FiU 1982/83: 27

Finansutskottets betänkande
1982/83: 27

om riksbankens regionala organisation (förs. 1982/83:11)

1 detta betänkande behandlar utskottet

riksdagens revisorers förslag (1982/83: II) angående riksbankens regionala
organisation samt

de med anledning av förslaget väckta motionerna
1982/83: 310 av Gullan Lindblad m. fl. (m, c. fp).

1982/83:427 av Karin Israelsson (c),

1982/83:428 av Bengt Kronblad m.fl. (s),

1982/83:696 av Georg Andersson m. fl. (s),

1982/83:700 av Ralf Lindström m. fl. (s),

1982/83:704 av Erik Wärnberg m. fl. (s),

1982/83: 857 av Claes Elmstedt (c),

1982/83:858 av Evert Hedberg (s) och Lars Svensson (s),

1982/83:1148 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c).

1982/83:1149 av Gunhild Bolander (c) och Barbro Nilsson i Visby (m),
1982/83:1157 av Helge Hagberg (s),

1982/83:1160 av Anders Högmark (m) och Erik Hovhammar (m),
1982/83:1162 av Magnus Persson m. fl. (s),

1982/83: 1166 av Marianne Stålberg m. fl. (s),

1982/83:1167 av Arne Svensson (m) och Hans Nyhage (m).

1982/83:1169 av Tage Sundkvist (c) och Larz Johansson (c),

1982/83:16% av Hugo Bergdahl m. fl. (fp, s, c),

1982/83:1697 av Karl Boo (c),

1982/83:1698 av Bertil Danielsson (m) och Ewy Möller (m),

1982/83:1700 av Stina Gustavsson (c),

1982/83:1702 av Paul Jansson m. fl. (s, m, c, fp),

1982/83:1704 av Einar Larsson (c) och Ulla Ekelund (c),

1982/83:1707 av Åke Selberg m.fl. (s),

1982/83:1709 av Hans Wachtmeister (m),

1982/83:1711 av Per Westerberg m. fl. (m, s, fp).

Riksbankschefen Bengt Dennis har inför utskottet redovisat synpunkter
på och förslag till förändringar av riksdagens revisorers förslag. Även
representanter för Statstjänstemannaförbundet har inför utskottet redovisat
sina synpunkter på förslaget. Vidare har inkommit skrivelser i ärendet
från JUSEK Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer samt
1 Riksdagen 1982183. 5 sami. Nr 27

FiU 1982/83:27

vissa kommuner, banker och organisationer. Riksdagens förvaltningsdirektör
har överlämnat ett förhandlingsprotokoll från överläggningar mellan
företrädare för riksdagens förvaltningskontor och de fackliga huvudorganisationerna
med anledning av riksdagens revisorers förslag.

Förslaget

I förslag 11 har riksdagens revisorer hemställt att

1. riksdagen antar vid förslaget fogat förslag till lag om ändring i lagen
(RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (Bankoregiementet),

2. riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad
revisorerna föreslagit angående dels riksbankens regionala organisation
och verksamheten inom denna, dels en utredning om försörjningen med
mynt.

Det vid förslaget fogade lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken (Bankoreglementet) Härigenom

föreskrivs att 3 § lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken (Bankoreglementet) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Riksbanken skall ha avdelningskontor
i Göteborg och Malmö samt
Falun, Gävle, Halmstad, Härnösand,
Jönköping, Kalmar, Karlskrona,
Karlstad, Kristianstad, Linköping,
Luleå, Nyköping, Skövde,
Umeå, Uppsala, Visby, Vänersborg,
Västerås, Växjö, Örebro och
Östersund.

Föreslagen lydelse

Riksbanken skall ha avdelningskontor
i Gävle, Göteborg, Härnösand,
Jönköping, Malmö, Linköping,
Luleå och Örebro.

Riksbanken får ha högst tio kassakontor
på orter som fullmäktige i
riksbanken bestämmer.

Fullmäktige får, efter särskild
överenskommelse med postverket,
inrätta sedeldepåer inom postverket
på orter som fullmäktige bestämmer
för mottagande och utlämning
på riksbankens uppdrag av
sedlar till andra delar av postverket
och till banker.

Fullmäktige utfärdar de föreskrifter
för verksamheten vid avdelningskontor,
kassakontor och sedeldepåer
som fullmäktige finnér
erforderliga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984, dock att om särskilda skäl
därtill finns avdelningskontor som inrättats enligt 3 § i dess äldre lydelse
får finnas kvar till den 1 januari 1986.

FiU 1982/83:27

Riksdagens revisorer föreslår att riksbankens regionala organisation anpassas
till den nuvarande huvuduppgiften, betalningsmedelsförsörjningen.
Verksamheten vid kontoren bör sålunda inriktas på att tillhandahålla sedlar
och mynt åt post och banker samt att från samma krets ta emot, räkna
upp, kontrollera och sortera inlämnade sedlar och mynt. I detta syfte
föreslås att landet delas in i åtta regioner med ett avdelningskontor i varje
region. Avdelningskontoren är enligt förslaget avsedda att fungera dels
som stora enheter för hantering av sedlar och mynt, dels som organ med
ett överordnat tillsyns- och planeringsansvar för betalningsmedelsförsörjningen
i resp. region.

Förutom avdelningskontor skall det i vaije region också finnas ett antal
replipunkter där post och banker kan hämta ut och lämna in sedlar. Sådana
replipunkter kan antingen ha formen av kassakontor — som är något
mindre riksbanksenheter för hantering av sedlar och mynt - eller sedeldepåer
- i vilka postverket för riksbankens räkning lagerför sedlar utan att
bedriva sedelvård.

Den regionala organisationen, som nu omfattar 23 avdelningskontor,
skulle därmed fortsättningsvis komma att bestå av följande enheter:

1. åtta avdelningskontor placerade i Gävle, Göteborg, Härnösand, Jönköping,
Linköping, Luleå, Malmö och Örebro,

2. högst tio kassakontor på orter som riksbanksfullmäktige bestämmer,

3. sedeldepåer inom postverket för riksbankens räkning till antal och på
orter som riksbanksfullmäktige bestämmer.

Den nya organisationen föreslås bli tillämpad fr. o. m. den 1 januari 1984.
För att undvika driftstörningar och ge skälig tid för personalplanering
föreslås vissa övergångsbestämmelser.

Vidare föreslås att försörjningen med mynt snarast ses över av riksbanksfullmäktige
i samverkan med myntverket, postverket och bankerna.

Motionerna

Motioner rörande organisationsförslaget i stort

1 motion 704 av Erik Wärnberg m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen beslutar ändra riksbankens regionala organisation så att
fullständiga avdelningskontor skall finnas i Linköping, Jönköping, Växjö,
Malmö, Göteborg, Örebro, Falun, Gävle, Härnösand och Luleå,

2. att riksdagen beslutar att bankofullmäktige däijämte äger inrätta
högst 15 stycken s. k. kassakontor.

1 motion 1157 av Helge Hagberg (s) hemställs att riksdagen beslutar
bifalla de förslag till riktlinjer för riksbankens regionala organisation och
verksamhet som anförts i motionen.

1 motion 1696 av Hugo Bergdahl m.fl. (fp, s, c) hemställs att riksdagen
fastslår att riksbanken även i framtiden skall handha betalningsmedelsförsörjningen
i landet.

11 Riksdagen 1982183. 5 sami. Nr 27

FiU 1982/83:27

I motion 1707 av Åke Selberg m. fl. ts) hemställs att riksdagen beslutar
om riktlinjer för riksbankens regionala organisation och verksamhet i
enlighet med vad i motionen anförts.

I motion 704 framhåller motionärerna att de delar revisorernas uppfattning
att en förändrad organisation behöver tillskapas och att denna organisation
i huvudsak skall vila på riksbankens skyldighet att ansvara för
penningmedelsförsörjningen. I praktiken vilar också dagens organisation
på denna huvuduppgift, skriver motionärerna, som av både principiella
och praktiska skäl anser att de av revisorerna föreslagna sedeldepåerna
inte bör komma till stånd.

Emot sedeldepåer utan fullständig sedelvård talar inte bara säkerhetskrav,
anser motionärerna, utan också den omständigheten att en ökad
automathantering såväl i handeln som vid bankuttag kräver sedlar av god
kvalitet.

Liksom revisorerna är motionärerna av den åsikten att penningmedelsförsörjningen
bör ha en avgörande betydelse vid dimensioneringen av det
regionala nätet. Motionärerna kan dock inte acceptera att man för all
framtid skall utesluta möjligheterna att handha andra arbetsuppgifter som
riksdagen finnér lämpliga att lägga på riksbanken. Även i framtiden uppkommer
säkerligen förvaltningsfrågor där riksbanken, genom sin från andra
bank- och kreditinstitut fristående ställning, kan anses bäst lämpad att
handha uppgiften. En länsvis organisation har därför sitt värde, anser
motionärerna.

Motionärerna påpekar också att mycket stora värden dagligen förvaras
och hanteras vid riksbankens avdelningskontor, vilket ställer krav på
omfattande kontroller. Revisorerna har enligt motionärerna endast ytligt
kunnat behandla detta problem och har därför kraftigt underskattat det
personalbehov som föreligger. Riksbankens syn på säkerhetsfrågorna har
understötts av rikspolisstyrelsen, och en mindre säkerhetsgrad för att göra
besparingar av personal vore en diskutabel åtgärd. Riksbankens interna
säkerhetskrav är betydligt strängare än på andra håll, fortsätter motionärerna,
som anser att den större personal detta kräver är riktigt använda
resurser.

Sina synpunkter sammanfattar motionärerna på följande sätt

- riksbanken bör också i fortsättningen ha det fulla ansvaret för penningmedelsförsörjningen,

- riksbankens programmerade säkerhetsnivå bör bibehållas,

- revisorernas förslag om postala depåer har så många praktiska nackdelar
och endast begränsade besparingsmöjligheter att de ej bör genomföras,

- riksbankens nuvarande nät av regionkontor bör även i fortsättningen
vara grundstommen i riksbankens regionala organisation men med uppdelning
på avdelnings- resp. kassakontor.

FiU 1982/83:27

I motionerna 1157 och 1707 anförs att riksbanken bör handha betalningsmedelsförsörjningen.
Liksom i föregående motion förordas en organisation
bestående av 10 avdelningskontor och högst 15 kassakontor.

I båda motionerna förordas därjämte att riksbanksfullmäktige bör ges i
uppdrag att efter en prövoperiod fatta beslut om ett ev. inrättande av
sedeldepåer, liksom att fastställa vilken verksamhet som bör finnas vid
respektive riksbanksenhet.

Frågan om landets myntförsöijning bör utredas i enlighet med revisorernas
förslag, anser motionärerna, vilka också framhåller att omorganisationen
bör genomföras i sådan takt att eventuellt uppkommande personalöverskott
kan lösas genom naturlig avgång.

I motion 1696 erinras bl. a. om att kritik har riktats mot förslaget om
sedeldepåer och att denna kritik framför allt har gällt avsaknaden av
sedelvård och mynthantering vid depåerna.

Motioner med anknytning till viss ort/region

Borås

I motion 1167 av Arne Svensson (m) och Hans Nyhage (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna att ett
kassakontor bör förläggas till Borås.

I motionen erinras om att såväl riksbanksfullmäktiges majoritet som
deras minoritet har uttalat sig för ett större antal kassakontor än vad
revisorerna har föreslagit. Enligt motionärernas uppfattning är riksbanksfullmäktiges
mening väl underbyggd då ett större antal kassakontor leder
dels till minskade värdetransporter, dels till att riksbanken kan ge sina
kunder en bättre service.

Falun

I motion 1697 av Karl Boo (c) hemställs att riksdagen uttalar sig för att
kontoret i Falun bibehålls samt att riksbanksfullmäktige i övrigt får utforma
en lämplig organisation.

Motionären anför bl. a. att kritik har riktats mot förslaget om sedeldepåer
och att denna kritik framför allt har gällt avsaknaden av sedel vård och
mynthantering vid depåerna.

Halmstad

I motion 858 av Evert Hedberg (s) och Lars Svensson (s) hemställs att
riksdagen beslutar att riksbankens kontorsorganisation skall innefatta ett
kassakontor för Halmstad.

Motionärerna hänvisar till den organisationsmodell bestående av 10
avdelningskontor och 15 kassakontor som reservanterna i riksbanksfullmäktige
har förordat och framhåller att detta förslag är mera realistiskt och
väl knutet til! de uppgifter som riksbanken har att utföra genom sin regio -

FiU 1982/83:27

nala organisation. Att överlåta en betydande del av betalningsmedelsförsörjningen
på postverket skulle enligt motionärerna innebära klara nackdelar
och en väsentlig försämring av riksbankens service.

Kalmar

I motion 428 av Bengt Kronblad m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin
mening ger fullmäktige i riksbanken till känna att Kalmar bör bibehållas
som ort för riksbankskontor.

I motion 1148 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c) hemställs
att riksdagen beslutar att riksbankens Kalmarkontor bibehålls.

I motion 1698 av Bertil Danielsson (m) och Ewy Möller (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger riksbanken till känna att ett kassakontor bör
lokaliseras till Kalmar.

I motion 428 anförs att kassakontor bör inrättas till minst det antal och
på de platser som reservanterna i riksbanksfullmäktige har föreslagit.
Kassakontoren skall vara öppna för allmänheten och ha möjlighet att driva
bankrörelse. Vidare framhålls bl. a. att revisorerna i sitt förslag borde ha
beaktat Öland-Kalmar-Nybroregionens betydelse för turismen och de
krav som denna ställer på bankväsendet och handeln.

I motion 1148 påpekas att revisorernas förslag leder till en ytterligare
centralisering av riksbankens verksamhet, vilket bör motverkas. Det kan
ske genom att olika funktioner inom riksbanken decentraliseras och genom
att de regionala kontoren ges möjlighet att bygga ut sina servicetjänster.

I motion 1698 anförs att revisorernas förslag beträffande lokaliseringsorter
måste ses över ytterligare. Motionärerna påpekar att riksbanken har
ett ansvar för sedel- och myntförsörjningen i hela landet och att detta blir
svårt att uppnå om exempelvis det närmaste avdelningskontoret för
Ölandsbankerna finns i Jönköping.

Karlskrona

1 motion 700 av Ralf Lindström m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar
att riksbankens avdelningskontor i Karlskrona skall behållas.

I motion 857 av Claes Elmstedt (c) hemställs att riksdagen som sin
mening ger fullmäktige i riksbanken till känna att. därest en förändring av
riksbankens organisation på det regionala planet kommer till stånd, kontoret
i Karlskrona blir kvar som i varje fall kassakontor.

I motion 1709 av Hans Wachtmeister (m) hemställs att riksdagen som sin
mening ger riksbanken till känna att ett av riksbankens avdelningskontor
skall vara förlagt till Karlskrona.

I motion 700 påpekas att revisorernas förslag innebär betydande försämringar,
som nästan uteslutande drabbar södra Sverige. I likhet med reservanterna
i riksbanksfullmäktige anser motionärerna att ett avdelningskontor
bör behållas i sydöstra Sverige. Detta bör dock inte, såsom reservan -

FiU 1982/83:27

terna förordar, lokaliseras till Växjö utan av regionalpolitiska skäl förläggas
till Karlskrona.

I motion 857 framhålls att, om en förändring skall vidtas, bör minst ett
kassakontor finnas i vatje län. Mot bakgrunden härav bör kontoret i
Karlskrona finnas kvar och ha karaktären av kassakontor.

I motion 1709 anförs att det kan få återverkningar på sedelkvalitén om
avdelningskontoret i Karlskrona dras in och dess uppgifter till viss del
övertas av postverket. Om än de flesta medborgare mera sällan förblir
lyckliga ägare av sedlar så länge att dessas kvalitet spelar någon större roll
kan man, enligt motionären, inte bortse från de allt större krav som den
växande användningen av sedelautomater ställer på sedlarna. Till detta
kommer i nuvarande sysselsättningsläge att statens ansvar kräver att man
bör gå försiktigt fram och tillmäta sysselsättningssynpunkter större vikt än
sparsamhetsaspekter.

Karlstad

I motion 310 av Gullan Lindblad m. fl. (m, c, fp) hemställs att riksdagen
som sin mening uttalar att ett av de föreslagna kassakontoren skall förläggas
till Karlstad.

I motion 1162 av Magnus Persson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening uttalar att till Karlstad bör lokaliseras ett av de i rapporten
föreslagna kassakontoren.

I motion 310 framhålls som motiv för ett kassakontor i Karlstad att
sedelomströmningen är av den storleken att den kräver sedelvård på
platsen, att myntomströmningen är betydande och en av de större i landet
samt att Karlstad är ett naturligt regioncentrum för handel, näringsliv och
förvaltning liksom ett betydande befolkningscentrum.

I motion 1162 anförs att de nuvarande avdelningskontorens lokalisering i
huvudsak bör behållas, men att kontoren över lag bör ombildas till kassakontor.
Detta innebär, skriver motionärerna, att riksbankens arbetsuppgifter
vid de regionala kontoren bör renodlas till att avse betalningsmedelsförsörjningen
och därmed sammanhängande arbetsuppgifter.

Kristianstad

1 motion 1704 av Einar Larsson (c) och Ulla Ekelund (c) hemställs att
riksdagen som sin mening uttalar vad i motionen anförts beträffande fortsatt
verksamhet i riksbankens avdelningskontor i Kristianstad.

Motionärerna påpekar att arbetet kommer att överflyttas till kontoret i
Malmö om avdelningskontoret i Kristianstad skulle försvinna. Det förhållandet
att arbetstillfällen flyttas från Kristianstads län till Malmöhus län
kan de inte acceptera.

+2 Riksdagen 1982/83. 5 sami. Nr 27

FiU 1982/83:27

Skövde

I motion 1702 av P^ul Jansson m. fl. (s, m, c, fp) hemställs att riksdagen
beslutar att riksbankens regionala organisation fastställs så att Skövde får
behålla sitt avdelningskontor.

Motionärerna erinrar om att revisorernas utredning har visat att kontoret
i Skövde har en lokalmässigt helt godtagbar standard. De erinrar
också om att revisorerna i sitt förslag har påpekat att riksbanken är
oförhindrad att, om det befinns lämpligt, låta hanteringen av säkerheter för
obligationskonsortielån skötas av ett framtida kassakontor i Skövde. Enligt
motionärerna borde det prövas vilka ytterligare uppgifter som skulle
kunna läggas på Skövdekontoret för att ge underlag för att behålla detta
som avdelningskontor.

Sörmland

I motion 1169 av Tage Sundkvist (c) och Larz Johansson (c) hemställs
att riksdagen som sin mening ger riksbanken till känna vad som i motionen
anförts om behovet av ett kassakontor i Södermanland.

I motion 1711 av Per Westerberg m. fl. (m, s, fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger riksbanken till känna vad som i motionen anförts om
behovet av ett kassakontor i Sörmland.

I motion 1169 anförs att kassakontoren bör vara öppna för allmänheten.
Motionärerna anser vidare att det finns åtskilliga frågor att utreda innan
man kan besluta om en organisation som inte bygger på ett kontor i vaije
län.

I motion 1711 framhålls att det förefaller utomordentligt egendomligt att
dra in fem riksbankskontor. Finns det ett klart behov av att rationalisera
organisationen borde antalet kontor ha kunnat minskas väsentligt mera än
vad revisorerna har föreslagit. Saknas möjligheter till en sådan rationalisering
är det utomordentligt uppseendeväckande att alla län skall ha någon
form av riksbanksplats med undantag av fem.

Umeå

I motion 427 av Karin Israelsson (c) hemställs att riksdagen beslutar att
riksbankens avdelningskontor i Umeå bibehålls såsom ett av de åtta kvarvarande
avdelningskontoren.

I motion 696 av Georg Andersson m. fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna att riksbankens avdelningskontor
i Umeå bör bibehållas.

I båda motionerna åberopas geografiska förhållanden och stora avstånd
som skäl för att behålla avdelningskontoret i Umeå. I motion 696 anförs
därjämte att även riksdagens verk bör ta regionalpolitiska hänsyn i sin
verksamhet.

FiU 1982/83:27

Visby

I motion 1149 av Gunhild Bolander (c) och Barbro Nilsson i Visby (m)
hemställs att riksdagen beslutar att riksbankens avdelningskontor i Visby
bibehålls med tanke på de speciella arbetsuppgifter sorn där förekommer.

Motionärerna erinrar om att avdelningskontoret i Visby handhar låneförvaltningen
för Utvecklingsfonden i länet. Detta förhållande, liksom den
omständigheten att Gotland som turistlän uppvisar stora säsongvariationer
beträffande in- och utströmningen av sedlar och mynt, utgör starka skäl för
att bibehålla Visbykontoret som avdelningskontor. Genom Gotlands utsatta
läge i krig torde det, enligt motionärerna, också vara värdefullt om
beredskapsplanläggning kan handhas i ett nära regionalt samarbete med
övriga totalförsvarsmyndigheter.

Växjö

I motion 1160 av Anders Högmark (m) och Erik Hovhammar (m) hemställs
att riksdagen uttalar som sin mening att ett av kassakontoren i den
föreslagna nya regionala organisationen för riksbanken bör förläggas till
Växjö.

I motion 1700 av Stina Gustavsson (c) hemställs att riksdagen beslutar
bibehålla riksbankens kontor i Växjö.

I motion 1160 anförs att flera skäl, och då inte minst den omständigheten
att Växjö är ett alltmer markerat kommersiellt centrum i sydöstra Sverige,
utgör motiv för att ett av kassakontoren lokaliseras till Växjö för att ge
regionens banker och näringsliv en tillfredsställande service.

I motion 1700 framhålls att Växjö i föreliggande organisationsförslag
kommer att förlora sitt riksbankskontor, vilket leder till såväl försämrad
service som färre arbetstillfällen. Enligt motionärens mening borde det i
stället vara möjligt att decentralisera andra servicetjänster till kontoret.

Östersund

1 motion 1166 av Marianne Stålberg m.fl. (s) hemställs att riksdagen
avslår riksdagens revisorers förslag om att riksbankens avdelningskontor i
Östersund skall indragas.

I motionen erinras om de ombyggnadsarbeten som företagits vid kontoret
i Östersund under år 1981 och de säkerhetsmässiga och arbetsmiljömässiga
förbättringar detta fört med sig. Om revisorernas förslag förverkligades
skulle för Jämtland-Häijedalens del närmaste avdelningskontor bli
beläget i Härnösand, som ur kommunikationssynpunkt är mycket svåråtkomligt
för länets invånare.

FiU 1982/83:27

Utskottet

Hösten 1981 behandlade utskottet senast frågan om riksbankens avdelningskontor
(FiU 1981/82:13). Då anförde utskottet att en omprövning av
riksbankens regionala organisation måste komma till stånd. Utskottet noterade
att utvecklingen sedan år 1979, då frågan senast prövades av riksbanksfullmäktige,
tydligt hade visat att kontorsorganisationen var överdimensionerad
i förhållande till de uppgifter som åvilade kontoren samt att
försöken att finna nya uppgifter inte lett till önskat resultat. Utskottet
ansåg det angeläget att kontorsnätet dimensionerades efter de faktiska
arbetsuppgifterna. Den förutsättningslösa granskning som riksdagens revisorer
hade påböijat borde enligt utskottets mening fullföljas så snabbt som
möjligt.

Revisorerna har nu efter sin granskning och den därpå följande remissbehandlingen
varken ansett det möjligt eller lämpligt att tillföra avdelningskontoren
nya uppgifter vid sidan av den betalningsmedelsförsöijning som i
dag helt dominerar verksamheten vid kontoren. Den regionala organisationen
bör därför, anser revisorerna, dimensioneras med hänsyn till vad som
krävs för att riksbanken skall kunna fullgöra sitt ansvar inom detta område.

Enligt revisorernas mening bör antalet avdelningskontor minskas. Betalningsmedelshantering
bör även kunna skötas av mindre enheter inom
riksbanken — s.k. kassakontor — eller under riksbankens tillsyn anförtros
enheter inom postverket - s.k. sedeldepåer.

Huvuduppgiften för avdelningskontoren bör enligt revisorerna vara att
ansvara för betalningsmedelsförsöijningen och därmed förenad beredskapsplanering
i resp. region. Avdelningskontoren bör också ha tillsyn
över och ge stöd åt underlydande kassakontor och sedeldepåer i syfte att
åstadkomma en väl fungerande regional försörjning med sedlar och mynt.

I viss utsträckning kan andra arbetsuppgifter anförtros avdelningskontoren,
framhåller revisorerna. De gör dock i sammanhanget den markeringen
att uppgifter av detta slag skall ses endast som ett komplement till
arbetet med betalningsmedelsförsöijningen, och att uppgifterna dessutom
bör inskränkas till verksamhet som mer direkt berör riksbanken som
centralbank.

På kassakontoren skall enligt förslaget inga andra arbetsuppgifter läggas
än de som direkt hör samman med betalningsmedelsförsöijningen. Dessa
kontor skall inte bedriva bankrörelse. Däremot möter det enligt revisorernas
uppfattning inget hinder om kassarörelsen utvecklas därhän att även
avgiftsbelagda tjänster kan erbjudas, t.ex. tillhandahållande av särskilda
förpackningar av sedlar och mynt. I särskilda fall kan det vidare finnas
anledning att låta ett bestämt kassakontor handha en viss avgränsad uppgift,
anser revisorerna. Som exempel härpå anförs att riksbanken bör vara
oförhindrad att låta hanteringen av säkerheter för obligationskonsortielån
skötas av ett framtida kassakontor i Skövde.

FiU 1982/83:27

Utskottet vill för sin den anföra följande.

Riksbanken är landets centralbank. Centralbankens uppgifter består i att
utge sedlar, att förvalta guld- och valutareserven, att fungera som statens
och bankernas bank samt att föra kredit- och valutapolitik i enlighet med
de riktlinjer som beslutats för den ekonomiska politiken. Centralbanken
administrerar valutaregleringen.

Denna ställning som centralbank har bildat utgångspunkt för utskottets
överväganden i frågan om riksbankens regionala organisation. Enligt utskottets
mening bör denna roll renodlas i den nya organisationen.

I överensstämmelse härmed bör riksbankens regionala organisation utvecklas
med syftet att skapa en rationell betalningsmedelsförsöijning för
hela landet.

I några motioner förespråkas att vid utformningen av organisationen
hänsyn skall tas till kontorens låneverksamhet och andra förvaltningsuppgifter.
Med anledning därav vill utskottet anföra följande.

Avdelningskontoren kom ursprungligen till för att bedriva utlåning, och
genom dem har samhället under årens lopp kanaliserat ett antal olika
utlåningsformer. Successivt har emellertid dessa lån avvecklats samtidigt
som administrationen av nytillkomna låneformer lagts på andra samhällsorgan
såsom t.ex. länsbostadsnämnderna och studiemedelsnämndema.
Beloppsmässigt är riksbankens utlåning till allmänheten numera liten och
utgör mindre än en halv procent av affärsbankernas, sparbankernas och
föreningsbankernas utestående lån till allmänheten.

Till saken hör att det under senare decennier har byggts upp en omfattande
regional statlig förvaltning. Numera finns också en statlig bank -Post- och Kreditbanken - med helt andra förutsättningar och ett långt
mera vittförgrenat kontorsnät än vad riksbanken har.

Utlåningsverksamheten är som utskottet ser det inte en uppgift som bör
åligga centralbanken. Att mot denna bakgrund bevara riksbankens nuvarande
kontorsnät som bas för aktuell eller nytillkommande låneverksamhet
eller för ev. andra förvaltningsuppgifter finner utskottet inte motiverat.

Styrande för kontorens framtida dimensionering och utbredning bör
enligt utskottet vara att riksbanken på ett rationellt och säkert sätt skall
förse olika delar av landet med betalningsmedel av tillfredsställande kvalitet.

Revisorernas förslag innebär att av de nuvarande 23 avdelningskontoren
omvandlas åtta till regionkontor och högst tio till kassakontor. De ytterligare
enheter som behövs för att säkerställa betalningsmedelsförsörjningen
byggs upp inom postverket i form av mindre sedeldepåer vilka postverket
håller för riksbankens räkning. Dessa depåer, som skall kunna utnyttjas av
både post och banker, skall inte bedriva sedelvård och skall inte heller
tillhandahålla mynt.

Det tilltänkta systemet med sedeldepåer berörs i kritiska ordalag i flera

FiU 1982/83:27

motioner. Bl.a. anförs att avsaknaden av fullständig sedelvård kommer att
leda till en sämre sedelkvalitet, att den ökande automathanteringen i handeln
och banker kräver sedlar av god kvalitet, att en pågående försöksverksamhet
med en sedeldepå i Norrköping ännu inte har utvärderats samt
att rikspolisstyrelsen framhållit att fullständig sedelvård bör förekomma
vid samtliga underavdelningar till avdelningskontor. I motion 16% tas i
yrkandet upp principfrågan om även andra organ än riksbanken skall
kunna medverka i betalningsmedelsförsöijningen. Motionärerna anser att
riksbanken även i framtiden skall handha betalningsmedelsförsöijningen.

Med anledning härav vill utskottet anföra följande.

Revisorerna uppger att det hos postverket och bankerna finns starka
önskemål om en decentralisering av riksbankens nuvarande service i fråga
om betalningsmedelsförsöijningen. Därvid vill man i första hand få till
stånd en större spridning av sedellagringen. En sådan åtgärd bedöms
kunna ge stora vinster i säkerhetshänseende och ses därför som väsentlig
också av rikspolisstyrelsen och brottsförebyggande rådet, framhåller revisorerna
vidare.

Förslaget om postala sedeldepåer skall enligt revisorerna ses mot bakgrund
av strävandena att finna en organisatorisk form som möjliggör en
spridning av sedellagringen med måttliga insatser av personal och lokalinvesteringar.
Postala depåer, öppna även för banker, ger riksbanken ett
fmmaskigare nät av replipunkter utan att hindra en fortgående centralisering
av den praktiska sedelhanteringen (räkning och sortering). Revisorerna
anser också att man genom sedeldepåer tillför organisationen en högre
grad av rörlighet än vad ett system med endast avdelningskontor och
kassakontor erbjuder.

Det är riktigt som anförs i några motioner att rikspolisstyrelsen anser att
samtliga underavdelningar till avdelningskontor bör betros med sedelvård
eftersom man därigenom i viss mån kan begränsa de tunga penningtransportema.
Sedeldepåer - där alltså sedelvård inte förekommer - måste
nämligen dels tillföras nya sedlar, dels tömmas på förslitna sedlar vilka
transporteras till närmaste avdelningskontor för uppräkning och sortering.
Kassakontor - dvs. enheter med sedelvård - behöver däremot bara
tillföras nya sedlar, eftersom förslitna sedlar kan makuleras på plats.

Rikspolisstyrelsen, liksom för övrigt även brottsförebyggande rådet, är
emellertid också av den uppfattningen att nuvarande kontorsorganisation
är illa anpassad till de krav som i dag måste ställas på en rationell penningmedelsförsörjning.
Sedellagren är sålunda för få och i vissa fall även fel
lokaliserade, varigenom olägenheter uppkommer med ett stort antal dagliga
och med en bättre organisationsform helt överflödiga penningtransporter
mellan riksbankskontor och övriga tätorter med stora penningbehov.
Av denna anledning förordar rikspolisstyrelsen och brottsförebyggande
rådet väsentligt fler sedellager än vad som finns i dag.

Ett större antal sedellager än för närvarande ger klara säkerhetsmässiga

FiU 1982/83:27

fördelar oavsett om man vid dessa enheter bedriver sedelvård eller ej. Mot
den extra säkerhet som vinns genom kassakontor med fullständig sedelvård
måste enligt utskottets mening ställas att enheter av detta slag dels är
betydligt mer personalkrävande och sålunda föranleder relativt sett högre
driftkostnader, dels är beroende av att upptagningsområdena inte är för
små för att fungera störningsfritt och rationellt. Alltför många små upptagningsområden
motverkar dessutom en framtida övergång till mekaniserad
sedelvård.

Dessa och övriga synpunkter sammantagna leder enligt utskottets bedömning
fram till att postala sedeldepåer framstår som ett möjligt komplement
till kassakontor för att uppnå en ytterligare spridning av sedellagringen.
Att postverket driver dessa depåer för riksbankens räkning ser utskottet
närmast som en bekräftelse på den roll som postverket redan har i fråga
om den regionala sedeldistributionen.

Även om utskottet i princip ställer sig positivt till förslaget om postala
sedeldepåer, går det enligt utskottets mening inte att bortse från att den av
revisorerna förordade lösningen med depåer öppna även för banker ännu
inte prövats praktiskt. Försöksverksamheten med en sedeldepå vid huvudpostkontoret
i Norrköping har nämligen hittills endast omfattat postverket.

Utskottet föreslår därför att en eventuell utbyggnad av sedeldepåer
föregås av en utökad försöksverksamhet. Den nuvarande försöksverksamheten
bör sålunda utvidgas till två orter och inbegripa såväl post som
banker. Syftet härmed bör vara att dels pröva depåsystemet som sådant,
dels utveckla fungerande rutiner som gör det möjligt att på sikt bygga upp
ett system av depåer, vilka är öppna för både post och bank.

Den föreslagna försöksverksamheten bör snarast komma till stånd. Den
bör följas systematiskt av riksbanken i samverkan med post, banker,
rikspolisstyrelsen och brottsförebyggande rådet. Försöksverksamheten
bör tidsbegränsas men pågå så länge att man kan utläsa om depåerna kan
betjäna omgivande banker på ett tillfredsställande sätt.

I avvaktan på en sådan utvärdering bör beslut om reguljär verksamhet
med sedeldepåer anstå. Utskottet förutsätter att bankofullmäktige efter
avslutad försöksverksamhet underställer riksdagen ett förslag om en lösning.

Vad beträffar frågan om antalet avdelningskontor och kassakontor vill
utskottet anföra följande.

Såsom tidigare nämnts har revisorerna föreslagit att avdelningskontor
skall finnas på åtta namngivna orter samt att bankofullmäktige därjämte
skall kunna inrätta högst tio kassakontor.

I motion 704 yrkas att fullständiga avdelningskontor skall finnas på tio
namngivna orter (yrkande 1) samt att bankofullmäktige därjämte skall
kunna inrätta högst femton kassakontor (yrkande 2). Samma antal avdelningskontor
och kassakontor förespråkas i motionerna 1157 och 1707.

FiU 1982/83:27

Riksbankschefen har inför utskottet redovisat tre egna alternativ till
organisationsförändringar, vilka alla utgår från att avdelningskontor skall
finnas på de åtta orter som revisorerna har pekat ut.

Utskottet tillstyrker mot bakgrund härav revisorernas förslag att åtta av
de nuvarande avdelningskontoren tilldelas ett regionalt ansvar för betalningmedelsförsöijningen.
Dessa kontor, som utgör grundstommen i den
nya organisationen, kommer sålunda att få en delvis ny ställning. Utskottet
anser att detta bör markeras genom att även deras benämning ändras.
Samma uppfattning har riksbankschefen och Statstjänstemannaförbundet
givit uttryck för. Utskottet föreslår i enlighet med framförda förslag att
dessa kontor ges beteckningen regionkontor. Namnändringen föranleder
vissa ändringar i lagen för Sveriges riksbank och i Bankoreglementet.

De säkerhetsmässiga fördelar som trots allt är förknippade med kassakontor
leder enligt utskottets bedömning fram till att sådana enheter bör
fylla ett större utrymme i den nya organisationen än vad revisorerna har
förutsatt med sitt förslag om högst tio kassakontor. Utskottet är dock inte
berett att sträcka sig så långt som till femton kassakontor, vilket är det
antal som förordas i motionerna 704, 1157 och 1707.

Vid den avvägning som utskottet gjort, har utskottet stannat för ett av de
organisationsaltemativ som riksbankschefen lagt fram. Detta alternativ
innebär att högst fjorton kassakontor skall kunna inrättas utöver de åtta
regionkontoren samt att försöksverksamheten med sedeldepåer skall bedrivas
på två platser. Utskottet föreslår sålunda att riksbanksfullmäktige
ges rätt att inrätta högst fjorton kassakontor.

Vad gäller kontorens arbetsuppgifter delar utskottet revisorernas mening
att det måste göras en klar och tydlig åtskillnad mellan regionkontoren
och deras verksamhet och ansvarsområde å ena sidan samt kassakontoren
och deras göromål å andra sidan.

Utskottet vill därför ställa sig bakom vad revisorerna framhållit beträffande
kassakontorens arbetsuppgifter. Enligt revisorerna skall kassakontoren
syssla enbart med uppgifter som har samband med kassarörelsen. De
skall sålunda varken bedriva in- eller utlåning eller handha annan med
bankrörelsen förknippad verksamhet. Ej heller skall andra förvaltningsuppgifter
åvila kassakontoren. Såsom revisorerna framhållit möter det
däremot inget hinder att kassarörelsen utvecklas därhän att avgiftsbelagda
tjänster kan erbjudas post och banker, t. ex. i form av specialpackning av
sedlar och mynt. Utskottet kan också tillstyrka förslaget att man i särskilda
fall skall kunna låta ett bestämt kassakontor handha viss avgränsad arbetsuppgift.

Kassakontoren skall enligt utskottets mening vara öppna endast för post
och banker.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att regionkontoren liksom kassakontoren
i första hand skall vara enheter för lagring och hantering av

FiU 1982/83:27

sedlar och mynt. På regionkontoren bör emellertid dessutom ligga ett
överordnat planerings- och tillsynsansvar för betalningsmedelsförsörjningen
i resp. region. Utskottet kan likaså biträda revisorernas förslag att
regionkontoren i begränsad utsträckning skall kunna anförtros även andra
arbetsuppgifter. Utskottet förutsätter emellertid att sådana uppgifter inskränker
sig till enbart verksamhet som är av betydelse för riksbanken i
dess egenskap av centralbank. Härmed åsyftar utskottet uppgifter som
riksbanken har i egenskap av landets centralbank och som utskottet har
redovisat inledningsvis. Därav följer att viss utlåningsverksamhet bör avvecklas,
bl. a. de nuvarande avbetalningslånen till privatpersoner.

I enlighet härmed bör de nuvarande bestämmelserna i riksbankslagen
och bankoreglementet angående utlåningsverksamheten upphävas (18
resp. 5 §§). Vidare erfordras en redaktionell ändring av 6 § bankoreglementet.
I samband härmed bör också 12 § bankoreglementet, som innehåller
bestämmelser om lånestyreisen vid huvudkontoret och lånedelegationen,
slopas. Den senare ändringen föranleder vissa följdändringar i 22 och 23 §§
bankoreglementet.

En avveckling av avbetalningslånefonden innebär att riksbanken i fortsättningen
inte kan lämna bostadsanskaffningslån till anställda hos riksdagen
och dess verk. Riksdagens förvaltningskontor bör ombesörja att anställda
vid riksdagen och dess verk ges möjlighet att på liknande villkor
som övriga statstjänstemän erhålla bostadsanskaffningslån i PKbanken.

Den nya kontorsindelningen och de ändrade arbetsuppgifterna påverkar
även utformningen av tjänsteorganisationen. Utskottet förutsätter härvid
att den av revisorerna förordade personalorganisationen blir vägledande
för dimensioneringen av resurserna vid kontoren.

Avdelningskontorens tilltänkta arbetsuppgifter är inte av den arten att
verksamheten behöver ledas av styrelser. Utskottet anser emellertid i
likhet med revisorerna och riksbanksfullmäktige att styrelserna bör bestå
vid regionkontoren åtminstone under den besvärliga omställningsperiod
som förestår. Därefter bör frågan om deras bibehållande åter prövas.
Utskottet förutsätter att riksbanken återkommer till riksdagen med förslag
i denna fråga.

1 sitt förslag betonar revisorerna att säkerhetsaspekter måste väga tungt
vid utformningen av en regional organisation för betalningsmedelsförsörjningen.
Utskottet delar denna uppfattning och vill för egen del stryka
under vikten av att säkerhetsfrågor ges en framskjuten plats och tillmäts
stor betydelse i det fortsatta planeringsarbetet. I likhet med revisorerna
finner utskottet det också angeläget att uppmärksamhet riktas på de säkerhetsproblem
som är förknippade med olika typer av sedeltransporter och
därvid framför allt de dagligen förekommande oskyddade leveranserna till
och från riksbankskontor. Särskild uppmärksamhet måste ägnas Gotland
på grund av dess geografiska läge.

FiU 1982/83:27

Av de motioner som väckts i ärendet utmynnar 22 i yrkanden om att
avdelningskontor eller kassakontor skall lokaliseras till viss ort eller region.
Dessa yrkanden redovisas översiktligt i vidstående tablå där även
nuvarande organisation och revisorernas förslag till ny organisation har
tagits med för fullständighetens skull. Motionen 704, vars yrkande 1 omfattar
tio namngivna orter för avdelningskontor, redovisas för sig. Övriga
motioner med yrkanden om att avdelningskontor skall förläggas till viss ort
har i tablån markerats med en fylld kvadrat. Motioner rörande kassakontor
har på liknande sätt markerats med en ofylld kvadrat. I de fall det inte klart
sägs om yrkandet avser ett avdelnings- eller kassakontor har motionerna
markerats med en fylld triangel.

Såsom framgår av tablån förordas i motionerna 704, 1697, 427, 696,
1702, 1700, 1704, 1166, 428, 1148, 700, 1709 och 1149 att avdelningskontor/riksbankskontor
skall finnas i nio städer utöver de åtta som revisorerna
har föreslagit. De nio städerna är Falun, Umeå, Skövde, Växjö, Kristianstad,
Östersund, Kalmar, Karlskrona och Visby.

Revisorernas förslag innebär att avdelningskontor (regionkontor) skall
finnas i Göteborg, Malmö, Linköping, Örebro, Gävle, Jönköping, Luleå
och Härnösand. Som tidigare nämnts förordar även riksbankschefen att
regionkontor förläggs till dessa orter. Utskottet har noterat att förslaget i
denna del också överensstämmer med vad riksbanksfullmäktiges tidigare
majoritet föreslagit. Så långt revisorerna vill gå i fråga om antalet kontor
sammanfaller valet av orter även med yrkande 1 i motion 704.

Utskottet anser i likhet med revisorerna och riksbankschefen att regionkontoren
bör placeras i Göteborg, Malmö, Linköping, Örebro, Gävle,
Jönköping, Luleå och Härnösand. Revisorerna har föreslagit att dessa
orter uttryckligen anges i bankoreglementet. Eftersom betydande enighet
synes råda om var regionkontoren bör placeras anser inte utskottet det
nödvändigt att dessa namnges i bankoreglementet.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört om sedeldepåer, antalet regionkontor
och kassakontor samt deras uppgifter avstyrker utskottet motionerna
704 (yrkandena 1 och 2), 1157, 1696 och 1707.

Vad utskottet anfört beträffande regionkontorens placering innebär att
utskottet även avstyrker motionerna 427, 428, 696, 700, 1148, 1149, 1166,
1697. 1700, 1702, 1704 och 1709.

Utskottets ställningstagande föranleder ändring av 3 § bankoreglementet.

Av tablån framgår vidare att motionsyrkanden framförts om att riksdagen
som sin mening skall uttala att kassakontor skall förläggas till sju
namngivna orter/regioner. Yrkandena avser Karlstad, Växjö, Halmstad,
Kalmar, Karlskrona och Borås samt Sörmland. De finns upptagna i motionerna
310, 1162, 1160, 858, 1698, 857, 1167, 1169 och 1711.

I revisorernas förslag ges exempel på var kassakontor skulle kunna

FiU 1982/83:27 17

Översikt över förslag och motioner angående riksbankens regionala organisation

	Nu- varande organi- sation	Revi- sorerna	Motion 1 704 (s)	Reserva-tion (s)2 i riksbanks-fullmäktige	Övriga motioner redovisade på respektive ort
Göteborg	■	■	■
Malmö	■	■	■
Linköping	■	■	■
Örebro	■	■	■
Gävle	■	■	■
Västerås	■	□		□
Uppsala	■	□		□
Falun	■	□	■		A -1697 (c)
Jönköping	■	■	■
Luleå	■	■	■
Umeå	■	□		□	■-427 (c), B-696 (s)
Skövde	■	□		□	■-1702 (s, m, c, fp)
Karlstad	■	□		□	□-310 (m, c, fp), D-l 162 (s)
Vänersborg	■	<— Se Trollhättan	—»
Växjö	■	□	■		□-1160 (m), A-1700 (c)
Härnösand	■	■	■
Kristianstad	■			□	A-1704 (c)
Östersund	■	□		□	■-1166 (s)
Halmstad	■			□	□-858 (s)
Kalmar	■			□	A-428 (s), A-l 148 (c), D-1698 (m)
Karlskrona	■			□	■-700 (s), D-857(c), B-nOOrin)
	■			Qo PcHIcfltno/Crvrmlonrl v
in y Koping	■t	, '
Visby	■	□		□	■-1149 (c, m)
Borås	□			□	□-1167 (m)
Norrköping	O			O
Trollhättan	—	□		□
Eskilstuna/				□
Sörmland	—				□-1169 (c), D-1711 (m, s, fp)

Förteckningen omfattar inte motionerna 1982/83:1157, 1982/83:1696 och 1982/83:1707.
Avdelningskontoren är upptagna i storlek efter värdet av inlevererade sedlar år 1981.
Teckenförklaring: ■ avdelningskontor

□ kassakontor

A riksbankskontor (oklart om motionärerna avser avdelnings- eller
kassakontor)

O sedeldepå (försöksverksamhet)

1 I förslaget till riksdagen har endast angetts "exempel” på orter med kassakontor.

Någon motsvarande exemplifiering av orter med sedeldepåer lämnas inte.

2 I motion 704 redovisas inte var de 15 kassakontoren skall vara lokaliserade. I
reservationen (s) till det yttrande som riksbanksfullmäktige avgav till revisorerna
över granskningsrapporten om Riksbankens avdelningskontor angavs även var kassakontoren
borde vara lokaliserade. Föreliggande sammanställning grundar sig i
denna del på reservationen.

FiU 1982/83:27

förläggas. De av revisorerna utpekade orterna är Västerås, Uppsala, Falun,
Umeå, Skövde, Karlstad, Växjö, Östersund, Visby och Trollhättan.
Riksbankschefens alternativ om högst 14 kassakontor innebär att sådana
kontor kommer att förläggas till de av revisorerna angivna 10 orterna samt
dessutom till Halmstad, Kalmar, Borås och Eskilstuna. Riksbankschefens
förslag innebär vidare att försöksverksamhet med sedeldepåer skall bedrivas
i Norrköping och i Karlskrona.

Utskottet har beträffande antalet kassakontor tidigare tillstyrkt en lösning
som överensstämmer med riksbankschefens förslag. I frågan om
urvalet av orter är detta förslag alltså liktydigt med revisorernas, så långt
dessa är beredda att sträcka sig. Eftersom överensstämmelse råder även i
detta avseende mellan revisorerna och riksbankschefen anser utskottet sig
ej ha anledning att ifrågasätta urvalet av orter.

Kassakontorens lokalisering bör enligt utskottet inte regleras i författning
utan det får ankomma på fullmäktige i riksbanken att bestämma om
kassakontorens placering. Utskottet utgår ifrån att riksbankschefens förslag
härvidlag kommer att vara vägledande för kassakontorens lokalisering.

Utskottet ser inte anledning att utöver vad utskottet nu anfört ytterligare
uttala sig om kassakontorens placering. Utskottet avstyrker därmed bifall
till yrkandena i motionerna 310, 857, 858, 1160, 1162, 1167, 1169, 1698 och
1711.

Det är ofrånkomligt att övergången till den nya kontorsorganisationen
kommer att medföra betydande personalkonsekvenser, även om dessa ej
blir av samma omfattning som med den av revisorerna förordade lösningen.

Avdelningskontorens personalstat upptar för närvarande drygt 500
tjänster. När omorganisationen blivit helt genomförd och berörd låneverksamhet
till fullo avvecklats torde personalbehovet komma att minska med
inalles ca 135 tjänster, varav ca 10 vid huvudkontoret.

En sådan personalminskning torde ej kunna uppnås genom naturlig
avgång. Utskottet förutsätter därför att riksbanken vidtar särskilda åtgärder
i form av omplaceringar och andra personaladministrativa insatser för
att i största möjliga utsträckning underlätta övergången. Utskottet vill i
sammanhanget också peka på de uppgifter som statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN) har i samband med omplacering av statligt anställd personal.
SAMN bör inom sitt verksamhetsområde bistå även riksdagen och
dess myndigheter.

Revisorerna föreslår slutligen att riksbanken i samverkan med myntverket,
postverket och bankerna skall ges i uppdrag att göra en översyn av
mynthanteringen. Utskottet tillstyrker att en sådan översyn görs i överensstämmelse
med de riktlinjer som revisorerna har redovisat i förslaget.

FiU 1982/83:27

Vad revisorerna i övrigt anför i förslaget har inte föranlett utskottet att
göra någon erinran eller uttalande.

Utskottets förslag innebär

— att riksbankens ställning som centralbank renodlas i den regionala
organisationen,

— att kontorsorganisationen dimensioneras med hänsyn till vad som
erfordras för att riksbanken skall kunna förse olika delar av landet med
betalningsmedel,

— att avdelningskontoren i Gävle, Göteborg, Härnösand, Jönköping,
Linköping, Luleå, Malmö och Örebro omvandlas till regionkontor som
tilldelas ett regionalt ansvar för betalningsmedelsförsörjningen och som
anförtros uppgifter av centralbankskaraktär,

— att under regionkontoren inrättas högst 14 mindre riksbanksenheter,
benämnda kassakontor, med uppgift att försörja post och banker med
sedlar och mynt,

— att postala sedeldepåer bör prövas som komplement till riksbankens
kontorsorganisation,

— att avbetalningslånen till fysiska personer avvecklas,

— att en särskild översyn görs av mynthanteringen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för riksbankens regionala organisation och
verksamheten inom denna att riksdagen med anledning av riksdagens
revisorers förslag 1982/83: 11 moment 2 i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1982/83:704, 1982/83:1157,
1982/83:1696 och 1982/83:1707 som sin mening ger fullmäktige i
riksbanken till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande uttalande om lokalisering av avdelningskontor/regionkontor a.

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:427 och 1982/83:6%,

b. att riksdagen avslår motionerna 1982/83:428 och 1982/83:1148,

c. att riksdagen avslår motionerna 1982/83:700 och 1982/83:1709,

d. att riksdagen avslår motion 1982/83:1149,

e. att riksdagen avslår motion 1982/83:1166,

f. att riksdagen avslår motion 1982/83:1697,

g. att riksdagen avslår motion 1982/83:1700,

h. att riksdagen avslår motion 1982/83: 1702,

i. att riksdagen avslår motion 1982/83:1704,

FiU 1982/83:27

3. beträffande uttalande om lokalisering av kassakontor att riksdagen
med vad utskottet anfört förklarar

a. motionerna 1982/83:310 och 1982/83:1162 besvarade,

b. motion 1982/83:857 besvarad,

c. motion 1982/83:858 besvarad,

d. motion 1982/83:1160 besvarad,

e. motion 1982/83:1167 besvarad,

f. motionerna 1982/83: 1169 och 1982/83:1711 besvarade,

g. motion 1982/83:1698 besvarad,

4. beträffande lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank
och lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente
för riksbanken (Bankoreglemente!) att riksdagen med avslag på
riksdagens revisorers förslag 1982/83:11 moment 1 godkänner
vad utskottet föreslagit och antar i bilaga till detta betänkande
intagna förslag,

5. beträffande utredning av försörjningen med mynt att riksdagen
med bifall till riksdagens revisorers förslag 1982/83:11 moment 2 i
motsvarande del som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till
känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 10 mars 1983

På finansutskottets vägnar
ARNE GADD

Närvarande: Arne Gadd (s), Rolf Wirtén (fp), Per-Axel Nilsson (s), Lennart
Blom (m), Roland Sundgren (s). Christer Nilsson (s), Filip Fridolfsson
(m), Rolf Rämgård (c), Torsten Karlsson (s), Hugo Hegeland (m), CarlHenrik
Hermansson (vpk). Gunnar Nilsson i Eslöv (s), Gerd Engman (s),
Britta Hammarbacken (c) och Anders Andersson (m).

Reservationer

1. Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Hosten
1981” och på s. 19 slutar med ”av mynthanteringen” bort ha följande
lydelse:

Riksdagens revisorer har efter granskning av riksbankens regionala organisation
överlämnat förslag till en omfattande omorganisation inte bara
av riksbankens avdelningskontor utan också indirekt av ansvarsfördelningen
för penningmedelsförsörjningen.

FiU 1982/83:27

En analys av den granskningsrapport som ligger till grund för revisorernas
ställningstagande ger vid handen att granskningen genomförts under
stor tidspress, vilket resulterat i att viktiga områden som mynthanteringen
helt lämnats åsido och andra områden exempelvis kostnaderna blivit dåligt
belysta.

Som framhållits i rapporten har frågan om riksbankens regionala organisation
varit föremål för överväganden vid flera tillfällen och under lång tid.

Utskottet delar revisorernas uppfattning att en förändrad organisation
behöver tillskapas och att denna organisation i huvudsak skall vila på
riksbankens skyldighet att ansvara för penningmedelsförsöijningen. I
praktiken vilar också dagens organisation på denna huvuduppgift. Av både
principiella och praktiska skäl bör dock de av revisorerna föreslagna
sedeldepåema ej genomföras.

I betalningsmedelsförsörjningen ingår följande uppgifter

— tillhandahålla post, banker och allmänhet sedlar och mynt i tillräcklig
omfattning,

— ta emot och räkna upp sedlar och mynt från samma krets,

— granska äktheten samt sortera ut slitna sedlar och mynt,

— under betryggande former lagra icke utelöpande sedelmängd samt att
hålla ett ur beredskapssynpunkt nödvändigt lager,

— ge ut nya och dra in äldre sedelserier.

I distributionen av sedlar och mynt uppstår periodvis stora variationer i
mängden in- och utströmmande material. Olika banker och penninginrättningar
har mycket olika roller i dessa strömmar.

Mycket stora värden förvaras och hanteras dagligen vid riksbankens
avdelningskontor. För undvikande av olika slags olyckor i hanteringen
krävs omfattande kontroller. Revisorerna har endast ytligt kunnat behandla
detta problem, och man har därför kraftigt underskattat det personalbehov
som föreligger. Riksbankens syn på säkerhetsfrågorna har understötts
av rikspolisstyrelsen, och en mindre säkerhetsgrad för att göra besparingar
av personal vore en diskutabel åtgärd. Riksbankens interna säkerhetskrav
är betydligt strängare än på andra håll. Den större personal detta kräver är
riktigt använda resurser.

Riksbankens program för den yttre säkerheten har också skärpts. Stora
investeringar har gjorts i nya säkerhetsanordningar på 1970-talet, och
avsikten har varit att fullfölja detta program de närmaste åren. Detta gäller
i första hand skyddade intag, valvskonstruktioner och larmsystem. När
revisorerna gjort jämförelser med investeringar i riksbankskontor eller
postala depåer har det inte varit på likartade säkerhetsnivåer, varför också
dessa kostnadsjämförelser är bristfälliga.

Beträffande transportsäkerheten finns anledning påpeka att sedeldepåer
knappast minskar antalet transporterade sedlar utan i stället ökar dessa.

Visserligen kan det postkontor som handhar depån undvika transporter
till en del medan andra förbrukare får göra sina vanliga resor. Och mot den

FiU 1982/83:27

vinst som en enda förbrukare gör skall ställas att en postal sedeldepå ej kan
makulera sedlar. Om sedeldepåerna i stället handhas av ett riksbankskontor
sker också makulering där som avsevärt minskar värdet på retursedlarna.
En makuleringsprocent på 30-45 procent är inte ovanlig på inströmmande
sedlar. Det bör påpekas att i rikspolisstyrelsens yttrande betonas
att fullständig sedelvård, dvs. räkning och sortering av sedlar skall utföras
på alla ställen där sedlar insätts i riksbanken. Ett sådant krav utesluter
sedeldepåer.

Det är inte bara säkerhetskravet som talar emot sedeldepåer utan fullständig
sedelvård. Också den ökade automathanteringen såväl i handeln
som vid bankuttag kräver sedlar av god kvalitet. Detta leder till att sedlar
vid depåer kommer att i mindre grad återanvändas då kvaliteten är ojämn.
Vid försöksdepån i Norrköping är återanvändningen under 40 procent,
medan man vid riksbankens kassakontor återanvänder dubbla andelen.
Kostnaderna stiger vid depåhantering avsevärt, och antalet transporter
ökar vilket reducerar eventuella vinster med postala depåer.

I fråga om mynthanteringen är osäkerheten stor vart revisorerna syftar
med sitt förslag, och man förutsätter att en utredning framöver skall lösa
denna fråga. Trots denna osäkerhet är man beredd att förorda att den
organisation som hittills fungerat bra skall upphöra. Som riksbanksfullmäktige
anfört i sitt remissyttrande är mynthanteringen av betydligt större
räckvidd än vad som antagits i revisionsrapporten och 5-kronorssedelns
ersättande med mynt accentuerar problemställningen.

I fråga om dimensioneringen av det regionala nätet delar utskottet revisorernas
uppfattning att penningmedelsförsöijningen bör ha en avgörande
betydelse. Utskottet kan dock inte acceptera att man för all framtid skall
utesluta möjligheten för kontoren att handha andra arbetsuppgifter som
riksdagen finnér lämpliga att lägga på riksbanken. Under årens lopp har
riksbankens avdelningskontor skött ett flertal arbetsuppgifter som ansetts
vara näraliggande riksbankens verksamhet. En del av dessa har varit av
den arten att inga andra institutioner velat ha dem, andra har varit av den
arten att riksbanken ansetts vara den lämpligaste handläggaren. Det allmänna
vitsordet har varit att riksbanken skött uppgifterna väl.

Även i framtiden uppkommer säkerligen förvaltningsfrågor där riksbanken,
genom sin från andra bank- och kreditsinstitut fristående ställning,
kan anses bäst lämpad handha uppgiften. En länsvis organisation har
därför sitt värde.

Det synes därför märkligt att man för de marginella vinster det kan bli
fråga om är beredd byta ut fem riksbankskontor mot postala depåer med
med de problem detta innebär av praktisk natur.

Därtill skall läggas de principiella betänkligheterna. Riksbanken ansvarar
enligt lag för penningmedelsförsörjningen, och att delegera detta ansvar
till ett affarsdrivande verk som har helt andra arbetsuppgifter förefaller
inte särskilt välbetänkt förrän man kunnat utvärdera resultatet av den

FiU 1982/83:27

försöksverksamhet som bedrivs i Norrköping. Denna har hittills varit
närmast ett internt postförsök som det kommer att ställas helt andra
anspråk på om andra penninginrättningar också skall delta i verksamheten.

Revisorerna pekar på att riksbanken i dag utför serviceuppgifter åt
banker och penninginstitut som lagen knappast ålägger riksbanken. Enligt
utskottets uppfattning behövs ingen organisationförändring för att avgiftsbelägga
denna service om så anses önskvärt.

Sammanfattningsvis anser utskottet

att riksbanken också i fortsättningen bör ha det fulla ansvaret för penningmedelsförsöijningen,

att riksbankens programmerade säkerhetsnivå bör bibehållas,

att revisorernas förslag om postala depåer har så många praktiska nackdelar
och endast begränsade besparingsmöjligheter att de ej bör genomföras,

att riksbankens nuvarande nät av regionkontor även i fortsättningen bör
vara grundstommen i riksbankens regionala organisation men med uppdelning
på avdelnings- resp. kassakontor.

Fullständiga avdelningskontor bör enligt utskottets mening finnas i Linköping,
Jönköping, Växjö, Malmö, Göteborg, Örebro, Falun, Gävle, Härnösand
och Luleå. Därjämte bör bankofullmäktige ha rätt att inrätta högst
15 s. k. kassakontor.

Utskottet tillstyrker alltså yrkandena i motion 704. Därmed tillgodoses
även yrkandena i motionerna 1157, 1696, 1697, 1700 och 1707. Övriga
motioner avslås.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande riktlinjer för riksbankens regionala organisation och
verksamheten inom denna

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:704 och med anledning
av motionerna 1982/83:1157, 1982/83:1696 och 1982/
83:1707 samt med avslag på riksdagens revisorers förslag 1982/
83:11 moment 2 i motsvarande del beslutar

a) ändra riksbankens regionala organisation så att fullständiga
avdelningskontor skall finnas i Linköping, Jönköping, Växjö,
Malmö, Göteborg, Örebro, Falun, Gävle, Härnösand och Luleå,

b) att bankofullmäktige dätjämte äger inrätta högst 15 stycken
s. k. kassakontor,

2. Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser - under förutsättning av bifall till
reservation 1 - att utskottets hemställan under 2 f och 2 g bort ha följande
lydelse:

2. f. att riksdagen bifaller motion 1982/83:1697,

g. att riksdagen bifaller motion 1982/83:1700,

FiU 1982/83:27

3. Carl-Henrik Hermansson (vpk) anser - under förutsättning av bifall till
reservation 1 - att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag
1982/83:11 moment 1 antar följande som utskottets förslag betecknade Förslag

till

Lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken
(Bankoreglementet)

Härigenom föreskrivs att 3§ lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken (Bankoreglementet) skall ha nedan angivna lydelse.

3 §

Utskottets förslag

Riksbanken skall ha avdelningskontor
i Falun, Gävle, Göteborg,
Härnösand, Jönköping, Malmö,
Linköping, Luleå, Växjö och Örebro.

Riksbanken får ha högst femton
kassakontor på orter som fullmäktige
i riksbanken bestämmer.

Fullmäktige utfärdar de föreskrifter
för verksamheten vid avdelningskontor
och kassakontor som
fullmäktige finnér erforderliga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984, dock att om särskilda skäl
därtill finns avdelningskontor som inrättats enligt 3 § i dess äldre lydelse får
finnas kvar till den 1 januari 1986.

Nuvarande lydelse
Riksbanken skall ha avdelningskontor
i Göteborg och Malmö samt
Falun, Gävle, Halmstad, Härnösand,
Jönköping, Kalmar, Karlskrona,
Karlstad, Kristianstad, Linköping,
Luleå, Nyköping, Skövde,
Umeå, Uppsala, Visby, Vänersborg,
Västerås, Växjö, Örebro och
Östersund.

FiU 1982/83:27

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1934:437) för Sveriges riksbank1
dels att 18 § skall upphöra att gälla,

dels att i 12, 19, 21 och 34 §§ ordet ”avdelningskontor” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”regionkontor” i motsvarande form.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (RFS 1975:6) med reglemente för riksbanken
(Bankoreglementet)

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (RFS 1975:6) med reglemente för
riksbanken (Bankoreglementet)2
dels att 5 och 12 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 18, 19 och 24 §§ ordet ”avdelningskontor” i olika böjnings former

skall bytas ut mot ”regionkontor” i motsvarande form,
dels att 3, 6, och 23 §§, 22 § 1 och 3 mom. samt rubriken närmast före

22 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

3 §

Riksbanken skall, på orter som
fullmäktige bestämmer, ha åtta regionkontor
och under dessa högst
fjorton kassakontor.

6 §

För utlåningsrörelsen i dess helhet gäller följande särskilda bestämmelser.

Diskontering, lån eller kredit i checkräkning får ej beviljas:

a) fullmäktig i riksbanken, utom såvitt gäller lån och kredit i checkräkning
mot säkerhet av statens, allmänna hypoteksbankens eller Konungariket
Sveriges stadshypotekskassas obligationer;

1 Senaste lydelse av 19 § 1936:253.

2 Senaste lydelse av 12 § RFS 1979:2.

FiU 1982/83:27

Nuvarande lydelse

b) tjänsteman i riksbanken, utom
såvitt gäller dels vid huvudkontoret
avbetalningslån enligt 5 § dels vid
huvudkontoret eller det avdelningskontor,
där han tjänstgör, lån och
kredit i checkräkning mot säkerhet
av obligationer som utfärdats av
staten, allmänna hypoteksbanken,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
eller kommun eller som
av fullmäktige i belåningshänseende
likställs med sådana obligationer.

Till styrelseledamot vid avdelningskontor
får vid huvudkontoret
utlämnas avbetalningslån enligt
5 §. I övrigt får lån eller kredit i
checkräkning beviljas sådan styrelseledamot
endast mot pant som
prövas i och för sig innebära fullgod
säkerhet. Växel, på vilken annan
styrelseledamot än direktör är acceptant,
trassent eller endossent,
får diskonteras i riksbanken endast
om växeln är grundad på verklig
handelsaffär eller siste endossenten
är av regeringen oktrojerad bankinrättning
eller fullmäktige lämnat
tillstånd till diskonteringen.

Lån eller kredit i checkräkning
får ej beviljas med borgen av fullmäktig,
styrelseledamot vid avdelningskontor
eller tjänsteman eller
mot säkerhet av fordringsbevis, för
vilket sådan person svarar. Styrelseledamot
vid avdelningskontor
och tjänsteman får dock teckna
borgen för avbetalningslån som utlämnas
vid huvudkontoret. Växel,
på vilken fullmäktig eller tjänsteman
är acceptant, trassent eller endossent,
får ej diskonteras i riksbanken.

Utskottets förslag

b) tjänsteman i riksbanken, utom
såvitt gäller lån och kredit i checkräkning
mot säkerhet av obligationer
som utfärdats av staten, allmänna
hypoteksbanken, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa
eller kommun eller som av fullmäktige
i belåningshänseende likställs
med sådana obligationer.

Till styrelseledamot vid regionkontor
får lån eller kredit i checkräkning
beviljas endast mot pant
som prövas i och för sig innebära
fullgod säkerhet. Växel, på vilken
annan styrelseledamot än direktör
är acceptant, trassent eller endossent,
får diskonteras i riksbanken
endast om växeln är grundad på
verklig handelsaffär eller siste endossenten
är av regeringen oktrojerad
bankinrättning eller fullmäktige
lämnat tillstånd till diskonteringen.

Lån eller kredit i checkräkning
får ej beviljas med borgen av fullmäktig,
styrelseledamot vid regionkontor
eller tjänsteman eller mot
säkerhet av fordringsbevis, för vilket
sådan person svarar. Växel, på
vilken fullmäktig eller tjänsteman
är acceptant, trassent eller endossent,
får ej diskonteras i riksbanken.

Vad i denna paragraf stadgas om fullmäktig gäller även suppleant för
fullmäktig samt direktionsledamot som ej är fullmäktig. För suppleant för
styrelseledamot gäller vad i denna paragraf stadgas om styrelseledamot.

Angående bolag eller förening, vari person som omtalas i denna paragraf
äger ett väsentligt ekonomiskt intresse såsom delägare eller medlem, gäller
vad som stadgas om sådan person.

FiU 1982/83:27

Nuvarande lydelse
Avdelningskontorens styrelser

Utskottets förslag
Regionkontorens styrelser

22 §3

1 mom. Styrelse vid regionkontor
skall bestå av tre eller fyra ledamöter
jämte direktören vid kontoret.

1 mom. Styrelsen för låneärenden
vid huvudkontoret samt styrelse
vid avdelningskontor skall bestå
av tre eller fyra ledamöter jämte,
vid huvudkontoret, chefen för
bankavdelningen och, vid avdelningskontor,
direktören vid kontoret.

Ordförande och övriga styrelseledamöter samt suppleanter för dem, i
den mån sådana anses erforderliga, utses av fullmäktige för högst tre år.
Fullmäktige får entlediga styrelseledamot eller suppleant. Styrelse väljer
inom sig vice ordförande.

Tjänsteman i riksbanken får icke utses till ordförande eller vice ordförande.

3 mom. Fullmäktige äger att besluta
om arvoden och ersättningar
till ledamöter och suppleanter i styrelsen
för låneärenden vid huvudkontoret
och i styrelserna vid avdelningskontoren.

3 mom. Fullmäktige får besluta
om arvoden och ersättningar till ledamöter
och suppleanter i styrelserna
vid regionkontoren.

23 §4

Styrelse vid regionkontor är beslutför,
när minst tre ledamöter är
tillstädes. Vid sammanträde skall
protokoll föras. Vid lika röstetal
gäller den mening ordföranden biträder.

Styrelsen för låneärenden vid huvudkontoret
och styrelse vid avdelningskontor
sammanträder för behandling
av allmänna ärenden så
ofta ärendenas beskaffenhet och
oavbrutna gång fordrar det, dock
minst en gång i veckan. Styrelse är
beslutför, när minst tre ledamöter
är tillstädes. Vid sammanträde skall
protokoll föras. Vid lika röstetal
gäller den mening ordföranden biträder.
För bifall till låneansökan
fordras att minst tre ledamöter är
ense om beslutet.

Styrelseledamot får ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal mellan
honom och riksbanken. Han får ej heller deltaga i fråga om avtal mellan
riksbanken och tredje man, om han i frågan äger ett väsentligt intresse som
kan vara stridande mot riksbankens. Vad sålunda är stadgat skall äga
motsvarande tillämpning beträffande rättegång eller annan talan mot honom
eller tredje man.

3 Senaste lydelse av 1 och 3 mom. RFS 1977: 3; 4 mom. upphävt RFS 1977:3.

4 Senaste lydelse RFS 1977:3.

FiU 1982/83:27

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Riksbanksfullmäktige får, om särskilda skäl därtill finns, besluta att
avdelningskontor som inrättats enligt 3 § i dess äldre lydelse får finnas kvar
till den 1 januari 1986.

För lån från riksbankens avbetalningslånefond, vilka utlämnats före
ikraftträdandet, gäller fortfarande den upphävda 5 §.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983