JoU 1982/83:35

Jordbruksutskottets betänkande
1982/83:35

om reglering av priserna på jordbruksprodukter (prop.

1982/83:162)

Propositionen

I proposition 1982/83:162 har regeringen (jordbruksdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad i propositionen förordats i fråga om användningen av
avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret 1983/84 eller har influtit
under tidigare regleringsår,

2. godkänna de i propositionen förordade grunderna för reglering av
priser m. m. på sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1983 —den 30
juni 1985,

3. medge att statens jordbruksnämnd för säsongmässig lagring av jordbruksprodukter
under budgetåret 1983/84 får disponera en rörlig kredit på
högst 250 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

4. medge att statens jordbruksnämnd för inlösen av inhemskt oljeväxtfrö
för budgetåret 1983/84 får disponera en rörlig kredit på högst 50 000 000
kr. i riksgäldskontoret,

5. medge att regeringen eller, efter regeringens bestämmande, statens
jordbruksnämnd för ändamål inom jordbruksprisregleringen och regleringen
av sockernäringen för budgetåret 1982/83 får disponera en rörlig
kredit på högst 120 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

6. medge att statens jordbruksnämnd för råvarukostnadsutjämning under
budgetåret 1983/84 får disponera en rörlig kredit på högst 40 000 000
kr. i riksgäldskontoret,

7. medge att regeringen eller, efter regeringens bestämmande, lantbruksstyrelsen
får biträda ackord eller eljest efterge statens rätt på grund av
garantiåtagande för lån till investeringar i offentliga karantäner för djur,

dels berett riksdagen tillfälle att

8. ta del av vad i propositionen anförts om lantbruksnämndernas ortsombud.

Vidare har regeringen föreslagit riksdagen att

9. medge att under budgetåret 1983/84 statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens
rationalisering, m. m. med sammanlagt högst 7 000 000 kr.,

10. till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. för budgetåret
1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 6 000 000 kr.,

11. till Främjande av trädgårdsnäringen för budgetåret 1983/84 anvisa
ett reservationsanslag av 900 000 kr.,

1 Riksdagen 1982/83. 16 sami. Nr 35

JoU 1982/83:35

2

12. till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 3 838 000 000 kr.

I propositionen läggs fram vissa förslag rörande prisregleringen på
jordbruksprodukter och vidare läggs förslag om bl. a. prisregleringen på
sockerbetor och socker för tiden den 1 juli 1983 —den 30 juni 1985. Förslagen
läggs fram på grundval av förslag som lämnats av statens jordbruksnämnd.
Vidare tas upp vissa anslag på trädgårdsnäringens område.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

I motion 1982/83:2353 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkas att riksdagen
beslutar att sockerbetsarealen under den aktuella perioden skall vara lägst
53 000 ha och högst 54 400 ha.

I motion 1982/83:2367 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar

1. medge att under budgetåret 1983/84 statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens
rationalisering m. m. med sammanlagt högst 9 000 000 kr.,

2. till Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering m. m. för budgetåret
1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 8 000 000 kr.

I motion 1982/83:2398 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
bemyndigar regeringen att besluta om uppräkning av Norrlandsprisstödet
fr. o. m. den 1 juli 1983 i enlighet med de riktlinjer som anges i
motionen.

I motion 1982/83:2399 av Karl Erik Olsson och Claes Elmstedt (båda c)
yrkas att riksdagen fastställer sockerbetsarealen för 1983 till 53 000 ha för
att därigenom säkerställa driften vid sockerbruket i Karpalund.

Motioner från allmänna motionstiden 1983

I motion 1982/83:176 av Knut Wachtmeister och Sven Munke (båda m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen framförts om kvalitetskrav för introduktion av nya spannmålssorter
i Sverige samt om betalning av korn efter proteinhalt.

I motion 1982/83:248 av Tage Sundkvist m. fl. (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att livsmedelsutredningen genom tilläggsdirektiv ges
i uppdrag att framlägga förslag innebärande att sammanslagning av arrendegårdar
prövas på samma sätt som sammanläggning genom köp.

I motion 1982/83:355 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkande 1) att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna att energi- och jordbrukspolitiken bör utformas så att de stödjer
jordbrukets möjligheter att aktivt minska energiförbrukningen inom jord -

Joli 1982/83:35

3

bruket samt ökar möjligheterna till energiproduktion genom speciella
energigrödor eller genom utnyttjande av avfallsprodukter.

I motion 1982/83:481 av Gunnar Nilsson i Eslöv m. fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av en utjämning av jordbrukets kapitalkostnader.

I motion 1982/83:640 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om

1. trädgårdsnäringens gränsskydd,

2. marknadsfrämjande åtgärder för trädgårdsnäringen,

3. utredning beträffande prissättningen av trädgårdsprodukter i olika
handelsled,

4. åtgärder för att främja en näringsrikare kost,

5. ökad kontroll av importerade trädgårdsprodukter,

6. ökade bidrag till energibesparande åtgärder,

7. bättre lånemöjligheter.

I motion 1982/83:646 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande vikten av att genom statliga stödåtgärder förbättra
trädgårdsnäringens möjligheter att spara energi och/eller övergå till alternativa
energikällor.

I motion 1982/83:801 av Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon (båda
m) yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat åtgärdsprogram för att
öka den svenska exporten av livsmedel,

2. att riksdagen hos regeringen begär en undersökning av möjligheterna
att vidga förädlingsgraden av produkter från det svenska jordbruket i
enlighet med vad som anförts i motionen.

I motion 1982/83:990 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m) yrkas att
riksdagen beslutar att anslaget till livsmedelssubventioneringen uppförs
under punkten C 3, Bilaga 11, med ett i förhållande till budgetpropositionen
minskat belopp om 1,035 miljarder kronor.

I motion 1982/83:992 av Bo Arvidson och Sven Munke (båda m) yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller att den tillsatta livsmedelskommittén
får i uppdrag att beakta de i motionen framförda synpunkterna om ökad
odling av proteingrödor.

I motion 1982/83:996 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om jordbrukspolitiken.

I motion 1982/83:1001 av Sven Munke och Jan-Eric Virgin (båda m)

JoU 1982/83:35

4

yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att livsmedelskommittén får i
uppdrag att pröva det i motionen skisserade förslaget om stallbank.

1 motion 1982/83:1009 av Lars Svensson och Owe Andréasson (båda s)
yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts för att stärka trädgårdsnäringens konkurrenskraft.

1 motion 1982/83:1012 av Jan-Eric Virgin och Bo Arvidson (båda m)
yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att motionen övei lämnas
för beaktande till kommittén om livsmedelsförsörjningens sårbarhet.

I motion 1982/83:1076 av Stig Josefson m. fl. (c) yrkas med hänvisning
till vad som anförts i motion 1982/83:1075 att riksdagen beslutar som sin
mening ge regeringen till känna att en undersökning omgående bör igångsättas
i syfte att eliminera EG:s subventioner på tomater och äpplen.

1 motion 1982/83:1460 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sagts om åtgärder
för att öka den inhemska produktionen av proteinfodermedel.

I motion 1982/83:1463 av Einar Larsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar att begära att regeringen vidtar åtgärder i syfte att främja exporten
av högförädlade livsmedel.

I motion 1982/83:1978 av Bo Arvidson och Ingvar Eriksson (båda m)
yrkas

1. att riksdagen hos regeringen anhåller att den tillsatta livsmedelskommittén
får i uppdrag att beakta de i motionen framförda synpunkterna i
vad gäller trädgårdsprodukternas roll i livsmedelspolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att livsmedelskommitténs arbete
även måtte omfatta livsmedelsindustriprodukter baserade på bär och grönsaker.

I motion 1982/83:1990 av Stig Josefson och Sigvard Persson (båda c)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd till inhemsk
odling av sojabönor.

I motion 1982/83:1995 av Sven Munke och Bo Arvidson (båda m) yrkas
att riksdagen hos regeringen anhåller att statens jordbruksnämnd och
Svensk spannmålshandel får i uppdrag att utforma ett mera rättvist stöd till
odling av proteingrödor (ärter och åkerbönor) som medger att lantbrukare
som hemmaproducerar sitt proteinfoder åtnjuter samma stöd som dem
som odlar till avsalu.

I motion 1982/83:1998 av Martin Olsson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att motionen överlämnas till livsmedelsutredningen
för beaktande.

I motion 1982/83:2000 av Ola Ullsten m. fl. (fp) yrkas, såvitt nu är i
fråga (yrkandena 1 och 2)

JoU 1982/83:35

5

1. att riksdagen beslutar att till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1983/84 beräkna ett förslagsanslag av 2 738 000 000
kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den tillsatta
livsmedelsutredningen bör beakta vad som i motionen anförs om jordbrukspolitikens
inriktning.

I motion 1982/83:2001 av Jan-Eric Virgin och Sven Munke (båda m)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande värdet av odling av alternativa grödor för
energiproduktionen.

1 motion 1982/83:2156 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s,m,c) yrkas,
såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 2)

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
i motionen anförs om jordbrukets produktionsvolym i Jämtlands län,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
i motionen anförs rörande produktionsstyrning.

Skrivelser

Till utskottet har inkommit skrivelser med synpunkter på några av de
fristående motioner som behandlas i detta betänkande.

Näringsfrihetsombudsmannen noterar sålunda i anslutning till motion
1982/83:640 av Einar Larsson m. fl. (c) om trädgårdsnäringen att i motionen
anges att trädgårdsnäringsutredningens förslag (Ds Jo 1982:2) i huvudsak
tillstyrkts av vissa angivna remissinstanser medan de instanser som
representerar importhandelsintressena helt eller delvis avstyrkt. NO vill
erinra om att andra instanser som representerar konsumentintressen, såsom
NO och statens pris- och kartellnämnd, också ställt sig i stort sett
avvisande till utredningens förslag.

Med anledning av motionerna 1982/83:992 av Bo Arvidson och Sven
Munke (båda m) och 1982/83:1460 av Einar Larsson m. fl. (c) om ökad
odling av proteingrödor riktar AB Findus uppmärksamheten på vissa
växtskyddsproblem som kan uppkomma när foderärter odlas inom samma
områden som konservärter. I yttrande över motion 1982/83:1995 av Sven
Munke och Bo Arvidson (båda m) i samma ämne framhåller Svensk
spannmålshandel att någon omläggning av nu gällande stödprogram för att
stimulera till odling och användning av inhemskt odlade proteinråvaror
f. n. ej är motiverad.

Utskottet

Införselavgiftsmedel m. m.

Riksdagen godkände våren 1982 grunderna för prisregleringen på jordbruksprodukter
utom sockerbetor och socker för en tvåårig prisreglerings -

JoU 1982/83:35

6

period omfattande tiden den 1 juli 1982—den 30 juni 1984 (prop. 1981/
82:209, JoU 1981/82:42, rskr 1981/82:416).

I propositionen redovisas användningen av införselavgiftsmedel m. m.
under regleringsåret 1981 /82 liksom också beräkningen av införselavgiftsmedel
som inflyter under regleringsåren 1982/83 och 1983/84. Den huvudsakliga
medelsdispositionen för regleringsåret 1981/82 framgår av följande
tabell, i vilken även den preliminära dispositionen för regleringsåret
1982/83 redovisas.

Huvudsaklig medelsdisposition av införselavgiftsmedel m. m. regleringsåren 1981/82
och 1982/83

1981/82 1982/83

1 000-tal kr. 1 000-tal kr.

prel.

Inkomster

Från föregående regleringsår

kvarstående införselavgifter1	16 974	20 921
Under resp. regleringsår
influtna införselavgifter
exkl. fodermedel	327 824	324 600
fodermedel	222 277	305 000
Summa	567 075	650 521
Utgifter
a) Av medel inom
fördelningsplanen
Svensk spannmålshandel	2 000	723
Sveriges potatisintressenter	29 500	29 500
Sveriges oljeväxtintressenter	0	0
Svensk kötthandel	65 000	0
Svensk kötthandel, utbyteshandel	21 906	23 455
Föreningen för mejeriprodukter	221 000	167 000
Svensk ägghandel	68 471	68 000
Regleringskassan för fågelkött	10 000	0
Regionalt bidrag, mjölk	3 000	0
Regionalt kostnadsbidrag
norra Sverige
— mjölk	20 500	20 500
— kött	5 000	5 000
- ägg	1 700	1 400
Upplysningsverksamhet och
utvecklingsarbete	8 500	8 650
Djurhälsovård,
kontrollverksamhet m. m.	25 000	25 000
Stöd till odling av
konservärter och andra
köksväxter	2 500	2 500
Stöd till odling av bruna bönor	1 400	1 400
Stöd till odling av vallväxtfrö	2 000	2 000
Fonden för kollektiva åtgärder
inom biodlingen	500	500
Sveriges exportråd	1 500	500
Foderfraktstöd, Norrland	0	150
Reserv till jordbruksnämndens
förfogande	0	215 922
Summa	489 477	572 200

1 Intäktsräntor från föregående år.

JoU 1982/83:35

7

	1981/82 1 000-tal kr.	1982/83 1 000-tal kr. prel.
b) Av medel utanför
fördelningsplanen
Utbyteshandel nötkött.
öststaterna	9 294	9 000
Utbyteshandel kött och fläsk	28 094	26 545
Pristillägg får- och lammkött	15 144	15 500
Svensk matpotatiskontroll	4 875	5 067
Sveriges potatisodlares riksförbund	2 544	2 634
Bidrag till Stiftelsen för
ackordhästorganisationens
bevarande	475	475
Bidrag till fraktkostnader
för mjölk och grädde	300	300
Prisåterbäring till
pälsdjursuppfödare	4 000	4 000
Stöd till odling av vallväxtfrö	6 000	6 000
Fonden för kollektiva åtgärder
inom biodlingen	300	300
Restitution av införselavgifter
för styckningsdetaljer av kött
och fläsk samt av
införselavgifter för ost	4 072	6 000
Stöd till maltproduktionen	1 000	2 000
Sveriges exportråd	1 500	500
Summa	77 598	78 321
Summa utgifter	567 075	650 521
Saldo vid utgången av resp.
regleringsår	0	0

Utskottet har inte något att erinra mot vad i propositionen anförts
rörande införselavgiftsmedlens disposition under regleringsåren 1981/82
och 1982/83.

Regeringen uppdrog den 26 november 1981 åt jordbruksnämnden att
närmare överväga och framlägga förslag om användningen av införselavgiftsmedlen
inom och utanför fördelningsplanen. Nämnden redovisar att
den har påbörjat ett sådant arbete och kommer senare att lämna förslag om
användningen. För regleringsåret 1983/84 föreslås dock att medlen får tas
i anspråk enligt hittills tillämpade principer.

I propositionen föreslås att fördelningsplanen för regleringsåret 1983/
84 bör omfatta 267,2 milj. kr. jämte inflytande fodermedelsavgifter vilket
totalt ger 592,2 milj. kr. Utskottet biträder regeringens förslag.

Utskottet har heller inte något att erinra mot vad i propositionen angetts
i fråga om medelsbehovet under regleringsåret 1983/84 för de ändamål
som bör täckas av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.

Utskottet tar i det följande upp i huvudsak de delar av propositionen
som berörs av motioner i motsvarande eller närliggande ämnen. Till den
del regeringsförslaget inte närmare kommenteras har detsamma inte föranlett
någon erinran från utskottets sida.

JoU 1982/83:35

8

Prisregleringen pä sockerbetor och socker

I propositionen föreslås en tvåårig prisregleringsperiod för sockerbetor
och socker omfattande tiden den 1 juli 1983 — den 30 juni 1985. Förslaget,
som har utformats med beaktande av nu gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken,
innebär i huvudsak en förlängning av nu gällande reglering.
Enligt regeringens särskilda direktiv bygger förslaget på att driften vid
samtliga nu existerande sockerbruk upprätthålls. Detta skall ske inom
ramen av en total sockerbetsareal om 53 000 ha. Vidare innebär förslaget
att underskottet i sockerregleringsfonden avvecklas. Enligt propositionen
skall sockerbetsarealen minska med 500 ha per år med sikte på en areal år
1985 på högst 51 500 ha. Erforderlig kvotering bör godkännas av jordbruksnämnden,
och prisavdraget vid överodling bör vara kraftigt. Regeringens
förslag innebär att betodlarna tillförs ca 48,8 milj. kr. som kostnadskompensation
och ca 5,7 milj. kr. som ersättning för inkomstföljsamhet.
Förslaget innebär vidare bl. a. att sockerbolaget för regleringsåret 1983/84
tillerkänns ca 33,4 milj. kr. som ersättning för ökade kostnader i sockerproduktionen.

Enligt motion 2353 (m) är det synnerligen tveksamt om en neddragning
av betarealen skall ske med hänsyn till att skördarna såväl år 1981 som år
1982 varit större än de normala. Den minskning av sockerbetsarealen som
nu föreslås kan enligt motionärernas mening komma att äventyra en
fortsatt drift vid Karpalund. Motionärerna anför att det finns anledning
att bibehålla den nuvarande sockerbetsarealen. I motionen erinras om att
sockernäringskommittén för sin del föreslog en ökning av sockerbetsarealen
till 54 400 ha. Vid en normalskörd skulle därmed samtliga sockerbruk
kunna bevaras och självförsörjningsgraden uppgå till ca 94 %. Ett visst
importutrymme skulle således finnas. Behovet av att säkerställa driften vid
sockerbruket i Karpalund förs fram även i motion 2399 (c). Motionärerna
föreslår att riksdagen fastställer sockerbetsarealen för år 1983 till 53 000
ha.

Utskottet vill för sin del framhålla att regeringens nu framlagda förslag
såväl i avseende på sockerbetsarealens omfattning som prisregleringens
utformning i övrigt överensstämmer med vad jordbruksnämnden föreslagit
efter överläggningar och i samförstånd med Sveriges betodlares centralförening
och Svenska Sockerfabriks AB samt nämndens konsumentdelegation.

Utskottet finner för sin del inte anledning till erinran mot vad i propositionen
anförts om prisregleringen på sockerbetor och socker. Regeringens
förslag, bl. a. i vad avser sockerbetsarealens totala omfattning, biträds
således av utskottet.

Vad här anförts innebär att utskottet avstyrker motionerna 2353 och
2399.

JoU 1982/83:35

9

Lantbruksnämndernas ortsombud, m. m.

I anslutning till riksdagsbehandlingen av 1979 års budgetproposition
(prop. 1978/79:100 bil. 13) behandlades, med anledning av en motion i
ämnet, frågan om berörda gruppers medbestämmande vid tillsättandet av
ortsombud. Enligt motionen borde Lantbrukarnas riksförbund (LRF) utse
eller i vart fall lägga förslag till ortsombud. Jordbruksutskottet uttalade att
det naturligtvis är angeläget att reglerna för hur ortsombuden skall utses är
utformade på ett sätt som motsvarar utvecklingens krav. Mot bakgrund av
att åtskilligt hänt sedan ortsombudens ställning och funktion senast var
föremål för närmare prövning fann utskottet att skäl talade för att dessa
frågor nu blev föremål för viss översyn. Någon särskild utredning syntes
dock inte behöva tillsättas för ändamålet. Enligt utskottets mening ansågs
det lämpligt att lantbruksstyrelsen fick i uppdrag att se över problemet och
framlägga härav föranledda förslag. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
förslag (JoU 1978/79:20, rskr 253).

Regeringen uppdrog åt lantbruksstyrelsen att, med beaktande av vad
som anfördes i jordbruksutskottets yttrande, göra en översyn av ortsombudens
ställning och funktion. Lantbruksstyrelsen har nu redovisat sitt
uppdrag.

Lantbruksstyrelsen anför att i olika sammanhang har fråga uppkommit
om inflytande från LRF:s sida vid utseende av ortsombud. Lantbruksstyrelsen
anser, med stöd av vad som framkommit i översynen, att ortsombuden
fortfarande bör utses av lantbruksnämnderna efter förslag av kommunerna.
När det gäller frågan om LRF:s inflytande över valet av ombud
anser styrelsen att detta lämpligen kan tillgodoses genom att kommunerna,
innan de avger förslag till lantbruksnämnd, samråder med de lokala
LRF-avdelningarna.

Svenska kommunförbundet tillstyrker i sitt remissyttrande att nuvarande
ordning när det gäller ortsombudens uppgifter och tillsättning skall
bibehållas. LRF anser att LRF-avdelningen i kommunen skall ges tillfälle
att avge förslag till ortsombud.

Jordbruksministern betonar att ortsombuden har en viktig uppgift när
det gäller att tillföra lantbruksnämnderna synpunkter som förutsätter lokal
kännedom. I övrigt anser han att några förändringar i förfarandet vid
tillsättning av ortsombud inte är påkallade. Det förekommer redan i dag
att vissa kommuner samråder med företrädare för jordbruksnäringen i
fråga om val av ortsombud. Det står öppet för alla kommuner att tillämpa
ett sådant förfaringssätt.

Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning än jordbruksministern
i denna fråga. Utskottet föreslår att riksdagen utan erinran lägger redogörelsen
för lantbruksstyrelsens översyn av ortsombudens ställning och
funktion till handlingarna.

JoU 1982/83:35

10

Anslagfrågor

I propositionen tas upp dels vissa anslag på trädgårdsnäringens område,
dels anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Utskottet
behandlar dem i den ordning de tagits upp i propositionen. Utskottet
behandlar i samband härmed även vissa under den allmänna motionstiden
väckta motioner i hithörande ämnen.

Trädgårdsnäringen. Från anslaget Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering,
m. m. utbetalas förutom rationaliseringsbidrag även bidrag till
energibesparande åtgärder i trädgårdsnäringens byggnader enligt förordningen
(1979:427, ändrad 1982:291) om statligt stöd till trädgårdsnäringens
rationalisering. Därutöver används anslaget för bidrag till Svenska
fruktfrämjandet, Svenska grönsaksfrämjandet och Svenska blomsterfrämjandet.
För innevarande budgetår får statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens
rationalisering och till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag
med högst 7 milj. kr.

1 årets budgetproposition har regeringen föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1983/84 till Bidrag
till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. beräkna ett förslagsanslag av
4 milj. kr.

I motionerna 640 (c) och 646 (c) betonas att stödet till energibesparande
åtgärder har en avgörande betydelse för trädgårdsnäringens anpassning
till den nya energisituation som blivit en följd av de höjda oljekostnaderna.
Motionärerna befarar att regeringens beräkning i budgetpropositionen
innebär ett förebud om minskade anslag i nu förevarande avseende och
hemställer därför om ett riksdagsuttalande till förmån för ökade bidrag till
energibesparande åtgärder och förbättring av trädgårdsnäringens möjligheter
att övergå till alternativa energikällor.

I den nu lämnade propositionen föreslås att en oförändrad bidragsram
på sammanlagt 7 milj. kr. anvisas för nästa budgetår för ändamål rörande
rationalisering och energibesparande åtgärder. Anslaget beräknas behöva
föras upp med 6 milj. kr.

Utskottet Finnér för sin del inte anledning till erinran mot vad regeringen
under förevarande punkt förordat och kan därför tillstyrka propositionen
i förevarande del. Den synes också i allt väsentligt tillgodose de nyss
berörda önskemålen i motionerna 640 (yrkande 6) och 646. Någon ytterligare
uppräkning av ifrågavarande anslag och bidragsram, såsom föreslås
i centerpartiets kommittémotion 2367, har utskottet emellertid inte ansett
sig kunna biträda. Som anförs i propositionen har förhållandena för
trädgårdsnäringen förbättrats i flera avseenden under senare tid. Bl. a.
innebär den i oktober 1982 genomförda devalveringen en klar förbättring
av den svenska trädgårdsnäringens konkurrenskraft. Vidare har den sänkta
räntan positiva effekter för trädgårdsnäringen liksom för andra näringar.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om det förslag regeringen
nyligen har lagt fram om vissa ändringar i lagen (1970:65) om Sveriges

JoU 1982/83:35

11

allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar. Förslaget innebär
bl. a. att alla typer av trädgårdsföretag, således även växthusföretag,
skall få möjligheter att erhålla långfristig finansiering med bottenlån hos
hypoteksförening. Vidare kommer belåningsgraden för sådana lån att
anpassas till vad som gäller för jordbruksföretag.

I likhet med jordbruksministern vill utskottet i sammanhanget även
peka på de möjligheter som finns att erhålla statlig kreditgaranti till åtgärder
som syftar till att bygga upp rationella trädgårdsföretag. Ett av regeringen
i budgetpropositionen framlagt förslag om höjning av kreditgarantiramen
för lån till trädgårdsföretag från 50 milj. kr. till 65 milj. kr. har
nyligen på utskottets förslag bifallits av riksdagen (JoU 1982/83:24, rskr
1982/83:204).

Från anslaget Främjande av trädgårdsnäringen anslås medel till vissa
för trädgårdsnäringen allmännyttiga ändamål av kollektiv natur. Enligt
propositionen bör anslaget för nästa budgetår föras upp med oförändrat
belopp av 900 000 kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Under detta avsnitt finner utskottet lämpligt att även behandla vissa
andra yrkanden i motion 640 liksom ytterligare ett pär under den allmänna
motionstiden 1983 väckta motioner med förslag om åtgärder till stöd för
trädgårdsnäringen i olika hänseenden.

De i motion 640 framlagda förslagen avser förbättringar av gränsskyddet
för snittblommor, vitkål och isbergssallad, införandet av en fond för
marknadsfrämjande åtgärder inom trädgårdsnäringen i enlighet med trädgårdsnäringsutredningens
senast framlagda förslag ävensom en skärpning
av kontrollen av importerade trädgårdsprodukter enligt utredningens intentioner.
Motionärerna framhåller vidare angelägenheten av att de svenska
trädgårdsodlarna tillförsäkras bättre lånemöjligheter än f. n. I motion 1009
(s) pekas på vissa problem som åsamkas den svenska trädgårdsnäringen
genom en marknadsstörande lågprisimport, bl. a. av fruktträd. Enligt motion
1076 (c) slutligen bör en undersökning omgående igångsättas i syfte att
eliminera vissa exportsubventioner från EG:s sida när det gäller tomater
och äpplen.

Utskottet vill erinra om att flera av de frågor som här berörts behandlades
av riksdagen förra året med anledning av motioner i ämnet. Mot
bakgrund av bl. a. trädgårdsnäringsutredningens pågående överväganden
föranledde dessa motioner inte någon ytterligare riksdagens åtgärd.

1974 års trädgårdsnäringsutredning (Jo 1974:09) avgav i augusti förra
året sina betänkanden om marknadsfrågor (Ds Jo 1982:2 och 3). Utredningen
avgav vidare under hösten 1982 en promemoria om ökad kontroll
av importerade vegetabiliska livsmedel. Trädgårdsnäringsutredningens
förslag har remissbehandlats och bereds f. n. inom regeringskansliet tillsammans
med olika framställningar från Trädgårdsnäringens riksförbund.
Prövningen inom regeringskansliet omfattar bl. a. sådana frågor
som tagits upp i nyss berörda motioner.

JoU 1982/83:35

12

I avvaktan på resultatet av de pågående övervägandena finner utskottet
att berörda motionsyrkanden inte bör föranleda någon riksdagens ytterligare
åtgärd. Motionerna 640 (yrkandena 1, 2, 5 och 7), 1009 och 1076
avstyrks därför.

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Anslaget till prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område beräknas för nästa budgetår till 3 838 milj.
kr. Av beloppet avser 3 335 milj. kr. livsmedelssubventioneringen på olika
produkter. I sistnämnda belopp ingår 530 milj. kr., motsvarande helårskostnaden
för den höjning av livsmedelssubventionerna som vidtogs per
den 1 januari 1983 för att neutralisera effekterna av höjningen av mervärdeskatten
på livsmedel.

Enligt moderata samlingspartiets kommittémotion 990 tål inte samhällsekonomin
större kostnader till livsmedelssubventionering än i storleksordningen
2,8 miljarder kr. I enlighet härmed föreslås en nedräkning av
förevarande anslag med 1,035 miljarder kronor.

I partimotion 2000 erinrar folkpartiet om att partiet motsatte sig höjningen
av mervärdeskatten fr. o. m. den 1 januari 1983 och också höjningen
av livsmedelssubventionerna. Partiet menar att det finns bättre sätt att
stödja utsatta grupper när levnadskostnaderna stiger, framför allt genom
höjda barnbidrag och flerbarnstillägg. Denna inställning överensstämmer
också med slutsatserna från en rapport till expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi, Inkomstomfördelningseffekter av livsmedelssubventioner
(Ds B 1982:7). Livsmedelssubventionerna bör därför enligt motionen
minskas med 1,5 miljarder kronor (för budgetåret 1983/84 1,1 miljarder
kronor) vilket innebär att enbart mjölken fortsättningsvis är subventionerad.

Utskottet vill liksom tidigare, när livsmedelssubventionerna varit föremål
för behandling i riksdagen, erinra om att det ankommer på regeringen
att besluta om subventionernas utformning. Utskottet har inte något att
erinra mot den i propositionen gjorda medelsberäkningen beträffande
kostnaderna för livsmedelssubventioneringen på olika produkter. Då utskottet
inte heller i övrigt har något att invända mot propositionens beräkningar
av de olika posterna under prisregleringsanslaget föreslår utskottet
att anslaget för nästa budgetår förs upp med 3 838 milj. kr. Motionerna 990
och 2 000 yrkande 1 avstyrks således.

Utformningen av en livsmedelspolitik

1 propositionen erinrar jordbruksministern om att de samhällsekonomiska
förhållandena förändrats sedan riksdagen år 1977 fattade beslut om
nu gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken. Han framhåller att konsumenterna
har drabbats av kännbara prishöjningar på livsmedel bl. a. som
en följd av kraftiga kostnadsökningar både inom jordbruket och i efterföl -

JoU 1982/83:35

13

jande led. Samtidigt har realinkomsterna för stora grupper konsumenter
sjunkit kraftigt. Därtill kommer att den minskning av livsmedelssubventionerna
som tidigare genomförts ytterligare höjt livsmedelspriserna.
Fr. o. m. år 1977 och fram till hösten 1982 har priserna på de subventionerade
baslivsmedlen mer än fördubblats. Regeringen har emellertid beslutat
öka livsmedelssubventionerna på mjölk och ost fr. o. m. den 1 januari
1983. Konsumtionen av vissa livsmedel, främst kött och fläsk, har
minskat samtidigt som en viss ökning av produktionen ägt rum genom att
jordbrukarna sökt kompensera en sjunkande lönsamhet med ökade arbetsinsatser
och större besättningar. Jordbruket kan därför inte avsätta hela sin
produktion inom landet utan måste i allt högre grad sälja produkterna
utomlands med ökade exportkostnader som följd. Inflationen och det
höga ränteläget har vållat ekonomiska problem för de nyetablerade jordbrukarna.

Jordbrukspolitiken är inriktad på att bl. a. ge producenterna ett prisskydd
mot utländsk konkurrens. Denna politik förutsätter att konsumenterna
kan lita på att de får så bra livsmedel som möjligt till rimliga priser.
Vidare skall jordbrukarna kunna utveckla och driva sin näring så att de får
möjlighet att uppfylla konsumenternas krav och önskemål. Utvecklingen
i svensk samhällsekonomi gör emellertid, framhåller jordbruksministern,
att den jordbrukspolitik som beslöts år 1977 inte längre fungerar på det sätt
riksdagen förutsatte när beslutet fattades.

De redovisade förhållandena utgör enligt jordbruksministerns mening
ett starkt motiv för en översyn av jordbrukspolitiken. Han anser det också
alltmer angeläget att sätta in jordbrukspolitiken i ett vidare sammanhang,
nämligen i ett livsmedelspolitiskt perspektiv. Med stöd av regeringens
bemyndigande den 9 december 1982, har han därför tillsatt en kommitté
med uppgift att utforma en livsmedelspolitik. Enligt sina direktiv (Dir
1982:103) skall kommittén med förtur behandla frågan om bl. a. produktionsöverskotten.
Frågor av grundläggande betydelse för de överläggningar
som avser tid efter den 30 juni 1984 skall också behandlas med förtur.
Förslag i dessa hänseenden skall presenteras senast den 1 oktober 1983. I
övrigt skall kommitténs slutliga förslag presenteras senast den 1 oktober
1984.

Det rådande produktionsöverskottet på animalieområdet har föranlett
regeringen att lägga fram förslag om ett temporärt förbud mot nybyggnad
av djurstallar för nötkreatur, svin och fjäderfä (prop. 1982/83:112). Förbudet,
som meddelas i en särskild lag, avses gälla t. o. m. juni 1984, dvs. till
dess livsmedelspolitiska kommitténs utredningsarbete i denna del har
hunnit resultera i ett beslut av statsmakterna. Lagförslaget har den 23 mars
1983 antagits av riksdagen (JoU 1982/83:27), varefter författning i ämnet
utfärdats (SFS 1983:147).

I ett flertal motioner väckta under den allmänna motionstiden i år har
tagits upp frågor som antingen direkt berör den nytillsatta livsmedelsut -

JoU 1982/83:35

14

redningen eller också har nära anknytning till de ämnen som utredningen
enligt sina direktiv kommer att behandla.

Utskottet har funnit lämpligt att redovisa sina ställningstaganden till
nämnda motioner i nu föreliggande betänkande. Motionerna och motionsyrkandena
prövas därvid mot bakgrund av det närmare innehållet i motsvarande
avsnitt i utredningsdirektiven (1982:103).

Vad gäller behovet av en utredning framhålls i centerpartiets partimotion
996 att det f. n. inte finns någon anledning att ompröva de riktlinjer för
jordbrukspolitiken som drogs upp i 1977 års riksdagsbeslut. Motionärerna
anser att de grundläggande principer som lagts fast i nyssnämnda beslut
om jordbrukspolitiken, i skötsellagen och i jordförvärvslagen, ger en stabil
grund för den framtida jordbrukspolitiken. De anpassningar som behövs
för den praktiska tillämpningen av politiken för att t. ex. uppnå en bättre
produktionsbalans och underlätta för nytillträdande lantbrukare att klara
de första åren kan ske utan att principerna rubbas. Den nu tillsatta utredningen
kan därmed koncentrera sitt arbete på att finna lösningar på de
akuta problemen och på hur produktionsanpassningen kan ske med minsta
möjliga störningar för producenter och livsmedelsindustri. Däri bör
också ingå åtgärder för att stimulera export av förädlade livsmedel. En
viktig uppgift är också att finna åtgärder för att begränsa livsmedelsförsörjningens
sårbarhet för störningar i krislägen i enlighet med de direktiv
som gavs våren 1982.

Utskottet vill i likhet med jordbruksministern framhålla att de samhällsekonomiska
förhållandena i vårt land förändrats sedan riksdagen år 1979
fattade beslut om riktlinjer för jordbrukspolitiken. Utvecklingen i svensk
samhällsekonomi har från slutet av 1970-talet lett fram till ett mycket stort
budgetunderskott, bristande balans i utlandsaffärerna, kraftiga prisstegringar
och en mycket hög räntenivå. Orsakerna till detta står att finna dels
i den svaga tillväxten i världsekonomin, dels i den ekonomiska politik som
under denna tid förts i Sverige. Effekterna av denna ekonomiska politik
har skärpt konflikterna mellan de jordbrukspolitiska mål som uppställdes
år 1977 och försvårat möjligheterna att tillgodose dem.

Den bakgrund som tidigare skisserats utgör även enligt utskottets mening
ett starkt skäl för att en översyn av jordbrukspolitiken snarast kommer
till stånd. Som jordbruksministern anför är det därvid också angeläget
att sätta in jordbrukspolitiken i ett vidare, livsmedelspolitiskt perspektiv.
Att ge utredningsarbetet den mera begränsade utformning som föreslås i
motion 996 är sålunda enligt utskottets mening klart otillräckligt. Motionen
avstyrks därför.

Som en av utgångspunkterna för utredningsarbetet anges i direktiven att
familjejordbruket också framöver kommer att vara den dominerande företagsformen
inom ramen för en geografiskt väl differentierad jordbruksproduktion.
Vidare understryks den roll jordbruket spelar för sysselsättningen
i bygder där det råder brist på andra arbetstillfällen.

JoU 1982/83:35

15

Av direktiven framgår sålunda att också regionalpolitiska aspekter skall
ligga till grund för översynsarbetet, när det gäller livsmedelspolitikens
framtida utformning. Som framgår av propositionen och som även redovisats
i ett frågesvar i riksdagen den 12 april 1983 ämnar jordbruksministern
föreslå regeringen att betänkandet (Ds Jo 1982:7) Statligt stöd till
jordbruket i norra Sverige och remissyttranden över detsamma överlämnas
till den livsmedelspolitiska kommittén. Enligt jordbruksministerns
mening bör de frågor som behandlas i betänkandet samordnas med de
förslag som kommer att avges av den sistnämnda kommittén.

Centerpartiet yrkar i en partimotion 2398 att riksdagen bemyndigar
regeringen att besluta om en uppräkning av Norrlandsprisstödet fr. o. m.
den 1 juli 1983 i enlighet med i motionen angivna riktlinjer. 1 motionen
erinras om att riksdagen tidigare uttalat sig för att prisstödet, om produktionskostnaderna
utvecklas på ett ogynnsamt sätt, under nu löpande period
skall kunna justeras så att dess syfte upprätthålls. En uppräkning kan
enligt motionärernas mening ske oaktat att livsmedelskommittén ser över
Norrlandskommitténs övriga förslag rörande bl. a. prisstödets områdesindelning
och rationaliseringsstödets utformning.

Utskottet anser för sin del att skäl talar för att de frågor som behandlas
i betänkandet om statligt stöd till jordbruket i norra Sverige samordnas
med de förslag som kommer att avges av livsmedelskommittén. 1 avvaktan
härpå finnér utskottet sig inte böra förorda något sådant riksdagens uttalande
i hithörande frågor, som förordas i motion 2398. Som anförs i
propositionen har prisstödet till jordbruket i norra Sverige uppräknats
årligen under tiden 1980— 1982. Motionen avstyrks således.

I motion 2156 (s, m, c) begärs bl. a. vissa ställningstaganden av riksdagen
rörande jordbruksproduktionen i Norrland, med speciell hänsyftning
på förhållandena i Jämtlands län. Riksdagen bör sålunda uttala sig för att
jordbruket i nämnda län i framtiden bör ha den omfattning det har i dag.
För att bl. a. möjliggöra detta bör man inrikta jordbruksproduktionen så
att animalieproduktionen styrs till Norrland, som av klimatologiska skäl
inte kan ha t. ex. spannmålsodling i samma utsträckning som södra Sverige.

Enligt utskottets mening skulle det vara olämpligt att föregripa livsmedelskommitténs
överväganden genom några bindande utfästelser från
riksdagens sida beträffande vissa regioner. Motion 2156 bör därför i berörda
delar (yrkandena 1 och 2) i avvaktan på resultatet av livsmedelskommitténs
arbete inte föranleda någon ytterligare åtgärd.

Ett spörsmål av regionalpolitisk karaktär tas upp även i motion 1998 (c).
Enligt denna önskar många människor förvärva mindre jordbruksfastigheter.
I de flesta fall är det dock mycket svårt att få förvärvstillstånd,
eftersom rationaliseringskravet ger anledning att sammanföra fastigheten
med någon av grannfastigheterna eller att fastigheten övertas av lantbruksnämnden
för framtida strukturrationalisering. För att få eller bevara en

JoU 1982/83:35

16

levande landsbygd behövs enligt motionärernas uppfattning — utöver
bärkraftiga familjejordbruk — även mindre jordbruk, där innehavaren
kombinerar verksamheten med annan verksamhet i bygden eller pendlar
till annan ort. Utan att ge avkall på inriktningen av jordbrukspolitiken om
bl. a. satsning på effektiva familjeföretag och att inkomstlikställighet skall
uppnås mellan dessa jordbrukare och andra yrkesutövare, måste det bli
möjligt att i framtiden även förvärva, inneha, bruka och bebo jordbruksfastigheter,
som lantbruksnämnderna ej bedömer som utvecklingsbara.
Motionen utmynnar i en hemställan om att motionen överlämnas till
livsmedelsutredningen för beaktande.

En liknande motion behandlades förra året av riksdagen (JoU 1981/
82:29). Utskottet erinrade då om att en av grundtankarna bakom 1979 års
jordförvärvslag var att lagen skulle stå i överensstämmelse med de regionalpolitiska
strävandena (se bl. a. prop. 1978/79:85 s. 37 f). Enligt uttalanden
i förarbetena skulle sålunda större hänsyn än dittills tas till de regionalpolitiska
förutsättningarna vid tillämpning av lagens allmänna regler.
Sådana generella hänsynstaganden bedömdes emellertid inte tillräckliga
för att främja tillkomsten av lantbruksföretag inom områden där detta var
särskilt angeläget från regionalpolitisk synpunkt. De allmänna bestämmelserna
i lagen tar nämligen främst sikte på utvecklade och utvecklingsbara
företag. Lagen borde därför utformas så att i sådana områden etablering
och utveckling främjas även av sådana lantbruksföretag som är begränsat
utvecklingsbara eller som ej är utvecklingsbara. 1 enlighet härmed har i
lagens 7 § intagits bestämmelser som gör det möjligt att av regionalpolitiska
skäl förbehålla begränsat utvecklingsbara och ej utvecklingsbara företag
åt brukare som är bosatta på orten om företagen behövs som komplement
till annan sysselsättning. Vidare är det möjligt att vägra förvärvstillstånd
om egendomen behövs som tillskott till ett begränsat utvecklingsbart
eller ej utvecklingsbart företag. Vid prövning av förvärv som avser nyetablering
på ej utvecklingsbara eller begränsat utvecklingsbara jordbruk måste
givetvis de regionalpolitiska synpunkterna vägas mot behovet av marktillskott
till inom området redan etablerade jordbrukare.

Utskottet hänvisade i nämnda sammanhang också till bestämmelserna
om prisstöd till jordbruket i norra Sverige, som då sågs över av en särskild
utredning. Vidare erinrades om möjligheterna att erhålla statligt stöd för
att främja sysselsättning och service i glesbygd enligt förordningen
(1979:638) om statligt stöd i glesbygd. Motionen ledde inte till någon
särskild riksdagens åtgärd.

Utskottet utgår från att de frågor som berörs i den ånyo väckta motionen
i ämnet kommer att ägnas uppmärksamhet från livsmedelskommitténs
sida utan något särskilt påpekande härom. Motionen bör därför kunna
lämnas utan ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Enligt direktiven bör av utredningstekniska skäl en avgränsning göras
så att kommitténs arbete inriktas på de jordbruksprisreglerade produkter -

JoU 1982/83:35

17

na och de livsmedel i vilka ingår sådana produkter. Samtidigt bör emellertid
beaktas den betydelse trädgårdsprodukter och fisk har för vår försörjning.

Trädgårdsprodukternas roll i livsmedelsförsörjningen behandlas i motionerna
640 (c) och 1978 (m). Motionärerna anför i sammanhanget vissa
synpunkter på livsmedelskommitténs arbete med hithörande frågor. Enligt
den förstnämnda motionen är det för avsättningen av trädgårdsprodukter
synnerligen viktigt att priserna inte onödigtvis fördyras på vägen mellan
odlare och konsument. Det är därför angeläget att en mera djupgående
utredning görs beträffande prissättningen av trädgårdsprodukter i olika
handelsled. Detta borde enligt motionärernas mening ske inom den livsmedelsutredning
som nu skall starta sitt arbete. Enligt motion 1978 bör
livsmedelskommittén få i uppdrag att beakta i motionen framförda synpunkter
på trädgårdsprodukternas betydelse för hushållens livsmedelskostnader,
för folkhälsan, för sysselsättningen och från beredskapssynpunkt.
Vidare bör riksdagen uttala sig för att kommitténs arbete även får
omfatta livsmedelsindustriprodukter baserade på bär och grönsaker.

Enligt utskottets mening finns det inte anledning att i nu förevarande
sammanhang gå närmare in på utformningen och omfattningen av utredningsarbetet,
såvitt avser trädgårdsprodukternas betydelse för vår försörjning.
Det bör ankomma på kommittén att avgöra i vilken utsträckning man
har möjlighet och anledning att gå in på dessa frågor. Motionerna 640
yrkande 3 och 1978 bör i enlighet härmed inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

En av kommitténs viktigaste uppgifter när det gäller produktionsmålet är
att undersöka möjligheterna att komma till rätta med de problem som
sammanhänger med överproduktionen av vissa jordbruksprodukter.
Kommittén bör enligt direktiven analysera konsekvenserna av överproduktionen
för konsumenterna och för samhällsekonomin. Förslag bör med
förtur lämnas till sådana åtgärder som snarast kan åstadkomma bättre
balans mellan produktion och konsumtion. Kommittén skall utgå ifrån att
näringen själv måste bära kostnaderna för en produktion utöver den
samhällsekonomiskt motiverade. 1 detta sammanhang kan kommittén förutsättningslöst
pröva någon form av investerings- eller etableringskontroll
och effekterna av en sådan åtgärd från såväl konsument- som producentsynpunkt.

Enligt motion 1001 (m) bör livsmedelskommittén få i uppdrag att pröva
ett i motionen skisserat förslag om s. k. stallbank i syfte att minska överproduktionen.

Utskottet vill erinra om att ett system för betalning av tomma stallplatser
för slaktsvin var ett av de förslag till produktionsanpassande åtgärder som
aktualiserades i samband med jordbruksprisöverläggningarna förra året.
Vid överläggningarna rådde enighet om att det då inte fanns anledning att
införa ett sådant system. Lantbrukarnas förhandlingsdelegation ansåg

JoU 1982/83:35

18

dock att frågan borde kunna aktualiseras under den kommande prisregleringsperioden.

Det står givetvis livsmedelskommittén fritt att i samband med sin utredning
rörande överskottsproblemen närmare utreda denna fråga. Något
särskilt uttalande härom från riksdagens sida är inte erforderligt. Motionen
bör därför inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

I anslutning till frågan om produktionsmålet skall kommittén belysa
förutsättningarna att använda åkermark för ökad produktion av proteinfoder
som kan ersätta import och för produktion av energigrödor.

I ett antal motioner tas upp frågor rörande ökad odling av proteingrödor.
Enligt motion 992 (m) bör livsmedelskommittén sålunda få i uppdrag
att beakta vikten av att öka odlingen av sådana proteingrödor som foderärt
och åkerböna för att därigenom minska importbehovet av proteinfodermedel.
I kommittémotion 1460 från centerpartiet yrkas på att livsmedelsdelskommittén
får i uppdrag att snarast lägga fram ett konkret och samlat
åtgärdspaket i syfte att få till stånd en ökad odling av proteingrödor och
ett ökat intresse att använda spannmål med hög proteinhalt. Sistnämnda
problem vidrörs också i motion 176 (m) vari framförs synpunkter på
kvalitetskraven för introduktion av nya spannmålssorter i Sverige. I sammanhanget
förordas att betalning av korn efter proteinhalt övervägs. I
motion 1995 (m) kritiseras formerna för det stöd som Svensk spannmålshandel
fr. o. m. i år tillämpar i fråga om odling av proteingrödor, ärter och
åkerbönor. Enligt motionärerna innebär systemet att alltför stort stöd ges
åt fodermedelsindustrin i jämförelse med det som kommer den producent
till del som använder grödorna i egen djurproduktion. En ändring bör
därför komma till stånd. Frågan om vår proteinförsörjning berörs även i
motion 1990 (c) vari yrkas på stöd till inhemsk odling av sojabönor.

Samtliga här redovisade motioner avser ämnen som faller inom ramen
för eller nära berör frågor som livsmedelskommittén med stöd av nyss
återgivna utdrag ur direktiven skall undersöka. I avvaktan på resultatet av
dessa överväganden finner utskottet sig sålunda inte böra påyrka någon
ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna 176,992,1460,
1990 och 1995.

Vad gäller den sistnämnda motionen vill utskottet i detta sammanhang
tillägga att det stöd som f. n. tillämpas för stöd till odling av bl. a. foderärt
och åkerböna enligt den bedömning som gjorts av Svensk spannmålshandel
och statens jordbruksnämnd innebär att både egenodlaren som använder
grödorna i egen djurproduktion och foderproducenten som inköper
grödorna får ett gott ekonomiskt utbyte av att använda inhemsk råvara i
stället för importerat sojamjöl. I skrivelse till utskottet anför Svensk spannmålshandel
också som sin uppfattning att någon ytterligare omläggning av
stödprogrammet för att stimulera till odling och användning av inhemskt
odlade proteinråvaror f. n. ej är motiverad.

Enligt centerpartiets kommittémotion 355 (yrkande 1) bör riksdagen

JolJ 1982/83:35

19

som sin mening ge regeringen till känna att energi- och jordbrukspolitiken
bör utformas så att de stödjer jordbrukets möjligheter att aktivt minska
energiförbrukningen inom jordbruket samt ökar möjligheterna till energiproduktion
genom speciella energigrödor eller genom utnyttjande av avfallsprodukter.
Odlingen av energigrödor behandlas även i motion 2001
(m) enligt vilken riksdagen bör framhålla värdet av odling av alternativa
grödor för energiproduktion.

Förutsättningarna att använda åkermark för produktion av energigrödor
skall som nyss nämnts belysas av livsmedelskommittén. Med hänsyn
härtill bör motionerna 355 yrkande 1 och 2001 kunna lämnas utan ytterligare
åtgärd.

1 avseende på inkomstmålet anges i direktiven bl. a. att livsmedelskommittén
bör undersöka förutsättningarna för en mera solidarisk inkomstpolitik
inom jordbruksnäringen och överväga åtgärder för att uppnå en bättre
fördelning mellan olika jordbrukarkategorier av det totala stödet till jordbruket.
Härvid bör bl. a. uppmärksammas den situation som nyetablerade
jordbrukare hamnar i liksom den som gjort eller gör stora investeringar.
Den i samband med 1977 års riksdagsbeslut inrättade formen av lån med
uppskjuten ränta samt de inom ramen för jordbruksprisregleringen införda
stödformerna räntestöd och etableringsstöd bör därvid utvärderas.

I motion 481 (s) anförs att ett allt större kapitalbehov, delvis som en följd
av att prisstegringen på jordbruksmark varit större än på andra områden,
och ett ogynnsamt ränteläge har lett till oacceptabla skillnader i kapitalkostnaderna
mellan nyetablerade och äldre jordbrukare. En prissättning
som ger acceptabel avkastning till den nyetablerade jordbrukaren leder
enligt motionärernas mening oundvikligen till övervinster för jordbrukare
med äldre avamorterade gårdar och till höga priser på jordbruksprodukter
och livsmedel. Ett system för utjämning av jordbrukets kapitalkostnader
skulle enligt motionen vara till fördel för såväl producenter som konsumenter.
Behovet av en sådan utjämning bör framhållas av riksdagen.

Det i motionerna väckta problemet tar som framgår av utredningsdirektiven
sikte på ett av de problem som livsmedelskommittén närmare skall
undersöka. Motionen påfordrar därför inte något särskilt initiativ från
riksdagens sida.

1 direktiven framhålls beträffande rationaliseringsfrågor bl. a. att en
rationellt bedriven jordbruksproduktion är en av förutsättningarna för att
garantera konsumenter livsmedel till rimliga priser och samtidigt uppnå
inkomstmålet för de i jordbruket yrkesverksamma. En fortsatt rationalisering
av jordbruksnäringen är därför nödvändig. Rationaliseringen bör
liksom hittills syfta till att bygga upp och vidmakthålla effektiva jordbruksföretag.

Enligt direktiven Finns det inte anledning att nu göra någon översyn av
de allmänna principerna för jordbrukets rationalisering. Kommittén bör

JoU 1982/83:35

20

därför inte ta upp denna fråga om den inte aktualiseras i samband med
andra frågor som kommittén behandlar.

I motion 248 (c) hemställs att livsmedelsutredningen genom tilläggsdirektiv
ges i uppdrag att framlägga förslag innebärande att sammanslagning
av arrendegårdar prövas på samma sätt som sammanläggning genom
köp. Motionärerna påpekar att sammanläggning av brukningsvärda enheter
f. n. sker i snabb takt trots den markering som i samband med 1977
års jordbrukspolitiska beslut gjordes i fråga om familjejordbrukets betydelse.
Den främsta orsaken är enligt motionärernas mening att jordbruksarrendena
står helt vid sidan av myndigheternas prövning av strukturrationaliseringen
inom jordbruket.

Utskottet vill erinra om att jordförvärvsutredningen i sitt år 1979 avgivna
slutbetänkande Tillskottsarrenden m. m. (Ds Jo 1979:5) behandlade
frågan om tillståndsprövning av tillskottsarrenden. Med hänsyn till kontrollsvårigheter,
administrativa problem m. m. avstod utredningen från att
föreslå kontroll av sådana arrenden. Betänkandet har inte föranlett någon
ytterligare åtgärd.

I förevarande sammanhang bör vidare erinras om att arrendelagstiftningen
år 1979 ändrades i syfte att stärka jordbruksarrendatorns ställning
(prop. 1978/79:183, LU 1978/79:23). Genom ändringen skall i självinträdesfallen
en obillighetsprövning äga rum, varvid jordägarens intresse av
att få brukningsrätten till arrendestället skall vägas mot arrendatorns
behov av social och ekonomisk trygghet. Det bör också nämnas att arrendelagskommittén
i ett betänkande Arrenderätt 2 (SOU 1981:80) bl. a.
föreslagit att en jordbruksarrendator med gårdsarrende under vissa förutsättningar
skall få rätt att förköpa arrendestället. Betänkandet bereds f. n.
inom regeringskansliet.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i utredningsdirektiven
att det inte finns anledning att nu göra någon översyn av de
allmänna principerna för jordbrukets rationalisering. Det bör ankomma
på livsmedelskommittén att avgöra om det finns anledning för den att ta
upp den i motion 248 väckta frågan i sitt utredningsarbete. Några särskilda
direktiv härom finner utskottet sig således inte böra förorda. Motionen
avstyrks därför.

Beträffande förädling och distribution av livsmedel framhålls i direktiven
bl. a. att till en samlad översyn av livsmedelsförsörjningen givetvis också
hör frågan om åtgärder för att förbättra folkhälsan. Utvecklingen inom de
olika leden av livsmedelskedjan bör därför också analyseras med hänsyn
till effekter på livsmedlens kvalitet och näringsinnehåll. Kommittén bör
redovisa om förändringar är önskvärda av konsumtionen med hänsyn till
folkhälsosynpunkter och i så fall vilka möjligheter som finns att påverka
konsumtionen och därmed också produktionsinriktningen. Som tidigare
nämnts skall kommittén bl. a. beakta den betydelse trädgårdsprodukterna
har för vår försörjning.

JoU 1982/83:35

21

1 kommittémotionen 640 (c) betonas den stora betydelse grönsaker,
frukt och bär har för en näringsriktig kost. Dessa produkter är därför från
näringsfysiologisk synpunkt synnerligen angelägna även av beredskapsskäl
och borde därför jämställas med jordbruksvarorna. Med tanke på
trädgårdsprodukternas näringsfysiologiska betydelse är det beklagligt att
de hittills inte ingått bland de varor som erhållit livsmedelssubventioner.
Även härvidlag borde livsmedelsutredningen kunna framlägga förslag om
hur man tekniskt skall gå till väga för att inte diskriminera denna näringsriktiga
varugrupp, framhåller motionärerna. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen detta till känna.

Utskottet finner med hänsyn till vad i direktiven anförts inte skäl påkalla
någon riksdagens ytterligare åtgärd med anledning av motion 640 i förevarande
del (yrkande 4). Motionsyrkandet avstyrks således.

Frågan om stöd till den svenska exporten av högförädlade livsmedel,
framförallt på animalieområdet, berörs i några motioner. 1 motion 801 (m)
begärs sålunda ett samlat åtgärdsprogram för att öka den svenska exporten
av livsmedel. Möjligheterna att vidga förädlingsgraden av produkter från
det svenska jordbruket bör enligt motionärernas mening också undersökas.
I centerpartiets kommittémotion 1463 yrkas även på olika åtgärder i
syfte att främja exporten av högförädlade livsmedel.

Riksdagen har tidigare några gånger behandlat motioner av motsvarande
innebörd (senast JoU 1981/82:42). Därvid har bl. a. hänvisats till vissa
under senare år vidtagna förstärkningar av Sveriges exportråds resurser
för ändamålet. Vad gäller åtgärder i övrigt i syfte att främja en ökad
förädlingsgrad på livsmedelsområdet, bl. a. i fråga om forskningsinsatser,
har utskottet erinrat om att forskningen inom livsmedelsområdet tillhör
det som särskilt prioriterats i de allmänna riktlinjer för forskningsverksamheten
m. m. inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde som angetts
i proposition 1981/82:106 om forskning m. m. Utskottet anslöt sig
därvid också till synpunkten att forskningsplaneringen i ökad utsträckning
borde avse hela kedjan från råvaran via förädlingsindustrin till marknaden
osv. Motionerna har mot bakgrund av det anförda inte ansetts påkalla
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet vill med anledning av de ånyo väckta motionerna i frågan
hänvisa till att Sveriges exportråd i den nu framlagda propositionen för
kommande regleringsår föreslås få 1,5 milj. kr. av införselavgiftsmedel
utanför fördelningsplanen för att stimulera export av högförädlade livsmedel.
Det förutsätts att 1,5 milj. kr. också kommer att ställas till exportrådets
förfogande av medel inom fördelningsplanen.

Frågan om utrikeshandelns roll för vår livsmedelsförsörjning tas även
upp i direktiven till den livsmedelspolitiska utredningen. Där sägs att det
blir en viktig uppgift för kommittén att beakta våra handelspolitiska intressen
och åtaganden vid utformningen av livsmedelspolitiken. Detta kan ske

JoU 1982/83:35

22

bl. a. genom en politik som inte leder till överskott som måste avsättas till
priser som av andra länder kan uppfattas som subventionerade.

Ett viktigt led i detta sammanhang utgör också ett aktivt tillvaratagande
av möjligheterna till export av bearbetade varor. Kommittén bör därför,
med beaktande av internationella handelspolitiska regler, analysera möjligheterna
från olika utgångspunkter att främja exporten av högförädlade
livsmedel.

Motionerna 801 och 1463 bör mot bakgrund av vad här anförts inte
föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Bland de uppgifter som tillagts livsmedelskommittén ingår också en
allmän översyn av livsmedelsförsörjningens sårbarhet från olika synpunkter.
Den kommitté som våren 1982 tillkallades med uppdrag att utreda
livsmedelsförsörjningens sårbarhet (Dir 1982:13) har samtidigt upphört.
Huvudinriktningen i denna kommittés direktiv bör emellertid gälla även
för den livsmedelspolitiska utredningen.

Sistnämnda utredning bör enligt direktiven omfatta hela livsmedelskedjan.
En kartläggning av sårbarheten bör göras och överväganden ske av
vilka anpassningar som i fredstid behövs för att upprätthålla försörjningstryggheten
vid såväl lång- som kortvariga störningar i fredstid som vid
långvarig avspärrning eller krig. De olika ledens beroende av stödfunktioner
i form av energi av skilda slag, insatsvaror, maskiner, reservdelar,
arbetskraft, transporter m. m. bör närmare analyseras.

I motion 1012 (m) anförs kritik mot nu gällande och tillämpade rutiner
för uttagning av traktorer för krigstjänst. Reglerna är enligt motionen så
utformade att tillämpningen av dem i många fall kan leda till besvärliga
konsekvenser för upprätthållandet av jordbruksdriften på berört lantbruksföretag.

Utskottet vill erinra om att överbefälhavaren enligt förordningen
(1978:561) om förberedelser för krigsanskaffning har att efter samråd med
civilförsvarsstyrelsen och överstyrelsen för ekonomiskt försvar meddela
riktlinjer för uttagning av fordon m. m. vid krig eller krigsfara. Bestämmelserna,
som grundas på förfogandelagen, är f. n. föremål för viss omarbetning
på överbefälhavarens initiativ.

I avvaktan på resultatet av de sålunda pågående övervägandena finner
utskottet inte skäl föreslå riksdagen att vidta någon särskild åtgärd med
anledning av motion 1012.

I folkpartiets partimotion 2000 anförs bl. a. vissa synpunkter på jordbrukspolitikens
inriktning som livsmedelsutredningen i sitt arbete bör beakta.
Bland dessa synpunkter kan nämnas avvisandet av tanken på etableringskontroll
som medel för att komma till rätta med överskottsproduktion.
Däremot ställer sig motionärerna positiva till att staten medverkar till
åtgärder för att utveckla och främja exporten av livsmedel. Regeringen bör
få i uppdrag att framlägga ett åtgärdsprogram för att söka åstadkomma
ökad export av förädlade jordbruksprodukter. Motionärerna anser vidare

JoU 1982/83:35

23

att statliga insatser inom jordbrukspolitiken i ökad utsträckning bör inriktas
på att stödja kombinerade jord- och skogsbruk. Enskilt ägda familjejordbruk
bör vara den dominerande ägandeformen.

Som framgår av den föregående redogörelsen förutsätts i direktiven för
livsmedelskommitténs arbete att kommittén i samband med sina överväganden
rörande åtgärder för att förbättra produktionsbalansen även skall
kunna förutsättningslöst pröva någon form av investerings- eller etableringskontroll
och effekterna av en sådan åtgärd. Självfallet finner utskottet
inga skäl att motsätta sig en dylik prövning. Utskottet kan i övrigt inte
finna någon motsättning mellan de synpunkter som i motion 2000 framförts
i nu förevarande avseende och utredningsdirektiven. Motionen synes
under angivna förhållanden inte böra föranleda någon riksdagens ytterligare
åtgärd i denna del (yrkande 2).

Hemställan

Utskottet hemställer

Införselavgiftsmedel m. m.

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga
om användningen av avgiftsmedel, som inflyter under regleringsåret
1983/84 eller har influtit under tidigare budgetår,

2. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för säsongsmässig
lagring av jordbruksprodukter under budgetåret 1983/
84 får disponera en rörlig kredit på högst 250 000 000 kr. i
riksgäldskontoret,

3. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för inlösen av
inhemskt oljeväxtfrö för budgetåret 1983/84 får disponera en
rörlig kredit på högst 50 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

4. att riksdagen medger att regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, statens jordbruksnämnd för ändamål inom
jordbruksprisregleringen och regleringen av sockernäringen
för budgetåret 1983/84 får disponera en rörlig kredit på högst
120 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

5. att riksdagen medger att statens jordbruksnämnd för råvarukostnadsutjämning
under budgetåret 1983/84 får disponera en
rörlig kredit på högst 40 000 000 kr. i riksgäldskontoret,

Prisregleringen på sockerbetor och socker

6. beträffande sockerbetsarealen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1982/83:2353 och 1982/83:2399 godkänner att
sockerbetsarealen minskas med 500 ha/år under avtalsperioden
med sikte på att den år 1985 får vara högst 51 500 ha,

JoU 1982/83:35

24

7. att riksdagen godkänner de i propositionen i övrigt förordade
grunderna för reglering av priser m. m. på sockerbetor och
socker för tiden den 1 juli 1983—den 30 juni 1985,

Lantbruksnämndernas ortsombud, m. m.

8. att riksdagen medger att regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, lantbruksstyrelsen får biträda ackord eller eljest
efterge statens rätt på grund av garantiåtagande för lån till
investeringar i offentliga karantäner för djur,

9. att riksdagen utan erinran lägger vad i propositionen om lantbruksnämndernas
ortsombud anförts till handlingarna,

Anslagsfrågor, m. m.

10. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:2367 yrkande 1 medger att under budgetåret
1983/84 statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens rationalisering,
m. m. med sammanlagt högst 7 000 000 kr.,

11. att riksdagen lämnar motionerna 1982/83:640 yrkande 6 och
1982/83:646 utan ytterligare åtgärd,

12. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:2367 yrkande 2 till Bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering, m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 6 000 000 kr.,

13. att riksdagen till Främjande av trädgårdsnäringen för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 900 000 kr.,

14. beträffande åtgärder till stöd åt trädgårdsnäringen
att riksdagen avslår

a) motion 1982/83:640 yrkandena 1, 2, 5 och 7,

b) motion 1982/83:1009,

c) motion 1982/83:1076,

15. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motionerna 1982/83:990 och 1982/83:2000 yrkande 1 till
Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 3 838 000 000 kr.,

Utformningen av en livsmedelspolitik

16. beträffande behovet av en livsmedelspolitisk utredning

att riksdagen avslår motion 1982/83:996 om jordbrukspolitiken,

17. beträffande utgångspunkterna för utredningsarbetet

a) att riksdagen avslår motion 1982/83:2398 om prisstödet till
jordbruket i norra Sverige,

JoU 1982/83:35

25

b) att riksdagen avslår motion 1982/83:2156 yrkandena 1 och
2 om jordbruksproduktionen i Jämtland m. m.,

c) att riksdagen lämnar motion 1982/83:1998 om förvärv av ej
utvecklingsbara jordbruksfastigheter utan ytterligare åtgärd,

d) att riksdagen lämnar motion 1982/83:1998 om deltidsjordbruk
m. m. utan ytterligare åtgärd,

e) att riksdagen avslår motionerna 1982/83:640 yrkande 3 och
1982/83:1978 om trädgårdsprodukternas roll i livsmedelsförsörjningen,

18. beträffande produktionsmålet

a) att riksdagen lämnar motion 1982/83:1001 om s. k. stallbank
utan ytterligare åtgärd,

b) att riksdagen avslår motionerna 1982/83:176, 1982/83:992,
1982/83:1460, 1982/83:1990 och 1982/83:1995 om ökad odling
av proteinfoder, m. m.,

c) att riksdagen avslår motionerna 1982/83:355 yrkande 1 och
1982/83:2001 om produktion av energigrödor,

19. beträffande inkomstmålet

att riksdagen lämnar motion 1982/83:481 om utjämning av
jordbrukets kapitalkostnader utan ytterligare åtgärd,

20. beträffande rationaliseringsfrågor

att riksdagen avslår motion 1982/83:248 om reglerna för sammanslagning
av arrendegårdar,

21. beträffande förädling och distribution av livsmedel

a) att riksdagen lämnar motion 1982/83:640 yrkande 4 om
näringsriktig kost utan ytterligare åtgärd,

b) att riksdagen lämnar motionerna 1982/83:801 och 1982/
83:1463 om export av högförädlade livsmedel, m. m. utan ytterligare
åtgärd,

22. beträffande livsmedelsförsörjningens sårbarhet

att riksdagen lämnar motion 1982/83:1012 om uttagning av
jordbrukstraktorer för krigstjänst utan ytterligare åtgärd,

23. beträffande jordbrukspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1982/83:2000 yrkande 2.

Stockholm den 3 maj 1983

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Hans Wachtmeister (m),
Gunnar Olsson (s), Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Jan
Fransson (s), Jens Eriksson (m), Börje Stensson (fp), John Andersson
(vpk), Åke Selberg (s) och Lennart Brunander (c).

JoU 1982/83:35

26

Reservationer

1. Sockerbetsarealen (mom. 6)

Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och
Jens Eriksson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet vill”
och slutar med ”och 2399” bort ha följande lydelse:

Som framgår av det föregående bygger regeringens förslag på förutsättningen
att driften vid samtliga nu existerande sockerbruk upprätthålls.
Utskottet vill betona vikten av att denna förutsättning uppfylls. Den
minskning av sockerbetsarealen som föreslås i propositionen är närmast
motiverad av att den inhemska skörden de båda senaste åren varit större
än vad som tidigare varit normalt. Det kan som framhålls i motionerna
2353 och 2399 ifrågasättas om inte målsättningen härigenom löper risk att
äventyras. Mot denna ovissa bakgrund anser utskottet det dessutom vara
fel att överföra ytterligare, om än marginella, arealer till spannmålsodling.
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att det finns anledning
att t. v. bibehålla sockerbetsarealen vid minst nuvarande nivå om 53 000
ha. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande sockerbetsarealen

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1982/83:2353 och 1982/83:2399 godkänner vad utskottet
anfört om sockerbetsarealens omfattning,

2. Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. (mom. 10— 12)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
finner” och på s. 11 slutar med ”rskr 1982/83:204)” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill starkt understryka behovet av ökat anslag till energibesparande
åtgärder inom trädgårdsnäringen. Detta är synnerligen angeläget då
t. ex. exportländerna Holland och Danmark under senare år ökat detta
stöd till sina trädgårdsodlare. Om så inte sker i Sverige, kommer vår
trädgårdsnärings konkurrenskraft att äventyras. Även vid en hård ekonomisk
prioritering anser utskottet därför att en ökning av detta anslag är
synnerligen motiverat. Detta i all synnerhet som ca 2 milj. kr. kommer att
åtgå till inneliggande ansökningar från innevarande budgetår och till vilka
medel saknas under detta. Anslaget måste också ha den storleksordningen
att stöd kan ges till alternativ energi för att därmed minska trädgårdsnä -

JoU 1982/83:35

27

ringens oljeberoende. Med hänsyn till vad utskottet nu framhållit förordar
utskottet att ramen för statsbidrag till trädgårdsnäringens rationalisering
och till energibesparande åtgärder inom trädgårdsföretag ökas från 7 till
8 milj. kr.

Anslaget Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m. m. innefattar
också bidrag på sammanlagt 150 000 kr. till grönsaks-, frukt- och blomsterfrämjandena.
Detta belopp har varit oförändrat sedan 1971.

Utskottet vill erinra om att näringsfrågorna tilldrar sig allt större uppmärksamhet
bland allmänheten. Det gäller såväl kostens sammansättning
som kostvanorna. Denna ökade medvetenhet hos konsumenterna har lett
till ett stegrat intresse för information om olika livsmedel. Detta behov har
för trädgårdsprodukternas del till stor del tillgodosetts av grönsaks- och
fruktfrämjandena. Blomsterfrämjandet informerar om prydnadsväxternas
betydelse i olika miljösammanhang. Dess verksamhet är av stort värde för
att främja kvalitet och rätt varubehandling. Denna värdefulla konsumentvägledning
tillgodoser därför ett allmänt konsumentintresse.

Trädgårdsnäringsutredningen har också i sitt betänkande (Ds 1982:2)
bekräftat främjandenas betydelse.

I sitt förslag till marknadsfrämjande åtgärder föreslog därför trädgårdsnäringsutredningen
att 1,9 milj. kr. av statsmedel skulle tillföras främjandena.
Utredningen underströk därvid både den avsättningsfrämjande betydelsen
för trädgårdsodlingen och att främjandenas verksamhet har stort
allmänt intresse. Utskottet delar uppfattningen rörande främjandenas betydelse
och anser i likhet med trädgårdsnäringsutredningen att man från
statens sida bör ge främjandena ökade ekonomiska resurser. Som en första
etapp bör det sammanlagda beloppet till främjandena ökas till 1 milj. kr.

Utskottets förslag innebär att utskottet förordar en uppräkning av anslaget
med sammanlagt 2 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. Utskottets
ställningstagande överensstämmer med den uppfattning som uttrycks i
motion 2367 i dessa frågor, vilken motion utskottet alltså i princip tillstyrker.
De vid riksdagens början väckta motionerna 640 yrkande 6 och 646
synes i allt väsentligt tillgodosedda med vad utskottet här förordat.

dels utskottets hemställan under 10— 12 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1982/83:2367 yrkande 1 medger att under budgetåret 1983/84
statsbidrag beviljas till trädgårdsnäringens rationalisering,
m. m. med sammanlagt högst 8 000 000 kr.,

11. att riksdagen förklarar motionerna 1981/82:640 yrkande 6 och
1982/83:646 besvarade med vad utskottet anfört,

12. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1982/83:2367 yrkande 2 till Bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering, m. m. för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 8 000 000 kr.,

Joll 1982/83:35

28

3. Åtgärder till stöd åt trädgårdsnäringen (mom. 14 a och c)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”1 avvaktan”
och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening riktar motionären uppmärksamheten på viktiga
problem som det är angeläget att snarast komma till rätta med. Jordbruksministern
har i januari i år vid en frågestund i riksdagen förutskickat
att regeringen under våren skulle komma att framlägga en proposition
grundad på trädgårdsnäringens förslag och olika framställningar från
Trädgårdsnäringens riksförbund. Utskottet finner det beklagligt att så
ännu inte skett. Enligt utskottets mening bör riksdagen för regeringen
framhålla angelägenheten av att förslag om marknadsfrämjande åtgärder
snarast föreläggs riksdagen och att regeringen i övrigt vidtar åtgärder av
det slag som aktualiserats i motionerna 640 (yrkandena 1, 2, 5 och 7) och
1076.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 14 a) och c) bort ha följande lydelse:

14. beträffande åtgärder till stöd åt trädgårdsnäringen

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:640 yrkandena
1, 2, 5 och 7,

c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:1076,

4. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (mom. 13)

Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och
Jens Eriksson (alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att starka principiella invändningar kan riktas mot en
fortsatt livsmedelssubventionering i den omfattning som nu sker. Erfarenheterna
från livsmedelsområdet visar att statsmakterna måste iaktta återhållsamhet
med åtgärder syftande till konstlade relationer mellan producent-
och konsumentpriser. Av bl. a. angivna skäl anser utskottet att livsmedelssubventionerna
på sikt måste avvecklas.

Önskvärt vore att avvecklingen kunde ske då landets ekonomiska tillväxt
är stark och då jordbruksnäringen har en sund ekonomisk utveckling
baserad på en god produktionsbalans. Sådana förutsättningar föreligger
tyvärr inte f. n. Enligt utskottets mening tål samhällsekonomin inte större

JoU 1982/83:35

29

kostnader till livsmedelssubventioneringen än i storleksordningen 2,8 miljarder
kronor. Utskottet delar härvidlag den åsikt som kommer till uttryck

1 motion 990. Detta innebär att utskottet biträder yrkandet om att förevarande
anslag räknas ned med 1,035 miljarder kronor i förhållande till
regeringens förslag. Utöver vad här anförts bör någon nedskärning av
ifrågavarande subventioner inte ske förrän konsekvenserna av en avveckling
av livsmedelssubventionerna blir närmare belysta. Förutsättningar för
detta är att nödvändiga besparingar kan ske inom andra samhällssektorer
och att den ekonomiska utvecklingen förbättras.

Vid riksdagens bifall till utskottets förslag synes även yrkande 1 i motion
2000 i allt väsentligt bli tillgodosett.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1982/83:2000 yrkande 1 samt med bifall till motion 1982/
83:990 till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 2 803 000 000
kr.

5. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (mom. 15)

Börje Stensson (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”avstyrks således ” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 2000 uttryckta uppfattningen att det finns
bättre sätt att stödja utsatta grupper när levnadskostnaderna stiger än att
genomföra höjningar av livsmedelssubventionerna. Framför allt bör höjda
barnbidrag och flerbarnstillägg kunna utnyttjas för ändamålet. Som redovisas
i motionen överensstämmer denna inställning också med slutsatserna
från en rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Inkomstomfördelningseffekter
av livsmedelssubventioner (Ds B 1982:7). Livsmedelssubventionerna
bör därför enligt utskottets mening minskas med 1,5
miljarder kronor (för budgetåret 1983/84 1,1 miljarder kronor) vilket
innebär att enbart mjölken fortsättningsvis är subventionerad. Detta innebär
att utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 2000 i förevarande
del (yrkande 1) och med anledning av motion 990 under anslaget till
prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för nästa budgetår anvisar

2 738 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion
1982/83:990 samt med bifall till motion 1982/83:2000 yrkande
1 till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 2 738 000 000 kr.,

JoU 1982/83:35

30

6. Prisstödet till jordbruket i norra Sverige (mom. 17 a)

Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Som ovan redovisats har regeringen ännu inte kunnat ena sig om ett
förslag till riksdagen med anledning av Norrlandskommitténs betänkande
om statligt stöd till jordbruket i norra Sverige utan har i stället överlämnat
den till den livsmedelspolitiska utredningen för vidare överväganden.
Utskottet har i och för sig inte något att erinra mot att de frågor som
behandlas i nyssnämnda betänkande samordnas med de förslag som kommer
att avges av livsmedelskommittén. Detta bör dock inte utgöra skäl för
att man under tiden som dessa överväganden pågår skulle frångå nu
gällande av riksdagen godkända princip att, om produktionskostnaderna
utvecklas på ett ogynnsamt sätt, en justering av prisstödet bör kunna ske
så att dess syfte upprätthålls. Att frågan om en uppräkning av Norrlandsprisstödet
överlämnas till 1983 års livsmedelskommitté innebär att en
uppräkning av stödet fördröjs med minst ett, sannolikt två år. Eftersom
uppräkningen i sig innebär en eftersläpning kommer Norrlandsjordbruket
och i synni...let mjölkproduktionen att drabbas mycket hårt av denna
uteblivna kostnadskompensation. En utebliven uppräkning den 1 juli 1983
skulle rimma illa med den i andra sammanhang framförda positiva inställningen
till Norrlandsjordbruket. För att inte talet om jordbrukets regionalpolitiska
betydelse skall bli tom retorik måste Norrlandsprisstödet uppräknas
i takt med kostnadsutvecklingen. Riksdagen bör därför begära att
regeringen beslutar om en sådan uppräkning från den 1 juli 1983. Denna
uppräkning kan ske oaktat att livsmedelskommittén ser över Norrlandskommitténs
övriga förslag rörande bl. a. prisstödets områdesindelning och
rationaliseringsstödets utformning. Vad nu anförts innebär att utskottet
förordar att riksdagen ställer sig bakom yrkandet i motion 2398 i denna
fråga.

dels utskottets hemställan under 17 a) bort ha följande lydelse:

17. beträffande utgångspunkterna för utredningsarbetet

a) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:2398 om
prisstödet till jordbruket i norra Sverige,

Särskilda yttranden

Sockerbetsarealen (mom. 6)

1. Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Som en viktig förutsättning för det nu framlagda regeringsförslaget till
prisreglering på sockerbetor och socker för regleringsperioden 1983/84—

JoU 1982/83:35

31

1984/85 har angetts att driften vid samtliga nu existerande sockerbruk i
landet upprätthålls. Detta skall ske inom ramen för en total sockerbetsareal
om 53 000 ha.

Det i propositionen framlagda förslaget innebär att sockerbetsarealen
skall minskas med 500 ha per år med sikte på en areal år 1985 på högst
51 500 ha. Motivet för arealminskningen är att betskördarna under de två
senaste åren varit större än normalt. Vi anser för vår del att detta är ett
alltför kortsiktigt betraktelsesätt som leder till en lösning som medför risk
att allvarligt äventyra målsättningen om en upprätthållen drift vid samtliga
sockerbruk.

Vi vill erinra om att sockernäringskommittén i sitt enhälligt framlagda
betänkande (SOU 1982:6) beräknade att betarealen med samtliga nuvarande
betbruk i drift vid antagen normalskörd per år skulle behöva ökas
till 54 400 ha. Kommittén hade därvid tagit hänsyn såväl till försörjningsoch
sysselsättningssynpunkter som regionalpolitiska synpunkter. Enligt
vår mening utgör sockernäringskommitténs bedömningar en riktigare bas
för ett långsiktigt beslut från riksdagens sida om sockerbetsarealens omfattning.

Mot bakgrund av att regeringens förslag till sockerreglering bygger på
en överenskommelse mellan jordbruksnämnden och övriga berörda parter
har vi avstått från att nu påyrka någon ändring i förslaget.

Utformningen av en livsmedelspolitik (mom. 16 — 23)

2. Arne Andersson i Ljung, Hans Wachtmeister, Sven Eric Lorentzon och
Jens Eriksson (alla m) anför:

Vi har från moderat håll vid årets början fört fram ett antal motioner i
olika livsmedelspolitiska frågor. De avser bl. a. ökat stöd till odling av
proteingrödor och grödor för energiproduktion, införande av s. k. stallbank,
åtgärder för att öka den svenska exporten av högförädlade livsmedel,
trädgårdsprodukternas roll i livsmedelspolitiken, jordbrukets sårbarhet,
m. m.

Samtliga de frågor som berörs i motionerna ingår bland dem som den
nu tillsatta livsmedelskommittén enligt sina mycket omfattande direktiv
har att pröva. I och för sig delar vi inte regeringens uppfattning att förhållandena
är sådana att de motiverar en sådan genomgripande översyn av de
jordbruks- och livsmedelspolitiska riktlinjerna, som livsmedelskommitténs
direktiv förutsätter. När utredningen emellertid nu en gång är tillsatt
finner vi det dock naturligt att den bl. a. kommer in även på de spörsmål
som angetts i motionerna. Vi anser det under angivna förhållanden inte
vara meningsfullt att nu driva de olika i motionerna upptagna delfrågorna
separat utan väljer att i stället avvakta resultatet av utredningens överväganden.
Som framgår av direktiven skall förslag från kommittén föreligga,
såvitt avser produktionsbalansen redan i höst, och i övrigt under nästa år.

JoU 1982/83:35

32

Prioriteringen överensstämmer i och för sig väl med den betydelse vi
tillmäter överskottsproblemen och deras lösning.

3. Einar Larsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Vad gäller behovet av en livsmedelspolitisk utredning framhålls i centerpartiets
partimotion 996 att det f. n. inte finns någon anledning att ompröva
de riktlinjer för jordbrukspolitiken som drogs upp i 1977 års riksdagsbeslut.

Vi delar motionärernas uppfattning på denna punkt. Vi vill liksom
motionärerna hävda att utvecklingen inom jordbruket och livsmedelsindustrin
fram till nu varit gynnsam i förhållande till andra näringar. I 1977
års beslut framhölls också att livsmedelssektorn är en stabil del i samhällsekonomin.
Genom att produktionen hållits uppe och t. o. m. ökat har
sysselsättningen i jordbruket endast minskat i den takt som rationaliseringen
medfört. Den stora produktionen av bl. a. slaktdjur har haft en mycket
gynnsam effekt på sysselsättningen inom livsmedelsindustrin. Sammantaget
torde livsmedelssektorn ha lämnat små tillskott till den stora arbetslösheten.
Dessa förhållanden måste sättas på pluskontot, när man bedömer
de senaste årens utveckling inom jordbruk och livsmedelsindustri.

Den omständigheten att det höga kostnadsläget gjort det svårt för maskinindustrin
att klara konkurrensen från importerade traktorer och lantbruksmaskiner
är inte något som kan läggas jordbruket eiler jordbrukspolitiken
till last. Snarast visar det på ett väl utvecklat kostnadsmedvetande
hos lantbrukarna, som bidragit till att hålla nere livsmedelspriserna.

Vi anser att jordbrukspolitiken också i fortsättningen bör ingå som en
del i samhällspolitiken i övrigt, dvs. i näringspolitiken inkl. regionalpolitiken,
säkerhetspolitiken, det sociala trygghetssystemet, miljö- och naturresurshushållningsfrågan
osv. En utgångspunkt för jordbrukspolitiken bör
vara att landets naturliga resurser för jordbruksproduktion skall utnyttjas
effektivt, men på ett sätt som är förenligt med ekologisk balans och en god
miljö. En utgångspunkt bör också vara att familjelantbruket skall vara den
dominerande företagsformen. Från dessa utgångspunkter bör ställas upp
olika delmål, som får avvägas med hänsyn till olika intressen och med
beaktande av i vad mån de kan uppnås med jordbrukspolitiska insatser.

Det anförda innebär att vi anser att de grundläggande principer som
lagts fast i 1977 års beslut om jordbrukspolitiken, i skötsellagen och i
jordförvärvslagen, ger en stabil grund för den framtida jordbrukspolitiken.
De anpassningar som behövs för den praktiska tillämpningen av
politiken för att t. ex. uppnå en bättre produktionsbalans och underlätta
för nytillträdande lantbrukare att klara de första åren kan ske utan att
principerna rubbas. Den nu tillsatta utredningen skulle därmed ha kunnat
koncentrera sitt arbete på att finna lösningar på de akuta problemen och
på hur produktionsanpassningen kan ske med minsta möjliga störningar
för producenter och livsmedelsindustri. Däri borde också ha ingått åtgär -

JoU 1982/83:35

33

der för att stimulera export av förädlade livsmedel. En viktig uppgift är
också att finna åtgärder för att begränsa livsmedelsförsörjningens sårbarhet
för störningar i krislägen i enlighet med de direktiv som gavs våren
1982.

Regeringen har emellertid valt att tillsätta en utredning av betydligt
större räckvidd än vad vi enligt ovan funnit motiverat. Direktiven är
synnerligen omfattande och tar upp snart sagt varje aspekt av jordbruksoch
livsmedelskedjan, möjligen med visst undantag för principerna för
den statliga rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område. Även
om tidsschemat för utredningsarbetet är mycket snävt och inte torde möjliggöra
några djupgående analyser från kommitténs sida ger innehållet i
direktiven vid handen att — visserligen delvis i en principiell inriktning
som går stick i stäv med motionerna — flertalet av de frågor som från
centerpartiets sida förts fram i ett antal vid årets början väckta motioner
på jordbruks- och livsmedelspolitikens område ändå bör bli föremål för
prövning inom den nu tillsatta utredningen.

Vi har mot denna bakgrund funnit det inte vara meningsfullt att nu yrka
på någon direkt åtgärd från riksdagens sida med anledning av dessa
motioner.

4. Börje Stensson (fp) anför:

Svensk jordbruksnäring har svåra ekonomiska problem orsakade av
inflation och högt ränteläge. Konsumtionen av jordbruksprodukter ökar
långsamt. Samtidigt har produktionen ökat. Särskilt nyetablerade jordbrukare
har sökt möta dålig räntabilitet med en ytterligare stegring av sin
redan mycket rationella och intensiva jordbruksdrift. Detta har orsakat
stora överskott av jordbruksprodukter som i huvudsak måste avsättas
utomlands med ökade exportkostnader som följd. I partimotion 2000 från
folkpartiet avvisas tanken på etableringskontroll som medel för att komma
till rätta med problemet med överskottsproduktion. I stället understryks
vikten av att staten medverkar till åtgärder för att utveckla och främja
exporten av livsmedel. Regeringen bör enligt motionen få i uppdrag att
framlägga ett åtgärdsprogram. Det framhålls att en väsentlig förutsättning
för att svensk livsmedelsindustri skall utvecklas i en såväl ur branschens
som samhällets synpunkt positiv riktning är bl. a. tillgång till större marknader
genom ökad export. Motionärerna anser vidare att statliga insatser
inom jordbrukspolitiken bör i ökad utsträckning inriktas på att stödja
kombinerade jord- och skogsbruk. Enskilt ägda familjejordbruk bör vara
den dominerande ägandeformen. Jag har utgått från att de synpunkter som
anförs i motionen kommer att beaktas av livsmedelsutredningen utan
något särskilt initiativ från riksdagens sida. Mot denna bakgrund har jag
inte ansett motion 2000 påkalla någon ytterligare åtgärd i förevarande del.