Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Justitieutskottets betänkande

1982/83:37

om ändringar i narkotikastrafflagen m. m. (prop. 1982/83:141 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1982/83:141 har regeringen (justitiedepartementet) föresla­git riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1.   lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

2.   lag om ändring i lagen (1968:418) om straff för varusmuggling.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad

som anförs i det följande under mbriken Utskottet på s. 9.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av propositionen väckta motionerna 1982/83:2299 av Thure Jadestig (s), 1982/ 83:2300 av Blenda Littmarck m.fl. (m), 1982/83:2301 av Karin Söder (c) och Rune Gustavsson (c) samt 1982/83:2314 av Börje Stensson (fp). Mo­tionsyrkandena redovisas på s. 6 och 7.

Vidare behandlas i samband med propositionen yrkanden i sju motioner väckta under den allmänna motionstiden 1983. En redovisning av yrkan­dena lämnas på s. 7 och 8.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

Riksdagen 1982/83. 7 .saml. Nr 37


JuU 1982/83:37


 


JuU 1982/83:37                                                                    2

1    Förslag till

Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)

Härigenom föreskrivs i fråga om narkotikastrafflagen (1968:64) dels att 1 och 4-7 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 a, 5 a och 8 §§, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1 §'


Den som uppsåtligen tillverkar, saluhåller, överlåter eller innehar narkotika som avses i I § narkoli-kaförordningen (1962:704) utan att vara berättigad därtill eller i strid mot villkor som gäller för tillstånd enligt narkotikaförordningen, dö­mes för narkotikabrott till böter eller fängelse i högst tre år.


Den som olovhgen

1.   överlåter narkotika,

2.   framställer narkotika som är avsedd för missbruk,

3.   förvärvar narkotika i överlå­telsesyfte,

4.   anskaffar, bearbetar, förpac­kar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk,

5.   bjuder ut narkotika till försälj­ning, förvarar eller befordrar ve­derlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpa­re eller företar någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkotikahandel, eller

6.     innehar narkotika

döms, om gärningen sker uppsåt­ligen, för narkotikabrott till böter eller fängelse i högst tre år.


3.a §

Den som av grov oaktsamhet be­går gärning som avses i I § 1—5, döms för vårdslöshet med narkotika till böter eller fängelse i högst ett år.

I ringa jäll skall inte dömas till ansvar.

4 §


För försök, förberedelse eller stämpling till narkotikabrott eller grovt narkotikabrott .som avser till­verkning, saluhållande eller överlå­telse dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.


För försök, förberedelse eller stämpling till narkotikabrott eller grovt narkotikabrott döms. om gär­ningen avser annat än innehav, till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.


Senaste lydelse 1981:226.


 


JuU 1982/83:37


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5 §


Har flera medverkat till brott en­ligt denna lag och avser brottet till­verkning, saluhållande eller överlå­telse gäller bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.


Har flera medverkat till brott som avses i 1—4 §§ och innefattar gärningen inte endast innehav, gäl­ler bestämmelserna i 23 kap. brotts­balken.


5a §

7"/7/ böter eller fängelse i högst ett år döms, om gärningen inte är be­lagd med straff enligt I -5 §§ eller enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, den som upp­såtligen eller av oaktsamhet

1.    åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av 8 § andra stycket, eller

2.    lämnar    oriktig     uppgift ärende om  sådant tillstånd som avses i 8 § andra stycket.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

6f

Narkotika,som har varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet därav samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller förlag för sådant brott eller dess värde, om föriaget mottagits och mottagandet utgör brott enligt denna lag.

Egendom som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller egendomens värde får för­klaras förverkat, om det är påkallat till förebyggande av brott eller an­nars särskilda skäl föreligger. Det­samma gäller egendom med vilken har tagits befallning som utgör brott enligt denna lag.

Påträffas injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för in­sprutning i människokroppen, eller andra föremål, som är särskilt äg­nade att användas för missbruk av eller annan befattning med narko­tika, hos någon som har begått brott enligt denna lag eller i ett ut­rymme som disponeras av honom eller i förbindelse med narkotika som har varit föremål för brott en­ligt denna lag, skall föremålen, oav-

Föremål som använts som hjälp­medel vid brott enligt denna lag el­ler dess värde får förklaras förver­kat, om det är påkallat till förebyg­gande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger.

Injektionssprutor eller kanyler, som kan användas för insprutning i människokroppen och som påträf­fas hos någon som har begått brott enligt denna lag eller i ett utrymme som disponeras av honom eller på­träffas i förbindelse med narkotika som har varit föremål för brott en­ligt denna lag, skall, oavsett vem föremålet tillhör, förklaras förver­kade, om det ej är uppenbart obil­ligt.

Senaste lydelse 1981:468.


 


JuU 1982/83:37


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

sett vem de tillhör, förklaras förver­kade, om del ej är uppenbart obil­ligt.

7 §

Angående beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad enligt 6 §, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med följande avvikelser.

Bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid gäller ej i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.

Bestämmelserna i 2 § 1 och 3 samt 3 § lagen (1958:205) om för­verkande av alkoholhaltiga drycker m. m. skall tillämpas på motsvaran­de sätt då beslag har skett av narko­tika, injektionssprutor eller ka­nyler. Tiden för att anmäla missnö­je skall dock räknas från dagen för förordnandet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm­mer meddelar närmare föreskrifter om förfarandet med narkotika som tagits i beslag.

Bestämmelserna i 2 S 1 och 3 samt 3 § lagen (1958:205) om för­verkande av alkoholhaltiga drycker m. m. skall tillämpas på motsvaran­de sätt dä beslag har skett av narko­tika eller egendom som avses i 6 § tredje stycket denna tag. Tiden för att anmäla missnöje skall dock räk­nas från dagen för förordnandet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medde­lar närmare föreskrifter om förtä­randet med narkotika som tagils i beslag.

8 §

Med narkotika försrås i denna lag läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper och som

1.                                                    på.sådan grund är föremål för
kontroll enligt en internationell
överenskommelse som Sverige har
bilrätt, eller

2.                                                    av regeringen har fhrklarut.s
skola anses som narkotika enlig! la­
gen.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om innehav och annan befattning med narkotika jör medi­cinskt eller vetenskapligt ändamål. Härvid kan som villkor för sådan befattning föreskrivas att särskilt tillstånd lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. ' .Si-n;islc lydelse I98l:4r.8.


 


JuU 1982/83:37                                                                   5

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1  §'

Den som utan att giva det till­känna hos vederböriig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilken tull eller annan all­män avgift skall erläggas till stats­verket eller som enligt stadgande i lag eller författning ej må införas eller ulföras, dömes, om gär­ningen sker uppsåtligen, för varu­smuggling till böter eller fängel­se i högst två år. Gäller gärningen narkotika som avses i / § narkoti­kaförordningen (1962:704) skall dö­mas till böter eller fängelse i högst tre år.

Den som utan att giva det till­känna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilken tull eller annan all­män avgift skall erläggas till stats­verket eller som enligt stadgande i lag eller författning ej må införas eller utföras, dömes, om gär­ningen sker uppsåtligen, för varu­smuggling till böter eller fängel­se i högst två år. Gäller gämingen narkotika som avses i 8 § narkoti­kastrafflagen (1968:64) skall dömas till böter eller fängelse i högst tre år.

Första stycket gäller även, när någon genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehand­ling av gods uppsåtligen föranleder, att tull eller annan allmän avgift undandrages statsverket eller att gods införes eller utföres i strid mot förbud.

3 §


Är varusmuggling att anses som grov, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Gäl­ler gärningen narkotika som avses i / , narkotikaförordningen (1962: 704). skall dömas till fängelse, lägst två och högst tio år.


Är vamsmuggling att anse som grov skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Gäl­ler gärningen narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64), skall dömas till fängelse, lägst två och högst tio år.


Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller eljest varit av särskilt fariig art eller, om gärningen har gällt narkotika, den i övrigt utgjort led i en verksamhet av särskilt hänsynslös art.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

' Senaste lydelse 1981:227.  Senaste lydelse 1981:227.


 


JuU 1982/83:37                                                                       6

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1982/83:2299 av Thure Jadestig (s) hemställs att riksdagen beslutar

1.   att avskaffa brottsrubriceringen narkotikaförseelse (2 § narkotika­strafflagen),

2.   att även de osjälvständiga gärningsformerna (försök, förberedelse, medverkan och stämpling) till olaga innehav av narkotika skall vara straff­bara.

1 motion 1982/83:2300 av Blenda Littmarck m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avsevärt mer restriktiv inställning till cannabispreparat,

2.    att riksdagen beslutar att böter tas bort som påföljd i narkotikastraff­lagen,

3.    att riksdagen beslutar att 2 § i narkotikastraffiagen skall utgå,

4.    att riksdagen beslutar att frön till Cannabis sativa L förs upp på narkotikaförteckningen enligt narkotikaförordningen,

5.    att riksdagen beslutar att i förslaget till lag om ändring i narkotika­strafflagen 1 § skall ha följande lydelse:

1 § Den som olovligen

1.    överiåter narkotika,

2.    framställer narkotika,

3.    förvärvar narkotika,

4.    anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar an­nan sådan befattning med narkotika,

5.    bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar någon annan sådan åtgärd,

6.    innehar narkotika, döms för narkotikabrott till böter eller fängelse i högst tre år.

I motion 1982/83:2301 av Karin Söder (c) och Rune Gustavsson (c) hemställs

1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del antar följande såsom Motionärernas förslag betecknade lydelse av I § i narkotikastraffia­gen (1968:64)

Regeringens förslag                       Motionärernas förslag

1                   §

Den som olovligen                         Den som olovligen

1.   överiåter narkotika,                1. överiåter narkotika,

2.   framställer narkotika som är 2. framställer narkotika, avsedd för missbruk.


 


JuU 1982/83:37                                                                    7

'Regeringens förslag                      Motionärernas förslag

3.    förvärvar narkotika i överlå-      3. förvärvar narkotika, t el se syfte,

4.    anskaffar, bearbetar, förpac-  4. anskaffar, bearbetar, förpac­kar, transporterar, förvarar eller tar          kar, transporterar, förvarar eller tar annan sådan befattning med narko- annan sådan befattning med narko­tika som inte är avsedd för eget                     tika,

bruk,

5.    bjuder ut narkotika till försälj- 5. bjuder ut narkotika till försälj­
ning, förvarar eller befordrar veder-
ning, förvarar eller befordrar veder­
lag för narkotika, förmedlar kon-
lag för narkotika, förmedlar kon­
takter mellan säljare och köpare el-
takter mellan säljare och köpare el­
ler företar någon annan sådan åt-
ler företar någon annan sådan åt­
gärd, om förfarandet är ägnat att
gärd, om förfarandet är ägnat att
främja narkotikahandel, eller
främja överlåtelse av narkotika el­
ler

6.    innehar narkotika                                6. innehar narkotika

döms, om gärningen sker uppsåt- döms, om gärningen sker uppsåt­
ligen, för narkotikabrott till ligen, för narkotikabrott fill
böter eller fängelse i högst tre år.
       böter eller fängelse i högst tre år.

2.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kriminalisering av allt illegalt narkotikabruk,

3.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förfaranden som är ägnade att främja narkotikahan­del,

4.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kriminalisering av de osjälvständiga brottsformerna också i fråga om innehavsbrottet,

5.    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förverkande på grund av narkotikabrott.

I motion 1982/83:2314 av Böije Stensson (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpning av narkotikastrafflagen på sätt som angetts i motionen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1983

I motion 1982/83:268 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) hem­ställs med hänvisning till vad som anförts i motion 1982/83:267

1. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv fill narkotikakom­
missionen beträffande lokal och regional samordning av samhällets re­
surser för bekämpande av narkotikamissbruket i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad som i
motionen anförts om samordning av olika åtgärder mot narkotikamissbru­
ket genom att ålägga en central myndighet ansvar härför.


 


JuU 1982/83:37                                                        8

3. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas till nordiska och internationella åtgärder för bekämpandet av narkotikahanteringen i enlig­het med vad som anförs i motionen.

I motion 1982/83: 548 av Hans Petersson i Röstånga (fp) hemställs att riksdagen beslutar att narkotikastrafflagen ändras så att även användande av illegal narkotika blir straffbart.

I motion 1982/83:839 av Ola Ullsten m. fl. (fp) hemställs med hänvisning till vad som anförts i motion 1982/83:837, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i narkofikastrafflagen så att även användande av illegal narkotika blir straffbart (yrkande 3).

I motion 1982/83:1592 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen beslutar att hos regeringen ett förslag om en samlad narkotikalagstiftning snarast framläggs (yrkande 3).

I motion 1982/83:1666 av Tore Nilsson (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till förbud mot narkotikabruk.

I motion 1982/83:2112 av Nils Carishamre m.fl. (m) hemställs med hänvisning till vad som anförts i motion 1982/83:2111, såvitt nu är i fråga,

-     att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till höjt minimi-straff för grova narkotikabrott (yrkande 1),

-     att riksdagen beslutar att 2 § i narkotikastrafflagen skall utgå (yr­kande 2).

I motion 1982/83: 2162 av Blenda Littmarck (m) och Göran Ericsson (m) hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om kriminalisering av konsumtion av illegal narkotika (yr­kande 1).

Utskottet

Inledning

Som ett led i översynen av lagstiftningen mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten lade brottsförebyggande rådet i januari 1982 fram promemorian (PM 1982:2) Narkotikabrott. I promemorian föreslogs vissa ändringar i bl. a. narkotikastraffiagen (1968:64) beträffande reglering­en av narkotikabrotten. Promemorian har remissbehandlats.

De förslag som läggs fram i propositionen grundar sig på promemorian och remissyttrandena däröver.

Regeringen har hösten 1982 tillkallat en narkotikakommission (S 1982:09) med uppdrag att lämna förslag om samordnade insatser mot narkotikan. I kommissionens uppdrag ingår att lägga fram förslag om de ändringar i lagstiftningen rörande narkotika som behövs för att kampen mot narkotikan skall kunna föras mer effektivt. Kommissionen skall ha avslutat sitt arbete före utgången av är 1983.


 


JuU 1982/83:37                                                                       9

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag till ändringar i narkotikastrafflagens straffbestämmelser. Huvudskälen härtill är att en del uppenbart straff­värda förfaranden med anknytning till narkotika har visat sig inte vara täckta av nu gällande bestämmelser.

Av narkotikastrafflagens nuvarande gärningsformer behålls enligt försla­get överiåtelse och innehav i oförändrad form. 1 stället för tillverkning föreslås framställning av narkotika bli straffbelagd. Den särskilda straffbe­läggningen av saluhållande av narkotika föreslås avskaffad, då den saknar praktisk betydelse. Däremot föreslås att förvärv av narkotika i överiåtelse-syfte liksom bearbetning, transport, förvaring och vissa andra sådana kvalificerade befattningar med narkotika som inte är avsedd för eget bruk straffbeläggs särskilt. Även vissa åtgärder som är ägnade att främja narko­tikahandel föreslås bli belagda med straff. Förslaget syftar till att kraftigt utvidga möjligheten att döma för medverkan, försök, förberedelse eller stämpling till narkotikabrott.

Vidare föreslås att en del former av grovt oaktsamma beteenden straff­beläggs. Enligt förslaget skall också göras åtskillnad mellan olovliga förfa­randen med narkotika och åsidosättande av sådana föreskrifter som med­delats angående legal befattning med narkotika.

Särskilda regler föreslås om förverkande av föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika, t. ex. haschpipor. Också i övrigt innebär förslaget att tillämpningsområdet för förverkandebestämmelserna vidgas väsentligt.

Förslaget innebär slutligen att den grundläggande bestämmelsen om vad som är att anse som narkotika tas in i narkotikastrafflagen. En därav föranledd följdändring föreslås i lagen (1960:418) om straff för varusmugg­ling.

Lagändringarna föresläs träda i kraft den 1 juli 1983.

En samlad narkotikalagstiftning

Regler rörande narkotika finns i flera förtattningar. Vad som avses med narkotika anges f. n. i narkotikaförordningen (1962:704) och den därtill anknytande kungörelsen (1972:113) med förordnande enligl 1 § narkotika­förordningen. Enligt bemyndigande i narkotikaförordningen har socialsty­relsen utfärdat en särskild kungörelse om tillämpningen av förordningen (SFS 1974:711) och en närmare förteckning över narkotika (SFS 1974:712). I förordningen finns vidare vissa straffbestämmelser som rör den legala narkotikahanteringen. Någon särskild straffbeläggning av gär­ningar som innefattar befattning med narkotika finns inte i broftsbalken. Bestämmelser om straff m. m. för olovlig befattning med narkotika finns i narkotikastrafflagen. För olovlig in- eller utförsel av narkotika finns straff­bestämmelser i lagen om straff för varusmuggling.

+ i    iiiksdugen 1982/83. 7 saml. Nr 37


 


JuU 1982/83:37                                                                      10

1 motion 1592 efterlyses en samlad narkotikalagstiftning.

Huvudsyftet med de ändringar i narkotikastrafflagen som läggs fram i propositionen är att kriminalisera vissa förfaranden med anknytning till narkotika som har visat sig inte vara täckta av nuvarande straffbestäm­melser. Såsom anförs i propositionen kan också andra ändringar av den straffrättsliga regleringen än som föreslås i propositionen visa sig vara påkallade. Frågan härom prövas inom ramen för narkotikakommissionens arbete. Detsamma gäller frågan huruvida det bör göras en mera genomgri­pande omarbetning av narkotikastrafnagstiftningen och huruvida de cen­trala straffrättsliga bestämmelserna i sä fall bör föras över till brottsbalken.

Enligt utskottels mening leder de förslag som läggs fram i propositionen, om de genomförs, till förbättringar av strafflagstiftningen på området från både systematisk och lagteknisk synpunkt. Pä grund härav och med tanke på de mera övergripande överväganden i samma riktning som narkotika­kommissionen har att göra anser utskottet att önskemålen i motion 1592 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen i här behandlad del.

De straffbara gärningsformerna Nuvarande bestämmelser

Enligt 1 § narkotikastrafflagen döms den för narkotikabrott som uppsåt­ligen tar viss närmare angiven befattning med narkotika utan alt vara berättigad därtill eller i strid mot villkor som gäller för tillstånd. Straffet är böter eller fängelse i högst tre år. Är brottet ringa skall enligl 2 § dömas för narkolikaförseelse till böter. Om brottet är grovt skall enligt 3 § dömas för grovt narkotikabrott till fängelse i lägst två år och högst tio år. Vissa kriterier anges för när brottet skall anses grovt.

De förtaranden som straffbeläggs enligt I S omfattar fyra olika gärnings-former: tillverkning, saluhållande, överlåtelse och innehav av narkotika.

Enligt 4 S narkotikastrafflagen är även försök, förberedelse och stämp­ling till narkotikabrott eller grovt narkotikabrott som inte avser innehav strafftara. Detsamma gäller medverkan till annat brott enligt lagen än sådant som avser innehav (5 §).

Förslag

1 propositionen föreslås ändringar beträffande de olika gärningsformerna i I S narkotikastrafflagen.

Gärningsformerna överlåtelse och inneha. behålls enligt förslaget i oför­ändrad form (punkt 1 resp. 6 i förslaget till 1 S). Den särskilda straffbelägg­ningen av saluhållande av narkotika föreslås bli upphävd. Skälet härtill är alt denna gärningsform bedöms sakna praktisk betydelse; saluhållande är i ;illt säscntligt slraftbart redan som försök, förberedelse eller stämpling till o\erlatelse. Vissa törfuianden med anknytning till saluhållande täcks vi-


 


JuU 1982/83:37                                                                   11

dåre i princip av den kriminalisering av vissa former av främjande av narkotikahandel som föreslås i propositionen.

Vidare föreslås att framställning av narkotika skall straffbeläggas i stäl­let för tillverkning (punkt 2). Med framställning av narkotika anses även odling av narkotiska växter. I propositionen föreslås att straffansvaret skall begränsas till framställning av narkotika som är avsedd för missbruk.

I propositionen föreslås att förvärv av narkotika skall utgöra en särskild gärningsform, något som inte är fallet f. n. (punkt 3). Straffansvaret för förvärv av narkotika föreslås bli avgränsat till sådana fall då förvärvet har skett i överiåtelsesyfte.

Vissa kvalificerade fall av befattning med narkotika, som f. n. endast är att bedöma som innehav, föresläs i propositionen bli straffbelagda som en särskild gärningsform (punkt 4). Som straffbara förfaranden anges sålunda enligt förslaget anskaffning, bearbetning, förpackning, transport, förvaring eller annan sådan befattning med narkotika. Straffansvaret föreslås av­gränsat till befattning med sådan narkotika som inte är avsedd för eget bruk.

Som en särskild gärningsform föreslås slutiigen vissa förfaranden som är ägnade att främja narkotikahandel (punkt 5). Enligt förslaget straffbeläggs det sålunda att bjuda ut narkotika till försäljning, förvara eller befordra vederiag för narkotika, förmedla kontakter mellan säljare och köpare eller att företa någon annan sådan åtgärd. Det föresläs att straffansvaret skall vara begränsat på så sätt att förfarandet skall vara ägnat att främja narkoti­kahandel.

Förslaget i propositionen innebär vidare att möjligheter skapas att beivra de s.k. osjälvständiga broltsformerna, dvs. försök, förberedelse, stämp­ling och medverkan, till de olika gärningsformer som föreslås med undan­tag för innehav. Förslag härom upptas i 4 och 5 §§ narkotikastrafflagen.

I tre motioner riktas kritik mot de begränsningar av straffansvaret som föreslås i propositionen beträffande de gärningsformer som gäller annat än överlåtelse och innehav av narkotika (punkterna 2-5).

I motion 2301 förordas sålunda beträffande framställning att straffansva­ret inte skall begränsas till att avse narkotika som är avsedd för missbruk, beträffande förvärv att straffansvaret inte skall begränsas till att gälla narkotika i överiåtelsesyfte, beträffande vissa kvalificerade fall av befatt­ning med narkotika att straffansvaret inte skall begränsas till narkotika som inte är avsedd för eget bruk och beträffande förfaranden som är ägnade att främja narkotikahandel att straffansvaret inte skall begränsas till främjande av narkotikahandel utan gälla främjande av överiåtelse av narkotika. Eft yrkande av liknande innebörd upptas också i motion 2300. 1 motion 2314 kritiseras de inskränkningar i straffansvaret som föreslås beträffande narkotika avsedd för eget bruk.


 


JuU 1982/83:37                                                                      12

I motion 2301 begärs också atl vissa uttalanden rörande gärningsformen främjande av narkotikahandel inte skall ligga till giund för bestiimmelseiis tillämpning.

Utskottets överväganden

Huvudsyftet med de förslag rörande narkotikastialflagens gärnings-former som läggs fram i propositionen är atl straffbelägga vissa uppenbart straffvärda förfaranden med anknytning till narkotika som har visat sig inte vara täckta av nuvarande bestämmelser. Utskottet anser det angelägel att en utvidgad straftbeläggning av detta slag kommer till stånd.

Den utvidgning av det strafftiara området som sålunda bör ske åstad­koms enligt förslaget i propositionen endast till en del genom införande av nya .självständiga gärningsformer. Så är fallet beträffande gärningsfor­merna förvärv och förfaranden som är ägnade alt främja narkotikahandel.

1 fråga om gärningsformerna framställning och vissa kvalificerade fall av befattning med narkotika sker inte någon egentlig nykriminalisering. De förfaranden som ryms under dessa gärningsformer är enligt gällande lält i det väsentliga straffbara som tillverkning eller innehav. Genom att förfa­randen som enligt gällande rätt utgör innehav kommer atl hänföras till annan gärningsform åstadkoms emellertid - genom de samtidigt föieslag-na ändringarna i 4 och 5 8S - en utvidgning av det straffbara området på så sätt att ansvar kan förekomma också för de osjälvständiga broltsformerna (försök, förberedelse, stämpling och medverkan); så skulle inte bli fallet om förfarandet skulle vara hänförligt till gärningsformen innehav. Vad nu har sagts har till viss del också giltighet beträffande gärningslbrmen för­värv. Till en del sker också en vidgad kriminalisering på så sätt alt situa­tioner som avser vissa kvalificerade fall av befattning med narkotika och som f. n. endast kan bedömas som osjälvständiga brolt, i.e.x. försök, blir straffbara som självständiga brott.

Utskottet godtar i princip det sätt pä vilket straffbeläggningen beträffan­de narkotikabrott föreslås ske. Del förslag rörande den systematiska upp­byggnaden av de olika gärningsformerna som läggs fram i propositionen kan utskottet också ansluta sig till. Utskottets ställningstagande innebär alt utskottet godtar förslaget i propositionen att reglerna om ansvar för de osjälvständiga brottsformerna skall vara tillämpliga vid de gärningsformer som inte avser innehav. Till frågan om de osjälvständiga broltsformerna vid innehav återkommer utskottet i det följande.

Beträffande den närmare reglering av de olika gärningsformerna som loresläs i propositionen skall först sägas att utskottet inte har något atl erinra mot att gärningsformerna överlåtelse och innehav behälls i oföränd­rad form. Utskottet har inte heller någon erinran mot förslaget att den särskilda slraflbeläggningen av saluhållande av narkotika skall upphävas. I liäga om övriga föreslagna gärningsformer har utskottet följande atl :inröi'a.


 


JuU 1982/83:37                                                                       13

Utskottet finner det ändamålsenligt att framställning av narkotika straff-beliiggs i stället för tillverkning. Härigenom kommer även odling av narko­tiska växter alt kunna bestraffas. F. n. torde ansvar för sådana gärningar inträda först i och med att förutsättningarna för ansvar för innehavsbroll föreligger.

Genom alt odling ;w narkotiska växter skall anses som framställning blir också reglerna om ansvar för de osjälvständiga brottsformerna tillämpliga: del blir alltså, till skillnad från vad som f. n. gäller, möjligt atl beivra medverkan, liksom försök och förberedelse, till odling av sådana växter. Det finns emellertid enligt utskottets mening anledning all ifrågasätta hur omfattande kriminaliseringen bör vara i dessa fall. Ett riktmärke härvidlag måste vara alt andra än de i praktiken straffvärda fallen inte skall täckas när det gäller de osjälvständiga broltsformerna. Med denna utgångspunkt anser utskottet, i överensstämmelse med vad som föreslås i propositionen och till skillnad från vad som förordas i motionerna, att straffansvaret för dessa fall bör avgränsas till alt gälla framställning av narkotika som är avsedd för missbruk. Sker odling av en narkotisk växt i viltvärdssyfte eller för prydnadsändamäl anser utskottet det tillräckligt att ansvar för innehav kan förekomma. Att här öppna möjlighet alt utkräva ansvar också för försök, förberedelse m.m. anser utskottet inte motiverat. Med den av-gränsning av det straffbara området som utskottet sålunda förordar undvi­ker man också atl t. ex. handel med hampfrö som fågelfoder mer generellt skulle falla under straffansvar.

F. n. är förvärv av narkotika inte särskilt straffbelagt. 1 princip kan den som förvärvar narkotika därför straffas först sedan han har fått narkotikan i sin besittning och då för innehav av narkotika. Detta innebär atl medver­kan till förvärv, liksom försök, förberedelse och stämpling till sådan gär­ning, f. n. inte är förenade med straffansvar.

Utskottet anser all, såsom föreslås i propositionen, förvärv av narkotika bör straffbeläggas särskilt och atl också därtill anknutna osjälvständiga broltsformer bör kunna medföra ansvar. Även beträffande denna gärnings­form finns det anledning alt ifrågasätta straffansvarets omfattning. För all kriminaliseringen inte skall bli omotiverat omfattande anser utskottet alt straffansvaret - i enlighet med förslaget i propositionen och i motsats till vad motionärerna föreslår - bör inskränkas till sädana fall då förvärvet har skett i överiåtelsesyfte. Ty det är ju dessa fall som är verkligt straffvärda och det är beträffande dessa som det finns anledning aft kunna beivra också de osjälvständiga broltsformerna. Om förvärvet gäller narkotika som är avsedd för eget bruk är det enligt utskottets mening fullt tillräckligt alt ansvar för innehav kan förekomma. Och det finns knappast något kriminalpolitiskt behov av att beträffande förvärv för eget bruk straflbe-lägga de osjälvständiga brottsformerna.


 


JuU 1982/83:37                                                                      14

Enligt utskottets uppfattning är det värdefullt att de kvalificerade former av befattning med narkotika som avses i propositionen och som i dag endast är atl bedöma som innehav straffbeläggs som en särskild gärnings­form. Härigenom åstadkommer man att medverkan, försök, förberedelse och stämpling till sådana befattningar som gärningsformen omfattar blir straffbara. Vad som härvidlag är straffvärt är enligt utskottets mening befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk. Gäller befatt­ningen narkotika för eget bruk är det enligl utskottets mening tillräckligt att ansvar for innehav kan förekomma. Utskottet kan alltså inte ställa sig bakom motionsönskemålen om att gärningsformen skall avse också narko­tika avsedd för eget bruk.

Utskottet finner det påkallat att vissa förfaranden som är ägnade att främja narkotikahandel straffbeläggs som en särskild gärningsform. Att såsom föreslås i tvä av motionerna straffansvaret generellt bör gälla för åtgärder som är ägnade alt främja all överlåtelse av narkotika eller utan någon som helst begränsning härvidlag anser utskottet skulle föra alltför långt samtidigt som det straffbelagda området skulle bli oklart pä ett betänkligt sätt. Såsom föreslås i propositionen finner utskottet det lämpligt att straffansvaret avgränsas till åtgärder som typiskt sett är ägnade att främja den mer organiserade eller eljest grövre narkotikabrottsligheten. I enlighet med vad som föreslås i propositionen bör en sådan avgränsning komma till uttryck genom att det föreskrivs att förfarandet skall vara ägnat att främja narkotikahandel.

1 den i propositionen föreslagna lagtexten anges beträffande denna gär­ningsform exempel på förfaranden som kan vara ägnade att främja narkoti­kahandel. Dessa är samtliga sådana som typiskt sett har en mer omedelbar anknytning till omsättningen av narkotika och som i detta hänseende har en viss konkretion. Såsom departementschefen anför i specialmotivering­en till förslaget (prop. s. 34) faller sålunda utanför det straffbara området sådana förfaranden som måhända kan antas främja narkotikahandel i stort men som inte har anknytning till konkreta transaktioner. Av kriminalise­ringen berörs alltså enligt vad departementschefen uttalar inte allmänt lovprisande av eller reklam för narkotikamissbruk, instruktioner om hur narkotika brukas, allmänna beskrivningar av var och hur narkotika brukar säljas och andra förfaranden av detta slag. - Utskottet delar departe­mentschefens uppfattning om kriminaliseringens omfattning, och utskottet tar därmed avstånd från vad som i delta hänseende anförs i motion 2301.

Enligt utskottets mening finns det inte, till skillnad från vad som anförs motionsvägen, någon anledning att befara att de avgränsningar av det straffbara området som utskottet förordat i det föregående bör föranleda några svårigheter i den praktiska tillämpningen. I och för sig är utskottet inte främmande för att det någon enstaka gång kan uppstå tvekan huruvida ett visst förfarande eller befattning med narkotika har skett För det ändamål


 


JuU 1982/83:37                                                                      15

eller syfte som förutsätts för straffbarhet enligl de olika gärningsformerna. Alt av det skälet, såsom förordas i motionerna, avslå från att göra erfor-deriiga avgränsningar av det straffbara området beträffande de olika gär­ningsformerna finner utskottet skulle inge betänkligheter från rättssäker­hetssynpunkt.

Utskottets ställningstagande under detta avsnitt innebär sammanfatt­ningsvis att utskottet tillstyrker bifall till förslaget i propositionen beträf­fande de straffbara gärningsformerna i 1 § narkotikastrafflagen. Motions­yrkandena i motsvarande del avstyrks. Utskottet tillstyrker vidare försla­get i propositionen beträffande regleringen i 4 och 5 §§ samma lag av de osjälvständiga broltsformerna i vad avser annat brott än innehav av narko­tika.

De osjälvständiga hrottsjörmerna vid innehavshrotiet Nuvarande bestämmelser

Enligt 4 § narkotikastrafflagen är försök, förberedelse och stämpling till narkotikabrott och grovt narkotikabrott som avser tillverkning, saluhål­lande eller överiåtelse f. n. straffbelagda. Motsvarande gäller inte innehav. Inte heller medverkan till innehav är straffbelagt. Däremot är enligt 5 S medverkan till alla andra brolt enligt lagen straffbara.

Förslag

1 propositionen föreslås att reglerna i 4 S narkotikastrafflagen om försök, förberedelse och stämpling skall gälla beträffande de nya gärningsformer som föreslås i I S. Enligt propositionen bör även i fortsättningen försök, förberedelse och stämpling till innehav inte föranleda straffansvar. I fråga om medverkansreglerna i 5 S föreslås i propositionen inte heller någon ändring vad gäller innehav av narkotika; medverkan till innehav skall alltså också fortsättningsvis vara straffritt. Förde övriga gärningsformerna skall ansvar för medverkan förekomma.

I motionerna 2299, 2301 och 2314 begärs att också vid innehav av narkotika de osjälvständiga brottsformerna skall vara tillämpliga. Den bärande tanken i motionerna är all samhället därigenom uttryckligen skulle markera alt ingen hantering av narkotika, som inte är medicinskt eller vetenskapligt motiverad, kan godtas.

Utskottets överväganden

De ändringar beträffande de olika gärningsformerna i I § narkotika­strafflagen som föreslås i propositionen och som utskottet i det föregående har godtagit innebär en inte obetydlig utvidning av det straffbara området. Utöver den rena nykriminalisering som görs sker utvidgningen framför allt pä det sättet atl vissa kvalificerade förfaranden med och situationer röran­de narkotika, för vilka ansvar f. n. kan inträda först i och med att förutsätt­ningarna för innehav föreligger, i fortsättningen straffbeläggs redan som


 


JuU 1982/83:37                                                                      16

osjälvständiga brott. Som beskrivits i det föregående åstadkoms en sådan ordning genom att man skapar nya gärningsformer och till dessa kopplar ansvar för de osjälvständiga brottsformerna. Effekterna av regleringen blir alltså med andra ord aft vissa förfaranden med narkotika som i dag är straffria därför att förfarandet inte utgör ett fullbordat innehav kan straffas som försök, förberedelse m. m. till någon av de nya gärningsformerna.

Den beskrivna utvidgningen av straffansvaret när det gäller de nya gärningsformerna omfattar, som framgår av vad som sagts i föregående avsnitt, mer kvalificerade befattningarmed narkotika. Utskottet har godta­git en sådan avgränsning av ahsvaret och anser att därigenom det intresse av kriminalisering som finns blir tillgodosett. Genom den nya regleringen av narkotikabrottets gärningsformer får kriminaliseringen-av innehav självständig betydelse i huvudsak vid innehav för eget bruk.

Utskottet anser att det under sådana förhållanden skulle föra för långt atl såsom motionärerna föreslår straffbelägga de osjälvständiga brottsfor­merna vid innehavsbrottet. Härtill kommer att innehavsbrottet är av så­dant slag att betydande svårigheter skulle uppstå att med en godtagbar precision förutse vilka förfaranden som exempelvis ell generellt medver­kansansvar i praktiken skulle omfatta; resultatet skulle sannolikt bli en överkriminalisering.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 2299, 2301 och 2314 i här behandlade delar.

Kriminalisering av narkotikamissbruk

Narkotikastrafflagen stadgar straff för den som innehar narkotika. Med innehav torde närmast vara atl förstå detsamma som besittning. Själva missbruket som sådant är däremot inte kriminaliserat.

1 sex motioner framställs yrkanden som går ut på atl förbrukningen eller användandet av illegal narkotika skall kriminaliseras.

Utskottet behandlade förra året ett motionsyrkande om att själva nytt­jandet av narkotika borde kriminaliseras. I sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1981/82:47 s. 16) uttalade utskottet att det inte fanns anledning att överväga en ordning som innebar att narkotikamissbruk som sådant straffbeläggs. Utskottet finner nu inte skäl till annan uppfattning i denna fråga. De aktuella yrkandena i motionerna 548. 839. 1666, 2162, 2301 och 2314 avstyrks alltså.

Straffsatserna m. m. för narkotikabrott

I fyra motioner tas upp frågor med anknytning till straffsatserna för narkotikabrotten. I motionerna 2112, 2299. 2300 och 2314 förespråkas att brottsrubriceringen narkotikaförseelse avskaffas. Enligt motionärerna bör överträdelser av narkotikastrafflagen bedömas som åtminstone narkotika­brott. Motionärerna menar att med en sådan ordning ges samhället bättre möjligheter att ingripa mot vad som betecknas som den lilla narkotika-


 


JuU 1982/83:37                                                                      17

marknaden; bl. a. skulle polisens spanings- och utredningsarbete underlät­tas.

1 motion 2112 begärs också atl minimislraffel för grovt narkotikabrott höjs, och i motion 2300 förordas, såsom den får förstås, att böter slopas i straffskalan för narkotikabrott.

Brotten i narkotikastrafflagen är indelade i tre grader: narkolikaförseelse (2 §). narkotikabrott (I §) och grovt narkotikabrott (3 S). Straffskalan om­fattar för narkotikaförseelse endast böter, för narkotikabrott böter eller fängelse i högst tre år och för grovt narkotikabrott fängelse i lägst två och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall enligt 3 S särskilt beaktas om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art: bedömningen skall grun­das på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.

Om smuggling av narkotika ges straffbestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Även varusmugglingsbrotten är indelade i tre grader. Straffet för varusmuggling avseende narkotika är böter eller fängel­se i högst tre år. Är varusmugglingen med hänsyn till godsets värde och övriga omständigheter att anse som ringa är straffet böter, högst I 000 kr. Är varusmugglingen att anse som grov och har gärningen gällt narkotika skall dömas till fängelse lägst tvä och högst tio år.

Straffsatserna för narkotikabrott och grovt narkotikabrott höjdes senast genom lagstiftning våren 1981 (prop. 1980/81:76, JuU 25). Maximistraffet för narkotikabrott höjdes frän fängelse i två år till tre år och minimislraffel för grovt narkotikabrott höjdes från ett till två års fängelse. Motsvarande höjning av straffskalorna beslutades samtidigt beträffande smuggling av narkotika. Lagstiftningen trädde i kraft den I juli 1981 (SFS 1981: 226 och 227).

I lagstiftningsärendet förelåg för prövning motionsyrkanden rörande straffsatserna för narkotikabrott som innefattade önskemål om skärpning­ar av dessa av i huvudsak samma slag som framförs i förevarande motio­ner.

1 sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte utskottet bifall till motionerna. .

Vid bedömningen av motionsspörsmålen rörande de lindrigare narkoti­kabrotten erinrade utskottet inledningsvis om den princip som ligger till grund för kriminaliseringen på området, nämligen att varje olovligt innehav av ett narkotiskt medel är straffbart. Detta innebär atl varje olovligt inne­hav av narkotika, hur obetydligt det än är, i princip faller under narkotika­strafflagens bestämmelser. Mot den bakgrunden fann utskottet att det fanns skäl att bibehålla beteckningen narkotikaförseelse för ringa brott mot narkotikastrafflagen.

Beträffande straffsatserna för narkotikabrott av lindrigare slag anförde


 


JuU 1982/83:37                                                                      18

utskottet bl.a. alt det för vissa kategorier av dem som begår sädana narkotikabrott kan ifrågasättas om böler i alla lägen är en ändamålsenlig påföljd. Utskottet fann emellertid inte skäl att förorda all böter avskaffa­des för de lindrigaste narkotikabrotten. Från kriminalpolitiska synpunkter var det enligt utskottets uppfattning inte heller påkallat att införa fängelse i straffskalan för narkotikaförseelse.

När det gällde straffsatserna för de allvarligare brotten ansåg utskottet atl andra ändringar än dem som hade föreslagits i propositionen inte borde ske.

Även torra året behandlade utskottet motionsyrkanden rörande straff­satserna m.m. för narkotikabrott av i huvudsak samma slag som nu tas upp i de i delta ärende aktuella motionerna. Utskottet fann därvid inte anledning till annat ställningstagande än det utskottet intagit året före. Med tanke pä att narkotikastrafflagen var föremål för översyn såvitt gällde gärningsbeskrivningarna (den översyn som lett fram till förevarande lag­stiftningsärende) ansåg utskottet att det ändå kunde finnas skäl att i sam­band med översynen uppmärksamma huruvida straffskalorpa för de olika narkotikabrotten var ändamålsenligt utformade. Detta gällde särskilt straffsatserna för narkotikaförseelse och narkotikabrott. Intresset av för­ändringar härvidlag var emellertid enligt utskottets uppfattning främst förestavat av laglekniska och processrättsliga skäl och inte av ett behov av att ändra gärningarnas straffvärde, och det kunde därför inte ensamt till­mätas avgörande betydelse. Härtill kom att del enligt utskottets mening var svårt aft ta ställning till frågan om straffsatserna för de aktuella brotten eftersom man ännu inte visste vilka effekter i rättstillämpningen som de år 1981 beslutade straffskärpningarna lett till.

Utskottet fann det också angeläget att närmare få belyst vilka effekter av bl. a. krirninalpolitisk och social art som tillämpningen av riksåklagarens år 1980 utfärdade anvisningar om åtalsunderlåtelse vid narkotikabrottslighet hade lett till.

De berörda frågorna hade enligl utskottets mening en naturlig anknyt­ning till det arbete på den översyn av narkotikastrafflagen som pågick i regeringskansliet. Utskottet, som utgick frän att frågorna skulle komma att uppmärksammas utan något riksdagens tillkännagivande, avstyrkte bifall till motionerna. Riksdagen följde utskottet (JuU 1981/82:47).

1 den proposition som utskottet nu behandlar förklarar departements­chefen att de frågor om bl. a. straffskalörnas utformning som utskottet berört i sitt nyss nämnda betänkande tillhör dem som prövas inom ramen för narkotikakommissionens arbete.

Av del anförda framgår all de frågor rörande utformningen av straffska­loma för narkotikabrotten som berörs i motionerna övervägs av narkotika-kommissionen. Härvid torde den därmed intimt sammanhängande frågan om bibehållande av brottsrubriceringen narkotikaförseelse inte kunna för­bigås. Ett ställningstagande från narkotikakommissionen i de aktuella frå-


 


JuU 1982/83:37                                                                      19

gorna bör vara atl vänta under år 1983. Med hänsyn härtill finner utskottet atl något särskilt uttalande eller annan åtgärd fiån riksdagens sida inte påkallas med anledning av motionsyrkandena. Utskottet avstyrker bifall till motionerna 2112. 2299. 2300 och 2314 i nu behandlade delar.

Förverkande

I 6 § narkotikastrafflagen finns bestämmelser om förverkande. 1 sin nuvarande utformning innebär de i korthet följande. Bestämmelserna tar först och främst sikte pä narkotika som har varit föremål för brott enligt lagen eller värdet därav saml vinning av sådant brolt (I st.). Föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt lagen eller värdet av sådant föremål får också förklaras förverkat om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligger (2 st.). Vidare skall injektions­sprutor eller kanyler, som påträffas under vissa omständigheter, förklaras förverkade om det inte är uppenbart obilligt (3 st.). Förverkande av dessa föremål kan ske oberoende av om de utgjort hjälpmedel vid brolt eller inte.

De i propositionen föreslagna ändringarna i narkotikastrafflagens straff­bestämmelser medför en väsentlig utvidgning av förverkandemöjlighe-terna. I propositionen föreslås härutöver att, genom ändringar i 6 S, förver­kandebestämmelsernas tillämpningsområde vidgas. Bl.a. föreslås ett till-lägg till paragrafens andra stycke enligt vilket förverkande också skall kunna ske av egendom med vilken tagils befattning som utgör brott enligt lagen. Förslaget innebär en anpassning av narkotikastrafflagens förverkan­debestämmelser till motsvarande bestämmelser i brottsbalken. Den före­slagna föreskriften tar närmast sikte pä förberedelsebrott men kan också vara av betydelse vid sådan befattning med vederlag för narkotika som utgör främjande av narkotikahandel.

Enligt en ändring som i propositionen föreslås i paragrafens tredje stycke skall också andra föremål än injektionssprutor och kanyler som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika kunna förklaras förverkade under samma förutsättningar som f. n. gäller för injektionssprutor och kanyler.

1 anslutning till sina överväganden rörande förverkandereglerna redovi­sar departementschefen alt narkolikakommissionen kommer all ta ställ­ning till frågan om behov föreligger av ytterligare utvidgning av förverkan­dereglerna och till hur reglerna i så fall bör utformas.

I motion 2301 begärs att man utan att avvakta kommissionens arbete gör ytterligare utvidgning av möjligheterna till förverkande. Enligl motionärer­na bör en sådan utvidgning efter mönster av vad som föreskrivs i jaktlagen (1938:274) gälla bl. a. motorfordon som använts som hjälpmedel vid brott. - I motionen uttalas vidare att vissa motivultalanden rörande begränsning i möjligheterna till förverkande av egendom som är särskilt ägnad aft användas för missbruk inte bör ligga till grund för den praktiska tillämp­ningen.


 


JuU 1982/83:37                                                                      20

Utskottet vill för sin del först säga alt det från flera synpunkter måste anses angeläget att alla föremal - och inte bara såsom f. n. injektionsspru­tor och kanyler - som är särskilt ägnade alt användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika som varit föremål för brott enligt lagen bör kunna förklaras Förverkade. Den föreskrift härom som enligl propositionen föreslås bli intagen i 6 S tredje stycket bör därför godtas. Föreskriften blir tillämplig på bl. a. haschpipor, kokainskedar. vågar och liknande föremål som används vid haschmissbruk eller annan hantering av illegal narkotika.

En förutsättning för förverkande av föremålen är alt de påträffas hos någon som begått brott enligt narkotikastraffiagen eller påträffas i utrym­me som disponeras av honom eller i Förbindelse med narkotika som har varit föremål För brott enligt lagen. 1 detta hänseende föreslås inte någon ändring i paragrafen. Med hänvisning till den Förutsättning För förverkande som Föreskrivs uttalar departementscheFen i specialmotiveringen till 6 § (prop. s. 38) alt Förverkande inte utan vidare kan ske av exempelvis haschpipor som innehas som souvenirer. Det är delta uttalande som motio­närerna vänder sig mot.

Enligt utskottets uppFattning finns det inte någon anledning till invänd­ning mot deparlementscheFens nyss återgivna uttalande som väl harmoni­serar med lagtexten. Den medgeratt t.ex. en haschpipa. som uppges vara en souvenir. Förklaras förverkad om den påträffas hos någon som har begått brott enligl narkotikastrafflagen. Skäl att nu överväga någon änd­ring i bestämmelsen vad gäller Förutsättningarna För Förverkande Föreligger inte. Utskottet avstyrker biFall till motion 2301 i denna del.

Vad härefter gäller önskemålet i motionen om vidgade möjligheter att Förverka motorfordon vill utskottet erinra om att gällande bestämmelser redan F. n. ger möjligheter till förverkande av t. ex. bilar som använts som hjälpmedel vid narkotikabrott. Motsvarande gäller enligt förverkandebe­stämmelserna i brottsbalken vid brott enligt balken. Mot den bakgrunden och då Frågan om en ändring av Förverkandereglerna i det hänseende som Förespråkas i motionen rymmer svårbemästrade lagtekniska och rätlspoli-tiska spörsmål anser utskottet atl del inte finns skäl atl föregripa narkotika-kommissionens arbete med atl pröva frågan om behov av ytterligare ut­vidgning av förverkandereglerna. Utskottet avstyrker därför motion 2301 i nu behandlad del.

Utskottet har inte någon erinran mot de övriga i propositionen framlagda ändringarna beträffande förverkandereglerna i 6 § narkotikastrafflagen.

Narkotikabegreppet

Vad som avses med narkotika anges f. n. i narkotikaförordningen och den därtill anknytande kungörelsen med förordnande enligt 1 § narkotika-Förordningen. Enligt bemyndigande i narkolikaförordningen har socialsty­relsen utfärdat en närmare Förteckning över narkotika (SFS 1974:712).

1 propositionen Föresläs atl man För över den grundläggande bestämning-


 


JuU 1982/83:37                                                                      21

en av vad som är att anse som narkotika till narkotikastraFflagen. En bestämmelse i ämnet upptas i 8 §. Den bygger på den nuvarande FöreskriF-len i narkotikaFörordningen. En ändring föreslås dock så till vida alt de grundläggande förutsättningarna för atl en vara skall anses som narkotika skall framgå av själva lagen.

Utskottet har inte någon erinran mot förslaget i denna del.

I motion 2300 begärs att frön till växten Cannabis sativa L skall räknas som cannabis och uppföras på narkotikaförleckningen.

Enligt socialstyrelsens narkolikaförteckning förstås med narkotika bl. a. cannabis. Därmed förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis, från vilka hartset inte har blivit extraherat. Som cannabis räknas inte frön från växten. Ur växten cannabis erhålls hasch och marihuana.

Cannabis är en hampväxt. Hampfrö används som fågelfoder och för sådan användning sker också handel med hampfrö. Såsom utskottet anfört under avsnittet De straFFbara gärningslbrmerna har utskottet - genom sitt ställningstagande till frågan om avgränsningen av gärningsFormen Fram­ställning av narkotika - bl. a. velat undvika alt handeln med.hampfrö som fågelfoder mer generellt skulle falla under straffansvar. I konsekvens här­med avstyrker utskottet bifall till motion 2300 i nu behandlad del.

Återstående motionsyrkanden

I motion 268 begärs att narkotikakommissionen genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att lägga Fram Förslag som syFtar till en samordning av samhällets insatser på lokal och regional nivå när del gäller narkotikabe­kämpningen. - Motionärerna begär också alt riksdagen ullalar sig För atl en särskild myndighet bör Få ansvaret För samordningen av olika åtgärder mot narkotikamissbruket. Enligt motionärerna upptas ett Förslag härom i den slutrapport som utredningen om narkotikamissbrukets omFattning För en tid sediin har lagt fram. - Slutligen Förespråkas i motionen all regering­en tar initiativ till nordiska och internationella åtgärder För bekämpande av narkotikahanteringen.

1 motion 2300 förespråkas en mer restriktiv inställning till cannabis Från samhällets sida. Enligt motionärerna bör riksdagen uttala sig i sådan rikt­ning.

Utskottet behandlar Först önskemålen i motion 268.

Som redan inledningsvis nämnts har regeringen hösten 1982 tillkallat en narkotikakommission med uppdrag att lämna Förslag om samordnade in­satser mot narkotikan. De åtgärder som är aktuella För kommissionen är av många olika slag. Med anledning av motionsönskemålen skall här endast nämnas Följande härom.

Kommissionen har enligt sina direktiv (Dir. 1982: 100) atl lägga Fram Förslag om bl. a. insatser genom internationella organ i syFte att effektivt motverka världshandeln med narkotikan. 1 sitt arbete bör kommissionen beakta bl. a. samarbetet med de övriga nordiska länderna.


 


JuU 1982/83:37                                                                      22

Det ankommer vidare på kommissionen all för sina förslag utnyttja de erfarenheter som vunnits hos olika myndigheter, genom olika utredningar, i forskningen samt hos de frivilliga organisationerna på området. I direkti­ven riktas uppmärksamhet särskilt på de kommunala och regionala hand­lingsprogram som finns eller är under utarbetande och behovet att verka för atl dessa erfarenheter sprids och nyttiggörs. Kommissionen skall i detta sammanhang verka för samordning av insatserna genom skolan, socialtjänsten, hälso- och sjukvården, kriminalvården, polisen och tullen.

-  Kommissionen skall ha avslutat sitt arbete under år 1983.
Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning har för en tid sedan

lagt fram en slutrapport med förslag om hur narkotikamissbruket bör följas (Ds S 1982: 13). 1 rapporten konstateras att ett stort antal myndigheter och andra organ har uppgifter när det gäller att ta fram information som rör narkotikamissbrukets omfattning och förändringar. Enligt vad som fram­hålls i rapporten är det rationellt och önskvärt att uppFöljningen av utveck­lingen inom hela drogområdet sker samordnat. Det Föreslås därför att en enda myndighet tilldelas ansvaret för en samlad uppföljning om området.

-  Rapporten remissbehandlas F. n.

Som Framgår av det anFörda omFattas de Frågor som tas upp i motionen till stor del av det uppdrag som regeringen har gett till narkotikakommis­sionen. Utskottet anser att riksdagen inte genom några särskilda uttalan­den bör Föregripa resultatet av kommissionens arbete eller de övervägan­den som inom regeringen kan komma att ske med anledning av den nyss nämnda slutrapporten. Utskottet avstyrker därFör biFall till motion 268.

När det sedan gäller önskemålet i motion 2300 om en mer restriktiv inställning till cannabis från samhällets sida vill utskottet anföra Följande.

Cannabis är all anse som narkotika. Till Följd härav är bl. a. narkotika­strafflagen tillämplig beträffande all olovlig befattning med cannabis. Trots den debatt rörande en avkriminalisering av cannabismissbruk som tid eFter annan Förekommit i Sverige och utomlands kan sägas alt samhällets inställ­ning till cannabis har blivit mer restriktiv. Ett uttryck För en strängare syn på cannabispreparaten är de nya anvisningar rörande åtalsunderlåtelse vid narkotikabrottslighet som riksåklagaren utfärdat i ett cirkulär till landets åklagare i början av år 1980 (riksåklagarens cirkulär RÅC 1:94). 1 cirku­läret förordas bl. a. en mer restriktiv praxis för åtalsunderlåtelse beträffan­de innehav av cannabis.

Utskottet anser att det i första hand ankommer på berörda myndigheter inom rättsväsendel att, med utgångspunkt i gällande regler och i kunska­perna om cannabispreparatens fördärvlighet, avgöra vilken betydelse en olovlig befattning med cannabis skall tillmätas i straffrättskipningen. Och i detta hänseende är det inte lämpligt att statsmakterna gör något särskilt uttalande. En annan sak är atl man genom åtgärder på t. ex. lagstiftningssi­dan kan åstadkomma en mer skärpt inställning till cannabis. Utskottet anser dock inte något sådant vara påkallat.


 


JuU 1982/83:37                                                                      23

Med del anförda avstyrker utskottet bifall till motion 2300 i behandlad del.

Övriga förslag i propositionen

De förslag som läggs fram i propositionen och som utskottet inte särskilt behandlat i det föregående föranleder inget uttalande från utskottets sida.

Utskottets hemställan Utskottet hemställer

1.          beträffande en samlad narkotikaUigstijtning

alt riksdagen avslår motion 1982/83: 1592 i denna del (yrkande 3),

2.          beträffande de straffbara gärningsformernu m. m.

a)    att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2300 i denna del (yrkande 5), motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 1) och motion 1982/83:2314 i denna del (delvis) antar 1 S i del genom proposition 1982/83: 141 framlagda förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

b)    att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 3) godkänner vad utskottet anfört beträfFande krimi­naliseringens omFattning vid Förfaranden som är ägnade att Främ­ja narkotikahandel,

c)    att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2299 i denna del (yrkande 2), motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 4) och motion 1982/83:2314 i denna del (delvis) godkänner vad utskottet anfört beträffande de osjälvständiga broltsformerna vid inne-havsbrottel,

d)              att riksdagen antar 4 och 5 §?) i del under moment 2 a) nänmda
lagförslaget,

3.          beträflande kriminalisering c/' narkotikamissbruk

att riksdagen avslår motion 1982/83:548, motion 1982/83:839 i denna del (yrkande 3) motion 1982/83: 1666, motion 1982/ 83: 2162 i denna del (yrkande 1), motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 2) och motion 1982/83:2314 i denna del (delvis),

4. beträFFande  avskaffande av brottsrubriceringen narkotikajör-
seelse

att riksdagen avslår motion 1982/83:2112 i denna del (yrkande 2), motion 1982/83:2299 i denna del (yrkande 1), motion 1982/ 83:2300 i denna del (yrkande 3) och motion 1982/83:2314 i denna del (delvis),

5.          beträFFande straffsatserna för narkotikabrott

att riksdagen avslår motion 1982/83: 2300 i denna del (yrkande 2),

6.          beträfFande straffsatserna JÖr grovt nnrkoiikiihroit

att riksdagen avslår motion 1982/83:2112 i denna del (yrkande I),


 


JuU 1982/83:37                                                                     24

7.          beträFFande utvidgning av möjligheterna till förverkande

att riksdagen avslår motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 5 delvis),

8.   att riksdagen antar 6 S i det under moment 2 a) nämnda lagFörsla-get,

9.   beträFFande förverkandebestämmelsernas tillämpning

att riksdagen med avslag pä motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 5 delvis) godkänner vad utskottet anlbrt i detta hänse­ende,

10.   att riksdagen antar8 § i det under moment 2a) nämnda lagFörsla-get,

11.  beträffande/rö/i //((« cunnahisväxter

att riksdagen avslår motion 1982/83:2300 i denna del (yrkande 4),

12.   beträfFande uppdrag till narkotikakommissionen m. m. att riksdagen avslår motion 1982/83: 268,

13.  beträFFande en mer restriktiv inställning till cannabis

att riksdagen avslår motion 1982/83: 2300 i denna del (yrkande 1),

14.   att riksdagen antar det under moment 2 a) nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

15.   att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Slockholm den 3 maj 1983

På justitieutskottets vägnar BERTIL LIDGARD

Närvarande: Bertil Lidgard (m), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Helge Klöver (s), Arne Svensson (m), Gunilla André (c), Karl-Gustaf Mathsson (s). Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röslånga (fp), Lars-Erik Lövdén (s). Hans Göran Franck (s), Inger Wickzén (m), Birthe Sörestedt (s) och Elving Andersson (c).

Reservationer

1. De straffbara gärningsformerna m. m. (mom. 2)

Bertil Lidgard (m), Arne Svensson (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Inger Wickzén (m) och Elving An­dersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Utskot­tet finner" och som slutar på s. 15 med "av narkotika" bort ha följande lydelse:


 


JuU 1982/83:37                                                                      25

Utskottet vill mer allmänt framhålla att de aktuella gärningsformerna genomgående i propositionen har getts en ganska snäv utformning när det gäller att ange det straffbara området. Härigenom kommer enligt utskottets mening vissa förfaranden med anknytning till narkotika att även framdeles vara straffria. Det kan ifrågasättas om en sådan ordning är lämplig. Med tanke på den betydelse som straffrättskipningen har i kampen mot narkoti­kan anser utskottet att man bör överväga att göra en försiktig utvidgning i förhållande till förslagen i propositionen av det straffbara området för de olika gärningsformerna. Även av andra mera praktiska skäl kan det finnas anledning att något ändra utformningen av gärningsformerna. Såsom dessa föreslås utformade enligt propositionen krävs för staffbarhel all ett förfa­rande eller en befattning med narkotika har skett för ett visst angivet ändamål eller syfte. Enligt utskottets uppfattning finns det risk för alt sådana begränsningar av del straffbara området skapar svårigheter i den praktiska tillämpningen; polis och åklagare kan förutsättas få svårt alt vederlägga invändningar från den misstänktes sida, t. ex. att narkotika varit avsedd för eget bruk. Även annars kan det med den utformning av bestämmelserna som föreslås i propositionen många gånger komma att bli svårt att styrka t. ex. att narkotikan varit avsedd för sådant ändamål som förutsätts för straffbarhet.

Utskottet övergår nu till att behandla de aktuella gärningsformerna mera i detalj.

Utskottet finner det ändamålsenligt att framställning av narkotika straff­beläggs i stället för tillverkning. Härigenom kommer även odling av narko­tiska växter att kunna bestraffas. F. n. torde ansvar för sådana gärningar inträda först i och med att förutsättningarna för ansvar för innehavsbroll föreligger.

Genom att odling av narkotiska växter skall anses som framställning blir också reglerna om ansvar för de osjälvständiga brottsformerna tillämpliga: det blir alltså, till skillnad från vad som f. n. gäller, möjligt att beivra medverkan, liksom försök och förberedelse, till odling av sådana växter. Det finns emellertid enligt utskottets mening anledning att ifrågasätta hur omfattande kriminaliseringen bör vara i dessa fall. I propositionen föreslås att tillämpningsområdet begränsas till framställning av narkotika som är avsedd för missbruk. Även om det är dessa gärningar som främst är straffvärda anser utskottet det olämpligt att begränsa det straffbara områ­det på det sätt som görs i propositionen. För att undvika svårigheter i den praktiska tillämpningen, t. ex. när det gäller bevisningen, bör enligt utskot­tets mening, såsom föreslås i motionerna, varje olovlig framställning av narkotika omfattas av denna gärningsform. Att man därigenom också straffbelägger försök, förberedelse m.m. till sådan odling av narkotiska växter som sker i viltvårdssyfte eller för prydnadsändamål anser utskottet inte inge några betänkligheter. Ty även sådan odling är ju redan f. n. straffbar, låt vara endast som innehav och alltså först då växten har


 


JuU 1982/83:37                                                                      26

utvecklat sig något. Den ordning utskottet nu föreslår innebär endast att straffansvar kommer alt inträda på ett tidigare stadium, t. ex. vid sådd. Med den utformning av gärningsformen som utskottet förordar undviks att t. ex. handel med hampfrö som fågelfoder mer generellt kommer att falla under straffansvar.

F. n. är förvärv av narkotika inte särskilt straffbelagt. I princip kan den som förvärvar narkotika därför straffas först sedan han har fått narkotikan i sin besittning och då för innehav av narkotika. Detta innebär att medver­kan till förvärv, liksom försök, förberedelse och stämpling till sådan gär­ning, f. n. inte är förenade med straffansvar.

Utskottet anser att, såsom föreslås i propositionen, förvärv av narkotika bör straffbeläggas särskilt och att också därtill anknutna osjälvständiga broltsformer bör kunna medföra ansvar. Även beträffande denna gärnings­form finns det anledning att ifrågasätta straffansvarets omfattning. Försla­get i propositionen täcker visserligen flertalet verkligt straffvärda fall, nämligen sådana då förvärvet har skett i överiåtelsesyfte. Utskottet anser emellertid att denna begränsning till överiåtelsesyfte är omotiverad. Enligt utskottets mening finns det nämligen inga sakliga skäl till varför förvärv av narkotika för eget bruk bör vara undantaget från det straffbara området enligt denna gärningsform. Genom att såsom föreslås i motionerna låta gärningsformen omfatta varje förvärv av narkotika kommer vid förvärv för eget bruk straffansvar att inträda på ett tidigare stadium än först vid själva innehavet; redan försök eller förberedelse till förvärv av narkotika för eget bruk kriminaliseras alltså. En sådan ordning måste enligt utskottets me­ning anses vara i hög grad påkallad av preventiva skäl. Genom att låta gärningsformen avse alla förvärv undviker man också vissa tillämpnings­svårigheter som förslaget i propositionen skulle kunna leda till.

Enligt utskottets uppfattning är det värdefullt att de kvalificerade former av befattning med narkotika som avses i propositionen och som i dag endast är att bedöma som innehav straffbeläggs som en särskild gärnings­form. Härigenom åstadkommer man att medverkan, försök, förberedelse och stämpling till sådana befattningar som gärningsformen omfattar blir StraFFbara. I linje med vad utskottet nyss anfört beträffande det straffbara området enligt gärningsformen förvärv anser utskottet att förevarande gärningsform inte, såsom föreslås i propositionen, bör vara begränsad till befattning med narkotika avsedd för visst ändamål. Varje befattning med narkotika, alltså också sådan som är avsedd för eget bruk, bör i enlighet med motionsönskemålen omfattas av det straffbara området.

Utskottet flnner det påkallat att vissa förfaranden som är ägnade alt främja narkotikahandel straffbeläggs som en särskild gärningsform. Ut­skottet ställer sig emellertid tveksamt till den begränsning av det straffbara området som föreslås i propositionen och som går ut på att endast åtgärder som är ägnade att främja narkotikahandel, dvs. den mer organiserade eller


 


JuU 1982/83:37                                                       27

eljest grövre narkotikabrottsligheten, omfattas av gärningsformen. Enligt utskottets mening kommer en sådan avgränsning atl leda till svårigheter i den praktiska tillämpningen av bestämmelsen. Hårtill kommer att kvalifi­cerade främjandehandlingar bör medföra straffansvar också i de fall där det inte kan sägas vara fråga om handel; även överlåtelseverksamhet som inte är vanemässig eller yrkesmässig kan i många fall framstå som så straffvärd att det skulle vara stötande om gärningen lämnades straffri.

Det nu anförda leder utskottet till uppfattningen atl gärningsformen i linje med vad som föreslås i två av motionerna bör ges ett vidare tillämp­ningsområde än som föreslås i propositionen. Enligt utskottets mening bör tillämpningsområdet för att täcka de fall som är straffvärda omfatta åtgär­der som är ägnade att främja överlåtelse av narkotika. Att ge gärningsfor­men en sådan utformning innebär samtidigt att det straffbelagda området ges en från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande avgränsning.

I den i propositionen föreslagna lagtexten anges beträffande denna gär­ningsform exempel på förfaranden som kan vara ägnade alt främja narkoti­kahandel. Dessa är samtliga sådana som typiskt sett har en mer omedelbar anknytning till omsättningen av narkotika och som i detta hänseende har en viss konkretion. Departementschefen anför i specialmotiveringen till förslaget (prop. s. 34) att utanför det straffbara området faller sådana förfaranden som måhända kan antas främja narkotikahandel i stort men som inte har anknytning till konkreta transaktioner. Av kriminaliseringen berörs alltså enligt vad departementschefen uttalar inte allmänt lovpri­sande av eller reklam för narkotikamissbruk, instruktioner om hur narko­tika brukas, allmänna beskrivningar av var och hur narkotika brukar säljas och andra förfaranden av detta slag. - Vad departementschefen anfört om att sådana förfaranden som saknar anknytning till konkreta transaktioner beträffande narkotika faller utanför det straffbara området har giltighet också med den utformning av gärningsformen som utskottet förordar. Utskottet delar departementschefens uppfattning om kriminaliseringens omfattning i det hänseende som här är aktuellt, och någon åtgärd från riksdagens sida i den riktning som förespråkas i motion 2301 på denna punkt bör nu inte komma till stånd. I sammanhanget vill utskottet emeller­tid framhålla att den praktiska utvecklingen i det här hänseendet måste följas noga, och utskottet fömtsätter att regeringen tar initiativ till erfor­derliga lagändringar till komplettering av andra straffstadganden, t. ex. bestämmelserna om uppvighng i 16 kap. 5 § brottsbalken, eller till andra åtgärder om utvecklingen ger anledning därtill.

Utskottets ställningstagande under detta avsnitt innebär sammanfatt­ningsvis att utskottet i stort sett godtar förslaget i propositionen beträffan­de de straffbara gärningsformerna i 1 § narkotikastrafflagen samtidigt som utskottet i allt väsentligt ställer sig bakom motionsyrkandena. Utskottet föreslår att paragrafen ges den utformning som framgår av utskottets


 


JuU 1982/83:37                                                                      28

hemställan. Utskottet tillstyrker vidare förslaget i propositionen beträffan­de regleringen i 4 och 5 §S narkotikastrafflagen av de osjälvständiga brotts-Formerna i vad avser annat brolt än innehav av narkotika.

dels atl den del av utskottels yttrande som börjar på s. 15 med "De ändringar" och som slutar på s. 16 med "behandlade delar" bort ha Följande lydelse:

De ändringar beträFFande de olika gärningsFormerna i I S narkotika­straFflagen som utskottet i det föregående har föreslagit innebär en inte obetydlig utvidgning av det straffbara området. Utöver den rena nykrimi­nalisering som görs sker utvidgningen framför allt på det sättet att vissa förfaranden med och situationer rörande narkotika, för vilka ansvar f. n. kan inträda först i och med att förutsättningarna För innehav Föreligger, i fortsättningen straffbeläggs redan som osjälvständiga brott. Som beskrivits i det föregående åstadkoms en sådan ordning genom att man skapar nya gärningsFprmer och till dessa kopplar ansvar För de osjälvständiga brotts-Formerna. Effekterna av regleringen blir alltså med andra ord atl många förfaranden med narkotika som i dag är straffria därför att förfarandet inte utgör ett fullbordat innehav kan straffas som försök, förberedelse m. m. till någon av de nya gärningsformerna.

Den beskrivna utvidgningen av straffansvaret när det gäller de nya gärningsformerna omfattar, som framgår av vad som sagts i del föregåen­de, inte bara mer utpräglat kvalificerade befattningar med narkotika utan även flertalet befattningar som gäller narkotika avsedd för eget bruk. Vid sådant förhållande anser utskottet att motionärernas önskemål om straff­beläggning av de osjälvständiga brottsformerna vid innehavsbrott i sak redan har blivit tillgodosett.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att det saknas skäl till någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna 2299, 2301 och 2314 i de delar som nu behandlats.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande de straffbara gärningsformerna m. m.

a) att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:141 samt med anledning av motion 1982/83:2300 i denna del (yrkande 5), motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande I) och motion 1982/ 83:2314 i denna del (delvis) antar det genom propositionen fram­lagda förslaget till lag om ändring i narkotikastraffiagen (1968:64) såvitt avser 1 8, dock med den ändringen att paragrafen erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:


 


JuU 1982/83:37                                                                      29

Regeringens förslag                      Utskottets förslag

I §
Den som olovligen
                          Den som olovligen

1.   överlåter narkotika,                 1. överlåter narkotika,

2.  framställer narkofika som är      2. framställer narkotika, avsedd för missbruk,

3.  förvärvar narkotika / överlåtel-  3. förvärvar narkotika, sesyfte,

4. anskaffar, bearbetar, förpac- 4. anskaffar, bearbetar, förpac­
kar, transporterar, förvarar eller tar
kar, transporterar, förvarar eller tar
annan sådan befattning med narko-
annan sådan befattning med narko­
tika som inte är avsedd för eget
                                         tika,

bruk,.

5.    bjuder ut narkotika till försälj- 5. bjuder ut narkotika till försälj­
ning, förvarar eller befordrar veder-
ning, förvarar eller befordrar veder­
lag för narkotika, förmedlar kon-
lag för narkotika, förmedlar kon­
takter mellan säljare och köpare el-
takter mellan säljare och köpare el­
ler företar någon annan sådan åt-
ler företar någon annan sådan åt­
gärd, om förfarandet är ägnat att
gärd, om förfarandet är ägnat att
främja narkotikahandel, eller
främja överlåtelse av narkotika el­
ler

6.    innehar narkotika                                6. innehar narkotika

döms, om gärningen sker uppsåt- döms, om gärningen sker uppsåt-

ligen,  för   narkotikabrott till     ligen,  för   narkotikabrott  till
böter eller fängelse i högst tre år.
       böler eller fängelse i högst tre år.

b)   att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 3) godkänner vad utskottet anfört beträffande kriminali­seringens omfattning vid förfaranden som är ägnade att främja narkotikahandel,

c)    att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2299 i denna del (yrkande 2), motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 4) och motion 1982/83:2314 i denna del (delvis) godkänner vad utskottet anfört beträffande de osjälvständiga brotlsformerna vid innehavs­brottet,

d)             att riksdagen antar 4 och 5 §§ i det under moment 2 a) nämnda
lagförslaget.

2. Kriminalisering av narkotikamissbruk (mom. 3)

Bertil Lidgard (m), Arne Svensson (m), Gunilla André (c), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Inger Wickzén (m) och Elving An­dersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Utskot­tet behandlade" och som slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:

Frågan huruvida själva nyttjandet av narkotika bör kriminaliseras har under senare tid på nytt aktualiserats i den allmänna debatten. Bakgrunden har varit några domstolsavgöranden i saken. Riksdagen har förra året


 


JuU 1982/83:37                                                       30

visserligen ställt sig avvisande till tanken på en kriminalisering av själva narkotikamissbruket. Detta bör emellertid inte hindra att man på nytt tar upp till övervägande de skäl som talar för och emot en kriminalisering.

Mot en kriminalisering av narkotikamissbruket talar bl. a. att straffbe­läggning kan få ogynnsamma konsekvenser för narkomanvården som är svåra att överblicka. Problem skulle också kunna uppstå i förhållande till bruk och missbruk av narkotiska preparat inom ramen för den legala narkotikahanteringen. Dessa och andra skäl utesluter emellertid inte atl en kriminalisering ändå kan vara motiverad. En kriminalisering av själva nyttjandet av narkotika bör givetvis inte motiveras av ordningsskäl; själva berusningen bör alltså i sammanhanget inte tillmätas särskild betydelse. En straffbeläggning påkallas däremot av behovet att ge uttryck för samhäl­lets avståndstagande till varje olovlig befattning med narkotika. En be­stämmelse som straffbelägger själva missbruket skulle enligt utskottets mening onekligen fylla en betydelsefull preventiv funktion inte minst bland ungdomar och andra som befinner sig i riskzonen för alt bli missbrukare. Genom att i dag själva missbruket i vissa fall anses straffritt sprider sig bland dessa grupper lätt en föreställning om att missbruket inte heller kan vara särskilt fördärvligt. En sådan ordning anser utskottet olycklig och den bör inte bibehållas. Till det anförda kommer att möjligheterna atl bereda missbrukarna vård kan antas komma att öka genom alt en kriminalisering medför en ökad uppmärksamhet på saken från myndigheternas sida.

Sammantaget finner utskottet att övervägande skäl talar för att en krimi­nalisering av själva nyttjandet av illegal narkotika bör komma till stånd. De överväganden i det aktuella spörsmålet som enligt vad departementsche­fen uppger narkotikakommissionen skall göra bör enligt utskottets mening syfta till att förslag om kriminalisering läggs fram. Vad utskottet nu med anledning av motionerna 548, 839, 1666, 2162,2301 och 2314 har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande kriminalisering av narkotikamissbruk

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:548, motion 1982/ 83:839 i denna del (yrkande 3), mofion 1982/83:1666, motion 1982/83:2162 i denna del (yrkande 1), motion 1982/83:2301 i den­na del (yrkande 2), och motion 1982/83: 2314 i denna del (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.


 


JuU 1982/83:37                                                                31
Innehållsförteckning

Propositionen m. m............................................... ... 1

Motionerna.........................................................     6

Motioner väckta med anledning av propositionen    ....     6

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1983             7

Utskottet ..........................................................     8

Inledning ...........................................................     8

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................     9

En samlad narkotikalagstiftning   ............................     9

De straffbara gärningsformerna   ............................   10

Nuvarande bestämmelser   ....................................   10

Förslag   ...........................................................   10

Utskottets överväganden .....................................   12

De osjälvständiga brottsformerna vid innehavsbrottet   15

Nuvarande bestämmelser   .................................... . 15

Förslag   ...........................................................   15

Utskottets överväganden  ....................................   15

Kriminalisering av narkotikamissbruk    ..................... . 16

Straffsatserna m. m. för narkotikabrott    ................   16

Förverkande ...................................................... . 19

Narkotikabegreppet   ........................................... . 20

Återstående motionsyrkanden   ............................. . 21

Övriga förslag i propositionen ................................   23

Utskottets hemställan .......................................... . 23

Reservationer ..................................................... . 24

1.  De straffbara gärningsformerna m. m. (mom. 2) (m,c,fp)                    24

2.  Kriminalisering av narkotikamissbruk (mom. 3) (m,c,fp)           29

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983