KU 1982/83:6

Konstitutionsutskottets betänkande
1982/83:6

om skatteutjämning i Stockholms läns landsting (prop. 1982/83:4)
Propositionen

I propositionen föreslås, att lagen (1977:1094) om skatteutjämning i
Stockholms läns landsting ersätts av en icke tidsbegränsad lag med i sak
samma innehåll. Till följd härav hemställs, att riksdagen antar det i
propositionen intagna förslaget till lag om skatteutjämning i Stockholms läns
landstingskommun.

Motionen

I motion 1982/83:44 av Lennart Blom och Alf Wennerfors (båda m)
hemställs 1) att riksdagen avslår propositionen samt 2) att riksdagen beslutar
att nu gällande lag (1977:1094) så till vida förlängs och ändras, att Stockholms
läns landstingskommun fr. o. m. år 1985 får lämna endast lån - och ej bidrag
- till kommunerna inom landstingskommunen.

Motionärerna anger som sin grundinställning att skatteutjämning bör vara
en statlig angelägenhet och att en skatteutjämning på flera nivåer försvårar
en samlad och enhetlig bedömning och tenderar att skärpa det totala
skattetrycket. I motionen pekas på att systemet med skatteutjämning hittills
inte lett till att skillnaderna i skattesats inom regionen minskat eller att någon
kommun som erhållit bidrag har sänkt sin utdebitering. Däremot har enligt
motionen en minskning av skattekraftsskillnaden förmärkts under senare år,
vilket motionärerna anser talar för en avveckling av den inomregionala
skatteutjämningen. Som en nackdel med systemet framhålls vidare de risker
för en volymexpansion i mottagarkommunerna som det för med sig. Dessa
risker minskar enligt motionen om det inomregionala stödet begränsas till
långivning. Beträffande de hittills vunna erfarenheterna påstås, att Stockholms
läns landsting visat en tendens att tänja ut sitt verksamhetsområde och
genom skilda bidrag och investeringsinsatser tagit sig an uppgifter som
lämpligen bort lösas av envar kommun eller genom interkommunal
samverkan mellan berörda primärkommuner. Ett antal synnerligen tveksamma
satsningar med näringspolitisk motivering har inneburit inte bara
slöseri med skattemedel utan också ett landstingskommunalt agerande i
överkommunernas form. Motionärerna ser en risk för att den beskrivna
utvecklingen skulle manifesteras ytterligare om man permanentar systemet
med interregional skatteutjämning i Stockholms läns landsting.

1 Riksdagen 1982/83. 4 sami. Nr 6

KU 1982/83:6

Frågans tidigare behandling m. m.

Lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun
trädde i kraft den 1 januari 1978. Lagen gällde ursprungligen till
utgången av år 1981. Giltighetstiden har därefter förlängts till utgången av
1984.

Vid riksdagsbehandlingen av den första propositionen i ämnet (1977/
78:48, KU 1977/78:21) behandlades bl. a. en motion (m) vari liksom i den nu
aktuella motionen yrkades att möjligheterna till skatteutjämning skulle
begränsas till långivning. Utskottet avstyrkte enhälligt motionen. Med
anledning av en annan motion (2 s) framhöll de socialdemokratiska
ledamöterna i utskottet i en reservation till betänkandet att skatteutjämningsbidrag
måste utgå enligt generellt utformade regler mellan kommunerna
efter på förhand fastställda objektiva grunder. Särskilt underströks
vikten av att landstinget inte skulle lämna några föreskrifter om hur
skatteutjämningen skulle användas.

Riksdagsbehandlingen av 1980/81 års proposition i ämnet (prop. 1980/
81:75, KU 1980/81:16) föranledde ingen följdmotion och utskottet biföll
enhälligt regeringsförslaget om en förlängning av giltighetstiden för lagen. I
en motion (s), väckt under den allmänna motionstiden, hade frågan om en
förlängning av lagen utan tidsbegränsning aktualiserats. Denna motion
avslogs i avvaktan på en mera varaktig lösning av frågan om behovet av
inomregional skatteutjämning.

Utredningen om inomregional skatteutjämning föreslog 1981 (SOU
1981:93), att samtliga landstingskommuner skulle ges möjlighet att lämna
bidrag och lån i skatteutjämnande syfte till kommunerna inom sitt område.
Ytterligare försöksverksamhet eller tidsbegränsning av lagstiftningen var
enligt utredningen inte motiverad. Förslaget om en utvidgning av systemet
till alla landsting avvisades av flertalet remissinstanser. Med hänsyn till
remissutfallet har föredragande statsrådet frångått utredningens förslag.
Han motiverar i den aktuella propositionen (s. 4) sitt ställningstagande enligt
följande.

För egen del vill jag anföra följande. Jag anser att tillkomsten av ett system
med inomregional skatteutjämning kan öka landstingskommunens och
kommunernas möjligheter att samverka för en regions önskvärda utveckling.
Utredningen och en del remissinstanser, bl. a. Landstingsförbundet, menar
att det kan förutsättas att stöd genom inomregional skatteutjämning kommer
att utgå endast i begränsad omfattning. Om så är fallet torde enligt min
mening ett sådant stöd komma att få en begränsad effekt på den kommunala
sektorns totala verksamhetsvolym. Syftet är ju också att utjämna skillnaderna
i skattesatser och inte att öka verksamhetsvolymen. Den modell som
utredningen har lagt fram kan i och för sig ses som ett godtagbart system. Jag
är emellertid inte beredd att mot bakgrund av remissutfallet lägga fram
förslag att samtliga landstingskommuner skall ges rätt att lämna bidrag och
lån för inomregional skatteutjämning. Systemet med inomregional skatteutjämning
bör även i fortsättningen begränsas till Stockholms län.

KU 1982/83:6

Utskottet

Lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun trädde i
kraft den 1 januari 1978 och var då tidsbegränsad till utgången av år 1981.
Den har därefter förlängts och gäller för närvarande t. o. m. utgången av
1984.

Förslaget i propositionen att lagen inte längre skall vara tidsbegränsad
kritiseras i motion 1982/83:44 av Lennart Blom och Alf Wennerfors (båda
m). I stället föreslås att rätten för Stockholms läns landstingskommun att
lämna bidrag till kommunerna inom landstinget upphör fr. o. m. år 1985 och
att det efter denna tidpunkt endast blir tillåtet för landstinget att ge lån till
kommunerna.

Utskottet instämmer i propositionens bedömning att vissa kommuner i
Stockholmsregionen under lång tid framåt kommer att vara i behov av
skatteutjämningsbidrag. Därmed föreligger det enligt utskottets mening
tillräckliga skäl för att upphäva tidsbegränsningen av lagstiftningen på
området. Utskottet vill framhålla att detta ställningstagande skall ses mot
bakgrund av de speciella förhållanden som gäller för Stockholmsregionen
och således inte får betraktas som ett avsteg från huvudprincipen att
skatteutjämning mellan kommuner i första hand skall vara en statlig
uppgift.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 44.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:44 bifaller proposition
1982/83:4.

Stockholm den 9 november 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s), Hans
Nyhage (m)*, Kurt Ove Johansson (s), Kerstin Nilsson (s), Sven-Erik Nordin
(c), Sture Thun (s), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Nils
Berndtson (vpk), Bengt Kindbom (c), Ingvar Björk (s), Birger Hagård (m)
och Gunnar Nilsson i Eslöv (s).

* Ej närvarande vid ärendet justering.

KU 1982/83:6

Reservation

av Anders Björck, Hans Nyhage, Birger Hagård och Elisabeth Fleetwood
(alla m) vilka ansett

dels att utskottet i stället för sista stycket under rubriken Utskottet bort
anföra följande:

Det bör slås fast, att skatteutjämning mellan kommunerna i första hand
måste vara en statlig uppgift. De speciella ekonomiska problem som f. n.
finns i vissa kommuner i Stockholmsregionen kan emellertid motivera
särskilda åtgärder. På sikt måste dock enligt utskottets mening även dessa
problem kunna lösas inom ramen för den statliga skatteutjämningen. I
motsatt fall kan man emotse en utveckling mot att landstinget blir en
överkommun i förhållande till de berörda primärkommunerna. En annan
risk med systemet är att både de kommuner som mottar de inomregionala
skattebidragen och landstinget utvidgar sin verksamhet på ett icke avsett sätt.
Exempel härpå finns redan i dag. Man kan heller inte bortse från faran för att
en permanentning av den inomregionala skatteutjämningen i Stockholmsregionen
på sikt kan leda till att även andra delar av landet inlemmas i systemet.
Enligt utskottets mening vore en sådan utveckling ytterst olycklig.

Utskottet anser således att målsättningen bör vara att avskaffa de
inomregionala skatteutjämningsbidragen. Detta bör kunna ske fr. o. m. år
1985.1 avvaktan på att de speciella problemen i Stockholms län löses inom
ramen för ett reviderat generellt skatteutjämningssystem, i sin helhet
finansierat av staten, bör dock landstingskommunens möjlighet att bevilja
lån till särskilt utsatta kommuner bibehållas.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår proposition 1982/83:4,

2. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:44 antar den i bilaga
föreslagna lydelsen av lagen (1977:1094) om skatteutjämning i
Stockholms läns landstingskommun.

KU 1982/83:6

Bilaga

Reservationens förslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:1094) om skatteutjämning i Stockholms län

Härigenom föreskrivs följande.

Stockholms läns landstingskommun får lämna lån till kommuner inom
landstingskommunen i den mån det behövs för att främja skatteutjämning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och gäller till utgången av år
1988.

GOTAB 72930 Stockholm 1982