CU 1982/83:32

Civilutskottets betänkande
1982/83:32

om ändring i byggnadslagen m. m. (prop. 1982/83:167)

1 Propositionen

Regeringen har i proposition 1982/83:167 (bostadsdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

2. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),

3. lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid
olovligt byggande m. m.

2 Motionerna m. m.

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1982183:

1561 av Erik Hovhammar och Sven Eric Lorentzon (båda m) vari
hemställs att riksdagen beslutar att den del av prövningen i 136 a § byggnadslagen
som gäller hushållning med träfiberråvara upphävs,

2139 av Thorbjörn Fälldin m.fl. (c) vari, med hänvisning till motion
1982/83:2138, hemställs att riksdagen uttalar att någon utvidgad prövning
enligt 136 a § i byggnadslagen av anläggningar för eldning med vedråvara
ej skall förekomma,

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1982183:

2405 av Kjell Mattsson m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen med avslag på proposition 1982/83:167 begär nytt förslag
till lagstiftning i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att andra stycket punkterna 5 och 6 i enlighet
med motionens förslag ändras så att de omfattar samtliga led i uranhanteringen,

2407 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att prövning enligt 136 a § byggnadslagen endast
görs beträffande anläggningar som använder mer än 25000 m3 fast
mått träfiberråvara per kalenderår,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring av de
regler som f. n. finns i 136 a § byggnadslagen i enlighet med vad som i
motionen anförts.

1 Riksdagen 1982183. 19 sami. Nr 32

CU 1982/83:32

2

Sveriges Kemiska Industrikontor har i skrivelse av den 14 april 1983
anfört synpunkter på regeringens förslag.

3 Utskottet

3.1 Inledning

I den nu behandlade propositionen läggs fram förslag som syftar till att
förenkla prövningen enligt 136 a § byggnadslagen. Förslagen avser ändring
av tillståndspliktens och prövningens omfattning i fråga om verksamheter
där träfiberråvaror används. Hithörande frågor har också tagits upp i två
med anledning av propositionen väckta motioner samt i två motioner
väckta under den allmänna motionstiden.

I detta sammanhang har också motionsledes väckts förslag i anslutning
till 136 a § beträffande prövningen med avseende på hushållningen med
energi samt prövningen av uranhanteringens alla led.

3.2 Grunderna för prövningen

Efter förslag i proposition 1972:111 bil. 2 om hushållning med mark och
vatten infördes i byggnadslagen (BL) en ny 136 a § med bestämmelser om
regeringsprövning av viss industriell eller liknande verksamhet. Från början
avsåg bestämmelserna endast prövning av verksamheter som är av
väsentlig betydelse för hushållningen med landets samlade mark- och
vattentillgångar. Sedermera har dock prövningsplikten utökats till att omfatta
även verksamheter som är av väsentlig betydelse för hushållningen
med energi eller med träfiberråvara.

Med hänvisning till de hittillsvarande erfarenheterna av tillämpningen av
136 a § byggnadslagen föreslås i motion 2407 (m) yrkande 2 att regeringen
skall lägga fram förslag till ändring av nuvarande regler bl. a. med avseende
på grunderna för prövningen. Enligt motionärerna bör härvid bl. a. övervägas
huruvida prövningen avseende hushållningen med energi och med
träfiberråvara bör bestå. Samtidigt uttalas att när det gäller den ursprungliga
prövningsgrunden - hushållningen med mark och vatten — finns det
anledning att bibehålla någon form av prövning, men att regleringen härav
lämpligen sker genom en överföring till miljöskyddslagstiftningen.

Inom bostadsdepartementet pågår f. n. arbetet med en ny plan- och
bygglag. Som ett led i detta arbete bereds också frågan om en lagreglering
av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. I anslutning härtill pågår även
en översyn av bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen bl. a. såvitt avser
frågan om prövningsgrunderna och om prövningsskyldighetens omfattning.

Motion 2407 (m) yrkande 2 torde få anses tillgodosedd utan någon
riksdagens åtgärd.

CU 1982/83:32

3

I motion 2405 (c) föreslås att bestämmelserna om prövning av industriell
eller liknande verksamhet med avseende på hushållningen med träfiberråvara
bör utgå ur 136 a § byggnadslagen. Vidare anförs i motionen att om
en prövning i detta avseende även fortsättningsvis anses erforderlig så bör
denna ske i annan ordning. Hur denna prövning skall gå till utvecklas inte
närmare i motionen. I motionen hemställs (yrkande 1) att riksdagen med
avslag på proposition 1982/83:167 skall begära nytt förslag till lagstiftning i
enlighet med vad som i motionen anförts.

Enligt förslaget i motion 1561 (m) bör den del av prövningen enligt
136 a § byggnadslagen som gäller hushållningen med träfiberråvara upphävas.
I motiveringen framhåller motionärerna bl. a. att prövningen visat sig
vara ett dåligt instrument för att positivt påverka skogsindustrins utveckling
och att det därför finns en uppenbar risk att prövningen hämmar
nödvändiga strukturförändringar och framtidsinriktade initiativ.

Bestämmelserna om prövningsplikt för verksamheter som är av väsentlig
betydelse för hushållningen med träfiberråvara har tillkommit för att
göra det möjligt att i princip pröva alla åtgärder som kan medföra en ökning
av virkesförbrukningen. Detta behov kvarstår enligt utskottets mening.
Det torde snarare ha förstärkts genom den ökade användningen av träfiberråvaror
som bränsle i eldningsanläggningar. Med hänvisning till vad
som anförts avstyrker utskottet motionerna 1561 (m) och 2405 (c) yrkande
1, den senare motionen såvitt nu är i fråga.

3.3 Prövningsskyldighetens omfattning

Sedan år 1979 har regeringen, efter särskilt beslut om att förbehålla sig
prövningen i det enskilda fallet, prövat vissa anläggningar som använder
träfiberråvaror för eldningsändamål. Sedan hösten 1982 har regeringen
skärpt tillämpningen av 136 a § så att prövning regelmässigt sker av anläggningar
för produktion av träfiberbränsle och eldningsanläggningar,
om råvaruanvändningen motsvarar gällande prövningsgräns för skogsindustrien
verksamhet, nämligen 10000 m3 fast mått.

Bostadsministern har funnit den nuvarande ordningen med förbehållsbeslut
i varje särskilt fall mindre tillfredsställande. Mot bakgrund därav
föreslås att prövningsskyldighet införs för såväl anläggningar för produktion
av träfiberbränsle som eldningsanläggningar. Enligt bostadsministern
behövs prövningen i eldningsledet för att anpassa verksamhetens omfattning
med hänsyn till tillgången på lämpliga träfiberråvaror. Samtidigt är det
enligt bostadsministem angeläget att sådana träfiberråvaror som är av
betydelse för skogsindustrin inte används för eldningsändamål. Kontrollen
härav sker enligt hans mening lättast vid de anläggningar som tillverkar
träfiberbränsle. I sammanhanget påpekar bostadsministern också att mobila
anläggningar för framställning av träfiberbränsle bör vara underkastade
samma prövningsskyldighet som övriga anläggningar.

CU 1982/83:32

4

I den under allmänna motionstiden väckta partimotionen 2139 (c) med
motiveringen i motion 2138 hemställs att någon utvidgad prövning enligt
136 a § i byggnadslagen inte skall förekomma av anläggningar för eldning
med vedråvara. Enligt motionärerna hämmar en sådan utvidgad prövning
tillkomsten av småskaliga system som bygger på inhemska bränslen.

Förslaget i partimotion 2139 (c) torde syfta till att regeringen inte skall
pröva eldningsanläggningar med avseende på hushållningen med träfiberråvara,
dvs. de anläggningar för vilka genom propositionen prövningsplikt
föreslås införd. Enligt utskottets mening föreligger ett klart behov av att
pröva eldningsanläggningar med avseende på hushållningen med träfiberråvara.
Propositionsförslaget tillstyrks i denna del. Därmed avstyrks partimotion
2139 (c).

Även vad i propositionen anförts avseende prövningsskyldigheten för
anläggningar för produktion av träfiberbränsle tillstyrks av utskottet.

Beträffande vilken användningsnivå som skall grunda prövningsskyldighet
föreslår bostadsministern att vid nyetablering av anläggningar för
framställning av träfiberbränsle och eldningsanläggningar skall prövningsskyldighet
införas i de fall användningen av träfiberråvaror per kalenderår
kommer att uppgå till minst 10000 m3 fast mått. Vad gäller utvidgning av
verksamheten vid sådana anläggningar föreslås i propositionen att några
särskilda regler härom inte skall införas för anläggningar som har tillståndsprövats
enligt 136 a §. Detta betyder att i tillståndsbeslutet angiven
råvarumängd kommer att direkt motsvara vad som högst får användas vid
anläggningen.

Den i propositionen föreslagna användningsnivå vid vilken prövningsplikt
inträder sätts i fråga i motion 2407 (m) yrkande 1. Häri föreslås
sålunda att prövningsplikt skall föreligga först vid en användningsnivå på
25000 m3 träfiberråvara mätt i fast mått - detta i avvaktan på den i
motionen föreslagna översynen av hela 136 a §, som utskottet behandlat
ovan.

Utskottet delar bostadsministems uppfattning om prövningspliktens
omfattning. Motion 2407 (m) yrkande 1 avstyrks.

Vad i propositionen föreslagits beträffande övergångsbestämmelser för
anläggningar som finns när ändringen av 136 a § skall träda i kraft samt
beträffande särskilda övergångsregler för anläggningar som har börjat byggas
eller ändras innan ikraftträdandet tillstyrks av utskottet.

3.4 Prövningens inriktning m. m.

Vad i propositionen förordats om prövningens inriktning och om förbättrade
tillsynsmöjligheter har inte satts i fråga i motioner eller eljest. Inte
heller förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) eller
förslaget till lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden
vid olovligt byggande m.m. har mött några invändningar.

Propositionen tillstyrks i dessa delar.

CU 1982/83:32

5

3.5 Övriga frågor

I motion 2405 (c) yrkande 1 förs, såvitt nu är i fråga, också fram förslag
om att hushållningen med energi skall utgå som prövningsgrund ur 136 a §
byggnadslagen.

Utskottet är inte berett att nu tillmötesgå förslaget i motionen. 1 den mån
behov av ändringar finns i detta avseende utgår utskottet från att dessa
övervägs i den pågående översynen av 136 a § i anslutning till plan- och
bygglagarbetet. Motion 2405 (c) yrkande 1 avstyrks såvitt nu är i fråga.

Slutligen läggs i motion 2405 (c) yrkande 2 fram förslag om att 136 a §
byggnadslagen skall ändras så att en ovillkorlig prövningsskyldighet föreligger
för uranhanteringens alla led.

Regeringen kan redan enligt den nuvarande 136 a § byggnadslagen förbehålla
sig rätten att göra en tillståndsprövning beträffande uranhanteringens
alla led. Denna möjlighet har också utnyttjats när det gällt olika
anläggningar för hantering av uran. Om en sådan anläggning har väsentlig
betydelse för hushållningen med mark och vatten eller energi är regeringen
nämligen skyldig att pröva den. Till detta kommer att den ovan nämnda
översynen av 136 a § kommer att innebära överväganden beträffande vilka
verksamheter som generellt skall omfattas av prövningen. Utskottet avstyrker
med hänvisning till det anförda motion 2405 (c) yrkande 2.

3.6 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande grunderna för prövningen att riksdagen avslår motion
1982/83:2407 yrkande 2,

2. beträffande hushållningen med träfiberråvara som prövningsgrund
att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) i motsvarande del
samt avslår motionerna 1982/83:1561 och 2405 yrkande 1, den
senare såvitt nu är i fråga,

3. beträffande prövningen av eldningsanläggningar att riksdagen
antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
byggnadslagen (1947:385) i motsvarande del samt avslår motion
1982/83:2139,

4. beträffande användningsnivån för prövningsskyldighet att riksdagen
antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om
ändring i byggnadslagen (1947:385) i motsvarande del samt avslår
motion 1982/83:2407, yrkande 1,

5. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen i de delar som inte
behandlas under 2—4 ovan antar de vid propositionen fogade
förslagen till

a. lag om ändring i byggnadslagen (1947:385),

CU 1982/83:32

6

b. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),

c. lag om ändring i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden
vid olovligt byggande m. m.,

6. beträffande hushållningen med energi som prövningsgrund att
riksdagen avslår motion 1982/83:2405 yrkande 1 såvitt nu är i
fråga,

7. beträffande prövningen av uranhanteringens alla led att riksdagen
avslår motion 1982/83:2405 yrkande 2.

Stockholm den 10 maj 1983

På civilutskottets vägnar
KJELL A. MATTSSON

Närvarande: Kjell A. Mattsson (c), Oskar Lindkvist (s), Rolf Dahlberg
(m), Thure Jadestig (s), Maj-Lis Landberg (s), Knut Billing (m), Magnus
Persson (s), Ivar Nordberg (s), Bertil Danielsson (m), Birgitta Hambraeus
(c), Per Olof Håkansson (s), Lennart Nilsson (s), Margareta Gard (m),
Kerstin Ekman (fp) och Tore Claeson (vpk).

Reservationer

1. Grunderna för prövningen

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 2 som börjar ”Inom bostadsdepartementet”
och slutar ”riksdagens åtgärd” bort lyda:

De nu gällande tre olika prövningsgrundema har alla tillkommit som mer
eller mindre provisoriska regleringar. Detta har också resulterat i att tilllämpningen
av 136 a § medfört en utomordentligt omständlig prövningsprocess.
Skall en anläggning prövas enligt någon av prövningsgrundema
måste den också prövas enligt de båda andra, varav bl. a. följer en omfattande
remissbehandling och härigenom en betydande tidsutdräkt. Kritik
har också riktats mot den långdragna prövningsprocessen från bl. a.
koncessionsnämnden för miljöskydd och från industrin.

När det gäller prövningsgrundema finns det enligt utskottets mening
skäl att i enlighet med förslaget i motion 2407 (m) yrkande 2 bibehålla
någon form av prövning med avseende på hushållningen med mark och
vatten. Det lämpligaste torde dock vara att föra över denna reglering till
miljöskyddslagstiftningen.

I detta sammanhang finns det enligt utskottets mening också anledning

CU 1982/83:32

7

att överväga huruvida prövningen med avseende på hushållningen med
energi och med träfiberråvara över huvud taget bör bestå.

Vad utskottet med anledning av motion 2407 (m) yrkande 2 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande grunderna för prövningen att riksdagen med anledning
av motion 1982/83:2407 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Träfiberråvara som prövningsgrund m. m.

Kjell A. Mattsson och Birgitta Hambraeus (båda c) anser att

dels den del av utskottets betänkande som på s. 3 boljar ”Bestämmelserna
om” och på s. 4 slutar ”dessa delar” bort lyda:

Bestämmelserna i 136 a § tillkom ursprungligen för att möjliggöra en
prövning av tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande
verksamhet med avseende på hushållningen med mark och vatten. Sedermera
har prövningsplikten utökats till att omfatta prövning också med
avseende på hushållningen med energi och med träfiberråvara.

Redan de ursprungliga bestämmelserna betecknades som ett provisorium.
Härtill har sedan kopplats ytterligare provisorier. Sammantaget har
detta gett upphov till en alltför invecklad och i tiden utdragen prövningsomgång.
Föreligger prövningsplikt enligt någon av prövningsgrundema
måste anläggningen prövas också enligt de övriga. Särskilt när det gäller
prövningen med avseende på hushållningen med träfiberråvara har detta
gett upphov till ett administrativt komplicerat prövningsförfarande som tar
mycket lång tid i anspråk. Redan med hänsyn härtill bör prövningen med
avseende på hushållningen med träfiberråvara upphöra.

För att tillstånd skall få meddelas för en anläggning enligt 136 a § fordras
att berörd kommun tillstyrkt detta. Genom denna bestämmelse, ibland
kallad ”det kommunala vetot”, har de lokala intressena givits en stark
ställning. Enligt utskottets mening är detta också naturligt när det gäller
ärenden där stora ingrepp skall ske i miljön för att anlägga någon form av
miljöstörande verksamhet. När det gäller ärenden som prövas med avseende
på hushållningen med träfiberråvara är emellertid situationen en annan.
Här sker prövningen med utgångspunkt i landets totala intressen, dvs. i
första hand den samlade förbrukningen av träfiberråvara. Detta betyder
enligt utskottets mening att ett kommunalt av- eller tillstyrkande i dessa
fall är mindre meningsfullt. Bestämmelserna om hushållningen med träfiberråvara
bör därför kunna utgå ur 136 a § i enlighet med vad som föreslås
i motion 2405 (c) yrkande 2.

I den mån en prövning av olika verksamheter med avseende på hushållningen
med träfiberråvara även fortsättningsvis anses erforderlig, så bör

CU 1982/83:32

8

denna enligt utskottets mening ske i annan ordning. En omarbetning av
lagstiftningen bör därför ske med denna inriktning.

Intill dess riksdagen förelagts ett nytt förslag enligt vad som ovan angivits
bör prövningen av träfiberråvara liksom nu ske genom förbehållsbeslut
och då endast avse stora anläggningar, dvs. anläggningar med en
förbrukning överstigande 25000 m3 mätt i fast mått.

Vad utskottet med anledning av motion 2405 (c) yrkande 1, såvitt nu är i
fråga anfört bör ges regeringen till känna. Härmed är också förslaget i
motion 1561 (m) i huvudsak tillgodosett.

Genom att utskottet ställt sig bakom förslaget om att träfiberråvara som
prövningsgrund skall utgå ur 136 a § byggnadslagen avstyrks också propositionsförslaget
i sin helhet. Därmed saknar de härtill knutna yrkandena i
motionerna 2139 (c) och 2407 yrkande 1 aktualitet. Motionerna avstyrks.

dels utskottet under 2 bort hemställa

2.1 beträffande hushållningen med träfiberråvara som prövningsgrund
m. m. att riksdagen med anledning av motionerna 1982/
83:1561 och 2405 yrkande 1, den senare såvitt nu är i fråga och
med avslag på regeringens förslag samt motionerna 1982/
83: 2139 och 2407 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

3. Användningsnivån för prövningsskyldighet

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 4 som böljar ”Utskottet
delar” och slutar ”yrkande 1 avstyrks” bort lyda:

Utskottet har ovan framhållit olägenheterna med nuvarande prövningsprocess,
med avseende bl. a. på den orimliga tidsåtgången. Med hänsyn
härtill har utskottet ställt sig bakom kravet i motion 2407 (m) yrkande 2 om
en översyn av hela prövningssystemet. I avvaktan på denna översyn bör
dock prövningen förenklas genom att gränsen för prövning med avseende
på hushållningen med träfiberråvara sätts till 25 000 m3 fast mått. Det finns
enligt utskottets mening inte anledning att skärpa prövningen i detta avseende
på det sätt som regeringen föreslagit.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion 2407 (m)
yrkande 1. Därav följer att lagförslaget inte bör antas i motsvarande del.

1 Vid bifall till reservationen förfaller utskottets hemställan under 3, 4 och 5 samt
reservation 3.

CU 1982/83:32

9

dels utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande användningsnivån för prövningsskyldighet att riksdagen
med bifall till motion 1982/83:2407 yrkande 1 och med
avslag på regeringens förslag i motsvarande del antar reservanters
som bilaga 1 härtill fogat förslag till lag om ändring i
byggnadslagen (1947:385),

4. Hushållningen med energi som prövningsgrund

Kjell A. Mattsson och Birgitta Hambraeus (båda c) anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 5 som böljar ”Utskottet är”
och slutar ”i fråga” bort lyda:

I likhet med vad som gäller för träfiberråvara har hushållningen med
energi tillkommit som prövningsgrund enligt 136 a § för att i första hand
möjliggöra en prövning utifrån en samlad bedömning på riksnivå. Detta
betyder att ett kommunalt av- eller tillstyrkande i dessa ärenden inte heller
är så meningsfullt. Bestämmelserna om prövning med avseende på hushållningen
med energi bör därför kunna utgå ur 136 a § i enlighet med vad
som föreslås i motion 2405 (c) yrkande 1, såvitt nu är i fråga. Vad utskottet
anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande hushållningen med energi som prövningsgrund att
riksdagen med bifall till motion 1982/83:2405 yrkande 1 såvitt nu
är i fråga som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. Prövningen av uranhanteringens alla led

Kjell A. Mattsson (c), Birgitta Hambraeus ( c) och Tore Claeson (vpk)
anser att

dels den del av utskottets betänkande på s. 5 som börjar ”Regeringen
kan” och slutar ”2405 (c) yrkande 2” bort lyda:

Det är av stor vikt att den prövning som sker enligt 136 a § byggnadslagen
omfattar anläggningar som medför långsiktiga bindningar och stora
effekter i övrigt. Detta gäller t. ex. anläggningar som utnyttjar uran. Redan
nu föreskrivs att atomkraftverk och upparbetningsanläggningar skall prövas.
För att ingen som helst tveksamhet skall råda bör dock denna uppräkning
kompletteras i enlighet med vad som föreslås i motion 2405 (c)
yrkande 2, så att en ovillkorlig prövningsskyldighet föreligger för uranhanteringens
alla led.

CU 1982/83:32

10

dels utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande prövningen av uranhanteringens alla led att riksdagen
med bifall till motion 1982/83:2405 yrkande 2 antar reservanters
som bilaga 2 härtill fogat förslag till lag om ändring i
byggnadslagen (1947: 385).

Särskilt yttrande

Rolf Dahlberg, Knut Billing, Bertil Danielsson och Margareta Gard (alla
m) anför.

Moderata samlingspartiet har i motion 2407 pekat på de svårigheter som
i dag är förbundna med prövningen enligt 136 a § byggnadslagen, bl. a.
avseende hushållningen med träfiberråvara och med energi. Motsvarande
invändningar har i dessa avseenden också rests i motioner (c). En i stort
samstämmig uppfattning föreligger alltså i sakfrågan. Prövningsgrundema
träfiberråvara och energi bör kunna utgå ur prövningssystemet.

Som emellertid framhålls i den moderata motionen 2407 finns anledning
att ytterligare överväga prövningspliktens omfattning och inriktning. Det
finns inte underlag för att, såsom yrkas i centerpartiets motioner 2139 och
2405, nu besluta hur bestämmelserna i byggnadslagstiftningen m. m. närmare
skall utformas. Den i motion 2407 (m) och i reservation 1 (m) begärda
utredningen bör avvaktas.

CU 1982/83:32

11

Bilaga 1

Reservanters
Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrivs att 136a§ byggnadslagen (1947:385)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

136a§

Tillkomsten och lokaliseringen Tillkomsten och lokaliseringen
av industriell eller liknande verk- av industriell eller liknande verksamhet,
som är av väsentlig bety- samhet, som är av väsentlig betydelse
för hushållningen med energi, delse för hushållningen med energi,

med träfiberråvara eller med lan- med träfiberråvara eller med landets
samlade mark- och vattentill- dets samlade mark- och vattentillgångar,
skall prövas av regeringen i gångar, skall prövas av regeringen i

den omfattning som nedan säges. den omfattning som nedan säges.

Beträffande verksamhet som är av
väsentlig betydelse endast för hushållningen
med träfiberråvara får
dock regeringen överlämna till annan
myndighet att pröva frågan om
tillstånd.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. sågverk med en årlig produk- 2. sågverk med en årlig produktionskapacitet
om 5000 m3 sågade tion skapacitet om 500Ö m3 sågade

trävaror eller mer, massafabrik, trävaror eller mer, massafabrik,

pappersbruk, samt fabrik för till- pappersbruk, fabrik för tillverkning

verkning av fiberskivor, spånskivor av fiberskivor, spånskivor eller

eller ply wood, plywood samt anläggning för fram ställning

av träfiberbränsle, om användningen
per kalenderår av träfiberråvara
kommer att uppgå till
minst 25 000 m3 fast mått,

3. fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier eller
av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raffinering av råoljor,

5. atomkraftanläggning,

6. anläggning för upparbetning av atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt
bränsle med tillförd effekt överstigande 500 megawatt,

8. anläggning för eldning med
träfiberråvara om förbrukningen
per kalenderår av sådan råvara
kommer att uppgå till minst 25 000
m3 fast mått,

' Lagen omtryckt 1981:872.

CU 1982/83:32

12

Nuvarande lydelse

8. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet vid
sågverk eller annan anläggning
som anges i andra stycket 2 skall
prövas om förbrukningen per kalenderår
av träfiberråvara kommer
att öka i förhållande till det av åren
1973, 1974 eller 1975 när förbrukningen
var högst eller i förhållande
till den förbrukning som har tillåtits
enligt denna paragraf. Prövningsskyldighet
föreligger ej om ökningen
mätt i rundvirke eller motsvarande
mängd annan träfiberråvara
ej uppgår till 10000 m3 eller, utan
att uppgå till 20000 m3, är mindre
än en procent av den till jämförelse
valda förbrukningen. Prövningsskyldighet
föreligger ej heller för utvidgning
av verksamhet som sker
utan samband med utbyggnad av
anläggning, om denna den 1 juni
1976 ingår i en förvaltningsenhet
som efter ansökan registrerats hos
regeringen, och om förbrukningen
av träfiberråvara inom den registrerade
förvaltningsenheten ej ökar
mer än i föregående punkt säges.

Finner regeringen för visst fall att
verksamhet som avses i andra eller
tredje stycket ej är av den betydelse
som i första stycket säges, kan regeringen
medgiva undantag från
prövningsskyldigheten.

Föreslagen lydelse

9. fabrik för framställning av gödselmedel,

10. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet vid

sågverk, massafabrik, pappersbruk
och fabrik för tillverkning av fiberskivor,
spånskivor eller plywood
skall prövas om förbrukningen per
kalenderår av träfiberråvara kommer
att öka i förhållande till det av
åren 1973, 1974 eller 1975 när förbrukningen
var högst eller i förhållande
till den förbrukning som har
tillåtits enligt denna paragraf. Prövningsskyldighet
föreligger ej om ökningen
mätt i rundvirke eller motsvarande
mängd annan träfiberråvara
ej uppgår till 10000 m3 eller,
utan att uppgå till 20000 m3, är
mindre än en procent av den till
jämförelse valda förbrukningen.
Prövningsskyldighet föreligger ej
heller för utvidgning av verksamhet
som sker utan samband med utbyggnad
av anläggning, om denna
den 1 juni 1976 ingår i en förvaltningsenhet
som efter ansökan registrerats
hos regeringen, och om
förbrukningen av träfiberråvara
inom den registrerade förvaltningsenheten
ej ökar mer än i föregående
punkt säges.

Utvidgning eller annan ändring
av verksamhet vid anläggning för
framställning av träfiberbränsle
och vid eldningsanläggning skall
prövas, om användningen per kalenderår
av träfiberråvara vid anläggningen
kommer att uppgå till
minst 25 000 m3 fast mått.

Finner regeringen för visst fall att
verksamhet som avses i andra,
tredje eller fjärde stycket ej är av
den betydelse som i första stycket
säges, kan regeringen medgiva undantag
från prövningsskyldigheten.

Prövning avseende verksamhet
vid sågverk, fabrik för tillverkning
av fiberskivor, spånskivor eller
plywood, anläggning för framställning
av träfiberbränsle samt an -

CU 1982/83:32

13

Nuvarande lydelse

Nyanläggning eller utvidgning,
som gäller verksamhet som avses i
första stycket, skall i annat fall än
som anges i andra och tredje styckena
prövas om regeringen i visst
fall beslutar härom. Vad nu sagts
gäller dock ej nyanläggning av sågverk
med en årlig produktionskapacitet
som är mindre än 5 OOO m3 s<3-gade trävaror eller utvidgning av
verksamhet vid sågverk eller annan
anläggning som anges i andra
stycket 2 för vilken prövningsskyldighet
enligt tredje stycket ej föreligger.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrkt
detta.

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen
och göras beroende av att saken inom viss tid fullföljes genom ansökan
till koncenssionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i
miljöskyddslagen (1969:387).

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2. Bestämmelserna i 136a§ fjärde stycket gäller inte verksamhet som
utan tillstånd enligt nämnda paragraf pågår när denna lag träder i kraft, om
användningen per kalenderår av träfiberråvara inte ökas med mer än 5 000
m3 fast mått i förhållande till det av åren 1980, 1981 eller 1982 när användningen
var högst.

3. Verksamheten vid anläggning för framställning av träfiberbränsle och
vid anläggning för eldning med träfiberråvara får utan hinder av bestämmelserna
i 136a§ andra och fjärde styckena bedrivas i avsedd omfattning
till dess att verksamheten har prövats av regeringen, om anläggningen har
böljat byggas eller ändras efter den 31 december 1979 men inte har kunnat
färdigställas i sådan tid ått den för anläggningen avsedda användningen av
träfiberråvara under ett kalenderår har varit möjlig att uppnå före ikraffträdandet
av denna lag. För att verksamheten skall få fortgå efter den 30
september 1983 skall dock tillstånd ha sökts senast nämnda dag.

Föreslagen lydelse

läggning för eldning med träfiberråvara
skall, om regeringen inte beslutar
annat, avse endast verksamhetens
betydelse för hushållningen
med träfiberråvara.

Nyanläggning eller utvidgning av
verksamhet som avses i första
stycket och som inte omfattas av
prövningsskyldighet enligt andra,
tredje eller fjärde stycket skall prövas
om regeringen i visst fall beslutar
om detta.

CU 1982/83:32

14

Bilaga 2

Reservanters
Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrivs att 136 a § byggnadslagen (1947:385)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

136 a §

Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet,
som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara
eller med landets samlade mark- och vattentillgångar, skall prövas
av regeringen i den omfattning som nedan säges.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. sågverk med en årlig produktionskapacitet om 5000 m3 sågade trävaror
eller mer, massafabrik, pappersbruk samt fabrik för tillverkning av
fiberskivor, spånskivor eller plywood,

3. fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier eller
av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raffinering av råoljor,

5. atomkraftanläggning, 5. brytning av uran, atomkraft anläggning,

anläggning för upparbetning
av atombränsle samt anläggning
för mellanlagring och
slutförvaring av utbränt kärnbränsle,

6. anläggning för upparbetning
av atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan 6. ångkraftanläggning och annan

anläggning för eldning med fossilt anläggning för eldning med fossilt
bränsle med tillförd effekt översti- bränsle med tillförd effekt överstigande
500 megawatt, gande 500 megawatt,

8. fabrik för framställning av 7. fabrik för framställning av

gödselmedel, gödselmedel,

9. cementfabrik. 8. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet vid sågverk eller annan anläggning som anges
i andra stycket 2 skall prövas om förbrukningen per kalenderår av träfiberråvara
kommer att öka i förhållande till det av åren 1973, 1974 eller 1975
när förbrukningen var högst eller i förhållande till den förbrukning som har
tillåtits enligt denna paragraf. Prövningsskyldighet föreligger ej om ökningen
mätt i rundvirke eller motsvarande mängd annan träfiberråvara ej
uppgår till 10000 m3 eller, utan att uppgå till 20000 m3, är mindre än en
procent av den till jämförelse valda förbrukningen. Prövningsskyldighet
föreligger ej heller för utvidgning av verksamhet som sker utan samband
med utbyggnad av anläggning, om denna den 1 juni 1976 ingår i en förvalt -

1 Lagen omtryckt 1981:872.

CU 1982/83:32

15

ningsenhet som efter ansökan registrerats hos regeringen, och om förbrukningen
av träfiberråvara inom den registrerade förvaltningsenheten ej ökar
mer än i föregående punkt säges.

Finner regeringen för visst fall att verksamhet som avses i andra eller
tredje stycket ej är av' den betydelse som i första stycket säges, kan
regeringen medgiva undantag från prövningsskyldigheten.

Nyanläggning eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i första
stycket, skall i annat fall än som anges i andra och tredje styckena prövas
om regeringen i visst fall beslutar härom. Vad nu sagts gäller dock ej
nyanläggning av sågverk med en årlig produktionskapacitet som är mindre
än 5000 m3 sågade trävaror eller utvidgning av verksamhet vid sågverk
eller annan anläggning som anges i andra stycket 2 för vilken prövningsskyldighet
enligt tredje stycket ej föreligger.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrkt
detta.

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen
och göras beroende av att saken inom viss tid fullföljes genom ansökan
till koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i
miljöskyddslagen (1969:387).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983

.