FiU 1982/83:19
Finansutskottets betänkande
1982/83:19
om förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236),
(prop. 1982/83:37)
I detta betänkande behandlar utskottet
proposition 1982/83:37 vari regeringen (handelsdepartementet) föreslår
riksdagen att godkänna att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av
2-4,6,8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21
december 1982 - den 20 december 1983 samt
den med anledning av propositionen väckta motionen 1982/83:53 av Lars
Tobisson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen - med avslag på proposition
1982/83:37 - medger fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 §§ allmänna
prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21 december 1982 - den 20
mars 1983.
Propositionen
I propositionen framhålls att i regeringsdeklarationen den 8 oktober 1982
har slagits fast en kraftfull politik för att bemästra landets ekonomiska
problem. Detta förutsätter att åtgärder kan vidtas på ett brett fält inom
samhällspolitiken, bl. a. i form av ingripanden mot prisstegringar. Liksom
tidigare måste olika former av prisregleringar snabbt kunna tillgripas som ett
led i den samlade ekonomiska politiken. En handlingsberedskap på denna
punkt förutsätter att giltighetstiden för den allmänna prisregleringslagen
förlängs.
Motionen
I motion 53 anförs att problemet med prisregleringspolitik är att den
endast angriper symptomen men inte de underliggande orsakerna till
inflationen. En effektiv konkurrens är enligt motionärerna det bästa sättet
att hålla tillbaka prisstegringar. Motionärerna framhåller att prisregleringskommittén
i sitt betänkande Prisreglering mot inflation? (SOU 1981:40)
konstaterade att prisregleringar inte tycks ha någon bestående inverkan på
prisstegringstakten. I stället orsakar regleringen effektivitetsförluster i
samhällsekonomin.
Mot bakgrund av vunna erfarenheter anför motionärerna att tillämpningen
av den allmänna prisregleringslagen inte rutinmässigt skall förlängas
ytterligare ett år. Det bör vara möjligt att avveckla nu rådande prisstopp
inom ett halvår efter åtgärdens införande. Tillämpningstiden för prisregleringslagen
bör därför bara förlängas ett kvartal.
1 Riksdagen 1982/83. 5 sami. Nr 19
FiU 1982/83:19
2
Utskottet
I motion 53 anförs att tiden nu skulle vara mogen att inte förlänga
tillämpningstiden för lagen mer än ett kvartal. Motionärerna hänvisar bl. a.
till de resonemang om prisregleringars negativa effekter som redovisas i
prisregleringskommitténs betänkande.
Även om prisregleringskommittén gjort ett arbete som bör kunna utgöra
en del av underlaget för en diskussion om prispolitikens inriktning framöver
är inte utskottet redo att dra de långtgående slutsatser som motionärerna gör.
Prisregleringar är i första hand ett medel i stabiliseringspolitiken. För att
långsiktigt kunna bekämpa prisstegringarna behövs det såväl en målmedveten
ekonomisk politik som en effektiv konkurrenslagstiftning.
Under 1983 kan vi vänta oss konsumentprisstegringar som är snabbare än i
år. Delvis är detta en effekt av de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits
för att stärka den konkurrensutsatta sektorns läge. I detta skede har
följaktligen prispolitiken en särskilt viktig roll.
För att prisregleringar skall bli verkningsfulla måste de kunna sättas in
snabbt. Därför anser utskottet det angeläget att tillämpningstiden för den
allmänna prisregleringslagen nu förlängs med ett år.
Utskottet finner det dessutom olämpligt att en fullmaktslag som prisregleringslagen
ges en alltför kort giltighetstid. Fullmakten bör därför alltfort
gälla för ett år. Med det anförda avstyrks motion 53.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:37 och med avslag
på motion 1982/83:53 godkänner att regeringen förordnar om
fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 §§ allmänna prisregleringslagen
(1956:236) under tiden den 21 december 1982 - den
20 december 1983.
Stockholm den 30 november 1982
På finansutskottets vägnar
MATS HELLSTRÖM
Närvarande: Mats Hellström (s), Lars Tobisson (m), Paul Jansson (s), Arne
Gadd (s), Lennart Blom (m), Per-Axel Nilsson (s), Roland Sundgren (s),
Tage Adolfsson (m), Rolf Rämgård (c), Christer Nilsson (s), Torsten
Karlsson (s), Carl-Henrik Hermansson (vpk), Hugo Hegeland (m), Rolf
Andersson (c) och Björn Molin (fp).
FiU 1982/83:19
3
Reservationer
1. Lars Tobisson, Lennart Blom, Tage Adolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Även om” och
slutar med ”avstyrks motion 53” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det nu hög tid att avbryta den nära nog
automatiska årliga förlängningen av tillämpningstiden för den allmänna
prisregleringslagen. Redan det förhållandet att en beredskapslagstiftning,
avsedd för extraordinära krislägen, varit i oavbruten tillämpning i tio års tid
är egentligen anledning nog. Prisregleringar har dessutom praktiskt taget
alltid negativa verkningar på det marknadsekonomiska systemets funktionssätt
och kan inte varaktigt hålla ned prisstegringen. Genom att störa
marknadsprisbildningen verkar prisregleringar snarare långsiktigt uppdrivande
på inflationstakten.
Problemet med en prisregleringspolitik är i första hand att den angriper
endast symptomen men inte de underliggande orsakerna till inflationen. Om
det hade varit möjligt att genom lagstiftning förhindra prisstegring, skulle det
ha gjorts för länge sedan. När prisreglerande åtgärder blir ett reguljärt inslag
i stabiliseringspolitiken, är risken stor att de motverkar sitt syfte. Medborgarna
lär sig, att beslut om införande av priskontroll betyder att det stundar
stora prishöjningar.
Prisregleringskommittén konstaterar, att för att en prisregleringspolitik
skall ha en chans till framgång, måste det röra sig om ett sällan
förekommande ingrepp av extraordinär karaktär i kombination med
omfattande stabiliseringspolitiska åtgärder av annat slag. Utredningen
fastslår vidare att det svenska systemet med prisreglering och prisövervakning
efter år 1972 inte haft sådan undantagskaraktär. I stället har
regleringsåtgärderna tillämpats tämligen rutinmässigt och som ett reguljärt
inslag i den ekonomiska politiken.
Enligt utskottets uppfattning är en förlängning av prisregleringslagen ej
något effektivt medel för att bekämpa inflationen. Mot slutet av den
borgerliga regeringsperioden pågick en frigörelse från användningen av
prisreglerande åtgärder. I samband med devalveringen i början av oktober
införde emellertid den nya socialdemokratiska regeringen ett allmänt
prisstopp. För importerade varor får dock priserna höjas i den utsträckning
som motiveras av den ändrade växelkursen. Regeringen har bl. a. i sin
krispian angett att prisstoppet skall vara i kraft under en relativt kort
tidsperiod.
Det bör vara möjligt att avveckla nu rådande prisstopp inom ett halvår
efter åtgärdens insättande. I enlighet med vad som yrkas i motion 53 bör
därför tillämpningstiden för den allmänna prisregleringslagen förlängas med
endast ett kvartal, från den 21 december 1982 till den 20 mars 1983.
FiU 1982/83:19
4
dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:53 och med avslag på
proposition 1982/83:37 medger försatt tillämpning av 2-4, 6, 8
och 9 §§ allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden
den 21 december 1982-den 20 mars 1983.
2. Rolf Rämgård (c), Rolf Andersson (c) och Björn Molin (fp) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Även om” och slutar med
”ett år” bort ha följande lydelse:
Prisregleringskommittén har gjort ett förtjänstfullt arbete som bör kunna
utgöra grundvalen för prispolitikens framtida inriktning. Prisregleringar är i
första hand ett medel i stabiliseringspolitiken. De kan dock inte utan stöd av
andra åtgärder ge några positiva bidrag till prisbekämpningen. För att
långsiktigt kunna bekämpa prisstegringarna behövs i första hand en
målmedveten ekonomisk politik och en effektiv konkurrenslagstiftning.
För att ett allmänt prisstopp skall bli verkningsfullt måste det kunna sättas
in snabbt. Därför anser utskottet det angeläget att tillämpningstiden för den
allmänna prisregleringslagen nu förlängs med ett år.
GOTAB 73089 Stockholm 1982