JuU 1982/83:21

Justitieutskottets betänkande
1982/83:21

om anslag till åklagarväsendet (prop. 1982/83:100 bil. 4, C, jämte
motioner)

ANDRA HUVUDTITELN
Åklagarväsendet

1. Riksåklagaren. Utskottet tillstyrker regeringens i proposition 1982/
83:100 bilaga 4 (justitiedepartementet) under punkt C I (s. 60) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen till Riksåklagaren för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 8 564 000 kr.

2. Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna. Regeringen har under punkt
C 2 (s. 61 —64) föreslagit riksdagen att till Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna
för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 227 091 000
kr.

Motioner

I motion 1982/83:888 av Stig Josefson (c) och Gunilla André (c) hemställs,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos regeringen begär att arbetet
med att bekämpa den ekonomiska brottsligheten bedrivs i enlighet med de
riktlinjer som angivits i motionen under punkterna d) och e).

— I punkt d) föreslås en omfördelning av resurserna.

— I punkt e) föreslås en förbättring av utbildning och rekrytering.

I motion 1982/83:1605 av Lars Werner m. fl. (vpk) föreslås, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sagts om ökade resurser för åklagare inom det ekonomiska
brottslighetsområdet.

I motion 1982/83:1746 av Inga-Britt Johansson (s) och Sten Östlund (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av
att nya arbetsformer inom åklagarväsendet, delegering m. m., prövas i
syfte att ytterligare bekämpa den ekonomiska brottsligheten.

I motion 1982/83:1748 av Inger Josefsson (c) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att åklagarstationeringen i Ulricehamn
bör behållas.

I motion 1982/83:1756 av Yvonne Sandberg-Fries m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar uttala att Karlskrona skall vara kansliort i den framtida
länsåklagarorganisationen.

I Riksdagen 1982/83. 7 sami. Nr 21

JuU 1982/83:21

Inkommen skrift

Till utskottet har inkommit en skrift från JUSEK:s lokalförening vid
åklagarmyndigheten i Stockholms åklagardistrikt angående åtgärder för
att förbättra arbetssituationen för åklagarna vid myndigheten.

Utskottet

Medelsberäkningen m. m.

Regeringens förslag till medelsberäkning under denna punkt innebär en
ökning av anslaget med i det närmaste 21 milj. kr. i förhållande till anslaget
för innevarande budgetår; totalt föreslås ett anslag av drygt 227 milj. kr.

För att förbättra åklagarväsendets möjligheter att bekämpa ekonomisk
brottslighet beräknas medel för 12 nya åklagartjänster. Tjänsterna föreslås
bli fördelade bl. a. så att tre tjänster för kammaråklagare inrättas i Stockholms
åklagardistrikt och tre tjänster för distriktsåklagare inrättas i Stockholms
län och Gotlands län. Även åklagardistrikten bl. a. i Göteborg och
Malmö tillförs nya tjänster. Medel för att inrätta dessa tjänster erhålls
genom vissa indragningar av tjänster för trafikövervakningspersonal under
anslaget till polisväsendet (se JuU 1982/83:20).

Budgetförslaget innebär också bl. a. att åklagarväsendet tillförs en tjänst
för revisor, med uppgift att i första hand biträda länsåklagarna för speciella
mål. Även för inrättande av denna tjänst erhålls medel genom den nyss
nämnda personalindragningen inom polisen.

Medel för erforderlig specialutbildning av åklagare avseende handläggning
av kvalificerade ekonomiska brottmål beräknas för nästa budgetår till
500 000 kr. Enligt vad departementschefen uppger bör medlen utgå som
engångsanvisning.

Enligt budgetförslaget bör vidare tre tjänster för kammaråklagare och
en tjänst för distriktsåklagare inrättas i utbyte mot fyra assistentåklagare.

Utöver de åklagaraspiranter som behövs för att ersätta avgångar och till
följd av att nya tjänster inrättas beräknas medel för 15 aspiranter.

I fråga om insatserna mot narkotikabrottsligheten föreslås inga särskilda
åtgärder under förevarande anslagspunkt. Däremot föreslås under anslaget
A 2. Justitiedepartementet att 15 milj. kr. beräknas för de åtgärder på
olika områden som kan bli aktuella till följd av förslag från en av regeringen
tillkallad narkotikakommission (Dir. 1982:100).

I två motioner tas upp frågor med anknytning till åklagarväsendets
resurser för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.

I motion 888 framhålls vikten av att åklagarväsendet genom omfördelningar
ges möjligheter att klara den tillströmning av mål som blir följden
av polisens ökade resurser för bekämpande av ekonomisk brottslighet.
Motionärerna anser att riksåklagaren bör ges i uppdrag att undersöka
vilka möjligheter till ytterligare omfördelningar som kan finnas. I motio -

JuU 1982/83:21

nen framhålls vidare att åklagarväsendet bör tillföras fler än en tjänst för
revisor. Vidare förespråkas att man för åklagarutbildningen bör finna nya
rekryteringsvägar till tjänst inom åklagarväsendet; bl. a. bör rekryteringen
av aspiranter inriktas på personer med särskilt intresse för utredning av
ekonomiska brott. Motionärerna anför vidare att medel för särskild utbildning
av åklagare i fråga om ekonomisk brottslighet inte bör beräknas som
engångsanvisning; medel bör ställas till förfogande till dess utbildningsbehovet
är tillgodosett.

I motion 1605 begärs bl. a. att kraftiga insatser görs för att slutföra det
stora antal ärenden rörande ekonomisk brottslighet som släpar efter hos
åklagarna.

Utskottet vill för sin del först erinra om att personalläget inom åklagarväsendet
är mycket bekymmersamt. Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna
bestäms främst av två faktorer, nämligen innehållet i den straffoch
processrättsliga lagstiftningen och polisens resurser att uppdaga och
utreda förekommande brottslighet. Av betydelse är självfallet också brottslighetens
omfattning, struktur och inriktning.

När det gäller den ekonomiska brottsligheten har under senare år vidtagits
många lagstiftningsåtgärder som inneburit en ökad arbetsbelastning
på åklagarväsendet. Även polisens resurser för att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten har byggts ut på senare tid, och genom organisatoriska
förändringar har polisens arbete på området kunnat göras effektivare.
Också andra myndigheter, t. ex. skattemyndigheterna, har tillförts ökade
resurser i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. I sammanhanget
bör nämnas att polisen under senare år fått förstärkta resurser också för
narkotikabekämpningen.

Utbyggnaden av åklagarväsendets resurser, när det gäller att bekämpa
framför allt den ekonomiska brottsligheten, har inte skett i en takt som
svarat mot de förstärkningar som ägt rum inom bl. a. polisväsendet. Sedan
budgetåret 1977/78 har sålunda endast ett fåtal nya tjänster tillförts åklagarväsendet.
Innevarande budgetår inrättades tre nya tjänster för åklagare.
Dessa är dock avsedda främst för narkotikabekämpning. Det kan tilläggas
att ett 30-tal åklagare sedan år 1978 har genomgått utbildning avseende
handläggning av kvalificerade ekonomiska brottmål. För nästa budgetår
beräknas medel för att ytterligare ca 15 åklagare skall få genomgå sådan
utbildning.

Enligt utskottets mening är det, i linje med vad som anförs i motionerna,
särskilt angeläget att åklagarväsendet nu tillförs resurser för att effektivt
kunna medverka i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringens
budgetförslag är också ett starkt uttryck för en sådan strävan. Frågan
om resurstilldelningen till de myndigheter som i första hand är engagerade
i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, och dit måste åklagarväsendet
räknas, och frågan om förslag till bättre utnyttjande av befintliga

JuU 1982/83:21

resurser övervägs f. n. av en särskild kommission mot ekonomisk brottslighet
som regeringen nyligen har tillkallat (Dir. 1982:101).

Att såsom förespråkas i motionerna nu tillföra åklagarväsendet ytterligare
resurser för angivet ändamål utöver dem som föreslås i budgetpropositionen
bör enligt utskottet inte ske med hänsyn till det statsfinansiella
läget. Frågan om insatserna mot den ekonomiska brottsligheten måste
vägas mot andra angelägna anslagsbehov. Kommissionen mot ekonomisk
brottslighet har härvidlag en betydelsefull uppgift, och riksdagen bör inte
med anledning av motionsönskemålen föregripa kommissionens ställningstagande
i resursfrågorna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 888
i berörda delar och motion 1605 i här behandlad del.

Medel för särskild utbildning av åklagare som skall handlägga kvalificerade
ekonomiska brottmål beräknas, som förut sagts, för nästa budgetår
till 500 000 kr. I motion 888 förespråkas att medel för aktuell utbildning
inte bör beräknas som engångsanvisning, utan att resurser bör ställas till
förfogande till dess utbildningsbehovet är tillgodosett. Enligt utskottets
mening saknas det skäl att i förevarande sammanhang uttala sig om vilka
resurstilldelningar för aktuell utbildning som bör göras för tiden efter
budgetåret 1983/84. Ställningstagandet till denna fråga har sin naturliga
plats i det ordinarie planerings- och budgetarbetet avseende resp. budgetår.
Motion 888 i denna del bör alltså avslås.

I motion 888 framförs också önskemål om att för åklagarutbildningen
finna nya rekryteringsvägar — vid sidan av de nuvarande — till tjänst
inom åklagarväsendet. Som utskottet har sagt i annat sammanhang gäller
den organiserade och den ekonomiska brottsligheten ofta förfaranden som
är kvalificerade och mycket svåra att utreda och att i övrigt hantera. Detta
ställer naturligtvis krav på att de åklagare som handhar mål rörande den
ifrågavarande brottsligheten har för ändamålet lämpliga kunskaper på
området. Bl. a. genom den särskilda utbildning av åklagare som skett
sedan år 1978 och för vilken medel som nyss berörts också föreslås för
nästa budgetår får åklagarna utbildning på det ekonomiska området som
svarar mot dessa krav. Enligt utskottets mening bör man i den mån resurserna
så medger även framdeles satsa på denna utbildning av åklagare.
Utskottet är däremot främmande för tanken på nya rekryteringsvägar
inom åklagarutbildningen; något behov härav anser utskottet inte föreligga,
särskilt med tanke på den kvalificerade utbildning som den som antas
som åklagaraspirant har och sedermera fördjupar under själva åklagarutbildningen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 888 också i nu
aktuellt hänseende.

JuU 1982/83:21

Utskottets ställningstagande i det föregående till frågor rörande insatser
mot den ekonomiska brottsligheten innebär att utskottet har godtagit
regeringens förslag till vilka resurser som för åklagarväsendets del bör
anslås för dessa ändamål.

Utskottet godtar även i övrigt regeringens förslag till medelsberäkning
under förevarande punkt.

Åklagarväsendets regionala organisation i
sydöstra Sverige

I motion 1756 tas upp en fråga om ändrad regional åklagarorganisation
och som gäller lokalisering i ett visst fall av kansliort vid en framtida
ändrad regionindelning; motionärerna vänder sig mot ett förslag att i den
region som skulle omfatta Kronobergs, Blekinge och Kalmar län länsåklagarens
kansli skulle flyttas från Karlskrona till Kalmar. Enligt motionärerna
har inga fördelar redovisats med en flyttning medan däremot åtskilliga
skäl av bl. a. regionalpolitisk art talar däremot.

Åklagarväsendets organisation har varit praktiskt taget oförändrad alltsedan
omorganisationen vid förstatligandet den I januari 1965. Regionalt
är landet indelat i 21 länsåklagardistrikt, av vilka 13 är s. k. enmansmyndigheter.
Det har länge stått klart att organisationen såväl lokalt som
regionalt är behäftad med svagheter som med tiden blivit alltmer framträdande.

Riksåklagaren tillsatte år 1979 en arbetsgrupp (åklagarutredningen) för
att undersöka vissa frågor rörande det lokala åklagarväsendet. År 1981
utvidgades uppdraget till att omfatta även det regionala åklagarväsendets
organisation. Sedan åklagarutredningen avgett sitt förslag till riksåklagaren
(Åklagarväsendets organisation. Promemoria 1982-04-22) har denne
överlämnat förslaget till regeringen. Remissbehandling har skett och ärendet
bereds f. n. inom justitiedepartementet.

Enligt åklagarutredningens förslag bör landet med undantag för de tre
storstäderna indelas i 13 statsåklagarregioner. Utredningen har funnit
övervägande skäl tala för att behålla den sedan länge etablerade kopplingen
mellan Kronobergs och Blekinge län och att till denna region föra även
Kalmar län. Som kansliort föreslås Kalmar, vilken enligt utredningen
ligger geografiskt något bättre till än Karlskrona.

I budgetpropositionen (s. 64) uttalar departementschefen att inte minst
förslaget om indelning i större regioner kan komma att medföra vissa
besparingar. Enligt vad som upplysts kommer en proposition på grundval
av åklagarutredningens översyn att föreläggas riksdagen inom kort.

Enligt utskottets uppfattning finns det inte skäl för riksdagen att föregripa
de överväganden som f. n. pågår inom regeringskansliet med anledning
av åklagarutredningens förslag och remissyttrandena däröver. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion 1756.

Juli 1982/83:21

Å k 1 a g a r s t a t i o n e r i n g e n i Ulricehamn

I motion 1748 riktas kritik mot ett beslut av riksåklagaren att stationeringen
i Ulricehamn av tjänsteman tillhörande Borås åklagardistrikt skulle
upphöra med utgången av december månad 1982 och därefter i stället gälla
Borås. Kritiken utgår från både rent organisatoriska och allmänt sysselsättningspolitiska
synpunkter. Motionen mynnar ut i en begäran att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att åklagarstationeringen
i Ulricehamn bör behållas.

Borås åklagardistrikt omfattar Borås polisdistrikt, Kinna polisdistrikt
och Ulricehamns polisdistrikt (SFS 1964:345).

Vid förstatligandet av åklagar- och polisväsendet år 1965 bildades färre
åklagardistrikt än polisdistrikt. I de flesta polisdistrikt som kom att sakna
åklagarmyndighet stationerades en åklagare i polisdistriktets kansliort.
Detta skedde i 29 fall, däribland i Ulricehamn.

1967 års polisutredning, som hade till uppdrag att göra en översyn av
indelningen i polis- och åklagardistrikt, framhöll att systemet med utstationerade
åklagare inte var rationellt. Det innebar bl. a. att verksamheten
splittrades och att kostnaderna för organisationen blev onödigt stora. Så
gott som samtliga remissinstanser delade utredningens uppfattning.

I proposition 1971:173 om vissa reformer inom polis- och åklagarväsendet
framhöll departementschefen att sambandet mellan polis- och åklagarväsendet
talade för att verksamhetsområdenas gränser måste anpassas till
varandra vid en indelningsändring. De ändringar i indelningen i polisdistrikt
som förordades skulle innebära att utstationering av åklagare kunde
upphöra i flertalet fall. Departementschefen anslöt sig till den nyssnämnda
utredningens förslag att frågor om utstationering av åklagare efter prövning
i varje särskilt fall borde avgöras av riksåklagaren i samråd med
rikspolisstyrelsen.

Vid riksdagsbehandlingen uttalade utskottet att utskottet med särskild
tillfredsställelse noterade att indelningsändringarna kunde väntas medföra
att systemet med utstationerade åklagare i stort sett skulle komma att
upphöra (JuU 1972:1 s. 54).

Sedan riksdagen antagit propositionen bemyndigades riksåklagaren att
i samråd med rikspolisstyrelsen besluta i frågor om indragning av utstationerade
åklagare. Flertalet av utstationeringarna har nu dragits in. Av
ursprungliga 29 återstår, bortsett från Ulricehamn, sex utstationeringar.

Som anges i motionen har riksåklagaren den 7 december 1982 beslutat
att stationeringen i Ulricehamn skulle upphöra med utgången av december
månad 1982. Enligt beslutet skall dock åklagare vid åklagarmyndigheten
i Borås åklagardistrikt minst en dag i veckan vara anträffbar i Ulricehamn,
om inte chefsåklagaren och polisstyrelsen kommer överens om annat.

Ulricehamns kommun har besvärat sig hos regeringen över riksåklagarens
beslut. Ärendet övervägs f. n. inom regeringens kansli. Utskottet utgår
från att bl. a. sådana synpunkter på frågan som förs fram i motionen

JuU 1982/83:21

beaktas i ärendet, och utskottet finner inte anledning för riksdagen att
föregripa regeringens ställningstagande, vilket förväntas föreligga inom
kort. Utskottet avstyrker därför bifall till motion 1748.

Delegering av åklagares arbetsuppgifter

I motion 1746 förespråkas att man ytterligare bör undersöka möjligheterna
att delegera vissa av åklagarnas arbetsuppgifter till annan personal
för att på så sätt frigöra åklagarnas resurser för mera kvalificerade uppgifter.
Motionärerna anser att det sålunda närmare bör prövas huruvida
personal utan åklagarutbildning kan handlägga okomplicerade brottmål.

I motionen hänvisas också till en försöksverksamhet med att överföra vissa
uppgifter till administrativ personal.

Den försöksverksamhet som avses i motionen innebär att icke rättsbildad
personal bereder ärenden för åklagarens beslut. Beredningen består
t. ex. i att rekvirera kriminalregisterutdrag och andra handlingar som kan
behöva tillföras ärendet, att lämna förslag till beslut i ärendet och att i
förekommande fall upprätta förslag till stämningsansökan. Erfarenheterna
av verksamheten lär enligt vad utskottet inhämtat vara goda, men
verksamheten har knappast inneburit några besparingar; ny personal har
anställts i stället för de befattningshavare som tagits i anspråk för ärendeberedning,
och för den ansvarige åklagaren har beredningen inte inneburit
några nämnvärda arbetsbesparingar eftersom han, trots det arbete som
utförts av annan, ändå måste gå igenom ärendet på i stort sett samma sätt
som förut.

Utskottet anser det angeläget att man inom åklagarväsendet, liksom
inom andra verksamhetsgrenar, söker ta till vara de olika möjligheter till
rationaliseringar och förenklingar som kan stå till buds. En åtgärd i sådan
riktning kan vara att i olika avseenden föra över vissa uppgifter som
normalt handhas av åklagarna till icke rättsbildad personal. Ett riktmärke
härvidlag bör vara att en delegering i första hand tjänar syftet att bättre
utnyttja de resurser som finns. Andra syften, t. ex. att utveckla den icke
rättsbildade personalens arbetsuppgifter, bör naturligtvis också tillmätas
betydelse.

I första hand bör enligt utskottets mening mera okomplicerade eller
rutinmässiga uppgifter givetvis kunna komma i fråga för delegering. Men
även andra arbetsuppgifter, t. ex. av det slag som den nyss beskrivna
försöksverksamheten tar sikte på, bör också kunna bli föremål för delegering.
Utskottet ställer sig däremot avvisande till tanken på att t. ex. lägga
beslutsfunktioner rörande lagföring av brott på någon som inte är åklagare.
Detsamma gäller ett i motionen framfört förslag att låta annan än
åklagare ha ansvaret för åklagarfunktionen i rättegången.

Enligt vad utskottet har inhämtat avser riksåklagaren att undersöka
möjligheten av att på flera myndigheter införa verksamhet med delegering
av vissa åklagaruppgifter i syfte att därmed få närmare klarlagt vilka

Juli 1982/83:21

uppgifter som lämpar sig för delegering och hur de administrativa rutinerna
härför bör utformas. Utskottet utgår från att man även eljest tar till vara
möjligheterna att åstadkomma rationaliseringar för att öka effektiviteten
och minska kostnaderna.

Med hänvisning till det anförda finns det inte skäl till några ytterligare
uttalanden från utskottets sida med anledning av motionen. Utskottet
föreslår att riksdagen lämnar motionen utan bifall.

Utbytestjänstgöring för notarier

Inom åklagarväsendet har hittills förekommit en relativt omfattande
s. k. utbytestjänstgöring för notarier. Några särskilda medel för detta ändamål
har aldrig anvisats, utan notariernas tjänstgöring har skett inom
ramen för ordinarie löneanslag.

Departementschefen upplyser i budgetpropositionen att utrymmet för
utbytestjänstgöringen efter hand minskat med hänsyn till de senaste årens
anslagsminskningar. Till följd härav kommer någon utbytestjänstgöring
fortsättningsvis inte att kunna förekomma inom åklagarväsendet.

Utskottet vill här endast anmärka att den av departementschefen berörda
frågan kommer att närmare behandlas i samband med utskottets beredning
av anslaget till domstolsväsendet.

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkningen

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Läns- och
distriktsåklagarmyndigheterna för budgetåret 1983/84 anvisar
ett förslagsanslag av 227 091 000 kr.,

2. beträffande resurserna för bekämpande av ekonomisk brottslighet
att riksdagen avslår motion 1982/83:888 i denna del (delvis) och
motion 1982/83:1605 i denna del (delvis),

3. beträffande resurser för utbildning av åklagare som skall handha
mål om ekonomisk brottslighet

att riksdagen avslår motion 1982/83:888 i denna del (delvis),

4. beträffande nya rekryteringsvägar för åklagarutbildningen

att riksdagen avslår motion 1982/83:888 i denna del (delvis),

5. beträffande åklagarväsendets regionala organisation i sydöstra
Sverige

att riksdagen avslår motion 1982/83:1756,

6. beträffande äklagarstationeringen i Ulricehamn
att riksdagen avslår motion 1982/83:1748,

JuU 1982/83:21

7. beträffande delegering av åklagares arbetsuppgifter
att riksdagen avslår motion 1982/83:1746.

Stockholm den 8 mars 1983

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Karin
Söder (c), Arne Nygren (s), Björn Körlof (m), Hans Pettersson i Helsingborg
(s), Helge Klöver (s). Arne Svensson (m), Gunilla André (c), KarlGustaf
Mathsson (s), Ulla-Britt Åbark (s), Hans Petersson i Röstånga (fp),
Lars-Erik Lövdén (s) och Inger Wickzén (m).

JuU 1982/83:21

Reservation

Resurserna för bekämpande av ekonomisk brottslighet (punkt 2, mom. 2)

Karin Söder (c) och Gunilla André (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 4 med "behandlad del” bort ha följande lydelse:

Det råder enligt utskottets mening inget tvivel om att behovet av ökade
resurser är mycket stort. Statsmakterna får inte passivt avvakta eventuellt
utredningsarbete på området innan konkreta åtgärder vidtas. Prövningen
av hur resurserna skall fördelas har, som utskottet anfört i annat sammanhang
(se JuU 1982/83:20), sin naturliga plats i budgetberedningen av
anslaget till åklagarväsendet. Det kan enligt utskottets mening uppenbarligen
inte vara en uppgift för en statlig utredning att befatta sig med frågor
om det praktiska genomförandet av statsmakternas framtida beslut om
eventuella omfördelningar.

Enligt utskottets mening är det, i linje med vad som anförs i motionerna,
särskilt angeläget att åklagarväsendet nu tillförs resurser för att effektivt
kunna medverka i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Detta
tillskott måste, på samma sätt som inom polisväsendet, ske genom omprioriteringar.
Riksåklagaren bör såsom anförs i motion 888 ges i uppdrag att
undersöka vilka möjligheter till ytterligare omfördelningar och omprioriteringar
som kan finnas utöver vad som föreslås i budgetpropositionen.
Även omfördelningar från andra områden inom huvudtiteln bör prövas
för att uppnå en effektivare och snabbare lagföring av de ekonomiska
brottslingarna.

Vad utskottet nu med anledning av motion 888 anfört borges regeringen
till känna. Vid detta ställningstagande saknas skäl för någon riksdagens
åtgärd med anledning av motion 1605 i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande resurserna för bekämpande av ekonomisk brottslighet
att riksdagen med avslag på motion 1982/83:1605 i denna del
(delvis) och med anledning av motion 1982/83:888 i denna del
(delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

LiberTryck Stockholm 1983