AU 1982/83:6

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1982/83:6

om medbestämmandefrågor m. m.

I betänkandet behandlas 17 motioner om medbestämmandefrågor m. m.
Motionerna väcktes under den allmänna motionstiden i januari 1982.
Dessutom tar utskottet upp ett avsnitt om medbestämmandefrågor i bilaga 4
till proposition 1981/82:123 om samordnad datapolitik och motsvarande
yrkanden i två med anledning av propositionen väckta motioner.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas medbestämmande- och andra arbetsrättsliga
frågor. Dessa har aktualiserats i motioner från allmänna motionstiden 1982.
Vidare redovisas ett avsnitt om medbestämmandefrågor i propositionen
1981/82:123 om samordnad datapolitik.

Motionerna från socialdemokraterna och vpk har en övergripande
karaktär på så sätt att de spänner över olika delar av det arbetsrättsliga
fältet.

De socialdemokratiska motionerna tar på medbestämmandeområdet upp
förhandlings- och informationsreglerna, koncernproblematiken, aktieöverlåtelser
samt arbetsgivarnas lockouträtt och andra konfliktregler, däribland
den s. k. 200-kronorsregeln. Vidare begärs förändringar i lagstiftningen om
fackliga förtroendemän och om styrelserepresentation för anställda.

Den i höst tillträdda regeringen har uttalat att den avser att återuppta
reformarbetet på arbetsrättens område. Utskottet har inhämtat att regeringen
kommer att tillsätta en beredningsgrupp för det arbetet och utgår från att
motionernas initiativ och uppslag kommer att prövas i beredningsgruppen.
Någon åtgärd med anledning av motionerna anses därför inte behövlig.

Även vpk-motionerna omfattar såväl medbestämmande- som förtroendemannalagen.
Båda lagarna föreslås bli föremål för betydande förändringar.
Bl. a. begärs att det i lagstiftningen införs demokratiska rättigheter för
fackförening, vari avses ingå utvidgad förhandlings- och informationsrätt,
slopande av fredspliktsregler och strejkskadestånd, införande av vetorätt vid
företagsnedläggningar m. m. Utskottet avstyrker dessa och övriga vpkyrkanden.

Det aktuella avsnittet i proposition 123 om medbestämmandefrågor i
samband med datateknik i arbetslivet föreslås bli lagt till handlingarna.

Föreliggande motioner av företrädare för moderata samlingspartiet,
centerpartiet och folkpartiet anknyter samtliga till medbestämmandeområdet
och gäller avgränsade avsnitt på detta.

En partimotion från moderata samlingspartiet gäller tillämpningen av

1 Riksdagen 1982/83. 18 sami. Nr 6

AU 1982/83:6

medbestämmandelagen i statsförvaltningen. Motionärerna berör särskilt
förhandlingsverksamheten i kanslihuset kring propositioner och andra
regeringsbeslut.

Två motioner gäller reglerna om de fackliga organisationernas förhandlings-
och vetorätt när ett företag vill lägga ut arbetsuppgifter på entreprenad.

Blockader mot företag behandlas i tre motioner med begäran om
begränsning av denna form av stridsåtgärd. Den har ett visst samband med
den negativa föreningsrätten, dvs. rätten att stå utanför en förening, en fråga
som från olika aspekter diskuteras i två motioner.

Utskottet föreslår inte någon åtgärd med anledning av dessa motioner.
Avslutningsvis behandlar utskottet en motion om möjliga besparingar i
arbetarskyddsfondens verksamhet.

Till betänkandet har fogats följande reservationer och särskilda yttranden: Reservationer 1.

Övergripande reformfrågor på arbetsrättens område (m, c, fp),

2. Slopande av strejkskadestånd m. m. (vpk),

3. 200-kronorsregeln (vpk),

4. 200-kronorsregeln (m, c, fp),

5. Demokratiska rättigheter för fackföreningar m. m. (vpk),

6. Förändringar i förtroendemannalagen (vpk),

7. Politisk verksamhet på arbetsplatserna (vpk),

8. Vetorätt vid införande av ny teknik m. m. (vpk),

9. Tillämpningen av medbestämmandelagen i statsförvaltningen (m),

10. Blockader (m),

11. Negativ föreningsrätt (m),

Särskilda yttranden

1. Demokratiska rättigheter för fackföreningar m. m. (m, c, fp),

2. Entreprenadavtal (m),

3. Blockader (c, fp).

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1982

1981182:457 av Sonja Rembo (m) och Hans Nyhage (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av
och förslag till en begränsning av facklig organisations rätt att genomföra
blockad mot företag i enlighet med motionens syften.

AU 1982/83:6

1981182:635 av Görel Bohlin (m)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att organisationsklausuler i fackliga
avtal ej bör förekomma då de i praktiken inskränker föreningsfriheten och
individens fri- och rättigheter.

1981/82:647 av Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
besparingar inom arbetarskyddsfondens verksamhetsområde i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1981182:848 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär

a) att arbetsmarknadslagarna tillförs följande demokratiska rättigheter för
fackförening:

- utvidgad förhandlingsrätt och informationsrätt i alla frågor utan
undantag,

- lagstadgad strejkrätt för lokal och central fackförening,

- vetorätt för fackförening i följande frågor: företagsnedläggelser,
rationaliseringar, avskedanden och omplaceringar, i alla entreprenadfrågor
samt i data- och teknikfrågor,

b) att inga strejkskadestånd skall kunna utdömas och därmed fredspliktsbestämmelserna
i lagen utmönstras,

c) att deltagande i strejk aldrig får utgöra saklig grund för avskedande,

d) att facklig organisation och dess förtroendevalda skall ha rätt att
solidarisera sig med strejkande utan påföljder eller hinder i lagstiftningen,

e) att rätten att tillgripa lockout upphör och att arbetsköparnas möjlighet
att använda lockout som ekonomiskt påtryckningsmedel omöjliggörs,

2. att därest riksdagen beslutar avslå punkt 1 b) riksdagen beslutar att
strejkskadeståndens övre gräns fastställs till 200 kr.,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till förändring av
förtroendemannalagen, enligt de riktlinjer som anges i motionen.

1981/82:1080 av Martin Olsson (c) och Margit Odelsparr (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning
som förhindrar facklig organisation att - på grund av vägran att teckna
kollektivavtal-vidta stridsåtgärder mot enmans- och familjeföretagare, som
ej har anställda eller tillhör arbetsgivarorganisation.

1981182:1083 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om ett förslag till
lag, vari forskares tillträde till arbetsplatser garanteras i enlighet med vad
som anförs i motionen.

1981/82:1087 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

AU 1982/83:6

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning
innebärande

a) vetorätt för de anställdas fackliga organisationer vid införande av ny
teknik i arbetslivet,

b) rätt för lokal facklig organisation att för egna bearbetningar på
arbetsköparens bekostnad utnyttja den dator som denne har tillgång till,

c) rätt för lokal facklig organisation att på arbetsköparens bekostnad
utnyttja arbetstagarkonsulter vid införande av och förändring i datasystem
och för utredning av möjliga förändringar i redan befintliga datasystem,

d) rätt för lokal facklig organisation till fullständig tillgång till underlag och
utredningar som ligger till grund för föreslagna och befintliga datasystem,

2. att riksdagen uttalar sig för att ett fackligt forskningsinstitut inrättas i
enlighet med vad som anförs i motionen.

1981/82:1499 av Lennart Andersson m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hemställer hos regeringen att riksdagen föreläggs förslag
till lagstiftning om representation för de anställda i vissa handelsbolags
styrelser eller direktioner,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen att riksdagen föreläggs förslag
till sådan ändring av styrelserepresentationslagen att koncernförhållande
skall föreligga mellan s. k. 50/50-bolag och deras ägareföretag.

1981182:1511 av Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
avskaffande av arbetstagarorganisations vetorätt vid entreprenadavtal enligt
MBL.

1981182:1517 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om
förbud mot blockad av enmansföretag eller företag där det inte finns någon
fackligt ansluten för dess vägran att teckna avtal separat eller via
arbetsgivarorganisation.

1981/82:1525 av Gunnar Nilsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar hos regeringen begära en särskild
utredning som tar sikte på att begränsa arbetsgivarpartens oinskränkta
lockouträtt.

1981182:1531 av Eric Rejdnell m. fl. (fp, m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
lagstadgad negativ föreningsrätt.

1981/82:1535 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas att riksdagen uttalar att det i tillämplig lagstiftning bör
införas rätt till politisk propaganda och politisk verksamhet på arbetsplatserna.

AU 1982/83:6

1981182:1623 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att stärka de anställdas medbestämmande på den del
av arbetsmarknaden som omfattas av Svenska arbetsgivareföreningens
avtalsområde,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ny förtroendemannalagstiftning
i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i medbestämmandelagen
i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen antar följande förslag till ändrad lydelse av medbestämmandelagen: 60

Är någon också medges. Vid bedömande av överläggningar.

Enskild arbetstagare kan ej i något fall ådömas skadestånd med högre belopp
än tvåhundra kronor.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sanktioner vid olovlig arbetskonflikt.

1981182:1968 av Ove Karlsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan översyn av
lagen om styrelserepresentation att även anställda vid besparingsskogar och
allmänningar omfattas av den.

1981/82:1981 av Sten Svensson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om
ändring i medbestämmandelagen i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1981182:2053 av Gösta Bohman m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
MBL i statsförvaltningen icke skall tillämpas på frågor som faller inom den
politiska demokratins råmärken.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1981/82:2018 avsnittet En
fördjupad demokrati.

Proposition 1981/82:123 bilaga 4

I den aktuella bilagan, avsnittet 5.3, behandlas vissa medbestämmandefrågor
av dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet
Eliasson.

Övriga i bilagan behandlade frågor har behandlats i betänkandet AU
1981/82:15.

AU 1982/83:6

Motioner väckta med anledning av proposition 123

1981182:2408 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas

19. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts i motionen om åtgärder för att stärka de anställdas medbestämmande
på den del av arbetsmarknaden som omfattas av Svenska arbetsgivareföreningens
avtalsområde,

20. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag om ny
förtroendemannalagstiftning i enlighet med vad som anförts i motionen,

21. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag om ändringar i
medbestämmandelagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionen har beträffande yrkandena 13, 14, 17, 23 och 24 behandlats i
betänkandet AU 1981/82:15.1 övriga delar har motionen hänvisats till andra
utskott.

1981/82:2409 av Lars Werner m. fl. (vpk)

I motionen yrkas

6. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till lagstiftning
innebärande

a) vetorätt för de anställdas fackliga organisationer vid införande av ny
teknik i arbetslivet,

b) rätt för lokal facklig organisation att för egna bearbetningar på
arbetsköparens bekostnad utnyttja den dator som denna har tillgång till,

d) rätt för lokal facklig organisation till fullständig tillgång till underlag och
utredningar som ligger till grund för föreslagna och befintliga datasystem,

7. att riksdagen uttalar att de fackliga organisationernas möjligheter till
självständig forskning på datateknikens område måste förstärkas och att
riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ till överläggningar med de
fackliga organisationerna om hur samhällets stöd till en sådan forskning kan
utformas.

Motionen har beträffande yrkandena 5, 8 och 9 behandlats i betänkande
AU 1981/82:15. I övriga delar har motionen hänvisats till andra utskott.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlar i detta betänkande 17 under allmänna motionstiden
1982 väckta motioner om medbestämmandefrågor m. m. Dessutom tar
utskottet upp ett kvarstående avsnitt i samma ämne i den vid föregående
riksmöte framlagda propositionen 1981/82:123 om samordnad datapolitik

AU 1982/83:6

samt några yrkanden i två motioner som framställts med anledning av
propositionen i motsvarande del.

De frågor som aktualiseras i motionerna har främst anknytning till
medbestämmandelagen, men även lagarna om fackliga förtroendemän,
styrelserepresentation för anställda och anställningsskydd berörs. Därutöver
avser en motion, som behandlas avslutningsvis, verksamheten vid arbetarskyddsfonden.

Utskottet behandlade i förra årets medbestämmandebetänkande, AU
1981/82:4, ett flertal frågor av likartat slag. En del av dessa frågor avgjordes
efter remissbehandling. När det gäller remissutfallet och redovisning av
gällande rätt m. fl. uppgifter hänvisas till det nämnda betänkandet.

I den följande framställningen tar utskottet först upp ett antal motioner
som med utgångspunkt i de ovannämnda arbetsrättsliga lagarna innehåller
utredningskrav m. m. av mera övergripande slag. I anslutning härtill berörs
det aktuella avsnittet i proposition 123 och till denna knutna motionsyrkanden.
Därefter behandlar utskottet de motioner som har mer avgränsade
förslag på konkreta punkter i andra delar av medbestämmandelagstiftningen.

Övergripande reformfrågor på arbetsrättens område

1970-talet präglades av ett genomgripande reformarbete på det arbetsrättsliga
området. Flera nya lagar antogs som sammantaget innebar
betydelsefulla förändringar av förhållandena i arbetslivet. Här skall nämnas
trygghetslagarna, förtroendemannalagen, medbestämmandelagen, arbetsmiljölagen
och jämställdhetslagen. Vid sidan härav har tillkommit en
omfattande lagstiftning om rätt till ledighet, bl. a. en ny semesterlag.

Utmärkande för de nya lagarna är att de i viktiga hänseenden bygger på
principen att arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal skall fylla ut och
komplettera regelsystemen. Redan vid tillkomsten av flera av lagarna stod
det klart att förändringar kunde behöva göras sedan bestämmelserna hade
varit gällande någon tid. Det var av det skälet som nya arbetsrättskommittén
tillsattes omedelbart efter antagandet av medbestämmandelagen, med
uppgift bl. a. att följa tillämpningen av denna lag. Kommittén har nyligen
avslutat sitt arbete och en redovisning av dess uppdrag beräknas bli tillgänglig
inom en snar framtid.

Eftersom den arbetsrättsliga lagstiftningen kom att omfatta även nya
områden med verkningar som var svåra att förutse är det mot den ovan
skisserade bakgrunden naturligt att denna lagstiftning under åren gett
upphov till en fortlöpande debatt. Från skilda håll har röster höjts för att
lagstiftningen bör ändras eller kompletteras i skilda hänseenden. De i detta
betänkande behandlade motionerna kan sägas vara en avspegling av denna
debatt.

Från de synpunkter som är aktuella i detta avsnitt av betänkandet kan det

AU 1982/83:6

vara skäl att erinra om två av de aspekter som framhållits i debatten. Den ena
tar sikte på att ett medbestämmandeavtal på SAF, LO och PTK:s
avtalsområde lät vänta på sig. Medbestämmandereformen blev därigenom
under lång tid inte fullföljd på det sätt lagstiftaren tänkt sig inom den
dominerande delen av den enskilda sektorn. Den andra aspekten är att
medbestämmandereformen ansetts kräva en reformering av 1974 års lag om
fackliga förtroendemän.

Det är från bl. a. dessa utgångspunkter man har att se de arbetsrättsliga
motioner som på socialdemokratiskt håll väcktes i januari 1982.

I partimotion 1623 begärs sålunda att regeringen skall ta initiativ som syftar
till att förverkliga medbestämmandeavtal på den ovannämnda delen av den
privata arbetsmarknaden. Vidare aktualiseras en reformering av förtroendemannalagen.
När det gäller medbestämmandelagen pekar motionärerna
på en rad förändringar som enligt deras mening bör komma till stånd. De
anser att man bör komma till rätta med problemet att information till de
anställda och primärförhandlingar kommer på ett för sent stadium. Ett annat
problem som bör lösas är beslutsprocessen i koncernföretag. Rätt till primära
förhandlingar bör införas i de fall ett företag byter ägare genom aktietransaktioner.

Övriga förslag i motion 1623 tar sikte på konfliktsituationer. Motionärerna
vänder sig mot att det genom ett utslag i arbetsdomstolen anses vara en
tillåten stridsåtgärd från arbetsgivarens sida att innehålla lön som intjänats
före konfliktutbrottet. Därutöver bör man se över och effektivera reglerna
om en arbetsgivares överiäggningsskyldighet när olovliga konflikter bryter
ut. Till ett yrkande om att den s. k. 200-kronorsregeln skall återinföras avser
utskottet att strax återkomma.

Vid sidan av den socialdemokratiska partimotionens initiativ till förändringar
i medbestämmandelagens konfliktregler begär Gunnar Nilsson m. fl.
(s) i motion 1525 en särskild utredning med sikte på att begränsa
arbetsgivarpartens oinskränkta lockouträtt. Motionärerna anser att denna
rätt på ett oacceptabelt sätt förstärker arbetsgivarsidans position, och de
menar att man bör komma fram till en mer rimlig avvägning av arbetsmarknadsparternas
inbördes styrkeförhållanden.

I ytterligare två socialdemokratiska motioner begärs vidgade möjligheter
till styrelserepresentation för anställda. Lennart Andersson m. fl. (s) begär i
motion 1499 lagstiftning som ger de anställda representation i sådana större
handelsbolag som har styrelse eller direktion. Vidare förordas ändring i
styrelserepresentationslagen av innebörd att anställda i s. k. 50/50-bolag får
möjlighet att bli representerade i ägarföretagens styrelser.

I den andra motionen, 1968 av Ove Karlsson m. fl. (s), begärs en översyn
av styrelserepresentationslagen så att denna även kommer att omfatta
anställda vid allmännings- och besparingsskogar. Det kan här inskjutas att
gällande lagstiftning om dessa skogar f. n. ses över av allmänningsutredningen.

AU 1982/83:6

Den redan berörda omfattande lagstiftningen under 1970-talet med dess
inriktning på en förnyelse av arbetslivet ägde i allt väsentligt rum före
regimskiftet på hösten 1976. Det har visserligen även därefter tillkommit ny
lagstiftning, såsom 1977 års arbetsmiljö- och semesterlagar. Men dessa båda
lagar var resultat av redan tidigare förberedda reformer. Däremot måste
konstateras att det som borde vara huvudinriktningen i reformarbetet, en
fortsatt demokratisering av arbetslivet, stannade upp under de följande sex
åren med borgerliga regeringar. Det är mot den bakgrunden som den nya
socialdemokratiska regeringen har uttalat att den avser att återuppta
reformarbetet på arbetsrättens område. Som ett första steg i förverkligandet
av denna i regeringsförklaringen den 8 oktober utlovade målsättning
kommer regeringen enligt vad utskottet inhämtat att inom kort tillsätta en
särskild beredningsgrupp. Den kommer att knytas till arbetsmarknadsdepartementet
med uppgift att bistå regeringen vid övervägandena om inriktningen
av den fortsatta reformverksamheten på arbetsrättens område.

Som förut sagts kom det att dröja med ett medbestämmandeavtal på den
stora delen av den privata arbetsmarknaden. Denna brist har numera
avhjälpts sedan parterna den 15 april i år träffade ett avtal, benämnt
Utvecklingsavtal SAF-LO-PTK. Det bör vidare beaktas att nya arbetsrättskommitténs
arbete har avslutats samt att annat utredningsarbete pågår, bl. a.
kartläggning av erfarenheterna av de senaste årens konflikter på arbetsmarknaden.

Som utskottet ser det är det av värde om de initiativ och uppslag till en
förnyelse av arbetslivet som innefattas i de socialdemokratiska motionerna
kan tas upp till en samlad prövning, där man kan ta hänsyn till de ändrade
förutsättningar som utvecklingsavtalet har medfört och samtidigt kan
stämma av motionernas idéer mot resultaten av bl. a. nya arbetsrättskommitténs
överväganden. Utskottet utgår från att en sådan prövning kommer
att ske i regeringens nya beredningsgrupp. Någon åtgärd med anledning av
motionerna är därför inte behövlig.

I den socialdemokratiska partimotionen 1623 finns ett kvarstående
yrkande, om återinförande av den s. k. 200-kronorsregeln i medbestämmandelagen,
dvs. en regel om begränsning till nämnda belopp av det
skadestånd som kan åläggas enskilda arbetstagare som deltar i en olovlig
strejk. Samma yrkande framställs i vpk:s partimotion 848. Det är dock i den
motionen fråga om ett andrahandsyrkande. I första hand yrkar vpk nämligen
i samma motion att strejkskadestånden skall slopas och att fredspliktsreglerna
skall utmönstras ur medbestämmandelagen.

Fredspliktsreglerna är uttryck för den allmänna grundsatsen att träffade
avtal skall hållas. Det kan inte bli tal om att överge denna princip, som är en
hörnsten i medbestämmandelagens förhandlingssystem. Skadeståndssanktionen
är till för att understryka vikten av att principen upprätthålls. Med det
sagda avstyrker utskottet vpk:s förstahandsyrkande.

Däremot kan det vara skäl att mot bakgrund av bl. a. hittillsvarande

AU 1982/83:6

tillämpning pröva frågan om ett återinförande av den i den tidigare
kollektivavtalslagen intagna 200-kronorsregeln. Även den prövningen kan
väntas ske under medverkan av den nyssnämnda beredningsgruppen.
Motion 1623 i den nu behandlade delen liksom andrahandsyrkandet i motion
848 bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Även från v p k : s sida begärs förändringar av övergripande slag i de
arbetsrättsliga lagarna. Dessa bör enligt partimotion 848 tillföras demokratiska
rättigheter för fackförening. Sålunda bör förhandlingsrätten utvidgas
och omfatta alla frågor som de fackliga organisationerna vill ta upp. De i lag
gjorda undantagsreglerna bör i enlighet härmed slopas. Information som
lämnas till organisationerna skall inte kunna beläggas med sekretess. All
lagtext som hindrar att strejkvapnet tillgrips bör utgå. Facklig vetorätt bör
gälla vid företagsnedläggningar, avskedanden och omplaceringar samt i dataoch
rationaliseringsfrågor och alla entreprenadfrågor. Fackliga möten skall
kunna anordnas på betald arbetstid.

Till de demokratiska rättigheterna skall även höra rätt för forskare som
anlitas av en facklig organisation att få fritt tillträde till arbetsplatsen. Samma
krav framställs av vpk i motion 1083.

Vidare bör enligt motion 848 fastslås att deltagande i strejk aldrig får
utgöra saklig grund för avskedande, att de fackliga organisationerna och
deras förtroendevalda skall ha rätt att solidarisera sig med strejkande
medlemmar samt att förbud införs mot arbetsgivarnas rätt att tillgripa
lockout.

Vpk var från början starkt kritiskt mot medbestämmandereformen och har
under åren fullföljt sin kritik med framläggande av förslag av det slag som
ovan redovisats. Utskottet kan lika litet som tidigare år ställa sig bakom
förslagen som sammantagna skulle medföra en långtgående omgestaltning av
det arbetsrättsliga system som har fungerat på den svenska arbetsmarknaden
under en lång tid. Vad nu sagts hindrar inte att det finns enskildheter i
förslagen som utskottet kan ställa sig positivt till. Det gäller rätten till fackliga
möten på arbetstid och forskares tillträde till arbetsplatserna. Samtidigt bör
konstateras att dessa frågor visat sig möjliga att reglera i medbestämmandeavtalen.

Frågan om en utredning om vissa begränsningar i arbetsgivarnas lockouträtt
har berörts i det föregående. Vpk går betydligt längre och vill helt
förbjuda denna rätt. Det bör erinras om att 2 kap. 17 § regeringsformen
fastslår arbetsgivar- och arbetstagarparternas rätt att tillgripa stridsåtgärder.
Den grundlagsfästa konflikträtten kan visserligen begränsas genom lag eller
avtal. Men det bör uppmärksammas att när fri- och rättighetskapitlet i
regeringsformen fick sin nuvarande utformning avslogs på förslag av
konstitutionsutskottet (KU 1975/76:56 s. 33) ett motionsyrkande om att
arbetsgivarnas rätt att företa stridsåtgärder inte skulle förankras i grundlag.

AU 1982/83:6

På grund av det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna 848 i aktuella
delar och 1083.

I motion 848 begärs också förslag till ändringar i förtroendemannalagen.
Dessa skall gå ut på att lagen gör det möjligt att ta till vara medlemmarnas
intressen i mer allmänna samhällsfrågor och i politisk verksamhet. De
fackliga organisationerna skall bestämma tidsåtgången för fackliga uppdrag.
En facklig organisation skall ha rätt till tillträde på arbetsplatser där
organisationen har medlemmar. Detsamma bör gälla om fackliga experter.
Det begärs vidare att lagen även skall omfatta minoritetsorganisationer som
företräder minst en femtedel av de anställda. Lagens skadeståndssanktioner
mot fackliga organisationer och deras förtroendevalda bör utgå. Slutligen
framförs på nytt kravet på rätt till fackliga möten på betald arbetstid.

Liksom när det gäller vpk:s yrkanden beträffande medbestämmandelagen
ser utskottet positivt på enskildheter i förslagen beträffande förtroendemannalagen.
En kommande reformering bör emellertid ha en annan
inriktning än vpk angivit, och utskottet avstyrker motion 848 i denna del.

Sist i detta avsnitt tar utskottet upp vpk:s partimotion 1535 med begäran
om ett riksdagsuttalande om att det bör införas en lagfäst rätt att bedriva
politisk propaganda och politisk verksamhet på arbetsplatserna.

Frågan aktualiserades vid 1976 års riksdagsbehandling av medbestämmandereformen
(prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 320-321; InU 45 s. 68-69,
124-125). Enighet rådde då om att man inte kan ta undan en så viktig del av
samhällslivet som arbetsplatserna från den politiska debatten och om att det
bör vara möjligt för de politiska partierna att nå ut på arbetsplatserna med sin
information. Med undantag för vpk var riksdagspartierna också ense om att
en lagreglering av frågan skulle medföra många svårbemästrade avvägningar
och att frågan därför, åtminstone tills vidare, borde lösas genom förhandlingar
och avtal. Utskottet har samma uppfattning i dag och är därför inte
berett att biträda motionen.

Datatekniken i arbetslivet

Som inledningsvis anmärkts berörs vissa medbestämmandefrågor i bilaga 4
till den vid föregående riksmöte framlagda propositionen 1981/82:123 om
samordnad datapolitik.

I den aktuella delen av bilagan anmäls att dataeffektutredningen ansett att
vissa förändringar av arbetsrättslagstiftningen bör övervägas. Bl. a. pekar
utredningen på att förutsättningar bör skapas för att medbestämmandeprocessen
skall komma i gång i ett mycket tidigt skede av systemutvecklingen.
Processen måste också innefatta en bred information och reell delaktighet i
beslutsfattandet för alla berörda. De speciella problemen i koncernföretag
bör lösas. Lokala fackliga organisationer bör få vidgade möjligheter till hjälp
av ombudsmän och konsulter.

Föredragande statsrådet anser att vad utredningen anfört förtjänar att

AU 1982/83:6

övervägas närmare. Det är dock inte fråga om konkreta förslag utan mer om
allmänna rekommendationer. Eftersom problemområdena ingår i nya
arbetsrättskommitténs utredningsuppdrag bör kommitténs förslag inväntas
så att behovet av förändringar kan prövas i ett sammanhang. Föredragande
statsrådet tillägger att han delar utredningens uppfattning att de lokala
fackliga organisationerna bör ha möjlighet att anlita biträde genom sitt
fackförbund eller genom konsulter. Han aviserar sin avsikt att vid ett senare
tillfälle föreslå förändringar i förtroendemannalagen om bl. a. de fackliga
organisationernas rätt till tillträde på arbetsplatserna.

Socialdemokraterna väckte med anledning av propositionen en partimotion,
2408. I denna finns tre yrkanden med anknytning till det aktuella
avsnittet i propositionen. Dessa tre yrkanden, 19-21, gäller de fackliga
organisationernas inflytande över datateknikens användning. De har utformats
på samma sätt som de yrkanden socialdemokraterna framställt i den i
föregående avsnitt behandlade motionen 1623 (yrkandena 1-3). Av samma
skäl som angetts i det avsnittet bör även motion 2408 i de föreliggande
delarna inte föranleda någon åtgärd.

Vpk väckte i januari - alltså innan proposition 123 förelädes riksdagen -partimotionen 1087 om de fackliga organisationernas inflytande vid införande
av ny teknik. I motionens yrkande 1 begärs lagstiftning som ger de fackliga
organisationerna vetorätt vid införande av ny teknik. Dessa organisationer
bör också få rätt att utnyttja företagets dator för egna bearbetningar och de
bör vidare ha rätt att anlita arbetstagarkonsulter vid införande och
förändringar av datasystem liksom rätt till fullständig tillgång till underlag
och utredningar för datasystemen.

I motionens yrkande 2 begärs inrättande av ett fackligt forskningsinstitut,
bekostat av arbetsgivaravgifter. Motionärerna anser att ett sådant institut
behövs för att facket på ett meningsfullt sätt skall kunna utnyttja sin vetorätt
vid införande av ny teknik.

Med anledning av proposition 123 väckte vpk en ny motion, 2409. Två av
den motionens yrkanden, 6 och 7, är aktuella i detta sammanhang. Yrkande 6
sammanfaller med yrkande 1 i motion 1087. I yrkande 7 begärs initiativ till
överläggningar med de fackliga organisationerna om samhällets stöd till
forskning om datateknik som dessa organisationer avser att bedriva
självständigt.

Det är angeläget att de anställda får ett effektivt inflytande över hur den
nya tekniken utnyttjas. I motsats till vpk anser dock uskottet att en vetorätt
för de lokala fackliga organisationerna inte är den bästa vägen. Målet måste
vara att ta vara på det positiva i den nya tekniken samtidigt som man ser till
att det sker på ett sätt som tryggar en god arbetsmiljö.

Från dessa synpunkter är det tillfredsställande att utvecklingsavtalet
SAF-LO-PTK - som är det senaste i sitt slag på medbestämmandeområdet -ägnar uppmärksamhet åt teknisk utveckling. Avtalet innebär bl. a. att vid en

AU 1982/83:6

teknisk utveckling som leder till viktigare förändring för de anställda skall de
fackliga organisationerna medverka på sätt som närmare anges i avtalet.
Arbetsgivaren skall redovisa de bedömningar som aktualiserar den nya
tekniken och de konsekvenser av olika slag som kan överblickas. I avtalet
betonas också behovet av ett gott arbetsinnehåll vid teknisk förändring
liksom vikten av att de anställda får möjlighet att vidareutveckla sina
yrkeskunskaper. Även i de tidigare slutna medbestämmandeavtalen finns
bestämmelser om de anställdas medinflytande vid tekniska förändringar.

Utskottet vill med det sagda inte utesluta att det finns behov att
komplettera den arbetsrättsliga lagstiftningen med hänsyn till den pågående
tekniska utvecklingen på de punkter som inte kunnat lösas genom avtal.
Detta är en sak som får prövas i det beredningsarbete som enligt vad
utskottet förutskickat skall komma till stånd i regeringens kansli.

Det i motion 1087 föreslagna fackliga forskningsinstitutet är kopplat till
den i samma motion begärda fackliga vetorätten vid införande av ny teknik.
Eftersom utskottet inte ställer sig bakom tanken på en sådan vetorätt
avstyrks även förslaget om ett forskningsinstitut. Det kan i sammanhanget
påpekas att forskningsinstitutionen Arbetslivscentrum finansieras med
arbetsgivaravgifter. Vid detta centrum bedrivs forskning även på dataområdet.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrks motionerna 1087 och 2409,
den sistnämnda i förevarande del.

Utskottet tar därefter upp yrkandet i motion 2409 om regeringsinitiativ till
överläggningar om stöd till forskning i facklig regi kring datatekniken. Med
anledning härav hänvisar utskottet till att riksdagen i samband med
behandlingen av proposition 123 godkände finansieringen av ett flerårigt
utvecklingsprogram för bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation vid
användning av datorer och mikroelektronik. Arbetarskyddsfonden är
huvudman för programmets genomförande som beräknas dra en kostnad av
drygt 50 milj. kr. Programmet har tillkommit på initiativ av LO, TCO och
SAF. Därutöver kan på nytt hänvisas till forskningsverksamheten på
dataområdet vid Arbetslivscentrum, i vars styrelse arbetstagarorganisationerna
har ett betydande inflytande. Om de fackliga organisationerna anser
att nu beskriven och annan forskning på dataområdet bör kompletteras med
statsunderstödd forskning i egen regi utgår utskottet från att de själva
kommer att ta initiativ till överläggningar med statsmakterna. Någon åtgärd
av det slag som begärs i motionen är mot den angivna bakgrunden inte
påkallad.

Den ovan refererade bilagan till proposition 123 föranleder inte vidare
yttrande av utskottet, som föreslår att densamma läggs till handlingarna.

Medbestämmande i statsförvaltningen

Moderata samlingspartiet begär i partimotion 2053 ett riksdagsuttalande
om ”att MBL i statsförvaltningen icke skall tillämpas på frågor som faller

AU 1982/83:6

inom den politiska demokratins råmärken”.

Det bör fastslås att medbestämmandereformen allmänt sett innebar att de
offentliganställda så långt som möjligt skall ha samma rätt till inflytande över
sina anställnings- och arbetsförhållanden som de privatanställda. I lagens
förarbeten har emellertid samtidigt framhållits att en demokratisering av
arbetslivet inte får leda till att den politiska demokratin träds för när.
Särskilda begränsningar gäller sålunda för rätten att träffa avtal. Självfallet
får sådana avtal inte träffas som strider mot grundlag eller annan tvingande
lagstiftning. Myndighetsutövning är också undantagen. Men därutöver gäller
- av hänsyn till den politiska demokratin - att avtal inte får slutas i frågor som
gäller den offentliga verksamhetens mål, inriktning, omfattning och kvalitet.

Av motiveringen till motionsyrkandet framgår att motionärerna är kritiska
mot förhandlingar om propositioner och andra regeringsbeslut. De menar att
denna förhandlingsverksamhet bör ses över skyndsamt. Med anledning
härav vill utskottet anföra följande.

Förhandlingsarbetet drivs enligt ett särskilt avtal. Verksamheten har, som
påpekas i motionen, behandlats av konstitutionsutskottet i granskningsbetänkande!
KU 1978/79:30. Den har också övervägts av arbetsmarknadsutskottet
i förra årets medbestämmandebetänkande med anledning av en
motion i ämnet (AU 1981/82:4 s. 38). Utskottet höll med om att
förhandlingsverksamheten i vissa avseenden varit mindre ändamålsenlig och
tilläde att det därför kunde finnas anledning att i ett längre perspektiv ta upp
frågan till behandling. Eftersom konstitutionsutskottet i det nämnda
granskningsbetänkandet uttalat sin avsikt att noga följa utvecklingen på
detta område, var arbetsmarknadsutskottet inte berett att tillstyrka den då
föreliggande motionen. Utskottet är inte heller berett att nu ändra
ståndpunkt men vill tillägga att eftersom förhandlingsverksamheten är
avtalsreglerad ligger det nära till hands att tänka sig att partema själva tar de
initiativ till förändringar som de finner påkallade.

Avslutningsvis anlägger motionärerna även andra aspekter på frågan om
medbestämmandelagen och de fackliga organisationernas medverkan i
beslutsprocessen än hänsynen till den politiska demokratin. De vill att frågan
utreds även ur sådana aspekter som behoven av effektivitet i verksamheten
och av att minska byråkratin.

Därmed vidgar motionärerna frågan att avse statsförvaltningen i övrigt.
Det är därför anledning påpeka att de fackliga organisationernas medverkan
i beslutsprocessen styrs förutom av medbestämmandelagen även av det
statliga medbestämmandeavtalet (MBA-S) och förekommande lokala avtal.
Parterna har i anslutning till det centrala avtalet gemensamt uttalat att de
ingående skall följa tillämpningen av avtalet och mot bakgrund av dessa
erfarenheter göra de ändringar som är påkallade. Det är sålunda i första hand
parternas ansvar att finna smidiga former och praktiska lösningar för
förhandlingsarbetet.

AU 1982/83:6

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att det inte finns skäl för
riksdagen att göra ett uttalande av det i motion 2053 begärda slaget.
Motionen avstyrks för den skull.

Entreprenadavtal

Medbestämmandelagen innehåller i 38-40 §§ bestämmelser som tillförsäkrar
de fackliga organisationerna inflytande om en arbetsgivare avser att
låta utföra ett visst arbete på arbetsplatsen med arbetskraft som inte har
anställning där. I sådana fall föreligger primär förhandlingsskyldighet. Om
man inte kommer överens har en berörd facklig organisation möjlighet att
förbjuda att ett entreprenadavtal eller liknande arrangemang kommer till
stånd. Sådan vetorätt föreligger emellertid endast om den fackliga organisationen
bedömer att avtalet kan antas medföra att lag eller kollektivavtal
åsidosätts eller eljest skulle strida mot vad som är godtaget inom parternas
avtalsområde. Denna vetorätt skall normalt utövas av den centrala
arbetstagarorganisationen. Om den fackliga organisationen använder vetot
på ett obefogat sätt kan det medföra skadeståndsskyldighet. En arbetsgivare
som bryter mot bestämmelserna i 38-40 §§ blir också skadeståndsskyldig.

Erik Hovhammar m. fl. (m, c, fp) yrkar i motion 1511 att den fackliga
vetorätten vid entreprenadavtal skall slopas. De anser sammanfattningsvis
att reglerna om vetorätt hindrar en sund konkurrens mellan olika företag och
försvårar en nyetablering av företag.

Sten Svensson m. fl. (m) begär i motion 1981 en komplettering av
förhandlingsreglerna i samband med entreprenadavtal. Kompletteringen
skall gå ut på att tilltänkta entreprenadföretag får tillfälle att yttra sig vid
förhandlingarna. Likaså bör ett företag få yttra sig om det anses aktuellt att
stryka det från en lista över entreprenadföretag som godkänts av vederbörande
fackliga organisation.

Liknande yrkanden om förändringar i entreprenadreglerna har framställts
under de senaste åren och har då avstyrkts med hänvisning till reglernas syfte
och till att nya arbetsrättskommittén har tagit upp problemen. Samma
hänvisning kan göras nu men också till att entreprenader behandlas i det
förhandlingsprotokoll som är fogat till det förutnämnda utvecklingsavtalet.
Där sägs att utvecklingen på entreprenadområdet hör till de frågor som SAF,
LO och PTK skall aktivt följa i det råd för utvecklingsfrågor som tillskapas
genom avtalet. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 1511
och 1981.

Blockader

Tre motioner tar upp frågan om arbetstagarpartens rätt att tillgripa
blockad som stridsåtgärd mot icke avtalsbundna företag i syfte att förmå
företagen att teckna kollektivavtal.

AU 1982/83:6

Sålunda begär Sonja Rembo (m) och Hans Nyhage (m) i motion 457
utredning och förslag som syftar till en begränsning av de fackliga
organisationernas rätt att genomföra blockad. De anser att den nuvarande
obegränsade möjligheten att blockera företag strider mot den princip som
har gällt om balans mellan parterna på arbetsmarknaden.

Liknande yrkanden framställs i motionerna 1080 av Martin Olsson (c) och
Margit Odelsparr (c) samt 1517 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp). I
dessa motioner begärs förbud mot blockader som riktar sig mot enmans- och
familjeföretag eller företag som inte har några fackligt anslutna bland de
anställda.

I Sverige saknas lagstiftning för arbetsmarknaden i stort om begränsningar
i rätten att gå till facklig strid när kollektivavtal inte gäller. Det finns inte
några allmänna regler i lag som vare sig positivt anger rättsliga förutsättningar
för bruket av ekonomiska stridsåtgärder eller på annat sätt allmänt
begränsar rätten att gå till facklig strid. Införandet av medbestämmandelagen
innebar inte någon förändring av rättsläget. I det sammanhanget
prövades enbart frågor som hade att göra med fredsplikten och utlösande av
konflikter.

Motionsförslagen har följaktligen en betydande räckvidd och berör
hävdvunna principer för konflikter på arbetsmarknaden. Utskottet är därför
inte berett att föreslå något initiativ med anledning av motionerna utan
avstyrker dem.

Det kan tilläggas att de nu behandlade frågorna har visst samband med den
s. k. negativa föreningsrätten. Denna behandlas i närmast följande
avsnitt.

Negativ föreningsrätt

Med negativ föreningsrätt förstås rätten att inte tillhöra en förening, dvs.
rätten för arbetsgivare eller arbetstagare att vara oorganiserade. Frågan tas
upp i två motioner.

I den ena motionen, 1531 av Eric Rejdnell m fl. (fp, m), begärs förslag om
en lagstadgad negativ föreningsrätt. Motionärerna noterar att frågan skall
behandlas av nya arbetsrättskommittén. Något resultat har dock inte
framkommit trots flera års utredande. Frågan bör därför brytas ut ur
kommitténs uppdrag och snabbehandlas.

Görel Bohlin (m) tar i motion 635 upp den negativa föreningsrätten från en
särskild aspekt. Hon vänder sig mot att arbetsgivarna genom de organisationsklausuler
som finns i vissa kollektivavtal förbinder sig att avvisa
arbetssökande som inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen.
Motionären anser att sådana klausuler i praktiken inskränker föreningsfriheten
och individens fri- och rättigheter. De bör inte få förekomma i
fackliga avtal. Riksdagen föreslås göra ett uttalande med denna innebörd.

AU 1982/83:6

Som påpekas i motion 1531 ingår det i nya arbetsrättskommitténs uppdrag
att utreda frågan om den negativa föreningsrätten. Kommittén har, som
tidigare nämnts, nyligen avslutat sitt arbete. Därmed kan det inte anses
aktuellt att, som motionärerna vill, ta upp frågan till behandling i en särskild
ordning.

Det i motion 635 berörda problemet om föreningsrättsskydd för arbetssökande
hör till de frågor om den negativa föreningsrätten som kommittén
haft i uppdrag att överväga.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionerna 635 och 1531.

Besparingar i arbetarskyddsfondens verksamhet

Sten Svensson (m) och Bengt Wittbom (m) konstaterar i motion 647 att
verksamheten vid arbetarskyddsfonden successivt byggts ut och föreslår en
översyn av denna verksamhet med uppgift att finna möjliga inskränkningar
och övriga besparingsåtgärder med hänsyn till det statsfinansiella läget.
Motionärerna pekar bl. a. på fondens engagemang i utbildning av arbetstagarrepresentanter
i styrelser samt utbildning och information om medbestämmande
i arbetslivet.

Fondens verksamhet är numera helt finansierad av arbetarskyddsavgiften
och ränteintäkter från fondens kapitalbehållning. Den tidigare betydande
anslagstilldelningen för utbildning och information på grund av medbestämmandereformen
har upphört fr. o. m. budgetåret 1981/82. En begränsning
av verksamheten får alltså inte de statsfinansiella effekter som
motionärerna åsyftar med sitt förslag. I sammanhanget kan erinras om att
utskottet under förra riksmötet tillstyrkte att medel som sparats i styrelserepresentant-
och medbestämmandeutbildningen skulle få användas för det
tidigare i betänkandet nämnda utvecklingsprogrammet för bättre arbetsmiljö
och arbetsorganisation vid utnyttjande av datorer m. m. (AU 1981/82:15).
Detta blev också riksdagens beslut.

Med hänsyn till vad som anförts föreslår utskottet att motionen lämnas
utan åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande övergripande reformfrågor pä arbetsrättens område att

riksdagen avslår motionerna 1981/82:1499, 1981/82:1525,
1981/82:1623 yrkandena 1, 2, 3 och 5 samt 1981/82:1968,

2. beträffande slopande av strejkskadestånd m. m.

att riksdagen avslår motion 1981/82:848 yrkande 1 b,

AU 1982/83:6

3. beträffande 200-kronorsregeln

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:848 yrkande 2 och
1981/82:1623 yrkande 4,

4. beträffande demokratiska rättigheter för fackföreningar m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1981/82:848 yrkandena la, lc,
ld och le samt 1981/82:1083,

5. beträffande förändringar i förtroendemannalagen
att riksdagen avslår motion 1981/82:848 yrkande 3,

6. beträffande politisk verksamhet på arbetsplatserna
att riksdagen avslår motion 1981/82:1535,

7. beträffande de fackliga organisationernas inflytande över datateknikens
användning

att riksdagen avslår motion 1981/82:2408 yrkandena 19-21,

8. beträffande vetorätt vid införande av ny teknik m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:1087 och 1981/82:2409
yrkande 6,

9. beträffande överläggningar om samhällsstöd till forskning i
facklig regi pä dataområdet

att riksdagen avslår motion 1981/82:2409 yrkande 7,

10. att riksdagen lägger till handlingarna den till proposition
1981/82:123 om samordnad datapolitik fogade bilagan 4 i vad
avser medbestämmandefrågor,

11. beträffande tillämpningen av medbestämmandelagen i statsförvaltningen att

riksdagen avslår motion 1981/82:2053,

12. beträffande entreprenadavtal

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:1511 och 1981/
82:1981,

13. beträffande blockader

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:457, 1981/82:1080 och
1981/82:1517,

14. beträffande negativ föreningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1981/82:635 och 1981/
82:1531,

15. beträffande besparingar i arbetarskydds}öndens verksamhet
att riksdagen avslår motion 1981/82:647.

Stockholm den 23 november 1982

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

AU 1982/83:6

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Anders Högmark (m),
Marianne Stålberg (s), Karin Flodström (s), Arne Fransson (c), Lahja Exner
(s), Sonja Rembo (m), Elver Jonsson (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk), Gustav
Persson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s) och
Cecilia Jensfelt (c).

Reservationer

1. Övergripande reformfrågor på arbetsrättens område (mom. 1 - motiveringen) Alf

Wennerfors (m), Anders Högmark (m), Arne Fransson (c), Sonja
Rembo (m), Elver Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m) och Cecilia
Jensfelt (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”Den
redan” och slutar ”inte behövlig” bort ha följande lydelse:

Det omfattande lagstiftningsarbete på arbetsrättens område som inleddes
före regimskiftet 1976 fortsattes med kraft under de följande åren. En rad
nya och betydelsefulla lagar tillkom: arbetsmiljölagen och semesterlagen,
som båda ersatte tidigare lagstiftning, lagen om föräldraledighet, jämställdhetslagen,
lagen om ledighet för föreningsuppdrag i skolan samt anställningsskyddslagen
som ersatte 1974 års lag och en ny arbetstidslag. Därjämte
igångsattes ett arbete med översyn av bl. a. ledighetslagstiftningen.

Utskottet noterar att den nya regeringen avser att ”återuppta” reformarbetet
på arbetsrättens område och har inhämtat att den avser att tillsätta en
särskild beredningsgrupp med uppgift att biträda regeringen vid övervägandena
om inriktningen av den fortsatta reformverksamheten på arbetsrättens
område. Utskottet konstaterar att regeringen sålunda avser att fortsätta det
kontinuerligt bedrivna reformarbetet.

Det är viktigt att översynsarbetet inriktas på att förbättra samspelet mellan
de olika lagarna och därmed arbetsmarknadens funktionssätt utan att man
för den skull rubbar lagstiftningens grundläggande inriktning. En annan
viktig synpunkt är att reformarbetet bedrivs på ett sådant sätt att
byråkratisering och centralstyrning undviks. Den säkraste garantin härför i
inflytandefrågor är att ta sikte på problem som rör de anställda nära och
dagligen och att organisatoriska lösningar får en lokal förankring. Lika
väsentligt är att den enskildes integritet respekteras.

Utskottet går härefter över till en prövning av de socialdemokratiska
motionerna. Det är att märka att dessa i allt väsentligt är en upprepning av
tidigare framförda förslag som inte vunnit riksdagens bifall.

När det gäller partimotion 1623 bör därutöver beaktas följande. Motionen
pekar ut olika problemområden som bör tas upp till överväganden och
därefter leda till förändringar i medbestämmandelagen. I stor utsträckning är
det fråga om problem som nya arbetsrättskommittén har haft att ta ställning
till. Kommittén har nyligen avslutat sitt arbete och med överlämnande av

AU 1982/83:6

dess betänkande kommer samma frågor att bli aktualiserade i regeringens
kansli.

Det bör vidare uppmärksammas att ett medbestämmandeavtal den 15 april
1982 tillkom på den stora delen av den privata arbetsmarknaden, benämnt
Utvecklingsavtal SAF-LO-PTK. Därmed har de förutsättningar, under vilka
den socialdemokratiska partimotionen utformades, förändrats i viktiga
avseenden.

Med anledning av yrkandet i motion 1525 av Gunnar Nilsson m. fl. (s) om
en utredning om lockouträtten bör erinras om att ett liknande motionskrav
övervägdes av utskottet förra året. Dessa överväganden föregicks av en
remissbehandling av frågan. En utredning tillstyrktes av LO men avstyrktes
av TCO och SACO/SR. Övriga instanser antingen avstyrkte förslaget eller
motsatte sig en isolerad behandling av arbetsgivarnas stridsrätt. Med
hänvisning bl. a. till remissutfallet avstyrkte utskottet den föreslagna
utredningen. Det blev också riksdagens beslut. De skäl för en utredning som
upprepas i den nu aktuella motionen bör inte leda till ett ändrat
ställningstagande från riksdagens sida.

I motion 1499 av Lennart Andersson m. fl. (s) begärs lagstiftning om
styrelserepresentation för anställda i vissa handelsbolag och för anställda i
s. k. 50/50-bolag. Liknande krav framställdes vid tillkomsten av den nya
lagstiftningen om handelsbolag. De invändningar som då framställdes mot
dessa former av styrelserepresentation (se AU 1979/80:4 y) är alltjämt
bärande.

Allmänningsutredningen har i uppgift att se över lagstiftningen av
allmänningsskogar med sikte på att ersätta denna lagstiftning med en ny. Mot
den bakgrunden är det inte aktuellt att nu överväga möjlighet till
styrelserepresentation för anställda vid sådana skogar såsom föreslås i
motion 1968 av Ove Karlsson m. fl. (s).

Det ovan anförda innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom de
socialdemokratiska motionerna, som avstyrks. Därmed är inte sagt att
reformarbetet på arbetsrättens område skall stanna upp. Som redan nämnts
kommer underlag för överväganden om förändringar att inom kort finnas
tillgängligt genom arbetet inom nya arbetsrättskommittén. Annat utredningsarbete
pågår, bl. a. en kartläggning av erfarenheterna av de senaste
årens konflikter på arbetsmarknaden. I senare avsnitt av detta betänkande
kommer f. ö. att tas upp frågor om förändringar på avgränsade delar av
medbestämmandelagstiftningen.

2. Slopande av strejkskadestånd m. m. (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”Fredspliktsreglerna
är” och slutar ”vpk:s förstahandsyrkande” bort ha följande lydelse:

AU 1982/83:6

Sorn framhålls i motion 848 är strejken arbetarnas och fackföreningarnas
främsta motvikt till arbetsgivarnas makt och ägande av produktionsmedlen.
Om förhandlingsverksamheten skall vara meningsfull för fackföreningarna,
får de inte hindras att vidta stridsåtgärder när de anser att detta är befogat.
Av detta synsätt följer att fredspliktsreglerna bör utmönstras ur medbestämmandelagen.
När så sker kommer de regler varigenom fredsplikten
sanktioneras för arbetarnas och fackföreningarnas del, dvs. reglerna om
strejkskadestånd, inte längre att fylla någon funktion. Även dessa regler bör
alltså utgå ur medbestämmandelagen.

Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag om ändringar av
medbestämmandelagen i enlighet med vad nu anförts.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande slopande av strejkskadestånd m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:848 yrkande 1 b som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. 200-kronorsregeln (mom. 3)

om reservation 2 inte bifalles
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar ”Däremot kan”
och på s. 10 slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

I den tidigare kollektivavtalslagen fanns en regel som begränsade det
skadestånd som kunde åläggas strejkande arbetstagare till 200 kr. Det är
rimligt att åter införa denna regel i medbestämmandelagen. Utskottet
tillstyrker alltså socialdemokraternas och vpk:s yrkanden på denna punkt
och lägger i hemställan fram förslag till lagändring.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande 200-kronorsregeln

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:848 yrkande 2
och 1981/82:1623 yrkande 4 antar följande lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom föreskrives att 60 § lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

60 §

Är någon skadeståndsskyldig enligt denna lag, kan skadeståndets belopp
nedsättas i förhållande till vad som annars skulle ha utgått, om det är skäligt
med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhål -

AU 1982/83:6

lande i avseende på tvisten, skadans storlek i jämförelse med den
skadevållandes tillgångar eller omständigheterna i övrigt. Fullständig
befrielse från skadeståndsskyldighet kan också medges.

Vid bedömande enligt första stycket av arbetstagares skadeståndsskyldighet
för deltagande i olovlig stridsåtgärd skall särskild hänsyn tagas till
omständigheter, som har framkommit vid överläggning enligt 43 §, och
verkningarna av överläggningen.

Enskild arbetstagare kan ej i något
fall ådömas skadestånd med högre
belopp än tvåhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

4. 200-kronorsregeIn (mom. 3 - motiveringen)

Alf Wennerfors (m), Anders Högmark (m), Arne Fransson (c), Sonja
Rembo (m), Elver Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m) och Cecilia
Jensfelt (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
”Däremot kan” och på s. 10 slutar ”någon åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Förslag om ett återinförande av 200-kronorsregeln har vid upprepade
tillfällen avvisats av riksdagen. Senast skedde det förra året på förslag av
utskottet (AU 1981/82:4 s. 35-36). Högre skadestånd än 200 kr. har hittills
dömts ut endast i ett fåtal fall. Det har i så fall rört sig om 300 eller, någon
gång, 400 kr., dvs. belopp som måste betraktas som måttliga och inte ger skäl
till en lagändring. Den ståndpunkt utskottet tidigare intagit och nu vidhåller
är att arbetsdomstolen även i fortsättningen bör ha möjlighet att på ett rimligt
sätt nyansera skadeståndsbeloppen i de enskilda fallen liksom att ta hänsyn
till den fortgående penningvärdeförsämringen. Utskottet avstyrker därför
yrkandena i motionerna 848 och 1623 om att återinföra 200-kronorsregeln.

5. Demokratiska rättigheter för fackföreningar m. m. (mom. 4)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar ”Vpk var” och på
s. 11 slutar ”och 1083” bort ha följande lydelse:

Erfarenheterna av 1976 års medbestämmandereform ger klart vid handen
att den inte innebar den genomgripande demokratisering av arbetslivet som
det påstods att den skulle leda fram till. Det har under de år som gått blivit
alltmer uppenbart att maktförhållandet mellan kapital och arbete är i
grunden oförändrat. Man kan inte göra gällande att arbetstagarna och deras
fackliga organisationer har tilldelats ett medbestämmande i ordets reella
mening.

Om man vill komma till rätta med kapitalägarnas makt på arbetsmarknaden
måste medbestämmandelagen förändras och förstärkas i olika hänseen -

AU 1982/83:6

den. De riktlinjer för en förändring av lagen som vpk sammanfattningsvis
anger som demokratiska rättigheter för fackförening ställer sig utskottet
bakom. Det gäller bl. a. en utvidgad förhandlings- och informationsrätt samt
vetorätt i sådana för arbetstagarna betydelsefulla frågor som företagsnedläggningar,
rationaliseringar och omplaceringar.

I det föregående har föreslagits att fredspliktsreglerna och strejkskadestånden
skall avskaffas. Det finns ytterligare strejkhinder som måste
avlägsnas. Dit hör den regel i 42 § medbestämmandelagen som förbjuder de
förtroendevalda i en fackförening att solidarisera sig med strejkande
medlemmar. Inte heller bör det längre vara tillåtet att i vissa fall avskeda
deltagare i strejk. Begreppet saklig grund i anställningsskyddslagen bör
ändras i detta avseende.

Det är emellertid inte tillräckligt att på detta sätt förstärka arbetarsidans
stridsrätt. Arbetsgivarna har fortfarande i kraft av sitt ägande en överlägsen
position. Denna bekräftas av rätten att tillgripa lockout och därmed
utestänga de arbetande från möjligheterna till försörjning. Det kan inte
hävdas att strejk och lockout är jämförbara vapen. Lockoutvapnet bör
sålunda förbjudas.

Utskottet ställer sig alltså bakom de förslag till förändringar i den
arbetsrättsliga lagstiftningen som förordats i motion 848 i de aktuella
delarna. Vad nu sagts gäller även om den i motionen upptagna frågan om
forskares rätt till tillträde på arbetsplatserna, en fråga som närmare
utvecklats i motion 1083.

Det bör uppdras åt regeringen att utarbeta lagförslag enligt de riktlinjer
som ovan angivits.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande demokratiska rättigheter för fackföreningar m. m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:848 yrkandena
la, 1 c, 1 d och 1 e samt 1981/82:1083 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Förändringar i förtroendemannalagen (mom. 5)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Liksom när”
och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

För att de tidigare i betänkandet föreslagna förändringarna i medbestämmandelagen
skall bli verkningsfulla krävs förändringar även i förtroendemannalagen.
Detta lagstiftningsarbete behöver inte nödvändigtvis bedrivas
parallellt. Förtroendemannalagen ger redan med de förutsättningar som
gäller i dag ett för snävt utrymme för den fackliga verksamheten.
Förändringarna av förtroendemannalagen bör följa de riktlinjer som anges i
vpk-motionen 848, och regeringen bör lägga fram förslag till ändrad
lagstiftning i enlighet härmed.

AU 1982/83:6

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande förändringar i förtroendemannalagen

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:848 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Politisk verksamhet på arbetsplatserna (mom. 6)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar ”Frågan
aktualiserades” och slutar ”biträda motionen” bort ha följande lydelse:

Vid 1976 års riksdagsbehandling av medbestämmandelagen aktualiserades
frågan om att införa en lagfäst rätt att bedriva politisk propaganda och
politisk verksamhet på arbetsplatserna. Man stannade för att frågan borde
lösas genom förhandlingar och avtal. Det utsädes dock uttryckligen att
frågan om lagreglering fick tas upp på nytt om den väg som först borde prövas
inte skulle leda till godtagbara resultat.

Några sådana resultat har inte uppnåtts. Tvärtom har de senaste årens
erfarenheter visat att arbetsgivarna utnyttjat det tillstånd som råder till att på
arbetsplatserna bedriva en intensiv politisk propaganda, avsedd att tjäna
deras syften. I det läget måste arbetarrörelsen kunna gå till motoffensiv ute
på arbetsplatserna och göra det med stöd av en i lag fastställd rätt att där
bedriva politisk verksamhet.

Det sagda innebär att det lagstiftningsyrkande som framställs i vpkmotionen
1535 tillstyrks. Regeringen bör snabbt återkomma till riksdagen
med förslag i frågan.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande politisk verksamhet på arbetsplatserna

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:1535 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Vetorätt vid införande av ny teknik m. m. (mom. 8)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar ”Det är” och på
s. 13 slutar ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Datatekniken medför ingripande verkningar på arbetets innehåll, miljö
och organisation. Den slår mot sysselsättningen. Det är därför av största vikt
att de fackliga organisationerna får reella möjligheter att bevaka sina
medlemmars intressen, så att den nya tekniken utnyttjas på ett sätt som för
dem är positivt.

Om man vill uppnå det resultatet måste de fackliga organisationerna
tillerkännas rätten att inlägga veto mot införande av ny teknik. Det är här
fråga om ett yttersta maktmedel. Som framhålls i vpk-motionen 2409 är

AU 1982/83:6

vetorätten inte liktydigt med ett nej-sägande till all ny teknik. Men den ger
facket tyngd att driva igenom tekniska lösningar som är positiva för de
anställda och deras krav på arbetsorganisation, arbetsinnehåll och arbetsmiljö.

För att de anställda och deras fackliga organisationer skall kunna utöva ett
verkligt bestämmande över den tekniska utvecklingen måste de vidare ha
samma möjligheter som arbetsgivarna att utveckla egna alternativ. De bör
alltså ha tillgång till hela underlaget för de tekniska förändringar som
planeras av arbetsgivaren. Liksom denne bör organisationerna kunna anlita
konsulter och annan expertis. Av stor betydelse är vidare att facket kan
bedriva egen forskningsverksamhet.

De nu berörda frågorna har närmare utvecklats i vpk-motionerna 1087 och
2409. Utskottet ställer sig bakom vad som anförts och föreslagits i de båda
motionerna i de delar som nu är aktuella. Det bör ankomma på regeringen att
utforma förslag till förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen och i
övrigt ta erforderliga initiativ med ledning av vad här och i motionerna
anförts.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande vetorätt vid införande av ny teknik m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:1087 och
1981/82:2409 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

9. Tillämpningen av medbestämmandelagen i statsförvaltningen (mom.

II)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar ”Det bör” och på
s. 15 slutar ”den skull” bort ha följande lydelse:

Medbestämmandereformen innebar allmänt sett att de offentliganställda
så långt som möjligt skall ha samma rätt till inflytande över sina anställningsoch
arbetsförhållanden som de privatanställda. Hänsynen till den politiska
demokratin har dock nödvändiggjort vissa begränsningar i de offentliganställdas
möjligheter till medbestämmande. Avtal får sålunda inte slutas i
frågor som gäller den offentliga verksamhetens mål, inriktning, omfattning
och kvalitet.

Vad nu sagts innebär emellertid inte någon inskränkning av de offentliganställdas
förhandlingsrätt som sådan. Den är tvärtom utomordentligt
vidsträckt, och i en motion från allmänna motionstiden 1981 påtalades att
reglerna om primär förhandlingsskyldighet i 11 § medbestämmandelagen i
praktiken hade medfört en så omfattande förhandlingsapparat att dessa
regler kunde uppfattas som en inskränkning i den politiska demokratin.

AU 1982/83:6

Vid utskottets behandling av den nämnda motionen (se AU 1981/82:4
s. 38-41) klarlades bl. a. genom utförliga yttranden från kommun- och
landstingsförbunden att det rådde stor osäkerhet om medbestämmandelagens
tillämpningsområde och därmed om förhandlingsskyldighetens omfattning
för kommuner och landsting i de enskilda fallen. Utskottet fann att
frågan om gränsdragningen mot den politiska demokratin blivit så dåligt
belyst i förarbetena till medbestämmandelagen och lagen om offentlig
anställning att frågan borde snarast utredas, såsom kommunförbunden
önskat. Detta blev också riksdagens beslut.

Det utredningsarbete riksdagen beställt tar i första hand sikte på
problemen för kommuner och landsting. Motsvarande problem gör sig
emellertid även gällande på den statliga sidan. Som exempel kan tas en av de
frågor som behöver belysas, nämligen betydelsen i medbestämmandehänseende
av att vissa ärenden helt eller till övervägande delar är av politisk natur.
Det problemet är direkt tillämpligt på den i motion 2053 berörda frågan om
förhandlingsverksamheten kring propositioner och andra regeringsbeslut.
Utskottet vill för sin del understryka att det måste göras en bestämd
åtskillnad mellan utövningen av den politiska ledningen i landet och de fall då
regeringen framträder i den mer begränsade rollen som arbetsgivarföreträdare.

Som framhålls i motion 2053 har den rådande oklarheten om gränserna för
förhandlingsskyldighetens omfattning även andra aspekter än hänsynen till
den politiska demokratin. Oklarheten medför också risker för ineffektivitet
och byråkrati genom det förhandlingssystem som är involverat i beslutsfattandet.
Aven problem av det slaget behöver närmare klarläggas på den
statliga sidan.

Mot den angivna bakgrunden föreslår utskottet med anledning av motion
2053 att det förra året begärda utredningsarbetet på den kommunala sidan
kompletteras med en motsvarande översyn av förhandlingsverksamheten på
den statliga sidan i enlighet med vad här anförts.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande tillämpningen av medbestämmandelagen i statsförvaltningen att

riksdagen med anledning av motion 1981/82:2053 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Blockader (mom. 13)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar ”Motionsförslagen
har” och slutar ”avstyrker dem” bort ha följande lydelse:

Den principiella friheten för parterna på arbetsmarknaden att tillgripa

AU 1982/83:6

stridsåtgärder när de inte är bundna av kollektivavtal förutsätter att det i stort
sett råder balans mellan dessa parter. Stridsåtgärder från den ena sidan skall
med andra ord kunna mötas med motåtgärder från den andra sidan.

Det kan hävdas att en sådan balans inte längre föreligger på alla områden
av arbetsmarknaden. På olika sätt har de fackliga organisationernas ställning
kraftigt förstärkts. Denna position utnyttjas för att genom blockader och
sympatiåtgärder tvinga enskilda företag att teckna kollektivavtal. Företagare
som utsätts för sådana aktioner har små möjligheter att skydda sig eller vidta
motåtgärder.

Stridsåtgärder i den nu beskrivna situationen kan vara berättigade, t. ex.
om en företagare utnyttjar det avtalslösa tillståndet genom att anställa
personal på villkor sorn inte är godtagbara. Men det har visat sig att
blockader sätts in mot företag oavsett de anställningsvillkor som gäller och
oavsett om personalen inte är intresserad av facklig anslutning. Det
förekommer t. o. m. att de fackliga organisationerna blockerat ensamföretag
eller företag där endast någon familjemedlem biträder i verksamheten.

I fall av angivna slag kan blockadåtgärderna strida mot såväl övergripande
samhällsintressen som den enskildes fri- och rättigheter. De strider också
direkt mot den ovan beskrivna principen om balans mellan parterna. Såsom
föreslås i motion 457 bör därför utredas i vilken utsträckning blockader mot
företag kan och bör begränsas utan att man därmed kränker arbetsmarknadsparternas
eljest grundlagsskyddade rätt att vidta fackliga stridsåtgärder.

Genom vad nu anförts och föreslagits tillgodoses även yrkandena i
motionerna 1080 och 1517.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande blockader

att riksdagen med bifall till motion 1981/82:457 samt med
anledning av motionerna 1981/82:1080 och 1981/82:1517 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Negativ föreningsrätt (mom. 14)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar ”Sorn påpekas’
och slutar ”och 1531” bort ha följande lydelse:

Nya arbetsrättskommittén har haft i uppdrag att utreda frågor om den
negativa föreningsrätten. Kommittén har nyligen avslutat sitt arbete. Enligt
vad utskottet inhämtat kommer arbetet emellertid inte att leda till någon
lösning av de problem som föranledde denna del av kommitténs uppdrag.
Det är anmärkningsvärt att ett flerårigt utredningsarbete inte gett något
resultat. Ytterst är det nämligen en fråga om den enskildes fri- och rättigheter

AU 1982/83:6

som av de flesta medborgare, vare sig de är arbetstagare eller arbetsgivare,
upplevs som väsentliga. I den situation som uppstått är det angeläget att
frågan om en lagstadgad negativ föreningsrätt skyndsamt tas upp till ny
prövning med beaktande av vad som anförs i motionerna 635 och 1531. Det
bör ankomma på regeringen att bestämma den form i vilken denna prövning
skall ske.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande negativ föreningsrätt

att riksdagen med bifall till motionerna 1981/82:635 och
1981/82:1531 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Demokratiska rättigheter för fackföreningar m. m. (mom. 4-9)

Alf Wennerfors (m), Anders Högmark (m), Arne Fransson (c), Sonja
Rembo (m), Elver Jonsson (fp), Ingrid Hemmingsson (m) och Cecilia
Jensfelt (c) anför:

Utskottet har i den föregående framställningen ställt sig positiv till
enskildheter i de förslag som har lagts fram i vpk-motionerna. Vi vill
understryka att vi för vår del därmed enbart avser rätten till fackliga möten på
arbetstid och forskares tillträde till arbetsplatserna. Vad vi har sett som
positivt är att sådana frågor har kunnat regleras avtalsvägen. Vi vill samtidigt
påpeka att därmed finns det inte någon anledning att överväga en lagstiftning
i dessa två frågor. Vpk-motionerna kan således inte till någon del tjäna som
utgångspunkt för förändringar på det arbetsrättsliga området.

2. Entreprenadavtal (mom. 12)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anför:

De bestämmelser som finns i medbestämmandelagen om det fackliga
inflytandet vid entreprenadavtal har i den praktiska tillämpningen medfört
allvarliga olägenheter. Bestämmelserna skall inte få hindra seriösa entreprenörer.
I verkligheten är detta vad som sker i många fall. Seriösa
entreprenadföretag får inte möjlighet att konkurrera på lika villkor, till
förfång för dem och för deras anställda. Särskilt är det mindre företag utan
kollektivavtal som drabbas.

Trots dessa allvarliga problem har vi avstått från att reservera oss till
förmån för de båda motioner som riktar sig mot medbestämmandelagens
entreprenadregler. Sedan motionerna väckts har problemen även uppmärksammats
vid den uppgörelse som SAF, LO och PTK träffade om det nya

AU 1982/83:6

utvecklingsavtalet. Parterna avser att aktivt följa utvecklingen på entreprenadområdet.
I det läget har vi ansett det motiverat att t. v. avvakta de resultat
som följer av parternas uppgörelse i denna del.

3. Blockader (mom. 13)

Arne Fransson (c), Elver Jonsson (fp) och Cecilia Jensfelt (c) anför:

Blockader som tillgrips mot ensamföretagare framstår för oss som en
omotiverad facklig stridsåtgärd. Så till vida kan vi instämma i vad som anförs i
de föreliggande motionerna. Det har i princip överlämnats åt parterna att
bestämma valet av stridsåtgärder. Av denna frihet följer också ett ansvar för
att en så ingripande stridsåtgärd som det här är fråga om skall stå i rimlig
proportion till de resultat man vill uppnå. I övrigt hänvisar vi till den i
utskottets yttrande anförda motiveringen.