KU 1982/83:31

Konstitutionsutskottets betänkande
1982/83:31

om utskottsorganisationen (Förs. 1981/82:22)

Ärendet

Den 27 november 1980 beslöt talmanskonferensen tillsätta en utredning
om utskottsindelningen och ärendefördelningen mellan utskotten. Utredningen
bestod av förre justitieombudsmannen Karl-Erik Uhlin, ordförande,
presidenten i försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg och regeringsrådet Rolf
Engblom samt en företrädare för vart och ett av riksdagspartierna, nämligen
Per Olof Håkansson (s), Bertil Lidgård (m), Britta Hammarbacken (c),
Björn Molin (fp) och Per Israelsson (vpk). Molin ersattes i juni 1981 av
Linnea Hörlén (fp).

Kommittén avlämnade i april 1982 betänkandet Riksdagens utskott till
talmanskonferensen. Särskilda yttranden avgavs dels av Britta Hammarbacken
och Linnea Hörlén gemensamt, dels av Per Israelsson.

Talmanskonferensen överlämnade kommitténs förslag till riksdagen
genom beslut den 15 april 1982. Förslaget (Förs. 1981/82:22) har föranlett 6
motioner, nämligen motionerna 1981/82:2533-2537 och 1982/83:19. Motion
2537 av Lars Werner m. fl. (vpk) om partiernas utskottsrepresentation
kommer att tas upp vid ett senare tillfälle. Övriga följdmotioner jämte
motionerna 1981/82:478 och 1158 som väcktes under allmänna motionstiden
1982 behandlas i detta betänkande.

Genom beslut av utskottet den 6 maj 1982 bereddes samtliga övriga utskott
tillfälle att före den 1 november 1982 yttra sig över förslaget och
motionerna.

Svar har inkommit från finansutskottet (FiU 1982/83:1 y, bilaga 2),
skatteutskottet (SkU 1982/83:2 y, bilaga 5), justitieutskottet (JuU 1982/
83:1 y, bilaga 4), lagutskottet (LU 1982/83:1 y, bilaga 5), utrikesutskottet
(UU 1982/83:1 y, bilaga 6), socialförsäkringsutskottet (SfU 1982/83:1 y,
bilaga 7), socialutskottet (SoU 1982/83:1 y, bilaga 8), näringsutskottet (NU
1982/83:2 y, bilaga 9), arbetsmarknadsutskottet (AU 1982/83:2 y, bilaga 10),
och civilutskottet (CU 1982/83:1 y, bilaga 11). Vidare har yttranden
inkommit från riksdagens förvaltningskontor (bilaga 12) och från riksdagens
SACO/SR-förening (bilaga 13).

Utskottskommitténs förslag

Kommitténs huvudfrågor var:

- antalet utskott

- ärendefördelningen mellan utskotten

1 Riksdagen 1982183. 4 sami. Nr 31

KU 1982/83:31

- användandet av sammansatta och särskilda utskott

- finansutskottets ställning

- arbetsformerna inom utskotten, beslutsordning m. m.

Kommitténs helhetsintryck av den nuvarande utskottsorganisationen är
att den i huvudsak fungerar tillfredsställande. Bristen på flexibilitet inom
utskottsorganisationen framträder dock enligt kommitténs uppfattning
tydligt.

Kommittén anser att några utskott har påtagligt mindre arbetsbelastning
än övriga. Det gäller lag-, utrikes-, försvars- och socialförsäkringsutskotten.
Kommittén diskuterar möjligheten att överföra lag- och socialförsäkringsutskottens
uppgifter till justitie- resp. socialutskotten. I båda fallen skulle
emellertid de mottagande utskotten få en alltför hård arbetsbelastning och
denna möjlighet avvisas därför. När det gäller utrikes- och försvarsutskotten
aktualiserades inom kommittén tanken på en sammanslagning av dessa båda
utskott. Några av kommitténs ledamöter förklarade sig emellertid inte kunna
biträda ett sådant förslag under hänvisning bl. a. till att försvarsfrågor och
biståndsfrågor är så artskilda att de inte bör handläggas i samma utskott.

I stället för förändringar i utskottsorganisationen föreslår kommittén att
vissa ärendegrupper förs över från mer arbetstyngda till mindre hårt
belastade utskott. För att avlasta näringsutskottet förordas en överflyttning
av energifrågor till civilutskottet och av vissa konsumenträttsliga frågor till
lagutskottet. Vidare föreslår kommittén att hälso- och sjukvårdsfrågor
överförs från socialutskottet till socialförsäkringsutskottet. Socialutskottet
föreslås i stället överta de alkoholpolitiska frågorna - bortsett från rena
skattefrågor - från skatteutskottet. Slutligen förordar kommittén mindre
justering som innebär att finansutskottet lämnar över beredningen av
ärenden rörande hov- och slottsstaten till konstitutionsutskottet. Ändringarna
i fråga om skatte-, socialförsäkrings-, social- och civilutskottens
beredningsområden föreslås komma till uttryck i riksdagsordningens tilläggsbestämmelser.
Britta Hammarbacken och Linnea Hörlén motsätter sig i ett
särskilt yttrande överföringen av hälso- och sjukvårdsfrågor från social- till
socialförsäkringsutskottet.

När det gäller frågan om användandet av sammansatta utskott och
särskilda utskott konstaterar kommittén att sådana utskott inte förekommit
efter utskottsreformen 1971. Kommittén uttalar som sin mening att det ur
flera synpunkter vore av värde om dessa utskottsformer kunde komma till
användning. Kommittén anser att det vore värdefullt om t. ex. finans- och
skatteutskotten kunde enas om att bereda särskilt betydelsefulla ärenden i
sammansatt utskott. Kommittén erinrar också om att särskilda utskott kan
tillsättas för att avlasta ett eller flera utskott som för tillfället har tung
arbetsbelastning.

För att underlätta användandet av sammansatta utskott har kommittén
föreslagit att vissa särskilda regler för sådana utskott införs i RO. Sålunda

KU 1982/83:31

förordas beträffande ordförandeskapet att ordet förs av den utskottsordförande
som har varit ledamot av riksdagen längst. Om de har tillhört riksdagen
lika länge har den äldste av dem företräde. Vad gäller antalet ledamöter
föreslår kommittén att sammansatt utskott skall ha jämnt antal ledamöter
och att antalet skall vara minst 18.

Kommittén har kunnat konstatera att finansutskottet inte alltid har kunnat
ha ett samlat grepp om riksdagens budgetbehandling och att utskottet under
de senaste åren inte heller har haft möjligheter att samordna övriga frågor av
större ekonomisk betydelse - i första hand de ekonomiska s. k. åtgärdspaketen.
Kommittén har diskuterat frågan om finansutskottet kan ges reella
möjligheter att verka för samordningen i sådana angelägenheter. Kommittén
har därvid funnit att verkligt effektiva åtgärder i sådant syfte skulle ge
finansutskottet ställning av ett slags överutskott eller att åtgärderna i vart fall
av andra utskott skulle kunna uppfattas som ett utslag därav. På grund härav
har kommittén avstått från att lägga fram något förslag som ändrar
finansutskottets ställning gentemot de övriga utskotten.

Vad beträffar ett av finansutskottet framlagt förslag att inrätta ett särskilt
budgetkontor vid utskottet, har kommittén uttalat att det synes föreligga skäl
till viss personalförstärkning och att denna i så fall torde kunna tillföras
utskottets kansli utan att man inrättar ett särskilt budgetkontor.

Kommittén har slutligen framhållit värdet av att åtgärder vidtas för att de
olika utskottens arbetsformer skall bli enhetligare.

Motionernas hemställan

Följdmotionerna

I motion 1981/82:2533 av Eric Enlund m. fl. (fp, s, m, c) föreslås att
riksdagen tillsätter en utredning som ser över beslutsprocessen i större
ekonomiska frågor.

I motion 1981/82:2534 av Karin Israelsson m. fl. (c, fp, m) hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget att flytta beredningen av ärenden
rörande hälso- och sjukvård från socialutskottet till socialförsäkringsutskottet,

2. att riksdagen beslutar att socialutskottet skall bereda ärenden om
alkoholpolitiken,

3. att riksdagen - under förutsättning att socialförsäkringsutskottet anses
behöva tillföras ytterligare en ärendegrupp - beslutar att ärenden rörande
arbetsmiljö flyttas från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet och
ärenden rörande invandrare och utlännings- och medborgarskapslagstiftning
flyttas från arbetsmarknadsutskottet till socialförsäkringsutskottet.

I motion 1981/82:2535 av Göran Karlsson m. fl. (s, fp, c, m) yrkas att
riksdagen dels beslutar avslå förslaget att överflytta beredningen av ärenden

KU 1982/83:31

rörande hälso- och sjukvård från socialutskottet till socialförsäkringsutskottet,
dels beslutar att socialutskottet skall bereda ärenden om alkoholpolitiken.

I motion 1981/82:2536 av Sten Svensson (m) föreslås att riksdagen beslutar
att till arbetsmarknadsutskottet överföra de arbetsmiljöärenden som f. n.
bereds av socialutskottet.

I motion 1982/83:19 av Oskar Lindkvist m. fl. (s, m, fp, c, vpk) yrkas att
riksdagen beslutar om ändrad benämning m. m. av civilutskottet i enlighet
med vad i motionen anförts.

Övriga motioner

I motion 1981/82:478 av Anders Gernandt (c) hemställs att riksdagen
beslutar om åtgärder för att tillföra riksdagen ett nytt utskott för handläggning
av teknikärenden - ett ”teknikutskott”.

I motion 1981/82:1158 av Rolf Rämgård (c) och Rolf Andersson (c)
föreslås att riksdagen - efter beredning i konstitutionsutskottet - beslutar om
sådan ändring i regeringsform och riksdagsordning att finans- och skatteutskotten
ombildas till ett gemensamt utskott.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande utskottskommitténs förslag (Förs.
1981/82:22) jämte fem av de sex följdmotioner som förslaget föranledde.
Dessutom behandlas två motioner om utskottsorganisationen som väcktes
under allmänna motionstiden 1982.

Utskottskommittén som tillsattes av talmanskonferensen 1980 hade till
uppgift att se över utskottsindelningen och ärendefördelningen mellan
utskotten. Kommittén avlämnade i april 1982 betänkandet Riksdagens
utskott till talmanskonferensen som överlämnade betänkandet till riksdagen.
Förslaget och i ärendet väckta motioner remitterades till konstitutionsutskottet
som i maj 1982 beslöt att bereda samtliga utskott tillfälle att före den 1
november 1982 yttra sig i ärendet. Svar har inkommit från samtliga utskott
utom försvars-, kultur-, utbildnings-, trafik- och jordbruksutskotten. Vidare
har yttranden inkommit från riksdagens förvaltningskontor (förvaltningsstyrelsens
direktion) och från riksdagens SACO/SR-förening. Yttrandena är
intagna som bilagor till betänkandet.

Ärendet har före utskottsbehandlingen beretts av den arbetsgrupp
rörande riksdagens arbetsförhållanden som utskottet tillsatte hösten 1979.
Ledamöter av arbetsgruppen är Olle Svensson (s), ordförande, Anders
Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist (s), Sven-Erik Nordin (c), Karin Ahrland
(fp) och Nils Berndtson (vpk). I arbetsgruppen ingår även biträdande

KU 1982/83:31

kammarsekreteraren Bengt Törnell. Arbetsgruppens sekreterare är föredraganden
i utskottet Magnus Isberg.

Utskottet kommer att först behandla behovet av ändring i den nuvarande
utskottsindelningen. Därefter tar utskottet upp samordningen av riksdagens
beslutsprocess i större ekonomiska frågor. Härvid behandlas såväl finansutskottets
ställning som användandet av sammansatta och särskilda utskott. 1
det tredje avsnittet tar utskottet upp frågan om ändrad ärendefördelning
mellan utskotten. Under rubriken ”Övriga frågor” behandlas till sist
kommitténs övriga förslag m. m.

1. Utskottsindelningen

Kommitténs helhetsintryck av den nuvarande utskottsindelningen är att
den i huvudsak fungerar tillfredsställande. Bristen på flexibilitet inom
utskottsorganisationen framträder dock enligt kommitténs uppfattning
tydligt. Kommittén anser att några utskott har påtagligt mindre arbetsbelastning
än övriga. Det gäller lag-, utrikes-, försvars- och socialförsäkringsutskotten.
Möjligheterna att överföra lag- och socialförsäkringsutskottens
uppgifter till justitie- resp. socialutskotten och att slå samman utrikes- och
försvarsutskotten aktualiserades inom kommittén men avvisades av skilda
orsaker. Något förslag att förändra utskottsindelningen framläggs därför inte
av kommittén. I stället för sådana förändringar föreslår kommittén att vissa
ärendegrupper förs över från mer arbetstyngda till mindre hårt belastade
utskott. Dessa förslag upptas till behandling i avsnitt 3 av detta betänkande.

Några få remissinstanser behandlar frågan om utskottsindelningen. Enligt
näringsutskottet är kommitténs ställningstagande att inte ändra utskottens
antal och huvudinriktning välgrundat. Förvaltningskontoret delar utredningens
uppfattning att utskottsorganisationen i huvudsak fungerar väl. Kontoret
anser det uppenbart att intresset från facksynpunkt att hålla ihop vissa
ämnesområden som kontinuerligt behandlas av samma organ ofta står i strid
med önskemålet om en någorlunda jämn arbetsbelastning utskotten
emellan. Med hänsyn till den tyngd fackintresset har får man acceptera en
viss variation i arbetsvolymen mellan olika utskott. Organisationen kan
emellertid enligt kontoret inte tåla hur stora variationer som helst.
Erfarenheter visar att det uppstår omfattande administrativa problem med
utskott som får en mycket stor arbetsbörda. Mot denna bakgrund är det
enligt kontoret angeläget att arbetsbördan i främst näringsutskottet men
även socialutskottet minskar. Även andra omfördelningar kan vara önskvärda.
Riksdagens SACO/SR-förening delar förvaltningskontorets uppfattning
att det bör ske en avlastning i arbetsbördan för främst närings- och
socialutskotten.

Den 1 januari 1983 genomfördes vissa ändringar i departementsorganisationen.
Reformen innebar bl. a. att ekonomi-, budget-, handels- och

KU 1982/83:31

kommundepartementen upphörde och två nya departement, finans- och
civildepartementen, inrättades. Huvuddragen av den förändrade departementsorganisationen
presenterades i samband med regeringsbildningen i
oktober 1982 och var därför kända av utskotten då remissyttranden avgavs.
Flera utskott har också i sina yttranden eller under hand tagit upp frågan om
huruvida departementsreformen bör föranleda några ändringar i utskottsorganisationen
och fördelningen av ärenden mellan utskotten. Enligt finansutskottets
mening behöver inte ändrad departementstillhörighet för myndigheterna
i och för sig föranleda någon ändring i utskottens beredningsområden.
Tvärtom är det en fördel om den kunskap och erfarenhet som byggts
upp under årens lopp inom resp. utskott tas till vara. Arbetsmarknadsutskottet
är inne på samma tankegång då utskottet framhåller att behövlig
kunskap snabbt kan omfördelas mellan departementen men tar förhållandevis
lång tid att bygga upp inom utskotten. En eventuell omfördelning av
arbetsuppgifter mellan utskotten måste därför ske på ett långsiktigt sätt och
med en klar uppfattning om vilka huvudfrågor som resp. utskott skall hantera
snarare än arbetsbelastningen i vissa utskott.

I sammanhanget tar utskottet upp motion 1981/82:478 av Anders
Gernandt (c) som väcktes under allmänna motionstiden 1982. I motionen
förslås att ett nytt riksdagsutskott för handläggning av frågor om teknik och
naturvetenskap inrättas. Härigenom skulle enligt motionen arbetet med
tekniska och näringspolitiska ärenden underlättas. Näringsutskottet framhåller
i sitt yttrande att den nuvarande utskottsorganisationen inte utan stora
förändringar ger utrymme för inrättande av ett teknikutskott.

Konstitutionsutskottet vill först erinra om att den utskottsorganisation
som riksdagen beslöt om inför enkammarriksdagens start 1971 inte har
ändrats i något väsentligt hänseende sedan dess. I samband med antagandet
av nu gällande riksdagsordning 1973-74 gjordes några detaljjusteringar i
ärendefördelningen mellan utskotten. Vidare behandlades frågan av utredningen
angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer i det år 1976
avgivna betänkandet Riksdagsarbetets planering (Förs. 1975/76:15). Utredningen,
som bl. a. genom en enkät till utskottspresidiema hade erhållit
synpunkter och önskemål beträffande utskottsorganisation och ärendefördelningen
mellan utskotten, fann inte anledning att föreslå någon ändring av
utskottsorganisationen utom på ett par punkter av detaljkaraktär som gällde
utskottens ämnesområden. Betänkandet innehöll också förslag om att ändra
benämningen på inrikesutskottet till arbetsmarknadsutskottet. Förslagen
godkändes av riksdagen (KU 1975/76:45). Härefter har inga förändringar
skett.

En viktig utgångspunkt för den utskottsindelning som beslöts år 1970 och
som således ännu gäller i allt väsentligt var den då gällande departementsindelningen.
Enligt grundlagberedningens uppfattning (SOU 1969:62) var
departementsindelningen grundad på erfarenheter av olika ärendens sakliga
samband. Beredningen ansåg vidare att med en uppbyggnad av utskottsor -

KU 1982/83:31

ganisationen som var samordnad med departementsindelningen skulle
möjligheterna till bättre arbetsplanering främjas. Emellertid kunde enligt
grundlagberedningen utskott, som svarar mot departementen, få för stor
eller för liten arbetsbörda. Det kunde heller inte vara lämpligt att förskjuta
ärendegrupper mellan utskotten lika ofta som departementsindelningen
enligt erfarenhet ändras. Det var därför grundlagberedningens uppfattning
att man borde åstadkomma en indelning av utskotten, som i viss utsträckning
grundades på en i förhållande till departementsindelningen självständig
bedömning av olika ärendens sakliga sammanhang och som därför också
kunde tänkas bli mindre känslig för framtida ändringar i departementsindelningen.
Departementsindelningen borde emellertid få bilda huvudmönstret
för utskottsorganisationen och i tveksamma fall bli avgörande för fördelningen
av olika ärenden mellan utskotten.

Sedan införandet av den nya utskottsorganisationen har - före den nu
aktuella - en större förändring av departementsorganisationen genomförts.
Denna ägde rum den 1 januari 1974 då civil- och inrikesdepartementen
avskaffades och två nya departement, bostads- och kommundepartementen,
inrättades. Som redan framgått ledde denna reform endast till obetydliga
förändringar i utskottsorganisationen.

Det är enligt konstitutionsutskottets mening uppenbart att den utskottsorganisation
som infördes samtidigt med enkammarriksdagen i allt väsentligt
fungerat tillfredsställande. De förändringar i olika ärendegruppers omfattning
och komplexitet som ägt rum under de drygt tio år som gått har visat sig
rymmas inom ramen för den givna organisationen. Det bör understrykas att
stabiliteten i organisationen knappast var förutsedd. Tvärtom betonade
utskottet i sitt betänkande om riksdagsstadga för enkammarriksdagen (KU
1970:48) att det beträffande utskottens uppgifter givetvis inte kunde bli fråga
om att anta en för framtiden fast och bestämd ordning. Utvecklingen borde
enligt utskottet följas med uppmärksamhet och initiativ tas till erforderliga
jämkningar i arbetsfördelningen.

När det gäller förhållandet mellan departementsorganisationen och
utskottsindelningen har konstitutionsutskottet samma uppfattning som
finans- och arbetsmarknadsutskotten. Denna uppfattning stämmer också väl
överens med grundlagberedningens uttalanden i ämnet. Enligt utskottet bör
således departementsindelningen ligga till grund för utskottsorganisationen
men inte följas i alla hänseenden. Utskottet anser det bl. a. viktigt att slå vakt
om den kompetens som byggts upp bland ledamöter och kanslipersonal i den
nuvarande utskottsorganisationen. Detta innebär inte att utskottet motsätter
sig mindre, praktiskt motiverade förändringar av ärendefördelningen mellan
utskotten som betingas av ändrad organisation i regeringskansliet.

Konstitutionsutskottet delar således kommitténs och remissinstansernas
åsikt att något behov av mer omfattande reformer av utskottsorganisationen
inte föreligger. I likhet med kommittén anser utskottet att det inte bör
komma i fråga att slå samman vissa utskott. Inte heller finns det anledning att

KU 1982/83:31

bryta upp den nuvarande utskottsorganisationen genom att bilda nya utskott.
Förslaget i motion 478 att inrätta ett teknikutskott avstyrks således av
utskottet.

2. Samordningen av riksdagens beslutsprocess i större ekonomiska frågor

Kommittén anser sig kunna konstatera att finansutskottet inte alltid har
kunnat ha ett samlat grepp om riksdagens budgetbehandling och att utskottet
under de senaste åren inte heller har haft möjligheter att samordna övriga
frågor av större ekonomisk betydelse - i första hand de ekonomiska s. k.
åtgärdspaketen. Kommittén har diskuterat frågan om finansutskottet kan
ges reella möjligheter att verka för samordningen i sådana angelägenheter.
Kommittén har därvid funnit att verkligt effektiva åtgärder i sådant syfte
skulle ge finansutskottet ställning av ett slags överutskott eller att åtgärderna
i vart fall av andra utskott skulle kunna uppfattas som ett utslag därav. På
grund härav har kommittén avstått från att lägga fram något förslag som
ändrar finansutskottets ställning gentemot de övriga utskotten. Kommittén
föreslår i detta sammanhang att utskotten utnyttjar de möjligheter som finns
att bereda t. ex. ekonomiska åtgärdspaket i sammansatta utskott. Enligt
kommittén vore det värdefullt om finans- och skatteutskotten kunde enas om
att bereda särskilt betydelsefulla ärenden i sammansatt utskott. För att
underlätta användandet av sammansatta utskott har kommittén föreslagit att
vissa särskilda regler beträffande ordförandeskapet och ledamotsantalet i
sådana utskott införs i RO.

I motion 1981/82:2533 av Eric Enlund m. fl. (fp, s, m, c) framhålls att man
vid utarbetandet av de nya författningsbestämmelserna över huvud taget inte
synes ha förutsett att riksdagen - annat än inom ramen för budgetpropositionen
- skulle behöva ta ställning till större ”paket” av ekonomisk-politisk
innebörd, bl. a. större besparingspaket, där riksdagen har att ta ställning till
såväl en riktgivande helhetsbedömning som en rad konkreta delförslag inom
denna helhet. Inte heller den modell för riksdagens behandling av
budgetpropositionen som grundlagberedningen skisserade synes enligt
motionen fungera på avsett sätt. Erfarenheterna från senare år visar att det
med nuvarande beslutsordning kan inträffa att riksdagen antar vissa
riktlinjer för budgetpolitiken i samband med behandlingen av förslaget till
finansplan men att dessa inte blir riktgivande för de fortsatta anslagsbesluten
i riksdagen. Vidare uppstår svårigheter för riksdagen att i riksmötets
slutskede skaffa sig en bild av budgetbeslutens sammantagna resultat.
Resurser att mer intensivt följa detta skede av riksdagens budgetarbete har
inte heller givits av finansutskottet. Med hänvisning till vad som anförs i

KU 1982/83:31

motionen hemställs att riksdagen tillsätter en utredning som ser över
beslutsprocessen i större ekonomiska frågor i riksdagen.

Även motion 1981/82:1158 av Rolf Rämgård (c) och Rolf Andersson (c)
som väcktes under allmänna motionstiden 1982 tar upp problemen vid
riksdagens behandling av ekonomiska åtgärdspaket. Särskilt bekymmersamt
är det enligt motionärerna att skattefrågor ofta behandlas som helt avskilda
från syftet med förslagen till skatteändringar. I första hand bör prövas om
inte finans- och skatteutskotten bör slås samman till ett utskott med vidgat
antal ledamöter jämfört med övriga utskott och med möjlighet att arbeta på
två avdelningar, en finanspolitisk och en skattepolitisk.

Finansutskottet erinrar i sitt remissyttrande om att propositioner som
föreläggs riksdagen i s. k. ekonomiska åtgärdspaket avser att påverka den
ekonomiska utvecklingen och efterfrågan i samhället på ett bestämt sätt. Det
är därför nödvändigt att åtgärdspakets helhetseffekter bedöms och ställs mot
de alternativa program eller paket som föreslås motionsvägen. Den modell
som valts vid flera tillfällen under senare år att dela upp ett åtgärdspaket
liksom motsvarande motionsförslag i sina beståndsdelar på olika utskott har
enligt finansutskottet lett till att olika komponenter som avsetts vara
alternativ till varandra kommit att behandlas var för sig i olika utskott och
därigenom inte ställts mot varandra.

FiU framhåller vidare att olika skattepolitiska åtgärder av större ekonomisk
betydelse måste bedömas i sitt ekonomisk-politiska sammanhang. En
möjlighet att åstadkomma en sådan bedömning är att dessa frågor bereds i ett
från fall till fall av finans- och skatteutskotten sammansatt utskott. En direkt
sammanslagning av de båda utskotten till ett utskott, som föreslås i motion
1158, vill utskottet dock inte tillstyrka. De möjligheter som nuvarande regler
i riksdagsordningen ger att inrätta särskilda eller sammansatta utskott har
emellertid aldrig utnyttjats. Kommitténs förslag för att underlätta skapandet
av sammansatta utskott synes enligt FiU:s mening inte vara tillräckligt
verkningsfulla. För att få till stånd ett samarbete mellan två eller flera utskott
torde ytterligare åtgärder vara nödvändiga.

FiU tillstyrker att en sådan utredning tillsätts som föreslås i motion 2533.
Det kan enligt utskottet finnas skäl överväga olika modeller för att samordna
beslutsprocessen i större ekonomiska frågor. Det vore därvid naturligt att en
utvärdering gjordes av de olika modeller som tillämpats hittills. I ett sådant
sammanhang bör enligt FiU också prövas hur riksdagens budgetarbete bör
samordnas. Med nuvarande ordning blir de riktlinjer för budgetarbetet som
riksdagen uttalar inte bindande för riksdagens budgetarbete. Detta är enligt
FiU mycket otillfredsställande. Genom att, som kommittén uttalar sig för,
tillföra finansutskottets kansli personella resurser för att samordna den
löpande uppföljningen av riksdagens budgetarbete skapas förutsättningar
för en kontinuerlig överblick över hur budgetarbetet fortskrider. Finansutskottet
är positivt till detta.

Beträffande kommitténs avvisande hållning till tanken på att inrätta ett

KU 1982/83:31

särskilt budgetkontor för dessa uppgifter anför FiU att frågan om själva
formen för den löpande uppföljningen är underordnad frågan om funktionen.
Enligt FiU får det emellertid ankomma på den förordade utredningen
att närmare analysera hur denna funktion bör inordnas och utnyttjas för
riksdagens ekonomiska beslutsfattande.

Skatteutskottet finner det inte sannolikt att just de ekonomiska åtgärdspaketen
generellt sett skulle bli lämpligare behandlade genom att finans- och
skatteutskotten behandlar sådana ärenden i ett sammansatt utskott. De
viktigare besluten har som regel omfattat ett betydande antal frågor som
faller utanför såväl finans- som skatteutskottets kompetensområden. Spridningen
på olika utskotts områden kan också sägas ha ökat i och med att
långtgående besparingsåtgärder ansetts påkallade. Att under dessa omständigheter
låta ett sammansatt finans- och skatteutskott svara för de
ekonomiska åtgärdspaketen skulle enligt SkU lätt kunna leda till att övriga
utskott uppfattar det sammansatta utskottet som en form av sådant
överutskott som riksdagen tidigare tagit avstånd från.

Med anledning av motionerna 1158 och 2533 framhåller SkU att det kan
vara motiverat att nu påbörja en översyn av regeringsform och riksdagsordning
mot bakgrund av de hittills vunna erfarenheterna av den nya
grundlagen. Syftet bör då främst vara att skapa klarare och enklare regler för
utskottens och kammarens arbete. Utskottet har i olika yttranden och
betänkanden förutsatt att vissa gränsdragningsproblem rörande skatter och
avgifter borde tas upp till prövning i sådant sammanhang. Det finns vidare
enligt utskottets mening skäl att ifrågasätta om de omständigheter som ledde
till att tullagstiftningen fick en viss särställning i regeringsformen inte förlorat
i betydelse genom möjligheten att låta det sammansatta finans- och
skatteutskottet utöva viss del av riksdagens finansmakt under tid då riksmöte
inte pågår. Det kan enligt utskottets mening förutsättas att det också finns
andra frågor gällande kammaren och utskotten som bör prövas vid en sådan
översyn. Skatteutskottet finner därför att konstitutionsutskottet bör överväga
att tillgodose yrkandet i motion 1981/82:2533 genom att begära en mera
allsidig översyn av de lagregler som reglerar riksdagens arbete och till följd
härav avstyrka bifall till motion 1981/82:1158.

Justitieutskottet anser att erfarenheterna av den utskottsorganisation som
infördes år 1971 inte ger vid handen att några förändringar skulle vara
påkallade i fråga om finansutskottets ställning. Utskottet ansluter sig därför
till kommitténs bedömningar i detta hänseende.

Näringsutskottet ser inte inrättande av sammansatta eller särskilda utskott
som en lämplig lösning på samordningsproblemen i riksdagen. Erfarenheten
torde enligt NU nämligen visa att förutsättningarna för arbetet i sådana
tillfälligt sammansatta beredningsorgan är sämre än de som råder för det
reguljära utskottsarbetet. Ett fritt och konstruktivt meningsutbyte torde
väsentligt lättare komma till stånd i ett permanent organ med en viss
kontinuitet i arbetet och en kärna av regelbundet deltagande ledamöter. Om

KU 1982/83:31

ett ständigt utskott får lämna ifrån sig särskilt viktiga uppgifter på sitt
beredningsområde till ett tillfälligt organ kan detta upplevas som otillfredsställande.
Därtill kommer praktiska problem, bl. a. vad gäller konkurrensen
om sammanträdestider vid de få tillfällen som står till buds under riksdagens
arbetsvecka och vad gäller organisationen av kansliarbetet. NU anser dock
att två eller flera utskott med fördel kan anordna gemensamma sammankomster
i informativt syfte.

Arbetsmarknadsutskottet har inga erinringar mot att en sådan utredning
görs som begärs i motion 2533. AU anser dock att utgångspunkten för ett
sådant arbete bör vara att riksdagens utskott är sinsemellan jämställda. I
normalfallet bör den samordning som kan behövas, mellan den ekonomiska
politiken sådan den utformas inom finansutskottet och politiken för olika
sektorer som nu beslutas i skilda utskott, ske genom de politiska partierna.

Förvaltningskontoret delar kommitténs uppfattning att det inte finns
tillräckliga skäl att inrätta ett budgetkontor. Kontoret kan inte heller finna
att det finns tillräckligt underlag för ett beslut om en permanent förstärkning
av utskottets kansli för arbetet med den tekniska hanteringen av statsbudgeten.
I första hand bör man pröva andra lösningar på detta problem.

Konstitutionsutskottet vill för sin del anföra följande.

Finansutskottet, som inrättades vid utskottsreformen 1971, skulle ha som
främsta uppgift att verka för samordningen av budgetarbetet i riksdagen.
Denna uppgift kom i lagtexten (RO 4:5) att uttryckas så att utskottet skall
bereda frågor om allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och för
budgetregleringen. Samordningen skulle enligt grundlagberedningen (SOU
1969:62) främst komma till stånd genom utskottets beredning av budgetpropositionens
finansplan med tillhörande motioner. Denna beredning borde
leda fram till ett utlåtande tidigt under våren. Utlåtandet borde få en allmän
och principiell karaktär och inte innehålla bindande ramar för vare sig de
totala utgifterna, för utgifterna för de enskilda fackutskotten eller för
beskattningen. Däremot borde finansutskottet kunna göra allmänna uttalanden
om den grad av restriktivitet som borde iakttas vid utgiftsprövningen.
Utskottets utlåtande skulle ligga till grund för en allmän finansdebatt i
riksdagen. Därvid borde riksdagen ta ställning till de uttalanden som
utlåtandet och eventuella reservationer därtill utmynnar i. Grundlagberedningen
ansåg att även den reviderade finansplanen (kompletteringspropositionen)
borde remitteras till finansutskottet.

Justitieministern framhöll i propositionen med förslag till ny utskottsorganisation
m. m. (prop. 1970:40) att det fanns anledning att räkna med att
inrättandet av ett finansutskott som centralt beredningsorgan på finanspolitikens
område kunde leda till klarare linjer och bättre överblick i
budgetarbetet inom riksdagen. Det kunde enligt justitieministern diskuteras
om inte finansutskottet borde ges en starkare ställning i syfte att säkra att de
huvudriktlinjer för finanspolitiken, som riksdagen binder sig för, följs vid

KU 1982/83:31

beredningen av statsbudgeten i övriga utskott. Redan den sammansättning
med ledande politiker från de olika partierna som finansutskottet kan väntas
få, torde emellertid utgöra en garanti för den nödvändiga samordningen
mellan budgetberedningen i de enskilda utskotten och finanspolitiken i stort.
Man borde därför kunna avvakta erfarenheter av det nya systemet innan man
på nytt övervägde frågan om en starkare ställning för finansutskottet i
förhållande till övriga utskott.

Konstitutionsutskottet (KU 1970:27) anslöt sig till förslaget om ett
finansutskott med de angivna uppgifterna. Tanken på ett överordnat utskott
av den typ som författningsutredningen hade avsett borde enligt utskottet
sålunda avvisas. Det måste emellertid bli en viktig uppgift för riksdagen att
med uppmärksamhet följa hur det nya systemet med ett finansutskott
verkade i praktiken.

Konstitutionsutskottet vill framhålla att frågor av ekonomiskt-politiskt
slag aktualiseras i riksdagen främst i tre sammanhang: i det ordinarie
budgetarbetet, i arbetet på kompletteringspropositionen och vid behandlingen
av olika s. k. ekonomiska åtgärdspaket. Som framhålls i motion 2533 och i
flera av yttrandena har under enkammarriksdagens tid de ekonomiska
åtgärdspaketen kommit att spela en ökande roll i den ekonomiska politiken.
Åtgärdspaketen kan numera ses som ett närmast reguljärt inslag i
riksdagsarbetet på hösten. I många fall har förslagen i paketen haft en sådan
omfattning och innebörd att man kan säga att riksdagen i realiteten haft att ta
ställning till ekonomisk-politiska målsättningar av övergripande slag utan att
något formellt förslag härom funnits i propositionen.

Vad först gäller samordningen av det ordinarie budgetarbetet fick genom
utskottsreformen det nyinrättade finansutskottet vissa väsentliga uppgifter.
FiU skulle yttra sig över finansplanen med tillhörande motioner och genom
riksdagens ställningstagande till FiU:s yttrande skulle riktlinjer fastställas för
det fortsatta arbetet med budgetens olika delar. Kritik riktas nu, främst från
finansutskottets sida, mot att dessa riktlinjer inte har tillräckligt styrande
effekt på budgetbehandlingen.

Enligt konstitutionsutskottets uppfattning har den metod för samordning
av budgetarbetet som infördes 1971 haft vissa positiva effekter. Framför allt
har den medfört att de politiska partierna på ett tidigt stadium i budgetprocessen
preciserar sina ekonomisk-politiska målsättningar och sedan verkar
för att dessa genomförs i det fortsatta budgetarbetet. Utskottet har svårt att
se hur samordningen av budgetarbetet ytterligare skulle kunna förbättras
utan väsentliga förändringar av utskottsorganisationen och riksdagsarbetet
över huvud taget.

Inga regler eller procedurer finns som direkt tar sikte på samordning av de
ekonomiska åtgärdspaketen dit också kan räknas de förslag till insatser på
olika områden som kompletteringspropositionen som regel innehåller. Som
framhålls i motion 2533 är förklaringen att den roll som de ekonomiska
åtgärdspaketen skulle få inte var förutsedd vid utarbetande av nu gällande

KU 1982/83:31

regler för riksdagsarbetet. I praxis har dock beredningen av dessa propositioner
ofta skett på ett sådant sätt att förutsättningar funnits för samordning.
Av utskottskommitténs undersökningar framgår att fram till 1979 hänvisades
i allmänhet propositionen med förslag till olika ekonomiska åtgärder till
finansutskottet som sedan inhämtade yttranden från andra berörda utskott.
Härefter har i ökad utsträckning sådana propositioner delats upp mellan
berörda utskott, som ibland inhämtat yttranden från varandra. Vid något
tillfälle har ett åtgärdspaket behandlats i samma ordning som budgetpropositionen,
dvs. först ett principbeslut på grundval av ett betänkande från
finansutskottet, därefter successiva beslut om de enskilda förslagen.

Enligt konstitutionsutskottet är den sistnämnda metoden för samordning
av behandlingen av ekonomiska åtgärdspaket principiellt sett den bästa.
Utskottet är emellertid väl medvetet om att denna metod är tidskrävande och
därför endast kan användas mera sällan. När det gäller de två andra
metoderna som kommit till användning vill utskottet erinra om de uttalanden
som arbetsformsutredningen gjorde 1976. Utredningen ansåg att beredningen
av åtgärdspaket i vissa fall, då en samlad bedömning av förslaget i dess
helhet är ändamålsenlig, borde anförtros finansutskottet eventuellt sammansatt
med annat utskott. Utredningen ville emellertid framhålla vikten av att
utskottsarbetet så långt möjligt bedrevs enligt fackutskottsprincipen. Enligt
utredningen var det lämpligt att vederbörande utskott i större utsträckning
inhämtade yttrande från finansutskottet. Det finns enligt konstitutionsutskottets
mening anledning att på nytt uppmärksamma utredningens uttalanden.

Utskottskommittén förespråkar beredning i sammansatt utskott som
metod för samordning av större ekonomiska frågor. Enligt konstitutionsutskottets
uppfattning bör man inte utesluta sammansatta eller särskilda
utskott som en form för samordning av arbetet i riksdagen. Utskottet anser
dock att tillfälligt sammansatta beredningsorgan inte är den bästa lösningen
på samordningsproblemen i riksdagen. Kommitténs förslag beträffande
sammansatta och särskilda utskott bör besvaras med vad utskottet anfört.

Förslaget i motion 1158 att slå samman finans- och skatteutskotten skulle
kraftigt förändra den nuvarande utskottsorganisationen. Sådana ingripande
förändringar har utskottet ovan avvisat. Motionen avstyrks.

För den löpande uppföljningen av budgetarbetet har utskottskommittén
föreslagit viss personalförstärkning vid finansutskottets kansli. Kommittén
avvisar däremot ett av FiU tidigare framfört förslag om inrättande av ett
budgetkontor. I sitt yttrande förklarar nu FiU att själva formen för
uppföljningen är underordnad funktionen. FiU ställer sig positiv till den
föreslagna personalförstärkningen. Förvaltningskontoret är negativt till
såväl kraven på ett budgetkontor som till förslaget om personalförstärkning.

Konstitutionsutskottet anser att i den mån personalbehov uppkommer vid
FiU:s kansli till följd av ökat arbete med nuvarande uppgifter, får det

KU 1982/83:31

ankomma på förvaltningskontoret att lösa denna fråga med ledning av de
uttalanden som bl. a. utskottskommittén gjort om personalfrågorna och som
närmare redovisas i avsnittet Övriga frågor. Om syftet däremot är att höja
ambitionsnivån i budgetuppföljningen bör i första hand andra lösningar än
personalförstärkningar till FiU:s kansli övervägas.

När det gäller samordningen i riksdagen både i budgetfrågor och i andra
frågor vill utskottet till sist starkt understryka att de beredningsformer som
nu diskuterats inte kan ersätta, endast komplettera, den samordning mellan
utskotten som sker via de politiska partierna. Utan ett fungerande partiväsen
i riksdagen skulle samordningsproblemen ha sådana proportioner att helt
andra metoder fick tillgripas.

Utskottet har i det föregående uttalat sig om formerna för samordning av
arbetet i riksdagen, främst när det gäller beslutsprocessen i större ekonomiska
frågor. Utskottet vill inte förneka att det finns brister i denna
samordning, delvis på grund av omständigheter som inte förutsågs vid
besluten om nu gällande regler för riksdagsarbetet. Enligt utskottets mening
är emellertid inte dessa brister så allvarliga att en utredning av det slag som
förordas i motion 2533 f. n. är påkallad. Utvecklingen bör dock följas med
uppmärksamhet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen.

3. Arendefördelningen mellan utskotten

Under senare år har uppkommit en ojämnhet i arbetsbelastningen mellan
utskotten. Kommittén och remissinstanserna är, som redan framhållits,
eniga om att det främst är närings- och socialutskotten som drabbats av en
starkt ökande arbetsbörda. Några andra utskott - lag-, utrikes-, försvars- och
socialförsäkringsutskotten - har åtminstone tidvis haft en mindre arbetsbelastning.
I likhet med kommittén anser konstitutionsutskottet att det är
angeläget att minska arbetsbördan för de starkt arbetsbelastade utskotten, i
första hand genom en överföring av ärenden till de mindre hårt ansträngda
utskotten. Liksom förvaltningskontoret vill utskottet emellertid understryka
att en viss variation i arbetsvolymen mellan olika utskott får accepteras med
hänsyn till den tyngd fackintresset har i den nuvarande utskottsorganisationen.
Inte minst av denna anledning är det enligt utskottet viktigt att de
instanser som bäst kan bedöma detta fackintresse, nämligen de berörda
utskotten själva, är ense om att en ärendeomflyttning bör ske. Endast
undantagsvis bör det komma i fråga att riksdagen av t. ex. starka
arbetsfördelningsskäl mot båda eller endera utskottens vilja beslutar att
överföra ärendegrupper från ett utskott till ett annat.

Flera av de förslag om ändrad ärendefördelning mellan utskotten som
kommittén lagt fram har under remissbehandlingen rönt starkt motstånd från
de utskott som skulle få lämna ifrån sig ärenden. Det gäller förslagen att flytta
beredningen av energifrågorna från näringsutskottet till civilutskottet, hälso -

KU 1982/83:31

och sjukvårdsärendena från socialutskottet till socialförsäkringsutskottet och
de alkoholpolitiska frågorna - bortsett från rena skattefrågor - från
skatteutskottet till socialutskottet. En negativ inställning till förslaget att
överföra hälso- och sjukvårdsfrågorna från socialutskottet till socialförsäkringsutskottet
kommer också till uttryck i motion 2534 av Karin Israelsson
m. fl. (c, fp, m) och i motion 2535 av Göran Karlsson m. fl. (s, fp, c, m). Å
andra sidan förespråkas i båda dessa motioner en överflyttning av
alkoholfrågorna från skatteutskottet till socialutskottet.

Med hänsyn till vad som tidigare framhållits om behovet av samförstånd
mellan berörda utskott anser utskottet att dessa ändringsförslag inte f. n. bör
föranleda någon åtgärd. Därmed tillgodoses motion 2534, yrkande 1 och
2535, första dels-satsen och avstyrks 2534, yrkande 2 och 2535, andra
dels-satsen.

Återstående förslag till ärendeomflyttning från kommittén har mottagits
gynnsammare under remissbehandlingen och kommer att redovisas i
fortsättningen tillsammans med vissa andra förslag som tagits upp i
motionerna och i yttrandena.

Enligt kommitténs förslag borde en överflyttning ske av vissa konsumenträttsliga
frågor från näringsutskottet till lagutskottet. Detta skulle bl. a. gälla
frågor om avtalsvillkorslagen, marknadsföringslagen samt lagstiftning om
inkassoverksamheten. Frågor om konsumentköplagen, konsumentkreditlagen,
hemförsäljningslagen och den blivande konsumenttjänstlagen handläggs
redan hos LU.

LU ställer sig helt bakom detta förslag. De olika konsumenträttsliga
lagarna har enligt LU ett sådant inbördes sammanhang att det är en
betydande fördel om de kan behandlas av samma utskott. Enligt LU:s
mening skulle det vara en betydande fördel om inte bara konsumenträttsliga
spörsmål utan även konsumentfrågor i övrigt överfördes till utskottet.
Härigenom skulle alla frågor inom konsumentområdet kunna handläggas av
ett utskott. Genom en sådan överflyttning skulle NU kunna avlastas en inte
obetydlig ärendegrupp.

Enligt NU:s uppfattning ger kommitténs förslag visserligen anledning till
betydelsefulla invändningar av principiell natur. Vid en samlad bedömning
kan det dock te sig angeläget att utskottets beredningsområde minskas.
Enligt NU:s mening bör då ärendegruppen konsumentfrågor flyttas till annat
utskott. Detta skulle medföra en väsentlig minskning av NU:s arbetsbörda.

Även konstitutionsutskottet är av den uppfattningen att konsumentfrågorna
bör flyttas från näringsutskottet till lagutskottet. Härigenom åstadkoms
en avlastning av näringsutskottets arbetsbörda samtidigt som lagutskottet
tillförs en ärendegrupp som ansluter väl till utskottets beredningsområde
i övrigt. Överflyttningen bör närmare bestämt gälla konsumentskyddsärenden,
dvs. lagstiftnings- och budgetfrågor inom verksamhetsområdena
för konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden samt

KU 1982/83:31

marknadsdomstolen, i den mån ärendena inte gäller frågor som rör
konkurrensförhållanden i näringslivet. Lag- och näringsutskottens ärendebeskrivningar
i tilläggsbestämmelsen 4.6.5 resp. 4.6.14 RO bör ändras i
enlighet härmed.

I syfte att avlasta socialutskottet framförs i motion 2534 av Karin Israelsson
m. fl. (c, m, fp) förslaget att ärenden rörande arbetsmiljö, arbetstid och
semester flyttas från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet. Motionärerna
påpekar bl. a. att sedan tillkomsten av arbetsmarknadsdepartementet
år 1974 handläggs arbetsmiljöfrågorna inom detta departement. Enligt
motionärerna skulle man från arbetsmarknadsutskottet i så fall kunna föra
över ärenden rörande invandrare samt utlännings- och medborgarlagstiftning
till socialförsäkringsutskottet. En överflyttning av arbetsmiljöärendena
från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet föreslås även i motion 2536
av Sten Svensson (m).

I sitt remissyttrande förklarar sig socialutskottet dela uppfattningen i
motion 2534 att ärenden rörande arbetsmiljö, arbetstid och semester är den
ärendegrupp som lättast låter sig skiljas ut från övriga ärenden hos utskottet.
Ärendegruppen har starkt samband med den allmänna arbetsmarknadspolitiken.
Om det anses nödvändigt att flytta någon eller några ärendegrupper
från SoU är det därför att föredra att man flyttar denna ärendegrupp framför
en flyttning av hälso- och sjukvårdsärenden till SfU. I en avvikande mening
från socialutskottets socialdemokratiska ledamöter anförs att även beträffande
den ärendegrupp som rör arbetsmiljö, arbetstid och semester finns
klara sakliga samband med andra ärendegrupper inom socialutskottets
beredningsområde.

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning finns det starka sakliga
samband mellan de arbetsmiljöfrågor som socialutskottet bereder, dvs.
arbetarskydd, arbetstid och semester, och de övriga arbetslivsfrågor som
arbetsmarknadsutskottet har ansvar för. Skulle det bedömas som olämpligt
att nu föra över alla arbetsmiljöfrågor till arbetsmarknadsutskottet vill
utskottet understryka vikten av att i varje fall arbetstidsfrågorna flyttas över
med hänsyn till dessa frågors centrala betydelse för sysselsättningens
utveckling och därmed för den framtida sysselsättningspolitiken.

För att uppnå utjämning av arbetsbelastningen vid arbetsmarknadsutskottet
i samband med ett övertagande av arbetsmiljöfrågorna har AU stannat
för att beredningen av utlänningslagen och medborgarskapslagen bör kunna
överlämnas till annat utskott. Detsamma gäller anslagsfrågor avseende
statens invandrarverk samt särskilda åtgärder för flyktingar och invandrare.
Den nära anknytningen mellan sysselsättningsåtgärder för invandrare och
arbetsmarknadspolitiken i övrigt gör enligt AU att hithörande frågor inte kan
överlåtas på annat utskott. AU tar inte ställning till frågan om vilket utskott
som lämpligen bör ta över behandlingen av invandrarfrågorna.

Konstitutionsutskottet vill för sin del förorda att arbetstids- och semesterfrågorna
flyttas från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet. Genom

KU 1982/83:31

denna åtgärd minskas i någon mån socialutskottets arbetsbörda. Samtidigt
får arbetslivsfrågorna en mer sammanhållen behandling i arbetsmarknadsutskottet.

Konstitutionsutskottet tillstyrker även överflyttningen av medborgarskapslagstiftningen
samt utlännings- och invandrarfrågorna (utom sysselsättningsåtgärder
för invandrare) från arbetsmarknadsutskottet till annat
utskott. När det gäller frågan om till vilket utskott överflyttningen bör ske
kan skäl i och för sig anföras för att medborgarskapslagstiftningen skulle
beredas av konstitutionsutskottet. Utskottet vill dock ej motsätta sig att
denna lagstiftning nu flyttas till samma utskott som mottar de övriga
ärendena. Utlännings- och invandrarfrågornas sociala aspekter samt arbetsfördelningsskäl
talar enligt utskottet för att överflyttningen bör ske till
socialförsäkringsutskottet. Konstitutionsutskottet förutsätter att socialförsäkringsutskottet
vid behandling av frågor inom medborgarskapsområdet,
som är av betydelse i grundlagssammanhang, inhämtar yttrande från
konstitutionsutskottet.

Ett genomförande av dessa förslag föranleder ändringar i ärendebeskrivningarna
för socialförsäkringsutskottet, socialutskottet och arbetsmarknadsutskottet.
Genom utskottets ställningstagande får motion 2534, yrkande 3,
och motion 2536 anses besvarade.

Kommittén har slutligen förordat en mindre ärendeomflyttning. Det gäller
ärenden rörande hov- och slottsstaten som enligt förslaget överförs från
finansutskottet till konstitutionsutskottet. Förslaget möter inga invändningar
från finansutskottets sida. Inte heller konstitutionsutskottet vill motsätta sig
denna överflyttning som inte behöver föranleda någon ändring i RO:s
beskrivning av dessa utskotts ämnesområden.

Vissa mindre justeringar av utskottens ämnesområden har aktualiserats
som en följd av departementsreformen. Handelsdepartementets upphörande
bör enligt näringsutskottets yttrande kunna medföra att två mindre
ärendegrupper överförs från NU till annat utskott. Det gäller dels
lotterifrågor, dels frågor om turism. Dessa frågor har nära anknytning till
ämnen inom kulturutskottets beredningsområde. Därför träffades mellan
närings- och kulturutskotten en överenskommelse om att ärenden som
väckts inom dessa båda områden fr. o. m. den 1 januari 1983 skulle
remitteras till kulturutskottet i stället för näringsutskottet. Förändringen,
som alltså redan genomförts, behöver inte föranleda någon ändring i
utskottens ärendebeskrivning i RO.

Från utrikesutskottets sida har tagits upp frågan om handläggningen av
vissa anslagsfrågor inom utrikeshandelsområdet. Med anledning härav har
mellan näringsutskottet och utrikesutskottet överenskommits att anslagen
till kostnader för nordiskt samarbete, krigsmaterielinspektionen, interamerikanska
utvecklingsbanken och importkontoret för u-landsprodukter överförs
från NU till UU. Inte heller denna förändring behöver föranleda någon
ändring i RO.

2 Riksdagen 1982183. 4 sami. Nr 31

Rättelse: S. 17, näst sista raden Står: till LU Rättat till: till UU

KU 1982/83:31

Vidare skall nämnas att efter överenskommelse mellan försvars- och
civilutskotten har anslagen till civilbefälhavarna och till bidrag till kostnader
för kommunal beredskap flyttats från civilutskottet till försvarsutskottet.

Enligt konstitutionsutskottets uppfattning är dessa ärendeomflyttningar
starkt praktiskt motiverade. De minskar dessutom ytterligare näringsutskottets
arbetsbelastning och tillför vissa mindre arbetstyngda utskott nya
uppgifter.

I detta sammanhang vill utskottet till sist ta upp frågan om gränsdragningen
mellan konstitutionsutskottet och kulturutskottet i massmediefrågor.
Enligt tilläggsbestämmelsen 4.6.1 RO skall KU bl. a. bereda ärenden om
presstöd, lagstiftning om radio, television och film liksom andra ärenden som
angår yttrandefrihet, opinionsbildning och religionsfrihet. Kulturutskottet
har enligt RO 4.6.10 att bereda ärenden om radio och television i den mån de
icke tillhör KU:s beredning.

Under 1971-1981/82 års riksmöten har dessa bestämmelser tillämpats så
att samtliga frågor som gällt anslag och organisation inom hela området
radio, TV och film har beretts av KrU. Vissa större organisationspropositioner
på radioområdet, som även innefattat lagstiftningsfrågor, har i sin
helhet remitterats till KrU. I vissa fall har yttrande inhämtats från KU. Andra
propositioner med lagförslag på massmedieområdet har i flertalet fall gått till
KU. Propositioner med lagförslag som gällt ansvarigheten inom olika media
(radio, närradio, taltidningar) har med visst undantag handlagts av KU. De
fristående motionerna på radio-TV-området har förutom anslags- och
organisationsfrågor gällt i huvudsak etableringsfrågor, kontrollfrågor och
frågor om programinnehållet. Med några få undantag har dessa motioner
beretts av KrU.

Frågan om fördelningen av beredningsansvaret på massmedieområdet var
uppe till behandling i den s. k. arbetsformsutredningen, sedan frågan
aktualiserats av kulturutskottet. Enligt KrU borde det övervägas om inte
frågor om presstöd och tidskriftsstöd borde beredas av KrU i stället för KU.
Detsamma skulle gälla de radiofrågor som behandlades i KU. Utredningen
(Förs. 1975/76:15 s. 40) fann inte anledning att föreslå någon ändring av
KU:s kompetensområde på ifrågavarande områden. Frågan togs inte upp vid
riksdagsbehandlingen av betänkandet.

Enligt konstitutionsutskottets uppfattning har uppdelningen mellan KU
och KrU när det gäller beredningen av frågor om radio och television visat sig
vara oklar. I avvaktan på att pågående utredningsarbete om grundlagsregleringen
av yttrandefriheten avslutas bör i princip lagstiftningsärenden om
radio, television och film liksom andra ärenden som angår yttrandefrihet,
opinionsbildning och religionsfrihet beredas av KU. Övriga ärenden om
radio och television bör beredas av kulturutskottet. Yttranden i dessa
ärenden bör som regel inhämtas från det utskott som inte har det direkta
beredningsansvaret.

KU 1982/83:31

4. Övriga frågor

Kommittén uttalar sin förhoppning att den pågående försöksverksamheten
inom ADB-området skall medföra ökad likformighet när det gäller t. ex.
hemställan i motioner och betänkanden. Förvaltningskontoret delar kommitténs
uppfattning att ökad likformighet bör eftersträvas. Kontoret menar
dock att med tillkomsten på försök av det s. k. förvaltningsmötet, där
utskottens kanslichefer, riksdagsdirektören och förvaltningsdirektören
ingår, det nu finns ett lämpligt forum för diskussion och erfarenhetsutbyte i
nomenklaturfrågor. Konstitutionsutskottet delar på denna punkt förvaltningskontorets
uppfattning.

Vad gäller personalfrågorna i stort för utskottens del hänvisar kommittén
till den s. k. översynskommitténs betänkande. Utskottskommittén uttalar i
likhet med översynskommittén att utskottskanslierna bör ha en basorganisation
som klarar den normala arbetsbördan utan ett orimligt övertidsuttag.
Kommittén anser att behovet av resursförstärkningar utöver detta bör lösas
på annat sätt än genom att inrätta ytterligare fasta helårstjänster vid ett visst
utskott.

Förvaltningskontoret delar för sin del den av båda kommittéerna uttryckta
uppfattningen om utskottens personalfrågor i stort. Kontoret vill också väcka
frågan om inte i framtiden i princip all personal vid utskotten, kammarkansliet
och förvaltningskontoret borde anställas hos riksdagen med placering
t. v. vid en viss organisatorisk enhet - ett utskottskansli, kammarkansliet
eller en enhet inom förvaltningskontoret. Därmed skulle ett formellt hinder
mot omfördelningar vara undanröjt och förutsättningar att lösa resursproblem
öka inom ramen för den befintliga personal tillgången.

Konstitutionsutskottet delar den principiella uppfattning om personalfrågorna
som såväl översyns- som utskottskommittén kommit fram till. Dessa
principer stöds även av förvaltningskontoret. Enligt utskottet får det
ankomma på förvaltningskontoret att med ledning av dessa principer
bedöma om de förslag om ärendeomflyttningen som utskottet framlagt i det
föregående bör få några konsekvenser för utskottens personalbehov.

Enligt konstitutionsutskottets mening bör utskotts kommitténs förslag i
övrigt inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Frågan om ändrad benämning på civilutskottet tas upp i motion 1982/83:19
av Oskar Lindkvist m. fl. (s, m, fp, c, vpk). Motionärerna erinrar om att
utskottets huvudsakliga ”uppdragsgivare” inom regeringens kansli även i
fortsättningen kommer att vara bostadsdepartementet. Endast till mindre
del kommer utskottets ärenden från civildepartementet. Därför föreslås att
riksdagen beslutar att civilutskottet byter namn till bostadsutskottet fr. o. m.
1983/84 års riksmöte. Civilutskottet delar motionärernas uppfattning att
utskottet bör byta namn.

Även konstitutionsutskottet anser det lämpligt att benämningen på
civilutskottet ändras till bostadsutskottet. Utskottet tillstyrker således

KU 1982/83:31

motionen. Ett genomförande av förslaget föranleder ändringar i tilläggsbestämmelserna
4.2.1 och 4.6.16 RO.

Frågan om partiernas utskottsrepresentation tas upp i motion 1981/82:2537
av Lars Werner m. fl. (vpk). I motionen föreslås att riksdagen uppdrar åt KU
att utarbeta förslag till bestämmelser i riksdagsordningen enligt vilka
samtliga utskottsplatser skall fördelas proportionellt mellan partierna. I
motioner som väcktes under allmänna motionstiderna 1982 och 1983
(1981/82:296 och 1982/83:529) har vänsterpartiet kommunisterna föreslagit
att riksdagen beslutar införa bestämmelser i RO som garanterar samtliga
partier, vilka vid val till riksdagen erhållit minst fyra procent av rösterna,
representation i riksdagens utskott.

Samtliga dessa motioner har av konstitutionsutskottet hänskjutits till den
arbetsgrupp rörande riksdagens arbetsförhållanden som nämndes inledningsvis.
Arbetsgruppen har för avsikt att under hösten 1983 fortsätta
beredningen av frågan om partiernas utskottsrepresentation. Utskottet
ämnar därför föreslå riksdagen att uppskjuta behandlingen av dessa
motioner till 1983/84 års riksmöte.

Förslag till formella ändringar i utskottens ärendebeskrivning i RO har
framförts dels i yttrandena, dels under hand. I de flesta fall föranleds dessa
ändringsförslag av att gällande ärendebeskrivning i vissa hänseenden är
föråldrad. I några fall innebär ändringarna förtydliganden i förhållande till
nuvarande bestämmelser. Konstitutionsutskottet tillstyrker att dessa
ändringar görs vilka avser ärendebeskrivningarna för finansutskottet (4.6.2
RO), lagutskottet (4.6.5 RO), socialutskottet (4.6.11 RO), arbetsmarknadsutskottet
(4.6.15 RO) samt bostadsutskottet (4.6.16 RO).

De lagändringar som föreslås bör träda i kraft den 1 juli 1983. Lagförslag
finns i bilaga 1.

KU 1982/83:31

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inrättande av ett utskott för frågor om teknik och
naturvetenskap

att riksdagen avslår motion 1981/82:478,

2. beträffande sammansatta och särskilda utskott

att riksdagen förklarar förslag 1981/82:22 besvarat med vad
utskottet anfört,

3. beträffande sammanslagning av finans- och skatteutskotten
att riksdagen avslår motion 1981/82:1158,

4. beträffande utredning om beslutsprocessen i större ekonomiska
frågor

att riksdagen avslår motion 1981/82:2533,

5. beträffande överflyttning av energifrågorna från näringsutskottet
till civilutskottet

att riksdagen avslår förslag 1981/82:22,

6. beträffande överflyttning av hälso- och sjukvårdsfrågorna från
socialutskottet till socialförsäkringsutskottet

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:2534 yrkande 1
och 2535, första dels-satsen avslår förslag 1981/82:22,

7. beträffande överflyttning av de alkoholpolitiska frågorna från
skatteutskottet till socialutskottet

att riksdagen avslår förslag 1981/82:22 samt motionerna 1981/
82:2534, yrkande 2 och 2535, andra dels-satsen,

8. beträffande överflyttning av konsumentskyddsfrågorna från
näringsutskottet till lagutskottet

att riksdagen med anledning av förslag 1981/82:22 godkänner
vad utskottet anfört,

9. beträffande överflyttning av arbetstids- och semesterfrågorna
från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört och förklarar
motionerna 1981/82:2534, yrkande 3, såvitt nu är i fråga och
2536 besvarade härmed,

10. beträffande överflyttning av utlännings- och invandrarfrågorna
från arbetsmarknadsutskottet till socialförsäkringsutskottet

att riksdagen bifaller motion 1981/82:2534, yrkande 3, såvitt nu
är i fråga,

11. beträffande utskottskommitténs förslag i övrigt
att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

12. beträffande ändring av civilutskottets namn till bostadsutskottet att

riksdagen bifaller motion 1982/83:19,

KU 1982/83:31

13. beträffande vissa formella ändringar i utskottens ärendebeskrivningar att

riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

14. beträffande ändringar i riksdagsordningen

att riksdagen antar i bilaga 1 intaget lagförslag.

Stockholm den 28 april 1983

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Wivi-Anne Cederqvist
(s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove Johansson (s), Gunnar Biörck i Värmdö
(m), Sven-Erik Nordin (c), Sture Thun (s), Anita Modin (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Nils Berndtson (vpk), Ingvar Björk (s),
Britta Hammarbacken (c) och Ove Karlsson (s).

Särskilt yttrande

av Nils Berndtson (vpk).

Det är angeläget med bestämmelser som garanterar samtliga partier, vilka
vid val till riksdagen erhållit minst fyra procent av rösterna, representation i
riksdagens utskott. Denna fråga hör samman med utskottsorganisationen i
övrigt. Då konstitutionsutskottet avser att frågan om partiernas utskottsrepresentation
skall bli föremål för fortsatt beredning under hösten 1983, har
jag kunnat ge min anslutning till de delförslag rörande utskottsorganisationen
som nu framläggs. Till förslaget att föra över utlännings- och
invandrarfrågorna från arbetsmarknadsutskottet till socialförsäkringsutskottet
ställer jag mig dock tveksam.

KU 1982/83:31

Bilaga 1

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelserna4.2.1,4.6.2,4.6.5,4.6.8,
4.6.9, 4.6.11 och 4.6.14-4.6.16 riksdagsordningen1 skall ha nedan angivna
lydelse:

Nuvarande lydelse

4.:

Riksdagen skall senast på åttonde
dagen efter dagen för första sammanträdet
med kammaren under
riksdagens valperiod tillsätta följande
sexton utskott:

1. ett konstitutionsutskott (KU),

2. ett finansutskott (FiU),

3. ett skatteutskott (SkU),

4. ett justitieutskott (JuU),

5. ett lagutskott (LU),

6. ett utrikesutskott (UU),

7. ett försvarsutskott (FöU),

8. ett socialförsäkringsutskott
(SfU),

9. ett socialutskott (SoU),

10. ett kulturutskott (KrU),

11. ett utbildningsutskott (UbU),

12. ett trafikutskott (TU),

13. ett jordbruksutskott (JoU),

14. ett näringsutskott (NU),

15. ett arbetsmarknadsutskott (AU
och

16. ett civilutskott (CU).

Utskotten väljs i den ordning de

har tagits upp ovan.

Finansutskottet skall, utöver sina
uppgifter enligt 5 § första stycket,
bereda ärenden om penning-, kredit-
och valutapolitiken, om riksgäldskontoret
och riksdagens revisorer.
Det skall vidare bereda ärenden
om statlig statistik, redovisning,
revision och rationalisering, om statens
egendom och upphandling i
allmänhet och förvaltningseko -

Föreslagen lydelse
.1

Riksdagen skall senast på åttonde
dagen efter dagen för första sammanträdet
med kammaren under
riksdagens valperiod tillsätta följande
sexton utskott:

1. ett konstitutionsutskott (KU),

2. ett finansutskott (FiU),

3. ett skatteutskott (SkU),

4. ett justitieutskott (JuU),

5. ett lagutskott (LU),

6. ett utrikesutskott (UU),

7. ett försvarsutskott (FöU),

8. ett socialförsäkringsutskott
(SfU),

9. ett socialutskott (SoU),

10. ett kulturutskott (KrU),

11. ett utbildningsutskott (UbU),

12. ett trafikutskott (TU),

13. ett jordbruksutskott (JoU),

14. ett näringsutskott (NU),

15. ett arbetsmarknadsutskott (AU)
och

16. ett bostadsutskott (Boll).
Utskotten väljs i den ordning de

har tagits upp ovan.

Finansutskottet skall, utöver sina
uppgifter enligt 5 § första stycket,
bereda ärenden om penning-, kredit-
och valutapolitiken, om riksgäldskontoret
och riksdagens revisorer.
Det skall vidare bereda ärenden
av allmän betydelse för den kommunala
ekonomin samt ärenden om
statlig statistik, redovisning, revision
och rationalisering, om statens egen -

1 Riksdagsordningen omtryckt 1983:86.

KU 1982/83:31

Nuvarande lydelse

nomiska ärenden i övrigt som icke
rör enbart visst ämnesområde. Utskottet
skall även bereda budgettekniska
ärenden, granska beräkningen
av statens inkomster samt sammanställa
statsbudgeten.

Lagutskottet skall bereda ärenden
rörande giftermåls-, föräldra-, ärvda-,
handels- eller jordabalken eller
lagar som ersätter eller anknyter till
föreskrifter i dessa balkar, i den mån
ärendena icke tillhör annat utskotts
beredning. Det skall även bereda
ärenden som gäller lagstiftning om
försäkringsavtalsrätt, bolags- och föreningsrätt,
växel- och checkrätt,
skadeståndsrätt, immaterialrätt, utsökning,
konkurs, internationell privaträtt
samt lagstiftning i andra ärenden
av allmänt privaträttslig beskaffenhet.

4.i

Socialförsäkringsutskottet skall
bereda ärenden om allmän försäkring
och yrkesskadeförsäkring samt
studiesociala ärenden.

4.i

Socialutskottet skall bereda ärenden
om barna- och ungdomsvård,
åldringsvård, nykterhetsvård, socialhjälp,
stöd åt barnfamiljer, arbetarskydd,
arbetstid, semester, hälso- och
sjukvård, handikappvård och rehabilitering
samt sociala ärenden i
övrigt.

4.6

Utbildningsutskottet skall bereda
ärenden om högre utbildning och
forskning, skolväsendet, lärår utbildning
och vuxenutbildning.

Föreslagen lydelse

dom och upphandling i allmänhet
och förvaltningsekonomiska ärenden
i övrigt som icke rör enbart visst
ämnesområde. Utskottet skall även
bereda budgettekniska ärenden,
granska beräkningen av statens
inkomster samt sammanställa statsbudgeten.

i.5

Lagutskottet skall bereda ärenden
rörande giftermåls-, föräldra-, ärvda-,
handels-, jorda- eller utsökningsbalken
eller lagar som ersätter
eller anknyter till föreskrifter i dessa
balkar, i den mån ärendena icke
tillhör annat utskotts beredning. Det
skall även bereda ärenden som gäller
konsumentskydd eller försäkringsavtalsrätt,
bolags- och föreningsrätt,
växel- och checkrätt, skadeståndsrätt,
immaterialrätt, transporträtt,
konkursrätt, internationell privaträtt
samt lagstiftning i andra ärenden av
allmänt privaträttslig beskaffenhet.

i.8

Socialförsäkringsutskottet skall
bereda ärenden om allmän försäkring
och arbetsskadeförsäkring samt
studiesociala ärenden. Det skall även
bereda ärenden om svenskt medborgarskap
samt utlännings- och invandrarfrågor.

Socialutskottet skall bereda ärenden
som rör omsorger om barn och
ungdom, omsorger om äldre och
handikappade, åtgärder mot missbruk
och andra socialtjänstfrågor.
Det skall även bereda ärenden om
stöd åt barnfamiljer, arbetsmiljö,
hälso- och sjukvård samt sociala
ärenden i övrigt.

.11

Utbildningsutskottet skall bereda
ärenden om högre utbildning och
forskning, skolväsendet och vuxenutbildning.

KU 1982/83:31

Nuvarande lydelse

4.6

Näringsutskottet skall bereda
ärenden om allmänna riktlinjer för
näringspolitiken och därmed sammanhängande
forskningsfrågor samt
ärenden om industri och hantverk,
handel, statlig företagsamhet, konsumentfrågor,
pris- och konkurrensförhållanden
i näringslivet, kreditoch
fondväsendet och det affärsmässiga
försäkringsväsendet.

4.6

Arbetsmarknadsutskottet skall
bereda ärenden om arbetsmarknaden,
regional utveckling, allmän tjänsteplikt,
arbetsavtalsrätt, arbetslöshetsförsäkring,
arbets- och anställningsförhållanden
i allmän tjänst,
svenskt medborgarskap och utlänningars
ställning.

4.6

Civilutskottet skall bereda ärenden
om bostadspolitiken, hyresreglering,
bebyggelseplanläggning, byggnadsväsende!,
fysisk planering, expropriation,
fastighetsbildning, lantmäteriväsendet,
länsförvaltningen
med lokala skattemyndigheter och
exekutionsväsendet, brandväsendet
och rikets administrativa indelning
samt sådana kommunfrågor som
icke tillhör konstitutionsutskottets
beredning.

Föreslagen lydelse
.14

Näringsutskottet skall bereda
ärenden om allmänna riktlinjer för
näringspolitiken och därmed sammanhängande
forskningsfrågor samt
ärenden om industri och hantverk,
handel, statlig företagsamhet, prisoch
konkurrensförhållanden i näringslivet,
kredit- och fond väsendet
och det affärsmässiga försäkringsväsendet.

.15

Arbetsmarknadsutskottet skall
bereda ärenden om arbetsmarknadspolitik,
regionalpolitik, arbetsrätt,
arbetstid, semester, statlig personalpolitik
samt jämställdhet mellan
kvinnor och män i arbetslivet.

.16

Bostadsutskottet skall bereda
ärenden om bostadspolitiken, bebyggelseplanläggning,
byggnadsväsende!,
fysisk planering, expropriation,
fastighetsbildning, lantmäteriväsendet,
länsförvaltningen med lokala
skattemyndigheter och exekutionsväsendet,
brandväsendet och
rikets administrativa indelning samt
sådana kommunfrågor som icke tillhör
konstitutionsutskottets beredning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

KU 1982/83:31

Bilaga 2

Finansutskottets yttrande
1982/83: ly

över förslag 1981/82:22 om riksdagens utskott jamte motioner

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 6 maj 1982 berett övriga utskott tillfälle att
yttra sig över förslag 1981/82:22 Skrivelse från talmanskonferensen med
överlämnande av ett från riksdagens utskottskommitté inkommet betänkande
om riksdagens utskott jämte de med anledning av förslaget väckta
motionerna 1981/82:2533-2537 och 1982/83:19 samt de under allmänna
motionstiden väckta motionerna 1981/82:296, 478, 691 och 1158.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

Partirepresentationen i riksdagens utskott tas upp i ett särskilt yttrande till
kommitténs förslag och i motionerna 296 och 2537. Utskottet förutsätter att
konstitutionsutskottet prövar de förslag som väckts trots att kommittén inte
avgett några förslag i dessa hänseenden. Utskottet ser inte någon anledning
att från sina utgångspunkter särskilt beröra frågan.

Kommittén föreslår vissa förändringar i ärendefördelningen mellan
utskotten. Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Finansutskottet
uppmärksammade i en skrivelse den 11 februari 1982 kommittén på två
ärendeområden som enligt utskottets uppfattning bör flyttas. Det ena gäller
frågor om kredit- och fondväsendet samt det affärsmässiga försäkringsväsendet
som bör föras över från näringsutskottet till finansutskottet. Det
andra avser frågorna om hov- och slottsstaten, som enligt utskottets mening
bör handläggas av konstitutionsutskottet eller kulturutskottet i stället för
som nu av finansutskottet.

Utskottet har inga invändningar mot kommitténs rekommendation att
ärenden rörande hov- och slottsstaten överförs till konstitutionsutskottet.
Kommittén menar däremot att frågan om att överföra ärendena beträffande
kredit- och fondväsendet till finansutskottet är så komplicerad att den kräver
ytterligare utredningar och att kommittén inte inom den tidsram som stått till
förfogande har haft utrymme att studera denna fråga i erforderlig utsträckning.
Utskottet beklagar detta.

Det nära samröre som frågorna om kredit- och fondväsendet har med
ärendena inom penning-, kredit- och valutapolitiken samt frågorna som rör
riksbankens verksamhet, som utskottet bereder, talar enligt utskottets
mening för att dessa frågor behandlas samlat i finansutskottet. Dessa frågors
nära samhörighet framgår också av att inom regeringskansliet hanteras dessa
frågor inom samma enhet i ekonomidepartementet. Frågor som rör
kreditpolitik och kreditväsen tas ofta upp i en och samma proposition. Det

KU 1982/83:31

skulle därför förenkla beredningen i riksdagen om dessa frågor hanterades i
ett utskott. Frågor om AP-fonder och andra fondsystem som syftar till att öka
kapitalbildningen m. m. hör enligt utskottets mening också hit. Det skulle
även avlasta näringsutskottet om ärenden rörande kredit- och fondväsendet
samt försäkringsväsendet överfördes till finansutskottet.

Utskottet anser mot bakgrund härav att nämnda ärenden bör överföras till
finansutskottets beredningsområde. Detta bör komma till uttryck i tilläggsbestämmelserna
till riksdagsordningen.

Av tilläggsbestämmelserna borde enligt utskottets mening också framgå
att finansutskottet bereder frågor rörande den kommunala ekonomin och
kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Avsaknaden av denna
precisering i tilläggsbestämmelserna har inte skapat någon oklarhet i fråga
om dessa ärendens hantering i riksdagen men har inneburit att finansutskottets
beredningsområde fått en missvisande beskrivning. Frågorna om den
kommunala ekonomin har genom förändringar i skatteutjämningssystemet
och indragningar av det kommunala beskattningsunderlaget kommit att
utgöra ett väsentligt inslag i utskottets arbete under senare år. Detta bör
också återspeglas i ärendebeskrivningen för finansutskottet.

Utskottet ser inte från sina utgångspunkter någon anledning att ta ställning
till ärendefördelningen i övrigt som behandlas av kommittén eller i
motionerna 478, 2534, 2535 och 2536.

Utskottet vill emellertid i anslutning härtill ta upp frågan om den av
regeringen aviserade ändrade departementsindelningen. Enligt utskottets
mening behöver inte ändrad departementstillhörighet för myndigheterna i
och för sig föranleda någon ändring i utskottens beredningsområde. Tvärtom
är det en fördel om den kunskap och erfarenhet som byggts upp under årens
lopp inom resp. utskott tas till vara. Det talar för att myndigheter och
ärendeområden inte i onödan bör flyttas mellan olika utskott. Utskottet ser
för sin del inte någon anledning att flytta exempelvis riksrevisionsverket och
statskontoret från finansutskottets beredningsområde. Det finns dock skäl
att närmare se över departementsindelningen och dess konsekvenser för
ärendefördelningen mellan utskotten i den mån den nya indelningen är
uttryck för ändrad inriktning och ett nytt innehåll i politiken på olika
områden. Ett sådant område kan vara SPK:s verksamhet och därtill hörande
frågor som skulle kunna förås över från näringsutskottet till finansutskottet.

Utskottet tillstyrker förslaget i motion 691 att ändring sker i tilläggsbestämmelsen
4.11.1 riksdagsordningen så att kallelse till utskottssammanträde
i fortsättningen inte behöver införas i en eller flera dagstidningar.

Utskottet övergår härefter till att redovisa sin syn på frågorna rörande
samordningen av riksdagens beredning och beslut vad gäller större ekono -

KU 1982/83:31

miska s. k. åtgärdspaket samt samordningen och uppföljningen av riksdagens
budgetarbete.

I en särskild bilaga till utredningen redovisas riksdagens ekonomiska
beslutsfattande 1971-1978. Det är en värdefull och initierad beskrivning av
de skiftande förhållanden som rått under 1970-talet. Det finns enligt
utskottet anledning att särskilt uppmärksamma de slutsatser som redovisas i
översikten.

Enligt utskottets mening visar översikten om riksdagens beslutsfattande på
vissa allvarliga brister i den hittillsvarande ordningen. Vid ett par tillfällen
har riksdagsledamöter avstått från sin rätt att rösta i kammaren för att inte
riskera att medverka till att upphäva ett nyligen fattat beslut eller fatta ett
motstridande beslut. Detta inträffade vid flera tillfällen våren 1976. Vidare
har riksdagen två gånger, våren 1975 och våren 1982, beslutat om riktlinjer
för den ekonomiska politiken och budgetregleringen som inte har kommit att
stämma överens med de åtgärder riksdagen senare beslutat.

Vid flera tillfällen, framför allt under senare delen av 1970-talet, har
kammarens remitteringar av propositioner och motioner lett till att förslag
som väckts i avsikt att ställas mot varandra kommit att behandlas var för sig i
olika utskott. Detta har också lett till att de i kammaren kommit att
behandlas som fristående förslag. En hoppande majoritet eller ett voteringsfel
skulle därvid ha kunnat leda till att två i sak mot varandra stående
alternativ bifallits av kammaren eller till att båda alternativen avslagits. Det
mest uppseendeväckande exemplet på detta inträffade under den urtima
riksdagen 1980. Från såväl regeringen som oppositionen lades förslag i syfte
att begränsa den inhemska efterfrågan och importen. De alternativa medlen
för detta var antingen en höjning av mervärdeskatten eller införande av vissa
importrestriktioner. I voteringarna i kammaren ställdes aldrig förslagen mot
varandra. I stället hade minsta misstag vid voteringen kunnat leda till såväl
höjd mervärdeskatt som importrestriktioner eller ingetdera.

Ytterligare en brist i den nuvarande ordningen bör nämnas. Det uppstår
svårigheter för riksdagen att i vårsessionens slutskede skaffa sig överblick av
budgetbeslutens sammantagna resultat och konsekvenser. Orsaken härtill är
sent avlämnade propositioner och arbetsanhopningen i vissa utskott. Det är
enligt utskottets mening riktigt som anförs i motion 2533 att resurser inte
givits finansutskottet att mer intensivt följa riksdagens budgetarbete.
Därmed saknas också förutsättning för riksdagen att bedöma i vilken
utsträckning de beslutade riktlinjerna för budgetarbetet varit vägledande för
budgetbesluten i riksdagen.

Kommittén har behandlat de frågor som nu berörts av utskottet.
Kommitténs sammanfattande bedömning är att samordningen av budgetbehandlingen
och övriga ekonomiska frågor i allt väsentligt fungerat väl. I
förslaget konstaterar man dock att finansutskottet har haft ganska begränsade
möjligheter till ett avgörande inflytande på budgetregleringen och
övriga ekonomiska ärenden av större vikt, t. ex. de s. k. åtgärdspaketen. Mot

KU 1982/83:31

bakgrund härav har man diskuterat frågan om finansutskottet kan ges reella
möjligheter att verka för samordningen i sådana angelägenheter.

Kommittén konstaterar emellertid att företrädare för andra utskott uttalat
betänkligheter mot att ge finansutskottet befogenheter som ett slags
överutskott och avstår av det skälet från att lägga fram sådana förslag.
Kommittén finner det av samma skäl också vanskligt att generellt rekommendera
det system för samordning som tidigare tillämpades där hela
åtgärdspaket remitterades till finansutskottet som därefter inhämtade
yttranden från andra utskott.

Utgångspunkten för finansutskottets ställningstagande beträffande samordningen
av större ekonomiska åtgärdspaket är att förslag som föreläggs
riksdagen i samlad form, med flera komponenter med starkt inbördes
sammanhang för att uppnå en viss bestämd ekonomisk politik, också måste
bedömas av riksdagen ur helhetssynpunkt. Själva det faktum att regeringen
valt en samlad form är ett skäl varför också riksdagen bör behandla frågan så
att inte helheten i förslagen går förlorad. Detta stadgas också i riksdagsordningen.
Där heter det att annat ärende än budgetpropositionen får delas
mellan två eller flera utskott endast om särskilda skäl föranleder det (RO 4
kap. 7 §). Att denna bestämmelse finns intagen i riksdagsordningen är ett
uttryck för att riksdagen accepterar regeringens bedömning av hur ärenden
bör hållas samman.

Det bör konstateras att gällande riksdagsordning inte förutsatt att större
ekonomiska s. k. åtgärdspaket skulle läggas fram i annat sammanhang än i
budgetpropositionen eller i kompletteringspropositionen. Under 1970-talet
har olika ekonomisk-politiska åtgärdspaket ofta presenterats under riksdagens
höstsession. Som framgår av kommitténs redogörelse har olika
modeller tillämpats för hantering av dessa s. k. paket i riksdagen.

De förändringar som ägt rum i den ekonomiska utvecklingen under
1970-talet och början av 1980-talet har inneburit att politiken fått en annan
inriktning och att det parlamentariska läget tidvis varit komplicerat. Kravet
att finna nya former för samordning av riksdagens ekonomiska beslutsfattande
har därmed skärpts. Det torde stå helt klart att riksdagen på ett helt
annat sätt än hittills måste samordna olika ekonomiska åtgärdspaket.

Enligt utskottets mening har kommittén lagt alltför stor vikt vid frågan om
finansutskottets ställning på bekostnad av den principiellt centrala frågan hur
samordningen av budgetbehandlingen och övriga ekonomiska frågor bäst
bör ske i riksdagen. Utskottet delar inte kommitténs uppfattning att
samordningen av dessa frågor i allt väsentligt fungerat väl. Tvärtom visar
erfarenheterna av riksdagens beslutsfattande under 1970-talet att i dessa
frågor har samordningen brustit i viktiga hänseenden.

Propositioner som föreläggs riksdagen i s. k. ekonomiska åtgärdspaket
avser att påverka den ekonomiska utvecklingen och efterfrågan i samhället
på ett bestämt sätt. Det är därför nödvändigt att åtgärdspakets helhetsef -

KU 1982/83:31

fekter bedöms och ställs mot de alternativa program eller paket som föreslås
motionsvägen. Huvudfrågan i ett sådant sammanhang är om och i så fall i
vilken grad ekonomin bör stimuleras eller dämpas. Detta åstadkommes
genom att flera olika medel utnyttjas. Att bedöma varje enskilt medel
isolerat för sig skulle innebära att helheten gick förlorad.

Den modell som valts vid flera tillfällen under senare år att dela upp ett
åtgärdspaket liksom motsvarande motionsförslag i sina beståndsdelar på
olika utskott har som nämnts lett till att olika komponenter som avsetts vara
alternativ till varandra kommit att behandlas var för sig i olika utskott och
därigenom inte ställts mot varandra.

Ett ofta återkommande problem har varit då förändringar i olika skatter
använts som ekonomisk-politiska instrument. Förslag att ändra skatterna har
i riksdagen ofta behandlats avskilda från det ekonomisk-politiska syftet med
åtgärderna. Internationellt sett är detta en unik företeelse. I de flesta
västerländska parlament hanteras skatte- och ekonomisk-politiska frågor
som en helhet, t. ex. i ett och samma utskott. Så är fallet i de nordiska
grannländerna. I andra parlament skapas en helhetsbehandling genom att
parlamentet i ett första steg tar ställning till helheten och därefter i andra
steget behandlar de enskilda komponenterna. Det första steget är därvid
direkt bindande för hanteringen i det andra steget.

Utskottet ser vissa fördelar med en gemensam beredning inom finans- och
skatteutskotten av skattepolitiska förslag. En direkt sammanslagning av de
båda utskotten till ett utskott, som föreslås i motion 1158, vill utskottet dock
inte tillstyrka. Ett sammanslaget finans- och skatteutskott skulle inte bidra
till att lösa samordningen mellan finansutskottet och övriga utskott.
Dessutom skulle det gemensamma utskottet få en speciell ställning i
förhållande till övriga utskott och innebära en kraftig förskjutning av
nuvarande utskottsarbete.

Självfallet måste olika skattepolitiska åtgärder av större ekonomisk
betydelse bedömas i sitt ekonomisk-politiska sammanhang. En möjlighet att
åstadkomma en sådan bedömning är att dessa frågor bereds i ett från fall till
fall av finans- och skatteutskotten sammansatt utskott. De möjligheter som
nuvarande regler i riksdagsordningen ger att inrätta särskilda eller sammansatta
utskott har emellertid aldrig utnyttjats. Kommitténs förslag för att
underlätta skapandet av sammansatta utskott synes enligt utskottets mening
inte vara tillräckligt verkningsfulla. För att få till stånd ett samarbete mellan
två eller flera utskott torde ytterligare åtgärder vara nödvändiga. Sannolikt
skulle det krävas ytterligare stadganden om detta i riksdagsordningen.

I motion 2533 föreslås att riksdagen tillsätter en utredning som ser över
beslutsprocessen i större ekonomiska frågor. Det finns enligt utskottet starka
skäl för detta. Det är nödvändigt att skapa bättre möjligheter att bedöma
skatteåtgärder i ekonomisk-politiska sammanhang. Vidare måste rutiner
skapas så att helhetsaspekten inte går förlorad vid behandlingen av s. k.
åtgärdspaket. Utskottet tillstyrker mot bakgrund härav att en sådan

KU 1982/83:31

utredning tillsätts som föreslås i motion 2533. Det kan finnas skäl överväga
olika modeller för att samordna beslutsprocessen i större ekonomiska frågor.
Det vore därvid naturligt att en utvärdering gjordes av de olika modeller som
tillämpats hittills.

I ett sådant sammanhang bör också prövas hur riksdagens budgetarbete
bör samordnas. Med nuvarande ordning blir de riktlinjer för budgetarbetet
som riksdagen uttalar inte bindande för riksdagens budgetarbete. Erfarenheterna
från senare år visar på detta. Detta är mycket otillfredsställande.
Genom att, som kommittén uttalar sig för, tillföra finansutskottets kansli
personella resurser för att samordna den löpande uppföljningen av
riksdagens budgetarbete skapas förutsättningar för en kontinuerlig överblick
över hur budgetarbetet fortskrider. Utskottet är positivt till detta.

Kommittén ställer sig emellertid avvisande till tanken på att inrätta ett
särskilt budgetkontor för dessa uppgifter. Frågan om själva formen för den
löpande uppföljningen är enligt utskottet underordnad frågan om funktionen.
Kommittén har inte haft några invändningar mot funktionen. Tvärtom
betonar man betydelsen av finansutskottets sammanställningsarbete. Det
torde emellertid få ankomma på den av utskottet förordade utredningen att
närmare analysera hur denna funktion bör inordnas och utnyttjas för
riksdagens ekonomiska beslutsfattande.

Stockholm den 19 oktober 1982

På finansutskottets vägnar
MATS HELLSTRÖM

Närvarande: Mats Hellström (s), Lars Tobisson (m), Paul Jansson (s), Arne
Gadd (s), Lennart Blom (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c),
Torsten Karlsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Wirtén (fp), Carl-Henrik
Hermansson (vpk), Bo Södersten (s), Hugo Hegeland (m), Gunnar Nilsson i
Eslöv (s) och Rolf Andersson (c).

Avvikande mening

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på
s. 1 som börjar med ”Partirepresentationen i” och slutar med ”beröra frågan”
bort lyda:

Partirepresentationen i riksdagens utskott tas upp i ett särskilt yttrande till
kommitténs förslag och i motionerna 296 och 2537. Enligt utskottets mening
är partiernas deltagande på lika villkor i utskottens arbete av grundläggande
betydelse. Utskottet tillstyrker därför de yrkanden om partirepresentationen
i riksdagsutskotten som framställs i motionerna 296 och 2537.

KU 1982/83:31

Bilaga 3

Skatteutskottets yttrande
1982/83:2 y

över riksdagens utskottskommittés betänkande om riksdagens utskott
jämte vissa motioner

Till konstitutionsutskottet

I rubricerade ärende inskränker skatteutskottet sig till att ta upp två av de
delfrågor som riksdagens utskottskommitté och vissa motionärer behandlat,
nämligen hur beslutsprocessen i större ekonomiska frågor skall ske och till
vilket utskott de alkoholpolitiska frågorna skall hänföras.

Beslutsprocessen i större ekonomiska frågor

Kommittén lägger inte fram något förslag som ändrar nuvarande regler för
riksdagsbehandlingen av viktiga ekonomiska frågor men uttalar att det vore
värdefullt om t. ex. finans- och skatteutskotten kunde enas om att bereda
särskilt betydelsefulla ärenden i sammansatt utskott. I syfte att underlätta
tillkomsten av sådana utskott föreslås ett tillägg till RO om antalet ledamöter
och om ordförande i sammansatt utskott.

Skatteutskottet har inte något att erinra mot utformningen av detta förslag
som undanröjer vissa hinder för bildandet av sammansatta utskott. Däremot
finner utskottet det inte sannolikt att just de ekonomiska åtgärdspaketen
generellt sett skulle bli lämpligare behandlade genom att finans- och
skatteutskotten behandlar sådana ärenden i ett sammansatt utskott. Av den
som bilaga till betänkandet fogade redovisningen av riksdagens ekonomiska
beslutsfattande 1971-1981 framgår att de viktigare besluten som regel
omfattat ett betydande antal frågor som faller utanför såväl finans- som
skatteutskottets kompetensområden. Spridningen på olika utskotts områden
kan också sägas ha ökat i och med att långtgående besparingsåtgärder ansetts
påkallade. Att under dessa omständigheter låta ett sammansatt finans- och
skatteutskott svara för de ekonomiska åtgärdspaketen skulle lätt kunna leda
till att övriga utskott uppfattar det sammansatta utskottet som en form av
sådant överutskott som riksdagen tidigare tagit avstånd från. En sammanhållen
riksdagsbehandling av ekonomiska åtgärdspaket och de motförslag i
paketform som oppositionspartierna framför kan enligt utskottets mening
endast vara meningsfull under förutsättning att partidisciplinen är total och
voteringen i kammaren endast avser paketlösningarna. Så snart enskilda
motionsyrkanden framförs som avviker från paketlösningarna måste paketen
delas upp i sina beståndsdelar och voteringen avse de olika delarna. De
praktiska fördelarna med en sammanhållen riksdagsbehandling framstår
under sådana förutsättningar som ganska begränsade.

KU 1982/83:31

Av den tidigare nämnda redovisningen av det ekonomiska beslutsfattandet
framgår att de hittills tillämpade formerna för sådana beslut endast i ett
fall lett till att ett principbeslut om den ekonomiska politiken kommit att
strida mot ett senare beslut om beskattningens höjd och att det i detta fall
förelåg mycket speciella omständigheter. Utskottet anser det vara att
tillgripa mera våld än nöden kräver när på grundval av bl. a. denna incident
och en viss brist på samordning under det urtima riksmötet 1980 - vilket dock
inte ledde till några motstridiga beslut - Rolf Rämgård och Rolf Andersson
(båda c) i motion 1981/82:1158 kräver sammanslagning av finans- och
skatteutskotten. I motion 1981/82:2533 av Eric Enlund m. fl. (fp, s, m, c)
begärs i anslutning till det nu föreliggande betänkandet utredning om
beslutsprocessen i större ekonomiska frågor. Motionärerna hänvisar därvid
delvis till samma frågor som behandlas i den tidigare nämnda motionen.

Enligt skatteutskottets mening kan det emellertid vara motiverat att nu
påbörja en översyn av regeringsform och riksdagsordning mot bakgrund av
de hittills vunna erfarenheterna av den nya grundlagen. Syftet bör då främst
vara att skapa klarare och enklare regler för utskottens och kammarens
arbete. Utskottet har i olika yttranden och betänkanden förutsatt att vissa
gränsdragningsproblem rörande skatter och avgifter borde tas upp till
prövning i sådant sammanhang. Det finns vidare enligt utskottets mening
skäl att ifrågasätta om de omständigheter som ledde till att tullagstiftningen
fick en viss särställning i regeringsformen inte förlorat i betydelse genom
möjligheten att låta det sammansatta finans- och skatteutskottet utöva viss
del av riksdagens finansmakt under tid då riksmöte inte pågår. Det kan enligt
utskottets mening förutsättas att det också finns andra frågor gällande
kammaren och utskotten som bör prövas vid en sådan översyn. Skatteutskottet
finner därför att konstitutionsutskottet bör överväga att tillgodose
yrkandet i motion 1981/82: 2533 genom att begära en mera allsidig översyn av
de lagregler som reglerar riksdagens arbete och till följd härav avstyrka bifall
till motion 1981/82: 1158.

Ärenden om alkoholpolitiken

I fråga om ärendefördelningen mellan utskotten föreslår kommittén bl. a.
att de alkoholpolitiska frågorna - bortsett från rena skattefrågor - förs över
från skatteutskottet till socialutskottet. Någon annan motivering för denna
åtgärd än att det är kommitténs bestämda uppfattning att de alkoholpolitiska
frågorna hör hemma i socialutskottet framförs inte. Skatteutskottet finner
detta förvånansvärt med hänsyn till att utskottet i sitt tidigare yttrande till
konstitutionsutskottet i denna fråga, vilket är fogat som bilaga till betänkandet,
framfört enligt utskottets mening tungt vägande skäl för att bibehålla
nuvarande ordning. Om kommitténs ställningstagande beror på den
felaktiga redovisning av den nuvarande ärendefördelningen mellan SkU och
SoU som anges på s. 18 i betänkandet (där SkU påstås handlägga

3 Riksdagen 1982/83. 4 sami. Nr 31

KU 1982/83:31

anslagsfrågor och SoU övriga frågor inom alkoholpolitiken, medan det
verkliga förhållandet är det motsatta) eller på andra omständigheter
undandrar sig utskottets bedömande. Utskottet vill emellertid med hänvisning
till sitt tidigare yttrande ånyo understryka det nära sambandet mellan
tillverknings- och beskattningsreglerna på alkoholområdet och beskattningsinstrumentets
centrala och avgörande roll i alkoholpolitiken. Mot denna
bakgrund har utskottet funnit att en klar och praktisk gränsdragning är att
bibehålla nuvarande ärendefördelning som innebär att frågor om
alkohollagstiftningen behandlas av skatteutskottet, medan alla frågor om
anslag, information och alkoholistvård behandlas av socialutskottet. Skatteutskottet
underströk i sitt tidigare yttrande också vikten av kontinuitet i
riksdagsbehandlingen av de olika ämnesområdena, oavsett hur ärendena
fördelas mellan departementen. Den ändring av departementsindelningen
som kommer att genomföras av den nya regeringen bestyrker enligt
utskottets uppfattning vikten av att gränserna mellan utskotten inte ändras
på sådana grunder. Skatteutskottet anser således att konstitutionsutskottet
bör avstyrka kommitténs förslag till ändring av tilläggsbestämmelsen 4.6.3 i
riksdagsordningen liksom yrkandena i motion 1981/82:2534 av Karin
Israelsson m. fl. (c, m, fp) och motion 1981/82:2535 av Göran Karlsson m. fl.
(s, m, c, fp) om bifall till kommitténs förslag i denna del.

Stockholm den 26 oktober 1982

På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c),
Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m), Olle
Westberg (s), Hagar Normark (s), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c),
Bo Forslund (s), Egon Jacobsson (s), Karl Björzén (m). Björn Molin (fp),
Anita Johansson (s) och Ewy Möller (m).

Avvikande mening

av Björn Molin (fp):

Vid flera tillfällen har riksdagen diskuterat handläggningen inom riksdagen
av de s. k. ”paket” med ett samlat grepp på finansiella och ekonomiska
problem som regeringen presenterat i riksdagen. I kommittébetänkandet har
också diskuterats hur riksdagen bäst skall kunna fatta konsistenta beslut i
stora ekonomiska frågor. Finansutskottets ställning har därvid tillmätts
särskild betydelse.

Dessa diskussioner har inte lett till en lösning som tillgodoser behovet av

KU 1982/83:31

en sammanhållen riksdagsbehandling av större ekonomiska ”paket”. Även i
nuvarande parlamentariska läge behövs en samordnad behandling inom
riksdagen av budgetförslaget och andra förslag i fråga om den ekonomiska
politiken. Det finns därför anledning att på nytt pröva möjligheten att skapa
en form för samordnad behandling av större ekonomisk-politiska förslag
enligt de tankegångar som redovisas i motion 1981/82:2533.

Det torde vara svårt att finna en lösning där gränsdragningsproblem
mellan skatteutskottet och socialutskottet i fråga om alkoholpolitiska frågor
helt kan undvikas.

Övervägande skäl talar dock emot den av skatteutskottets majoritet
förordade ståndpunkten att en enhetlig riksdagsbehandling av alkoholfrågorna
bäst främjas av att nuvarande kompetensfördelning mellan skatteutskottet
och socialutskottet bibehålls.

En förändring av alkoholpolitikens inriktning och organisation påbörjades
1977. Riksskatteverkets uppgifter på alkoholområdet överfördes då till
socialstyrelsen, och lagstiftningen rörande tillverkning och försäljning av
alkoholvaror flyttades samtidigt från budgetdepartementet till socialdepartementet.
Våren 1980 togs i riksdagen ett aktivt alkoholpolitiskt handlingsprogram,
där beskattningsfrågorna är en viktig, men ingalunda dominerande
faktor. För att dämpa alkoholförbrukningen tas ett bredare grepp innefattande
andra åtgärder för att dämpa konsumtionen, sociala insatser och
förändrad informationsverksamhet.

Mycket talar därför i dag för att alkoholpolitiken skulle få en bättre och
mera sammanhållen behandling om gränsdragningen på detta område
mellan skatteutskottet och socialutskottet sker i enlighet med de riktlinjer
som förespråkas i kommitténs betänkande och i motionerna 1981/82:2534
och 1981/82:2535.

KU 1982/83:31 36

Bilaga 4

Justitieutskottets yttrande
1982/83: ly

om utskottsindelningen m. m. (förs. 1981/82:22 jämte motioner)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över en
skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av ett från riksdagens
utskottskommitté inkommet betänkande om riksdagens utskott (förs.
1981/82:22) jämte motioner.

Justitieutskottet vill med anledning därav anföra följande.

Utskottet har inget att erinra mot vad kommittén anfört såvitt gäller
förhållandet mellan lagutskottet och justitieutskottet; inte bara arbetsbördesynpunkter
utan även den omständigheten att justitieutskottets beredningsområde
är ändamålsenligt avgränsat talar mot tanken att överföra ärenden
från lagutskottet till justitieutskottet.

Utskottets erfarenheter av den utskottsorganisation som infördes år 1971
ger inte vid handen att några förändringar skulle vara påkallade i fråga om
finansutskottets ställning. Utskottet ansluter sig därför till kommitténs
bedömningar i detta hänseende.

I fråga om önskemålen i motion 1981/82:691 om ändrade regler för kallelse
till utskottssammanträde har inom utskottet yppats delade meningar.
Utskottet har emellertid - på förevarande beslutsunderlag - stannat för att
övervägande skäl talar för att man skall behålla den utåtriktade information
om riksdagsarbetet som kungörandet i tidningarna innebär.

Stockholm den 9 november 1982

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Karin Söder (c), Arne
Nygren (s), Björn Körlof (m), Helge Klöver (s), Arne Svensson (m), Gunilla
André (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m),
Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s) och Inger Wickzén (m).

KU 1982/83:31

Bilaga 5

Lagutskottets yttrande
1982/83:1 y

om riksdagens utskott (förslag 1981/82:22)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig
över

dels skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av ett från
riksdagens utskottskommitté inkommet betänkande om riksdagens utskott
(Förs. 1981/82:22),

dels de med anledning av skrivelsen väckta motionerna 1981/82:2533-2537
och 1982/83:19,

dels de under den allmänna motionstiden 1982 väckta motionerna
1981/82:296, 1981/82:478, 1981/82:691 och 1981/82:1158.

Lagutskottet har beslutat att begränsa sitt yttrande till de delar av förslaget
som berör lagutskottets arbetsbörda och beredningsområde. Vänsterpartiet
kommunisternas representant i utskottet har framfört avvikande mening och
därvid hävdat att utskottet i sitt yttrande även bör ta ställning till och
tillstyrka förslagen i motionerna 1981/82:296 och 1981/82:2537 om partsrepresentation
i riksdagsutskotten.

Lagutskottet vill med anledning av utskottskommitténs förslag anföra
följande.

Utskottskommittén konstaterar (s. 35) att lagutskottets arbetsbörda måste
anses tämligen begränsad jämfört med andra utskotts. Å andra sidan är enligt
kommittén de ärenden som ankommer på lagutskottet ibland tunga och
tidskrävande såsom då det är fråga om större och kanske tekniskt invecklade
lagförslag. Kommittén anser det därför knappast möjligt att överföra
lagutskottets ärenden till justitieutskottet vilket diskuterats under utredningsarbetet.
I stället föreslår kommittén (s. 36) att vissa lagstiftningsärenden
som ankommer på näringsutskottet överförs till lagutskottet. Det gäller
bl. a. frågor om avtalsvillkorslagen, marknadsföringslagen och lagstiftningen
om inkassoverksamhet. Kommittén har inte funnit några bärande skäl för att
dessa ärenden skall ligga kvar hos näringsutskottet. Kommittén konstaterar
vidare att lagutskottet skiljer sig från övriga utskott så till vida att utskottet
praktiskt taget inte har några anslagsfrågor att behandla. Kommittén har
undersökt om någon ärendegrupp som innefattar anslagsfrågor kunde
överföras till utskottet men har för sin del inte funnit någon lämplig sådan
ärendegrupp.

Lagutskottet vill till en början uttrycka en viss förvåning över kommitténs
uttalande att utskottets arbetsbörda måste anses tämligen begränsad jämfört

KU 1982/83:31

med andra utskotts. Någon närmare analys av utskottens arbetsbelastning
synes inte ligga bakom uttalandet utan detta torde grunda sig på en
uppfattning hos andra ledamöter och tjänstemän än lagutskottets som under
utredningsarbetet tillfrågats om utskottens arbetsbelastning. Utskottet vill
för sin del inte bestrida att det finns utskott som är betydligt mer arbetstyngda
än lagutskottet, t. ex. de av kommittén nämnda finansutskottet, skatteutskottet,
socialutskottet, näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet.
Däremot torde man inte kunna generellt säga att lagutskottet har en lägre
arbetsbelastning än flertalet av de andra utskotten. De uttalanden som gjorts
till kommittén om lagutskottets arbetsbörda avspeglar i viss mån den något
snäva syn på lagstiftningsarbetet som inte sällan kommer till uttryck. Som
utskottskommittén själv framhåller är de ärenden som lagutskottet bereder
ibland tunga och tidskrävande. Oftast är det då fråga om större och
invecklade lagförslag. Under senare år har utskottet haft att handlägga ett
flertal sådana ärenden. Här kan nämnas t. ex. ny lagstiftning om handelsbolag,
ny utsökningsbalk och ny namnlag. Utskottet vill också peka på att det
inte sällan förekommer att lagförslag omarbetas eller ändras, vilket -förutom arbetet med att utforma ändringsförslagen - ofta kräver ganska
omfattande och ingående motivuttalanden.

Det nu anförda understryker ytterligare riktigheten i kommitténs uttalande
att det inte är möjligt att överföra lagutskottets ärenden till justitieutskottet
utan att det senare får en alltför hård belastning.

Kommitténs förslag, att de lagstiftningsärenden på konsumenträttens
område som nu handläggs av näringsutskottet skall överföras till lagutskottet,
kan lagutskottet helt ställa sig bakom. De olika konsumenträttsliga
lagarna har ett sådant inbördes sammanhang att det är en betydande fördel
om de kan behandlas av samma utskott. Det är därför rimligt att hela detta
lagstiftningskomplex behandlas av lagutskottet. Genom en överföring av
ärendena till lagutskottet uppnås också en överensstämmelse med departementsindelningen.
(Lagstiftningsärendena på konsumenträttens område
handläggs av justitiedepartementet.)

Lagutskottet bereder f. n. anslagsfrågor endast såvitt avser bokföringsnämnden
och fideikomissnämnden. En överföring av flera anslagsposter till
utskottets beredningsområde skulle ha betydande fördelar. Bl. a. skulle
utskottsarbetet lättare kunna fördelas över hela riksdagssessionen. För
utskottets ledamöter skulle det vidare vara av väsentligt värde att utskottet
utom den generella civilrättsliga lagstiftningen fick hela ansvaret för ett visst
bestämt sakområde. Som framgår av redogörelsen ovan har kommittén
övervägt frågan men inte kunnat lämna något förslag om överföring av
ärendegrupp till utskottet.

När nu departementsindelningen ändras anser utskottet det angeläget att
frågan om överflyttande till lagutskottet av bestämda ärendegrupper ånyo tas
upp till prövning. Utskottet vill för sin del föreslå att till utskottet överförs

KU 1982/83:31

ärenden rörande exekutionsväsendet samt ärenden rörande konsumentfrågor.

Frågor rörande exekutionsväsendet handläggs f. n. av kommundepartementet
och i riksdagen av civilutskottet. Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.16 till
riksdagsordningen skall civilutskottet bereda bl. a. ärenden om länsförvaltningen
med lokala skattemyndigheter och exekutionsväsendet. I yttrande år
1974 till utredningen angående en allmän översyn av riksdagens arbetsformer
tog lagutskottet upp frågan om en överföring av exekutionsväsendet till
utskottets beredningsområde. Utskottet åsyftade då närmast kronofogdemyndigheterna.
Med hänsyn till det nära samband som fanns mellan
överexekutorsorganisationen i länsstyrelserna och kronofogdemyndigheterna
ansågs det dock inte lämpligt att skilja handläggningen av dessa
ärendegrupper åt.

Förhållandena har sedan dess ändrats. Med ikraftträdandet av utsökningsbalken
den 1 januari 1982 upphörde överexekutorsorganiationen. Ett flertal
av överexekutors uppgifter, t. ex. exekutiv försäljning av fast egendom,
överfördes till kronofogdemyndigheterna medan andra uppgifter överfördes
till tingsrätterna. Exekutionsväsendets tidigare anknytning till länsförvaltningen
har således upphört.

Regeringen har förordnat att ärenden om kronofogdemyndigheterna i
fortsättningen skall föredras av chefen för ekonomi- och budgetdepartementen.
Avsikten synes vara att ärendegruppen skall överföras till det blivande
finansdepartementet.

Kronofogdemyndigheterna handlägger i huvudsak arbetsuppgifter enligt
utsökningsbalken. Vissa kronofogdemyndigheter är vidare tillsynsmyndigheter
enligt 42 § konkurslagen och har i denna egenskap tillsyn över
förvaltningen i konkurser. Kronofogdemyndigheterna har således att
huvudsakligen tillämpa lagstiftning som ligger inom lagutskottets beredningsområde.
Utskottet vill framhålla att utskottet vid behandlingen av
ärenden rörande utsöknings- och konkursrätten åtskilliga gånger haft
anledning att gå in på spörsmål om kronofogdemyndigheternas organisation
och verksamhet, alltså frågor med nära anknytning till anslagsfrågorna.

Enligt utskottets mening skulle det vara av värde om ärenden rörande
kronofogdemyndigheterna överfördes till utskottet. Härigenom skulle en
sammanhållande behandling kunna ske av lagstiftnings- och anslagsfrågor
inom detta område. Ärenden rörande kronofogdemyndigheterna utgör en
klar åtskiljbar ärendegrupp, och sedan sambandet med länsförvaltningen
brutits i budgetärenden saknar ärendegruppen naturlig anknytning till
civilutskottets beredningsområde. Några problem skulle därför en sådan
överflyttning inte behöva föra med sig.

Ärenden rörande konsumentvaror och -tjänster, konsumentinformation
samt konsumentskydd i övrigt handläggs f. n. i handelsdepartementet och i
riksdagen av näringsutskottet. Handelsdepartementet skall nu avvecklas,

KU 1982/83:31

och avsikten synes vara att överföra den nu aktuella ärendegruppen till det
blivande finansdepartementet.

Den förändrade departementsindelningen bör enligt utskottets mening
föranleda att man ånyo prövar frågan om till vilket utskotts beredningsområde
konsumentfrågor skall hänföras. I det föregående har utskottet tillstyrkt
att till utskottets beredningsområde överförs den konsumenträttsliga lagstiftning
som inte redan tidigare handlagts av utskottet. Enligt utskottets mening
skulle det vara en betydande fördel om även konsumentfrågor i övrigt kunde
överföras till utskottet. Härigenom skulle alla frågor inom konsumentområdet
kunna handläggas av ett utskott. Utskottet skulle också få ansvar för
ytterligare en politiskt betydelsefull ärendegrupp. Genom en sådan överflyttning
skulle det kraftigt arbetstyngda näringsutskottet kunna avlastas en
inte obetydlig ärendegrupp.

Om utskottets förslag genomförs skulle till lagutskottet således överflyttas
lagstiftningsfrågor rörande konsumenträtt, konsumentfrågor i övrigt samt
ärenden rörande kronofogdemyndigheterna. Enligt utskottets mening synes
en sådan överflyttning kunna ske utan att utskottets kansli i varje fall f. n.
behöver förstärkas med ytterligare föredragande. Den för lagutskottet
speciella ordningen att en av utskottets två föredragande även skall biträda
med föredragning i andra utskott torde dock inte kunna behållas.

Utskottskommittén har uttalat att den föreslagna överflyttningen av
lagstiftningsärenden från näringsutskottet till lagutskottet kan ske utan att
beskrivningen av utskottets beredningsuppgifter i tilläggsbestämmelsen
4.6.5 till riksdagsordningen ändras. Utskottet delar inte denna uppfattning.
Om utskottet kommer att bereda hela den viktiga konsumenträttsliga
ärendegruppen bör detta markeras genom att i beskrivningen införs att
utskottet bereder ärenden om konsumenträtt. Följs utskottets förslag
beträffande konsumentskyddsfrågor i övrigt och kronofogdemyndigheterna
bör självfallet ärendeöverflyttningen föra med sig ändringar i utskottets
ärendebeskrivning.

Utskottet vill avslutningsvis peka på att beskrivningen av utskottets
beredningsområde är så upplagd att först anges balkarna och därefter övrig
lagstiftning. Som utskottet tidigare redovisat har utsökningslagstiftningen
förts in i en särskild utsökningsbalk. Beskrivningen bör därför ändras så att
efter jordabalken förs in utsökningsbalken samtidigt som ordet utsökning
mellan immaterialrätt och konkurs stryks.

Stockholm den 9 november 1982

På lagutskottets vägnar
PER-OLOF STRINDBERG

KU 1982/83:31

Närvarande: Per-Olof Strindberg (m), Lennart Andersson (s), Stig Olsson
(s), Martin Olsson (c), Joakim Ollén (m), Arne Andersson i Gamleby (s),
Ingemar Konradsson (s), Mona S:t Cyr (m), Marianne Karlsson (c), Owe
Andréasson (s), Stig Gustafsson (s), Allan Ekström (m), Sigvard Persson (c),
Per Israelsson (vpk) och Inga-Britt Johansson (s).

KU 1982/83:31

Bilaga 6

Utrikesutskottets yttrande
1982/83: ly

om utskottskommitténs betänkande

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet beslutade den 6 maj 1982 att bereda övriga
riksdagsutskott tillfälle att yttra sig över Förslag 1981/82:22 om riksdagens
utskott jämte följdmotioner.

Utskottet

Utrikesutskottet konstaterar att utskottskommittén beslutat att inte lägga
fram något förslag som berör utrikesutskottets ställning eller funktioner. Inte
heller har något förslag i dessa hänseenden väckts i motionerna eller vid
utrikesutskottets behandling av detta ärende.

Utrikesutskottet finner därmed ingen anledning att för sin del kommentera
utskottskommitténs förslag eller de i anledning därav väckta motionerna.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang erinra om den av regeringen
aviserade departementsreformen och förbehåller sig att senare ta upp frågor
som i samband därmed eventuellt skulle kunna beröra utrikesutskottets
kompetensområde.

Stockholm den 26 oktober 1982

På utrikesutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: Stig Alemyr (s), Sture Korpås (c),
Sture Palm (s), Gunnel Jonäng (c), Sture Ericson (s), Jan Bergqvist (s), Axel
Andersson (s), Margaretha af Ugglas (m), Bengt Silfverstrand (s), Sten Sture
Paterson (m), Rune Ångström (fp), Bertil Måbrink (vpk), Lars Hjertén (m),
Sören Häggroth (s) och Ivar Virgin (m).

KU 1982/83:31

Avvikande mening

av Bertil Måbrink (vpk), som anser att partiernas deltagande på lika villkor i
utskottens arbete är av grundläggande betydelse. Utskottet borde därför i sitt
yttrande över Förslag 1981/82:22 om riksdagens utskott tagit ställning till och
biträtt förslagen i motionerna 1981/82:296 och 1981/82:2537 om partirepresentationen
i riksdagsutskotten.

KU 1982/83:31

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1982/83: ly

om riksdagens utskott (förslag 1981/82:22)

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har genom beslut den 6 maj 1982 berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över dels skrivelse från talmanskonferensen
med överlämnande av ett från riksdagens utskottskommitté inkommet
betänkande om riksdagens utskott, förslag 1981/82:22, dels de med
anledning av förslaget väckta motionerna 1981/82:2533, 1981/82:2534,
1981/82:2535,1981/82:2536,1981/82:2537 och 1982/83:19 dels ock de under
den allmänna motionstiden vid riksmötet 1981/82 väckta motionerna
1981/82:296, 1981/82:478, 1981/82:691 och 1981/82:1158.

Utskottet begränsar sitt yttrande till att avse de delar av förslaget som
berör ärendefördelningen mellan socialförsäkringsutskottet och socialutskottet
och de två motionerna 1981/82:2534 och 1981/82:2535 i de delar de
behandlar samma fråga.

Riksdagens utskottskommitté har i syfte att avlasta socialutskottet en del
av dess stora arbetsbörda föreslagit att beredningen av hälso- och sjukvårdsärenden
överflyttas till socialförsäkringsutskottet. Utskottskommittén har
därvid bl. a. framhållit att hälso- och sjukvårdsärendena har ett nära
samband med socialförsäkringsutskottets centrala beredningsområde, den
allmänna försäkringen.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att en utgångspunkt vid övervägandena
av enkammarriksdagens utskottsorganisation var att arbetsbelastningen
borde vara jämn mellan de olika utskotten.

Grundlagberedningen förutsåg i sitt betänkande SOU 1969:12, Ny
utskottsorganisation, att något statiskt förhållande vad gällde arbetsbördan
knappast skulle råda. Beredningen anförde härom: ”De problemkomplex
som står i den politiska diskussionens mitt växlar från tid till annan i takt med
samhällsväxlingen. I belysning härav ter det sig angeläget att utskottsorganisationen
lätt kan anpassas till olika ärendegruppers växlande omfattning
och svårighetsgrad.”

Mot denna bakgrund föreslog beredningen att regleringen av utskottets
ämnesområde skulle tas in, inte i grundlag, utan i författning som utan
dröjsmål kan ändras av riksdagen.

Konstitutionsutskottet (KU 1970:48) underströk beträffande utskottets
arbetsuppgifter att det givetvis inte kunde bli fråga om att nu anta en för
framtiden fast och bestämd ordning. Utvecklingen borde följas med
uppmärksamhet och initiativ tas till erforderliga jämkningar i arbetsfördelningen.
En av förtjänsterna med det nya systemet var just att det var mer
flexibelt än det dittillsvarande.

KU 1982/83:31

Systemet har numera varit i funktion mer än tio år. Såsom påtalats av
riksdagens utskottskommitté har under denna tid endast några detaljändringar
i utskottens ämnesområden genomförts.

För socialförsäkringsutskottets del har grundlagberedningens uttalande
om att de problemkomplex som står i de politiska diskussionernas mitt växlat
från tid till annan i takt med samhällsväxlingen i hög grad haft aktualitet. I
slutet av 1960-talet kunde förutses en rad reformer som skulle väl fylla
socialförsäkringsutskottets andel av arbetsbördan i riksdagen. 1970-talets
första hälft präglades av en intensiv reformperiod inom hela socialförsäkringsområdet.
Bilden förändrades radikalt i slutet av decenniet, och
socialförsäkringsutskottets arbetsbörda blev då måttlig. Periodvis har
utskottet t. o. m. haft en låg arbetsbörda. De senaste två åren då besparingar
gjorts inom området har emellertid arbetsbördan ökat och även varit bättre
utjämnad över året. Någon ny intensiv reformperiod kan - mot bakgrund av
det ekonomiska läget - inte f. n. förutses. Utskottet skulle därför, såsom
också kommittén bedömt det, i och för sig kunna överta ytterligare
ämnesområden för beredning och därmed avlasta något annat utskott med
stor arbetsbörda.

Vid bedömningen av vilket eller vilka ytterligare ämnesområden som
skulle kunnas tillföras SfU har utskottets presidium vid underhandskontakter
med företrädare för kommittén pekat på hälso- och sjukvården. Att detta
ämnesområde skulle lämpa sig för SfU har främst motiverats av sakliga skäl,
något som kommittén inte närmare utvecklat.

Den nya utskottsorganisationen bygger på systemet med fackutskott, dvs.
att alla frågor inom ett ämnesområde, vare sig det gäller lagstiftning,
utgiftsanslag eller något annat, i princip skall beredas av samma utskott.

Hälso- och sjukvården är främst en landstingskommunal fråga, och den
statliga regleringen har successivt minskat. I och med den nyligen antagna
nya hälso- och sjukvårdslagen har landstingens självständighet när det gäller
hälso- och sjukvården klart markerats. Utskottet vill dock peka på ett viktigt
samband mellan staten och landstingen, nämligen när det gäller finansieringen
av verksamheten.

Sedan den s. k. 7-kronorsreformen infördes år 1970 transfereras årligen en
avsevärd summa pengar (innevarande år ca 6,5 miljarder kronor) från
socialförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Storleken av transfereringarna
bestäms genom överenskommelser mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen
för tvåårsperioder. Överenskommelserna underställs riksdagen.
De propositioner där överenskommelserna finns intagna hänvisas regelmässigt
till SfU, liksom frågor i övrigt inom sjuk- och hälsovårds-, tandvårds- och
läkemedelsområdet som har samband med det ekonomiska stödet från
försäkringen. I överenskommelserna har funnits preciserade anvisningar för
hur de transfererade medlen skall användas, och de har därmed i hög grad
blivit styrande för inriktningen av hälso- och sjukvården. Som exempel kan
nämnas att utvecklingen från sluten till öppen sjukvård i hög grad finansiellt

KU 1982/83:31

möjliggjorts genom transfereringar från socialförsäkringen. Andra exempel
på transfereringarnas betydelse är prioriteringen av långtidssjukvården och
den förebyggande vården och utbyggnaden av hjälpmedelsområdet. Frågor
om den offentliga sjuk- och tandvårdens prioritering i förhållande till privat
vård är vidare i hög grad en fråga om vilket stöd verksamheten får från
socialförsäkringen. Också handikappstödet inom sjukvårdsområdet har ett
direkt samband med i vilken grad försäkringen bidrar till finansieringen.
Läkemedelsområdet är ett annat exempel på att bidragen från socialförsäkringen
innebär en ekonomisk styrning av utvecklingen. Ärenden inom dessa
områden har under senare år successivt flyttats från SoU till SfU. Någon helt
klar gränsdragning vid ärendefördelningen finns inte längre, något som
ibland vållat problem.

Det kan tilläggas att avsikten är att pröva om nuvarande statsbidrag till den
psykiatriska vården kan inrymmas - helt eller delvis - i ersättningen från
socialförsäkringen. Vidare föreligger ett utredningsförslag om en överflyttning
av administrationen av sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen med ett
bibehållande av finansieringen från försäkringen.

Socialförsäkringsutskottet gör den bedömningen att den nya hälso- och
sjukvårdslagstiftningen - som är en ramlagstiftning utan detaljregleringar -medför att frågor som har anknytning till socialförsäkringen får ökad tyngd
vad gäller riksdagens behandling av hälso- och sjukvårdsärenden.

I motion 2535 av Göran Karlsson m. fl. yrkas - såvitt nu är i fråga - avslag
på kommitténs förslag om en överflyttning av beredningen av ärenden
rörande hälso- och sjukvård till socialförsäkringsutskottet. Motionärerna
anser principiellt att en överflyttning av ärenden från ett utskott till ett annat
inte får ske om detta skulle vara till nackdel för behandlingen av de
överflyttade eller de kvarvarande ärendena. Den omständigheten att ett
annat utskott lider av arbetsbrist kan inte - anför motionärerna - vara ett
tillräckligt skäl för att rubba den principen. Motionärerna erinrar om att den
sammanslagning som på sin tid skedde av gamla socialstyrelsen och
medicinalstyrelsen grundade sig på att det fanns starka skäl som talade för en
integration av den sociala och medicinska sektorn och att erfarenheterna har
visat att sammanslagningen varit av stort värde för båda sektorerna.
Självfallet finns, anför motionärerna, minst lika starka skäl som talar för att
de sociala och medicinska frågorna i riksdagen skall behandlas i samma
utskott. Karin Israelsson m. fl. ansluter sig i motion 1981/82:2534 helt till den
nämnda bedömningen.

Socialförsäkringsutskottet vill inte på något sätt förringa det samband som
finns mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten och som påtalats i
motionerna. Detta samband var ju också på sin tid en bidragande orsak till att
frågorna sammanfördes till socialutskottet.

Utskottet har emellertid ovan velat peka på ett annat samband som
successivt förstärkts sedan utskottsorganisationen tillkom och som inte
tydligt klargjorts vare sig i utskottskommitténs förslag eller i motionerna,

KU 1982/83:31

nämligen att det faller inom socialförsäkringsutskottets beredningsområde
att bestämma statens ekonomiska bidrag till såväl offentlig som privat vård.
Oavsett om en överflyttning sker eller ej kommer det därför fortsättningsvis
att finnas frågor inom hälso- och sjukvården som griper in i såväl
socialutskottets som socialförsäkringsutskottets beredningsområde. Ställningstagandet
till vilket utskott som ligger närmast till hands att bereda hälsooch
sjukvårdsfrågor blir då beroende av vilken tyngd som skall tillmätas
sjukförsäkringens ekonomiska samband med hälso- och sjukvården i
förhållande till sambandet mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Socialförsäkringsutskottet delar uppfattningen i motion 2535 att en
överflyttning av ärenden inte bör ske enbart från utgångspunkten att ett
utskott lider av arbetsbrist om det är till nackdel för beredningen. Utskottet
är övertygat om att kommitténs förslag inte heller motiveras av sådana
överväganden utan från utgångspunkten att det också kan finnas fördelar att
samma utskott behandlar såväl ekonomiskt stöd som sakinnehållet när det
gäller hälso- och sjukvårdsfrågorna. Det förhållandet att socialförsäkringsutskottet
har en relativt måttlig arbetsbörda i förhållande till en del andra
utskott innebär framför allt att utskottet har möjlighet att avlasta ett
arbetstyngt utskott och inte att utskottet lider av arbetsbrist.

Mot den angivna bakgrunden är utskottet berett att, om riksdagen
bedömer det lämpligt, åta sig beredningen av hälso- och sjukvårdsärenden i
enlighet med vad som föreslagits av riksdagens utskottskommitté. En
förutsättning härför är dock att utskottets kansli tillförs ytterligare en
handläggartjänst, lämpligen genom en överflyttning av en sådan tjänst från
socialutskottet.

Stockholm den 26 oktober 1982

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Doris Håvik (s), Gösta
Andersson (c), Börje Nilsson (s), Allan Åkerlind (m). Ralf Lindström (s),
Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark
(m), Karin Israelsson (c), Karin Nordlander (vpk), Nils-Olof Gustafsson (s)
och Gunhild Bolander (c).

KU 1982/83:31

Avvikande meningar

1. beträffande proportionell utskottspresentation av Karin Nordlander
(vpk), som anför:

Partiernas deltagande på lika villkor i utskottens arbete är av grundläggande
betydelse. Utskottet borde därför i sitt yttrande över förslag
1981/82:22 om riksdagens utskott tagit ställning till och biträtt förslagen i
motionerna 1981/82:296 och 1981/82:2537 om partirepresentationen i
riksdagsutskotten.

2. beträffande överflyttning av ärenden rörande hälso- och sjukvården av
Karin Israelsson (c), som anför:

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande till konstitutionsutskottet
över kommittéförslaget rörande utskottsarbetet att utskottet är berett att
överta ärendeområdet hälso- och sjukvård från socialutskottet.

Då arbetsbelastningen i socialförsäkringsutskottet varierar är detta inte
anledning nog att nu överta arbetsuppgifter från ett mera arbetstyngt utskott.
Hälso- och sjukvårdsområdet knyts f. n. alltmera till kommunernas socialtjänst.
Det är då olyckligt att dela dessa frågor på två utskott.

Jag anser därför att hälso- och sjukvårdsfrågorna även i fortsättningen
skall handläggas av socialutskottet.

KU 1982/83:31

Bilaga 8

Socialutskottets yttrande
1982/83:1 y

om riksdagens utskott

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett övriga riksdagsutskott tillfälle att yttra
sig över Förslag 1981/82:22 om riksdagens utskott jämte motionerna
1981/82:296, 1981/82:478, 1981/82:691, 1981/82:1158, 1981/82:2533, 1981/
82:2534, 1981/82:2535, 1981/82:2536, 1981/82:2537 och 1982/83:19.

Utskottet

Tillsättandet av riksdagens utskottskommitté initierades av den s. k.
kommittén för översyn av utskottens arbetssituation, vilken avlämnade sitt
betänkande år 1980. Denna kommittés uppdrag var begränsat till att
analysera resursfrågorna utifrån nuvarande utskottsorganisation. Kommittén,
som föreslog vissa resursförstärkningar till utskotten, konstaterade
emellertid också att från de synpunkter den hade att beakta, det fanns skäl att
göra en förutsättningslös utredning om antalet utskott och fördelningen av
ärenden dem emellan. Kommittén syftade då främst på att genom en ändrad
ärendefördelning söka utjämna arbetsbelastningen mellan olika utskott.
Samtliga remissinstanser tillstyrkte att denna fråga skulle tas upp till
övervägande.

Vidare har konstitutionsutskottet till riksdagens utskottskommitté överlämnat
socialutskottets skrivelse den 27 maj 1980 om beredning av ärenden
rörande alkoholpolitiken jämte skatteutskottets yttrande SkU 1980/81:1 y
däröver.

Riksdagens utskottskommitté, sorn således haft att göra en förutsättningslös
utredning om antalet utskott och fördelningen av ärenden dem emellan,
konstaterar att det tycks vara en allmänt utbredd uppfattning att det främst är
finansutskottet, skatteutskottet, socialutskottet, näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet
som är de verkligt arbetstyngda utskotten. Lagutskottet,
utrikesutskottet, försvarsutskottet och socialförsäkringsutskottet har däremot
tidvis mindre arbetsbelastning. Utskottskommittén har härefter
övervägt olika möjligheter att sammanslå olika utskott eller att överflytta
vissa ärendegrupper i syfte att utjämna arbetsbelastningen mellan utskotten.
Vissa förslag har emellertid visat sig svåra att genomföra. Enligt kommittén
finns en bristande flexibilitet i utskottsorganisationen. Kommitténs slutliga
förslag innebär tämligen begränsade förändringar av ärendefördelningen
mellan utskotten, huvudsakligen av innebörd att näringsutskottet och

4 Riksdagen 1982/83. 4 sami. Nr 31

KU 1982/83:31

socialutskottet får en minskad arbetsbörda genom överflyttning av någon
mera betydande ärendegrupp.

Beträffande socialutskottet har kommittén inledningsvis övervägt möjligheten
att överföra socialförsäkringsutskottets arbetsuppgifter dit, men
avvisat en sådan åtgärd med hänvisning till att socialutskottet hör till de hårt
belastade utskotten i riksdagen och att det inte finns någon anledning att tro
att denna situation kommer att förändras nämnvärt under överskådlig tid.
Kommittén anser att det i själva verket kan ifrågasättas med fog om inte
socialutskottets arbetsbörda bör lättas genom att en eller flera ärendegrupper
flyttas över till annat utskott, lämpligen socialförsäkringsutskottet.

Med denna utgångspunkt finner kommittén skäl föreligga att avlasta
socialutskottet på så sätt att hälso- och sjukvårdsärenden, vilka utgör en tung
ärendegrupp, överflyttas från socialutskottet till socialförsäkringsutskottet.
Kommittén anför bl. a. att dessa ärenden har nära samband med den
allmänna socialförsäkringen. Det kan visserligen hävdas att en uppdelning på
olika utskott av de allmänna sociala frågorna och hälso- och sjukvårdsfrågorna
skulle stå i mindre god överensstämmelse med den princip om
integrering på den sociala sektorn som låg bakom sammanslagningen av
medicinalstyrelsen och dåvarande socialstyrelsen. Enligt kommittén finns
det dock på andra ställen inom utskottsorganisationen ärendegrupper som av
likartade skäl borde handläggas i ett utskott men som likafullt utan påtagliga
nackdelar varit uppdelade mellan flera utskott. Kommittén nämner vidare
att de allmänna sociala frågorna resp. hälso- och sjukvårdsfrågorna handlagts
av olika statsråd.

Kommittén föreslår vidare att de alkoholpolitiska frågorna skall överflyttas
från skatteutskottet till socialutskottet och uttalar som sin bestämda
mening att dessa, bortsett från rena skattefrågor, hör hemma i socialutskottet.
Genom att en tung ärendegrupp avförs från socialutskottet torde enligt
kommittén tillräckligt utrymme finnas för socialutskottet att överta de
alkoholpolitiska frågorna.

Tre motioner berör socialutskottets beredningsområde. I två av dem yrkas
uttryckligt avslag på kommitténs förslag om att överflytta ärenden rörande
hälso- och sjukvård från socialutskottet till socialförsäkringsutskottet.

I motion 1981/82:2535 av Göran Karlsson m. fl. (s, m, c, fp) anförs bl. a.
att sammanslagningen av tidigare socialstyrelsen och medicinalstyrelsen
skedde för att det fanns starka skäl som talade för en integration av den
sociala och den medicinska sektorn. Erfarenheterna har visat att sammanslagningen
varit av stort värde för båda sektorerna. Enligt motionärerna
finns självfallet minst lika starka skäl för att de sociala och de medicinska
frågorna i riksdagen skall behandlas i samma utskott. I anslutning härtill
pekar motionärerna på några konkreta frågor som kan åskådliggöra
betydelsen av att frågor från båda sektorerna behandlas i ett utskott. Frågor
om långvård och annan sjukvård för äldre måste sålunda alltid bedömas i
relation till kommunernas möjligheter och skyldigheter att ge service i form

KU 1982/83:31

av social hemtjänst m. m. Då det gäller missbruksvården har vikten av ett
nära samarbete mellan sjukvård och socialvård också betonats alltmer. I
sammanhanget erinras om den komplicerade frågan om ansvaret för vården
av grava missbrukare, vilken knappast torde ha nått sin helt slutliga lösning.
Motionärerna erinrar vidare om den föreslagna överflyttningens konsekvenser
för behandlingen av olika budgetfrågor. Enligt motionärerna är det
uppenbart att anslagsfrågor rörande socialstyrelsen inte kan handläggas på
ett tillfredsställande sätt om frågor rörande myndighetens båda huvudsektorer
behandlas i olika utskott. Allmänt framhåller vidare motionärerna i
motion 1981/82:2535 att en överflyttning av ärenden från ett utskott till ett
annat inte får ske om detta skulle vara till nackdel för behandlingen av de
överflyttade eller de kvarvarande ärendena. Den omständigheten att ett
annat utskott lider av arbetsbrist kan inte vara ett tillräckligt skäl att rubba
den principen.

Motionärerna anser således att hälso- och sjukvårdsfrågorna även i
fortsättningen bör handläggas av socialutskottet. De ansluter sig vidare till
kommitténs förslag om att de alkoholpolitiska frågorna bör flyttas från
skatteutskottet till socialutskottet.

Socialutskottet kan till alla delar instämma i vad som anförs i motion
1981/82:2535. Kommittén har i sitt förslag inte beaktat de starka sakliga
skälen mot att uppdela handläggningen av hälso- och sjukvårdsfrågor och
övriga sociala frågor. Ett stort antal ärenden har såväl medicinska som
allmänt sociala aspekter. Den föreslagna uppdelningen skulle innebära att
detta helhetsperspektiv gick förlorat. Detta skulle enligt utskottets uppfattning
innebära en allvarlig nackdel för såväl behandlingen av hälso- och
sjukvårdsärendena som behandlingen av de kvarvarande ärendena rörande
socialtjänsten m. m. Många exempel härpå kan anföras. Förutom de
exempel som tas upp av motionärerna kan sålunda nämnas sambandet
mellan å ena sidan barn- och ungdomspsykiatrin och å andra sidan
socialtjänstens arbete med psykiskt och emotionellt störda barn och
ungdomar. Ett annat aktuellt exempel gäller omhändertagande och vård av
gravida missbrukare, som berör såväl mödravården som socialtjänsten.
Behandlingen av alkoholbetingade sjukdomar har också ett uppenbart och
ofrånkomligt samband med socialtjänsten. Ytterligare kan nämnas det
omdiskuterade sambandet mellan antalet aborter och de abortsökandes
sociala situation. Utskottet har svårt att se att dessa och liknande frågor alls
kan få en tillfredsställande behandling i riksdagen om man medvetet strävar
efter att bara se en sida av saken i taget. Enligt utskottets mening skulle
således en uppdelning av å ena sidan hälso- och sjukvårdsärenden och å
andra sidan övriga sociala ärenden på olika utskott vara till avsevärt men för
båda ärendegrupperna. Utskottet motsätter sig därför bestämt kommitténs
förslag i denna del.

Även i motion 1981182:2534 av Karin Israelsson m. fl. (c, m, fp) vänder
man sig mot förslaget att flytta hälso- och sjukvårdsärenden från socialut -

Kli 1982/83:31

skottet. Dessa motionärer pekar emellertid på en annan ärendegrupp, som
enligt deras mening är något lättare att skilja ut från utskottets övriga
ärenden. Detta gäller ärenden rörande arbetsmiljö, arbetstid och semester.
Om det anses nödvändigt att flytta några ärenden från socialutskottet bör det
enligt motionärerna i första hand gälla dessa frågor.

Motionärerna anför att frågor om arbetsmiljö etc. skulle kunna handläggas
av socialförsäkringsutskottet, som i dag handlägger arbetsskadeförsäkringen.
Naturligare vore dock att flytta dessa ärenden till arbetsmarknadsutskottet.
Efter tillkomsten av arbetsmarknadsdepartementet handläggs de inom
detta departement. Från arbetsmarknadsutskottet skulle man då enligt
motionärerna kunna föra över ärenden rörande invandrare samt utlänningsoch
medborgarskapslagstiftning till socialförsäkringsutskottet.

En överflyttning av arbetsmiljöärendena från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet
föreslås även i motion 1981/82:2536 av Sten Svensson
(m). Motionären anser att beredningen av arbetsmiljöärenden f. n. är
splittrad genom att socialutskottet bereder ärenden om arbetarskydd,
arbetstid och semester, medan arbetsmarknadsutskottet bereder övriga
arbetsmiljöärenden. Av effektivitets- och samordningsskäl bör de sammanföras
hos ett utskott, nämligen arbetsmarknadsutskottet.

Socialutskottet gör följande bedömning.

Utskottens arbetsbelastning skiftar från tid till annan. Vissa utskott har
tämligen konstant en större arbetsbelastning än andra. Ärendefördelningen
mellan utskotten är inte i alla avseenden logisk och konsekvent och det finns
skäl att göra en viss omfördelning. Således finns det all anledning att från
skatteutskottet till socialutskottet överföra frågorna om alkoholpolitiken,
som är en viktig del av den sociala politiken, som i övrigt handläggs av
socialutskottet. På samma sätt är det naturligt att överföra frågorna om
arbetsmiljö, arbetstid och semester från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet.
Dessa frågor har starkt samband med de arbetsrättsliga frågorna
och skulle därför med lätthet kunna fogas in bland arbetsmarknadsutskottets
övriga uppgifter. Allmänt sett bör sammanhängande frågekomplex föras in
under samma utskott. Problem med mer konstant ojämn arbetsbelastning
mellan utskotten bör lösas på andra sätt än genom ändringar av ärendefördelningen.

Därtill kommer att även det önskemål om viss utjämning av arbetsbelastningen
mellan utskotten, vilket utskottskommittén haft som utgångspunkt,
kan tillgodoses genom att ärenden rörande arbetsmiljö, arbetstid och
semester flyttas från socialutskottet. Utskottet kan, som ovan framhållits,
inte acceptera att ärenden rörande hälso- och sjukvård flyttas till annat
utskott. Vidare har utskottet den bestämda uppfattningen att ärenden
rörande alkoholpolitiken bör beredas tillsammans med ärenden om narkotikapolitik
och ärenden om vård och behandling av människor med
missbruksproblem. I denna situation måste det övervägas att flytta någon
annan ärendegrupp från socialutskottet. I motion 1981/82:2534 framhålls att

KU 1982/83:31

ärenden rörande arbetsmiljö, arbetstid och semester är den ärendegrupp
som lättast låter sig skiljas ut från övriga ärenden hos socialutskottet.
Utskottet delar denna uppfattning. Ärendegruppen har, som ovan nämnts,
starkt samband med den allmänna arbetsmarknadspolitiken. Om det anses
nödvändigt att flytta någon eller några ärendegrupper från socialutskottet är
det därför att föredra att man flyttar ärenden om arbetsmiljö, arbetstid och
semester till arbetsmarknadsutskottet framför att man flyttar ärenden om
hälso- och sjukvård till socialförsäkringsutskottet. En överflyttning av
ärenden rörande arbetsmiljö etc. skulle även skapa tillräckligt utrymme för
socialutskottet att ta över ärenden rörande alkoholpolitiken, vilka hör
hemma i socialutskottet.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda motion 1981/82:2534
yrkande 3 såvitt nu är i fråga samt motion 1981/82:2536.

Det andra av de kommitténs förslag som rör socialutskottet innebär som
ovan nämnts att ärenden rörande alkoholpolitiken flyttas från skatteutskottet
till socialutskottet. I likhet med motionärerna i såväl motion 1981/82:2534
som motion 1981/82:2535 vill utskottet varmt tillstyrka detta förslag.
Utskottet hänvisar i det sammanhanget till sin tidigare skrivelse till
konstitutionsutskottet, daterad den 27 maj 1980. Den nuvarande situationen,
vilken omöjliggör en allsidig och samlad diskussion av olika sätt att
angripa alkoholproblemet, kan i längden inte accepteras.

Övriga av kommittén framlagda förslag berör i första hand andra utskott
eller avser utskottsorganisationen i stort. Detsamma gäller för övriga
motionsyrkanden. De föranleder därför inget uttalande från socialutskottets
sida.

Stockholm den 9 november 1982

På socialutskottets vägnar
INGEMAR ELIASSON

Närvarande: Ingemar Eliasson (fp), Evert Svensson (s), Göte Jonsson (m),
Kjell Nilsson (s), Stig Alftin (s), Ulla Tillander (c), Maria Lagergren (s),
Anita Persson (s), Ingvar Eriksson (m), Inga Lantz (vpk), Margareta
Winberg (s), Göran Ericsson (m), Gunnar Ström (s), Karin Israelsson (c) och
Gullan Lindblad (m).

Avvikande meningar

1. beträffande överflyttning av ärenden rörande arbetsmiljö, arbetstid och
semester av Evert Svensson, Kjell Nilsson, Stig Alftin, Maria Lagergren,
Anita Persson, Margareta Winberg och Gunnar Ström (alla s) som anser att

5 Riksdagen 1982/83. 4 sami. Nr 31

KU 1982/83:31

det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 4 med ”Socialutskottet gör”
och slutar på s. 5 med ”motion 1981/82:2536” bort ha följande lydelse:

Även beträffande den ärendegrupp som rör arbetsmiljö, arbetstid och
semester finns emellertid klara sakliga samband med andra ärendegrupper
inom socialutskottets beredningsområde. Bl. a. kan nämnas företagshälsovårdens
samband med den allmänna förebyggande hälsovården. Arbetsmiljön
är också en viktig faktor vid rehabilitering och för att möta olika sociala
problem, t. ex. alkoholproblem. Det kan visserligen anföras att arbetsmiljöfrågorna
är en viktig del av den allmänna arbetsmarknadspolitiken. Detta
samband kan dock inte anses starkare än sambandet med framför allt hälsooch
sjukvården. Enligt socialutskottets uppfattning vore det därför olyckligt
om önskemålet om en utjämning av arbetsbördan mellan utskotten ledde till
att denna ärendegrupp kom att behandlas utan det allmänna sociala
perspektiv som behövs för en effektiv samordning med övrig förebyggande
vård.

Utskottet avstyrker med hänvisning härtill förslaget i motion 1981/82:2534
yrkande 3 och motion 1981/82:2536 om en överflyttning från socialutskottet
av ärenden rörande arbetsmiljö, arbetstid och semester.

2. beträffande överflyttning av ärenden rörande hälso- och sjukvård av
Gullan Lindbland (m), som anför:

Jag har som ledamot av socialförsäkringsutskottet gjort den bedömningen
att ärenden rörande hälso- och sjukvård har ett nära samband med
socialförsäkringsutskottets centrala beredningsområde, den allmänna försäkringen.
Socialförsäkringsutskottet har vidare förklarat sig berett att om
riksdagen bedömer det lämpligt åta sig beredningen av hälso- och sjukvårdsärenden
i enlighet med vad som föreslagits av riksdagens utskottskommitté.

På grund av det anförda kan jag inte biträda socialutskottets beslut att,
avstyrka utskottskommitténs förslag om överflyttning av ärenden rörande
hälso- och sjukvård till socialförsäkringsutskottet.

3. beträffande proportionell utskottsrepresentation av Inga Lantz (vpk), som
anför:

KU 1982/83:31

Näringsutskottets yttrande Bilaga 9

1982/83:2 y

över riksdagens utskottskommittés betänkande om riksdagens
utskott

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
riksdagens utskottskommittés betänkande Riksdagens utskott (förslag
1981/82:22) jämte dels sex följdmotioner, dels fyra motioner från allmänna
motionstiden år 1982. Näringsutskottet får anföra följande.

Kommittén anger som sitt helhetsintryck att utskottsorganisationen i
huvudsak fungerar tillfredsställande. I konsekvens härmed föreslår den
ingen ändring av de nuvarande utskottens antal och huvudinriktning.
Näringsutskottet anser detta ställningstagande vara välgrundat. Det finns
enligt näringsutskottets mening inte fog för någon omprövning av de
allmänna principerna för arbetsfördelningen mellan utskotten,

I motion 1981/82:478 av Anders Gernandt (c) föreslås åtgärder för att
tillföra riksdagen ett nytt utskott för handläggning av teknikärenden. Som ett
uppslag nämner motionären att tekniska och näringspolitiska ärenden skulle
kunna delas upp på ett sådant ”teknikutskott” och ett näringsutskott för rena
näringslivsfrågor.

Näringsutskottet delar motionärens uppfattning att riksdagen bör ägna
stor uppmärksamhet åt naturvetenskapliga och tekniska frågor. Detta kan
och bör emellertid i första hand ske i de sammanhang där frågor av denna art
nu aktualiseras. Inte bara näringsutskottet utan också flera andra utskott
engageras i sådana frågor, något som kan betraktas som värdefullt. Den
nuvarande utskottsorganisationen ger inte utan stora förändringar utrymme
för inrättande av ett teknikutskott. Näringsutskottet avstyrker med hänvisning
till det sagda motion 1981/82:478.

I avsnittet om utskottens antal förordar kommittén att riksdagen skall
utnyttja de legala möjligheterna att inrätta sammansatta och särskilda
utskott. Som exempel på ärenden som skulle kunna behandlas i sådana
utskott nämner kommittén i första hand kommande regeringsförslag på
dataområdet.

Att riksdagen under en kammarperioden har avstått från att inrätta
sammansatta och särskilda utskott ser näringsutskottet som ett belägg för att
den indelning på fackområden som den nuvarande utskottsorganisationen
representerar har genomförts på ett i huvudsak framgångsrikt sätt. Det är
visserligen lätt att ange exempel på ärenden som spänner över flera av de
etablerade fackområdena och därför inte får en så samlad behandling i

KU 1982/83:31

riksdagen som om de varit att hänföra till ett enda utskott. Näringsutskottet
ser dock inte inrättande av sammansatta eller särskilda utskott som en
lämplig lösning på detta problem. Erfarenheten torde nämligen visa att
förutsättningarna för arbetet i sådana tillfälligt sammansatta beredningsorgan
är sämre än de som råder för det reguljära utskottsarbetet. Ett fritt och
konstruktivt meningsutbyte torde väsentligt lättare komma till stånd i ett
permanent organ med en viss kontinuitet i arbetet och en kärna av
regelbundet deltagande ledamöter. Om ett ständigt utskott får lämna ifrån
sig särskilt viktiga uppgifter på sitt beredningsområde till ett tillfälligt organ
kan detta upplevas som otillfredsställande. Därtill kommer praktiska
problem, bl. a. vad gäller konkurrensen om sammanträdestider vid de få
tillfällen som står till buds under riksdagens arbetsvecka och vad gäller
organisationen av kansliarbetet. Det sagda utesluter inte att två eller flera
utskott med fördel kan anordna gemensamma sammankomster i informativt
syfte. Näringsutskottet och försvarsutskottet har utnyttjat denna möjlighet.

I fråga om ärendefördelningen mellan utskotten föreslår kommittén två
ändringar som berör näringsutskottet. Från detta utskott skulle till civilutskottet
överföras energifrågor och till lagutskottet ”vissa propositioner på
konsumenträttens område”.

Energifrågor - ett ämnesområde som inte säskilt nämns i tilläggsbestämmelserna
till riksdagsordningen - bereds nu i huvudsak av näringsutskottet
och civilutskottet. Civilutskottets andel av dessa frågor bestäms väsentligen
av dess ansvar för bostadsfrågor och för frågor rörande den fysiska
riksplaneringen. Fördelningen har, som kommittén konstaterar, genomförts
”på ett praktiskt och smidigt sätt”. Några meningsskiljaktigheter om i vilken
utsträckning propositioner och motioner i energifrågor skall hänvisas till det
ena eller det andra utskottet brukar numera aldrig förekomma.

Kommittén framhåller att begreppet ”energifrågor” inte är helt entydigt
utan snarare något oklart till sin omfattning. Den utgår från att de berörda
utskotten i samförstånd skall kunna lösa eventuellt uppkommande fördelningsproblem.

Näringsutskottet finner det vara en svaghet i kommitténs betänkande att
arten av de energifrågor som föreslås bli överflyttade till civilutskottet inte
har studerats närmare. En genomgång av de energifrågor som enligt
nuvarande praxis handläggs av näringsutskottet visar otvetydigt att dessa
väsentligen är sådana som gäller energiproduktionen och villkoren för denna
och följaktligen har starkt samband med det komplex av industrifrågor som
intar den centrala platsen inom näringsutskottets beredningsområde. Energipolitikens
inriktning på ökat utnyttjande av olika slags - företrädesvis
inhemska - alternativa energikällor markerar ytterligare detta förhållande.
Det kan också erinras om att det statsråd som svarar för energifrågor har sin
placering inom industridepartementet, såsom periodvis har varit fallet även

KU 1982/83:31

tidigare. Forskning och utveckling inom energiområdet står i nära förbindelse
med teknisk forskning och utveckling i övrigt, ett ämnesområde som
behandlas av näringsutskottet.

Kommittén tycks inte ha tänkt sig att de ärenden hos näringsutskottet som
kan sägas gälla energifrågor restlöst skulle föras över till civilutskottet. En
ändrad gränsdragning inom detta ämnesområde enligt kommitténs intentioner
skulle emellertid vara svår att genomföra på ett rationellt sätt. Den skulle
bl. a. medföra att det inte sällan skulle bli aktuellt med yttranden från
näringsutskottet till civilutskottet, något som skulle göra handläggningen
mera tidskrävande och komplicerad.

Näringsutskottet finner det mot här angiven bakgrund angeläget att de
gällande principerna för beredningen av energifrågor bibehålls och att
ärenden på detta område alltså även fortsättningsvis hänvisas till näringsutskottet
i nuvarande omfattning.

Förslaget att lagutskottet skall överta beredningen av ”vissa propositioner
på konsumenträttens område” - vilket förslag får förutsättas avse även
fristående motioner i motsvarande ämnen - ger, såsom det har utformats,
anledning till betydelsefulla invändningar av principiell natur.

Av tilläggsbestämmelsen 4.6.5 till riksdagsordningen och förarbetena till
denna framgår klart att lagutskottet är avsett för lagstiftningsärenden av
civilrättslig (privaträttslig) beskaffenhet. Kännetecknande för de lagar -exemplifierade med marknadsföringslagen, avtalsvillkorslagen och inkassolagen
- som enligt kommittén bör behandlas inte av näringsutskottet utan av
lagutskottet är att de väsentligen eller helt tillhör en annan kategori,
nämligen näringsrättslig lagstiftning av offentligrättslig natur. Det bör
särskilt påpekas att marknadsföringslagen - vilken tillhör handelsdepartementets
område - inte innehåller några bestämmelser som reglerar
rättsförhållandet mellan enskilda parter utan uteslutande regler som anger
krav från samhällets sida på vissa näringsutövare och sanktioner för den
händelse dessa krav inte uppfylls. De nu berörda lagarna skiljer sig sålunda
klart från den konsumenträttsliga lagstiftning, t. ex. konsumentköplagen,
som är av övervägande civilrättslig karaktär och nu hänförs till lagutskottet.

En första slutsats blir alltså att en sådan överflyttning av konsumenträttslig
lagstiftning till lagutskottet som kommittén föreslår kräver ändring i den
tilläggsbestämmelse till riksdagsordningen som reglerar lagutskottets ämnesområde.

Förslaget beträffande den konsumenträttsliga lagstiftningen bör vidare
ställas i relation till de principer för arbetsfördelningen mellan lagutskottet
och fackutskotten som har kommit till uttryck i förarbetena och sedermera
tillämpats i praktiken.

I proposition 1970:40, som låg till grund för den nuvarande utskottsorganisationen,
diskuterades (s. 92 f.) vilka civilrättsliga lagstiftningsärenden
som borde hänvisas till ett lagutskott. Utvecklingen borde, anfördes det, gå i

KU 1982/83:31

riktning mot integration av lagstiftningen med övriga uppgifter inom ett
sakområde. Delvis finge sådana faktorer som en lags starkare eller svagare
anknytning till ett visst sakområde och dess karaktär av specialreglering fälla
utslaget. Är en lagstiftningsprodukt ett instrument - kanske ett av flera - för
att genomföra en bestämd politik från statens sida, torde skälen för
beredning i fackutskott ofta väga över, sades det i detta sammanhang.

Ämnet behandlades också i konstitutionsutskottets utlåtande (KU
1970:48) angående riksdagsstadga för enkammarriksdagen. Med anledning
av en motion som tog upp principfrågan om ärendefördelningen mellan
lagutskottet och fackutskotten anförde konstitutionsutskottet följande
(s. 5):

Motionärerna framhåller att lagutskottet utgör ett undantag från fackutskottsprincipen
och att ärenden i händelse av tvekan bör hänvisas till
fackutskott och inte till lagutskottet. Detta synsätt överensstämmer helt med
grundlagberedningens. Även utskottet ansluter sig till det. Några särskilda
ändringar i stadgeutkastet syns inte erforderliga för att markera detta.

Marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen är typiska exempel på vad
som i den refererade propositionen kallas ”instrument för att genomföra
en bestämd politik från statens sida”. Dessa lagar utgör en betydelsefull
grundval för konsumentverkets verksamhet. Systemet med riktlinjer som
utfärdas av konsumentverket markerar detta än mer. När det gäller att
tillgodose ett visst konsumentpolitiskt syfte står valet ofta mellan lagstiftning
och andra åtgärder, såsom förstärkta insatser på basis av redan befintliga
lagbestämmelser.

En andra slutsats blir således att det skulle vara opraktiskt och strida mot
grunderna för utskottsorganisationen om de berörda lagstiftningsfrågorna
skulle beredas av ett annat utskott än det som har hand om frågor om anslag
till och riktlinjer i övrigt för den konsumentpolitiska verksamheten. Om
dessa lagstiftningsfrågor flyttas till annat utskott än näringsutskottet bör
överflyttningen följaktligen omfatta även motsvarande anslagsfrågor etc. De
tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen som gäller näringsutskottet och det
mottagande utskottet bör därvid ändras i enlighet med den nya ärendefördelningen.
Näringsutskottet återkommer i det följande till frågan om en
sådan överflyttning av ärenden som här nämnts.

Den nuvarande regeringen har fattat principbeslut om en departementsreform
som bl. a. innebär att handelsdepartementet slopas och dess ärenden
fördelas på flera andra departement. Regeringen har föregripit den nya
organisationen genom ett antal förordnanden för statsråd enligt 7 kap. 5 §
regeringsformen. Inom riksdagen är handelsdepartementets ärenden redan
tidigare uppdelade på flera olika utskott, av vilka näringsutskottet har den
största delen. Handelsdepartementets avskaffande synes inte i sig böra
föranleda någon egentlig förändring av ärendefördelningen mellan utskotten.
Näringsutskottet noterar emellertid att två mindre ärendegrupper
naturligen överförs från näringsutskottet till annat utskott om regeringens

KU 1982/83:31

intentioner fullföljs. Det gäller dels lotterifrågor, dels frågor om turism.
Ingendera av dessa ärendegrupper nämns särskilt i tilläggsbestämmelserna
till riksdagsordningen. Om, såsom är att vänta, hithörande anslagsfrågor
överförs till utbildningsdepartementet (kultursektorn) resp. jordbruksdepartementet
synes det naturligt att de bereds av samma utskott som bereder
angränsande anslagsfrågor och att andra ärenden rörande lotterier och
turism liksom hittills behandlas av det utskott som bereder anslagsfrågorna.

Näringsutskottets verksamhet har under de senaste åren präglats av en stor
arbetsbelastning under vårmånaderna. En viktig omständighet i detta
sammanhang är att de ärenden - främst avseende frågor som sammanhänger
med krisförhållanden inom industrin samt energifrågor - som har varit
kvantitativt dominerande under dessa år till största delen har gällt akuta
problem och således inte medgett uppskov med behandlingen från vår till
höst.

Vid den nya mandatperiodens början har näringsutskottet diskuterat sina
arbetsformer med sikte på att åstadkomma en rationalisering av arbetet.
Detta gäller bl. a. genomförandet av hearings, som på senare tid har varit ett
tidskrävande inslag i verksamheten.

Det kan vid en samlad bedömning te sig angeläget att näringsutskottets
beredningsområde minskas utöver vad som kan bli fallet genom de mindre
ändringar till följd av departementsreformen som har förutskickats i det
föregående. Enligt utskottets mening bör då ärendegruppen konsumentfrågor-
dvs. inte bara lagstiftningsfrågor utan även motsvarande anslagsfrågor
etc. - flyttas till annat utskott. Detta skulle medföra en väsentlig minskning
av näringsutskottets arbetsbörda. Näringsutskottet förutsätter att, om
konstitutionsutskottet avser att föreslå en sådan förändring, tillfälle ges
näringsutskottet att lämna synpunkter på den närmare avgränsningen av
denna ärendegrupp. Regeringens fördelning av ärenden som hittills har
handlagts av handelsdepartementets enhet för inrikes handel kan ha intresse
i detta sammanhang.

Näringsutskottet vill betona att det vid en omfördelning av ärenden mellan
utskotten är betydelsefullt att de nya beredningsområdena bestäms så att
antalet praktiska gränsdragningsproblem blir så ringa som möjligt. Med
hänsyn till skillnaderna mellan olika ärenden i fråga om krav på utredningsarbete
i utskottens regi kan det också vara viktigt att ta hänsyn till hur en
förändring kan väntas påverka arbetsbelastningen under skilda tider på året
för de berörda utskottskanslierna.

KU 1982/83:31

Till sist vill näringsutskottet beträffande motion 1981/82:691 om kallelse
till sammanträde med riksdagens utskott anmäla att utskottet inte för sin
egen del finner att det skulle medföra praktiska nackdelar om den nuvarande
tidningsannonseringen av utskottssammanträden upphör.

Stockholm den 9 november 1982

På näringsutskottets vägnar
NILS ERIK WÅÅG

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Tage Sundkvist (c), Lilly Hansson (s), Erik
Hovhammar (m), Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Sten Svensson
(m), Wivi-Anne Radesjö (s), Karl-Erik Häll (s), Per Westerberg (m),
Christer Eirefelt (fp), Jörn Svensson (vpk), Per-Richard Molén (m), Sivert
Andersson (s) och Ivar Franzén (c).

KU 1982/83:31

Bilaga 10

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1982/83:2 y

om riksdagens utskottsorganisation

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att
yttra sig över förslag (1981/82:22) från riksdagens utskottskommitté om
riksdagens utskott jämte motioner. Arbetsmarknadsutskottet har beslutat
att avge följande yttrande och tar därvid upp till behandling de motioner som
direkt berör arbetsmarknadsutskottet och dess verksamhetsområde, nämligen
motionerna 1981/82:691, 1981/82:2533, 1981/82:2534 och 1981/
82:2536.

Sammanfattning

I yttrandet tillstyrker utskottet motionsyrkanden om att beredningen av de
arbetsmiljöfrågor som nu handhas av socialutskottet överförs till arbetsmarknadsutskottet.
Utskottet konstaterar att de invandrarfrågor som inte
rör sysselsättningsåtgärder för invandrare inte har samma anknytning till
arbetsmarknadsutskottets huvudfrågor som tidigare samt att dessa mot den
bakgrunden kan överföras från arbetsmarknadsutskottet till annat lämpligt
utskott.

Utskottskommittén

Kommittén konstaterar att ärendefördelningen mellan utskotten i huvudsak
stämmer överens med departementsindelningen. Av utredningen
framgår vidare att ärendefördelningen mellan utskotten, sett ur departementens
synvinkel, i huvudsak är ändamålsenlig. Förekommande gränsdragningsproblem
löses enligt rapporten genom förhandlingar mellan utskottspresidier
eller kanslichefer. Enligt kommitténs mening måste emellertid
vissa ändringar göras i den nuvarande ärendefördelningen. Till en del hänger
detta samman med den alltför stora arbetsbördan hos ett par utskott.
Kommitténs förslag på detta område berör emellertid inte arbetsmarknadsutskottet.

Kommittén behandlar särskilt finansutskottets möjligheter att fungera
som samordnare mellan övriga utskott i ekonomiska frågor och konstaterar
därvid att inrättandet i sådant syfte av ett överutskott strider mot den tanke
som låg bakom den nya utskottsorganisationen med sinsemellan jämställda

6 Riksdagen 1982183. 4 sami. Nr 31

KU 1982/83:31

utskott. Något förslag med denna innebörd läggs därför inte fram. Ett förslag
om att inrätta ett särskilt budgetkontor vid finansutskottet avvisas av
kommittén.

Motionerna

1981/82:691 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och tredje vice
talmannen Karl Erik Eriksson
I motionen yrkas att riksdagen beslutar att tilläggsbestämmelsen 4.11.1
riksdagsordningen från den 1 juli 1982 skall ha följande såsom Motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

Utskott sammanträder av talmannen.

Personlig kallelse skall utgå till Personlig kallelse skall utgå till
samtliga ledamöter och suppleanter. samtliga ledamöter och suppleanter.

Kallelse bör om möjligt anslås i Kallelse skall anslås i riksdagens

riksdagens lokaler senast klockan 18 lokaler, om möjligt före klockan 18

dagen före sammanträdet och införas dagen före sammanträdet,

i en eller flera dagliga tidningar.

1981182:2533 av Eric Enlund m. fl. (fp, s, m, c)

I motionen yrkas att riksdagen tillsätter en utredning som ser över
beslutsprocessen i större ekonomiska frågor i riksdagen.

1981182:2534 av Karin Israelsson m. fl. (c, fp, m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget att flytta beredningen av ärenden
rörande hälso- och sjukvård från socialutskottet till socialförsäkringsutskottet,

2. att riksdagen beslutar att socialutskottet skall bereda ärenden om
alkoholpolitiken,

1981/82:2536 av Sten Svensson (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att till arbetsmarknadsutskottet
överföra de arbetsmiljöärenden som f. n. bereds av socialutskottet.

Utskottet

Frågan om ärendefördelningen mellan riksdagens utskott har övervägts i
skilda sammanhang alltsedan den nu gällande utskottsorganisationen kom

KU 1982/83:31

till stånd i samband med enkammarriksdagens införande år 1970. Att denna
fråga diskuterats vid flera tillfällen under dessa år hänger främst samman
med de förändringar som successivt sker av skilda ämnesområdens aktualitet
och omfattning. Till följd härav har bl. a. arbetsbelastningen utskotten
emellan blivit mer ojämn än vad som från början var tänkt.

I detta sammanhang behandlas vissa förslag till ändrad ärendefördelning
mellan utskotten som lagts fram av riksdagens utskottskommitté jämte
motioner med anledning därav.

Som kommittén framhåller stämmer departementsindelningen och ärendefördelningen
mellan utskotten i huvudsak överens. Det finns emellertid
avvikelser, och dessa tenderar att öka till följd av de ändringar som tid efter
annan sker i departementsindelningen. Utskottet finner det naturligt att
departementsindelningen emellanåt ses över. Ärendefördelningen mellan
utskotten har varit mera stabil än departementsindelningen. Detta är enligt
utskottets mening en naturlig följd av att behövlig kunskap snabbt kan
omfördelas mellan departementen men tar förhållandevis lång tid att bygga
upp inom utskotten. En eventuell omfördelning av arbetsuppgifter mellan
utskotten måste därför ske på ett långsiktigt sätt och med en klar uppfattning
om vilka huvudfrågor som resp. utskott skall hantera snarare än arbetsbelastningen
i vissa utskott.

Arbetsmarknadsutskottet handhar f. n. flertalet av de frågor som rör
arbetsmarknaden och arbetslivets villkor. Regionalpolitiken - som främst
har sysselsättningspolitiska motiv - har ett starkt samband med dessa frågor
och utgör därmed också naturligen ett huvudämne för utskottet. Arbetsmiljöfrågorna
som på många sätt kan bli avgörande för såväl den kvantitativa
som kvalitativa utvecklingen på arbetsmarknaden tillhör emellertid i
huvudsak inte utskottets ansvarsområde.

I motionerna 2534 av Karin Israelsson m. fl. (c, fp, m) och 2536 av Sten
Svensson (m) föreslås att arbetsmiljöfrågorna flyttas från socialutskottet till
arbetsmarknadsutskottet. En sådan överföring behandlas inte i kommitténs
förslag men har i andra sammanhang diskuterats flera gånger sedan
tillkomsten av den nuvarande utskottsorganisationen. I den utredning om
riksdagsarbetets planering (Förs. 1975/76:15) som redovisades år 1976
framhölls att man var medveten om att uppdelningen av arbetsmiljöfrågoma
på två utskott kan medföra problem och att det finns mycket som talar för att
riksdagen i det aktuella hänseendet tillämpar samma indelning som i
regeringens kansli. Man ansåg emellertid att det fanns andra faktorer som
gjorde att en omfördelning då inte borde genomföras. Socialutskottet hade
handlagt den första etappen i en stor reform på arbetsmiljölagstiftningens
område. Kommittén ansåg det därför lämpligt att utskottet fick bereda även
den andra etappen av lagstiftningsarbetet. Så har nu skett. Det är därför
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att man nu ånyo bör pröva frågan om
vilket utskott som skall bereda arbetsmiljöfrågorna.

Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning finns det starka sakliga

KU 1982/83:31

samband mellan de arbetsmiljöfrågor som socialutskottet bereder, dvs.
arbetarskydd, arbetstid och semester, och de övriga arbetslivsfrågor som
arbetsmarknadsutskottet har ansvar för. Som exempel på detta kan följande
anföras.

I arbetsmiljölagen (1977:1160), som bereds av socialutskottet, tas upp
t. ex. frågor om beskaffenhet och placering av maskiner, arbetsredskap och
tekniska anordningar. Införande av ny teknik och arbetets organisation är å
andra sidan huvudfrågor för de anställdas medinflytande enligt medbestämmandelagen
(1976:580) som tillhör arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
Villkoren för införande av ny teknik är dessutom av stor
betydelse för sysselsättningsutvecklingen - arbetsmarknadsutskottets
huvudfråga. Arbetsplatsens utformning styrs av arbetsmiljölagens regelsystem
och har direkt betydelse för insatserna rörande arbetsanpassning för
handikappade som arbetsmarknadsutskottet svarar för. I arbetsmiljölagen
föreskrivs en organiserad skyddsverksamhet med bl. a. skyddskommittéer
vid arbetsställen med minst femtio arbetstagare. Till arbetsmarknadsutskottets
ansvarsområde hör anpassningsgruppema som arbetar med frågor som
har nära samband med skyddskommittéerna men med utgångspunkt närmast
i främjandelagen (1974:13). Utredning pågår om samordning mellan
skyddskommittéernas och anpassningsgruppemas verksamheter. I arbetsmiljölagen
föreskrivs skyddsombud men dessa ombuds arbetsvillkor styrs till
stor del av förtroendemannalagen (1974:358) som tillhör de frågor som
bereds av arbetsmarknadsutskottet.

Arbetstidsfrågor behandlas av socialutskottet (arbetstidslagen 1982:673)
medan frågan om inrättande av deltidstjänster handhas av arbetsmarknadsutskottet.
I sammanhanget bör erinras om att en sänkning av arbetstiden
under senare tid har diskuterats som ett sätt att reducera arbetslösheten.
Enligt arbetsmarknadsutskottets synsätt ter det sig naturligt att frågor som
rör avvägningen mellan arbetstidens längd och sysselsättningens omfattning
behandlas i arbetsmarknadsutskottet och inte i socialutskottet. Slutligen kan
konstateras att socialutskottet bereder semesterfrågor medan ledighetsfrågor
i övrigt hanteras inom arbetsmarknadsutskottet.

Av det anförda framgår att det finns mycket starka samband mellan de
arbetsmiljöfrågor som socialutskottet nu ansvarar för och de sysselsättningspolitiska
frågor som arbetsmarknadsutskottet bereder.

Arbetsmarknadsutskottet har svårt att bedöma styrkan i de samband som
kan finnas mellan arbetsmiljöfrågoma och de andra frågor som behandlas
inom socialutskottet, kanske främst sjuk- och hälsovårdsfrågor, men noterar
att kommittén föreslagit att dessa frågor skall beredas i skilda utskott. Lika
väl som det är möjligt att enligt kommittén skilja dessa frågor åt genom att
flytta sjukvårdsfrågorna till socialförsäkringsutskottet borde det vara möjligt
att sära dem genom att föra arbetsmiljöfrågoma till arbetsmarknadsutskottet.

Mot bakgrund av den redogörelse utskottet här lämnat tillstyrker utskottet

KU 1982/83:31

yrkandena i motionerna 2534 och 2536 om att arbetsmiljöfrågorna överförs
från socialutskottet till arbetsmarknadsutskottet.

Skulle det bedömas som olämpligt att nu föra över alla arbetsmiljöfrågor
till arbetsmarknadsutskottet vill utskottet understryka vikten av att i varje
fall arbetstidsfrågorna flyttas över med hänsyn till dessa frågors centrala
betydelse för sysselsättningens utveckling och därmed för den framtida
sysselsättningspolitiken. En sådan överflyttning borde då ses som ett första
steg i en långsiktig plan som syftar till att koncentrera centrala arbetslivsfrågor
till arbetsmarknadsutskottet.

Samtidigt med detta ställningstagande vill utskottet framhålla att nuvarande
personella resurser inom arbetsmarknadsutskottets kansli inte räcker
till för ett övertagande av arbetsmiljöfrågorna i sin helhet. Mot denna
bakgrund har utskottet övervägt möjligheten av att föra över något annat
ämnesområde från arbetsmarknadsutskottet till annat utskott.

Ett förslag i det syftet förs fram i motion 2534, i vilken föreslås, förutom att
arbetsmiljöfrågorna skall överföras till arbetsmarknadsutskottet, att frågor
rörande invandrare samt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen
flyttas från arbetsmarknadsutskottet till socialförsäkringsutskottet.

Arbetsmarknadsutskottet vill först konstatera att sysselsättningsåtgärderna
för invandrare är en integrerad del av arbetsmarknadspolitiken. En
betydande del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är inriktade på
invandrarna. Av t. ex. antalet elever i arbetsmarknadsutbildning var under
budgetåret 1981/82 ca en fjärdedel invandrare. Den nära anknytningen
mellan sysselsättningsåtgärder för invandrare och arbetsmarknadspolitiken i
övrigt gör att hithörande frågor inte kan överlåtas på annat utskott.

När det gäller sambandet mellan invandrarfrågorna i övrigt och arbetsmarknadsutskottets
huvudfrågor vill utskottet anföra följande. Den utomnordiska
invandringen beror till stor del på resultatet av internationella
åtaganden, bl. a. rätt för flyktingar att få en fristad och för familjer att
återförenas och har alltså humanitära motiv. Detta slags invandring har en
annan form av anknytning till de arbetsmarknadspolitiska frågorna än den
rena arbetskraftsinvandringen, t. ex. den nordiska invandringen. Ett förslag
(Ds A 1981:11) att föra över ansvaret för flyktingverksamheten från
arbetsmarknadsstyrelsen till statens invandrarverk den 1 juli 1983 bereds
f. n. inom regeringen.

Mot den angivna bakgrunden har utskottet stannat för att beredningen av
utlänningslagen och medborgarskapslagen - för att uppnå utjämning av
arbetsbelastningen vid arbetsmarknadsutskottet i samband med ett övertagande
av arbetsmiljöfrågorna - bör kunna överlämnas till annat utskott.
Detsamma gäller anslagsfrågor avseende statens invandrarverk samt särskilda
åtgärder för flyktingar och invandrare.

Det saknas i kommitténs redogörelse en analys av sambanden mellan de
olika frågor som behandlas av de skilda utskotten. Arbetsmarknadsutskottet
saknar därför underlag för att bedöma vilket utskott som lämpligen bör ta

KU 1982/83:31

över behandlingen av invandrarfrågor. I det fall konstitutionsutskottet
tillstyrker utskottets förslag på denna punkt, får det därför ankomma på
konstitutionsutskottet att avgöra vilket annat utskott som lämpligen bör ta
över behandlingen av nyss nämnda frågor.

Om invandrarfrågorna förs bort från arbetsmarknadsutskottet och arbetsmiljöfrågorna
tillförs ökar arbetsbelastningen på utskottet något. Utskottet
räknar med att frågor rörande invandringen svarar för ca 10 % av utskottets
och kansliets arbetsinsatser under ett budgetår. Arbetsmiljöfrågorna kan
bedömas vara något större.

I motion 2533 av Eric Enlund m. fl. (fp, s, m, c) föreslås en utredning om
beslutsprocessen i riksdagen vid större ekonomiska frågor. Utskottet har
inga erinringar mot att en sådan utredning görs men anser att utgångspunkten
för ett sådant arbete bör vara att riksdagens utskott är sinsemellan
jämställda. I normalfallet bör den samordning som kan behövas, mellan den
ekonomiska politiken sådan den utformas inom finansutskottet och politiken
för olika sektorer som nu beslutas i skilda utskott, ske genom de politiska
partierna.

Förste vice talmannen Ingegerd Troedsson och tredje vice talmannen Karl
Erik Eriksson föreslår i motion 691 att nuvarande annonsering av utskottssammanträden
i dagspressen slopas. Enligt vad utskottet har erfarit har en
arbetsgrupp nyligen tillsatts för att samordna informationsinsatserna inom
riksdagsförvaltningen. Eftersom frågan om annonsering av utskottssammanträden
enligt utskottets mening bör bedömas mot bakgrund av de informationsinsatser
som i övrigt görs samt samordnas med dessa, är det naturligt att
nyss nämnda arbetsgrupp behandlar förslagen i motion 691 innan riksdagen
beslutar. Självfallet måste därvid informationsvärdet av annonseringen i
fråga vägas mot kostnaderna för densamma.

Stockholm den 9 november 1982

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Karin Andersson (c), Lars Ulander (s),
Anders Högmark (m), Marianne Stålberg (s), Karin Flodström (s), Bengt
Wittbom (m), Arne Fransson (c), Nils-Olof Grönhagen (s), Sonja Rembo
(m), Elver Jonsson (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk), Gustav Persson (s), Ingrid
Hemmingsson (m) och Sten Östlund (s).

KU 1982/83:31

Civilutskottets yttrande Bilaga 11

1982/83:1 y

över förslag 1981/82:22 om riksdagens utskott, m. m.

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett övriga riksdagsutskott tillfälle att senast
den 1 november 1982 yttra sig över rubricerade förslag jämte vissa angivna
motioner.

Civilutskottet har beslutat avge yttrande i delar som direkt och i första
hand berör utskottet.

I kommitténs förslag behandlas (s. 39) energifrågornas beredning inom
utskottsorganisationen. Kommitténs förslag innebär att energifrågorna förs
över från näringsutskottets till civilutskottets beredningsområde - något som
av kommittén uppfattats som en kanske kortfristig lösning om energifrågorna
senare under 1980-talet får en sådan tyngd och omfattning att de kräver ett
eget utskott.

Utgångspunkten för det nämnda förslaget är att näringsutskottets arbetsbörda
ansetts vara för stor. Enligt civilutskottets mening har denna
bedömning fog för sig. Om arbetsbördan reellt skall minskas måste ärenden
av inte ringa omfattning föras bort. Det är önskvärt att finna en någorlunda
sammanhållen ärendegrupp som uppfyller detta krav. Såvitt civilutskottet
kan bedöma är energifrågorna en lämplig sådan ärendegrupp.

Om man sålunda finner att energifrågorna bör föras bort från näringsutskottet
har civilutskottet inte anledning motsätta sig att det övertar ansvaret
för beredningen av dem. Det finns enligt civilutskottets mening inte något
annat utskott som på ett lika naturligt sätt kan förena frågorna med sitt
tidigare ansvarsområde. Civilutskottet handlägger redan vissa energipolitiskt
anknutna frågor, t. ex. energisparande åtgärder inom bostadsbeståndet,
riktlinjer om vattenkraftsutbyggnad m. m. inom den fysiska riksplaneringen
samt energihushållningssynpunkter vid planering och byggande enligt
byggnadslagstiftningen. Därtill kommer att den kommunala energiplaneringen
nära knyter an till den kommunala fysiska planeringen och att stödet
till energiforskningen har samband med byggforskningen.

Civilutskottet har liksom kommittén inte underlag för några bedömningar
av sannolikheten av att energifrågorna senare under 1980-talet skulle kräva
ett särskilt utskott. Frågan om att ändra beredningsområdena nu torde böra
avgöras utan hänsyn till en sådan eventuell möjlighet.

Enligt civilutskottets mening är inte heller det förhållandet att överensstämmelsen
med gällande departementsindelning bryts något hinder mot en
föreslagen överföring. Energifrågorna berör redan flera departement.
Civilutskottet har förutsatt att beslut tas i sådan tid att ändringar kan

KU 1982/83:31

tillämpas vid fördelning av 1983 års budgetproposition och av motioner
under allmänna motionstiden. I detta sammanhang vill utskottet som sin
mening anföra att de överväganden som pågår inom regeringens kansli
beträffande ärendefördelningen mellan olika departement inte torde påverka
bedömningen av energifrågornas behandling inom utskottsorganisationen.

Kommittén föreslår att det överflyttade ärendeområdet i tilläggsbestämmelserna
till riksdagsordningen endast anges med begreppet ”energifrågor (i
den mån de icke tillhör annat utskotts beredning)”. Civilutskottet ansluter
sig till uppfattningen att denna något oklara angivelse är tillräcklig och att
berörda utskott i samförstånd skall kunna lösa eventuellt uppkommande
fördelningsproblem. Erfarenheterna från civilutskottets arbete visar att
liknande gränsdragningsproblem av motsvarande svårighetsgrad regelmässigt
kunnat lösas utan konflikter.

I motion 19 (s, m, c, fp, vpk) tas upp frågan om att ändra benämningen på
civilutskottet. Motionärerna anför att utskottet bör ges ett namn som innebär
en anknytning till bostadsdepartementets verksamhetsområde bl. a. därför
att detta departement inom regeringens kansli även i fortsättningen kommer
att vara utskottets huvudsakliga ”uppdragsgivare” och då det kommande
civildepartementet endast till mindre del torde komma att ha ärenden som i
riksdagen bereds av civilutskottet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att civilutskottet bör byta
namn. I motionen förordas namnet bostadsutskottet. Liksom motionärerna
är utskottet medvetet om att detta namn inte fullständigt täcker utskottets
ämnesområde. För att få en benämning som är mera heltäckande torde en
namnkombination bli nödvändig. Även om en namnkombination skulle ge
en bättre uppfattning om utskottets beredningsområde vill utskottet inte
förorda denna lösning; inte heller ett namn bestående av två led skulle vara
heltäckande. Även andra skäl talar mot ett sammansatt namn. I valet mellan
olika namn delar utskottet på nu anförda skäl motionärernas uppfattning.

Civilutskottet förordar sålunda att konstitutionsutskottet för riksdagen
föreslår att civilutskottet fr. o. m. 1983/84 års riksmöte byter namn till
bostadsutskottet.

Frågan om personalsituationen inom utskottet har inte lett till något förslag
från kommittén. Civilutskottet vill dock i detta sammanhang notera att
senaste förstärkning av utskottskansliet beslöts utan hänsyn till eventuellt
vidgade uppgifter. Huruvida en överflyttning av energifrågorna till civilutskottet
kommer att innebära personalökning inom utskottets kansli kan inte
nu avgöras. Kommande erfarenheter får avvaktas innan i första hand
tillfälliga förstärkningar aktualiseras.

Vissa personalfrågor beträffande civilutskottet berörs också i bilaga till
kommittéförslaget (s. 48). Dessa frågor bör lösas innan riksdagen flyttar till
Helgeandsholmen och nuvarande personalunion med finansutskottet bryts

KU 1982/83:31

av lokalhänsyn. De har aktualiserats av kansliet i särskild skrivelse till
riksdagens förvaltningskontor den 14 oktober 1982.

Stockholm den 27 oktober 1982

På civilutskottets vägnar
OSKAR LINDKVIST

Närvarande: Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m), Thure Jadestig (s),
Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Birgitta Hambraeus (c), Per Olof
Håkansson (s), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Margareta
Palmqvist (s), Rune Evensson (s), Nils Nordh (s), Bengt-Ola Ryttar (s) och
Kerstin Andersson (c).

KU 1982/83:31

Bilaga 12

Konstitutionsutskottet

Yttrande över betänkande från riksdagens utskotts kommitté (Förs 1981182:22)
jämte motioner

Konstitutionsutskottet har i skrivelse den 13 september 1982 berett
riksdagens förvaltningskontor tillfälle att avge yttrande över rubricerade
betänkande jämte motioner i ämnet. Ärendet har handlagts av förvaltningsstyrelsens
direktion som får anföra följande.

Utskottsindelningen och ärendefördelningen mellan utskotten

Kommitténs huvuduppgift har varit att dels undersöka om den nuvarande
indelningen av utskotten och fördelningen av ärenden dem emellan är
ändamålsenlig, dels överväga behovet av förändringar.

Utredningen föreslår inte någon ändring beträffande antalet ständiga
utskott eller deras huvudsakliga arbetsuppgifter. Vissa justeringar förordas
dock beträffande ärendefördelningen. Näringsutskottet och socialutskottet,
som tillhör de mest belastade utskotten, föreslås få viss krympning av sina
ämnesområden. Civil-, lag- och socialförsäkringsutskotten föreslås få
motsvarande ökning. Därutöver lägger utredningen fram vissa smärre
förslag som har mindre betydelse från arbetsbelastningssynpunkt.

Förvaltningskontoret delar utredningens uppfattning att utskottsorganisationen
i huvudsak fungerar väl. Det innebär emellertid inte att det skulle
saknas problem. Det går inte att förneka att fackutskottssystemet såsom det
vuxit fram sedan 1971 präglas av större stelhet än det tidigare utskottssystemet.

Möjligheterna att göra tillfälliga omfördelningar med hänsyn till arbetsbelastning
är mindre och har i vart fall använts endast i obetydlig omfattning.
De tidigare utnyttjade tillfälliga arrangemangen med särskilda och sammansatta
utskott för bestämda ärenden har helt kommit ur bruk.

Det är uppenbart att intresset från facksynpunkt att hålla ihop vissa
ämnesområden som kontinuerligt behandlas av samma organ ofta står i strid
med önskemålet om en någorlunda jämn arbetsbelastning utskotten
emellan. Med hänsyn till den tyngd fackintresset har, får man acceptera en
viss variation i arbetsvolymen mellan olika utskott. Det är f. ö. inte enbart
nackdelar med en sådan ordning.

Vad nu har sagts innebär emellertid inte att organisationen kan tåla hur
stora variationer som helst. Erfarenheter visar att det uppstår omfattande
administrativa problem med utskott som får en mycket stor arbetsbörda.
Kanslierna i sådana utskott blir tidvis orimligt belastade och det uppstår svåra
flaskhalsproblem såväl inom kanslierna som i organisationen i övrigt. Detta

KU 1982/83:31

får självfallet konsekvenser för ledamöternas och för kammarens arbete. Det
blir ofta korta tider för inläsning av viktigt material, en komprimerad
behandling av ärenden i såväl utskott som kammare, en anhopning av
ärenden vid vissa tidpunkter främst vid riksmötets slut, bordläggningar utan
tryckt material, risker för fel i betänkanden med åtföljande rättelseblad,
etc.

Förutom personalproblem i de belastade utskotten medför de angivna
förhållandena svårigheter för andra delar av riksdagsförvaltningen. Dessa
svårigheter fortplantar sig på olika sätt och får konsekvenser även för utskott
med en verksamhet som är lättare att planera. Problemen gäller bl. a. stora
anspråk på reproduktionsresurser och på tryckerierna. Dessa förhållanden
medför i sin tur omfattande övertider med förslitning av personal och stora
kostnader såväl inom riksdagsförvaltning som hos anlitade tryckeriföretag.

Direktionen har inte anledning att från ämnessynpunkt gå in på de förslag
utredningen lagt fram om viss ändrad ärendefördelning. Direktionen vill
emellertid mot bakgrund av vad ovan anförts framhålla att det är angeläget
att arbetsbördan i främst näringsutskottet men även i socialutskottet
minskar. Aven andra omfördelningar kan vara önskvärda sett från den
tidigare angivna utgångspunkten. Det är välkänt att riksdagens möjligheter
att lägga upp arbetet på ett ändamålsenligt sätt är begränsade med hänsyn till
regeringskansliets tidsplanering och budgetårets nuvarande indelning. Mot
den bakgrunden ter det sig särskilt viktigt att riksdagen tar till vara de
möjligheter som trots allt finns till förbättringar av den egna arbetssituationen.

När det gäller förslagen om ökad användning av sammansatta och särskilda
utskott kan det finnas anledning att något beröra kansliresurserna för
sådana utskott. Kommittén går förbi denna fråga med hänvisning att
problem av det slaget med god vilja kan lösas på det praktiska planet.
Förhoppningsvis har kommittén rätt men det kan inte uteslutas att i det
konkreta fallet förslaget till praktisk lösning kommer att bestå av en begäran
om tillfällig personalförstärkning. Detta kan säkerligen stundom vara
motiverat men självfallet bör man först pröva om det är möjligt att omfördela
den befintliga personalen. För sådana omfördelningar finns psykologiska och
administrativa hinder. Den sistnämnda frågan tas upp längre fram i detta
remissyttrande.

Särskilt budgetkontor vid finansutskottets kansli

Kommittén har analyserat den del av finansutskottets arbete som hänger
samman med samordningen och den löpande bearbetningen av budgetförslag
och reviderade budgetförslag samt med upprättande av statsbudgeten.
Kommittén har därvid funnit att det synes föreligga skäl till viss personal -

KU 1982/83:31

förstärkning men att sådan resursförstärkning kan tillföras utskottets kansli
utan att man inrättar ett särskilt budgetkontor, vilket föreslagits av
utskottet.

Direktionen delar kommitténs uppfattning att det inte finns tillräckliga
skäl att inrätta ett budgetkontor. Direktionen kan inte heller finna att det
finns tillräckligt underlag för ett beslut om en permanent förstärkning av
utskottets kansli för arbetet med den tekniska hanteringen av statsbudgeten.
I första hand bör man pröva andra lösningar på det problem som här finns.
De enskilda fackutskotten bör kunna utföra en del av det erforderliga
kontrollarbetet och i viss omfattning även personalmässigt hjälpa finansutskotten
i främst det trängda läge som regelmässigt uppkommer i juni månad.
Särskilda utbildningsinstanser när det gäller budgetteknik kan av detta och
andra skäl vara motiverat för en del av utskottens personal. Därutöver bör
den användning av skrivautomater som inletts vid bl. a. finansutskottets
kansli medföra rationaliseringseffekter när det gäller den tekniska uppställningen
av statsbudgeten.

Övriga frågor

Kommittén uttalar sin uppskattning av den informations- och utbildningsverksamhet,
som bedrivs inom riksdagen, vilket direktionen finner uppmuntrande.

Kommittén uttalar också sin förhoppning att den pågående försöksverksamhet
inom ADB-området skall medföra ökad likformighet när det gäller
t. ex. hemställan i motioner och betänkanden. Direktionen delar kommitténs
uppfattning att ökad likformighet bör eftersträvas. ADB-utvecklingen
kan visserligen peka på behovet av enhetlighet men knappast åstadkomma
den. Förvaltningskontoret menar dock att med tillkomsten på försök av det
s. k. förvaltningsmötet, där utskottens kanslichefer, riksdagsdirektören och
förvaltningsdirektören ingår, det nu finns ett lämpligt forum för diskussion
och erfarenhetsutbyte i nomenklaturfrågor. Förvaltningsmötet har dessutom
ett arbetsutskott med fem ledamöter. Det är också önskvärt att ett arbete
sätts i gång i syfte att få en ökad likformighet av utskottsbetänkanden när det
gäller bl. a. disposition och typografisk utformning. Ett sådant arbete bör leda
till att riksdagstrycket blir mera lättillgängligt och informativt. Arbetet
bör också inkludera en ökad användning av sammanfattningar och översikter,
saker som KU tidigare uttalat sig för.

KU 1982/83:31

Direktionen delar för sin del den av båda kommittéerna uttryckta
uppfattningen om utskottens personalfrågor i stort. Det bör dock observeras
att de administrativa instrumenten för att styra personalanvändningar är
begränsade. Kanske kan förvaltningsmötet och dess arbetsutskott ge ökade
möjligheter. Direktionen vill också väcka frågan om tidpunkten inte snart är
kommen att vidga perspektivet att gälla riksdagens personalresurser i sin
helhet. Ett första steg skulle kunna vara att i princip all personal vid
utskotten, kammarkansliet och förvaltningskontoret anställs hos riksdagen
med placering t. v. vid en viss organisatorisk enhet - ett utskottskansli,
kammarkansliet eller en enhet inom förvaltningskontoret. Därmed skulle ett
formellt hinder mot omfördelningar vara undanröjt och förutsättningarna att
lösa resursproblem öka inom ramen för den befintliga personaltillgången,
dvs. de ca 360 personer som är anställda inom den inre riksdagsförvaltningen.
Med den förhandlingsskyldighet gentemot de fackliga organisationerna som
åligger arbetsgivaren vid omdisponeringar av personal bör inte vad här
föreslås uppfattas som alltför långtgående. Den föreslagna ordningen skulle
också kunna medverka till att riva vissa av de barriärer som otvivelaktigt
finns på personalsidan, dvs. inte bara som kommittén finner mellan
ledamöter i olika utskott.

Beslut i detta ärende har fattats av förvaltningsstyrelsens direktion.
Ordföranden Oskar Lindkvist och ledamöterna Alf Wennerfors och Stig
Olsson har deltagit i beslutet. Förvaltningsdirektör Gunnar Grenfors har
varit föredragande. Byråchef Börje Gustafsson har varit närvarande vid den
slutliga handläggningen.

RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR

På direktionens vägnar
Gunnar Grenfors

KU 1982/83:31

Bilaga 13

Konstitutionsutskottet

Yttrande över betänkande frän riksdagens utskotts kommitté (Förs. 1981/
82:22) jämte motioner

Konstitutionsutskottet har berett Riksdagens SACO/SR-förening tillfälle
att avge yttrande över rubricerade betänkande jämte motioner i ämnet.
Föreningen får med anledning härav anföra följande.

SACO/SR-föreningen har valt att begränsa sitt yttrande till att gälla frågan
om ärendefördelningen mellan utskotten.

Kommittén konstaterar bl. a. att den nuvarande arbetsbelastningen
mellan riksdagens utskott är ojämn. Närings- och socialutskotten bedöms
därvid ha en alltför stor arbetsbörda, medan bl. a. socialförsäkrings-, lag-,
utrikes- och försvarsutskotten enligt kommittén har visat sig ha påtagligt
mindre arbetsbelastning än övriga utskott.

Mot denna bakgrund förs fram förslag i syfte att åstadkomma en mer jämn
arbetsbelastning utskotten emellan. Bl. a. föreslås en överflyttning av
energifrågorna och vissa konsumenträttsliga frågor från näringsutskottet till
civilutskottet resp. lagutskottet. Vidare föreslås att hälso- och sjukvårdsfrågorna
förs över från socialutskottet till socialförsäkringsutskottet.

Redan i samband med att förslaget till den nu gällande utskottsorganisationen
lades fram förutsågs att arbetsbelastningen inom organisationen
skulle komma att genomgå succesiva förändringar. Grundlagberedningen
anförde härom bl. a. i sitt betänkande SOU 1969:12, Ny utskottsorganisation: ”De

problemkomplex som står i den politiska diskussionens mitt växlar
från tid till annan i takt med samhällsutvecklingen. I belysning härav ter det
sig angeläget att utskottsorganisationen lätt kan anpassas till olika ärendegruppers
växlande omfattning och svårighetsgrad.”

Mot denna bakgrund föreslog beredningen att regleringen av utskottens
ämnesområde skulle tas in, inte i grundlag, utan i författning som utan
dröjsmål kan ändras av riksdagen.

Beträffande utskottens arbetsuppgifter underströk också konstitutionsutskottet
att det givetvis inte kunde bli fråga om att nu anta en för framtiden fast
och bestämd ordning. Utvecklingen borde följas med uppmärksamhet och
initiativ tas till erforderliga jämkningar i arbetsfördelningen. En av
förtjänsterna med det nya systemet var just att det var mer flexibelt än det
hittillsvarande (KU 1970:48).

Enligt föreningens uppfattning finns det i dag - drygt tio år efter
tillkomsten av den nya organisationen - starka skäl att överväga vissa
justeringar i ärendefördelningen utskotten emellan. Den under senare år
alltmer ojämna arbetsfördelningen mellan utskotten har inneburit betydan -

KU 1982/83:31

de administrativa problem vid de utskott vilkas arbetsbörda fortlöpande
tilltagit. Från facklig utgångspunkt ter det sig naturligt att därvid i första hand
peka på de negativa konsekvenser detta förhållande medför för både den
berörda personalen vid utskotten och personalen vid främst reprocentralen,
tryckerienheten och kammaren. Den hittillsvarande utvecklingen har
medfört omfattande övertider för den berörda personalen med uppenbar risk
för förslitning som följd.

Mot den angivna bakgrunden ser föreningen det som angeläget att
konstitutionsutskottet nu föreslår åtgärder som innebär en avlastning i
arbetsbördan för främst närings- och socialutskotten.

För Riksdagens SACO/SR-förening

Anders Forsberg
ordförande

minab/gotab Stockholm 1983 75367