CU 1982/83:5

Civilutskottets betänkande
1982/83:5

om ändring i byggnadsstadgan (1959:612), m. m. (prop. 1982/83:15) -dispensrätt

Propositionen

Regeringen har i proposition 1982/83:15, beslutad den 5 augusti 1982,
föreslagit riksdagen att

1. anta ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i
byggnadsstadgan (1959:612),

2. godkänna vad dåvarande bostadsministern förordat om beräkningen av
låneunderlag i vissa fall.

Lagförslaget innebär bl. a. att en byggnadsnämnd, efter beslut av
regeringen, för visst byggnadsprojekt skall få medge mer omfattande
dispenser från gällande bestämmelser om byggnaders yttre och inre
anordnande än som f. n. är möjliga. I fråga om låneunderlagsberäkningen
vid bostadslån för dessa projekt förordas att regeringen skall kunna besluta
att länsbostadsnämnden får fastställa ett låneunderlag som svarar mot den
uppgivna produktionskostnaden i de delar som kan omfattas av bostadslån.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1982183:

46 av Nils Nordh (s), vari föreslås att riksdagen inte antar det framlagda
lagförslaget, och

47 av Margareta Palmqvist (s), vari föreslås att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande byggnaders
handikapptillgänglighet.

Utskottet

Syftet med de föreslagna vidgade dispensmöjligheterna anges vara att
möjliggöra vissa byggnadsprojekt av utvecklingskaraktär, vilka sedan skall
utvärderas. Det kan antas att övervägandena därom initierats genom
byggprisutredningens förslag (SOU 1982:34 s. 9) att staten bör ta initiativet
till fullskaleexperiment, där byggmarknadens parter ges större frihet att välja
produktutformning än vad i dag är möjligt.

Enligt 67 § 1 mom. byggnadsstadgan (BS) kan länsstyrelsen för visst
byggnadsföretag medge ”mindre” avvikelse från vad som föreskrivits i

1 Riksdagen 1982183. 19 sami. Nr 5

CU 1982/83:5

stadgan eller med stöd av den om byggnads yttre och inre anordnande, såvida
företaget bedöms vara ”tekniskt tillfredsställande” och inte ”medför
avsevärd olägenhet ur annan synpunkt”.

Utifrån uppfattningen att det inte övertygande visats något behov av att
vidga gällande dispensmöjligheter föreslås i motion 1982/83:46 (s) att
riksdagen inte antar lagförslaget.

Det har hävdats att möjligheterna att dispensera enligt gällande 67 §
1 mom. BS inte begränsas av en i sak ofta ogripbar skillnad mellan ”mindre”
och ”större” avvikelser utan endast av den givna förutsättningen att företaget
skall vara tekniskt tillfredsställande och inte medföra avsevärd olägenhet ur
annan synpunkt. Denna förutsättning avses också gälla som begränsning för
den nu föreslagna dispensmöjligheten.

Motiven till gällande 67 § BS (prop. 1959:168) ger ingen ledning för
avgörandet av hur gränsen mellan mindre och större avvikelser skall dras.
Detta har därmed helt lämnats åt tillämpningen. I den nu framlagda
propositionen anförs (s. 6 ö) bl. a. att man inte kan bortse från att denna
begränsning kan utgöra eller i vart fall uppfattas som ett hinder för en
förnyelse i byggandet. Lagförslaget syftar därför till att öppna en dispensmöjlighet
för även mer omfattande avvikelser från byggbestämmelserna än
vad som följer av 67 § BS. Utgångspunkten är önskemålet att kunna initiera
vissa byggnadsprojekt av utvecklingskaraktär, vilka sedan skall utvärderas.
Avsikten har varit att få till stånd ett tävlingsförfarande med anbudstävlingar
beträffande i första hand flerbostadshus.

Det har också invänts, t. ex. i planverkets yttrande över byggprisutredningens
förslag, att det inte är nödvändigt med experimentbyggande för att
klarlägga om avsteg från gällande normer leder till några besparingar av
betydelse. Det borde, utanför energiforskningens ram, räcka med alternativ
projektering i några bostadsområden. Sådan projektering pågår enligt
uppgift i anslutning till en byggforskningsrådets idétävlan.

Enligt civilutskottets mening kan det framlagda lagförslaget inte avstyrkas
med hänvisning till att begränsningen av gällande dispensmöjligheter till
”mindre” avvikelser inte kan klart preciseras på ett generellt sätt. Förslagets
huvudsyfte är uppenbarligen att vidga denna gräns. Det bör strykas under att
tillkomsten av den föreslagna 67 a § självfallet inte kan tas till intäkt för en
mer restriktiv tillämpning av gällande 67 § BS. En ändring av dessa senare
dispensmöjligheter kan åstadkommas endast genom en ändring av paragrafen.
Dispensbeslut är emellertid inte en given följd av att en ansökan avser
avvikelser inom de givna förutsättningarnas ram. Det måste tillkomma en
bedömning av tyngden av skälen för en avvikelse. Utskottet uppfattar det nu
föreliggande förslaget bl. a. som en möjlighet att genom regeringens
prövning anvisa vissa projekt där det finns ett befogat intresse av att försök
görs och följs upp. Det avsedda beslutstemat skall vara huruvida projektet
från allmän synpunkt kan tänkas medföra en sådan utveckling av byggandet
som kan motivera mer långtgående avvikelser från byggbestämmelserna.

CU 1982/83:5

Med hänsyn till detta, till att försöket redan genom ansökan är förankrat i
kommunen, till att ansökan hos regeringen kommer att beredas på sedvanligt
sätt med utnyttjande även av planverkets erfarenheter och till att dispensbeslutet
fattas av byggnadsnämnden får den föreslagna dispensmöjligheten
anses kunna fylla ett behov när det gäller att initiera konkreta förslag.

Utskottet vill i detta sammanhang dock betona att den avsedda utvärderingen
redan efter två eller tre försöksprojekt kan ge underlag för nya
bedömningar från regeringens sida av om den sammanhållna försöksverksamheten
infriar tidigare ställda förväntningar på nya uppslag till lösningar
som kan anses godtagbara. Om så inte blir fallet bör försöksverksamheten
avvecklas och den nu föreslagna 67 a § BS upphävas. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

I propositionen (s. 6) redovisas även hur regeringen kommer att behandla
framställningar om dispensrätt. Bl. a. anförs att regeringens beslut skall
kunna förenas med villkor och begränsningar i fråga om dispensbefogenheternas
omfattning. Som ett begränsande villkor som ”normalt” bör ställas
anges att byggnaden bör utformas så att den blir tillgänglig för och kan nyttjas
av dem vilkas rörelseförmåga eller orienteringsförmåga är nedsatt till följd av
ålder, handikapp eller sjukdom. I motion 1982/83:47 föreslås riksdagen ge
regeringen till känna bl. a. att ett begränsande villkor ”alltid” skall vara att
byggnaden skall göras tillgänglig för handikappade. Formellt skulle detta
kunna innebära att dispens inte skulle kunna ges i något hänseende om inte
byggnaden gjorts tillgänglig för handikappade. Motionärens syfte är
emellertid uppenbarligen att hindra att dispensmöjligheten utnyttjas för att
urholka gällande tillgänglighetskrav. Denna uppfattning delas även av
utskottet, som i klarhetens intresse föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att dispensbefogenheterna inte får omfatta avsteg från
gällande tillgänglighetskrav.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner att regeringen -beträffande de byggnadsprojekt som berörs av en enligt 67 a § BS beviljad
dispens - får besluta att länsbostadsnämnden får fastställa ett låneunderlag
som svarar mot den uppgivna produktionskostnaden i de delar som omfattas
av bostadslån. Utskottet noterar att vissa möjligheter att avvika från eljest
gällande principer för fastställande av låneunderlag och pantvärde redan
finns enligt 6 och 12 §§ förordningen (1978:384) om beräkning av låneunderlag
och pantvärde. Bl. a. även med hänsyn till att den avsedda
försöksverksamheten inte är ett normalt inslag i byggandet, torde det vara
lämpligt att knyta de föreslagna belåningsreglerna till särskilda regeringsbeslut.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag
på motion 1982/83:46 antar det vid proposition 1982/83:15

CU 1982/83:5

fogade förslaget till lag om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612),

2. att riksdagen med anledning av motion 1982/83:47 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om en utvärdering och en eventuell avveckling
av försöksverksamheten,

4. att riksdagen godkänner vad i regeringsprotokollet förordats
om beräkningen av låneunderlag i vissa fall.

Stockholm den 24 november 1982

På civilutskottets vägnar

KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg (m),
Thure Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Knut Billing (m), Magnus Persson
(s), Ivar Nordberg (s), Birgitta Hambraeus (c), Per Olof Håkansson (s),
Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp), Tore Claeson (vpk), Margareta
Palmqvist (s) och Erik Olsson (m).

Reservation

Kjell A. Mattsson (c), Rolf Dahlberg (m), Knut Billing (m), Birgitta
Hambraeus (c), Margareta Gard (m), Kerstin Ekman (fp) och Erik Olsson
(m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 3 som börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”till känna” bort lyda:

Utskottet vill i detta sammanhang betona att regeringen har att vidta
åtgärder för att underlätta att lämpliga försöksprojekt initieras och att
medgivna avvikelser utvärderas - dispensbeslutet skall fattas av byggnadsnämnden.
Det väsentliga i sammanhanget är att man uppnår det avsedda
syftet att motivera byggsektorn att lägga fram sådana förslag till byggnaders
anordnande som kommer att utgöra ett led i en rationalisering och utveckling
av byggandet. Förslaget i propositionen och de där förutsatta aktiva
åtgärderna från regeringens sida är ett värdefullt initiativ för att stimulera
kreativa förslagsställare att lägga fram konkreta och genomförbara förslag
som i mycket kan vara obundna av det traditionella normsystemet.
Regeringens handlingsfrihet i denna del bör inte begränsas av riksdagen.
Åtgärder enligt propositionens syfte bör i stället uppmuntras.

dels utskottets hemställan under 3 bort utgå.

GOTAB 73046 Stockholm 1982