JuU 1982/83:37

Justitieutskottets betänkande
1982/83:37

om ändringar i narkotikastrafflagen m. m. (prop. 1982/83:141 jämte
motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1982/83:141 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta av lagrådet granskade förslag till

1. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

2. lag om ändring i lagen (1968:418) om straff för varusmuggling.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad

som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 9.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1982/83:2299 av Thure Jadestig (s), 1982/

83:2300 av Blenda Littmarck m.fl. (m), 1982/83:2301 av Karin Söder (c)
och Rune Gustavsson (c) samt 1982/83:2314 av Börje Stensson (fp). Motionsyrkandena
redovisas på s. 6 och 7.

Vidare behandlas i samband med propositionen yrkanden i sju motioner
väckta under den allmänna motionstiden 1983. En redovisning av yrkandena
lämnas på s. 7 och 8.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

I Riksdagen 1982/83. 7 sami. Nr 37

JuU 1982/83:37

1 Förslag till

Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)

Härigenom föreskrivs i fråga om narkotikastrafflagen (1968:64)
dels att 1 och 4-7 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 3 a, 5 a och 8 §§, av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som uppsåtligen tillverkar,
saluhåller, överlåter eller innehar
narkotika som avses i I § narkotikaförordningen
(1962:704) utan att
vara berättigad därtill eller i strid
mot villkor som gäller för tillstånd
enligt narkotikaförordningen, dömes
för narkotikabrott till
böter eller fängelse i högst tre år.

Föreslagen lydelse
§'

Den som olovligen

1. överlåter narkotika,

2. framställer narkotika som är
avsedd för missbruk,

3. förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte,

4. anskaffar, bearbetar, förpackar,
transporterar, förvarar eller
tar annan sådan befattning med
narkotika som inte är avsedd för
eget bruk,

5. bjuder ut narkotika till försäljning,
förvarar eller befordrar vederlag
för narkotika, förmedlar
kontakter mellan säljare och köpare
eller företar någon annan sådan
åtgärd, om förfarandet är ägnat att
främja narkotikahandel, eller

6. innehar narkotika

döms, om gärningen sker uppsåtligen,
för narkotikabrott till
böter eller fängelse i högst tre år.

Den som av grov oaktsamhet begår
gärning som avses i I § 1—5,
döms för vårdslöshet med
narkotika till böter eller fängelse
i högst ett år.

I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.

För försök, förberedelse eller
stämpling till narkotikabrott eller
grovt narkotikabrott som avser tillverkning,
saluhållande eller överlåtelse
dörnes till ansvar enligt 23
kap. brottsbalken.

För försök, förberedelse eller
stämpling till narkotikabrott eller
grovt narkotikabrott döms, om gärningen
avser annat än innehav, till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

1 Senaste lydelse 1981:226.

JulJ 1982/83:37

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Har flera medverkat till brott enligt
denna lag och avser brottet tillverkning,
saluhållande eller överlåtelse
gäller bestämmelserna i 23
kap. brottsbalken.

Har flera medverkat till brott
som avses i 1-4 §§ och innefattar
gärningen inte endast innehav, gäller
bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.

5 a §

Till böter eller fängelse i högst ett
år döms, om gärningen inte är belagd
med straff enligt 1—5 §§ eller
enligt lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling, den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. åsidosätter föreskrift som
meddelats med stöd av 8 § andra
stycket, eller

2. lämnar oriktig uppgift i
ärende om sådant tillstånd som
avses i 8 § andra stycket.

I ringa fall skall inte dömas till
ansvar.

6 §2

Narkotika som har varit föremål för brott enligt denna lag eller värdet
därav samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkat, om det ej är
uppenbart obilligt. Detsamma gäller förlag för sådant brott eller dess
värde, om förlaget mottagits och mottagandet utgör brott enligt denna lag.

Föremål som använts som hjälpmedel
vid brott enligt denna lag eller
dess värde får förklaras förverkat,
om det är påkallat till förebyggande
av brott eller eljest särskilda
skäl föreligger.

Injektionssprutor eller kanyler,
som kan användas för insprutning i
människokroppen och som påträffas
hos någon som har begått brott
enligt denna lag eller i ett utrymme
som disponeras av honom eller påträffas
i förbindelse med narkotika
som har varit föremål för brott enligt
denna lag, skall, oavsett vem
föremålet tillhör, förklaras förverkade,
om det ej är uppenbart obilligt.

Egendom som använts som
hjälpmedel vid brott enligt denna
lag eller egendomens värde får förklaras
förverkat, om det är påkallat
till förebyggande av brott eller annars
särskilda skäl föreligger. Detsamma
gäller egendom med vilken
har tagits befattning som utgör
brott enligt denna lag.

Påträffas injektionssprutor eller
kanyler, som kan användas för insprutning
i människokroppen, eller
andra föremål, som är särskilt ägnade
att användas för missbruk av
eller annan befattning med narkotika,
hos någon som har begått
brott enligt denna lag eller i ett utrymme
som disponeras av honom
eller i förbindelse med narkotika
som har varit föremål för brott enligt
denna lag, skall föremålen, oav -

2 Senaste lydelse 1981:468.

Juli 1982/83:37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sett vem de tillhör, förklaras förverkade,
om det ej är uppenbart obilligt.

7 §3

Angående beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad enligt
6 §, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med följande
avvikelser.

Bestämmelsen att åtal skall väckas
då rätten utsatt sådan tid.

Bestämmelserna i 2 § 1 och 3
samt 3 § lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker
m. m. skall tillämpas på motsvarande
sätt då beslag har skett av narkotika,
injektionssprutor eller kanyler.
Tiden för att anmäla missnöje
skall dock räknas från dagen för
förordnandet. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter
om förfarandet med narkotika som
tagits i beslag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983
Senaste lydelse 1981:468.

inom viss tid gäller ej i annat fall än

Bestämmelserna i 2 § 1 och 3
samt 3 § lagen (1958:205) om förverkande
av alkoholhaltiga drycker
m. m. skall tillämpas på motsvarande
sätt då beslag har skett av narkotika
eller egendom som avses i 6 §
tredje stycket denna lag. Tiden för
att anmäla missnöje skall dock räknas
från dagen för förordnandet.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om förfarandet
med narkotika som tagits i
beslag.

Med narkotika förstås i denna
lag läkemedel eller hälsofarliga
varor med starkt vanebildande
egenskaper eller varor som med
lätthet kan omvandlas till varor
med sådana egenskaper och som

1. på sådan grund är föremål för
kontroll enligt en internationell
överenskommelse som Sverige har
biträtt, eller

2. av regeringen har förklarats
skola anses som narkotika enligt lagen.

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om innehav och annan
befattning med narkotika Jör medicinskt
eller vetenskapligt ändamål.
Härvid kan som villkor för sådan
befattning föreskrivas att särskilt
tillstånd lämnas.

JuU 1982/83:37

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som utan att giva det tillkänna
hos vederbörlig myndighet
till riket inför eller från riket utför
gods, för vilken tull eller annan allmän
avgift skall erläggas till statsverket
eller som enligt stadgande i
lag eller författning ej må införas
eller utföras, dömes, om gärningen
sker uppsåtligen, för varusmuggling
till böter eller fängelse
i högst två år. Gäller gärningen
narkotika som avses i I § narkotikaförordningen
(1962:704) skall dömas
till böter eller fängelse i högst
tre år.

Den som utan att giva det tillkänna
hos vederbörlig myndighet
till riket inför eller från riket utför
gods, för vilken tull eller annan allmän
avgift skall erläggas till statsverket
eller som enligt stadgande i
lag eller författning ej må införas
eller utföras, dömes, om gärningen
sker uppsåtligen, för varusmuggling
till böter eller fängelse
i högst två år. Gäller gärningen
narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen
(1968:64) skall dömas
till böter eller fängelse i högst tre
år.

Första stycket gäller även, när någon genom att lämna oriktig uppgift i
tulldeklaration eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehandling
av gods uppsåtligen föranleder, att tull eller annan allmän avgift
undandrages statsverket eller att gods införes eller utföres i strid mot
förbud.

3 §2

Är varusmuggling att anses som
grov, skall dömas till fängelse, lägst
sex månader och högst sex år. Gäller
gärningen narkotika som avses i
1 § narkotikaförordningen (1962:
704). skall dömas till fängelse, lägst
två och högst tio år.

Är varusmuggling att anse som
grov skall dömas till fängelse, lägst
sex månader och högst sex år. Gäller
gärningen narkotika som avses i
8 § narkotikastrafflagen (1968:64),
skall dömas till fängelse, lägst två
och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det
förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller
värde eller eljest varit av särskilt farlig art eller, om gärningen har gällt
narkotika, den i övrigt utgjort led i en verksamhet av särskilt hänsynslös
art.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

' Senaste lydelse 1981:227.

2 Senaste lydelse 1981: 227.

JuU 1982/83:37

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion 1982/83:2299 av Thure Jadestig (s) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att avskaffa brottsrubriceringen narkotikaförseelse (2 § narkotikastrafflagen),

2. att även de osjälvständiga gärningsformerna (försök, förberedelse,
medverkan och stämpling) till olaga innehav av narkotika skall vara straffbara.

I motion 1982/83:2300 av Blenda Littmarck m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avsevärt mer restriktiv inställning till cannabispreparat,

2. att riksdagen beslutar att böter tas bort som påföljd i narkotikastrafflagen,

3. att riksdagen beslutar att 2 § i narkotikastrafflagen skall utgå,

4. att riksdagen beslutar att frön till Cannabis sativa L förs upp på
narkotikaförteckningen enligt narkotikaförordningen,

5. att riksdagen beslutar att i förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen
1 § skall ha följande lydelse:

1 §

Den som olovligen

1. överlåter narkotika,

2. framställer narkotika,

3. förvärvar narkotika,

4. anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan
sådan befattning med narkotika,

5. bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag
för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar
någon annan sådan åtgärd,

6. innehar narkotika, döms för narkotikabrott till böter eller långelse i
högst tre år.

I motion 1982/83:2301 av Karin Söder (c) och Rune Gustavsson (c)
hemställs

I. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del antar följande
såsom Motionärernas förslag betecknade lydelse av 1 § i narkotikastrafflagen
(1968:64)

Regeringens förslag Motionärernas förslag

1 §

Den som olovligen Den som olovligen

1. överlåter narkotika, 1. överlåter narkotika,

2. framställer narkotika som är 2. framställer narkotika,

avsedd för missbruk.

JuU 1982/83:37

Regeringens förslag

3. förvärvar narkotika i överlåtelsesyfte,

4. anskaffar, bearbetar, förpackar,
transporterar, förvarar eller tar
annan sådan befattning med narkotika
sorn inte är avsedd för eget
bruk,

5. bjuder ut narkotika till försäljning,
förvarar eller befordrar vederlag
för narkotika, förmedlar kontakter
mellan säljare och köpare eller
företar någon annan sådan åtgärd,
om förfarandet är ägnat att
främja narkotikahandel, eller

6. innehar narkotika

döms, om gärningen sker uppsåtligen,
för narkotikabrott till
böter eller fängelse i högst tre år.

Motionärernas förslag

3. förvärvar narkotika,

4. anskaffar, bearbetar, förpackar,
transporterar, förvarar eller tar
annan sådan befattning med narkotika,

5. bjuder ut narkotika till försäljning,
förvarar eller befordrar vederlag
för narkotika, förmedlar kontakter
mellan säljare och köpare eller
företar någon annan sådan åtgärd,
om förfarandet är ägnat att
främja överlåtelse av narkotika eller 6.

innehar narkotika

döms, om gärningen sker uppsåtligen,
för narkotikabrott till
böter eller fängelse i högst tre år.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kriminalisering av allt illegalt narkotikabruk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förfaranden som är ägnade att främja narkotikahandel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kriminalisering av de osjälvständiga brottsformerna
också i fråga om innehavsbrottet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förverkande på grund av narkotikabrott.

I motion 1982/83:2314 av Börje Stensson (fp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag om skärpning av narkotikastrafflagen på sätt som
angetts i motionen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1983

I motion 1982/83:268 av Sten Svensson (m) och Björn Körlof (m) hemställs
med hänvisning till vad som anförts i motion 1982/83:267

1. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till narkotikakommissionen
beträffande lokal och regional samordning av samhällets resurser
för bekämpande av narkotikamissbruket i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om samordning av olika åtgärder mot narkotikamissbruket
genom att ålägga en central myndighet ansvar härför,

JuU 1982/83:37

3. att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas till nordiska och
internationella åtgärder för bekämpandet av narkotikahanteringen i enlighet
med vad som anförs i motionen.

I motion 1982/83:548 av Hans Petersson i Röstånga (fp) hemställs att
riksdagen beslutar att narkotikastrafflagen ändras så att även användande
av illegal narkotika blir straffbart.

I motion 1982/83:839 av Ola Ullsten m.fl. (fp) hemställs med hänvisning
till vad som anförts i motion 1982/83:837, såvitt nu är i fråga, att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ändring i narkotikastrafflagen så att även
användande av illegal narkotika blir straffbart (yrkande 3).

I motion 1982/83:1592 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen beslutar att hos regeringen ett förslag om en samlad
narkotikalagstiftning snarast framläggs (yrkande 3).

I motion 1982/83:1666 av Tore Nilsson (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen anhåller om förslag till förbud mot narkotikabruk.

I motion 1982/83:2112 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs med
hänvisning till vad som anförts i motion 1982/83: 2111, såvitt nu är i fråga.

- att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till höjt minimistraff
för grova narkotikabrott (yrkande 1),

- att riksdagen beslutar att 2 § i narkotikastrafflagen skall utgå (yrkande
2).

I motion 1982/83:2162 av Blenda Littmarck (m) och Göran Ericsson (m)
hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär utredning
och förslag om kriminalisering av konsumtion av illegal narkotika (yrkande
1).

Utskottet

Inledning

Som ett ied i översynen av lagstiftningen mot den organiserade och den
ekonomiska brottsligheten lade brottsförebyggande rådet i januari 1982
fram promemorian (PM 1982:2) Narkotikabrott. I promemorian föreslogs
vissa ändringar i bl. a. narkotikastrafflagen (1968:64) beträffande regleringen
av narkotikabrotten. Promemorian har remissbehandlats.

De förslag som läggs fram i propositionen grundar sig på promemorian
och remissyttrandena däröver.

Regeringen har hösten 1982 tillkallat en narkotikakommission
(S 1982:09) med uppdrag att lämna förslag om samordnade insatser mot
narkotikan. I kommissionens uppdrag ingår att lägga fram förslag om de
ändringar i lagstiftningen rörande narkotika som behövs för att kampen
mot narkotikan skall kunna föras mer effektivt. Kommissionen skall ha
avslutat sitt arbete före utgången av år 1983.

JuU 1982/83:37

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till ändringar i narkotikastrafflagens
straffbestämmelser. Huvudskälen härtill är att en del uppenbart straffvärda
förfaranden med anknytning till narkotika har visat sig inte vara
täckta av nu gällande bestämmelser.

Av narkotikastrafflagens nuvarande gärningsformer behålls enligt förslaget
överlåtelse och innehav i oförändrad form. I stället för tillverkning
föreslås framställning av narkotika bli straffbelagd. Den särskilda straffbeläggningen
av saluhållande av narkotika föreslås avskaffad, då den saknar
praktisk betydelse. Däremot föreslås att förvärv av narkotika i överlåtelsesyfte
liksom bearbetning, transport, förvaring och vissa andra sådana
kvalificerade befattningar med narkotika som inte är avsedd för eget bruk
straffbeläggs särskilt. Även vissa åtgärder som är ägnade att främja narkotikahandel
föreslås bli belagda med straff. Förslaget syftar till att kraftigt
utvidga möjligheten att döma för medverkan, försök, förberedelse eller
stämpling till narkotikabrott.

Vidare föreslås att en del former av grovt oaktsamma beteenden straffbeläggs.
Enligt förslaget skall också göras åtskillnad mellan olovliga förfaranden
med narkotika och åsidosättande av sådana föreskrifter som meddelats
angående legal befattning med narkotika.

Särskilda regler föreslås om förverkande av föremål som är särskilt
ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika,
t. ex. haschpipor. Också i övrigt innebär förslaget att tillämpningsområdet
för förverkandebestämmelserna vidgas väsentligt.

Förslaget innebär slutligen att den grundläggande bestämmelsen om vad
som är att anse som narkotika tas in i narkotikastrafflagen. En därav
föranledd följdändring föreslås i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

En samlad narkotikalagstiftning

Regler rörande narkotika finns i flera författningar. Vad som avses med
narkotika anges f. n. i narkotikaförordningen (1962:704) och den därtill
anknytande kungörelsen (1972:113) med förordnande enligt 1 § narkotikaförordningen.
Enligt bemyndigande i narkotikaförordningen har socialstyrelsen
utfärdat en särskild kungörelse om tillämpningen av förordningen
(SFS 1974:711) och en närmare förteckning över narkotika (SFS
1974:712). 1 förordningen Finns vidare vissa straffbestämmelser som rör
den legala narkotikahanteringen. Någon särskild straffbeläggning av gärningar
som innefattar befattning med narkotika finns inte i brottsbalken.
Bestämmelser om straff m. m. för olovlig befattning med narkotika finns i
narkotikastrafflagen. För olovlig in- eller utförsel av narkotika finns straffbestämmelser
i lagen om straff för varusmuggling.

+ i Riksdagen 1982183. 7 sami. Nr 37

JuU 1982/83:37

1 motion 1592 efterlyses en samlad narkotikalagstiftning.

Huvudsyftet med de ändringar i narkotikastrafflagen som läggs fram i
propositionen är att kriminalisera vissa förfaranden med anknytning till
narkotika som har visat sig inte vara täckta av nuvarande straffbestämmelser.
Såsom anförs i propositionen kan också andra ändringar av den
straffrättsliga regleringen än som föreslås i propositionen visa sig vara
påkallade. Frågan härom prövas inom ramen för narkotikakommissionens
arbete. Detsamma gäller frågan huruvida det bör göras en mera genomgripande
omarbetning av narkotikastrafflagstiftningen och huruvida de centrala
straffrättsliga bestämmelserna i så fall bör föras över till brottsbalken.

Enligt utskottets mening leder de förslag som läggs fram i propositionen,
om de genomförs, till förbättringar av strafflagstiftningen på området från
både systematisk och lagteknisk synpunkt. På grund härav och med lanke
på de mera övergripande överväganden i samma riktning som narkotikakommissionen
har att göra anser utskottet att önskemålen i motion 1592
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker alltså
bifall till motionen i här behandlad del.

De straffbara g arnin g sform e rn a
Nuvarande bestämmelser

Enligt 1 § narkotikastrafflagen döms den för narkotikabrott som uppsåtligen
tar viss närmare angiven befattning med narkotika utan att vara
berättigad därtill eller i strid mot villkor som gäller för tillstånd. Straffet är
böter eller fängelse i högst tre år. Är brottet ringa skall enligt 2 § dömas för
narkotikaförseelse till böter. Om brottet är grovt skall enligt 3 § dömas för
grovt narkotikabrott till fängelse i lägst två år och högst tio år. Vissa
kriterier anges för när brottet skall anses grovt.

De förfaranden som straffbeläggs enligt 1 § omfattar fyra olika gärningsformer:
tillverkning, saluhållande, överlåtelse och innehav av narkotika.

Enligt 4 § narkotikastrafflagen är även försök, förberedelse och stämpling
till narkotikabrott eller grovt narkotikabrott som inte avser innehav
straffbara. Detsamma gäller medverkan till annat brott enligt lagen än
sådant som avser innehav (5 §).

Förslag

1 propositionen föreslås ändringar beträffande de olika gärningsformerna
i 1 ii narkotikastrafflagen.

Gärningsformerna överlåtelse och inneha.’ behålls enligt förslaget i oförändrad
form (punkt 1 resp. 6 i förslaget till 1 §). Den särskilda straffbeläggningen
av sal/ihållande av narkotika föreslås bli upphävd. Skälet härtill är
att denna gärningsform bedöms sakna praktisk betydelse; saluhållande är i
allt väsentligt straffbart redan som försök, förberedelse eller stämpling till
överlåtelse. Vissa förfaranden med anknytning till saluhållande täcks vi -

JuU 1982/83:37

dare i princip av den kriminalisering av vissa former av främjande av
narkotikahandel som föreslås i propositionen.

Vidare föreslås att framställning av narkotika skall straffbeläggas i stället
för tillverkning (punkt 2). Med framställning av narkotika anses även
odling av narkotiska växter. I propositionen föreslås att straffansvaret
skall begränsas till framställning av narkotika som är avsedd för missbruk.

I propositionen föreslås att förvärv av narkotika skall utgöra en särskild
gärningsform, något som inte är fallet f. n. (punkt 3). Straffansvaret för
förvärv av narkotika föreslås bli avgränsat till sådana fall då förvärvet har
skett i överlåtelsesyfte.

Vissa kvalificerade fall av befattning med narkotika, som f. n. endast är
att bedöma som innehav, föreslås i propositionen bli straffbelagda som en
särskild gärningsform (punkt 4). Som straffbara förfaranden anges sålunda
enligt förslaget anskaffning, bearbetning, förpackning, transport, förvaring
eller annan sådan befattning med narkotika. Straffansvaret föreslås avgränsat
till befattning med sådan narkotika som inte är avsedd för egét
bruk.

Som en särskild gärningsform föreslås slutligen vissa förfaranden som är
ägnade att främja narkotikahandel (punkt 5). Enligt förslaget straffbeläggs
det sålunda att bjuda ut narkotika till försäljning, förvara eller befordra
vederlag för narkotika, förmedla kontakter mellan säljare och köpare eller
att företa någon annan sådan åtgärd. Det föreslås att straffansvaret skall
vara begränsat på så sätt att förfarandet skall vara ägnat att främja narkotikahandel.

Förslaget i propositionen innebär vidare att möjligheter skapas att beivra
de s.k. osjälvständiga brottsformerna, dvs. försök, förberedelse, stämpling
och medverkan, till de olika gärningsformer som föreslås med undantag
för innehav. Förslag härom upptas i 4 och 5 §§ narkotikastrafflagen.

I tre motioner riktas kritik mot de begränsningar av straffansvaret som
föreslås i propositionen beträffande de gärningsformer som gäller annat än
överlåtelse och innehav av narkotika (punkterna 2—5).

1 motion 2301 förordas sålunda beträffande framställning att straffansvaret
inte skall begränsas till att avse narkotika som är avsedd för missbruk,
beträffande förvärv att straffansvaret inte skall begränsas till att gälla
narkotika i överlåtelsesyfte, beträffande vissa kvalificerade fall av befattning
med narkotika att straffansvaret inte skall begränsas till narkotika
som inte är avsedd för eget bruk och beträffande förfaranden som är
ägnade att främja narkotikahandel att straffansvaret inte skall begränsas
till främjande av narkotikahandel utan gälla främjande av överlåtelse av
narkotika. Ett yrkande av liknande innebörd upptas också i motion 2300. 1
motion 2314 kritiseras de inskränkningar i straffansvaret som föreslås
beträffande narkotika avsedd för eget bruk.

JuU 1982/83:37

1 motion 2301 begärs också att vissa uttalanden rörande gärningsformen
främjande av narkotikahandel inte skall ligga till grund för bestämmelsens
tillämpning.

Utskottets överväganden

Huvudsyftet med de förslag rörande narkotikastrafflagens gärningsformer
som läggs fram i propositionen är att straffbelägga vissa uppenbart
straffvärda förfaranden med anknytning till narkotika som har visat sig inte
vara täckta av nuvarande bestämmelser. Utskottet anser det angeläget att
en utvidgad straffbeläggning av detta slag kommer till stånd.

Den utvidgning av det straffbara området som sålunda bör ske åstadkoms
enligt förslaget i propositionen endast till en del genom införande av
nya självständiga gärningsformer. Så är fallet beträffande gärningsformerna
förvärv och förfaranden som är ägnade att främja narkotikahandel.

I fråga om gärningsformerna framställning och vissa kvalificerade fall av
befattning med narkotika sker inte någon egentlig nykriminalisering. De
förfaranden som ryms under dessa gärningsformer är enligt gällande rätt i
det väsentliga straffbara som tillverkning eller innehav. Genom att förfaranden
som enligt gällande rätt utgör innehav kommer att hänföras till
annan gärningsform åstadkoms emellertid - genom de samtidigt föreslagna
ändringarna i 4 och 5 §8 — en utvidgning av det straffbara området på så
sätt att ansvar kan förekomma också för de osjälvständiga brott sformerna
(försök, förberedelse, stämpling och medverkan): så skulle inte bli fallet
om förfarandet skulle vara hänförligt till gärningsformen innehav. Vad nu
har sagts har till viss del också giltighet beträffande gärningsformen förvärv.
Till en del sker också en vidgad kriminalisering på så sätt att situationer
som avser vissa kvalificerade fall av befattning med narkotika och
som f. n. endast kan bedömas som osjälvständiga brott, t. ex. försök, blir
straffbara som självständiga brott.

Utskottet godtar i princip det sätt på vilket straffbeläggningen beträffande
narkotikabrott föreslås ske. Det förslag rörande den systematiska uppbyggnaden
av de olika gärningsformerna som läggs fram i propositionen
kan utskottet också ansluta sig till. Utskottets ställningstagande innebär att
utskottet godtar förslaget i propositionen att reglerna om ansvar för de
osjälvständiga brottsformerna skall vara tillämpliga vid de gärningsformer
som inte avser innehav. Till frågan om de osjälvständiga brottsformerna
vid innehav återkommer utskottet i det följande.

Beträffande den närmare reglering av de olika gärningsformerna som
föreslås i propositionen skall först sägas att utskottet inte har något att
erinra mot att gärningsformerna överlåtelse och innehav behålls i oförändrad
form. Utskottet har inte heller någon erinran mot förslaget att den
särskilda straffbeläggningen av salt/hållande av narkotika skall upphävas.

I fråga om övriga föreslagna gärningsformer har utskottet följande att
anföra.

JuU 1982/83:37

Utskottet finner det ändamålsenligt att framställning av narkotika straffbeläggs
i stället för tillverkning. Härigenom kommer även odling av narkotiska
växter att kunna bestraffas. F. n. torde ansvar för sådana gärningar
inträda först i och med att förutsättningarna för ansvar för innehavsbrott
föreligger.

Genom att odling av narkotiska växter skall anses som framställning blir
också reglerna om ansvar för de osjälvständiga brottsformerna tillämpliga:
det blir alltså, till skillnad från vad som f. n. gäller, möjligt att beivra
medverkan, liksom försök och förberedelse, till odling av sådana växter.
Det finns emellertid enligt utskottets mening anledning att ifrågasätta hur
omfattande kriminaliseringen bör vara i dessa fall. Ett riktmärke härvidlag
måste vara att andra än de i praktiken straffvärda fallen inte skall täckas
när det gäller de osjälvständiga brottsformerna. Med denna utgångspunkt
anser utskottet, i överensstämmelse med vad som föreslås i propositionen
och till skillnad från vad som förordas i motionerna, att straffansvaret för
dessa fall bör avgränsas till att gälla framställning av narkotika som är
avsedd för missbruk. Sker odling av en narkotisk växt i viltvårdssyfte eller
för prydnadsändamål anser utskottet det tillräckligt att ansvar för innehav
kan förekomma. Att här öppna möjlighet att utkräva ansvar också för
försök, förberedelse m. m. anser utskottet inte motiverat. Med den avgränsning
av det straffbara området som utskottet sålunda förordar undviker
man också att t. ex. handel med hampfrö som fågelfoder mer generellt
skulle falla under straffansvar.

F. n. är förvärv av narkotika inte särskilt straffbelagt. I princip kan den
som förvärvar narkotika därför straffas först sedan han har fått narkotikan
i sin besittning och då för innehav av narkotika. Detta innebär att medverkan
till förvärv, liksom försök, förberedelse och stämpling till sådan gärning,
f. n. inte är förenade med straffansvar.

Utskottet anser att, såsom föreslås i propositionen, förvärv av narkotika
bör straffbeläggas särskilt och att också därtill anknutna osjälvständiga
brottsformer bör kunna medföra ansvar. Även beträffande denna gärningsform
finns det anledning att ifrågasätta straffansvarets omfattning. För att
kriminaliseringen inte skall bli omotiverat ömfattande anser utskottet att
straffansvaret - i enlighet med förslaget i propositionen och i motsats till
vad motionärerna föreslår — bör inskränkas till sådana fall då förvärvet har
skett i överlåtelsesyfte. Ty det är ju dessa fall som är verkligt straffvärda
och det är beträffande dessa som det finns anledning att kunna beivra
också de osjälvständiga brottsformerna. Om förvärvet gäller narkotika
som är avsedd för eget bruk är det enligt utskottets mening fullt tillräckligt
att ansvar för innehav kan förekomma. Och det finns knappast något
kriminalpolitiskt behov av att beträffande förvärv för eget bruk straffbelägga
de osjälvständiga brottsformerna.

JuU 1982/83:37

Enligt utskottets uppfattning är det värdefullt att de kvalificerade former
av befattning med narkotika som avses i propositionen och som i dag
endast är att bedöma som innehav straffbeläggs som en särskild gärningsform.
Härigenom åstadkommer man att medverkan, försök, förberedelse
och stämpling till sådana befattningar som gärningsformen omfattar blir
straffbara. Vad som härvidlag är straffvärt är enligt utskottets mening
befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk. Gäller befattningen
narkotika för eget bruk är det enligt utskottets mening tillräckligt att
ansvar tor innehav kan förekomma. Utskottet kan alltså inte ställa sig
bakom motionsönskemålen om att gärningsformen skall avse också narkotika
avsedd för eget bruk.

Utskottet finnér det påkallat att vissa förfaranden som är ägnade att
främja narkotikahandel straffbeläggs som en särskild gärningsform. Att
såsom föreslås i två av motionerna straffansvaret generellt bör gälla för
åtgärder som är ägnade att främja ali överlåtelse av narkotika eller utan
någon som helst begränsning härvidlag anser utskottet skulle föra alltför
långt samtidigt som det straffbelagda området skulle bli oklart på ett
betänkligt sätt. Såsom föreslås i propositionen finner utskottet det lämpligt
att straffansvaret avgränsas till åtgärder som typiskt sett är ägnade att
främja den mer organiserade eller eljest grövre narkotikabrottsligheten. I
enlighet med vad som föreslås i propositionen bör en sådan avgränsning
komma till uttryck genom att det föreskrivs att förfarandet skall vara ägnat
att främja narkotikahandel.

Enligt utskottets mening finns det inte, till skillnad från vad som anförs
motionsvägen, någon anledning att befara att de avgränsningar av det
straffbara området som utskottet förordat i det föregående bör föranleda
några svårigheter i den praktiska tillämpningen. I och för sig är utskottet
inte främmande för att det någon enstaka gång kan uppstå tvekan huruvida
ett visst förfarande eller befattning med narkotika har skett för det ändamål

Juli 1982/83:37

eller syfte som förutsätts för straffbarhet enligt de olika gärningsformerna.
Att av det skälet, såsom förordas i motionerna, avstå från att göra erforderliga
avgränsningar av det straffbara området beträffande de olika gärningsformerna
finner utskottet skulle inge betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt.

Utskottets ställningstagande under detta avsnitt innebär sammanfattningsvis
att utskottet tillstyrker bifall till förslaget i propositionen beträffande
de straffbara gärningsformerna i 1 § narkotikastrafflagen. Motionsyrkandena
i motsvarande del avstyrks. Utskottet tillstyrker vidare förslaget
i propositionen beträffande regleringen i 4 och 5 §§ samma lag av de
osjälvständiga brottsformerna i vad avser annat brott än innehav av narkotika.

De osjälvständiga brottsformerna vid innehavsbrottet
Nuvarande bestämmelser

Enligt 4 $ narkotikastrafflagen är försök, förberedelse och stämpling till
narkotikabrott och grovt narkotikabrott som avser tillverkning, saluhållande
eller överlåtelse f. n. straffbelagda. Motsvarande gäller inte innehav.
Inte heller medverkan till innehav är straffbelagt. Däremot är enligt 5 §
medverkan till alla andra brott enligt lagen straffbara.

Förslag

I propositionen föreslås att reglerna i 4 § narkotikastrafflagen om försök,
förberedelse och stämpling skall gälla beträffande de nya gärningsformer
som föreslås i I §. Enligt propositionen bör även i fortsättningen försök,
förberedelse och stämpling till innehav inte föranleda straffansvar. I fråga
om medverkansreglerna i 5 § föreslås i propositionen inte heller någon
ändring vad gäller innehav av narkotika; medverkan till innehav skall alltså
också fortsättningsvis vara straffritt. För de övriga gärningsformerna skall
ansvar för medverkan förekomma.

I motionerna 2299, 2301 och 2314 begärs att också vid innehav av
narkotika de osjälvständiga brottsformerna skall vara tillämpliga. Den
bärande tanken i motionerna är att samhället därigenom uttryckligen skulle
markera att ingen hantering av narkotika, som inte är medicinskt eller
vetenskapligt motiverad, kan godtas.

Utskottets överväganden

De ändringar beträffande de olika gärningsformerna i 1 § narkotikastrafflagen
som föreslås i propositionen och som utskottet i det föregående
har godtagit innebär en inte obetydlig utvidning av det straffbara området.
Utöver den rena nykriminalisering som görs sker utvidgningen framför allt
på det sättet att vissa kvalificerade förfaranden med och situationer rörande
narkotika, för vilka ansvar f. n. kan inträda först i och med att förutsättningarna
för innehav föreligger, i fortsättningen straffbeläggs redan som

Juli 1982/83:37

osjälvständiga brott. Som beskrivits i det föregående åstadkoms en sådan
ordning genom att man skapar nya gärningsformer och till dessa kopplar
ansvar för de osjälvständiga brottsformerna. Effekterna av regleringen blir
alltså med andra ord att vissa förfaranden med narkotika som i dag är
straffria därför att förfarandet inte utgör ett fullbordat innehav kan straffas
som försök, förberedelse m. m. till någon av de nya gärningsformerna.

Den beskrivna utvidgningen av straffansvaret när det gäller de nya
gärningsformerna omfattar, som framgår av vad som sagts i föregående
avsnitt, mer kvalificerade befattningar med narkotika. Utskottet har godtagit
en sådan avgränsning av ansvaret och anser att därigenom det intresse
av kriminalisering som finns blir tillgodosett. Genom den nya regleringen
av narkotikabrottets gärningsformer får kriminaliseringen av innehav
självständig betydelse i huvudsak vid innehav för eget bruk.

Utskottet anser att det under sådana förhållanden skulle föra för långt att
såsom motionärerna föreslår straffbelägga de osjälvständiga brottsformerna
vid innehavsbrottet. Härtill kommer att innehavsbrottet är av sådant
slag att betydande svårigheter skulle uppstå att med en godtagbar
precision förutse vilka förfaranden som exempelvis ett generellt medverkansansvar
i praktiken skulle omfatta; resultatet skulle sannolikt bli en
överkriminalisering.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
2299, 2301 och 2314 i här behandlade delar.

Kriminalisering av narkotikamissbruk

Narkotikastrafflagen stadgar straff för den som innehar narkotika. Med
innehav torde närmast vara att förstå detsamma som besittning. Själva
missbruket som sådant är däremot inte kriminaliserat.

1 sex motioner framställs yrkanden som går ut på att förbrukningen eller
användandet av illegal narkotika skall kriminaliseras.

Utskottet behandlade förra året ett motionsyrkande om att själva nyttjandet
av narkotika borde kriminaliseras. I sitt av riksdagen godkända
betänkande (JuU 1981/82:47 s. 16) uttalade utskottet att det inte fanns
anledning att överväga en ordning som innebar att narkotikamissbruk som
sådant straffbeläggs. Utskottet finner nu inte skäl till annan uppfattning i
denna fråga. De aktuella yrkandenai motionerna 548, 839. 1666, 2162, 2301
och 2314 avstyrks alltså.

Straffsatserna m. m. för narkotikabrott

I fyra motioner tas upp frågor med anknytning till straffsatserna för
narkotikabrotten. 1 motionerna 2112, 2299, 2300 och 2314 förespråkas att
brottsrubriceringen narkotikaförseelse avskaffas. Enligt motionärerna bör
överträdelser av narkotikastrafflagen bedömas som åtminstone narkotikabrott.
Motionärerna menar att med en sådan ordning ges samhället bättre
möjligheter att ingripa mot vad som betecknas som den lilla narkotika -

JuU 1982/83:37

marknaden; bl. a. skulle polisens spanings- och utredningsarbete underlättas.

I motion 2112 begärs också att minimistraffet för grovt narkotikabrott
höjs, och i motion 2300 förordas, såsom den får förstås, att böter slopas i
straffskalan för narkotikabrott.

Brotten i narkotikastrafflagen är indelade i tre grader: narkotikaförseelse
(2 §), narkotikabrott (1 §) och grovt narkotikabrott (3 §). Straffskalan omfattar
för narkotikaförseelse endast böter, för narkotikabrott böter eller
fängelse i högst tre år och för grovt narkotikabrott fängelse i lägst två och
högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall enligt 3 § särskilt beaktas
om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större
omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller
eljest varit av särskilt farlig elier hänsynslös art: bedömningen skall grundas
på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.

Om smuggling av narkotika ges straffbestämmelser i lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling. Även varusmugglingsbrotten är indelade i tre
grader. Straffet för varusmuggling avseende narkotika är böter eller fängelse
i högst tre år. Är varusmugglingen med hänsyn till godsets värde och
övriga omständigheter att anse som ringa är straffet böter, högst I 000 kr.
Är varusmugglingen att anse som grov och har gärningen gällt narkotika
skall dömas till fängelse lägst två och högst tio år.

Straffsatserna för narkotikabrott och grovt narkotikabrott höjdes senast
genom lagstiftning våren 1981 (prop. 1980/81:76, JuU 25). Maximistraffet
för narkotikabrott höjdes från fängelse i två år till tre år och minimistraffet
för grovt narkotikabrott höjdes från ett till två års fängelse. Motsvarande
höjning av straffskalorna beslutades samtidigt beträffande smuggling av
narkotika. Lagstiftningen trädde i kraft den I juli 1981 (SFS 1981:226 och
227).

I lagstiftningsärendet förelåg för prövning motionsyrkanden rörande
straffsatserna för narkotikabrott som innefattade önskemål om skärpningar
av dessa av i huvudsak samma slag som framförs i förevarande motioner.

I sitt av riksdagen godkända betänkande avstyrkte utskottet bifall till
motionerna.

Vid bedömningen av motionsspörsmålen rörande de lindrigare narkotikabrotten
erinrade utskottet inledningsvis om den princip som ligger till
grund för kriminaliseringen på området, nämligen att varje olovligt innehav
av ett narkotiskt medel är straffbart. Detta innebär att varje olovligt innehav
av narkotika, hur obetydligt det än är. i princip faller under narkotikastrafflagens
bestämmelser. Mot den bakgrunden fann utskottet att det
fanns skäl att bibehålla beteckningen narkotikaförseelse för ringa brott mot
narkotikastrafflagen.

Beträffande straffsatserna för narkotikabrott av lindrigare slag anförde

JuU 1982/83:37

utskottet bl. a. att det för vissa kategorier av dem som begår sådana
narkotikabrott kan ifrågasättas om böter i alla lägen är en ändamålsenlig
påföljd. Utskottet fann emellertid inte skäl att förorda att böter avskaffades
för de lindrigaste narkotikabrotten. Från kriminalpolitiska synpunkter
var det enligt utskottets uppfattning inte heller påkallat att införa fängelse i
straffskalan för narkotikaförseelse.

När det gällde straffsatserna för de allvarligare brotten ansåg utskottet
att andra ändringar än dem som hade föreslagits i propositionen inte borde
ske.

Även förra året behandlade utskottet motionsyrkanden rörande straffsatserna
m. m. för narkotikabrott av i huvudsak samma slag som nu tas
upp i de i detta ärende aktuella motionerna. Utskottet fann därvid inte
anledning till annat ställningstagande än det utskottet intagit året före. Med
tanke på att narkotikastrafflagen var föremål för översyn såvitt gällde
gärningsbeskrivningarna (den översyn som lett fram till förevarande lagstiftningsärende)
ansåg utskottet att det ändå kunde finnas skäl att i samband
med översynen uppmärksamma huruvida straffskalorna för de olika
narkotikabrotten var ändamålsenligt utformade. Detta gällde särskilt
straffsatserna för narkotikaförseelse och narkotikabrott. Intresset av förändringar
härvidlag var emellertid enligt utskottets uppfattning främst
förestavat av lagtekniska och processrättsliga skäl och inte av ett behov av
att ändra gärningarnas straffvärde, och det kunde därför inte ensamt tillmätas
avgörande betydelse. Härtill kom att det enligt utskottets mening
var svårt att ta ställning till frågan om straffsatserna för de aktuella brotten
eftersom man ännu inte visste vilka effekter i rättstillämpningen som de år
1981 beslutade straffskärpningarna lett till.

Utskottet fann det också angeläget att närmare få belyst vilka effekter av
bl. a. kriminalpolitisk och social art som illämpningen av riksåklagarens år
1980 utfärdade anvisningar om åtalsunderlåtelse vid narkotikabrottslighet
hade lett till.

De berörda frågorna hade enligt utskottets mening en naturlig anknytning
till det arbete på den översyn av narkotikastrafflagen som pågick i
regeringskansliet. Utskottet, som utgick från att frågorna skulle komma att
uppmärksammas utan något riksdagens tillkännagivande, avstyrkte bifall
till motionerna. Riksdagen följde utskottet (JuU 1981/82:47).

I den proposition som utskottet nu behandlar förklarar departementschefen
att de frågor om bl. a. straffskalornas utformning som utskottet
berört i sitt nyss nämnda betänkande tillhör dem som prövas inom ramen
för narkotikakommissionens arbete.

Av det anförda framgår att de frågor rörande utformningen av straffskalorna
för narkotikabrotten som berörs i motionerna övervägs av narkotikakommissionen.
Härvid torde den därmed intimt sammanhängande frågan
om bibehållande av brottsrubriceringen narkotikaförseelse inte kunna förbigås.
Ett ställningstagande från narkotikakommissionen i de aktuella frå -

JuU 1982/83:37

gorna bör vara att vänta under år 1983. Med hänsyn härtill finner utskottet
att något särskilt uttalande eller annan åtgärd från riksdagens sida inte
påkallas med anledning av motionsyrkandena. Utskottet avstyrker bifall
till motionerna 2112, 2299, 2300 och 2314 i nu behandlade delar.

Förverkande

I 6 § narkotikastrafflagen finns bestämmelser om förverkande. I sin
nuvarande utformning innebär de i korthet följande. Bestämmelserna tar
först och främst sikte på narkotika som har varit föremål för brott enligt
lagen eller värdet därav samt vinning av sådant brott (1 st.). Föremål som
har använts som hjälpmedel vid brott enligt lagen eller värdet av sådant
föremål får också förklaras förverkat om det är påkallat till förebyggande
av brott eller eljest särskilda skäl föreligger (2 st.). Vidare skall injektionssprutor
eller kanyler, som påträffas under vissa omständigheter, förklaras
förverkade om det inte är uppenbart obilligt (3 st.). Förverkande av dessa
föremål kan ske oberoende av om de utgjort hjälpmedel vid brott eller inte.

De i propositionen föreslagna ändringarna i narkotikastrafflagens straffbestämmelser
medför en väsentlig utvidgning av förverkandemöjligheterna.
I propositionen föreslås härutöver att, genom ändringar i 6 §. förverkandebestämmelsernas
tillämpningsområde vidgas. Bl. a. föreslås ett tilllägg
till paragrafens andra stycke enligt vilket förverkande också skall
kunna ske av egendom med vilken tagits befattning som utgör brott enligt
lagen. Förslaget innebär en anpassning av narkotikastrafflagens förverkandebestämmelser
till motsvarande bestämmelser i brottsbalken. Den föreslagna
föreskriften tar närmast sikte på förberedelsebrott men kan också
vara av betydelse vid sådan befattning med vederlag för narkotika som
utgör främjande av narkotikahandel.

Enligt en ändring som i propositionen föreslås i paragrafens tredje
stycke skall också andra föremål än injektionssprutor och kanyler som är
särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med
narkotika kunna förklaras förverkade under samma förutsättningar som
f. n. gäller för injektionssprutor och kanyler.

I anslutning till sina överväganden rörande förverkandereglerna redovisar
departementschefen att narkotikakommissionen kommer att ta ställning
till frågan om behov föreligger av ytterligare utvidgning av förverkandereglerna
och till hur reglerna i så fall bör utformas.

1 motion 2301 begärs att man utan att avvakta kommissionens arbete gör
ytterligare utvidgning av möjligheterna till förverkande. Enligt motionärerna
bör en sådan utvidgning efter mönster av vad som föreskrivs i jaktlagen
(1938: 274) gälla bl. a. motorfordon som använts som hjälpmedel vid brott.
— 1 motionen uttalas vidare att vissa motivuttalanden rörande begränsning
i möjligheterna till förverkande av egendom som är särskilt ägnad att
användas för missbruk inte bör ligga till grund för den praktiska tillämpningen.

JuU 1982/83:37

Utskottet vill för sin del först säga att det från flera synpunkter måste
anses angeläget att alla föremål — och inte hara såsom f. n. injektionssprutor
och kanyler - som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller
annan befattning med narkotika som varit föremål för brott enligt lagen bör
kunna förklaras förverkade. Den föreskrift härom som enligt propositionen
föreslås bli intagen i 6 § tredje stycket bör därför godtas. Föreskriften blir
tillämplig på bl. a. haschpipor, kokainskedar. vågar och liknande föremål
som används vid haschmissbruk eller annan hantering av illegal narkotika.

En förutsättning för förverkande av föremålen är att de påträffas hos
någon sorn begått brott enligt narkotikastrafflagen eller påträffas i utrymme
som disponeras av honom eller i förbindelse med narkotika som har
varit föremål för brott enligt lagen. I detta hänseende föreslås inte någon
ändring i paragrafen. Med hänvisning till den förutsättning för förverkande
som föreskrivs uttalar departementschefen i specialmotiveringen till 6 §
(prop. s. 38) att förverkande inte utan vidare kan ske av exempelvis
haschpipor som innehas som souvenirer. Det är detta uttalande som motionärerna
vänder sig mot.

Enligt utskottets uppfattning finns det inte någon anledning till invändning
mot departementschefens nyss återgivna uttalande som väl harmoniserar
med lagtexten. Den medgeratt t.ex. en haschpipa, som uppges vara
en souvenir, förklaras förverkad om den påträffas hos någon som har
begått brott enligt narkotikastrafflagen. Skäl att nu överväga någon ändring
i bestämmelsen vad gäller förutsättningarna för förverkande föreligger
inte. Utskottet avstyrker bifall till motion 2301 i denna del.

Vad härefter gäller önskemålet i motionen om vidgade möjligheter att
förverka motorfordon vill utskottet erinra om att gällande bestämmelser
redan f. n. ger möjligheter till förverkande av t. ex. bilar som använts som
hjälpmedel vid narkotikabrott. Motsvarande gäller enligt förverkandebestämmelserna
i brottsbalken vid brott enligt balken. Mot den bakgrunden
och då frågan om en ändring av förverkandereglerna i det hänseende som
förespråkas i motionen rymmer svårbemästrade lagtekniska och rättspolitiska
spörsmål anser utskottet att det inte finns skäl att föregripa narkotikakommissionens
arbete med att pröva frågan om behov av ytterligare utvidgning
av förverkandereglerna. Utskottet avstyrker därför motion 2301 i
nu behandlad del.

Utskottet har inte någon erinran mot de övriga i propositionen framlagda
ändringarna beträffande förverkandereglerna i 6 S narkotikastrafflagen.

Narkotikabegreppet

Vad som avses med narkotika anges f. n. i narkotikaförordningen och
den därtill anknytande kungörelsen med förordnande enligt I § narkotikaförordningen.
Enligt bemyndigande i narkotikaförordningen har socialstyrelsen
utfärdat en närmare förteckning över narkotika (SFS 1974:712).

I propositionen föreslås att man för över den grundläggande bestämning -

JuU 1982/83:37

en av vad som är att anse som narkotika till narkotikastrafflagen. En
bestämmelse i ämnet upptas i 8 S. Den bygger på den nuvarande föreskriften
i narkotikaförordningen. En ändring föreslås dock så till vida att de
grundläggande förutsättningarna för att en vara skall anses som narkotika
skall framgå av själva lagen.

Utskottet har inte någon erinran mot förslaget i denna del.

I motion 2300 begärs att frön till växten Cannabis sativa L skall räknas
som cannabis och uppföras på narkotikaförteckningen.

Enligt socialstyrelsens narkotikaförteckning förstås med narkotika bl. a.
cannabis. Därmed förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet
Cannabis, från vilka hartset inte har blivit extraherat. Som cannabis räknas
inte frön från växten. Ur växten cannabis erhålls hasch och marihuana.

Cannabis är en hampväxt. Hampfrö används som fågelfoder och för
sådan användning sker också handel med hampfrö. Såsom utskottet anfört
under avsnittet De straffbara gärningsformerna har utskottet - genom sitt
ställningstagande till frågan om avgränsningen av gärningsformen framställning
av narkotika - bl. a. velat undvika att handeln med hampfrö som
fågelfoder mer generellt skulle falla under straffansvar. I konsekvens härmed
avstyrker utskottet bifall till motion 2300 i nu behandlad del.

Återstående motionsyrkanden

1 motion 268 begärs att narkotikakommissionen genom tilläggsdirektiv
ges i uppdrag att lägga fram förslag som syftar till en samordning av
samhällets insatser på lokal och regional nivå när det gäller narkotikabekämpningen.
- Motionärerna begär också att riksdagen uttalar sig för att
en särskild myndighet bör få ansvaret för samordningen av olika åtgärder
mot narkotikamissbruket. Enligt motionärerna upptas ett förslag härom i
den slutrapport som utredningen om narkotikamissbrukets omfattning för
en tid sedan har lagt fram. - Slutligen förespråkas i motionen att regeringen
tar initiativ tili nordiska och internationella åtgärder för bekämpande av
narkotikahanteringen.

1 motion 2300 förespråkas en mer restriktiv inställning till cannabis från
samhällets sida. Enligt motionärerna bör riksdagen uttala sig i sådan riktning.

Utskottet behandlar först önskemålen i motion 268.

Som redan inledningsvis nämnts har regeringen hösten 1982 tillkallat en
narkotikakommission med uppdrag att lämna förslag om samordnade insatser
mot narkotikan. De åtgärder som är aktuella för kommissionen är av
många olika slag. Med anledning av motionsönskemålen skall här endast
nämnas följande härom.

Kommissionen har enligt sina direktiv (Dir. 1982: 100) att lägga fram
förslag om bl. a. insatser genom internationella organ i syfte att effektivt
motverka världshandeln med narkotikan. 1 sitt arbete bör kommissionen
beakta bl. a. samarbetet med de övriga nordiska länderna.

Juli 1982/83:37

Det ankommer vidare på kommissionen att för sina förslag utnyttja de
erfarenheter som vunnits hos olika myndigheter, genom olika utredningar,
i forskningen samt hos de frivilliga organisationerna på området. I direktiven
riktas uppmärksamhet särskilt på de kommunala och regionala handlingsprogram
som finns eller är under utarbetande och behovet att verka
för att dessa erfarenheter sprids och nyttiggörs. Kommissionen skall i
detta sammanhang verka för samordning av insatserna genom skolan,
socialtjänsten, hälso- och sjukvården, kriminalvården, polisen och tullen.

- Kommissionen skall ha avslutat sitt arbete under år 1983.

Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning har för en tid sedan

lagt fram en slutrapport med förslag om hur narkotikamissbruket bör följas
(Ds S 1982: 13). 1 rapporten konstateras att ett stort antal myndigheter och
andra organ har uppgifter när det gäller att ta fram information som rör
narkotikamissbrukets omfattning och förändringar. Enligt vad som framhålls
i rapporten är det rationellt och önskvärt att uppföljningen av utvecklingen
inom hela drogområdet sker samordnat. Det föreslås därför att en
enda myndighet tilldelas ansvaret för en samlad uppföljning om området.

— Rapporten remissbehandlas f. n.

Som framgår av det anförda omfattas de frågor som tas upp i motionen
till stor del av det uppdrag som regeringen har gett till narkotikakommissionen.
Utskottet anser att riksdagen inte genom några särskilda uttalanden
bör föregripa resultatet av kommissionens arbete eller de överväganden
som inom regeringen kan komma att ske med anledning av den nyss
nämnda slutrapporten. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 268.

När det sedan gäller önskemålet i motion 2300 om en mer restriktiv
inställning till cannabis från samhällets sida vill utskottet anföra följande.

Cannabis är att anse som narkotika. Till följd härav är bl. a. narkotikastrafflagen
tillämplig beträffande all olovlig befattning med cannabis. Trots
den debatt rörande en avkriminalisering av cannabismissbruk som tid efter
annan förekommit i Sverige och utomlands kan sägas att samhällets inställning
till cannabis har blivit mer restriktiv. Ett uttryck för en strängare syn
på cannabispreparaten är de nya anvisningar rörande åtalsunderlåtelse vid
narkotikabrottslighet som riksåklagaren utfärdat i ett cirkulär till landets
åklagare i början av år 1980 (riksåklagarens cirkulär RÅC 1:94). 1 cirkuläret
förordas bl. a. en mer restriktiv praxis för åtalsunderlåtelse beträffande
innehav av cannabis.

Utskottet anser att det i första hand ankommer på berörda myndigheter
inom rättsväsendet att, med utgångspunkt i gällande regler och i kunskaperna
om cannabispreparatens fördärvlighet, avgöra vilken betydelse en
olovlig befattning med cannabis skall tillmätas i straffrättskipningen. Och i
detta hänseende är det inte lämpligt att statsmakterna gör något särskilt
uttalande. En annan sak är att man genom åtgärder på t. ex. lagstiftningssidan
kan åstadkomma en mer skärpt inställning till cannabis. Utskottet
anser dock inte något sådant vara påkallat.

JuU 1982/83:37

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 2300 i behandlad
del.

Övriga förslag i propositionen
De förslag som läggs fram i propositionen och som utskottet inte särskilt
behandlat i det föregående föranleder inget uttalande från utskottets sida.

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande en samlad narkotikalagstiftning

att riksdagen avslår motion 1982/83: 1592 i denna del (yrkande 3),

2. beträffande de straffbara gärningsformerna m. m.

a) att riksdagen med avslag på motion 1982/83: 2300 i denna del
(yrkande 5), motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 1) och
motion 1982/83:2314 i denna del (delvis) antar 1 § i det genom
proposition 1982/83: 141 framlagda förslaget till lag om ändring i
narkotikastrafflagen (1968:64),

b) att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2301 i denna del
(yrkande 3) godkänner vad utskottet anfört beträffande kriminaliseringens
omfattning vid förfaranden som är ägnade att främja
narkotikahandel,

c) att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2299 i denna del
(yrkande 2), motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 4) och
motion 1982/83: 2314 i denna del (delvis) godkänner vad utskottet
anfört beträffande de osjälvständiga brottsformerna vid innehavsbrottet,

d) att riksdagen antar 4 och 5 §§ i det under moment 2 a) nämnda
lagförslaget,

3. beträffande kriminalisering a • narkotikamissbruk

att riksdagen avslår motion 1982/83:548, motion 1982/83:839 i
denna del (yrkande 3) motion 1982/83: 1666, motion 1982/
83: 2162 i denna del (yrkande 1), motion 1982/83: 2301 i denna del
(yrkande 2) och motion 1982/83: 2314 i denna del (delvis),

4. beträffande avskaffande av brottsrubriceringen narkotikaförseelse att

riksdagen avslår motion 1982/83:2112 i denna del (yrkande 2),
motion 1982/83:2299 i denna del (yrkande I), motion 1982/
83: 2300 i denna del (yrkande 3) och motion 1982/83: 2314 i denna
del (delvis),

5. beträffande straffsatserna för narkotikabrott

att riksdagen avslår motion 1982/83: 2300 i denna del (yrkande 2),

6. beträffande straffsatserna för grovt narkotikabrott

att riksdagen avslår motion 1982/83: 2112 i denna del (yrkande 1),

Jul' 1982/83:37

7. beträffande utvidgning av möjligheterna till förverkande

att riksdagen avslår motion 1982/83: 230) i denna del (yrkande 5
delvis),

8. att riksdagen antar 6 § i det under moment 2 a) nämnda lagförslaget,

9. beträffande förverkandebestämmelsernas tillämpning

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2301 i denna del
(yrkande 5 delvis) godkänner vad utskottet anfört i detta hänseende,

10. att riksdagen antar 8 § i det under moment 2 a) nämnda lagförslaget,

11. beträffande frön från cannahisväxter

att riksdagen avslår motion 1982/83:2300 i denna del (yrkande 4),

12. beträffande uppdrag till narkotikakommissionen m. m.
att riksdagen avslår motion 1982/83: 268,

13. beträffande en mer restriktiv inställning till cannabis

att riksdagen avslår motion 1982/83:2300 i denna del (yrkande 1),

14. att riksdagen antar det under moment 2 a) nämnda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

15. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling.

Stockholm den 3 maj 1983

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s). Helge
Klöver (s). Arne Svensson (m). Gunilla André (c), Karl-Gustaf Mathsson
(s), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp),
Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s), Inger Wickzén (m). Birthe
Sörestedt (s) och Elving Andersson (c).

Reservationer

1. De straffbara gärningsformerna m. m. (moni. 2)

Bertil Lidgård (m). Arne Svensson (m). Gunilla André (c). Sven Munke
(m). Hans Petersson i Röstånga (fp). Inger Wickzén (m) och Elving Andersson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Utskottet
finner” och som slutar på s. 15 med ”av narkotika” bort ha följande
lydelse:

JuU 1982/83:37

Utskottet vill mer allmänt framhålla att de aktuella gärningsformerna
genomgående i propositionen har getts en ganska snäv utformning när det
gäller att ange det straffbara området. Härigenom kommer enligt utskottets
mening vissa förfaranden med anknytning till narkotika att även framdeles
vara straffria. Det kan ifrågasättas om en sådan ordning är lämplig. Med
tanke på den betydelse som straffrättskipningen har i kampen mot narkotikan
anser utskottet att man bör överväga att göra en försiktig utvidgning i
förhållande till förslagen i propositionen av det straffbara området för de
olika gärningsformerna. Även av andra mera praktiska skäl kan det finnas
anledning att något ändra utformningen av gärningsformerna. Såsom dessa
föreslås utformade enligt propositionen krävs för staffbarhet att ett förfarande
eller en befattning med narkotika har skett för ett visst angivet
ändamål eller syfte. Enligt utskottets uppfattning finns det risk för att
sådana begränsningar av det straffbara området skapar svårigheter i den
praktiska tillämpningen; polis och åklagare kan förutsättas få svårt att
vederlägga invändningar från den misstänktes sida. t. ex. att narkotika
varit avsedd för eget bruk. Även annars kan det med den utformning av
bestämmelserna som föreslås i propositionen många gånger komma att bli
svårt att styrka t. ex. att narkotikan varit avsedd för sådant ändamål som
förutsätts för straffbarhet.

Utskottet övergår nu till att behandla de aktuella gärningsformerna mera
i detalj.

Genom att odling av narkotiska växter skall anses som framställning blir
också reglerna om ansvar för de osjälvständiga brottsformerna tillämpliga:
det blir alltså, till skillnad från vad som f.n. gäller, möjligt att beivra
medverkan, liksom försök och förberedelse, till odling av sådana växter.
Det finns emellertid enligt utskottets mening anledning att ifrågasätta hur
omfattande kriminaliseringen bör vara i dessa fall. I propositionen föreslås
att tillämpningsområdet begränsas till framställning av narkotika som är
avsedd för missbruk. Även om det är dessa gärningar som främst är
straffvärda anser utskottet det olämpligt att begränsa det straffbara området
på det sätt som görs i propositionen. För att undvika svårigheter i den
praktiska tillämpningen, t. ex. när det gäller bevisningen, bör enligt utskottets
mening, såsom föreslås i motionerna, varje olovlig framställning av
narkotika omfattas av denna gärningsform. Att man därigenom också
straffbelägger försök, förberedelse m. m. till sådan odling av narkotiska
växter som sker i viltvårdssyfte eller för prydnadsändamål anser utskottet
inte inge några betänkligheter. Ty även sådan odling är ju redan f.n.
straffbar, låt vara endast som innehav och alltså först då växten har

JuU 1982/83:37

utvecklat sig något. Den ordning utskottet nu föreslår innebär endast att
straffansvar kommer att inträda på ett tidigare stadium, t. ex. vid sådd.
Med den utformning av gärningsformen som utskottet förordar undviks att
t. ex. handel med hampfrö som fågelfoder mer generellt kommer att falla
under straffansvar.

Utskottet anser att, såsom föreslås i propositionen, förvärv av narkotika
bör straffbeläggas särskilt och att också därtill anknutna osjälvständiga
brottsformer bör kunna medföra ansvar. Även beträffande denna gärningsform
finns det anledning att ifrågasätta straffansvarets omfattning. Förslaget
i propositionen täcker visserligen flertalet verkligt straffvärda fall,
nämligen sådana då förvärvet har skett i överlåtelsesyfte. Utskottet anser
emellertid att denna begränsning till överlåtelsesyfte är omotiverad. Enligt
utskottets mening finns det nämligen inga sakliga skäl till varför förvärv av
narkotika för eget bruk bör vara undantaget från det straffbara området
enligt denna gärningsform. Genom att såsom föreslås i motionerna låta
gärningsformen omfatta varje förvärv av narkotika kommer vid förvärv för
eget bruk straffansvar att inträda på ett tidigare stadium än först vid själva
innehavet; redan försök eller förberedelse till förvärv av narkotika för eget
bruk kriminaliseras alltså. En sådan ordning måste enligt utskottets mening
anses vara i hög grad påkallad av preventiva skäl. Genom att låta
gärningsformen avse alla förvärv undviker man också vissa tillämpningssvårigheter
som förslaget i propositionen skulle kunna leda till.

Enligt utskottets uppfattning är det värdefullt att de kvalificerade förmer
av befattning med narkotika som avses i propositionen och som i dag
endast är att bedöma som innehav straffbeläggs som en särskild gärningsform.
Härigenom åstadkommer man att medverkan, försök, förberedelse
och stämpling till sådana befattningar som gärningsformen omfattar blir
straffbara. I linje med vad utskottet nyss anfört beträffande det straffbara
området enligt gärningsformen förvärv anser utskottet att förevarande
gärningsform inte, såsom föreslås i propositionen, bör vara begränsad till
befattning med narkotika avsedd för visst ändamål. Varje befattning med
narkotika, alltså också sådan som är avsedd för eget bruk, bör i enlighet
med motionsönskemålen omfattas av det straffbara området.

Utskottet finnér det påkallat att vissa förfaranden som är ägnade att
främja narkotikahandel straffbeläggs som en särskild gärningsform. Utskottet
ställer sig emellertid tveksamt till den begränsning av det straffbara
området som föreslås i propositionen och som går ut på att endast åtgärder
som är ägnade att främja narkotikahandel, dvs. den mer organiserade eller

Juli 1982/83:37

eljest grövre narkotikabrottsligheten, omfattas av gärningsformen. Enligt
utskottets mening kommer en sådan avgränsning att leda till svårigheter i
den praktiska tillämpningen av bestämmelsen. Härtill kommer att kvalificerade
främjandehandlingar bör medföra straffansvar också i de fall där
det inte kan sägas vara fråga om handel; även överlåtelseverksamhet som
inte är vanemässig eller yrkesmässig kan i många fall framstå som så
straffvärd att det skulle vara stötande om gärningen lämnades straffri.

Det nu anförda leder utskottet till uppfattningen att gärningsformen i
linje med vad som föreslås i två av motionerna bör ges ett vidare tillämpningsområde
än som föreslås i propositionen. Enligt utskottets mening bör
tillämpningsområdet för att täcka de fall som är straffvärda omfatta åtgärder
som är ägnade att främja överlåtelse av narkotika. Att ge gärningsformen
en sådan utformning innebär samtidigt att det straffbelagda området
ges en från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande avgränsning.

I den i propositionen föreslagna lagtexten anges beträffande denna gärningsform
exempel på förfaranden som kan vara ägnade att främja narkotikahandel.
Dessa är samtliga sådana som typiskt sett har en mer omedelbar
anknytning till omsättningen av narkotika och som i detta hänseende har
en viss konkretion. Departementschefen anför i specialmotiveringen till
förslaget (prop. s. 34) att utanför det straffbara området faller sådana
förfaranden som måhända kan antas främja narkotikahandel i stort men
som inte har anknytning till konkreta transaktioner. Av kriminaliseringen
berörs alltså enligt vad departementschefen uttalar inte allmänt lovprisande
av eller reklam för narkotikamissbruk, instruktioner om hur narkotika
brukas, allmänna beskrivningar av var och hur narkotika brukar säljas
och andra förfaranden av detta slag. - Vad departementschefen anfört om
att sådana förfaranden som saknar anknytning till konkreta transaktioner
beträffande narkotika faller utanför det straffbara området har giltighet
också med den utformning av gärningsformen som utskottet förordar.
Utskottet delar departementschefens uppfattning om kriminaliseringens
omfattning i det hänseende som här är aktuellt, och någon åtgärd från
riksdagens sida i den riktning som förespråkas i motion 2301 på denna
punkt bör nu inte komma till stånd. I sammanhanget vill utskottet emellertid
framhålla att den praktiska utvecklingen i det här hänseendet måste
följas noga, och utskottet förutsätter att regeringen tar initiativ till erforderliga
lagändringar till komplettering av andra straffstadganden, t. ex.
bestämmelserna om uppvigling i 16 kap. 5 § brottsbalken, eller till andra
åtgärder om utvecklingen ger anledning därtill.

Utskottets ställningstagande under detta avsnitt innebär sammanfattningsvis
att utskottet i stort sett godtar förslaget i propositionen beträffande
de straffbara gärningsformerna i 1 § narkotikastrafflagen samtidigt som
utskottet i allt väsentligt ställer sig bakom motionsyrkandena. Utskottet
föreslår att paragrafen ges den utformning som framgår av utskottets

JuU 1982/83:37

hemställan. Utskottet tillstyrker vidare förslaget i propositionen beträffande
regleringen i 4 och 5 §§ narkotikastrafflagen av de osjälvständiga brottsformerna
i vad avser annat brott än innehav av narkotika.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”De
ändringar” och som slutar på s. 16 med ”behandlade delar” bort ha
följande lydelse:

De ändringar beträffande de olika gärningsformerna i 1 § narkotikastrafflagen
som utskottet i det föregående har föreslagit innebär en inte
obetydlig utvidgning av det straffbara området. Utöver den rena nykriminalisering
som görs sker utvidgningen framför allt på det sättet att vissa
förfaranden med och situationer rörande narkotika, för vilka ansvar f. n.
kan inträda först i och med att förutsättningarna för innehav föreligger, i
fortsättningen straffbeläggs redan som osjälvständiga brott. Som beskrivits
i det föregående åstadkoms en sådan ordning genom att man skapar nya
gärningsformer och till dessa kopplar ansvar för de osjälvständiga brottsformerna.
Effekterna av regleringen blir alltså med andra ord att många
förfaranden med narkotika som i dag är straffria därför att förfarandet inte
utgör ett fullbordat innehav kan straffas som försök, förberedelse m. m. till
någon av de nya gärningsformerna.

Den beskrivna utvidgningen av straffansvaret när det gäller de nya
gärningsformerna omfattar, som framgår av vad som sagts i det föregående,
inte bara mer utpräglat kvalificerade befattningar med narkotika utan
även flertalet befattningar som gäller narkotika avsedd för eget bruk. Vid
sådant förhållande anser utskottet att motionärernas önskemål om straffbeläggning
av de osjälvständiga brott sformerna vid innehavsbrott i sak
redan har blivit tillgodosett.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att det saknas skäl till
någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna 2299, 2301 och 2314
i de delar som nu behandlats.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande de straffbara gärningsformerna m. m.

a) att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:141 samt
med anledning av motion 1982/83:2300 i denna del (yrkande 5),
motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 1) och motion 1982/
83:2314 i denna del (delvis) antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)
såvitt avser 1 §, dock med den ändringen att paragrafen erhåller
följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

JuU 1982/83: 37

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Den som olovligen Den som olovligen

1. överlåter narkotika, 1. överlåter narkotika,

2. framställer narkotika som är 2. framställer narkotika,
avsedd för missbruk,

3. förvärvar narkotika i överlåtet- 3. förvärvar narkotika,
sesyfte,

4. anskaffar, bearbetar, förpac- 4. anskaffar, bearbetar, förpackar,
transporterar, förvarar eller tar kar, transporterar, förvarar eller tar

annan sådan befattning med narko- annan sådan befattning med narkotika
som inte är avsedd för eget tika,

bruk,

5. bjuder ut narkotika till försälj- 5. bjuder ut narkotika till försäljning,
förvarar eller befordrar veder- ning, förvarar eller befordrar vederlag
för narkotika, förmedlar kon- lag för narkotika, förmedlar kontakter
mellan säljare och köpare el- takter mellan säljare och köpare eller
företar någon annan sådan åt- ler företar någon annan sådan åtgärd,
om förfarandet är ägnat att gärd, om förfarandet är ägnat att

främja narkotikahandel, eller främja överlåtelse av narkotika el ler 6.

innehar narkotika 6. innehar narkotika

döms, om gärningen sker uppsåt- döms, om gärningen sker uppsåtligen,
för narkotikabrott till ligen, för narkotikabrott till

böter eller fängelse i högst tre år. böter eller fängelse i högst tre år.

c) att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2299 i denna del
(yrkande 2), motion 1982/83:2301 i denna del (yrkande 4) och
motion 1982/83:2314 i denna del (delvis) godkänner vad utskottet
anfört beträffande de osjälvständiga brottsformerna vid innehavsbrottet,

d) att riksdagen antar 4 och 5 §§ i det under moment 2 a) nämnda
lagförslaget.

2. Kriminalisering av narkotikamissbruk (mom. 3)

Bertil Lidgård (m). Arne Svensson (m), Gunilla André (c). Sven Munke
(m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Inger Wickzén (m) och Elving Andersson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och som slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande
lydelse:

Frågan huruvida själva nyttjandet av narkotika bör kriminaliseras har
under senare tid på nytt aktualiserats i den allmänna debatten. Bakgrunden
har varit några domstolsavgöranden i saken. Riksdagen har förra året

Juli 1982/83:37

visserligen ställt sig avvisande till tanken på en kriminalisering av själva
narkotikamissbruket. Detta bör emellertid inte hindra att man på nytt tar
upp till övervägande de skäl som talar för och emot en kriminalisering.

Mot en kriminalisering av narkotikamissbruket talar bl. a. att straffbeläggning
kan få ogynnsamma konsekvenser för narkomanvården som är
svåra att överblicka. Problem skulle också kunna uppstå i förhållande till
bruk och missbruk av narkotiska preparat inom ramen för den legala
narkotikahanteringen. Dessa och andra skäl utesluter emellertid inte att en
kriminalisering ändå kan vara motiverad. En kriminalisering av själva
nyttjandet av narkotika bör givetvis inte motiveras av ordningsskäl; själva
berusningen bör alltså i sammanhanget inte tillmätas särskild betydelse.
En straffbeläggning påkallas däremot av behovet att ge uttryck för samhällets
avståndstagande till varje olovlig befattning med narkotika. En bestämmelse
som straffbelägger själva missbruket skulle enligt utskottets
mening onekligen fylla en betydelsefull preventiv funktion inte minst bland
ungdomar och andra som befinner sig i riskzonen för att bli missbrukare.
Genom att i dag själva missbruket i vissa fall anses straffritt sprider sig
bland dessa grupper lätt en föreställning om att missbruket inte heller kan
vara särskilt fördärvligt. En sådan ordning anser utskottet olycklig och den
bör inte bibehållas. Till det anförda kommer att möjligheterna att bereda
missbrukarna vård kan antas komma att öka genom att en kriminalisering
medför en ökad uppmärksamhet på saken från myndigheternas sida.

Sammantaget finner utskottet att övervägande skäl talar för att en kriminalisering
av själva nyttjandet av illegal narkotika bör komma till stånd. De
överväganden i det aktuella spörsmålet som enligt vad departementschefen
uppger narkotikakommissionen skall göra bör enligt utskottets mening
syfta till att förslag om kriminalisering läggs fram. Vad utskottet nu med
anledning av motionerna 548, 839, 1666, 2162, 2301 och 2314 har anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande kriminalisering av narkotikamissbruk

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:548, motion 1982/
83:839 i denna del (yrkande 3), motion 1982/83:1666, motion
1982/83:2162 i denna del (yrkande 1), motion 1982/83:2301 i denna
del (yrkande 2), och motion 1982/83: 2314 i denna del (delvis)
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i
detta hänseende.

JuU 1982/83:37 31

Innehållsförteckning

Propositionen m. m I

Motionerna 6

Motioner väckta med anledning av propositionen 6

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1983 7

Utskottet 8

Inledning 8

Propositionens huvudsakliga innehåll 9

En samlad narkotikalagstiftning 9

De straffbara gärningsformerna 10

Nuvarande bestämmelser 10

Förslag 10

Utskottets överväganden 12

De osjälvständiga brottsformerna vid innehavsbrottet 15

Nuvarande bestämmelser 15

Förslag 15

Utskottets överväganden 15

Kriminalisering av narkotikamissbruk 16

Straffsatserna m. m. för narkotikabrott 16

Förverkande 19

Narkotikabegreppet 20

Återstående motionsyrkanden 21

Övriga förslag i propositionen 23

Utskottets hemställan 23

Reservationer 24

1. De straffbara gärningsformerna m. m. (mom. 2) (m,c,fp) 24

2. Kriminalisering av narkotikamissbruk (mom. 3) (m,c,fp) 29

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983