JuU 1982/83:35

Justitieutskottets betänkande
1982/83:35

om anslag till brottsförebyggande rådet (prop. 1982/83:100 bil. 4, G 5
och G 6, jämte motioner)

ANDRA HUVUDTITELN
Övriga myndigheter

1. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader. Utskottet tillstyrker
regeringens i proposition 1982/83:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) under
punkt G 5 (s. 114 och 115) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 5 873 000
kr.

2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader. Regeringen har under
punkt G 6 (s. 115) föreslagit riksdagen att till Brottsförebyggande rådet:
Utvecklingskostnader för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag
av 3 782 000 kr.

Motioner

I motion 1982/83:373 av Göran Ericsson (m) hemställs, såvitt nu är i
fråga,

- att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare (yrkande 1),

- att riksdagen hos regeringen begär en översyn av ansvarsfördelningen
mellan socialtjänsten och åklagarmyndigheten syftande till klarare regler
(yrkande 2).

I motion 1982/83:1592 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga,

- att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om prioritering av insatser mot ungdomsbrottslighet
(yrkande 1),

- att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om åtgärder mot
unga lagöverträdare under 15 år i enlighet med vad som i motionen anförts
(yrkande 2).

I motion 1982/83:1750 av Bertil Lidgård m. fl. (m) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen beslutar att till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader
för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 3 282 000
kr. (yrkande 2).

1 Riksdagen 1982/83. 7 sami. Nr 35

JuU 1982/83:35

2

Utskottet

Medelsberäkningen

Regeringens medelsberäkning innebär att den besparing som skulle ha
följt av en tillämpning av huvudförslaget om besparing för anslaget G 5
Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader tas ut under förevarande
anslag. Ett reservationsanslag av 3 782 000 kr. föreslås, vilket innebär ett i
stort sett oförändrat anslag i förhållande till innevarande budgetår.

I motion 1750 hemställs om en minskning av anslaget med 500 000 kr.

Motionsyrkandet skall ses mot bakgrund av motionärernas i samma
motion upptagna begäran om en ökad medelsanvisning av 500 000 kr. till
rikspolisstyrelsen (B 1) för inrättande av en professur i polisforskning vid
polishögskolan. Utskottet har behandlat detta yrkande i sitt av riksdagen
godkända betänkande om anslag till polisväsendet (JuU 1982/83:20 p. 1).
Utskottet- som ställt sig positivt till en förstärkning av polisforskningen - har
avstyrkt bifall till motionen vad gäller omedelbar medelsanvisning för
ändamålet. I konsekvens härmed avstyrker utskottet bifall till motionen i den
del som nu är aktuell.

Utskottet godtar regeringens medelsberäkning under förevarande
punkt.

Unga lagöverträdare

I motionerna 373 och 1592 tas upp frågor som rör samhällets åtgärder mot
de unga lagöverträdarna.

I motion 1592 begärs att det - jämsides med insatserna mot narkotikabrottsligheten,
den ekonomiska brottsligheten och våldsbrottsligheten - sker
en prioritering av samhällets insatser mot ungdomsbrottsligheten. I den
motionen förespråkas också att polisen i ökad utsträckning skall utreda brott
som är begångna av ungdomar under 15 år. Motionärerna anför att det är
otillfredsställande att brott begångna av sådana ungdomar ofta inte
föranleder någon som helst åtgärd.

I motion 373 påpekas att åtalsunderlåtelse beträffande ungdomar bör ske i
samband med att sociala åtgärder kommer till stånd. Har socialtjänsten
uttömt sina resurser bör enligt motionären åtal väckas. Motionären
förespråkar att lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare ses över för att man skall få till stånd en ordning som nu sagts.
I samma motion efterlyses en klarare ansvarsfördelning vad gäller socialtjänstens
resp. åklagarmyndighetens uppgifter beträffande unga lagöverträdare.
Motionären anför i sammanhanget att syftet med åtgärderna från
socialtjänstens sida i första hand måste vara att se till den unges behov och
inte till åklagarens krav på åtgärder som underlag för beslut om åtalsunderlåtelse.

JuU 1982/83:35

3

När det först gäller frågan om prioritering av samhällets insatser mot
ungdomsbrottsligheten kan utskottet inledningsvis konstatera att det inte
råder något tvivel om att brottsligheten bland barn och ungdom har ökat
under de senaste årtiondena. Utskottet finner att denna utveckling inger oro
och anser det därför angeläget att ungdomsbrottsligheten ägnas stor
uppmärksamhet. Här kan f. ö. erinras om att ungdomsbrottsligheten under
senare år också har tilldragit sig ett ökat intresse inom ramen för BRÅ:s
arbete, annan statlig utredningsverksamhet och inom riksdagen.

För att kunna bemästra ungdomskriminaliteten behövs insatser på många
olika samhällsområden. Insatserna måste enligt utskottets uppfattning i ett
längre perspektiv syfta till att bl. a. genom förebyggande åtgärder förbättra
situationen för barn och ungdomar. Åtgärder med brottsförebyggande
inriktning beträffande barn och ungdomar ankommer inte i första hand på
rättsväsendets myndigheter utan på andra organ, t. ex. socialtjänsten,
skolväsendet och arbetsmarknadsmyndigheterna. På det kriminalpolitiska
området behövs emellertid också åtgärder, och i synnerhet polisens insatser
mot ungdomsbrottsligheten fyller enligt utskottets mening en viktig funktion
både när det gäller det brottsförebyggande arbetet och i fråga om spaning och
utredning av brott begångna av ungdomar. Den brottsförebyggande
verksamhet av mera övergripande slag som bedrivs inom ramen för BRÅ:s
arbete är enligt utskottets mening också betydelsefull. Detsamma gäller
BRÅ:s arbete för en samordning av samhällets och enskildas insatser mot
brott.

Enligt utskottets mening är det som nyss sagts angeläget att arbetet med att
komma till rätta med ungdomsbrottsligheten ägnas stor uppmärksamhet av
alla de olika samhällsorgan som har ett ansvar på området. Utskottet anser
dock att det i detta hänseende inte finns anledning att utpeka sektorer inom
vilka insatserna särskilt måste prioriteras. När det gäller rättsväsendets
myndigheter, och då i synnerhet polisen, samt BRÅ finner utskottet det inte
nödvändigt att, såsom förespråkas i motion 1592, riksdagen gör något
uttalande om att insatserna mot ungdomsbrottsligheten bör prioriteras
utöver vad som redan sker hos dessa myndigheter.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1592 i här behandlad
del.

I motion 1592 förespråkas att polisen i ökad utsträckning skall utreda brott
som är begångna av ungdomar under 15 år. I denna sak vill utskottet först
erinra om att straffbarhetsåldern enligt svensk rätt är 15 år. För brott som
någon under 15 år har begått kan straff eller annan brottspåföljd inom
straffrättskipningen inte förekomma. Om samhället anser ett ingripande till
följd av ett sådant brott nödvändigt får det ske enligt de förutsättningar som
anges i den sociala lagstiftningen (bl. a. socialtjänstlagen [1980:620] och
lagen [1980:621] med särskilda bestämmelser om vård av unga).

Den ordning som sålunda gäller innebär att det är de sociala organen som
har huvudansvaret för reaktioner på brott av personer under 15 år. Med

JuU 1982/83:35

4

tanke på de sociala organens roll i sammanhanget är deras verksamhet i
första hand inte inriktad på att utreda brott. Också polisens möjligheter att
utreda brott av personer under 15 år är - med hänsyn till föreskrifterna i
förundersökningskungörelsen (1947:948) - begränsade. Det nu sagda
innebär att det förekommer att brott av personer under 15 år inte utreds
alls.

Frågan om vilka åtgärder som bör vidtas från samhällets sida när barn
under 15 år har begått brott eller misstänks ha begått brott har utretts av en
arbetsgrupp inom BRÅ. Gruppen lade förra året fram en promemoria i
ämnet för regeringen (BRÅ PM 1982:3 De unga lagöverträdarna).

I promemorian föreslås att polisens ansvar för att utreda brott av unga
lagöverträdare under 15 år vidgas. Utredning som omfattar förhör föreslås få
ske även i annat fall än då förhör nu är tillåtet, om utredningen har betydelse
för socialnämnds handläggning av ärende rörande barnet. Har ett barn
begått ett brott bör enligt förslaget socialnämnden se till att ett uppföljande
samtal - helst i omedelbar anslutning till polisförhöret - hålls med barnet och
dess vårdnadshavare. Det föreslås vidare i promemorian att brottsundersökningar
med barn och ungdomar görs vid särskilda ungdomsrotlar vid polisen
och att, om möjligt, en social jourgrupp knyts till dessa ungdomsrotlar.
Förslagen i promemorian berör också möjligheterna att använda vissa i
rättegångsbalken reglerade tvångsmedel mot barn under 15 år.

Promemorian har remissbehandlats och därvid erhållit ett positivt
mottagande av remissinstanserna. Förslagen i promemorian är beroende av
regeringens prövning.

Det kan här tilläggas att LTO/LOB-utredningen i sitt nyligen framlagda
betänkande (SOU 1982:64) Frihetsberövande vid bråk och berusning lagt
fram förslag som gäller polisens möjligheter att ta om hand den som är under
15 år och som anträffas under förhållanden som innebär risk för den unges
hälsa eller utveckling.

När det sedan gäller de frågor som tas upp i motion 373 och som gäller
ungdomar över 15 år som begått brott skall inledningsvis följande sägas.
Även unga som har fyllt 15 år men inte 18 år särbehandlas i stor utsträckning
inom rättskipningen. Regler i ämnet finns framför allt i lagen med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare (1964 års lag). I den lagen regleras
bl. a. åklagarens möjligheter att - utöver vad som följer av de allmänna
bestämmelserna i rättegångsbalken - besluta om åtalsunderlåtelse beträffande
lagöverträdare i åldersgruppen 15-17 år. Regleringen bygger på synen att
de insatser som kan göras inom socialtjänsten bör ha företräde framför
påföljd för brott av unga i den angivna åldersgruppen. Kan den underårige
genom socialnämndens och föräldrarnas försorg ges de omsorger som kan
behövas, bör åtal som regel kunna underlåtas (se prop. 1981/82:41). I regel
skall åklagaren inhämta yttrande från socialnämnden innan beslut om
åtalsunderlåtelse meddelas. För unga upp till och med 20 år finns särskilda
begränsningar i fråga om påföljder enligt brottsbalken.

JuU 1982/83:35

5

År 1981 beslutades ändringar i 1964 års lag som innebar bl. a. att
åklagarens möjligheter att besluta om åtalsunderlåtelse utan att inhämta
socialnämndens yttrande vidgades i syfte att nedbringa handläggningstiderna
vid åtalsprövningen (prop. 1981/82:41, JuU 21, rskr 107). I lagstiftningsärendet
diskuterades också huruvida en mera övergripande översyn av 1964
års lag borde ske bl. a. vad gällde frågan om hur åtalsprövningen borde gå till
och den därmed sammanhängande frågan om en ändrad gränsdragning
mellan åklagarens resp. de sociala organens ansvarsområden. I propositionen
uttalade departementschefen emellertid att hithörande frågor behövde
övervägas ytterligare bl. a. mot bakgrund av socialtjänstreformen. Denna
reform trädde i kraft den 1 januari 1982.

Frågor som rör ansvaret för samhällets åtgärder mot unga lagöverträdare
övervägs också av socialberedningen (S 1980:07). Enligt tilläggsdirektiv
(Dir. 1982:106) till beredningen bör frågan om avgränsningen och samverkan
mellan socialtjänsten och kriminalvården belysas ytterligare; en självklar
utgångspunkt härför är att det i första hand bör tillhöra socialtjänstens och
inte kriminalvårdens uppgifter att ansvara för barn och unga i de lägsta
åldrarna över straffmyndighetsgränsen.

Som framgår av det anförda har de frågor som tas upp i motionerna och
som utskottet finner angelägna aktualiserats på olika sätt inom regeringskansliet.
Frågan om behovet av ändrad lagstiftning eller andra åtgärder i de
hänseenden som motionärerna förespråkar är emellertid enligt utskottets
uppfattning till stor del avhängig av utfallet av socialtjänstreformen. Även
resultatet i praktiken av de senast beslutade ändringarna beträffande
åtalsunderlåtelse i 1964 års lag har betydelse i sammanhanget. Tillräckliga
erfarenheter på området har ännu inte vunnits, och ytterligare tid får därför
avvaktas innan man kan påräkna några ställningstaganden från regeringens
sida. I avbidan härpå bör enligt utskottets mening riksdagen inte vidta några
sådana åtgärder som föreslås av motionärerna. Utskottet avstyrker därför
bifall till nu behandlade yrkanden i motionerna 373 och 1592.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:1750 i denna del (yrkande 2) till Brottsförebyggande
rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1983/84
anvisar ett reservationsanslag av 3 782 000 kr.,

2. beträffande prioritering av insatserna mot ungdomsbrottsligheten att

riksdagen avslår motion 1982/83:1592 i denna del (yrkande

1)-

JuU 1982/83:35

6

3. beträffande åtgärder rörande unga lagöverträdare

att riksdagen avslår motion 1982/83:373 i denna del (yrkandena
1 och 2) och motion 1982/83:1592 i denna del (yrkande 2).

Stockholm den 3 maj 1983

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Helge
Klöver (s), Arne Svensson (m), Gunilla André (c), Karl-Gustaf Mathsson
(s), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp),
Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s). Inger Wickzén (m), Birthe
Sörestedt (s) och Elving Andersson (c).

Särskilt yttrande

Åtgärder rörande unga lagöverträdare (punkt 2, mom. 3)

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anför:

I motion 1592 förespråkas att polisen i ökad utsträckning skall utreda brott
som är begångna av ungdomar under 15 år. Detta förslag skall ses mot
bakgrund av en mycket oroande utveckling när det gäller ungdomsbrottsligheten.
Under senare tid har flera fall av omfattande ungdomsbrottslighet
uppmärksammats. För att förhindra att barn och ungdomar kommer in på
den brottsliga banan eller fortsätter en redan påbörjad brottskarriär är det
angeläget att samhällsåtgärder sätts in i så tidigt skede som möjligt.

En arbetsgrupp inom brottsförebyggande rådet har utrett dessa frågor. I
en promemoria (BRÅ PM 1982:3) De unga lagöverträdarna har framlagts
förslag till vilka åtgärder som bör vidtas från samhällets sida när barn under
15 år begått brott eller misstänks ha begått brott. Med tanke på sakens
betydelse förutsätter vi att regeringen med skyndsamhet bereder de förslag
som gruppen lagt fram så att riksdagen snarast får möjlighet att pröva vilka
åtgärder som erfordras för att förebygga ungdomsbrottslighet.

I

mlnmb/gotab Stockholm 1983 75366