FiU 1982/83:3
Finansutskottets betänkande
1982/83:3
om lönebildningens roll i ekonomin
Motionen
I motion 1981/82:1670 av Alf Wennerfors (m) hemställs att riksdagen
begär att regeringen utreder lönebildningens roll i svensk ekonomi.
Motionären anför att det är sällan som svenska politiker diskuterar den
viktiga roll som lönebildningen har i ekonomin. Arbetsmarknadskonflikten
1980 visar enligt motionärens uppfattning att man inte kan förutsätta att
arbetsmarknadens parter själva diskuterar och omprövar den s. k. svenska
modellen, frihet under ansvar, som de har.
Förutom lönernas betydelse för pris- och kostnadsutvecklingen framhåller
motionären att frågan om löneskillnaderna mellan olika typer av yrken är en
annan viktig aspekt av lönebildningsproblemet. Löneskillnaderna har
successivt minskat under 1970-talet, hävdar motionären. Detta kan enligt
motionärens uppfattning ha bidragit till att försvåra rekryteringen av
kvalificerade yrkesarbetare.
Utskottet
Motionären tar upp den centrala frågan hur lönebildningen sker i en
ekonomi av Sveriges typ. En modell för att förklara pris- och lönebildningen
som haft stort inflytande såväl för det ekonomisk-politiska tänkandet som för
arbetsmarknadsparternas agerande är den s. k. EFO-modellen1. Hur stort
löneökningsutrymmet är i ekonomin, om man i utgångsläget befinner sig i
samhällsekonomisk balans och givet att den konkurrensutsatta sektorns (i
huvudsak industrin) läge inte skall försämras, bestäms i EFO-modellen av
den internationella prisförändringen och produktivitetsutvecklingen i Ksektorn.
EFO-modellen kan sägas bestämma en långsiktig huvudkurs för
lönebildningen. Modifierade varianter av EFO-modellen används i de
prismodeller som utgör analysinstrument i arbetet med långtidsutredningarna.
För ätt förklara lönestegringen under enskilda år har EFO-modellen ett
sämre förklaringsvärde. Här brukar i stället s. k. Phillipskurvor användas. I
en Phillipskurva antas lönestegringen stå i omvänd relation till arbetslösheten.
Graden av arbetslöshet antas då spegla efterfrågeläget på arbetsmark
-
1 Edgren, G, Faxén, K-O, Odhner, C-E: Lönebildning och samhällsekonomi, Rabén
& Sjögren 1970.
1 Riksdagen 1982/83. 5 sami. Nr 3
FiU 1982/83:3
2
naden. Ju högre arbetslöshet, desto lägre lönestegringar (lägre inflation)
eller omvänt. Empiriska studier visar dock att dylika samband inte kan
användas alltför mekaniskt. Erfarenheten visar tvärtom att man mycket väl
samtidigt kan ha både höga pris- och lönestegringar och hög arbetslöshet,
s. k. stagflation.
Utvecklingen i världsekonomin och i den svenska ekonomin under
1970-talet har gjort det nödvändigt att bl. a. se över EFO-modellen. Ett
sådant utvecklingsarbete pågår f. n. hos de olika arbetsmarknadsorganisationerna.
I en ekonomi med stor utrikeshandel har självfallet arbetsmarknadens
parter ett stort ansvar för att konkurrensläget visavi omvärlden är sådant att
produktion och sysselsättning utvecklas gynnsamt i vårt land. Den offentliga
sektorn har vuxit kraftigt under efterkrigstiden och omfattar nu drygt 30 %
av det totala antalet sysselsatta i ekonomin. Statens och kommunernas
ansvar som arbetsgivare och därmed som parter i lönebildningsprocessen är
följaktligen mycket stort.
Att studera lönebildningen utifrån bl. a. de aspekter som nämnts ovan är
enligt utskottets uppfattning främst en uppgift för arbetsmarknadens parter
och för den ekonomiska forskningen. Det bör också ingå som en integrerad
del i arbetet med långtidsutredningarna i regeringskansliet. Vad gäller den
samhällsekonomiska utvecklingen på kort sikt redovisas löneutvecklingens
effekter på pris- och kostnadsutvecklingen regelbundet i finansplanerna och i
de nationalbudgeter som regeringskansliet och konjunkturinstitutet utarbetar
tillsammans.
Utskottet finner mot bakgrund av att omfattande analysarbete pågår det
inte nu påkallat att förorda någon särskild utredning om lönebildningens roll.
Med det anförda avstyrks motionen.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1981/82:1670.
Stockholm den 26 oktober 1982
På finansutskottets vägnar
MATS HELLSTRÖM
Närvarande: Mats Hellström (s), Paul Jansson (s), Arne Gadd (s), Lennart
Blom (m), Per-Axel Nilsson (s). Roland Sundgren (s), Tage Adolfsson (m),
Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Södersten
(s), Hugo Hegeland (m), Britta Hammarbacken (c), Hans Petersson i
Hallstahammar (vpk) och Linnea Hörlén (fp).
GOTAB 72839 Slockholm 1982