JuU 1982/83:34

Justitieutskottets betänkande
1982/83:34

om anslag till rättshjälp m. m. (prop. 1982/83:100 bil. 4, F, jämte
motioner)

ANDRA HUVUDTITELN
Rättshjälp m. m.

1. Rättshjälpskostnader. Regeringen har i proposition 1982/83:100 bilaga 4
(justitiedepartementet) under punkt F 1 (s. 104) föreslagit riksdagen att till
Rättshjälpskostnader för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av
170 000 000 kr.

Motion

I motion 1982/83:1749 av Bertil Lidgård m. fl. (m) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen under andra huvudtiteln med bifall till förslagen i
motionen beslutar att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1983/84 anvisa
ett förslagsanslag av 160 000 000 kr. (yrkande 2).

Utskottet

För innevarande budgetår är anslaget till rättshjälpskostnader 170 milj .kr.
Vid medelsanvisningen beaktades dels att vissa redan beslutade ändringar i
rättshjälpslagen (1972:429) beräknades medföra besparingar, dels att
regeringen avsåg att lägga fram ytterligare förslag som syftade till att minska
belastningen på rättshjälpsanslaget med ca 50 milj. kr. årligen. De åsyftade
förslagen om ändringar i rättshjälpslagen, som numera har lett till lagstiftning
(prop. 1982/83:61, JuU 19, rskr 172), kom dock att få en något annorlunda
utformning och ett senare ikraftträdande än som förutsattes vid medelsberäkningen
i 1982 års budgetproposition. Med anledning därav bereddes
riksdagen i det ifrågavarande lagstiftningsärendet (prop. 1982/83:61 s. 58)
tillfälle att ta del av vad departementschefen anförde därom att anslaget för
det innevarande budgetåret kunde antas bli belastat med bortemot 20
milj. kr. mer än som förutsattes i 1982 års budgetproposition.

För budgetåret 1983/84 föreslår nu regeringen att anslaget till rättshjälpskostnader
bestäms till 170 milj. kr. Därvid har regeringen beaktat de
besparingar som antas följa av de nyss nämnda ändringarna i rättshjälpslagen.

I motion 1749 förespråkas att, med hänsyn till budgetläget, ytterligare
besparingar med ca 10 milj. kr görs på rättshjälpsanslaget. Enligt motionärerna
bör regeringen snarast arbeta fram förslag till sådana författningsänd 1

Riksdagen 1982183. 7 samt. Nr 34

Juli 1982/83:34

ringar sorn kan leda till besparingarna.

Vid ställningstagande till motionsönskemålet bör beaktas att rättshjälpssystemet
f. n. är föremål för en genomgripande översyn av en parlamentariskt
sammansatt kommitté - rättshjälpskommittén (Ju 1982:01) - som
tillkallades i början av år 1982. Ett uppdrag för kommittén är att undersöka
vilka förändringar i rättshjälpslagstiftningen som kan göras för att öka
effektiviteten och åstadkomma besparingar. Kommittén har i februari 1983
inom området för rättshjälp åt misstänkt i brottmål lagt fram ett delbetänkande
(Ds Ju 1983:2) Rätten till offentlig försvarare. Kommittén beräknar
att förslagen i delbetänkandet innebär besparingar på rättshjälpsanslaget
med i vart fall 5 milj. kr. årligen. Vidare står kommittén i begrepp att i juni
1983 lägga fram ett delbetänkande om ADB-hantering av rättshjälpsärenden.
Förslagen i det betänkandet beräknas av kommittén leda till vissa
rationaliseringsvinster. Kommittén väntas avge ett slutbetänkande i början
av år 1985.

Av vad nu har sagts framgår att det pågår ett omfattande arbete på att
reformera rättshjälpssystemet bl. a. i syfte att söka minska statens utgifter på
rättshjälpsområdet. Mot denna bakgrund anser utskottet att några särskilda
åtgärder från riksdagens sida inte är påkallade med anledning av motionsyrkandet.
Utskottet godtar regeringens medelsberäkning och avstyrker bifall
till motion 1749 i här behandlad del.

Uskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1982/83:1749 i denna del (yrkande 2) till Rätts hjälpskostnader
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av
170 000 000 kr.

2. Rättshjälpsnämnderna m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkterna F 2-F 4 (s, 104-106) och hemställer

1. att riksdagen till Rättshjälpsnämnderna för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 9 680 000 kr.,

2. att riksdagen tili Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 000
kr.,

3. att riksdagen till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 2 350 000 kr.

3. Vissa domstolskostnader m. m. Regeringen har under punkt F 5 (s. 106
och 107) föreslagit riksdagen att till Vissa domstolskostnader m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 38 000 000 kr.

JuU 1982/83:34

Motion

I motion 1982/83:374 av Hugo Hegeland (m) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av ersättningen till vissa tolkar i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Utskottet

Under denna punkt föreslår regeringen att riksdagen anvisar ett förslagsanslag
som innebär en ökning med 7 milj. kr. i förhållande till innevarande
budgetår. Sammanlagt föreslås ett anslag av 38 milj. kr. Från anslaget
bestrids olika kostnader för rättegångsväsendet, bl. a. ersättning av allmänna
medel till vittnen, målsägande och tolkar.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens medelsberäkning.

I motion 374 begärs en översyn av reglerna om ersättning till tolk. Enligt
motionärens mening bör översynen syfta till att möjliggöra för auktoriserade
translatorer med lång erfarenhet som domstolstolk att utan godkännande av
kommerskollegium få ersättning enligt högsta nivå i domstolsverkets
tolktaxa. Motionären pekar på att Föreningen Auktoriserade Translatorer i
Göteborg består av kvalificerade tolkar av vilka många av principiella skäl
inte har velat underkasta sig prövning av kommerskollegium.

Bestämmelser om tolk vid allmän domstol finns i rättegångsbalken, där det
föreskrivs att tolk får anlitas att biträda domstolen i olika situationer. Tolkar
kan vara allmänna tolkar som är knutna till en domstol eller tolkar
förordnade för visst mål. Tolkar har rätt till ersättning för arbete, tidsspillan
och utlägg. Ersättningen betalas av staten. Rättegångsbalkens bestämmelser
gäller på grund av hänvisning också i bl. a. bostadsdomstolen, marknadsdomstolen,
arbetsdomstolen och hyresnämnderna.

I förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns regler om tolk i regeringsrätten,
kammarrätter och länsrätter samt i försäkringsrätter och försäkringsöverdomstolen.
Kostnaderna för sådana tolkar betalas av staten.

Tolk kan också anlitas vid förvaltningsmyndigheter såsom polis-, kronofogde-
och åklagarmyndigheter.

Ett statligt prövningsförfarande för tolkar och för översättare (translatorer)
infördes den 1 januari 1976. Enligt förordningen (1975:590) om
godkännande av tolkar och auktorisation av översättare skall fråga om
godkännande av tolk eller auktorisation av översättare prövas av kommerskollegium.
För att bli godkänd som tolk eller auktoriserad som översättare
skall tolken eller översättaren enligt förordningen bl. a. ha fullgjort av
kommerskollegium föreskrivna kunskapsprov. Efter särskild prövning kan
godkänd tolk eller auktoriserad översättare få bevis om speciell kompetens
för tolkning eller översättning inom visst område, exempelvis domstolstolkning.
Godkännande, auktorisation och bevis om speciell kompetens gäller
för en tid av fem år.

JuU 1982/83:34

Kommerskollegium har tillsyn över godkända tolkars och auktoriserade
translatorers verksamhet med möjlighet att vid missbruk meddela varning
eller upphäva godkännandet eller auktorisationen. Vid behandling av
ärenden enligt förordningen får kommerskollegium erforderliga råd och
upplysningar av en till kollegiet knuten rådgivande nämnd för tolk- och
översättarfrågor.

Enligt övergångsbestämmelserna till förordningen skulle translator som
vid förordningens ikraftträdande var auktoriserad av handelskammare eller
förordnad av handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg anses som auktoriserad
enligt förordningen om han före förordningens ikraftträdande ingav
anmälan härom till kollegiet. En sådan auktorisation skulle gälla minst två
och högst fem år. Giltighetstiden skulle i varje särskilt fall bestämmas med
iakttagande av att efter utgången av år 1977 auktorisationen skulle upphöra
för omkring en tredjedel av de ifrågavarande translatorerna under varje
följande tolvmånadersperiod.

Enligt regler i rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen skall ersättning
till tolkar utgå efter särskild taxa, som fastställs av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer. Regeringen har i förordningen (1979:291)
om tolktaxa föreskrivit att taxan skall fastställas av domstolsverket. Denna
reglering kom till mot bakgrund av att det inte fanns några enhetliga normer
för ersättning till tolkar inom rättskipningens område och att ersättningsnivån
varierade betydligt (prop. 1978/79:132, JuU 33, rskr 289).

Under förarbetena till 1979 års lagstiftning angående tolktaxa anfördes
bl. a. att det måste anses vara av allmänt intresse att myndigheterna i större
utsträckning än dittills fick tillgång till tolkar, vilkas kunskaper har prövats
sakkunnigt. För att fler av de verksamma tolkarna skulle förmås att genomgå
utbildning och examination ansågs det böra krävas att de av kommerskollegium
godkända tolkarna erhöll högre ersättning än övriga tolkar. Genom
att de högre arvodesnivåerna knöts endast till kommerskollegiets olika
former av prövning ansågs gränsdragningsproblem och i de enskilda fallen
svåra meritvärderingar kunna undvikas (se prop. 1978/79:132 s. 28-29).

Den nu gällande tolktaxan har fastställts av domstolsverket den 9
november 1981 att gälla fr. o. m. den 1 januari 1982 (DVFS 1981:44 B 85).
Taxan skiljer mellan tolkning vid domstol (tabell I) och tolkning vid polis-,
åklagar- och kronofogdemyndigheter (tabell II). Till tabellen för domstolstolkning
hänförs även tolkning vid hyresnämnd, arrendenämnd och statens
va-nämnd. Inom varje tabell finns tre skilda ersättningsnivåer beroende på
tolkens kvalifikationer. Den högsta ersättningsnivån, arvodesnivå III, gäller
för av kommerskollegium godkänd tolk som har erhållit bevis om speciell
kompetens som rättstolk i språket i fråga. Arvodesnivå II avser tolk som
godkänts av kommerskollegium. Övriga tolkar hänförs till arvodesnivå I.
Ersättning utgår med följande belopp.

JuU 1982/83:34

Tabell I

Tolkning vid domstol

Arvodesgrundande tid 1	1-1,5	1,5-2	2-2,5	2,5-3
tim	tim	tim	tim	tim
Arvodesnivå I 115	155	195	235	275
II 145	200	255	310	365
III 180	250	320	390	460

Arvodesgrundande tid 3-3,5 3,5-4	4-4,5	4,5-5	5-5,5
tim	tim	tim	tim	tim
Arvodesnivå I 315	355	395	435	475
II 420	475	530	585	640
III 530	600	670	740	810
osv.
Påslag
Arvodesnivå I 40 kr. per påbörjad 1/2-timme
II 55 kr. per påbörjad 1/2-timme
III 70 kr. per påbörjad 1/2-timme

Tabell II Tolkning vid polis-,	åklagar- och kronofogdemyndighet
Arvodesgrundande tid	1 tim	1-1,5 tim	1,5-2 tim	2-2,5 tim	2,5-3 tim
Arvodesnivå I		95	135	175	215	255
II		125	180	235	290	345
III		160	230	300	370	440

Arvodesgrundande tid	3-3,5 tim	3,5-4 tim	4-4,5 tim	4,5-5 tim	5-5,5 tim
Arvodesnivå I	295	335	375	415	455
II	400	455	510	565	620
III	510	580	650	720	790
osv.

Påslag

Arvodesnivå I 40 kr. per påbörjad 1/2-timme

II 55 kr. per påbörjad 1/2-timme

III 70 kr. per påbörjad 1/2-timme

JuU 1982/83:34

Föreningen Auktoriserade Translatorer i Göteborg är en sammanslutning
av översättare och tolkar som antagits som s. k. translatores publici av
handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg eller som auktoriserats efter
examination av handelskammare i Sverige. Sedan föreningen hos domstolsverket
begärt att tolkar som sålunda antagits som translatores publici skulle
erhålla tillstånd att debitera tolkarvode enligt arvodesnivå III i tolktaxan och
domstolsverket ej funnit skäl att bifalla framställningen, lämnade regeringen
föreningens besvär över domstolsverkets beslut utan bifall den 26 juni 1980.
Med anledning av en förnyad framställning från föreningen har regeringen
därefter i beslut den 10 juni 1982 ej funnit skäl att ändra det tidigare beslutet.
Motsvarande beslut har meddelats med anledning av en enskild medlems
framställning.

En motion av samma innehåll som den nu föreliggande behandlades av
utskottet år 1980. Utskottet, som i sitt av riksdagen godkända betänkande
avstyrkte bifall till motionen, uttalade därvid att det mot den nuvarande
ordningens bakgrund saknades skäl för den i motionen förespråkade
författningsöversynen (JuU 1979/80:35 s. 8, rskr 296).

När motionsönskemålet nu återkommer finnér utskottet inte skäl till något
annat ställningstagande än det som kommit till uttryck i utskottets
betänkande 1979/80:35. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 374.
Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vissa
domstolskostnader m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 38 000 000 kr.,

2. beträffande tolktaxa

att riksdagen avslår motion 1982/83:374.

4. Diverse kostnader för rättsväsendet. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt F 6 (s. 107) och hemställer

att riksdagen till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 4 000 000 kr.

Stockholm den 3 maj 1983

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Eric Jönsson (s), Arne Nygren (s), Helge
Klöver (s), Arne Svensson (m), Gunilla André (c), Karl-Gustaf Mathsson
(s), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp),
Lars-Erik Lövdén (s), Hans Göran Franck (s), Inger Wickzén (m), Birthe
Sörestedt (s) och Elving Andersson (c).

minab/gotab Stockholm 1983 75365