JuU 1982/83:38

Justitieutskottets betänkande
1982/83:38

om utlämningskonvention mellan Sverige och Amerikas Förenta
Stater (prop. 1982/83:156)

Propositionen

I proposition 1982/83:156 föreslår regeringen (utrikesdepartementet) att
riksdagen godkänner en tilläggskonvention till utlämningskonventionen den
24 oktober 1961 mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater som
undertecknats i Stockholm den 14 mars 1983.

Texten till tilläggskonventionen på svenska och engelska språken fogas till
detta betänkande som bilaga.

Utskottet

Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige till utomnordiskt land
finns i lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen, betr.
förarbeten se prop. 1957:156 och 1LU 1957:37). Lagen bygger på principen
att fråga om utlämning skall prövas fritt på grundval av samtliga föreliggande
omständigheter i varje enskilt fall, såvida annat inte följer av överenskommelse
med annan stat. För beviljande av utlämning krävs inte att det
föreligger ett utlämningsavtal mellan Sverige och den stat som begär
utlämning. Framställning om utlämning görs på diplomatisk väg. Beslut om
utlämning fattas av regeringen. Har den som avses med framställningen inte
samtyckt till utlämning skall ärendet prövas av högsta domstolen. Om högsta
domstolen funnit hinder mot utlämning möta enligt 1-10 §§, får framställningen
inte bifallas.

Svensk medborgare får inte utlämnas (2 §). För utlämning förutsätts att
den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott för vilket enligt
svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. Har personen dömts för
gärningen i den anmodande staten, får han utlämnas bara om påföljden utgör
frihetsstraff i minst fyra månader eller annat omhändertagande i anstalt på
motsvarande tid. Utlämning får dock beviljas även för mindre allvarligt
brott, om utlämning samtidigt begärs för flera brott och åtminstone ett av
dem uppfyller de angivna kraven på svårhetsgrad (4 §).

Regler som begränsar möjligheten att utlämna för militära och politiska
brott finns i 5 och 6 §§. Vidare gäller att utlämning inte får beviljas, om
åtgärden kan medföra risk för att den utlämnade på grund av bl. a. sin
härstamning eller religiösa eller politiska uppfattning blir utsatt för
förföljelse av svår beskaffenhet (7 §). Inte heller får utlämning ske, om
åtgärden i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom,

1 Riksdagen 1982/83. 7 sami. Nr 38

JuU 1982/83:38

2

hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande även av
gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, skulle vara
uppenbart oförenlig med humanitetens krav (8 §).

I syfte att tillgodose intresset av rättsskydd för den som begärs utlämnad
har i 9 § uppställts vissa krav på bevisning i skuldfrågan. I princip fordras dom
eller häktningsbeslut från myndighet i den stat som ansöker om utlämning;
en framställning som grundas på häktningsbeslut får inte bifallas om det inte
föreligger sannolika skäl att den som begärs utlämnad begått gärningen.

I 9 § tredje stycket föreskrivs bl. a. att det genom överenskommelse med
främmande stat får bestämmas, att i förhållande till den staten fällande dom
eller sådant beslut om häktning som meddelats av domstol eller domare skall
godtas, om det ej i särskilt fall framgår, att domslutet eller häktningsbeslutet
är uppenbart oriktigt.

I 10 § föreskrivs förbud mot utlämning när dom eller beslut om
åtalsunderlåtelse beträffande det uppgivna brottet redan har meddelats här i
landet samt när straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag. Även
dom i annan främmande stat än den som har gjort utlämningsframställning
utgör i vissa särskilt angivna fall utlämningshinder. Enligt 11 § utgör slutligen
också inledd förundersökning, väckt åtal eller meddelad dom här i landet för
annat brott än det som utlämningsbegäran avser i vissa fall hinder mot
utlämning. När utlämning beviljas skall vissa villkor ställas upp till skydd för
den utlämnade (12 §).

Även om de förutsättningar som ställs upp i utlämningslagen är uppfyllda i
det särskilda fallet, har Sverige inte någon skyldighet att bevilja utlämning
annat än i den mån så följer av överenskommelse med främmande stat.
Sådan överenskommelse måste alltid som förutsättning för utlämning från
Sverige innehålla bestämmelser som innebär att åtminstone de minimivillkor
för utlämning som har uppställts i utlämningslagen skall vara uppfyllda. F. n.
har Sverige bilaterala utlämningsavtal endast med Australien, Belgien,
Canada, Förenta Staterna och Storbritannien. (Beträffande utlämningskonventionen
mellan Sverige och Förenta Staterna, undertecknad i Washington
den 24 oktober 1961, se prop. 1962:40 och 1LU 1962:14.)

Sverige har vidare, med vissa förbehåll, tillträtt den europeiska utlämningskonventionen
den 13 december 1957 (prop. 1958:139, prop.
1958:B 16,1 LU 1958:B 1). Denna konvention har i övrigt ratificerats av ett
stort antal länder.

Den europeiska utlämningskonventionen innebär en allmän förpliktelse
för de avtalsslutande staterna att, med de begränsningar och på de villkor
som har fastställts i konventionen, till varandra utlämna personer som av
behöriga judiciella myndigheter ställs till ansvar för brott eller är efterlysta
för verkställighet av straff eller skyddsåtgärd. Från denna förpliktelse gör
konventionen en rad undantag, vilka i flera fall stämmer överens med
reglerna i den svenska utlämningslagen.

Antalet utlämningsärenden där Sverige varit den ansökande staten har

JuU 1982/83:38

3

ökat markant under senare år. Detta gäller inte minst i förhållande till
Amerikas Förenta Stater.

Av denna anledning har det varit ett starkt svenskt önskemål att söka
uppnå en förenkling av själva förfarandet i utlämningsärendena för att
undvika att dessa drar ut på tiden eller att utlämningsframställningar avvisas
av rent formella skäl. Med beaktande av de erfarenheter som vunnits under
senare tid på såväl amerikansk som svensk sida rörande tillämpningen av
utlämningskonventionen mellan länderna upptogs förhandlingar om ett
tillägg till konventionen. Syftet var främst att förenkla handläggningen av
utlämningsärendena genom att vardera staten i princip godtar de häktningsbeslut
som meddelats i den andra staten utan ytterligare utredning om de
omständigheter som ligger till grund för misstanken om brott.

Från svensk sida har man också önskat att få fler brottstyper och i
synnerhet de s. k. fiskaliska brotten inkluderade i den gällande förteckningen
över utlämningsbara brott. Efter förhandlingar undertecknades den 14
mars 1983 i Stockholm en tilläggskonvention till konventionen om utlämning
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater. Beträffande de artiklar som
inte förekommer i tilläggskonventionen gäller konventionen i sin ursprungliga
lydelse. (Om bakgrunden till de svensk-amerikanska förhandlingarna, se
SvJT 1982 s. 621 ff, jfr SvJT 1983 s. 241 ff.)

Den nu aktuella tilläggskonventionen ger de svenska myndigheterna
större möjligheter än tidigare att få personer som tagit sin tillflykt till Förenta
Staterna utlämnade till Sverige för lagföring. Av särskild betydelse härvidlag
är att beskrivningen i konventionen av utlämningsbara brott även innefattar
de tidigare undantagna fiskaliska brotten. Den nya konventionstexten
innebär också möjligheter till förenklingar i själva utlämningsförfarandet.
Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på en svensk ratificering av
tilläggskonventionen.

Under beredningen av förevarande ärende har utskottet - i fråga om
utlämning till Förenta Staterna - särskilt uppmärksammat förhållandet
mellan bestämmelserna om häktningsbeslut i 9 § utlämningslagen och texten
i tilläggskonventionens artikel XI punkt 3.1 denna punkt föreskrivs bl. a. att
en framställning om utlämning skall åtföljas av en bestyrkt kopia av ett i viss
angiven ordning utfärdat häktningsbeslut samt sådan ytterligare utredning
som ger vid handen att det finns sannolika skäl att anta att den eftersökte har
begått det brott för vilket utlämning begärs. Det heter där vidare att ett
sådant häktningsbeslut och sådan ytterligare utredning skall godtas som
tillräcklig grund för utlämning, om det inte i ett särskilt fall framgår att
häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt.

I propositionen uttalar departementschefen bl. a. att artikelns avfattning
med hänsyn till bestämmelsen i 9 § tredje stycket utlämningslagen får anses
medföra att ett amerikanskt häktningsbeslut åtföljt av sådan ytterligare
dokumentation som närmare beskrivits i propositionen skall godtas som

1* Riksdagen 1982183. 7 sami. Nr 38

JuU 1982/83:38

4

grund för utlämning, om det inte i det särskilda fallet framgår att
häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Han uppger också att det vid
förhandlingarna rådde enighet om att den ytterligare utredning som avses i
artikeln inte behöver innefatta uppteckningar av vittnesförhör eller annan
bevisning som kan ligga till grund för en självständig bevisprövning, och han
tillfogar att det är tillräckligt att utredningen innefattar en sådan kortfattad
dokumentation av omständigheterna kring brottet och övriga relevanta
faktorer som brukar återfinnas i en svensk häktningspromemoria och som
således i praktiken normalt också ligger till grund för ett svenskt häktningsbeslut.

Enligt utskottets synsätt får det förutsättas att svensk myndighet vid
ställningstagande till fråga om utlämning på grundval av tilläggskonventionen
äger pröva om den i artikel XI angivna ytterligare utredningen är, såsom
det föreskrivs i artikeln, sådan som ger vid handen att det finns sannolika skäl
att anta att den eftersökte har begått det brott för vilket utlämning begärs.
Och vid denna prövning, som får göras mera allsidigt, bör - i linje med vad
departementschefen uttalar - inte ställas högre krav än som normalt sker vid
ställningstagande till häktningsfråga i svensk domstol.

Med dessa uttalanden tillstyrker utskottet att riksdagen godkänner
tilläggskonventionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen - med godkännande av vad utskottet uttalat i
anslutning till artikel XI i den tilläggskonvention till utlämningskonventionen
den 24 oktober 1961 mellan Sverige och
Amerikas Förenta Stater som undertecknats i Stockholm den
14 mars 1983 - godkänner tilläggskonventionen.

Stockholm den 10 maj 1983

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Karin Söder (c), Arne
Nygren (s), Björn Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge
Klöver (s), Arne Svensson (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s),
Inger Wickzén (m) och Birthe Sörestedt (s).

JuU 1982/83:38

5

Tilläggskonvention om utlämning mellan Konungariket
Sverige och Amerikas Förenta
Stater

Konungariket Sveriges regering och Amerikas
Förenta Staters regering, som önskar
göra den i Washington den 24 oktober
1961 undertecknade utlämningskonventionen
mera effektiv, har överenskommit om följande
ändringar i och tillägg till konventionen: Artikel

I

Vardera avtalsslutande staten åtar sig att i
enlighet med de bestämmelser och villkor
som fastställts i denna konvention till den
andra staten utlämna på dess territorium påträffade
personer, som är eftersökta för lagföring,
som har befunnits skyldiga till ett
brott eller som är eftersökta för verkställandet
av en dom beträffande ett enligt artikel II
i denna konvention utlämningsbart brott, vilket
har begåtts inom den andra statens territoriella
jurisdiktionsområde eller utanför detta
under de i artikel IV i denna konvention
angivna villkoren.

Artikel II

1. Ett brott skall vara ett utlämningsbart
brott endast om det enligt båda de avtalsslutande
staternas lagar är belagt med frihetsstraff
under en tid av minst två år. När framställningen
om utlämning avser en person
som har befunnits skyldig till och dömts för
brott, skall emellertid utlämning beviljas endast
om strafftidens längd eller den sammanlagda
strafftid som återstår att avtjäna uppgår
till minst sex månader.

2. Vid tillämpningen av denna artikel skall
det vara utan betydelse,

a) om de avtalsslutande staternas lagar
hänför brottet till samma brottskategori eller
betecknar brottet med samma terminologi;
elier

b) om det för brottet enligt Amerikas Förenta
Staters federala lagstiftning krävs bevis
för mellanstatlig transport eller användning
av postväsendet eller andra hjälpmedel som
berör mellanstatlig eller utrikes handel, eftersom
sådana omständigheter endast är av betydelse
för att ge behörighet åt en federal
domstol i Amerikas Förenta Stater.

Bilaga

Supplementary Convention on Extradition
between the United States of America and the
Kingdom of Sweden

The Government of the United States of
America and the Government of the Kingdom
of Sweden, desiring to make more effective
the Extradition Convention signed at
Washington October 24, 1961, havé agreed
upon the following amendments and additions
to the convention:

Artide l

Each Contracting State undertakes to surrender
to the other, subject to the provisions
and conditions laid down in this Convention,
those persons found in its territory who are
•sought for the purpose of prosecution, who
havé been found guilty of committing an offense,
or who are wanted for the enforcement
of a sentence, in respect of any offense made
extraditable under Article II of this Convention
committed within the territorial jurisdiction
of the other, or outside thereof under the
conditions specified in Article IV of this Convention.

Article II

(I) An offense shall be an extraditable offense
only if it is punishable under the laws of
both Contracting States by deprivation of liberty
for a period of at least two years. However,
when the request for extradition relätes
to a person who has been convicted and sentenced,
extradition shall be granted only if
the duration of the penalty, or the aggregate
of the penalties still to be served amounts to
at least six months.

2) For the purpose of this Article, it shall
not matter;

(a) whether or not the laws of the Contracting
States place the offense within the same
category of offenses or denominate the offense
by the same terminology; or

(b) whether or not the offense is one for
which United States federal law requires
proof of interstate transportation, or use of
the mails or of other facilities affecting interstate
or foreign commerce, such matters
being merely for the purpose of establishing
jurisdiction in a United States federal court.

JuU 1982/83:38

6

3. Med beaktande av de i punkterna I och 2
i denna artikel angivna villkoren skall utlämning
också beviljas för stämpling, försök, förberedelse
eller medverkan till brott.

4. När utlämning har beviljats beträffande
ett utlämningsbart brott, skall den också beviljas
beträffande vaije annat brott som har
upptagits i utlämningsframställningen och
som uppfyller alla andra villkor för utlämning
utom den i punkt 1 i denna artikel angivna
tiden för frihetsberövande.

Artikel lil

Upphävd.

Artikel IV

1. Med förbehåll för bestämmelserna i
punkt 2 i denna artikel skall utlämning beviljas
för ett utlämningsbart brott som har begåtts
utanför den ansökande statens territoriella
jurisdiktionsområde, om

a) den anmodade statens domstolar skulle
ha varit behöriga att utöva jurisdiktion under
liknande omständigheter; eller

b) den eftersökte är medborgare i den ansökande
staten.

2. Utlämning får vägras för ett brott som
har begåtts inom den anmodade statens territoriella
jurisdiktionsområde, när denna stat
vidtar alla de åtgärder som är möjliga enligt
dess egen lag för att lagföra den person som
har begärts utlämnad.

3. Med uttrycket ”territoriellt jurisdiktionsområde”
i denna artikel och i artikel I i
denna konvention förstås territorium, inbegripet
sjöterritorium och luftrummet däröver,
som tillhör endera avtalsslutande staten eller
står under dess kontroll, liksom fartyg och
luftfartyg, tillhörande endera avtalsslutande
staten eller dess medborgare eller juridiska
personer, när sådant fartyg befinner sig på
öppna havet eller sådant luftfartyg befinner
sig över öppna havet.

Artikel VI

Om en utlämningsframställning beviljas beträffande
en person mot vilken åtal har
väckts eller som på den anmodade statens
territorium avtjänar straff för ett annat brott,
får den anmodade staten

a) uppskjuta överlämnandet av den eftersökte
till dess förfarandet mot denna person

(3) Subject to the conditions set ont in paragraphs
(1) and (2) of this Article, extradition
shall also be granted for conspiring in,
attempting, preparing for, or participating in,
the commission of an offense.

(4) When extradition has been granted with
respect to an extraditable offense, it shall
also be granted with respect to any other
offense specified in the extradition request
that meets all other requirements for extradition
except for periods of deprivation of liberty
set forth in paragraph fl) of this Article.

Article III

Deleted.

Article IV

(1) Subject to the provisions of paragraph
(2) of this Article, extradition shall be granted
in respect of an extraditable offense committed
outside the territorial jurisdiction of the
requesting State if:

(a) the courts of the requested State would
be competent to exercise jurisdiction in similar
circumstances; or

(b) the person sought is a national of the
requesting State.

(2) Extradition may be refused for an offense
which has been committed within the
territorial jurisdiction of the requested State,
when that State takes all possible measures in
accordance with its own laws to prosecute
the person claimed.

(3) The words ”territorial jurisdiction” as
used in this Article and in Article I of this
Convention mean: territory, including territorial
waters, and the airspace thereover, belonging
to or under the control of one of the
Contracting States; and vessels and aircraft
belonging to one of the Contracting States or
to a Citizen or Corporation thereof when such
vessel is on the high seas or such aircraft is
över the high seas.

Article VI

If the extradition request is granted in the
case of a person who is being prosecuted or is
serving a sentence in the territory of the requested
State för a different offense, the requested
State may:

(a) defer the surrender of the person sought
until the conclusion of the proceedings

JuU 1982/83:38

7

har slutförts eller till dess det straff som kan
ha utdömts eller kan komma att utdömas har
slutgiltigt avtjänats; eller

b) tillfälligt överlämna den eftersökte till
den ansökande staten för lagföring. Den sålunda
överlämnade personen skall hållas i
förvar under uppehållet i den ansökande staten
och skall, sedan förfarandet mot denna
person slutförts, återlämnas till den anmodade
staten på villkor, varom de avtalsslutande
staterna kommer överens.

Artikel VII

1. Den anmodade staten är icke förpliktigad
att bevilja utlämning av en person, som
är medborgare i den anmodade staten, men
den verkställande myndigheten i den anmodade
staten skall i enlighet med lagen i denna
stat ha rätt att överlämna en egen medborgare,
om detta enligt dess bedömande anses
böra ske.

2. Om utlämningsframställningen avslås
enbart på grund av att den person som har
begärts utlämnad är medborgare i den anmodade
staten, skall denna stat, om den uppmanas
härtill av den ansökande staten, vidtaga
alla åtgärder som är möjliga enligt dess egen
lag för att lagföra den person som har begärts
utlämnad. Om den anmodade staten behöver
ytterligare handlingar eller bevis, skall sådana
handlingar eller bevis utan kostnad
överlämnas till denna stat. Den ansökande
staten skall underrättas om resultatet av sin
framställning.

Artikel XI

1. En framställning om utlämning skall göras
på diplomatisk väg.

2. Framställningen om utlämning skall åtföljas
av

a) uppgift om den eftersöktes identitet och
troliga uppehållsort;

b) uppgift om de faktiska förhållandena i
ärendet innefattande, om möjligt, tidpunkt
och plats för brottet;

c) de lagrum som anger de väsentliga rekvisiten
för det brott för vilket utlämning begärs
och brottets benämning;

d) de lagrum som anger straffet för brottet;
och

e) de lagrum som anger eventuell åtalseller
påföljdspreskription för brottet.

against that person, or the full execution of
any punishment that may be or may havé
been imposed; or

(b) temporarily surrender the person
sought to the requesting State for the purpose
of prosecution. The person so surrendered
shall be kept in custody while in the requesting
State and shall be retumed to the requested
State after the conclusion of the proceedings
against that person in accordance with
conditions to be determined by mutual agreement
of the Contracting States.

Artide VII

(1) There is no obligation upon the requested
State to grant the extradition of a person
who is a national of the requested State, but
the executive authority of the requested State
shall, subject to the appropriate laws of that
State, havé the power to surrender a national
of that State if, in its discretion, it be deemed
proper to do so.

(2) If the request for extradition is denied
solely on the basis that the person claimed is
a national of the requested State, that State
shall, if asked to do so by the requesting
State, take all possible measures in accordance
with its own laws to prosecute the
person claimed. If the requested State requires
additional documents or evidence,
such documents or evidence shall be submitted
without charge to that State. The requesting
State shall be informed of the result of its
request.

Artide XI

(1) The request for extradition shall be
made through the diplomatic channel.

(2) The request for extradition shall be accompanied
by:

(a) a statement as to the identity and probable
location of the person sought;

(b) a statement of the facts of the case,
including, if possible, the time and location of
the crime;

(c) the provisions of the law describing the
essential elements and the designation of the
offense for which extradition is requested;

(d) the provisions of the law describing the
punishment for the offense; and

(e) the provisions of the law describing any
time limit on the prosecution or the execution
of punishment för the offense.

JuU 1982/83:38

3. En framställning om utlämning av en
person som är eftersökt för lagföring skall
också åtföljas av

a) bevisning som visar att det finns sannolika
skäl att antaga att den eftersökte är den
person som åsyftas med häktningsbeslutet;

b) en bestyrkt kopia av ett häktningsbeslut
(warrant of arrest) utfärdat av en domare eller
annan behörig domstolstjänsteman såvitt
gäller en framställning från Amerikas Förenta
Stater, eller en bestyrkt kopia av ett häktningsbeslut
utfärdat av en domare eller annan
behörig domstolstjänsteman såvitt gäller en
framställning från Sverige, samt sådan ytterligare
utredning som ger vid handen att det
finns sannolika skäl att antaga att den eftersökte
har begått det brott för vilket utlämning
begärs. Ett sådant häktningsbeslut och sådan
ytterligare utredning skall godtagas som tillräcklig
grund för utlämning, om det inte i ett
särskilt fall framgår att häktningsbeslutet är
uppenbart oriktigt.

4. Beträffande en person som har befunnits
skyldig till brottet skall en framställning om
utlämning åtföljas av en vederbörligen bestyrkt
eller vidimerad kopia av den behöriga
domstolens slutliga dom. Beträffande den
som har befunnits skyldig men icke har
dömts till straff skall framställningen åtföljas
av ett intyg härom från den behöriga domstolen.
I undantagsfall får dock den anmodade
staten begära ytterligare handlingar.

5. Handlingar som har överlämnats på diplomatisk
väg skall godtagas i utlämningsförfarandet
i den anmodade staten utan ytterligare
bestyrkande, vidimering eller annan legalisering.

6. De handlingar som ligger till grund för
utlämningsframställningen skall åtföljas av en
vederbörligen bestyrkt översättning till den
anmodade statens språk.

Artikel XII

1. I brådskande fall får endera avtalsslutande
staten begära att en misstänkt eller
dömd person provisoriskt anhålles. En begäran
om provisoriskt anhållande skall göras på
diplomatisk väg eller direkt mellan Amerikas
Förenta Staters justitiedepartement och Sveriges
utrikesdepartement, varvid vägen över
Interpol får användas.

(3) A request for extradition relating to a
person who is sought for prosecution also
shall be accompanied by:

(a) evidence providing probable cause to
believe that the person sought is the person
to whom the warrant or decision of arrest
refers;

(b) a certified copy of the warrant of arrest,
issued by a judge or other competent judicial
officer with respect to a request emanating
from the United States, or a certified copy of
the decision of arrest (häktningsbeslut) issued
by a judge or other competent judicial
officer with respect to a request emanating
from Sweden, and such supplementary documentation
as provides probable cause to believe
that the person sought committed the
offense for which extradition is requested.
Such a warrant or decision of arrest and supplementary
documentation shall be recognized
as sufficient grounds for extradition,
unless, in a specific case, it appears that the
warrant or decision of arrest is manifestly ill
founded.

(4) In the case of a person who has been
convicted of the offense, a request for extradition
shall be accompanied by a duly certified
or authenticated copy of the final sentence
of the competent court. If the person
was found guilty but not sentenced, the request
shall be accompanied by a statement to
that effect by the competent court. Howe ver,
in exceptional cases, the requested State may
request additional documentation.

(5) Documents transmitted through the diplomatic
channe! shall be admissible in extradition
proceedings in the requested State
without further certification, authentication
or other legalization.

(6) The documents in support of the request
for extradition shall be accompanied by
a duly certified translation thereof into the
language of the requested State.

Article XII

(1) In case of urgency, either Contracting
State may request the provisional arrest of
any accused or convicted person. Application
for provisional arrest shall be made
through the diplomatic channe! or directly
between the United States Department of
Justiee and the Ministry for Foreign Affairs
in Sweden, in which case the facilities of
Interpol may be used.

JuU 1982/83:38

9

2. Begäran skal) innehålla en beskrivning
av den eftersökte, hans uppehållsort om denna
är känd, en kort redogörelse för de faktiska
omständigheterna i ärendet innefattande,
om möjligt, tidpunkt och plats för brottet,
uppgift om att häktningsbeslut eller dom
meddelats mot nämnda person i enlighet med
artikel XI samt uppgift om att en framställning
om utlämning av den eftersökte kommer
att avges.

3. Sedan sådan begäran mottagits, skall
den anmodade staten vidtaga lämpliga åtgärder
för att säkerställa den eftersöktes anhållande.
Den ansökande staten skall omedelbart
underrättas om resultatet av sin begäran.

4. Det provisoriska anhållandet skall upphöra,
om den verkställande myndigheten i
den anmodade staten icke inom en tidsrymd
av 40 dagar efter gripandet av den eftersökte
har mottagit den föreskrivna framställningen
om utlämning och de handlingar som enligt
artikel XI erfordras till stöd härför.

5. Att det provisoriska anhållandet upphört
enligt punkt 4 i denna artikel skall icke förhindra
utlämning av den eftersökte, om framställningen
om utlämning och de handlingar
till stöd härför som avses i artikel XI avlämnas
vid en senare tidpunkt.

Artikel XIII

1. Den anmodade staten skall granska de
till stöd för utlämningsframställningen åberopade
handlingarna med avseende på deras
juridiska hållbarhet, innan de överlämnas till
de dömande myndigheterna, och skall sörja
för att den ansökande statens intressen företräds
inför de behöriga myndigheterna i den
anmodade staten.

2. Kostnader som har samband med översättningen
av handlingar och den eftersöktes
transport skall betalas av den ansökande staten.
Den anmodade staten skall icke fordra
ersättning av den ansökande staten för kostnader
som uppkommit till följd av eftersökta
personers anhållande eller häktning, förhör
med dem eller deras överlämnande i enlighet
med bestämmelserna i denna konvention eller
till följd av att den ansökande statens
intressen företrätts inför de behöriga myndigheterna
i den anmodade staten.

(2) The application shall contain: a description
of the person sought; the location of that
person, if known; a brief statement of the
facts of the case including, if possible, the
time and location of the offense; a statement
of the existence of a warrant or decision of
arrest or a judgment of conviction against
that person, as referred to in Article XI; and a
statement that a request for extradition of the
person sought will follow.

(3) On receipt of such an application, the
requested State shall take the appropriate
steps to secure the arrest of the person
sought. The requesting State shall be promptly
notified of the result of its application.

(4) Provisional arrest shall be terminated if,
within a period of 40 days after the apprehension
of the person sought, the Executive
Authority of the requested State has not received
the formal request for extradition and
the supporting documents required by Article
XI.

(5) The termination of provisional arrest
pursuant to paragraph (4) of this Article shall
not prejudice the extradition of the person
sought if the extradition request and the supporting
documents mentioned in Article XI
are delivered at a later date.

Article XIII

(1) The requested State shall provide review
of documentation in support of an extradition
request for its legal sufficiency prior to
presentation to the judicial authorities and
shall provide for representation of the interests
of the requesting State before the competent
authorities of the requested State.

(2) Expenses related to the translation of
documents and to the transportation of the
person sought shall be paid by the requesting
State. No pecuniary claim, arising out of the
arrest, detention, examination and surrender
of persons sought under the terms of this
Convention or arising out of the representation
of the interests of the requesting State
before the competent authorities of the requested
State, shall be made by the requested
State against the requesting State.

JuU 1982/83:38

10

Denna tilläggskonvention skall tillämpas
på brott som omfattas av artikel 11, vare sig
de begåtts före eller efter dess ikraftträdande.

Artikel XVI i konventionen den 24 oktober
1961 skall också gälla denna tilläggskonventions
ikraftträdande och uppsägning.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV, har de
befullmäktigade ombuden undertecknat denna
tilläggskonvention och här nedan anbringat
sina sigill.

Som skedde i två exemplar, på svenska
och engelska språken, vilka äger lika vitsord,
i Stockholm den 14 mars 1983.

FÖR KONUNGARIKET SVERIGES
REGERING

FÖR AMERIKAS FÖRENTA
STATERS REGERING

This supplementary Convention shall apply
to offenses encompassed by Article II
committed before as well as after its entry
into force.

Article XVI of the Convention of October
24, 1961, shall also apply to the entry into
force and the termination of this supplementary
Convention.

IN WITNESS WHEREOF, the respective
plenipotentiaries havé signed this supplementary
Convention and havé affixed hereunto
their seals.

DONE at Stockholm in duplicate, in the
English and Swedish languages, both versions
being equally authentic, this 14 March
1983.

FOR THE GOVERNMENT OF THE
UNITED STATES OF AMERICA

FOR THE GOVERNMENT OF THE
KINGDOM OF SWEDEN

minab/gotab Stockholm 1983 75433