FiU 1982/83:14
Finansutskottets betänkande
1982/83:14
om åtgärder mot kapitalflykt och ekonomisk brottslighet (motion
1981/82:1580 yrk. 1-3)
Motionen
I motion 1981/82:1580 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs - med
hänvisning till motiveringen i motion 1981/82:1578 - såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att det statliga stödet till företag kontrolleras långt
hårdare än i dag beträffande möjligheterna till ekonomisk brottslighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att i varje sammanhang där statliga närings- eller
kreditpolitiska åtgärder föreslås beakta dess effekter på den ekonomiska
brottsligheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att bankerna skall tvingas till långt bättre kontroll av
kreditgivningen än vad som f. n. är fallet.
Inom ramen för regional- och näringspolitiken har en rad stödformer
skapats, bl. a. direkt ekonomiskt stöd till företag som bedriver viss
verksamhet eller har sin verksamhet lokaliserad till vissa delar av landet.
Åtgärderna har i kombination med otillräcklig kontroll enligt motionärerna
medfört att allmänna medel ”vandrat ned i fickorna” på företagare som
genom olika skenmanövrer uppgett sig fylla kraven för att få bidrag.
Samhällets åtgärder mot ekonomiska brott har, säger motionärerna,
hittills präglats av en för låg och felaktig ambitionsnivå. Insatserna måste
därför få en större och kraftfullare inriktning på förebyggande åtgärder.
En särskild inriktning bör enligt motionärernas mening göras på förebyggande
åtgärder. Som exempel på mer förebyggande åtgärder av enkelt slag -dvs. sådana som inte i sig ger sig på den befintliga ekonomiska grundstrukturen
- nämns i motionen bl. a. följande:
a) Att man i varje sammanhang där man föreslår statliga närings- eller
kreditpolitiska åtgärder beaktar dess effekter på den ekonomiska brottsligheten.
b) Att statligt stöd till företag kontrolleras långt hårdare än vad som i dag
är fallet.
c) Att bankerna tvingas kontrollera sin kreditgivning långt bättre än vad
som är fallet i dag. Det är genomgående erfarenhet att svarta verksamheter
nästan alltid visar sig ha finansierats med vita pengar, dvs. i normalfallet
vanligt banklån. Dessa pengar har lånats ut på i många fall synnerligen lösa
1 Riksdagen 1982183. 5 sami. Nr 14
FiU 1982/83:14
2
grunder till suspekta bolag och personer. En hårdare banklagstiftning som
ålägger bankerna en mycket noggrann kreditprövning speciellt vid krediter
till kritiska branscher som fastighetshandel, entreprenörföretag etc. vore
ytterst välkommen.
Utskottet
Det statliga stödet i form av lån eller bidrag till företag har ökat kraftigt
under senare år. Ett stort antal stödformer har tillkommit samtidigt som
stödbeloppen har blivit större. Statligt stöd kan utgå som ett led i regionaleller
arbetsmarknadspolitiken. Även av industripolitiska och andra skäl kan
stöd utgå.
Regler om statligt stöd till företag finns i flera olika författningar. Här kan
nämnas förordningen (1979:632) om regionalpolitisk! stöd, vari ges regler
om lokaliseringsstöd, och förordningen (1978:507) om industrigarantilån
m. m. I de olika bidrags- och låneförfattningarna finns föreskrifter om
uppföljning och kontroll.
Samhällskontrollen över bankernas kreditgivning sker på så sätt att dessa
övervakas av riksbanken, bankinspektionen, valutastyrelsen, näringsfrihetsombudsmannen,
konsumentombudsmannen och datainspektionen. Bankinspektionen
kontrollerar att sund bankverksamhet iakttas och utövar
priskontroll på banktjänster. Det förtjänar att erinras om att beträffande den
del av kreditgivningen som sker utanför kreditinstituten är samhällets
kontrollmöjligheter av rent praktiska skäl starkt begränsade.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget med en
förstärkt kontroll över användningen av samhällets stöd till företagen. Som
framgått finns föreskrifter om uppföljning och kontroll i olika bidrags- och
låneförfattningar. Det kan dock ha funnits vissa brister i den hittillsvarande
kontrollen.
När det gäller det i motionen framförda kravet på en bättre kontroll av
bankernas kreditgivning vill utskottet erinra om att banklagstiftningen ställer
höga krav på bankernas kreditprövning liksom på deras verksamhet i övrigt.
Det ankommer på bankinspektionen att kontrollera att dessa krav uppfylls.
Vid regeringens tillträde efter valet 1982 deklarerade statsministern att en
rättvis fördelning kräver att samhället ser till att inte någon skall kunna dra
sig undan från sin del av ansvaret. Regeringen kommer därför att intensifiera
kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Statsministern anmälde att en
särskild kommission skall tillkallas för att leda detta arbete.
Enligt vad utskottet erfarit kommer bl. a. frågor rörande en bättre kontroll
av det statliga stödet till företagen och frågor med anknytning till kontrollen
av bankernas kreditgivning att behandlas av denna kommission. Det kan i
detta sammanhang nämnas att kommissionen löpande kommer att kunna ge
förslag till åtgärder. Mot denna bakgrund finner utskottet att de yrkanden i
FiU 1982/83:14
3
motion 1580 som behandlas i detta betänkande i stort kommer att tillgodoses
inom ramen för kommissionens arbete.
Med det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motion 1981/82:1580 yrkandena 1-3.
Stockholm den 23 november 1982
På finansutskottets vägnar
MATS HELLSTRÖM
Närvarande: Mats Hellström (s), Lars Tobisson (m), Arne Gadd (s), Lennart
Blom (m), Per-Axel Nilsson (s), Roland Sundgren (s), Rolf Rämgård (c),
Christer Nilsson (s), Torsten Karlsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Wirtén
(fp), Hugo Hegeland (m), Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Britta Hammarbacken
(c) och Hans Petersson i Hallstahammar (vpk).
Särskilt yttrande
Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anför:
Det betydande inslaget av selektiva åtgärder inom regional- och arbetsmarknadspolitiken
leder automatiskt till krav på en omfattande kontrollapparat.
Enligt vår mening finns skäl framhålla att en mer generell inriktning av
stödet till företagsamheten skulle minska utrymmet för skilda former av
ekonomisk brottslighet och därmed begränsa behovet av statliga kontrollåtgärder.
GOTAB 73061 Stockholm 1982