JuU 1982/83:26

Justitieutskottets betänkande
1982/83:26

om villkorlig frigivning och kriminalvård i frihet m. m. (prop.
1982/83:85 jämte motioner)

Propositionen m. m.

I proposition 1982/83:85 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta genom propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

4. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

5. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

6. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.,

7. lag om ändring i passlagen (1978:302),

8. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande
kriminalvård i frihet,

9. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Lagrådet har hörts över lagförslagen 1-5.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad
som anförs i det följande under rubriken Utskottet på s. 29.

I samband med propositionen behandlar utskottet de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1982/83:2212 av Lars Ernestam (fp) och
Helge Hagberg (s), 1982/83:2213 av Stig Gustafsson (s) och Hans Göran
Franck (s), 1982/83:2214 av Bertil Lidgård m.fl. (m), 1982/83:2215 av
Karin Söder m.fl. (c) och 1982/83:2216 av Lars Werner m.fl. (vpk) samt
de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1982/83:547 av Ove
Karlsson m.fl. (s) och 1982/83:2158 (yrkande 9) av Bertil Lidgård m.fl.
(m). Motionsyrkandena redovisas på s. 26.

Under ärendets beredning har till utskottet inkommit skrifter från bl. a.
Föreningen Sveriges Frivårdstjänstemän och stockholmsavdelningen av
Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1982/83. 7 sami. Nr 26

JuU 1982/83:26

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken1
dels att 28 kap. 6 a § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 37 kap. 3 § skall betecknas 37 kap. 4 §,
dels att 26 kap. 6, 7, 9-16, 18, 19, 22 och 23 §§, 27 kap. 1 och 2 §§, 28
kap. 1-7 och 11 §§, 31 kap. 1 §, 34 kap. 5 och 6 §§, 37 kap. 1,2, nya 4,7, 8
och 10 §§ samt 38 kap. 1, 3, 9 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i balken skall införas tre nya paragrafer, 37 kap. 3 § samt 38 kap.
13 och 14 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 KAP.

Den som undergår fängelse på
viss tid får villkorligt friges sedan
två tredjedelar av tiden eller, om
det finns särskilda skäl, halva tiden
har avtjänats. Frigivning får dock
inte ske förrän verkställigheten har
pågått minst två månader. Inte heller
får villkorlig frigivning ske från
fängelse som har ådömts enligt 28
kap. 3 § eller från ett förvandlingsstraff
för böter.

Vid prövning av fråga om villkorlig
frigivning skall särskilt beaktas
verkningarna av fortsatt frihetsförlust
för den dömde och förutsättningarna
för hans anpassning i
samhället med hänsyn till de förhållanden
i vilka han skulle komma
att försättas efter frigivningen. Avtjänar
den dömde fängelsestraff för
särskilt allvarlig brottslighet som
har riktat sig mot eller medfört fara
för liv eller hälsa, skall frågan om
det finns påtaglig risk för att han
efter frigivningen fortsätter brotts -

1 Senaste lydelse av 28 kap. 6 a § 1979:

2 Senaste lydelse 1982:363.

3 Senaste lydelse 1981:211.

Den som undergår fängelse på
viss tid skall, om inte annat följer
av andra stycket eller 7 §, villkorligt
friges sedan halva tiden har avtjänats.
Frigivning får dock inte ske
förrän verkställigheten har pågått
minst två månader. Inte heller får
villkorlig frigivning ske från fängelse
som har ådömts enligt 28 kap.
3 § eller från ett förvandlingsstraff
för böter.

Om den dömde begär det, kan
frigivningen uppskjutas till senare
tidpunkt än som följer av första
stycket.

§3

Om någon har dömts till fängelse
i lägst tvä år för särskilt allvarlig
brottslighet som har riktat sig mot
eller medfört fara för liv eller hälsa
och påtaglig risk bedöms föreligga
för att han efter frigivningen fortsätter
brottslighet av samma slag,
får han inte villkorligt friges förrän
två tredjedelar av den i domen bestämda
strafftiden har avtjänats.
Vid prövning av frågan om villkorlig
frigivning efter denna tidpunkt
skall förutom återfallsrisken beaktas
verkningarna av fortsatt frihets -

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

lig, må beslutas att övervakning
icke skall äga rum. Så länge prövotiden
varar, må den frigivne, när
skäl äro därtill, ställas under övervakning.
Beslut som nu avses meddelas
av övervakningsnämnd.

Övervakningen handhaves av
övervakningsnämnd. Övervakare
förordnas av nämnden. Skyddskonsulent
hos nämnden får dock förordna
övervakare för tiden intill
dess nämnden beslutat i frågan.

Har till övervakare förordnats
annan än skyddskonsulent hos
övervaknings nämnden, skall övervakningen
stå under överinseende
av sådan konsulent.

Den frigivne skall hålla övervakaren
underrättad om sin bostad
och arbetsanställning, på kallelse
inställa sig hos honom och i övrigt
enligt hans anvisningar upprätthålla
förbindelse med honom.

Den frigivne skall under prövotiden
iakttaga skötsamhet, efter förmåga
söka försötja sig samt i övrigt
ställa sig till efterrättelse vad som
åligger honom enligt denna balk eller
enligt föreskrift eller anvisning
som meddelats med stöd därav.
Har han förpliktats ersätta genom
brottet uppkommen skada, skall

Föreslagen lydelse

förordnas att den frigivne skall stå
under övervakning, om det bedöms
som påkallat. Sådant förordnande
meddelas av skyddskonsulent i kriminalvårdsverket.
Övervakningen
skall utan något särskilt förordnande
upphöra sedan ett år av prövotiden
har förflutit, om inte annat
följer av 18 §.

§6

Övervakningen och kriminalvården
i frihet i övrigt bedrivs under
ledning av skyddskonsulenten.
Konsulenten förordnar också övervakare
och kan vid behov förordna
en eller flera personer att biträda
vid övervakningen.

Den frigivne skall, om han står
under övervakning, hålla övervakaren
underrättad om sin bostad,
sin arbetsanställning och andra förhållanden
av betydelse för övervakningen,
på kallelse inställa sig
hos övervakaren och i övrigt enligt
hans anvisningar upprätthålla förbindelse
med honom. 1 den mån
skyddskonsulenten har bestämt
det, gäller vad som nyss har sagts
om övervakaren även konsulenten
eller annan person.

§7

Den frigivne skall under prövotiden
iakttaga skötsamhet, efter förmåga
söka försötja sig samt i övrigt
ställa sig till efterrättelse vad som
åligger honom enligt denna balk eller
enligt föreskrift eller anvisning
som meddelats med stöd därav.
Han är skyldig att på kallelse inställa
sig hos skyddskonsulenten.

6 Senaste lydelse 1973:918.

7 Senaste lydelse 1973:918.

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

lighet av samma slag ges större vikt
vid prövningen än annars.

Fråga om villkorlig frigivning
prövas av den övervakningsnämnd
till vars verksamhetsområde anstalten
hör.

I beslut om villkorlig frigivning
skall fastställas en prövotid av
minst ett och högst tre år eller, om
den tid som vid frigivningen återstår
av straffet överstiger tre år,
högst fem år.

Under prövotiden skall den frigivne
stå under övervakning.

Finnes vid frigivningen eller senare
att övervakning ej är erforder -

4 Senaste lydelse 1974: 205.

5 Senaste lydelse 1965:620.

Föreslagen lydelse

förlust för den dömde och förutsättningarna
för hans anpassning i
samhället med hänsyn till de förhållanden
i vilka han skulle komma
att försättas efter frigivningen.

Vad som föreskrivs i första
stycket gäller även om domen avser
också annan brottslighet än som
avses där. Verkställs samtidigt ett
annat fängelsestraff, skall, vid
prövning av frågan om villkorlig frigivning
från den sammanlagda
strafftiden, 6 § tillämpas med avseende
på det straffet.

§4

Beträffande den som har dömts
till fängelse i lägst två år prövar
kriminalvårdsnämnden frågan om
villkorlig frigivning från straffet eller,
om annat straff samtidigt verkställs,
från den sammanlagda
strafftiden. I annat fall fastställs
tidpunkten för villkorlig frigivning
av kriminalvårdsstyrelsen eller
tjänsteman som styrelsen bestämmer.

Beslut om villkorlig frigivning
som inte har gått i verkställighet
kan ändras, om den dömde begär
att frigivningen skall uppskjutas eller
det annars föranleds av ändrade
förhållanden.

§5

För den som villkorligt friges gäller
en prövotid av ett år. I beslut om
villkorlig frigivning som meddelas
av kriminalvårdsnämnden kan dock
fastställas en längre prövotid,
högst tre år.

I anslutning till att villkorlig frigivning
äger rum eller senare kan

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

Föreskrift enligt 13 § meddelas
av övervakningsnåmnden.

Om den frigivnes utveckling och
personliga förhållanden i övrigt föranleda
därtill, må övervakningsnämnden
ändra meddelad föreskrift,
så ock meddela ny föreskrift.

Iakttager den frigivne icke vad
som åligger honom enligt denna
balk eller enligt föreskrift eller anvisning
som meddelats med stöd
därav, äger övervakningsnåmnden,
utom att förordna om övervakning
eller meddela föreskrift enligt 13 8,
besluta att varning skall meddelas
den frigivne.

Har villkorligt frigiven allvarligt
åsidosatt sina åligganden och kan
det antagas att han icke skall låta
sig rätta genom annan åtgärd som
övervakningsnåmnden åger vidtaga,
må nämnden förklara den
villkorligt medgivna friheten eller
del därav förverkad.

Föreslagen lydelse

utevaro från arbetsplats, skola eller
annan i föreskriften angiven verksamhet
eller inrättning.

Föreskrift enligt 15 § meddelas
av övervakningsnämnd. Skyddskonsulenten
får meddela sådan föreskrift
för tiden intill dess nämnden
har beslutat i frågan. Vidare
får kriminalvårds nämnden meddela
sådan föreskrift i beslut om villkorlig
frigivning.

Om den frigivnes utveckling och
personliga förhållanden i övrigt föranleder
det, får övervakningsnämnden
ändra eller upphäva meddelad
föreskrift eller meddela ny föreskrift.

§9

Iakttar den frigivne inte vad som
åligger honom enligt denna balk eller
enligt föreskrift eller anvisning
som meddelats med stöd därav, får
övervakningsnåmnden, utom att
meddela föreskrift enligt 15 § eller
fatta beslut i fråga som avses i 37
kap. 7 § första stycket,

1. besluta att varning skall meddelas
den frigivne, eller

2. besluta om övervakning av
den frigivne under viss tid efter det
att ett år av prövotiden har förflutit,
dock längst till prövotidens utgång.

§.o

Har den frigivne allvarligt åsidosatt
sina åligganden och kan det anta
s att han inte kommer att låta rätta
sig genom någon annan åtgärd
som övervakningsnåmnden kan
vidta, får nämnden förklara den
villkorligt medgivna friheten förverkad
till en tid av högst en månad
varje gång.

9 Senaste lydelse 1973:918.

10 Senaste lydelse 1979:680.

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

han göra vad i hans förmåga står att
fullgöra denna skyldighet.

Har han förpliktats ersätta genom
brottet uppkommen skada, skall
han göra vad i hans förmåga står att
fullgöra denna skyldighet.

När den frigivne står under övervakning,
skall skyddskonsulenten
genom tillsyn och förmedling av
stöd och hjälp verka för att denne
inte återfaller i brott och för att
hans anpassning i samhället även i
övrigt främjas. Skyddskonsulenten
skall för detta ändamål fortlöpande
hålla sig underrättad om den frigivnes
livsföring och om hans förhållanden
i övrigt.

15 §8

När det finnes skäl att antaga att
den frigivne för sin anpassning i
samhället behöver stöd av särskild
föreskrift om vad han har att iakttaga
under prövotiden, må sådan
föreskrift meddelas för viss tid eller
tills vidare. Särskild föreskrift må
avse

När det finns skäl att anta att den
frigivne för sin anpassning i samhället
behöver stöd av en särskild föreskrift
om vad han har att iaktta under
prövotiden, får en sådan föreskrift
meddelas för viss tid eller tills
vidare. Särskild föreskrift får avse

1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,

2. utbildning eller arbetsanställ- 2. arbetsanställning, annan förning,
värvsverksamhet eller utbildning,

3. läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller
utom sjukhus eller annan dylik inrättning.

Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada,
må meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skädeståndsskyldighetens
fullgörande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till den
frigivnes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antagas
motverka hans anpassning i samhället.

Om den frigivne står under övervakning,
får särskild föreskrift
meddelas om vad som skall gälla
för denna. I sådan föreskrift får
anges på vilket sätt och i vilken omfattning
den frigivne skall hålla
kontakt med övervakaren eller
skyddskonsulenten. Vidare får föreskrivas
skyldighet för den frigivne
att lämna underrättelse till övervakaren
eller skyddskonsulenten om

8 Senaste lydelse 1973:918.

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

Uppkommer fråga om att förklara
villkorligt medgiven frihet förverkad
eller att vidtaga åtgärd som
avses i 18 §, må övervakningsnämnden,
såframt omständigheterna
föranleda därtill, förordna att
den frigivne skall på lämpligt sätt
omhändertagas i avbidan på vidare
förordnande.

Den som sålunda omhändertages
må ej kvarhållas längre än en vecka.
Om synnerliga skäl åro därtill,
må dock genom nytt beslut förordnas
att han skall kvarhållas ytterligare
högst en vecka. Efter prövotidens
utgång må den omhändertagne
ej kvarhållas.

Förklaras villkorligt medgiven
frihet helt eller delvis förverkad,
skall med avseende ä frågan om ny
villkorlig frigivning vad som förverkats
anses såsom nytt straff. Dömes
icke den frigivne samtidigt till fängelse
på viss tid, må dock villkorlig
frigivning äga rum ändå att tid som
i 6 § sägs icke gått till ända.

Föreslagen lydelse
§

Uppkommer fråga om att förklara
villkorligt medgiven frihet förverkad
eller att vidta åtgärd som
avses i 18 § eller åtgärd för att den
frigivne skall underkasta sig vård
eller behandling, eller har den frigivne
undandragit sig övervakningen,
får övervakningsnämnden, om
omständigheterna föranleder det,
förordna att den frigivne skall på
lämpligt sätt omhändertas i avvaktan
på vidare förordnande. Ett sådant
beslut skall omprövas så ofta
anledning till det föreligger.

Den som sålunda omhändertas
får inte kvarhållas längre än en vecka.
Om synnerliga skäl föreligger,
får dock genom nytt beslut förordnas
att han skall kvarhållas ytterligare
högst en vecka. Efter prövotidens
utgång/dr den omhändertagne
ej kvarhållas.

§"

Förklaras villkorligt medgiven
frihet helt eller delvis förverkad,
skall med avseende på frågan om
ny villkorlig frigivning vad som förverkats
anses såsom straff genom
ny dom.

21 KAP.

Villkorlig dom må meddelas för
brott varå kan följa fängelse, om
det med hänsyn främst till den tilltalades
karaktär och personliga förhållanden
i övrigt finnes grundad
anledning antaga att övervakning
eller annan mera ingripande åtgärd
ej erfordras för att avhålla honom
från vidare brottslighet.

Villkorlig dom må ej meddelas,
om på grund av brottets svårhet el -

Villkorlig dom får meddelas för
ett brott, på vilket fängelse kan följa,
om det inte med hänsyn till den
tilltalades personliga förhållanden
finns grundad anledning befara att
han kommer att göra sig skyldig till
fortsatt brottslighet.

Villkorlig dom får ej meddelas,
om på grund av brottets svårhet el -

11 Senaste lydelse 1979*680.

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

ler eljest hinder möter av hänsyn till
allmän laglydnad. I fråga om brott
av krigsman må villkorlig dom ej
brukas, med mindre det finnes kunna
ske utan fara för krigslydnaden
och ordningen inom krigsmakten.

Om det för den tilltalades tillrättaförande
eller av hänsyn till allmän
laglydnad finnes påkallat, må jämte
villkorlig dom dömas till dagsböter,
högst etthundratjugo, vare sig
böter äro stadgade för brottet eller

ej -

Föreslagen lydelse

ler annars hinder möter av hänsyn
till allmän laglydnad. I fråga om
brott av krigsman får villkorlig dom
brukas endast när det bedöms kunna
ske utan fara för krigslydnaden
och ordningen inom försvarsmakten.

Om det anses påkallat för den
tilltalades tillrättaförande eller av
hänsyn till allmän laglydnad, får
jämte villkorlig dom dömas till
dagsböter, högst etthundraåttio,
vare sig böter har föreskrivits för
brottet eller ej.

28 KAP.
1 §'2

Skyddstillsyn må ådömas för
brott varå kan följa fängelse, såframt
det prövas erforderligt att
den tilltalade ställes under övervakning
och mera ingripande påföljd
än skyddstillsyn ej finnes påkallad.

Skyddstillsyn får ådömas för ett
brott pä vilket fängelse kan följa,
om det med hänsyn till den tilltalades
personliga förhållanden finns
anledning anta att påföljden kan bidra
till att han avhåller sig från
fortsatt brottslighet. Är mera ingripande
påföljd påkallad, får skyddstillsyn
dock inte ådömas.

Den som är under aderton år må ej dömas till skyddstillsyn, med mindre
denna påföljd finnes lämpligare än vård inom socialtjänsten.

Är det lindrigaste straff som är stadgat för brottet fängelse i ett år eller
däröver, må dömas till skyddstillsyn allenast om särskilda skäl äro därtill.

Om det för den tilltalades tillrättaförande
eller av hänsyn till allmän
laglydnad finnes påkallat, md jämte
skyddstillsyn dömas till dagsböter,
högst etthundratjugo, vare sig
böter äro stadgade för brottet eller

ej -

Om det anses påkallat för den
tilltalades tillrättaförande eller av
hänsyn till allmän laglydnad, får
jämte skyddstillsyn dömas till dagsböter,
högst etthundraåttio, vare
sig böter har föreskrivits för brottet
eller ej.

12 Senaste lydelse 1981:29.

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse ^ Föreslagen lydelse

3 §13

Om det av hänsyn till allmän laglydnad prövas oundgängligen erforderligt
att skyddstillsyn förenas med frihetsberövande, må jämte skyddstillsyn
dömas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.

Ont förhållandena påkallar det,
får rätten förordna att domen på
fängelse skall gä i verkställighet
utan hinder av att den inte har vunnit
laga kraft.

Skyddstillsyn fortgår under en
prövotid av tre år.

Prövotiden räknas från den dag
rättens avgörande i vad angår påföljd
för brottet genom nöjdförklaring
eller eljest vinner laga kraft
mot den dömde.

Skyddstillsyn skall vara förenad
med övervakning från prövotidens
början.

Finnes övervakning icke längre
vara erforderlig, skall förordnas
om dess upphörande. När skäl äro
därtill, må den dömde ånyo ställas
under övervakning.

Övervakning skall upphöra utan
särskilt förordnande, när två år av
prövotiden har förflutit. Anses den
dömde av särskilda skäl vara i behov
av förlängd övervakning, må
förordnas om övervakning för tiden
därefter, dock längst till prövotidens
utgång.

Beslut enligt denna paragraf
meddelas av övervakningsnämnd.

Skyddstillsyn fortgår under en
prövotid av tre år från den dag då
påföljden börjar verkställas.

§15

Skyddstillsyn skall vara förenad
med övervakning från dagen för
domen. Rätten får dock förordna
att övervakningen skall anstå till
dess domen har vunnit laga kraft
mot den dömde. Om domen överklagas,
kan högre rätt förordna att
vidare verkställighet inte får äga
rum.

Övervakningen skall upphöra
utan något särskilt förordnande när
ett år av prövotiden har förflutit,
om inte annat följer av 7 eller 9 §.

Har verkställigheten avbrutits till
följd av beslut av högre rätt men
döms den tilltalade därefter ändå
till skyddstillsyn, skall den tid under
vilken verkställighet ej ägt rum inte
räknas in i prövotiden eller den tid
som anges i andra stycket.

11 Senaste lydelse 1981: 328.

14 Senaste lydelse 1979:680.

” Senaste lydelse 1973:918.

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

Vad i 26 kap. 12—17 §§ stadgas
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande den som dömts till
skyddstillsyn. Övervakare må ock
förordnas och föreskrift enligt 26
kap. 15 § meddelas av rätten vid
ådömande av skyddstillsyn.

Vad som föreskrivs i 26 kap. 12—
17 §§ skall tillämpas på motsvarande
sätt beträffande den som har
dömts till skyddstillsyn. Rätten
skall dock i domen förordna övervakare,
om inte särskilda skäl talar
mot det. Vidare får rätten i domen
meddela föreskrifter enligt 26 kap.
15 § första och andra styckena.

7 §'

Iakttar den dömde inte vad som
åligger honom till följd av domen på
skyddstillsyn, får övervakningsnämnden,
utom att meddela föreskrift
enligt 26 kap. 15 § eller fatta
beslut i fråga som avses i 37 kap.
7 § första stycket,

1. besluta att varning skall meddelas
den dömde, eller

2. besluta om övervakning av den
dömde under viss tid efter det att
ett år av prövotiden har förflutit,
dock längst till prövotidens utgång.

Åtgärd som avses i denna paragraf må ej av övervakningsnämnden
beslutas efter prövotidens utgång.

Iakttager den dömde icke vad
som åligger honom till följd av domen
å skyddstillsyn, äger övervakningsnämnden,
utom att förordna
om övervakning eller meddela föreskrift
enligt 26 kap. 15 § eller enligt
6 a § i detta kapitel, besluta att varning
skall meddelas den dömde.

11 §17

Uppkommer fråga om att undanröja
skyddstillsynen eller om åtgärd
som avses i 7 §, må övervakningsnämnden
eller domstol vid vilken
föres talan enligt 8 §, såframt omständigheterna
föranleda därtill,
förordna att den dömde skall på
lämpligt sätt omhändertagas i avbidan
på vidare förordnande.

Den som sålunda omhändertages
må ej kvarhållas längre än en vecka.
Om synnerliga skäl äro därtill,

Uppkommer fråga om att undanröja
skyddstillsynen eller att vidta
åtgärd som avses i 7 § eller åtgärd
för att den dömde skall underkasta
sig vård eller behandling, eller har
den dömde undandragit sig övervakningen,
får övervakningsnämnden
eller domstol vid vilken föres
talan enligt 8 §, om omständigheterna
föranleder det, förordna att
den dömde skall på lämpligt sätt
omhändertas i avvaktan på vidare
förordnande. Ett sådant beslut
skall omprövas så ofta anledning
till det föreligger.

Den som sålunda omhändertas
får inte kvarhållas längre än en vecka.
Om det finns synnerliga skäl,

16 Senaste lydelse 1979:680.

17 Senaste lydelse 1979:680.

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

må dock genom nytt beslut förordnas
att han skall kvarhållas ytterligare
högst en vecka. Efter prövotidens
utgång må den omhändertagne
ej kvarhållas.

Föreslagen lydelse

får dock genom nytt beslut förordnas
att han skall kvarhållas ytterligare
högst en vecka. Efter prövotidens
utgång/år den omhändertagne
inte kvarhållas.

31 KAP.

1 §18

Kan den som är under tjugo år och som begått brottslig gärning bliva
föremål för vård med stöd av lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga eller eljest enligt socialtjänstlagen (1980:620), må rätten
efter hörande av socialnämnd överlämna åt nämnden att föranstalta om
erforderlig vård inom socialtjänsten.

Om det för den dömdes tillrättaförande
eller av hänsyn till allmän
laglydnad finnes påkallat, må jämte
överlämnande till vård inom socialtjänsten
dömas till dagsböter,
högst etthundratjugo, vare sig
böter är stadgade för brottet eller

ej -

Om det anses påkallat för den
dömdes tillrättaförande eller av
hänsyn till allmän laglydnad, får
jämte överlämnande till vård inom
socialtjänsten dömas till dagsböter,
högst etthundraåttio, vare sig böter
har föreskrivits för brottet eller ej.

34 KAP.

5 §19

Är den tidigare ådömda påföljden villkorlig dom, må förordnande enligt
1 § 1 meddelas allenast med avseende å brott som begåtts före prövotidens
början.

Meddelas förordnande enligt 1 §
1 ,får rätten, om det anses påkallat
för den tilltalades tillrättaförande
eller av hänsyn till allmän laglydnad,
även döma till dagsböter,
högst etthundraåttio, vare sig böter
har föreskrivits för brottet eller ej.

Meddelas förordnande enligt 1 §

1, må rätten, om det finnes påkallat
för den tilltalades tillrättaförande
eller av hänsyn till allmän laglydnad,
även döma till dagsböter,
högst etthundratjugo, vare sig
böter åro stadgade för brottet eller

ej Tillämpas

1 § 1 eller 2, må rätten besluta åtgärd som sägs i 27 kap. 6 § 1
eller 2 eller förlänga prövotiden till tre år, dock endast om fråga därom
uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal före
prövotidens utgång.

Undanröjande av villkorlig dom enligt 1 § 3 må ej ske, med mindre fråga
därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller erhållit del av åtal
inom ett år från prövotidens utgång.

6 §20

Är den tidigare ådömda påföljden Är den tidigare ådömda påföljden
skyddstillsyn, må rätten vid skyddstillsyn, får rätten vid

18 Senaste lydelse 1981:29.

19 Senaste lydelse 1975: 1395.

20 Senaste lydelse 1979:680.

JulJ 1982/83:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tillämpning av 1 § 1, om det finnes
påkallat för den tilltalades tillrättaförande
eller av hänsyn till allmän
laglydnad, även döma till dagsböter,
högst etthundratjugo, vare
sig böter äro stadgade för brottet
eller ej. Är fängelse stadgat för det
nya brottet och prövas frihetsberövande
oundgängligen erforderligt
av hänsyn till allmän laglydnad, må
rätten i stället för att döma till böter
döma till fängelse enligt 28 kap. 3 §.

tillämpning av 1 § 1, om det anses
påkallat för den tilltalades tillrättaförande
eller av hänsyn till allmän
laglydnad, även döma till dagsböter,
högst etthundraåttio, vare
sig böter har föreskrivits för brottet
eller ej. Är fängelse föreskrivet för
det nya brottet och prövas frihetsberövande
oundgängligen erforderligt
av hänsyn till allmän laglydnad,
får rätten i stället för att döma till
böter döma till fängelse enligt 28
kap. 3 §.

Tillämpas 1 § 1 eller 2, må rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 §
eller förlänga prövotiden till högst fem år.

Dömes med tillämpning av 1 § 3 till fängelse, skall vid straffets bestämmande
skälig hänsyn tagas till vad den dömde undergått till följd av domen
å skyddstillsyn och till vad han avtjänat av fängelse som ådömts enligt
första stycket eller 28 kap. 3 § ävensom till böter som ådömts enligt första
stycket eller 28 kap. 2 §; och må fängelse ådömas på kortare tid än för
brottet är stadgat.

Fängelse enligt första stycket må ej ådömas och beslut enligt andra
stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn må ej meddelas,
med mindre fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller
erhållit del av åtal före prövotidens utgång.

37 KAP.
1 §21

Övervakningsnämnds verksamhetsområde
skall omfatta en eller
flera allmänna underrätters domkrets,
om ej särskilda skäl föreligger
till annan indelning. För handläggning
av ärenden rörande personer
som dömts till fängelse må
tillsättas särskilda övervakningsnämnder.
Övervakningsnämnds
verksamhetsområde bestämmes av
regeringen.

Övervakningsnämnd består av
fem ledamöter, om ej regeringen
förordnar att viss nämnd skall ha
flera ledamöter. Nämnden är beslutför
med ordförande och två ledamöter.
I brådskande fall och i
ärenden av mindre vikt äger ordföranden
ensam besluta å nämndens

Regeringen bestämmer om landets
indelning i verksamhetsområden
för övervakningsnämnderna.

En övervakningsnämnd består av .
ordförande, vice ordförande och
tre andra ledamöter, om inte regeringen
förordnar att en viss nämnd
skall ha flera ledamöter. Nämnden
är beslutför med ordförande och
två ledamöter. I brådskande fall
och i ärenden av mindre vikt får

21 Senaste lydelse 1980:211.

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

vägnar. Sådant beslut skall anmälas
vid nästa sammanträde med nämnden.

Föreslagen lydelse

ordföranden ensam besluta på
nämndens vägnar. Ett sådant beslut
skall anmälas vid nästa sammanträde
med nämnden.

Regeringen äger förordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdelningar.
Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är
stadgat.

2 §22

Regeringen förordnar ordförande
i övervakningsnämnd samt ersättare
som vid förfall för ordföranden
tjänstgör i hans ställe. Vid förfall
för både ordföranden och hans ersättare
förordnas tillfällig ersättare
av den hovrätt, inom vars domkrets
nämnden har sitt huvudsakliga
verksamhetsområde. Ordföranden
skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv;
ersättaren skall vara lagfaren.

Övriga ledamöter och ersättare
för dem utses av länsstyrelsen i det
län, inom vilket nämnden har sitt
huvudsakliga verksamhetsområde.
De böra hava erfarenhet beträffande
ungdomsvård eller arbetsförmedling
eller eljest i allmänna värv.

Regeringen förordnar ordförande
och vice ordförande i övervakningsnämnderna.
Vice ordföranden
tjänstgör vid förfall för ordföranden
i dennes ställe. Vid förfall
för både ordföranden och vice ordföranden
förordnas tillfällig ersättare
av kriminalvårdsstyrelsen.
Ordföranden, vice ordföranden och
tillfällig ersättare skall vara lagfarna
och ha erfarenhet av tjänstgöring
som domare.

Övriga ledamöter utses genom
val. För dessa väljs lika många ersättare.
Val förrättas av kommunfullmäktige,
om övervakningsnämndens
verksamhetsområde omfattar
endast en kommun, och annars
av landstinget. Om det inom
nämndens verksamhetsområde
även finns kommun som ej ingår i
landstingskommun, förrättas valet
av landstinget och kommunfullmäktige
med den fördelning dem
emellan som länsstyrelsen bestämmer
efter befolkningstalen. Ingår
flera län eller delar av län i övervakningsnämnds
verksamhetsområde,
fastställer regeringen efter
samma grunder antalet ledamöter
och ersättare för varje län eller del
av län.

Landstingets och kommunfullmäktiges
val av ledamöter eller ersättare
skall vara proportionellt,
om det begärs av minst så många
ledamöter i landstinget eller kom -

22 Senaste lydelse 1974:565.

Juli 1982/83:26
Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ledamot och annan än tillfällig
ersättare utses för fem år. Avgår
ledamot eller annan än tillfällig ersättare
före tidens utgång, utses ny
ledamot eller ersättare för återstående
tid. Tillfällig ersättare förordnas
för högst sex månader.

munfullmäktige som motsvarar den
kvot, vilken erhålls om antalet närvarande
ledamöter delas med det
antal personer som valet avser,
ökat med 1. Om kvoten är ett brutet
tal, skall den avrundas till närmast
högre hela tal. Om förfarandet vid
sådant proportionellt val finns bestämmelser
i lagen (1955:138)
om proportionellt valsätt vid val
inom landsting, kommunfullmäktige
m.m. Om ersättarna inte väljs
proportionellt, skall vid valet även
den ordning bestämmas, i vilken de
skall kallas till tjänstgöring.

Ledamot och annan än tillfällig
ersättare utses för tre år. Om en
ledamot som har utsetts vid proportionellt
val avgår före tidens utgång,
inträder en ersättare enligt
den ordning mellan ersättarna som
har bestämts vid valet. Avgår en
ledamot eller ersättare som inte har
utsetts vid proportionellt val, utses
en ny ledamot eller ersättare för
återstoden av tiden. Tillfällig ersättare
förordnas för högst sex månader.

Då ledamot eller ersättare skall
utses skall övervakningsnämnden
göra anmälan därom till den som
skall utse honom.

3§

Valbar till ledamot eller ersättare
i övervakningsnämnd år myndig
svensk medborgare, som är kyrkobokförd
inom nämndens verksamhetsområde
och som ej fyllt eller
under mandatperioden fyller sjuttio
år. Lagfaren domare, åklagare, polisman
, kriminalvårds tjänst eman
eller advokat eller den som eljest
har till yrke att föra andras talan
inför rätta får ej väljas till ledamot
eller ersättare. Övervakningsnåmnden
prövar självmant den valdes
behörighet.

Upphör en ledamot att vara valbar,
är uppdraget förfallet.

Juli 1982/83:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §23

För prövning, enligt vad nedan
stadgas, av ärenden angående villkorlig
frigivning skall finnas en särskild
nämnd, kriminalvårds nämnden.
Denna skall bestå av en ledamot
som är eller varit innehavare
av domarämbete och som skall vara
ordförande i nämnden samt ytterligare
fyra ledamöter. Ersättare
utses till det antal regeringen bestämmer.
Regeringen utser ordförande,
övriga ledamöter och ersättare.
Vid förfall för ordföranden
tjänstgör i hans ställe av regeringen
därtill utsedd ledamot eller ersättare
som kunnat förordnas till ordförande.

Ordföranden får i brådskande fall och i ärenden av mindre vikt ensam,
besluta på nämndens vägnar. Sådana beslut skall anmälas vid nästa sammanträde
med nämnden.

Ordförande, övriga ledamöter och ersättare utses för fem år. Avgår
ledamöter eller ersättare före tidens utgång, utses ny ledamot eller ersättare
för återstående tid.

4 §

Kriminalvårdsnämnden skall bestå
av en ledamot som är eller varit
innehavare av domarämbete och
som skall vara ordförande i nämnden
samt ytterligare fyra ledamöter.
Ersättare utses till det antal
regeringen bestämmer. Regeringen
utser ordförande, övriga ledamöter
och ersättare. Vid förfall för ordföranden
tjänstgör i hans ställe en av
regeringen därtill utsedd ledamot
eller en ersättare som kunnat förordnas
till ordförande.

7 §

Den som dömts till fängelse äger
hos kriminalvårdsnämnden påkalla
prövning av övervakningsnämnds
beslut i ärende om villkorlig frigivning.

Åtnöjes villkorligt frigiven icke
med övervakningsnämnds beslut
angående övervakning enligt 26
kap. II §, förordnande av övervakare
enligt 26 kap. 12 §, föreskrift
enligt 26 kap. 15 § eller åtgärd enligt
26 kap. 18, 19 eller 22 §, äger

Den som har dömts till fängelse
får begära prövning av en skyddskonsulents
beslut enligt 26 kap.
II §, 12 § andra meningen eller 13 §
andra meningen hos den övervakningsnämnd
inom vars verksamhetsområde
skyddskonsulenten är
verksam. Nämnden får också självmant
ta upp ett sådant beslut till
omprövning och i övrigt fatta beslut
i ett ärende, vars avgörande
enligt någon av de bestämmelser
som har angetts nu ankommer på
skyddskonsulenten. Konsulenten
kan hänskjuta ett sådant ärende till
nämnden för avgörande.

Om den som har dömts till fängelse
inte är nöjd med ett beslut av
en övervakningsnämnd enligt 26
kap. 15, 18, 19 eller 22 §, får han
hos kriminalvårdsnämnden begära
prövning av beslutet.

Kriminalvårdsnämnden kan i

2■' Senaste lydelse 1981: 1126.

24 Förutvarande 4 § upphävd genom 1981: 211.
24 Senaste lydelse 1973:918.

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

han hos kriminalvårdsnämnden påkalla
prövning av beslutet.

samband med beslut om villkorlig
frigivning enligt 26 kap. 9 § meddela
sådant förordnande om övervakning
som enligt 11 § samma kapitel
ankommer på skyddskonsulenten.

Den som dömts till skyddstillsyn
må genom besvär hos hovrätt föra
talan mot övervakningsnämnds beslut
angående övervakning enligt
28 kap. 5 §, förordnande av övervakare
enligt 28 kap. 6 §, föreskrift
enligt 28 kap. 6a§, åtgärd enligt 28
kap. 7 eller 11 § eller föreskrift som
avses i 26 kap. 15 §. Besvärstiden
räknas från den dag då han erhöll
del av beslutet.

Bestämmelserna i 7 § första
stycket tillämpas på motsvarande
sätt beträffande den som har dömts
till skyddstillsyn.

Den som har dömts till skyddstillsyn
får genom besvär hos hovrätt
föra talan mot övervakningsnämnds
beslut i frågor som avses i
26 kap. 15 § eller 28 kap. 7 eller
11 §. Besvärstiden räknas från den
dag då han erhöll del av beslutet.

10 §

Övervakningsnämnds beslut som Skyddskonsulents och övervakavses
i 7 och 8 §§ länder omedelbart ningsnämnds beslut som avses i 7

till efterrättelse, såvida ej annorlun- och 8 §§ länder omedelbart till ef da

förordnas. terrättelse, såvida ej annorlunda

förordnas.

38 KAP.

1§28

Den som ådömts villkorlig dom
eller skyddstillsyn äger före fullföljdstiden
utgång avgiva förklaring,
att han är nöjd med domen i
vad gäller den ådömda påföljden.

Sådan förklaring skall avse jämväl
böter, som ådömts med stöd av 27
kap. 2§ eller 28 kap. 2 §. Förklaringen
avgives i den ordning regeringen
föreskriver.

Förklaring, som avgivits i föreskriven ordning, må icke återtagas. Har
den dömde fullföljt talan mot domen, skall hans talan i vad angår påföljd
för brottet anses återkallad genom förklaringen.

Angående nöjdförklaring i fråga om dom på fängelse är särskilt stadgat.

Den som har dömts till villkorlig
dom får före fullföljdstidens utgång
avge förklaring, att han är nöjd med
domen i vad gäller den ådömda påföljden.
Sådan förklaring skall avse
även böter, som ådömts med stöd
av 27 kap. 2 §. Förklaringen avges i
den ordning regeringen föreskriver.

26 Senaste lydelse 1979: 680.

27 Senaste lydelse 1981: 211.

28 Senaste lydelse 1981:211.

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 § upptages av den
rätt som först avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom.

Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid
tingsrätt, inom vars område den
övervakningsnämnd som har gjort
framställning i ärendet är verksam.

Talan enligt 28 kap. 8§ väckes
vid allmän underrätt, inom vars
område den övervakningsnämnd
som handhar övervakningen över
den dömde är verksam.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där
brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den
dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen
samt kostnader och andra omständigheter finnér det lämpligt.

9§

Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5§ andra stycket, 28 kap.
11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket
eller 18 § länder omedelbart till efterrättelse
om ej annorlunda förordnas.
Detsamma gäller avgöranden
enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9§ eller
34 kap. 4, 5 eller 6 § angående föreskrifter
eller prövotid.

12 §

Det åligger polismyndighet att
lämna domstol, övervakningsnämnd
och kriminalvårdsnämnden
handräckning för den dömdes inställande
i mål eller ärende enligt
denna balk eller för hans omhändertagande
jämlikt 26 kap. 22 § eller
28 kap. 11 §.

29 Senaste lydelse 1981:211.

30 Senaste lydelse 1981:211.

31 Senaste lydelse 1981:211.

32 Förutvarande 13 § upphävd genom 1974:565.

2 Riksdagen 1982183. 7 sami. Nr 26

Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5§ andra stycket, 28 kap.
11 § eller 34 kap. 10 § andra stycket
eller 18 § länder omedelbart till efterrättelse
om ej annorlunda förordnas.
Detsamma gäller avgöranden
enligt 27 kap. 6§, 28 kap. 9§ eller
34 kap. 4, 5 eller 6 § angående föreskrifter,
övervakning eller prövotid.

Det åligger polismyndighet att
lämna domstol, övervakningsnämnd,
kriminalvårdsnämnden och
skyddskonsulent handräckning för
den dömdes inställande i mål eller
ärende enligt denna balk eller för
hans omhändertagande enligt 26
kap. 22 § eller 28 kap. 11 §.

13 §i2

Kriminalvårdsstyrelsen eller, efter
styrelsens bemyndigande, chefen
för kriminalvårdsregionen, kan
ändra vad en skyddskonsulent har
beslutat enligt denna balk. Styrelsens
beslut i en sådan fråga kan
inte överklagas. Detsamma gäller i
fråga om regionchefens beslut,
som dock kan ändras av styrelsen.

Första stycket gäller inte beslut
som avses i 26 kap. 11 §, 12 § andra

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

meningen, 13 § andra meningen eller
16 § första stycket andra meningen.

14 §

Regeringen kan föreskriva att en
skyddskonsulent får överlåta åt en
annan tjänsteman att fullgöra uppgifter
som enligt denna balk åvilar
konsulenten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2. Bestämmelserna i 26 kap. 6, 7 och 9 §§ i deras nya lydelse gäller även
i fråga om den som avtjänar fängelsestraff vid ikraftträdandet. Om den
dömde enligt dessa bestämmelser skall villkorligt friges sedan halva strafftiden
har avtjänats och ett avbrott i verkställigheten har skett före ikraftträdandet,
skall dock iakttas följande. Villkorlig frigivning får ske först sedan
den dömde utöver halva tiden eller, om han före ikraftträdandet har avtjänat
längre tid, utöver denna tid har avtjänat det ytterligare antal dagar i
kriminal vårdsanstalt som avbrottet varat. Utan hinder härav skall frigivningen
i ett sådant fall alltid ske senast då två tredjedelar av strafftiden har
avtjänats.

3. Prövotid som har fastställts enligt 26 kap. 10 § i dess äldre lydelse
gäller fortfarande.

4. Bestämmelserna i 26 kap. 11 § och 28 kap. 5 § andra stycket i deras
nya lydelse tillämpas även i fråga om den som står under övervakning vid
ikraftträdandet.

5. Bestämmelsen i 26 kap. 23 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande i
fråga om fall då villkorligt medgiven frihet före ikraftträdandet har förklarats
förverkad utan att fängelse på viss tid samtidigt ådömts.

6. Bestämmelserna i 37 kap. 1 —3 §§ i deras nya lydelse tillämpas först
vid förordnande och val av ledamöter och ersättare i övervakningsnämnder
för tid efter utgången av år 1983, då tjänstgöringsperioden för de
enligt äldre bestämmelser utsedda ledamöterna och ersättarna i nämnderna
skall upphöra. Tjänstgöringsperioden för de ledamöter och ersättare som
sålunda utses upphör vid utgången av år 1985.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 15 och 16 §§ lagen (1964:163) om införande av
brottsbalken1 skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1983.

1 Senaste lydelse av 16 § 1965:621.

JuU 1982/83:26

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §'

För den som har börjat undergå
fängelse på viss tid skall kriminalvårdsstyrelsen
så snart det kan ske
fastställa dagen för strafftidens slut.
Överstiger strafftiden två månader,
skall styrelsen även ange den eller
de dagar, som är av betydelse för
tillämpning av brottsbalkens bestämmelser
om villkorlig frigivning
samt den strafftid som då återstår.

För den som har börjat undergå
fängelse på viss tid skall kriminalvårdsstyrelsen
så snart det kan ske
fastställa dagen för strafftidens slut.
Överstiger strafftiden två månader,
skall styrelsen därvid även fastställa
tidpunkten för villkorlig frigivning
och för prövotidens utgång eller,
om det är fråga om ett sådant
fall som avses i 26 kap. 9 § första
stycket första meningen brottsbalken,
ange den eller de dagar, som är
av betydelse för tillämpningen av
bestämmelserna om sådan frigivning
samt den strafftid som då återstår.

Kriminalvårdsstyrelsen får överlåta åt tjänstemän inom kriminalvården
att meddela beslut enligt första stycket.

När omständigheterna ger anledning till det, får kriminalvårdsstyrelsen
eller, enligt styrelsens bestämmande, tjänstemän inom kriminalvården
ändra ett beslut enligt första stycket.

Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra vad en tjänsteman inom kriminalvården
har beslutat med stöd av andra eller tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983 men får tillämpas även dessförinnan
i den mån det behövs för tillämpningen av 26 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken
i den lydelse paragraferna erhåller genom lagen (1983:000) om ändring

i brottsbalken.

1 Senaste lydelse 1982:364.

JuU 1982/83:26

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs att 33 och 54 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård
i anstalt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
33 §'

Till förberedande av frigivning
kan intagen beviljas permission under
viss längre tid (frigivningspermission).

Till förberedande av frigivning
kan en intagen som avses i 26 kap.
7 § brottsbalken beviljas permission
under viss längre tid (frigivningspermission).
Sådan permissionfår
inte beviljas för tid före den
dag då två tredjedelar av straffet
har avtjänats.

Den som undergår fängelse på
sådan tid att villkorlig frigivning
icke kan komma i fråga får beviljas
frigivningspermission endast om
synnerliga skäl föreligger. Annan
som undergår fängelse får ej beviljas
frigivningspermission före den
dag då villkorlig frigivning tidigast
kan ske.

För frigivningspermission får ställas de villkor som kan anses erforderliga
beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat.

54 §2

I frågor som avses i 33 och 34 §§
beslutar den övervakningsnämnd
till vars verksamhetsområde anstalten
hör. Kriminalvårdsnämnden
beslutar dock i dessa frågor beträffande
intagen som omfattas av
förordnande enligt 16 § lagen
(1964:163) om införande av brottsbalken.

Frågor som avses i 33 § prövas
av kriminalvårds nämnden. Detsamma
gäller frågor som avses i
34 §, om den intagne har dömts till
fängelse i lägst två år. Övriga frågor
enligt 34 § prövas av den övervakningsnämnd
till vars verksamhetsområde
anstalten hör.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

1 Senaste lydelse 1981:213.

2 Senaste lydelse 1981:213.

JuU 1982/83:26

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

4 §'

Registret skall innehålla anteckning
om verkställighetens böljan
beträffande den som dömts till
fängelse och frigivning från sådant
straff, med angivande vid villkorlig
frigivning av prövotiden och den
återstående strafftiden.

Föreslagen lydelse

Registret skall innehålla anteckning
om

1. verkställighetens början beträffande
den som dömts till fängelse
och frigivning från sådant straff,
med angivande' vid villkorlig frigivning
av prövotiden och den återstående
strafftiden; samt

2. förordnande om anstånd med
övervakning eller om att vidare
verkställighet ej får äga rum beträffande
den som har dömts till
skyddstillsyn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m. m.1

dels att i 11 och 18 §§ ordet ”övervakningsnämnden” skall bytas ut mot
’ ’ sky ddskonsulenten ’ ’,
dels att 15 och 22 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §2

Övervakning av den, som här i riket dömts till skyddstillsyn, må överflyttas
till Danmark, Finland, Island eller Norge.

Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser med avseende å
skyddstillsynen, skall beslutet äga giltighet här i riket.

I Senaste lydelse 1981:215.

'Senaste lydelse

II § 1964:548
18 § 1964:548.

2Senaste lydelse 1964:548.

Jul) 1982/83:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ändå att övervakningen överflyttats,
må åtgärd i fråga om skyddstillsynen
beslutas här i riket, såframt
den dömde här övertygas om
annat brott eller behörig myndighet
i Danmark, Finland, Island eller
Norge till svensk myndighet hänskjuter
ärende om sådan åtgärd. Sålunda
hänskjutet ärende upptages
av den övervakningsnämnd som
vid tiden för överflyttningen handhade
övervakningen.

Ändå att övervakningen överflyttats,
må åtgärd i fråga om skyddstillsynen
beslutas här i riket, såframt
den dömde här övertygas om
annat brott eller behörig myndighet
i Danmark, Finland, Island eller
Norge till svensk myndighet hänskjuter
ärende om sådan åtgärd. Sålunda
hänskjutet ärende upptages
av den övervakningsnämnd inom
vars verksamhetsområde övervakningen
hedrevs vid tiden för överflyttningen.

22 §3

Övervakning av den, som här i riket villkorligt frigivits efter avtjänande
av fängelse, må överflyttas till Danmark, Finland, Island eller Norge.

Beslutas i den andra staten ändrade bestämmelser med avseende å den
villkorliga frigivningen, skall beslutet äga giltighet här i riket.

Ändå att övervakningen överflyttats,
må åtgärd i fråga om den villkorliga
frigivningen beslutas här i
riket, såframt den frigivne här övertygas
om annat brott eller behörig
myndighet i Danmark, Finland, Island
eller Norge till svensk myndighet
hänskjuter ärende om sådan åtgärd.
Sålunda hänskjutet ärende
upptages av den övervakningsnämnd
som vid tiden för överflyttningen
handhade övervakningen.

Ändå att övervakningen överflyttats,
må åtgärd i fråga om den villkorliga
frigivningen beslutas här i
riket, såframt den frigivne här övertygas
om annat brott eller behörig
myndighet i Danmark, Finland, Island
eller Norge till svensk myndighet
hänskjuter ärende om sådan åtgärd.
Sålunda hänskjutet ärende
upptages av den övervakningsnämnd
inom vars verksamhetsområde
övervakningen hedrevs vid tiden
för överflyttningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

3Senaste lydelse 1964:548.

JuU 1982/83:26

7 Förslag till
Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att i passlagen (1978:302) skall införas en ny
paragraf, 34 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

34 §

Vad som i denna lag föreskrivs
om överläkare gäller även annan
läkare som avses i 2 § andra
stycket lagen (1966:293) om beredande
av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete
rörande kriminalvård i frihet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:801) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet
dels att i 10 och 23 §§ ordet ”övervakningsnämnd” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”skyddskonsulent” i motsvarande form,
dels att 13, 14, 24 och 26 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Med avseende på övervaknings- I fråga om kriminalvården under
nämndens handhavande av krimi- prövotiden tillämpas i övrigt 26

nalvården och den dömdes åliggan- kap. 12—18 §§ brottsbalken.

den under prövotiden tillämpas i
övrigt 26 kap. 12—18 §§ brottsbalken.

Föreskrift enligt 26 kap. 15 § brottsbalken får dock ej innebära skärpning
i förhållande till vad som bestämts i den främmande staten.

14 §

Om den främmande staten begär
upplysning om hur den dömde har
förhållit sig under prövotiden, skall
kriminalvårdsstyrelsen lämna upplysning
härom på grundval av upp -

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gifter som styrelsen infordrar från gifter som styrelsen infordrar från
övervakningsnämnden. skyddskonsulenten.

Begår den dömde nytt brott och döms han-under prövotiden av svensk
domstol för brottet till påföljd som avses i 2 § första stycket lagen
(1963:197) om allmänt kriminalregister, skall kriminalvårdsstyrelsen sörja
för att den främmande staten underrättas om domen.

Har den dömde i annat fall än avses i andra stycket allvarligt åsidosatt
sina åligganden och finnér övervakningsnämnden på grund härav påkallat
att åtgärd i fråga om den ådömda påföljden beslutas av myndighet i den
främmande staten, skall nämnden göra anmälan härom till kriminalvårdsstyrelsen.
Styrelsen skall sörja för att den främmande staten underrättas
om sådan anmälan.

24 §

Beslutas i den främmande staten ändrade föreskrifter om vad den dömde
har att iaktta under prövotiden eller tiden för vård utom anstalt, har
beslutet giltighet här i den mån motsvarande beslut skulle ha kunnat
meddelas enligt svensk lag och beslutet ej innebär skärpning för den
dömde i förhållande till vad som har bestämts här i landet.

Sedan kriminalvården överflyttats,
får åtgärd i fråga om den
ådömda påföljden beslutas här i
landet endast om den dömde här
övertygas om annat brott eller behörig
myndighet i den främmande
staten hit hänskjuter ärende om sådan
åtgärd. Hänskjutet ärende upptas
av den övervakningsnämnd som
handade övervakningen vid tiden
för överflyttningen.

Upphör den dömde att ha hemvist
i den främmande staten, kan
kriminalvårdsstyrelsen förordna att
verkställighet i den staten ej längre
skall äga rum. Görs ej i anslutning
därtill framställning om verkställighet
av domen i annan främmande
stat, skall styrelsen förordna att
verkställigheten skall återupptas
här i landet av den övervakningsnämnd
som sist handhade övervakningen.

Sedan kriminalvården överflyttats,
får åtgärd i fråga om den ådömda
påföljden beslutas här i landet endast
om den dömde här övertygas
om annat brott eller behörig myndighet
i den främmande staten hit
hänskjuter ärende om sådan åtgärd.
Hänskjutet ärende upptas av den
övervakningsnämnd inom vars
verksamhetsområde kriminalvården
bedrevs vid tiden för överflyttningen.

26 §

Talan mot kriminalvårdsstyrelsens beslut i fråga som avses i 10 §, 21 §
första stycket, 24 § tredje stycket eller 25 § andra stycket föres hos regeringen
genom besvär. Mot annat beslut av kriminalvårdsstyrelsen enligt
denna lag får talan ej föras.

Om den dömde, i fall då begrän- Om den dömde, i fall då begränsad
verkställighet har anordnats här säd verkställighet har anordnats här

JuU 1982/83:26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i landet, ej är nöjd med övervakningshämnds
beslut om prövotid,
övervakning, förordnande av övervakare,
föreskrift, varning eller anmälan
enligt 14 § tredje stycket,
kan han hos kriminalvårdsnämnden
påkalla prövning av beslutet. Övervakningsnämnds
beslut som nu
avses länder dock omedelbart till
efterrättelse, såvida ej annorlunda
förordnas.

Mot kriminalvårdsnämndens beslut

i landet, ej är nöjd med övervakningsnämnds
beslut om prövotid,
övervakning, föreskrift, varning eller
anmälan enligt 14 § tredje
stycket, kan han hos kriminalvårdsnämnden
påkalla prövning av beslutet.
Övervakningsnämnds beslut
som nu avses länder dock omedelbart
till efterrättelse, såvida ej annorlunda
förordnas.

enligt denna lag får talan ej föras.

/ fråga om beslut som avses i 26
kap. 12 § andra meningen eller 13 §
andra meningen brottsbalken tilllcimpas
37 kap. 7 § samma balk.
Övervakningsnämnds beslut i sådan
fråga får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

9 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 21 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

7 kap.

21 §

Nuvarande lydelse

Sekretess gäller inom kriminalvården
för uppgift om den som har
dömts att undergå kriminalvård,
om det kan antas att han eller någon
honom närstående lider men eller
att fara uppkommer för att någon
utsätts för våld eller annat allvarligt
men om uppgiften röjs. Sekretessen
gäller dock inte beslut av kriminalvårdsstyrelsen
eller någon av kriminalvårdens
nämnder och inte heller
beslut i annat fall enligt lagstiftningen
om kriminalvård i anstalt.

ärende enligt brottsbalken eller lagstiftningen
om kriminalvård i anstalt.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

1 Lagen omtryckt 1982: 1106.

JuU 1982/83:26

Motionerna

1 motion 1982/83:547 av Ove Karlsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära en översyn av skyddskonsulentverksamheten
i syfte att åstadkomma en klar ansvarsfördelning mellan kriminalvården
och övriga myndigheter.

I motion 1982/83: 2158 av Bertil Lidgård m.fl. (m) hemställs, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att obligatorisk
frigivning efter halva strafftiden är oacceptabel av principiella skäl
(yrkande 9).

I motion 1982/83:2212 av Lars Ernestam (fp) och Helge Hagberg (s)
hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om behov av ökade resurser till frivårdsorganisationen i Örebro län.

I motion 1982/83:2213 av Stig Gustafsson (s) och Hans Göran Franck (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att genom
ändring i instruktionen (1964:628) för övervakningsnämnderna övervakningsnämnd
med allmänt häkte inom sitt verksamhetsområde åläggs att
besöka häktet i syfte att skaffa sig kännedom om förhållandena i häktet
samt i övrigt verka i enlighet med vad som gäller för kriminalvårdsanstalt.

I motion 1982/83: 2214 av Bertil Lidgård m. fl. (m) hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1982/83:85 i vad avser förslaget om
införande av obligatorisk generell frigivning,

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen (1974: 203) om
kriminalvård i anstalt i vad avser 33 §.

I motion 1982/83: 2215 av Karin Söder m. fl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om fortsatt reformarbete i syfte att utforma straffskalor så att
bättre överensstämmelse nås mellan utdömt straff och avtjänat straff,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om uppföljning av reformens effekter i vad avser domstolarnas
straffmätning och kriminalvårdens behandlingsresultat,

3. att avslå regeringens proposition i de delar som avser minskning av
antalet övervakningsnämnder och förändrade arbetsuppgifter.

I motion 1982/83: 2216 av Lars Wemer m.fl. (vpk) föreslås

I. att riksdagen beslutar anta följande förslag till ändringar i regeringens

JuU 1982/83: 26

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Regeringens förslag Motionärernas förslag

26 kap.

För den som villkorligt friges gäller
en prövotid av ett år. / beslut om
villkorlig frigivning som meddelas
av kriminalvårdsnämnden kan dock
fastställas en längre prövotid,
högst tre år.

I anslutning till att villkorlig frigivning
äger rum eller senare kan
förordnas att den frigivne skall stå
under övervakning, om det bedöms
som påkallat. Sådant förordnande
meddelas av skyddskonsulent i kriminal
vårdsverket. Övervakningen
skall utan något särskilt förordnande
upphöra sedan ett år av prövotiden
har förflutit, om inte annat
följer av 18 §.

Iakttar den frigivne inte vad som
åligger honom enligt denna balk eller
enligt föreskrift eller anvisning
som meddelats med stöd därav, får
övervakningsnämnden, utom att
meddela föreskrift enligt 15 § eller
fatta beslut i fråga som avses i 37
kap. 7 § första stycket,

/. besluta att varning skall meddelas
den frigivne, eller

2. besluta om övervakning av
den frigivne under viss tid efter det
att ett år av prövotiden har förflutit,
dock längst till prövotidens utgång.

För den som villkorligt friges gäller
en prövotid av ett till tre år.

1 anslutning till att villkorlig frigivning
äger rum eller senare kan
förordnas att den frigivne skall stå
under övervakning, om det bedöms
som påkallat. Sådant förordnande
meddelas av skyddskonsulent i kriminal
vårdsverket. Övervakningen
skall utan något särskilt förordnande
upphöra sedan två år av prövotiden
har förflutit om inte annat
följer av 18 §.

Beslut om övervakning skall omprövas
sedan ett år förflutit av prövotiden.

JuU 1982/83:26

Regeringens förslag Motionärernas förslag

28 kap.

3 §

Om det av högst tre månader.

Om förhållandena påkallar det,
får rätten förordna att domen på
fängelse skall gå i verkställighet
utan hinder av att den inte har vunnit
laga kraft.

Skyddstillsyn skall vara

Övervakningen skall upphöra
utan något särskilt förordnande när
ett år av prövotiden har förflutit,
om inte annat följer av 7 eller 9 §.

Har verkställigheten avbrutits

/. besluta att varning skall meddelas
den dömde, eller

2. besluta om övervakning av
den dömde under viss tid efter det
att ett år av prövotiden har förflutit,
dock längst till prövotidens utgång.

Åtgärd som avses
utgång.

får äga rum.

Övervakningen skall upphöra
utan något särskilt förordnande när
två år av prövotiden har förflutit,
om inte annat följer av 7 eller 9 §.
Övervakningen skall omprövas av
skyddskonsulent i kriminalvårdsverket
sedan ett år förflutit av prövotiden.

efter prövotidens

5 §

i andra stycket.

2. att riksdagen uttalar sig för en översyn av straffskalorna i brottsbalken
i enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Inledning

Brottsbalken (BrB) trädde i kraft år 1965. Påföljdssystemet i BrB består
orubbat i väsentliga avseenden. Efter BrB:s ikraftträdande har emellertid

JuU 1982/83:26

flera betydelsefulla reformer genomförts på det kriminalpolitiska området.
Reglerna om villkorlig frigivning ändrades år 1965 (prop. 1965:159, 1LU
37, rskr 378). År 1973 infördes regler om rätt till avräkning av häktningstid
vid verkställigheten av frihetsstraff (prop. 1972: 146, JuU 1973: 3, rskr 23).
En genomgripande förändring av kriminalvårdens organisation och verksamhet
skedde genom 1973 års kriminalvårdsreform, som grundade sig på
principbeslut av riksdagen (prop. 1973:1 bil. 4, JuU 15, rskr 152). De
tidsobestämda påföljderna ungdomsfängelse och internering avskaffades
med verkan fr. o. m. år 1980 (prop. 1978/79:212, JuU 38, rskr 408) resp. år
1981 (prop. 1980/81:76, JuU 25, rskr 211). År 1981 sänktes minimitiden för
fängelse från en månad till fjorton dagar (prop. 1980/81:44, JuU 32, rskr
252).

Sedan år 1979 arbetar två kommittéer, fängelsestraffkommittén (Ju
1979:04) och frivårdskommittén (Ju 1979:05), med reformfrågor rörande
fängelse och kriminalvård i anstalt resp. kriminalvård i frihet m. m. De
båda kommittéerna lade fram delbetänkanden år 1981, fängelsestraffkommittén
betänkandet (SOU 1981:92) Villkorlig frigivning samt nämnder och
lekmannamedverkan inom kriminalvården och frivårdskommittén betänkandet
(SOU 1981:90) Fri vårdspåföljder. Betänkandena har remissbehandlats.

Propositionen grundas i huvudsak på betänkandena och remissbehandlingen
av dem.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag som berör institutet villkorlig frigivning,
olika frågor om kriminalvård i frihet och vissa organisatoriska frågor
rörande kriminalvården.

Enligt förslaget skall villkorlig frigivning av den som har en strafftid som
understiger två år i princip alltid ske när halva tiden har avtjänats. Såsom
f. n. måste dock minst två månader alltid ha avtjänats. Nuvarande ordning
i fråga om villkorlig frigivning från längre straff lämnas i allt väsentligt
oförändrad. En strängare bedömning skall sålunda fortfarande göras beträffande
intagna som har begått allvarliga brott, t. ex. grova narkotikabrott,
som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, om
påtaglig risk för återfall i brottslighet av samma slag bedöms föreligga.

Förslaget innehåller också ändringar vad gäller villkorlig dom och
skyddstillsyn. Förutsättningarna för att meddela villkorlig dom ändras
bl. a. på det sättet att det nuvarande kravet på en dokumenterat god
prognos hos lagöverträdaren mildras. Det högsta antalet dagsböter som
kan ådömas jämte villkorlig dom höjs från 120 till 180. Avsikten med dessa
ändringar är i första hand att göra det möjligt att i större utsträckning
använda villkorlig dom som påföljd för förstagångsbrottslingar och andra
tillfällighetsbrottslingar.

Beträffande skyddstillsyn föreslås olika åtgärder för att effektivisera

Jul) 1982/83:26

denna påföljd i syfte att den skall kunna få ett vidgat användningsområde i
förhållande till fängelsestraffet. Verkställigheten av påföljden koncentreras
till det första året av prövotiden. Vidare stramas innehållet i påföljden
upp på olika sätt.

Förutsättningarna för att döma till skyddstillsyn jämkas. Sålunda skall
det fordras att det kan antas att påföljden kan bidra till att den dömde
avhåller sig från fortsatt brottslighet.

Möjligheten att i vissa fall kombinera en dom på skyddstillsyn med böter
eller fängelse behålls; det högsta antalet dagsböter som härvid kan ådömas
höjs från 120 till 180. En dom på skyddstillsyn föreslås gå i verkställighet
omedelbart, om inte domstolen förordnar om motsatsen. Om skyddstillsyn
kombineras med fängelse skall rätten kunna förordna att Fängelsestraffet
verkställs omedelbart.

Övervakningstiden för normalfallen förkortas från två till ett år. Ansvaret
för tillsynen av den dömde flyttas från övervakningsnämnden till
skyddskonsulenten. Möjligheter öppnas för kompletterande former av tillsyn;
bl. a. skall biträdande övervakare kunna förordnas i fall då speciella
insatser behöver göras. Övervakare skall i regel förordnas redan av domstolen.
Skyddskonsulenten får rätt att vid misskötsamhet från en klients
sida låta hämta klienten genom polisens försorg. Möjligheten för övervakningsnämnden
att förordna om tillfälligt omhändertagande utvidgas till att
avse fall då fråga har uppkommit om att vidta åtgärder som innefattar vård
eller behandling liksom till situationer då den dömde har undandragit sig
övervakningen.

Reglerna om kriminalvård i frihet efter villkorlig frigivning ges i huvudsak
samma utformning som beträffande skyddstillsyn. Prövotiden föreslås
vara ett år eller, om straffet är fängelse i två år eller mer, lägst ett och högst
tre år. Förordnande om övervakning skall meddelas bara om det bedöms
som påkallat i det enskilda fallet och övervakningen skall i så fall normalt
äga rum under ett år. Särskild föreskrift skall kunna meddelas om kontaktoch
underrättelseskyldighet för den frigivne, om han står under övervakning.
Vid misskötsamhet utan samband med ny brottslighet skall den
villkorligt medgivna friheten inte kunna förklaras förverkad för längre tid
än en månad åt gången.

I organisatoriskt hänseende föreslås att frivården skall bedrivas under
ledning av skyddskonsulenterna. Kriminalvårdsstyrelsen föreslås bli central
förvaltningsmyndighet för övervakningsnämnderna och kriminalvårdsnämnden.
Prövningen av frågor om villkorlig frigivning samt vissa rutinmässiga
uppgifter överförs från övervakningsnämnderna till skyddskonsulentorganisationen.
Som en följd av detta föreslås antalet nämnder minska
med ungefär hälften. Lekmännen i nämnderna skall i fortsättningen väljas
av landsting eller kommunfullmäktige. Kriminalvårdsnämnden bibehålls
med uppgift att besluta om villkorlig frigivning m. m. beträffande dem som
har dömts till fängelse i två år eller mer samt att vara överprövningsinstans

JuU 1982/83:26

i förhållande till övervakningsnämnderna i ärenden som rör villkorligt
frigivna.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1983. De nya reglerna om
utseende av ledamöter i övervakningsnämnderna skall liksom den ändrade
nämndorganisationen i övrigt dock börja tillämpas först med verkan
fr. o. m. år 1984.

Villkorlig frigivning
Historik

Villkorlig frigivning infördes i svensk rätt år 1906 (prop. 1906:49, LU 33,
rskr 71). Från början begränsades tillämpningen till sådana fall där två
tredjedelar av verkställighetstiden och minst två år hade avtjänats. Den
aktuella bestämmelsen Var fakultativ. En mängd faktorer, bl. a. sannolikheten
av att den dömde på fri fot skulle förhålla sig väl samt dennes tidigare
vandel och uppförande under fängelsetiden, inverkade på frågan om villkorlig
frigivning.

År 1918 utsträcktes möjligheten till villkorlig frigivning avsevärt genom
att den minsta strafftid som måste ha avtjänats sänktes till ett år (prop.
1918:375, LU 74, rskr 390).

År 1943 antogs en ny lag om villkorlig frigivning (prop. 1943:252, 1LU
49, rskr 352). I lagen skildes mellan obligatorisk och fakultativ villkorlig
frigivning. Obligatorisk frigivning skulle för den som undergick tidsbestämt
frihetsstraff på minst sex månader ske efter fem sjättedelar av
strafftiden. Kvotdelen för fakultativ villkorlig frigivning skulle fortfarande
vara två tredjedelar. Den minsta strafftid som den dömde skulle ha avtjänat
sänktes dock från ett år till åtta månader. Förutsättningen för fakultativ
frigivning var att den skulle kunna antas främja den dömdes anpassning i
samhället. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning skulle särskilt
beaktas den dömdes uppförande under anstaltstiden och sinnesinriktning
vid den tid då frigivning ifrågasattes, hans beredvillighet att ersätta genom
brottet uppkommen skada samt de förhållanden i vilka han skulle komma
att försättas efter frigivningen.

År 1961 sänktes den minsta tid som den dömde skulle ha avtjänat för att
få fakultativ villkorlig frigivning till fyra månader (prop. 1961:125, 1LU 32,
rskr 230).

Reglerna om villkorlig frigivning i 1943 års lag överfördes i allt väsentligt
till BrB.

Kort efter BrB:s ikraftträdande år 1965 ändrades reglerna om villkorlig
frigivning (prop. 1965: 159, 1LU 37, rskr 378). Obligatorisk villkorlig frigivning
avskaffades. Den fakultativa villkorliga frigivningen ändrades på
det sättet att möjlighet öppnades till villkorlig frigivning efter halva tiden.
Som förutsättning för halvtidsfrigivning uppställdes att särskilda skäl skulle
föreligga. Den tidigare gällande förutsättningen för villkorlig frigivning

JuU 1982/83:26

att den skulle kunna antas främja den dömdes anpassning i samhället
slopades.

År 1974 gjordes en ändring i fråga om de omständigheter som skall
särskilt beaktas vid prövningen av fråga om villkorlig frigivning (prop.
1974:20, JuU 2, rskr 99). Sådana omständigheter blev efter ändringen
verkningarna av fortsatt frihetsförlust för den dömde och förutsättningarna
för hans anpassning i samhället med hänsyn till de förhållanden i vilka han
skulle komma att försättas efter frigivningen. Ändringen innebar alltså
bl. a. att den dömdes uppförande under anstaltstiden inte längre nämns
bland de omständigheter som skall beaktas särskilt vid prövningen.

I samband med att påföljden ungdomsfängelse avskaffades med verkan
fr. o. m. år 1980 genomfördes också vissa ändringar av institutet villkorlig
frigivning. Bl. a. sänktes den tid som den dömde minst skulle ha avtjänat
för att få villkorlig frigivning från fyra till tre månader.

Vidare gjordes i samband med att interneringspåföljden avskaffades år
1981 viss ändring när det gäller förutsättningarna för att bevilja villkorlig
frigivning. Ändringen innebär att vid prövning av fråga om villkorlig frigivning
av den som avtjänar fängelsestraff för särskilt allvarlig brottslighet,
som har riktat sig mot eller medfört fara för tiv eller hälsa, större vikt än
annars skall tillmätas frågan om det finns påtaglig risk för att den dömde
efter frigivningen fortsätter brottslig verksamhet av samma slag.

Slutligen kan nämnas att den minsta tid som den dömde måste ha
avtjänat för att få villkorlig frigivning sänktes från tre till två månader den 1
juli 1982 (prop. 1981/82:153, JuU 51, rskr 297). Ändringen byggde på ett
förslag från fangelsestraffkommittén.

Gällande ordning

Bestämmelserna om villkorlig frigivning i 26 kap. 6 § BrB innebär följande.
Den som undergår fängelse på viss tid får villkorligt friges sedan två
tredjedelar av tiden eller, om det finns särskilda skäl, halva tiden har
avtjänats. Frigivning får dock inte ske förrän verkställigheten har pågått
minst två månader. Villkorlig frigivning får inte ske från fängelse som
enligt 28 kap. 3 § BrB har ådömts jämte skyddstillsyn eller från ett förvandlingsstraff
för böter.

I 26 kap. 7 § BrB föreskrivs att vid prövning av fråga om villkorlig
frigivning särskilt skall beaktas verkningarna av fortsatt frihetsberövande
för den dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhället med
hänsyn till de förhållanden i vilka han skulle komma att försättas efter
frigivningen. I paragrafen föreskrivs vidare att, om den dömde avtjänar
fängelsestraff för särskilt allvarlig brottslighet som har riktat sig mot eller
medfört fara för liv eller hälsa, frågan om det finns påtaglig risk för att han
efter frigivningen fortsätter brottslighet av samma slag skall ges större vikt
vid prövningen än annars.

Fråga om villkorlig frigivning prövas av övervakningsnämnd om strafftiden
inte överstiger ett år och i annat fall av kriminalvårdsnämnden (26 kap.

JuU 1982/83:26

9 § BrB samt 16 § lagen [1964: 163] om införande av brottsbalken och
kungörelsen [1965:625] om inskränkning i övervakningsnämnds befogenhet
att pröva fråga om villkorlig frigivning).

I praktiken lämnar det övervägande antalet intagna anstalten senast när
två tredjedelar av tiden har avtjänats; detta sker antingen till följd av
villkorlig frigivning eller på grund av s. k. frigivningspermission.

Beträffande dem som har dömts till långa strafftider, med vilket vanligen
avses två år och sex månader eller mera, tillämpas en fast praxis hos
kriminalvårdsnämnden. Den innebär att villkorlig frigivning i regel sker
sedan halva tiden har avtjänats. För unga — i princip intagna som var
under 23 år då brottet begicks - och äldre intagna medges i allmänhet
halvtidsfrigivning redan vid strafftider på ett år och sex månader. I fråga
om dem som har kortare straff än som har angetts nu - dvs. i princip de
som avtjänar fängelse under kortare tid än två år och sex månader resp. ett
år och sex månader - sker frigivning i regel först sedan två tredjedelar av
tiden har avtjänats. Ep viss s. k. avtrappningsregel tillämpas av kriminalvårdsnämnden
för dem som har strafftider närmast under de angivna
gränserna.

Särskild reglering gäller beträffande intagen som avtjänar fängelsestraff
för sådan allvarlig brottslighet som avses i 26 kap. 7 § BrB. Enligt vad som
föreskrivs där skall frågan om det finns påtaglig risk för att han efter
frigivningen fortsätter brottslighet av samma slag ges större vikt vid prövningen
av fråga om villkorlig frigivning än annars; frigivning beviljas i regel
inte innan två tredjedelar av tiden har avtjänats.

Förslag

Förslaget i propositionen innebär att systemet med villkorlig frigivning
efter viss del av den utmätta strafftiden behålls. Den villkorliga frigivningen
blir genom förslaget i huvudsak obligatorisk. Villkorlig frigivning skall
som huvudregel ske sedan halva tiden har avtjänats. Om den dömde begär
det, kan frigivningen emellertid uppskjutas till en senare tidpunkt.

Den nuvarand.e regleringen av villkorlig frigivning för sådana som har
gjort sig skyldiga till vissa grova brott bibehålls i allt väsentligt. Om någon
har dömts till fängelse i lägst två år för särskilt allvarlig brottslighet som
har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa och påtaglig risk
bedöms föreligga för att han efter frigivningen fortsätter brottslighet av
samma slag, får han sålunda enligt förslaget inte villkorligt friges förrän två
tredjedelar av den i domen bestämda strafftiden har avtjänats. Vid prövning
av fråga om villkorlig frigivning efter denna tidpunkt skall förutom
återfallsrisken beaktas verkningarna av fortsatt frihetsförlust för den
dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhället med hänsyn
till de förhållanden i vilka han skulle komma att försättas efter frigivningen.

För dem som fått senareläggning av frigivningen i enlighet med de

3 Riksdagen 1982183. 7 sami. Nr 26

JuU 1982/83:26

särskilda reglerna för vissa grövre brott behålls möjligheten att bevilja
permission under längre tid till förberedande av frigivning (frigivningspermission);
sådan permission får inte beviljas för tid före den dag då två
tredjedelar av straffet har avtjänats. I fråga om övriga kategorier av intagna
föreslås att institutet frigivningspermission slopas.

Enligt förslaget skall fortfarande gälla att villkorlig frigivning inte får ske
förrän verkställigheten har pågått minst två månader och att frigivning inte
heller får ske från fängelsestraff som enligt 28 kap. 3 § BrB har ådömts
jämte skyddstillsyn eller från ett förvandlingsstraff för böter.

Förslaget innebär att beträffande den som har dömts till fängelse i lägst
två år kriminalvårdsnämnden prövar frågan om villkorlig frigivning från
straffet eller, om annat straff samtidigt verkställs, från den sammanlagda
strafftiden. I andra fall fastställs tidpunkten för villkorlig frigivning av
kriminalvårdsstyrelsen eller tjänsteman som styrelsen bestämmer. Övervakningsnämndernas
uppgifter i dessa hänseenden faller alltså bort.

I motion 2158 anförs att kraven på förutsägbarhet och på proportionalitet
mellan brott och straff gör att generell villkorlig frigivning inte bör
förekomma. Motionärerna begär att det anförda skall ges regeringen till
känna.

I motion 2214 sägs att obligatorisk villkorlig frigivning bör avvisas på
principiella grunder; huvudprincipen måste enligt motionärerna vara att
utdömt straff skall avtjänas. Motionärerna anser också att utrymmet för att
med nuvarande straffskalor ytterligare minska användandet av frihetsstraff
måste anses vara begränsat. Enligt motionärerna är det otillfredsställande
att regeringen valt att bryta ut frågan om villkorlig frigivning ur dess
kriminalpolitiska sammanhang. Motionärerna betonar att kriminalpolitiska
- och inte ekonomiska - överväganden skall bestämma brottspåföljderna.
Motionärerna vänder sig också mot en generellt tillämpad fakultativ frigivning.
Regeringsförslaget om obligatorisk villkorlig frigivning bör enligt
motionärerna avslås.

I motion 2215 begärs att det fortsatta kriminalpolitiska reformarbetet
skall inriktas på en snabb översyn av straffskalorna så att bättre överensstämmelse
nås mellan utmätt straff och det som i realiteten avtjänas.
Motionärerna menar att samhällets rättsuppfattning som kommer till uttryck
i domstolarnas straffmätning inte kan få styras av faktorer som
tillgång till anstaltsplatser och uppsatta sparmål. I motionen begärs en
uppföljning av reformen i vad avser domstolarnas straffmätning och kriminalvårdens
behandlingsresultat.

I motion 2216 förespråkas en översyn av straffskaloma i BrB för att
förebygga att domstolarna anpassar sin straffmätning till systemet med
villkorlig frigivning.

Överväganden

Utskottet behandlade institutet villkorlig frigivning senast under våren
1982. I sitt av riksdagen godkända betänkande (JuU 1981/82:51 s. 6)

JuU 1982/83:26

uttalade utskottet att det då aktuella förslaget, som gällde en sänkning av
den tid som minst skall ha avtjänats i kriminalvårdsanstalt innan villkorlig
frigivning får ske från tre till två månader, stod i god överensstämmelse
med den allmänt erkända inriktningen för kriminalpolitiken som innebär
att man av hänsyn till frihetsstraffens skadeverkningar för de dömda i stor
utsträckning bör sträva efter att inte bara minska antalet frihetsberövanden
utan också avkorta längden av de frihetsberövanden som ändå måste
göras.

Det nyss sagda äger alltjämt giltighet och leder enligt utskottets mening
till att man nu - utan att avvakta den översyn av straffskalorna och det
kriminalpolitiska reformarbete i övrigt som pågår f. n. - bör överväga att
inom ramen för systemet med villkorlig frigivning gå längre på den inslagna
vägen. Härvidlag bör uppmärksammas att fängelsestraffet i första hand är
motiverat av allmänpreventiva skäl och att därför frågan om rättslig likabehandling,
förutsägbarhet och rättssäkerhet träder i förgrunden. Och från
dessa synpunkter har institutet villkorlig frigivning i dess nuvarande utformning
vissa svagheter.

Vad nu sagts talar enligt utskottets mening starkt för att den villkorliga
frigivningen bör tillämpas i princip obligatoriskt samtidigt som tiden för
anstaltsvistelsen bör göras kortare än f. n. Häremot kan visserligen, som
sker i motionerna, resas invändningar om att de egentliga rättsverkningarna
av en straffdom kommer att skilja sig från vad domen enligt sin
lydelse går ut på, vilket i sin tur kan få återverkningar på längden av de
fängelsestraff som döms ut. Utskottet kan för sin del dock inte finna att
regeringsförslaget i dessa hänseenden innebär någon mer genomgripande
förändring i förhållande till nuvarande ordning; reglerna om villkorlig
frigivning tillämpas redan f. n. på ett sätt som ligger en obligatorisk reglering
mycket nära, och det är ingen principiell nyhet att den faktiska
verkställighetstiden skiljer sig från vad som föreskrivits i domen.

Det anförda innebär att utskottet, som fäster särskilt avseende vid den
ökade rättsliga likabehandling och förutsägbarhet som reformen medför,
godtar de här behandlade regeringsförslagen rörande villkorlig frigivning.
Vad gäller frågan om förslagets effekter på domstolarnas straffmätning vill
utskottet peka på att samma fråga diskuterades i samband med den år 1982
beslutade ändringen rörande den villkorliga frigivningen och att utskottet
därvid inte ansåg att det fanns anledning att befara att lagändringen skulle
påverka domstolarnas straffmätningspraxis (JuU 1981/82:51). Utskottet
har samma uppfattning beträffande det nu aktuella förslaget. I detta sammanhang
vill utskottet i anslutning till yrkandet i motion 2215 om att
effekterna av reformen bör följas upp uttala att man i det fortsatta kriminalpolitiska
reformarbetet givetvis måste beakta verkningarna av reformen.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i detta hänseende är inte påkallad.
Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall till
här behandlade yrkanden i motionerna 2158, 2214, 2215 och 2216.

JuU 1982/83:26

När det gäller frågan om villkorlig frigivning för sådana som har gjort sig
skyldiga till vissa grövre brott som har riktat sig mot eller medfört fara för
liv eller hälsa är - såsom angetts i det föregående - avsikten med regeringsförslaget
att nuvarande reglering i allt väsentligt skall bibehållas.
Utskottet har i detta sammanhang uppmärksammat vad departementschefen
uttalar i specialmotiveringen till förslaget till 26 kap. 7 § BrB rörande
bedömningen av om påtaglig risk för återfall i samma sorts farliga brottslighet
som tidigare skall anses föreligga.

Vad särskilt gäller narkotikakriminalitet nämner departementschefen att
man synes böra fasta avseende vid om det aktuella brottet har utgjort
återfall i farlig brottslighet. Vid narkotikabrottslighet bör vidare enligt
departementschefen beaktas om det rör sig om en person som har intagit
en ledande ställning i en särskild organisation för brottsligheten eller annars
under längre tid bedrivit sådan brottslighet som affärsverksamhet och
uppenbart har inrättat sitt liv med tanke på fortsatt narkotikahantering i
vinningssyfte. Han tillägger att, om den dömde står under åtal för eller
annars är övertygad om narkotikalangning efter domen, även detta bör
inverka på prövningen. - Å andra sidan bör enligt departementschefen
framhållas att det här gäller beslut om fortsatt frihetsberövande av ingripande
betydelse för den dömde och att det därför måste fordras att de
omständigheter som föreligger i det särskilda fallet verkligen är sådana att
man kan tala om en ”påtaglig” risk för återfall i brottslighet av aktuellt
slag. Har den dömde kommit in i ordinarie permissionsgång eller överförts
till öppen anstalt och saknas uppgifter om permissionsmissbruk eller
misskötsamhet under anstaltsvistelsen, torde det enligt departementschefen
som regel inte finnas skäl att anse att återfallsrisken är påtaglig.
Motsvarande aspekter, säger han, kan anläggas på fall där den dömde har
fått s. k. frigång eller särskild placering enligt 34 § lagen om kriminalvård i
anstalt.

Dessa uttalanden bör enligt utskottets mening ses i belysning av vad
utskottet uttalade i samband med att den nuvarande regleringen infördes
om intresset av att samhällsskyddet mot bl. a. den grova narkotikabrottsligheten
kan upprätthållas (se JuU 1980/81:25 s. 39). Lika viktigt är i
sammanhanget enligt utskottets mening att framhålla vad som också sades
när den nuvarande regleringen infördes om att den bör leda till en mera
individualiserad bedömning.

Frivårdens uppgifter

När det gäller frivårdens uppgifter innebär förslaget i propositionen bl. a.
att den s. k. normaliseringsprincipen, som slogs fast vid 1973 års kriminalvårdsreform,
fortfarande skall gälla. Kriminalvårdens klienter skall alltså
även i fortsättningen få del av den sociala service som andra myndigheter
har att erbjuda i samma utsträckning och på samma villkor som övriga
medborgare. Normaliseringsprincipen innebär också att kriminalvården

JuU 1982/83:26

skall undvika att bygga upp egna resurser, vilka svarar mot dem som andra
samhällsorgan förfogar över.

I motion 547 sägs att det finns skäl både för att bibehålla nuvarande
ordning med en skyddskonsulentorganisation och för att överföra verksamheten
till den primärkommunala socialvården. Motionärerna menar att
frivårdens och socialtjänstens kompetens- och ansvarsfördelning i fråga
om kriminalvårdens klienter bör klarläggas.

Frivårdskommittén pekade i sitt betänkande (SOU 1981:90 s. 105 f) på
att det i skilda sammanhang gjorts gällande att frivårdens ansvarsområde
är oklart avgränsat, bl. a. i förhållande till socialvården. Kommittén diskuterade
frågan om en integration mellan frivården och den allmänna socialvården
men fann av olika skäl att en sådan integration inte var lämplig
(betänkandet s. 122).

I propositionen (s. 57) uttalar departementschefen att det samarbete
mellan frivården och andra samhällsorgan som förutsätts enligt normaliseringsprincipen
inte sällan medför problem i praktiken. Utskottet anser i
likhet med departementschefen att frågan om vilka rutiner av både formell
och informell art som behövs för samarbetet bäst bedöms av de berörda
myndigheterna inom kriminalvården och andra samhällsorgan i samråd.
Och frågor om i vilken utsträckning det finns anledning att bygga ut ett
mera formbundet samarbete med andra myndigheter, t. ex. socialtjänsten,
liksom frågan om ansvarsfördelningen mellan myndigheterna får enligt
Utskottets mening kontinuerligt bevakas framför allt från kriminalvårdsstyrelsens
sida. Något särskilt uttalande härutöver från statsmakternas
sida påkallas enligt utskottets mening inte i detta sammanhang. Med dessa
uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 547.

Prövotid och övervakning
Gällande rätt

Reglerna i 28 kap. BrB och frivårdsförordningen (1977:329) om prövotid
och övervakning vid skyddstillsyn innebär bl. a. följande. Skyddstillsyn
pågår under en prövotid av tre år. Denna tid kan inte förkortas. Från
prövotidens böljan skall övervakning äga rum. När övervakning inte
längre behövs skall den upphöra. Efter ett år skall behovet av övervakning
alltid omprövas. Övervakning, som inte upphört tidigare, upphör automatiskt
efter två år. Vid särskilda skäl kan den dömde dock ställas under
övervakning även under det tredje prövotidsåret.

Motsvarande regler i 26 kap. BrB och frivårdsförordningen angående
villkorlig frigivning innebär följande. 1 beslut om villkorlig frigivning skall
bestämmas en prövotid. Den får inte understiga ett eller överstiga tre år.
Om den tid som vid frigivningen återstår av straffet överstiger tre år, kan
prövotiden dock bestämmas till högst fem år. Som huvudregel gäller att
den frigiv ne skall stå under övervakning under prövotiden. Om det vid
4 Riksdagen 1982/83. 7 sami. Nr 26

JuU 1982/83:26

frigivningen eller senare befinns att övervakning inte behövs, får dock
beslutas att övervakning inte skall äga rum. Efter ett år skall behovet av
övervakning alltid omprövas, när prövotiden har bestämts till mer än ett
år. Beslut att den frigivne skall ställas under övervakning kan meddelas så
länge prövotiden varar.

Förslag

Förslaget i propositionen innebär i fråga om skyddstillsyn att övervakningstiden
för normalfallen förkortas från två till ett år. Beslut om förlängning
eller återupptagande av övervakning skall enligt förslaget kunna meddelas
endast, som en åtgärd vid misskötsamhet under prövotiden eller av
domstol i samband med ny lagföring. Prövotiden föreslås bli oförändrad,
dvs. tre år.

När det gäller villkorlig frigivning föreslås i propositionen att förordnande
om övervakning får meddelas vid frigivningen eller senare, om det
bedöms som påkallat; frågan om sådant behov föreligger skall enligt departementschefen
(prop. s. 126) bedömas utifrån såväl övervakningens hjälpoch
stödfunktion som dess kontrollfunktion. Enligt förslaget skall övervakningen
i princip upphöra automatiskt efter det att ett år av prövotiden
har förflutit. Vid misskötsamhet från den dömdes sida får dock dels beslutas
att övervakningen skall fortsätta under viss tid och dels, om den
frigivne inte-står under övervakning, beslutas om övervakning för viss tid.
Prövotiden föreslås vara ett år eller, om den dömde undergår fängelse i två
år eller mer, lägst ett och högst tre år.

I motion 2216 föreslås lagändringar beträffande övervaknings- och prövotid
som avviker från förslaget i propositionen.

Motionärerna föreslår i fråga om skyddstillsyn att övervakningen skall
upphöra efter två i stället för ett år som föreslås i propositionen; övervakningen
skall enligt motionärernas förslag omprövas av skyddskonsulenten
sedan ett år förflutit av prövotiden. Vidare yrkar motionärerna i fråga om
skyddstillsyn avslag på förslaget i propositionen att beslut om förlängning
eller återupptagande av övervakning som en åtgärd vid misskötsamhet från
den dömdes sida skall kunna meddelas under prövotiden.

Beträffande villkorlig frigivning föreslår motionärerna att, om övervakning
har beslutats i fråga om någon som är villkorligt frigiven, övervakningen
skall upphöra efter två i stället för ett år som föreslås i propositionen
och att beslut om övervakning skall omprövas sedan ett år av prövotiden
förflutit. Vidare yrkar motionärerna avslag på förslaget i propositionen
om beslut om övervakning under viss tid som en åtgärd vid misskötsamhet
från den frigivnes sida. Motionärerna föreslår att det för alla villkorligt
frigivna skall gälla en prövotid av ett till tre år.

Motionärerna motiverar sina förslag med bl. a. att resocialiseringen är en
process som bara till en viss grad kan påskyndas och att ett år är en alltför
kort tid för att genomföra resocialiseringen. Motionärerna anser att över -

JuU 1982/83:26

vakningstiden bör vara två år men att frågan om fortsatt övervakning skall
prövas efter ett år för att de ärenden som inte motiverar ytterligare övervakningskontakt
skall avskiljas.

Överväganden

Utskottet anser att övervägande skäl talar för att övervakningstiden vid
skyddstillsyn förkortas från två till ett år. Man kan härigenom frigöra
resurser som kan riktas in på den första tiden av verkställigheten då i
allmänhet risken för återfall i brott anses vara störst. Utskottet kan inte se
annat än att en sådan omfördelning av resurserna är ägnad att gagna
frivården såväl i de enskilda fallen som beträffande verksamheten i stort.
Utskottet delar alltså inte motionärernas uppfattning att förslaget i propositionen
i detta hänseende innebär en försvagning av frivården.

Motsvarande gäller enligt utskottets mening beträffande övervakningstiden
vid villkorlig frigivning. När det gäller frågan om förordnande om
övervakning vid villkorlig frigivning ställer sig utskottet bakom förslaget i
propositionen att en förutsättning för förordnande skall vara att övervakning
bedöms som påkallad. Utskottet anser det emellertid tveksamt om
längden av fängelsestraffet står i sådan proportion till behovet av övervakning
som departementschefen tycks mena (prop. s. 104 och 126). Även om
det såsom departementschefen anför i regel saknas anledning att förordna
om övervakning beträffande korttidsdömda, är det enligt utskottets mening
väsentligt att det sker en noggrann prövning i varje särskilt fall också
här.

När det gäller villkorlig frigivning anser utskottet att prövotiden kan
begränsas till ett år för samtliga som dömts till mindre än två års fängelse.
Från tillämpningssynpunkt är det angeläget att här fä en enhetlig regel, och
något behov av att kunna använda sig av en längre prövotid torde knappast
komma att uppstå i de aktuella fallen. Utskottet anser sålunda i motsats till
motionärerna att det inte finns behov av en prövotid upp till tre år för andra
än dem som dömts till minst två års fängelse. Utskottet anser å andra
sidan, till skillnad från motionärerna, att man inte bör avstå från möjligheten
att kunna besluta om övervakning som en åtgärd vid misskötsamhet
från den dömdes sida under prövotiden vid skyddstillsyn eller villkorlig
frigivning.

Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 2216 i här
behandlad del och tillstyrker bifall till propositionen i denna del.

Omedelbar verkställighet
Gällande rätt

Enligt nuvarande ordning kan den övervakning som skall ske på grund
av en dom på skyddstillsyn ta sin början först när domen vinner laga kraft
mot den dömde och prövotiden böljar löpa (28 kap. 4 § andra stycket och
5 § första stycket BrB). Tiden från dagen för domen till dess att den vinner

JuU 1982/83:26

laga kraft är - förutsatt att varken den dömde eller åklagaren överklagar -tre veckor när domen har getts av tingsrätt och fyra veckor när den har
getts av hovrätt (51 kap. 1 § resp. 55 kap. 1 § rättegångsbalken). Den
tilltalade har emellertid möjlighet att dessförinnan förklara sig nöjd med
domen, vilket innebär att domen vinner laga kraft mot honom och att
prövotiden alltså omedelbart börjar löpa (38 kap. 1 § BrB). En sådan
nöjdförklaring omfattar förutom själva skyddstillsynen även eventuella
böter som har utdömts enligt 28 kap. 2 § BrB och de särskilda föreskrifter
som kan ha meddelats. Den som vill förklara sig nöjd med ett fängelsestraff
som han enligt 28 kap. 3 § BrB har ådömts jämte skyddstillsynen måste
göra det i särskild ordning.

Förslag

I propositionen föreslås att en dom på skyddstillsyn skall gå i verkställighet
omedelbart, om inte domstolen förordnar om motsatsen. Huvudregeln
blir alltså att övervakningen skall ta sin böljan från dagen för domen.
Förslaget innebär att det särskilda nöjdförklaringsinstitutet beträffande
skyddstillsyn avskaffas.

När det gäller fängelsestraff som enligt 28 kap. 3 § BrB har ådömts jämte
skyddstillsyn föreslås att domstolen får, om förhållandena påkallar det,
förordna att domen på fängelse skall gå i verkställighet utan hinder av att
den inte har vunnit laga kraft.

I motion 2216 yrkas avslag på regeringens förslag i fråga om omedelbar
verkställighet av fängelse enligt 28 kap. 3 § BrB.

Överväganden

Utskottet anser att det från behandlingssynpunkt är motiverat att domstolarna
får möjlighet att förordna att fängelsestraff av det aktuella slaget
skall verkställas omedelbart. Utskottet vill emellertid betona vikten av att
stor försiktighet iakttas från domstolarnas sida när det gäller att använda
sig av denna möjlighet, eftersom rättssäkerhetsintressena här gör sig gällande
med särskild styrka. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall
till motion 2216 såvitt nu är i fråga och tillstyrker bifall till propositionen i
denna del.

Övervakningsnämnder
Gällande rätt

Övervakningsnämndernas organisation och arbetsuppgifter regleras genom
föreskrifter i BrB, lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, kungörelsen
(1974:248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av sistnämnda
lag, frivårdsförordningen (1977:329) och instruktionen (1964:628)
för övervakningsnämnderna. Regleringen innebär i huvudsak följande.

En övervakningsnämnd består av fem ledamöter. Nämndens ordförande

JuU 1982/83:26

skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Ordföranden och ersättare för
honom utses av regeringen. Övriga ledamöter bör ha erfarenhet av ungdomsvård,
arbetsförmedling eller på annat sätt av allmänna värv. De och
ersättare för dem utses av länsstyrelsen i det län inom vilket övervakningsnämnden
har sitt huvudsakliga verksamhetsområde. Nämnden är beslutför
med ordförande och två andra ledamöter. I vissa fall äger ordföranden
ensam besluta på nämndens vägnar.

Övervakningsnämndernas verksamhetsområden bestäms av regeringen.
1 stor utsträckning sammanfaller dessa områden med skyddskonsulentdistrikten.
F. n. finns 49 nämnder. Fem av dessa är indelade på avdelningar.

Övervakningsnämndernas arbetsuppgifter består inom anstaltsvården
huvudsakligen i prövning av ärenden rörande villkorlig frigivning och
vistelse utom anstalt. Frågor om villkorlig frigivning avgörs beträffande
den som undergår fängelse i högst ett år av övervakningsnämnd, medan
beslut beträffande den som dömts till längre straff fattas av kriminalvårdsnämnden.
Samma beslutsordning gäller i fråga om frigivningspermission
och vistelse utanför anstalt med stöd av 34 § lagen om kriminalvård i
anstalt.

När det gäller kriminalvården i frihet har fedningsansvaret lagts på
övervakningsnämndema. I de fall övervakare inte har förordnats av domstol
åligger det övervakningsnämnden eller, om kriminalvårdsnämnden
beslutar om villkorlig frigivning, denna nämnd att förordna övervakare.
Andra beslut som ankommer på övervakningsnämndema gäller upphörande
av övervakning samt förlängning och återupptagande av sådan. Nämnderna
kan också besluta om föreskrifter. Vid misskötsamhet kan nämnderna
tillgripa vissa sanktioner, nämligen meddelande av föreskifter, varning,
förverkande av villkorligt medgiven frihet eller del därav samt framställning
till åklagare om att denne skall föra talan vid domstol om undanröjande
av skyddstillsyn. Om det är aktuellt att vidta åtgärder med anledning
av misskötsamhet, kan en övervakningsnämnd i avvaktan på vidare
förordnande besluta att den dömde skall omhändertas. Övervakningsnämnderna
handlägger vidare vissa mindre ärenden, t. ex. mottagande av
nöjdförklaring och prövning av passtillstånd.

Förslag

I propositionen föreslås att övervakningen och kriminalvården i frihet i
övrigt skall bedrivas under ledning av skyddskonsulenten. Fri vårdsfrågor
av mer ingripande betydelse för den dömde läggs på övervakningsnämnden
som också blir överinstans i förhållande till skyddskonsulenten. Hit
hör frågor om omhändertagande eller förverkande samt framställning om
undanröjande av skyddstillsyn. Andra sådana ärenden gäller beslut om
särskilda föreskrifter, meddelande av varning och beslut om att övervakningen
skall förlängas utöver ett år eller att den skall återupptas. Även
vissa passfrågor skall det ankomma på övervakningsnämnden att pröva.

JuU 1982/83:26

Uppgiften att fastställa tidpunkten för villkorlig frigivning för någon sorn
har dömts till mindre än två års fängelse läggs på kriminalvårdsstyrelsen
och övervakningsnämndemas åligganden i detta hänseende faller alltså
genom förslaget bort. För den kategori intagna som undergår fängelse på
kortare tid än två år skall det emellertid ankomma på övervakningsnämndema
att bestämma om placering utanför anstalt med stöd av 34 § lagen
om kriminalvård i anstalt.

Departementschefen erinrar (prop. s. 115) om att övervakningsnämndema
enligt sin instruktion genom besök vid kriminalvårdsanstalterna
skall skaffa sig kännedom om förhållandena och göra framställning till
kriminalvårdsstyrelsen om eventuella missförhållanden. Det är en viktig
uppgift, framhåller departementschefen, och den bör enligt hans mening
fortfarande ankomma på nämnderna. Han tillägger att det är väsentligt
bl. a. att nämnderna i samband med sådana besök bildar sig en uppfattning
om hur bestämmelserna om isoleringsåtgärder tillämpas.

När det gäller de organisatoriska frågorna anser departementschefen
(prop. s. 117) bl. a. att antalet övervakningsnämnder torde kunna nedbringas
med hälften. Han pekar på att det ankommer på regeringen att meddela
bestämmelser om nämndernas verksamhetsområden och förklarar att han
har för avsikt att senare anmäla denna fråga, om riksdagen godtar föreliggande
förslag. Departementschefen förutskickar emellertid att en omorganisation
bör innebära att antalet nämnder bestäms till 24 och att deras
verksamhetsområden i huvudsak följer landstingsindelningen. I storstadslänen
liksom i övrigt där det visar sig erforderligt bör nämnderna kunna
arbeta på avdelningar. Även antalet avdelningar bör enligt departementschefen
i princip kunna nedbringas med ungefär hälften i förhållande till
nuvarande organisation.

Förslaget i propositionen innebär vidare att övervakningsnämnderna
som nu bör bestå av fem ledamöter. Det nuvarande systemet med ordförande
och särskild ersättare för denne ersätts med en ordning där ordförande
och vice ordförande ingår som ledamöter i övervakningsnämnden.
Ordföranden och vice ordföranden, som skall vara lagfarna och ha erfarenhet
av tjänstgöring som domare, kan härigenom delta i arbetet samtidigt.
Liksom nu skall de utses av regeringen. Om både ordföranden och vice
ordföranden har förfall, förordnas tillfällig ersättare. Övriga ledamöter och
deras ersättare skall utses genom val som förrättas av landsting eller
kommunfullmäktige. Regeln om att ledamöterna bör ha erfarenhet av
ungdomsvård, arbetsförmedling eller på annat sätt av allmänna värv slopas.
För valbarhet föreslås gälla i huvudsak samma regler som för nämndemän.

I motion 2215 begärs avslag på propositionen i de delar som avser
minskning av antalet övervakningsnämnder och förändrade arbetsuppgifter
för nämnderna. Motionärerna anser att frivården kräver en väl decen -

JuU 1982/83:26

traliserad organisation och medverkan också av lekmän. Övervakningsnämndernas
funktion inom frivårdsorganisationen bör enligt motionärerna
prövas på nytt, och i avvaktan på en sådan prövning bör inga andra
förändringar vidtas inom organisationen än i fråga om förfarandet vid
tillsättande av ledamöter i övervakningsnämndema.

I motion 2213 pekas på att departementschefen anser övervakningsnämndernas
insynsverksamhet, särskilt i fråga om de isoleringsåtgärder
som vidtas vid kriminalvårdsanstalterna, vara en viktig uppgift men att han
inte uttalar sig för någon ökad insyn i förhållandena vid de allmänna
häktena. Enligt motionärerna är det av vikt att lekmän genom övervakningsnämnderna
får insyn i denna för allmänheten så slutna miljö, och
motionen mynnar ut i ett önskemål om ett riksdagsuttalande härom.

Överväganden

Utskottet vill först slå fast att övervakningsnämndema i sin hittillsvarande
verksamhet i stort sett har fungerat väl och kunnat utbilda ändamålsenliga
arbetsformer. Nämndernas verksamhet har emellertid enligt utskottets
mening i alltför stor utsträckning kommit att tasj anspråk för rutinärenden
och deras uppgift att leda frivårdsarbetet har delvis kommit att framstå
som en fiktion. Utskottet anser det välmotiverat att nämndernas verksamhet
i framtiden riktas in på frågor av mer ingripande karaktär. Utskottet
ställer sig alltså bakom förslaget i propositionen i denna del.

Som departementschefen anför kommer nämndernas arbetsuppgifter att
minska inte oväsentligt genom att de befrias från mera rutinbetonade
uppgifter och genom att prövningen av frågor som rör villkorlig frigivning i
de allra flesta fall kommer att ankomma på andra organ. De av regeringen
aviserade förändringarna beträffande övervakningsnämndernas organisation,
som kommer att innebära bl. a. att antalet nämnder minskas med
ungefär hälften, ter sig därför välgrundade. Att såsom föreslås i motion
2215 föranstalta om en ny prövning av övervakningsnämndernas funktion
inom frivårdsorganisationen innan några förändringar vidtas beträffande
nämndernas organisation och arbetsuppgifter är enligt utskottets mening,
särskilt med hänsyn till det statsfinansiella läget, inte välbetänkt. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion 2215 i nu behandlad del.

Härefter tar utskottet upp den i motion 2213 berörda frågan om lekmannainsyn
genom övervakningsnämndema i verksamheten vid de allmänna
häktena.

Det finns ett tjugotal allmänna häkten. De lyder under kriminalvårdsstyrelsen
och inbegrips alltså i kriminalvården.

Fängelsestraffkommittén, som föreslog att övervakningsnämndema
skulle avskaffas, lade också fram ett förslag om inrättande av lekmannanämnder
- benämnda kriminalvårdsnämnder - méd uppgift att svara för
allmänhetens insyn i kriminalvården. Kommittén framhöll (SOU 1981:92 s.
164) att intresset av sådan insyn är störst när det gäller den mer slutna

JuU 1982/83:26

verksamheten, dvs. anstaltsvården och häktesverksamheten. Förslaget
innebar att en kriminal vårdsnämnd, som skulle finnas inom varje kriminalvårdsregion
och bestå av sex ledamöter, skulle besöka vaije myndighet
inom verksamhetsområdet - alltså även ett allmänt häkte i förekommande
fall - minst en gång om året. Nämnden skulle därvid bl. a. genom inspektion
samt samtal med de intagna och personalen skaffa sig kännedom om
hur verksamheten bedrevs vid myndigheten.

Utskottet kan ställa sig bakom önskemålet i den nu aktuella motionen
om lekmannainsyn i verksamheten vid de allmänna häktena. En sådan
insyn skulle vara värdefull när det gäller såväl situationen för de intagna
som de anställdas arbetsförhållanden. Inom utskottet rådet viss tveksamhet
huruvida en lekmannainsyn kan komma till stånd genom övervakningsnämndema
utan att man härigenom motverkar syftet med de förslag angående
nämndernas organisation och arbetsuppgifter som läggs fram i
propositionen. Hur en lekmannainsyn lämpligen kan anordnas bör närmare
prövas av regeringen, t. ex. i samband med den förestående omorganisationen
beträffande nämnderna. Vad utskottet nu med anledning av motion
2213 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övrigt

I motion 2212 anförs att regeringen i regleringsbrev bör anvisa medel till
frivårdsorganisationen i Örebro län som svarar mot nuvarande överbelastning
i fråga om antalet ärenden.

Av årets budgetproposition (prop. 1982/83:100 bil. 4 s. 97) framgår att
den minskning av antalet övervakningsfall som blir följden av den nu
aktuella reformen gör det möjligt att öka insatserna för det kvarstående
frivårdsklientelet. Ansvaret för den lokala fördelningen av resurserna bör i
första hand åvila kriminalvårdsstyrelsen, som har att arbeta ut närmare
normer för denna fördelning. I detta sammanhang påkallar motionen inget
annat uttalande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion
2212.

När det gäller de föreslagna övergångsbestämmelserna till ändringarna i
BrB har utskottet uppmärksammat att punkt 2 tredje meningen, som den
har utformats i propositionen, i vissa fall vid tillämpningen skulle kunna ge
till resultat längre frihetsberövanden än som är avsedda. Utskottet föreslår
därför att övergångsbestämmelserna i detta hänseende avfattas i enlighet
med vad som framgår av utskottets hemställan.

Utskottet har vidare uppmärksammat punkt 4 i övergångsbestämmelserna,
som innebär att pågående övervakning upphör automatiskt den 1
juli 1983 om ett år av prövotiden har förflutit. Detta skulle i vissa fall kunna
få mindre lämpliga konsekvenser. Situationen är här likartad med den som
förelåg då övervakningstiden vid skyddstillsyn år 1973 förkortades från tre

JuU 1982/83:26

till två år; en övergångstid av tre månader efter ikraftträdandet infördes
därvid (se prop. 1973:131 s. 43). Utskottet förordar att en övergångstid av
samma längd får gälla även nu; till punkt 4 i övergångsbestämmelserna bör
fogas en regel av den lydelse som framgår av utskottets hemställan.

I övrigt föranleder propositionen och motionerna inget uttalande från
utskottets sida.

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande villkorlig frigivning

a) att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2214 i denna del
(yrkande 1) antar 26 kap. 6 och 7 §§ i det genom proposition
1982/83:85 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

b) att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2214 i denna del
(yrkande 2) antar 33 § i det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt,

c) att riksdagen avslår motion 1982/83:2158 i denna del (yrkande
9),

2. beträffande översyn av straffskalorna m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:2215 i denna del (yrkandena
1 och 2) och motion 1982/83:2216 i denna del (yrkande 2),

3. beträffande frivårdens uppgifter

att riksdagen avslår motion 1982/83:547,

4. beträffande prövotid och övervakning

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2216 i denna del
(yrkande 1 delvis) godkänner vad utskottet anfört i detta hänseende,

5. beträffande omedelbar verkställighet

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2216 i denna del
(yrkande 1 delvis) antar 28 kap. 3 § i det under moment 1 a)
nämnda lagförslaget,

6. beträffande övervakningsnämndernas arbetsuppgifter m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2215 i denna del
(yrkande 3) godkänner vad utskottet anfört i detta hänseende,

7. att riksdagen antar 26 kap. 9-12 och 18 §§, 28 kap. 5-7 §§, 37
kap. 1, 7, 8 och 10 §§ och 38 kap. 3 § i det under moment 1 a)
nämnda lagförslaget samt de genom propositionen framlagda
förslagen till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m. m., lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet och lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100),

JuU 1982/83:26

8. beträffande övervaknings nämndernas insyn i de allmänna häktena att

riksdagen med anledning av motion 1982/83:2213 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende,

9. beträffande medel till frivårdsorganisationen i Örebro län
att riksdagen avslår motion 1982/83:2212,

10. att riksdagen beslutar att övergångsbestämmelserna till det under
moment 1 a) nämnda lagförslaget skall ges följande såsom
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

I. Denna lag träder i kraft den I juli 1983.

2. Bestämmelserna i 26 kap. 6, 7
och 9 §§ i deras nya lydelse gäller
även i fråga om den som avtjänar
fängelsestraff vid ikraftträdandet.
Om den dömde enligt dessa bestämmelser
skall villkorligt friges
sedan halva strafftiden har avtjänats
och ett avbrott i verkställigheten
har skett före ikraftträdandet,
skall dock iakttas följande. Villkorlig
frigivning får ske först sedan den
dömde utöver halva tiden eller, om
han före ikraftträdandet har avtjänat
längre tid, utöver denna tid har
avtjänat det ytterligare antal dagar
i kriminalvårdsanstalt som avbrottet
varat. Utan hinder härav skall
frigivningen i ett sådant fall alltid
ske senast då två tredjedelar av
strafftiden har avtjänats.

2. Bestämmelserna i 26 kap. 6, 7
och 9 §§ i deras nya lydelse gäller
även i fråga om den som avtjänar
fängelsestraff vid ikraftträdandet.
Om den dömde enligt dessa bestämmelser
skall villkorligt friges
sedan halva strafftiden har avtjänats
och ett avbrott i verkställigheten
har skett före ikraftträdandet,
skall dock iakttas följande. Villkorlig
frigivning får ske först när den
dömde i kriminalvårdsanstalt har
avtjänat så lång tid som han skulle
ha fått avtjäna om något avbrott i
verkställigheten inte hade skett och
han inte frigetts före ikraftträdandet.
Utan hinder härav skall frigivningen
i ett sådant fall alltid ske
senast då två tredjedelar av strafftiden
har avtjänats.

3. Prövotid som har fastställts enligt 26 kap. 10 § i dess äldre lydelse
gäller fortfarande.

4. Bestämmelserna i 26 kap. 11 §
och 28 kap. 5 § andra stycket i
deras nya lydelse tillämpas även i
fråga om den som står under övervakning
vid ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 26 kap. 11 §
och 28 kap. 5 § andra stycket i
deras nya lydelse tillämpas även i
fråga om den som står under övervakning
vid ikraftträdandet. Övervakningen
skall dock inte upphöra
före utgången av september 1983,
om den inte skulle ha upphört tidigare
med tillämpning av äldre bestämmelser.

JuU 1982/83:26

Regeringens förslag Utskottets förslag

6. Bestämmelserna i 37 kap. 1-3 §§ i deras nya lydelse tillämpas först
vid förordnande och val av ledamöter och ersättare i övervakningsnämnder
för tid efter utgången av år 1983, då tjänstgöringsperioden för de
enligt äldre bestämmelser utsedda ledamöterna och ersättarna i nämnderna
skall upphöra. Tjänstgöringsperioden för de ledamöter och ersättare som
sålunda utses upphör vid utgången av år 1985.

11. att riksdagen antar det under moment 1 a) nämnda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

12. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1964:163) om införande av brottsbalken,

13. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid
m. m.,

14. att riksdagen antar det under moment 1 b) nämnda lagförslaget i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,

15. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

16. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i passlagen (1978: 302).

Stockholm den 7 april 1983

På justitieutskottets vägnar
LISA MATTSON

Närvarande: Lisa Mattson (s). Eric Jönsson (s). Arne Nygren (s), Björn
Körlof (m). Hans Pettersson i Helsingborg (s), Helge Klöver (s), Arne
Svensson (m), Gunilla André (c), Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m),
Hans Petersson i Röstånga (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Inger Wickzén (m),-Birthe Sörestedt (s) oc^Elving Andersson (c).

Reservationer

1. Villkorlig frigivning (mom. 1)

Björn Körlof (m), Arne Svensson (m), Sven Munke (m) och Inger
Wickzén (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med "Utskottet
behandlade” och slutar på s. 36 med "individualiserad bedömning”
bort ha följande lydelse:

JuU 1982/83:26

Ett genomförande av förslaget i propositionen om villkorlig frigivning
innebär enligt utskottets mening att en fråga av stor principiell räckvidd
bryts ut ur sitt kriminalpolitiska sammanhang. Liknande uppfattning har
framförts av lagrådet och flera remissinstanser. Lagstiftning rörande påföljdssystemet
får inte, som uppenbarligen är fallet i detta ärende, styras
av enbart samhällsekonomiska hänsynstaganden. Först när fängelsestraffkommittén
och frivårdskommittén avslutat sitt arbete finns det enligt utskottets
mening underlag för att ta ställning till om och i vilken utformning
institutet villkorlig frigivning bör finnas kvar i påföljdssystemet.

Även om ett frihetsberövande i många fall har negativa verkningar för de
intagna kan det i vissa fall också påverka den dömde i en gynnsam riktning,
och det står helt klart att samhället, främst av allmänpreventiva skäl, inte
kan vara utan frihetsberövande påföljder. Samhällets behov av skydd mot
den grupp brottslingar som gjort sig skyldig till särskilt allvarlig brottslighet,
t. ex. grova narkotikabrott och grova våldsbrott, gör det också nödvändigt
att behålla fängelsestraffet. Av vad nu sagts följer att en generell
minskning av antalet frihetsberövanden och av längden på dessa inte kan
komma till stånd utan att det går ut över allmänpreventionen och samhällsskyddet.
Utrymmet för att med nuvarande straffskalor ytterligare
minska användandet av frihetsstraff måste också anses vara begränsat.

Den väg man enligt utskottets mening därför bör gå för att nedbringa
antalet frihetsberövanden och längden av dessa är att se över och justera
straffskaloma för de olika brotten. En översyn av detta slag pågår f. n.
Fängelsestraffkommittén har sålunda i uppdrag att göra en översyn av
straffskaloma, och resultatet av denna översyn beräknas föreligga under år
1984. Möjlighet att ta ställning i den aktuella frågan bör enligt utskottets
mening finnas härefter.

Regeringen har emellertid valt att nu lägga fram förslag om obligatorisk
villkorlig frigivning. Mot förslaget om villkorlig frigivning har lagrådet i
skilda hänseenden anfört stark kritik av principiell natur. Utskottet kan i
allt väsentligt ansluta sig till lagrådets synpunkter.

Utskottet vill särskilt framhålla att en obligatorisk villkorlig frigivning
innebär en generell förkortning av frihetsstraffen som, enligt vad utskottet
nyss har anfört, måste komma att gå ut över allmänpreventionen och
samhällsskyddet. Den innebär också att de egentliga rättsverkningarna av
en straffdom för den dömde kommer att väsentligt skilja sig från vad
domen enligt sin lydelse går ut på. Som lagrådet uttalat kan man härigenom
få intrycket av att domstolar och åklagare inte menar allvar med uttalanden
som i sådan grad avviker från verkligheten. Detta är - med hänsyn till
vikten av att allmänhetens tilltro till rättsväsendet upprätthålls - en oacceptabel
verkan av ett sådant system med obligatorisk villkorlig frigivning
som det föreslagna. Härtill kommer att man genom att införa ett sådant
system avhänder sig en betydelsefull möjlighet att uppmuntra gott uppförande
under anstaltstiden.

JuU 1982/83:26

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till motionerna 2215 och
2216 i här behandlade delar, tillstyrker bifall till motion 2214 samt avstyrker
bifall till propositionen i nu behandlad del. Motion 2158 i denna del
får anses tillgodosedd genom vad som sålunda förekommit.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande villkorlig frigivning

a) att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2214 i denna del
(yrkande 1) avslår 26 kap. 6 och 7 §§ i det genom proposition
1982/83:85 framlagda förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

b) att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2214 i denna del
(yrkande 2) avslår 33 § i det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt,

c) att riksdagen avslår motion 1982/83:2158 i denna del (yrkande
9).

2. Översyn av straffskalorna m.m. (mom. 2)

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 34 med ”Utskottet
behandlade” och slutar på s. 35 med ”och 2216” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det med hänsyn till allmänpreventionen och samhällsskyddet
inte är möjligt att avvara frihetsberövanden som inslag i
påföljdssystemet. Man bör emellertid mot bakgrund av att en anstaltsvistelse
ofta försvårar den dömdes samhällsanpassning sträva efter att nedbringa
tiden för frihetsberövande. Vidare är det väsentligt att en ändamålsenlig
rehabilitering inom frivården kan följa efter ett avtjänat fängelsestraff.

När det gäller regeringens förslag om villkorlig frigivning delar utskottet
i många avseenden den kritik som lagrådet riktat mot förslaget. Enligt
utskottets mening kan det sålunda sägas att reformen borde ha satts in i ett
större sammanhang där målen för det fortsatta kriminalpolitiska arbetet
klarare framgår. Vidare skulle kunna anmärkas att samhällets rättsuppfattning
som kommer till uttryck i domstolarnas straffmätning inte borde få
styras av faktorer som tillgång till fängelseplatser och uppsatta sparmål.

Utskottet, som likväl inte vill motsätta sig förslaget om villkorlig frigivning,
anser det angeläget att det fortsatta reformarbetet inriktas på en
snabb översyn av straffskalorna så att bättre överensstämmelse nås mellan
utmätt straff och det som i verkligheten avtjänas. Effekterna av den föreslagna
reformen bör också noga följas upp vad gäller domstolarnas straffmätning
och behandlingsresultat inom kriminalvården.

Vad utskottet nu med anledning av motion 2215 i här behandlade delar

Juli 1982/83:26

och motion 2216 i här behandlad del har anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att
utskottet avstyrker bifall till motion 2158 i här behandlad del och motion
2214.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande översyn av straffskalorna m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:2215 i denna del
(yrkandena 1 och 2) och motion 1982/83:2216 i denna del (yrkande
2) ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende.

3. Övervakningsnämndernas arbetsuppgifter m. m. (mom. 6)

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först slå fast att övervakningsnämnderna i sin hittillsvarande
verksamhet i stort sett har fungerat väl och kunnat utbilda ändamålsenliga
arbetsformer. Utgångspunkten för en bedömning av nämndernas funktion
bör enligt utskottets mening vara att en fungerande frivård kräver en
decentraliserad organisation och medverkan av lekmän. Förslaget i propositionen
angående val av ledamöter i övervakningsnämnderna tillgodoser
intresset av att lekmannamedverkan kommer till stånd, och utskottet kan
därför godta propositionen i denna del.

Från den nyss angivna utgångspunkten anser utskottet det däremot vara
oklokt att minska antalet övervakningsnämnder såsom regeringen avser att
göra. De föreslagna ändringarna beträffande nämndernas organisation och
arbetsuppgifter torde vidare medföra åtskilliga övergångsproblem.

Tanken i propositionen om minskat antal nämnder och förslaget om
förändring av deras arbetsuppgifter bör därför inte genomföras. Man bör
enligt utskottets mening i stället noga följa utvecklingen beträffande frivårdens
förtroendemannaorganisation och därvid ånyo pröva övervakningsnämndemas
funktion inom frivården. Utskottet tillstyrker sålunda bifall
till motion 2215 i här behandlad del och avstyrker bifall till propositionen i
denna del.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

7. beträffande övervakningsnämndernas arbetsuppgifter m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2215 i denna del
(yrkande 3) godkänner vad utskottet anfört i detta hänseende,

JuU 1982/83:26

4. Lagförslag rörande övervakningsnämndernas arbetsuppgifter m. m.
(moni. 7)

Gunilla André (c) och Elving Andersson (c) anser under förutsättning av
bifall till reservation 3 att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:

8. a) att riksdagen antar 26 kap. 10 och 18 §§ samt 28 kap. 5 och
7 §§ i det under moment 1 a) nämnda lagförslaget,

b) att riksdagen avslår 26 kap. 9, 11 och 12 §§, 28 kap. 6 §, 37
kap. 1, 7, 8 och 10 §§ och 38 kap. 3 § i det under moment 1 a)
nämnda lagförslaget samt de genom propositionen framlagda
förslagen till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete,
med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet
av straff m.m., lag om ändring i lagen (1978:801) om
internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet och lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100).

JuLI 1982/83:26

Innehållsförteckning

Propositionen m. m 1

Motionerna 26

Utskottet 28

Inledning 28

Propositionens huvudsakliga innehåll 29

Villkorlig frigivning 31

Historik 31

Gällande ordning 32

Förslag 33

Överväganden 34

Frivårdens uppgifter 36

Prövotid och övervakning 37

Gällande rätt 37

Förslag 38

Överväganden 39

Omedelbar verkställighet 39

Gällande rätt 39

Förslag 40

Överväganden 40

Övervakningsnämnder 40

Gällande rätt ,.., 40

Förslag : 41

Överväganden 43

Övrigt 44

Utskottets hemställan 45

Reservationer 47

1. Villkorlig frigivning (mom. 1) (m) 47

2. Översyn av straffskaloma m. m. (mom. 2) (c) 49

3. Övervakningsnämndernas arbetsuppgifter m. m. (mom. 6) (c) .. 50

4. Lagförslag rörande övervakningsnämndernas arbetsuppgifter

m. m. (mom. 7) (c) 51.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983