FiU 1982/83:45

Finansutskottets betänkande
1982/83:45

om kommunalekonomiska frågor inför år 1984, m. m. (prop.
1982/83:90, 1982/83:100 bil. 9 och 1982/83:150)

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1982/83:100 bilaga 9 Finansdepartementet i vad avser Litt.
E Bidrag och ersättningar till kommunerna,

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1982/83:309 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c) om fördelningen
av statsbidrag till kommuner och landsting,

1982/83:1154 av Margit Gennser (m) om inkomstrelaterade differentierade
avgifter för kommunal och statlig service,

1982/83:1155 av Margit Gennser m. fl. (m) om reglering av den kommunala
redovisningen m. m.,

1982/83:1165 av Rolf Rämgård (c) och Börje Hörnlund (c) om fortsatta
reformer inom den statliga skattekraftsutjämningen,

1982/83:1578 av Mona Saint Cyr (m) om kommunalekonomiska effekter
av centrala beslut,

dels proposition 1982/83:90 om kommunalekonomiska frågor inför år
1984,

dels de med anledning av proposition 90 väckta motionerna
1982/83:2243 av Lars Tobisson m. fl. (m),

1982/83:2254 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c),

1982/83:2255 av Helge Hagberg (s) och Ulla-Britt Carlsson (s),
1982/83:2256 av Ola Ullsten m. fl. (fp),

1982/83:2257 av Lars Werner m. fl. (vpk),

dels proposition 1982/83:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1983/84, m. m. (kompletteringspropositionen) i vad
avser bilaga 1 momenten 8 och 16 i hemställan,

dels de med anledning av proposition 150 väckta motionerna
1982/83:2417 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) yrkandena 5-9,

1982/83:2431 av Karin Söder m. fl. (c) yrkandena 17 och 18,
1982/83:2432 av Ola Ullsten m. fl. (fp) yrkande 7,

1982/83:2435 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 6.

Det vid proposition 90 fogade lagförslaget har följande lydelse:

1 Riksdagen 1982183. 5 sami. Nr 45

FiU 1982/83:45

Förslag lill

Lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser an*
gående det kommunala skatteunderlaget m. m.

Härigenom föreskrivs att i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m.m. skall införas två nya
paragrafer, 1 a och 4 §}. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a §

Vid bestämmande av det förskott
på kommunalskatt, landstingsskatt
och församlingsskatt enligt 4 och 4
a §§ lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m.m. som skall utbetalas under
är 1984 samt av skatteunderlag
för bidragsåret 1984 enligt lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall antalet skattekronor och
skatteören enligt taxeringsnämndens
beslut vid 1983 års taxering
minskas med hela det antal skattekronor
och skatteören som har påförts
andra skattskyldiga än sådana
som avses i 10 § I mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
såvirr avser landstingskommun,
med 60 procent därav såvitt avser
kommun och med 20 procent därav
såvitt avser annan menighet.

Vid bestämmandet av skattesats
för år 1984 skall bestämmelserna i
denna paragraf beaktas.

4§

I fråga om slutavräkning under
är 1986 skall antalet skattekronor
och skatteören justeras på sätt
anges i I a §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

FiU 1982/83:45

1. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1984
Propositionerna

I proposition 90 har regeringen (finansdepartementet) efter föredragning
av statsrådet Kjell-Olof Feldt

4. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om
den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn.

Därefter har regeringen i proposition 150 bilaga 1 (finansdepartementet) 16.

berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om kommunsektorn.

Föredraganden redovisar i proposition 90 de kalkyler över real och
finansiell utveckling inom kommunsektorn som den särskilda arbetsgruppen
om kommunernas ekonomi (KEA) genomfört.

KEA:s volymberäkning i baskalkylen över den totala kommunala
konsumtionen resulterar i en volymutveckling på 1,5 % för 1984 och 1,0 %
för 1985. Av dessa ökningar betingas 0,4 resp. 0,3 procentenheter av
befolkningsförändringarna medan resten beror på olika utbyggnader i övrigt.
De volymkrav som följer av befolkningsförändringar är lägre än under
tidigare perioder. Med hänsyn till förskjutningar i åldersstrukturen är detta
en trend som blir bestående under resten av 1980-talet.

Sysselsättningsutvecklingen - mätt i antalet personer - beror bl. a. på
sysselsättningsgraden. KEA har gjort bedömningen mot bakgrund av
utvecklingen under slutet av 1970-talet att det är mest realistiskt att anta att
sysselsättningsgraden fortsätter att öka åren framöver men i en långsammare
takt. Under detta antagande skulle en volymökning enligt baskalkylen
resultera i en sysselsättningsökning om drygt 10 000 personer för år 1984 och
med drygt 8 000 personer år 1985 för kommuner och landstingskommuner
sammantaget.

Föredraganden erinrar om att det i det korta perspektivet finns en konflikt
mellan det realekonomiska och det finansiella utrymmet för den offentliga
verksamheten. Avgörande för sysselsättningen på sikt även för den offentliga
sektorn är att den konkurrensutsatta sektorn stärks och skapar inkomster för
stat och kommun. Den omläggning av den ekonomiska politiken som skedde
hösten 1982 är inriktad på att skapa förutsättningar för en ökad industriproduktion.
Det tar dock tid innan sådana insatser ger effekter på sysselsättningen.
I avvaktan på det har regeringen beslutat om sysselsättningsstimulerande
åtgärder.

KEA har i ett räkneexempel belyst hur det finansiella sparandet under
vissa förutsättningar kommer att utvecklas i kommunsektorn under åren
1983-1985. Förutsättningarna är att den kommunala konsumtionsökningen
är 2 % per år, att investeringsvolymen är oförändrad samt att pris- och

FiU 1982/83:45

lönekostnadsökningen är 7 %. Med dessa utgångspunkter kommer det
finansiella sparandet att kraftigt försämras enligt KEA:s kalkyler. Från ett
positivt finansiellt sparande år 1982 indikerar kalkylerna ett sparandeunderskott
år 1983 i storleksordningen 3 miljarder kronor som sedan ökar till ca 8
miljarder kronor år 1984 och ca 15 miljarder kronor år 1985.

I proposition 90 föreslås att indragningen av skatteunderlaget från fysiska
personer med 1 %, som sker för år 1983, av principiella skäl skall upphöra
fr. o. m. år 1984. Detta innebär en finansiell förstärkning med ca 1 miljard
kronor. Därutöver föreslås ett särskilt riktat stöd för år 1984 till finansiellt
utsatta kommuner och landstingskommuner för att hålla tillbaka större
kommunalskattehöjningar.

Därefter har regeringen i proposition 150 bilaga 1 (reviderade finansplanen)
redovisat en mer positiv bild av de kommunala finanserna för år 1984.
Avgörande för den ekonomiska utvecklingen i kommunerna och landstingskommunerna
under åren 1984 och 1985 är kostnadsutvecklingen dessa år. En
procents lägre kostnader motsvarar i princip en procent i ökad konsumtion
och sysselsättning. Den förändrade synen på kommunernas ekonomi
förklaras enligt föredraganden bl. a. av att det antiinflationsprogram som
läggs fram i den reviderade finansplanen med en dämpning av kostnadsökningarna
till 4 % väsentligt förbättrar det finansiella sparandet i kommunsektorn.
Till detta kommer att inkomstskattereformen 1984 enligt propositionen
skall finansieras genom höjda energiskatter. Därigenom skapas enligt
föredraganden ett utrymme som dels kan stärka den finansiella ställningen,
dels tillgodose angelägna behov på de prioriterade områdena med ökat antal
sysselsättningstillfällen som följd. Därutöver beräknas de finansiella överskotten
i 1982 års bokslut, vilka tas upp i 1984 års budgetar, bli större än vad
som tidigare kunnat förutses.

De tidigare bedömningarna av sysselsättningsutvecklingen inom kommunsektorn
under år 1984 bör enligt föredraganden kunna revideras uppåt.
Föredraganden erinrar dessutom om vad han redovisat om att införa ett stöd
till kommuner och landstingskommuner för att underlätta för dessa att till
andra halvåret 1983 tidigarelägga rekrytering till fast anställning. Bidraget
uppgår till 300 milj. kr.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande med anledning av
proposition 90 väckta motioner:

2243 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari hemställs

3. att riksdagen beträffande propositionens hemställan under punkt 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

2254 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen godkänner
vad som i motionen anförts om den kommunala ekonomin,

FiU 1982/83:45

2256 av Ola Ullsten m. fl. (fp) vari hemställs

4. att riksdagen med anledning av propositionens hemställan under punkt
4 ger regeringen till känna vad som i motionen anförs,

2257 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att med avslag på propositionen i motsvarande
delar godkänna vad som i motionen anförs om den ekonomiska utvecklingen
i kommunsektorn.

Vidare behandlar utskottet följande med anledning av proposition 150
väckta motioner:

2417 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs
om den kommunala ekonomin,

7. att riksdagen antar i bilaga 1 intaget förslag till lag om begränsning i
kommuns och landstingskommuns rätt att ta ut skatt för åren 1984 och 1985,
m. m.,

9. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till besparingar på
1 100 000 000 kr. under budgetåret 1983/84 på de specialdestinerade
statsbidragen till primärkommunerna,

2432 av Ola Ullsten m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen

7. godkänner de allmänna riktlinjer för utvecklingen av kommunsektorn
som förordats i motionen,

2435 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att
riksdagen beslutar

6. att godkänna vad som i motionen anförs om kommunsektorn.

I motion 2243 av Lars Tobisson m. fl. (m) och i motion 2417 av Ulf
Adelsohn m. fl. (m) anförs att en övergripande samhällsekonomisk bedömning
leder till slutsatsen att 0-tillväxt i kommunsektorn måste uppnås snarast
möjligt-och helst hade bort eftersträvas redan fr. o. m. innevarande år. Den
av samhällsekonomiska skäl oundgängliga dämpningen av utbyggnaden av
den kommunala sektorn under de närmaste åren måste enligt motionärernas
mening främst åstadkommas genom en kombination av minskade statsbidrag
och lagstiftning om temporärt kommunalt skattestopp för åren 1984 och
1985. Under denna skattestoppsperiod bör en utredning klarlägga förutsättningarna
för en lagstiftning rörande kommunalt skattetak. I motion 2417
föreslås att bidraget till driften av kliniker för psykiskt sjuka minskar med 2,5
miljarder kronor och att regeringen borde ge förslag till minskningar i
statsbidragen till primärkommunerna med 1,1 miljarder kronor.

I motion 2254 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) framförs att takten i den
kommunala utgiftsexpansionen måste ligga på en nivå som står i överens -

FiU 1982/83:45

stämmelse med tillväxten i landets totala inkomster och produktionskapacitet.
En för snabb utveckling kommer i alltför hög grad att beskära andra
sektorers utvecklingsmöjligheter och alltför kraftigt begränsa de privata
hushållens köpkraft.

Enligt motionärerna kommer den ekonomiska situationen redan under
1983 att förändras för kommuner och landsting till följd av den socialdemokratiska
regeringens eftervalspolitik. Merkostnaden för dessa åtgärder
uppskattas till 4,5-5 miljarder kronor för 1983. Detta underskott tillsammans
med en 2-procentig expansion, hög arbetslöshet samt snabbt förändrad
kommunal ekonomi riskerar att utlösa kraftiga skattehöjningar under
återstoden av valperioden. Motionärerna anser att hotet om stora kommunala
skattehöjningar måste avvärjas. Avgiftshöjningar kan inte helt uteslutas
men kan aldrig ge några avgörande tillskott för att lösa kommunernas
problem under 1980-talet. Följden av detta blir att den kommunala
volymutvecklingen under de närmaste åren måste bli begränsad. Kommuner
och landsting måste vara beredda att göra omprioriteringar, effektivisera och
hushålla bättre med tillgängliga resurser.

1 motionerna 2256 och2432av01a Ullsten m. fl. (fp) anförs att inom ramen
för en viss total åtstramning av den totala konsumtionen måste ske en
omfördelning mellan expansionen av den privata respektive den offentliga
konsumtionen i förhållande till regeringens politik. Storleken på statens
bidrag till kommunerna bör grundas på en samhällsekonomisk bedömning
och en analys av statens respektive kommunernas finansiella ställning. Mot
bakgrund av nödvändigheten att begränsa statens utgifter och nödvändigheten
att ge utrymme för privat konsumtion föreslår folkpartiet besparingar i
statens bidrag till kommunerna på 3 miljarder kronor för 1984.

I motionerna2257och2435 avhars Werner m. fl. (vpk) anförs att eftersom
den kommunala sektorn måste spela en viktig roll i kampen mot arbetslösheten
måste kommunerna tillåtas expandera mera än vad regeringen
möjliggör. Motionärerna förordar en kommunal expansion som inte
understiger 2 %.

Utskottet

Den finansiella situationen i kommunsektorn som helhet kommer att
försämras med drygt 5 miljarder kronor de närmaste åren enligt den s. k.
KEA-gruppens kalkyler. Kalkylerna bygger på förutsättningen att både
priser och löner kommer att stiga med 7 % per år och konsumtionsvolymen
ökar med 2 %. Materialet visar att skillnaderna mellan de enskilda
kommunerna och landstingskommunerna är mycket stora. Kommunernas
inkomster bestäms av skatteunderlaget, utdebiteringen och statsbidragen.
Dessa fastställs vanligen på hösten före verksamhetsårets början. Detta gör

FiU 1982/83:45

att de förändringar som sker i löner och priser under verksamhetsåret endast
får genomslag på kommunernas utgiftssida medan inkomstsidan påverkas
först på längre sikt. Förändringen i kostnadsutvecklingen får således
omedelbar effekt på kommunernas finansiella sparande.

Utskottet ser därför med tillfredsställelse på regeringens förslag i den
reviderade finansplanen som syftar till att begränsa inflationen och
kostnadsutvecklingen i samhället. Detta i kombination med att skatteunderlaget
från fysiska personer återställs kommer att stärka den finansiella
situationen i kommunsektorn och möjliggöra en viss utbyggnad inom de
prioriterade områdena barn- och äldreomsorg.

Regeringens förslag i propositionerna 90 och 150 vad gäller skatteunderlaget
för fysiska personer och omfattningen av det riktade stödet förbättrar
det finansiella sparandet i kommunsektorn med ca 1,3 miljarder kronor.
Begränsas inflationen 1984 till 4 % förbättras den finansiella situationen i
kommunsektorn enligt utskottets bedömning med i storleksordningen 3-4
miljarder kronor. Om man dessutom tar hänsyn till att kommunernas och
landstingskommunernas planer för konsumtionsökningen ligger på 1 % mot
KEA:s kalkylerade 2 %, bör behovet av skattehöjningar bli relativt litet.

Situationen för de enskilda kommunerna och landstingskommunerna
varierar kraftigt, vilket gör att det trots förbättringen i det finansiella
sparandet för kommunsektorn som helhet finns behov av att fördela det
riktade stödet till kommuner med svårt finansiellt läge. Utskottet återkommer
till denna fråga under punkt 3.

I motionerna 2243 och 2417 (båda m) framhålls vikten av nolltillväxt i den
kommunala sektorn i kombination med indragning av statsbidrag m. m. I
motionerna föreslås ökad indragning av skatteunderlaget från juridiska
personer samt indragning och minskning av statsbidragen. Förslagen i dessa
motioner innebär att det finansiella sparandet försämras jämfört med KEA:s
kalkyler med inemot 4 miljarder kronor.

Förslagen i motionerna 2256 och 2432 (båda fp) innebär att 4,2 miljarder
kronor dras in från kommunsektorn genom förslaget om en ny avgift på
0,7 % på skatteunderlaget. Av dessa återförs ca 1 miljard kronor till
landstingskommunerna så att likhet med primärkommunerna gäller avseende
skatteunderlaget från juridiska personer. Vidare föreslås en särskild pott
till behövande kommuner. Återstående 3 miljarder kronor avses finansiera
delar av skatteutjämningsbidraget. Motionärerna accepterar att 1 miljard
kronor återförs till kommunsektorn för underlaget från fysiska personer.
Sammantaget innebär förslagen en försämring av det finansiella sparandet
med inemot 2 miljarder kronor i jämförelse med KEA:s kalkyler.

Enligt utskottets mening är det i det finansiella läge som kommunsektorn
befinner sig inte lämpligt att ytterligare försämra situationen så som föreslås i
motionerna 2243, 2417,2256 och 2432. Behovet att stärka statens finansiella
situation, om vilket stor enighet råder, bör enligt utskottets mening inte få

FiU 1982/83:45

leda till att kommunerna tvingas till omfattande skattehöjningar. I samtliga
borgerliga partimotioner väckta med anledning av kompletteringspropositionen
framhålls att statsfinanserna inte kan saneras genom att öka skatterna,
och framför allt betonas behovet av fortsatta marginalskattesänkningar.
Höjda kommunala utdebiteringar skulle motverka sänkningar av marginalskatterna.
För att förhindra detta skulle, som föreslås i motion 2417 (m), ett
skattestopp kunna införas åren 1984 och 1985. Följden härav skulle enligt
utskottets bedömning bli att drastiska nedskärningar skulle behöva göras på
utgiftssidan. Det kan ifrågasättas om detta ens är möjligt att genomföra med
så kort varsel, men enligt utskottets mening är det inte heller önskvärt att på
ett så oplanerat sätt begränsa den kommunala servicen. KEA-kalkylerna
visar att enbart befolkningsförändringarna leder till en konsumtionsökning
för landstingskommunerna på knappt 1 %. Utskottet anser att behovet av
omprioriteringar och rationaliseringar inom den kommunala sektorn är väl
så stort som inom den statliga sektorn. Drastiska och oförutsedda förändringar
i förutsättningarna för den offentliga verksamheten kan leda till att
nedskärningar främst görs av verksamhet, där det finns tekniska förutsättningar
att genomföra dessa, i stället för inom områden, där i nuvarande
finansiella läge behoven av kommunala insatser bedöms som mindre
angelägna. Utskottet ser det inte heller meningsfullt att ange tak eller
generella rikttal för den kommunala konsumtionens tillväxt. KEA-materialet
visar att behoven varierar mellan kommuner och landsting och att de
finansiella förutsättningarna skiljer sig. Utskottet anser därför, liksom
utskottet konstaterade i februari i år, att det finansiella utrymmet sätter
gränser för konsumtionens tillväxt. Under beaktande av de viktiga uppgifter
som kommuner och landsting har att utföra är det viktigt att den kommunala
utvecklingen inordnas i ett övergripande samhällsekonomiskt perspektiv.

I motion 2254 (c) framhålls att kommuner och landsting måste vara
beredda att göra omprioriteringar, effektivisera och hushålla bättre med
tillgängliga resurser. Utan en sådan omprövning och omställning sprängs de
samhällsekonomiska ramarna. Motionärerna pekar på att den kommunala
volymutvecklingen under de närmaste åren måste bli begränsad till följd av
att den kommunala inkomstsidan inte kan ge några större tillskott. Insatser
för de gamla, sjuka och barnen måste prioriteras.

Den syn som präglar motionen i dessa delar synes ligga väl i linje med
propositionerna, och utskottet gör bedömningen att effekten av förslagen i
motionen leder till ungefär samma finansiella sparande för kommunsektorn
som regeringens förslag. Motionärerna redovisar egentligen inte något
alternativ till regeringens förslag annat än när det gäller fördelningen mellan
de speciella och de generella bidragen. Beträffande de konkreta förslagen i
motionen till omläggning av skatteutjämningssystemet och det riktade stödet
återkommer utskottet. Utskottet finner därför inte anledning att i detta
sammanhang tillstyrka motionen.

FiU 1982/83:45

Utskottet anser mot bakgrund av de åtgärder regeringen nu föreslagit
avseende den kommunala verksamheten och med den inriktning av den
ekonomiska politiken i övrigt som lagts fram i kompletteringspropositionen
att en viss tillväxt synes vara möjlig i den kommunala sektorn inom områdena
barnomsorg och åldringsvård, som enligt utskottets mening bör vara
prioriterade i den kommunala verksamheten, utan att omfattande skattehöjningar
behöver vidtas. De åtgärder som föreslagits i motionerna 2243 och
2417 (båda m) samt 2256 och 2432 (båda fp) utgör som utskottet ser det ett
hot mot denna utveckling. Utskottet avstyrker därmed den inriktning som
föreslås i dessa motioner.

Utskottet anser det inte möjligt eller önskvärt att låta den kommunala
sektorn expandera på det sätt som föreslås i motion 2257 (vpk). Det
statsfinansiella läget ger inte heller något utrymme för ytterligare förstärkningar
från statens sida till den kommunala sektorn som föreslås i motionerna
2257 och 2435 (båda vpk). Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2257 och 2435.

I motion 2417 (m) begärs skattestopp för åren 1984 och 1985. Som framgått
av vad utskottet redovisat ovan torde behovet av skattehöjningar vara
betydligt större med den politik som förordas i motionerna 2417 och 2243
jämfört med den som föreslås i propositionerna. Utskottet anser därför att
ett bättre sätt att undvika skattehöjningar än genom skattestopp vore att
genomföra de åtgärder som föreslås i propositionerna.

Det bör också noteras att konstitutionsutskottet i betänkande 1980/81:22
har klarlagt att grundlagsregleringen av den kommunala självbeskattningen
innebär att kommunerna ges en reell frihet att bestämma beskattningens
storlek. Konstitutionsutskottet drog därför slutsatsen att ingrepp i kommunernas
beskattningsrätt bör undvikas.

Mot bakgrund av vad konstitutionsutskottet anfört och utskottets ställningstagande
i övrigt avstyrker utskottet förslaget i motion 2417 till lag om
begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta ut skatt för åren
1984 och 1985, m. m.

FiU 1982/83:45

Utskottet hemställer

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn
inför 1984

5, 1982/83:2432 yrkande 7 och 1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu
är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. beträffande besparingar på specialdestinerade statsbidrag till
primärkommunerna

att riksdagen avslår motion 1982/83:2417 yrkande 9,

3. beträffande förslag till lag om begränsning i kommuns och
landstingskommuns rätt att ta ut skatt för åren 1984 och 1985
att riksdagen avslår motion 1982/83:2417 yrkande 7.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m.

Propositionen

I proposition 90 har regeringen

dels föreslagit riksdagen att

1. antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget
m. m.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

5. den kommunala beskattningen av juridiska personer.

I proposition 90 föreslås att den indragning av skatteunderlag från
juridiska personer som sker under år 1983 behålls under år 1984. Detta
innebär att kommunerna får behålla 40 % av skatteunderlaget från juridiska
personer medan för landstingskommunerna underlaget reduceras till 0 %.
De kyrkliga kommunerna behåller 80 % av skatteunderlaget. Reglerna
behålls enligt föredraganden i avvaktan på att förutsättningarna för
beskattningen av juridiska personer utreds. Detta utredningsarbete skall
bedrivas skyndsamt och bör belysa konsekvenserna av en helt slopad
kommunal beskattning av företag jämfört med ett läge där kommunerna har
full beskattningsrätt.

Vidare föreslås att indragningen av skatteunderlaget från fysiska personer
med 1 %, som sker för år 1983, av principiella skäl skall upphöra fr. o. m. år
1984.

FiU 1982/83:45

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet de med anledning av proposition
90 väckta motionerna:

2243 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen antar vid motionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget
m. m.,

3. att riksdagen beträffande propositionens hemställan under punkt 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

2256 av Ola Ullsten m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen antar vid motionen fogat förslag till lag om ändring i lagen
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget
m. m.,

4. att riksdagen med anledning av propositionens hemställan under punkt
5 ger regeringen till känna vad som i motionen anförs,

2257 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

2. att riksdagen beslutar att med avslag på propositionen i motsvarande del
godkänna vad motionen anför om den kommunala beskattningen av
juridiska personer,

dels den med anledning av proposition 150 väckta motionen

2435 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att
riksdagen beslutar

6. att godkänna vad som i motionen anförs om ett återförande av den
kommunala beskattningsrätten av juridiska personer,

I motion 2243 av Lars Tobisson m. fl. (m) föreslås en större indragning av
skatteunderlag från juridiska personer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
förordar att indragningen fr. o. m. 1984 bör göras total. dvs. att
primärkommunernas rätt att tillgodoräkna sig 40 % av skatteunderlaget
skulle försvinna.

I motion 2256 av Ola Ullsten m. fl. (fp) påpekas att anledningen till att
indragningen av skatteunderlaget från landstingskommunerna var större
under 1983 än från primärkommunerna var att landstingen då hade en
avsevärt bättre finansiell ställning. Detta förhållande gäller inte längre, enligt
motionärerna. Indragningen bör därför göras lika stor för primärkommuner
och landsting, vilket innebär att båda typerna av kommuner får tillgodoräkna
sig 40 % av skatteunderlaget.

I motionerna 2257 och 2435 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs att den
föreslagna fortsatta konfiskeringen av kommunala skattemedel från juridiska
personer måste tillbakavisas. I avvaktan på att beskattningsrätten av

FiU 1982/83:45

juridiska personer utreds bör 60 % av de inflytande medlen fördelas till
kommunerna enligt det gamla beräkningssystemet och resterande 40 %
användas till en vidgning av det s. k. skatteutjämningssystemet och till
särskilt utsatta kommuner.

Utskottet

Riksdagen har beslutat om indragningar av det kommunala skatteunderlaget
för år 1983 när det gäller både juridiska och fysiska personer.
Regeringen har i proposition 90 föreslagit att indragningen av underlaget
från fysiska personer återställs till kommunerna och att indragningen av
skatteunderlaget från juridiska personer behålls under år 1984 i avvaktan på
en utredning om den kommunala beskattningen av juridiska personer.

I motion 2243 (m) förordas en större indragning av skatteunderlaget från
juridiska personer än vad som f. n. gäller. Detta skulle innebära att
ytterligare 1,6 miljarder kronor skulle dras in från den kommunala sektorn.
Motionärerna tillstyrker förslaget att återföra underlaget från fysiska
personer.

1 det finansiella läge som kommunerna befinner sig i kan inte utskottet
tillstyrka åtgärder som så kraftigt försämrar kommunernas ekonomi.

Folkpartiet hävdar i sin motion 2256 att indragningen av skatteunderlaget
borde göras lika stort för kommuner och landstingskommuner, eftersom
landstingskommunerna numera inte har en bättre finansiell ställning.
Motionärerna har sedermera i motion 2432 motiverat sitt förslag med att de
underliggande befolkningsförändringarna och besluten om prioritering av
äldreomsorg gör det nödvändigt att återställa detta underlag.

Enligt vad utskottet har erfarit har landstingskommunernas finansiella
ställning något försvagats, men det faktum kvarstår att de förutses befinna sig
i ett bättre förhållande generellt sett än vad kommunerna gör även under år
1984. Utskottet avstyrker mot den bakgrunden att särskilda åtgärder vidtas
för att ensidigt stärka landstingskommunernas finansiella situation.

I motionerna 2257och 2435 (vpk) föreslås att i avvaktan på utredningen om
beskattningsrätten bör 60 % av skatteunderlaget från de juridiska personerna
gå tillbaka till kommunsektorn medan resterande 40 % bör fördelas ut via
skatteutjämningssystemet.

I proposition 90 föreslås att en utredning tillsätts för att se över
skatteutjämningssystemet. Utskottet anser därför att man inte nu bör föreslå
nya fördelningsreformer för skatteunderlaget från de juridiska personerna
utan att man bör avvakta utredningens resultat.

FiU 1982/83:45

deklarations- och taxeringsarbete. Den finansiella situationen i kommunerna
påverkas i hög grad av att de juridiska personerna beskattas där de har sitt
huvudkontor medan andra kommuner kan ha kostnader för företagens
verksamhet i form av infrastruktur och kommunal service. Det i proposition
90 aviserade utredningsarbetet angående förutsättningarna för beskattningen
av juridiska personer bör även belysa effekterna av de övriga utredningar
som pågår inom företagsbeskattningens område för den kommunala
ekonomin. Eftersom utredningen skall bedrivas skyndsamt har utskottet
inget att erinra mot att 1983 års regler för indragningen av skatteunderlaget
från juridiska personer förlängs till att gälla även under år 1984.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2243, 2256, 2257 samt
2435 såvitt nu är i fråga.

Starka principiella invändningar har riktats mot indragningen av skatteunderlaget
från fysiska personer. Utskottet tillstyrker därför förslaget att
återföra skatteunderlaget för de fysiska personerna till kommunsektorn.
Åtgärden innebär dessutom som framgår av punkt 1 en välbehövlig
förstärkning av det finansiella sparandet i kommunsektorn.

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:2243 yrkande
1,1982/83:2256 yrkande 1,1982/83:2257 yrkande 2 såvitt nu är i
fråga och 1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är i fråga antar det
genom proposition 1982/83:90 moment 1 framlagda förslaget,

2. beträffande den kommunala beskattningen av juridiska personer att

riksdagen med anledning av proposition 1982/83:90 moment
5 samt med avslag på motionerna 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt
nu är i fråga, 1982/83:2256 yrkande 4 såvitt nu är i fråga,
1982/83:2257 yrkande 2 såvitt nu är i fråga och 1982/83:2435
yrkande 6 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

3. Särskilt stöd för år 1984 till kommuner och landstingskommuner Propositionerna I

proposition 90 har regeringen föreslagit riksdagen att

2. bemyndiga regeringen att utge särskilt stöd för år 1984 till kommuner
och landstingskommuner i enlighet med vad som förordats i propositionen.

FiU 1982/83:45

Därefter har regeringen i proposition 150 bilaga 1 föreslagit riksdagen
att

8. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1983/84 under sjunde huvudtiteln utöver i proposition 1982/83:90 föreslaget
förslagsanslag anvisa ytterligare 150 000 000 kr.

I proposition 90 pekar föredraganden på att skillnaderna i de finansiella
förutsättningarna är mycket stora mellan de enskilda kommunerna resp.
landstingskommunerna. I vissa kommuner och landstingskommuner har
under de senaste åren byggts upp finansiella reserver medan det finansiella
läget på andra håll är mer problematiskt. För att bl. a. intentionerna bakom
den skattereform som genomförs under åren 1983-1985 skall kunna uppfyllas
måste kommunalskattehöjningar av större omfattning i möjligaste mån
undvikas. För att åstadkomma detta krävs enligt föredraganden ett selektivt
stöd riktat till finansiellt utsatta kommuner och landstingskommuner under
år 1984.

Regeringen har vid överläggningar med kommunförbunden tagit upp
principerna för utformningen av ett sådant särskilt stöd.

Stödet föreslås baseras på generella beräkningsgrunder och skall betalas ut
utan ansökan. De kommuner och landstingskommuner som skall kunna få
del av stödet är de som får en förhållandevis låg skatteintäktsökning och som
dessutom har små finansiella reserver. Har kommunerna och landstingskommunerna
dock en relativt låg skattesats, bör de enligt propositionen inte
kunna få del av stödet även om övriga kriterier är uppfyllda.

I skatteintäkterna bör enligt föredraganden ingå såväl förskott som
slutavräkning och skatteutjämningsbidrag. Finansieringskapitalet bör
användas som mått på de finansiella reserverna. Genom att sätta finansieringskapitalet
i relation til! de externa utgifterna erhålls ett mått på de
finansiella reservernas relativa storlek utan påverkan av variationer i den
kommunala verksamhetens omfattning och organisation. Fördelningen av
stödet bör enligt propositionen utformas så att de kommuner och landstingskommuner
som underskrider ett visst relationstal mellan finansieringskapital
och externa utgifter kan komma i fråga för bidraget. Uppgifterna om
finansieringskapital och externa utgifter bör hämtas från 1982 års bokslut
som föreligger under sommaren 1983. I slutet av augusti 1983, då det
preliminära taxeringsutfallet föreligger, kan skatteintäktsökningen beräknas.
Först då kan definitiva gränsnivåer för stödet fastställas.

I proposition 150 föreslår föredraganden att medelsramen för det särskilda
stödet bör uppgå till 300 milj. kr. och fördelas med en delram om 200 milj. kr.
för kommuner och en delram om 100 milj. kr. för landstingskommuner. Vid
bedömningen av omfattningen av stödet har föredraganden räknat med en
påtaglig förbättring av det finansiella sparandet i kommunsektorn under 1984
till följd av en mycket lägre kostnadsutveckling än vad som tidigare beräknats
av KEA. Föredraganden har vid bedömningen av delramarna beaktat att

FiU 1982/83:45

landstingskommunerna har ett generellt sett bättre finansiellt läge än
kommunerna

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande med anledning av
proposition 90 väckta motioner:

2243 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari hemställs

2. att riksdagen i avvaktan på kompletteringspropositionen avslår förslaget
i proposition 90 att bemyndiga regeringen att utge särskilt stöd för år 1984 till
kommuner och landstingskommuner,

2255 av Helge Hagberg (s) och Ulla-Britt Carlsson (s) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
beräkningar av det särskilt riktade stödet till kommunerna för år 1984,

2256 av Ola Ullsten m. fl. (fp) vari hemställs

3. att riksdagen i avvaktan på konkret förslag avslår proposition 1982/83:90
hemställan under punkt 2.

Vidare behandlar utskottet följande med anledning av proposition 150
väckta motioner:

2417 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs

6. att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för
budgetåret 1983/84 under sjunde huvudtiteln utöver i proposition 1982/83:90
föreslaget förslagsanslag anvisar ytterligare 200 000 000 kr.,

2431 av Karin Söder m. fl. (c) vari hemställs

17. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1982/83:90 till särskilt stöd
för år 1984 till kommuner och landstingskommuner.

Utskottet

Enligt utskottets mening är det angeläget att undvika kraftiga kommunala
utdebiteringshöjningar för år 1984. Ytterligare höjningar skulle reducera den
successiva sänkning av marginalskatterna som riksdagen beslutat. Det finns
därför enligt utskottets mening starka skäl för att noga följa utvecklingen i
den kommunala sektorn och om det visar sig vara nödvändigt vidta åtgärder
för att undvika sådana skattehöjningar.

De finansiella förutsättningarna för kommunsektorn förutses förbättras
under 1984 genom att kostnadsutvecklingen dämpas. Skillnaderna är
emellertid mycket stora mellan de enskilda kommunerna och landstingskommunerna.
Vissa kommuner har under senare år byggt upp finansiella
reserver, och deras prognoser för de finansiella överskotten i 1982 års bokslut

FiU 1982/83:45

pekar mot en förbättrad situation. Det finns emellertid kommuner och
landstingskommuner som har en finansiellt sett besvärlig situation. De har
drabbats hårt av bl. a. indragningen av skatteunderlaget från juridiska
personer. Dessa kommuner löper risken att behöva höja utdebiteringen.

Regeringen har i proposition 150 föreslagit att ett särskilt riktat stöd om
300 milj. kr. ges till de kommuner och landsting som har en särskilt utsatt
situation och som är i stort behov att höja utdebiteringen.

I motion 2256 (fp) yrkas avslag på förslaget till riktat stöd till kommuner
med utsatt finansiellt läge i avvaktan på konkreta förslag. I centerns motion
2431 avslås förslaget till riktat stöd med motiveringen att själva konstruktionen
är både orättvis och på sikt äventyrlig. Motionärerna förordar i stället
att dessa medel tillförs skatteutjämningssystemet. Utskottet delar inte
motionärernas misstro mot den kommunala sektorn. De ansvariga i
kommunerna skulle enligt motionärerna avsiktligt försämra sin kommuns
ekonomi för att därmed få del av ett statligt stöd i den här storleksordningen.
Utskottet vill påpeka att stödet är avsett att utbetalas endast under 1984.
Dessutom är möjligheterna att nu påverka underlaget för beräkning av
stödets storlek praktiskt taget obefintliga. Underlaget bygger på utfallet av
1982 års bokslut. Motionärernas farhågor att kommunerna medvetet skulle
misshushålla med resurserna torde således vara obefogade.

Utskottet anser att det är av vikt att motverka skattehöjningar till följd av
att en kommun har ett utsatt finansiellt läge. Det finns därför enligt utskottets
mening starka skäl för att utge ett särskilt stöd till de kommuner som befinner
sig i ett särskilt utsatt läge. Principerna för fördelning och beräkning av stödet
bör utformas så att det blir enkelt att tillämpa dem. Utskottet tillstyrker de
principer för fördelning av stödet som anges i proposition 90. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna 2243, 2256 och 2431 såvitt nu är i
fråga.

I motion 2243 (m) yrkades avslag på proposition 90 i den del som avser det
riktade stödet i avvaktan på kompletteringspropositionen. I motion 2417(m)
som sedermera väckts med anledning av kompletteringspropositionen
föreslås att ramen för det riktade stödet ökas med 100 milj. kr. Detta
motiveras av motionärernas förslag att dra in 2,5 miljarder kronor av
bidragen för psykisk vård till landstingen. Detta bidrag har enligt motionärerna
karaktären av ett allmänt bidrag till den psykiatriska vården. En
minskning av bidraget får därmed enligt motionärerna inte konsekvenser
speciellt för den psykiatriska vården.

Förslaget har behandlats och avstyrkts av socialutskottet (SoU 1982/83:40)
med bl. a. motivering att det av hänsyn till myndigheternas ekonomiska
planering m. m. bör krävas mycket starka skäl för att riksdagen skall
ompröva och skära ner ett tidigare beslutat anslag, även om detta är formellt
möjligt att göra. Enligt socialutskottets mening har ingenting inträffat som
motiverar en sådan fullständig omprövning av anslagsbeslutet som förutsätts

FiU 1982/83:45

i motionen.

Utskottet ifrågasätter motionärernas påstående att en indragning av den
omfattningen inte skulle få några effekter på verksamheten. Motionärernas
påstående är så mycket mer märkligt om man samtidigt beaktar samma
motionärers yrkande om kommunalt skattestopp för 1984 och 1985. Om
möjligheten att kompensera inkomstbortfallet på inkomstsidan försvinner i
och med skattestoppet återstår endast att minska utgifterna, dvs. dra ner på
verksamheten. Motionärernas förslag att utöka det riktade stödet till särskilt
utsatta kommuner med 100 milj. kr. utöver regeringens förslag torde inte i
avgörande grad kunna dämpa de höjningar av den kommunala utdebiteringen
som torde bli följden av minskningar av bidragen till landstingen.

Mot bakgrund av att socialutskottet avstyrkt de indragningar motionärerna
föreslår avstyrker utskottet också förslaget i motion 2417 yrkande 6 om
höjning av det riktade stödet.

Utskottet anser att regeringens förslag till ram för det riktade stödet på 300
milj. kr. är väl avvägd och bör kunna motverka skattehöjningar i de
finansiellt mest utsatta kommunerna och landstingskommunerna. Landstingskommunernas
finansiella situation är generellt sett bättre än primärkommunernas.
Utskottet delar därför föredragandens bedömning att ramen
bör fördelas med 200 milj. kr. till primärkommunerna och 100 milj. kr. till
landstingskommunerna.

I motion 2255 anförs att vid beräkningen av skatteintäkterna bör även ingå
de extra skatteutjämningsbidrag som utgår under 1983 som särskild
kompensation för kommuner med speciella ekonomiska svårigheter.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att den särskilda kompensation
som utgått 1983 till kommuner och landsting med speciella ekonomiska
svårigheter, bl. a. till följd av indragningen av skatteunderlaget för juridiska
personer, bör ingå i beräkningsunderlaget. Avsikten med den särskilda
kompensationen har varit att täcka ett inkomstbortfall för kommunerna av
mera generellt slag. Kompensation har utgått utan att kommunen behövt
ansöka om det. Det extra skatteutjämningsbidraget som utgått under ett
flertal år bör däremot inte ingå i underlagssumman för det nya stödet
eftersom det extra skatteutjämningsbidraget är avsett att hjälpa kommuner
som tillfälligt drabbats av stora utgifter. Detta bidrag prövas av regeringen
från fall till fall. Vad utskottet anfört med anledning av motion 2255 bör ges
regeringen till känna.

Utskottet hemställer

1. beträffande bemyndigande för regeringen att utge särskilt stöd
att riksdagen med bifall till proposition 1982/83:90 moment 2
samt med avslag på motionerna 1982/83:2243 yrkande 2,
1982/83:2256 yrkande 3 och 1982/83:2431 yrkande 17 bemyndigar
regeringen att utge särskilt stöd för år 1984 till kommuner

Riksdagen 1982/83. 5 sami. Nr 45

FiU 1982/83:45

och landstingskommuner i enlighet med vad som förordats i
propositionen,

2. beträffande ramen 300 milj. kr. för det särskilda stödet

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:2417 yrkande 6
såvitt nu är i fråga bifaller proposition 1982/83:150 bilaga 1
moment 8 såvitt nu är i fråga,

3. beträffande beräkningar av särskilt stöd för år 1984 till
kommuner och landstingskommuner

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:2255 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

ANSLAGSFRÅGOR FÖR BUDGETÅRET 1983/84

SJUNDE HUVUDTITELN

E. Bidrag och ersättningar till kommunerna
4. Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad tolag

Utskottet tillstyrker regeringens i proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet)
under punkt E 1 (s. 107) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad
tolag för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av
270 000 kr.

5. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

Propositionerna

Regeringen har i proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) under
punkt E 2 (s. 107-108) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild
proposition i ämnet, till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för
budgetåret 1983/84 beräkna ett förslagsanslag av 10 600 000 000 kr.

Därefter har regeringen i proposition 90 (finansdepartementet)
dels föreslagit riksdagen att

3. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 10 661 000 000 kr.,
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

7. en utredning om skatteutjämningssystemet.

Som framgår av punkt 3 Särskilt stöd för år 1984 till kommuner och
landstingskommuner har regeringen i proposition 150 bilaga 1 (finansdepartementet)
föreslagit riksdagen att

8. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret

FiU 1982/83:45

1983/84 under sjunde huvudtiteln, utöver i proposition 1982/83:90 föreslaget
förslagsanslag, anvisa ytterligare 150 000 000 kr.

Skatteutjämningsbidrag utgår till kommuner och landstingskommuner.
Under tidigare år har från anslaget även beräknats medel för skatteutjämningsbidrag
till de kyrkliga kommunerna. Fr. o. m. år 1983 har bidraget
ersatts med ett inomkyrkligt utjämningssystem som finansieras genom en
allmän kyrkoavgift. I Stockholms län finns dessutom ett lagreglerat
inomregionalt skatteutj ämningssystem.

De ordinära extra skatteutjämningsbidragen, vars syfte är att ge stöd till
kommuner som av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter, har
utgått med ca 100 milj. kr./år. Med hänsyn till att stöd till kostnader för
outhyrda lägenheter på nytt införs bortfaller behovet av extra skatteutjämningsbidrag
till detta ändamål. Även det särskilda stödet för år 1984 som
föreslås bör i vissa fall minska behovet av bidragsgivning. Föredraganden gör
bedömningen att det extra skatteutjämningsbidraget bör uppgå till 85 milj.
kr.

Iproposition 150 bilaga 1 föreslås medelsramen för det särskilda stödet för
att undvika kraftiga skattehöjningar uppgå till 300 milj. kr. för år 1984.
Stödet bör fördelas med en delram på 200 milj. kr. för kommuner och en
delram på 100 milj. kr. för landstingskommuner.

Iproposition 90 aviseras en utredning om skatteutjämningssystemet. Den
ekonomiska situationen har försämrats även för kommunsektorn. I ett
sådant läge, där den finansiella situationen är svår för såväl staten som
kommunerna och landstingskommunerna, är det särskilt angeläget att se till
att de knappa resurserna används på ett så rättvist och ändamålsenligt sätt
som möjligt. Det är mot den bakgrunden som föredraganden anser att en
parlamentariskt sammansatt kommitté bör tillsättas.

Inriktningen av arbetet anges vara att åstadkomma en sådan fördelning
mellan kommuner och landstingskommuner att de medel som kan ställas till
förfogande för skatteutjämning används så effektivt som möjligt. Utredningen
skall bl. a. undersöka om indelningen i skattekraftsklasser är väl avvägd,
om åldersstrukturfaktorn är ändamålsenlig, om ytterligare faktorer - t. ex.
kostnader av invandring och arbetslöshet - skall vägas in. Även sambandet
mellan skatteutjämning och regionalpolitik måste beaktas i utredningsarbetet.

Motionerna

I detta sammanhang behandlar utskottet följande under allmänna
motionstiden väckta motioner:

FiU 1982/83:45

309 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c) vari hemställs att
riksdagen hos regeringen begär utredning om en omvandling av alla
statsbidrag till kommuner och landsting till ett mer generellt stöd byggt på
den nuvarande kommunalskatteutjämningens principer, som innebär en
rättvisare fördelning av de statliga resurserna till Kalmar län och andra
eftersatta områden,

1165 av Rolf Rämgård (c) och Börje Hörnlund (c) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att omfördela
kommunernas skatteinkomster från skatteunderlag som härrör från juridiska
personer till reformer inom ramen för den statliga skattekraftsutjämningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning om hur och i
vilken omfattning nu utgående speciella statsbidrag kan inordnas i den
statliga skattekraftsutjämningen,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av den statliga
skattekraftsutjämningen samt till riksdagen framlägger de förslag som
översynen ger anledning till.

Vidare behandlar utskottet följande med anledning av proposition 90
väckta motioner:

2243 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari hemställs

3. att riksdagen beträffande propositionens hemställan under punkt 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

2254 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) i den del som berör skatteutjämningssystemet,

2256 av Ola Ullsten m. fl. (fp) vari hemställs

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av ett
avgiftssystem för finansiering av det kommunala skatteutjämningsbidraget
enligt vad som i motionen anförs,

4. att riksdagen med anledning av propositionens hemställan under punkt
7 ger regeringen till känna vad som i motionen anförs,

5. att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 9 161 000 000 kr.,

2257 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

4. att riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att öka ramarna för det
kommunala skatteutjämningsbidraget och för stödet för sämre ställda
kommuner i enlighet med ett bifall till yrkande 2 i motionen.

Utskottet behandlar vidare följande med anledning av proposition 150
väckta motion:

2431 av Karin Söder m. fl. (c) vari hemställs

18. att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för

FiU 1982/83:45

budgetåret 1983/84 anvisar ett jämfört med regeringens förslag med 380 milj.
kr. förhöjt förslagsanslag av 11 041 000 000 kr.

Som framgår av punkt 3 Särskilt stöd för år 1984 till kommuner och
landstingskommuner har utskottet även där behandlat motion

2417 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs

6. att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1983/84 under sjunde huvudtiteln utöver i proposition 1982/83:90 föreslaget
förslagsanslag anvisas ytterligare 200 000 000 kr.,

I motion 309 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c) anförs att den
fördelning av statsmedel som sker genom de olika transfereringsssystemen
missgynnar de svaga regionerna i landet - däribland Kalmar län och gynnar
de ekonomiskt starka.

Motionärerna anser att de specialdestinerade statsbidragen i många fall
slår fördelningspolitiskt helt snett. Exempel tas från barnomsorgen. Vidare
gör de specialdestinerade bidragen att ansvarsfrågan blir oklar mellan central
och lokal nivå samt beskär den lokala beslutanderätten. Motionärerna
hemställer att en utredning begärs om en omvandling av alla statsbidrag till
kommuner och landsting till ett mer generellt stöd byggt på den nuvarande
kommunalskatteutjämningens principer.

I motion 1165 av Rolf Rämgård (c) och Börje Hörnlund (c) konstateras att
medborgarna fortfarande får betala mycket olika pris för samma samhällsservice
beroende på kommun- respektive landstingstillhörighet. I motionen
utpekas olika handlingsalternativ för att åstadkomma en bättre utjämning
mellan kommunerna respektive landstingskommunerna. I det korta tidsperspektivet
förordas att det skatteunderlag som kommer från juridiska
personer skulle reserveras för insatser inom skatteutjämningen.

I ett något längre tidsperspektiv (2-5 år) ser motionärerna en möjlighet att
de nu utgående speciella statsbidragen skulle räknas in i ett riksomfattande
kommunalt skatteutjämningssystem. De speciella bidragen skulle kunna
betalas ut en gång per år till kommuner och landsting, baserade på t. ex. per
capita med korrigering för sådana faktorer som har kostnadshöjande
respektive kostnadssänkande effekt. En sådan reform måste genomföras
stegvis.

Bland de positiva effekterna av en sådan reform märks att den bl. a. skulle
verka avbyråkratiserande, främja bättre planering och hushållning i kommunerna.
Medborgarna skulle vidare kunna utkräva politiskt ansvar för
medelsanvändningen samt att verksamheterna skulle bättre anpassas efter
lokala/regionala förutsättningar och behov.

Motionärerna begär en skyndsam utredning om hur och i vilken
omfattning nu utgående speciella statsbidrag kan inordnas i den statliga
skattekraftsutjämningen, en översyn av skatteutjämningssystemet och att
åtgärder vidtas för att omfördela skatteinkomster från skatteunderlaget från
juridiska personer till skatteutjämningssystemet.

FiU 1982/83:45

I motion 2254 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) anförs att strävan bör vara att
etappvis omfördela medlen för de speciella statsbidragen till skatteutjämningssystemet.
En sådan reform skulle bl. a. stärka den kommunala
självstyrelsen och minska krångel och byråkrati i relationen mellan statliga
och kommunala organ. Målsättningen med den kommande kommunala
skatteutjämningsutredningen måste vara att kraftigt minska utdebiteringsskillnaderna.
En strävan bör vara att det endast är skillnader i den
kommunala servicen och avgiftsuttagets storlek som speglar variationerna i
utdebitering och avgiftsuttag.

I motion 2256 av Ola Ullsten m. fl. (fp) föreslås att en avgift tas ut på
kommunernas hela skatteunderlag. Medlen skall användas för att finansiera
skatteutjämningsbidragen till vissa kommuner med låg skattekraft (och
andra bidragsgrundande faktorer). Avgiften bör enligt motionärerna uppgå
till 0,7 % av skatteunderlaget för såväl kommuner som landsting. Detta
skulle ge en bruttoindragning på ca 4,2 miljarder kronor. Av dessa bör ca 1
miljard återgå till landstingen enligt motionärernas förslag (enligt tidigare
avsnitt) att även landstingen skulle få behålla 40 % av skatteunderlaget för
juridiska personer och ca 0,2 miljarder till särskilt behövande kommuner.
Motionärernas förslag innebär en besparing på 3 miljarder. För budgetåret
1983/84 ger det 1,5 miljarder i besparing för anslaget till skatteutjämningen
om förslaget genomförs.

I motion 2257 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att ramarna ökas för
det kommunala skatteutjämningsbidraget genom att 40 % av medlen från
beskattningen av de juridiska personerna tillförs skatteutjämningssystemet.

I motion 2417 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) föreslås att det riktade stödet som
skall utgå inom ramen för skatteutjämningssystemet ökas med 100 milj. kr.
jämfört med regeringens förslag till följd av att motionärerna föreslår att
bidraget till drift av kliniker för psykiskt sjuka minskas med 2,5 miljarder
kronor. Detta kan för vissa landsting ge särskilda svårigheter, vilket
motiverar en höjning av bidragsramen.

I motion 2431 av Karin Söder m. fl. (c) avvisas regeringens förslag om ett
nytt bidrag på 300 milj. kr. till rekrytering under 1983 av fast anställd
personal. Eftersom det ekonomiska ansvaret för den nya fasta personalen
efter ett år skall tas över av kommunerna kan detta förslag på sikt visa sig vara
en Döbelnsmedicin. Motionärerna anser att 230 milj. kr. av dessa resurser i
stället borde föras över till skatteutjämningssystemet. Vidare anser motionärerna
att konstruktionen av det föreslagna särskilda stödet är orättvis och
på sikt äventyrlig. Dessa medel bör i stället användas inom skatteutjämningssystemet.

FiU 1982/83:45

Utskottet

I proposition 90 aviseras att en parlamentarisk utredning om skatteutjämningssystemet
skall tillsättas. Utskottet har vid tidigare tillfällen förordat att
när översynen av grundgarantin avslutats bör en utredning om skatteutjämningssystemet
tillsättas. Grundgarantiutredningen beräknas avsluta sitt
arbete kring den 1 juli 1983. Utskottet tillstyrker därför att en utredning nu
tillsätts. Beträffande de principer för utredningsarbetet som föreslagits i
propositionen vill utskottet redovisa de sju motioner i vilka föreslås bl. a.
förändrad finansiering och storlek på skatteutjämningsbidragen. Förslagen
som framförs är följande.

I motionerna 309, 1165 och 2254 begärs att en utredning tillsätts för att
undersöka hur och i vilken omfattning nu utgående speciella statsbidrag kan
inordnas i den statliga skattekraftsutjämningen.

I motionerna 1165, 2257 och 2435 förordas att hela respektive delar av
skatteunderlaget från juridiska personer skulle reserveras för insatser inom
skatteutj ämningssystemet.

I motion 2256 föreslås en ny avgift på kommunernas hela skatteunderlag på
0,7 % för att bl. a. finansiera delar av skatteutjämningssystemet.

Motionerna 2417 och 2431 förordar till följd av andra förslag i motionerna
förhöjd ram för skatteutjämningssystemet.

Utskottet vill med anledning av dessa motioner anföra följande.

Den aviserade utredningen om skatteutjämningssystemet bör ha goda
förutsättningar att bedöma hur samhällets resurser skall disponeras för att så
effektivt som möjligt stödja de enskilda kommunerna. I det sammanhanget
kan övervägas i vad mån ramarna för systemet kan höjas genom att
specialdestinerade bidrag läggs in eller genom att systemet samordnas med
andra stödåtgärder, t. ex. inom regionalpolitiken. Mycket har hänt sedan
systemet beslutades 1979, och det uttalades redan då att en översyn av
systemet borde göras efter förslagsvis fem år. Starka skäl talar för att en
översyn nu görs av skatteutjämningssystemet. Utskottet anser det vara
angeläget att i den ekonomiska situation som nu råder effektivt fördela
medlen i skatteutjämningssystemet.

Det är vidare angeläget att pröva om ytterligare faktorer bör vägas in i
systemet. Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs beträffande
riktlinjerna för utredningen av skatteutjämningssystemet. Utskottet avstyrker
därmed motionerna 309, 1165 yrkandena 2 och 3 och 2254 såvitt nu är i
fråga.

Utskottet ställer sig tveksamt till att nu förorda att den tillfälliga åtgärden
med indragning av skatteunderlaget från juridiska personer skulle permanentas
och att dessa resurser skulle tillföras skatteutjämningssystemet.
Bedömningen av sådana åtgärder bör anstå till dess det i ett tidigare avsnitt
aviserade utredningsarbetet om den kommunala beskattningen av juridiska
personer har slutförts. Utskottet avstyrker därför motionerna 1165 yrkande 1
och 2257 yrkande 4.

FiU 1982/83:45

Förslaget att nu införa en ny avgift på 0,7 % på det kommunala
skatteunderlaget avvisar utskottet. Detta innebär i princip att skatteunderlaget
återigen begränsas. Mot ett sådant förfarande kan flera principiella
betänkligheter anföras. Utskottet har bl. a. av det skälet i likhet med flertalet
motionärer tillstyrkt att skatteunderlaget från fysiska personer till kommunerna
återställs till 100 %.

Vidare anser utskottet att med hänsyn till bl. a. det finansiella läget i
kommunsektorn är det inte möjligt att utan avsevärda konsekvenser
undanhålla sektorn ett belopp i storleksordningen 4 miljarder kronor. Den
nya skatteutjämningsutredningen bör självfallet ha möjlighet att studera
olika tänkbara finansieringsalternativ för skatteutjämningssystemet. Med
det anförda avstyrker utskottet motion 2256 yrkande 2.

Medelsbehovet för anslaget till skatteutjämningssystemet under budgetåret
1983/84 avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1983 och
första hälften av år 1984. Storleken av de beslutade skatteutjämningsbidragen
för år 1983 och de beräknade bidragen för år 1984 framgår av följande
sammanställning.

Skatteutjämningsbidrag åren 1983 och 1984

Milj. kr.

	1983	1984
Kommuner	5 664	6 184
Landstingskommuner	4 292	4 695
Extra skatteutjämningsbidrag	402	85
(varav särskild kompensation)	(306)	(-)
Särskilt riktat stöd	-	300
Summa	10 358	11 264

Ordinarie skatteutjämningsbidrag uppgår under år 1983 till sammanlagt
9 956 milj. kr. Bidragen under år 1984 är beroende av den fortsatta
utvecklingen av skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för
samma år. Skatteutjämningsbidraget för år 1984 är vidare avhängigt de
skattekraftsgarantier för kommuner och landstingskommuner som framkommer
vid omräkning under sommaren 1983 av åldersstrukturfaktorerna.
Kostnaderna kan alltså inte nu beräknas med säkerhet.

Om man utgår från 1983 års skattesatser och antar en viss höjning av
skatteunderlaget samt att åldersstrukturen m. m. i kommuner och landstingskommuner
är densamma som för år 1983 kan skatteutjämningsbidraget
för år 1984 beräknas till 10 879 milj. kr.

Föredragande statsrådet föreslår att 85 milj. kr. anvisas till det extra
skatteutjämningsbidraget. Som framgått av vad som anförts under punkt 3
har utskottet förordat att ett särskild stöd på 300 milj. kr. bör införas för år

FiU 1982/83:45

1984 till kommuner med ett finansiellt utsatt läge.

Sammantaget beräknas bidragen uppgå till 10 358 milj. kr. för år 1983 och
11264 milj. kr. för år 1984. Under budgetåret 1983/84 betalas hälften av
beloppen för respektive år ut. Anslaget bör därför enligt utskottet beräknas
till 10 811 milj. kr.

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om skatteutjämningssystemet

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:90 moment
7 samt motionerna 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt nu är i fråga
och 1982/83:2256 yrkande 4 såvitt nu är i fråga samt med avslag
på motionerna 1982/83:1165 yrkandena 2 och 3 och 1982/
83:2254 såvitt nu är i fråga som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. beträffande utredning om omvandling av statsbidrag till kommuner
och landsting

att riksdagen avslår motion 1982/83:309,

3. beträffande omfördelning av skatteinkomster till skattekraftsutjämningen att

riksdagen avslår motion 1982/83:1165 yrkande 1,

4. beträffande ökning av ramarna för det kommunala skatteutjämningsbidraget
m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:2257 yrkande 4,

5. beträffande utformningen av ett avgiftssystem för finansiering av
det kommunala skatteutjämningsbidraget

att riksdagen avslår motion 1982/83:2256 yrkande 2,

6. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till propositionerna 1982/83:90 moment
3 och 1982/83:150 bilaga 1 moment 8 såvitt nu är i fråga samt
med avslag på motionerna 1982/83:2417 yrkande 6 såvitt nu är i
fråga, 1982/83:2431 yrkande 18 och 1982/83:2256 yrkande 5 till
, Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 10 811 000 000 kr.

6. Övriga frågor
Propositionerna

I proposition 90 har regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av vad
som i propositionen anförts beträffande

6. automatiken i statsbidragen m.m. till kommunsektorn.

I propositionen noterar föredraganden att ca 80 % av statsbudgetens
utgifter har direkta automatikbindningar eller att de är föremål för reguljär

FiU 1982/83:45

pris- och löneomräkning. Statsbidragen till kommuner och landstingskommuner
svarar i dagsläget för drygt en femtedel av statsutgifterna (exkl.
statsskuldräntorna). För kommunsektorn täcker statsbidragen inkl. ersättningarna
till sjukvårdshuvudmännen drygt en fjärdedel av utgifterna.
Bidragens omfattning medför att utvecklingen av dessa är av central
betydelse för både staten och kommunerna.

Enligt föredraganden bör den automatiska pris- och löneuppräkningen
ersättas av en förutsättningslös diskussion om vilka bidragsnivåer som kan
medges med beaktande av de samhällsekonomiska förutsättningarna. En
utgångspunkt måste vara att det inte är självklart att det blir någon
uppräkning av statsbidrag och ersättningar mellan skilda år.

Föredraganden påpekar att det är viktigt att bidragssystemen omformas
för att tillgodose krav på minskad detaljreglering och ökad effektivitet i den
kommunala verksamhetens uppläggning. Översyner med denna inriktning
pågår vad gäller bidragen till social hemhjälp, barnomsorg och psykiatrisk
vård samt ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen.

I proposition 150 redovisas att överenskommelse har träffats om vissa
bidrag och ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Överenskommelsen
innebär en jämförelsevis begränsad uppräkning mellan åren 1983 och 1984.1
överenskommelsen ingår 200 milj. kr. för omstrukturering av den psykiatriska
vården.

I propositionen redovisas inriktningen för den nya stat - kommunberedningen.
En av huvuduppgifterna är att aktivera översynsarbetet vad gäller de
statliga myndigheternas normgivningsverksamhet. Syftet är att begränsa den
statliga detaljregleringen av kommunal verksamhet och föreslå ändringar i det
statliga regelsystemet som leder till effektivitetshöjningar och kostnadsreduceringar
liksom förbättrad service i den kommunala verksamheten.

Motionerna

I detta avsnitt behandlar utskottet de med anledning av proposition 90
väckta motionerna:

2243 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari hemställs

3. att riksdagen beträffande propositionens hemställan under punkt 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,

2256 av Ola Ullsten m. fl. (fp) vari hemställs

4. att riksdagen med anledning av propositionens hemställan under punkt
6 ger regeringen till känna vad i motionen anförs,

2257 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

3. att riksdagen beslutar att med avslag på propositionen i motsvarande del
godkänna vad som i motionen anförs om statsbidragen till kommunerna.

FiU 1982/83:45

5. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförs om
avgiftsfinansiering av kommunal verksamhet.

I detta avsnitt behandlas också följande under den allmänna motionstiden
väckta motioner:

1154 av Margit Gennser (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att
differentierade, inkomstrelaterade avgifter för statlig, kommunal och
landstingskommunal service skall undvikas samt att om differentierade,
inkomstrelaterade avgifter dock används, de skall relateras till disponibel
inkomst och inte till bruttoinkomster,

1155 av Margit Gennser m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära en utredning om införandet av enhetliga redovisningsregler
i den kommunala redovisningen,

1578 av Mona Saint Cyr (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att propositioner som medför kommunala kostnadsökningar, direkt
eller indirekt, redovisar dessa i form av såväl konsekvensbeskrivningar som
kostnadsanalyser.

Vidare behandlar utskottet den med anledning av proposition 150 väckta
motionen

2417 av Ulf Adelsohn m. fl. (m) vari hemställs

8. att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning beträffande
komplettering av upphandlingskungörelsen och kommunallagen, på sätt som
anges i motionen.

I motion 2257 av Lars Werner m. fl. (vpk) anser motionärerna det
illavarslande med regeringens avisering om kommande neddragningar av
värdebeständigheten i statsbidragen till kommunsektorn och den indirekt
förordade mer aktiva avgiftspolitiken. Båda dessa åtgärder pekar mot en
fortsatt neddragning av den kommunala verksamheten. När det gäller
avgiftsfinansieringen av kommunala tjänster är avgiftsnivån sådan att en
vidgning av området inte i sig är ekonomiskt intressant utan ökar främst
krånglet. Om man väsentligt höjer taxorna så att de får ekonomisk betydelse
får den ”aktiva taxepolitiken” påtagliga sociala följder. När det gäller
minskad detaljreglering anser motionärerna att förvisso kan en viss
överbyråkratisk detaljreglering ses över men inte i ett antytt syfte att det skall
bli fritt för kommuner att genomföra vissa sociala försämringar.

I motion 1154 av Margit Gennser (m) anförs att en huvudregel bör vara att
avgifter för statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet inte
skall utformas som differentierade, inkomstrelaterade avgifter. Motionären
menar att progressionen i avgifterna förrycker de ursprungligen gjorda

FiU 1982/83:45

fördelningspolitiska avvägningarna som sker genom den statliga inkomstbeskattningen.
Om inkomstrelaterade, differentierade avgifter ändå tillämpas
bör det enligt motionären vara ett absolut krav att dessa tas ut på de
disponibla inkomsterna, dvs. inkomster efter skatt och bidrag. Motionären
hemställer att riksdagen uttalar att differentierade, inkomstrelaterade
avgifter skall undvikas samt att om de används skall de relateras till
disponibel inkomst.

I motion 1155 av Margit Gennser m. fl. (m) anförs att den kommunala
redovisningen borde vara mera enhetligt uppbyggd så att jämförelser mellan
olika kommuner på grundval av redovisningsdata underlättas. Kraven på de
kommunala årsredovisningarnas information till kommunernas intressenter
bör skärpas i förhållande till nuläget. Vidare pekar motionärerna på behovet
av regler för periodisering av utgifter och inkomster samt värderingsprinciper
för tillgångar och skulder i den kommunala redovisningen.

Den ekonomiska styrningen och kontrollen av den kommunala verksamheten
har en stor betydelse för hela samhällsekonomin beroende på den
kommunala expansionen. En reglering av den kommunala redovisningen har
därför blivit alltmer angelägen. Regleringen bör i stora drag ansluta sig till
den som gäller för aktiebolag. Om regleringen bör ske genom lag eller avtal
är en lämplighetsfråga. Motionärerna hemställer att regeringen utreder
införandet av enhetliga redovisningsregler i den kommunala redovisningen.

I motion 1578 av Mona Saint Cyr (m) anförs att trots finansutskottets och
riksdagens upprepade uttalanden om det nödvändiga i att regering och
riksdag upphör med beslut som driver på den kommunala volymutvecklingen,
har någon påtaglig förbättring inte skett. Motionären pekar på beslut som
får ekonomiska konsekvenser för kommunerna där dessa inte är redovisade i
propositionen. Motionären hemställer att varje proposition som medför
kommunala kostnadsökningar, direkt eller indirekt, redovisar dessa i form
av såväl konsekvensbeskrivningar som kostnadsanalyser.

I motion 2417 (yrkande 8) av Ulf Adelsohn m. fl. (m) anförs att i syfte att
dämpa den kommunala sektorns verksamhet bör åtskilliga uppgifter kunna
överföras till den enskilda sektorn. Motionärerna menar att gällande
upphandlingskungörelse bör kompletteras så att vid varje upphandling skall
prövas om förekommande egenregitillverkning erbjuder det för kommunen
och dess invånare gynnsammaste alternativet. Därtill bör kommuner och
landsting åläggas att pröva andra alternativ än kommunalt huvudmannaskap
för t. ex. service, vård och omsorg. Motionärerna förordar att en utredning
tillsätts för detta problemkomplex.

FiU 1982/83:45

Utskottet

Automatiken i statsbidragen m. m.

Utskottet anser med anledning av motion 2257 (vpk) att i det statsfinansiella
läge som råder måste kraftfulla åtgärder vidtas för att minska tillväxten
i statens utgifter. En naturlig åtgärd är då att söka minska de automatiska
bindningar som finns i bidragen till kommunerna. Det är enligt utskottets
mening nödvändigt med förutsättningslösa diskussioner om de olika
bidragsnivåerna. En omprövning av samhällets resurser måste komma till
stånd så att medlen används inom de sektorer där de bäst behövs. En
automatisk uppräkning av anslagen garanterar inte att bidragen gör större
nytta. Enligt utskottets mening är en kritisk omprövning av de olika
statsbidragssystemen så som aviseras i propositionerna 90 och 150 snarare en
garanti för att den kommunala servicen kan behållas på en god nivå än
tvärtom.

Utskottet anser inte att propositionens förslag kan ses som ett steg mot en
avgiftspolitik som skulle leda till social utestängning från vissa tjänster så som
anförs i motion 2257 (vpk). En begränsning av automatiken, en översyn av
statsbidragssystemen och en effektivare hushållning med kommunernas
resurser skall inte enligt utskottets mening leda till en höjning av avgifterna
för den kommunala servicen.

Syftet med begränsningen av detaljregleringen enligt vad som aviseras i
propositionen är att möjliggöra en effektivare och mer rationellt utformad
kommunal organisation. Med det anförda avstyrker utskottet motion 2257
(vpk) yrkandena 3 och 5.

I motionerna 2243 (m) och 2256 (fp) anförs ingen erinran mot vad som
redovisats i propositionen angående automatiken.

Utskottet har inget att erinra mot vad föredraganden anfört i propositionerna
rörande automatik i statsbidragen och begränsning av den statliga
normgivningen.

Övriga motionsyrkanden

Utskottet anser att förslaget i motion 1154 om att relatera avgifterna till de
disponibla inkomsterna innebär kraftigt ökade administrativa insatser ute i
kommuner och landstingskommuner. För varje avgift inom t. ex. barnomsorgen
måste således en individuell prövning ske, vilket kräver ett
omfattande underlag om personens olika typer av inkomster, bidrag, avdrag
m. m. Detta leder till en mycket kraftig ökning av arbetsbelastningen ute i
kommunerna. Till detta kommer ett flertal tekniska problem hur man skall
definiera disponibel inkomst. Skall exempelvis hushållens gemensamma
disponibla inkomst räknas och i så fall hur skall man täcka in de samboendes
situation. Övriga frågor man bör ta ställning till är om det är den preliminära

FiU 1982/83:45

eller slutliga skatten som skall ligga till grund för avgiften, om tillfälliga
inkomster skall medräknas och hur ofta underlaget för taxesättningen skall
kompletteras. Med hänsyn bl. a. till den ökade byråkratisering som förslaget
leder till avstyrker utskottet motion 1154.

Utskottet delar motionärernas principiella inställning i motion 1155 om
den kommunala redovisningen. Avsaknaden av enhetliga redovisningsregler
inom den kommunala sektorn försvårar jämförelser mellan de olika
kommunerna. Bidrag och andra ekonomiska åtgärder som riktas till enskilda
kommuner förutsätter att bedömningen av kommunernas ekonomi sker på
lika villkor. Det är vidare angeläget att information om kommunernas
verksamhet sprids på ett enkelt och överskådligt sätt, t. ex. genom
förbättrade årsredovisningar, till medborgare, anställda, företag m. m.
Medborgarnas möjligheter att få en bättre insyn i den kommunala
verksamheten är av betydelse för den kommunala demokratin.

Utskottet vill peka på den bokföringsförordning (SFS 1979:1212) som har
införts för den statliga förvaltningen. Denna ansluter i stort till bokföringslagen.
Det är önskvärt att en liknande enhetlighet skapas på den kommunala
sidan. Detta skulle främja kommunernas möjligheter att få en bättre kontroll
över sin verksamhet och att vidta effektivitetsförbättrande åtgärder.
Utskottet anser, med hänsyn till den stora samhällsekonomiska betydelse
som den kommunala sektorn har, att det är nödvändigt med enhetligare
regler för den kommunala redovisningen.

Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till att på lämpliga sätt
undersöka möjligheterna att införa enhetligare redovisningsregler för
kommunerna. Vad utskottet anfört med anledning av motion 1155 bör ges
regeringen till känna.

Utskottet delar motionärens principiella inställning i motion 1578 om
kostnadsberäkningar av förslag som har konsekvenser för den kommunala
sektorn. Utskottet har vid flera tillfällen påpekat att det är angeläget att
statsmakterna i det löpande arbetet klarlägger olika reformers effekter på den
kommunala volymutvecklingen och på den kommunala ekonomin. När det
gäller riktlinjepropositioner har åtgärder vidtagits inom regeringskansliet för
att förslagen skall så långt det är möjligt åtföljas av kostnadsbedömningar.
Utskottet anser det självklart att det i dessa bedömningar även framgår de
kommunala kostnaderna. I den reviderade budgethandboken för myndigheternas
anslagsframställningar föreskrivs att förslag skall kostnadsberäknas,
och då skall särskilt uppmärksammas konsekvenserna för bl. a. kommunerna.
Detta leder till att regeringen får ett bättre underlag för kostnadsbedömningar
i kommande propositioner.

Utskottet anser det inte påkallat med någon ytterligare åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker därmed motion 1578.

FiU 1982/83:45

Utskottet vill med anledning av motion 2417 (m) (yrkande 8) anföra
följande. Den kommunala upphandlingen är anpassad till de riktlinjer och
regler som gäller för den statliga upphandlingen. Kommunförbunden har
utarbetat normalförslag till kommunalt upphandlingsreglemente. Innebörden
i den är att det är ett grundläggande krav att myndighet vid upphandling
skall iaktta affärsmässighet och objektivitet. Det anbud skall antas som med
beaktande av samtliga affärsmässigt betingade omständigheter är att anse
som förmånligast för beställaren.

Utskottet vill för sin del understryka att det i nuvarande ekonomiska läge
är utomordentligt angeläget att den offentliga sektorns resurser utnyttjas så
effektivt som möjligt. Utskottet anser att nuvarande ordning på ett
tillfredsställande sätt garanterar att kommunerna affärsmässigt prövar
upphandlingsfrågorna. Att införa ytterligare regleringar kan innebära
ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Utskottet avstyrker därmed
yrkande 8 i motion 2417 (m).

Utskottet hemställer

1. beträffande automatiken i statsbidragen m. m. till kommunsektorn att

riksdagen med anledning av proposition 1982/83:90 moment
6 samt motionerna 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt nu är i fråga
och 1982/83:2256 yrkande 4 såvitt nu är i fråga och med avslag
på motion 1982/83:2257 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande avgiftsfinansiering av kommunal verksamhet
att riksdagen avslår motion 1982/83:2257 yrkande 5,

3. beträffande inkomstrelaterade differentierade avgifter för kommunal
och statlig service

att riksdagen avslår motion 1982/83:1154,

4. beträffande utredning om införandet av enhetliga redovisningsregler
i den kommunala redovisningen

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:1155 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande kommunalekonomiska effekter av centrala beslut
att riksdagen avslår motion 1982/83:1578,

6. beträffande utredning om komplettering av upphandlingskungörelsen
m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:2417 yrkande 8.

Stockholm den 19 maj 1983

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

FiU 1982/83:45

Närvarande: Arne Gadd (s), Rolf Wirtén (fp), Lars Tobisson (m), Paul
Jansson (s), Nils Åsling (c), Per-Axel Nilsson (s), Lennart Blom (m), Roland
Sundgren (s), Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson (m), Rolf Rämgård (c),
Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland (m), Carl-Henrik Hermansson (vpk)
och Gunnar Nilsson i Eslöv (s).

Reservationer

Vid punkt 1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför
1984

1. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1984

Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet ser”
och på s. 9 slutar med ”och 2435” bort ha följande lydelse:

Även förändringar av den kommunala konsumtionsvolymen påverkar det
finansiella sparandet.

Regeringens förslag i propositionerna 90 och 150 vad gäller skatteunderlaget
för fysiska personer och omfattningen av det riktade stödet förbättrar
den finansiella situationen i kommunsektorn. Detta i kombination med det i
den reviderade finansplanen deklarerade målet för den ekonomiska politiken
- att under 1984 nedbringa inflationstakten till 4 % - gör att regeringen
anser att den finansiella situationen i kommunsektorn inte är så bekymmersam
inför 1984 som tidigare antogs. Regeringen gör bedömningen att en viss
utbyggnad inom de prioriterade områdena bör vara möjlig.

Enligt utskottets mening leder dock en övergripande samhällsekonomisk
bedömning till att den kommunala konsumtionen måste kraftigt dämpas de
kommande åren. En nolltillväxt i den kommunala sektorn framstår enligt
utskottets mening som alltmer angelägen. Utskottet anser därför att
resursöverföringarna från staten till kommunerna väsentligt måste begränsas
som ett led i den erforderliga saneringen av statsfinanserna.

I motion 2417 (m) redovisas förslag till indragningar av statsbidragen till
den psykiatriska vården på 2,5 miljarder; därjämte bör regeringen redovisa
åtgärder att begränsa statsbidragen till kommunerna med 1,1 miljarder.
Utskottet tillstyrker motion 2417. Det är även enligt utskottets mening
angeläget att begränsa skatteunderlaget från de juridiska personerna.
Utskottet återkommer till denna fråga under punkt 2.

Situationen för de enskilda kommunerna och landstingskommunerna
varierar kraftigt, vilket gör att det finns ett behov av att fördela ett riktat stöd
till kommuner med svårt finansiellt läge till följd av de sålunda vidtagna
åtgärderna. Utskottet återkommer till denna fråga under punkt 3.

Ett nödvändigt komplement till den av utskottet förordade politiken i syfte

FiU 1982/83:45

att begränsa den kommunala sektorns expansion är att ett tvåårigt lagstadgat
kommunalt skattestopp införs.

Av det anförda framgår att utskottet inte delar den syn på den ekonomiska
utvecklingen i kommunsektorn som framförs i propositionen och avstyrker
den politik som förordas i motionerna 2254,2256,2257, 2432 och 2435 såvitt
nu är i fråga.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn
inför 1984

att riksdagen med anledning av propositionerna 1982/83:90
moment 4 och 1982/83:150 bilaga 1 moment 16 och med avslag
på motionerna 1982/83:2254 såvitt nu är i fråga, 1982/83:2256
yrkande 4 såvitt nu är i fråga, 1982/83:2257 yrkande 1,
1982/83:2432 yrkande 7 och 1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är
i fråga samt med bifall till motionerna 1982/83:2243 yrkande 3
såvitt nu är i fråga och 1982/83:2417 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1984

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Den finansiella
situationen” och på s. 9 slutar med ”dessa motioner” bort ha följande
lydelse:

Kommunernas ekonomiska situation tycktes så sent som i september förra
året vara relativt god.

Orsakerna till det förhållandevis gynnsamma finansiella läget hade
egentligen sitt ursprung så tidigt som 1978. Då höjdes nämligen den
primärkommunala utdebiteringen med drygt 70 öre, bl. a. beroende på
förväntade kraftiga pris- och löneökningar. I verkligheten kom dock
kostnadsstegringarna att ligga under kalkylen och ett kraftigt överskott på
omkring 2 miljarder kronor - motsvarande en utdebitering på 1 krona -uppstod. Nedpressad inflationstakt, låg expansion och en till följd av
ränteläget god avkastning på likviditeten har lett till att överskotten även för
senare år legat på ca 1,5 miljarder kronor. Resultatet av denna politik blev
1982 en total likviditet i kommunsektorn på 28 miljarder kronor.

KEA (den särskilda arbetsgruppen om kommunernas ekonomi, vari ingår
representanter för finans- och civildepartementen, kommunförbundet och
landstingsförbundet) hade hösten 1981 i ett räkneexempel belyst hur det
finansiella sparandet under vissa förutsättningar skulle komma att utvecklas i
kommunsektorn år 1983. Förutsättningarna var att den kommunala konsumtionsvolymen
ökade med 1 % medan investeringsvolymen minskade med
2%. Pris- och lönekostnadsutvecklingen hade satts till 7%. Med dessa

3 Riksdagen 1982183. 5 sami. Nr 45

FiU 1982/83:45

utgångspunkter beräknades det finansiella sparandet i kommunsektorn år
1983 uppgå till över 5 miljarder kronor.

Orsaken till dessa mycket kraftiga förbättringar av det finansiella
sparandet fanns att söka dels i den låga volymökningen, dels i att
skatteunderlaget, på grund av eftersläpningseffekter, ökade snabbare än den
antagna pris- och lönekostnadsutvecklingen.

Enligt den dåvarande regeringen behövde vissa åtgärder vidtas för år 1983
för att begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn. Åtgärderna var
ett led i regeringens besparingsarbete.

Riksdagens beslut tidigt på våren 1982 om begränsning av kommunernas
finansiella resurser 1983 beräknades minska skatteintäkterna för kommuner
och landsting med sammanlagt 3,5 miljarder kronor. Det var den åtgärd som
socialdemokraterna, anförda av landstingsförbundets ordförande Kurt Ward
(s) och kommunförbundets ordförande Inge Hörlén (s), betecknade som
”stöld och konfiskation”. Den begränsningen, som avsåg endast 1983, har till
stor del uppvägts av ett bättre taxeringsutfall än vad som följde av de
skatteunderlagsprognoser som fanns tillgängliga vid beslutstillfället.

Genom den dåvarande regeringens tidiga angivande av de ekonomiska
förutsättningarna för kommunsektorn inför 1983 gavs kommuner och
landsting goda planeringsmöjligheter.

Men på grund av den socialdemokratiska regeringens eftervalspolitik har
den ekonomiska situationen redan för 1983 helt förändrats för kommuner
och landsting.

I nedanstående sammanställning redovisas sådana kostnader, som är en
direkt följd av regeringens eftervalspolitik och som är av den karaktären, att
kommunerna rimligen inte kunnat förutse dem och som det följaktligen
saknas täckning för i de kommunala budgetar som antagits för 1983.

FiU 1982/83:45 35

Ekonomiska effekter för kommunsektorn till följd av regeringens eftervalspolitik i milj.
kr.

Åtgärd	Kommu- nerna	Lands- tingen	Summa
Devalveringen - inköp av varor och tjänster	1 740	800	2 540
- räntekostnader	90	25	115
- amorteringar	80	25	105
Momshöjningen	300	275	575
Höjning av arbetsgivaravgifter till arbetslöshetsförsäkringen	220	160	380
Ökade lönekostnader (netto)	400	280	680
Ökade socialhjälpskostnader till följd av hushållens mins-kade köpkraft och ökad arbets-löshet	250		250
Hyreshusavgift, ökad satsning på ungdomssysselsättningen, övervältringen av kostnaderna för institutionsvård och barnhem m. m.	125		125
Summa merutgifter	3 205	1 565	4 770

Vad den nya regeringspolitiken betytt för kommunernas ekonomiska
ställning framgår klart vid en jämförelse mellan det finansiella sparande som
redovisades för 1983 (+5 300 milj. kr.) i den reviderade nationalbudgeten
våren 1982, och det som nu redovisas för 1983 (-3 800 milj. kr.) i den
reviderade nationalbudgeten.

Kommunernas merkostnader 1983 på grund av den socialdemokratiska
regeringens åtgärder efter valet kan alltså uppskattas till mellan 4,5 och 5
miljarder kronor. Härav drabbar 3,2-3,5 miljarder kronor primärkommunerna.
Detta underskott tillsammans med 2-procentig expansion (som
socialdemokraterna lovat i valrörelsen), hög arbetslöshet samt snabbt
försämrad kommunal ekonomi riskerar med nu kända förutsättningar att
utlösa kraftiga skattehöjningar under återstoden av valperioden. Bara
socialdemokraternas eftervalspolitik motsvarar en kommunal utdebitering
på 1,20-1,50 kr.

KEA-gruppens räkneexempel för 1984 och 1985 leder enligt Kommunförbundets
och Landstingsförbundets bedömningar till följande förändring av
finansieringskapitalet under åren 1984 och 1985.

Förändring av finansieringskapital

1984	1985	1984 1985
miljarder kronor	per skattekrona

Primärkommuner	-4,0	-8,1	1,12	2,12
Landstingskommuner	-2,5	-5,2	0,78	1,51

FiU 1982/83:45

Detta innebär alltså hot om kommunalskattehöjningar på uppemot 4 kr.
fram till 1985.

Utskottet befarar att regeringens eftervalspolitik kan leda till att sysselsättningen
klart minskar i den kommunala sektorn under valperioden.
Därför är det utomordentligt viktigt att regeringens politik i övrigt bedrivs så
att andra samhällssektorer kan ta hand om de nytillträdande till arbetsmarknaden.

Stagnationen i svensk och internationell ekonomi påverkar självfallet
också kommuner och landsting. Skatteinkomsterna har slutat att växa i
samma takt som tidigare.

Samtidigt skärps kraven på insatser när det gäller sysselsättning, utbildning
och socialhjälp. Ändringarna i befolkningens ålderssammansättning kräver
fortsatt utbyggnad av åldringsvård och sjukvård redan för att upprätthålla
nuvarande standard.

Kommuner och landsting måste i denna situation självklart vara beredda
att göra omprioriteringar, effektivisera och hushålla bättre med tillgängliga
resurser.

Utan en sådan kommunal omprövning och omställning sprängs de
samhällsekonomiska ramarna. Skattehöjningar är ingen framkomlig väg.
Inte minst drabbas låginkomsttagarna mycket hårt.

Ansvaret för att en omprövning kommer till stånd ligger i första hand på
kommunerna och landstingen själva. Utskottet avvisar bestämt hårdare
centralstyrning genom ökad detaljreglering av den kommunala verksamheten
eller lagfäst kommunalt skattestopp. Det ökade ansvar för den
ekonomiska utvecklingen i stort som kommunerna och landstingen nu måste
ta på sig bör i stället förenas med större frihet att använda resurserna på mest
effektiva sätt.

Regeringen bygger i stort sett hela sin politik när det gäller kommunsektorns
ekonomi för 1984 på sin förhoppning att inflationen skall kunna pressas
ner till 4%. Det är självfallet en vällovlig ambition av regeringen att
inflationen skall komma ner till 4 %. En mer realistisk bedömning av
inflationen under 1984 pekar dock snarare mot 6-7 %. Skulle inflationen
hamna på den nivån blir förbättringen av den finansiella ställningen i
kommuner och landsting, jämfört med KEA-gruppens kalkyler, bara ca 1-2
miljarder kronor för 1984.

Argumentet att kommunsektorns finansiella situation skulle förbättras
genom att marginalskattereformens andra steg finansieras med energiskatter
i stället för arbetsgivaravgifter har visst fog, men strider helt mot vad
socialdemokraterna alltid tidigare hävdat, nämligen att höjningar av
arbetsgivaravgifterna avräknas mot lönehöjningar.

FiU 1982/83:45

motioner innebär att det finansiella sparandet försämras jämfört med KEA:s
kalkyler med inemot 4 miljarder kronor.

Förslagen i motionerna 2256 och 2432 (båda fp) innebär att 4,2 miljarder
kronor dras in från kommunsektorn genom förslaget om en ny avgift på

0.7 % på skatteunderlaget. Av dessa återförs ca 1 miljard kronor till
landstingskommunerna så att likhet med primärkommunerna gäller avseende
skatteunderlaget från juridiska personer. Vidare föreslås en särskild pott
till behövande kommuner. Återstående 3 miljarder kronor avses finansiera
delar av skatteutjämningsbidraget.

Motionärerna accepterar att 1 miljard kronor återförs till kommunsektorn
för underlaget från fysiska personer. Sammantaget innebär förslagen en
försämring av det finansiella sparandet med inemot 2 miljarder kronor i
jämförelse med KEA:s kalkyler.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn
inför 1984

att riksdagen med anledning av propositionerna 1982/83:90
moment 4 och 1982/83:150 bilaga 1 moment 16 samt med avslag
på motionerna 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt nu är i fråga,
1982/83:2256 yrkande 4 såvitt nu är i fråga, 1982/83:2257
yrkande 1,1982/83:2417 yrkande 5,1982/83:2432 yrkande 7 och
1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är i fråga samt med bifall till
motion 1982/83:2254 såvitt nu är i fråga godkänner vad som
anförts i motionen och som sin mening ger regeringen detta till
känna,

3. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn

Rolf Wirtén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Den
finansiella” och på s. 9 slutar med ”och 2435” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det inom ramen för en total åtstramning av den totala
konsumtionen måste ske en omfördelning mellan expansionen av den privata
respektive den offentliga konsumtionen. Med den av regeringen förordade
politiken är det endast den privata konsumtionen som begränsas. Mot
bakgrunden av nödvändigheten att minska obalanserna i ekonomin måste
även de offentliga utgifterna begränsas. Det är därför enligt utskottets
mening angeläget att begränsa den kommunala och landstingskommunala
volymutvecklingen till högst 1 %.

En lämplig metod kan enligt utskottets mening vara att så som föreslås i

FiU 1982/83:45

motion 2256 minska statens bidrag till kommunerna med i storleksordningen
3 miljarder kr. genom att en avgift på skatteunderlaget tas ut. Utskottet
återkommer under punkt 5 till det konkreta förslaget. För att kommunerna
skall kunna klara denna inkomstminskning utan skattehöjningar krävs att
volymökningen hålls tillbaka samt att avgiftsfinansiering prövas i ökad
utsträckning.

I de moderata partimotionerna 2243 och 2417 förordas en nolltillväxt för
kommunsektorn. Utskottet anser att en så kraftig neddragning kan medföra
svårigheter för kommunerna att klara sina uppgifter. Det är enligt utskottets
mening inte realistiskt att begränsa den kommunala volymtillväxten så långt
att inte ens tillväxt som beror på de demografiska faktorerna tillgodoses.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2243 och 2417.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn
inför 1984

att riksdagen med anledning av propositionerna 1982/83:90
moment 4 och 1982/83:150 bilaga 1 moment 16 samt med avslag
på motionerna 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt nu är i fråga,
1982/83:2254 såvitt nu är i fråga, 1982/83:2257 yrkande 1,
1982/83:2417 yrkande 5 och 1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är
i fråga samt med bifall till motionerna 1982/83:2256 yrkande 4
såvitt nu är i fråga och 1982/83:2432 yrkande 7 godkänner vad
som förordats i motionerna och som sin mening ger regeringen
detta till känna,

4. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1984

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet anser
det” och slutar med ”motionerna 2257 och 2435” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 2257 (vpk), att det är
ytterst beklagligt att regeringen inte är beredd att upprätthålla den
2-procentiga expansion för den kommunala sektorn som socialdemokratin
tidigare arbetat för. Den kommunala sektorn har stora förutsättningar att
kunna spela en central roll i kampen mot arbetslösheten, då det inom denna
sektor finns många färdiga projekt som kan igångsättas och snabbt ge flera
arbeten. Kommunerna bör därför kunna expandera på det sätt som förordas i
motionen 2257. De välmotiverade förslagen i motionerna 2257 och 2435 till
ytterligare förstärkningar från staten till den kommunala sektorn är enligt
utskottets mening långt viktigare än ett genomförande av t. ex. fortsatta
begränsningar av progressiviteten i skattesystemet. Får inte kommunerna ett

FiU 1982/83:45

ordentligt expansionsutrymme och - möjligheter förvandlas kommunerna
raskt till nästa stora krisbransch. Detta kan få förödande effekter på
arbetslöshetssituationen i landet. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall
till motionerna 2257 och 2435.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn
inför 1984

att riksdagen med anledning av propositionerna 1982/83:90
moment 4 och 1982/83:150 bilaga 1 moment 16 samt med avslag
på motionerna 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt nu är i fråga,
1982/83:2254 såvitt nu är i fråga, 1982/83:2256 yrkande 4 såvitt
nu är i fråga, 1982/83:2417 yrkande 5 och 1982/83:2432 yrkande
7 samt med bifall till motionerna 1982/83:2257 yrkande 1 och
1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är i fråga som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Besparingar på specialdestinerade statsbidrag till primärkommunerna

Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Beträffande
yrkandet” och slutar med ”av motionen” bort ha följande lydelse:

Beträffande yrkandet i motion 2417 (m) angående förslag till besparingar
av specialdestinerade bidrag till kommunerna på 1,1 miljarder kronor vill
utskottet hänvisa till det pågående översynsarbetet inom regeringskansliet
avseende bl. a. nytt statsbidragssystem för barnomsorg och social hemhjälp,
förenklat statsbidrag till gymnasieskolan, kommunala vuxenutbildningen
och grundskolan. Samhällsekonomin tillåter emellertid inte en utbyggnad av
den primärkommunala sektorn i nuvarande takt. Det får därför ankomma på
regeringen att återkomma med specificerade besparingsförslag på 1,1
miljarder kronor på de specialdestinerade statsbidragen till primärkommunerna.
Det bör lämpligen kunna ske såsom en särskild redovisning i
anslutning till den aviserade propositionen om nya statsbidragskonstruktioner
för barnomsorg och social hemhjälp.

Utskottet tillstyrker sålunda yrkande 9 i motion 2417.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande besparingar på specialdestinerade statsbidrag till
primärkommunerna

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2417 yrkande 9 hos
regeringen anhåller om förslag till besparingar på 1 100 000 000
kr. under budgetåret 1983/84,

FiU 1982/83:45

6. Förslag till lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att
ta ut skatt för åren 1984 och 1985

Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”1 motion” och
slutar med ”1985, m. m.” bort ha följande lydelse:

I motion 2417 (m) begärs skattestopp för åren 1984 och 1985. Ett dylikt
skattestopp är ett nödvändigt komplement till den av utskottet förordade
politiken i syfte att begränsa den kommunala sektorns expansion.

Utskottet noterar att konstitutionsutskottet i betänkande 1980/81:22 har
klarlagt att grundlagsregleringen av den kommunala självbeskattningen
innebär att kommunerna ges en reell frihet att bestämma beskattningens
storlek. Konstitutionsutskottet drog därför slutsatsen att ingrepp i kommunernas
beskattningsrätt i och för sig bör undvikas men att något direkt hinder
mot lagstiftning om skattetak icke föreligger.

Mot bakgrund av vad konstitutionsutskottet anfört och utskottets ställningstagande
i övrigt finner utskottet att förslaget i motion 2417 till lag om
begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta ut skatt för åren
1984 och 1985, m. m., bör kunna tillstyrkas.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förslag till lag om begränsning i kommuns och
landstingskommuns rätt att ta ut skatt för åren 1984 och 1985
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2417 yrkande 7
antar följande

Förslag till

Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt att ta ut skatt för
åren 1984 och 1985, m. m.

Härigenom föreskrivs följande:

1 § Vid fastställande av skattesats för år 1984 eller 1985 får kommun eller
landstingskommun ej överskrida den skattesats som kommunen eller
landstingskommunen har bestämt för år 1983.

2 § Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun påkallar
det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från 1 §. Ansökan inges
till länsstyrelsen senast den 15 september året före det år ansökan avser.

3 § Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej tillämpas vid
debitering av kommunalskatt eller landstingsskatt för åren 1984 och 1985
enligt uppbördslagen (1953:272) eller vid utbetalning av sådan skatt för något

FiU 1982/83:45

av dessa år enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelserom kommuns
och annan menighets utdebitering av skatt, m. m., om ej regeringen har
beviljat undantag enligt 2 §.

7. Förslag till lag om begränsning i kommuns och landstingkommuns rätt att
ta ut skatt för åren 1984 och 1985

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 9 som börjar med ”1 motion” och slutar med ”1985, m. m.”
bort ha följande lydelse:

I motion 2417 (m) föreslår moderata samlingspartiet att kommunalt
skattestopp införes för åren 1984 och 1985. Utskottet avvisar förslaget
eftersom det skulle få till följd att ojämlikheterna i fråga om service, skatter
och avgifter fryses på nuvarande nivå.

Vid punkt 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:221) med
särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget
m. m.

8. Ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det
kommunala skatteunderlaget m. m. och den kommunala beskattningen av
juridiska personer

Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”1 det” och på
s. 13 slutar med ”i kommunsektorn” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att indragningen av skatteunderlaget från juridiska
personer bör permanentas fr. o. m. 1984 och göras total. Det innebär att
primärkommunerna avstår från alla skatteintäkterna från juridiska personer.
En sådan åtgärd är enligt utskottets mening nödvändig för att åstadkomma
den under punkt 1 förordade dämpningen av den kommunala volymexpansionen.
Genom en fullständig indragning av skatteunderlaget från juridiska
personer skapas dessutom förutsättningar för en reformering av bolagsskatten.

Av det anförda framgår att utskottet avstyrker förslaget i proposition 90
om ändring i lagen (1982:221) om det kommunala skatteunderlaget och
tillstyrker det i motion 2243 framlagda ändringsförslaget. Utskottet avstyrker
vidare förslagen i motionerna 2256, 2257 och 2435 såvitt nu är i fråga då det
inte i nödvändig omfattning begränsar den kommunala expansionen.

Starka principiella invändningar har i och för sig riktats mot indragningen
av skatteunderlaget från fysiska personer. Utskottet tillstyrker därför
förslaget att återföra skatteunderlaget för de fysiska personerna till

FiU 1982/83:45

kommunsektorn, en åtgärd som för övrigt avsetts vara temporär och endast
gälla 1983.

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m. m.
att riksdagen avslår proposition 1982/83:90 moment 1 och
motionerna 1982/83:2256 yrkande 1. 1982/83:2257 yrkande 2
såvitt nu är i fråga och 1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är i fråga
samt med bifall till motion 1982/83:2243 yrkande 1 antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det
kommunala skatteunderlaget m. m.

Härigenom föreskrivs att i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m. m. skall införas två nya
paragrafer, 1 a och 4 §§, av nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a §

Sådant förskott på kommunalskatt,
landstingsskatt och församlingsskatt
enligt 4 och 4 a §§ lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser
om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m. m. som
skall utbetalas under år 1984, skall
bestämmas med hänsyn till antalet
skattekronor och skatteören enligt
taxeringsnämndens beslut vid 1983
års taxering. Detta antal skall
minskas med viss del av skattekronor
och skatteören som har påförts andra
skattskyldiga än sådana som avses i
10 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Denna del utgör
för landstingskommun 100 procent,
kommun 100 procent och annan
menighet 20 procent. Motsvarande
gäller i fråga om skatteunderlag för
bidragsåret 1984 enligt lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

FiU 1982/83:45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

/ fråga om slutavräkning under är
1986 skall antalet skattekronor och
skatteören justeras på sätt anges i
I a §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2. beträffande den kommunala beskattningen av juridiska personer att

riksdagen med anledning av proposition 1982/83:90 moment
5 och med avslag på motionerna 1982/83:2256 yrkande 4 såvitt
nu är i fråga, 1982/83:2257 yrkande 2 såvitt nu är i fråga och
1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är i fråga samt med bifall till
motion 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt nu är i fråga som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det
kommunala skatteunderlaget m. m. och den kommunala beskattningen av
juridiska personer

Rolf Wirtén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Folkpartiet
hävdar” och slutar med ”finansiella situation” bort ha följande lydelse:

Folkpartiet menar i sina motioner 2256 och 2432 att indragningen av
skatteunderlaget borde göras lika stor för kommuner och landstingskommuner,
eftersom landstingskommunerna numera inte har en särskilt mycket
bättre finansiell ställning. Utskottet delar motionärernas syn på den
finansiella situationen i landstingskommunerna. Det är dessutom angeläget
enligt utskottets mening att de landstingskommunala huvudmännen har en
rimlig chans att tillgodose service beroende på de underliggande befolkningsförändringarna
och den därmed önskvärda prioriteringen av äldreomsorgen.
Detta kan åstadkommas om landstingen får behålla lika mycket av
skatteunderlaget från juridiska personer som primärkommunerna.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Det är” och på
s. 13 slutar med ”i kommunsektorn" bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening angeläget med en samlad bedömning av
förutsättningarna för beskattningen av juridiska personer. Den kommunala
beskattningen av juridiska personer varierar starkt mellan olika kommuner,
och den nuvarande utformningen av lagstiftningen medför ett omfattande
deklarations- och taxeringsarbete. Den finansiella situationen i kommunerna
påverkas i hög grad av att de juridiska personerna beskattas där de har sitt

FiU 1982/83:45

huvudkontor medan andra kommuner kan ha kostnader för företagens
verksamhet i form av infrastruktur och kommunal service. Den i proposition
90 aviserade utredningsarbetet angående förutsättningarna för beskattningen
av juridiska personer bör även belysa effekterna av de övriga utredningarna
som pågår inom företagsbeskattningens område för den kommunala
ekonomin.

Utskottet anser det motiverat att behålla 1983 års regler för indragning av
skatteunderlag från juridiska personer vad gäller primärkommunerna.
Indragningen av skatteunderlaget för landstingens del bör modifieras i
jämförelse med 1983 års regler på så sätt att landstingen bör få behålla 40
procent av underlaget. Av det anförda framgår att utskottet avstyrker
propositionens förslag i denna del.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2243, 2257 samt 2435
såvitt nu är i fråga.

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m. m.
att riksdagen med avslag på proposition 1982/83:90 moment 1
och motionerna 1982/83:2243 yrkande 1,1982/83:2257 yrkande
2 såvitt nu är i fråga och 1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är i
fråga samt med bifall till motion 1982/83:2256 yrkande 1 antar
följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det
kommunala skatteunderlaget m. m.

Härigenom föreskrivs att i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m. m. skall införas två nya
paragrafer, 1 a och 4 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 a §

FiU 1982/83:45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall antalet skattekronor och
skatteören enligt taxeringsnämndens
beslut vid 1983 års taxering minskas
med 60 procent av det antal skattekronor
och skatteören som har
påförts andra skattskyldiga än sådana
som avses i 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
såvitt avser landstingskommun och
kommun samt med 20 procent därav
såvitt avser annan menighet.

Vid bestämmande av skattesats för
år 1984 skall bestämmelserna i denna
paragraf beaktas.

4 §

I fråga om slutavräkning under år
1986 skall antalet skattekronor och
skatteören justeras på sätt anges i
1 a §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2. beträffande den kommunala beskattningen av juridiska personer att

riksdagen med anledning av proposition 1982/83:90 moment
5 samt med avslag på motionerna 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt
nu är i fråga, 1982/83:2257 yrkande 2 såvitt nu är i fråga och
1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är i fråga samt med bifall till
motion 1982/83:2256 yrkande 4 såvitt nu är i fråga som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det
kommunala skatteunderlaget m. m. och den kommunala beskattningen av
juridiska personer

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Det är" och på
s. 13 slutar med "i kommunsektorn" bort ha följande lydelse:

FiU 1982/83:45

huvudkontor medan andra kommuner kan ha kostnader för företagens
verksamhet i form av infrastruktur och kommunal service. Det i proposition
90 aviserade utredningsarbetet angående förutsättningarna för beskattningen
av juridiska personer bör även belysa effekterna av de övriga utredningar
som pågår inom företagsbeskattningens område för den kommunala
ekonomin.

Emellertid måste indragningen av beskattningsrätten på juridiska personer
innan utredningarna är gjorda betecknas, såsom flera socialdemokratiska
företrädare gjorde före valet 1982, som en konfiskation av kommunala
medel. Denna konfiskation har förorsakat allvarliga försämringar i vissa
kommuners och landstings ekonomiska situation. Förslagen i motionerna
2257 och 2435 (vpk) att denna beskattningsrätt skall återföras till den
kommunala sektorn, och, i avvaktan på utredningarna och därav föranledda
beslut, tills vidare fördelas så att 60 % av de inflytande medlen tillförs
kommunerna enligt tidigare gällande system och att 40 % används för stöd åt
svagare kommuner finner utskottet synnerligen välbetänkta.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionerna 2257 och 2435
och avstyrker förslagen i propositionen samt motionerna 2243 och 2256 såvitt
nu är i fråga.

Starka principiella invändningar har riktats också mot indragningen av
skatteunderlaget från fysiska personer. Utskottet tillstyrker därför förslaget
att återföra skatteunderlaget för de fysiska personerna till kommunsektorn.
Också den åtgärden innebär, som framgår av punkt 1, en välbehövlig
förstärkning av det finansiella sparandet i kommunsektorn.

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser
angående det kommunala skatteunderlaget m. m.

att riksdagen med avslag på proposition 1982/83:90 moment 1
och motionerna 1982/83:2243 yrkande 1 och 1982/83:2256
yrkande 1 samt med bifall till motionerna 1982/83:2257 yrkande
2 såvitt nu är i fråga och 1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är i
fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. beträffande den kommunala beskattningen av juridiska personer att

riksdagen med anledning av proposition 1982/83:90 moment
5 samt med avslag på motionerna 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt
nu är i fråga och 1982/83:2256 yrkande 4 såvitt nu är i fråga samt
med bifall till motionerna 1982/83:2257 yrkande 2 såvitt nu är i
fråga och 1982/83:2435 yrkande 6 såvitt nu är i fråga godkänner
vad som i motionerna anförts och som sin mening ger
regeringen detta till känna,

FiU 1982/83:45

11. Ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det
kommunala skatteunderlaget m. m.

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 13 som börjar med ”Starka principiella” och slutar med ”i
kommunsektorn” bort ha följande lydelse:

Den reducering med 1 % av skatteunderlaget för kommuner och landsting
som riksdagen beslöt våren 1982 gällde endast för år 1983. Utskottet anser
inte att någon motsvarande reducering bör ske för år 1984.

Vid punkt 3 Särskilt stöd för år 1984 till kommuner och landstingskommuner 12.

Bemyndigande för regeringen att utge särskilt stöd

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Enligt
utskottets” och på s. 16 slutar med ”i fråga" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att konstruktionen på det särskilt riktade stödet på
sammanlagt 300 milj. kr., som regeringen föreslagit skall tillföras kommuner
och landsting som är i ett finansiellt utsatt läge, är både orättvis och på sikt
äventyrlig. Att tillföra ett speciellt stöd till sådana kommuner och landsting,
som dragit på sig utgifter i sådan utsträckning att deras ekonomi undergrävts,
kan inte motiveras. Risken är uppenbar att det föreslagna systemet om det
upprepas leder till att det blir en allmän uppfattning bland kommunal- och
landstingspolitiker, att om man drar på sig för stora kostnader så är det
ofarligt, eftersom man då kvalificerar sig för särskilt riktat stöd från
staten.

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med "Utskottet
anser att” och slutar med "till landstingskommunerna” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser istället att dessa 300 milj. kr. bör tillföras skatteutjämningssystemet
och därigenom tillföras de kommuner som har speciellt
besvärliga förutsättningar för sin kommunala ekonomi.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande bemyndigande för regeringen att utge särskilt stöd
att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:2431 yrkande
17, 1982/83:2243 yrkande 2 och 1982/83:2256 yrkande 3 avslår
proposition 1982/83:90 moment 2,

FiU 1982/83:45

13. Bemyndigande för regeringen att utge särskilt stöd

Rolf Wirtén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i enlighet med vad som sägs i motion 2256 att en indragning
av finansiella resurser enligt motionens förslag bör kombineras med ett riktat
stöd på 200 milj. kr., med lika fördelning mellan primärkommunerna och
landstingen. Med det anförda tillstyrker utskottet motion 2256 och avslår
proposition 90 samt motionerna 2243 och 2431 såvitt nu är i fråga.

dels den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Utskottet
anser att” och slutar med ”till landstingskommunerna” bort utgå.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande bemyndigande för regeringen att utge särskilt stöd
att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:2243 yrkande 2,
1982/83:2256 yrkande 3 och 1982/83:2431 yrkande 17 avslår
proposition 1982/83:90 moment 2,

14. Bemyndigande för regeringen att utge särskilt stöd

Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser - under förutsättning av bifall till reservation 1 - att den del av
utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Enligt utskottets” och på s. 16
slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

De finansiella förutsättningarna varierar starkt mellan de enskilda
kommunerna och landstingskommunerna. Vissa kommuner och landsting
befinner sig i ett finansiellt utsatt läge. Regeringen har i proposition 90
föreslagit ett särskilt riktat stöd till dessa. I proposition 150 har regeringen
föreslagit att ramen för stödet bör vara 300 milj. kr. för 1984 med en delram
för kommunerna på 200 milj. kr. och för landstingskommunerna på 100
milj. kr.

Utskottet har under punkt 1 tillstyrkt förslaget i motion 2417 om
indragning av 2,5 miljarder kronor av bidragen till landstingen för psykiatrisk
vård liksom att de specialdestinerade bidragen minskas med 1,1 miljarder
kronor. Utskottet anser mot denna bakgrund att det finns starka skäl för att
utge ett särskilt stöd till de kommuner och landsting som befinner sig i ett
särskilt finansiellt utsatt läge. Principerna för fördelning och beräkning av
stödet bör utformas så att det blir enkelt att tillämpa dem. Utskottet
tillstyrker de principer för fördelning av stödet som anges i proposition 90.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2243, 2256 och 2431 såvitt
nu är i fråga.

FiU 1982/83:45

15. Ramen 300 milj. kr. för det särskilda stödet

Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Flugo Hegeland (alla
m) anser - under förutsättning av bifall till reservation 1 - att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”1 motion 2243”
och på s. 17 slutar med ”till landstingskommunerna” bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn till att åtgärderna kan missgynna vissa landsting bör enligt
utskottets mening delramen för landstingen höjas med 100 milj. kr. för 1984
jämfört med regeringens förslag.

dels utskottet hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande ramen 300 milj. kr. för det särskilda stödet att
riksdagen med avslag på proposition 1982/83:150 bilaga 1
moment 8 såvitt nu är i fråga bifaller vad som anförts i motion
1982/83:2417 yrkande 6 såvitt nu är i fråga,

Vid punkt 5 Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

16. Utredning om skatteutjämningssystemet

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Den
aviserade” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Reformsträvandena inom den statliga skattekraftsutjämningen har varit
särskilt markerade sedan 1976. Skatteutjämningsbidragen har ökat från
drygt 2,5 miljarder kronor år 1976 till ca 10 miljarder kronor år 1982. Mätt i
kronor per invånare har skatteutjämningsbidraget ökat från 312 kr. år 1976
till ca 1 200 kr. år 1982.

Men fortfarande kvarstår stora skillnader mellan kommunerna i fråga om
skattekraft.

Vad nuvarande skillnader i fråga om skattekraft betyder för den
kommunala utdebiteringen kan åskådliggöras genom följande exempel från
det kommunala budgetåret 1982. Då varierade det totala skatteuttaget i
landet mellan 25 kr. (Danderyd) och 33:75 kr. (Åre). Om Åre kommun
tillerkänts samma reala skatteunderlag som Danderyds kommun skulle den
totala kommunala utdebiteringen i Åre kommun ha kunnat sänkas från 33:75
till 23:75. Om Danderyds kommun i likhet med Åre kommun skulle planera
sin ekonomi med utgångspunkt från den garanterade skattekraften skulle
den totala utdebiteringen i Danderyd ha behövt höjas från 25 kr. till drygt 33
kr.

Det har varit en stor debatt om att sänka marginalskatten till 50 % för
flertalet inkomsttagare. Den debatten har emellertid förts utan att skillnaderna
i kommunalt skatteuttag beaktats. Om marginalskattereformen

4 Riksdagen 1982183. 5 sami. Nr 45

FiU 1982/83:45

genomförs utan att någonting görs åt den kommunala skatteutjämningen
kommer marginalskattereformen i praktiken att innebära att invånarna i
kommuner med hög egen skattekraft får en marginalskatt på ca 45 % medan
invånarna i kommunerna inom skatteutjämningen får en marginalskatt på
upp till 55 %.

Det finns ett klart samband mellan hög skattekraft, hög kommunal service,
låg kommunalskatt och lågt avgiftsuttag.

Under senare år har från statsmakternas sida allt tydligare markerats
strävan att stärka den kommunala självstyrelsen och söka begränsa
kostnadsdrivande statlig reglering. Likaså har strävan varit att minska
krångel och ta bort onödig byråkrati i relationen mellan statliga och
kommunala organ. Att finna rationellare former för statsbidragsgivningen
till kommunerna bör enligt vår mening vara en av många åtgärder i ett sådant
arbete.

De speciella statsbidragen uppgår i dagsläget till nästan 40 miljarder
kronor. Strävan bör vara att etappvis omfördela dessa resurser till
skatteutjämningssystemet.

Genom att de speciella statsbidragen successivt trappas ner och motsvarande
resurser överförs till skatteutjämningssystemet kommer det att bli
möjligt att uppnå en ökad utjämning av skattekraften. Så småningom
kommer alla kommuner att erhålla sina statsbidrag genom skatteutjämningen.
Enligt utskottets uppfattning måste utjämningen gå så långt att det enbart
är skillnader i den kommunala servicen och avgiftsuttagets storlek som avgör
hur stora skillnaderna i utdebitering och avgifter blir. Målsättningen med den
kommande kommunala skatteutjämningsutredningen måste vara att kraftigt
minska utdebiteringsskillnaden.

Utskottet anser att den aviserade utredningen om skatteutjämningssystemet
bör ha den inriktning som anges ovan.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1165 yrkandena 2 och 3 och
motion 2254 såvitt nu är i fråga.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande utredning om skatteutjämningssystemet

att riksdagen med anledning av proposition 1982/83:90 moment
7 samt med avslag på motionerna 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt
nu är i fråga, 1982/83:2256 yrkande 4 såvitt nu är i fråga samt
med bifall till motionerna 1982/83:2254 såvitt nu är i fråga och
1982/83:1165 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

17. Utredning om omvandling av statsbidrag till kommuner och landsting

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser

dels att efter det stycke på s. 23 som slutar med "i fråga" bort följa ett
avsnitt med följande lydelse:

FiU 1982/83:45

I motion 309 av Agne Hansson (c) och Gösta Andersson (c) föreslås att en
utredning tillsätts om en omvandling av alla statsbidrag till kommuner och
landsting till ett mer generellt stöd byggt på den nuvarande kommunalskatteutjämningens
principer. Som ovan framgår delar utskottet motionärernas
uppfattning och tillstyrker därför motionen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utredning om omvandling av statsbidrag till kommuner
och landsting

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:309 hos regeringen
begär utredning om en omvandling av alla statsbidrag till
kommuner och landsting till ett mer generellt stöd byggt på den
nuvarande kommunalskatteutjämningens principer, som innebär
en rättvisare fördelning av de statliga resurserna till Kalmar
län och andra eftersatta områden,

18. Ökning av ramarna för det kommunala skatteutjämningsbidraget
m. m.

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
ställer” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Till dess utredningarna är färdiga och lett till förslag bör såsom framhålls i
motionen 2257 kommunerna återfå beskattningsrätten av juridiska personer
så att 60 % av inflytande medel tillfaller sektorn enligt tidigare gällande
system och 40 % används till svagare kommuner.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 1165 yrkande 1 och tillstyrker
bifall till motion 2257 yrkande 4.

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ökning av ramarna för det kommunala skatteutjämningsbidraget
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2257 yrkande 4
bemyndigar regeringen att öka ramarna för det kommunala
skatteutjämningsbidraget och för stödet till sämre ställda
kommuner i enlighet med vad utskottet förordat,

19. Utformningen av ett avgiftssystem för finansiering av det kommunala
skatteutjämningsbidraget

Rolf Wirtén (fp) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Förslaget att”
och slutar med ”2256 yrkande 2” bort ha följande lydelse:

FiU 1982/83:45

Utskottet ser mycket positivt på möjligheten att i enlighet med förslaget i
motion 2256 införa en avgift på 0,7 % på hela skatteunderlaget för att delvis
finansiera skatteutjämningssystemet. Detta är dessutom första steget i en
enligt utskottet angelägen reformering av skatteutjämningssystemet i
riktning mot ett inomregionalt skatteutjämningssystem efter förebild från de
kyrkliga kommunerna. En sådan åtgärd skulle ge en besparing på 3 miljarder
kr. för år 1984 på statsbudgeten.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 2256 yrkande 2.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utformningen av ett avgiftssystem för finansiering av
det kommunala skatteutjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2256 yrkande 2 hos
regeringen begär förslag i enlighet med vad utskottet anfört,

20. Utformningen av ett avgiftssystem för finansiering av det kommunala
skatteutj ämningssy stemet

Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Vidare anser”
och slutar med ”2256 yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Den nya skatteutjämningsutredningen bör självfallet ha möjlighet att
studera olika tänkbara finansieringsalternativ för skatteutjämningssystemet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionen 2256 yrkande 2.

21. Utformningen av ett avgiftssystem för finansiering av det kommunala
skatteutj ämningssy stemet

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 24 som börjar med ”Förslaget att” och slutar med "2256
yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Förslaget i motion 2256 (fp) yrkande 2 att nu införa en ny avgift på 0,7 %
på det kommunala skatteunderlaget avvisar utskottet. Med hänsyn till att det
finansiella läget i kommunsektorn inte gör det möjligt att utan avsevärda
konsekvenser undanhålla sektorn ett belopp i storleksordningen 4 miljarder
kronor.

FiU 1982/83:45
22. Anslag

A. Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser - under förutsättning av bifall till reservationerna 1, 14 och 15 -att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Föredragande
statsrådet” och på s. 25 slutar med ”10 811 milj. kr.” bort ha följande
lydelse:

Sammantaget beräknas bidragen uppgå till 10 358 milj. kr. för år 1983 och
11 364 milj. kr. för år 1984. Under budgetåret 1983/84 betalas hälften av
beloppen för respektive år ut. Anslaget bör därför enligt utskottet beräknas
till 10 861 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande anslag

att riksdagen med avslag på proposition 1982/83:150 bilaga 1
moment 8 såvitt nu är i fråga och motionerna 1982/83:2431
yrkande 18 och 1982/83:2256 yrkande 5 samt med bifall till
proposition 1982/83:90 moment 3 och motion 1982/83:2417
yrkande 6 såvitt nu är i fråga till Skatteutjämningsbidrag till
kommunerna m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 10 861 000 000 kr.

B. Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser - under förutsättning av avslag på reservation 1 - att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Föredragande
statsrådet” och på s. 25 slutar med ”10 811 milj. kr.” bort ha följande
lydelse:

Föredragande statsrådet föreslår att 85 milj. kr. anvisas till det extra
skatteutjämningsbidraget.

Sammantaget beräknas bidragen uppgå till 10 358 milj. kr. för år 1983 och
10 964 milj. kr. för år 1984. Under budgetåret 1983/84 betalas hälften av
beloppen för resp. år ut. Anslaget bör därför enligt utskottet beräknas till
10 661 000 kr.

FiU 1982/83:45

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande anslag

att riksdagen med avslag på proposition 1982/83:150 bilaga 1
moment 8 såvitt nu är i fråga och motionerna 1982/83:2431
yrkande 18,1982/83:2256 yrkande 5 och 1982/83:2417 yrkande 6
såvitt nu är i fråga samt med bifall till proposition 1982/83:90
moment 3 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 10 661 000
kr.

23. Anslag

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Medelsbehovet”
och på s. 25 slutar med ”10 811 milj. kr.” bort ha följande
lydelse:

Medelsbehovet för anslaget till skatteutjämningssystemet under budgetåret
1983/84 avser bidrag som utbetalas under andra hälften av år 1983 och
första hälften av år 1984. Storleken av de beslutade skatteutjämningsbidragen
för år 1983 och de bidrag för år 1984, som utskottet anser bör utgå,
framgår av följande sammanställning.

Skatteutjämningsbidrag åren 1983 och 1984

Milj. kr.

	1983	1984
Kommuner	5 664	6 184
Landstingskommuner	4 292	4 695
Extra skatteutjämningsbidrag	402	85
(varav särskild kompensation)	(306)	(-)
Ökning av skatteutjämningsbidraget	230	300
Summa	10 588	11 264

Om man utgår från 1983 års skattesatser och antar en viss höjning av
skatteunderlaget samt att åldersstrukturen m. m. i kommuner och lands -

FiU 1982/83:45

tingskommuner är densamma som för år 1983 kan det ordinarie skatteutjämningsbidraget
för år 1984 beräknas till 10 879 milj. kr. Därutöver föreslår
utskottet att 85 milj. kr. anvisas till det extra skatteutjämningsbidraget.

Utskottet anser vidare att en ökning av skatteutjämningsbidraget för 1983
bör ske med 230 milj. kr. i stället för det stöd till fasta tjänster i kommuner
och landsting som regeringen föreslagit (men som i övrigt behandlas i
arbetsmarknadsutskottet) och för 1984 med 300 milj. kr. vilket är i stället för
det särskilda stöd regeringen också föreslagit.

Sammantaget beräknas bidragen uppgå till 10 558 milj. kr. för år 1983 och
11 264 milj. kr. för år 1984. Anslaget bör därför enligt utskottet beräknas till

11 041 milj. kr.

dels utskottet hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande anslag

att riksdagen med avslag på proposition 1982/83:150 bilaga 1
moment 8 såvitt nu är i fråga och motionerna 1982/83:2417
yrkande 6 såvitt nu är i fråga och 1982/83:2256 yrkande 5 samt
med bifall till proposition 1982/83:90 moment 3 och motion
1982/83:2431 yrkande 18 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 11 041 000 000 kr.

24. Anslag

Rolf Wirtén (fp) anser - under förutsättning av bifall till reservation 19 -att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Föredragande
statsrådet” och på s. 25 slutar med ”10 811 milj. kr.” bort ha följande
lydelse:

Föredragande statsrådet föreslår att 85 milj. kr. anvisas till det extra
skatteutjämningsbidraget. Som framgått av vad som anförts har utskottet
förordat att ett särskilt stöd på 200 milj. kr. bör införas för år 1984 till
kommuner med ett finansiellt utsatt läge samt att landstingen återfår ca 1 000
milj. kr. Dessutom indrages ca 4 200 milj. kr. genom avgifter på skatteunderlaget.

Sammantaget beräknas bidragen uppgå till 10 358 milj. kr. för år 1983 och

12 164 milj. kr. för 1984. Under budgetåret 1983/84 betalas hälften av
beloppen för respektive år ut.

Bidragen uppgår därmed till 11 261 milj. kr. för budgetåret 1983/84.
Genom den av utskottet ovan förordade delfinansieringen kan anslagsbehovet
begränsas till 9 161 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

FiU 1982/83:45

6. beträffande anslag

att riksdagen med avslag på propositionerna 1982/83:90
moment 3 och 1982/83:150 bilaga 1 moment 8 såvitt nu är i fråga
och motionerna 1982/83:2417 yrkande 6 såvitt nu är i fråga och
1982/83:2431 yrkande 18 samt med bifall till motion 1982/
83:2256 yrkande 5 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m. för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av
9 161 000 000 kr.

Vid punkt 6 Övriga frågor

25. Automatiken i statsbidragen m. m. till kommunerna och avgiftsfinansiering
av kommunal verksamhet

Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”statliga normgivningen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattningen som framförs i motionen 2257 att
regeringens propåer om kommande neddragningar av värdebeständigheten
till kommunernas verksamhet och om en s. k. ”mer aktiv avgiftspolitik” är
illavarslande omskrivningar för en fortsatt neddragning av den kommunala
verksamheten. En sådan politik måste avvisas då den kommer att slå mot de
mest utsatta skikten av befolkningen. Förvisso behöver verksamheten ses
över och effektiviseras för att bättre tjäna medborgarna och ge anställda
mindre byråkratiska och mera meningsfyllda uppgifter - men det syfte som
antyds i propositionen måste ses som ett led i en åtstramning mot den
kommunala verksamheten.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till yrkandena 3 och 5 i motion
2257.

dels utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. beträffande automatiken i statsbidragen m. m. till kommunsektorn att

riksdagen med anledning av proposition 1982/83:90 moment
6 samt med avslag på motionerna 1982/83:2243 yrkande 3 såvitt
nu är i fråga och 1982/83:2256 yrkande 4 såvitt nu är i fråga samt
med bifall till motion 1982/83:2257 yrkande 3 godkänner vad
utskottet anfört om statsbidragen till kommunerna och ger
regeringen detta till känna,

2. beträffande avgiftsfinansiering av kommunal verksamhet

att riksdagen godkänner vad som anförts i motion 1982/83:2257
yrkande 5,

FiU 1982/83:45

26. Inkomstrelaterade, differentierade avgifter för kommunal och statlig
service

Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Flugo Hegeland (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet
anser” och på s. 30 slutar med "motion 1154” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar synen i motion 1154 att en huvudregel bör vara att avgifter
inte skall utformas som differentierade, inkomstrelaterade avgifter. Ett
sådant förfarande innebär att den av riksdagsmajoriteten beslutade fördelningspolitiska
profilen genom progressionen i den statliga inkomstskatteskalan
förrycks. Genom en flerdubbel progression kan inte de fördelningspolitiska
målen uppnås. Om det ändå i vissa fall är nödvändigt att differentiera
avgifterna bör enligt utskottets mening dessa relateras till disponibla
inkomster, som för att undvika administrativt merarbete beräknas enligt
schablonmetod.

Med det anförda bifaller utskottet motion 1154 och föreslår att riksdagen
uttalar som sin mening vad utskottet anfört.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande inkomstrelaterade, differentierade avgifter för kommunal
och statlig service

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1154 uttalar att
differentierade, inkomstrelaterade avgifter för statlig, kommunal
och landstingskommunal service skall undvikas samt att om
differentierade, inkomstrelaterade avgifter dock används, de
skall relateras till disponibel inkomst och inte till bruttoinkomster,

27. Utredning om komplettering av upphandlingskungörelsen m. m.

Lars Tobisson, Lennart Blom, Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (alla
m) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet vill
med” och slutar med "motion 2417” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motion 2417 (yrkande 8) anföra följande.
Den nödvändiga dämpningen av den kommunala verksamheten kan
underlättas genom att åtskilliga av sektorns uppgifter överförs till den
enskilda sektorn. I syfte att aktivt ifrågasätta huvudmannaskapet för
kommunal verksamhet och vid upphandling säkra det gynnsammaste
alternativet för medborgarna bör förekommande upphandlingskungörelser

FiU 1982/83:45

kompletteras så att detta underlättas. Det är enligt utskottets mening
angeläget att en utredning tillsätts för att klargöra möjligheterna att
komplettera upphandlingskungörelse och kommunallag i nämnda riktning.
Utskottet tillstyrker därför motion 2417 yrkande 8 och föreslår att riksdagen
ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utredning om komplettering av upphandlingskungörelsen
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2417 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Punkt 3.3. Beräkning av underlagssumman för det särskilda stödet

Nils Åsling (c) och Rolf Rämgård (c) anför:

Eftersom vi avstyrkt själva konstruktionen för det särskilda stödet finner vi
ej anledning att i sak ta ställning till förslaget i motion 2255 av Helge Hagberg
(s) och Ulla-Britta Carlsson (s).

FiU 1982/83:45 59

Innehåll

Inledning 1

1. Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1984

Propositionerna 3

90 mom. 4
150 bilaga 1 mom. 16
Motionerna 4

2243 (m) yrk. 3
2254 (c)

2256 (fp) yrk. 4

2257 (vpk) yrk. 1

2417 (m) yrk. 5, 7 och 9
2432 (fp) yrk. 7
2435 (vpk) yrk. 6

Utskottet 6

Hemställan 10

2. Förslag till lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m.
Propositionen 10

90 mom. 1 och 5

Motionerna 11

2243 (m) yrk. 1 och 3

2256 (fp) yrk. 1 och 4

2257 (vpk) yrk. 2
2435 (vpk) yrk. 6

Utskottet 12

Hemställan 13

3. Särskilt stöd för år 1984 till kommuner och landstingskommuner Propositionerna

90 mom. 2

150 bilaga 1 mom. 8

Motionerna 15

2243 (m) yrk. 2

2255 (s)

2256 (fp) yrk. 3
2417 (m) yrk. 6
2431 (c) yrk. 17

Utskottet 15

Hemställan.. 17

FiU 1982/83:45

ANSLAGSFRÅGOR FÖR BUDGETÅRET 1983/84

4. Ersättning till Trelleborgs kommun för mistad tolag

Proposition 100 bilaga 9 punkt El 18

5. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

Propositionerna 18

100 bilaga 9 punkt E 2
90 mom. 3 och 7
150 bilaga 1 mom. 8
Motionerna 19

309 (c)

1165 (c) yrk. 1-3
2243 (m) yrk. 3
2254 (c)

2256 (fp) yrk. 2. 4 och 5

2257 (vpk) yrk. 4
2417 (m) yrk. 6
2431 (c) yrk. 18

Utskottet 23

Hemställan 25

6. Övriga frågor

Propositionenerna 25

90 mom. 6
150 bilaga 1 (s. 78)

Motionerna 26

2243 (m) yrk. 3
2256 (fp) yrk. 4

2257 (vpk) yrk. 3 och 5
1154 (m)

1155(m)

1578 (m)

2417 (m) yrk. 8

Utskottet 29

Automatiken i statsbidragen m. m 29

Övriga motionsyrkanden 29

Hemställan 31

FiU 1982/83:45

Reservationer

Vid punkt 1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför
1984

Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1984

I. (m) 32

2- (c) 33

3. (fp) 37

4. (vpk) 38

Besparingar på specialdestinerade statsbidrag till primärkommunerna 5.

(m) 39

Förslag till lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns
rätt att ta ut skatt för åren 1984 och 1985

6. (m) 40

7. (c) 41

Vid punkt 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m.

Ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det
kommunala skatteunderlaget m. m. och den kommunala beskattningen
av juridiska personer

8. (m) 41

9- (fp) 43

10. (vpk) 45

Ändring i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det
kommunala skatteunderlaget m. m.

II. (c) 47

Vid punkt 3 Särskilt stöd för år 1984 till kommuner och landstingskommuner Bemyndigande

för regeringen att utge särskilt stöd

12. (c) 47

13. (fp) 48

14. (m) 48

Fil) 1982/83:45

Ramen 300 milj. kr. för det särskilda stödet

15. (m) 49

Vid punkt 5 Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

Utredning om skatteutjämningssystemet

16. (c) 49

Utredning om omvandling av statsbidrag till kommuner och landsting 17.

Ökning av ramarna för det kommunala skatteutjämningsbidraget
m. m.

18. (vpk) 51

Utformningen av ett avgiftssystem för finansiering av det kommunala
skatteutjämningsbidraget

19. (fp) 51

20. (m) 52

21. (c) 52

Anslag

22. A (m) 53

22. B (m) 53

23. (c) 54

24. (fp) 55

Vid punkt 6 Övriga frågor

Automatiken i statsbidragen m. m. till kommunerna och avgiftsfinansiering
av kommunal verksamhet

25. (vpk) 56

Inkomstrelaterade, differentierade avgifter för kommunal och statlig
service

26. (m) 57

Utredning om komplettering av upphandlingskungörelsen m. m.

27. (m) 57

FiU 1982/83:45

Särskilt yttrande

Punkt 3.3

Beräkning av underlagssumman för det särskilda stödet (c)

minab gotab Stockholm 1983 75590