KU 1982/83:11

Konstitutionsutskottets betänkande
1982/83:11

om vissa yttrandefrihetsfrågor
Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet följande frågor som har tagits upp i
de angivna motionerna

1. Rätten att i efterhand få ta del av program som sänds i radio och TV -1981/82:176,

2. Massmediernas rätt till nyhetsbevakning - 1981/82:215,

3. Tillståndskravet vid trådsändningar - 1981/82:884, 1631,

4. Kabel-TV m. m. - 1981/82:1123,

5. Vidgad censur av film med vissa nafkotikainslag - 1981/82:1144,

6. Förbud mot saluförande av pornografiska bilder i tidskrifter -1981/82:2430, yrkande 2.

Utskottet föreslår utredning av frågorna om rätten att i efterhand få ta del
av program som sänds i radio och TV och om massmediernas rätt till
nyhetsbevakning. Därmed tillstyrks motionerna 1981/82:176 och215. Övriga
motioner föreslås bli besvarade med hänvisning till olika pågående eller nyss
avslutade utredningar.

1. Rätten att i efterhand få ta del av program som sänds i TV och radio

Motionen

I motion 1981/82:176 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära en översyn av de regler som gäller för
allmänhetens rätt att ta del av program som sänds i TV och radio i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Enligt motionärernas uppfattning borde det ur yttrandefrihetsrättslig
synpunkt vara lika självklart att man också i efterhand skall kunna ta del av
program vilka sänds över etermedia som att man kan gå tillbaka till t. ex.
tidningslägg. Programbolagen är enligt radioansvarighetslagen visserligen
skyldiga att ombesörja upptagning av program som sänds. Men programbolagen
avgör själva om materialet skall lämnas ut till den som begär det.
Skyldighet för programföretagen finns endast i de fall där den enskilde kan
hävda att yttrandefrihetsbrott begåtts eller att han lidit skada av sådant
brott.

I övrigt tillämpas enligt motionärerna stor restriktivitet. Bl. a. hänvisas till
att konstitutionsutskottet vid genomgången av den s. k. Telub-affären länge
förvägrades att ta del av en utskrift av en intervju i radion med statsrådet Ola
Ullsten.

1 Riksdagen 1982/83. 4 sami Nr 11

KU 1982/83:11

Enligt motionärerna innebär gällande ordning på detta område i praktiken
en godtycklig sekretessbeläggning av det som sänts i etermedia. Denna
godtycklighet blir inte mindre av att ingenting hindrar att den som själv har
bandningsapparatur gör egna inspelningar.

Syftet med den översyn som motionärerna föreslår bör vara att underlätta
för allmänheten att få ta del av uppspelningar och/eller avskrifter av program
som sänds i TV och radio.

Gällande regler

Radioansvarighetslagen m. m. I 9 § radioansvarighetslagen (1966:756)
stadgas tystnadsplikt för programutgivare, den som är eller har varit anställd
hos programföretaget eller annan som har tagit befattning med radioprogram.
Tystnadsplikten omfattar vad som erfarits om vem som författat eller
framställt program, framträtt i program eller lämnat meddelande för
offentliggörande i program. Tystnadsplikten viker endast om mycket starka
skäl talar för att någon hörs som vittne.

Tystnadsplikten kompletteras med förbudet i 9 a § för myndighet eller
annan allmänt organ att efterforska den som författat eller framställt
radioprogram, framträtt i sådant program eller lämnat meddelande för
offentliggörande i radioprogram. Förbudet innebär att efterforskning ej får
ske i vidare mån än som erfordras för åtal eller annat ingripande som ej står i
strid med radioansvarighetslagen.

Enligt 10 § meddelar regeringen bestämmelser om skyldighet för programföretaget
att vidta åtgärder för att säkerställa framtida bevisning om
innehållet i radioprogram och fastställer villkoren för att enskild skall få ta
del av sådan bevisning.

Då bestämmelsen i 10 § infördes år 1966 (se prop. 1966:156) anförde
departementschefen (s. 60) att programföretaget i viss omfattning måste
göra upptagningar av program för arkivering. Sådana upptagningar kunde få
betydelse bl. a. såsom bevis angående yttrandefrihetsbrott. Upptagningarna
borde göras tillgängliga för allmänheten. Departementschefen ansåg det
emellertid inte möjligt att fastställa en generell rätt för alla att utan avgift ta
del av ljud- och filmupptagningar och annan dokumentation hos programföretaget.

Vid riksdagsbehandlingen (sammansatt konstitutions- och första lagutskott
1966:1) berördes frågan endast så till vida att utskottet anmärkte, att
arkivering av såväl ljud som bild bör ske av alla sådana program där frågor
om yttrandefrihetsbrott kan förekomma.

Närmare bestämmelser på detta område har meddelats av regeringen i
förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen. 6 och
7 §§ i förordningen har följande lydelse:

KU 1982/83:11

6 §. Programföretaget skall ombesörja upptagning av varje program som
sänds.

Upptaget program skall bevaras minst sex månader från sändningen. Om
skyldighet för programföretaget att lämna upptagningen till arkivet för ljud
och bild finnes bestämmelser i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter
och ljud- och bildupptagningar.

7 §. Justitiekanslern har rätt att taga del av upptagning av radioprogram
och få utskrift av vad som yttrats i programmet.

Programföretaget är skyldigt att låta enskild, som anser att yttrandefrihetsbrott
begåtts mot honom eller att han lidit skada på grund av sådant
brott, hos företaget taga del av det radioprogram, i vilket brottet uppges ha
förekommit, och få utskrift av vad som yttrats i programmet. Detta gäller
dock ej, om det är uppenbart att den som begär att få taga del av
upptagningen eller att få utskrift av vad som yttrats i programmet icke
beröres av detta på sådant sätt att han kan vara målsägande.

För tjänst som programföretaget är skyldigt att tillhandahålla enligt denna
paragraf får företaget ej betinga sig ersättning.

Den i 6 § omtalade skyldigheten att lämna upptagningar till arkivet för ljud
och bild finns i 11 § lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljudoch
bildupptagningar. Enligt 11 § andra stycket skall pliktexemplar utgöras
av upptagning, som programföretaget skall göra för att säkerställa framtida
bevisning om innehållet i program. Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad
från den dag då programföretagets skyldighet att bevara upptagningen
upphörde. Som framgår av 6 § förordningen inträffar denna dag sex månader
från sändningen.

Av lagen om pliktexemplar framgår vidare att sådant exemplar skall
bevaras och tillhandahållas för forskningsändamål enligt föreskrifter som
meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Upphovsrättsliga regler. I vilken mån rätt föreligger för Sveriges Radio att
tillhandahålla utskrifter eller motsvarande av program får också bedömas
med utgångspunkt i upphovsrättsliga regler.

Upphovsrätten innefattar enligt 2 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk i princip ensamrätt för upphovsmannen att
förfoga över verket genom att framställa exemplar av verket och genom att
göra det tillgängligt för allmänheten i ursprungligt eller ändrat skick, i
översättning eller bearbetning, i annan litteratur eller konstart eller i annan
teknik. Såsom framställning av exemplar anses också att verket överförs på
anordning, genom vilken det kan återges (2 § andra stycket upphovsrättslagen).

2 kap. upphovsrättslagen innehåller inskränkningar i upphovsrätten. I
förevarande sammanhang förtjänar härvidlag att framhållas bestämmelsen i
11 § att offentligt verk må i enstaka exemplar framställas för enskilt bruk och
i 24 § att utan upphovsmannens samtycke får återges vad som anförs inför
myndighet, statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning
om allmänna angelägenheter.

1* Riksdagen 1982183. 4 sami. Nr 11

KU 1982/83:11

22 § upphovsrättslagen innehåller en bestämmelse om rätt för radio- och
televisionsföretag att under villkor som regeringen bestämmer för bruk vid
egna utsändningar upptaga ett verk, som företaget fått rätten att sända, på
”anordning genom vilken det kan återgivas”. Enligt uttryckligt stadgande
inverkar denna bestämmelse inte på upphovsrätten i övrigt och utvidgar
således inte rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten.

Enligt 22 a § får utan hinder av vad som föreskrivs i upphovsrättslagen
programföretag göra referensinspelningar av sända program. Dessa inspelningar
får med visst undantag endast användas för bevisändamål när det
gäller fråga om ansvarighet för programinnehåll (se ovan). Undantaget avser
upptagning med dokumentariskt värde vilken för all framtid får bevaras i
Arkivet för ljud och bild.

Bestämmelsen gäller bara i fråga om verk i upphovsrättslig mening.
Program som inte utgör verk, t. ex. många nyhetssändningar, har inte något
upphovsrättsligt skydd i det hänseende som avses med bestämmelsen och får
följaktligen spelas in fritt.

Frågans tidigare behandling

I motion (2 fp) till 1973 års riksdag begärdes att Sveriges Radio skulle
åläggas att mot avgift tillhandahålla allmänheten utskrifter av radio- och
TV-program.

Utskottet (KU 1973:46) anslöt sig till den i motionen framförda
uppfattningen att det är av betydande värde för den offentliga debatten om
allmänheten i efterhand kan ta del av programmen. Av särskilt intresse i
detta hänseende var enligt utskottet program som rör samhällsfrågor, t. ex.
politiska debatter och intervjuer. Självfallet var det därvid angeläget att
utskrift kan erhållas inom sådan tid att programmet fortfarande har
aktualitet.

Mot bakgrund av det anförda ansåg utskottet rådande förhållanden inte
tillfredsställande. En generell skyldighet för Sveriges Radio att tillhandahålla
programutskrifter skulle emellertid i vissa fall kunna komma i konflikt med
upphovsrättsliga regler. De program som är intressanta med hänsyn till den
offentliga debatten torde dock enligt utskottets uppfattning i stor utsträckning
inte vara upphovsrättsligt skyddade. Möjligheterna att för sådana fall
ålägga Sveriges Radio skyldighet att tillhandahålla programutskrifter var
enligt utskottets mening förtjänta av överväganden. Utskottet föreslog att
riksdagen begärde en utredning i frågan. Riksdagen följde förslaget.

I juli 1976 överlämnade regeringen riksdagens skrivelse i detta ärende till
den då pågående radioutredningen. Något förslag i frågan lämnade
utredningen aldrig.

KU 1982/83:11

Remissyttranden

Motionen har sänts på remiss till Sveriges Radio AB, Sveriges Lokalradio
AB och Sveriges Television AB. Svar har kommit in från Sveriges Radio AB
och Sveriges Lokalradio AB.

I remissyttrandena, som är i stort sett likalydande, framhålls bl. a. att det
förutsätts att, om en översyn kommer till stånd, Sveriges Radio-koncernens
bolag får tillfälle att lämna synpunkter under utredningsarbetets gång och
även avge remissyttranden över ett eventuellt lagförslag.

I remissyttrandena hänvisas vidare till de grundprinciper som Sveriges
Radio-koncernen tillämpar i fråga om utlämnande av programkopior och
utskrifter för utredningar och liknande ändamål. Dessa grundprinciper har
redovisats i skrivelse till utskottet den 4 februari 1982. Det huvudsakliga
innehållet i dessa principer sammanfattas av Sveriges Radio i följande tre
punkter:

1. Såvitt avser utlämnande i fall då anonymitetsskyddet kan riskera att
kränkas kommer bolagen icke att utlämna program under några förhållanden.
Bolagen utgår från att domstolarna efter HD:s utslag icke heller
kommer att utfärda några förelägganden om utlämnande av material i sådana
fall.

2. Skulle föreläggande från domstol inkomma om utlämnande av program
att utnyttjas som bevismaterial i andra fall har bolaget självfallet - efter
klargörandet i HD - att ställa sådant material till förfogande.

3. Såvitt avser utlämnande av program för bevis- eller utredningsändamål
under andra förhållanden än som ovan nämnts har bolagen fortfarande den
principiella inställningen att sådant utlämnande icke skall ske om företagets
möjligheter att fullfölja sin informationsplikt därigenom skulle komma i fara.
Bolagen vidhåller sålunda sin principiella ståndpunkt att, såvitt domstolsföreläggande
inte föreligger, vägra utlämnande av programmaterial även i fall
då anonymitetsskyddet ej är i fara. Avgörande för detta ställningstagande
grundas som ovan sagts på uppfattningen att utnyttjande av program som
bevis eller utredningsmaterial i olika sammanhang skulle utgöra fara för
tillgången på information.

Den dom av Högsta Domstolen som man refererar till gällde bl. a.
utlämnande till domstol av en filmupptagning som gjorts av Sveriges
Television AB. I målet uppkom frågan huruvida bestämmelserna i 9 §
radioansvarighetslagen kan utgöra hinder mot åläggande för bolaget att för
syn tillhandahålla filmmaterialet. Stadgandet innebär, som ovan framgått,
bl. a. principiellt förbud för anställda vid programföretag att röja vem som
framträtt i program. HD förklarade bl. a. att förbudet att röja vem som
framträtt i program i första hand utgör hinder mot att uppgift lämnas om
vederbörandes namn. HD ansåg emellertid att förbudet även måste anses

KU 1982/83:11

utgöra hinder mot att det eljest lämnas upplysningar som kan läggas till grund
för en identifiering av denne. En sådan identifiering skulle enligt HD kunna
ske med ledning av en filmupptagning av programmet. Därför ansågs
förbudet utgöra ett principiellt hinder mot att upptagningen utlämnas.

2. Massmedias rätt till nyhetsbevakning

Motionen

I motion 1981/82:215 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär utredning i syfte att klargöra massmedias rätt
att bedriva nyhetsbevakning med hänsynstagande till enskild rätt.

Enligt motionärernas uppfattning har frågan om massmedias frihet att
anskaffa och förmedla nyheter och information under senaste tid fått ökad
aktualitet. Motionärerna hänvisar till att Sveriges Television nyligen har
vägrats tillträde till ett sportarrangemang i Stockholm sedan arrangören på
förhand sålt sändningsrätten av rörliga bilder till ett videoföretag.

Motionärerna anser att varje sammankomst av offentlig karaktär, oavsett
om entréavgifter upptas eller inte, i princip måste vara öppen för fri
nyhetsförmedling och bevakning. Principen innebär dock inte att radion och
televisionen skall äga oinskränkt sändningsrätt från arrangemang som är
beroende av entréavgifter. Arrangören måste självklart ha rätt till ersättning
för det publikbortfall som en direktsändning i radio och television
innebär.

Den gränsdragning som måste ske mellan informationsrätt och enskild rätt
är enligt motionärerna svår och kräver noggranna överväganden, lämpligen
då i form av en särskild utredning. Givetvis kan frågan också överlämnas till
1977 års yttrandefrihetsutredning.

Gällande rätt

Motionens frågeställning berörs i betänkandet (SOU 1981:19) Översyn av
radiolagen. Enligt utredningen finns med nu gällande upphovsrättsliga
lagstiftning inget hinder mot att någon köper ensamrätt till ljud- eller
bildvisning från ett evenemang. Självfallet finns heller inget hinder mot att
någon köper rätten att t. ex. visa evenemanget på videogram eller film på
villkor att evenemanget inte får visas i TV. Enligt utredningens bedömning
har dessa förhållanden inte försvårat för Sveriges Radio-bolagen att sända
från de evenemang som de bedömt lämpliga.

Remissyttran den

Motionen har remitterats till Pressens samarbetsnämnd, Sveriges Radio
AB och Sveriges Riksidrottsförbund. Svar har kommit in från Sveriges Radio

KU 1982/83:11

AB, Riksidrottsförbundet samt - i stället för Pressens samarbetsnämnd -från Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen.

Av remissinstanserna ställer sig Sveriges Radio positiv till tanken på en
utredning. Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen
motsätter sig inte att en utredning kommer till stånd, medan
Riksidrottsförbundet går emot förslaget.

Sveriges Radio framhåller i sitt remissyttrande att den snabba utveckling
som kan förutses under 1980-talet av nya medier och distributionsformer
(video, kabel-TV och utländska satelliter) kommer att accentuera det
kommersiella inslaget i konkurrensen om det programmaterial som i dag är
tillgängligt för etersändning till hela befolkningen. Enligt Sveriges Radio bör
public service-verksamhetens villkor i 1980- och 1990-talens mediesituation
göras till förmån för noggranna överväganden i så god tid att utvecklingen
ännu kan styras efter de vägar som bäst tillvaratar yttrande- och informationsfrihetens
intressen. Sveriges Radio ser därför positivt på att man nu tar
sig an en sådan analys och att man ingående prövar vilka inskränkningar i det
privaträttsliga skyddet som kan tillåtas till värn för en fri nyhets- och
informationsförmedling.

Svenska Journalistförbundet (SJF) förklarar sig vara väl förtroget med det
problem som motionen berör. SJF säger sig kunna anföra många exempel på
hur journalister vägras tillträde till arrangemang som har stort allmänt
intresse och dessutom har offentlig karaktär. SJF tvekar om det går att
komma till rätta med dessa problem genom lagstiftningsåtgärder men vill inte
motsätta sig en utredning.

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) anser att reglerna i tryckfrihetsförordningen
i regel säkerställt att dagspressen har kunnat bedriva fri
nyhetsförmedling och bevakning vid sammankomster av offentlig karaktär. I
vissa undantagsfall där arrangörerna av sådana sammankomster förklarat
dessa vara slutna och utan tillträde för dagspressens representanter har det
tack vare TF:s regler om meddelarskydd och anonymitetsskydd ändå varit
möjligt för tidningarna att i viss omfattning tillgodose allmänhetens behov av
information. Skulle sådana sammankomster bevakas genom radio- och
TV-sändningar uppkommer enligt TU:s uppfattning självfallet särskilda
rättsliga problem i den mån arrangörerna med exklusiv rätt önskar företa
ljud- och/eller TV-inspelningar. TU har ingen erinran mot att man utreder
vilken avvägning mellan olika rättsintressen som erfordras för att underlätta
massmediernas bevakning vid sammankomster av offentlig karaktär.

Sveriges riksidrottsförbund (RF) delar motionärernas uppfattning att i
princip fri nyhetsförmedling, såsom resultatåtergivning, bör säkerställas för
etermedia när det gäller sammankomster av offentlig karaktär. RF vill dock
för fullständighetens skull betona att med denna princip inte följer att

KU 1982/83:11

etermedia skall få rätt till fri sändning från olika idrottsarrangemang.

Enligt RF får principen att tävlingar och uppvisningar skall vara
arrangörens egendom inte rubbas. RF erinrar om att det i dag finns
sändningsavtal mellan TV och ett 20-tal specialidrottsförbund. Det har
emellertid visat sig att ersättningen från TV inte täcker uppkommet
publikbortfall.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts finner RF det inte vara angeläget att
hithörande frågor ytterligare utreds.

Pågående utredning

I direktiven till den utredning av vissa massmediefrågor som regeringen
tillsatte i juli 1982 anförs bl. a. följande:

En ökad tillgång på program som sänds från andra än företag inom
Sveriges Radio-koncernen är i och för sig positivt eftersom det kan leda till att
variationen i utbudet ökar ytterligare. Resultatet kan emellertid också bli ett
större antal program som främst vänder sig till en stor, allmän publik. I en
sådan situation är det angeläget att den variation, mångfald och kvalitet som
kännetecknar det nuvarande utbudet kan bibehållas. Kommittén bör avge
förslag om på vilket sätt man kan säkerställa ett utbud av sådan karaktär i en
situation där det finns betydligt flera programkanaler än i dag och där
företagen inom Sveriges Radio-koncernen inte svarar för utbudet ensamma.

3. Tillståndskravet vid trådsändningar

Motionerna

I motion 1981/82:884 av Torkel Lindahl (fp) hemställs att riksdagen
avskaffar de begränsningar i sändningsrätten som gäller för trådradio i
radiolagen (1966:755).

Enligt motionären saknas för trådsändningar av radio- och TV-program
det tekniska argumentet mot en fri etableringsrätt. Detta leder till att de
yttrandefrihetsmässiga argumenten överväger. Enligt motionärens uppfattning
bör alltså de begränsningar som finns i nu gällande radiolag såvitt gäller
trådradiosändningar avskaffas.

I motion 1981/82:1631 av Bertil Hansson m. fl. (fp) yrkas att riksdagen
beslutar om ändring i radiolagen i enlighet med till motionen fogat förslag till
lagtext. Lagförslaget har följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755) att i lagen skall
införas en ny paragraf, 7 a §, av nedan angivna lydelse.

KU 1982/83:11

7 a § Bestämmelserna i 5-7 §§ gäller ej trådsändning av radioprogram i
rundradiosändning om programmet består i direktsändning av allmän
sammankomst eller annan offentlig tillställning och inte kan mottagas i
bostäder.

Motionärerna anser att, utan hinder av pågående utredningar, vissa
trådsändningar som inte riktas till bostäder bör kunna undantas från kravet
på etableringstillstånd. Det gäller situationer där själva trådsändningens
funktion närmast kan liknas vid funktionen hos en högtalaranläggning, t. ex.
sändningar från en idrottstävling, en gudstjänst eller annat liknande
arrangemang, som gör det möjligt att ta del av arrangemanget på en annan
plats än där det äger rum.

Gällande regler

Enligt 5 § radiolagen (1966:755) bestämmer regeringen vilka företag som
har rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i
landet. I begreppet rundradiosändning innefattas enligt 1 § såväl radiosändning
som trådsändning som är avsedd att mottas direkt av allmänheten, om
sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är
förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt
intresse av att lyssna eller se på sändningen.

Utredningar

Frågan om etableringsreglerna för trådsändningar togs upp av utredningen
av vissa frågor inom radiolagstiftningen, den s. k. radiorättsutredningen. I
betänkandet (SOU 1981:19) Översyn av radiolagen föreslås en ändring av
reglerna så att inte alla trådsändningar utan bara de som kan mottas direkt av
allmänheten i bostäder kräver tillstånd.

I direktiven till massmedieutredningen anges att innebörden av radiorättsutredningens
förslag är att, liksom i dag, radio, TV och text-TV, som sprids
via etern, skall omfattas av radiolagens tillståndskrav, medan varken
teledata, som distribueras över telenätet, eller trådsändningar till t. ex.
samlingslokaler skall kräva tillstånd enligt radiolagen. Radiorättsutredningens
förslag utgår enligt massmedieutredningens direktiv från att valet av
distributionsform kan förutses för olika slag av information. En utbyggnad av
kabelsystem kommer dock att leda till en situation där distributionsformen
antagligen inte kan användas som ett säkert kriterium för att avgränsa olika
radiorättsliga begrepp. Den nya kommittén har därför i uppdrag att åter
pröva frågan om hur radiolagen bör vara utformad i en situation där
kabeldistribution blir vanlig. Radiorättsutredningens betänkande jämte
remissyttranden har överlämnats till kommittén.

Även yttrandefrihetsutredningen överväger f. n. vilka etableringsregler

KU 1982/83:11

som skall gälla för trådsändningar, bl. a. kabel-TV. Utredningens slutbetänkande
beräknas komma under hösten 1983.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om att avskaffa tillståndskravet vid trådsändningar har behandlats
vid flera tidigare tillfällen av riksdagen. Frågan togs senast upp vid 1980/81
års riksmöte med anledning av en motion i ämnet. Utskottet (KU 1980/81:3
s. 24) framhöll enhälligt att frågan skulle komma att behandlas av radiorättsutredningen.
Utskottet ansåg att detta utredningsarbete borde avvaktas
innan ställning togs till den föreslagna ändringen. Riksdagen följde
utskottets förslag att avslå motionen.

4. Kabel-TV m. m.

Motionen

I motion 1981/82:1123 av Anders Björck (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att något
reklamförbud i videogram ej införs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag om
lättnader för etablering på kabel-TV-området snarast framläggs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag
framläggs snarast om riktlinjer för teledataområdet i enlighet med informationsteknologiutredningens
förslag, dock med undantag av att s. k. uppsökt
reklam skall få förekomma i mediet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att radiolagen
förtydligas så att det klart framgår att vidareutsändning per kabel av
satellitsändningar till enskilda hushåll är tillåten.

Motiveringen finns i motion 1981/82:1122.

Uppgifter i anslutning till motionsyrkandena

Videogramreklam. I motionen framhålls att ett förbud mot reklam i
videogram måste anses vara en otillbörlig inskränkning i valfriheten.
Efterlevnaden av ett sådant förbud kan enligt motionären knappast
kontrolleras med någon större säkerhet.

Utredningen om reklam i videogram (RIV) har i sitt slutbetänkande
Videoreklamfrågan (SOU 1982:8) föreslagit en reglering av rätten att sprida
reklam genom videogram. Det framlagda lagförslaget avser reklam som
riktar sig till konsumenter. Huvudsyftet är att hindra spridning av reklam till
hemmen och liknande miljöer. Däremot föreslås bara mindre begränsningar
i fråga om reklam i mera renodlade kommersiella sammanhang, i butiker,
varuhus och liknande.

KU 1982/83:11

Utredningen har remissbehandlats. Remisstiden gick ut den 1 oktober

1982.

Kabel-TV. Enligt motionen finns det all anledning att inrikta den
kommande kabel-TV-verksamheten på möjligheter för inte minst lokala och
regionala privata intressenter att etablera sig. Om Sveriges Television önskar
bedriva detta slags verksamhet bör det ske i konkurrens med privata företag
eller i vissa fall genom s. k. joint ventures med enskilda intressenter.

För upplysningar om gällande regler m. m. angående etableringsregler för
kabel-TV se ovan under rubriken Tillståndskravet vid trådsändningar.

Teledala. Enligt motionen torde ett reklamförbud i teledata bli svårt att
upprätthålla. Teledata förmedlas via det vanliga telefonnätet och det
föreligger därför enligt motionen inga svårigheter att beställa kommersiell
information från t. ex. våra nordiska grannländer om de har en annan
lagstiftning än Sverige.

Informationsteknologiutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1981:45)
Nya Medier - text-TV, teledata att etableringsrätten för teledata skulle vara
fri men att reklam inte skulle få förekomma. En minoritet i utredningen (m,
fp) reserverade sig mot förslaget om reklamförbud. Betänkandet remissbehandlades.

Den nya massmedieutredningen bör enligt sina direktiv ånyo pröva vilka
regler som bör gälla för bl. a. teledata till allmänheten. Prövningen bör göras
mot bakgrund av de totala effekter för nyhetsförmedling, debatt och
samhällsbevakning som kan väntas bli följden av en utbyggnad av detta
medium. Informationsteknologiutredningens betänkande och remissyttrandena
har överlämnats till massmedieutredningen.

Satellit-TV. Enligt motionen är det helt klart att ett enskilt hushåll har rätt
att ta emot satellit-TV via egen parabolantenn. Däremot är det tveksamt om
radiolagen tillåter att en sådan antenn betjänar ett helt bostadsområde.
Denna oklarhet bör enligt motionen snarast klaras upp så att vidareutsändning
med centralanläggning tillåts omedelbart.

I massmedieutredningens uppdrag ingår att belysa de rättsliga konsekvenserna
av en utbyggnad av mottagningsstationer för satellitsändningar. Enligt
direktiven bör därvid utredningen utgå från att program från direktsändande
satelliter fritt får tas emot såväl i individuella antenner som i centralantenner
och i det senare fallet över kabel vidareförmedias till hushållen.

5. Vidgad censur av film med vissa narkotikainslag

Motionen

I motion 1981/82:1144 av Georg Andersson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om

KU 1982/83:11

behovet av översyn av lagstiftningen för åtgärder mot filmer som förhärligar
narkotikamissbruk.

Motionärerna refererar utbildningsministerns interpellationssvar i november
1981 enligt vilket biografbyrån i enlighet med gällande bestämmelser för
visning inte får godkänna sådana filmer som kan ”förleda till brott”.
Motionärerna erinrar emellertid om att biografbyråns praxis vid tillämpning
av denna bestämmelse har präglats av återhållsamhet. Om regeln ”förleda
till brott” i större omfattning skulle läggas till grund för ingripande mot olika
skildringar i filmer kan enligt motionärernas uppfattning filmcensuren
komma att vidgas på ett icke acceptabelt sätt. De anser därför att frågan om
ingripanden mot filmer som förhärligar narkotikamissbruket inte är tillfredsställande
löst med nuvarande lagstiftning. Frågan bör prövas av yttrandefrihetsutredningen.

Gällande regler

Reglerna om förhandsgranskning av biograffilm finns i förordningen
(1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m.
Enligt 2 § får vid biografföreställning endast förevisas film som i förväg har
godkänts av statens biografbyrå. Biografbyrån får enligt 3 § bl. a. ej
godkänna film eller del av film vars förevisande på grund av det sätt på vilket
händelserna skildras och det sammanhang i vilket de förekommer kan verka
förråande eller skadligt upphetsande eller förleda till brott.

Då sistnämnda bestämmelse infördes år 1954 (prop. 1954:116) uttalade
departementschefen att formuleringen valts med sikte på att förhindra
visning av direkt brottsinstruktiva scener och sådana som innebär uppmaning
till lagstridig handling.

Interpellationssvar

Utbildningsminister Jan-Erik Wikström svarade den 16 november 1981 på
interpellationer och frågor som gällde åtgärder mot filmer med narkotikainslag.
Enligt hans mening ger gällande bestämmelser biografbyrån tillräckliga
möjligheter att ingripa mot förråande våldsfilmer eller filmer som kan
förleda åskådarna till narkotikamissbruk. I tveksamma fall har biografbyrån
möjlighet att inhämta yttrande av statens filmgranskningsråd innan beslut
fattas. Utbildningsministern erinrade vidare om att ett beslut av biografbyrån
kan prövas av regeringen endast efter överklagande. Någon möjlighet för
regeringen att förbjuda visningen av en film som byrån har godkänt finns
alltså inte.

KU 1982/83:11

Pågående utredning

Filmcensuren utreds f. n. av yttrandefrihetsutredningen vars slutbetänkande
väntas under hösten 1983.

6. Förbud mot saluförande av pornografiska bilder i tidskrifter

Motionen

Motion 1981/82:2430, som väcktes av Mårten Werner (m) med anledning
av prop. 1981/82:187 om vissa åtgärder mot prostitutionen, har, såvitt avser
yrkande 2, remitterats till utskottet. I yrkandet hemställs att riksdagen
beslutar att saluförande av pornografiska bilder i tidskrifter eller på annat
sätt förbjuds.

Gällande rätt

Enligt 6 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen föreligger viss inskränkning i
rätten att sprida tryckta skrifter beträffande pornografiska framställningar.
Sålunda omfattar det tryckfrihetsrättsliga skyddet inte det fall att någon
förevisar pornografisk bild på eller vid allmän plats genom skyltning eller
annat liknande förfarande på sätt som är ägnat att väcka allmän anstöt.
Samma gäller för den som utan föregående beställning med posten sänder
eller på annat sätt tillställer någon sådan bild. Vidare omfattas inte heller av
skyddet det fall då någon bland barn och ungdom sprider tryckt skrift, som
genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för
de ungas sedliga fostran.

Nu angivna förfaranden är straffbelagda enligt 16 kap. 11 och 12 §§
brottsbalken och kan föranleda böter eller fängelse i högst sex månader.

Sedan 1 januari 1980 räknas vidare såsom tryckfrihetsbrott enligt 7 kap. 4 §
p. 12 barnpornografibrott. Härmed avses att någon skildrar barn i pornografisk
bild med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn till
omständigheterna är försvarlig. Straffet för barnpornografibrott är enligt
16 kap. 10 a § brottsbalken böter eller fängelse i högst två år.

Pågående utredning

I direktiven till yttrandefrihetsutredningen förklaras att utredningen i allt
väsentligt bör utgå från gällande rättsläge i fråga om tryckfrihetsbrotten.
Men när det gäller pornografi och våldsframställningar anvisar direktiven en
mera ingående behandling av det straffbelagda områdets omfattning. Frågan
om en inskränkning av yttrandefriheten i dessa hänseenden är i direktiven
väsentligen kopplad till behandlingen av filmcensuren för vuxna. Om
filmcensuren för vuxna avskaffas kan det enligt direktiven visa sig lämpligt att
något vidga det straffbelagda området.

KU 1982/83:11

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande motioner i olika yttrandefrihetsfrågor.

I motion 1981/82:176 av Bertil Fiskesjö m. fl. (c) föreslås en översyn av de
regler som gäller för rätten att i efterhand ta del av program som sänds i TV och
radio. Motionärerna erinrar om att skyldighet för programföretagen att
lämna ut utskrift av program endast finns i de fall där den enskilde kan hävda
att yttrandefrihetsbrott har begåtts mot honom eller att han har lidit skada av
sådant brott. Syftet med den översyn som motionärerna förordar skall vara
att underlätta för allmänheten att få ta del av uppspelningar eller utskrifter av
program som sänds i TV och radio.

Yttranden över motionen har inhämtats från Sveriges Radio AB och
Sveriges Lokalradio. I yttrandena som är i stort sett likalydande framhålls
bl. a. att det förutsätts att om en översyn kommer till stånd, Sveriges
Radio-koncernens bolag får tillfälle att lämna synpunkter under utredningsarbetets
gång och även avge remissyttrande över ett eventuellt lagförslag.

Frågan om utlämnande av utskrifter av program i radio och TV har
aktualiserats i utskottet även i samband med utskottets granskning av
regeringen. Såväl Telub-ärendet våren 1981 som ubåtsaffären ett år senare
föranledde utskottet att begära utskrifter från Sveriges Radio-bolagen av
vissa uttalanden som gjorts i dessa frågor av medlemmar av regeringen.
Utskottet erhöll de begärda utskrifterna men från Sveriges Radio-koncernen
betonades att utlämnandet stred mot de principer som hade ställts upp av
koncernen. Särskilda omständigheter ansågs dock föreligga eftersom de
begärda utskrifterna skulle utnyttjas i en ”parlamentarisk situation där
Riksdagen som landets högsta lagstiftande församling granskar regeringens
verksamhet i en speciell fråga”. Innan utskrifterna överlämnades till
utskottet inhämtades även de berörda statsrådens godkännande.

I skrivelse till utskottet den 4 februari 1982 redovisas de grundprinciper
som Sveriges Radio-bolagen tillämpar i fråga om utlämnande av programkopior
och utskrifter för utredningar och liknande ändamål. Dessa principer
innebär bl. a. att SR-bolagen inte under några förhållanden utlämnar
program i fall då anonymitetsskyddet för uppgiftslämnare kan riskera att
kränkas. I andra fall skall utlämnande ej heller ske om företagens
möjligheter att fullfölja sin informationsplikt därigenom skulle komma i fara.
Föreläggande från domstol om utlämnande av program som skall utnyttjas
som bevismaterial efterkommer bolagen självfallet. Bolagen utgår dock från
att domstolarna inte kommer att utfärda några sådana förelägganden i fall då
anonymitetsskyddet kan komma i fara.

Enligt utskottets uppfattning är det av betydande värde för den offentliga
debatten om allmänheten i efterhand kan ta del av olika program. Av särskilt
intresse i detta hänseende är program som rör samhällsfrågor, t. ex. politiska
debatter och intervjuer. Även när det gäller dessa program tillämpar dock

KU 1982/83:11

Sveriges Radio-bolagen en starkt restriktiv praxis i utlämnandefrågan.
Utskottet har svårt att se att detta är principiellt motiverat. De risker som
Sveriges Radio pekat på torde inte föreligga i fråga om sådana program.

Enligt utskottets mening bör hela frågan om rätten att få ut utskrifter av
program i radio och TV skyndsamt ses över. Målsättningen bör därvid vara
att allmänheten skall få ökad tillgång till programutskrifter, särskilt av
sådana program som rör samhällsfrågor. I översynen bör bl. a. uppmärksammas
de principiella problem som Sveriges Radio-bolagen åberopar som
hinder mot utlämnande. Men även andra hinder av t. ex. upphovsrättslig art
bör behandlas. I översynen bör även övervägas lösningar av de praktiska
problem som en vidgning av denna rätt skulle få för Sveriges Radio-bolagens
del. I utredningsarbetet bör Sveriges Radio-koncernen medverka. Vad
utskottet anfört bör med bifall till motion 1981/82:176 ges regeringen till
känna.

I motion 1981/82:215 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) begärs en utredning i
syfte att klargöra massmediernas rätt till nyhetsbevakning med hänsynstagande
till enskilds rätt. Motionärerna anser att varje sammankomst av offentlig
karaktär i princip måste vara öppen för nyhetsförmedling. Någon oinskränkt
sändningsrätt från arrangemang som är beroende av entréavgifter bör dock
inte finnas. Den gränsdragning som här måste ske mellan informationsrätt
och enskilds rätt är enligt motionärerna svår och kräver noggranna
överväganden.

Yttranden över motionen har avgivits av Sveriges Radio AB, Sveriges
Riksidrottsförbund, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen.
Av remissinstanserna ställer sig Sveriges Radio AB positivt
till tanken på en utredning. Bolaget framhåller bl. a. att den snabba
utveckling som kan förutses under 1980-talet av nya medier och distributionsformer
(video, kabel-TV och utländska satelliter) kommer att accentuera
det kommersiella inslaget i konkurrensen om programmaterialet.
Svenska Journalistförbundet tvekar om det går att komma till rätta med
dessa problem genom lagstiftningsåtgärder men motsätter sig inte att en
utredning kommer till stånd. Inte heller Svenska Tidningsutgivareföreningen
har någon erinran mot en utredning. Riksidrottsförbundet anser att i princip
fri nyhetsförmedling, såsom resultatåtergivning, bör säkerställas för etermedia.
Däremot får principen att tävlingar och uppvisningar skall vara
arrangörens egendom inte rubbas. Förbundet finner det inte angeläget att
dessa frågor utreds ytterligare.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att nyhetsförmedlingen från
sammankomster och tillställningar av offentlig karaktär så långt möjligt bör
vara fri. Mot denna princip står emellertid rätten för en arrangör att sluta
avtal som begränsar eller reglerar massmediernas tillträde. I gällande
lagstiftning finns t. ex. inget hinder mot att någon köper ensamrätten till ljudeller
bildvisning från ett idrottsevenemang. Som framhålls av motionärerna
och av remissinstanserna finns här ett svårt avvägningsproblem mellan

KU 1982/83:11

civilrättsliga regler och rätten till fri nyhetsförmedling. Med den medieutveckling
som kan förutses för de närmaste decennierna är det sannolikt att
problemet kommer att få ökad aktualitet.

Mot denna bakgrund anser utskottet det motiverat att frågan om
massmedias rätt till nyhetsbevakning vid sammankomster och tillställningar
av offentlig karaktär utreds. Frågan berörs på ett mer indirekt sätt i den
utredning om massmediefrågor som regeringen tillsatte i juli 1982. Från
utbildningsdepartementet har inhämtats att ändrade direktiv till utredningen
förbereds inom departementet. Enligt utskottets uppfattning bör i samband
därmed direktiven förtydligas så att de även kommer att innefatta denna
fråga. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion 1981/82:215 ges
regeringen till känna.

Övriga motioner som behandlas i detta betänkande har anknytning till
pågående eller nyss avslutade utredningar på massmedieområdet.

I motionerna 1981/82:884 av Torkel Lindahl (fp) och 1981/82:1631 av
Bertil Hansson m. fl. (fp) föreslås att kravet på etableringstillstånd för
trådradiosändningar avskaffas resp. mjukas upp. Även motion 1981/82:1123
av Anders Björck (m) tar upp denna fråga, särskilt med avseende på
kabel-TV. Yttrandefrihetsutredningen överväger f. n. vilka etableringsregler
som skall gälla för trådsändningar, bl. a. kabel-TV. Utredningens
slutbetänkande beräknas komma hösten 1983. Även den nytillsatta massmedieutredningen
skall enligt sina direktiv pröva frågan om hur radiolagen
bör vara utformad i en situation där kabeldistribution blir vanlig.

I motion 1123 föreslås vidare att riksdagen skall uttala sig mot reklamförbud
i videogram. Frågan har nyligen behandlats av utredningen om reklam i
videogram som våren 1982 framlade sitt slutbetänkande (SOU 1982:8)
Videoreklamfrågan. Där föreslogs en reglering av rätten att sprida reklam
genom videogram. Remisstiden har nyligen gått ut och ärendet bereds f. n. i
justitiedepartementet.

Motion 1123 behandlar också utvecklingen på teledataområdet och
vidareutsändning per kabel av satellitsändningar till enskilda hushåll. Båda
dessa frågor omfattas av direktiven till massmedieutredningen.

Enligt utskottet bör motionerna 1981/82:884, 1123 och 1631 utan
ställningstagande i sak överlämnas till pågående utredningar. Vad utskottet
nu anfört borges regeringen till känna. Motionerna får anses besvarade med
detta tillkännagivande.

Enligt motion 1981/82:1144 av Georg Andersson m. fl. (s) är frågan om
ingripanden mot filmer som förhärligar narkotikamissbruk inte tillfredsställande
löst med nuvarande lagstiftning. Frågan om filmcensurens framtida
utformning utreds av yttrandefrihetsutredningen. Utredningen behandlar
även den i motion 1981/82:2430 av Mårten Werner (m) upptagna frågan om
förbud mot saluförande av pornografiska bilder i tidskrifter. I direktiven
framhålls bl. a. att om filmcensuren för vuxna avskaffas kan det visa sig
lämpligt att något vidga det straffbelagda området när det gäller pornografi

KU 1982/83:11

och våldsframställningar. Utskottet anser att motionerna 1144 och 2430,
yrkande 2, kan förklaras besvarade med vad utskottet anfört.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. beträffande rätten att i efterhand ta del av program som sänds i
TV och radio

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:176 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande massmediernas rätt till nyhetsbevakning

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:215 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande tillständskravet vid trådradiosändningar

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört och förklarar motionerna 1981/82:884 och 1631
besvarade med detta,

4. beträffande kabel-TV

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört och förklarar motion 1981/82:1123 besvarad
med detta,

5. beträffande vidgad censur av film med vissa narkotikainslag
att riksdagen förklarar motion 1981/82:1144 besvarad med vad
utskottet anfört,

6. beträffande förbud mot saluförande av pornografiska bilder i
tidskrifter

att riksdagen förklarar motion 1981/82:2430, yrkande 2,
besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 2 december 1982

På konstitutionsutskottets vägnar
OLLE SVENSSON

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Yngve Nyquist (s),
Wivi-Anne Cederqvist (s), Hans Nyhage (m), Kurt Ove Johansson (s),
Kerstin Nilsson (s), Gunnar Biörck i Värmdö (m), Sven-Erik Nordin (c),
Sture Thun (s), Elisabeth Fleetwood (m), Karin Ahrland (fp), Ingvar Björk
(s), Bengt Kindbom (c) och Hans Petersson i Hallstahammar (vpk).

KU 1982/83:11

Särskilt yttrande

av Karin Ahrland (fp) som anser:

Enligt min uppfattning skulle det vara en väsentlig vinst från yttrandefrihetssynpunkt
om kravet på tillstånd för trådsändningar mjukades upp. Även
de tekniska möjligheter som öppnat sig för trådsändningar genom fiberoptiken
bör kunna användas för att åstadkomma större mångfald på massmedieområdet.

Jag är motståndare till att införa reklamförbud i videogram och teledata.
De farhågor som uttalats om effekterna av reklam i de nya medierna
förefaller mig starkt överdrivna.

Jag har avstått från att reservera mig till förmån för dessa ståndpunkter i
utskottet eftersom frågorna redan är under utredning.

GOTAB 73105 Stockholm 1982