JuU 1982/83:24
Justitieutskottets betänkande
1982/83:24
om anslag till domstolsväsendet m. m. (prop. 1982/83:100 bil. 4, D,
jämte motioner)
ANDRA HUVUDTITELN
Domstolsväsendet m. m.
1. Domstolsverket. Regeringen har i proposition 1982/83:100 bilaga 4
(justitiedepartementet) under punkt D 1 (s. 65-76) dels berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad chefen för justitiedepartementet i propositionen
anfört om översynen av domstolsadministrationen, dels föreslagit riksdagen
att till Domstolsverket för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av
45 310 000 kr.
Motion
I motion 1982/83:1592 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om sammansättningen av domstolsverkets styrelse
(yrkande 12).
Utskottet
Regeringens förslag till medelsberäkning för domstolsverket beräknas
med utgångspunkt i verkets besparingsalternativ. Förslaget innebär en
ökning av anslaget med 780 000 kr. i förhållande till innevarande budgetår.
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag.
I budgetpropositionen redovisar departementschefen en översyn av
domstolsadministrationen som utförts av en utredning och presenterats i
betänkandet (Ds Ju 1982:3) Domstolsverket och domstolarna. Betänkandet
innehåller en uppföljning av den reform av domstolsadministrationen som
genomfördes år 1975 och som innebar bl. a. att domstolsverket inrättades
som en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet. Betänkandet
har remissbehandlats.
Departementschefen tar upp vissa frågor som ägnats särskild uppmärksamhet
under översynen och redovisar sina överväganden i anslutning därtill.
Detta gäller sådana frågor som domstolarnas självständighet, kompetensfördelningen
mellan domstolsverket och domstolarna samt domstolsverkets
organisation.
1 Riksdagen 1982183. 7 sami. Nr 24
JuU 1982/83:24
2
Utredningen har funnit att något intrång i domstolarnas självständighet
inte har skett. Denna uppfattning delas av en så gott som enstämmig
remissopinion. Departementschefen uttalar i detta avseende bl. a. att han
med hänsyn till domstolarnas centrala roll i vår rättsordning ser det som
utomordentligt angeläget att värna om domstolarnas och domarnas grundlagsenliga
självständighet i deras dömande uppgifter. Han anser det
självklart att varken domstolsverket eller domstolarna medvetet skulle tillåta
några överträdelser härvidlag.
I fråga om domstolsverkets organisation förordas i propositionen en viss
förändring beträffande sammansättningen av verkets styrelse.
Styrelsen består f. n., utöver generaldirektören som är ordförande, av fem
ledamöter. Av dessa är en domare, två har riksdagserfarenhet och två har
förordnats efter förslag av SACO/SR resp. TCO-S.
Utredningen har uttalat att en förutsättning för att domstolsverket skall
kunna uppfylla sin huvuduppgift att ge myndigheterna inom verksamhetsområdet
en kvalificerad administrativ service i vid bemärkelse är att det på
olika nivåer inom verket finns personal med god kunskap om och stor
praktisk erfarenhet av domstolsväsendet. Detta gäller inte minst i fråga om
styrelsen som är verkets högsta beslutande organ. Mot denna bakgrund har
utredningen föreslagit att i styrelsen skall ingå ytterligare tre ledamöter,
varav två skall ha erfarenhet av domstolsverksamhet och en skall vara
advokat.
Remissinstanserna har så gott som enhälligt anslutit sig till utredningens
förslag.
Departementschefen finner det för sin del naturligt att domstolsverket -med sin huvuduppgift att vara ett domstolarnas serviceorgan i administrativa
frågor - i sin styrelse har ett större inslag av ledamöter med praktiska
erfarenheter från verksamhetsområdet än som annars är brukligt för centrala
förvaltningsmyndigheter. Han förordar därför att antalet ledamöter utökas
med två, nämligen med en domare och en advokat.
Frågan om styrelsens sammansättning tas upp i motion 1592. Motionärerna
föreslår att styrelsen utökas med tre ledamöter: en domare, en advokat
och en parlamentariker. Som skäl för en förstärkning av styrelsen med
ytterligare en parlamentariker anförs i motionen att därigenom kan
åstadkommas en bättra balans mellan å ena sidan företrädare för allmänna
samhällsintressen och å andra sidan företrädare för myndigheter inom
verksamhetsområdet.
Utskottet vill för sin del konstatera att det är värdefullt att 1975 års reform
av domstolsadministrationen utvärderats på det sätt som har skett. Därigenom
har bl. a. erbjudits tillfälle att närmare belysa hur den grundläggande
principen om domstolarnas självständighet i den dömande och i övrigt
rättstillämpande verksamheten har upprätthållits. Och utskottet finner det
liksom departementschefen vara glädjande att såväl utredningen som
JuU 1982/83:24
3
remissinstanserna - med endast ett par undantag - har funnit att domstolsverkets
verksamhet inte har inneburit något intrång i domstolarnas
självständighet. Med hänsyn till den behandlade frågeställningens stora
betydelse från rättssäkerhetssynpunkt vill utskottet - i linje med utskottets
uttalande i samband med att riktlinjerna för reformen lades fast (JuU 1975:1
s. 13 ff) - uttala att det också för framtiden är av stor vikt att domstolarna
själva och domstolsverket värnar om domstolarnas självständighet liksom
det bör vara en angelägen uppgift för JO och JK att särskilt följa
verksamheten inom domstolsväsendet från denna synpunkt.
När det gäller den särskilda frågan om sammansättningen av domstolsverkets
styrelse som tas upp i motion 1592 vill utskottet understryka att
domstolsverket har en särställning i jämförelse med andra centrala förvaltningsmyndigheter
så till vida att dess huvuduppgift är att ge myndigheterna
inom förvaltningsområdet en kvalificerad administrativ service. Härav följer
att det på olika nivåer inom verket - inte minst inom styrelsen - bör finnas
personer med god kunskap om och stor praktisk erfarenhet från skilda delar
av rättslivet. Utskottet kan därför ställa sig bakom departementschefens
bedömning att styrelsen bör utökas med en domare och en advokat. Att
härutöver förstärka styrelsen, vari redan ingår två ledamöter med riksdagserfarenhet,
med ytterligare en parlamentariker bör däremot enligt utskottets
mening inte ske. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1592 i här
behandlad del.
I övrigt föranleder vad departementschefen anfört om översynen av
domstolsadministrationen inget uttalande från utskottets sida.
Utskottet hemställer
1. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen till Domstolsverket för budgetåret 1983/84 anvisar
ett förslagsanslag av 45 310 000 kr.,
2. beträffande domstolsverkets styrelse
att riksdagen avslår motion 1982/83:1592 i denna del (yrkande
12).
2. Allmänna domstolarna. Regeringen har under punkt D 2 (s. 76-79)
föreslagit riksdagen att till Allmänna domstolarna för budgetåret 1983/84
anvisa ett förslagsanslag av 845 000 000 kr.
Motioner
I motion 1982/83:375 av Bengt Silfverstrand (s) och Egon Jacobsson (s)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av
bötesstraffet.
I motion 1982/83:888 av Stig Josefson (c) och Gunilla André (c) hemställs,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär att arbetet med att
bekämpa den ekonomiska brottsligheten bedrivs i enlighet med de riktlinjer
som angivits i motionen under punkten d).
1* Riksdagen 1982183. 7 sami. Nr 24
JuU 1982/83:24
4
I punkt d) föreslås en omfördelning av resurserna.
I motion 1982/83:1208 av Inga-Britt Johansson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att hos regeringen begära översyn av ersättningsreglerna
för nämndemän i tingsrätter.
I motion 1982/83:1215 av Margareta Palmqvist m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att åstadkomma en jämnare
social rekrytering till förtroendeuppdrag som nämndemän.
I motion 1982/83:1592 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som i motionen anförts om avslag på aviserat förslag om minskning av antalet
nämndemän i tingsrätter (yrkande 13 delvis).
I motion 1982/83:1605 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sagts om ökade resurser för domstolar inom det ekonomiska
brottslighetsområdet.
I motion 1982/83:1744 av Gunilla André (c) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om notarietjänstgöring.
Utskottet
Medelsberäkningen m. m.
Regeringens förslag till medelsberäkning under denna punkt innebär en
ökning av anslaget med i det närmaste 22 milj. kr. i förhållande till anslaget
för innevarande budgetår; totalt föreslås ett anslag av 845 milj. kr.
Uppräkningen av anslaget hänför sig framför allt till ökade löne- och
lokalkostnader. Medel beräknas inte för inrättande av nya tjänster.
Departementschefen uppger att man - trots det ansträngda arbetsläget vid
de allmänna domstolarna - inte heller för detta anslag kan avstå från att vidta
besparingsåtgärder. Han förklarar att han därför avser att senare ta upp
frågan om sådana ändringar i domförhetsreglerna att tingsrätterna kan döma
med ett färre antal nämndemän än f. n. Anslagsposten Ersättning till
nämndemän föreslås därför kunna reduceras med 12 milj. kr.
I två motioner tas upp frågor med anknytning till domstolarnas resurser för
att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och i en motion berörs frågan
om anslagsposten Ersättning till nämndemän.
I motion 888 framhålls vikten av att domstolarna genom omfördelningar
ges möjligheter att klara den tillströmning av mål som blir följden av polisens
ökade resurser för bekämpande av ekonomisk brottslighet. Motionärerna
anser att domstolsverket bör ges i uppdrag att undersöka alla möjligheter till
ytterligare omfördelningar som kan finnas.
I motion 1605 begärs bl. a. att kraftiga insatser görs för att komma till rätta
med eftersläpningarna vid domstolarna beträffande mål rörande ekonomisk
brottslighet.
JuU 1982/83:24
5
Utskottet vill för sin del först erinra om att arbetsläget vid de allmänna
domstolarna är ansträngt. Antalet mål och ärenden har fortsatt att öka.
Arbetsbelastningen vid domstolarna är avhängig av ett flertal skiftande
faktorer, beroende på vilken typ av mål det gäller.
På brottmålssidan styrs arbetsbelastningen framför allt av polisens och
åklagarmyndighetens möjligheter att uppdaga och utreda förekommande
brottslighet. En annan betydelsefull faktor är naturligtvis också brottslighetens
struktur och omfattning. Här kan noteras att allt fler brottmål under
senare år blivit komplicerade och svårhanterliga; detta gäller inte minst mål
rörande ekonomisk brottslighet och grova narkotikabrott.
Polisens resurser för att bekämpa såväl den ekonomiska brottsligheten
som narkotikabrottsligheten har byggts ut på senare tid. Även för nästa
budgetår föreslås förstärkningar inom polisen (se JuU 1982/83:20). Också
åklagarväsendets resurser har ökat, om än i mindre omfattning. För nästa
budgetår tillförs åklagarna dock en inte obetydlig förstärkning i kampen mot
den ekonomiska brottsligheten (se JuU 1982/83:21).
Den ökade arbetsmängden vid de allmänna domstolarna har hittills kunnat
mötas bl. a. genom rationalisering och omfördelning av tillgängliga resurser.
Det statsfinansiella läget och ansträngningarna att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten och narkotikabrottsligheten ställer enligt utskottets mening
ökade krav på sådana åtgärder. I budgetpropositionen nämns också en rad
olika åtgärder av detta slag som är aktuella, såsom den reformering av
tingsrättsprocessen som rättegångsutredningen föreslagit (se SOU 1982:25
och 26). Det kan tilläggas att regeringen i en nyligen beslutad proposition lagt
fram förslag till åtgärder som kan bidra till att förkorta handläggningstiderna
i skattebrottmål.
När det gäller omfördelningar av resurserna inom de allmänna domstolarna
- en fråga som tas upp i motion 888 - skall pekas på det värdefulla
dimensioneringsarbete som domstolsverket bedriver och som syftar till att
åstadkomma en disponering av resurserna så att arbetsbördan mellan
domstolarna blir jämnt fördelad. Möjligheterna till ett effektivare resursutnyttjande
torde kunna förbättras som ett resultat av sådana överväganden
rörande assessorernas tjänstgöringsskyldighet i underrätt som aviseras i
budgetpropositionen (s. 71).
Enligt utskottets mening måste givetvis samhällets åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten omfatta insatser från alla berörda myndigheter.
Härvidlag fyller inte bara polisen och åklagarna utan också domstolarna en
betydelsefull funktion.
Statsmakternas ställningstaganden om resursförstärkningar i fråga om den
ekonomiska brottsligheten sker självfallet med utgångspunkt i att de
begränsade resurser som finns skall användas där behovet bedöms vara
störst. Det är mot denna bakgrund man skall se de resursförstärkningar som
avses bli tillförda polisen och åklagarväsendet för nästa budgetår. Detta
ställer naturligtvis domstolsväsendet inför ökade krav. Utskottet nödgas
JulJ 1982/83:24
6
konstatera att det med hänsyn till budgetläget inte är möjligt att tillföra de
allmänna domstolarna några nya resurser; tvärtom påkallar läget besparingsåtgärder.
De olägenheter som kan bli följden bör enligt utskottets mening
kunna motverkas genom de fortlöpande rationaliseringar och omfördelningar
som skei inom domstolsväsendet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
888 och 1605 i här behandlade delar.
I motion 1592 vänder sig motionärerna mot det aviserade förslaget att
ändra domförhetsreglerna. Motionärerna anser att besparingar inte bör ske
genom en minskning av nämndemännens antal utan att motsvarande belopp i
stället bör sparas genom rationaliseringar på andra områden inom domstolsväsendet.
Det i budgetpropositionen aviserade förslaget om ändrade regler för
nämndemannamedverkan i underrätt var aktuellt redan i 1981/82 års
budgetproposition. Det utgjorde då grunden för en preliminär anslagsberäkning
i avvaktan på en särproposition i frågan. Därefter beslöt emellertid
regeringen den 25 mars 1982 att inte lägga fram något förslag i ämnet.
Justitieutskottet fann i följd härav att anslagsposten Ersättning till nämndemän
för budgetåret 1982/83 skulle beräknas med utgångspunkt i att antalet
nämndemän i tingsrätt skulle vara oförändrat (prop. 1981/82:100 bil. 5, s. 63
och 65, JuU 40 s. 2 och 9, rskr 270).
En proposition om ändrade domförhetsregler i underrätt såvitt gäller bl. a.
nämndemännens antal har nyligen beslutats.1
Vad gäller det förslag till medelsanvisning på området som nu föreligger
vill utskottet framhålla följande. Belastningen på anslagsposten Ersättning
till nämndemän styrs väsentligen av innehållet i domförhetsreglerna i
rättegångsbalken. Ett beslut om medelsanvisning innebär således inte ett
ställningstagande till domförhetsreglemas utformning. Riksdagen kommer
inom kort att få tillfälle att ta ställning till ett regeringsförslag om ändring i
dessa regler. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 1592 i
denna del.
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till medelsberäkning
i övrigt under förevarande punkt.
Rekryteringen av nämndemän m. m.
I motionerna 1208 och 1215 tas upp frågor om nämndemannakårens
sammansättning och om rekryteringen till uppdrag som nämndeman.
I motion 1208 anförs att det blir allt svårare att rekrytera nämndemän till
tingsrätterna på grund av de nuvarande arvodesreglerna och att följden härav
har blivit en snedfördelning i nämndemannakåren.
I motion 1215 berörs i allt väsentligt samma frågor; motionärerna
framhåller sålunda att nämndemannakåren inte motsvarar befolkningen i
1 Propositionen har sedermera getts nr 1982/83:126
JuU 1982/83:24
7
stort och att ett väsentligt skäl härtill torde vara den låga ersättningen - 220
kr. om dagen - i kombination med stora variationer i löneavdrag vid ledighet
för att utöva nämndemannauppdraget.
De spörsmål som motionärerna avser har tidigare varit föremål för
utskottets överväganden. Sålunda behandlade utskottet år 1979 en motion
om åtgärder för att bredda rekryteringen av nämndemän. Utskottet
inhämtade yttranden över motionen från olika myndigheter m. fl. Mot
bakgrund av vad som därigenom framkommit fann utskottet att en
snedrekrytering syntes förekomma. Utskottet uttalade att det var angeläget
att lekmannamedverkan i dömandet utövas av personer av så många olika
kategorier medborgare som möjligt. Orsaken till den snedrekrytering som
syntes förekomma torde enligt utskottet kunna sökas bl. a. i de regler som
gäller beträffande ersättningen till nämndemän och i deras tjänstgöringsförhållanden
i allmänhet. Vissa grupper av medborgare torde sålunda inte
kunna tjänstgöra som nämndemän utan att göra en ekonomisk förlust.
Eftersom bortfallet av inkomst också minskar underlaget bl. a. för tilläggspension
kunde enligt utskottet den gällande ordningen också inverka
negativt på nämndemännens framtida sociala trygghet. Utskottet uttalade
vidare att reglerna i vissa fall kunde leda till förlust av semesterförmåner.
Utskottet fann mot bakgrund av vad som nu redovisats att frågan om
ersättningen till nämndemän och deras tjänstgöringsförhållanden borde
undersökas närmare. Undersökningen borde i första hand avse nämndemannakårens
sammansättning. Arbetet borde mynna ut i de förslag som
kunde befinnas erforderliga för att säkerställa en allsidig rekrytering. Vad
utskottet anfört om en översyn av nämndemännens tjänstgöringsförhållanden
borde riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Riksdagen
följde utskottet (JuU 1979/80:8, rskr 88).
Regeringen beslutade år 1980 att den av riksdagen begärda översynen
skulle göras under ledning av en projektgrupp inom justitiedepartementet.
Projektgruppen redovisade år 1981 resultatet av sitt arbete i promemorian
(Ds Ju 1981:20) Nämndemännens tjänstgöringsförhållanden m. m. Av
rapporten framgår bl. a. följande.
Genomsnittsåldern är markant högre bland nämndemännen än bland
befolkningen i övrigt. Medan 63 % av befolkningen i åldern 20-70 år är
under 50 år utgör denna åldersgrupp endast 24 % av nämndemännen vid
tingsrätt. De nämndemän i tingsrätt som är över 60 år utgör 43 % av
tingsrättsnämndemännen. Ser man till totalbefolkningen utgör denna
åldersgrupp endast 18 %.
Nämndemannakåren är inte representativ i fråga om könsfördelningen,
utan det finns fler män än kvinnor bland nämndemännen. Andelen kvinnor i
nämndemannakåren är totalt 38 %. Största andelen finns bland tingsrättsnämndemännen
och är där 39 %. I länsrätterna är andelen kvinnor endast
22%.
Fördelningen på yrkesgrupper skiljer sig från befolkningen i övrigt i
JuU 1982/83:24
8
framför allt tre avseenden. Andelen lantbrukare är klart större bland
nämndemännen. Andelen industriarbetare är klart lägre. En grupp som kan
karakteriseras som allmänt administrativt verksamma och lärare är överrepresenterad.
Andelen icke förvärvsarbetande är 27 %, varav 19 % ålderspensionärer.
Ålderspensionärerna utgör samma andel av nämndemannakåren som av
befolkningen i övrigt.
När det gäller nämndemännens anställningsförhållanden visar undersökningen
att de offentligt anställda är överrepresenterade. Deras andel av
nämndemännen är dubbelt så stor som deras andel av befolkningen i övrigt
(35 % mot 17 %). De privatanställda är underrepresenterade (19 % mot
35 % av befolkningen i övrigt).
Nämndemännen har i allmänhet högre inkomster än befolkningen i
övrigt.
Den vanligaste tjänstgöringsfrekvensen bland tingsrättsnämndemännen är
11-20 dagar om året (37 %). Endast 22 % av nämndemännen tjänstgör mer
än så. I allmänhet är tjänstgöringen fastlagd i halvårs- eller helårsscheman,
jämnt fördelad över året. Andelen nämndemän med hög tjänstgöringsfrekvens
är störst i de äldre åldersgrupperna.
Åtskilliga nämndemän har andra offentliga uppdrag vid sidan av nämndemannauppdraget.
Nästan var fjärde nämndeman har mer än tre andra
uppdrag.
De allra flesta av de nämndemän som förvärvsarbetar får avdrag med hela
lönen för de dagar de tjänstgör som nämndemän. Undantaget är främst de
statligt anställda, som endast får avdrag med högst 11 % av lönen. Det
nuvarande nämndemannaarvodet, 220 kr., motsvarar löneavdraget vid en
årsinkomst av drygt 55 000 kr. De flesta förvärvsarbetande nämndemän har
högre inkomster.
Det bör i sammanhanget också nämnas att kommunaldemokratiska
kommittén i ett delbetänkande (SOU 1982:5) De förtroendevalda i
kommuner och landstingskommuner har behandlat bl. a. de förtroendevaldas
ekonomiska förmåner. I betänkandet föreslås bl. a. att det i kommunallagen
skall öppnas möjlighet för fullmäktige att besluta om ersättning för
förlorad arbetsförtjänst. Betänkandet, som har remissbehandlats, har lagts
till grund för en nyligen beslutad, inom civildepartementet utarbetad
proposition.
Med anledning av en motion under 1981/82 års riksmöte och mot bakgrund
dels av kommunaldemokratiska kommitténs betänkande, dels av vad som
framkommit genom den nyss nämnda rapporten konstaterade utskottet år
1982 (JuU 1981/82:40 s. 5) att nämndemannakåren inte är så allsidigt
sammansatt som är önskvärt och att den av utskottet år 1979 uttalade
tveksamheten inför rådande förhållanden hade visat sig vara berättigad.
Utskottet sade sig utgå från att de fortsatta övervägandena inom regeringskansliet
med anledning av projektgruppens arbete skulle leda till sådana
JuU 1982/83:24
9
förslag till ändringar i gällande ordning eller till andra åtgärder som kan
befinnas erforderliga för att säkerställa en allsidig rekrytering och att härvid
övervägandena med anledning av kommunaldemokratiska kommitténs
förslag skulle beaktas. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionen, som
avslogs.
Hithörande frågor berörs också i den under föregående avsnitt nämnda
propositionen om underrätternas sammansättning. Departementschefen
förklarar där bl. a. med hänvisning till den nyssnämnda propositionen om de
förtroendevalda i kommunerna att han avser att med uppmärksamhet följa
utvecklingen.
När frågan nu återkommer saknar utskottet anledning till annat ställningstagande
än det utskottet gav uttryck för i betänkandet JuU 1981/82:40. Med
dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionerna 1208 och 1215.
Notarietjänstgöringen
Notarietjänstgöring, tidigare vanligen kallad tingstjänstgöring, är en
utbildningstjänstgöring som äger rum efter juris kandidatexamen eller
juristexamen och leder fram till notariemeritering. Sådan meri tering krävs
för antagning till fortsatt tjänstgöring inom olika delar av rättsväsendet.
Enligt förordningen (1979:574) om notarietjänstgöring m. m. omfattar
notarietjänstgöring en tid av två år och sex månader och fullgörs vid tingsrätt
eller länsrätt eller vid båda slagen av myndigheter. En del av tjänstgöringen
får utföras som utbytestjänstgöring hos åklagarmyndighet, polischef, kronofogdemyndighet,
länsstyrelse eller advokat. Utbytestjänstgöring hos åklagarmyndighet
eller länsstyrelse får omfatta en tid av högst ett år och annan
utbytestjänstgöring högst sex månader. Efter särskild prövning kan som
utbytestjänstgöring även få räknas tjänstgöring under högst sex månader hos
annan myndighet än nyss sagts eller hos annan enskild arbetsgivare än
advokat. Frågor om notarietjänstgöring prövas av notarienämnden.
I budgetpropositionen aktualiserar departementschefen frågan om utbytestjänstgöring
även i fortsättningen för notarier inom polis- och åklagarväsendet
(s. 44 betr. polisväsendet, s. 64 betr. åklagarväsendet oehs. 79 betr. de
allmänna domstolarna). Inom polisväsendet ställdes under budgetåret
1981/82 till förfogande utbytestjänster motsvarande ca 60 årsarbetskrafter till
en kostnad av ca 6,6 milj. kr. Några särskilda medel för ändamålet har inte
anvisats, utan tjänstgöringen har anordnats inom ramen för polisväsendets
ordinarie löneanslag. På motsvarande villkor genomfördes under budgetåret
1981/82 notarieutbildning inom åklagarväsendet till en kostnad av ca 2,3 milj.
kr.
Under förevarande anslag uttalar departementschefen att utrymmet för
utbytestjänstgöring inom polis- och åklagarväsendet torde komma att
minska som ett led i de omfördelningar av resurserna som är nödvändiga.
Den utbytestjänstgöring som i övrigt förekommer är enligt departements
-
JuU 1982/83:24
10
chefen av mindre omfattning. Han anför vidare att det är angeläget att
bortfallet av utbytestjänstgöringen inte medför några olägenheter för
tingsrätterna och länsrätterna och att även i fortsättningen en stor andel av de
nyutexaminerade juristerna får notariemeritering. Han anmäler att han
därför avser att senare ta upp frågan om en avkortning av notarietjänstgöringen
till två år, förlagd till tingsrätt eller länsrätt.
Frågan om notarietjänstgöringen tas också upp i motion 1744. Motionärerna
förordar att utbytestjänstgöring kommer till stånd även i framtiden.
Sådan tjänstgöring hos annan enskild arbetsgivare än advokat bör enligt
motionärernas mening medges i ökad utsträckning. Som ett särskilt skäl för
fortsatt utbytestjänstgöring inom polis- och åklagarväsendet anför motionärerna
betydelsen av sådan tjänstgöring för rekryteringen till de viktiga
uppgifterna som polischef och åklagare. Motionärerna uttalar att de anser
det rimligt att notarietjänstgöringen avkortas till två år.
Liknande synpunkter anförs av riksåklagaren (RÅ) i anslagsframställningen
för nästkommande budgetår. RÅ tillägger bl. a. att en viss tids
tjänstgöring inom åklagarväsendet måste vara av värde inte minst för de
notarier som efter utbildningen kommer att tjänstgöra vid andra myndigheter
som har nära kontakter med åklagarväsendet.
Utskottet har vid tidigare tillfällen fäst avseende vid hur notarietjänstgöringen
anordnas. Så skedde bl. a. vid 1975/76 års riksmöte då utskottet med
anledning av en motion förordade en översyn av reglerna om sådan
tjänstgöring. Riksdagen följde utskottet (JuU 1975/76:9, rskr 21). Vid denna
begäran om översyn framhöll utskottet t. ex. både kraven på tjänstgöringens
omfattning och utbildningens kvalitet samtidigt som utskottet uttalade sig
positivt om de möjligheter som utbytestjänstgöringen ger för de nyutexaminerade
juristerna att inhämta värdefulla erfarenheter från flera verksamhetsgrenar
inom rättsväsendets område.
Den av riksdagen begärda översynen har därefter genomförts av
domstolsverket. 1 1980 års budgetproposition redovisade chefen för justitiedepartementet
resultatet av översynen och sina överväganden i anslutning
därtill (prop. 1979/80:100 bil. 5 s. 45 ff). Domstolsverket hade föreslagit bl. a.
att den sammanlagda tiden för notarietjänstgöring skulle minskas från två
och ett halvt år till två år. I huvudsak innebar departementschefens
ställningstagande att en sådan förändring av uppläggningen av notariemeriteringen
som hade föreslagits inte borde genomföras.
I anslutning till sin behandling av frågorna om anslag till domstolsväsendet
år 1980 tog utskottet upp också frågan om uppläggningen av notariemeriteringen.
Utskottet uttalade att utskottet inte hade något att erinra mot
departementschefens uttalande i ämnet (JuU 1979/80:27 s. 2).
När frågan om notarietjänstgöringens anordnande nu på nytt aktualiseras
vill utskottet till en början hänvisa till sina tidigare uttalanden om kraven på
tjänstgöringens omfattning och utbildningens kvalitet och om betydelsen av
de erfarenheter som en utbytestjänstgöring kan ge. Det är enligt utskottets
JuU 1982/83:24
11
mening givet att regeringen vid de aviserade övervägandena av frågan om en
avkortning av tjänstgöringstiden och en inskränkning av ordningen med
utbytestjänstgöring beaktar dessa faktorer liksom utbytestjänstgöringens
betydelse för rekryteringen till polischefs- och åklagarbanan. På ställningstagandet
inverkar emellertid även andra omständigheter, t. ex. det framtida
antalet nyutexaminerade jurister och myndigheternas behov av den arbetskraft
dessa kan erbjuda. Av stor betydelse i sammanhanget är också statens
kostnader för tjänstgöringen; enbart utbytestjänstgöringen inom polis- och
åklagarväsendet drog under budgetåret 1981/82 en kostnad av i det närmaste
9 milj. kr., vilket belastade de båda verksamheternas ordinarie löneanslag.
Särskilt med beaktande av utbytestjänstgöringens nyssnämnda betydelse
från rekryteringssynpunkt anser sig utskottet kunna utgå från att regeringen
vid sitt ställningstagande noga överväger möjligheten att behålla en ordning
med utbytestjänstgöring.
Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motion 1744.
Reglerna om bötesstraff
I motion 375 begärs en översyn av dagsbotssystemet. Motionärerna gör
gällande bl. a. att nuvarande system för fastställande av dagsbotens storlek
ger upphov till stora orättvisor. Motionärerna framhåller i sammanhanget att
tidigare regering inte har redovisat några överväganden rörande möjligheterna
att skapa ett system som leder till större tillförlitlighet, såsom riksdagen
begärde år 1980. I motionen förespråkas också en vidgad användning av
penningböter i samband med t. ex. lagöverträdelser till sjöss.
De grundläggande bestämmelserna om böter finns i 25 kap. brottsbalken.
Huvudregel är att böter ådöms i dagsböter. Men om det i en straffskala har
satts ut ett maximibelopp som inte överstiger 1 000 kr. skall böterna ådömas
omedelbart i pengar (penningböter). Bestämmelser med sådana straffskalor
finns främst inom specialstraffrätten, bl. a. i vägtrafikförfattningarna. En
särskild form av penningböter är normerade böter, dvs. böter som bestäms
efter en särskild beräkningsgrund.
Dagsböter ådöms till ett antal av minst en och högst 120, vid flerfaldig
brottslighet högst 180. Storleken av varje dagsbot fastställs i pengar till ett
belopp från och med tio till och med 1 000 kr., efter vad som bedöms skäligt
med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet
och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om brottet är ringa får dagsbotens
belopp jämkas.
En tanke bakom dagsbotssystemet var att få fram en metod att beräkna det
penningbelopp, räknat dag för dag, som den tilltalade under en längre tid kan
avstå från utan att han lider nöd eller brister i sin försörjningsskyldighet.
Riktlinjer för dagsbotens bestämmande har för åklagarväsendets del
lämnats i cirkulär från riksåklagaren, senast år 1973 (RÅ:s cirkulär C 76).
Enligt dessa riktlinjer gäller bl. a. att dagsboten beräknas på grundval av den
JuU 1982/83:24
12
misstänktes årsinkomst, framräknad på ett visst angivet sätt. Dagsboten
fastställs i princip till 1/1 000 av den framräknade årsinkomsten.
Riktlinjerna i riksåklagarens cirkulär tjänar i allmänhet också till ledning
för bedömningen i domstolarna.
Den grundläggande utredningen för beräkningen av dagsbotens storlek
görs av polisen under förundersökningen. Utredningen baseras i regel på de
uppgifter som den misstänkte lämnar. Någon rutinmässig kontroll av den
misstänktes uppgifter sker inte. När det gäller utfärdande av strafföreläggande
har riksåklagaren i det förut nämnda cirkuläret uttalat att den
misstänktes uppgifter om inkomst- och förmögenhetsförhållanden bör
godtas utan kontroll, såvida det inte finns särskild anledning anta att
uppgifterna är felaktiga eller ofullständiga. Denna ordning motiveras med
intresset av att inte onödigtvis belasta utredningsförfarandet.
Frågan om behovet av att se över rutinerna för dagsbotens bestämmande
behandlades av utskottet våren 1980 med anledning av en motion i ämnet.
Utskottet anförde därvid att en förutsättning för en vid tillämpning av
bötesstraffet är, förutom att verkställighetsreglerna är effektiva, att också
bötesstraffets storlek kan fastställas på en i största möjliga utsträckning säker
och rättvis grund. Utskottet konstaterade emellertid att de uppgifter som för
åklagare och domstolar ligger till grund för beräkning av dagsbotens storlek
vanligtvis inte är kontrollerade. I den mån de till följd härav inte är
tillförlitliga kunde enligt vad utskottet framhöll syftet med dagsbotssystemet
bli förfelat, och utskottet ansåg därför att möjligheterna att skapa ett system
som leder till större tillförlitlighet borde övervägas. I sammanhanget
underströk utskottet att det var angeläget att ett sådant system inte skulle
leda till onödig byråkrati och omgång under förundersökningen och målets
handläggning i domstol. Det borde ankomma på regeringen att närmare
besluta om formerna för de förordade övervägandena. Vad utskottet anfört
gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (JuU 1979/80:27, rskr
217). - Regeringen avskrev riksdagens skrivelse i samband med att
regleringsbrev för domstolsväsendet utfärdades den 12 juni 1980 (skr.
1980/81:102 s. 7).
När frågan om behovet av en översyn av det system som ligger till grund för
dagsbotens bestämmande på nytt aktualiseras för utskottet, vill utskottet
först erinra om att bötesstraffet utgör den helt dominerande brottspåföljden i
rättstillämpningen. Utskottet vill därför rent allmänt konstatera att det i
kampen mot brottsligheten är utomordentligt angeläget att bötesstraffets
effektivitet upprätthålls. Av betydelse härvidlag är, såsom utskottet tidigare
framhållit, att bötesstraffets storlek kan fastställas på en i största möjliga
utsträckning säker och rättvis grund. Utskottets tidigare, nyss återgivna
uttalanden om behovet av överväganden rörande möjligheterna att skapa ett
system som leder till större tillförlitlighet är alltjämt giltiga och frågan bör på
nytt aktualiseras hos regeringen. Vid de fortsatta överväganden i ämnet som
JuU 1982/83:24
13
sålunda bör komma till stånd bör även kunna prövas motionsförslaget om en
vidgad användning av penningböter i stället för dagsböter i vissa fall.
Vad utskottet nu med anledning av motion 375 har anfört om överväganden
rörande bötesstraffet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande medelsberäkningen
att riksdagen med avslag på motion 1982/83:1592 i denna del
(yrkande 13 delvis) och med bifall till regeringens förslag till
Allmänna domstolarna för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 845 000 000 kr.,
2. beträffande domstolarnas resurser för bekämpande av ekonomisk
brottslighet
att riksdagen avslår motion 1982/83:888 i denna del (delvis) och
motion 1982/83:1605 i denna del (delvis),
3. beträffande rekryteringen av nämndemän m. m.
att riksdagen avslår motion 1982/83:1208 och motion 1982/
83:1215,
4. beträffande notarietjänstgöringen
att riksdagen avslår motion 1982/83:1744,
5. beträffande överväganden rörande bötesstraffet
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:375 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende.
3. Allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen har under punkt D 3 (s.
79-82) föreslagit riksdagen att till Allmänna förvaltningsdomstolarna för
budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 289 470 000 kr.
Motioner
I motion 1982/83:290 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen begär att regeringen snarast fattar beslut om länsrättens i
Östergötland omlokalisering från Linköping till Motala.
I motion 1982/83:550 av Lena Öhrsvik (s) och Gösta Andersson (c) föreslås
att riksdagen uttalar sig för att länsrätten i Kalmar län förläggs till
Nybro.
I motion 1982/83:1212 av Torsten Karlsson (s) hemställs att riksdagen
beslutar att länsrätten i Östergötland skall lokaliseras till Motala.
I motion 1982/83:1592 av Gunilla André m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
JuU 1982/83:24
14
sorn i motionen anförts om avslag på aviserat förslag om minskning av antalet
nämndemän i länsrätter (yrkande 13 delvis).
Utskottet
Medelsberäkningen
Regeringens förslag till medelsberäkning under denna punkt innebär en
ökning av anslaget med drygt 8,8 milj. kr. i förhållande till anslaget för
innevarande budgetår. Beträffande anslagsposten Ersättning till nämndemän
föreslås dock en sänkning med 1,5 milj. kr. På samma sätt som närmare
har anförts under rubriken Medelsberäkningen m. m. i punkt 2 i detta
betänkande grundar sig anslagsberäkningen även under denna punkt på ett
kommande regeringsförslag om ändringar i domförhetsreglerna (se budgetpropositionen
s. 82) av innebörd att nämndemännen i länsrätterna skall bli
färre.
I motion 1592 motsätter man sig det aviserade förslaget om ändring av
länsrätternas domförhet.
Utskottet, som hänvisar till vad som har redovisats under rubriken
Medelsberäkningen m. m. i punkt 2 i detta betänkande, gör motsvarande
överväganden beträffande förslaget till medelsanvisning på ifrågavarande
område som utskottet gjort beträffande medelsanvisningen för de allmänna
domstolarna såvitt gäller anslagsposten Ersättning till nämndemän. Utskottet
avstyrker således bifall till motion 1592 i den berörda delen och tillstyrker
regeringens förslag till medelsberäkning.
Lokalisering av länsrätter
I motion 550 hemställs att riksdagen uttalar sig för att länsrätten i Kalmar
län förläggs till Nybro. I motionerna 290 och 1212 förespråkas att länsrätten i
Östergötlands län lokaliseras till Motala. Till stöd för förslagen i motionerna
åberopas sysselsättningspolitiska skäl.
I budgetpropositionen (s. 82) lämnar departementschefen en redovisning
av undersökningar som skett i fråga om omlokalisering av länsrätten i
Östergötlands län, från Linköping till Motala, och av länsrätten i Kalmar län,
från Kalmar till Nybro. Han anmäler att ärendena f. n. övervägs inom
justitiedepartementet och att han avser att senare återkomma till regeringen i
saken.
Frågorna har tidigare aktualiserats i riksdagen motionsvägen. Senast förra
året behandlade utskottet en motion om lokalisering till Nybro av länsrätten i
Kalmar län. Motionen avslogs (JuU 1981/82:40 p. 3). Det bör anmärkas att
det både vid riksdagsbehandlingen år 1978 av riktlinjer för den nya
länsrättsorganisationen (prop. 1977/78:170, KU 47, rskr 308) och år 1979 vid
behandlingen av en rad motioner om lokaliseringen av länsrätter (JuU
1978/79:26 p. 3) förutsatts att ställningstagandet till frågan om lokaliserings
-
Juli 1982/83:24
15
orter för länsrätterna ankommer på regeringen.
Mot den angivna bakgrunden avstyrker utskottet, som utgår från att
regeringen vid sina aviserade överväganden i fråga om länsrätterna i
Östergötlands län och Kalmar län beaktar synpunkter av den art som förts
fram i motionerna, bifall till motionerna 290, 550 och 1212.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande medelsberäkningen
att riksdagen med avslag på motion 1982/83:1592 i denna del
(yrkande 13 delvis) och med bifall till regeringens förslag till
Allmänna förvaltningsdomstolarna för budgetåret 1983/84 anvisar
ett förslagsanslag av 289 470 000 kr.,
2. beträffande lokalisering av länsrätten i Östergötlands län
att riksdagen avslår motionerna 1982/83:290 och 1212,
3. beträffande lokalisering av länsrätten i Kalmar län
att riksdagen avslår motion 1982/83:550.
4. Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt D 4 (s. 82-84) och hemställer
att riksdagen till Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 33 940 000
kr.
5. Utrustning till domstolar m. m. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
under punkt D 5 (s. 84) och hemställer
att riksdagen till Utrustning till domstolar m. m. för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 7 500 000 kr.
6. Byggnadsarbeten för domstolsväsendet. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag under punkt D 6 (s. 84-87) och hemställer
1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten
för domstolsväsendet inom de kostnadsramar som
förordats i propositionen,
2. att riksdagen till Byggnadsarbeten för domstolsväsendet för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 11 000 000
kr.
Stockholm den 15 mars 1983
På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD
JuU 1982/83:24
16
Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Karin
Söder (c), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Helge Klöver (s), Gunilla André (c), Karl-Gustaf Mathsson (s),
Ulla-Britt Åbark (s), Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp), Hans
Göran Franck (s) och Göran Ericsson (m).
Reservationer
1. Domstolsverkets styrelse (punkt 1, mom. 2)
Karin Söder (c) och Gunilla André (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”När det” och
slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
När det gäller den särskilda frågan om sammansättningen av domstolsverkets
styrelse som tas upp i motion 1592 bör enligt utskottets mening en
utgångspunkt för ställningstagandet vara att domstolsverkets huvuduppgift
är att ge myndigheterna inom förvaltningsområdet en kvalificerad administrativ
service. Härav följer att det inom styrelsen bör finnas personer med
god kunskap om och stor praktisk erfarenhet från skilda delar av rättslivet.
Utskottet ansluter sig därför till tanken att styrelsen bör utökas med en
domare och en advokat. För att åstadkomma en lämplig avvägning mellan å
ena sidan företrädare för allmänna samhällsintressen och å andra sidan
företrädare för verkets förvaltningsområde bör styrelsen härutöver - såsom
förordas i motion 1592 - tillföras ytterligare en ledamot med riksdagserfarenhet.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande domstolsverkets styrelse
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1592 i denna del
(yrkande 12) som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört i detta hänseende.
2. Medelsberäkningen (punkt 2, mom. 1)
Karin Söder (c), Gunilla André (c) och Hans Petersson i Röstånga (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till medelsanvisning till de allmänna domstolarna
bygger på departementschefens i budgetpropositionen uttalade avsikt att
återkomma till frågan om sådana ändringar i domförhetsreglerna att
tingsrätterna kan döma med ett färre antal nämndemän än f. n. En i ämnet
aviserad proposition föreligger ännu inte vid utskottets ställningstagande till
medelsberäkningen.
JuU 1982/83:24
17
Enligt utskottets mening bör innehållet i gällande rätt vara vägledande vid
riksdagens budgetreglering; riksdagens behandling av den aviserade, den 10
mars 1983 beslutade propositionen kan annars komma att reduceras till en
formalitet. Redan vad nu sagts talar starkt för att anslaget bör räknas upp
med 12 milj. kr., dvs. det belopp varmed anslagsposten Ersättning till
nämndemän minskats i departementschefens anslagsberäkning. Härtill
kommer att det enligt utskottets mening med hänsyn till betydelsen av
lekmannainflytande inom rättskipningen saknas anledning att nu överväga
en minskning av nämndemännens antal och därigenom en minskning av
deras inflytande.
Sammanfattningsvis finner utskottet alltså att förevarande anslag bör
räknas upp med 12 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. Nödvändiga
besparingar får vidtas genom dels fortsatt rationaliseringsarbete inom
domstolsväsendets område, dels genom andra åtgärder inom justitiedepartementets
verksamhetsområde.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande medelsberäkningen
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1592 i denna del
(yrkande 13 delvis) och med anledning av regeringens förslag
till Allmänna domstolarna för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 857 000 000 kr.
3. Notarietjänstgöringen (punkt 2, mom. 4)
Bertil Lidgård (m), Karin Söder (c), Björn Körlof (m), Gunilla André (c),
Sven Munke (m), Hans Petersson i Röstånga (fp) och Göran Ericsson (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”När frågan”
och slutar på s. 11 med ”motion 1744” bort ha följande lydelse:
När frågan om notarietjänstgöringens anordnande nu på nytt aktualiseras
för riksdagen vill utskottet till en början understryka vad utskottet tidigare
uttalat om kraven på tjänstgöringens omfattning och utbildningens kvalitet
och om betydelsen av de erfarenheter som en utbytestjänstgöring kan ge. I
linje med vad som anförts av RÅ och i motion 1744 vill utskottet även
framhålla att utbytestjänstgöringen inom polis- och åklagarväsendet är av
stor vikt också för rekryteringen till de viktiga uppgifterna som polischef och
åklagare. På ett ställningstagande till frågan inverkar även andra omständigheter,
t. ex. det framtida antalet nyutexaminerade jurister och värdet för
de olika myndigheterna av de insatser som notarierna gör.
Enligt utskottets mening bör spörsmålet om notarietjänstgöringens
anordnande övervägas av regeringen med utgångspunkt i det nu sagda. Om
regeringen därvid skulle komma fram till en annan bedömning än den som
riksdagen ställde sig bakom år 1980 bör - med hänsyn till frågans centrala
JuU 1982/83:24
18
betydelse för rättsväsendet - saken i lämpligt sammanhang underställas
riksdagen för ställningstagande.
Vad utskottet nu med anledning av motion 1744 har anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande notarietjänstgöringen
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1744 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende.
4. Medelsberäkningen (punkt 3, mom. 1)
Karin Söder (c) och Gunilla André (c) anser under förutsättning av bifall
till reservation 2
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet,
som” och slutar med ”till medelsberäkning” bort ha följande lydelse:
Utskottet, som hänvisar till vad utskottet anfört i fråga om medelsberäkningen
till de allmänna domstolarna, gör motsvarande överväganden
beträffande förslaget till medelsanvisning till de allmänna förvaltningsdomstolarna
som utskottet gjort beträffande medelsanvisningen till de allmänna
domstolarna såvitt gäller anslagsposten Ersättning till nämndemän. Med
anledning av motion 1592 i här aktuell del bör således förevarande anslag
räknas upp med 1,5 milj. kr.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande medelsberäkningen
att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1592 i denna del
(yrkande 13 delvis) och med anledning av regeringens förslag
till Allmänna förvaltningsdomstolarna för budgetåret 1983/84
anvisar ett förslagsanslag av 290 970 000 kr.
Särskilt yttrande
Lokalisering av länsrätter (punkt 3, mom. 2 och 3)
Karin Söder (c) och Gunilla André (c) anför:
När det gäller regeringens överväganden i fråga om länsrätterna i
Östergötlands och Kalmar län vill vi understryka vikten av att därvid beaktas
de starka regionalpolitiska skäl som talar för en lokalisering till Motala resp.
Nybro.
minab/gotab Stockholm 1983 73951