JoU 1982/83:37
Jordbruksutskottets betänkande
1982/83:37
om bekämpande av salmonella hos djur (prop. 1982/83:172)
Propositionen
I proposition 1982/83:172 har regeringen (jordbruksdepartementet) efter
lagrådets hörande föreslagit riksdagen att anta förslag till lag om bekämpande
av salmonella hos djur.
Lagen är avsedd att ersätta 1961 års förordning om bekämpande av
salmonellainfektioner hos djur. Förslaget överensstämmer i väsentliga delar
med den gällande förordningen. Den viktigaste nyheten är att alla som
yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä till slakt blir
skyldiga att låta kontrollera djuren med avseende på salmonella. F. n. är
kontrollen frivillig. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1984.
Lagförslaget
Det till utskottet remitterade lagförslaget återges i bilaga till detta
betänkande.
Motion
I motion 1982/83:2411 av Lennart Brunander och Kerstin Andersson
(båda c) yrkas
1. att riksdagen beslutar att Lag om bekämpande av salmonella hos djur
skall ha följande lydelse:
”Om någon får vidkännas kostnad eller förlust på grund av beslut enligt
§ 1, kan ersättning lämnas av statsmedel enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen”,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om fastställande av ersättning.
Inkommen skrivelse
Lantbrukarnas Riksförbund har i en skrivelse till utskottet inkommit med
synpunkter på propositionen.
1 Riksdagen 1982/83. 16 sami. Nr 37
JoU 1982/83:37
2
Utskottet
Salmonella är benämningen på en viss grupp bakterier, som indelas i s. k.
serotyper. F. n. känner man till ca 2 000 sådana serotyper. Flertalet av dessa
salmonellabakterier kan orsaka mag- och tarmsjukdomar hos både djur och
människor. Sedan lång tid tillbaka har det i lagstiftningen funnits bestämmelser
om bekämpande av salmonellainfektioner hos djur. Bestämmelserna
syftar främst till att hindra att salmonella överförs till människor.
År 1970 infördes en frivillig salmonellakontroll i fjäderfäbesättningar.
Enligt kungörelsen (1961:310) med närmare föreskrifter om bekämpande av
salmonellainfektion hos djur (salmonellakungörelsen) kan ersättning utgå
för vissa kostnader och förluster med anledning av föreskrivna bekämpningsåtgärder.
För fjäderfä som avlivas lämnas normalt ersättning med 90 % resp.
60 % av djurens värde beroende på om djuren omfattats av den frivilliga
salmonellakontrollen eller ej.
Under senare år har antalet salmonellainfekterade kycklingar ökat
märkbart. Under den senaste tiden har åtskilliga uppfödare av slaktkycklingar
ställt sig utanför den frivilliga kontrollen. Lantbruksstyrelsen har
därför i skrivelse till regeringen föreslagit att alla uppfödare av slaktfjäderfä i
lag skall åläggas en obligatorisk skyldighet att undersöka besättningarna med
avseende på salmonella. Ett sådant obligatorium är enligt styrelsen
nödvändigt för att man skall kunna vidta selektiva åtgärder mot sjukdomen
med hänsyn till salmonellatyp och frekvens samt därigenom i ökad
utsträckning kunna tillvarata salmonellainfekterat fjäderfä.
Jordbruksministern föreslår i propositionen att den bakteriologiska
provtagning som f. n. ingår i den frivilliga salmonellakontrollen av fjäderfä
blir obligatorisk. Avsikten är emellertid att övriga inslag i denna kontroll
skall finnas kvar och liksom hittills förutsätta en frivillig anslutning.
Regeringens förslag till lag bygger till väsentliga delar på den nuvarande
förordningen. I vissa avseenden innebär det en förenkling i förhållande till
nuvarande bestämmelser.
Jordbruksministern föreslår att reglerna om ersättning för förluster som
djurägare åsamkas genom åtgärder enligt salmonellalagstiftningen i fortsättningen
bör ges i förordningsform. Det är inte motiverat att ta in någon
bestämmelse om ersättning i den föreslagna lagen, anser han. Enligt
jordbruksministern kommer gällande ersättningsbestämmelser att ses över,
så att staten i fortsättningen får bära en mindre andel av kostnaderna för
salmonellabekämpningen än f. n. Därvid bör beaktas djurägarnas möjligheter
att genom försäkringar täcka uppkomna kostnader och förluster.
Utskottet vill för sin del erinra om att riksdagen för två år sedan beslöt om
riktlinjer för salmonellabekämpandet hos djur (prop. 1980/81:100 bil. 13,
JoU 1980/81:18, rskr 1980/81:207). Det framhölls i sammanhanget att det
inte kan hävdas att salmonellainfektioner hos människa utgör något stort
hälso- och sjukvårdsproblem i Sverige. Med hänsyn till att åtgärderna mot
salmonellainfektion hos djur har varit utsatta för viss kritik från djurägarhåll
JoU 1982/83:37
3
borde åtgärderna vid salmonellainfektion hos djur bättre än vad som dittills
hade skett anpassas till omständigheterna i det enskilda fallet. De nya
riktlinjerna beräknades att leda till besparingar för statsverket i storleksordningen
5 milj. kr. och därtill vissa lättnader för djurägarna.
De ändringar som föreslås i förevarande proposition berör huvudsakligen
bekämpningen av salmonella i slaktkycklingsbesättningar. Lagförslaget
innebär inga ändringar av reglerna för bekämpning av salmonella i nöt- och
svinbesättningar m. m. som de nu tillämpas. Den aviserade översynen av
ersättningsbestämmelserna torde dock komma att beröra all salmonellabekämpning
hos djur.
Enligt motion 2411 (c) är det angeläget att nuvarande ersättningsregler
bibehålls. Motionärerna uppmärksammar att lagrådet vid sin granskning av
lagförslaget visat tveksamhet beträffande de skillnader som uppstår gentemot
exempelvis epizootilagen genom att den ersättningsbestämmelse som
finns i den nu gällande förordningen icke återfinns i lagförslaget. De föreslår
därför att en särskild bestämmelse härom intas i lagtexten. Enligt motionen
bör vidare ersättningsnivån bestämmas enligt nuvarande regler, dvs. 90 % av
de kostnader och det inkomstbortfall som djurägaren åsamkas.
När det gäller motionärernas yrkande att ersättningsbestämmelserna bör
föras in i lagen får utskottet med instämmande i jordbruksministerns
uttalande framhålla att dessa regler är att betrakta som offentligrättsliga
bestämmelser till förmån för enskilda. Huruvida de ges i form av en lag eller i
annan ordning kan inte anses inverka på deras rättsliga innebörd. Utskottet
finner vidare, liksom jordbruksministern, att den bristande överensstämmelse
i ersättningshänseende, som genom förslaget uppstår mellan salmonellalagstiftningen
och epizootilagen och vilken påpekats av lagrådet, motiveras
av att det finns stora skillnader mellan de epizootiska sjukdomarna och
salmonellainfektioner bland djur. Salmonellainfektionerna finns till skillnad
från de djursjukdomar som regleras i epizootilagen alltid i landet.
Djurägarna måste därför räkna med möjligheten av ett salmonellaangrepp
som en beaktansvärd risk i näringsutövningen. Det finns enligt utskottets
mening anledning att i detta sammanhang framhålla att risken för spridning
av salmonella i viss mån har ändrat karaktär under senare år genom att
djuren i animalieproduktionen i ökad utsträckning sammanförts i storskaliga
anläggningar samtidigt som antalet animalieproducenter har minskat.
Utskottet har mot bakgrund av det anförda ingen erinran mot det av
regeringen framlagda lagförslaget och tillstyrker detsamma. Motionen
avstyrks således såvitt nu är i fråga (yrkande 1).
Vad så avser frågan om ersättningens storlek finner utskottet, i likhet med
vad jordbruksministern anfört, att det är rimligt att staten i fortsättningen får
bära en mindre andel av kostnaderna för salmonellabekämpningen än f. n.
Vad gäller salmonellakontrollen av fjäderfäbesättningar delar utskottet
jordbruksministerns uppfattning att den frivilliga kontrollen, som kommer
att finnas kvar vid sidan av den obligatoriska bakteriologiska provtagningen,
JoU 1982/83:37
4
bör stimuleras genom en differentiering av ersättningarna. Utskottet utgår
dock ifrån att de nuvarande ersättningsreglerna inte ändras förrän den
översyn av ersättningsreglerna, som aviserats i propositionen, har genomförts.
De framtida ersättningsmöjligheterna kommer dessutom att bli
beroende av de medel som riksdagen är villig att ställa till förfogande för
salmonellabekämpningen. Utskottet får anledning att återkomma i denna
fråga vid behandlingen av nästa års budgetproposition. Utskottet är därför
inte berett att som motionärerna yrkat föreslå att ersättningen binds på en
viss nivå. Motionen avstyrks således även i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lag om bekämpande av salmonella hos djur
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:2411 yrkande 1 antar lagförslaget,
2. beträffande ersättningsnivån
att riksdagen avslår motion 1982/83:2411 yrkande 2.
Stockholm den 10 maj 1983
På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON
Närvarande: Einar Larssson (c), Håkan Strömberg (s), Arne Andersson i
Ljung (m), Grethe Lundblad (s), Hans Wachtmeister (m), Gunnar Olsson
(s), Martin Segerstedt (s), Sven Eric Lorentzon (m), Kerstin Andersson (c),
Margareta Winberg (s), Börje Stensson (fp), John Andersson (vpk), Åke
Selberg (s), Bengt Kronblad (s) och Bo Arvidson (m).
Reservation
Einar Larsson och Kerstin Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”När det” och utskottets
hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att lantbruksstyrelsen i sitt förslag till salmonellalag
intagit en ersättningsregel som överensstämmer med motsvarande bestämmelse
i den nu gällande förordningen. Utskottet finner i likhet med
motionärerna rimligt att ersättningsfrågan regleras i lagen. Även om staten
icke kan anses ha någon principiell ersättningsskyldighet för skada som
djurägarna lider till följd av åtgärder för salmonellabekämpning bör de enligt
utskottets mening åtnjuta samma trygghet som hittills i detta hänseende.
Som lagrådet påpekat kan det även finnas anledning tillerkänna den
JoU 1982/83:37
5
skadelidande en viss laglig rätt till ersättning i likhet med vad som gäller enligt
epizootilagen. Enligt utskottets mening bör således regeringens lagförslag
kompletteras med en ersättningsbestämmelse enligt motionärernas förslag.
Utskottet biträder även motionärernas förslag om att ersättning även
framdeles bör utgå efter enahanda grunder jämfört med de nu gällande
bestämmelserna. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionens
yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
1. beträffande lag om bekämpande av salmonella hos djur
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med
bifall till motion 1982/83:2411 yrkande 1 antar lagförslaget med
den ändringen att en ny 2 § införs av följande lydelse:
2 § Om någon får vidkännas kostnad eller förlust på grund av beslut enligt
1 §, kan ersättning lämnas av statsmedel enligt föreskrifter som meddelas av
regeringen.
varigenom lagförslagets 2-7 §§ erhåller numren 3-8 §§,
2. beträffande ersättningsnivån
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört med anledning av motion 1982/83:2411 yrkande
2.