FiU 1982/83:35

Finansutskottets betänkande
1982/83:35

om betalningar till och från staten

I detta betänkande behandlar utskottet motionerna

1982/83:534 av Lars Tobisson m. fl. (m) om betalningar till och från
staten,

1982/83:768 av Jan-Erik Wikström (fp) och Karl-EricNorrby (c) om bidrag
till studieförbunden m. m., i vad avser yrkande 5,

1982/83:855 av Rolf Andersson (c) om den statliga kassahållningen,

1982/83:865 av Rolf Andersson m. fl. (c) om förenklad inbetalning av
arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt,

1982/83:1164 av Birgitta Rydle (m) och Jan-Eric Virgin (m) om uppbörden
av skatter m. m.,

1982/83:1589 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) om nya kreditpolitiska ramar,
m. m., i vad avser yrkande 1,

1982/83:2133 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) om inbetalningen av vissa
skatter och avgifter,

1982/83:2140 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) om den ekonomiska
politiken, i vad avser yrkande 7,

1982/83:2178 av Ingemar Eliasson (fp) och Jan-Erik Wikström (fp) om
ideella insatser i offentlig verksamhet, i vad avser yrkande 2.

Utskottet tar vidare upp vad som anförs i proposition 1982/83:100 bilaga 1
Finansplanen, avsnitt 2 Kassahållningsfrågor (s. 49-54).

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna 534, 855, 865, 1164,
2133 och 2140, yrkande 7, från postverket, riksrevisionsverket, Sveriges
föreningsbankers förbund, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.
Yttrandena återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionerna

Periodisering av utbetalningar av bidrag, inbetalningar av skatter och avgifter
m. m.

I motion 2140 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs

7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i

1 Riksdagen 1982183. 5 sami. Nr 35

FiU 1982/83:35

motionen framförts om periodisering av utbetalningar.

I motionen anförs att eftersom bidragen till organisationerna låsts till 3 %
uppräkning, vilket inte på långt när ger täckning för inflationens kostnadshöjningar,
bör inte staten därutöver ta från organisationerna de ränteintäkter
de kan få genom att det tidigare utbetalningssystemet för bidragen
bibehålls.

I motion 2178 av Ingemar Eliasson (fp) och Jan-Erik Wikström (fp)
hemställs - med hänvisning till motiveringen i motion 1982/83:2177 -

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande utbetalningsrutiner av anslag till ideella organisationer.

Motionärerna anför att ränteinkomsterna har kommit att betraktas som en
del av de bidragsinkomster som organisationerna kan räkna med från år till
år. Om möjligheterna till sådana inkomster bortföll, skulle det innebära ett
kännbart ekonomiskt avbräck i verksamheten.

Förändringar bör föregås av överläggningar med bidragsmottagarna i syfte
att i möjligaste mån motverka de negativa effekterna av planerade
omläggningar av utbetalningsrutiner för statsbidrag, anför motionärerna. En
förutsättning för förändringar bör också vara att bidragsmottagarna informeras
i mycket god tid och får tillräcklig tid för att anpassa sig till en
förändrad ekonomisk situation.

I motion 768 av Jan-Erik Wikström (fp) och Karl-Eric Norrby (c)
hemställs

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om beredning av frågan om ändrade utbetalningsrutiner
för statsbidrag i den mån dessa förändringar kan förutses få avsevärda
konsekvenser för folkrörelserna och det frivilliga föreningslivet.

Motionärerna anför att förskottsutbetalningar av statsbidrag till studieförbunden
är av mycket stor betydelse för förbundens och deras lokalavdelningars
ekonomi. En förändring av utbetalningsrutinerna bör inte genomföras
utan att studieförbunden tillförsäkras någon form av kompensation för
det bortfall av ekonomiska resurser som annars blir följden. De förändringar
som befinns vara nödvändiga att genomföra bör ske successivt och först efter
överläggningar med de bidragsmottagare som berörs av förändringarna.

Det skulle vara av stort värde att likartade principer tillämpas i skilda
jämförbara sammanhang. Riksdagen bör därför hos regeringen begära en
samlad beredning av frågan om ändrade utbetalningsrutiner för statsbidrag.

I motion 1164 av Birgitta Rydle (m) och Jan-Eric Virgin (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändring av rutinerna för inbetalning av ATP, skatt och moms.

Motionärerna anför att under en vecka varje månad är cirkulationen på
pengar, speciellt mellan de mindre företagen, dålig. Skälet till detta är att de

FiU 1982/83:35

flesta företag har samma betalningsdagar för ATP, moms och skatt. För att få
ett jämnare penningflöde - vilket också skulle inverka positivt på landets
ekonomi - borde en ändring av rutinerna göras.

I motion 1589 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) hemställs - med hänvisning till
motiveringen i motion 1982/83:1588 -

1. att riksdagen uttalar att nya kreditpolitiska ramar för att motverka
likviditetspåfrestningar i företagen i samband med övergången till snabbare
indrivning av skatter och avgifter skall införas.

Motionärerna anför att med anledning av de påfrestningar på likviditeten
som de nya uppbördsreglerna innebär är det viktigt att kreditregleringarna
inte hindrar bankerna att hjälpa mindre företag som drabbas.

Postgirots och PKbankens särställning

I motion 534 av Lars Tobisson m. fl. (m) hemställs (yrkande 1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att postgirots och
PKbankens monopolställning vid statliga betalningar bör upphöra.

En strävan efter rationella betalningsformer hämmas av att statens
betalningsrutiner på många områden fortfarande är otidsenliga, anser
motionärerna. Betalningssystemet bör fungera så praktiskt som möjligt.
Förutsättningen härför är fri konkurrens mellan olika institut och betalningsformer.
Staten skall inte favorisera postgirot eller någon särskild bank, när
likvärdiga betalningsrutiner finns att tillgå på annat håll. Kvardröjande rester
av postgirots och PKbankens monopolställning när det gäller statliga
betalningar bör således upphöra.

I motion 534, yrkande 2, hemställs att riksdagen begär att regeringen
ändrar bestämmelserna om inbetalning av arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt
så att inbetalning härav kan ske via bank.

Analogt med inbetalning av inkomst- och förmögenhetsskatter borde
arbetsgivaravgifter och moms kunna betalas via bank lika väl som via posten.
Det skulle medföra en väsentlig förenkling för många företag och ge
räntefördelar, anför motionärerna.

I motion 865 av Rolf Andersson m. fl. (c) hemställs att riksdagen beslutar
begära att regeringen genomför sådana ändringar i bestämmelserna för
betalning av moms och arbetsgivaravgifter att möjlighet införs att verkställa
dessa betalningar även via bank/bankgiro på motsvarande sätt som gäller för
inkomst- och förmögenhetsskatter.

Enligt gällande bestämmelser skall vissa statliga inbetalningar göras via
posten och postgirot. Bl. a. gäller detta inbetalning till statskassan av
arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt. För många mindre och medelstora
rörelseidkare - bl. a. inom jordbruksnäringen - innebär denna bestämmelse
en onödig administrativ belastning och som regel även kostnader, anför

1* Riksdagen 1982183. 5 sami. Nr 35

FiU 1982/83:35

motionärerna. Förutom en dags räntekostnad åsamkas företaget/näringsidkaren
olägenheten av att behöva använda en annan betalningsväg än vad som
eljest används för övriga betalningar.

I motion 2133 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs - med hänvisning
till motiveringen i motion 1982/83:2132 - att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att möjliggöra
bankinbetalning av mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter på samma sätt
som post- och postgiroinbetalning.

Både av förenklingsskäl och av ekonomiska skäl är det enligt motionärernas
uppfattning angeläget att de inbetalningsrutiner som gäller för direkta
skatter kan tillämpas för alla företagens betalningar till statsverket.
Regeringen bör därför vidta erforderliga åtgärder för att detta förhållande
skall uppnås.

I motion 534, yrkande 3, hemställs att riksdagen begär att regeringen
framläggt fö lag om utbetalning av överskjutande skatt i enlighet med vad i
motionen orts.

Motion;, oa anför att en utbetalningsavi för överskjutande skatt kan
lösas in hos sten eller i bank. Men utsändningen via posten är en onödig
omgång, soi c er till extrakostnader för statsverket och ränteförluster för
betalningsn garna. Dessutom kvarstår vissa problem med säkerheten,
även om en förbättringar åstadkommits.

Deklaratic jlanketter bör således från taxeringsåret 1984 innehålla en
ruta för uppgivande av kontonummer, dit vederbörande skattemyndighet
åtar sig att sända eventuell överskjutande skatt. Ett alternativ kan vara att
betalningsn magaren ger sin bank i uppdrag att uppbära eventuell skatteåterbäring
och sätta in beloppet på hans/hennes konto på samma sätt som
sker beträffande barnbidrag m. m.

I motion 534 hemställs

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbetalning av statliga bidrag och förmåner,

5. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt statens löne- och
pensionsverk att föranstalta om upphandling avseende förmedling av statliga
löner, pensioner och utfallande belopp på grupplivförsäkringen till kontohavare
i andra banker än PKbanken.

Motionärerna anför att riksförsäkringsverket nyligen har infört enklare
och smidigare rutiner för utbetalning av vissa sociala förmåner. Det är
angeläget att andra statliga förvaltningar följer i samma spår, anser
motionärerna. Regeringen bör uppdra åt berörda myndigheter att vidta
erforderliga förändringar i sina betalningsrutiner.

Möjligheter föreligger numera för staten att utbetala löner och pensioner
via annan bank än PKbanken. Överläggningar har också förts med andra
banker om en flyttning av betalningsuppdraget. Trots att staten därvid

FiU 1982/83:35

erbjöds fördelaktigare villkor, träffades nytt avtal med PKbanken för
ungefär ett år sedan. Med hänsyn till de besparingsmöjligheter som ett
anbudsförfarande skulle medföra bör regeringen uppdra åt statens löne- och
pensionsverk att i föreskriven ordning föranstalta om upphandling avseende
förmedling av statliga löner, pensioner och utfallande belopp på grupplivförsäkringar
till kontohavare i andra banker än PKbanken.

Den statliga kassahållningen och system S

I motion 534, yrkande 6, hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbare överföring till och
från riksbanken av statens betalningar.

Motionärerna anför att för närvarande tar det fyra bankdagar innan en
inbetalning från ett företag eller en privatperson till en statlig myndighet når
sin slutstation - statsverkets checkräkning i riksbanken - och därmed kan
påverka statsskuldens storlek och den därav uppkommande räntebelastningen.
Beräkningar utförda på basis av uppgifter i den statliga utredningen
Rationellare girohantering tyder på att statsverkets behov av kort upplåning
skulle kunna minskas med inemot 5 miljarder kronor, om betalningar till
statliga verk och myndigheter fick gå direkt till riksbanken utan att ta en
omväg över postgirot. Räntekostnaderna på statsskulden skulle kunna
minska med ca 750 milj. kr. per år.

Detta skulle kunna uppnås, om postverket ålades att inleverera inkommande
likvider via postgirot direkt till statsverkets/myndighetens checkräkning
i riksbanken. Utbetalningar skulle på motsvarande sätt kunna ske
genom att erforderligt belopp dras direkt på myndighetens konto i
riksbanken utbetalningsdagen. Med detta system skulle staten spara
avsevärda belopp, samtidigt som företag och enskilda - i enlighet med vad
som tidigare föreslagits i denna motion - ges möjlighet att fritt välja posteller
bankgiro för sina betalningar.

I motion 855 av Rolf Andersson (c) hemställs att riksdagen beslutar att som
sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om förbättrad
statlig kassahållning.

Motionären anför att det tar inte mindre än fyra bankdagar från det att
betalningen nått myndighetens postgirokonto till dess att betalningen
påverkat statsverkets checkräkning i riksbanken. Beräkningar utförda på
grundval av uppgifter i den statliga utredningen Rationellare girohantering
pekar på att statens kortfristiga upplåningsbehov skulle kunna minskas med
inemot 5 miljarder kronor om likvider till statliga verk och myndigheter fick
gå direkt till riksbankskonton utan nuvarande fördröjande omväg över
postgirot. Under liggtiden i postgirot förräntas nu dessa likvider i PKbanken.
Om likviderna i stället gick direkt in till riksbanken skulle således
räntekostnaderna på statsskulden kunna minskas med ca 750 milj. kr. per
år.

FiU 1982/83:35

Samtidigt skulle företag, myndigheter och enskilda få valfrihet att använda
posten eller banksystemet för sina betalningar.

Utskottet

Periodisering av utbetalningar av bidrag, inbetalningar av skatter och avgifter
m. m.

Regeringen anförde i budgetpropositionen att man avsåg att granska
reglerna för utbetalning av statliga bidrag. Avsikten är att senarelägga
utbetalningarna av bidragen till den tidpunkt under budgetåret då de faktiskt
förbrukas för det avsedda ändamålet. Därigenom minskar statens räntekostnader
och erhålls en jämnare fördelning över året av statens upplåningsbehov.
I propositionen anges att i normalfallet bör antalet utbetalningstillfällen
uppgå till fyra gånger per år. Flera betalningstillfällen kan vara motiverade
om det är fråga om större bidragsanslag där räntevinsten kan bli betydande
om utbetalningarna uppdelas och senareläggs ytterligare. Avsikten är att i
vissa fall göra en successiv övergång till de nya reglerna. I några fall har vid
medelsberäkningen hänsyn tagits till de problem som uppstår vid en
övergång till mer strikta regler, anför föredraganden i budgetpropositionen.

Utskottet har förståelse för att organisationerna, på det sätt som redovisas
i motionerna 2140,2178 och 768, har kommit att inberäkna ränteinkomsterna
som en del av de bidrag organisationerna erhållit under en lång följd av år. En
omedelbar övergång till ett nytt utbetalningssystem såsom föreslagits i
budgetpropositionen kan därför få återverkningar på organisationernas
verksamhet.

Utskottet har i flera sammanhang betonat vikten av att tillväxten i
statsutgifterna hålls tillbaka. Det är en nödvändig förutsättning för att sanera
statsfinanserna. Organisationerna kan inte generellt undantas från de
åtgärder som måste vidtas för att komma till rätta med obalanserna i vår
samhällsekonomi. Utskottet har också anfört att möjligheterna till förbättrad
statlig kassahållning måste tas till vara i detta arbete. Som generell
princip för utbetalning av anslag bör enligt utskottet gälla att medel inte
utbetalas förrän de behöver förbrukas för det avsedda ändamålet. Av
praktiskt administrativa skäl kan detta leda till att utbetalningarna fördelas
på vissa begränsade utbetalningstillfällen per år. För att mottagarna skall få
en möjlighet att anpassa sig till de förändrade förhållandena kan övergången
till de nya utbetalningsrutinerna i vissa fall behöva ske successivt. Övergången
bör dock av statsfinansiella skäl inte utsträckas alltför långt i tiden.
Eventuella överläggningar med företrädare för mottagarna bör inte leda till
att reglerna utformas på olika sätt för olika områden. En förutsättning för att
mottagarna skall kunna acceptera och förstå betydelsen av de föreslägna
åtgärderna är att de utformas på ett enhetligt sätt med generella regler.

FiU 1982/83:35

Utskottet har inte något att erinra mot att reglerna för utbetalning av
statliga bidrag granskas på det sätt som föreslås i budgetpropositionen. Några
åtgärder från riksdagens sida för att tillgodose de krav som framförs i
motionerna 2140 yrkande 7, 2178 yrkande 2 och 768 yrkande 5 anser inte
utskottet nödvändiga. Motionerna avstyrks.

I motion 1164 föreslås att rutinerna för inbetalning av arbetsgivaravgifter
och mervärdeskatt ändras så att inbetalningarna fördelas på flera dagar.
Enligt utskottets mening måste företagens intresse av att fördela inbetalningarna
under flera dagar vägas mot statens intresse att så långt möjligt
utjämna statsbudgetens inkomster och utgifter mot varandra och att inte
skapa alltför stora svängningar på kreditmarknaden. Riksgäldskontorets
kortfristiga upplåning och riksbankens penningpolitiska åtgärder påverkas i
hög grad av dessa variationer. Vidare bör beaktas uppbördsmyndigheternas
intresse av att samordna uppbörden. Därigenom underlättas arbetet för
uppbörd och kontroll av skatter och avgifter.

Skattekreditutredningen (B 1982:02) lade i slutet av år 1982 fram förslag
för att samordna och effektivisera uppbörden av mervärdeskatt och vissa
punktskatter (Ds B 1982:12). För skattskyldiga med en skattepliktig
omsättning som överstiger 5 milj. kr. per år föreslår utredningen att
redovisningsperioden förkortas från två månader till en månad. Inbetalning
föreslås ske senast den 25 i varje månad. Förslaget berör ca 15 000 av de ca
200 000 skattskyldiga som har en redovisningsperiod på två månader.
Utredningens förslag remissbehandlas för närvarande.

Skattekreditutredningen avser att fortsätta sitt arbete och kommer att
uppmärksamma andra frågor som är av intresse från kassahållningssynpunkt.

Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning att ta initiativ till
förändringar i den riktning som föreslås i motion 1164. Motionen
avstyrks.

I motion 1589, yrkande 1, hemställs att riksdagen uttalar sig för att införa
nya kreditpolitiska ramar för att motverka likviditetspåfrestningar iföretagen i
samband med övergången till snabbare indrivning av skatter.

Omläggningar i uppbördssystemet får effekter för staten och de skattskyldiga
genom att den genomsnittliga likviditetsställningen påverkas, vilket i sin
tur leder till räntevinster eller ränteförluster. Vidare uppstår vissa engångseffekter
i samband med omläggningar.

Beträffande förändringar i den genomsnittliga likviditetsställningen vill
utskottet redovisa vad skattekreditutredningen anför i nyssnämnda betänkande.

I och med att tid löper från det att en skattepliktig transaktion görs till dess
skatten betalas in kan man enligt utredningen säga att statsverket beviljar de
skattskyldiga kredit med betalningen av skatten. Kredittiden brukar anges
till halva redovisningsperioden plus hela betalningsperioden. Under skatte -

FiU 1982/83:35

kredittiden får den skattskyldige en förbättrad likviditet och kan tillgodogöra
sig ränta härpå.

I samband med att den allmänna varuskatten år 1969 ersattes med
mervärdeskatten diskuterades ersättningen till de skattskyldiga för deras
medverkan vid skatteuppbörden. Avvägningen av betalningsperiodens
längd gjordes då uttryckligen med beaktande av att den tidigare ersättningen
för arbetet med skatteuppbörden slopades. Sedan mervärdeskatten infördes
har både skattesatsen och räntenivån ungefär fördubblats. Detta har medfört
att ersättningen i fasta priser har fyrdubblats från 1969 till 1982. Skattekreditutredningens
uppgift är att se över kreditgivningen på skatteområdet i
syfte att eliminera omotiverade likviditets- och ränteförmåner för de
skattskyldiga. Utredningens förslag att förkorta kredittiderna skall ses mot
denna bakgrund.

Vad gäller de effekter av omläggningen av skatteuppbörden som är av
engångsnatur vill utskottet anföra följande.

I samband med att uppbördstekniska omläggningar genomförs uppstår i
vissa fall en finansiell engångseffekt för staten det år omläggningen sker.
Detta påverkar det kassamässiga budgetutfallet omläggningsåret. Det bör
emellertid observeras att företagen inte påverkas på samma sätt som staten
och statsbudgeten av en eventuell engångseffekt, eftersom företagen i
redovisningen periodiserar sina inkomster och utgifter. Om företagen
påskyndar sina skatteinbetalningar påverkar det inte deras årsresultat på
annat sätt än genom att likviditetsminskningen påverkar ränteinkomsterna.
För staten och statsbudgetens inkomster, som är kassamässigt redovisade,
uppstår däremot en tillfällig förstärkning det budgetår omläggningen
sker.

Beträffande åtgärdernas effekter på kreditmarknaden vill utskottet först
konstatera att en central uppgift för kreditpolitiken de senaste åren har varit
att begränsa det likviditetstillskott som det stora budgetunderskottet bidragit
till samt att begränsa de störningar på kreditmarknaden som följer av
omfattande statlig upplåning. Genom att förkorta kredittiderna begränsas
omfattningen av den statliga upplåningen samtidigt som företagens likviditet
minskar. Enligt utskottets uppfattning torde kreditmarknaden utan vidare
kunna tillgodose företagens eventuella behov av ökad upplåning om statens
anspråk på kreditmarknaden samtidigt minskar med motsvarande belopp.
En sådan omfördelning skulle kunna bidra till en bättre fungerande
kreditmarknad i och med att de kreditpolitiska medlen inte skulle behöva
utnyttjas i lika hög grad.

Några särskilda kreditpolitiska åtgärder med anledning av de förändrade
uppbördsrutinerna anser inte utskottet påkallade. De åtgärder som kan
behöva vidtas för att tillfredsställa företagens ökade kreditefterfrågan får
avgöras från kreditpolitiska utgångspunkter i den aktuella situationen. Med
det anförda avstyrker utskottet motion 1589 yrkande 1.

FiU 1982/83:35

Postgirots och PKbankens särställning

I motion 534 yrkas att postgirots och PKbankens monopolställning vid
statliga betalningar bör upphöra. I särskilda yrkanden tar motionärerna upp
olika statliga in- och utbetalningar. Det bör enligt motionärerna vara möjligt
att betala arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt via bank. Detta föreslås
också i motionerna 865 och 2133. I motion 534 anförs vidare att det bör vara
möjligt att betala ut överskjutande skatt och bidrag direkt till konto i post
eller bank på samma sätt som gäller för t. ex. barnbidrag. Löner och
pensioner bör kunna betalas ut även via andra banker än PKbanken, anför
motionärerna.

Finansutskottet behandlade våren 1977 frågan om myndigheternas skyldighet
att anlita postgirot för utbetalningar (FiU 1976/77:23). Ett enigt
utskott framhöll att denna skyldighet är en grundläggande förutsättning för
att man skall kunna upprätthålla rationella betalningsrutiner i statsförvaltningen.
Dessa rutiner är anpassade till det statliga redovisningssystemet -system S - och, anförde utskottet, tillgodoser de krav på snabbhet och
säkerhet som måste ställas. Utskottet kunde då inte finna att de skäl Svenska
bankföreningen anfört i en skrivelse på något avgörande sätt kunde ändra
denna ståndpunkt.

I maj 1979 avlämnade den i februari 1977 tillsatta utredningen rörande
förhållandet mellan bankgiro och postgiro sitt betänkande Rationellare
girohantering (SOU 1979:35). Utredningen konstaterade bl. a. att full
jämställdhet inte kan skapas mellan bankgiro och postgiro på grund av den
fundamentalt olikartade uppbyggnaden av de båda girosystemen. Utredningen
föreslog i första hand att medel skulle kunna överföras direkt genom
ett gireringsförfarande mellan konton i de båda systemen. Bankerna
föreslogs vidare bli ålagda viss serviceplikt. Utredningen föreslog också
”ehuru med starkt uttalad tvekan” att möjlighet skulle öppnas att återbetala
överskjutande skatt genom insättning på bank eller postgirokonto. Beträffande
frågan om statliga in- och utbetalningar föreslog inte utredningen
några mer djupgående förändringar. Sådana förändringar skulle kunna få
starkt negativa konsekvenser för postgirots ekonomi, anförde utredningen.

Utredningens förslag remissbehandlades men förelädes aldrig riksdagen i
samlad form. Möjligheter har emellertid öppnats att inbetala inkomst- och
förmögenhetsskatt via bank.

Utskottet anser att staten genom sina egna betalningsrutiner och genom
posten måste medverka till att skapa rationella och bekväma betalningsrutiner
i samhället. En konkurrens inom betalningsförmedlingen kan vara
positiv. Som redan giroutredningen konstaterade är emellertid konkurrensförutsättningarna
väsentligt olika för bank- och postgirot. Detta redovisas
utförligt i postverkets remissyttrande över motionerna (se bilaga). Utskottet
ser det som naturligt att staten anlitar posten och PKbanken för sina

FiU 1982/83:35

betalningar på samma sätt som många privata företag genom ägarförhållanden
är knutna till vissa banker. Utskottet anser att såväl ur samhällsekonomisk
synvinkel som i servicehänseende är den nuvarande infrastrukturen på
betalningsmedelsområdet och de väl utvecklade bankrutiner som postverket
svarar för en viktig förutsättning för en väl fungerande samhällsservice. Med
det anförda avstyrker utskottet motion 534 yrkande 1 om att avskaffa
postgirots och PKbankens särställning inom det statliga betalningssystemet.

Utskottet har förståelse för uppfattningen, som framförts av postverket
och statsanställdas förbund, att om vissa lönsamma statliga uppdrag
bortfaller från postgirot undergrävs grunden för delar av postens verksamhet.
Utskottet noterar emellertid att den väsentligaste olägenheten med att
utnyttja postgirot, som motionärerna ser det, nämligen att det leder till
ränteförluster för företagen, har bortfallit i och med att medel på
postgirokonto numera är räntebärande för företagen.

Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte tillstyrka motionärernas
förslag till förändringar vad gäller inbetalningen av mervärdeskatt och
arbetsgivaravgifter eller utbetalningen av överskjutande skatt, löner, pensioner
eller bidrag. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 865,
2133 samt 534 yrkandena 2-5.

Den statliga kassahållningen och system S

Beträffande motion 534 yrkande 6 och motion 855 om snabbare
överföringar från och till riksbanken av statens betalningar vill utskottet
anföra följande.

Vad först gäller utbetalningar synes det inte vara möjligt att göra någon
tidsvinst genom en snabbare överföring från statsverkets checkräkning i
riksbanken över postgirokonton. Enligt vad riksrevisionsverket (RRV)
anför i sitt yttrande (se bilaga) sker redan dessa utbetalningar utan någon
fördröjning.

Vad gäller överföringar till statsverkets checkräkning synes det finnas
möjligheter till betydande räntevinster genom en snabbare hantering. Två
tredjedelar av inbetalningarna till staten utgörs av källskatter, arbetsgivaravgifter
och mervärdeskatt. Dessa inbetalningar handhas av postverket
under två bokföringsdagar (bankdagar). Övriga inbetalningar, utgörande en
tredjedel, hanteras under tre bokföringsdagar i postgirot. Den längre
hanteringstiden för dessa uppbördsmedel förklaras av att dessa omfattar ett
mycket stort antal postgirokonton med många berörda bokföringsenheter.

FiU 1982/83:35

riksbanken för registrering där. Den helt dominerande delen av statsinkomsterna
behöver enligt RRV samlas upp på postgirokonton som är
anknutna till checkräkningen.

RRV anför vidare att med minskad genomloppstid uppkommer frågan om
postgirots ersättning för sin förmedling av in- och utbetalningar för
statsverket på annat sätt än via räntegottgörelse för behållningarna på
inbetalningspostgirokonton. RRV, liksom postverket, anser att uppgifterna i
motionerna om postgirots räntevinster härav, dvs. statens ökade räntekostnader,
är betydligt överdrivna.

Enligt vad utskottet erfarit är frågan om postverkets ekonomi föremål för
översyn inom regeringskansliet. Frågan om konsekvenserna av en minskad
handhavandetid inom postgirot för statliga inbetalningar kommer också att
prövas i detta sammanhang.

Mot denna bakgrund anser inte utskottet att något initiativ behöver tas
från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därmed motionerna 855 och 534
yrkande 6.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande reglerna för utbetalning av statliga bidrag

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:2140 yrkande 7,
1982/83:2178 yrkande 2 och 1982/83:768 yrkande 5,

2. beträffande rutinerna för inbetalning av arbetsgivaravgifter och
skatter

att riksdagen avslår motion 1982/83:1164,

3. beträffande nya kreditpolitiska ramar i samband med snabbare
indrivning av skatter

att riksdagen avslår motion 1982/83:1589 yrkande 1,

4. beträffande postgirots och PKbankens särställning

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:534 yrkandena 1-5,
1982/83:865 och 1982/83:2133,

5. beträffande den statliga kassahållningen och system S

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:534 yrkande 6 och
1982/83:855.

Stockholm den 7 april 1983

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

1** Riksdagen 1982/83. 5 sami. Nr 35

FiU 1982/83:35

Närvarande: Arne Gadd (s), Rolf Wirtén (fp), Lars Tobisson (m), Per-Axel
Nilsson (s), Roland Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m),
Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland (m), Gunnar
Nilsson i Eslöv (s), Gerd Engman (s), Britta Hammarbacken (c), Anders
Andersson (m) och Hans Petersson i Hallstahammar (vpk).

Reservationer

1. Reglerna för utbetalning av statliga bidrag

Rolf Wirtén (fp), Rolf Rämgård (c) och Britta Hammarbacken (c) anser
att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet har
förståelse” och på s. 7 slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har förståelse för att organisationerna, på det sätt som redovisas
i motionerna 2140, 2178 och 768, har kommit att inberäkna ränteinkomsterna
som en del av de bidrag organisationerna erhållit under en lång följd av
år. Eftersom bidragen till organisationerna låsts till 3 % uppräkning, vilket
inte på långt när ger täckning för inflationens kostnadshöjningar, anser
utskottet inte att staten därutöver bör ta från organisationerna de ränteintäkter
de kan få genom att det tidigare utbetalningssystemet för bidragen
bibehålls. Bara för idrottsrörelsen skulle förslaget innebära en ytterligare
åderlåtning på ca 5 miljoner kronor. En övergång till ett nytt utbetalningssystem
såsom föreslagits i budgetpropositionen kommer självfallet att få
allvarliga återverkningar på organisationernas verksamhet.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande reglerna för utbetalning av statliga bidrag

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:2140 yrkande 7,
1982/83:2178 yrkande 2 och 1982/83:768 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Postgirots och PKbankens särställning

Rolf Wirtén (fp), Lars Tobisson (m), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård
(c), Hugo Hegeland (m), Britta Hammarbacken (c) och Anders Andersson
(m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Finansutskottet
behandlade” och på s. 10 slutar med ”534 yrkandena 2-5” bort ha följande
lydelse:

FiU 1982/83:35

Utskottet anser att staten måste medverka till att skapa rationella och
bekväma betalningsrutiner i samhället. En väsentlig förutsättning härför är
att fri konkurrens skapas mellan olika institutioner och betalningsformer.
Det är därför nödvändigt att såväl formella som praktiska hinder för en sådan
konkurrens snarast möjligt undanröjs. Genom att staten för sina betalningar
endast anlitar postgirot saknas en av förutsättningarna för att låta olika
betalningsrutiner konkurrera på lika villkor med varandra. Enligt utskottets
mening borde denna typ av banktjänster upphandlas på samma villkor som
övriga tjänster och varor i statsförvaltningen, dvs. i enlighet med upphandlingsförordningens
krav på affärsmässighet. Genom ett sådant förfarande
skulle olika betalningsförmedlare kunna jämställas i konkurrenshänseende.
Vad utskottet anfört om att avskaffa postgirots och PKbankens särställning
inom det statliga betalningssystemet bör ges regeringen till känna.

Utskottet anser att i begreppet rationell betalningsförmedling måste också
inbegripas att rutinerna utformas på ett för enskilda personer och företag
smidigt sätt. Därvid bör beaktas möjligheterna för betalningsmottagare eller
inbetalare att fritt kunna välja betalningsform. Eftersom huvuddelen av de
anställda, över 80 %, erhåller lön via kontoinsättning i bank och praktiskt
taget hela den vuxna befolkningen i vårt land har bankkonton från vilka
betalningar kan utföras smidigt och enkelt framstår det som närmast
självklart att också betalningar till staten borde kunna få göras från dessa
konton. Om denna möjlighet öppnades skulle det underlätta för många
företag. Onödiga inbetalningar till postgirot med ränteförluster som följd
skulle kunna undvikas. Medlen skulle inte behöva flyttas flera gånger mellan
olika konton. Utskottet tillstyrker därför förslagen i motionerna 534 yrkande
2, 865 och 2133 om att möjliggöra inbetalningar av mervärdeskatt och
arbetsgivaravgifter även via bankgiro på motsvarande sätt som för direkta
skatter.

Förslaget i motion 534 yrkande 3 och 4 om att göra det möjligt för staten att
utbetala överskjutande skatt samt statliga bidrag och förmåner direkt till
konto i bank eller postgiro ligger väl i linje med vad utskottet anfört om att
skapa en för allmänheten smidig betalningsförmedling och ge utrymme för
frihet att välja betalningsform. Genom ett sådant förfarande minskas
mottagarnas hantering av medlen påtagligt. Mottagarna slipper att lösa in
utbetalningsavin i post eller bank och att därmed göra ränteförluster. Sedan
några år tillbaka gäller att t. ex. barnbidrag kan sättas in direkt på konto i
bank om mottagaren begär det. Detta bör enligt utskottet vara möjligt med
alla statliga bidrag. Regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta förslag härom.
De invändningar som giroutredningen på sin tid anförde angående den
överskjutande skatten och som postverket i yttrande till utskottet upprepar
synes enligt utskottet inte längre ha samma bärkraft i och med att
taxeringsarbetet datoriserats i stor utsträckning. Vad utskottet anfört med
anledning av motion 534 yrkandena 3 och 4 om utbetalning av överskjutande
skatt och statliga bidrag och förmåner direkt till konto i bank eller post bör

FiU 1982/83:35

ges regeringen till känna.

När det gäller utbetalningen av löner och pensioner är det på samma sätt
som för statliga bidrag önskvärt att mottagaren själv får bestämma till vilket
konto han eller hon vill ha pengarna utbetalade. Här finns det också, som
anförs i motion 534 (yrkande 5), besparingsmöjligheter för statsverket
genom att låta olika betalningsförmedlare konkurrera om betalningsuppdraget.
Statens pensionsverk konstaterar att nuvarande ordning fungerat
tillfredsställande. Detta är emellertid inte tillräckligt skäl för att avstå från att
upphandla tjänster på sedvanligt sätt, anser utskottet. Regeringen bör
uppdra åt statens löne- och pensionsverk att föranstalta om upphandling
avseende förmedling av statliga löner, pensioner och utfallande belopp på
grupplivförsäkringen till kontohavare i andra banker än PKbanken. Vad
utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande postgirots och PKbankens särställning

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:534 yrkandena
1-5, 1982/83:865 och 1982/83:2133 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

3. Den statliga kassahållningen och system S

Lars Tobisson, Filip Fridolfsson, Hugo Hegeland och Anders Andersson
(alla m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 som börjar med ”Vad först”
och på s. 11 slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Vad gäller överföringar till statsverkets checkräkning synes det finnas
möjligheter till betydande räntevinster genom en snabbare hantering,
framgår det av RRV:s yttrande med anledning av motionerna. Två
tredjedelar av inbetalningarna till staten utgörs av källskatter, arbetsgivaravgifter
och mervärdeskatt. Dessa inbetalningar handhas av postverket
under två bokföringsdagar (bankdagar). Övriga inbetalningar, utgörande en
tredjedel, hanteras under tre bokföringsdagar i postgirot. Den längre
hanteringstiden för dessa uppbördsmedel förklaras av att dessa omfattar ett
mycket stort antal postgirokonton med många berörda bokföringsenheter.

RRV säger i sitt yttrande till utskottet att det finns tekniska möjligheter att
minska genomloppstiden för inbetalningar via det statliga redovisningssystemet,
system S, till en dag. Däremot är det inte, anför RRV, realistiskt att
räkna med att inbetalningar till hundratals myndigheter kan gå direkt till
riksbanken för registrering där. Den helt dominerande delen av statsinkomsterna
behöver enligt RRV samlas upp på postgirokonton som är
anknutna till checkräkningen.

FiU 1982/83:35

Enligt utskottets mening är det angeläget att alla möjligheter att minska
statens upplåningsbehov och därmed minska räntekostnaderna prövas. Det
arbete som har inletts för att förbättra den statliga kassahållningen är ett
väsentligt led i denna strävan. Eftersom det tycks finnas tekniska möjligheter
att minska postgirots handhavandetid för inbetalningarna och därmed
minska statens räntekostnader bör denna möjlighet prövas. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 534, yrkande 6, och 855 bör ges
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande den statliga kassahållningen och system S

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:534 yrkande 6
och 1982/83:855 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Den statliga kassahållningen och system S

Rolf Rämgård (c) och Britta Hammarbacken (c) anför:

Det är självfallet en fördel om en rationellare hantering kan ske av de
statliga betalningsströmmarna. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser
förslaget kan få för postverkets möjligheter att ge service i landets alla
delar är vi emellertid inte beredda att ställa oss bakom motionskravet innan
den översyn av postverkets ekonomi redovisats som omnämnts av utskottet.

FiU 1982/83:35

Bilaga

Yttranden över motionerna 1982/83:534, 855, 865, 1164, 2133 och
2140 yrkande 7

Postverket (1983-03-15)

Hanteringen av de statliga betalningarna är av väsentlig ekonomisk
betydelse för Postverket och därigenom våra möjligheter att svara för en god
postservice i landet till acceptabla priser enligt de krav som fastställts av
statsmakterna. De i motionerna upptagna frågorna är kända sedan tidigare
och belystes i samband med utredningen Rationellare girohantering SOU
1979:35. Postverkets yttrande över denna utredning bifogas (bilaga l)1.

Vårt yttrande inleds med en redovisning av Postverkets utveckling inom
betalningsförmedlingen följt av en redovisning av den nuvarande konkurrenssituationen.
I avsnitt 3 lämnas Postverkets kommentarer till de
översända motionerna och i avsnitt 4 ger vi avslutningsvis några exempel på
möjligheter att minska statens kostnader för kassahållning m. m.

1 Utvecklingen av Postverkets betalningsförmedling och förutsättningarna för
denna

Postverkets betalningsförmedling har sedan Postgirot startade för mer än
50 år sedan utvecklats starkt. Postgirosystemet och entreprenaden för
PKbanken utgör kärnan i betalningsförmedlingen. I dag kommer ungefär en
fjärdedel av Postverkets rörelseintäkter från betalningsförmedlingen vilket
är en väsentlig förklaring till att det svenska Postverket till skillnad från
flertalet utländska postverk klarar sin verksamhet med egna intäkter. En
förutsättning för det täta postkontorsnätet och inte minst för lantbrevbäringsnätet
är den stora omfattningen som verkets betalningsförmedling har.
Att upprätthålla dagens höga servicenivå vad gäller antalet postkontor och
lantbrevbärare enbart för postdistributionens behov skulle ej kunna klaras
med intäkter enbart från denna verksamhet.

Postverket har i dag en central ställning i samhällets infrastruktur på
betalningsområdet. En huvuddel av såväl företagens som hushållens
betalningar går genom Postgirot. En under hela Postgirots utvecklingstid
viktig drivkraft har varit att statens in- och utbetalningar gått genom
Postgirot. Omfattningen av dessa betalningar har haft stor betydelse för
tillskapandet av det effektiva stordriftssystem som Postgirot i dag utgör, och
därigenom starkt bidragit till att företag, kommuner m. fl. funnit det
rationellt och lönsamt att använda Postgirot.

Nedan redovisas några exempel på Postgirots marknadsanpassning,
produktutveckling och volymutveckling

1 ej medtagen här.

FiU 1982/83:35

- genom den datorbaserade stordriften har Postgirot kunnat erbjuda
kontohavare med mycket stora volymer in- och utbetalningar en säker och
snabb uppdatering av kund- och leverantörsreskontror. Detta har kunnat
ske genom att Postgirot mycket tidigt satsat på teknik för maskinell optisk
läsning av betalningsblanketter. För kontohavarna har dessa tjänster
inneburit väsentligt förbättrade möjligheter till överblick av den dagliga
likviditeten och därmed ökade ränteintäkter. Exempel på tjänster som
marknadsförs av Postgirot är inbetalningsservice, utbetalningsservice,
fakturabetalningsservice och betalningsbevakning, koncernredovisning,
skattegiro, autogiro etc.

- Postverket handhar sedan 1974 skötseln av PKbankens personkontosystem
på entreprenad. Personkontosystemet omfattar idag nära 1,5 miljoner
konton som också har automatisk tillgång till gireringsfunktionen i
Postgirot. Personkontosystemet utvecklas fortlöpande och är ett effektivt
lönesystem med hög servicegrad.

- Postgirot ger sedan våren 1980 ränta på medel som står inne på företagens
postgirokonton. Företagen erhåller således ränteintäkter om medel finns
på postgirokontot för inbetalning av t. ex. sociala avgifter.

- Postgirot handhar sedan någon tid giroentreprenaden inom Sparbanksgirot.
Detta möjliggör att 1,4 miljoner sparbankskonton genom anslutning
till Sparbanksgirot kan utnyttja postgirofunktionen. Genom att Postgirot
handhar såväl PKbankens personkontosystem som Sparbanksgirot får två
tredjedelar av alla lönekonton tillgång till postgirosystemet. Därutöver
finns ca 1,1 miljoner vanliga postgirokonton för företag och privatpersoner.
Genom samordnings- och stordriftsfördelar ökar härigenom Postgirots
möjligheter att utveckla sin service ytterligare till fördel för såväl stat,
kommun, företag som privatpersoner.

I följande tabell sammanfattas betalningsförmedlingens utveckling
under senare år

År	Miljoner st.
	inbetal-ningar vid postkontor	utbetal- ningar	gireringar mellan kon-ton	totalt
1975	161	40	75	276
1982	171	45	128	342
1975-82	+ 6%	+ 13%	+ 71%	+ 24%

Ökningen av antalet transaktioner har inneburit att Postverket trots hård
konkurrens kunnat behålla en stark ställning på marknaden för betalningsförmedling.
Över 80 % av betalningarna via post- och bankgirosystem går nu
via Postgirot. Postgiroinbetalningskortets betydelse inom betalningsförmedlingen
i landet framgår av att varje hushåll i genomsnitt erhåller cirka fyra
inbetalningskort per månad avseende hyra, el, tele etc.

FiU 1982/83:35

En mycket viktig förutsättning för en fortsatt effektivisering av samhällets
betalningsrutiner är att det finns ett helt rikstäckande nät som når ut till alla
företag och privatpersoner varje dag. Ett sådant totalt rikstäckande nät
måste anses vara starkt motiverat ur samhällsekonomisk och regionalpolitisk
synvinkel, eftersom det kan utnyttjas av alla företag, banker, hushåll etc.
Postverket är den enda organisation i landet som har ett sådant helt
rikstäckande nät för betalningar. Det består av nära 5 000 betjäningsenheter,
dvs. postkontor och lantbrevbärare.

Att staten väljer Postgirot för sina betalningar får därför ses som en
naturlig följd av att statsmakterna av samhällsekonomiska och regionalpolitiska
skäl vill upprätthålla en rikstäckande service på betalningsområdet.
De riktigt stora uppdragsgivarna t. ex. staten, tidningarna, postorderföretagen
m. fl. får således tillgång till hela det finmaskiga servicenätet men får
även betala kostnaderna för utnyttjandet. En viktig uppgift för Postverket
som serviceföretag är därför att se till att så många nyttjare som möjligt är
med och delar på den totala nätkostnaden.

Vi anser det därför felaktigt att göra sådana förändringar i statens
betalningsrutiner att banksystemet, som har konkurrensfördelar som Postverket
saknar, gynnas genom att få ta hand om lönsamma delar i en
”totalentreprenad” t. ex. uppbörd av mervärdeskatt hos stora företag och på
större orter under det att Postverket genom sin serviceplikt ensam skulle
svara för de olönsamma delarna, t. ex. utdelning/uppbörd i glesbygd. En
sådan ”russinplockning” skulle på relativt kort sikt leda till ekonomiska
problem för Postverket och innebära att servicenätet, som är den dominerande
fasta kostnaden, finge successivt skäras ned till förfång för såväl
företag som enskilda personer. En sådan förändring skulle särskilt hårt
drabba glesbygd och stödområden.

2 Konkurrenssituationen inom betalningsförmedlingen

Betalningsförmedlingens tillväxt i Postverket har skett i konkurrens med
bankerna och deras förmedlingsinstitut Bankgirocentralen och utan tillgång
till många konkurrensfördelar som bankerna besitter. Bankerna har sålunda
möjligheter att etablera och behålla kontor enbart där det bedöms
företagsekonomiskt lönsamt vilket bl. a. innebär att varje enskilt bankkontor
har ett upptagningsområde som ekonomiskt kan förstärka banken i sin
helhet.

Rätten att bevilja krediter innebär också möjligheter för bankerna att
ställa krav på att kredittagaren skall låta banken hantera betalningsuppdrag.
Vidare har bankerna möjlighet att låta kostnaderna för betalningsförmedlingen
belasta utlåningsverksamheten, vilket ger dem en prismässig konkurrensfördel
inom marknaden för betalningsförmedling. Postverket saknar
självständiga möjligheter att ge krediter.

Fr. o. m. våren 1980 ges ränta på vissa postgirokonton. Detta motiverades

FiU 1982/83:35

av att Postverket, i ett läge då flertalet banker infört ränta på mycket
kortfristiga medel, skulle få ökade svårigheter att försvara betalningsförmedlingen
i verket.

Kassahållningen i Postverket är omfattande som ett resultat av betalningsförmedlingen.
Kraftiga fluktuationer i likviditeten i samhället återspeglas i
en ojämn kassahållning i postkassorna. Under dagar med inbetalningsöverskott
transporteras överskottsmedlen från postkontoren till Riksbanken och
under dagar med utbetalningsöverskott transporteras medel i den andra
riktningen. Ofta utnyttjas Postverkets transportsystem även av bankerna för
deras penningförsörjning. Överföring mellan postkassanätet och Riksbanken
är motiverat av att medlen inte förräntas om de inte via insättning på
verkets checkräkning i Riksbanken lånas ut och förräntas av PKbanken. Ur
konkurrenssynpunkt är detta en väsentlig nackdel för Postverket eftersom
bankerna genom kassakvotsregeln normalt erhåller ränteintäkter på kassakvotsmedel,
dvs. kassamedel och behållning i Riksbanken. Under år 1982
ersattes således bankerna med 959 mnkr av Riksbanken för dessa medel.
Postverket har inga möjligheter att i dag åstadkomma avkastning på
kassamedlen utan en säkerhets- och kostnadsmässigt krävande transportering
av medlen.

Bankernas konsortium Bankgirocentralen har en verksamhet som i
huvudsak innebär överföring av betalningstransaktioner mellan medlemsbankerna.
Bankerna med Bankgirocentralen har under 1970-talet ökat sina
ansträngningar för att ta över betalningstrafik från Postverket. Motivet bör
självfallet vara att man finner inlåningen i Postgirot intäktsmässigt intressant.

Under år 1982 hanterade Bankgirocentralen 65 miljoner st betalningsuppdrag.
Därutöver hanterade man knappt 15 miljoner st postgiroblanketter,
insända av vissa bankkontor som emottagit dessa från kunder. Detta innebär
att postgiroblanketterna i bankgirot uppgår till nära en fjärdedel av
bankernas egna. Genom att anamma tillämpningen av tekniska hjälpmedel
motsvarande de som Postgirot sedan lång tid utvecklat i samarbete med
leverantörer och lagt som bas för stordrift, har Bankgirocentralen i ökad
utsträckning valt att hantera postgiroblanketter. Detta leder till nackdelar
för såväl kunden som för Postgirot genom att möjlighet för Postgirot att
uppdatera postgirokontohavarnas reskontror med hjälp av postgiroblanketten
därvid saknas.

3 Synpunkter på förslagen i motionerna

3.1 Övergripande synpunkter

Postverkets successiva utveckling av rationella betalningstjänster har haft
som mål att genom ett effektivt girosystem förmedla olika slag av betalningar
mellan så många kontohavare som möjligt. Den kraftiga tillväxt som

FiU 1982/83:35

Postverkets betalningsförmedling genomgått är ett resultat av att verket
fortlöpande anammat ny teknik för att tillgodose behovet av nya tjänster.
Denna utveckling har självfallet i hög grad kommit statsförvaltningen till
godo. Postverket vill därför avvisa påståendet i motion nr 534 om att statliga
betalningsrutiner på många områden är otidsenliga.

I motion nr 855 sägs att ”allt fler privatpersoner och majoriteten av svenska
företag använder bankgiro för sina betalningar”. Som framgått ovan
använder en stor majoritet av alla betalare och en ökande andel av de svenska
hushållen Postverket för sina betalningsuppdrag. De ”går på posten”,
utnyttjar lantbrevbärarservicen eller girerar från girokonton. Likaså har
flertalet företag aktiva postgirokonton. Sammantaget visar detta att denna
mångmiljonskara av kunder, tvärtemot vad som framhålls i motionen, inte
uppfattar Postgirot som en onödig särrutin.

3.2 Den statliga kassahållningen och system S

Motionerna 534 och 855 berör den statliga kassahållningen och statens
betalningar genom Postverkets försorg, inkluderande arbetsgivaravgifter
och mervärdeskatt. I detta avsnitt av vårt svar behandlas system S som är ett
av Riksrevisionsverket utvecklat system för statens ekonomiadministration.
Betalningsrutinerna har utvecklats i samarbete med Postgirot och har som
sitt primära syfte att utgöra direkt underlag för löpande bokföring och
avstämning av in- och utbetalningar i statsförvaltningen. Vidare skall system
S genom enhetliga rutiner underlätta utbildning av kameral personal,
varhelst de arbetar i förvaltningen. Postgirorutinerna skall också tillgodose
krav ställda utifrån internkontroll och revision.

Genom att samtliga myndigheter omfattas av systemet underlättas
väsentligt överblicken och sammanhållningen av de statliga betalningarna.
Den starka integrationen med myndigheternas huvudbokföring i system S är
också ett väsentligt inslag. Bokförda betalningar i Postgirot stäms av mot
myndigheternas huvudbokföring genom ADB-baserade rutiner.

Bokföring, avstämning och felrättning sker av myndigheterna, ofta i
samråd med enheter inom Postgirot. Detta omfattande löpande arbete berör
minst ett par tusen tjänstemän i statsförvaltningen. Detta förutsätter
enhetliga rutiner och anvisningar samt möjligheten till återkommande
kontakter med personal inom Postgirot som behärskar betalningsrutinerna i
system S.

Statens utbetalningar över Postgirot täcks utbetalningsdagen genom att
man i första hand disponerar inbetalningsöverskottet i system S och i andra
hand genom rekvisition från statsverkets checkräkning i Riksbanken.
Utbetalningar från staten sker i huvudsak genom dagliga leveranser till
Postgirot av magnetband från DAFA, RFV, länsstyrelserna, universiteten
m. fl. myndigheter. Även överföring med teletransmission förekommer.

Myndigheternas utlandsbetalningar hanteras i system S utlandsgiro vilket

FiU 1982/83:35

bl. a. innebär att täckning för utlandsbetalningarna sker överföringsdagen
samt att förmånlig växelkurs erbjuds myndigheterna.

Statliga myndigheters behov av kontantutbetalningar tillgodoses genom
att myndigheterna försetts meds. k. L-anvisningar. Dessa utbetalningshandlingar
har ersatt kontantkassorna och därmed väsentligt förenklat exempelvis
kontant- och förskottsbetalningarna. Myndigheter med behov av denna
form av utbetalningshandling är sådana som har direkt kontakt med
allmänheten, t. ex. AMS lokala enheter.

Ur kassahållningssynpunkt har de olika utbetalningsformerna lagts upp så
att täckning från statsverkets checkräkning i Riksbanken sker utbetalningsdagen,
dvs. betalning sker samma dag i Postgirot. Postverket konstaterar
också att motionerna inte heller berör hanteringen av de statliga utbetalningarna
i system S och Postgirot ur kassahållningssynpunkt.

Inbetalningar till staten genom system S i Postgirot består beloppsmässigt
till två tredjedelar av källskatt, arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt. Dessa
inbetalningar bokförs ankomstdagen på uppbördsmyndighetens postgirokonto.
Nästföljande bokföringsdag överförs medlen till Riksrevisionsverkets
samlingspostgirokonto. Från detta konto får också Riksgäldskontoret
information dagligen. Dagen därpå, den tredje bokföringsdagen, disponeras
medlen av RIKSGÄLDSKONTORET dvs. medlen förräntas av kontoret.
Två tredjedelar av de statliga betalningsmedlen som handhas av Postverket
finns således i verket under två bokföringsdagar (bankdagar).

Inbetalningar till staten, utöver ovan nämnda uppbördsmedel hanteras tre
bokföringsdagar i Postgirot. Dag 1 bokförs inbetalning i myndighets
postgirokonto, dag 2 överförs inkomna medel till redovisningscentralens
(RC) postgirokonto. RC har här till uppgift att kontrollera och stämma av
myndighets bokföring av inbetalningar. Likaså får Revisionskontoren
underlag för kontroller. Dag 3 överförs medlen till RRV postgirokonto för
hela statsförvaltningen. Detta konto har betydelse för avstämningen av
statsverkets checkräkning. Riksgäldskontoret erhåller också daglig information
om vad som inkommit på detta konto så att nästkommande dags
medelsplacering kan planeras.

Hantering under 3 bokföringsdagar i stället för 2 dagar som i fallet med
förstnämnda uppbördsmedel är motiverat av att denna del av system S
omfattar ett mycket stort antal postgirokonton med många berörda
bokföringsenheter. Kraven på sortering på dessa postgirokonton i myndighetsgrupper
för avstämning och kontroll samt spridning av information till
olika intressenter kan härigenom tillgodoses. Postverket erhåller förräntning
på postgiromedlen genom placering i PKbanken. Ränteersättningen för de
mycket kortfristiga behållningar som genereras inom system S motsvarar i
princip ränteläget på dagslånemarknaden, som kan fluktuera kraftigt.

Betalningar mellan myndigheter sker i stor omfattning. Statsbudgetens
anslag har oftast en disponerande och därmed redovisningsansvarig myndighet.
Dock förekommer ofta att flera myndigheter skall ha medel från visst

FiU 1982/83:35

anslag utan att dessa myndigheter har dispositionsrätt. Genom att medelsfördelande
myndighet kan överföra medlen som gireringar i Postgirot, utan
inlåningseffekt i Postverket, kan dessa överföringar göras på ett enkelt och
redovisningsmässigt betryggande sätt. Under år 1982 överfördes ca 40 Mdkr
på detta sätt i Postgirot.

Sammanfattningsvis leder varken utbetalningarna, som ju är belopps- och
antalsmässigt väsentligt större än inbetalningarna, eller betalningar mellan
myndigheter till inlåning i Postverket.

Vad gäller system S betalningsvägar i Postgirot, omfattande betalningar
från statliga myndigheter, mellan statliga myndigheter och till statliga
myndigheter, vill Postverket hävda att dessa sammantaget väl tillgodoser
statens behov av rationella och säkra betalningsrutiner. Ur kassahållningssynpunkt
tillgodoser system S kraven på daglig överblick av medlen samt
rimliga krav på hanteringstid.

Det är viktigt att framhålla att system S inkl. Postgirots service åt detta
system är ett integrerat bokförings- och betalningssystem. Detta system har
byggts upp så att det skall ge den totalt sett effektivaste lösningen på statens
kassahållning såväl vad avser bokföring, betalningar, revisioner som andra
kontroller etc. Postverket anser det därför felaktigt att bryta ut ränteaspekten
och betrakta denna isolerat. Med de stora volymer, omfattande belopp
och stora antalet intressenter det handlar om i system S krävs givetvis ett
säkert kontrollsystem, i vilket man så effektivt och billigt som möjligt klarar
statens omfattande affärstransaktioner. Det är således en rationell rutin att
Postverket/Postgirot har en totalentreprenad för system S eftersom Postverket
dels når ut till alla hushåll och företag i hela landet, dels har ett effektivt
och väl fungerande girosystem som starkt bidrar till att hålla nere de totala
kostnaderna för statens kassahållning.

Vi vill i detta sammanhang också citera ur SOU 1979:35, Rationellare
girohantering (s. 22)

Departementschefen påpekade också med hänvisning till riksrevisionsverkets
remissvar att myndigheternas skyldighet att anlita postgirot är en
grundläggande förutsättning för rationella betalningsrutiner i statsförvaltningen
och att dessa rutiner är anpassade till det statliga redovisningssystemet
samt tillgodoser de krav på snabbhet och säkerhet som måste ställas.
Någon ändring i detta avseende föreslogs därför inte.

Mot ovanstående bakgrund vill Postverket avvisa påståendet i motionerna
nr 534 och 855 om att statsverkets räntekostnader för nu gällande
betalningsrutiner avseende system S och Postgirot skulle uppgå till 750 mnkr
per år som ett resultat av hanteringen i Postverket. En redovisning från
motionärerna av underlaget till beloppet 750 mnkr skulle ha varit klarläggande
för behandling av sakfrågan. Beloppet synes gripet ur luften.
Avgörande för beräkning av statsverkets räntekostnad är i första hand vilken
bedömning som görs av förräntningsmöjligheterna på dagslånemarknaden i
samband med skatteuppbörden.

FiU 1982/83:35

3.3 Statens betalningar

Kontoinsättningar avseende Riksförsäkringsverkets utbetalningar har
tillkommit bl. a. mot bakgrund av RFV:s önskan att ta bort kontantutbetalningar
från försäkringskassorna och i stället låta dessa ske via post och bank.
Trenden mot en ökning av kontoinsättningar finner vi naturlig och riktig och
denna trend kommer sannolikt att successivt förstärkas. Vi ser det därför som
naturligt att ansvariga myndigheter i samverkan med Postverket och andra
berörda fortlöpande försöker effektivisera sina betalningsrutiner.

Vad beträffar utbetalning av löner och pensioner för statens räkning
ombesörjes detta sedan många år av PKbanken, som övertog detta uppdrag
år 1974 från sina båda föregångare Sveriges Kreditbank och Postbanken.
Tack vare bl. a. det omfattande samarbetet mellan Postverket och PKbanken
på detta område kan en service erbjudas som tillgodoser mycket högt
ställda krav. PKbanken har kanske mer än någon annan bank eller
bankgrupp satsat på löneutbetalningsservice och tillsammans med Postverket
byggt upp en kraftfull organisation för att effektivt sköta denna viktiga
service. Som exempel kan nämnas att det inom det centrala Postgirot finns en
avdelning på ca 700 personer som uteslutande handhar PKbankens största
lönekontosystem, personkontot.

I Postens servicenät fullgör omkring 15 000 postkassörer och lantbrevbärare
utbetalning av löner och pensioner. En omfattande och rationell
integration har också utvecklats mellan PKbankens löne- och pensionsutbetalningssystem
och serviceåtaganden för löngivare, fackföreningar m. fl.
Bl. a. ombesörjs produktion och distribution av löne- och pensionsspecifikationer
i stor omfattning för statens räkning i samband med utbetalningarna.

Vi vill i övrigt hänvisa till vad SPV som ansvarig myndighet anfört i sin
skrivelse till Regeringen 1982-12-09 (bilaga 2). Som framgår av skrivelsen
bevakas fortlöpande utvecklingen på detta område såväl i fråga om
kostnader som service. Med hänsyn till de goda erfarenheterna av nuvarande
service har SPV inte funnit skäl till omprövning av avtalet med PKbanken.
De ekonomiska villkoren har successivt förbättrats som en följd av den
rationalisering som ständigt pågår. Som exempel kan nämnas att en för staten
förmånlig prisändring är aktuell per 1983-04-01 med bibehållande av
nuvarande höga servicenivå.

PKbankens produkter för löntagare och pensionärer, bl. a. det med
kostnadsfri postgirofunktion försedda personkontot, är mycket uppskattade
av kunderna. Tack vare ett väl utvecklat tekniskt samarbete mellan alla
banker kan också den löntagare eller pensionär som så önskar kostnadsfritt
få sin lön/pension överförd till valfri annan bank över hela landet för
disposition på lönedagen.

FiU 1982/83:35

3.4 Betalning av arbetsgivaravgift och mervärdeskatt

Beträffande förslaget om ändring av inbetalningsrutinerna avseende
arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt anser vi att ett av motionärens
huvudmotiv bortfallit nämligen att företagen skulle vinna räntekostnader
genom betalning över bank. I och med att Postgirot numera ger ränta på
postgirokontomedel är det av mindre räntemässig betydelse för företagen att
göra betalning över Postgirot.

Postverket vill här peka på de vanligaste betalningssätten. Flertalet
betalningsskyldiga girerar från eget postgirokonto. Betalning anses ha skett
på förfallodag när uppdrag postats eller avsänts, dvs. uppdragen lämnats i
bruna kuvert, magnetband, eller genom teletransmission. Saknar postgirokontohavare
full täckning på sitt postgirokonto kan han låta Postgirot belasta
hans bankkonto med hjälp av en av honom gottskriven check.

Sedan ränta på postgirokonton införts har motivet att tömma postgiromedel
till räntebärande bankkonto minskat och kontohavarna kan med ränta
låta inkomna medel ackumuleras på postgirokonto dagarna före uppbördsdag.
Genom Postgirots tjänst Skattegiro svarar Postgirot för bevakning av att
ca 50 000 arbetsgivare och momspliktigas betalningar sker i rätt tid. Enligt
Postverkets mening erbjuds således alla skatt- och avgiftsskyldiga företag
flera mycket enkla alternativa betalningsformer genom Postverkets försorg.

Betalningar i allmänhet i bankerna via Bankgirot tar i dag två bokföringsdagar
(bankdagar) dvs. avsändarens bank belastar hans bankkonto dag 1.
Bankgirot hanterar betalningen dag 2 och den 3:e dagen finns medlen
disponibla på mottagarens bankkonto. Här är således ingen skillnad jämfört
med om girering skett via Postgirot, som är det normala förfaringssättet för
denna typ av betalningar.

Motionens förslag skulle enligt Postverkets mening ej medföra någon
samhällsekonomisk vinst och ej heller någon vinst för företagen. Den främsta
effekten skulle vara en omfördelning av intäkter från Postverket till
bankerna vilket leder till ökade svårigheter för Postverket att självständigt
finansiera det rikstäckande postkontors- och lantbrevbäringsnätet. Postverket
avstyrker därför förslaget.

3.5 Utbetalning av överskjutande skatt

I motionen framhålls att utsändningen via Posten skulle vara en onödig
omgång med extrakostnader för statsverket och betalningsmottagare. Här
vill vi peka på den mycket rationella ordning som gäller i dag, nämligen att
Postverket som når ut till alla hushåll dagligen, ensamt svarar för en snabb
expediering till alla betalningsmottagare. En enkel och enhetlig rutin
bedömer vi som helt nödvändig av serviceskäl. Knappast någon av de
betalningsuppdrag som Posten har är utsatt för större serviceanspråk vad
gäller säkerhet och snabbhet än just skatteåterbetalningarna. Återbetal -

FiU 1982/83:35

ningskorten avlämnas ofta sent från skattemyndigheten och skall vara snabbt
och korrekt distribuerade. Att med den tidspress som gäller för skattemyndigheterna
för dessa uppdrag också klara en kontoinsättningsrutin bedömer
vi som svårt. I utredningen Rationellare Girohantering SOU 1979:35, s 11,
beskrevs nackdelarna med ett kontoinsättningsförfarande av Riksskatteverket
och Statskontoret på följande sätt:

överföringsuppdraget knyts på ett olyckligt sätt till deklarationsmaterialet,
vilket gör uppgifterna svåråtkomliga

- den redan komplicerade hanteringen och registreringen av deklarationerna

försvåras ytterligare

- stor risk föreligger för felskrivning eller felregistrering av kontonummer

- uppgifter måste lämnas nära ett år innan skatten utbetalas”

Av främst serviceskäl vill Postverket avstyrka detta förslag.

3.6 Övriga motionsförslag

Beträffande motion nr 1982/83:1164 av Birgitta Rydle och Jan-Eric Virgin
vill Postverket tillstyrka att åtgärder vidtas för att åstadkomma en spridning
över tiden av penningflödet avseende ATP, moms och skatt.

4 Sammanfattande synpunkter och förslag

Vid en internationell jämförelse kan man hävda att Sverige har rationella
och mycket väl utvecklade rutiner för betalningsförmedling. En bidragande
orsak till detta förhållande är att det postgirosystem som startade för mer än
50 år sedan successivt har utvecklats och fått en allt viktigare roll i samhället.
Postgirot är i dag en huvudförmedlare av betalningar avseende fakturor
m. m. Den knytning till Postgirot som skett av PKbankens personkontosystem
och nu senast av Sparbankernas sparbanksgiro gör att förutsättningarna
att ytterligare effektivisera betalningsrutinerna i samhället ökar. Ur samhällsekonomisk
synvinkel liksom från servicesynpunkt utgör den infrastruktur
vi i dag har på betalningsförmedlingsområdet med ett effektivt och väl
fungerande Postgiro, väl utvecklade bankrutiner m. m. en viktig förutsättning
för hela näringslivets funktion.

Postverket anser det felaktigt att bryta ut endast en faktor, statens
räntekostnader, vars storlek dessutom är starkt överdrivna, när man skall
behandla det totala systemet för statens in- och utbetalningar. Det system
som finns i dag och som rationaliserats och utvecklats successivt anser vi väl
fyller rimliga krav på effektivitet och kostnader. Systemet utvecklas
dessutom kontinuerligt i samverkan mellan Postverket och användarna.

Postverket anser det riktigt med en stark konkurrens inom betalningsförmedlingen.
Detta driver på verksamheten i effektivitetshöjande riktning.
Det är dock mycket viktigt att beakta de skillnader som föreligger i
konkurrensförutsättningarna. Om man på ett avgörande sätt ändrar hittills

Fil! 1982/83:35

gällande regler blir konsekvensen att Postverket, sannolikt på relativt kort
sikt, tvingas gå in för kraftigt reducerat servicenät vad gäller postkontor på
mindre orter och i mindre förorter samt inom lantbrevbäringen.

I sammanhanget kan nämnas att vi enbart som en följd av den alltmer
automatiserade betalningsförmedlingen, gireringar, kontoinsättningar,
Bankomat etc., redan nu ser svårigheter att vidmakthålla servicenätet
intakt.

Avslutningsvis vill Postverket peka på några i motionerna ej berörda
möjligheter att minska statens kassahållning och räntekostnader. Postverket
menar således att effekten på likviditeten i samhället av statens utbetalningar
och hemtagning av fordringar bör studeras noga. Som exempel kan nämnas
att utbetalningar av grundskole- och barnstugebidrag till kommunerna i dag
belastar statsbudgeten och statsverkets checkräkning i Riksbanken lång tid
innan medlen förbrukas, varigenom de kan placeras av mottagaren i bank.
Likaså skulle arbetsmarknadsverkets stöd och bidrag t. ex. kunna lyftas från
statsbudgetens anslag först när medlen behövs. Dessa exempel får representera
ett bristande samband mellan utbetalning och förbrukning av medlen
som sannolikt skulle kunna reduceras om idén bakom system S i Postgirot
mer målmedvetet tillämpas.

Bertil Zachrisson

FiU 1982/83:35

Riksrevisionsverket (1983-03-07)

Prognosavdelningen

Genom remiss 1983-02-10 har finansutskottet berett riksrevisionsverket
(RRV) tillfälle att avge yttrande över sex motioner som direkt eller indirekt
berör frågor om statens kassahållning.

I sitt yttrande begränsar sig RRV till frågor av mera teknisk natur och som
sådana kan ha betydelse för riksdagens beslut med anledning av motionerna.

Då några i stort sett likalydande förslag väckts i flera motioner har RRV
valt att ta upp dessa förslag i ett sammanhang. Frågor av detta slag avser

- möjlighet att inbetala arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt även via bank
(mot. 1982/83:534, p 2, 865 och 2133).

Nära besläktad med denna fråga är förslaget i mot. 1982/83:534, p 4, om
utbetalning av statliga bidrag och förmåner samt förslaget i mot.
1982/83:855 att såväl avsändare som mottagare av statliga likvider får
valfrihet att anlita post- eller bankgiro.

-system för snabbare överföringar till och från riksbanken av statens
betalningar (mot. 1982/83:534, p 6, och 855).

RRV inleder sitt yttrande med att i korthet beskriva den statliga
kassahållningen och det statliga redovisningssystemet, system S, för att
därefter ta upp frågorna om de nämnda inbetalningarna och system för
snabbare överföringar till och från riksbanken. RRV behandlar därefter
flertalet övriga förslag som väckts.

Den statliga kassahållningen och system S

RRV är huvudman för system S, som omfattar samtliga statliga
myndigheter utom affärsverken. I systemet ingår rutiner för betalningar till
och från statsverkets checkräkning i riksbanken. Inbetalningar till staten
avslutas till ett postgirokonto benämnt ”Statsverkets checkräkning i postgirot”.
Från detta konto hämtas medel för de statliga utbetalningarna.
Statsverkets checkräkning i postgirot fylls dagligen på från eller lämnar
överskott till statsverkets checkräkning i riksbanken. Normalt medför en
utgiftsbokföring i system S automatiskt en utbetalning från postgirot.
Utbetalningarna överensstämmer därmed automatiskt med myndigheternas
bokföring i system S.

Integrationen med postgirot som betalningssystem för system S underlättar
i hög grad en god intern kontroll och säkerhet för betalningarna samt
revision. Integrationen med postgirot innebär också att överblicken över den
statliga kassahållningen förenklas.

RRV vill nämna att verket på grundval av ett uppdrag av regeringen (dnr
1968:1044) i samarbete med dåvarande postbanken utarbetat och år 1974

FiU 1982/83:35

under hand tillställt finansdepartementet ett förslag som skulle innebära en
minskad genomloppstid för system S-inbetalningarna genom postgirot från
nuvarande tre dagar till en dag. En sådan förkortning är möjlig att
genomföra, men den innebär att frågan om ersättning till postgirot för dess
tjänster i samband med betalningsvägarna för system S behöver ses över.

Inbetalning av arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt via bank

Det är som motionärerna framhållit f. n. inte möjligt att inbetala
arbetsgivaravgifter och mervärdeskatt direkt via bank(-giro). När förmedling
sker genom bankgiro måste beloppet därifrån överföras till riksförsäkringsverkets
eller annan motsvarande myndighets postgirokonto. Med
nuvarande tekniska lösning av integrationen måste beloppet nå bankgirot
senast dagen före uppbördsterminens sista dag för att nå postgirot i tid,
alternativt måste betalningsmottagaren medge respit med en dag. I första
fallet kommer inbetalaren och i andra fallet statsverket att belastas med
räntekostnad för en dag.

Denna fråga har berörts i betänkandet ”Rationellare girohantering”
(SOU 1979:35). RRV anförde i sitt yttrande 1979-10-24 över betänkandet
bl. a. att ev. föreslagen direktgirering mellan bankgirot och postgirot skulle
lösa många av de problem som främst företag och myndigheter har. Verket
pekade emellertid också på att en direktgirering kunde komma att negativt
påverka postgirots inlåning, eftersom vissa postgirokunder sannolikt skulle
komma att minimera sina behållningar. Samma likvidberedskap på postgirokonto,
för betalning exempelvis till myndigheter, skulle nämligen inte
krävas. Detta påverkar i sin tur postgirots ränteintäkter.

RRV gör fortfarande samma bedömning.

Frågan har också beröring med förslaget som kommenteras under nästa
punkt.

System för snabbare överföringar från och till riksbanken av statens
betalningar

Inledningsvis vill RRV erinra om att utbetalningar från statsverkets
checkräkning i riksbanken över postgirokonton sker utan någon fördröjning.
»Det skulle följaktligen inte medföra någon tidsvinst om, som föreslås i
motionen nr 855, erforderligt belopp skulle ”kunna disponeras direkt genom
dragning på myndighetens konto i riksbanken på utbetalningsdagen”.
Förfarandet skulle dessutom kräva en stor administrativ apparat. Detta
gäller också för alternativet att myndigheterna skulle få tillgång till bankgirot
för utbetalningar. Riksbanken är inte ansluten till bankgirot. Väljs en
affärsbank som förmedlare av myndigheternas bankgirobetalningar uppkommer
bl. a. kontrollproblem.

När det gäller frågan om snabbare överföringar till statsverkets checkräk -

FiU 1982/83:35

ning är RRV ense med motionärerna att betydande räntevinster för
riksgäldskontoret skulle uppkomma om inbetalningar till staten kunde nå
statsverkets checkräkning omedelbart. Det finns också som nyss nämnts
tekniska möjligheter att minska genomloppstiden till en dag. Däremot är det
- av samma skäl som ifråga om utbetalningarna - inte realistiskt att räkna
med att inbetalningar till hundratals myndigheter kan gå direkt till
riksbanken för registrering där. Bortsett från enstaka direktinsättningar på
statsverkets checkräkning torde sålunda en helt dominerande del av
statsinkomsterna behöva samlas upp på postgirokonton som är knutna till
checkräkningen.

Med minskad genomloppstid uppkommer alltså frågan om postgirots
ersättning för sin förmedling av in- och utbetalningar för statsverket på annat
sätt än via räntegottgörelse för behållningarna på inbetalningspostgirokontona.
I det sammanhanget vill RRV ånyo hänvisa till sitt remissyttrande över
det förut nämnda betänkandet om postgirohanteringen (SOU 1979:35).
Verket uttalade då bl. a. att en utredning bör komma till stånd om det totala
kundförhållandet mellan statsverket och postverket. Med detta begrepp
avsågs såväl de statliga betalningarnas effekter i postgirot som statens
ersättning över budgeten för de s. k. särskilda uppdragen (hanteringen av
barnbidrag, skatter, pensioner etc.).

I motionerna 534 och 855 anges att beräkningar visar att statens kortfristiga
upplåningsbehov skulle minska med inemot 5 miljarder kr. om betalningar
till statliga verk och myndigheter fick gå direkt till riksbanken utan att ta en
omväg över postgirot. Det sägs också att räntekostnaderna för statsskulden
skulle kunna minskas med ca 750 milj. kr. per år. Detta innebär att de i det
förut åberopade betänkandet (SOU 1979:35) angivna beloppen skulle ha
ökat fyra resp. tolv gånger mellan åren 1978 och 1982. En mera realistisk
beräkning visar på en ökning med två resp. fem gånger. Det senare beror
mest på en höjd räntenivå, som dock inte ligger på den 15 %-nivå som anges i
motionerna. Härvid måste beaktas att räntesatsen för uppbördsmedlen
bestäms av räntan på den s. k. korta marknaden (dagslånemarknaden).
Denna ränta var under budgetåret 1981/82 enligt uppgift exceptionellt hög
(drygt 10 % i genomsnitt). Motsvarande räntesats för 1982/83 är betydligt
lägre och utgjorde enligt uppgift t. o. m. februari 1983 i genomsnitt 6-7 %.
Räntesatsen på den långa marknaden, till vilken de med system S starkt
integrerade ”normalinbetalningarna” (ej uppbördsmedel) kan sägas höra,
var enligt uppgift ca 12 % budgetåret 1981/82.

I motion nr 855 åberopas vidare en uppgift från år 1977 om en
genomloppstid för inbetalningar av fyra dagar. F. n. gäller emellertid att
denna tid för ca 1/3 av alla inbetalda belopp är tre dagar och i övrigt två
dagar.

FiU 1982/83:35

Utbetalning av överskjutande skatt (mot. 1982/83:534, p3)

Frågan om överföring av överskjutande skatt till skattskyldigs bank- eller
postgirokonto behandlades också av utredningen om girohanteringen (SOU
1979:35). I likhet med utredningen var och är RRV fortfarande tveksamt till
förslaget att kontonummer skall anges på deklarationsblanketten. RRV är
dock i sak positivt till att kontoinsättning blir möjlig med hänsyn bl. a. till den
sparstimulerande effekten av en sådan möjlighet.

Uppbörden av skatter m. m. (mot. 1982/83:1164)

Det av motionärerna väckta förslaget om två skilda betalningsdagar vid
uppbörd av skatter m. m. föranleder inget annat uttalande av RRV än den
allmänna synpunkten att en uppdelning av uppbörden på två ”sista
betalningsdagar” givetvis kommer att påverka statens kassahållning och
därmed dess räntekostnader.

Periodisering av utbetalningar till vissa organisationer (mot. 1982183:2140,
yrkande 6)

När det gäller periodisering av utbetalningar vill RRV endast lämna vissa
principiella synpunkter. Verket anser sålunda att det bör finnas en relation
mellan och en anpassning till myndigheters och andra organs uttag av
anslagsmedel och behovet av betalningsmedel för den löpande verksamheten
under året. För tidiga lyftningar från statsverkets checkräkning innebär
ökade räntekostnader för staten. Dessa kommer inte till uttryck genom att
belasta verksamheten vid organisationen. För att stimulera myndigheterna
till bättre betalningsplanering föreligger förslag om försöksverksamhet med
anslag där myndigheten gottskrivs ränta om anslaget - eller delar därav - lyfts
senare under budgetåret. RRV avses skola följa denna försöksverksamhet.

Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektörens ställföreträdare,
avdelningschefen Gustafsson i närvaro av avdelningschefen Sanell och
revisionsdirektören Lalin, föredragande, samt avdelningsdirektören
Sundh.

Åke Gustafsson

P O Lalin

FiU 1982/83:35

Svenska bankföreningen (1983-03-14)

Med anledning av remiss 1983-02-10 av sex motioner om statliga
betalningar får bankföreningen anföra följande.

I motionerna 534, 855, 865 och 2133 framläggs en rad förslag som alla har
det gemensamt att de eftersträvar att effektivisera statens kassahållning och
att underlätta allmänhetens och näringslivets betalningar till och från staten.
Av motionerna framgår att en avgörande förutsättning för att fullt ut kunna
nå detta mål är att upphäva postgirots författningsenliga monopolställning
när det gäller dessa betalningar.

Bankföreningen har i åtskilliga sammanhang tidigare framfört till statsmakterna
angelägenheten av att en fri konkurrens skapas mellan olika
betalningsformer och penninginstitut för att åstadkomma en så rationell
betalningsförmedling som möjligt. Betydelsen härav understryks av det
faktum att numera praktiskt taget hela den vuxna befolkningen i vårt land är
utrustad med bankkonton till och från vilka betalningar kan utföras på ett
enkelt och rationellt sätt.

Enligt en av bankföreningen år 1982 genomförd undersökning uppgick
sålunda antalet lönekonton i samtliga bankinstitut till drygt 3,9 miljoner och
antalet pensionskonton till knappt 1,1 miljon. Härtill kommer drygt en
miljon postgirokonton och 650 000 bankgiroanslutna konton i affärsbanker,
sparbanker och föreningsbanker.

I detta sammanhang förtjänar uppmärksammas resultatet av en engelsk
studie som nyligen genomförts och som avser bankväsendets effektivitet när
det gäller servicen till den breda allmänheten i sex europeiska länder jämte
Australien, Canada, Japan och USA. Enligt denna undersökning - ”The
retail banking revolution”, Patrick Frazer och Dimitri Vittas, London Oct
1982 - intar det svenska bankväsendet en ledande ställning närmast följt av
bankerna i Västtyskland, Holland och England med USA först på sjätte
plats. Ett av skälen till Sveriges ledande ställning anföres vara den breda
täckning av marknaden för privatpersoner som de svenska bankerna har
genom sina löne- och pensionskontosystem, vilka bildar en god bas för
rationella betalningsmetoder.

Bankföreningen har utförligt redovisat motiven för sin ovan angivna
ståndpunkt i konkurrensfrågan i remissyttrande 1979-10-25 över den statliga
bankgiro/postgiroutredningen ”Rationellare girohantering” (SOU 1979:35),
vars förslag ännu inte föranlett någon åtgärd från statsmakternas sida. Vidare
har föreningen nyligen i en mindre informationsskrift, ”Bankerna och
statens betalningar”, redovisat de synnerligen negativa konsekvenserna för
såväl statskassan som allmänheten och näringslivet av nuvarande bestämmelser
på detta område. Denna skrift bifogas.1

Sammanfattningsvis tillstyrker bankföreningen de olika förslag som
framförs i de angivna motionerna med den förtydligande komplettering som

1 ej medtagen här

FiU 1982/83:35

framgår av motion 534 att inkommande likvider till statskassan - via bank
eller post - bör gå direkt till statsverkets checkräkning i riksbanken utan
nuvarande fördröjande omväg över olika postgirokonton.

Vad beträffar motion 1164 torde åtminstone viss del av syftet med
motionärens förslag bli tillgodosett om det förslag som nyligen framlagts av
skattekreditutredningen genomföres och som innebär att betalningsdatum
för moms flyttas från den 5 till den 25 i uppbördsmånaden.

Bankföreningen är emellertid för sin del tveksam till huruvida en ändring i
enlighet med motionärens förslag skulle ha några avgörande fördelar för
företagen eller för landets ekonomi. Av väsentligt större betydelse för såväl
olika sektorer av vårt näringsliv som för flödet av betalningar inom landet
skulle däremot vara om en större spridning kunde åstadkommas av de
månatliga löneutbetalningarna. De samhällsekonomiska effekterna härav
skulle sannolikt vara betydande. En utvidgning av motionärens förslag i en
sådan riktning kunde enligt bankföreningens mening vara väl ägnad att
närmare utreda.

I motion 2140 reses invändningar mot att regeringen i budgetpropositionen
föreslagit att utbetalning av vissa bidrag från staten skall periodiseras i syfte
att effektivisera statens kassahållning.

Bankföreningen finner för sin del det i budgetpropositionen angivna syftet
vällovligt och avstyrker därför motionen.

SVENSKA BANKFÖRENINGEN

C-G Källner

Per Eric Bolin

FiU 1982/83:35

Svenska sparbanksföreningen (1983-03-11)

Svenska sparbanksföreningen, som beretts tillfälle att avge yttrande över
motionerna 534, 855, 865, 1164, 2132 och 2140, vill anföra följande
synpunkter beträffande frågor som rör effektivisering av de statliga
betalningsrutinerna.

Sedan lång tid tillbaka finns för betalningsförmedling två gireringssystem -bankgiro och postgiro. Samtliga företag, kommuner m. m. är anslutna till
något eller båda av gireringssystemen. Under lång tid har också landets
löntagare erhållit sin lön via kontoinsättning i bank. Över 80 % av de
anställda erhåller nu lön i form av kontoinsättning. Till dessa konton är sedan
kopplat olika former av statligt premierat sparande och andra rutiner för att
den enskilde bekvämt och rationellt skall kunna sköta sin ekonomi.

Det framstår därför som helt naturligt att enskilda personer såväl som
företag och institutioner själva bör få påverka på vilket sätt utbetalningar
eller betalningar från och till statskassan skall ske.

Systemet med kontoinsättning torde också ur samhällsekonomisk synpunkt
vara det mest rationella. Antalet räntelösa dagar som uppstår vid
transfereringar när mottagare eller avsändare inte har ränta på medlen torde
vara lägst i ett sådant system.

Svenska sparbanksföreningen har förståelse för att statsverket använder
sina egna verk och företag som betalningsförmedlare. Detta får dock inte stå i
strid med övergripande samhällsintressen av rationella och ändamålsenliga
betalningsrutiner.

Svenska sparbanksföreningen vill mot bakgrund av ovanstående förorda
att en total översyn görs av statsverkets betalningsrutiner. Sparbanksföreningen
är därvid beredd att lämna konkreta förslag till rationella lösningar.

Med vänlig hälsning

SVENSKA SPARBANKSFÖRENINGEN

Jan Rydh

Rolf Lundgren

FiU 1982/83:35

Sveriges Föreningsbankers Förbund (1983-03-14)

Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) har beretts tillfälle avge
yttrande över sex motioner som helt eller till viss del gäller statliga
betalningar. Med anlednnig härav får SFF anföra följande.

I motionerna 534, 855, 865 och 2133 framläggs en rad förslag som alla har
det gemensamt att de eftersträvar att effektivisera statens kassahållning och
att underlätta allmänhetens och näringslivets betalningar till och från staten.
Av motionerna framgår att en avgörande förutsättning för att fullt ut kunna
nå detta mål är att postgirots författningsenliga monopolställning upphävs
när det gäller dessa betalningar.

Bankorganisationerna har i åtskilliga sammanhang tidigare framfört till
statsmakterna angelägenheten av att en fri konkurrens skapas mellan olika
betalningsformer och penninginstitut för att åstadkomma en så rationell
betalningsförmedling som möjligt. Svenska Bankföreningen har i sitt
remissyttrande till finansutskottet i förevarande remissärende närmare
utvecklat skälen till varför postgirots monopol på detta område bör slopas.
SFF vill här visa till vad bankföreningen anfört och vill - i likhet med
bankföreningen - tillstyrka de olika förslag som framförs i de angivna
motionerna med den förtydligande komplettering som framgår av motion
534 att inkommande likvider till statskassan - via bank eller post - bör gå
direkt till statsverkets checkräkning i riksbanken utan nuvarande fördröjande
omväg över olika postgirokonton.

I motion nr 1164 föreslås ändringar i rutinerna för inbetalning av ATP,
skatt och moms innebärande att företag med ojämn slutsiffra i bolagsnumret
och de med jämn slutsiffra får skilda betalningsdagar. SFF har svårt att
bedöma effekterna av detta förslag. I likhet med Svenska Bankföreningen
tror SFF att en större spridning av de månatliga löneutbetalningarna skulle
ha väsentligt större betydelse för penningcirkulationen i samhället. En
utredning härom vore väl motiverad.

I motion 2140 framförs invändningar mot regeringens i budgetpropositionen
framförda förslag att utbetalning av vissa bidrag från staten skall
periodiseras i syfte att effektivisera statens kassahållning. SFF anser - i linje
med vad som anförts beträffande övriga remitterade motioner - att det i
budgetpropositionen angivna syftet är vällovligt och avstyrker därför
motionen i denna del.

SVERIGES FÖRENINGSBANKERS FÖRBUND

Per Schierbeck

Torbjörn Kyhlstedt

FiU 1982/83:35

Innehåll

Inledning 1

Motionerna

Periodisering av utbetalningar av bidrag, inbetalningar av skatter

och avgifter m.m 1

Postgirots och PKbankens särställning 3

Den statliga kassahållningen och system S 5

Utskottet

Periodisering av utbetalningar av bidrag, inbetalningar av skatter

och avgifter m.m 6

Postgirots och PKbankens särställning 9

Den statliga kassahållningen och system S 10

Hemställan 11

Reservationer:

1. Reglerna för utbetalning av statliga bidrag (c, fp) 12

2. Postgirots och PKbankens särställning (m, c, fp) 12

3. Den statliga kassahållningen och system S (m) 14

Särskilt yttrande:

Den statliga kassahållningen och system S (c) 15

Bilaga:

Yttranden över motionerna 1982/83:534, 855, 865, 1164, 2133 och
2140 yrkande 7

Postverket 16

Riksrevisionsverket 27

Svenska bankföreningen 31

Svenska sparbanksföreningen 33

Sveriges Föreningsbankers förbund 34