KU 1982/83:12

Konstitutionsutskottets betänkande
1982/83:12

om ändringar i sekretesslagen (1980:100), (prop. 1981/82:186 och
1982/83:64)

I detta betänkande behandlas proposition 1981/82:186, prop. 1982/83:65,
följdmotionerna till proposition 186 1981/82:2486 och 2496, de under den
allmänna motionstiden 1981 väckta motionerna 1980/81:650,865, lill, 1115
och 1127, de under den allmänna motionstiden 1982 väckta motionerna
1981/82:208, 377, yrkande 1, 475, 476, 479 och 1590 samt det till utskottet
från finansutskottet överflyttade yrkande 15 i motion 1981/82:2405.

Propositionernas hemställan

I proposition 1981/82:186 hemställs att riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,

3. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårds personalen

m. fl.,

4. lag om ändring i utlänningslagen (1980:376),

5. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).

I proposition 1982/83:64 hemställs att riksdagen antar förslag till lag om
ändring i sekretesslagen.

Propositionernas huvudsakliga innehåll

Proposition 1981182:186

I propositionen behandlas ett flertal sekretessfrågor, särskilt sådana som
rör sekretessen hos myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet och
socialtjänstområdet i förhållande till andra myndigheter. Något mera
omfattande ingrepp i sekretessregleringen föreslås inte, men på några
punkter föreslås lagändringar.

När det gäller vårdmyndigheternas förhållande till polisen konstateras att
sekretesslagen har medfört problem främst i två avseenden. För det första
kan lagen ibland hindra att polisen får upplysningar om huruvida en person
finns på en vårdinrättning. För det andra kan polisen normalt inte från
vårdmyndigheterna få uppgifter som angår misstankar om brott, inte ens om
misstankarna gäller mycket allvarliga brott.

I propositionen föreslås att sekretessregleringen ändras på de här båda
punkterna. En uppgift om huruvida någon finns på en vårdinrättning inom
hälso- och sjukvården eller socialtjänsten skall få lämnas till polisen på

1 Riksdagen 1982183. 4 sami. Nr 12

KU 1982/83:12

begäran i särskilt fall. Vidare skall vårdpersonalen få lämna polisen uppgifter
som angår misstankar om mycket allvarliga brott, bl. a. mord, dråp, våldtäkt
och grovt narkotikabrott.

Propositionen innehåller också en del förslag som rör sekretessen i
förhållanden till enskilda. Sålunda föreslås bl. a. att uppgifter om en enskild
hos exempelvis en allmän försäkringskassa skall kunna hållas hemliga för den
enskilde själv, om det är av synnerlig vikt av vård- eller behandlingsskäl.
Vidare innehåller propositionen förslag som gör det lättare att få adressuppgifter
från posten, bl. a. för indrivningsändamål.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

Proposition 1982183:64

I propositionen föreslås ett par mindre ändringar i sekretesslagen. Dels
föreslås att vissa uppgifter om enskildas personliga förhållanden skall kunna
hållas hemliga i ärenden om bostadsförmedling. Dels föreslås en bestämmelse
om sekretess till skydd för enskilda i samband med personalkontroll.

De nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1983.

Motionsyrkandena

I motion 1980/81:650 av Hilding Johansson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
antar det i bilaga upptagna förslaget till ändring i sekretesslagen (minskad
sekretess för produktkontrollregister).

I motion 1980/81:865 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av sekretesslagen 7 kap. 9 § att
den särskilda elevvård som bedrivs av skolpsykolog och skolkurator i lagen
uttryckligen skall hänföras till en självständig verksamhet i förhållande till
elevvården i övrigt.

I motion 1980/81:1111 av Ylva Annerstedt och Margareta Andrén (båda
fp) yrkas att riksdagen beslutar uttala att tillämpningsföreskrifter för
sekretesslagen bör utarbetas med förtur.

I motion 1980/81:1115 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda
s) yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till sådan ändring
av 7 kap. 12 § sekretesslagen att det av paragrafen klart kommer att framgå
att sekretessen omfattar även uppgifter om vederbörandes politiska åsikter.

I motion 1980/81:1127av Lena Öhrsvik och Anita Gradin (båda s) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en snar översyn av sekretessreglerna för
sjukvård och socialtjänst i syfte att komma till rätta med i motionen påtalade
problem.

I motion 1981182:208 av Sten Svensson och Björn Körlof (båda m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i sekretesslagen i

KU 1982/83:12

enlighet med vad som anförs i punkt 15 i motionens sammanfattning.

I motion 1981/82:377 yrkande 1, av Björn Körlof och Bertil Lidgård (båda
m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
vapenlagen och sekretesslagen att register över enskildas vapeninnehav
sekretessbeläggs.

I motion 1981/82:475 av Stina Eliasson och Margit Odelsparr (båda c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av sekretess hos tillsynsmyndigheter i
konkurs.

I motion 1981182:476 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om behovet av undantag från den s. k.
generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen övervägs.

1 motion 1981/82:479 av Pär Granstedt m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att hos regeringen hemställa om en översyn av gällande sekretessregler
i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1981/82:1590 av Olof Palme m. fl. (s) yrkas att riksdagen antar
ändrad lydelse av 8 kap. 2 och 4 §§ sekretesslagen.

I motion 1981182:2405 av Göthe Knutson (m) yrkas

15 a) att riksdagen antar följande tillägg i sekretesslagen (1980:100) 15
kap. 1 § med placering sist i paragrafen:

Ny lydelse

Ändring av registrerad uppgift får endast ske på sådant sätt att såväl den
nya som den eller de tidigare uppgifterna finns läsbara. Bestämmelsen gäller
inte för skrivfel, räknefel eller annan uppenbar oriktighet.

samt ändring av 15 kap. 2 § punkt 3 till följande lydelse:

Ny lydelse

3. i förekommande fall från vem handlingen kommit in eller till vem den
har expedierats; fysisk person skall därvid identifieras med för- och
efternamn.

b) att riksdagen ger regeringen till känna att datainspektionen bör ges i
uppdrag att utreda frågan om begränsning av den ohämmade användningen
av personnummer.

I motion 1981182:2486 av Kerstin Göthberg m. fl. (c, s, m) yrkas att
riksdagen beslutar att frågan om graden av den sekretess som skall utövas
mellan resp. skolstyrelse och socialnämnd inom förskole- och fritidsverksamheten
blir föremål för ytterligare studium och hänförs som tilläggsuppdrag
till den pågående utredningen om samverkan förskola-skola.

I motion 1981/82:2496 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
avslår proposition 1981/82:186 i vad gäller sekretesslagens kapitel 7, §7,
andra stycket.

KU 1982/83:12

De i motionerna upptagna frågorna

A. Sekretess mellan myndigheter

Frågan om sekretess mellan myndigheter tas upp i motionerna 1980/81:865
av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m) och 1980/81:1127 av Lena
Öhrsvik och Anita Gradin (båda s) samt 1981/82:208 av Sten Svensson och
Björn Körlof (båda m), 476 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) och 3486 av Kerstin
Göthberg m. fl. (c, s, m).

Motionerna 1980/81:1127 och 1981/82:208 och 476 pekar på problem med
anknytning till behovet av undantag från sekretessen mellan myndigheter. I
motionerna 1980/81:1127 och 1981/82:476 ifrågasätts om inte den s. k.
generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen, som möjliggör utlämnande av
uppgifter efter en intresseavvägning, skulle kunna få en vidgad tillämpning. I
motion 1980/81:1127 tas särskilt upp informationsbehovet inom hälso- och
sjukvårdsområdet och inom det sociala området. I motion 1981/82:208, som
hänvisar till 207, yrkas att sekretesslagen skall ändras så att ett bättre
samarbete mellan polis, skola och sociala myndigheter blir möjligt.

Gällande rätt och föreliggande ändringsförslag

Sekretesslagen gäller inte bara mellan enskilda och myndigheter utan
också mellan olika myndigheter inbördes. Det finns flera undantag från
denna huvudregel, varav den viktigaste är den s. k. generalklausulen i 14
kap. 3 § sekretesslagen. Där stadgas, att ett uppgiftsutbyte mellan olika
myndigheter är tillåtet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften
lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Generalklausulen är dock inte tillämplig på alla områden. Till de viktigaste
undantagen hör sjuk- och socialvårdsområdena.

I proposition 1981/82:186 föreslås i första hand sådana ändringar i
sekretesslagen som rör sekretessen hos myndigheter på sjukvårds- och
socialvårdsområdena i förhållande till andra myndigheter. I detta hänseende
föreslås bl. a. i propositionen att det skall bli tillåtet för personal inom hälsooch
sjukvården och inom socialvården att lämna uppgift till polis eller
åklagarmyndighet om misstanke för brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år. Brott med två års straffminimum är
ovanliga i brottsbalken. Som exempel på sådana brott kan nämnas mord,
dråp och grovt rån. Däremot har t. ex. grov misshandel ett straffminimum på
fängelse i ett år.

I samma proposition föreslås också en ändring i 9 kap. 8 § sekretesslagen
som avser att öka postverkets möjligheter att lämna ut enskilds adress.

Vidare föreslås ändringar i vissa speciallagar, syftande till att utvidga
möjligheten för domstol, åklagare, polis m. fl. att erhålla uppgifter från
hälso-och sjukvårdsmyndigheterna. Bl. a. innehåller förslaget två ändringar

KU 1982/83:12

i utlänningslagen. Den ena (16 a §) går ut på att en socialnämnd på begäran
av statens invandrarverk eller en polismyndighet skall lämna uppgifter om en
utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende om
uppehållstillstånd. Genom den andra ändringen (91 a §) föreslås en regel av
innebörd att socialnämnden på begäran av en polismyndighet skall lämna ut
uppgifter om en utlännings adress om uppgifterna behövs för verkställighet
av ett beslut om avvisning eller utvisning. Vidare föreslås ändringar i lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. och i lagen
(1980:620) om ändring i socialtjänstlagen. Båda dessa ändringar går ut på att
skyldighet åläggs personalen att lämna uppgifter till polis, domstol,
åklagarmyndighet m. fl. om att en person vårdas på vederbörande sjukvårdsinrättning
resp. hem ”för vård eller boende” inom socialtjänsten. Här är
alltså inte fråga om en persons adress i allmänhet utan endast uppgift om
vistelseort när en person vårdas inom sjukvården resp. socialtjänsten.

Angående utskottets tidigare uttalande om sekretessen mellan myndigheter
se KU 1979/80:37 s. 11 ff.

Motion 1980/81:865 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
behandlar frågan om sekretess mellan olika verksamhetsgrenar inom samma
myndighet. I motionen yrkas en sådan lagändring att det klart framgår att
den särskilda elevvård som bedrivs av skolpsykolog och skolkurator skall
bedömas som självständig verksamhet i förhållande till elevvården i övrigt.
Frågan tas också upp i en skrivelse från Sveriges psykologförbund till
utskottet.

Gällande rätt m. m.

Enligt 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen gäller sekretessen mellan
olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet när de är att betrakta som
självständiga i förhållande till varandra.

I propositionen med förslag till sekretesslag (1979/80:2) föreslogs att
sekretessen skulle gälla fullt ut mellan olika verksamhetsgrenar inom en
myndighet. Vid riksdagsbehandlingen ändrades bestämmelsen så att sekretessen
mellan verksamhetsgrenar inom samma myndighet inskränktes till de
fall när verksamhetsgrenarna var att betrakta som självständiga i förhållande
till varandra (KU 1979/80:37).

I proposition 1981/82:186 föreslås inga ändringar av sekretessreglerna på
skolans område. Frågan tas emellertid upp till ingående diskussion i
propositionen (s. 36-39). Beträffande den i motionen aktualiserade frågan
om självständiga verksamhetsgrenar inom skolans område anförs följande: I

övrigt är det svårt att mer generellt uttala sig om i vilken utsträckning det
förekommer olika verksamhetsgrenar inom en och samma skolmyndighet.
Det torde emellertid endast mer sällan förekomma en organisatorisk

KU 1982/83:12

uppdelning på olika verksamhetsgrenar med skilda slag av verksamheter på
skolans område, om man bortser från skolhälsovården. Den naturliga
utgångspunkten är att se den elevvårdande verksamheten och undervisningssidan
som en integrerad del av skolverksamheten. Normalt kan man därför
säga att det i sekretesslagens mening finns endast en verksamhetsgren inom
en skolmyndighet. Här bortses då från skolhälsovården. Innebörden härav är
exempelvis att en skolkurator, som i sin verksamhet har inhämtat vissa
sekretessbelagda uppgifter om en elev vilka har betydelse för elevens
skolsituation, kan lämna uppgifterna vidare till elevens klassföreståndare.

Med anledning av ett annat påpekande vill jag framhålla att sekretesslagen
inte reglerar vad som gäller för hanteringen av hemliga uppgifter inom en
myndighet eller en verksamhetsgren. Helt klart är att ett fritt uppgiftsutbyte
måste få förekomma mellan de personer som deltar i handläggningen av ett
ärende inom en myndighet. Det är därutöver närmast en etisk fråga i vilken
utsträckning hemliga uppgifter kan röjas inom en myndighet eller en
verksamhe tsgre n.

Motion 1981182:2486 av Kerstin Göthberg m. fl. (c, s, m) behandlar
frågan om sekretess mellan å ena sidan verksamheten vid förskola och
fritidshem och å andra sidan den obligatoriska skolan. I motionen framhålls,
att förskole- och fritidsverksamhet numera faller in under begreppet
socialtjänst enligt socialtjänstlagen (1980:620). Härav följer enligt motionen
att de stränga sekretessregler som gäller för verksamhet inom socialtjänsten
blir gällande också för förskolorna och fritidshemmen.

Gällande rätt m. m.

Förskoleverksamhet och fritidsverksamhet tillhör enligt socialtjänstlagen
(1980:620) socialtjänstens uppgifter. Verksamheten är således hänförlig till 7
kap. 4 § sekretesslagen. Enligt denna får uppgifter inte lämnas ut om det inte
står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom
närstående lider men (omvänt skaderekvisit). Undantagsreglerna från
huvudregeln i 14 kap. sekretesslagen att sekretessen fullt ut gäller även
mellan myndigheter inbördes är med något undantag inte tillämpliga när det
gäller uppgiftslämnande mellan förskola och fritidshem å ena sidan och den
obligatoriska skolan å andra sidan.

Enligt äldre lagstiftning var barnomsorgen inte hänförlig till socialvården.
Normalt förelåg inte sekretess för den vanliga barnomsorgen.

Kommunförbundet observerade frågan vid remissbehandlingen av den
promemoria som låg till grund för sekretesspropositionen (1979/80:2).
Förbundets yttrande har i detta hänseende följande innehåll.

För närvarande tillämpas inte gällande sekretesslag så, att handling inom
barnomsorgsverksamheten normalt sekretesskyddas. I praktiken torde
sådan handling åtnjuta sekretesskydd endast i sådana fall där förtur inom
barnomsorgen prövas utifrån särskilda skäl. Ärendet betraktas då som ett
barnavårdsärende och åtnjuter som sådant sekretesskydd. Enligt socialutredningens
uppfattning bör även framdeles en sådan ordning gälla i
sekretesshänseende. Förbundet delar härvidlag socialutredningens uppfatt -

KU 1982/83:12

ning. Ärenden som faller inom ramen för socialnämndens allmänna
serviceverksamhet, såsom barnomsorgen, bör inte i sekretesshänseende
jämställas med ärenden av vård- och behandlingskaraktär. - När det gäller
förturer i barnomsorg bör man enligt förbundet skilja på förturer, som
grundar sig på 6 § barnomsorgslagen och som avser barn med särskilda
behov. Här föreligger en absolut förtur, där just de personliga förhållandena
kan vara av så känslig natur, att behov föreligger av sekretesskydd.
Annorlunda förhåller det sig med förturer av generell art, t. ex. för
ensamstående föräldrar eller för låginkomsttagare eller för vissa yrkeskategorier.
Sådana förturer grundas inte direkt på barnomsorgslagen och handlar
inte primärt om det enskilda barnets speciella behov. I dessa avseenden finns
behov av insyn från allmänhetens sida. Liknande problem kan också
uppkomma vid fördelning av pensionärslägenheter eller motsvarande inom
äldreomsorgen. Förbundet anser att sekretessen på dessa områden
inte bör gå längre än vad som kan krävas utifrån den enskildes behov.
Sekretessen i ärenden rörande barnomsorgslagen bör därför begränsas till att
avse de förturssituationer, som reglerats i 6 § barnomsorgslagen (barn med
särskilda behov). En liknande gränsdragning bör eftersträvas inom äldreomsorgen.

Frågan om förskole- och fritidsverksamhetens inordning i socialtjänsten
blev föremål för diskussion vid utskottsbehandlingen av socialtjänstpropositionen
(prop. 1979/80:1, SoU 1979/80:44 s. 31 f.). I en motion av Olof Palme
m. fl. (s) framhölls bl. a. att det förhållandet att socialnämnden i stället för
kommunen anges som ansvarig för barnomsorgen inte får motverka
helhetssyn och samlad planering. Utskottet avstyrkte motionen med följande
motivering.

Beträffande kommunens ansvar för förskole- och fritidshemsverksamheten
vill utskottet framhålla att socialnämnden i detta hänseende endast
fullgör de uppgifter som åvilar kommunen. Att socialtjänstlagen anger
socialnämnden som ansvarig för förskole- och fritidshemsverksamheten får
som motionärerna framhåller givetvis inte leda till minskad samverkan med
andra kommunala verksamheter, t. ex. skolan. Enligt utskottets mening
innebär det inte heller att andra berörda nämnders ansvar inskränks. Den
valda lösningen motverkar alltså inte helhetssyn och sammanhållen planering.

B. Sekretess hos produktregister

Frågan om sekretess i ärenden enligt lagstiftningen om arbetsmiljö och för
produktregister tas upp i motion 1980/81:650 av Hilding Johansson m. fl. (s)
och 1981/82:1590 av Olof Palme m. fl. (s). I motionerna förordas en lägre
grad av sekretess för dessa ärenden.

Frågans tidigare behandling m. m.

Vid riksdagsbehandlingen av sekretesslagsproposition 1979/80:2 togs
frågan om sekretessens styrka i ifrågavarande typer av ärenden upp.
Utskottsmajoriteten godtog propositionens förslag och anförde därvid
följande (KU 1979/80:37, s. 30-31).

KU 1982/83:12

Produktkontrollnämndens handlingar är enligt gällande rätt sekretesskyddade
jämlikt 21 § 1937 års sekretesslag och 2 § 31. i civilförvaltningens
sekretesskungörelse. Någon ändring av gällande rätt på området torde inte
vara avsedd. Samma sekretess kommer således att gälla med stöd av en enligt
8 kap. 6 § utfärdad regeringsförordning. Sekretessen skall emellertid inte
hindra insyn för arbetstagarorganisation eller skyddsombud i frågor på den
egna arbetsplatsen som har anknytning till arbetsmiljölagstiftningen. Detta
följer av 14 kap. 7 § jämfört med 8 kap. 2 §. Härmed kan det bli möjligt för
skyddsombud och facklig representant vid ett företag att få tillgång till
information angående sammansättningen av i arbetsmiljön förekommande
material. Däremot torde motsvarande insynsmöjlighet inte föreligga i
vidsträcktare mening och således inte för andra produkter än de som ingår i
arbetsmiljön i det konkreta fallet.

Det bör nämnas, att LO och Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
den 12 november 1979 inkom med en framställning till regeringen att få del av
sekretesskyddade uppgifter på arbetsmiljö- och produktkontrollområdet.
Dessförinnan hade regeringen dels den 29 mars 1979 givit produktkontrollnämnden
i uppdrag att i samband med det fortsatta arbetet med produktregistret
närmare utreda vissa frågor av betydelse för den fortsatta uppbyggnaden
av registret, dels den 31 maj 1979 tillkallat en särskild utredare för att
lägga fram förslag om hur en väl fungerande och kvalificerad bevakning samt
en god informationsspridning rörande arbetsmiljörisker skulle genomföras. I
förstnämnda uppdrag ingår bl. a. att redovisa de erfarenheter i fråga om
sekretess som görs i det aktuella skedet av uppbyggnaden av registret och att
överväga den framtida utformningen av sekretessen för uppgifter som
lämnas till registret. Det förutsattes att produktkontrollnämnden under
utredningsarbetet skulle samråda med berörda myndigheter och arbetsmarknadsorganisationer.
Genom beslut den 13 december 1979 överlämnade
regeringen LO:s och TCO:s framställning till nu berörda utredningar för
beaktande i det fortsatta utredningsarbetet.

Frågan om insynen i produktkontrollnämndens register för hälso- och
miljöfarliga ämnen är som framgått av LO:s framställning till utskottet av
stor betydelse för arbetstagarorganisationerna med hänsyn till dessas behov
av en god information om riskerna i arbetsmiljön. Även näringslivsorganisationerna
har i sin skrivelse till utskottet fäst stort avseende vid frågan med
hänsyn till den speciellt känsliga natur som materialet i registret har.

Mot bakgrund av det anförda är det enligt utskottets mening värdefullt att
berörda frågor blir mera allsidigt belysta genom de utredningar till vilka
regeringen hänvisat LO:s och TCO:s skrivelse. I avvaktan på utredningsresultaten
godtar utskottet propositionens förslag, som ju innebär att insyn i
registret kan möjliggöras för skyddsombud och arbetstagarrepresentanter i
det enskilda arbetsmiljöärendet.

I en reservation till betänkandet föreslog utskottets socialdemokratiska
ledamöter samma ändringar av 8 kap. 2 och 4 §§ sekretesslagen som nu yrkas
i motionerna. De motiverade sitt förslag enligt följande.

Som framgår av det föregående möjliggör lagförslaget insyn för representanter
för arbetstagarorganisationer och skyddsombud i produktkontrollnämndens
register för hälso- och miljöfarliga varor när det gäller ett särskilt
ärende med anknytning till arbetsmiljölagstiftningen. Detta är enligt
utskottets mening värdefullt. Det finns emellertid ett mera vidsträckt
insynsintresse när det gäller frågor som berör arbetsmiljön. Ett viktigt syfte

KU 1982/83:12

med produktregistret är att det skall ge skyddsombud, arbetstagarorganisationer
och forskare bättre underlag i deras verksamhet med att kartlägga och
undanröja de risker som arbetsmiljön kan innebära för dem som vistas där.
Detta angelägna arbete kräver enligt utskottets mening att nämnda
kategorier ges möjlighet till en bredare insyn i registret.

Det är tillfredsställande att frågan har blivit föremål för utredning. I
avvaktan härpå anser utskottet emellertid att sekretessen bör mildras i
förhållande till propositionens förslag. Detta kan ske genom att skaderekvisitet
utformas annorlunda än i propositionen. Utskottet föreslår således att
för sekretess i ärenden angående arbetsmiljön i 8 kap. 2 § skall krävas, att det
är uppenbart att den enskilde lider avsevärd skada om uppgiften röjs. Vidare
bör sekretessen för uppgifter i produktregistret regleras direkt i sekretesslagen
och inte sammanföras med andra uppgifter för vilka enligt 8 kap. 6 §
bemyndigande lämnas till regeringen att föreskriva om sekretess. Om
sekretessen för uppgifter i produktregistret i stället tas upp i samma
bestämmelse som sekretessen för kartellregister, dvs. i 8 kap. 4 §, uppnår
man, att sekretessen endast kommer att gälla under förutsättning att den som
uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs.

Utredningen angående information om arbetsmiljörisker, som omnämns i
utskottets yttrande, har avslutat sitt arbete i år (SOU 1982:30-33).
Utredningen har inte lämnat något förslag till hur sekretessfrågorna skall
lösas. Arbetet med produktregister pågår fortfarande (jfr KU 1981/82:35 s.
401). Inom jordbruksdepartementet förbereds f. n. utredningsdirektiv
syftande till att uppnå lättnader i sekretessen på ifrågavarande område.
Avsikten är att utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt så att förslag kan
föreläggas riksdagen vid 1983/84 års riksmöte.

C. Tillämpningsföreskrifter för sekretesslagen

I motion 1980/81:1111 av Ylva Annerstedt och Margareta Andrén (båda
fp) framhålls vikten av att tillämpningsföreskrifter för sekretesslagen
utarbetas med förtur. Behovet härav exemplifieras med svårigheter som
tillämpningen av sekretesslagen medfört på sjukvårdens, skolans och
kronofogdemyndigheternas verksamhetsområden.

Gällande rätt m. m.

Motionen avser närmast s. k. allmänna råd, som myndigheterna utarbetar
till vägledning för sina egna befattningshavare. Socialstyrelsen t. ex. har
numera utgett en broschyr om sekretessen inom hälsovården, sjukvården,
omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda samt socialtjänsten. Flera
andra myndigheter har förfarit på liknande sätt inom sina ämnesområden.
Föreskrifter om tillämpningen av sekretesslagen (dvs. av riksdagen till
regeringen, och i förekommande fall, av regeringen i sin tur till underlydande
myndighet) delegerad normgivning (8 kap. 11 § regeringsformen) förekommer
endast i begränsad omfattning i sekretesslagen. Med stöd av dessa
bemyndiganden har regeringen utfärdat sekretessförordningen (1980:657).

KU 1982/83:12

D. Sekretessen i vapenfriärenden

I motion 1980/81:1115 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda
s) yrkas, att det klart skall framgå av 7 kap. 12 § sekretesslagen att
sekretessen också omfattar uppgifter om vederbörandes politiska åsikter.
Enligt motionen tolkar vapenfrinämnden 7 kap. 12 § sekretesslagen så att
den inte skyddar av sökanden lämnade uppgifter om t. ex. medlemskap i
politisk organisation.

Gällande rätt m. m.

Enligt 7 kap. 12 § sekretesslagen gäller sekretess i bl. a. vapenfriärenden
om uppgifter om enskilds personliga förhållanden. Sekretessen gäller under
förutsättning att den enskilde eller någon honom närstående lider men om
uppgiften röjs.

Begreppet personliga förhållanden har en mycket vidsträckt innebörd i
sekretesslagen. Uttrycket avser så vitt skilda förhållanden som en persons
adress eller yttringar av psykiskt sjukdomstillstånd. I sekretesspropositionen
(1979/80:2) uttalas att det knappast är nödvändigt att göra en analys av
begreppet utan att betydelsen av det givetvis måste bestämmas med ledning
av vanligt språkbruk (s. 84).

E. Register över enskilds vapeninnehav

I motion 1981/82:377, yrkande 1, av Björn Körlof och Bertil Lidgård (båda
m) påtalas att det i olika sammanhang, t. ex. hos polisen och inom
hemvärnet, förs register över vapeninnehav och att dessa register är
offentliga. Med hänsyn till den stora omfattningen av vapenstölder framstår
det enligt motionen som oroväckande att det är möjligt för vem som helst att i
stor utsträckning ta del av vilka som i hemmet förvarar vapen.

Gällande rätt m. m.

Någon sekretess för uppgifter i register om vapeninnehav gällde inte enligt
äldre sekretesslagstiftning och införande av en sådan sekretess synes heller
inte ha diskuterats i förarbetena till sekretesslagen.

Efter remiss har rikspolisstyrelsen avgett yttrande över motionsyrkandet.
Rikspolisstyrelsen tillstyrker att sekretess införs för register över enskildas
vapeninnehav.

F. Sekretess hos tillsynsmyndighet i konkurs

I motion 1981/82:475 av Stina Eliasson och Margit Odelsparr (båda c)
påtalas att sekretesskydd saknas för uppgifter hos tillsynsmyndighet i
konkurs och att det finns ett praktiskt behov av att införa en sådan regel.

KU 1982/83:12

Gällande rätt m. m.

Någon sekretess hos tillsynsmyndighet i konkurs har hittills inte funnits.
Det bör erinras om att tillsynsuppgifterna tidigare låg på rättens ombudsman.

Frågan tas upp till diskussion i proposition 1981/82:186 (s. 41). Enligt
propositionen finns det inte skäl att föreslå någon sådan sekretess. Bl. a.
hänvisas till de uttalanden som gjordes i sekretesspropositionen (1979/80:2,
s. 290). I det sammanhanget anfördes bl. a. följande (s. 290-291).

De handlingar rörande konkursen som enligt det remitterade förslaget
skall ges in till tillsynsmyndigheten kommer, i likhet med vad som f. n. gäller
för handlingar hos konkursdomaren, att bli allmänna handlingar. Dessa
torde endast i undantagsfall komma att innehålla ömtåliga uppgifter om
enskilds affärs- eller driftförhållanden eller personliga förhållanden. Härtill
kommer att en sekretessbestämmelse i praktiken sannolikt skulle bli
verkningslös med hänsyn till den omfattande rätt till insyn i konkursförvaltningen
som enligt förslaget tillkommer samtliga borgenärer och gäldenären.
Mot att införa en sådan bestämmelse talar även det förhållandet att
uppgifterna i stor utsträckning kommer att finnas hos konkursdomaren. Med
hänsyn till det anförda anser jag att det inte föreligger skäl att föreslå
sekretess för uppgifter hos tillsynsmyndighet i konkurs.

G. Insynsmöjligheterna i företag

I motion 1981/82:479 av Pär Granstedt m. fl. (c) tas upp den konflikt som
kan uppstå mellan viktiga demokratiska kontrollfunktioner och t. ex.
enskilda företags i och för sig förståeliga sekretessintressen. Som exempel
pekas i motionen på de svårigheter som på grund av sekretess föreligger för
allmänheten att få insyn i hur lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika
och Namibia tillämpas. Enligt motionen talar starka skäl för att ett företag
som vill ha en favör av samhället, t. ex. en dispens från gällande lagstiftning,
bör tåla en viss ökad offentlig insyn i sin verksamhet även om det kan leda till
viss mindre skada.

Gällande rätt

Den i motionen särskilt aktualiserade sekretessen avser kommerskollegiets
verksamhet. Enligt sekretessförordningen (1980:657) p. 7 jämfört med 8
kap. 6 § sekretesslagen gäller sekretess i den verksamhet för utredning,
planering, tillståndsgivning och tillsyn som handhas av kommerskollegium.
Sekretessen gäller i första hand för enskilds affärs- eller driftförhållanden,
uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den enskilde lider
skada om uppgifterna röjs.

Vid riksdagsbehandlingen av sekretesspropositionen (1979/80:2) gjorde
utskottet följande uttalande av principiell innebörd i vad gäller skyddet för

KU 1982/83:12

enskilds ekonomiska intressen, således bl. a. 8 kap. 6 § sekretesslagen (KU
1979/80:37 s. 29).

Utskottet vill framhålla, att det är ett mycket vidsträckt område, som
omfattas av de föreslagna bestämmelserna i 8 kap. Utskottet kan i
sammanhanget erinra om det stora antal tystnadspliktsföreskrifter och
bestämmelser i civilförvaltningens sekretesskungörelse som skall ersättas av
dessa bestämmelser och av regeringsföreskrifter utfärdade med stöd av
bemyndigandet i 6 § (se särskilt prop. s. 226, 234 och 238).

Det viktigaste syftet med sekretesskyddet för ifrågavarande områden är att
undvika konkurrensnedsättande eller andra negativa effekter för näringslivet
och företagsamheten genom samhällets olika tillsyns- och planeringsfunktioner.
Liksom på andra områden måste lagstiftaren här göra en
avvägning mellan olika motstridiga intressen - å ena sidan den viktiga
kontroll som ligger i insyn i den offentliga verksamheten och å andra sidan
den enskildes berättigade krav på att inte förorsakas ekonomiska förluster
vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet gentemot det allmänna. De
avvägningar som i nämnda hänseenden gjorts i propositionen bygger i vad
gäller 8 kap. på huvudprinciperna i gällande rätt och får enligt utskottets
mening accepteras mot bakgrund av de erfarenheter härav som hittills
vunnits.

H. Sekretessen vid allmänna försäkringskassor m. fl.

Propositionens förslag innebär bl. a. en viss utvidgning av sekretessen vid
allmän försäkringskassa, riksförsäkringsverket och försäkringsdomstol (7
kap. 7 § sekretesslagen). De ändringar som föreslås är dels att sekretessen
vid dessa myndigheter också skall kunna gälla i förhållande till den
försäkrade själv om det är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas ut till
honom, dels att sekretess hos försäkringsmyndigheterna under vissa
omständigheter skall kunna gälla för anmälan eller utsaga av enskild om
någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Samma bestämmelse
finns redan för motsvarande uppgifter inom hälso- och sjukvården och
vad beträffar enskilds anmälan eller utsaga också inom socialtjänsten.

I motion 1981/82:2496 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas avslag på
propositionens förslag i vad gäller sekretessens utvidgning till att också
kunna gälla gentemot den försäkrade själv. Kritiken i motionen går ut på att
en sådan begränsning av en patients insyn inte kan anses tillbörlig. I
motionen ifrågasätts också värdet av att införa ett ytterligare anonymitetsskydd
för anmälare i vårdsammanhang.

De föreslagna lagändringarna initierades genom en framställning från
Stockholms läns allmänna försäkringskassa. Vid remissbehandlingen tillstyrkte
nästan alla remissinstanserna lagändringar i enlighet med framställningen.
Enligt propositionen visar remissutfallet att behov finns av sekretess i
förhållande till den vård- och behandlingsbehövande själv och till skydd för
anmälare utanför de områden som f. n. omfattas av sekretesslagen. I första
hand är det enligt propositionen på socialförsäkringsområdet som behovet

KU 1982/83:12

föreligger och någon ytterligare utvidgning av dessa sekretessformer
förordas inte.

I. Myndigheternas diarieföring

I yrkande 15 i motion 1981/82:2405 av Göthe Knutson (m) hemställs om
vissa ändringar av 15 kap. sekretesslagen. Ändringsförslaget tar sikte på två
olika problem nämligen dels möjligheterna att ändra en redan registrerad
uppgift, dels bruket av personnummer. I det förstnämnda hänseendet
förordas att en ändring i ett diarium endast skall få ske på sådant sätt att såväl
den nya som den tidigare uppgiften finns kvar i läsbar form. Användningen
av datorer har enligt motionären gjort att man börjat frångå denna för vår
förvaltning tidigare klara rättssäkerhetsprincip. Beträffande bruket av
personnummer anser motionären att det av sekretesslagen bör framgå att
namnet utgör den grundläggande metoden att identifiera parter i mål och
ärenden. Vidare bör enligt motionen varje datapolitiskt program innehålla
någon slags insats för att begränsa personnummeranvändningen till sådana
tillfällen där det är på sin plats att använda dem.

Gällande rätt m. m.

Enligt den nu gällande lydelsen av 15 kap. 2§ sekretesslagen skall
beträffande handling som registreras av registret enligt huvudregeln framgå
följande:

1. datum då handlingen kom in eller upprättades,

2. diarienummer eller annan beteckning som har åsatts handlingen,

3. i förekommande fall från vem handlingen har kommit in eller till vem
den har expedierats,

4. i korthet vad handlingen rör.

Beträffande punkt 3, som närmast berörs av motionen, framgår det inte
direkt av förarbetena att därmed avses namnuppgifter.

Beträffande frågan om ändring i diarier framgår det av 2 kap. 7 §
tryckfrihetsförordningen att ett diarium blir en allmän handling så snart det
färdigställts för införande av uppgifter. Det är givetvis inte tillåtet att ändra
på annat sätt i en allmän handling än att det klart framgår att en uppgift
ändrats.

Utskottet

Proposition 1981182:186 innehåller vissa förslag till ändringar av sekretesslagen
bl. a. ägnade att underlätta uppgiftsutbytet mellan vårdmyndigheter
och polisen. Förslaget kan inte sägas innebära några mera genomgripande
ändringar i fråga om sekretessen mellan myndigheter. Några sådana är enligt

KU 1982/83:12

propositionen inte motiverade på grundval av de erfarenheter av sekretesslagen
som hittills vunnits.

Under utskottsbehandlingen har lagrådets yttrande över propositionens
lagförslag inhämtats. Lagrådet har framlagt vissa förslag till ändringar i
propositionen. Utskottet återkommer i det följande till dessa.

Utskottet behandlar i anslutning till denna proposition en rad motioner, de
flesta väckta under de allmänna motionstiderna 1981 och 1982. Flera av
motionerna tar upp frågan om behovet av undantag från regeln om sekretess
mellan myndigheter. Sålunda ifrågasätts i motionerna 1980/81:1127 av Lena
Öhrsvik och Anita Gradin (båda s) och 1981/82:476 av Bertil Fiskesjö m. fl.
(c) om inte den s. k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen, som
möjliggör utlämnande av uppgifter efter en intresseavvägning, skulle kunna
få en vidgad tillämpning. I motion 1980/81:1127 framhålls särskilt informationsbehovet
mellan olika myndigheter inom hälso- och sjukvårdsområdet
och inom socialtjänsten. I motion 1981/82:208 av Sten Svensson och Björn
Körlof (båda m) pekas på behovet av ett bättre samarbete mellan polis, skola
och sociala myndigheter. Frågan om sekretessen mellan förskole- och
fritidsverksamhet å ena sidan och den vanliga skolan å andra sidan tas upp i
motion 1981/82:2486 av Kerstin Göthberg m. fl. (c, s, m).

De svårigheter som yppats vid tillämpningen av sekretesslagen synes i stor
utsträckning ha koncentrerats till regelsystemet med sekretess mellan
myndigheter, således samma problem som tas upp i de nyss angivna
motionerna. Även om, som anförs i propositionen, kritiken i viss utsträckning
riktats mot resultatet av en felaktig lagtillämpning, kan man enligt
utskottets mening inte blunda för att lagen i vissa hänseenden medfört en
försämring av myndigheternas möjligheter att samarbeta. Svårigheterna har
naturligt nog varit mest framträdande på de områden där ett uppgiftsutbyte
efter en intresseavvägning enligt den s. k. generalklausulen i 14 kap. 3 §
sekretesslagen inte är tillåten, dvs. främst myndigheter inom hälso- och
sjukvården och inom socialtjänsten. Eftersom dessa områden hör till de
absolut mest integritetskänsliga är det också här som de största svårigheterna
att komma till rätta med problemen föreligger.

Propositionen har föregåtts av en inom justitiedepartementet upprättad
promemoria, Sekretesskydd och informationsbehov. Promemorian föranleddes
av den kritik som riktats mot vissa effekter av sekretesslagen. Enligt
vad som anförs i propositionen visade promemorian och remissutfallet av den
att det fanns anledning att överväga några begränsade ändringar i sekretesslagen
men att - som tidigare nämnts - mera omfattande ingrepp i lagen inte
var motiverade. Tvärtom hade enligt propositionen bland remissinstanserna
höjts varnande röster mot förhastade ändringsbeslut.

Som ytterligare skäl till att inte nu föreslå längre gående ändringar i
sekretesslagen pekas i propositionen på det utredningsarbete som pågår i en
arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet (BRÅ) och på yttrandefrihets -

KU 1982/83:12

utredningens uppgift att se över de enskilda sekretessbestämmelsernas
förhållande till meddelarfriheten.

Utskottet har inhämtat att nyssnämnda arbetsgrupp inom BRÅ i början av
1983 kommer att framlägga förslag till vissa uppmjukningar av sekretesslagens
regler om sekretess mellan myndigheter. Även om syftet i första hand är
att öka polisens möjligheter att förebygga och uppdaga brott kan det enligt
vad utskottet erfarit också bli aktuellt med förslag om vissa lättnader av
generell karaktär på området.

Som framgått av det föregående delar utskottet i stor utsträckning de i
motionerna framförda farhågorna för att reglerna om sekretess mellan
myndigheter kan leda till större olägenheter i myndigheternas samarbete än
som motiveras av de intressen sekretessen skall skydda. Propositionens
förslag är ägnat att råda bot på vissa brister i detta hänseende. Ytterligare
förbättringar kan väntas med BRÅ-gruppens förslag. Det finns vidare
anledning anta att rättstillämpningen efter hand skall stabiliseras och leda till
en mindre stelbent tillämpning av lagen.

Det bör i sammanhanget också nämnas, att i speciallagstiftning, främst
inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, har efter det att sekretesslagen
antogs införts regler om uppgiftsskyldighet i olika hänseenden för att
underlätta myndigheternas samarbete.

I nuvarande läge anser utskottet det lämpligt att avvakta de lagändringsförslag
som BRÅ-gruppens arbete kan leda till innan ställning tas till behovet
av ytterligare lättnader i sekretessen mellan myndigheter. Utskottet vill
emellertid redan nu framhålla att särskilt sekretessen mellan hälso- och
sjukvård, socialtjänst och skola behöver ses över ytterligare. En fråga som
kräver en snabb lösning är den som tas upp i motion 1981/82:2486 av Kerstin
Göthberg m. fl. (c, s, m). Genom att förskole- och fritidsverksamhet förts in
under socialtjänsten har sekretess i viss utsträckning kommit att gälla
gentemot den obligatoriska skolan. Någon motsvarande sekretess fanns inte
enligt äldre lagstiftning. Även om sekretessen självfallet inte hindrar att
allmänt sett harmlösa uppgifter om t. ex. förskolebarnen lämnas vidare till
skolan utan särskilt medgivande av vårdnadshavare, kan det nuvarande
regelsystemet givetvis under vissa omständigheter leda till ett hinder i det
nödvändiga samarbetet mellan förskole- och fritidsverksamhet å ena sidan
och den obligatoriska skolan å andra sidan.

Med det anförda, som bör ges regeringen till känna, får motionerna
1980/81:1127, samt 1981/82:208, 476 och 2486 anses besvarade.

En särskild fråga som berörs av propositionens lagändringsförslag är rätten
för hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom socialtjänsten att lämna
uppgift till polis- och åklagarmyndighet om misstanke om brott. En liknande
regel när det gäller vissa brott mot minderåriga infördes på utskottets initiativ
vid antagandet av den nya sekretesslagen. Förslaget innebär, att i 14 kap. 2 §
sekretesslagen införs en regel som ger hälso- och sjukvårdspersonal liksom
socialtjänstpersonal rätt att till polis- och åklagarmyndighet lämna uppgifter

KU 1982/83:12

som angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år.

I propositionen diskuteras tvåårsgränsen särskilt mot bakgrund av att
bl. a. uppgifter om kvinnomisshandel faller utanför lagrummet, t. o. m. om
misshandeln är att anse som grov.

Utskottet vill erinra om att så sent som den 1 januari 1982 fick åklagare
genom lagändring rätt att väcka åtal för misshandel i hemmet även i de fall
där den misshandlade underlåter att själv göra polisanmälan eller tar tillbaka
en sådan anmälan. Vidare bör observeras, att sekretessen inte alltid hindrar
att uppgifter från t. ex. en sjukvårdsinrättning används som bevis i brottmål.
I rättegångsbalken finns nämligen regler som kan ge domstol eller åklagare
rätt att få del av t. ex. en sjukjournal som åberopas som bevis i ett
misshandelsmål. Sekretessen hindrar heller inte att en sakkunnig lämnar
uppgifter till en domstol eller en myndighet som bedriver förundersökning i
brottmål. En läkare som anlitas som sakkunnig under en förundersökning i
ett misshandelsmål för att avge utlåtande om skadorna kan alltså vidarebefordra
sina iakttagelser till polisen eller åklagare.

Enligt utskottets mening kan starka skäl anföras för att öppna möjligheter
för bl. a. hälso- och sjukvårdspersonal att oberoende av kvinnans samtycke
lämna polisen uppgifter som rör misstankar om kvinnomisshandel. En sådan
regel skulle ligga i linje med de liberalare åtalsregler på området som nyligen
införts. Det finns emellertid också nackdelar med en regel av denna
innebörd. Den skulle t. ex. kunna leda till att kvinnor i den utsatta
belägenhet som våldsbrott av närstående innebär, skulle underlåta att söka
läkarhjälp. Som anförts i propositionen kan det heller inte uteslutas att den
som utövat misshandeln skulle försöka hindra kvinnan från att komma under
läkarvård.

Mot bakgrund av det anförda instämmer utskottet i den bedömning som
görs i propositionen. Utskottet är således inte berett att utan ytterligare
överväganden förorda en sänkning av straffminimigränsen i förhållande till
propositionens förslag. Vid denna bedömning har utskottet också beaktat,
att regeln om allmänt åtal för misshandel i hemmet varit i kraft knappt ett år
och att erfarenheterna av denna regels betydelse när det gäller att beivra
kvinnomisshandel således fortfarande är begränsade.

Förslaget till ändring av 14 kap. 2 § sekretesslagen kritiseras av lagrådet,
som i första hand anser att BRÅ-gruppens förslag bör avvaktas innan någon
ändring kommer till stånd. Enligt lagrådet synes en mera genomgripande
ändring av lagstiftningen när det gäller uppgifter från hälso- och sjukvården
och från socialtjänsten vara så angelägen att man kan utgå från att en ny
lagändring kommer att följa inom kort. Lagrådet anser det vara tveksamt om
en sådan reform bör föregripas genom en provisorisk ändring.

Som framgår av det föregående anser också utskottet att sekretessreglerna
inom vårdsektorn behöver ses över. Även om BRÅ-gruppens förslag skulle
leda till acceptabla lösningar på området kan man emellertid inte vänta att

KU 1982/83:12

förslag därom kommer att föreläggas riksdagen tidigare än om ett år. Med
hänsyn främst till vad som anförts vid remissbehandlingen av justitiedepartementets
promemoria synes frågan kräva en snabbare lösning. Utskottet
anser sig därför böra godtaga att lagändringen görs nu även om den måste ses
som ett provisorium.

Lagrådet föreslår vidare att endast anmälan angående misstanke om brott
och inte som föreslås i propositionen uppgift om misstanke om brott skall
kunna lämnas till polisen vid brott där straffminimum är två år. Lagrådet
framhåller bl. a. att en sådan lösning bättre överensstämmer med motsvarande
regel när det gäller brott mot minderårig.

I uttrycket ”uppgift som angår misstanke om brott” ligger enligt utskottets
mening möjligheter till ett mera omfattande uppgiftslämnande än ”anmälan
angående misstanke om brott”. Med den i propositionen föreslagna lydelsen
torde polisen således kunna få del av uppgifter som inte kan anses innefattas
under enbart anmälan, t. ex. journalanteckningar, iakttagelser som personalen
gjort, upplysningar som en målsägande har lämnat, m. m. Med hänsyn
till att det här är fråga om mycket grov brottslighet anser sig utskottet böra
acceptera att ett sådant mera vidsträckt uppgiftslämnande möjliggörs.
Utskottet tillstyrker således propositionens förslag i denna del.

Beträffande frågan om vem inom myndigheten som skall pröva om
uppgifter skall lämnas ut till bl. a. polisen förordar lagrådet att prövningen
skall ankomma på den berörda myndigheten och inte på någon enskild
befattningshavare.

Det ligger enligt utskottets mening i sakens natur att prövning av
hithörande frågor som regel sker på ”hög nivå”. Utskottet vill erinra om att
enligt 15 kap. 6 § sekretesslagen skall prövningen i tveksamma fall
hänskjutas till myndigheten om det kan ske utan omgång. Med hänsyn härtill
och till att det kan förekomma fall när den enskilde befattningshavaren måste
bryta sekretessen - exempelvis när en misstänkt brottsling uppsöker ett
sjukhus nattetid - anser utskottet propositionens lösning vara att föredra.

Utskottet ansluter sig i övrigt till de lagändringsförslag som lagrådet lagt
fram. Dessa är i huvudsak av redaktionell natur. Utskottet delar den
uppfattning som kommit till uttryck i propositionen att den föreslagna regeln
om sekretess i förhållande till utländsk myndighet förefaller fylla ett behov.
Lagrådets invändning om bristande remissbehandling kan enligt utskottets
mening bemötas med att en motsvarande bestämmelse om än med en något
annorlunda konstruktion fanns med i promemorian ”Handlingssekretess och
tystnadsplikt” som blev föremål för en omfattande remissbehandling.
Bestämmelsen lämnades därvid i stort sett utan erinran.

Motion 1980/81:865 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
syftar till ett klarläggande om att den särskilda elevvård som bedrivs av
skolpsykolog och skolkurator skall bedömas som självständig verksamhet i
förhållande till elevvården i övrigt. Samma problem har tagits upp av

2 Riksdagen 1982/83. 4 sami. Nr 12

KU 1982/83:12

Sveriges psykologförbund både vid en uppvaktning inför utskottet och i en
skrivelse till utskottet.

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som kommit till uttryck i
propositionen att det bortsett från skolhälsovården mera sällan torde
förekomma en organisatorisk uppdelning på olika inbördes självständiga
verksamhetsgrenar inom skolans område. Innebörden härav är att t. ex. en
skolkurator som i sin verksamhet fått del av hemliga uppgifter om en elev kan
lämna uppgiften vidare till t. ex. elevens klassföreståndare. I vilken
omfattning detta skall ske blir givetvis en bedömningsfråga från fall till fall.
Bestämmelsen innebär inte någon skyldighet att vidarebefordra hemliga
uppgifter. Det är närmast en etisk fråga när så skall ske. Enligt utskottets
mening kan man utgå från att en skolkurator eller psykolog enbart för hemlig
information vidare i de fall där den bedöms ha väsentlig betydelse för elevens
skolsituation.

Med det anförda får motionen anses besvarad.

Förslaget i proposition 1981/82:186 att utvidga sekretesskyddet vid de
allmänna försäkringskassorna, riksförsäkringsverket och försäkringsdomstol
till att under vissa omständigheter också gälla gentemot den försäkrade själv
accepteras inte i motion 1981/82:2496 av Lars Werner m. fl. (vpk).
Motionärerna ställer sig också kritiska till förslaget att hos dessa myndigheter
införa ett anonymitetsskydd för anmälare i vårdfall.

Samma lagbestämmelser som nu föreslås införda på försäkringsområdet
gäller f. n. för motsvarande uppgifter inom hälso- och sjukvården (7 kap. 3 §
sekretesslagen) och vad beträffar enskilds anmälan eller utsaga också inom
socialtjänsten (7 kap. 6 § sekretesslagen).

Vid riksbehandlingen av propositionen med förslag till sekretesslagen
(1979/80:2) behandlade utskottet en motion (fp), vari yrkades avslag på
förslaget att sekretessen under vissa omständigheter skulle enligt huvudregeln
i 14 kap. 4 § sekretesslagen gälla också mot den som sekretessen avsåg
att skydda (KU 1979/80:37 s. 24). Utskottet avstyrkte motionen med
motiveringen att en sådan regel inte kunde undvaras med hänsyn till
patientens bästa. Utskottet underströk dock att bestämmelsen inte borde
tillämpas annat än i särskilda undantagsfall.

Mot bakgrund av den försiktiga hållning utskottet sålunda intagit i fråga
om sekretessens giltighet mot den enskilde själv kan det synas betänkligt att
utsträcka en sådan ordning till ytterligare områden. Den utredning som
föregått propositionens förslag visar emellertid enligt utskottets mening, att
det finns ett påtagligt behov av den föreslagna utvidgningen, som erhållit
samma restriktiva utformning som 7 kap. 3 och 6 §§ sekretesslagen.
Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag och avstyrker motion
1981/82:2496.

Motionerna 1980/81:650 av Hilding Johansson m. fl. (s) och 1981/82:1590
av Olof Palme m. fl. (s) tar upp frågan om sekretess för produktregister och, i
ärende enligt lagstiftningen om arbetsmiljö.

KU 1982/83:12

Utskottet har erfarit att frågan om en lättnad i sekretessen för berörda
ärendekategorier är under beredning i jordbruksdepartementet. Avsikten är
att sekretessfrågorna på området skall bli föremål för utredning under våren
1983. Utredningsdirektiv skall enligt vad som uppgivits utfärdas av regeringen
inom kort. Utredningsarbetet förutsätts bedrivas skyndsamt så att förslag
kan föreläggas riksdagen under 1983/84 års riksmöte.

Enligt utskottets mening tillgodoses motionernas syfte av de initiativ som
regeringen avser att ta för att uppnå en lättnad i sekretessen på berörda
områden. Utskottet finner därför inte skäl att föreslå riksdagen att i
förevarande sammanhang ändra de aktuella stadgandena i sekretesslagen.
Motionerna får anses besvarade med vad utskottet anfört.

Frågan om utfärdande av tillämpningsföreskifter för sekretesslagen tas upp
i motion 1980/81:1111 av Ylva Annerstedt och Margareta Andrén (båda
fp).

Utskottet har inhämtat att några myndigheter numera har utgett egna
kommentarer till sekretesslagen, där de bestämmelser som resp. myndighet
särskilt kommer i beröring med i sin verksamhet kommenteras. Sådana
kommentarer, som i viss utsträckning har karaktären av s. k. allmänna råd,
har t. ex. ut getts av arbetsgivarverket, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, domstolsverket och vapenfrinämnden.

Vid behandlingen av propositionen med förslag till ny sekretesslag
underströk utskottet vikten av informationsinsatser från regeringens sida om
sekretesslagens innehåll (KU 1979/80:37 s. 20). En omfattande informationsverksamhet
har också kommit till stånd, i första hand genom tjänstemän i
justitiedepartementet. I linje härmed ligger enligt utskottets mening av
myndigheterna själva utarbetade allmänna råd till ledning för de offentliga
funktionärerna vid tillämpningen av sekretesslagen. Utskottet anser således
att det är mycket värdefullt om myndigheterna tar sådana initiativ. Det bör
emellertid framhållas att allmänna råd inte befriar befattningshavaren från
att självständigt pröva varje enskilt fall där en sekretessfråga aktualiseras.
Det är därför viktigt att framhålla, att av myndigheterna utarbetade
allmänna råd aldrig får tillmätas den betydelse som en författning har.

Genom att ett antal myndigheter numera utgett allmänna råd angående
tillämpningen av sekretesslagen får motionen, som väcktes redan i januari
1981, i huvudsak anses tillgodosedd.

Utskottet vill tillägga, att sekretesslagen endast i begränsad omfattning
innehåller bemyndiganden till regeringen att meddela närmare föreskrifter
om sekretess. Med stöd av dessa bemyndiganden har regeringen utfärdat
sekretessförordningen (1980:657).

Frågan huruvida sekretessen i vapenfriärenden omfattar uppgifter om
politiska åsikter behandlas i motion 1980/81:1115 av Kurt Ove Johansson och
Lars-Erik Lövdén (båda s).

Sekretessen enligt 7 kap. 12 § sekretesslagen avser bl. a. uppgifter om
enskilds personliga förhållanden i ärenden angående vapenfri tjänst.

KU 1982/83:12

Begreppet personliga förhållanden har en mycket vidsträckt innebörd i
sekretesslagen. Enligt vad som uttalades i propositionen med förslag till
sekretesslag (1979/80:2 s. 84) omfattar uttrycket så vitt skilda förhållanden
som t. ex. en persons adress eller yttringar av ett psykiskt sjukdomstillstånd.
Det var enligt propositionen knappast nödvändigt att göra en analys av
begreppet utan betydelsen av det måste givetvis bestämmas med ledning av
vanligt språkbruk. I propositionen förutsattes att några svårigheter i detta
hänseende vid tillämpningen knappast skulle uppkomma.

I den mån uppgiften om politiska åsikter framkommer i ett vapenfriärende
råder det mot bakgrund av det anförda enligt utskottets mening inte något
tvivel om att sådana uppgifter är hänförliga till vederbörandes personliga
förhållanden.

I förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 s. 206) synes bl. a. den
omständigheten att det i vapenfriärenden kan komma att redovisas uppgifter
om enskilds politiska uppfattning ha legat till grund för att man på detta
område införde ett sekretesskydd, som tidigare saknats. Det framhölls också
i propositionen, att det intresse av offentlig insyn i vapenfriärenden, som
obestridligen föreligger, borde kunna tillgodoses i första hand genom att
besluten undantas från sekretessen.

Utskottet delar den uppfattning som kan utläsas av propositionen att
uppgifter om politiska åsikter kan vara särskilt integritetskänsliga. Detta är
en uppfattning som står i samklang med regeringsformens förbud för det
allmänna att tvinga någon att ge till känna sin politiska åskådning.

Det anförda leder enligt utskottets mening till att uppgifter i vapenfriärenden
om sökandens politiska åsikter som regel bör vara hemliga. Detta
måste gälla inte bara när den politiska uppfattningen direkt dokumenteras
utan också när den kan utläsas indirekt via andra åsiktsyttringar.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att det finns behov av ett
förtydligande av lagtexten på sätt som förordats i motionen. Motionen får
anses besvarad med vad utskottet anfört.

I motion 1981/82:377 av Björn Körlof och Bertil Lidgård (båda m) yrkas
sekretess för vapenregister, t. ex. hos polisen och hos hemvärnet. Bakgrunden
till motionsyrkandet är den stora omfattningen av vapenstölder.

Med hänsyn till bl. a. att sekretess på ifrågavarande område inte tidigare
förekommit har utskottet inhämtat rikspolisstyrelsens yttrande över motionen.
Styrelsen har tillstyrkt att sekretess införs för ifrågavarande uppgifter
och därvid åberopat den oroväckande omfattningen av vapenstölder.

Utskottet är inte berett att utan mera ingående överväganden införa
sekretess på ett område där sekretess inte tidigare aktualiserats. Frågan kan
enligt utskottet mening lämpligen övervägas i anslutning till departementsbehandlingen
av BRÅ-gruppens förslag. Med det anförda avstyrks motionsyrkandet.

KU 1982/83:12

Motion 1981/82:475 av Stina Eliasson och Margit Odelsparr (båda c) tar
upp frågan om sekretess för tillsynsmyndighet i konkurs.

Genom lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1980 har kronofogdemyndigheterna
övertagit tillsynsuppgifterna i konkurs. Dessa ålåg tidigare
rättens ombudsman. För dennes vidkommande gällde att handlingar som
inte lämnades vidare till konkursdomaren, t. ex. kvartalsräkningar, inte var
allmänna och således inte tillgängliga för allmänheten. Dock gällde den
väsentliga inskränkningen att såväl borgenärer som gäldenärer var tillförsäkrade
rätt att ta del av redovisningshandlingar som getts in till rättens
ombudsman, vilken också var skyldig att på begäran av borgenär eller
gäldenär meddela upplysningar om konkursboet och dess förvaltning.

De nya reglerna innebär att tillsynsmyndigheten liksom konkursförvaltaren
är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och dess
förvaltning till bl. a. borgenären och gäldenären.

Frågan om sekretess för uppgifter hos tillsynsmyndighet i konkurs
diskuterades ingående i proposition 1979/80:2 och tas upp till behandling
också i den nu aktuella propositionen 1981/82:186. Utskottet lämnade vid
behandlingen av förstnämnda proposition förslaget att inte införa någon
sekretess för dessa ärenden utan erinran. Utskottet instämmer fortfarande i
bedömningen att en sekretessregel till skydd för ifrågavarande uppgifter
troligen skulle bli mindre verkningsfull med hänsyn till den rätt till insyn i
konkursförvaltningen som enligt förslaget tillkommer samtliga borgenärer
och gäldenärer. Av betydelse i sammanhanget är självfallet också att samma
uppgifter i stor utsträckning finns hos konkursdomaren, där det inte
ifrågasätts annat än att de skall vara offentliga. Utskottet vill tillägga att
konkurslagskommittén väntas avge sitt slutbetänkande våren 1983. Det finns
enligt utskottets mening anledning anta att sekretessfrågorna kommer att
övervägas på nytt vid regeringens behandling av kommittéförslaget. På
grund av det anförda avstyrker utskottet motionen.

I motion 1981/82:479 av Pär Granstedt m. fl. (c) begärs en översyn av
sekretessreglerna för att möjliggöra en förbättrad insyn i företag som vill ha
en förmån av samhället, t. ex. dispens från en lagregel. Som exempel anges i
motionen ärenden angående dispens från lagen (1979:487) om förbud mot
investeringar i Sydafrika och Namibia.

Som anförs i motionen föreligger det enligt p. 7 i bilagan till sekretessförordningen
(1980:657) jämfört med 8 kap. 6 § sekretesslagen sekretess i
verksamhet som avser utredning, planering, tillståndsgivning och tillsyn som
handhas av kommerskollegium. Sekretess gäller i första hand för enskilds
affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat om det
kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs.

Det viktigaste syftet med sekretesskyddet enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen
är att undvika konkurrensnedsättande eller andra negativa effekter på
näringslivet genom samhällets olika tillsyns- och planeringsfunktioner. Vid
behandlingen av propositionen med förslag till ny sekretesslag pekade
3 Riksdagen 1982183. 4 sami. Nr 12

KU 1982/83:12

utskottet (KU 1979/80:37 s. 29) på de svåra problem som lagstiftaren ställs
inför när det gäller att göra en avvägning mellan olika motstridiga intressen -å ena sidan den viktiga kontroll som ligger i insyn i den offentliga
verksamheten och å andra sidan den enskildes berättigade krav på att inte
förorsakas ekonomiska förluster vid fullgörande av sin uppgiftsskyldighet
gentemot det allmänna. Utskottet konstaterade att de avvägningar som
gjorts i propositionen i huvudsak byggde på gällande rätt och fick accepteras
mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter.

Det i motionen angivna exemplet pekar enligt utskottets mening på
svårigheter av det slag som utskottet avsåg med sitt nu återgivna uttalande.
Utskottet kan således instämma i att vissa skäl kan tala för att öka
insynsmöjligheterna när det gäller företag som begär en särskild förmån av
samhället, t. ex. en dispens från gällande lagstiftning. Utskottet är emellertid
inte berett att på grundval av hittills vunna erfarenheter förorda en ändring
av sekretesslagstiftningen i detta hänseende. Motionen avstyrks följaktligen.

Motion 1981/82:2405, yrkande 15, tar sikte på myndigheternas diarieföring.
Det är två olika problem som behandlas i motionen, nämligen dels
möjligheterna att ändra en redan diarieförd uppgift, dels bruket av
personnummer i diarier.

Beträffande möjligheterna att ändra redan diarieförd uppgift bör framhållas,
att ett diarium blir en allmän handling redan när det färdigställts för
införande av uppgifter. En införd uppgift får följaktligen aldrig raderas bort.
Däremot är det naturligtvis inte något som hindrar att man ändrar en redan
införd felaktig uppgift. En förutsättning härför är dock att den felaktiga
uppgiften fortfarande är klart avläsbar. Detta gäller såväl manuella som
dataförda register.

Enligt den nu gällande lydelsen av 15 kap. 2 § sekretesslagen skall
beträffande handling som registreras av registret framgå följande:

1) datum då handlingen kom in eller upprättades,

2) diarienummer eller annan beteckning som har åsatts handlingen,

3) i förekommande fall från vem handlingen kommit in eller till vem den
har expedierats,

4) i korthet vad handlingen rör.

Uppgifter enligt p. 3 och 4 kan utelämnas eller särskiljas om det behövs för
att registret i övrigt skall kunna företes för allmänheten.

I förarbetena (prop. 1979/80:2 s. 358) är inte frågan om vad som närmare
avses med p. 3 kommenterad på annat sätt än att det anses uppenbart att en
handlings avsändare, ingivare eller mottagare i vissa fall kan behöva
hemlighållas av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse.

Enligt utskottets mening ligger det i sakens natur att p. 3 avser namnet på
den som ingett handlingen eller till vem den har expedierats. Upprätthållandet
av offentlighetsprincipen kräver givetvis att den som efterfrågar en
handling skall kunna precicera sina önskemål på ett sådant sätt att

KU 1982/83:12

myndigheten har praktiska möjligheter att ta fram handlingen.

Ett vanligt sätt att identifiera en handling är självfallet att uppge namnet på
den som står som ingivare av handlingen. I den mån det förekommer
databaserade diarier där myndigheterna använder sig av personnummer i
stället för av namn måste det enligt utskottets mening åligga myndigheten att
för allmänheten tillhandahålla någon form av nyckel till registret så att det
blir möjligt att med angivande av en namnuppgift få en begärd uppgift. Detta
följer i första hand av regeln i 15 kap. 9 § sekretesslagen att myndigheter som
i sin verksamhet använder sig av automatisk databehandling skall ordna
denna med beaktande av offentlighetsprincipen.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att utskottet vid behandlingen av
prop. 1981/82:37 om offentlighetsprincipen och ADB (KU 1981/82:21) med
anledning av en socialdemokratisk motion framhöll vikten av en uppföljning
från statsmakternas sida av utvecklingen på ADB-området från i första hand
offentlighetssynpunkt. Enligt utskottets mening kunde ifrågasättas om inte
såväl statskontoret som datainspektionen borde tas i anspråk för övervakningsuppgifterna
med hänsyn till dessa myndigheters olika kompetens. Vad
utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna. Regeringen utfärdade
därefter förordningarna SFS 1982:272 och 273.1 den förstnämnda ändrades
statskontorets instruktion så att i statskontorets uppgifter också ingår att
inom ramen för tillgängliga resurser lämna statliga myndigheter råd och
upplysningar i sådana frågor om automatisk databehandling som avses i 15
kap. 9 § sekretesslagen. Samtidigt ålades statskontoret att i nyssnämnda
verksamhet samråda med datainspektionen i den utsträckning det behövs
med hänsyn till inspektionens uppgifter enligt datalagen. I SFS 1982:273
föreskrivs, att en myndighet vid utveckling av ADB och annan rationaliseringsverksamhet
så tidigt som möjligt bör samråda med statskontoret och att
samrådet också bör avse fråga enligt 15 kap. 9 § sekretesslagen.

Mot bakgrund av det anförda förutsätter utskottet att de i motionen
upptagna problemen blir föremål för fortlöpande uppmärksamhet. Vad
utskottet uttalat bör ges regeringen till känna. Motionen får anses besvarad
härmed.

De i proposition 1981/82:186 framlagda lagförslagen bör träda i kraft den 1
januari 1983.

Utskottet har inget att erinra mot de förslag till ändringar i sekretesslagen
som läggs fram i proposition 1982183:64.

Utskottet hemställer

1. beträffande sekretess mellan myndigheter

a) att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:186 antar de i
bilaga 1-5 framlagda förslagen dels till ändrad lydelse av 14 kap.
2 § sekretesslagen, dels till 14 a § i lagen (1950:382) om svenskt
medborgarskap, 7 a § i lagen (1980:11) om tillsyn över hälsooch
sjukvårdspersonalen m. m., 19 a § och 84 a § i utlännings Rättelse:

S. 23, rad 25 Står: 1982:973 Rättat till: 1982/273

S. 24, i mom. 9 Står: 1981/82:479 Rättat till: 1981/82:475

KU 1982/83:12

lagen (1980:376) samt dels till ändrad lydelse av 66 § socialtjänstlagen
(1980:620),

b) att riksdagen avslår propositionens förslag till ändrad lydelse
av 15 kap. 5 § sekretesslagen,

c) att riksdagen med anledning av motionerna 1980/81:1127
samt 1981/82:208, 476 och 2486 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna
besvarade härmed,

2. beträffande sekretess hos allmänna försäkringskassor m. fl.
myndigheter

att riksdagen med bifall till proposition 1981/82:186 och med
avslag på motion 1981/82:2496 antar det i bilaga 1 intagna
förslaget till ändrad lydelse av 7 kap. 7 § sekretesslagen,

3. beträffande proposition 1981/82:186 i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen antar de i bilaga 1-5
intagna lagförslagen i de delar som inte omfattas av mom. 1 och
2,

4. beträffande sekretess mellan olika verksamhetsgrenar inom
samma myndighet

att riksdagen förklarar motion 1980/81:865 besvarad med vad
utskottet anfört,

5. beträffande sekretess för produktregister och i ärenden enligt
lagstiftningen om arbetsmiljö

att riksdagen förklarar motionerna 1980/81:650 och 1981/
82:1590 besvarade med vad utskottet anfört,

6. beträffande tillämpningsföreskrifter för sekretesslagen

att riksdagen förklarar motion 1980/81:1111 besvarad med vad
utskottet anfört,

7. beträffande sekretess i vapenfriärenden

att riksdagen förklarar motion 1980/81:1115 besvarad med vad
utskottet anfört,

8. beträffande sekretess för vapenregister

att riksdagen avslår motion 1981/82:377, yrkande 1,

9. beträffande sekretess för tillsynsmyndighet i konkurs
att riksdagen avslår motion 1981/82:475,

10. beträffande ökad insyn i företag

att riksdagen avslår motion 1981/82:479,

11. beträffande myndigheternas diarieföring

att riksdagen med anledning av motion 1981/82:2405, yrkande
15, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt förklarar motionen besvarad härmed,

KU 1982/83:12

12. beträffande proposition 1982/83:64

att riksdagen antar de i propositionen intagna lagförslagen.

Stockholm den 7 december 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove Johansson (s),
Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c),
Sture Thun (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ingvar Björk (s), Gunnar Nilsson i
Eslöv (s), Lars Ernestam (fp) och Hans Petersson i Hallstahammar
(vpk).

Reservationer

1. av Hans Petersson i Hallstahammar (vpk) som ansett att utskottet
beträffande sekretesskyddet vid de allmänna försäkringskassorna, riksförsäkringsverket
och försäkringsdomstol

dels i det stycke på s. 18 som börjar ”Mot bakgrund av” och slutar ”motion
1981/82:2496” bort anföra följande:

Huvudregeln enligt sekretesslagen är att sekretess till skydd för enskild
inte gäller i förhållande till den enskilde själv. Detta är en mycket viktig
rättssäkerhetsgaranti. Den enskilde måste i olika sammanhang ha möjlighet
att kontrollera om de uppgifter som myndigheterna har om honom är
korrekta. Mot denna bakgrund intog utskottet en restriktiv hållning vid
införandet av bestämmelsen i 7 kap. 3 § sekretesslagen om sekretessens
giltighet mot den enskilde själv inom hälso- och sjukvården.

Enligt utskottets mening kan man inte acceptera att denna regel utvidgas
till flera myndigheter. På sjukförsäkringsområdet gör sig allmänhetens
behov av kontrollmöjligheter särskilt gällande med hänsyn framför allt till att
den enskildes insyn de facto begränsats av datoriseringen. Det är just på
socialförsäkringsområdet som den enskilde enligt vad erfarenheterna visar
har särskilt svårt att hävda sig. Den begränsning i patientens insynsmöjligheter
som propositionens förslag innebär ter sig dessutom stötande med
hänsyn till att frågan skall bedömas av t. ex. försäkringskassepersonal.

På grund av det anförda godtar utskottet inte förslaget till ändring av 7 kap.
7 § sekretesslagen. Utskottet tillstyrker således yrkandet i motion 1981/
82:2496.

KU 1982/83:12

dels att utskottets hemställan under p. 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande sekretessen vid allmänna försäkringskassor m. fl.
att riksdagen med bifall till motion 1981/82:2496 och med avslag
på proposition 1981/82:186 i motsvarande del avslår det i bil. 1
intagna förslaget till ändring av 7 kap. 7 § sekretesslagen.

2. av Anders Björck (m), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Gunnar
Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c), Elisabeth Fleetwood (m) och
Lars Ernestam (fp), vilka ansett

dels att utskottet beträffande sekretess för vapenregister i stället för sista
stycket på s. 20 bort anföra följande:

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförts i motionen och i
rikspolisstyrelsens yttrande att de ökande vapenstöldema aktualiserar en
sekretessregel på området. Frågan bör enligt utskottets mening tas upp i
anslutning till departementsbehandlingen av BRÅ-gruppens förslag. Detta
bör ges regeringen till känna. Motionsyrkandet får anses besvarat härmed.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande sekretess för vapenregister

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört och förklarar motion 1982/83:377, yrkande 1,
besvarad härmed.

KU 1982/83:12

Bilaga 1

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 §, 7 kap. 7 §, 9 kap. 4 och 8 §§, 14 kap.
2 § samt 15 kap. 8 § sekretesslagen (1980:10g)1 skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

l kap

3 §

Gäller enligt denna lag sekretess för uppgift som förekommer hos viss
myndighet, får uppgiften inte röjas för annan myndighet i andra fall än som
anges i denna lag eller i lag eller förordning till vilken denna lag
hänvisar.

Vad som sägs om myndighet i
denna paragraf, 5 §, 13 och 14 kap.
samt i särskilda bestämmelser i denna
lag om överföring av sekretess
mellan myndigheter gäller också i
förhållandet mellan olika verksamhetsgrenar
inom samma myndighet,
när de är att betrakta som självständiga
i förhållande till varandra.

Vad som sägs om myndighet i
första stycket, 5 §, 13 och 14 kap.
samt i särskilda bestämmelser i denna
lag om överföring av sekretess
mellan myndigheter gäller också i
förhållandet mellan olika verksamhetsgrenar
inom samma myndighet,
när de är att betrakta som självständiga
i förhållande till varandra.

Uppgift för vilken sekretess gäller
enligt denna lag får inte röjas för
utländsk myndighet eller mellanfolklig
organisation annat än om utlämnande
sker i enlighet med särskild
föreskrift därom i lag eller förordning
eller om uppgiften i motsvarande fall
skulle få utlämnas till svensk myndighet
och det enligt den utlämnande
myndighetens prövning står klart, att
det är förenligt med svenska intressen
att uppgiften lämnas till den utländska
myndigheten eller mellanfolkliga
organisationen.2

7 kap.

7 §

Sekretess gäller hos allmän försäkringskassa, riksförsäkringsverket och
försäkringsdomstol i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäkring eller
arbetsskadeförsäkring eller om annan jämförbar ekonomisk förmån för
enskild, för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom

1 Lagen omtryckt 1980:880.

2 Redaktionell ändring i förhållande till proposition 1981/82:186.

KU 1982/83:12

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

närstående lider men om uppgiften röjs. Samma sekretess gäller hos annan
myndighet på vilken det ankommer att handlägga ärende enligt lagstiftning
som nu har nämnts. I fråga om myndighet som anges i 8 § gäller dock
bestämmelserna där.

Sekretessen enligt första stycket
gäller också iförhållande till en vårdeller
behandlingsbehövande själv i
fråga om uppgift om hans hälsotillstånd,
om det med hänsyn till ändamålet
med vården eller behandlingen
är av synnerlig vikt att uppgiften inte
lämnas till honom.

Sekretess gäller hos myndighet
som avses i första stycket för anmälan
eller annan utsaga av enskild om
någons hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det kan
antas att fara uppkommer för att den
som har gjort anmälan eller avgivit
utsagan eller någon honom närstående
utsätts för våld eller annat allvarligt
men om uppgiften röjs.

Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som
föreskrivs i lagstiftningen om allmän försäkring.

I fråga om uppgift i allmän hand- I fråga om uppgift i allmän handling
gäller sekretessen i högst sjuttio ling gäller sekretessen i högst sjuttio

år. år eller, i fall som avses i tredje

stycket, i högst femtio år.

9 kap.

4 §

Sekretess gäller i sådan särskild Sekretess gäller i sådan särskild

verksamhet hos myndighet som verksamhet hos myndighet som

avser framställning av statistik samt, avser framställning av statistik samt,

i den utsträckning regeringen före- i den utsträckning regeringen föreskriver
det, i annan därmed jämför- skriver det, i annan därmed jämförbar
undersökning, som utförs av bar undersökning, som utförs av

myndighet, för uppgift som avser myndighet, för uppgift som avser

enskilds personliga eller ekono- enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden och som kan miska förhållanden och som kan

hänföras till den enskilde. Uppgift i hänföras till den enskilde. Uppgift i

företagsregister, uppgift som avser företagsregister, uppgift som avser

avliden, uppgift som behövs för avliden, uppgift som behövs för

forskningsändamål och uppgift, som forskningsändamål, uppgift som avinte
genom namn, annan identitets- ser personal- och lönestatistik och

beteckning eller därmed jämförbart uppgift, som inte genom namn,

förhållande är direkt hänförlig till annan identitetsbeteckning eller

den enskilde, får dock lämnas ut, om därmed jämförbart förhållande är

KU 1982/83:12

Nuvarande lydelse

Av utskottet föreslagen lydelse

det står klart att uppgiften kan röjas direkt hänförlig till den enskilde, får

utan att den som uppgiften rör eller dock lämnas ut, om det står klart att

någon honom närstående lider skada uppgiften kan röjas utan att den som

eller men. uppgiften rör eller någon honom

närstående lider skada eller men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år,
såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst
tjugo år.

9 kap.

8 §

Sekretess gäller inom postverket för uppgift som angår särskild postförsändelse.
Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan
uppgift lämnas till den som är försändelsens avsändare eller mottagare.
Sekretess gäller inom postverket även för uppgift om enskilds förbindelse
med postgirorörelsen eller bank.

Sekretess gäller inom televerket för uppgift som angår särskilt telefonsamtal
eller annat telemeddelande. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse,
får dock sådan uppgift lämnas till den som har tagit del i
telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets avsändare eller mottagare
eller som innehar apparat som har använts för telemeddelandet.

Sekretess gäller hos postverket, Sekretess gäller hos postverket,

televerket och annan myndighet som
handhar allmän samfärdsel för uppgift
som angår enskilds förbindelse
med samfärdselverksamheten och
som inte avses i första eller andra
stycket, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den
enskilde lider skada eller men. Sekretessen
hos postverket för uppgift
om enskilds adress gäller dock
endast, om det kan antas att röjande
av uppgiften skulle medföra fara för
att någon utsätts för övergrepp eller
annat allvarligt men.

Sekretess gäller vidare för uppgift vid särskild sambandstjänst inom
totalförsvaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstående utväxlar
på allmänt telenät.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligt första stycket
tredje meningen och tredje stycket i högst tjugo år.

14 kap.

2 §

Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas till
myndighet, om uppgiften behövs där för

1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande
från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten
mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där
uppgiften förekommer,

4 Riksdagen 1982/83. 4 sami. Nr 12

KU 1982/83:12

Nuvarande lydelse

Av utskottet föreslagen lydelse

2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften
förekommer, eller

3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande
av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning i
brottmål.

Sekretess enligt 7 kap. 1 och 4 §§
hindrar inte, att anmälan görs till
åklagarmyndighet eller polismyndighet
angående misstanke om brott
enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken
mot den som inte fyllt aderton år
eller att uppgift som angår misstanke
om brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två är,
lämnas till en sådan myndighet.

15 kap.1

Mot beslut varigenom myndighet
har avslagit annan myndighets begäran
att få ta del av handling får talan
föras genom besvär. Sådan talan förs
i samma ordning som gäller i fråga
om besvär enligt 7 §. Har beslutet
meddelats av statlig myndighet, förs
dock talan av annan statlig myndighet
genom besvär hos regeringen.

Mot beslut varigenom myndighet
har avslagit annan myndighets begäran
att få ta del av handling eller pä
annat sätt få del av uppgift får talan
föras genom besvär. Sådan talan förs
i samma ordning som gäller i fråga
om besvär enligt 7 §. Har beslutet
meddelats av statlig myndighet, förs
dock talan av annan statlig myndig -

het genom besvär hos regeringen.

Första stycket gäller inte för beslut av riksdagen, regeringen, högsta
domstolen eller regeringsrätten.

Har i lag eller förordning meddelats bestämmelse som avviker från
föreskrifterna i första stycket, gäller den bestämmelsen.

I fråga om beslut som har meddelats av myndighet som lyder under
riksdagen är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Förslaget i proposition 1981/82:186 till ändrad lydelse av 15 kap. 5 § utgår.

KU 1982/83:12

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs att i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap1

skall införas en ny paragraf, 14 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

14 a §2

Socialnämnden skall på begäran
av den centrala utlänningsmyndigheten
eller en polismyndighet lämna ut
uppgifter om en utlännings personliga
förhållanden, om uppgifterna
behövs i ett ärende om svenskt medborgarskap.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Lagen omtryckt 1979:139.

2 Paragrafen omnumrerad i förhållande till förslaget i proposition 1981/82:186.

KU 1982/83:12

Bilaga 3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal
m. fl.

Härigenom föreskrivs att i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m. fl. skall införas en ny paragraf, 7 a §, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

7 a §

Utöver vad som annars följer av lag
eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonal
skyldig att lämna ut

1. uppgift om huruvida någon vistas
på en sjukvårdsinrättning, om
uppgiften för särskilt fall begärs aven
domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet,
kronofogdemyndighet
eller folkbokföringsmyndighet,

2. uppgift som behövs för en rättsmedicinsk
undersökning,

3. uppgift som socialstyrelsens råd
för vissa rättsliga sociala och medicinska
frågor behöver för sin verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

KU 1982/83:12

Bilaga 4

Förslag till

Lag om ändring i utlänningslagen

Härigenom föreskrivs att i utlänningslagen (1980:376) skall införas två nya

paragrafer, 19 a § och 84 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Av utskottet föreslagen lydelse

19 a §'

Socialnämnden skall på begäran
av statens invandrarverk eller en
polismyndighet lämna ut uppgifter
om en utlännings personliga förhållanden,
om uppgifterna behövs i ett
ärende om uppehållstillstånd.

84 a §'

Socialnämnden skall på begäran
av en polismyndighet lämna ut uppgifter
om en utlännings adress, om
uppgifterna behövs för verkställighet
av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Paragrafen omnumrerad i förhållande till förslaget i proposition 1981/82:186.

KU 1982/83:12

Bilaga 5

Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att 66 § socialtjänstlagen (1980:620) skall ha nedan
angivna lydelse.

Av utskottet föreslagen lydelse
66 §

Nuvarande lydelse

Av 1 kap. 5 § sekretesslagen
(1980:100) framgår att socialnämnden
utan hinder av sekretess kan
polisanmäla brott som hindrar
nämndens verksamhet. Detsamma
gäller enligt 14 kap. 2 § tredje stycket
samma lag beträffande vissa
brott som riktar sig mot underåri ga -

Av . 1 kap. 5 § sekretesslagen
(1980:100) framgår att socialnämnden
utan hinder av sekretess kan
polisanmäla brott som hindrar
nämndens verksamhet. Detsamma
gäller enligt 14 kap. 2 § tredje stycket
samma lag beträffande vissa
brott som riktar sig mot underåriga.
Av den sistnämnda bestämmelsen
följer också att sekretess inte hindrar
att uppgift, som angår misstanke om
brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i tvä år,
lämnas till en åklagarmyndighet eller
polismyndighet.

Från socialtjänsten skall utan hinder
av sekretess lämnas uppgift om
huruvida någon vistas i ett hem för
vård eller boende, om uppgiften för
särskilt fall begärs av en domstol,
åklagarmyndighet, polismyndighet,
kronofogdemyndighet eller folkbokföringsmyndighet.
1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 Redaktionell ändring i förhållande till proposition 1981/82:186.

KU 1982/83:12

Bilaga 6

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde
1982-05-13

Närvarande: justitierådet Fredlund, regeringsrådet Brodén, justitierådet
Palm.

Enligt lagrådet den 20 april 1982 tillhandakommet utdrag av protokoll vid
sammanträde samma dag med riksdagens konstitutionsutskott har utskottet
beslutat inhämta lagrådets yttrande över proposition 1981/82:186 angående
ändring i sekretesslagen (1980:100), m. m.

De i propositionen framlagda lagförslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Sigurd Heuman.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

1. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

1 kap.

3 §

I förevarande paragraf föreslås i tredje stycket en regel om sekretess i
förhållande till utländsk myndighet och mellanfolklig organisation. Enligt
den föreslagna regeln får uppgift, för vilken sekretess gäller enligt
sekretesslagen, inte röjas för sådan myndighet eller organisation annat än om
utlämnande sker enligt föreskrift i lag eller förordning eller om utlämnande
är förenligt med svenska intressen.

Uppgiftsutbyte mellan svenska myndigheter, å ena, samt utländska
myndigheter och mellanfolkliga organisationer, å andra sidan, förekommer
på många skiftande områden och handhas av myndigheter på skilda nivåer.
Den nu föreslagna bestämmelsen är, frånsett fall då uppgiftslämnandet är
specialreglerat i lag eller förordning, allmänt hållen. I motiven är ämnet för
lagstiftningen sparsamt belyst. Remissbehandling har inte skett. Dessa
förhållanden gör, att det är svårt att bedöma vilka konsekvenser förslagets
genomförande kan få. Utan remissbehandling ökar givetvis risken för att
oförutsedda störningar kan inträffa på områden, där utbytet av uppgifter
med utländska myndigheter och internationella organisationer hittills
fungerat tillfredsställande utan någon reglering. Det går inte heller att bortse
från risken att sekretessbelagt material lämnas ut i strid mot utrikespolitiska
intressen och utan att utrikesdepartementet tillfrågats.

För den händelse lagstiftning i ämnet likväl finnes böra ske utan att frågan
utreds ytterligare, vill lagrådet i det följande framföra några synpunkter med
anledning av förslaget.

KU 1982/83:12

Om ej annat är särskilt föreskrivet, har svensk myndighet i princip inte
någon skyldighet att tillhandagå utländsk myndighet eller mellanfolklig
organisation med uppgifter vare sig dessa är sekretessbelagda eller inte.
Någon ändring härutinnan är inte åsyftad med den föreslagna regeln. Denna
medför således inte någon förpliktelse att lämna uppgift utan har endast till
funktion att fastställa under vilka förutsättningar sekretessbelagd uppgift får
lämnas till utländsk myndighet eller internationell organisation.

I anslutning till förslaget att utlämnande av sekretessbelagd uppgift skall få
ske när det är förenligt med svenska intressen uttalar departementschefen,
att det naturligtvis inte får förekomma, att hemliga uppgifter lämnas till
utländsk myndighet, om svensk myndighet i motsvarande läge inte skulle ha
fått uppgifterna med hänsyn till sekretesslagens bestämmelser. Detta hinder
mot utlämnande bör enligt lagrådets mening framgå av lagtexten. Tillämpningen
av kravet på förenlighet med svenska intressen kan med hänsyn bl. a.
till kravets ringa konkretion väntas ställa åtskilliga myndigheter inför
svårbedömda och ömtåliga frågor. Kan det vara föremål för någon tvekan
huruvida kravet är uppfyllt, bör uppgiften inte få lämnas ut. Saken kan
uttryckas så, att det skall stå klart att det är förenligt med svenska intressen
att lämna ut uppgiften. Utöver sådana omständigheter som berörts i
propositionen bör vid prövningen huruvida kravet är uppfyllt exempelvis
beaktas, hur stora utsikterna till bevarad sekretess är i den stat som den
utländska myndigheten tillhör. Enligt motiven skall prövningen av kravet på
förenlighet med svenska intressen ankomma på myndigheten och inte få
göras av befattningshavare som enligt arbetsordning ej äger besluta på
myndighetens vägnar i dylika fall. Den sålunda åsyftade ordningen bör på
detta speciella område komma till uttryck i lagtexten (jfr vad lagrådet anför
vid 14 kap. 2 §).

Med de kompletteringar av lagtexten som lagrådet ovan berört kan, om en
ändring skall göras nu, tredje stycket i förevarande paragraf få exempelvis
följande lydelse:

”Uppgift för vilken sekretess gäller enligt denna lag får inte röjas för
utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation annat än om utlämnande
sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag eller förordning eller om
uppgiften med tillämpning av denna lag skulle kunna i motsvarande fall
utlämnas till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens
prövning står klart, att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften
lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen.
”

7 kap.

7 §

I paragrafens tredje stycke, i vilket inte föreslås någon ändring, skall ordet
”sekretess” bytas ut mot ”sekretessen” i överensstämmelse med nu gällande
lydelse.

KU 1982/83:12

14 kap.

2 §

Med den nya sekretesslagen fastställdes i princip ett förbud mot utbyte av
sekretessbelagda uppgifter myndigheter emellan. För institutionerna inom
hälso- och sjukvård och inom socialtjänsten innebär de nya reglerna en
markant åtstramning när det gäller möjligheterna att till polis- och
åklagarmyndigheter framföra misstankar och uppgifter om brott. Det gäller
också fall när förhållanden som tyder på mycket allvarlig brottslighet
uppdagas genom verksamheten. Undantaget i 1 kap. 5 §, att uppgift kan
lämnas ut om det är nödvändigt för att myndigheten skall kunna fullgöra sin
verksamhet, bereder endast i begränsad utsträckning möjlighet för myndighet
att göra brottsanmälan. Undantagen i 14 kap. 2 § första och andra
styckena gäller endast speciella fall, såsom när en uppgift behövs vid
förundersökning eller rättegång om brott i tjänsten hos den myndighet där
uppgiften finns. Av större betydelse är, att den s. k. generalklausulen i
14 kap. 3 § - som tillåter utlämnande när intresset härav uppenbart tar över
intresset av sekretess - inte är tillämplig vare sig inom hälso- och sjukvården
eller inom socialtjänsten.

När sekretesslagen antogs, tillkom på riksdagens initiativ ett tillägg till
14 kap. 2 § som öppnade möjlighet att utan hinder av de sekretessbestämmelser
som gäller för hälso- och sjukvården och socialsektorn göra anmälan
till åklagar- eller polismyndighet angående misstanke om brott enligt 3,4 och
6 kap. brottsbalken, när brottet företagits mot någon som inte fyllt 18 år.
Enligt den nu föreliggande propositionen behövs emellertid mera generella
lättnader i sekretessen för att polisens möjligheter till information i den
spanande och utredande verksamheten skall förbättras.

Att det här är fråga om en svår avvägning mellan samhällets intresse av
brottsbekämpning å ena sidan och å den andra sidan angelägenheten av att
upprätthålla förtroendet hos de hjälpbehövande för de vårdande och sociala
institutionerna är tydligt. Det framgår inte minst av remissyttrandena, där
problemen behandlats utförligt och föranlett skiftande förslag.

En lösning som förordats på många håll vid remissbehandlingen är den att
häva sekretessen i samma utsträckning som vid vittnesförhör inför domstol i
rättegång eller under förundersökning (36 kap. 5 § och 23 kap. 13 §
rättegångsbalken). Den avvisas emellertid av departementschefen som
alltför långtgående, främst därför att det inom socialtjänsten inte finns någon
begränsning alls i personalens vittnespiikt. I stället tas till utgångspunkt för
förslaget - också för socialtjänstens del - den gräns för skyldighet att vittna
om s. k. förtroendeuppgifter som gäller vissa befattningshavare inom hälsooch
sjukvården och som innebär vittnespiikt endast i fråga om brott med
straffminimum av minst två års fängelse. I anslutning till den av riksdagen
initierade regeln i 14 kap. 2 § tredje stycket om möjlighet att anmäla
misstanke om vissa brott mot underåriga föreslås en ny bestämmelse av

KU 1982/83:12

innehåll att ”uppgift som angår misstanke” om brott för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år skall kunna lämnas till
åklagar- eller polismyndighet utan hinder av vårdsekretessen. Förslaget
innebär, att det inte skall föreligga någon skyldighet att lämna informationen
(jfr 14 kap. 1 §). Å andra sidan förutsätts det inte att någon begäran framförts
från polis- eller åklagarhåll. Det framgår vidare av motiven till förslaget, att
avsikten är att avgörandet av om en uppgift skall lämnas ut skall kunna träffas
av vilka befattningshavare som helst hos den myndighet som har tillgång till
uppgiften, och att det alltså inte skall ankomma på myndigheten som sådan
att göra den bedömning som behövs.

Förslaget skall enligt departementschefen ses mot bakgrund av att
brottsförebyggande rådet (BRÅ) enligt uppdrag av regeringen utreder bl. a.
frågor om uppgiftslämnande till polis och åklagare och att detta arbete bör
avvaktas innan man överväger mera omfattande ändringar av de nuvarande
bestämmelserna.

Förslaget från BRÅ kommer enligt departementschefen redan i år. En
mera genomgripande ändring av lagstiftningen när det gäller uppgifter från
hälso- och sjukvården och från socialtjänsten synes vara så angelägen att man
kan utgå från att en ny lagändring kommer att följa inom kort. Det är i det
läget tveksamt, om en reform bör föregripas nu genom en provisorisk
ändring. Förslagen står visserligen, enligt vad som har upplysts för lagrådet,
inte i strid med de lösningar som BRÅ överväger. Det är ändå, med hänsyn
till ärendets komplicerade natur och till att även den närliggande frågan om
vittnespliktens omfattning snart synes bli föremål för omprövning (jfr prop.
s. 23), svårt att förutse hur frågan kommer att slutligen lösas. Rikspolisstyrelsen
framhåller i sitt remissyttrande, att i praktiken förhållandena när det
gäller möjligheterna för polisen att utfå erforderliga uppgifter förbättrats
betydligt sedan myndigheterna blivit förtrogna med den nya sekretessregleringen,
och uttalar farhågor för att praxis kan komma att stramas åt genom
lagstiftningsändringar som inte innebär en tillräcklig utvidgning.

Beträffande den närmare utformningen av förslaget vill lagrådet anföra
följande.

I den föreslagna lagtexten anges att ”uppgift som angår misstanke om
brott” skall kunna lämnas ut. Regeln i samma stycke för fall då det är fråga
om brott mot underårig innehåller i stället att ”anmälan angående
misstanke” skall kunna göras. Lagrådet ifrågasätter det lämpliga i denna
olikhet eftersom reglerna skall tillämpas delvis i helt likartade situationer och
ibland -1, ex. vid grova brott mot underårig - är tillämpliga samtidigt. Den
regel som redan finns synes ha fungerat nöjaktigt i praktiken och mycket talar
för att den provisoriska utbyggnad av regeln som nu är aktuell enbart inriktas
på möjligheten att göra brottsanmälan.

Vad härefter angår förslaget att det skall ankomma på envar befattningshavare
att själv avgöra om sekretessen skall brytas synes motiven till den nu
gällande regeln i 14 kap. 2 § tredje stycket närmast tyda på att det är berörda

KU 1982/83:12

myndigheter som har att träffa detta avgörande. Denna ordning bör enligt
lagrådets mening bibehållas även vid en utbyggnad av regeln. Endast få av de
personer som enligt förslaget skulle få beslutanderätt torde ha möjlighet att
av konkreta sakförhållanden kunna dra egna slutsatser om brottsrubricering
m. m.

Beträffande frågan om den nyss angivna ordningen uttryckligen bör
framgå av lagtexten är följande att anföra.

De bestämmelser om undantag från sekretessen som berörts i inledningen
synes enligt sin lydelse lämna öppet vem som skall anses äga besluta om
utlämnande. Hur reglerna skall tolkas i detta hänseende är inte i alla delar
klart. Ställningstagandet till om sekretess skall anses föreligga torde enligt
sekretesslagen i första hand ankomma på den som förfogar över den handling
eller uppgift det är fråga om. Avgörandet om sekretess skall brytas enligt de
särskilda reglerna härom kan däremot förefalla närmast vara en uppgift för
den myndighet hos vilken handlingen eller uppgiften finns i fall då denna
myndighets intressen skall tas med i avvägningen. Beträffande 1 kap. 5 §
stämmer motivuttalandena med detta antagande (prop. 1979/80:2 Del A
s. 123). Detsamma synes vara fallet i fråga om den regel om anmälan
beträffande brott mot underårig som det är fråga om att komplettera (KU
1979/80:37 s. 64 och 24). Mot en generell tillämpning av en sådan ordning när
ingenting sägs i lagtexten talar däremot vad som anförts i förarbetena till

14 kap. 3 § sekretesslagen (prop. 1979/80:2 Del A s. 327). Det kan synas vara
en brist, att lösningen av frågan vem som har att besluta om brytande av
sekretessen inte kommer till uttryck i lagtexten. I det begränsade sammanhang
varom här är fråga och med hänsyn till risken för inte avsedda
motsatsslut torde det få godtagas, att frågan tills vidare lämnas obesvarad i
lagtexten.

Om en provisorisk reform anses böra komma till stånd, kan 14 kap. 2 §
tredje stycket med beaktande av lagrådets synpunkter få exempelvis följande
lydelse:

”Sekretess enligt 7 kap. 1 och 4 §§ hindrar inte, att anmälan görs till
åklagarmyndighet eller polismyndighet angående misstanke om brott enligt
3, 4 och 6 kap. brottsbalken mot den som inte fyllt aderton år eller om brott
för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.”

15 kap.

5 §

I förevarande paragraf föreslås ett tillägg av innebörd att den i paragrafen
reglerade skyldigheten inte skall föreligga i fall som avses i 14 kap. 2 § tredje
stycket. Tillägget förefaller närmast vara obehövligt. Om utbyggnaden av
regeln i 14 kap. 2 § tredje stycket enbart inriktas på möjlighet att göra
brottsanmälan, kan tillägget i vart fall undvaras.

KU 1982/83:12

2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap Den

nya bestämmelse som upptas i lagförslaget bör med hänsyn till
medborgarskapslagens disposition införas omedelbart efter 14 § som en ny
paragraf betecknad 14 a §.

3. Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m. fl.

Förslaget föranleder ingen erinran.

4. Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1980:376)

16 a §

Förslaget till ny föreskrift om upplysningsskyldighet i ärenden om
uppehållstillstånd synes böra infogas i utlänningslagen i anslutning till
reglerna om beslutande myndigheter m. m. i ärenden av detta slag. Med en
sådan placering nås viss överensstämmelse med den paragrafföljd som
förekommer på andra ställen i lagen, jfr reglerna om arbetstillstånd.
Lagrådet föreslår att den nya föreskriften får sin plats omedelbart efter 19 §
som en ny 19 a §.

91 a §

Den bestämmelse som här föreslås om uppgiftsskyldighet för socialnämnd
i ärenden om verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning bör, i likhet
med det tidigare vid 16 a § anförda, föras in under rubriken ”Tidpunkten för
verkställighet. Beslutande myndighet”. Lagrådet föreslår att bestämmelsen
betecknas 84 a § och placeras efter 84 § utlänningslagen.

5. Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

66 § andra stycket

I andra stycket av 66 § föreslås en bestämmelse om skyldighet att från
socialtjänsten lämna ut s. k. adressuppgift till polis och åklagare m. fl. när
uppgiften begärs för ett särskilt fall. Den föreslagna bestämmelsen motsvaras
för hälso- och sjukvårdens del av en liknande uppgiftsskyldighet som föreslås
införd i tillsynslagen, se förslaget under 3.

En skillnad föreligger mellan de båda lagförslagen i det att bestämmelsen i
66 § andra stycket socialtjänstlagen innehåller en hänvisning till den för
socialtjänsten gällande sekretessregeln i 7 kap. 4 § SekrL medan en
motsvarande hänvisning saknas i den bestämmelse som föreslås i tillsynslagen.
Hänvisningen synes kunna undvaras såsom obehövlig. Det finns därför

KU 1982/83:12

ingen anledning att inte utforma de båda föreskrifterna på ett likartat sätt.
Lagrådet föreslår med anledning härav att uttrycket ”enligt 7 kap. 4 §
sekretesslagen (1980:100)” utgår ur lagtexten till 66 § andra stycket
socialtjänstlagen.

GOTA B 73171 Stockholm 1982