionsutskottets betänkande
1982/83:7

om översyn av JO-ämbetet m. m.

I detta betänkande behandlas följande från förra riksmötet uppskjutna
motioner om riksdagens kontrollmakt, nämligen 1981/82:255 av Joakim
Ollén (m), 1981/82:1071 av Arne Gadd och Hans Pettersson i Helsingborg
(båda s), 1981/82:1147 av Gunnar Biörck i Värmdö (m), 1981/82:1154 av
Hans Lindblad och Daniel Tarschys (båda fp) och 1981/82:2022, yrkande 3,
av Gösta Bohman m. fl. (m). I anslutning härtill tar utskottet upp frågan om
en översyn av JO-ämbetet samt vissa andra frågor rörande riksdagens
kontrollmakt.

Bakgrund

På uppdrag av riksdagen tillsatte talmanskonferensen i början av år 1972
en utredning rörande riksdagens ombudsmäns uppgifter och arbetsformer
m. m. På grundval av denna utredning beslöt riksdagen hösten 1975 om viss
reformering av JO-ämbetets organisation och verksamhet (se KU 1975/
76:22). Reformen trädde i princip i kraft den 1 januari 1976.

Huvuddragen i denna reform är följande. Antalet ombudsmän har ökats
från tre till fyra. Av dessa är en administrativ chef och har till uppgift att ge
allmänna riktlinjer för arbetets bedrivande. Varje ombudsman svarar
emellertid självständigt för bestämda ärendegrupper. Beträffande JO:s
sanktionsbefogenheter gäller att JO har rätt att anställa åtal beträffande
sådana handlingar som kan föranleda straffrättsligt ansvar för tjänstemän i
allmän tjänst. JO kan vidare göra s. k. disciplinanmälan i fråga om
befattningshavare som står under JO:s tillsyn.

JO:s tillsynsområde omfattar statliga och kommunala myndigheter samt
tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa. Tillsynen omfattar dock
inte riksdagens ledamöter, vissa riksdagen underställda organ, regeringen,
JK eller ledamöter i kommunala församlingar. Statliga eller kommunala
bolag står inte heller under JO:s tillsyn.

I samband med reformen underströks att klagomålsprövningen är JO:s
viktigaste uppgift och mest ägnad att tillgodose syftet med JO:s verksamhet i
stort. Vidare uttalades att JO borde i större utsträckning än tidigare utnyttja
möjligheten att överlämna klagomål till annan myndighet för utredning och
prövning. Detta motiverades med att de centrala förvaltningsmyndigheterna
har tillsyn över hela verksamheten inom sitt förvaltningsområde och att det
med hänsyn till JO-ämbetets extraordinära karaktär var väsentligt att de
ordinarie tillsynsorganen i första hand fick tillfälle att pröva framställda
klagomål.

1 Riksdagen 1982183. 4 sami Nr 7

KU 1982/83:7

För att JO-institutionen inte skulle utvecklas till ett stort ämbetsverk och
därmed förlora den personliga karaktär som ämbetet borde ha ansåg
riksdagen det nödvändigt att prioritera viss verksamhet. En begränsning av
inspektionsverksamheten, främst såvitt gällde de rutinmässiga inspektionerna
borde därför komma till stånd. JO:s inspektionsverksamhet skulle
sålunda i första hand inriktas på myndigheter som JO på grund av
klagomålsfrekvensen eller andra orsaker, t. ex. uppgifter i pressen, fann
anledning att särskilt kontrollera.

Redan i samband med 1975 års JO-reform förutsatte konstitutionsutskottet
att en utvärdering av reformen skulle ske sedan tillräckliga erfarenheter
vunnits av denna (se KU 1975/76:22). Utskottet framhöll förra året (se KU
1981/82:11) att en översyn av JO-ämbetet borde komma till stånd. Utskottet
avsåg att under 1982 efter en noggrann genomgång av vilka frågor rörande
JO-ämbetets verksamhet och organisation som borde övervägas vid en sådan
översyn föreslå riksdagen att en utredning skulle tillkallas för ändamålet.
Även andra frågor som rör riksdagens kontrollmakt kunde enligt utskottet
komma att aktualiseras i sammanhanget.

Det skall erinras om att frågan om JO-ämbetets ställning uppmärksammats
i riksdagen vid ett flertal tillfällen under senare år dels i samband med
granskningen av JO:s ämbetsberättelse, dels med anledning av tidigare
motionsyrkanden om översyn av ämbetet (se bl. a. KU 1976/77:2,1977/78:1,
1978/79:1, 1979/80:2 och 20, 1980/81:1 och 8 samt 1982/83:3).

Motionsyrkandena m. m.

I motion 1981/82:255 av Joakim Ollén (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om huvudmannaskapet för den statliga
revisionsverksamheten i lämpligt sammanhang blir föremål för utredning.

I motion 1981/82:1071 av Arne Gadd och Hans Pettersson i Helsingborg
(båda s) yrkas att riksdagen begär att regeringen vidtager sådana förberedande
åtgärder att en invandrarombudsman kan tillsättas för att i likhet med
justitieombudsmännen när det gäller allmänna rätts- och förvaltningsfrågor
följa invandrarpolitikens tillämpningar.

I motion 1981/82:1147 av Gunnar Biörck i Värmdö (m) yrkas att riksdagen
i de direktiv till en utredning om översyn av JO-ämbetet, varom riksdagen
kan väntas komma att besluta efter förslag av konstitutionsutskottet, beaktar
de synpunkter som denna motion redovisar.

I motion 1981/82:1154 av Hans Lindblad och Daniel Tarschys (båda fp)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående en samlad översyn av riksdagens kontrollmakt.

KU 1982/83:7

I motion 1981/82:2022 av Gösta Bohman m. fl. (m) yrkas 3. att riksdagen
uttalar att den beslutade översynen av JO-ämbetet bör ske enligt de riktlinjer
som anges i motionen. Motiveringen återfinns i motion 1981/82:2018.

Motion 1981/82:255 tar upp frågan om förbättrad kontroll över de statliga
utgifterna. I motionen framhålls att riksdagens kontrollmöjligheter är
relativt svaga i en situation då landets finanser motiverar en högeffektiv
kontrollapparat. Det kan enligt motionen rimligen inte vara endast
regeringens uppgift att ha en överblick över den statliga verksamheten och
att med utgångspunkt häri initiera de förändringar av den statliga verksamheten
som måste ske. I motionen erinras om att i flertalet jämförbara länder
är det parlamentet som har huvudansvaret för kontrollen av den statliga
verksamheten. Om riksdagen blev huvudman för den statliga revisionsverksamheten
skulle riksdagen få direkta indikationer på missförhållanden av
olika slag i den statliga verksamheten. Vidare skulle budgetarbetet i
riksdagen kunna samordnas med granskningen av förvaltningarnas verksamhet.
Härigenom skulle riksdagen få möjlighet att skaffa sig en bättre insyn i
den verksamhet som i dag mera formellt än reellt står under demokratisk
kontroll. Slutligen skulle all granskning kunna ske helt oberoende av såväl
den enskilda myndigheten som statsförvaltningen i övrigt. Enligt motionen
bör frågan om den statliga revisionen lämpligen tas upp i samband med en
översyn av JO-ämbetets ställning.

Med anledning av en motion förra året med samma syfte som den
förevarande anförde konstitutionsutskottet bl. a. följande i sitt av riksdagen
godkända betänkande KU 1981/82:11.

Som utskottet nyligen i annat sammanhang erinrat om (se KU 1981/82:4)
pågår f. n. inom den parlamentariskt sammansatta förvaltningsutredningen
en allmän översyn av den statliga förvaltningsorganisationen och av de
principer som reglerar förhållandet mellan de politiska organen och
förvaltningsmyndigheterna. Enligt vad utskottet erfarit kommer denna
utredning att presentera ett slutbetänkande under detta budgetår. Vidare
skall nämnas att frågan om riksdagens revisorers organisation och verksamhetsformer
för ett par år sedan varit föremål för översyn av en inom riksdagen
tillsatt utredning (se FiU 1978/79:26). Ett resultat av denna översyn är att
riksdagsrevisorernas granskningsverksamhet skall bedrivas i nära anslutning
till arbetet i riksdagens utskott. Det skall erinras om att den statliga
revisionsverksamhetens organisation behandlades i riksdagen våren 1980 (se
FiU 1979/80:41 s. 8).

Utskottet ansåg att något initiativ till ytterligare utredningar beträffande
de i motionen upptagna frågorna inte borde tas förrän resultatet av
förvaltningsutredningens arbete förelåg.

Över motionen har vidare remissyttranden avgetts av riksdagens revisorer,
justitieombudsman Per-Erik Nilsson och riksrevisionsverket.

Med hänsyn till de befogenheter riksdagen har i fråga om statsregleringen
anser riksdagens revisorer det naturligt att riksdagen också ansvarar för
förvaltningskontrollen. Därigenom erhålls en direkt återkoppling mellan

1* Riksdagen 1982/83. 4 sami. Nr 7

KU 1982/83:7

fattade beslut och uppnådda resultat. Revisorerna tillstyrker att en utredning
tillkallas för att undersöka hur riksdagens kontroll av statsverksamheten
skall kunna stärkas. Enligt revisorerna är det sålunda riktigt att en översyn av
riksdagens kontrollmakt kommer till stånd och att därvid de frågor som
behandlas i motionen uppmärksammas.

JO Nilsson sympatiserar med tanken i motionen men delar den uppfattning
konstitutionsutskottet tidigare gett uttryck för, nämligen att resultatet
av förvaltningsutredningens arbete först bör redovisas innan man tar något
initiativ i frågan. Motionen förutsätter ju en omfattande och vittsyftande
utredning som bör vara väl förberedd.

Riksrevisionsverket konstaterar i sitt remissyttrande att riksdagen så sent
som år 1980 behandlat den statliga revisionsorganisationen och fattat beslut
om vissa ändringar inom denna. De erfarenheter som hittills vunnits efter
dessa ändringar är goda. Med hänsyn bl. a. härtill anser riksrevisionsverket,
att det inte finns skäl att nu göra en utredning om huvudmannaskapet för den
statliga revisionsverksamheten.

Beträffande motion 1981/82:1071 om en ombudsman för invandrarfrågor
har remissyttranden avgetts av justitieombudsman Anders Wigelius och
statens invandrarverk.

JO Wigelius är inte övertygad om det riktiga i att vid sidan av JO tillsätta en
speciell riksdagens invandrarombudsman. Om riksdagen önskar en skärpt
bevakning från JO:s sida, eller en bättre rapportering beträffande invandrares
situation i vårt land, kan instruktion härom självfallet lämnas genast
eller önskemålet annars beaktas vid den aviserade översynen beträffande
riksdagens ombudsmän. Enligt JO Wigelius är det, som motionärerna
framhåller, obestridligt att invandrarnas situation ofta är svår och osäker,
speciellt under den första tiden i Sverige, beroende på den kulturella och
politiska verklighet som de lämnat. Att invandrarna får hjälp att finna sig till
rätta här i landet är ett starkt intresse. Vad som behövs härvidlag torde främst
vara information till och mellan berörda grupper samt rådgivning och
personligt stöd i individuella fall. För detta finns redan åtskilligt. Man kan
enligt JO Wigelius peka på invandrarverkets samordnings- och informationsverksamhet,
undervisningen i svenska, invandrarbyråernas arbete, socialtjänsten
och rättshjälpen. För invandrarnas rättssäkerhet är det särskilt
betydelsefullt att deras ärenden om asylrätt, arbetstillstånd och övriga viktiga
ting som regleras av utlänningslagstiftningen blir behandlade utan sakligt sett
onödig tidsutdräkt. Härför fordras uppenbarligen kraftigt ökade resurser.

Statens invandrarverk (SIV) instämmer i vad som sägs i motionen om
invandrarnas utsatta situation och att särskild hänsyn måste tas till detta. I
motionen nämnda arbetsuppgifter för en invandrarombudsman åvilar
emellertid redan i dag olika myndigheter. Tillsynen över rättstillämpningen i
offentlig verksamhet är en uppgift för justitieombudsmännen. Ombudsmän -

KU 1982/83:7

nen skall vidare verka för att brister i lagstiftningen avhjälps och för
enhetlighet i rättstillämpningen. Justitiekanslern har i viss mån liknande
arbetsuppgifter. Justitieombudsmännens verksamhet har under senare år
blivit mer utåtriktad och troligen alltmer känd bland invandrarna. För att
sprida information om sin verksamhet har justitieombudsmännen ordnat
s. k. öppna hus dit representanter för invandrarorganisationerna inbjudits.
Det är viktigt att liknande aktiviteter fortsätter för att fördjupa informationen
men också för att nå nytillkomna grupper av invandrare och
flyktingar. - SIV anser att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan olika
myndigheter i fråga om tillsyn över rättstillämpningen och ansvar för
invandrar- och minoritetsfrågorna är ändamålsenlig. Det skulle inte vara
meningsfullt att ha en invandrarombudsman med ansvar för alla dessa
olikartade verksamhetsområden. Mot den bakgrunden avstyrker SIV
förslaget om en invandrarombudsman.

Vid en översyn av JO-ämbetet är det enligt motion 1981/82:1147 naturligt
att överväga om inte den granskning, som JO nu företar för riksdagens
räkning men helt utan kontakt med riksdagen, skulle kunna i viss omfattning
ske i närmare kontakt med riksdagen. Om riksdagen eller något riksdagsutskott
finner anledning att utreda förhållandena inom någon viss del av
förvaltningen, borde ett uppdrag härom kunna lämnas till JO. Själva
uppdraget bör enligt motionen lämnas av konstitutionsutskottet, som ju
svarar för denna del av riksdagens granskande verksamhet. JO kan också i sin
instruktion åläggas att, om han vid genomgång av någon förvaltningsgren
finner omständigheterna vara sådana att riksdagen bör orienteras därom,
göra en anmälan till riksdagen oberoende av om det gäller ett från
konstitutionsutskottet erhållet uppdrag eller egna iakttagelser. Riksdagen
får därigenom möjlighet att på grund av sådana rapporter själv fullgöra den
uppgift att granska förvaltningen, varom talas i 1 kap. 4 § regeringsformen.

I motion 1981/82:1154 konstateras att någon samlad översyn av riksdagens
kontrollfunktioner aldrig har utförts. De olika instituten har i stor
utsträckning utvecklats oberoende av varandra. Därför har det heller aldrig
skett någon avvägning där skilda kontrollbehov ställts mot varandra. Enligt
motionen bör i samband med översyn av JO-ämbetet en undersökning göras
på vilket sätt riksdagen på ett mer inträngande sätt skall kunna fullgöra sin
upgift att granska regeringen och förvaltningen.

Översynen av JO-ämbetet bör enligt motion 1981/82:2022 bl. a. inriktas på
frågan om sanktionsmöjligheterna. Det bör vidare övervägas om inte en
koncentration av ombudsmännens verksamhet kan ske, bl. a. genom att
större del av arbetsinsatserna ägnas åt principiellt intressanta ärenden.
JO-ämbetet måste också vara ett instrument för. riksdagens kontrollmakt och
får inte uppfattas enbart som en klagoinstans för allmänheten. I detta
sammanhang är det viktigt att ta hänsyn till JO:s möjligheter att ta egna

KU 1982/83:7

initiativ och inte bara behandla gjorda anmälningar. Det bör övervägas om
inte JO direkt bör kunna fästa riksdagens uppmärksamhet på sådana
förhållanden inom statsförvaltningen som förtjänar uppmärksamhet och bör
leda till ingripanden från riksdagen. Det är vidare av vikt att inspektionsverksamheten
ges rimligt utrymme.

Beträffande de i motionerna 1981/82:1147, 1154 och 2022 upptagna
frågorna om behovet av en översyn av JO-ämbetet har justiteombudsmännen
företrätt inför utskottet och lämnat synpunkter på inriktningen av en
sådan översyn.

Slutligen skall nämnas att tjänsteansvarskommittén och förvaltningsutredningen
beräknar slutföra arbetet tidigast under år 1983.

Utskottet

Hösten 1975 beslöt riksdagen om viss reformering av JO-ämbetets
organisation och verksamhet (KU 1975/76:22). Reformen, som främst
föranleddes av justitieombudsmännens ökade arbetsbörda, innebar bl. a. att
antalet ombudsmän ökades från tre till fyra. Vissa ändringar gjordes därvid i
riksdagsordningen, samtidigt som en ny instruktion för justitieombudsmännen
antogs. Den nya ordningen har i allt väsentligt gällt sedan den 1 januari
1976.

Redan i samband med 1975 års reform förutsatte konstitutionsutskottet att
en utvärdering av reformen skulle ske sedan tillräckliga erfarenheter vunnits
av den. Under senare år har i riksdagen framställts krav på en översyn av
JO-ämbetet. Senast behandlades frågan förra året. Utskottet (KU 1981/
82:11) framhöll då att en översyn kunde bli aktuell och att utskottet avsåg att
under 1982 efter en noggrann genomgång av vilka frågor rörande JOämbetets
verksamhet och organisation som borde övervägas vid en sådan
översyn föreslå riksdagen att en utredning tillkallades för ändamålet. Även
andra frågor som rörde riksdagens kontrollmakt kunde enligt utskottet
komma att aktualiseras i sammanhanget.

Under den allmänna motionstiden i år har väckts ett antal motioner om
riksdagens kontrollmakt som uppskjutits till innevarande riksmöte. Flera av
dessa motioner tar sikte på en översyn av JO-ämbetet. Kontrollmakten i ett
vidare perspektiv berörs också i vissa av motionerna. Justitieombudsmännen
har som nyss sagts till utskottet framfört synpunkter beträffande behovet och
inriktningen av en ny JO-utredning.

Utskottet kommer i det följande i anslutning till behandlingen av
motionerna att ta upp frågan om en översyn av i första hand JO-ämbetet. I
sammanhanget vill utskottet erinra om att frågan om JO-ämbetets ställning
uppmärksammats i riksdagen vid flera tillfällen under senare år dels i
samband med granskningen av JO:s årliga ämbetsberättelse, dels med
anledning av tidigare motioner om behovet av en förnyad översyn av
institutionen.

KU 1982/83:7

I motion 1981/82:255 av Joakim Ollén (m) föreslås att frågan om
huvudmannaskapet för den statliga revisionsverksamheten blir föremål för
utredning. Enligt motionen kan detta lämpligen ske i samband med en
översyn av JO-ämbetet. I motion 1981/82:1154 av Hans Lindblad och Daniel
Tarschys (båda fp) konstateras att någon samlad översyn av riksdagens
kontrollfunktion aldrig har utförts. I samband med en översyn av JOämbetet
bör enligt motionen en undersökning göras på vilket sätt riksdagen
på ett mer inträngande sätt skall kunna fullgöra sin uppgift att granska
regeringen och förvaltningen.

Riksdagens revisorer tillstyrker att en utredning tillkallas för att undersöka
hur riksdagens kontroll av statsverksamheten skall kunna stärkas. JO Nilsson
är positiv till tanken i motion 1981/82:255 men anser att i nuläget bör en
översyn av JO-ämbetet prioriteras. Riksrevisionsverket konstaterar att
riksdagen så sent som år 1980 behandlat den statliga revisionsverksamheten
och fattat beslut om vissa ändringar inom denna. Enligt riksrevisionsverket
finns det inte skäl att nu föranstalta om en utredning beträffande revisionens
huvudmannaskap.

I motion 1981/82:1071 av Arne Gadd och Hans Pettersson i Helsingborg
(båda s) föreslås att en särskild ombudsman för invandrarfrågor tillsätts.
Beträffande denna fråga har som tidigare framgått remissyttranden avgetts
av justitieombudsmannen Anders Wigelius och statens invandrarverk. Båda
remissinstanserna avstyrker motionen, bl. a. med hänvisning till att justitieombudsmännen
har till uppgift utöva tillsyn över rättstillämpningen i
offentlig verksamhet och alltså har att behandla frågor som rör invandrarnas
förhållande till myndigheterna.

En översyn av JO-ämbetet bör enligt både motion 1981/82:1147 av Gunnar
Biörck i Värmdö (m) och motion 1981/82:2022 av Gösta Bohman m. fl. (m)
komma till stånd. (Motiveringen återfinns i motion 1981/82:2018.) I den
förstnämnda motionen efterlyses närmare kontakter mellan riksdagen och
justitieombudsmännen i fråga om JO:s granskningsverksamhet. I den senare
motionen pekas på behovet av att ombudsmännens verksamhet organiseras
så att JO i större utsträckning får tillfälle att ägna sig åt principiellt viktiga
frågor och därvid direkt kunna fästa riksdagens uppmärksamhet på sådana
förhållanden inom statsförvaltningen som är av intresse och bör leda till ett
ingripande från riksdagens sida.

Konstitutionsutskottet får för sin del anföra följande.

Vad först gäller önskemålet om en samlad översyn av riksdagens
kontrollmakt, däri inbegripet frågan om huvudmannaskapet för den statliga
revisionen, anser utskottet att det i och för sig kan anföras skäl som talar för
att kontrollmaktsfrågan tas upp i ett vidare perspektiv. Enligt utskottet bör
emellertid denna fråga inte aktualiseras i förevarande sammanhang. Som
anförts under remissbehandlingen bör resultatet av förvaltningsutredningens
arbete avvaktas.

KU 1982/83:7

Som inledningsvis framhållits har riksdagen under förra riksmötet uttalat
sig för en översyn av JO-ämbetets verksamhet och organisation. Enligt
utskottet är det påkallat att nu företa en sådan. I likhet med vad som skedde
vid den förra JO-reformen bör det uppdras åt en parlamentariskt sammansatt
utredning att genomföra översynen. Utredningen, som lämpligen tillsätts av
talmanskonferensen, bör inte vara bunden av några detaljerade direktiv i sitt
uppdrag utan kunna förutsättningslöst pröva både principiella frågor om
ombudsmännens verksamhet och frågor som har att göra med ämbetets
organisation. Utskottet anser sig dock böra peka på några frågeställningar
som förefaller ha särskild aktualitet vid en översyn av JO-ämbetet.

Enligt regeringsformen granskar riksdagen rikets styrelse och förvaltning.
JO:s uppgift definieras i regeringsformen på det sättet att JO i enlighet med
sin av riksdagen beslutade instruktion har att utöva tillsyn över tillämpningen
i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Av instruktionen
framgår att JO särskilt skall vaka över att saklighet och opartiskhet iakttas
samt att grundläggande fri- och rättigheter inte träds för när. Vidare skall JO
verka för att brister i lagstiftningen avhjälps.

Frågan är hur JO på bästa sätt skall kunna fullgöra dessa uppgifter. En
tendens i JO:s verksamhet som kunnat iakttas under senare år är att mycken
tid och stort intresse ägnas åt att hjälpa enskilda människor till rätta i olika
sammanhang i förhållande till myndigheterna. Exempelvis har JO vid ett
antal tillfällen anordnat s. k. öppna hus för att ge allmänheten möjlighet till
direkt personlig kontakt med JO. Det bör enligt utskottet vara naturligt för
den nya JO-utredningen att uppmärksamma denna verksamhet.

En viktig fråga är avvägningen mellan den s. k. klagomålsprövningen å ena
sidan och inspektionsverksamheten å den andra. Det är möjligt att en viss
förskjutning av JO:s verksamhet till förmån för det senare arbetsfältet bör
komma till stånd. Enligt utskottet har utvecklingen visat betydelsen av JO:s
insatser i vad gäller granskningen av principiellt viktiga lagstiftningsområden.
De nuvarande justitieombudsmännen är också överens om att sådana
uppgifter bör komma mera i förgrunden. Mot bakgrund härav bör
utredningen särskilt överväga hithörande problem. Det kan därvid bli
nödvändigt att också undersöka möjligheten att delegera beslutanderätten i
vissa ärenden till erfarna tjänstemän vid JO-expeditionen. Utskottet har med
det anförda inte velat säga att klagomålsprövningen är mindre betydelsefull.
Som utskottet betonade vid den senaste reformeringen av JO-ämbetet hör
tvärtom klagomålsprövningen till JO:s viktigaste uppgifter.

Vid en översyn av JO-ämbetet är det enligt utskottet naturligt att även
beakta JO:s roll i förhållande till riksdagen. Utskottet har i samband med den
förra JO-reformen understrukit att tillgången till en utanför den offentliga
förvaltningen stående, helt självständigt verkande ombudsmannainstitution
som har sin grund i folkrepresentationens förtroende i hög grad är ägnad att
stärka medborgarnas tilltro till rättsordningen. Denna självständighet gäller

KU 1982/83:7

även mot riksdagen som aldrig påverkar JO:s handläggning av enskilda
ärenden. Denna ordning skall givetvis inte rubbas. Enligt utskottets mening
bör dock utredningen vara oförhindrad att ta upp frågan huruvida JO:s
granskning av rättstillämpningen på olika områden i ökad utsträckning kan
ske efter kontakt med riksdagen. Detsamma gäller riksdagens uppföljning av
iakttagelser som JO gjort. Utskottet vill erinra om att verksamheten hos
riksdagens revisorer under senare år har getts en sådan inriktning.

Viktiga frågor för utredningen att ta upp är självfallet JO:s sanktionsmöjligheter.
Det gäller här sådana frågor som ansvarsprövning på JO:s initiativ
vid allmän domstol eller talan från JO:s sida i disciplinär väg. Utskottet vill
erinra om att den s. k. tjänsteansvarskommittén f. n. överväger hithörande
frågor. Även förhållandet till justitiekanslern kan vara av intresse att
studera. En viktig fråga är JO:s rätt och möjlighet att agera till förmån för
enskild som lidit skada till följd av felaktig myndighetsutövning.

Dagens samhälle karaktäriseras av en snabb utveckling på många
områden. Den fortgående datoriseringen får t. ex. betydelsefulla verkningar
för myndigheternas rättstillämpning. Riksdagens ombudsmän har här en
viktig roll när det gäller att följa den framtida rättsutvecklingen.

I samband med 1975 års JO-reform underströks att JO-ämbetet inte skulle
utvecklas till ett stort ämbetsverk. Detta uttalande äger i hög grad sin
giltighet även i dag. Det är därför av stor betydelse att den nya
JO-utredningen ägnar största uppmärksamhet åt erfarenheterna av JOämbetets
organisation.

Vissa ytterligare frågor som tagits upp i motionerna bör självfallet också
övervägas av utredningen. Utskottet tänker t. ex. på frågan om invandrarnas
särskilda behov av insatser från JO:s sida med hänsyn till deras speciella
situation. Möjligheterna till samarbete i granskningsfrågor mellan JO och
riksdagens revisorer bör också uppmärksammas.

Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att en översyn av
JO-ämbetet kommer till stånd. Enligt utskottet är det av vikt att utredningsarbetet
bedrivs skyndsamt.

Utskottet föreslår att samtliga motioner förklaras besvarade med vad
utskottet anfört.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att tillsätta en
utredning med uppgift att verkställa en översyn av JO-ämbetet i
enlighet med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen förklarar motionerna 1981/82:255, 1981/82:1071,
1981/82:1147, 1981/82:1154 och 1981/82:2022 yrkande 3 besvarade
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 18 november 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

KU 1982/83:7

Närvarande: Olle Svensson (s), Yngve Nyquist* (s), Bertil Fiskesjö (c),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove Johansson (s),
Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sture Thun (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Nils Berndtson (vpk), Ove Eriksson*
(m), Ingvar Björk* (s) och Bengt Kindbom (c).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av Hans Nyhage, Gunnar Biörck i Värmdö, Elisabeth Fleetwood och Birger
Hagård (alla m), som i anslutning till utskottets yttrande angående frågan om
en samlad översyn av riksdagens kontrollmakt, anför:

Riksdagens kontrollmakt gäller dels gentemot regeringen, dels gentemot
domstolar och förvaltningsmyndigheter. Regeringens handlande granskas i
första hand, från konstitutionell synpunkt, av konstitutionsutskottet; domstolar
och myndigheter, statliga och kommunala, granskas ur juridisk
synvinkel i första hand av justitieombudsmännen, och den statliga förvaltningen
sakrevisionmässigt främst av riksdagens revisorer. Riksdagen som
sådan har möjlighet att agera på basis av framställningar från konstitutionsutskottet
och riksdagens revisorer. Förändringar av något av de instrument
(KU, JO och RR), som i första hand tillhandahåller underlag för riksdagens
utövande av kontrollmakten, kan givetvis påverka även de andra kontrollinstrumentens
uppgifter och funktioner. En översyn av JO-ämbetets
uppgifter och verksamhet, för vilken riksdagen redan under förra riksmötet
uttalat sig, är emellertid i sig en så omfattande uppgift att denna för
närvarande bör ha företräde framför den större uppgiften att verkställa en
”samlad översyn” av riksdagens kontrollmakt. Detta förhållande bör likväl
icke utgöra hinder för en utredning om JO-ämbetet att i sina överväganden,
om så anses erforderligt, också inbegripa relationerna mellan de organ, som
riksdagen har till förfogande för utövande av kontrollmakten, såväl inbördes
som i förhållande till riksdagen själv. I vilken omfattning en ”samlad
översyn” därefter kan anses erforderlig blir rimligtvis beroende av vad en
utredning av JO-ämbetet kommer fram till liksom av vad förvaltningsutredningen
kan ha att anföra i saken.