AU 1982/83:21

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1982/83:21

om arbetsmarknadspolitiken (prop. 1982/83:100)

I betänkandet behandlas proposition 1982/83:100 bilaga 12 (arbetsmarknadsdepartementet)
såvitt gäller de under avsnitten B. Arbetsmarknad
m. m. och C. Arbetsmiljö upptagna anslagspunkterna B 1-B 9 och
B 13-B 14 resp. C 3-C 5. Dessa punkter har i regeringen föredragits av
statsrådet Leijon.

I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp 69 motioner från
allmänna motionstiden i år. Dessa motioner med yrkanden redovisas i en
sammanställning som följer omedelbart efter nedanstående sammanfattning.
Av sammanställningen framgår var i betänkandet motionerna behandlas.

Betänkandet är indelat i avsnitt med rubriker som i huvudsak ansluter till
anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i övrigt av innehållsförteckningen
i slutet av betänkandet. Regeringens förslag redovisas i den
löpande framställningen.

Anslagspunkterna B 10-B 12 behandlas i betänkandet AU 1982/83:20.
Punkterna C 1 och C 2 är hänvisade till socialutskottet. I punkten B 15
föreslås riksdagen att till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och
konfektionsindustrierna i avvaktan på särskild proposition i ämnet beräkna
ett belopp av 300 milj. kr. Utskottet återkommer till frågan i ett senare
sammanhang.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet flertalet anslag till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för nästa budgetår och de 69 motioner som har väckts i
anslutning därtill.

• För arbetsmarknadspolitiska åtgärder under nästa budgetår tillstyrks 14,5
miljarder kronor.

• Utskottet tillstyrker förslag om förstärkning av arbetsförmedlingen bl. a.
anskaffning av ytterligare högst 80 dataterminaler.

• För arbetsmarknadsutbildning förordas en ram som medger utbildning av
120 000 personer.

• Beredskapsarbeten föreslås få anordnas inom en ram av 7,7 miljoner
sy sselsättningsdagar.

• Utskottet föreslår att nedanstående belopp anvisas för arbetsmarknadspolitiken
under budgetåret 1983/84.

1 Riksdagen 1982/83. 18 sami. Nr 21

AU 1982/83:21

Arbetsmarknadsservice

Arbetsmarknadsutbildning

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
Sysselsättningsskapande åtgärder

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning
Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag
Yrkesinriktad rehabilitering
Övrigt

Milj. kr.
1 230,1

1 911,6

2 313,7

3 949,6

1 990,2

2 532,0

461.3

156.3

14 544,8

Utgångspunkten för beräkningarna är att de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna med hänsyn till det förväntade konjunkturläget måste ha en
betydande omfattning under nästa budgetår. Moderata samlingspartiet har i
reservationer lagt fram förslag som innebär att totalbeloppet blir drygt 2 400
milj. kr. eller 17 % lägre än utskottet har förordat.

Arbetsmarknadspolitiska riktlinjer m. m.

Utskottet behandlar inledningsvis riktlinjerna för arbetsmarknadspolitiken
och pekar därvid på den betydelse arbetet har för människors materiella
och sociala välfärd. Det är därför särskilt viktigt att det i en tid med stora
sysselsättningsproblem bedrivs en ambitiös sysselsättningspolitik. Den
snabba och radikala omläggning av den ekonomiska politiken som genomfördes
i höstas har skapat förutsättningar för att trygga den fulla sysselsättningen,
men omläggningen får inte snabbt effekt på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiken måste därför på kort sikt bära en stor del av
ansvaret för att minska arbetslösheten.

Moderata samlingspartiet framhåller i en reservation att den ekonomiska
politik de förordar förbättrar förutsättningarna för ökad sysselsättning inom
näringslivet och minskar behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Även centerpartiet och folkpartiet har i en gemensam reservation anfört att
den av dem förordade ekonomiska politiken ger bättre möjligheter för
sysselsättningsutvecklingen.

Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

Det svåra arbetsmarknadsläget för personer under 25 år har lett till att
utskottet särskilt behandlar ungdomarnas sysselsättningsproblem. Utskottet
erinrar om att insatserna mot ungdomsarbetslösheten för åldrarna upp till 18
år ligger inom skolan. Genom ökad intagning till gymnasieskolan och de s. k.
ungdomsplatserna räknar man med att kunna ta hand om dessa ungdomar.
För de äldre ungdomarna har arbetsmarknadspolitiken ett stort ansvar. Den

AU 1982/83:21

stora satsning som förordas när det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder
kommer i hög grad dessa arbetslösa ungdomar till del. Utskottet pekar i detta
sammanhang på att man inom regeringens kansli f. n. ser över insatserna mot
ungdomsarbetslösheten i en för arbetsmarknads- och utbildningsdepartementen
gemensam arbetsgrupp.

I en gemensam reservation från representanterna för moderata samlingspartiet,
centerpartiet och folkpartiet föreslås ett program mot ungdomsarbetslösheten
som bl. a. innefattar åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken,
lärlingsutbildning samt lägre ingångslöner för ungdomar. Vpk reserverar sig
för sitt förslag om införande av en allmän ungdomsgaranti när det gäller
ungdomarnas sysselsättning.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m.

I detta avsnitt godtar utskottet regeringens förslag när det gäller
arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Detta innebär att en viss
förstärkning av arbetsförmedlingen tillstyrks, bl. a. anskaffning av ytterligare
högst 80 dataterminaler.

Moderata samlingspartiet motsätter sig i en reservation att personalökning
sker inom arbetsmarknadsverket.

Utskottet avstyrker en rad motionsyrkanden om sammansättningen av
AMS styrelse och länsarbetsnämnderna samt om AMS organisation m. m.
vilket föranlett reservationer från moderata samlingspartiet och särskilda
yttranden från centerpartiet.

Arbetsmarknadsservice

Utskottet tillstyrker förslag från regeringen om en ändring i arbetsförmedlingslagen
som innebär att tillstånd om avgiftskrävande arbetsförmedling får
lämnas under högst ett år mot tidigare högst tre år.

Utskottet avstyrker en rad förslag om förändringar i övrigt av arbetsförmedlingslagen.
Reservationer har avgivits av moderata samlingspartiet som
yrkar att arbetsförmedlingsmonopolet skall avskaffas inom ramen för
aktuella ILO-konventioner och av vpk som förordar obligatorisk arbetsförmedling
m. m.

Utskottet tillstyrker avslutningsvis i detta avsnitt att den s. k. starthjälpen
(en form av flyttningsbidrag) höjs. Centerpartiet motsätter sig i en
reservation att så sker.

AU 1982/83:21

Arbetsmarknadsutbildning

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen att medel anvisas för att
bereda arbetsmarknadsutbildning för 120 000 deltagare under nästa budgetår.
Moderata samlingspartiet föreslår i en reservation ett något lägre anslag
till verksamheten.

Arbetslöshetsersättning m. m.

Arbetslöshetsförsäkringen och dess finansiering behandlades av riksdagen
så sent som hösten 1982. Några ändringar föreslås inte nu. Moderata
samlingspartiet reserverar sig för en återgång till det ersättnings- och
finansieringssystem som gällde enligt beslut från våren 1982. Centerpartiet
och folkpartiet kräver i en reservation en återgång till tidigare regler i fråga
om stödet till arbetslöshetskassorna.

Utskottet avstyrker en rad motioner om förlängda ersättningstider vid
arbetslöshet och anför att ambitionen liksom hittills skall vara att erbjuda de
arbetslösa arbete, inte arbetslöshetsersättning. Centerpartiet och vpk
reserverar sig för sina förslag om bl. a. förlängda ersättningstider.

Beredskapsarbeten m. m.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att beredskapsarbeten under nästa
budgetår får bedrivas i en omfattning som motsvarar 7,7 miljoner dagsverken.
Utskottet förutsätter att finansfullmakten kommer till användning om
behovet skulle bli större.

Moderata samlingspartiet föreslår i en reservation att medel anvisas för
fem miljoner dagsverken och att regeringen liksom hittills återkommer till
riksdagen om ytterligare insatser krävs.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

Under detta anslag behandlas skilda former av stöd som syftar till att ge
handikappade sysselsättning, bl. a. anställning med lönebidrag. Utskottet
godtar regeringens förslag om att lönebidraget vid anställning hos allmännyttiga
organisationer skall ligga kvar vid 90 % av lönekostnaden samt att
antalet nya platser som kan få dylikt stöd sätts till 500. Utskottet föreslår
emellertid att regeringen noga följer konsekvenserna av dessa förslag och vid
behov föreslår åtgärder. Centerpartiet, folkpartiet och vpk motsätter sig i
reservationer dessa begränsningar i fråga om lönebidraget.

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att bidraget till Samhällsföretag
under nästa budgetår skall utgöra 128 % av lönesumman. Moderata

AU 1982/83:21

samlingspartiet reserverar sig för ett bidrag som motsvarar 125 % av
lönesumman.

Yrkesinriktad rehabilitering

I detta avsnitt tillstyrker utskottet de anslag som regeringen begär för bl. a.
arbetsmarknadsinstituten (Ami). Moderata samlingspartiet föreslår i en
reservation en närmare samverkan mellan Ami och Samhällsföretag.

Motionerna

1982183:183 av Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts beträffande val av ledamöter i länsarbetsnämnder.

1982183:214 av Lars-Erik Lövdén (s) och Kurt Ove Johansson (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts rörande åtgärder mot utförsäkring från
arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).

1982/83:218 av Egon Jacobsson (s) och Bengt Silfverstrand (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en samlad sysselsättningsbudget
varje år föreläggs riksdagen i samband med presentationen av budgetpropositionen,

2. att riksdagen begär att regeringen i samarbete med kommunerna och
berörda arbetsmarknadsparter utvecklar system som innebär att utförsäkring
från arbetslöshetskassa kan förhindras och arbetslösheten därmed
tidsbegränsas.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1982/83:217.

1982/83:263 av Håkan Stjernlöf (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder syftande till
en avveckling av distriktsarbetsnämnderna.

1982183:264 av Bengt Wittbom (m)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående den framtida revisionen och kontrollen
av AMS verksamhet.

1982/83:304 av John Johnsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att statens

AU 1982/83:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

vägverk i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsen ges i uppdrag att som
beredskapsarbete snarast utföra vägförbättringar i området som berörs av
järnvägsnedläggningen Eslöv-Tomelilla.

1982183:343 av Ulf Adelsohn m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för sysselsättnings- och 26
arbetsmarknadspolitiken för budgetåret 1983/84 som redovisas i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 45
motionen anförts angående en översyn av arbetsförmedlingsmonopolet och
åtgärder för att effektivisera arbetsmarknadsverket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 27
motionen anförts angående behovet av förändringar av arbetsrätts-, anställningstrygghets-
och ledighetslagstiftningen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 31
motionen anförs om ungdomsarbetslösheten på kort sikt.

1982183:344 av Lennart Brunander (c) och Karin Andersson (c)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om ett arbetsförmedlingskontor i Vårgårda.

1982/83:502 av Pär Granstedt m. fl. (c)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning att
överföra huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken och motsvarande
resurser till kommunerna.

1982183:505 av Egon Jacobsson (s) och Bengt Silfverstrand (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till
känna behovet av ytterligare arbetsmarknadsresurser till Malmöhus län.

1982183:506 av Bengt Lindqvist (s)

I motionen yrkas att riksdagen begär en översyn av reglerna för bidrag till
arbetstekniska hjälpmedel i enlighet med motionens syfte.

1982/83:516 av Ola Ullsten m. fl. (fp)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder i
syfte att i ökad utsträckning anpassa AMS-utbildningen för kvinnor till
datoriserade arbetsplatser.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:510.

AU 1982/83:21

1982183:657 av Anita Bråkenhielm (m) och Catarina Rönnung (s)

1 motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att arbetsmarknadspolitiska
åtgärder vid lämpligt tillfälle insätts på sådant sätt att SJ kan få
erforderligt stöd för upprustning/utbyggnad till normalspårig industrispårstandard
av järnvägen Vetlanda-Järnforsen/Pauliström.

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

1982/83:665 av Elvy Nilsson m. fl. (s) 99 39

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
verksamheten vid Samhällsföretagsgruppens olika verkstäder, varvid framför
allt de sociala målen för de arbetshandikappade bör granskas.

1982183:666 av Gunnar Nilsson i Eslöv (s) och Bo Nilsson (s) 80 63

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att statens
vägverk i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsen ges i uppdrag att som
beredskapsarbete fortlöpande fullfölja ombyggnaden av riksväg 17 Landskrona-Eslöv.

1982/83:818 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag innebärande 04 40

minskad utförsäkring från A-kassorna inom den ram om ökade egenavgifter

till A-kassorna som förutsattes i det statsbidragssystem riksdagen antog
våren 1982,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 32 8

som i motionen anförts beträffande åtgärder för att trygga ungdomens

inträde på arbetsmarknaden,

3. att riksdagen beslutar att till Sysselsättningsskapande åtgärder anvisa ett 81 71

i förhållande till regeringens förslag med 170 milj. kr. sänkt reservationsanslag
om 3 779 615 000 kr. för budgetåret 1983/84,

6. att riksdagen beslutar att med avslag på regeringens förslag om ökat 49 27, 28

startbidrag vid flyttning till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1983/84
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 20 milj. kr. sänkt
förslagsanslag av 1 210 082 000 kr.

Yrkandena 4 och 5 kommer att behandlas i betänkandet AU 1982/

83:23.

1982183:823 av Mats Olsson m. fl (s) 4g

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om bidragsregler för beredskapsarbeten.

1982/83:826 av Allan Åkerlind m. fl. (m) 4g 22

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande
att privat arbetsförmedling skall tillåtas och få verka jämsides med den
offentliga arbetsförmedlingen.

AU 1982/83:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

1982183:1040 av Arne Andersson i Gamleby (s) och Ewy Möller (m) 80 64

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen uttalar att om- och
tillbyggnad av polishus i Västervik bör kunna utföras som beredskapsarbete
med AMS-medel.

1982183:1041 av Karin Andersson (c) och Gunilla André (c) 71 45

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beredskapsarbeten på deltid.

1982183:1046 av Gunhild Bolander (c) 79 58

I motionen yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande målet för arbetsmarknadspolitiken m. m.

Yrkande 1 kommer att behandlas i betänkande 1982/83:23.

1982/83:1047 av Christer Eirefelt (fp) och Kenth Skårvik (fp) 101 92

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts angående Samhällsföretagsgruppens marknadsuppträdande.

1982/83:1054 av Lars Werner m. fl. (vpk) 94 83

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag
innebärande att statsbidrag för anställda med lönebidrag skall kunna utgå till
100 % i enlighet med vad som anförts i motionen samt att medel härför
upptas på tilläggsbudget.

1982/83:1056 av Lars Werner m. fl. (vpk) 46 23

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatorisk plats- och
arbetsförmedling i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag som förbjuder
åsiktsregistrering, personundersökning och svartlistning av arbetande.

1982183:1114 av Ola Ullsten m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att av anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder 36 8

100 milj. kr. avdelas för s. k. kommunala ungdomsslussar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 33 8

anförts beträffande utvidgning av ungdomsplatser eller motsvarande att gälla

även ungdomar mellan 18 och 20 år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 75 49

anförts beträffande beredskapsarbeten inom arbetsmiljöområdet,

AU 1982/83:21

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande behovet av vidareutbildning av främst lågutbildade
kvinnor i syfte att motverka de risker för segregering av arbetsuppgifter som
datoriseringen kan komma att medföra,

6. att riksdagen beträffande utbildningsbidrag och arbetslöshetsersättning
beslutar i enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen begär att regeringen inom ramen för anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder på försök ger bidrag till arbetsgivare som vill anställa
arbetslösa akademiker för projektarbete enligt den modell som skissas i
motionen,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag att begränsa antalet lönebidragsplatser
hos de allmännyttiga organisationerna,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande kulturarbetsförmedlingar, kontorsserviceförmedlingar
och lagen om arbetsförmedling.

Yrkande 5 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

Behandlas i
utskottets

yttr.

hemst. p.
31

62 34, 38

1982/83:1509 av Anders Björck m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning
med uppgift att utreda möjligheterna att på försök tillåta fristående
arbetsförmedlingar för specifika yrkesområden i enlighet med vad som i
motionen anförts.

1982183:1510 av Roland Brännström m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om återinförande av projekteringsbidrag.

1982183:1514 av Christer Eirefelt (fp)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen tillser att arbetsmarknadsverkets
rutiner för utbetalning av statsbidrag för enskilda beredskapsarbeten
förbättras.

1982183:1517 av Arne Fransson m. fl. (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att de allmännyttiga organisationerna skall få full 94 83

kostnadstäckning för de anställda med lönebidrag som anställdes före den 1

juli 1980 även efter den 1 juli 1983,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om särskild ram för verksam- 95 84

heten med anställning med lönebidrag hos allmännyttiga organisationer.

1982183:1527 av Bengt Lindqvist (s) 90

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna

AU 1982/83:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

för arbetsbiträde i syfte att anknyta bidragsnivån till löneutvecklingen på det
statliga området.

1982183:1528 av Bengt Lindqvist m. fl. (s) 94, 95 83, 84

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar begära att regeringen noga följer konsekvenserna
dels av begränsningen av antalet anställda med lönebidrag, dels av
sänkningen av lönebidrag från 100 till 90 %,

2. att riksdagen beslutar begära att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag till ändringar i bestämmelserna om det visar sig att handikappade
genom förslagen i årets budgetproposition får ökade svårigheter på
arbetsmarknaden.

1982183:1532 av Per Petersson (m) och Barbro Nilsson i Visby (m) 78 56

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen i t. ex. Norrbotten
använder beredskapsarbeten till i motionen föreslagna ändamål.

1982/83:1534 av Birger Rosqvist m. fl. (s) 78 57

I motionen yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att medel för sysselsättningsfrämjande
åtgärder anvisas för att förbättra järnvägs- och vägstandarden och
trafiksäkerheten i Kalmar län,

2. att riksdagen hos regeringen begär att medel för sysselsättningsfrämjande
åtgärder anvisas för att möjliggöra en snar igångsättning av byggnation
av posthus, polishus m. m. i Kalmar län i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1982183:1535 av Rolf Rämgård m. fl. (c) 29 6

I motionen yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utreda
frågan om trygghetsfonder.

1982183:1537 av Marianne Stålberg m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen j2, 77, 46, 55,

anförts om behovet av ökade arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Jämtlands 100 91

län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 77 4g 53
anförts om friare användning av de arbetsmarknadspolitiska stöden i 54
Jämtlands län.

Yrkandena 3-6 kommer att behandlas i betänkande 1982/83:23.

1982183:1539 av Alf Wennerfors m. fl. (m)
I motionen yrkas

AU 1982/83:21 11 Behandlas i

utskottets
yttr. s. hemst. p.

1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 96 85

som i motionen anförs angående lönebidrag,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 99, 88, 93

som i motionen anförs angående skyddat arbete, 102

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad 104 94

som i motionen anförs angående arbetsmarknadsinstituten.

1982/83:1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m)

I motionen yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 26 2

motionen anförts angående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken för
budgetåret 1983/84,

2. att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1983/84 anvisar 49 9, 28

ett förslagsanslag av 1 205 482 000 kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 41 14

motionen anförts angående tilläggsdirektiv till AMS-kommittén,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 40 12, 13

motionen anförts angående avveckling av distriktsarbetsnämnderna och
byggarbetsnämnderna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 47 22, 25

motionen anförts angående avskaffande av den obligatoriska platsanmälan,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 53 29

motionen anförts angående rationaliseringar och effektiviseringar av arbetsmarknadsutbildningen,

7. att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/84 54 29

anvisar ett reservationsanslag av 1 661 592 000 kr.,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 62 34-37

motionen anförts angående bidrag till arbetslöshetsersättningar och utbildningsbidrag,

9. att riksdagen till Bidrag till Arbetslöshetsersättning och utbildningsbi- 64 39

drag för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 1 816 650 000

kr.,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen 70 43

för riksdagens prövning skall underställa eventuella uppkommande behov av
ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser som inte täcks av i statsbudgeten

upptagna, konjunkturneutralt beräknade, anslag samt de medel som
regeringen disponerar över genom finansfullmakten,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 70 44

motionen anförts angående förändringar av inriktning, utformning och
ersättningsnivåer för beredskapsarbeten,

12. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 81 71

1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 2 399 615 000 kr.,

13. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsut- 84 75

AU 1982/83:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

bildningen för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
36 000 000 kr.,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i 99 88

motionen anförts angående bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag,

15. att riksdagen till driften av verksamheten inom Stiftelsen Samhällsfö- 99 87

retag anslår medel motsvarande 125 % av lönesumman (inkl. lönebikostna der)

för arbetstagarna i skyddat arbete,

16. att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 99 88

1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 2 427 000 000 kr.

1982183:1541 av Lars Werner m. fl. (vpk) 63 38

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att utbildningsbidraget vid
arbetsmarknadsutbildning fr. o. m. den 1 juli 1983 lägst skall utgå med 215
kr. per dag, fem dagar i veckan.

1982183:1542 av Lars Werner m. fl. (vpk) 64 41

I motionen yrkas

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag om en förlängd
arbetslöshetsersättning baserad på socialförsäkringsavgifter enligt vad i
motionen anförs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om rätt till arbete eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag att arbetsmarknadsutbildning
jämställs med arbete och gäller som nytt arbetsvillkor enligt vad i
motionen anförs,

4. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag som innebär att de
som ej är medlemmar i arbetslöshetskassa skall kunna åtnjuta arbetslöshetsersättning
enligt vad i motionen anförs.

1982183:1544 av Bengt Wittbom m. fl. (m, c, fp) 74 48

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
bidrag för beredskapsarbete till arbetsgivare bör utgå till arbetsgivare oavsett
denna har kollektivavtal eller s. k. separatavtal med en arbetsmarknadsorganisation
i enlighet med vad som i motionen anförts.

1982183:1545 av Sten Östlund (s) och Inga-Britt Johansson (s) 43 18

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att vid
fördelningen av de föreslagna extra tjänsterna särskilt beakta arbetssituationen
vid arbetsförmedlingarna i Göteborgs och Bohus län.

1982183:1582 av Olle Westberg m. fl. (s)
I motionen yrkas

AU 1982/83:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

4. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av resurser till länsarbetsnämnden i Göteborgs län för att
hålla byggsysselsättningen uppe.

Yrkandena 1-3 kommer att behandlas i betänkandet AU 1982/83:23.

1982/83:1587 av Rolf Rämgård m. fl. (c) 80 65

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att en upprustning och nybyggnad
med arbetsmarknadspolitiska medel kommer till stånd på sträckan
Malung-Sälen-Särna.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:1586.

1982183:1643 av Gullan Lindblad m. fl. (m, c, fp) 80 66

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer att en del av de
medel, som kommer att ställas till förfogande för sysselsättningsfrämjande
åtgärder i Värmlands län, bör prioriteras för en utbyggnad av högskolans
lokaler, framför allt vad gäller laboratorier.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:2204.

1982183:1651 av Ola Ullsten m. fl. (fp)

I motionen yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen redovisar regelförändringar i fråga om 62 36

arbetslöshetskassorna enligt vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen fastställer arbetsmarknadsavgiften i lagen om socialavgif- <32 37

ter till 1,1%.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1982/83:1647.

1982183:1676 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) 55 31

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts beträffande datautbildning inom
arbetsmarknadsutbildningen (AMU).

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:1669.

1982/83:2047 av Karin Andersson (c) och Gunhild Bolander (c) 47 26

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär att resurserna vid
arbetsmarknadsverket disponeras så att hörselskadade får tillgång till
specialister på länsnivå.

1982/83:2049 av Lennart Bladh m. fl. (s) 47 26

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hur
behovet av specialister för hörselskadade på länsnivå inom arbetsmarknadsverket
kan tillgodoses.

AU 1982/83:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

1982/83:2050 av Lennart Bladh m. fl. (s) 92 g2

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen låter utreda
möjligheterna att kombinera lönebidragsanställning med bidrag till arbetsbiträde.

1982183:2054 av Ingemar Eliasson (fp) och tredje vice talmannen Karl Erik 80 67

Eriksson (fp)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande upprustning av kulturellt värdefulla
teaterlokaler som beredskapsarbete.

1982/83:2059 av Stina Gustavsson (c) 90 80

I motionen yrkas att riksdagen avvisar regeringens förslag i proposition
1982/83:100 Arbetsmarknadsdepartementet om snävare regler för bidrag till
arbetshjälpmedel åt handikappade lantbrukare och andra egenföretagare.

1982/83:2060 av Birgitta Hambraeus (c) 29 7

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om
metoder att skapa fler deltidsarbeten.

1982/83:2062 av Agne Hansson m. fl. (c) 82 71

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att till Sysselsättningsskapande åtgärder anvisa ett
i förhållande till regeringens förslag med 25 milj. kr. sänkt reservationsanslag
om 3 924 615 000 kr. för budgetåret 1983/84,

2. att riksdagen beslutar att till Bidrag till regionala utvecklingsfonder
m. m. för budgetåret 1983/84 anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag med 25 milj. kr. förhöjt reservationsanslag om 122 850 000 kr.

1982/83:2064 av Elver Jonsson (fp) och Olle Grahn (fp) 80 68

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om behovet av en snabb utbyggnad av riksväg 43
Falköping-Vårgårda.

1982/83:2065 av Elver Jonsson (fp) och Jan-Erik Wikström (fp) 87 79

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om antalet utbildningsdagar för vapenfria
tjänstepliktiga och om bidragen till utbildningsanordnare för dessa.

1982183:2066 av Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk i Gävle (c)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar att de allmännyttiga organisationerna skall få full 94 83

AU 1982/83:21

Behandlas i

utskottets

yttr. s. hemst. p.

kostnadstäckning för de anställda med lönebidrag som anställdes före den 1
juli 1980 även efter den 1 juli 1983,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om tak för antalet lönebidrags- 95 84

platser.

1982/83:2068 av Gullan Lindblad (m) 39 10

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad som i motionen anförts beträffande val av ledamöter i
arbetsmarknadsstyrelsen.

1982/83:2073 av Tore Nilsson (m) 80 69

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller att en större andel
av medlen för beredskapsarbeten får användas för inlandsbanan och övriga i
motionen nämnda projekt.

1982183:2074 av Margareta Persson m. fl. (s) 75 50

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om att beredskapsarbeten används för en
handikappanpassning av den offentliga miljön.

1982/83:2077 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) 65 41, 42

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag att arbetslöshetskassornas
bestämmelser anpassas till dagens förutsättningar i enlighet
med motionen.

1982/83:2078 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s) 79 60

I motionen anförs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att riktade åtgärder bör vidtas för att stimulera byggandet i Kopparbergs och
övriga hårt drabbade län.

1982183:2079 av Catarina Rönnung (s) och Ing-Marie Hansson (s) 76 52

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att medel avsätts för
centrumbildningarnas verksamhet ur anslaget B 4. Sysselsättningsskapande
åtgärder.

1982/83:2084 av Lars Werner m. fl. (vpk) 33 8

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om att förelägga
riksdagen förslag till lag om allmän ungdomsgaranti enligt motionens
riktlinjer.

1982/83:2089 av Nils Åsling (c) 29

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk

AU 1982/83:21

utredning av de ekonomiska och sociala konsekvenserna av strukturförändringarna
i samhälle och näringsliv med inriktningen att främja en decentraliserad
samhällsorganisation och en stärkt småföretagssektor.

1982183:2125 av Oskar Lindkvist m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
läs- och skrivhandikapp skall jämställas med fysiska och psykiska handikapp
vid tilldelning av utbildningsbidrag för folkhögskolestudier inom arbetsmarknadsutbildningen
.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:2123.

1982183:2131 av Stig Gustafsson m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen begär att regeringen upprättar en plan för
personalutbildningen i företag och förvaltningar i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:2130.

1982183:2145 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c)

I motionen yrkas

2. att riksdagen fastställer arbetsmarknadsavgiften i lagen om socialavgifter
till 1,1 %.

Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1982/83:2140.

Yrkande 1 kommer att behandlas i ett senare betänkande.

1982183:2150 av Margot Wallström m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
generösare bestämmelser för förlängning av beredskapsarbeten införs,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
ökat statsbidrag skall utgå till föreningar och folkrörelser som anställer
arbetslösa ungdomar,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
ett ökat stöd t. ex. via försöksverksamhet ges till arbetslösa ungdomar som
vill starta/arbeta i jordbruks- eller andra arbetskollektiv och liknande
företagsformer.

1982183:2154 av Mats Olsson m. fl. (s)

I motionen yrkas

5. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att
arbetsförmedlingarnas resurser i Blekinge län förstärks så länge det
nuvarande besvärliga arbetsmarknadsläget består.

Yrkandena 1-4 och 6-7 kommer att behandlas i betänkandet AU

1982/83:23.

AU 1982/83:21

Utvecklingen på arbetsmarknaden

Antalet sysselsatta ökade under hela 1970-talet. Därefter har utvecklingen
i stort sett avstannat. I februari månad i år var 4,19 miljoner personer
sysselsatta medan 4,35 miljoner personer var i arbetskraften.

Sysselsättnings- och arbetskraftsutvecklingen enligt arbetskraftsundersökningama
(AKU) sedan år 1970 åskådliggörs i figur 1. Skillnaden mellan de
båda kurvorna utgör arbetslöshet.

Figur 1.

Arbetskraft och sysselsättning 1976-1982

Tusental. 3-månaders glidande genomsnitt beräknat på säsongrensade månadsdata

4 350

4300

4 250

Arbetskraften

4 200

4150

4100

Antal sysselsatta

4050

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Anm. För april 1980 saknas uppgifter p. g. a. arbetsmarknadskonflikt.

Källa: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Kännetecknande för sysselsättningsutvecklingen har varit att antalet
sysselsatta inom den offentliga sektorn har ökat, medan utvecklingen varit
den motsatta inom den privata sektorn. Under perioden 1970-1981 ökade

2 Riksdagen 1982183. 18 sami. Nr 21

AU 1982/83:21

således antalet statligt och kommunalt sysselsatta med 30,7 resp. 80,3 %.
Inom näringslivet minskade antalet sysselsatta under perioden med 6,3 %.
Utvecklingen för anställda arbetare samt för tjänstemän inom tillverkningsindustrin
illustreras i figur 2 A och B.

Figur 2 A

Antal anställda arbetare (exkl. permitterade) inom tillverkningsindustrin

Procent

I 1973 . 1974 , 197S , 197S . 1977 , 1978 . 1979 . 1980 . 19B1 . 1982 ,

Procentuella förändringar jämfört med motsvarande period ett år tidigare
Kvartalsdata

Källa: AMS
Figur 2 A

Antal anställda tjänstemän (exkl. permitterade) inom tillverkningsindustrin

Procent

1979

1976

Procentuella förändringar jämfört med motsvarande period ett år tidigare
Kvartalsdata

Källa: SCB

AU 1982/83:21

Figur 3.

Sysselsatta kvinnor och män i arbetskraften 1970-1981, heltid, deltid 1-19 tim, resp.
deltid 20-34 tim, enl. AKU

Antal 1 000-tal

2 400

Män

2 200

2 000

1 800

1 600

1 400

1 200

1 000

800

600

400

200

70 72 74 76

Kort deltid

Lång deltid

Heltid

Kvinnor

2 400

. . 2 200

- . 2 000

. . 1 800

■■ 1 600

.. 1 400

-■ 1 200

■ - 1 000

- - 800

■ ■ 600

■ - 400

200

Källa: AMS

AU 1982/83:21

Även om antalet sysselsatta ökade under 1970-talet minskade det totala
antalet arbetade timmar. Under perioden 1970-1981 uppgick minskningen i
totalantalet arbetade timmar till 6,5 %. Minskningen inom näringslivet var
15,9 % medan ökningen inom den statliga och kommunala sektorn uppgick
till 13,9 resp. 53,6 %.

Utvecklingen beträffande deltidsarbeten framgår av figur 3.

Kännetecknande för perioden efter år 1970 har vidare varit att
förvärvsfrekvensen - antalet sysselsatta i procent av befolkningen -ökat totalt och för kvinnorna, medan utvecklingen varit den motsatta för
männen. Utvecklingen visas i figur 4.

Figur 4.

Sysselsättningsgrad (antal sysselsatta i procent av befolkningen)

Män

Totalt

80-

Kvinnor

Kvinnor med barn > 7 år

60-

Källa: SCB, Arbetsmarknadsstatistik årsbok 1981

Antalet arbetslösa uppgick enligt SCB:s senaste arbetskraftsundersökning
till 155 000, vilket motsvarar 3,6 % av arbetskraften. I februari 1982
var arbetslösheten 135 000 (3,1 %). Utvecklingen under perioden 1976-1982
framgår av figur 5.1 figuren finns även medtaget antalet kvarstående lediga
platser under perioden.

AU 1982/83:21

Figur 5.

Arbetslösa enligt AKU, arbetslösa kassamedlemmar och kvarstående lediga platser
1976-1982

1 000-tal. Säsongrensade månadsdata

160

140

Arbetslöshet

120

100

Tr*-Arbetslösa

kassamedlemmar

Lediga platser

I 1 1 1 I I I

1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen, konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Som framgår av figuren är antalet lediga platser f. n. väsentligt
lägre än t. ex. i början av år 1980. I december 1982 uppgick antalet
kvarstående lediga platser till endast 9 700. Situationen har sedan förbättrats
och i februari i år var antalet uppe i 34 700. Vid jämförelse mellan årets siffror
för kvarstående lediga platser och utvecklingen tidigare bör dock erinras om
att statistiken fr. o. m. i år endast avser kvarstående lediga platser där
varaktigheten är mer än 10 dagar.

Antalet arbetslösa ungdomar under 25 år uppgick i februari i år
till 49 000, en ökning med 4 000 i förhållande till samma månad 1982.

I figur 6 redovisas utvecklingen beträffande ungdomsarbetslösheten sedan
år 1970.

AU 1982/83:21

Figur 6.

Arbetslösheten för ungdomar i åldern 16-24 år

Säsongrensat, kvartalsgenomsnitt

Procent

> 70

Källa: AMS

Det mycket besvärliga läget för ungdomarna på arbetsmarknaden belyses
ytterligare av att ca 18 000 fler hade beredskapsarbete i februari i år än under
samma månad förra året. Totalt var ca 97 000 ungdomar under 25 år antingen
arbetslösa eller i beredskapsarbete under februari månad i år. Utvecklingen
orsakas främst av konjunkturläget och det f. n. förhållandevis stora antalet
ungdomar i åldern 16-18 år.

Enligt konjunkturbarometern är bristen på arbetskraft f. n. mycket liten. I
figur 7 redovisas utvecklingen sedan år 1971.

Antalet varsel inom industrin minskade under förra året. Utvecklingen
sedan 1980 redovisas i figur 8.

AU 1982/83:21
Figur 7.

Andelen företag inom industrin som uppgivit brist på arbetskraft

Procent

VHKt

AK l

\NIJIiA

Källa: Konjunkturbarometern

Figur 8.

Varsel inom industrin

Antal
T usentai

25 -

r\Varsel om
| ^permittering
\viss
j—

Varsel om
uppsägning

1980

1981

1982

Källa: AMS

AU 1982/83:21

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har förstärkts och
i februari månad i år var 183 500 personer föremål för åtgärder, en ökning
med 32 700 i förhållande till februari månad år 1982. Sammantaget var i
februari månad i år 338 500 personer antingen arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, vilket motsvarar 7,8 % av arbetskraften.

I figur 9 redovisas antalet arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under perioden 1964-1982.

Figur 9.

Antal arbetslösa och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i procent av arbetskraften
1964-1982

Säsongrensade data

Utbildninq vid
permitteri nqshot

1 1 I i i i i I i ! i i l i i l l J LJ

64 65 66 67 66 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och statistiska centralbyrån.

Utskottet kommer i sitt regionalpolitiska betänkande AU 1982/83:23 att
redovisa utvecklingen på arbetsmarknaden i länen.

Utskottet

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken m. m.

Läget på arbetsmarknaden har försämrats successivt de senaste åren. Den
ökning av sysselsättningen som skedde under hela 1970-talet och en bit in på
1980-talet har nu förbytts i minskning. Samtidigt har arbetslösheten nått en
högre nivå än någonsin tidigare under de senaste decennierna. Sedan tredje
kvartalet 1981 har arbetslösheten varje kvartal varit högre än under

AU 1982/83:21

motsvarande tidpunkt varje år de senaste 20 åren.

En kraftig nedgång i efterfrågan av arbetskraft är den viktigaste
förklaringen till arbetslöshetens uppgång. Under de tre sista månaderna 1982
nyanmäldes 31 600 lediga platser. I förhållande till motsvarande tid
högkonjunkturåret 1979 är det en nedgång med 47 %. Härtill kommer att en
förhållandevis stor del eller 25 % av de nyanmälda lediga platserna avsåg
tillfälliga anställningar.

Vissa grupper av arbetssökande drabbas särskilt hårt av den nuvarande
situationen på arbetsmarknaden, i synnerhet gäller detta ungdomarna.
Sysselsättningsläget bland ungdomarna förbättrades visserligen något under
hösten 1982 tack vare massiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, men
arbetslösheten är fortfarande betydligt högre bland dem än för arbetskraften
som helhet. Den relativa arbetslösheten i februari 1983 var 9,3 % för
åldersgruppen 16-19 år och 6,8 % för åldersgruppen 20-24 år. Vid samma
tidpunkt var av hela arbetskraften i landet 3,6 % arbetslösa. Även bland
kvinnor i vissa åldrar och bland invandrare är arbetslösheten större än
genomsnittligt.

I propositionen beskrivs den politik som regeringen bedrivit sedan hösten
1982 för att komma till rätta med sysselsättningsproblemen. Där erinras om
de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits för att främja industriell
expansion och ett bättre resursutnyttjande. Det framhålls att dessa åtgärder
kommer att verka först efter någon tid och att arbetsmarknadspolitiken
kortsiktigt måste bära en stor del av ansvaret för att minska arbetslösheten.

Regeringen gör vidare den bedömningen att utvecklingen av den
internationella ekonomin blir svag under större delen av år 1983. Devalveringen
ger möjligheter till en successiv expansion inom näringslivet men de
svaga internationella konjunkturutsikterna sätter en gräns för expansionen
under år 1983.

När det gäller den inhemska efterfrågan förutser regeringen en något
gynnsammare utveckling bl. a. som en följd av den stimulans till svensk
industri som investeringsprogrammet rörande energi, bostäder, kommunikationer
m. m. ger. En eventuell produktionsökning inom industrin
bedöms emellertid kunna ske utan att sysselsättningen ökar nämnvärt. Det
anförs vidare i propositionen att sysselsättningsutvecklingen inom tjänstesektorn,
både den privata och den offentliga, sannolikt blir mycket svag
under år 1983.

Det svåra arbetsmarknadsläget motiverade att regeringen under hösten
1982 lade fram förslag för riksdagen om en omedelbar, kraftig förstärkning
av de arbetsmarknadspolitiska insatserna (AU 1982/83:13). De extra medel
som då anvisades för arbetsmarknadsutbildning, sysselsättningsskapande
åtgärder och åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning åt handikappade
uppgick till 2 440 milj. kr. Arbetsmarknadsministern gör bedömningen

AU 1982/83:21

att omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärder kommer att behövas även
under budgetåret 1983/84.

Utskottet vill för sin del först peka på att den höga prioritering som i
nuvarande svåra ekonomiska läge ges åt de sysselsättningspolitiska åtgärderna
bygger på övertygelsen att tillgång till arbete har avgörande betydelse
för den enskildes välfärd i vid mening. Arbetet är självfallet ett medel för att
skapa god materiell försörjning. Men arbetet har också ett egenvärde som en
väg till social gemenskap. Tillgång till arbete och de villkor som råder i
arbetslivet ger grundläggande förutsättningar för vars och ens materiella
omständigheter, hälsa, fritidsmöjligheter, delaktighet i politiskt och fackligt
arbete, familje- och bostadsförhållanden m. m.

Även för samhället i stort är den enskildes deltagande i arbetslivet
väsentligt. Ett samhälle med full sysselsättning skapar bestående produktiva
värden. Arbetslöshet och undersysselsättning innebär att resurser förslösas. I
ett samhälle som accepterar arbetslöshet finns det risk för att det uppstår
stora materiella och sociala klyftor vilket kan leda till isolering och
främlingskap mellan olika befolkningsgrupper.

Samma uppfattningar om arbetets centrala betydelse för människornas
både materiella och sociala välfärd förs fram i propositionen och i folkpartiets
partimotion 1114. Vad utskottet här har anfört om sysselsättningsutvecklingen
m. m. med anledning av propositionen bör godkännas av riksdagen.

Det är mot den bakgrund som här anges särskilt viktigt att det i en tid med
stora sysselsättningsproblem bedrivs en ambitiös sysselsättningspolitik. En
politik som accepterar stigande arbetslöshet som ofrånkomlig måste enligt
utskottets mening bestämt avvisas.

Den ekonomiska politiken ger grundläggande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken.
Denna fråga tas upp i motionerna 343 av Ulf Adelsohn
m. fl. (m) och 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m). Moderata samlingspartiet
framhåller i motion 343 att förutsättningarna för näringslivets utveckling
måste förbättras om sysselsättningsproblemen skall kunna lösas. Förutom
den svaga utvecklingen i vår omvärld förs fram två huvudproblem i
sammanhanget, dels företagens försämrade lönsamhet till följd av stora
lönehöjningar under 1970-talet och stora ökningar av arbetsgivaravgifterna,
dels regleringar av skilda slag som enligt motionärernas mening gör att
förnyelse, idérikedom och skaparkraft har svårt att komma till sin rätt. En
förändring av lagstiftningen i fråga om främst MBL och Åmanlagarna
framhålls som nödvändig.

I motion 343 anförs vidare att statsmakterna inte kan garantera full
sysselsättning oberoende av löneuppgörelsernas utfall. Det statsfinansiella
läget medger inte att samhället med arbetsmarknadspolitiska åtgärder löser
de sysselsättningsproblem som följer av fortsatta snabba kostnadsökningar
för de svenska företagen. Även om avtalen inför år 1983 inte ännu är klara
väntas de enligt den bedömning som görs i motionen resultera i fortsatt snabb
kostnadsökning för de svenska företagen i förhållande till omvärlden.

AU 1982/83:21

Företagens lönsamhet försämras därutöver enligt motionärerna genom
ytterligare ekonomiska och administrativa pålagor.

Även i motion 1540 tas upp frågan om sambandet mellan den ekonomiska
politiken och sysselsättningsutvecklingen. I motionen förordas en alternativ
ekonomisk politik som skulle ge en bättre utveckling på arbetsmarknaden
och därmed ett mindre behov av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med
hänsyn till att riksdagen sannolikt kommer att anta den ekonomiska politik
som regeringen föreslår krävs fortsatta omfattande arbetsmarknadspolitiska
insatser. Detta avspeglar sig enligt motionärerna också i deras förslag till
anslag för budgetåret 1983/84.

Utskottet delar uppfattningen att man bör driva en ekonomisk politik som
innebär att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minimeras. Utskottet
konstaterar också att den snabba och radikala omläggning av den
ekonomiska politiken som den nytillträdande socialdemokratiska regeringen
vidtog hösten 1982 har skapat förutsättningar för att långsiktigt öka
produktionen och trygga den fulla sysselsättningen. Men en omläggning av
den ekonomiska politiken som görs för att förbättra sysselsättningsläget kan
inte få snabba effekter på arbetsmarknaden. Som sägs i propositionen måste
arbetsmarknadspolitiken därför på kort sikt bära en stor del av ansvaret för
att minska arbetslösheten. Arbetsmarknadspolitiken behöver därför tilldelas
betydande resurser även under kommande år. Moderata samlingspartiet
förordar när det gäller medel till arbetsmarknadspolitiken drygt 2 400 milj.
kr. eller 17 % mindre än vad regeringen föreslår, vilket ofrånkomligen
kommer att leda till högre arbetslöshet än regeringens förslag. En sådan
politik måste avvisas. Utskottet vill tillägga att trots den högre arbetslöshet
som troligen följer av besparingsförslagen i motion 1540 föreslås ingen
ökning utan fastmer en minskning av anslaget till arbetslöshetsersättning
m. m. Till de enskilda förslagen återkommer utskottet senare i betänkandet.
Med hänvisning till vad utskottet här har anfört avstyrker utskottet
motionerna 343 och 1540 i här aktuella delar.

När det gäller förslaget i motion 343 om förändring av medbestämmande-,
trygghets- och ledighetslagarna vill utskottet först erinra om vad utskottet
anfört i det föregående om arbetets betydelse för människors välfärd.
Förändringar av trygghetslagarna som innebär att tryggheten i anställningen
försämras kan enligt utskottets mening inte accepteras. När det gäller kravet i
samma motion på förändringar av medbestämmandelagen är det utskottets
mening att villkoren för arbetslivet måste vara ett centralt område för
sysselsättningspolitiken. Arbetstagarens möjlighet att påverka utformningen
och innehållet av sitt arbete har positiva effekter både för arbetsgivare och
arbetstagare. Arbetet har som utskottet tidigare framhållit en vidare
betydelse för välfärden. Den nuvarande lagstiftningen anger därför en
miniminivå för arbetstagarnas medbestämmande på arbetsplatserna. Detta
utesluter inte att ändringar kan behöva göras på enskilda punkter.
Regeringen har också startat ett översynsarbete med denna inriktning.

AU 1982/83:21

Utskottet konstaterar vidare med tillfredsställelse att det numera finns
medbestämmandeavtal för huvuddelen av den svenska arbetsmarknaden.
Som framhålls i folkpartiets partimotion 1114 har därmed skapats förutsättningar
att också avtalsvägen rätta till svagheter i medbestämmandelagen.
Inte heller kravet på förändringar i ledighetslagarna kan utskottet ställa sig
bakom. Mot bakgrund av det anförda bör motion 343 avslås i denna del.

I fråga om de metoder som kan förbättra sysselsättningspolitiken och
underlaget för den föreslås i motion 218 av Egon Jacobsson (s) och Bengt
Silfverstrand (s) att regeringen varje år skall förelägga riksdagen en samlad
sysselsättningsbudget. Den föreslås innehålla bedömningar av utvecklingen
av utbud och efterfrågan av arbetskraft samt sammanställningar över förslag
till konkreta sysselsättningsåtgärder inom skilda sektorer, t. ex. olika
branschprogram på näringspolitikens område.

Utskottet konstaterar för sin del att förslag om en sysselsättningsplanering
med det innehåll som föreslås i motion 218 redovisades av sysselsättningsutredningen
i dess slutbetänkande (SOU 1979:24) Sysselsättningspolitik för
arbete åt alla. Enligt vad utskottet har erfarit pågår inom regeringskansliet
ett arbete som syftar till att ge en bättre bild av vilka sysselsättningskonsekvenser
skilda handlingsalternativ kan få. Medverkan fordras från myndigheterna
bl. a. i samband med anslagsframställningarna. Det är emellertid
tveksamt om en sådan ordning kan införas redan under kommande budgetår.
Med anledning av det arbete som således pågår inom regeringskansliet
behöver motion 218 inte föranleda någon åtgärd i denna del.

I motion 502 av Pär Granstedt m. fl. (c) föreslås en utredning om att
överföra huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken till kommunerna.
Huvudsyftet härmed är enligt motionärerna att integrera arbetsmarknadspolitiken
i annan samhällsverksamhet samt att därvid motverka byråkratisering
och uppnå ett bättre utnyttjande av de resurser som anvisas. I
motionen pekas på samordningsvinster när det gäller arbetsmarknadsutbildning
och arbetslöshetsersättning.

Det är för utskottet naturligt att kommunerna alltmer engagerar sig i och
tar ett ökat ansvar för sysselsättningen. Här kan erinras om bl. a. det ansvar
för sysselsättningen av ungdomar under 18 år kommunerna har som
huvudmän för skolan. Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken tas upp i
tilläggsdirektiven till utredningen (A 1981:02) om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation. I direktiven anförs att genom tillkomsten
av distriktsarbetsnämnderna har skapats en formell grund för kommunal
medverkan inte bara i arbetsförmedlingsarbetet utan också vid tillämpningen
på det lokala planet av statliga arbetsmarknadspolitiska insatser över huvud
taget.

Kommunerna har särskilda möjligheter att bedöma och medverka vid
utvecklingen av sådan sysselsättning som har lokal anknytning. Detta är av
betydelse inte bara för sysselsättningen av ungdomar utan även för äldre och

AU 1982/83:21

handikappade. Utskottet noterar att kommittén enligt sina direktiv skall
ingående pröva, utifrån förutsättningen att staten har det övergripande
ansvaret för arbetsmarknadspolitiken, om den nuvarande arbets- och
ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna på det arbetsmarknadspolitiska
området är ändamålsenlig. Som framgår av vad utskottet här har
anfört synes kravet i motion 502 på utredning av hithörande frågor i
huvudsak tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon åtgärd.

Trygghetsfonder som ett inslag i bl. a. arbetsmarknadspolitiken tas upp i
motion 1535 av Rolf Rämgård m. fl. (c). I motionen föreslås att ett
utredningsarbete i denna fråga ånyo tas upp. Syftet med sådana fonder är att
ge företagsledning och anställda ekonomiska resurser till nysatsningar och
för att klara omplaceringar av övertalig arbetskraft. Det är motionärernas
mening att de omfattande AMS-insatserna skulle kunna bringas ned om
dylika fonder stod till förfogande.

Den tidigare utredningen rörande trygghetsfonder lades ned enligt
regeringens beslut den 25 november 1982. Trygghetsråd med resurser
motsvarande dem som efterlyses i motionen finns redan för den privata
arbetsmarknaden på tjänstemannaområdet samt för anställda i företag
anslutna till statens förhandlingsorganisation (SFO). Avtal har dessutom
nyligen slutits om en trygghetsanordning för LO-anställda på SAF-området
som skall gälla fr. o. m. den 1 september 1983. Det finns därför enligt
utskottets mening inte anledning att på nytt ta upp ett utredningsarbete om
trygghetsfonder. Motion 1535 bör därför avslås.

I två motioner-2089 av Nils Åsling (c) och 2060 av Birgitta Hambraeus (c)
- behandlas samband mellan vissa arbetstidsfrågor och sysselsättningspolitiken.
I båda fallen begärs utredningar i ämnet. I motion 2089 avvisas
arbetstidsförkortning som ett sätt att lösa aktuella sysselsättningsproblem.
Men det erinras samtidigt om de fördelar i form av ett bättre utnyttjande av
gjorda investeringar och tillgängliga resurser som en arbetstidsförkortning
kan innebära för både den offentliga och privata sektorn. I motionen påpekas
också att strukturförändringarna inom näringslivet kommer att aktualisera
förändringar av arbetstiderna. Motionären föreslår en utredning av dessa
förhållanden med inriktningen att främja en decentraliserad samhällsorganisation
och en stärkt småföretagssektor.

En utredning om metoder att skapa fler deltidsarbeten föreslås i motion
2060. Det framhålls i motionen att, i ett läge när allt färre arbetstimmar
behövs för att klara försörjningen av varor, är det viktigt att alla delar på de
avlönade jobben och samtidigt på de viktiga arbetsuppgifter som sker utanför
arbetsmarknaden.

Deltidsarbetet har ökat i omfattning under en följd av år. Det kan enligt
vad som anförs i motion 2089 bero på strukturförändringar i näringslivet men
också att enskilda personer söker en sådan anställningsform. Frågan om
deltidsarbetets utveckling och arbetsdelning - den senare företeelsen har stor
betydelse för det begärda utredningsarbetet i motionerna 2060 och 2089 -

AU 1982/83:21

skall tas upp av delegationen för arbetstidsfrågor (DELFA) enligt de
tilläggsdirektiv som nyligen utfärdats. I direktiven framhålls bl. a. att
DELFA bör ur ett brett perspektiv ta fram underlag för att stimulera till
debatt och ökade kunskaper om arbetstidens roll i vad gäller sysselsättning,
samhälls- och arbetsmiljö, jämställdhet, fördelningsfrågor m. m. Någon
ytterligare utredning av dessa frågor behövs enligt utskottets mening inte
f. n. Motionerna 2060 och 2089 bör därför avslås.

Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

I februari månad i år var - som tidigare nämnts - 49 000 ungdomar under 25
år arbetslösa, vilket motsvarar 7,6 % av denna åldersgrupp. Detta innebär en
ökning med 4 000 jämfört med samma månad förra året trots att antalet
ungdomar i beredskapsarbete ökat med mer än 18 000 under samma tid.
Totalt var ca 97 000 personer under 25 år antingen arbetslösa eller i
beredskapsarbete under februari månad i år. Situationen på arbetsmarknaden
för ungdomarna är följaktligen mycket allvarlig.

Betydande insatser har satts in och planeras inom både arbetsmarknadspolitiken
och skolan i syfte att komma till rätta med problemen. Inom
arbetsmarknadspolitiken presenterade regeringen i november månad 1982
ett åtgärdsprogram för att begränsa arbetslösheten. Bland de föreslagna och
av riksdagen godtagna åtgärderna kan nämnas resursförstärkning till
arbetsförmedling, arbetsmarknadsutbildning samt beredskapsarbeten (AU
1982/83:13). Som redovisas i andra avsnitt i detta betänkande föreslås
fortsatta mycket omfattande insatser inom dessa verksamhetsområden också
under nästa budgetår. Självfallet kommer denna arbetsmarknadspolitiska
satsning att bli av stor betydelse för ungdomarnas möjligheter till arbete eller
utbildning.

I sammanhanget bör även erinras om de pågående förhandlingarna mellan
parterna på arbetsmarknaden dels om ungdomsplatser för 18-åringar, dels
om det s. k. ersättarsystemet, vilket innebär att arbetslös ungdom kan få
tillfällig sysselsättning som ersättare för ordinarie personal som vidareutbildas.

För de ungdomar som är under 18 år har skolan det övergripande ansvaret.
Utöver insatser inom den reguljära skolan innefattas härvid även fr. o. m.
den 1 juli 1982 verksamheten med de s. k. ungdomsplatserna. För

AU 1982/83:21

innevarande budgetår har riksdagen hittills anslagit 60 milj. kr. för
verksamheten med sådana platser. Mot bakgrund av det fortsatta svåra läget
på arbetsmarknaden för ungdomar beslöt regeringen i oktober månad förra
året att med stöd av finansfullmakten anvisa ytterligare 90 milj. kr. till
verksamheten. Efter framställning från skolöverstyrelsen i februari månad
har regeringen genom beslut om omfördelning av medel för omställningsbidrag
därutöver tillfört SÖ 20 milj. kr. för ungdomsplatser.

Regering och riksdag har f. ö. uttalat som sin ambition att alla 17-åringar
som inte kan beredas utbildning eller arbete skall kunna erbjudas en
ungdomsplats. Regeringen förutsatte även i det sammanhanget att SÖ noga
skulle följa sysselsättningsutvecklingen för ungdomar under 18 år och i god
tid anmäla för regeringen om ytterligare medel krävs under innevarande
budgetår för att täcka behovet av ungdomsplatser (AU 1982/83:13).

I budgetpropositionen föreslås (bil. 10) ett samlat och enhetligt åtgärdssystem
för ungdomar under 18 år som efter avslutad grundskola inte
genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete. Bl. a. skall de berörda
ungdomarna erbjudas en individuellt upplagd plan för tiden till dess de
uppnår 18 års ålder. Förslaget innebär enligt propositionen en kvalitativ
förbättring av åtgärderna för dessa ungdomar. Vidare föreslås ett samlat och
i förhållande till vad som nu gäller högre bidrag till kommunerna för den
uppföljande verksamheten. Regeringens förslag innebär vidare att verksamheten
med yrkesintroduktion skall upphöra.

För att erbjuda de ungdomar som inte kommit in i gymnasieskolan hösten
1982 en ytterligare möjlighet anordnas en extra intagning våren 1983 också
på linjer som normalt enbart har höstterminsintagning. Därigenom ökas
gymnasieskolans totala kapacitet.

Som redovisats ovan sätter statsmakterna in resurser mot ungdomsarbetslösheten
både inom arbersmarknadspolitiken och inom skolan. I syfte att få
ett mer samlat grepp på insatserna behandlas f. n. dessa frågor i en
gemensam arbetsgrupp mellan arbetsmarknads- och utbildningsdepartementen.

I ett antal motioner behandlas frågan om hur problemen med ungdomsarbetslösheten
skall angripas.

Moderata samlingspartiet framhåller i motion 343 att en
trendmässig och mycket oroande ökning av ungdomsarbetslösheten döljer
sig bakom arbetslöshetssiffrorna. Enligt motionen visar resultatet av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på senare år att det inte går att vare sig i
tillräcklig utsträckning eller varaktigt bekämpa ungdomsarbetslösheten och
därmed den totala arbetslösheten med sådana metoder. Sveriges allvarliga
ekonomiska läge sätter också gränser för de resurser som kan satsas på
sysselsättningspolitiken. Grundorsakerna till den ökande ungdomsarbetslösheten
bör därför omgående angripas.

Motionärerna pekar på en rad orsaker till arbetslösheten bland ungdomar: -

Frånvaro av naturliga ingångsjobb för ungdomar.

AU 1982/83:21

- För höga ingångslöner för ungdomar.

- Åmanlagar, MBL och andra avtal som reglerar ungdomars möjligheter på
arbetsmarknaden.

- Dåligt anpassade system för yrkesutbildning.

- Tillämpning av lagar och avtal som försvårar för ungdomarna att komma in
på arbetsplatserna.

- Bristande anpassning av arbetsmarknadspolitiken till rådande förhållanden
i ekonomin och på arbetsmarknaden.

Regeringen måste enligt motionärerna följa upp parternas ansträngningar
att via avtal finna lösningar på problem som beror på arbetsrätts- och
trygghetslagstiftningen. Vidare bör utarbetas ett förenklat och sammanhållet
system för nya ingångsjobb för ungdom i kombination med effektiva och
verklighetsanpassade former för yrkesutbildning.

Slutligen föreslås ett system som skall skapa möjligheter till nya
arbetstillfällen för ungdom. Systemet skall innehålla yrkesutbildning som
fyller såväl de enskilda ungdomarnas som arbetsgivarnas krav på ändamålsenliga
och framtidsinriktade kunskaper. Motionärerna föreslår härvid att
regeringen skall överväga den närmare utformningen av ett lärlingssystem
och i höst återkomma till riksdagen med ett förslag som kan förverkligas
fr. o. m. den 1 januari 1984. I motionen redovisas vissa principer för hur ett
lärlingssystem skulle kunna byggas upp. Motionärerna pekar bl. a. på det
system för lärlingsutbildning som f. n. tillämpas i Österrike. Frågan om
lärlingsutbildning behandlas av utbildningsutskottet i betänkandet UbU
1982/83:20.

Centerpartiet pekar i motion 818 på vikten av att extraordinära
åtgärder vidtas för att unga människors första kontakter med arbetsmarknaden
skall präglas av meningsfullt arbete i stället för bidrag i olika former.
Motionärerna erinrar om riksdagens beslut våren 1982 som innebar att alla
ungdomar upp till 21 år skulle erbjudas arbete eller utbildning i stället för
arbetslöshetsersättning eller annat ekonomiskt stöd från det allmänna. Ett
fullföljande av det beslutet förutsätter enligt motionärerna en nära samverkan
mellan politiska beslut och åtgärder av parterna på arbetsmarknaden.
Bl. a. måste ungdomslönerna anpassas på sådant sätt att det framstår som
rimligt att anställa oerfaren och ofta bristfälligt utbildad arbetskraft.

Regeringen bör vidare när det gäller de äldre ungdomarna överlägga med
de båda kommunförbunden om ett ökat kommunalt ansvar och ökade
möjligheter för kommunerna att disponera medel som nu utgår som direkt
ersättning till ungdomen.

Motionärerna framhåller även att övergången från skola till arbetsliv
måste underlättas. Här kan lärlingsutbildningen spela en viktig roll.
Möjligheten till provanställning måste vidmakthållas och näringslivet bättre
än hittills på basis av denna möjlighet öka anställningen av ung arbetskraft.
Över huvud taget är det enligt motionärerna nödvändigt att noga överväga
hur yrkesutbildning, lärlingsutbildning och arbetsmarknadsutbildning kan

AU 1982/83:21

förbättras för att underlätta ungdomens inträde på arbetsmarknaden. Inte
minst viktigt är härvid att beakta det faktum att de unga kvinnornas
arbetsmarknadssituation är särskilt besvärlig.

Avslutningsvis anser motionärerna att socialdemokratin och den nuvarande
regeringen har en alltför stelbent och konventionell attityd till ungdomens
arbetslöshetsproblem.

Folkpartiet tar i motion 1114 inledningsvis upp ungdomsplatsernas
betydelse. Genom bl. a. tillkomsten av sådana platser är ungdomar upp till
18 år i stort sett garanterade någon form av arbete eller utbildning.
Motionärerna finner vidare att förslaget om ett särskilt statsbidrag till
kommunerna för att inrätta s. k. kommunala ungdomsslussar fortfarande är
aktuellt. Statsbidraget var avsett att till en del användas för att ge de
ungdomar som infinner sig till meningsfulla aktiviteter i avvaktan på arbete
eller utbildning en ”närvaropremie”. Den socialdemokratiska regeringen
har enligt motionärerna i viss mån förfuskat detta förslag genom att ge
kommunerna statsbidraget utan att ge andra anvisningar än att medlen skall
användas för att mildra effekten av arbetslöshet bland ungdomar.

I motionen framhålls att tanken att ge ungdomarna meningsfull sysselsättning
även under den tid de får vänta på utbildning eller ungdomsplats alltjämt
är riktig. Det bör gå att ordna åtminstone för del av dagen och med det
incitament som en liten närvaropremie innebär. Mot den angivna bakgrunden
föreslås att 100 milj. kr. inom ramen för anslaget till sysselsättningsskapande
åtgärder avsätts för kommunala ungdomsslussar, varav en del bör
användas till ”närvaropremier”.

Folkpartiet erinrar i motionen om det uppdrag riksdagen gav regeringen
under våren 1982 och som innebar att ett åtgärdsprogram skulle tas fram för
att möjliggöra att alla ungdomar upp till 21 års ålder kan erbjudas utbildning
eller arbete.

Enligt motionärerna skall statsbidragen användas för att locka fram
arbetsuppgifter på arbetsmarknaden som annars inte utförs på grund av för
höga lönekostnader för arbetsgivaren. Det är därvid viktigare att ge
ungdomarna en chans att skaffa sig arbetslivserfarenheter än att i varje läge
hålla fast vid alltför höga ingångslöner. För många ungdomar i dessa åldrar
gäller det också att genom arbetslivserfarenhet meritera sig för fortsatta
studier.

Slutligen föreslår motionärerna en utvidgad lärlingsutbildning. Bl. a.
anser man att de statliga bidragen är för låga för att täcka arbetsgivarens
merkostnad för att utbilda lärlingar. Folkpartiet för i sammanhanget fram
förslaget om en ny konstruktion för lönebidrag till lärlingsutbildning, som
överensstämmer med principerna för lönebidraget för handikappade.
Regeringen bör även stimulera parterna att träffa nya och bättre anpassade
lärlingsavtal.

Vpk framhåller i motion 2084 att ungdomsarbetslösheten är ett snabbt
växande problem. Olika åtgärder har satts in av olika regeringar. Ingen

3 Riksdagen 1982183. 18 sami. Nr 21

AU 1982/83:21

regering har emellertid lyckats att på ett effektivt och varaktigt sätt nedbringa
och stoppa ungdomsarbetslösheten, trots att alla är överens om att den måste
hejdas.

Vpk stryker i motionen under sin vid tidigare tillfällen framförda
uppfattning att ungdomsarbetslösheten sammanhänger med de strukturella
förändringar som inte bara det svenska, utan samtliga utvecklade kapitalistiska
länders näringsliv har undergått sedan mitten på 1960-talet och som
bl. a. tagit sig uttryck i en fortgående minskning av industrisysselsättningen
här i landet.

Enligt motionärerna bör en allmän ungdomsgaranti införas. Den skall
omfatta hela arbetsmarknaden och utformas som en lag, som ger arbetsförmedlingen
rätt att anvisa en arbetslös ungdom per 50 anställda i såväl privat
som offentlig verksamhet, räknat på företagets, förvaltningens eller branschens
storlek inom en kommun; därmed kan även de mindre arbetsplatserna
komma i fråga. Den skall också innebära en skyldighet för företagen och
förvaltningarna att bereda ungdomarna en meningsfull sysselsättning. En
förutsättning för anvisning är dock godkännande från den lokala fackliga
organisationen. Garantin skall utlösas när alla andra försök att bereda
ungdomarna arbete är uttömda och den bör gälla upp till 25 års ålder. Den
skall inte i någon mening ersätta insatser för yrkesutbildning, som även
fortsättningsvis måste bedrivas i minst samma omfattning som i dag.

För att hävda principen att det är hela samhällets angelägenhet att skaffa
ungdomarna arbete, skall löner och sociala avgifter betalas genom en särskild
progressiv arbetsgivaravgift beräknad på företagens förädlingsvärde.

De medel som denna avgift ger skall enligt vpk:s förslag täcka 50 % av
kostnaderna för löner och sociala avgifter för de ungdomar som anställs i
privat verksamhet, 75 % i privata företag med mindre än 15 anställda och
100 % av kostnaderna för dem som anställs i offentlig verksamhet. Lönerna
för ungdomarna skall vara avtalsenliga och arbetsuppgifternas karaktär så lik
de ordinarie arbetsuppgifterna på resp. arbetsplatser som möjligt. Den
allmänna ungdomsgarantin skall innefatta alla ungdomar och utesluter
således inte handikappade och invandrarungdom, som har kommit att stå i en
speciell strykklass på arbetsmarknaden.

Utöver i ovan redovisade partimotioner har åtgärder mot ungdomsarbetslösheten
även tagits upp i motion 2150 av Margot Wallström m. fl. (s).
Motionärerna framhåller bl. a. att ungdomsarbetslösheten är ett av vår tids
största samhällsproblem. En mycket oroande utveckling anges därvid vara
att allt fler blir arbetslösa under allt längre tid.

Motionärerna föreslår bl. a. att mer generösa regler införs för beredskapsarbeten,
som innebär att dessa kan förlängas. Vidare föreslås att statsbidrag
på 100 % skall kunna utgå till föreningar och folkrörelser som anställer
ungdom. Bl. a. anförs att det f. n. råder ledarbrist och ett stort utbud av
meningsfulla arbetsuppgifter inom föreningar och folkrörelser. Att anställa
fler ungdomar inom sådana verksamheter skulle vara ett bra alternativ till

AU 1982/83:21

sysslolöshet och en aktiv stimulans till engagemang.

Ett annat område där det enligt motionärerna finns arbetsuppgifter som
lämpar sig för ungdomar är miljövården. Finansiering av en sådan
verksamhet bör ske genom gemensamma insatser från stat och kommun.
Även ett särskilt avgiftssystem för miljövårdande insatser bör kunna
diskuteras.

Motionärerna pekar vidare på behovet av ökade insatser och ökat stöd för
s. k. arbetskollektiv. Det framstår som särskilt angeläget att stimulera denna
typ av verksamhet i glesbygderna där möjligheter till traditionella arbeten
inom industrin är små. Försöksverksamhet på detta område bör initieras och
stimuleras.

Slutligen framhåller motionärerna vikten av att nya och meningsfulla
arbetsuppgifter tas fram för ungdomarna, när den traditionella arbetsmarknaden
viker. Det krävs ett stort mått av politisk vilja och ett brett samarbete
inom olika funktioner i samhället för att ungdomen skall kunna ges
möjligheter till arbete. De kostnader åtgärderna för med sig är en investering
för framtiden. Alternativet är att samhället får bära de kostnader som
arbetslöshet och sociala problem innebär, slutar motionärerna.

Som framgår ovan finns en stark medvetenhet om ungdomsarbetslöshetens
negativa konsekvenser, både för de drabbade ungdomarna och för
samhället i stort. Utskottet delar också den framförda uppfattningen att
kraftfulla och målmedvetna insatser måste vidtas för att snarast komma till
rätta med ungdomsarbetslösheten.

Insatserna mot ungdomsarbetslösheten görs dels inom skolan, dels inom
arbetsmarknadspolitiken. Regeringen har- som tidigare nämnts - framhållit
att dess ambition är att alla 17-åringar som inte kan beredas utbildning eller
arbete skall kunna erbjudas en ungdomsplats. Som en konsekvens härav
beslutade också riksdagen i höstas - i enlighet med regeringens förslag - att
höja den nedre åldersgränsen för att erhålla kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS) från 16 till 18 år. (AU 1982/83:12, rskr 1982/83:103).

Förslag inom skolans område behandlas av utbildningsutskottet. Dit hör
bl. a. frågan om lärlingsutbildning. Arbetsmarknadsutskottet vill i sammanhanget
därför endast uttrycka den meningen att lärlingsutbildning liksom
hittills bör komma till användning som komplement till övriga insatser.
Lärlingsutbildningen torde emellertid inte kunna få en sådan omfattning att
den får den avgörande betydelse för att lösa ungdomens sysselsättningsproblem
som främst moderata samlingspartiet synes utgå från. Som redovisats i
inledningen till detta avsnitt pågår inom regeringens kansli överväganden om
insatser mot ungdomsarbetslösheten i en gemensam arbetsgrupp mellan
arbetsmarknads- och utbildningsdepartementen. I det arbetet ingår bl. a. att
studera lärlingsutbildningen.

Det finns f. ö. anledning för arbetsmarknadsutskottet att utifrån arbetsmarknadspolitiska
utgångspunkter se positivt på det av regeringen i
budgetpropositionen framlagda förslaget till ett samlat och enhetligt

AU 1982/83:21

åtgärdssystem för ungdomar under 18 år som efter avslutad grundskola inte
genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete. Det gäller bl. a. förslaget
att yrkesintroduktionen och den hittillsvarande formen för ungdomsplatser
ersätts av en ny form av ungdomsplatser till vilken en utbildningsresurs skall
knytas. Arbetsmarknadsutskottet avvisar i detta sammanhang folkpartiets i
motion 1114 framförda förslag att 100 milj. kr. skall föras över till
ungdomsslussar.

För de äldre ungdomarna har självfallet arbetsmarknadspolitiken ett stort
ansvar. Utskottet tillstyrker i andra avsnitt i detta betänkande regeringens
förslag beträffande medel till bl. a.platsförmedlingen, arbetsmarknadsutbildningen
och beredskapsarbeten. Förslagen innebär att den arbetsmarknadspolitiska
beredskapsnivån höjs väsentligt. Som framhålls i budgetpropositionen
kommer denna satsning inte minst de arbetslösa ungdomarna till
del.

Enligt utskottets uppfattning är det av större betydelse för de arbetslösa
ungdomarna att statsmakterna i samarbete med andra berörda parter på ett
målmedvetet sätt prövar olika vägar för att begränsa arbetslösheten bland
ungdomen, än att man genom olika slag av garantier inger ungdomarna
orealistiska förväntningar om en snabb lösning av problemen.

Som tidigare nämnts pågår f. n. överläggningar mellan parterna på
arbetsmarknaden angående villkoren för ungdomsplatser, även för de något
äldre ungdomarna. Självfallet vore det av stort värde för de arbetslösa
ungdomarna om de förhandlingarna ger ett positivt resultat. Överläggningar
pågår f. ö. även mellan parterna om möjligheterna för arbetslös ungdom att
få tillfällig sysselsättning som ersättare för ordinarie personal som vidareutbildas.

I motioner från de borgerliga partierna förs fram krav på lägre
ingångslöner för ungdom. Utskottet vill med anledning härav erinra om att
det ankommer på arbetsmarknadens parter att i förhandlingar bestämma
storleken på ingångslönerna. De flesta avtalsområden på arbetsmarknaden
har f. ö. redan i dag regler om lägre ingångslöner. I sammanhanget kan
nämnas att överenskommelse om möjlighet till något lägre ingångslöner för
ungdom ingår i det i dagarna ingångna avtalet mellan Sveriges verkstadsförening
och Svenska metallindustriarbetareförbundet.

I likhet med motionärerna i motion 2150 anser utskottet avslutningsvis att
ansträngningar måste göras för att skapa nya uppgifter åt ungdomarna. På
åtskilliga håll i landet pågår försök med olika former av arbetskollektiv. Det
är självfallet viktigt att sådan verksamhet kan utvecklas. Detsamma gäller
ungdomarnas medverkan i föreningar och folkrörelser. Härtill kan i vissa fall
i dag utgå kommunala beredskapsmedel. Utskottet utgår från att de uppslag
som förs fram i motion 2150 prövas i det tidigare nämnda utredningsarbetet
inom regeringens kansli.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de i sammanhanget
behandlade motionerna 343, 818, 1114, 2084 och 2150 i aktuella delar.

AU 1982/83:21

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m.

Arbetsmarknadsverket består av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsarbetsnämnderna
och den offentliga arbetsförmedlingen. AMS är central
förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor samt chefsmyndighet
för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen.

AMS styrelse består av 15 ledamöter med suppleanter. Ledamöter av
styrelsen är generaldirektören - tillika ordförande - och överdirektören -tillika vice ordförande - samt elva andra ledamöter som regeringen utser
särskilt. Av de senare utses tre efter förslag av SAF, tre efter förslag av LO,
två efter förslag av TCO och en efter förslag av SACO/SR.

AMS samarbete med organ inom angränsande verksamhetsområden och
övriga intressenter sker inom en rad delegationer och samrådsgrupper.

I varje län finns en länsarbetsnämnd som är länsmyndighet för allmänna
arbetsmarknadsfrågor och som tillika leder arbetsförmedlingen i länet.
Chefstjänsteman är länsarbetsdirektören. En länsarbetsnämnd består av tio
ledamöter. En av dessa är länsarbetsdirektören. Ordförande, i regel
landshövdingen, och vice ordföranden utses av regeringen. Övriga ledamöter
utses av AMS, varav två på förslag av SAF, två på förslag av LO, en på
förslag av TCO och en på förslag av SACO/SR.

Arbetsförmedlingen är organiserad på distrikts- och lokalkontor. Antalet
distriktskontor uppgår f. n. till 80. Dessa kontor lämnar fullständig
arbetsförmedlingsservice och till dem hör i regel ett eller flera lokalkontor.
Hela antalet lokalkontor är 198. För ledningen av arbetsförmedlingen inom
ett distrikt finns en distriktsarbetsnämnd. Den tillsätts av länsarbetsnämnden
och består förutom av företrädare för parterna, av två till tre representanter
för i distriktet ingående kommuner.

Arbetsmarknadsverkets budget är indelad i tio program. De består
fr. o.m. den 1 januari 1983 av arbetsmarknadsinformation, yrkesmässig och
geografisk rörlighet, sysselsättningsskapande åtgärder, regionalpolitiska
stödåtgärder, särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning,
yrkesinriktad rehabilitering, åtgärder för flyktingar, kontant stöd vid
arbetslöshet, försvars- och beredskapsplanering samt förvaltning och utrustning.
Programmet försvars- och beredskapsplanering ersätter det tidigare
programmet totalförsvarsverksamhet. Förändringen är en följd av att
verksamheten med vapenfria tjänstepliktiga brutits ut ur AMS och förts över
till en särskild nämnd. Denna verksamhet betalas nu över anslagen B 13.
Nämnden för vapenfriutbildning och B 14. Vapenfria tjänstepliktiga. Av
dessa tio program behandlar utskottet i det följande samtliga utom två,
nämligen regionalpolitiska stödåtgärder (se AU 1982/83:23) och åtgärder för
flyktingar (se AU 1982/83:22). Regeringens yrkanden om medel för de
program som redovisas i det följande uppgår till knappt 11,9 miljarder
kronor, vilket betyder en ökning med drygt 1,6 miljarder kronor i
förhållande till de medel som anvisats för innevarande budgetår.

AU 1982/83:21

Förvaltningskostnaderna avser i huvudsak lönekostnader och
andra omkostnader för personalen vid AMS, länsarbetsnämnderna och
arbetsförmedlingen samt kostnaderna för lokaler och automatisk databehandling.
Förvaltningskostnaderna belastar de skilda programmen, men
liksom tidigare särredovisas arbetsmarknadsverkets totala förvaltningskostnader.
För dessa beräknas 1 052 milj. kr. för budgetåret 1983/84. En närmare
redovisning av förvaltningskostnaderna lämnas i nedanstående tabell.

1982/83 Beräknad ändring 1983/84

AMS Före draganden -

Personal	5 690		+500		-
Utgiftsposter
Lönekostnader	739 324 000	+	63 764 000	+	8 491000
Personalutbildning	13 797 000	+	7 502 000	+	307 000
Reseersättningar	12 863 000	+	4 696 000	+	861 000
Expenser	41 340 000	+	14 453 000	+	1 009 000
Städkostnader	33 850 000	+	2 670 000	+	1 940 000
ADB, administration Lokalkostnader	7 689 000	+	4000		301000
a) AMS b) Länsarbetsnämnderna	20 344 000	+	3 800 000	•	2 717 000
och arbetsförmedlingen	110 314 000	+	79 180 000	+48 742 000
Arvoden	4 629 000	+	2 171000	-	93 000
Sjukvårdskostnader	2 105 000	+	170 000	+	124 000
Kapitalkostnader	2 100 000	+	2 800 000	-	42 000
	988 345 000	+ 181 210 000	+63 755 000

AMS anser i sin anslagsframställning att det s. k. huvudförslaget, dvs. en
minskning av förvaltningskostnaderna med 2 % för budgetåret 1983/84, inte
skall tillämpas. Huvudförslaget skulle innebära en nedräkning av lönemedlen
med ca 15 milj. kr., vilket motsvarar 112 tjänster. I stället föreslår AMS
500 nya tjänster för att i huvudsak förstärka arbetsförmedlingen.

I propositionen avvisas den av AMS föreslagna personalförstärkningen.
Medel för nästa budgetår beräknas med utgångspunkt i huvudförslaget.
Arbetsmarknadsministern föreslår emellertid att medel anvisas för bl. a.
tillfälliga personalförstärkningar med tillsammans 17,4 milj. kr. Av detta
belopp bör enligt propositionen 10 milj. kr. användas till extra personal vid
arbetsförmedlingen. 7,4 milj. kr. föreslås därutöver tillföras det direkta
förmedlingsarbetet utöver huvudförslaget. Innebörden härav är så vitt
utskottet kan se att även om huvudförslaget tillämpas på de totala
förvaltningskostnaderna inom arbetsmarknadsverket kommer inte någon
minskning av resurserna vid förmedlingen att ske.

Förvaltningskostnaderna för nästa budgetår påverkas av ändringar i
organisationen av revisionskontoren, vilket berör AMS samt den tidigare
nämnda överföringen av vapenfriverksamheten till en särskild myndighet.

AU 1982/83:21

Alf Wennerfors m. fl. (m) motsätter sig i motion 1540 fortsatt personalökning
och menar att anslaget mot den bakgrunden kan minskas med 24,6
milj. kr.

Utskottet återkommer senare till medelsfrågan vid behandlingen av de
skilda programmen nedan, men har inga erinringar mot vad som anförs av
arbetsmarknadsministern om arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Utskottets tillstyrkande av propositionen på denna punkt innebär att
motion 1540 i motsvarande del bör avslås.

Utskottet går härefter över till att behandla en rad motioner som tar upp
organisatoriska frågor inom arbetsmarknadsverket.

Sammansättningen av AMS styrelse tas upp i motion 2068 av Gullan
Lindblad (m). Det erinras i motionen om att representanterna i AMS styrelse
främst företräder parterna på arbetsmarknaden samt att de politiska
partierna inte får vara med och ta ansvar för den roll AMS har i
arbetsmarknadspolitiken. Av principiella och andra skäl bör enligt motionären
några av ledamöterna vara parlamentariker.

Utskottet menar för sin del att en av anledningarna till att den
arbetsmarknadspolitiska medelsarsenalen i Sverige har kunnat hanteras i
nära samförstånd med arbetsmarknadens parter är att dessa är väl företrädda
i de styrelser på central, regional och lokal nivå som leder arbetet med
arbetsmarknadspolitiken. Erfarenheterna från länder med en annan ordning
visar betydelsen av att de konkreta arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är
väl förankrade hos arbetsmarknadens parter. Utskottet vill här också erinra
om vad som sägs i de av Sverige ratificerade ILO-konventionerna nr 88 och nr
150 om parternas medverkan i arbetsmarknadsförvaltningen. Som framhålls
i de nyligen avgivna tilläggsdirektiven till utredningen om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation kan denna utrednings förslag
innebära sådana förändringar i förutsättningarna för arbetsmarknadsverkets
styrelse att det kan vara lämpligt att AMS styrelserepresentation ses över.
Arbetsmarknadsministern erinrar i sammanhanget om att det finns bred
uppslutning kring värdet av det starka inflytande parterna på arbetsmarknaden
har i styrelsen och det ansvar som följer av detta. Utskottet stödjer
uppfattningen att detta förhållande bör kvarstå och att utredningen bl. a. bör
överväga om en bredare representation härvidlag är lämplig.

Utskottet kan mot bakgrund av vad här har anförts inte ställa sig bakom
motion 2068. Den bör därför avslås.

Tillsättandet av ledamöter i länsarbetsnämnderna tas upp i motion 183 av
Anna Wohlin-Andersson m. fl. (c). I motionen krävs att landsting - eller i
förekommande fall kommuner - skall utse fyra av länsarbetsnämndernas
ledamöter. Det påpekas i motionen att AMS utser huvuddelen av
ledamöterna och att detta tillvägagångssätt skiljer sig markant från vad som
tillämpas vid tillsättning av samtliga övriga regionala nämnder, där

AU 1982/83:21

majoriteten av ledamöterna utses av politiskt valda organ.

Utskottet har ovan redovisat sin uppfattning om de stora fördelarna av att
parterna är starkt företrädda i de styrelser och nämnder som administrerar de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Självfallet gäller detta också länsarbetsnämnderna.
Valet av ledamöter till dessa bör därför liksom hittills främst
bygga på förslag av arbetsmarknadens parter. Att under sådana förhållanden
överflytta tillsättningen av ledamöterna till landstingen skulle inte öka det
länsdemokratiska inflytandet nämnvärt eftersom valmöjligheterna genom
parternas förslag är begränsade. Utskottet menar för sin del att arbetsmarknadsstyrelsen
av praktiska skäl även i fortsättningen bör utse ledamöterna i
länsarbetsnämnderna. Denna ordning som tillämpats sedan år 1977 innebär
att en decentralisering har skett. Tidigare togs dessa beslut av regeringen.
Utskottet vill tillägga att ställningstagandet på denna punkt inte riktar sig mot
att decentralisering sker inom arbetsmarknadsverket. Den bör emellertid
ske på annat sätt. Utskottet vill här erinra om vad utskottet har uttalat i det
föregående om kommunernas medverkan i arbetsmarknadspolitiken och om
det utredningsarbete som här skall ske. Utskottets slutsats av det anförda är
att motion 183 bör avslås.

I motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m) och 263 av Håkan Stjernlöf (m)
föreslås att distriktsarbetsnämnderna skall avvecklas. Det anförs att dessa
inte har någon egentlig funktion, att de förlänger handläggningstiden och att
de innebär ett olyckligt beslutssteg med mellanliggande fördröjande
MBL.

Som utskottet beskrivit tidigare i betänkandet finns det f. n. 80 distriktskontor
som ansvarar för förmedlingsarbetet i hela distrikt. Till varje distrikt
hör som regel ett eller flera lokalkontor. Distriktsarbetsnämnden utgör
styrelse för arbetsförmedlingen inom ett distrikt. I regeringens instruktion
stadgas att ärende hos arbetsförmedlingen avgörs av distriktsarbetsnämnden
i plenum. Enligt den arbetsordning AMS utfärdat skall distriktsarbetsnämnden
besluta i frågor om arbetsförmedlingens organisation, ärenden vid
förmedlingen av principiell betydelse eller större vikt, ärenden som
distriktsarbetsnämnden eller dess ordförande anser bör avgöras av nämnden
m. m.

Det är utskottets uppfattning att distriktsarbetsnämnderna fyller en viktig
funktion. Detta gäller inte minst arbetsmarknadsverkets samverkan med
kommunerna och därmed för strävandena till ökad decentralisering av
arbetsmarknadspolitiken. Utskottet kan därför inte biträda förslag om att
slopa dessa nämnder. Motion 263 och motion 1540 i här aktuell del bör därför
avslås.

I motion 1540 föreslås att även byggarbetsnämnderna skall slopas.

Frågor som rör byggarbetsnämnderna behandlas i ett betänkande (Ds A
1982:11) som nyligen har avlämnats av utredningen om arbetsmarknadspolitisk
styrning av byggnadsverksamheten. Betänkandet remissbehandlas f. n.

AU 1982/83:21

Riksdagen bör inte föregripa behandlingen av ärendet genom ett ställningstagande
av det slag som begärs i motionen. Motion 1540 bör därför avslås i
den aktuella delen.

Omorganisation och effektivering av arbetsmarknadsverket med förgreningar
lokalt och regionalt krävs i nyss nämnda motion 1540. Motionärerna
förordar tilläggsdirektiv med denna innebörd till utredningen om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation.

Utskottet har tidigare nämnt att tilläggsdirektiv för denna utredning
nyligen har utfärdats. Syftet med utredningen är att åstadkomma ett
effektivare resursutnyttjande och en mera ändamålsenlig organisation.
Några ytterligare direktiv för att påverka utredningsarbetets inriktning är
enligt utskottets mening inte nödvändiga. Motion 1540 bör därför inte
föranleda någon åtgärd i här aktuell del.

Bengt Wittbom tar i motion 264 upp frågan om revision och kontroll av
AMS verksamhet. Det framhålls i motionen att såväl AMS egen internrevision
som riksrevisionsverket under senare år starkt har kritiserat både
omfattningen av revisionsinsatserna och frånvaron av effektiva system för
uppföljning och kontroll. Motionären kräver att regeringen inom ramen för
AMS budget avsätter medel för att via utomstående experter och konsulter
skapa tillfredsställande system för styrning, kontroll och uppföljning av
verksamheten. Regeringens förslag om förändrad revisionsorganisation för
AMS tillfredsställer enligt motionen inte dessa krav och avvisas därför.

Nuvarande ordning med s. k. förvaltningsrevision vid riksrevisionsverket
(RRV) och med redovisningsrevision decentraliserad till myndigheterna
infördes år 1967. Revisionskontor inrättades i samband härmed vid bl. a.
AMS.

En översyn av revisionskontorens verksamhet som RRV gjorde i slutet av
1970-talet ledde till att riksdagen våren 1980 på förslag av dåvarande
trepartiregeringen (FiU 1979/80:41) beslutade om nya riktlinjer för den
statliga redovisningsrevisionen. Syftet med reformen var att inom ramen för
oförändrade resurser effektivera verksamheten. Samtidigt fick revisionskontoren
mer självständig ställning i förhållande till värdmyndigheten. RRV
svarar för tillsynen över revisionen vid revisionskontoren. Verksamheten
regleras av en särskild förordning (SFS 1980:718).

På uppdrag av regeringen den 11 december 1980 har RRV lämnat förslag
till en viss omorganisation av revisionskontoren. Förslaget innebär bl. a. att
antalet revisionsenheter minskas från 23 till 12 inom en totalt sett oförändrad
resursram. Förslaget tillstyrks i stort sett av regeringen i proposition
1982/83:100 bil. 2. Ärendet har hänskjutits till finansutskottet. Arbetsmarknadsutskottet
noterar emellertid för sin del att omorganisationen för AMS
vidkommande innebär en förstärkning av redovisningsrevisionen. Revisionskontoren
vid AMS och bostadsstyrelsen läggs samman och lokaliseras till den
senare myndigheten. Enligt vad utskottet inhämtat kommer samtidigt en

AU 1982/83:21

förstärkning att ske genom en viss omprioritering inom revisionskontorsorganisationen.

Som tidigare sagts är RRV tillsynsmyndighet för revisionskontoren. Det
innebär att man också har att svara för det utvecklingsarbete som behövs för
att en effektiv revision skall kunna bedrivas. Det kan tilläggas att RRV
nyligen avslutat arbetet med nya anvisningar för revisionskontorens verksamhet.
Att som föreslås i motion 264 särskilda resurser skall sättas av för att
utveckla styrning, kontroll och uppföljning vid AMS är enligt utskottets
mening inte påkallat.

Utskottet vill tillägga att så långt utskottet kan bedöma har AMS
fortlöpande vidtagit åtgärder för att rätta till de brister i redovisning,
beslutsunderlag m. m. som påtalats i revisionskontorets rapporter. Aven de
brister som RRV:s förvaltningsrevision pekat på har åtgärdats genom AMS
försorg eller övervägs av arbetande utredningar som t. ex. kommittén för
arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU). Det bör också
erinras om att uppföljning och utvärdering av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärdernas effekter sker inte bara inom AMS och i RRV:s förvaltningsrevision
utan också i det fortlöpande forskningsarbete som bedrivs med
anknytning till delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning (EFA).
Mot bakgrund av vad utskottet här har anfört är någon åtgärd med anledning
av motion 264 inte påkallad. Den bör därför avslås.

I en rad motioner berörs fördelningen av arbetsmarknadsverkets personalresurser
mellan län och kommuner.

Lennart Brunander (c) och Kerstin Andersson (c) anför i motion 344 att
målet bör vara att det finns ett arbetsförmedlingskontor i varje kommun i
Älvsborgs län. En sådan decentraliserad uppbyggnad har enligt motionärerna
de bästa möjligheterna att ge människor och företag den service som är
nödvändig. F. n. saknas förmedlingskontor i Vårgårda. Det yrkas i motionen
att de extra resurser som föreslås i budgetpropositionen till arbetsförmedlingen
utnyttjas för att inrätta ett arbetsförmedlingskontor i Vårgårda.

Behovet av ökade arbetsmarknadsresurser till Malmöhus län tas upp i
motion 505 av Egon Jacobsson (s) och Bengt Silfverstrand (s). De anför att
försämringen av arbetsmarknaden i Malmöhus län har gått relativt snabbt
under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Liksom i andra
områden av landet, där man traditionellt haft en bra arbetsmarknad, har
enligt motionen de arbetsmarknadspolitiska resurserna i form av personal på
arbetsförmedlingarna, beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning och
platser på arbetsmarknadsinstitut, varit anpassade till en situation med en
relativt god arbetsmarknad. När så den dramatiska försämringen skedde,
byggdes inte de arbetsmarknadspolitiska resurserna ut. Samtidigt som
arbetslösheten under början av 1980-talet fördubblades minskades t. ex.
antalet anställda personer inom arbetsmarknadsverket med 50 i Malmöhus
län. De neddragningar som skett i Malmöhus län sägs vara en konsekvens av
de minskade resurserna till arbetsmarknadsverket på personalsidan. Om

AU 1982/83:21

man beräknar behovet av arbetsförmedlare efter antalet kvarstående
arbetssökande och utgår från att genomsnittet för riket bör gälla, skulle enligt
motionärerna Malmöhus län behöva tillföras ytterligare ett 50-tal arbetsförmedlare.

Sten Östlund (s) och Inga-Britt Johansson (s) föreslår i motion 1545 ökade
resurser till arbetsförmedlingen i Göteborgs och Bohus län. De anför att
arbetsförmedlingarnas resurser är ojämnt fördelade över landet. Enligt den
norm som AMS själv använder vid PLOG-diskussionen när det gäller
fördelningen av tjänster ligger Göteborgs och Bohus läns tilldelning 2 %
under den kvot man rätteligen borde ha. Detta motsvarar 88 tjänster.
Förklaringen till denna snedfördelning står enligt motionen förmodligen att
finna i Göteborgsregionens tidigare mycket goda arbetsmarknadsförhållanden.
Det allt kärvare arbetsmarknadsläget kräver allt större insatser av
arbetsförmedlingarna. Aktuella framtidsbedömningar fram till år 1987 som
redovisas i motionen pekar på fortsatta svårigheter på arbetsmarknaden i
länet.

I motionen 2154 av Mats Olsson m. fl. (s) tas främst upp regionalpolitiska
frågor som rör Blekinge, vilka utskottet behandlar i ett senare betänkande,
men i motionen berörs också arbetsförmedlingens resurser i länet. Motionärerna
hänvisar till att arbetslösheten i Blekinge län i december 1982 var den
högsta i landet efter Norrbotten och Värmland. Enligt länsarbetsnämndens
bedömningar föreligger stor risk för ytterligare försämring under år 1983. I
motionen yrkas därför att arbetsförmedlingsresurserna förstärks i Blekinge så
länge nuvarande besvärliga arbetsmarknadsläge består.

När det gäller ovan beskrivna önskemål om förstärkning av arbetsförmedlingens
resurser vill utskottet först framhålla att en framgångsrik arbetsmarknadspolitik
måste vara flexibel och den måste snabbt kunna anpassa sig till
arbetsmarknadsförhållandena i skilda delar av landet. Det ankommer därför
på AMS att inom de medelsramar som anvisas besluta om hur arbetsförmedlingsresurserna
skall fördelas mellan skilda län. Däri innefattas också
frågan om inrättande av nya arbetsförmedlingskontor.

Utskottet kan instämma i den beskrivning av sysselsättningssvårigheterna i
Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Blekinge län som görs i motionerna
ovan. Utskottet utgår från att AMS på lämpligt sätt beaktar sysselsättningsläget
i de skilda länen vid fördelningen av resurserna till bl. a. arbetsförmedlingen.
Motionerna 344, 505,1545 och 2154 bör mot bakgrund av vad här
sagts inte föranleda någon åtgärd.

Utskottet tillstyrker slutligen i detta avsnitt ett förslag i propositionen om
bemyndigande för AMS att även under budgetåret 1982/83 besluta om
avskrivning av lånefordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket.
Bemyndigandet bör avse sådana fall som anges i propositionen.

AU 1982/83:21

Arbetsmarknadsservice

1981/82 Utgift 1 119 948 000

1982/83 Anslag 1 139 851 000

1983/84 Förslag 1 230 082 000

Från anslaget Arbetsmarknadsservice finansieras dels programmet
Arbetsmarknadsinformation innefattande bl. a. platsförmedling, dels de
under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet upptagna delprogrammen
Flyttningsbidrag och Inlösen av egnahem m. m.

Som framgår av efterföljande tabell uppgår anslaget till Arbetsmarknadsservice
under innevarande budgetår till knappt 1 140 milj. kr. I propositionen
föreslås under punkt B 1 att anslaget för budgetåret 1983/84 ökas med något
över 90 milj. kr.

	1981/82	1982/83	1983/84
	Utgift	Anslag	Beräknad ändring
			AMS	Föredra-
				ganden
Programmet Arbets-
marknadsinformation	949 118 000	966 674 000	+ 199 470 000 + 70 077 000
Programmet Yrkes-
mässig och geo-
grafisk rörlighet	170 830 000	173 177 000	+ 84 930 000 + 20 154 000
Flyttningsbidrag	168 570 000	171 226 000	+ 84 800 000	+ 20 000 000
Inlösen av egna-				«*
hem m. m.	274 000	1 000	-	-
Förvaltningskostnader	1 986 000	1 950 000	+ 130 000	+ 154 000
	1 119 948 000	1 139 851 000	+ 284 400 000 + 90 231 000

A rbetsmarknadsinformation

I programmet arbetsmarknadsinformation ingår större delen av arbetsförmedlingens
verksamhet vilken omfattar information, platsförmedling och
arbetsförberedande åtgärder.

Huvuddelen av kostnaderna för programmet utgörs av förvaltningskostnader,
vilka utskottet redan har behandlat i det föregående. AMS behandlar
i sin anslagsframställning även en rad andra kostnader inom programmet.
Det gäller platslistor och ADB-stöd i arbetsförmedlingen, ADB-baserad
ackvisition av praktikplatser samt utbyggd tolkservice. De båda senare
yrkandena avvisas i propositionen.

Platslistorna är f. n. arbetsförmedlingens främsta hjälpmedel. När platslistorna
började framställas med ADB-teknik år 1974 levererades fullständiga
och aktuella listor till de flesta kontor varje dag. För att hålla nere
kostnaderna har listproduktionen successivt dragits ned och uppgår numera
till en fullständig lista och fyra kompletteringslistor per vecka.

AMS anför att den nedre gränsen nu nåtts för besparingar i produktionen

AU 1982/83:21

av platslistorna som kan göras utan att arbetsförmedlingen tvingas arbeta
med inaktuell information. Ytterligare besparingar kan göras på sikt men det
förutsätter en övergång från tryckt till terminalbaserad information. Detta
innebär emellertid temporärt att AMS får högre kostnader för platsinformationen
eftersom platslistor i stor omfattning måste produceras så länge
inte alla förmedlingar har tillgång till terminaler i tillräcklig omfattning.

Ett särskilt modellkontorsförsök pågår i Södermanlands län. AMS menar
emellertid att erfarenheterna av de fleråriga försöken med sökterminaler i
övriga landet för sökning och bevakning av lediga platser nu är så stora att
beslut om en snabbare utbyggnad av antalet terminaler bör kunna tas utan att
invänta utvärderingen av försöken i Södermanlands län.

Utbyggnaden bör enligt AMS förslag ske för grupper av län motsvarande
produktionsområdena för framställning av platslistorna. Införandet av
sökterminaler har påbörjats i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och
Västernorrlands län. AMS föreslår nu att sökterminaler under budgetåret
1983/84 skall införas i de båda återstående länen i de nordligaste produktionsområdena,
Kopparbergs och Gävleborgs län, samt i ytterligare ett
produktionsområde.

I propositionen förordas en fortsatt utbyggnad med sökterminaler. För
ADB-platslistor och fortsatta försök med terminaler i arbetsförmedlingen
föreslås ett medelstillskott av 7,2 milj. kr. AMS föreslås få avgöra hur medlen
skall användas, dock att högst 80 nya terminaler får anskaffas. Utskottet kan
för sin del tillstyrka förslaget.

Utskottet tar i sammanhanget också upp en av regeringen föreslagen
ändring i den lag som utgör den formella grunden för arbetsförmedlingens
verksamhet, dvs. lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

I samband med ändringar i lagen år 1975 som öppnade möjligheter för
enskilda eller andra att efter tillstånd bedriva internationell förmedling av
musiker och sceniska artister beslöt riksdagen att sådant tillstånd skulle få
lämnas för högst tre år i taget. Riksdagens beslut innebar att de aktuella
bestämmelserna i lagen kom att strida mot den av Sverige ratificerade
ILO-konventionen nr 96 enligt vilken tillstånd till avgiftskrävande arbetsförmedling
får lämnas för högst ett år i sänder. Regeringen föreslår nu en
ändring i lagen som innebär att den aktuella ILO-konventionen följs.
Förslaget, som föranleder ändring i 2 a § tredje stycket arbetsförmedlingslagen,
föreslås träda i kraft så fort som möjligt. Det sägs i propositionen att
här aktuellt tillstånd numera meddelas för endast ett år i sänder samt att den
anpassning av lagtexten som nu föreslås därför enbart är av formell
natur.

I en rad motioner tas upp yrkanden som rör arbetsförmedlingslagen. I
moderata samlingspartiets partimotion 343 yrkas att arbetsförmedlingsmonopolet
skall avskaffas inom ramen för de regler som gäller enligt de
ILO-konventioner som Sverige har godtagit. Det föreslås att sådana

AU 1982/83:21

yrkesområden där arbetsförmedlingen har visat sig ha särskilt svårt att
uppfylla de arbetssökandes och arbetsgivarens krav bör beaktas särskilt.
Liknande synpunkter framförs i motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m).
Allan Åkerlind m. fl. (m) föreslår i motion 826 att privat arbetsförmedling
bör tillåtas jämsides med den offentliga. I motion 1509 av Anders Björck
m. fl. (m) yrkas att fristående arbetsförmedlingar skall tillåtas för specifika
yrkesområden.

I folkpartiets partimotion 1114 pekas på två områden inom arbetsförmedlingen
som varit föremål för särskild uppmärksamhet. Det gäller kulturarbets-
och kontorsserviceförmedlingen. Det erinras om att den utredning som
handhade dessa frågor tillsammans med en lagteknisk översyn av arbetsförmedlingslagen
har lagts ned. En översyn av den snart 50 år gamla lagen är
enligt motionen motiverad. Riksdagen bör uppmana regeringen att återuppta
översynsarbetet.

Vpk yrkar i sin partimotion 1056 obligatorisk arbetsförmedling med
innebörd att en arbetsgivare inte skall kunna avvisa en arbetssökande som
anvisas av arbetsförmedlingen. I motionen tas också upp frågan om förbud
mot åsiktsregistrering och svartlistning av arbetssökande.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändring i arbetsförmedlingslagen.
Utskottet påtalade så sent som i höstas i ett betänkande (AU 1982/83:4)
med anledning av motioner om arbetsförmedlingslagen här berörd skillnad
mellan ILO-konvention nr 96 och lagen. Utskottet utgick därvid från att
regeringen skulle göra den översyn av lagen som kunde vara motiverad.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att så nu har skett. Lagförslaget har
fogats till detta betänkande som bilaga.

När det gäller yrkandena i motionerna 343, 826, 1509 och 1540 om
avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet m. m. konstaterar utskottet att
motsvarande yrkanden behandlades så sent som hösten 1982. Något nytt har
inte tillkommit i ärendet. Med hänvisning till vad utskottet har anfört i sitt
betänkande (1982/83:4) om arbetsförmedling föreslår utskottet att här
aktuella motioner avslås.

Även yrkandet i motion 1056 om obligatorisk arbetsförmedling m. m.
behandlas i nyss nämnda betänkande och bör med hänvisning till vad som där
sägs också avslås.

Vad gäller yrkandet i motion 1114 om utredning av kulturarbets- och
kontorsserviceförmedlingen m. m. kan konstateras att enligt tilläggsdirektiven
till utredningen om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation
ingår numera i utredningens uppdrag såväl frågan om kulturförmedlingen
som den avgiftsbelagda vikarieförmedling som bedrivs av vissa
skrivbyråer. Frågan om en översyn av arbetsförmedlingslagen bereds enligt
vad utskottet har inhämtat f. n. inom arbetsmarknadsdepartementet. Mot
bakgrund av vad utskottet här har anfört behöver motion 1114 i aktuell del
inte föranleda någon åtgärd.

AU 1982/83:21

Tilläggsdirektiv till utredningen om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde
och organisation som syftar till ett avskaffande av obligatorisk platsanmälan
krävs i motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m).

Enligt lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig
plats till den offentliga arbetsförmedlingen gäller denna skyldighet fall då
arbetsgivare avser att anställa arbetstagare på ledig plats i sin verksamhet
mer än tio dagar. Lagen gäller inte vid tillsättning av bl. a. statliga tjänster.
Det görs i lagen även undantag från anmälningsskyldighet i andra fall. Det
gäller t. ex. då en arbetsgivare avser att besätta den lediga platsen med en
redan anställd eller med någon som har företrädesrätt till anställningen
genom annan författning eller kollektivavtal. Till undantagen hör också fall
då anställningen förutsätter viss politisk, religiös eller annan ideell inställning.

Det är enligt utskottets mening mycket angeläget att arbetsförmedlingen, i
synnerhet i perioder med svag arbetsmarknad, i sitt arbete kan arbeta med
hela utbudet av arbetstillfällen. Det är väsentligt inte minst när det gäller att
hjälpa dem till arbete som är nytillträdande på arbetsmarknaden som t. ex.
ungdomar och tidigare hemarbetande kvinnor.

Lagens betydelse kan illustreras av att innan obligatorisk anmälan av
lediga platser infördes med början år 1976 fanns en klar tendens till nedgång i
antalet lediganmälda platser inom industrin. I och för sig borde en viss
minskning troligen ske med hänsyn till den allmänna utvecklingen inom
industrin. De statistiska uppgifterna är svårtolkade men nedgången synes ha
varit betydligt större än det fanns skäl att anta. Införandet av obligatorisk
platsanmälan ledde till att arbetsförmedlingen fick ett större antal arbetstillfällen
att arbeta med. Att nu slopa denna ordning skulle drastiskt försämra
arbetsförmedlingens förutsättningar att erbjuda arbetssökande sysselsättning.
Yrkandet härom i motion 1540 bör därför avvisas.

Tillgång till specialister för hörselskadade inom arbetsmarknadsverket tas
upp i två motioner, nämligen 2047 av Karin Andersson (c) och Gunhild
Bolander (c) och 2049 av Lennart Bladh m. fl. (s). Det framhålls att det är
angeläget att det inom arbetsmarknadsverket finns personal som har god
kännedom om hörselhandikappade och deras speciella svårigheter på
arbetsmarknaden.

Enligt utskottets mening är det angeläget att de hörselskadade vid sin
kontakt med arbetsmarknadsverket får tillgång till den speciella service de
behöver. Arbetsmarknadsverket har den principiella inställningen att de
hörselskadade bör betjänas inom ramen för det normala förmedlingsarbetet.
Man löser inte deras problem genom att placera en specialist på området i
varje län. Enligt vad utskottet har inhämtat pågår inom AMS en utbildning
som syftar till att öka personalens kännedom om de hörselhandikappades
särskilda behov vid kontakten med förmedlingarna. Arbetsförmedlingens
utrustning med i sammanhanget adekvata hjälpmedel måste också uppmärksammas.

AU 1982/83:21

Eftersom de problem motionärerna har pekat på redan har observerats
och åtgärder vidtagits för att avhjälpa dem behöver motionerna 2047 och
2049 inte föranleda någon åtgärd.

Flyttningsbidrag m. m.

Flyttningsbidrag kan ges dels som reseersättning för sökanderesor,
tillträdesresor m. m., dels som starthjälp.

AMS har i sin anslagsframställning föreslagit flera ändringar i reglerna för
flyttningsbidrag, t. ex. återinförande av traktamente vid dubbel bosättning
och flyttningsbidrag till nytillträdande. Dessa förslag avvisas i propositionen
med hänvisning till en nyligen slutförd översyn av flyttningsbidragen som har
gjorts inom AMS. De förslag som föranletts härav bereds f. n. inom
arbetsmarknadsdepartementet. Regeringen förordar emellertid att starthjälpen
räknas upp. Det innebär en höjning av starthjälpen för enpersonshushåll
från 3 000 kr. till 4 000 kr. och för flerpersonshushåll från 6 000 kr. till 8 000
kr. Kostnaderna för en sådan höjning beräknas till 20 milj. kr.

Centerpartiet avvisar i sin partimotion 818 den föreslagna höjningen av
starthjälpen. Centerpartiet vill, som framhålls i motionen, inte lösa regionernas
arbetslöshetsproblem genom att flytta människorna därifrån. Ökade
stimulanser för flyttning avvisas.

Utskottet konstaterar att antalet flyttande som fått starthjälp växlat under
1970-talet mellan som lägst 18 500 och som högst 23 600. I relation till den
totala befolkningsomflyttningen i landet är det en mycket liten del av de
flyttande som får starthjälp. Sätts antalet som fått starthjälp i relation till dem
som flyttat över en länsgräns blir andelen större eller omkring 10 %. De
variationer som uppträder år från år synes mera bero på konjunkturväxlingar
än på förändringar i starthjälpens storlek. Den ökning av starthjälpen som nu
föreslås innebär att storleken på bidraget i fråga anpassas till prisutvecklingen.
Utskottet tror inte för sin del att detta stimulerar till ökad flyttning. Detta
är inte heller flyttningsbidragets syfte. Syftet är främst att göra det möjligt för
dem som i brist på sysselsättning i en region flyttar till andra delar av landet
att kunna göra detta utan alltför stora ekonomiska uppoffringar. Ett lågt
flyttningsbidrag skulle antagligen inte minska befolkningsomflyttningen,
men det skulle ge dem som flyttar en sämre start på den nya orten och därmed
antagligen försvåra deras anpassning där. Mot bakgrund av vad utskottet här
anfört bör motion 818 i aktuell del avslås. Utskottet tillstyrker alltså
propositionen i motsvarande del.

För inlösen av egnahem m. m. föreslås i propositionen ett oförändrat
anslag om 1 000 kr. Utskottet tillstyrker förslaget.

AU 1982/83:21

Anslagsberäkning

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice
uppgår enligt propositionen till 1 230 082 000 kr. vilket innebär en ökning i
förhållande till innevarande budgetår med drygt 90 milj. kr. Utskottet
förordar att riksdagen anvisar föreslagna medel. Med det anförda avstyrker
utskottet också yrkandet i motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m) i vilken
föreslås ett anslag som ligger 24,6 milj. kr. lägre än regeringens förslag. De
skäl härtill som anförs i motionen är att man motsätter sig personalökningar,
en fråga som utskottet tagit ställning till i det föregående vid behandlingen av
arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Utskottet avstyrker också
centerns partimotion 818 i vilken yrkas ett med 20 milj. kr. sänkt anslag.
Sänkningen motiveras i motionen med att man motsätter sig den höjning av
starthjälpen som utskottet har förordat ovan.

Arbetsmarknadsutbildning

1981/82 Utfall 1 606 368 0001 Reservation 291 575 000

1982/83 Anslag 1 880 500 0002

1983/84 Förslag 1 911 592 000

1 exkl. eftersläpande utgifter om 173 milj. kr. Regeringen har i beslut 1982-10-21

medgivit att AMS får disponera ingående reservation dels för att täcka kvarstående
utgifter, dels för verksamhet under budgetåret 1982/83.

2 varav 200 000 000 kr. enligt prop. 1982/83:50, AU 1982/83:13, rskr 1982/83:107.

Utöver anslagna medel har AMS disponerat 600 milj. kr. från den
arbetslöshetsfond som inrättades enligt lagen (1973:372, upphävd 1981:552)
om arbetsgivaravgift till arbetslöshetsförsäkringen m. m. för att bl. a. täcka
eftersläpande utgifter för arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering
för budgetåret 1980/81. Av dessa medel har 309,2 milj. kr. använts.
Återstående del, 290,8 milj. kr., har inbetalats till statsbudgetens titel Övriga
inkomster i statens verksamhet.

Utgifterna för delprogrammet Arbetsmarknadsutbildning under programmet
Yrkesmässig och geografisk rörlighet bestrids dels med budgetmedel,
dels med arbetsgivaravgifter. Utgifterna för kurskostnader, företagsutbildning
m. m. bestrids helt från förevarande anslag medan utbildningsbidragen
till elever finansieras dels genom arbetsgivaravgifter, dels från reservationsanslaget
B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.

4 Riksdagen 1982183. 18 sami. Nr 21

AU 1982/83:21

	1981/82 Utgift	1982/83 Anslag	1983/84 Beräknad ändring AMS + SÖ	Föredra- ganden
Arbetsmarknads-
utbildning	1 532 674 000	1 637 000 000	+ 79 870 000	+ 28 300 000
Förval tningskostn.	43 694 000	43 500 000	+ 1 630 000	+ 2 792 000
Summa	1 576 368 0001	1 880 500 000	+ 80 000 000	+ 31 092 000

1 exkl. 30 milj. kr. som SÖ inbetalat till statsbudgetens inkomsttitel för inkomster som
uppkommit inom verksamheten.

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 2. (s. 58-75)
föreslagit att riksdagen skall

1. godkänna i propositionen förordade ändringar i villkoren för att få
bevilja arbetsmarknadsutbildning,

2. till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/84 anvisa ett
reservationsanslag av 1 911 592 000 kr.

Arbetsmarknadsutbildningens huvuduppgift är att stärka den som har en
svag ställning på arbetsmarknaden och samtidigt tillgodose angelägna behov
av yrkesutbildad arbetskraft. Utbildningen är främst förbehållen personer
över 20 år som är eller löper risk att bli arbetslösa eller är svårplacerade på
arbetsmarknaden. Efter hand har även andra grupper fått möjlighet att delta
i arbetsmarknadsutbildning genom tillkomsten av bl. a. bristyrkesutbildning
och utbildning av permitteringshotad personal. Även ungdomar som inte
fyllt 20 år har efter hand givits sådana möjligheter.

Arbetsmarknadsutbildning bedrivs vid AMU-centra och andra av SÖ
särskilt anordnade kurser. Deltagarna får studiesocialt stöd i form av
utbildningsbidrag som utbetalas av de allmänna försäkringskassorna.

Arbetsmarknadsutbildningen kan också ordnas så att deltagare hänvisas
till det reguljära utbildningsväsendet eller till kurser i regi av t. ex.
studieförbunden. I dessa fall svarar kursanordnaren för utbildningskostnaderna
medan deltagarna får utbildningsbidrag. Är kursen avgiftsbelagd får
deltagarna ersättning härför genom tillägg till utbildningsbidraget.

Slutligen kan arbetsmarknadsutbildning förläggas till företag. I sådana fall
skall deltagaren vara anställd vid företaget och uppbära avtalsenlig lön under
utbildningstiden. Företaget skall vidare svara för utbildningskostnaderna
men uppbär i gengäld bidrag med belopp som varierar med utbildningens
inriktning och syfte.

Ansvaret för arbetsmarknadsutbildningen ligger på två myndigheter,
AMS och SÖ. Arbetsmarknadsverket bedömer utbildningsbehov och

AU 1982/83:21

fastställer inriktning och lokalisering av utbildningen medan SÖ har det
pedagogiska, tekniska och ekonomiska ansvaret för verksamheten vid
AMU-centra och övriga av SÖ anordnade särskilda kurser. Utbetalningen av
utbildningsbidrag till eleverna görs, som redan nämnts, av de allmänna
försäkringskassorna.

Under budgetåret 1981/82 deltog totalt 104 000 personer i arbetsmarknadsutbildning,
med följande fördelning på olika kurstyper.

	Antal kursdel- tagare	Proc. för-delning	Antal utbildnings- veckor	Genomsnitt-lig utbildnings-tid i veckor
SÖ-kurser	69 000	67	1 173 000	17
Kurser inom företag	15 000	14	150 000	10
Utbildning inom det
reguljära skolväsendet	18 000	17	504 000	28
Övriga kursanordnare	2 000	2	26 000	13
(studieförbund, korre-spondensstudier m. m.)
Summa	104 000	100	1 853 000	18

Totalt deltog 89 000 personer i arbetsmarknadsutbildning exkl. företagsutbildning
under budgetåret 1981/82. Av dessa påbörjade 61 000 utbildning
vilket är 11 000 fler än under budgetåret 1980/81. Antalet deltagare var dock
ojämnt fördelat över tiden. Under första halvan av budgetåret var det svårt
att rekrytera elever till kurserna vid AMU-centren men förhållandena blev
bättre härvidlag under budgetårets andra hälft. Det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet
för hela budgetåret uppgick till 82 % av den planerade
volymen.

Utbildningen inom det reguljära utbildningsväsendet har liksom under
föregående budgetår minskat. Denna minskning kan ses som ett resultat av
de tillämpningsföreskrifter som AMS utfärdade år 1979 i vilka gjordes en
markerad gränsdragning mellan arbetsmarknadsutbildningen och den reguljära
ungdoms- och vuxenutbildningen. Här berörd utbildning omfattade
18 000 personer under budgetåret 1981/82 och 25 000 budgetåret 1980/81.

Arbetsmarknadsutbildningens fördelning på yrkesområden (exkl. företagsutbildning)
under budgetåret 1981/82 framgår av följande tabell.

AU 1982/83:21

Yrkesområde	Procentuell fördelning
	män	kvinnor	totalt
Tekniskt arbete	3,2	1,2	2,4
Arbete inom hälso- och sjukvård	2,0	20,3	9,7
Kameralt och kontorstekniskt arbete	2,8	25,0	12,1
Tillverkningsarbete	47,5	11,8	32,5
Byggnads- och anläggningsarbete	11,5	0,1	6,7
Service	2,9	7,4	4,8
Övriga yrkesområden	12,6	5,5	9,6
Förberedande verksamhet	17,5	28,7	22,2
Summa	100,0	100,0	100,0

Utbildningar till yrken inom tillverkningsarbete har ökat sin andel av
arbetsmarknadsutbildningen jämfört med budgetåret innan och svarar för ca
en tredjedel av kursdeltagarna i yrkesinriktade kurser. Inom yrkesområdet
hälso- och sjukvård har antalet deltagande medvetet dragits ned jämfört med
tidigare budgetår.

Det framhålls i propositionen att behovet av förberedande utbildning
fortfarande är stort. Den sker i stor utsträckning i teoretiska preparandkurser
som i allmänhet omfattar en utbildningstid på mellan åtta och tjugofyra
veckor. För att anpassa den förberedande utbildningen till det individuella
behovet startade AMS under budgetåret 1980/81 försöksverksamhet som
innebar en samordning av den förberedande och den yrkestekniska
utbildningen. Det innebär att efter yrkesutbildning under högst åtta veckor
ges såväl kursdeltagare som kursledning tillfälle att bedöma i vilken
omfattning eleven behöver preparandkurs. Utvärderingen har lett till att
verksamheten kommer att utökas.

Vidare har AMS lämnat möjlighet för personer som är osäkra om sitt
yrkesval att få känna sig för under fyra veckor innan de tar definitiv ställning
till val av yrke och utbildning. En begränsad utvärdering av dessa försök har
bl. a. visat att avbrottsfrekvensen varit lägre bland dem som erhållit denna
möjlighet.

Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning uppgick i januari i år till
43 100, vilket innebär en ökning på ca 3 000 jämfört med samma månad ett år
tidigare.

Regeringen beslöt i oktober 1982 att låta AMS utöka sin planeringsram till
totalt 125 000 personer under innevarande budgetår och medgav samtidigt
att AMS bl. a. för denna utökning får utnyttja ingående reservationsmedel
(AU 1982/83:13, rskr 1982/83:107).

I propositionen framhålls arbetsmarknadsutbildningens betydelse som
arbetsmarknadspolitiskt instrument. Den begränsar arbetslösheten i tider
med svag efterfrågan på arbetskraft och ökar den enskildes möjligheter till
arbete efter genomgången yrkesutbildning. Arbetsmarknadsutbildningen
har också en väsentlig roll i den pågående strukturomvandlingen genom att

AU 1982/83:21

underlätta den yrkesmässiga rörligheten på arbetsmarknaden.

Enligt den senaste uppföljningen av personer som avslutat arbetsmarknadsutbildning
under andra kvartalet år 1981 hade 62 % av dem som
fullföljde utbildningen arbete sex månader efter utbildningens slut. Detta är
en lägre andel än under år 1980, då 71 % av dem som slutfört yrkesinriktad
AMU-kurs och 67 % av dem som genomfört arbetsmarknadsutbildning
inom det reguljära skolväsendet hade fått arbete. Föredragande statsrådet
anser ändå att resultaten med hänsyn till det svaga konjunkturläget är mycket
goda.

Utskottet övergår härefter till frågan om omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen
under nästa budgetår.

AMS har för budgetåret 1983/84 bedömt att 120 000 personer behöver
genomgå olika former av arbetsmarknadsutbildning. Departementschefen
anser det emellertid vara ovisst om behovet kommer att bli så stort. Mot
bakgrund av att utvecklingen på arbetsmarknaden inte med säkerhet kan
förutsägas bedöms det ändå nödvändigt att AMS får planera för utbildning av
110 000 personer under budgetåret 1983/84. Om behovet av arbetsmarknadsutbildning
senare skulle visa sig överstiga AMS planering är det emellertid
nödvändigt att AMS snabbt kan få ytterligare medel. Erfarenheten visar att
de särskilt anordnade AMU-kurserna inte med omedelbar verkan kan styras
enbart via medelstilldelning. Att tillgodose förändringar i behovet av lärare,
lokaler, utrustning, m. m. kräver viss förberedelsetid. Mot den bakgrunden
föreslås att anslaget beräknas för utbildning av sammanlagt 120 000 personer
men att AMS tilldelas medel för utbildning av 110 000 personer och att
regeringen som en reserv disponerar medel för utbildning av ytterligare
10 000 personer.

Beräkningen av medelsbehovet för de av SÖ särskilt anordnade AMUkurserna
utgår ifrån att antalet utbildningsveckor kommer att uppgå till
1 260 000, varav 970 000 ingår i basutbildning och 290 000 i komplementdel.
Detta innebär att 70 000 personer kan delta i AMU-kurser under budgetåret

1983/84.

Antalet personer i olika former av arbetsmarknadsutbildning i företag
under budgetåret 1983/84 beräknas uppgå till 20 000 under 198 000 utbildningsveckor.
Därvid beräknas att utbildning vid risk för permittering eller
uppsägning till följd av bidragshöjningen i oktober 1982 skall komma att
omfatta ca 15 000.

Sammanlagt föreslås att anslaget till arbetsmarknadsutbildningen skall
föras upp med 1 911 592 000 kr., varav 1 404 800 000 kr. till SÖ.

I sammanhanget framhåller departementschefen angelägenheten av att
planerade besparingsåtgärder - med hänsyn till de relativt sett höga
kostnaderna för arbetsmarknadsutbildningen - genomförs. Därigenom kan
vid behov flera platser skapas utan ytterligare fördyring.

I motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m) efterlyses alternativ till den
enligt motionärerna mycket dyra arbetsmarknadsutbildningen i syfte att

AU 1982/83:21

avlasta staten kostnader och skapa utrymme för mer effektiva metoder att
bereda människor nya varaktiga arbetstillfällen. Motionärerna vänder sig
också emot propositionens förslag att regeringen skall få disponera vissa
medel som en reserv.

Motionärerna pekar även på behovet av väsentliga rationaliseringar och
effektiveringar av arbetsmarknadsutbildningen. I det syftet föreslås bl. a. en
större omfattning av dels företagsförlagd utbildning, dels köp av utbildning
ute i näringslivet.

De föreslagna åtgärderna - inkl. förslaget om lärlingsutbildning - bör
enligt motionärerna kunna innebära att arbetsmarknadsutbildningen under
nästa budgetår kan bestämmas till en omfattning som med 10 000 platser
understiger regeringens förslag, vilket medför att det av regeringen
föreslagna anslaget för verksamheten kan reduceras med 250 milj. kr.

Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna omfattningen av
arbetsmarknadsutbildningen under nästa budgetår. Att regeringen som en
reserv vill disponera medel för utbildning av ytterligare 10 000 personer
utöver föreslagna 110 000 personer får ses mot bakgrund av dels osäkerheten
om det slutliga behovet, dels angelägenheten av att hålla en hög beredskap
att ordna ytterligare utbildning. I sammanhanget kan nämnas att AMS med
hänsyn till arbetsmarknadsutsikterna i dagarna förutskickat att antalet
platser inom arbetsmarknadsutbildningen kan komma att behöva utökas
utöver budgetpropositionens förslag.

Med anledning av de synpunkter som förs fram i motion 1540 vill utskottet
härutöver erinra om att utbildningen i företag beräknas öka under nästa
budgetår från 650 till 2 000 deltagare.

När det slutligen gäller behovet av rationaliseringar inom arbetsmarknadsutbildningen
vill utskottet stryka under vad som sägs i propositionen - och
som redovisats ovan - om vikten av att de planerade besparingsåtgärderna
genomförs. Inte minst i det rådande ekonomiska läget är det självfallet
angeläget att alla möjligheter tas till vara som syftar till en mer rationell och
effektiv verksamhet. Som framgår av propositionen har SÖ också fått i
uppdrag att vidta åtgärder som kan medföra en begränsning av den
genomsnittliga utbildningskostnaden. Vid medelsberäkningen har med
hänsyn härtill räknats av 75 milj. kr.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen bifalla den i propositionen
begärda medelstilldelningen om 1 911 592 000 kr. till anslaget Arbetsmarknadsutbildning.
Av utskottets ställningstagande följer att motion 1540 bör
avslås i motsvarande delar.

När det gäller inriktningen på arbetsmarknadsutbildningen anförs i
propositionen att tyngdpunkten inför planeringen för budgetåret 1983/84 bör
ligga på yrkesinriktade kurser för dem som saknar eller har bristande
yrkesutbildning. Departementschefen stryker emellertid under att även
behovet av arbetsmarknadsutbildning för relativt välutbildade arbetslösa
personer också bör tillgodoses. AMS nämner bl. a. påbyggnadskurser för

AU 1982/83:21

gymnasie- och högskoleutbildade. Datoriseringen ställer nya krav på
arbetskraften inom en rad yrkesområden och på inslag av kurser eller
kursavsnitt avsedda att möta dessa behov.

Utskottet delar de i propositionen redovisade synpunkterna beträffande
inriktningen på arbetsmarknadsutbildningen. Det finns starka skäl som talar
för att de yrkesinriktade kurserna skall prioriteras.

Utskottet övergår härefter till att behandla vissa frågor angående
kvinnornas val av utbildningslinjer inom arbetsmarknadsutbildningen. I
anslutning härtill tar utskottet upp tre motioner, 516, 1114 och 1676, i vilka
föreslås att de lågutbildade kvinnorna ges möjligheter till arbetsmarknadsutbildning
i datateknik.

I propositionen konstateras att andelen kvinnor i arbetsmarknadsutbildningen
traditionellt sett har varit hög. Sedan budgetåret 1980/81 har dock
andelen kvinnor sjunkit något. Under budgetåret 1981/82 utgjorde kvinnorna
42,2 % av deltagarna exkl. AMU i företag jämfört med 48,8 resp. 52 %
under de två närmast föregående budgetåren. I de särskilt anordnade
AMU-kurserna var andelen kvinnor 36 %. Av dem som deltog i kurser inom
det reguljära skolväsendet utgjorde kvinnorna 67 %. Kvinnorna har
huvudsakligen påbörjat utbildningar inom yrkesområdena hälso- och
sjukvård samt kameralt och kontorstekniskt arbete, dvs. inom traditionella
kvinnoyrken. Jämfört med budgetåret 1980/81 har dock andelen kvinnor som
påbörjat utbildning inom tillverkningsarbete ökat från 10 till 12 %.
Kvinnornas utbildningsval har således i hög grad fallit inom sådana
utbildningsområden, vars omfattning AMS på grund av en sjunkande
efterfrågan på arbetskraft har begränsat. Arbetsmarknadsutbildningens
inriktning mot näringslivets och främst då tillverkningsindustrins behov av
utbildad arbetskraft har enligt propositionen inte i önskvärd omfattning
lockat kvinnor att söka sådana utbildningar. Det framhålls att detta visar
betydelsen av AMS insatser för att stimulera kvinnor till bredare yrkesval och
att dessa insatser behöver intensifieras. Det är också väsentligt att
AMU-centra under utbildningstiden ger ett aktivt stöd till dem som väljer
otraditionellt yrke. Med tanke på flickornas möjligheter att i framtiden
kunna hävda sig på arbetsmarknaden betonas även vikten av de jämställdhetssträvanden
som ingår som ett av målen i skolans undervisning och i
studie- och yrkesorienteringen.

Som tidigare nämnts aktualiseras i motioner frågan om arbetsmarknadsutbildning
för kvinnor i datateknik. I centerpartiets partimotion 1676 om
datapolitiken framhålls bl. a. att datateknikens användning i arbetslivet
inom både produktion och administration medför stora förändringar av såväl
arbetets innehåll som dess organisation. Särskilt bör beaktas de grupper vars
arbete i ett första led kan komma att påverkas. Många kvinnor och
lågutbildade sysselsätts inom de sektorer av arbetslivet som närmast kan
komma att beröras av datoriseringen. Det är viktigt att inom AMU särskilt
uppmärksamma deras behov av datautbildning.

AU 1982/83:21

Folkpartiet pekar i sin partimotion 1114 bl. a. på det faktum att flertalet
flickor fortfarande väljer utbildningslinjer som leder till ett fåtal yrken på
vård- och serviceområdet. Den nya tekniken har bl. a. medfört att kvinnor
inte bara är rädda för att mista sina jobb, utan också för att få sina nuvarande
arbetsuppgifter förvandlade till rutinbetonade för- och efterarbeten till
datorn. Skall en utveckling mot ännu mer könsuppdelade arbetsuppgifter
kunna undvikas, måste kvinnorna i större utsträckning ges självförtroende
och kunskaper. Därmed skulle rädslan för den nya tekniken i stor
utsträckning minska. Här vilar ett ansvar på arbetsgivare och fackföreningar
men också på skolan och på AMU. Kurser eller kursavsnitt avsedda att möta
den nya teknikens behov behövs redan nu och framför allt med inriktning på
de lågutbildade kvinnorna, slutar motionärerna.

Folkpartiet behandlar även den här aktuella frågan i sin datapolitiska
motion 516, i vilken hemställs att AMU i ökad utsträckning skall inriktas på
att ge lågutbildade kvinnor möjlighet att hävda sig och komma vidare på
datoriserade arbetsplatser.

Den datatekniska utvecklingen går oerhört snabbt och ställer nya krav på
arbetskraften inom en rad yrkesområden. Utskottet delar mot denna
bakgrund de synpunkter som redovisas i propositionen och i här aktuella
motioner när det gäller nödvändigheten av att de personer som berörs av
denna utveckling får möjlighet till en anpassad utbildning i datateknik.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om riksdagens beslut med anledning av
proposition 1981/82:123 om en samordnad datapolitik våren 1982 som bl. a.
innebar att AMS gavs rätt att lämna ett bidrag på 20 kr. per timme till mindre
och medelstora företag som utbildar anställda för nya uppgifter i samband
med datorisering. Beslutet innebar även att AMS och SÖ skulle ges i uppdrag
att i samarbete med arbetsmarknadens parter utarbeta riktlinjer för
datautbildningens inriktning (AU 1981/82:15). Inom AMU finns grundläggande
kurser på datorområdet. Mer specialiserad utbildning ges i påbyggnadskurser.
Härutöver finns inom AMU en särskild kurs för vidareutbildning
av anställda inom kontorsområdet - s. k. jämställdhetskurs - med syfte
att bredda och fördjupa arbetstagarnas yrkeskompetens.

Av det anförda framgår att den i motionerna aktualiserade frågan om
datautbildning inom arbetsmarknadsutbildningen är uppmärksammad, och
möjligheter till sådan utbildning finns i dag. Utskottet vill emellertid stryka
under vikten av att kursutbudet fortlöpande anpassas till de nya behov som
uppstår till följd av den ökade datoriseringen. Inte minst med tanke på
strävan att bryta könsrollsmönstret på arbetsmarknaden är det av stor
betydelse att kvinnorna på kontorsområdet ges möjligheter till vidareutveckling
inom de berörda yrkesområdena. Som framgår i propositionen finns
också en medvetenhet härom inom regeringens kansli och inom AMS.

Med hänvisning till det anförda bör motionerna 516, 1114 i motsvarande
del och 1676 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Bristyrkesutbildningen får enligt gällande bestämmelser beviljas

AU 1982/83:21

10 000 personer per budgetår. Antalet personer i sådan utbildning har under
senare tid varit relativt begränsat, vilket kan förklaras av att platserna i första
hand utnyttjats för arbetslösa.

Enligt nu gällande regler kan bristyrkesutbildning inte kombineras med
förberedande kurser. AMS har i sin anslagsframställning framhållit att
bristyrkesutbildning bl. a. syftar till att ge personer som har ett lågavlönat
eller okvalificerat arbete möjlighet att förbättra sin ställning på arbetsmarknaden.
Med hänsyn härtill hemställer AMS att åter få möjlighet att dels
bevilja svenska för invandrare, dels teoretisk preparandkurs som förberedelse
för bristyrkesutbildning. Regeringen har sedermera ställt sig bakom att
AMS får rätt att bevilja sådana förberedande kurser inför bristyrkesutbildning.

Det har visat sig att f 1 y k t i n g a r som nyligen anlänt till Sverige och som
påbörjar arbetsmarknadsutbildning ofta har svårt att tillgodogöra sig
undervisningen. AMS föreslår därför att arbetsförmedlingen bör få möjlighet
att uppskjuta arbetsmarknadsutbildning för nykomna flyktingar och i
stället först anvisa dem sådant arbete som står att få utan krav på
yrkesutbildning, utan att detta skall hindra dem från att senare beviljas en
arbetsmarknadsutbildning. Förslaget biträds och en ändring av gällande
bestämmelser föreslås som innebär att nykomna flyktingar som har arbete
men som ändå kan sägas ha en svag ställning på arbetsmarknaden skall kunna
beviljas arbetsmarknadsutbildning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag på denna punkt. Riksdagen bör
således godkänna de förordade ändringarna i villkoren för att få bevilja
arbetsmarknadsutbildning.

Utskottet har inte heller något att erinra mot förslaget att administrationen
av det särskilda bidraget om 600 kr. till invandrarungdomar som deltar i
introduktionskurs för gymnasieskola skall överföras från AMS till SÖ. Detta
bidrag slopas och ersätts med studiehjälp som betalas ut av centrala
studiestödsnämnden. Hänsyn härtill har tagits vid medelsberäkningen.

Utskottet går härefter över till att behandla motion 2125 av Oskar
Lindkvist m. fl. (s), i vilken behandlas arbetsmarknadsutbildning för
personer med läs- och skrivhandikapp.

Motionärerna pekar inledningsvis på de stora svårigheter som möter dem
som har dessa handikapp. Bl. a. hämmas den grundläggande utbildningen. I
motionen framhålls den stora betydelse folkhögskolorna har när det gäller
möjligheter till grundutbildning av läs- och skrivhandikappade. Antalet
elever av denna kategori vid dessa skolor har emellertid minskat under
senare år, vilket antas hänga samman med de studiesociala villkoren. Detta
bedöms i sin tur ha sin grund i tillämpningen av utbildningsbidrag inom
arbetsmarknadsutbildningen och för grundutbildning för vuxna (grundvux).
Enligt motionärerna har nämligen arbetsmarknadsmyndigheterna blivit
alltmer restriktiva med att ge utbildningsbidrag för studier vid folkhögskola.

AU 1982/83:21

Enligt motionen ges utbildningsbidrag för folkhögskolestudier till den som
är eller riskerar att bli arbetslös och har bristande grundutbildning numera
nästan endast om ett handikapp också föreligger. De flesta länsarbetsnämnder
inkluderar därvid inte läs- och skrivhandikapp i sin handikappdefinition.

Motionärerna hemställer mot den angivna bakgrunden att läs- och
skrivhandikapp skall jämställas med fysiska och psykiska handikapp vid
tilldelning av utbildningsbidrag för folkhögskolestudier inom arbetsmarknadsutbildningen.

Av den gällande förordningen om grundutbildning för vuxna (SFS
1977:537) framgår att varje kommun skall sörja för att grundutbildning
anordnas i kommunen för den som är i behov därav. Enligt vad utskottet
inhämtat innebär AMS tolkning av bestämmelserna att sådan utbildning inte
skall beviljas som arbetsmarknadsutbildning. Härvid är det av underordnad
betydelse om eleverna har eventuella handikapp. Grundutbildning upp till
högst årskurs 6 (=grundvuxnivå) ankommer således på kommunerna.

Läs- och skrivhandikappade som uppfyller villkoren i arbetsmarknadskungörelsen
för utbildningsbidrag och som har kunskaper motsvarande
grundvux kan emellertid i vissa fall beviljas studier vid folkhögskola om dessa
är nödvändiga som förberedelse för en planerad yrkesutbildning.

Utskottet har förståelse för de problem som motionärerna belyser
beträffande personer med skriv- och läshandikapp. Det är självfallet
angeläget att dessa personer ges möjligheter till grundutbildning. Som ovan
nämnts är det numera kommunernas skyldighet att så blir fallet. Det finns
enligt utskottets uppfattning inte anledning att ifrågasätta den gränsdragning
som gäller mellan arbetsmarknadsutbildningen och den kommunala grundutbildningen.
Det faktum att en grundutbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen
skulle ställa sig mer ekonomiskt fördelaktig för den
sökande ändrar inte denna uppfattning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 2125.

Slutligen tar utskottet i detta avsnitt upp behovet av en plan för
personalutbildningen i företag och förvaltningar. Frågan aktualiseras av Stig
Gustafsson m. fl. (s), som i motion 2131 betonar vikten av offensiva åtgärder
på utbildningspolitikens områden. Bl. a. framhålls att utbildning är investering
i mänskliga resurser och av avgörande betydelse för såväl samhället som
individen. Nedskärning inom utbildningssektorn kan principiellt inte accepteras
som ett sätt att komma till rätta med ekonomiska problem. Denna
princip bör gälla vid diskussionen om statens finanser lika väl som i fråga om
personalutbildningen inom enskilda företag.

Regeringen bör mot denna bakgrund upprätta en plan för hur både det
offentliga utbildningssystemet och personalutbildningen i företag och
förvaltningar skall bringas att på ett bättre sätt än hittills medverka till att
bekämpa den nuvarande krisen och lägga grunden för en långsiktigt positiv
utveckling.

AU 1982/83:21

Enligt motionärerna är det oacceptabelt att det samtidigt råder brist på
utbildningsplatser och arbetstillfällen. Det leder ofrånkomligen till att de
svagaste grupperna missgynnas. Gymnasieskolan måste kunna ge kvalitativt
god utbildning åt alla som lämnar grundskolan genom högre dimensionering
av såväl linjer som enskilda kurser. Dimensioneringen av inte bara
arbetsmarknadsutbildning utan också reguljär utbildning i gymnasieskolan
och högskola bör syfta till att motverka arbetslöshet till följd av konjunkturvariationer.

Motionärerna stryker bl. a. under personalutbildningens betydelse. Den
måste i en helt annan utsträckning än f. n. planeras för att möta
omställningsproblem inom alla sektorer av arbetsmarknaden. Resurserna
för personalutbildning i företag bör ligga på olika nivåer beroende på den
situation som råder.

Vid ordinarie verksamhet gäller det att bibehålla och utveckla de
anställdas kompetens och företagets konkurrensförmåga samt klara normal
omstrukturering och utveckling av produktionen på några års sikt. Vid en
kraftig omställning av verksamheten måste de anställdas kompetens
förändras på kort sikt för att klara en kraftig omstrukturering mot ny
produktion. Vid produktionsinskränkning eller nedläggning gäller det
slutligen att ge stöd åt de anställda så att de får kompetens för verksamhet
inom annat område.

Garantier måste skapas för att resurser avsätts för personalutbildning över
hela arbetsmarknaden och för att behoven enligt samtliga nivåer tillgodoses.
Dessa kräver en kombination av åtgärder där huvudansvaret vilar på
arbetsgivaren och samhället, slutar motionärerna.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna beträffande
betydelsen av en effektiv och välplanerad personalutbildning. Detta gäller
inte minst i samband med stora omstruktureringar och omställningar på
arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen kan och skall självfallet
spela en viktig roll i detta sammanhang. Utskottet har som ett exempel härpå
i det föregående berört betydelsen av att arbetsmarknadsutbildningens
kursutbud anpassas till de uppkommande behoven till följd av datateknikutvecklingen.
Samtidigt bör slås fast att företagen själva har ett avgörande
ansvar när det gäller utbildningen av den egna personalen. Utskottet vill även
erinra om de aktiviteter på detta område som bedrivs i trygghetsråden.

Kommittén för arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning
(KAFU) studerar f. n. gränsdragningsproblemen beträffande arbetsmarknadsutbildningen
och företagens egen utbildning. Kommittén skall också
pröva om det behövs åtgärder från samhällets sida för att främja en sådan
inriktning av utbildningen att man kan uppnå såväl trygg sysselsättning som
tillgodose företagens behov av personal med yrkeskunskaper. Kommitténs
betänkande avses bli framlagt senare i år. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motion 2131.

AU 1982/83:21

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag

1981/82 Utgift 2 201 900 000 Reservation 221 400 000

1982/83 Anslag 1 847 800 0001

1983/84 Förslag 2 313 650 000

1 Anslag vid budgetårets början. Därefter har på tilläggsbudget I anvisats ytterligare
631,2 milj. kr.

Från anslaget delfinansieras statens kostnader för arbetslöshetsersättningar
och utbildningsbidrag. I övrigt betalas kostnaderna av en särskild
arbetsgivaravgift, arbetsmarknadsavgiften, enligt lagen (1981:697) om
socialavgifter.

Anslagets uppdelning på delposter och propositionens anslagsberäkning
för nästa budgetår framgår av följande sammanställning.

	1982/83	Beräknad ändring 1983/84 AMS1 Före-draganden
Ersättning till arbets-
löshetskassor	813 600 000	+ 199 080 000	+ 601 100 000
Kontant arbetsmarknadsstöd	159 300 000	+ 22 950 000	+ 14 000 000
Utbildningsbidrag, arbets-
marknadsutbildning	795 000 000	+ 174 750 000	- 131 200 000
Utbildningsbidrag, arbets-
marknadsinstitut	75 000 000	+ 8 250 000	- 17 200 000
Förvaltningskostnader	4 900 000	+ 185 000	850 000
	1 847 800 000*	+ 405 215 000	+ 465 850 000

1 AMS har i sina beräkningar utgått från anvisade 1 847,8 milj. kr. och den fördelning
av kostnaderna mellan anslag och arbetsgivaravgifter som gällde före den 1 januari
1983.

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 3 (s. 75-59)
föreslagit att riksdagen skall till Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av
2 313 650 000 kr.

Bidragsfrågornas behandling år 1982

Reglerna om arbetslöshetsersättningarna m. m. ändrades förra året av
riksdagen i två omgångar.

Sålunda beslöt riksdagen i den första omgången på våren 1982 efter förslag
från den dåvarande regeringen bl. a. att ersättningsbeloppen från arbetslöshetskassorna
skulle få höjas från 210 till 230 kr. (högstbelopp) med möjlighet
för kassorna att - utan rätt till statsbidrag - betala ut ersättning med högre

AU 1982/83:21

belopp. Det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) som kan beviljas
arbetslösa utan rätt till kassaersättning höjdes samtidigt från 75 till 80 kr. per
dag. För arbetslösa under 20 år förblev KAS dock 75 kr. Vidare reviderades
reglerna om statsbidrag till arbetslöshetskassorna, så att nivån på bidragen
genomsnittligt skulle komma att motsvara ca 80 % av kassornas kostnader
mot tidigare ca 90 %. De nu beskrivna reglerna blev gällande från den 1 juli
1982.

I den andra omgången i december samma år beslöt riksdagen på förslag av
den i höstas tillträdda regeringen att följande skulle gälla fr. o. m. den 1
januari 1983.

Arbetslöshetskassorna får betala ut ersättning (dagpenning) om högst 280
kr. Den självfinansierade påbyggnadsdelen har slopats.

KAS har höjts till 100 kr. per dag utan åldersdifferentiering. Den nedre
åldersgränsen för stödet är nu 18 år mot tidigare 16 år.

Nivån på statsbidragen till arbetslöshetskassorna är åter ca 90 %. De nya
statsbidragsbestämmelserna finns i SFS 1982:1222. Enligt de nya bestämmelserna
får kassorna ett grundbidrag och ett progressivbidrag. Grundbidraget
är 80 % av den dagpenning kassan betalar ut. Progressivbidraget täcker en
procentuell andel av återstoden. Denna andel varierar med arbetslöshetens
omfattning bland kassans medlemmar från 0 till 90 %. Som lägst kan en kassa
alltså få bidrag med 80 % av utbetalade dagpenningar, dvs. enbart
grundbidraget, och som mest utgår bidrag med 98 % på samma kostnader.

De utbildningsbidrag som utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning
och personer inskrivna vid arbetsmarknadsinstituten är beloppsmässigt
knutna till ersättningarna vid arbetslöshet. Regeringen är bemyndigad att
anpassa bidragsbeloppen till de förändringar av arbetslöshetsersättningarna
som beslutats av riksdagen. Från den 1 januari 1983 utgår bidrag med högst
280 och lägst 165 kr. per dag till dem som är arbetslöshetsförsäkrade och med
(i regel) 100 kr. per dag till ungdomar under 20 år. För övriga, dvs. personer
som är 20 år eller äldre och inte är försäkrade, utgår bidraget med samma
belopp som gällt sedan den 1 juli 1982 eller med 165 kr. per dag.

Det förevarande anslaget täckte tidigare 45 % av utgifterna för arbetslöshetsersättningar
och utbildningsbidrag. Denna kostnadsandel har med
verkan från den 1 januari i år sänkts till 35 %. Återstoden av kostnaderna
betalas, som redan nämnts, av arbetsmarknadsavgiften som från årsskiftet
höjts från 0,8 till 1,3 %.

Motionsförslag i bidragsfrågorna

De från årsskiftet gällande nya grunderna för den ovan redovisade bidragsoch
finansieringsordningen antogs av riksdagen så sent som den 16
december. Regeringen har i budgetpropositionen inte aktualiserat några
förändringar.

AU 1982/83:21

Däremot påkallas ändringar i de föreliggande motionerna. Sålunda
föreslår Alf Wennerfors m. fl. (m) i motion 1540 en återgång till vad som
gällde före den 1 januari 1983 i fråga om principer, omfattning, finansiering
och kostnader. Därjämte anknyter motionärerna till vad som förordas i AMS
anslagsframställning för budgetåret 1983/84. I fråga om storleken på
ersättningen från arbetslöshetskassorna innebär detta att motionärerna i
likhet med AMS vill att det högsta beloppet för dagpenningen skall vara 250
kr. per dag. Vidare innebär motionärernas förslag att de enskilda kassorna
skall kunna ge högre dagpenning via egen finansiering.

Folkpartiet föreslår i motion 1114 att högstbeloppet sänks till 270 kr. per
dag. Åtgärden är en följd av folkpartiets förslag beträffande utbildningsbidraget.
Enligt det förslaget, som redovisas nedan, skall det högsta
utbildningsbidraget för arbetslöshetsförsäkrade sänkas från 280 kr. till 270
kr. per dag samtidigt som bidraget till icke-försäkrade höjs från 165 till 185
kr. per dag.

Med anledning av att man i motion 1540 åberopat AMS anslagsframställning
vill utskottet påpeka att denna utarbetades i somras mot bakgrund av de
regler som då gällde. Genom riksdagsbeslutet i december om arbetslöshetsersättningarna
har anslagsframställningen i denna del givetvis blivit inaktuell.
Motionärernas förslag får till effekt att ersättningarna först höjs per den 1
januari och sedan sänks per den 1 juli. En sådan utveckling är inte rimlig, och
utskottet avstyrker därför motion 1540 i motsvarande del.

Förslaget i folkpartimotion 1114 får i princip samma effekt, och utskottet
avstyrker sålunda även den motionen.

När det sedan gäller kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) föreslås i motion
1540 liksom i AMS anslagsframställning att detta stöd skall utgå med 90 kr.
per dag. Av nyss anförda skäl vill utskottet inte heller i detta fall medverka till
sämre förmåner för de arbetslösa, dvs. att KAS-beloppet sänks från 100 till
90 kr. per dag. Motionen avstyrks alltså även på denna punkt.

I fråga om statsbidragen till arbetslöshetskassorna så finns i folkpartiets
partimotion 1651 ett yrkande att riksdagens beslut våren 1982 om de statliga
transfereringarna skall återställas. Därmed avses bl. a. arbetslöshetsförsäkringen.
Motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m) med dess krav på en
återgång till det system som rådde inom arbetslöshetsförsäkringen före den 1
januari 1983 har samma innebörd, dvs. en sänkning av bidragsnivån till
genomsnittligt 80 % av kassornas kostnader.

Utskottet kan inte finna att motionerna ger riksdagen anledning att
ompröva sitt decemberbeslut i denna fråga. Motionerna avstyrks.

Som ovan nämnts höjdes arbetsmarknadsavgiften vid årsskiftet till 1,3 %
av lönesumman. Centerpartiet och folkpartiet begär i partimotionerna 2145
resp. 1651 att avgiften skall sänkas till 1,1 %. För centerpartiet är sänkningen
en del av den inriktning partiet vill ge skatte- och avgiftspolitiken. Folkpartiet
kopplar för sin del avgiftssänkningen till de besparingar partiet vill göra
genom att begränsa bidragen till arbetslöshetskassorna. Det ovan redovisade

AU 1982/83:21

yrkandet i motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m) innebär att avgiften
sänks till 0,8 % samt att avgiftsmedlen liksom tidigare skall finansiera 55 %
och inte som nu 65 % av kostnaderna för ersättningarna vid arbetslöshet och
utbildningsbidrag.

Utskottet konstaterar att det ökade avgiftsuttaget är betingat av kostnaderna
för att tillförsäkra de arbetslösa och kassorna ett bättre statligt stöd.
Det är inte aktuellt att nu göra förändringar i dessa nyligen beslutade
reformer. Utskottet finner därför inte heller skäl att beträffande finansieringen
föreslå ändringar av det slag som förespråkas i motionerna. De
avstyrks alltså i de nu behandlade delarna.

Utbildningsbidraget är som nämnts 165 kr. per dag för vuxna som inte är
arbetslöshetsförsäkrade. Beloppet ändrades inte vid årsskiftet när högstbeloppet
för de försäkrade höjdes från 230 till 280 kr. per dag. Klyftan i
förmånshänseende mellan försäkrade och icke-försäkrade har härigenom
vidgats, framhålls i folkpartimotion 1114. I denna förordas att bidraget höjs
till 185 kr. och att, som ovan redovisats, högsta utbildningsbidraget för
arbetslöshetsförsäkrade sänks till 270 kr. per dag.

Även vpk anser att bidragsskillnaden är alltför stor och föreslår i motion
1541 att utbildningsbidraget skall utgå med lägst 215 kr. per dag.

Folkpartiförslaget innebär att en förbättring av utbildningsbidraget för
vissa grupper arbetslösa skall kostnadsmässigt balanseras av försämrade
förmåner för andra arbetslösa. Utskottet har ovan avstyrkt folkpartiets
förslag till den del det avser en sänkning av dagpenningen från arbetslöshetskassorna.
I praktiken har utskottet därmed redan motsatt sig det slag av
omfördelning av förmåner mellan olika grupper arbetslösa som förordas av
folkpartiet. Till fullföljande av detta ställningstagande avstyrker utskottet nu
motion 1114 även i vad den avser förändringen av utbildningsbidraget.

I motsats till folkpartiet har vpk inte berört kostnadsaspekten när partiet i
motion 1541 föreslår en höjning av bidraget med 50 kr. per dag. I själva
verket är det fråga om en kostnadskrävande reform som av statsfinansiella
skäl inte bör genomföras. Motionen avstyrks, men utskottet vill tillägga att
man bör utgå från att det framdeles bör vara möjligt att göra fortsatta
anpassningar av bidraget till pris- och löneförändringarna.

Medelsbehovet under budgetåret 1983/84 m. m.

Det förevarande anslaget Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
har hittills uppförts på statsbudgeten som reservationsanslag. I
propositionen förordas att anslaget i fortsättningen anvisas som förslagsanslag.
Härför talar inte bara att utgifterna styrs av arbetslöshetens utveckling
och därför inte kan beräknas annat än överslagsvis. Dessutom är det så, att de
olika bidrag som betalas från anslaget antingen bestäms direkt av riksdagen
genom lag eller fastställs enligt grunder som skall godkännas av riksdagen.
Den i propositionen föreslagna anslagstekniska förändringen bör alltså

AU 1982/83:21

genomföras. De medel som kan finnas kvar på det nuvarande reservationsanslaget
vid utgången av innevarande budgetår bör få disponeras för det med
anslaget avsedda ändamålet även under budgetåret 1983/84.

Medelsbehovet under anslaget nästa budgetår anges i budgetpropositionen
till 2 313 650 000 kr. Beloppet är ca 165 milj. kr. lägre än de belopp som
inkl. medel på tilläggsbudget I anvisats för innevarande budgetår.

Alf Wennerfors m. fl. (m) anser i motion 1540 att anslaget kan reduceras
med ytterligare 497 milj. kr. och sålunda uppföras med 1 816 650 000 kr.
Motionärerna har därvid räknat in kostnadsbesparingar till följd av de
sänkningar de föreslagit av dagpenningen från arbetslöshetskassorna och av
KAS. Dessutom utgår de från en lägre volym på arbetsmarknadsutbildningen
än regeringen. Kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen grundas härutöver
av motionärerna på att de i likhet med AMS anslagsframställning räknat
med genomsnittligt fyra ersättningsdagar per medlem.

Genomsnittstalet för ersättningsdagarna inom arbetslöshetsförsäkringen
har stor betydelse för anslagsberäkningen. Innevarande budgetår antas detta
genomsnittstal komma att uppgå till 6,2 per medlem, och det beräknas i
propositionen nästa budgetår sjunka till 5,5. Detta är fortfarande jämfört
med tidigare ett högt tal, men utskottet anser det vara realistiskt att utgå från
det. Med hänsyn härtill och då utskottet inte heller i övriga avseenden ställer
sig bakom förslagen i motion 1540 biträder utskottet propositionens
medelsberäkning och avstyrker motionens förslag till anslagsanvisning.

Utförsäkring

I takt med de senaste årens växande arbetslöshet har antalet utförsäkrade,
dvs. personer som inte längre har rätt till arbetslöshetsersättning, ökat på ett
sätt som väckt oro. Detta återspeglas i de krav på åtgärder mot utförsäkring
som ställs i fem motioner.

Enligt de regler som nu gäller kan ersättning från arbetslöshetskassa utgå
under 300 dagar till en försäkrad i åldern upp till 55 år. För den som är 55 år
eller äldre är ersättningstiden 450 dagar. För KAS är motsvarande tider 150
resp. 300 dagar. En arbetslös som har fyllt 60 år (i vissa fall 55 år) kan uppbära
KAS utan tidsbegränsning, dvs. fram till pensioneringen.

En förlängning av dessa ersättningsperioder är den åtgärd som främst
förordas i de föreliggande motionerna. Det är sålunda vad som föreslås i
partimotion 818 från centerpartiet. I denna motion räknar man med att detta
skall kunna ske utan kostnad för statskassan genom att de försäkrade
erlägger höjda egenavgifter till kassorna, såsom förutsattes bli följden av
besluten om arbetslöshetsförsäkringen på våren 1982. I vpk:s partimotion
1542 förordas också en förlängning av ersättningstiderna, men denna bör
enligt vpk finansieras via socialförsäkringsavgifter och inte genom höjda
medlemsavgifter.

AU 1982/83:21

I motionerna 214 av Lars-Erik Lövdén (s) och Kurt Ove Johansson (s)
samt 2077 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s), som likaledes föreslår förlängda
ersättningstider, preciseras dessa tider till 450 dagar även för arbetslösa som
är yngre än 55 år. I motion 2077 finns dessutom ett tilläggsförslag om att
ersättning bör kunna utgå så länge den arbetslöse står till arbetsmarknadens
förfogande och inte avvisar ett lämpligt arbete.

Parallellt med förlängda ersättningstider föreslås i motionerna 1542 och
214 åtgärder som skall syfta till att tillförsäkra dem som hotas av utförsäkring
erbjudanden om arbete eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder varvid
deltagande i arbetsmarknadsutbildning bör jämställas med arbete. I motion
214 liksom i motion 218 av Egon Jacobsson (s) och Bengt Silfverstrand (s)
förordas ett system med kommunala arbeten, subventionerade av staten.
Dessa arbeten avses ha till uppgift att hindra utförsäkring och tidsbegränsa
arbetslösheten.

Med anledning av motionerna vill utskottet anföra följande.

Utskottet har i den föregående framställningen bestämt motsatt sig att man
river upp decemberbeslutet om bl. a. stödet till arbetslöshetskassorna. Det
beslutet var motiverat av att det inte ansågs rimligt att kassamedlemmarna
genom kraftigt ökade avgifter skulle få ta på sig en betydande del av
kostnaderna för den ökande arbetslösheten bland medlemmarna. Redan av
det ställningstagandet följer att utskottet inte kan ställa sig bakom
centerpartiets förslag i motion 818 om förlängda ersättningstider finansierade
öv höjda avgifter för kassamedlemmarna. Detta motionsyrkande avstyrks
således. Frågan om förlängda ersättningstider som metod att avhjälpa
utförsäkringsproblemet återkommer utskottet till nedan.

Vad härefter beträffar de övriga motionernas yrkanden om åtgärder mot
utförsäkring gör utskottet följande uttalanden.

När arbetslöshetstiderna tenderar att bli längre ligger tanken nära till
hands att förlänga ersättningstiderna. En sådan åtgärd är emellertid en
kortsiktig lösning, och den leder enbart till att man skjuter problemen
framför sig. De längre arbetslöshetstiderna måste i stället mötas med en ökad
satsning på platsförmedling och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
såsom beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning. Det är också vad
som skett. Därmed fullföljer man den traditionella arbetslinjen inom svensk
arbetsmarknadspolitik. Skulle man gå så långt att man överväger att ge
kassaersättning under obegränsad tid, har man öppnat för en kontantstödslinje
som förekommer utomlands men som hittills varit främmande för den i
vårt land förda politiken.

Om man nu litar till aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder är det av vikt
att dessa sätts in i tid så att utförsäkringar förebyggs. AMS gav i höstas
direktiv till arbetsförmedlingarna att intensifiera sina insatser för de
långtidsarbetslösa. Dessa skall med andra ord prioriteras i förmedlingsarbetet.
Arbetsmarknadsverket fick senare kraftigt förstärkta resurser för att

5 Riksdagen 1982183. 18 sami. Nr 21

AU 1982/83:21

motverka arbetslösheten. Därmed har förmedlingarna fått bättre förutsättningar
att realisera den målsättning som ligger bakom den begärda
prioriteringen. Utskottet utgår från att resurserna också utnyttjas under
vintern och våren i enlighet med de givna direktiven. I annat fall blir det
nödvändigt att göra ytterligare omprioriteringar av verkets resurser till
förmån för de långtidsarbetslösa.

De förlängda arbetslöshetstiderna och det snabbt ökande antalet arbetstagare
som mister rätten till arbetslöshetsersättning är, som redan sagts,
djupt oroande inslag i utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden.
Problemet med de tilltagande utförsäkringarna måste självfallet hållas under
uppsikt, och arbetsmarknadsministern har i ett frågesvar i riksdagen den 9
december förklarat att regeringen noga följer den fortsatta utvecklingen.
Utskottet förutsätter att regeringen i denna fråga håller kontakt med de
fackliga organisationerna och med Arbetslöshetskassornas samorganisation
och med dem dryftar behovet av ytterligare insatser och den inriktning
sådana insatser bör ha. Det synes naturligt att åtgärder av det slag som
förordats i motionerna kommer upp till förnyade överväganden i de
sammanhangen. Med hänsyn härtill och till det ovan anförda vill utskottet
inte föreslå något initiativ med anledning av motionerna 214, 218,1542 samt
2077 i aktuella delar.

I motion 2077 begärs även att karensdagarna för arbetslöshetsersättningarna
skall avskaffas samt att den minsta veckoarbetstiden som kvalificerar till
ersättning skall sänkas från 17 till 15 timmar.

De två frågor motionärerna aktualiserar berör betydelsefulla delar av
arbetslöshetsförsäkringens konstruktion. Frågor av detta slag bör prövas i ett
vidare sammanhang, och utskottet är inte berett att föreslå någon åtgärd med
anledning av motionen i denna del.

Sysselsättningsskapande åtgärder

1981/82 Utgift 3 042 687 000 Reservation 2 031 165 000

1982/83 Anslag 5 829 150 0001

1983/84 Förslag 3 949 615 000

1 Inkl. 430 milj. kr. anvisade med utnyttjande av finansfullmakten. Från anslaget
bestrids utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande åtgärder. I anslaget ingår
100 000 000 kr. för kommunala aktiviteter för arbetslös ungdom.

Programmet Sysselsättningsskapande åtgärder består av delprogrammen
Beredskapsarbeten, Tillfälligt sysselsättningsbidrag, Industribeställningar,
Särskilda arbetsförmedlingsinsatser, Statsbidrag till kommunala aktiviteter
för arbetslös ungdom, Detaljplaneringsbidrag och Investeringsfondsärenden.

AU 1982/83:21

	1981/82 Utgift	1982/83 Anslag	1983/84 Beräknd ändring AMS	Föredraganden
Beredskapsarbeten	2 778 534 000	5 038 500 000	- 2 363 500 000	- 1 131 500 000
Tillfälligt sysselsättningsbidrag	187 569 000	300 000 000	± 0	- 300 000 000'
Industribeställningar Särskilda arbetsför-	18 690 000	360 000 000	- 350 000 000	- 350 000 000
medlingsinsatser	947 000	1000 000	5 500 000	1 000 000
Detaljplaneringsbidrag	26 162 000	-	-	_2
Förvaltningskostnader	30 784 000	29 650 000	+ 1 155 000	+ 2 965 (XX)
	3 042 687 000	5 729 150 000	- 2 706 845 000	- 1 779 535 000

1 Delprogrammet har för budgetåret 1983/84 uppförts på en särskild anslagspost B 15

2 Anslagsposten har upphört.

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 3. (s. 79-91)

1. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs i propositionen om
medel till Loka brunn,

2. föreslagit riksdagen att till Sysselsättningsskapande åtgärder för
budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 3 949 615 000 kr.

Tillfälligt sysselsättningsbidrag redovisas i årets budgetproposition under
ett eget anslag B 15. Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrin.

Beredskapsarbeten

Delprogrammet Beredskapsarbeten omfattar statliga beredskapsarbeten
samt statsbidrag till kommunala och enskilda beredskapsarbeten, samt
statligt stöd till tidsbegränsad fortsatt drift vid nedläggningshotade företag
och bidrag till omställning vid driftsinskränkning. Beredskapsarbeten syftar
till att motverka arbetslöshet till följd av säsong- och konjunkturnedgång
eller när arbetstillgången av andra skäl är otillräcklig.

Vidare ges genom beredskapsarbeten sysselsättning åt äldre, lokalt
bunden eller handikappad arbetskraft, som har svårigheter att få arbete på
öppna marknaden även i goda konjunkturer. Bestämmelser om beredskapsarbeten
återfinns i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). Till detta delprogram
hänförs också företagsstöd enligt kungörelsen (1972:302) om statsbidrag
i vissa fall till nedläggningshotade företag (ändrad 1974:370). Regeringen
har nyligen i proposition 1982/83:113 om verksamheten vid statens
industriverk m. m. föreslagit att den senare stödverksamheten skall flyttas
över till statens industriverk. Utskottet återkommer till denna fråga i annat
sammanhang. Slutligen ingår i detta delprogram försöksverksamhet med
bidrag till omställning för att underlätta övergången till annan sysselsättning i

AU 1982/83:21

samband med varaktiga driftinskränkningar (SFS 1981:549 ändrad senast
1982:32). Under innevarande budgetår har medel till ungdomsplatser
anvisats under detta delprogram.

Volymen beredskapsarbeten var under budgetåret 1981/82 större än under
det föregående budgetåret. Under budgetåret 1981/82 uppgick antalet
sysselsättningsdagar till 7,6 miljoner mot 4,4 miljoner sysselsättningsdagar
budgetåret 1980/81.

Antalet sysselsatta i beredskapsarbete var under budgetåret 1981/82 i
medeltal 35 800 personer per månad. Budgetåret 1980/81 var motsvarande
tal 21 400 personer. I januari månad i år uppgick antalet personer i
beredskapsarbeten till 68 100, en ökning med 29 100 mot samma månad året
före. Andelen kvinnor i beredskapsarbete ökade under budgetåret 1981/82
från 33 % till 38 %. Detta skall jämföras med att kvinnornas andel av den
totala arbetslösheten år 1981 var 48,8 %. Kvinnornas sysselsättning i
beredskapsarbete har i huvudsak varit förlagd till tjänste- och vårdsektorn.

Antalet ungdomar sysselsatta i beredskapsarbete har ökat kraftigt. Under
budgetåret 1980/81 var 9 500 ungdomar i medeltal per månad sysselsatta i
beredskapsarbete. Motsvarande tal budgetåret 1981/82 var 21 000. Av dessa
var i medeltal 3 800 sysselsatta i tillfälliga praktikarbeten inom den statliga
sektorn.

I januari 1982 infördes särskilda ungdomsplatser för ungdomar i åldern
16-17 år. I början av november 1982 hade drygt 6 700 ungdomar tilldelats
sådana platser. Sedan dessa ungdomsplatser tillkom har inte några 16-17-åringar anvisats beredskapsarbete.

För innevarande budgetår anvisades som en följd av budgetpropositionen
(prop. 1981/82:100bil. 15, AU 1981/82:21, rskr 1981/82:216) 1 655,5 milj. kr.
för beredskapsarbeten. Vid behandlingen av kompletteringspropositionen
(prop. 1981/82:150, AU 1981/82:28, rskr 1981/82:392) anvisades ytterligare
1 110 milj. kr. för beredskapsarbete inkl. 10 milj. kr. för särskilda åtgärder i
Uppsala län. Genom beslut den 26 augusti 1982 har regeringen med stöd av
finansfullmakten ställt ytterligare 240 milj. kr. till AMS förfogande för
beredskapsarbete för ungdom i åldern 18-20 år. Flärutöver har riksdagen i
enlighet med regeringens förslag beslutat om ytterligare 1 650 milj. kr. för
beredskapsarbeten (prop. 1982/83:50, AU 1982/83:13, rskr 1982/83:107).
Sammantaget har således 4 655,5 milj. kr. anvisats för beredskapsarbeten.
Härutöver har 294 milj. kr. anslagits för bidrag till omställning vid
driftinskränkningar, ungdomsplatser och särskilda förmedlingsinsatser.

Det framhålls i propositionen att det slutgiltiga behovet av beredskapsarbeten
under kommande budgetår inte kunde bedömas vid beredningen av
budgetpropositionen. AMS har angivit volymen till 5 miljoner dagsverken i
enlighet med tidigare budgeteringsprinciper som innebär att medel beräknas
efter behovet under vad som kan betecknas som normala förhållanden på
arbetsmarknaden. Emellertid förordar regeringen att det redan i budgetpro -

AU 1982/83:21

positionen redovisas en bedömning av beredskapsarbetenas omfattning som
är mer anpassad till det verkliga behovet. En sådan bedömning möjliggör en
bättre planering och ett effektivare utnyttjande av tillgängliga medel.

I propositionen görs den bedömningen att även om industrikonjunkturen
vänder uppåt får detta ingen större effekt på sysselsättningen under
budgetåret 1983/84. Det anses vara sannolikt att det under nästa budgetår
kommer att behövas lika många sysselsättningsdagar för beredskapsarbete
som under budgetåret 1979/80. Mot bakgrund av den gjorda bedömningen
föreslås att medel anvisas för 7,7 milj. dagsverken. AMS kan vid budgetårets
början till länsarbetsnämnderna fördela medel motsvarande 5 miljoner
dagsverken. Medel motsvarande 2,7 miljoner dagsverken kommer att hållas
inne av regeringen för senare beslut. AMS får senare enligt regeringens
förslag precisera behovet av medel för beredskapsarbeten utöver 5 miljoner
dagsverken samt, om ytterligare medel tilldelas, fördela dessa regionalt efter
de behov som då närmare kan bedömas. Därmed erhålls enligt regeringen en
större flexibilitet och insatserna kan snabbt anpassas till arbetsmarknadsläget
totalt och regionalt. Det framhålls i propositionen att det slutliga behovet av
medel för beredskapsarbeten sålunda kan såväl över- som understiga nu
anvisade medel. För den händelse medelsbehovet för beredskapsarbeten
kommer att överstiga 7,7 miljoner dagsverken förutsätts att regeringen
liksom tidigare får disponera finansfullmakten.

Under avsnittet om beredskapsarbeten erinras om att anslaget till
ungdomsplatser fr. o. m. budgetåret 1983/84 har förts upp på utbildningsdepartementets
huvudtitel.

För budgetåren 1981/82 och 1982/83 infördes på försök en verksamhet med
bidrag till omställning vid driftinskränkning (SFS
1981:549). Bidrag får enligt nämnda förordning beviljas vid driftinskränkningar
som berör minst 300 personer och minst 20 % av de anställda vid ett
företag, om inskränkningen på ett avgörande sätt påverkar den lokala
arbetsmarknaden och om sysselsättningsproblemen inte kan lösas med
normala arbetsförmedlingsresurser. Om företaget har en synnerligen dominerande
ställning på en mindre ort räcker det med att 100 personer och minst
20 % av de anställda berörs av uppsägningar. Omställningsbidrag har
beviljats sex företag och berört 1 800 personer av totalt 6 500 anställda.
Bidraget har inneburit att nedskärnings- resp. avvecklingsperioden kunnat
förlängas med i de flesta fall ett halvt år och på så sätt gett de anställda och
arbetsmarknadsmyndigheterna extra rådrum. I propositionen görs bedömningen
att behovet av ett sådant rådrumsstöd kommer att finnas även nästa
budgetår. Till verksamheten beräknas ett medelsbehov på 50 milj. kr.

I regleringsbrev för budgetåret 1982/83 har medel från delprogrammet
Beredskapsarbeten avsatts för upprustningsarbeten för Stiftelsen Kungl,
gyttjebad- och brunnsanstalten Loka. I propositionen anmäls att dessa
upprustningsarbeten bedrivs som statliga beredskapsarbeten inom en
kostnadsram om totalt 17 milj. kr. under en femårsperiod. För budgetåret

AU 1982/83:21

1983/84 beräknas medelsbehovet för dessa arbeten till 7 milj. kr.

Sammantaget begär regeringen för beredskapsarbeten under budgetåret
1983/843 907 milj. kr. Beräkningarna utgår från 7,7 miljoner sysselsättningsdagar
och en genomsnittlig dagsverkskostnad på 500 kr. Även medlen till
omställningsbidraget och till Loka brunn ingår. Beredskapsarbeten på vägar
bör enligt propositionen få bedrivas för 300 milj. kr.

I motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m) anförs att regeringens förslag
till anslag för beredskapsarbeten under budgetåret 1983/84 genom sin
omfattning är ett tecken på att man själv bedömer att sysselsättningspolitiken
kommer att misslyckas. I budgetpropositionen frångår man tidigare principer
för budgetering av arbetsmarknadspolitiska insatser. Motionärerna
avvisar förslaget att regeringen skall kunna hålla inne en del av anslaget för
senare beslut. Motionens förslag - som överensstämmer med AMS förslag -innebär att anslaget beräknas enligt ett behov på 5 miljoner dagsverken. Den
föreslagna medelsberäkningen bör därför reduceras med 1 350 000 000 kr.

I motionen uttrycks även förvåning över att regeringen genom de nya
principerna för anslagsbedömningar till arbetsmarknadspolitiken avsevärt
minskar riksdagens möjligheter att påverka arbetsmarknadspolitikens inriktning
och omfattning. I sammanhanget påpekas även att regeringen inte äger
egen majoritet i riksdagen.

Slutligen hänvisar motionärerna till i tidigare sammanhang framlagda
förslag om förändringar av beredskapsarbetenas inriktning, utformning och
ersättningsnivåer. Dessa systemförändringar kombinerat med omfattande
insatser för att främst minska antalet arbetslösa ungdomar bedöms under
budgetåret kunna ge en besparing på 200 milj. kr. Regeringen bör mot denna
bakgrund återkomma till riksdagen med preciserade förslag som ger här
redovisad besparingseffekt, slutar motionärerna.

Enligt utskottets uppfattning innebär regeringens förslag en realistisk
bedömning av behovet av beredskapsarbeten under nästa budgetår. Som
framhålls i propositionen bör en bedömning göras som mer utgår från det
verkliga behovet. Detta ger ökade möjligheter till en bättre planering och ett
mer effektivt utnyttjande av tillgängliga medel. Även om det slutliga behovet
av beredskapsarbeten under budgetåret 1983/84 självfallet är svårt att
precisera i dag, är det enligt utskottets uppfattning uppenbart att en
konjunkturneutral beräkning skulle framstå som alltför optimistisk.

Som motionärerna framhåller bör i och för sig den föreslagna uppläggningen
innebära att behovet för regeringen att på tilläggsbudget begära
ytterligare medel till beredskapsarbeten minskar. Utskottet har svårt att se
detta förhållande som en nackdel. Som tidigare nämnts möjliggörs med den
nya ordningen en förbättrad planering av verksamheten just genom att man
redan från början av budgetåret kan planera för en realistisk omfattning av
verksamheten. Utskottet utgår slutligen i sammanhanget från att regeringen i
samband med att tilläggsbudget läggs fram också informerar riksdagen om
sin bedömning av det aktuella arbetsmarknadsläget.

AU 1982/83:21

Med det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i propositionen om
medelsbehovet till beredskapsarbeten och om principerna för medlens
användning. Som AMS i dagarna framhållit finns det f. ö. tecken som tyder
på att de sysselsättningsskapande åtgärderna kan komma att behöva
förstärkas ytterligare under nästa budgetår. Motion 1540 bör följaktligen
avslås av riksdagen i motsvarande delar.

Utskottet övergår härefter till att behandla ett stort antal motioner, vilka
innehåller förslag till ändrade bidragsregler och konkreta projekt m. m.

I motion 1041 av Karin Andersson (c) och Gunilla André (c) behandlas
behovet av beredskapsarbete på deltid. Motionärerna framhåller bl. a. att det
för kvinnor som t. ex. på grund av familjeansvar valt att arbeta deltid, kan
vara svårt att gå in i ett beredskapsarbete på heltid. Beredskapsarbeten med
förkortad arbetstid bör därför kunna erbjudas denna kategori. Slutligen slås
fast att personer som tidigare arbetat heltid inte bör erbjudas och behöva
acceptera ett beredskapsarbete på deltid.

Enligt vad utskottet inhämtat gäller i dag som huvudregel att beredskapsarbete
anordnas på heltid. Dock kan arbetstagare om särskilda skäl
föreligger beredas beredskapsarbete på deltid om arbetet så medger.
Exempel härpå är personer som har eller ansöker om delpension. Om i
sådana fall beredskapsarbetet inte medger deltid undersöker förmedlingen
om arbetstagaren kan erhålla deltidsarbete vid annat beredskapsarbete.
Vidare kan om medicinska eller andra starka personliga skäl föreligger
beredskapsarbete anordnas på deltid, allt givetvis under förutsättning att
arbetet medger deltidsanställning.

Det sagda innebär således att möjligheter i viss mån föreligger till
deltidssysselsättning i beredskapsarbete. AMS har emellertid i sina anvisningar
uttalat viss återhållsamhet med hänsyn till strävandena att uppnå
jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden. Utöver ovan
nämnda generella undantag finns emellertid förutsättningar att i det
individuella fallet ge möjlighet till beredskapsarbete på deltid när de
personliga skälen motiverar detta. I sammanhanget kan även nämnas att
arbetsmarknadsmyndigheterna genom arbetsmarknadsutbildning varvad
med beredskapsarbete sökt kombinera utbildningsinsatser med deltidsarbete.

Enligt utskottets uppfattning finns det skäl som talar för stor flexibilitet i de
fall den arbetslöse har särskilda skäl som motiverar en reducering av
arbetstiden.

Utskottet utgår sålunda från att AMS beaktar behovet av flexibilitet vid
anvisning av beredskapsarbeten. Med hänvisning till vad som anförts kan
motion 1041 anses vara tillgodosedd. Den bör alltså avslås.

Frågan om ändrade bidragsregler m. m. för beredskapsarbeten behandlas i
tre motioner.

I motion 823 av Mats Olsson m. fl. (s) framhålls betydelsen av de
kommunala beredskapsarbetena för att hålla arbetslösheten nere i kommun -

AU 1982/83:21

erna. Dessa har speciellt under de senaste två åren med hög ungdomsarbetslöshet
satsat stora belopp för insatser av skilda slag. De anslag som
upptagits i den kommunala budgeten för sysselsättningsskapande åtgärder
har därvid ofta tagit slut i ett tidigt skede. När AMS fördelar extraanslag till
länen finns det mot denna bakgrund kommuner som inte har egna medel för
att kunna svara för den del som ankommer på kommunen.

Motionärerna föreslår därför att tilläggsbidraget i de svårast drabbade
kommunerna höjs till 40 % och i vissa fall till 50 %. Med hänsyn till att många
kommuner saknar resurser att hålla en objektreserv med färdigprojekterade
investeringsobjekt bör också det tidigare projekteringsbidraget återinföras.
Slutligen föreslås att den prioriterade lista AMS utgår från vid beviljande av
anslag bör utökas med t. ex. idrottshallar och andra samhällsnyttiga objekt
som f. n. inte ingår.

Förslagen i motionen föreslås bli prövade i Blekinge län under ett par år,
mot bakgrund av länets besvärliga arbetsmarknadsläge.

Ett återinförande av projekteringsbidragen föreslås även i motion 1510 av
Roland Brännström m. fl. (s). I motionen framhålls detta bidrags stora
betydelse i norrlandslänen.

Slutligen yrkas i motion 1537 av Marianne Stålberg m. fl. (s) - som tar upp
problemen i Jämtlands län - ett återinförande av projekteringsbidraget. Det
föreslås därvid att bidraget skall kunna beviljas ur beredskapsanslaget i
Jämtlands län och kunna utgå med en högre procentsats - 75 % - av
projekteringskostnaderna. Med hänsyn till det utsatta läget i vissa kommuner
i länet bör även tilläggsbidraget i länet höjas och kunna utgå med 40 %
under en bestämd period.

Tilläggsbidraget för beredskapsarbeten uppgår fr. o. m. den 1 juli 1982 till
15 %. Grundbidraget uppgår till 75 %. AMS har emellertid möjlighet att
höja eller sänka tilläggsbidraget inom viss kommun. För att tilläggsbidraget
skall höjas i en kommun förutsätts att arbetslösheten sedan en längre tid varit
hög och att befolkningsutvecklingen i kommunen är vikande. För innevarande
budgetår har tilläggsbidraget sålunda höjts i 50 kommuner. Det gäller
bl. a. tre kommuner i Jämtlands län, nio kommuner i Västerbottens län, tre
kommuner i Västernorrlands län samt tio kommuner i Norrbottens län.

Projekteringsbidraget upphörde den 31 december 1981. Anslaget till
projekteringsbidraguppgick de sista budgetåren till ca 40 milj. kr., varav ca
30 milj. kr. gick till kommunal projektering och ca 10 milj. kr. till statlig
projektering. Utförandekostnaden för de kommunala projekt som projekterades
med bidrag uppgick till ca 700 milj. kr.

Enligt uppgifter från AMS håller f. n. den första objektreserven sedan
projekteringsbidraget upphörde på att upprättas av länsarbetsnämnderna.
Arbetet skall vara färdigt i mitten av maj, varefter AMS sammanställer
uppgifterna för hela landet. En överblick härav kan fås först i juni månad då
sammanställningen är klar. Det kan nämnas att regeringen i proposition

AU 1982/83:21

1982/83:120 om utveckling i Norrbotten föreslår ett återinförande av
projekteringsbidraget i Norrbottens län.

Inom arbetsmarknadsverket upprättas förteckningar över objekt (listor
över prioriterade objekt) som kan tidigareläggas, dels den ovan nämnda
objektreserven, dels investeringsreserven och dels en särskild förteckning
över statliga projekt. Som nämnts blir objektreserven för 1983/84 färdig först
i juni månad. I investeringsreserven för budgetåret 1983/84 är objekt
upptagna till en kostnad av upp emot 10 miljarder kronor, vilket är en ökning
med drygt 25 % mot föregående års investeringsreserv. Den särskilda
förteckningen för statliga objekt är under sammanställning. Den torde enligt
AMS komma att innehålla ca 1 500 objekt till en kostnad av ca 3 000 milj. kr.
Enligt de uppgifter AMS erhållit från myndigheterna kan objekten påbörjas
under år 1983.

Utskottet är medvetet om att problemen på arbetsmarknaden är mycket
stora i åtskilliga kommuner i landet. De förslag som förs fram i de här
aktuella motionerna återspeglar också detta förhållande. Som nämnts ovan
finns i dag möjligheter för AMS att ta hänsyn till kommunernas situation
beträffande t. ex. tilläggsbidragets storlek, vilket också sker. Senare i år ges
vidare möjligheten att bedöma konsekvenserna av borttagandet av projekteringsbidraget.
Beträffande den statliga objektreserven kan konstateras att
den för innevarande budgetår är större än året innan samt att en förteckning
av objekten för nästa budgetår f. n. sammanställs.

Utskottet utgår från att utvecklingen följs uppmärksamt och att åtgärder
vidtas beträffande de här aktuella bidragsreglerna när behoven påkallar
det. •

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 823, 1510
och 1537 i berörda delar.

I motion 1514 av Christer Eirefelt (fp) hemställs om förbättrade rutiner för
utbetalning av bidrag för enskilda beredskapsarbeten. Enligt motionären
finns det all anledning att underlätta för de privata företagen att ordna
enskilda beredskapsarbeten. Bl. a. leder dessa arbeten i större utsträckning
till en permanent anställning än de offentliga beredskapsarbetena.

Det framhålls emellertid att utbetalningsrutinerna för statsbidraget f. n. är
sådana att de försvårar enskilda beredskapsarbeten. Det tar nämligen ofta
lång tid innan företaget får tillbaka bidragsandelen på 75 % av lönen. Under
tiden måste företaget ligga ute med hela lönen och naturligtvis lönebidragskostnaderna.
Detta innebär en påfrestning på företagets likviditet, som i
många fall kan verka hämmande på förmågan att ordna beredskapsarbeten.
Detta hinder bör därför undanröjas. Arbetsmarknadsverket bör därför
uppmanas att se över sina utbetalningsrutiner för statsbidraget till enskilda
beredskapsarbeten i syfte att snabbare betala ut detta till företagen, slutar
motionären.

Huvudregeln för utbetalning av statsbidrag till enskilda beredskapsarbeten
är att bidragsbeloppet utbetalas sedan arbetet är färdigt och huvudman -

AU 1982/83:21

nen redovisat kostnaderna för arbetet. Enskild huvudman kan dock få
delutbetalning under arbetets gång. Han skall då till den myndighet som
fattat beslut i ärendet, länsarbetsnämnden eller arbetsmarknadsstyrelsen,
inge ansökan därom. Det bidragsbelopp som då utbetalas grundas på
bokförda utgifter för arbetet. 10 % av det beräknade bidragsbeloppet
innehålls dock alltid tills arbetet är färdigt och redovisning lämnats. Enskild
huvudman behöver således inte vänta på hela bidragsbeloppet tills arbetet är
färdigt.

Utskottet finner inte skäl föreslå att den nu gällande ordningen för
utbetalning av bidragsbeloppet i samband med enskilda beredskapsarbeten
ändras. Att betala ut hela bidragsbeloppet innan redovisning kan ske från
huvudmannen inger starka betänkligheter. Som framgår ovan finns möjlighet
till viss delutbetalning. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen.

Utskottet tar härefter upp frågan om kollektivavtal i samband med enskilda
beredskapsarbeten.

Arbetsmarknadsstyrelsens anvisningar för enskilda beredskapsarbeten
innehåller bestämmelser om att berörd facklig organisation skall yttra sig
över ansökan innan beslut i ärendet fattas. Denna anvisning grundar sig bl. a.
på instruktionen för arbetsmarknadsverket (SFS 1981:546, 24 § sista stycket)
vari sägs att innan ett ärende om samhällsstöd till arbetsgivare avgörs, skall
berörda arbetstagareorganisationer ha beretts tillfälle att avge yttrande.

Huruvida en arbetsgivare kan få bidrag till ett beredskapsarbete är
emellertid inte förbundet med om arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal
eller inte.

Till arbetstagare som anvisas beredskapsarbete skall utgå de förmåner som
föreskrivs i kollektivavtalet för den bransch inom vilket beredskapsarbetet är
anordnat. Detta gäller inte bara löneförmåner utan även andra förmåner som
ett avtal kan ge, exempelvis försäkringsskydd. Arbetsgivare som inte är
bunden av kollektivavtal skall därför, innan beslut om beredskapsarbete
fattas, styrka att arbetstagare i beredskapsarbete kommer att åtnjuta
försäkringsskydd motsvarande vad som anges i avtalet för branschen.

I motion 1544 av Bengt Wittbom m. fl. (m, c, fp) hävdas att de fackliga
organisationerna regelmässigt avstyrker de ansökningar om enskilda beredskapsarbeten
som inkommit från företag utan kollektivavtal. Detta har i sin
tur inneburit att de 75 000 av landets 200 000 företag som saknar kollektivavtal
eller s. k. separatavtal drar sig för att medverka i kampen mot
ungdomsarbetslösheten. Visserligen kan länsarbetsnämnden in pleno gå
emot den fackliga rekommendationen och ge företag utan avtal bidrag till
beredskapsarbete, men med det allt hårdare klimat som råder på arbetsmarknaden
riskerar i stället de företag som vill hjälpa till i kampen mot
ungdomsarbetslösheten att sättas i blockad av facket därför att de inte har
avtal, anför motionärerna.

AU 1982/83:21

I motionen framhålls vidare att andelen beredskapsarbeten i de mindre
företagen är alltför liten. Detta gäller inte minst mot bakgrund av den stora
andel personer i sådant beredskapsarbete som erhåller permanent arbete i
företaget. En orsak till den begränsade omfattningen på dessa beredskapsarbeten
anges vara det ovan nämnda förhållandet avseende kollektivavtal.
Mot den angivna bakgrunden anser motionärerna att länsarbetsnämndernas
remissförfarande till arbetsmarknadsorganisationerna bör avskaffas och de
yrkar att bidrag för beredskapsarbete skall utgå till arbetsgivare oavsett om
denne har kollektivavtal eller s. k. separatavtal med en arbetsmarknadsorganisation.

Utskottet har tidigare i betänkandet strukit under vikten av att arbetsmarknadspolitiken
bedrivs i nära samarbete med parterna på arbetsmarknaden.
Den ordning som f. n. gäller beträffande länsarbetsnämndernas
beslut i samband med ansökningar om enskilda beredskapsarbeten är ett
uttryck för detta. Det bör emellertid betonas att de yrkanden som inkommer
från organisationerna inte är bindande för nämndens beslut i ärendet. Något
krav på kollektivavtal föreligger inte.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1544.

I folkpartiets partimotion 1114 anförs att det finns en risk för att arbetet på
arbetsmiljöområdet avstannar när de ekonomiska förutsättningarna är
mindre. Motionärerna förordar därför särskilda beredskapsarbeten pä
arbetsmiljöområdet och då i synnerhet sådana som är lämpade för långtidsarbetslösa.
Beredskapsarbeten på arbetsmiljöområdet bör också kunna vara
lämpliga för kvinnor och personer med utbildning på det psyko-sociala
området.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna beträffande
vikten av att arbetet inom arbetsmiljöområdet drivs vidare. Det finns f. ö.
möjligheter att också förbättra arbetsmiljön genom beredskapsarbeten. Så
sker också i dag när det av arbetsmarknadsskäl anses motiverat.

Med hänvisning härtill bör motionen i denna del inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

En handikappanpassning av den offentliga miljön med beredskapsmedel
begärs i motion 2074 av Margareta Persson m. fl. (s).

Motionärerna hävdar bl. a. att det finns åtskilligt i den allmänna
samhällsmiljön som fortfarande är otillgängligt för många människor med
olika former av rörelsehinder. Samtidigt har kostnadsjakten vid all
byggnation gått ut över kraven på en handikappanpassning. Avslutningsvis
framhåller motionärerna att samhällets sysselsättningsskapande åtgärder
måste användas för att stimulera sysselsättningen men också för att sättas in
på områden som annars riskerar att bli eftersatta, trots att de är av central
betydelse för många människors vardagliga välfärd och frihet. Handikappanpassning
av den offentliga miljön och trafikmiljön är ett sådant område.

Utskottet har samma uppfattning som motionärerna när det gäller behovet

AU 1982/83:21

av handikappanpassning av den offentliga miljön. Det finns också anledning
att se positivt på att beredskapsmedel används för sådana ändamål när även
de arbetsmarknadspolitiska skälen motiverar sådana insatser. Enligt vad
utskottet inhämtat övervägs dessa frågor f. n. i regeringens kansli. Med
hänvisning härtill bör motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Folkpartiet tar i sin partimotion 1114 även upp den försämrade situationen
för de högutbildade på arbetsmarknaden och föreslår en särskild form av
beredskapsarbeten för akademiker. Motionärerna framhåller bl. a. att de
nyutexaminerade från högskolan har en lång teoretisk utbildning bakom sig
men många - framför allt de yngre - har ofta en ringa arbetslivserfarenhet.

Motionärerna hävdar vidare att det är en mycket liten andel av
akademikerna som arbetar inom den enskilda sektorn. Det bör därför skapas
vägar, som kan leda till en inbrytning för akademikerna på den sektorn. Som
ett exempel på hur detta kan åstadkommas pekar man på ett projektarbete
som bedrivs i Danmark och som innebär att företag, som presenterar en plan
för ett projekt, kan ansöka om bidrag för projektanställning av en eller flera
arbetslösa akademiker. I motionen föreslås att regeringen som en sysselsättningsskapande
åtgärd på försök skall ge bidrag till arbetsgivare som enligt
dansk modell önskar anställa akademiker.

Som framhålls i motionen har antalet arbetslösa akademiker ökat under
senare tid. Fortfarande är emellertid arbetslösheten bland akademikerna
väsentligt lägre än inom åtskilliga andra yrkesgrupper.

Enligt utskottets uppfattning bör insatser göras i första hand med de
arbetsmarknadspolitiska resurser som f. n. står till buds. I propositionen
framhålls också särskilt att även behovet av arbetsmarknadsutbildning för
relativt högutbildade arbetslösa personer bör tillgodoses. Bl. a. nämns
påbyggnadskurser för gymnasie- och högskoleutbildade.

Med hänvisning till det anförda bör motion 1114 avslås i denna del.

I motion 2079 av Catarina Rönnung (s) och Ing-Marie Hansson (s) begärs
att beredskapsmedel skall sättas in i de s. k. centrumbildningarnas verksamhet.
De framhåller bl. a. att kulturarbetarnas möjligheter att avyttra sina
verk samt att få anställning och engagemang i dag på grund av rådande
lågkonjunktur är ytterligt begränsade. Arbetslösheten bland kulturarbetare
kan väntas ligga kvar på oförändrat hög nivå eller rent av öka, bl. a. beroende
på att kommunerna skär ned sina kulturanslag.

Av de medel som i budgetpropositionen föreslås gå till sysselsättningsskapande
åtgärder avsätts liksom tidigare år en del till arbetslösa kulturarbetare.
I årets budgetproposition anför kulturministern att det är angeläget att
kulturpolitiken medverkar till att skapa nya arbetstillfällen.

I detta avseende menar motionärerna att centrumbildningar spelar en
viktig roll. Deras arbete har varit av stor betydelse för att sprida god kultur i
landet. De har en både kulturpolitisk och arbetsförmedlande uppgift och

AU 1982/83:21

arbetar under obyråkratiska och därför billiga former.

Utskottet vill med anledning av motionen inledningsvis erinra om att
beredskapsmedel i skilda sammanhang i dag utgår för kulturändamål. Inom
AMS finns f. ö. en särskild kulturdelegation med representanter bl. a. för
centrumbildningarna. På vissa centrumbildningar finns också arbetsförmedlare
placerade, för vilka AMS svarar för kostnaderna. Av det sagda framgår
att det skett ett fortlöpande samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna
och de s. k. centrumbildningana. I sammanhanget bör även erinras om att
utredningen om arbetsmarknadsverkets organisation fått till uppgift att bl. a.
se över frågan om kulturarbetsförmedlingen. Med hänvisning härtill
avstyrker utskottet motionen.

I den tidigare nämnda motionen 1537 av Marianne Stålberg m. fl. (s), som
tar upp sysselsättningsproblemen i Jämtlands län, förs fram förslag om en
försöksverksamhet med beredskapsarbeten inom kommuner och landsting i
Jämtlands län. Det gäller ett system som syftar till att ersätta pensionsavgångar
i förtid i länet. Genom att med beredskapsmedel tidigarelägga
anställningar som ersätter personer som inom en 2-3-årsperiod går i pension
skulle beredskapsarbeten snabbare kunna övergå till en fast anställning.

I motionen föreslås att regeringen skall ges i uppdrag att ta upp
förhandlingar med kommuner och landsting i Jämtlands län för att
vidareutveckla förslaget och därefter förlägga en försöksverksamhet till
länet.

Som framgår av motionen är situationen på arbetsmarknaden mycket
bekymmersam i Jämtlands län. Detta gäller främst i några av de mindre
kommunerna utanför Östersundsregionen. Det är mot denna bakgrund
positivt att man inom länet arbetar aktivt för att komma till rätta med
problemen. Ett exempel härpå är det här aktuella förslaget som innebär
tidigareläggningar av anställningar med hjälp av beredskapsmedel. Utskottet
är emellertid i dag inte berett tillstyrka denna form för användning av
beredskapsmedlen. Överväganden om arbetsmarknadsmedlens användning
sker fortlöpande inom regeringens kansli och inom arbetsmarknadsverket. I
de sammanhangen är det naturligt att uppslag av det här aktuella slaget
prövas. Enligt vad utskottet inhämtat övervägs också f. n. olika former av
ersättarsystem inom regeringens kansli. Motion 1537 bör med hänvisning
härtill inte föranleda någon riksdagens åtgärd i denna del.

I samma motion - 1537 - föreslås även att mer generösa bidrag - bl. a.
beredskapsmedel - skall utgå till kringaktiviteter inom turism som syftar till att
förbättra infrastrukturen. Som exempel härpå anförs att beredskapsmedel
bör kunna utgå för utbyggnad av de alpina anläggningarna i Åre så att VMoch
OS-tävlingar kan genomföras och Åre bli en alpin riksanläggning.

Beredskapsarbeten av investeringskaraktär görs vanligen bl. a. för att
förbättra infrastrukturen. Stora belopp har t. ex. satsats på vägbyggen. Även
projekt inom turism har f. ö. bedrivits som beredskapsarbete. När det gäller
det i motionen aktuella projektet i Åre kan nämnas att frågan om

AU 1982/83:21

finansieringen härav f. n. bereds inom regeringens kansli.

Utskottet avstyrker med hänvisning till vad som anförts motionen i denna
del.

Utskottet har i betänkandet behandlat ett antal i motion 1537 framförda
konkreta förslag inom arbetsmarknadspolitiken, vilka syftar till att hålla
arbetslösheten nere i Jämtlands län. I motionen anförs därvid bl. a. att de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste utökas och också anpassas till
länets specifika behov och förutsättningar.

Som framgår ovan är utskottet medvetet om behovet av arbetsmarknadspolitiska
insatser i Jämtlands län. Det ankommer emellertid på AMS att göra
en avvägning av insatserna länen emellan. Utskottet utgår från att länets
situation beaktas vid fördelningen av medlen.

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motion 1537 i denna
del.

Behovet av samhällsinvesteringar med beredskapsmedel i Norrbottens län
behandlas i motion 1532 av Per Petersson (m) och Barbro Nilsson i Visby
(m). Mot bakgrund av det synnerligen svåra arbetsmarknadsläget föreslås att
beredskapsarbeten kommer till stånd inom energiområdet, inom försvaret
samt inom vägsektorn.

Beredskapsarbeten har i dag en mycket stor omfattning i länet. Regeringen
har i sin nyligen presenterade Norrbottensproposition (prop. 1982/83:120)
föreslagit en ytterligare höjning av nivån på de arbetsmarknadspolitiska
insatserna i länet. Utskottet kommer med anledning därav att närmare
belysa behovet av insatser i Norrbotten senare i vår i betänkandet AU
1982/83:24. Motionen avstyrks mot denna bakgrund.

I motion 1534 av Birger Rosqvist m. fl. (s) begärs samhällsinvesteringar
med beredskapsmedel i Kalmar län. Motionärerna pekar främst på den höga
byggarbetslösheten i länet, som bl. a. är en följd av att kärnkraftsbygget i
Oskarshamn trappas ned. Kraftfulla insatser måste därför göras för att hålla
sysselsättningen uppe i länet. Motionärerna föreslår därvid att beredskapsmedel
skall anvisas för att möjliggöra en snar igångsättning av byggnation av
bl. a. posthus och polishus. Beredskapsmedel bör även användas för att
förbättra järnvägs- och vägstandarden och trafiksäkerheten i länet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsmakterna bör medverka
till att de negativa konsekvenserna för byggsysselsättningen i länet
begränsas när kärnkraftsbygget i Oskarshamn avvecklas. I regeringens
krisprogram, som presenterades i oktober månad förra året, ingick bl. a.
tidigareläggning av statliga bygginvesteringar för 20 milj. kr. i Kalmar län.
Den ökade nivå på beredskapsarbeten som regeringen föreslår i budgetpropositionen
- som utskottet tillstyrkt - bör kunna innebära ökade möjligheter
för beredskapsarbeten även i Kalmar län. Det får emellertid ankomma på
AMS att bedöma i vilka projekt beredskapsmedel skall komma till
användning.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört bör motion 1534 avslås.

AU 1982/83:21

Behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser pä Gotland behandlas i
motion 1046 av Gunhild Bolander (c). Motionären framhåller bl. a. att
Gotland ur anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder bör tillföras medel
av en omfattning som kan innebära att flyttningar från länet kan undvikas.

Som motionären framhåller har de sysselsättningsskapande åtgärderna
stor betydelse för att hålla sysselsättningen uppe på Gotland. Som utskottet
tidigare pekat på ankommer det på AMS att fördela medlen mellan länen
utifrån de behov som uppstår. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionen i denna del.

I motion 1582 av Olle Westberg m. fl. (s) föreslås åtgärder för byggsysselsättningen
i Gävleborgs län. Det framhålls att byggsysselsättningen f. n. är
mycket låg i länet. På grund av neddragningen vid kärnkraftsbygget i
Forsmark kan situationen komma att förvärras ytterligare. Enligt motionärerna
är det mot den bakgrunden väsentligt att det finns en beredskap på den
statliga sidan för att förbättra byggsysselsättningen i länet. I första hand bör
därvid länsarbetsnämnden få tillräckligt med resurser för att hålla byggsysselsättningen
uppe. Staten bör därutöver medverka till att större byggprojekt
tas fram i länet. Som exempel härpå nämns E 4 norr om Gävle, polishuset i
Bollnäs samt Edänge kraftverk.

Utskottet vill med anledning av motionen erinra om vad tidigare sagts om
beredskapsarbetenas betydelse och om den ökade omfattningen på dessa
arbeten som utskottet tillstyrkt. Vilka projekt som skall komma till stånd
med beredskapsmedel och medlens fördelning på län ankommer det på AMS
att besluta om. Mot bakgrund av att medlen fördelas efter de behov som
föreligger finns det emellertid anledning utgå från att Gävleborgs län blir
förhållandevis väl tillgodosett.

Utskottet avstyrker med det anförda motion 1582 i aktuell del.

Statliga stimulanser för byggsysselsättningen i Kopparbergs län begärs i
motion 2078 av Bengt-Ola Ryttar m. fl. (s). De hävdar bl. a. att prognosen
för Dalarnas byggarbetsmarknad vintern 1982/83 är sämst i landet. På längre
sikt är bilden också utomordentligt dyster. Regeringens byggstimulerande
åtgärder kommer att ha vissa positiva effekter, men man konstaterar att i
förhållande till normallänen är åtgärderna inte tillräckliga för att skapa en
acceptabel byggsysselsättning. Av skilda skäl kan länet nämligen inte
tillgodogöra sig stimulanserna på ett nöjaktigt sätt. Bl. a. pekar man på att
flertalet större kommuner i länet har många tomma lägenheter, att
kommuner och landsting inte torde kunna upprätthålla byggvolymen samt
att bygginvesteringarna inom industrin sannolikt blir begränsade. Däremot
anser motionärerna att det finns behov av ökade investeringar på kommunikationsområdet.

Med anledning av motionen vill utskottet först erinra om vad ovan sagts
beträffande åtgärder för att stimulera byggsysselsättningen med beredskaps -

AU 1982/83:21

medel i Kalmar län och Gävleborgs län. De synpunkterna är giltiga även
beträffande situationen i Dalarna. Det tidigare nämnda regeringsbeslutet i
oktober månad förra året innehöll bl. a. tidigareläggning av statliga
investeringar i Kopparbergs län för 44 milj. kr.

Motion 2078 avstyrks med hänvisning till vad nu anförts.

Slutligen i avsnittet om beredskapsarbeten behandlar utskottet ett antal
motioner, i vilka förs fram konkreta projekt som beredskapsarbete.
Motionärerna tar som utgångspunkter upp dels behovet av att projekten
utförs, dels behovet av att sysselsättningen behöver främjas.

Motionerna redovisas i följande sammanställning:

304	John Johnsson m. fl. (s)	Vägförbättringar i Eslöv-Tomelilla-området
657	Anita Bråkenhielm (m) och	Upprustning av järnvägslinjen
	Catarina Rönnung (s)	V etlanda-J ärnforsen
666	Gunnar Nilsson i Eslöv (s)	Ombyggnad av riksväg 17
	och Bo Nilsson (s)	(Landskrona-Eslöv)
1040	Arne Andersson i Gamleby (s) och Ewy Möller (m)	Polishus i Västervik
1587	Rolf Rämgård m. fl. (c)	Upprustning av järnvägslinjen Malung-Särna
1643	Gullan Lindblad m. fl.	Utbyggnad av högskolans lokaler
	(c, m, fp)	i Karlstad
2054	Ingemar Eliasson (fp) och	Upprustning av teaterbyggnaden i
	tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp)	Karlstad
2064	Elver Jonsson (fp) och	Utbyggnad av riksväg 43
	Olle Grahn (fp)	(Falköping-Vårgårda)
2073	Tore Nilsson (m)	Vissa järnvägsprojekt (bl. a. inlandsbanan)

Utskottet vill med anledning av motionerna framhålla att beredskapsarbetenas
primära syfte är sysselsättningspolitiskt. Det måste alltså finnas
behov av sysselsättning på orten samtidigt som arbetena måste lämpa sig för
de arbetslösa. De typer av arbeten som föreslås i motionerna kan i och för sig
vara lämpliga att anordna som beredskapsarbete. Det bör emellertid
ankomma på arbetsmarknadsmyndigheterna att avgöra var och i så fall i
vilken omfattning beredskapsarbeten skall komma till stånd. Denna
principiella uppfattning har utskottet hävdat under en rad av år, och
riksdagen har godkänt utskottets ställningstagande. Utskottet har samma
inställning i år. Motionerna avstyrks därför.

AU 1982/83:21

Industribeställningar

Inom ramen för detta delprogram får AMS lägga ut beställningar av
förnödenheter som behövs i statlig verksamhet hos industriföretag som har
varslat om nedläggning eller större driftsinskränkning om de anställda inte
kan beredas sysselsättning på annat sätt. Härigenom kan sysselsättningen för
begränsad tid upprätthållas inom ett företag för att ge rådrum för
omplacering av personal. Regeringen kan också medge utgifter för AMS för
ordinarie beställningar som staten tidigarelägger i sysselsättningsfrämjande
syfte. Under budgetåret 1981/82 disponerade AMS 120 milj. kr. för
industribeställningar, varav 75 milj. kr. fick användas för rådrumsbeställningar.
Den sammanlagda sysselsättningseffekten av de under budgetåret
1981/82 utlagda beställningarna beräknas till 50 000 sysselsättningsdagar,
varav 20 000 faller på budgetåret 1982/83. För innevarande budgetåret har
360 milj. kr. upptagits under delprogrammet.

I propositionen föreslås att anslagsposten förs upp till 10 milj. kr. vilket
beräknas motsvara behovet under ett normalår.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen i denna del.

Anslagsberäkning

Det sammanlagda medelsbehovet för anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder beräknas till 3 949 615 000 kr., varav 32 615 000 kr. avser förvaltningskostnader.

Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt den volym på beredskapsarbeten
och industribeställningar som regeringen föreslår för nästa budgetår.
Därav följer att utskottet också tillstyrker den begärda medelsanvisningen
för anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder.

Utskottets ställningstagande innebär att framlagda motionsyrkanden om
en reducering av det föreslagna anslaget bör avslås av riksdagen. Det gäller
centerpartiets partimotion 818, i vilken föreslås att anslaget skärs ned med
170 milj. kr. Dessa medel föreslår motionärerna i stället skall tillföras
anslaget till regionala utvecklingsinsatser på fjortonde huvudtiteln (150 milj.
kr.) och till bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd (20 milj. kr.). Utskottet
avvisar följaktligen förslaget att medel ur anslaget till sysselsättningsskapande
åtgärder skall reduceras till förmån för ökade anslag till dessa ändamål.
Senare i vår kommer f. ö. utskottet att behandla behovet av insatser till
regionala utvecklingsinsatser och till vissa oljetransporter i glesbygd i sitt
regionalpolitiska betänkande AU 1982/83:23.

Utskottet har avstyrkt förslaget i motion 1540 av Alf Wennerforsm. fl. (m)
om dels en mindre omfattning av beredskapsarbeten, dels om andra
principer för medelsberäkningen i förhållande till regeringens förslag. I
konsekvens härmed avstyrks yrkandet i samma motion om en reducering av
det föreslagna anslaget med 1 550 milj. kr.

6 Riksdagen 1982183. 18 sami. Nr 21

AU 1982/83:21

Slutligen avvisar utskottet förslaget i motion 2062 av Agne Hansson m. fl.
(c) om ett överförande av 25 milj. kr. ur det här aktuella anslaget till anslaget
till de regionala utvecklingsfonderna. Mot bakgrund av det stora behovet av
sysselsättningsskapande åtgärder i det rådande arbetsmarknadsläget, kan
utskottet inte medverka till att medlen härför urholkas för andra i och för sig
angelägna ändamål. Motionen avstyrks därför.

Försvars- och beredskapsplanering

1981/82 Utgift 85 667 000‘

1982/83 Anslag 55 414 0002

1983/84 Förslag 20 981 000

11 utgifterna ingår kostnaderna för Vapenfria tjänstepliktiga som före den 1 januari
1983 bestrids över detta anslag.

2 Från tidigare (prop. 1981/82:100 bil. 15, AU 1981/82:21, rskr 1981/82:116 och prop.
1981/82:102, FöU 1981/82:18, rskr 1981/82:374) anvisade medel om 90 998 000 kr.
överförs 2 020 000 kr. till anslaget B 13. Nämnden för vapenfriutbildning och
33 564 000 till anslaget B 14. Vapenfria tjänstepliktiga fr. o. m. den 1 januari 1983
(prop. 1982/83:25 bil. 12, AU 1982/83:13, rskr 1982/83:107).

Detta anslag ersätter det tidigare anslaget benämnt Totalförsvarsverksamhet.

Från anslaget bestrids programmet Försvars- och beredskapsplanering och
förvaltningskostnaderna för detta samt före den 1 januari 1983 utgifterna för
delprogrammet Vapenfria tjänstepliktiga och förvaltningskostnaderna därför.

1981/82 Utgift	1982/83 Anslag	1983/84 Beräknad ändring
		AMS	Föredra- ganden
Försvars- och beredskaps-planering 5 610 000 Förvaltningskostnader 17 875 000'	6 070 000 15 780 0002	+ 3 600 000 + 1 010 000	+ 182 000 - 1 051 000
23 485 000	21 850 000	+ 2 590 000	- 869 000

1 Häri ingår förvaltningskostnader för delprogrammet Vapenfria tjänstepliktiga.

2 Från anvisade 17 800 000 kr. överförs 2 020 000 kr. till anslaget B 13. Nämnden för
vapenfriutbildning fr. o. m. den 1 januari 1983 (prop. 1982/83:25 bil. 12, AU
1982/83:13, rskr 1982/83:107).

Programmet omfattar planering dels av hur landets arbetskraft skall
utnyttjas under beredskaps- och krigstillstånd, dels av arbetsmarknadsverkets
krigsorganisation samt statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer
som är engagerade i utbildning av personal för arbete i krigstid inom
totalförsvarets civila delar.

Regeringen har under punkt B 5 (s. 92-93) föreslagit riksdagen att till
Försvars- och beredskapsplanering för budgetåret 1983/84 anvisa ett
förslagsanslag av 20 981 000 kr.

AU 1982/83:21

Till deltagare i den frivilliga försvarsverksamheten utgår olika ekonomiska
förmåner. Dessa förmåner utreds f. n. av kommittén (Fö 1982:08) om
förmåner vid frivillig försvarsverksamhet. Utredningsarbetet beräknas vara
slutfört under budgetåret 1983/84.

Utskottet tillstyrker den begärda medelsanvisningen.

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

1981/82 Utgift 3 989 000 Reservation 2 806 000

1982/83 Anslag 2 700 000

1983/84 Förslag 2 700 000

Detta anslag används för arbetsmarknadsverkets utgifter för inköp av
utrustning, vars anskaffningsvärde överstiger 10 000 kr. och vars livslängd
överstiger tre år. Även engångsanskaffningar bekostas från anslaget. Annan
utrustning anskaffas med anlitande av resp. programanslag.

Regeringen har under punkt B 6 (s. 93-95) föreslagit riksdagen att till
Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1983/84
anvisa ett reservationsanslag av 2,7 milj. kr.

Utskottet godtar medelsberäkningen. Anslaget bör alltså föras upp med
det begärda beloppet.

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

1981/82 Utgift1 Reservation

1982/83 Anslag 1000

1983/84 Förslag 1 000

■Under budgetåret 1981/82 har kostnaderna överstigit intäkterna med 2 615 000
kr.

Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för programmet Förvaltning
och utrustning. Från anslaget bekostas kapitalkrävande utrustning som
används vid genomförande av övriga program. Sådan utrustning får hyras ut
inom eller utom arbetsmarknadsverket. Hyran skall beräknas så, att samtliga
uppkommande kostnader täcks.

Regeringen har under punkt B 7 (s. 95-97) föreslagit riksdagen att i likhet
med tidigare budgetår till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning
för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag.

Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen

Fr. o. m. budgetåret 1981/82 har ett nytt budgetsystem för SÖ:s AMUkurser
införts. Med anledning härav föreslås att ett nytt anslag avseende
inköp för arbetsmarknadsutbildningen inrättas.

Medlen skall i likhet med övriga medel för arbetsmarknadsutbildningen
anvisas till AMS för överföring till SÖ. Anslaget skall bestrida SÖ:s

AU 1982/83:21

kostnader för arbetsmarknadsutbildningens anskaffning av utrustning och
inredning samt inköp som överstiger 10 000 kr. och har en livslängd av minst
tre år.

Medelsbehovet för anskaffning av utrustning och inredning av lokaler
tillgodoses t. v. under anslaget B 2. Arbetsmarknadsutbildning.

I propositionen föreslås under punkt B 8 (s. 97-98) att riksdagen till
Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 51 milj. kr.

I motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m) föreslås att anslaget skall föras
upp med 36 milj. kr. Detta mot bakgrund av de förslag till annan omfattning
och inriktning av verksamheten som moderata samlingspartiet föreslagit.

Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt propositionens förslag
beträffande arbetsmarknadsutbildningens omfattning och inriktning under
nästa budgetår. Utskottet tillstyrker även den begärda medelsanvisningen
för att möjliggöra nödvändiga investeringar inom arbetsmarknadsutbildningen.
Motion 1540 bör därför avslås i denna del.

Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde

Fr. o. m. den 1 juli 1981 har byggnadsstyrelsen övertagit lokalförsörjningsansvaret
för länsarbetsnämnderna, arbetsförmedlingarna och arbetsmarknadsinstituten.
Byggnadsstyrelsen har vidare per den 1 juli 1982 övertagit
lokalförsörjningsansvaret för arbetsmarknadsutbildningen. De byggnadsinvesteringar
som i dag sker inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde
sker antingen över arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader eller inom
särskilda investeringsramar över sakanslag. För andra myndigheter redovisas
byggnadsinvesteringar regelmässigt över särskilda anslag i statsbudgeten.
Mot bakgrund av detta föreslås upprättande av ett särskilt anslag för
byggnadsinvesteringar inom arbetsmarknadsverkets ansvarsområde. Byggnadsinvesteringarna
inom arbetsmarknadsutbildningen ingår t. v. i anslaget
B 2. Arbetsmarknadsutbildning.

Regeringen har under punkt B 9 (s. 98-99) föreslagit att riksdagen

1. skall bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten m. m. inom
den i propositionen angivna kostnadsramen,

2. till Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 7 500 000 kr.

I propositionen förordas i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag att en
kostnadsram på 6,6 milj. kr. för ombyggnad av Ami i Eskilstuna tas upp i
investeringsplanen. Sammantaget föreslås att på anslaget förs upp 7,5
milj. kr.

Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen i denna del.

AU 1982/83:21

Nämnden för vapenfriutbildning

1982/83 Anslag 2 888 OOO1

1983/84 Förslag 4 270 000

1 Härav överförs 2 020 000 kr. den 1 januari 1983 från anslaget B 5. Totalförsvarsverksamhet.
868 000 kr. har som engångsbelopp anvisats Nämnden för vapenfriutbildning
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 för tiden den 1
januari - den 30 juni 1983.

Nämnden för vapenfriutbildning (NVU) inrättades den 1 januari 1983.
Nämnden administrerar tillsammans med godkända utbildningsmyndigheter
och organisationer de vapenfrias utbildning, inkvartering och förmåner.
Nämnden leds av en direktör som biträds av en styrelse sammansatt av
företrädare för utbildningsanordnare och arbetsmarknadens parter samt av
parlamentariskt valda ledamöter. Den verksamhet som skall bedrivas av
nämnden utfördes före den 1 januari 1983 av vapenfrisektionen inom AMS.
Över detta anslag bestrids nämndens kostnader för förvaltning, lokaler och
ADB-system. Kostnaderna för utbildning och förmåner till de vapenfria
bestrids fr. o. m. den 1 januari 1983 över anslaget B 14. Vapenfria
tjänstepliktiga.

Anslagsframställningen för budgetåret 1983/84 har gjorts av organisationsutredningen
om vapenfriutbildning (OVU).

	1982/83'	Beräknad ändring 1983/84
		OVU	Före- draganden
Personal	22	-	-
Anslag Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader Engångsanvisning	1 810 000 (1 375 000) 210 000 868 000 2 888 000	+2 114000 ( + 1676 000) + 210 000 - 461 000 + 1 863 000	+ 1693 000 ( + 1 375 OOO)2 + 210 000 - 521000 + 1 382 000

1 Siffrorna i denna kolumn avser tiden den 1 januari - den 30 juni 1983.

2 Lönekostnaderna har överslagsvis beräknats till 2 750 000 kr. för budgetåret
1983/84.

Regeringen har under punkt B 13 (s. 102-103) föreslagit att riksdagen till
Nämnden för vapenfriutbildning för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 4 270 000 kr.

Den föreslagna medelsberäkningen tillstyrks.

AU 1982/83:21

Vapenfria tjänstepliktiga

1981/82 Utgift 62 182 OOO1

1982/83 Anslag 67129 OOO2

1983/84 Förslag 69 834 000

1 Avser utgifter för delprogrammet Vapenfria tjänstepliktiga under anslaget B 5.
Totalförsvarsverksamhet.

2 Avser dels anslag med 33 564 000 kr. för delprogrammet Vapenfria tjänstepliktiga
under anslaget B 5. Totalförsvarsverksamhet, för tiden den 1 juli - den 31 december
1982, dels 33 564 000 kr. som överförs från anslaget B 5. Totalförsvarsverksamhet till
detta anslag för tiden den 1 januari - den 30 juni 1983. 1 000 kr. har anvisats vid
inrättandet av anslaget (prop. 1982/83:25, AU 1982/83:13, rskr 1982/83:107).

Från anslaget bestrids utgifter för ekonomiska och sociala förmåner åt
vapenfria tjänstepliktiga samt ersättningar för vissa utbildningskostnader
m. m. till kommuner, organisationer och affärsdrivande verk som tilldelas
vapenfria tjänstepliktiga. Utgifterna för dessa verksamheter bestreds före
den 1 januari 1983 över anslaget B 5. Totalförsvarsverksamhet.

Anslagsframställningen för budgetåret 1983/84 har gjorts dels av organisationsutredningen
om vapenfriutbildning (OVU), dels av AMS.

1982/83 Beräknad ändring 1983/84

OVU Före draganden Vapenfria

tjänstepliktiga 63 769 000 + 22 702 000 + 2 700 000

Érsättning för utbildningskostnader
och fritidsstudier

m. m. 3 360 000 + 4 610 000 + 5 000

67 129 000 +27 312 000 +2 705 000

I propositionen har under punkt B 14 (s. 104-105) föreslagits att riksdagen
till anslaget Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1983/84 skall anvisa ett
förslagsanslag av 69 834 000 kr.

För innevarande budgetår har antalet tjänstgöringsdagar bestämts till
högst 650 000 vilket beräknas medge grundutbildning av ca 2 000 och
repetitionsutbildning av 1 000 vapenfria. Antalet ansökningar om vapenfri
tjänst, som ökade med ca 8 % från år 1980 till år 1981, förväntas öka i ungefär
samma takt under år 1982. Till bidragsberättigade utbildningsanordnare kan
utgå 3 000 kr. per vapenfri.

I propositionen föreslås oförändrat antal utbildningsdagar och en oförändrad
ersättning till utbildningsanordnarna. För att väntetiden för de vapenfria
som väntar på att bli inkallade till grundutbildning inte skall bli alltför lång
bör enligt propositionen inom ramen för antalet utbildningsdagar en
omprioritering kunna ske för att möjliggöra inkallandet av fler vapenfria till
grundutbildning.

AU 1982/83:21

I motion 2065 av Elver Jonsson (fp) och Jan-Erik Wikström (fp) föreslås
att antalet utbildningsdagar för vapenfria tjänstepliktiga skall öka till 750 000
och att bidraget till utbildningsanordnare höjs till 4 000 kr. för varje vapenfri.
Motionärerna hänvisar härvid bl. a. till de argument för en utökad
verksamhet och höjda bidrag som AMS fört fram.

Enligt motionärerna medför det stora sociala olägenheter för de vapenfria
tjänstepliktiga och extra kostnader för samhället om den vapenfria tjänstgöringen
fullgörs senare än vid 22 års ålder. Med regeringens förslag anser
man att väntetiderna efter beslut i vapenfrinämnden kommer att öka
ytterligare.

Regeringens inställning till de vapenfrias möjligheter till utbildning anser
man f. ö. vara förvånande också mot den bakgrunden att man av
arbetsmarknadsskäl är beredd att öka intagningen av övriga rekryter.
Riksdagen bör därför enligt motionärerna inte acceptera att gruppen
vapenfria tjänstepliktiga på detta sätt kommer på undantag.

I sammanhanget erinras om att det nuvarande regeringspartiet för mindre
än ett år sedan i riksdagen starkt argumenterade för en utökning till 700 000
utbildningsdagar för innevarande budgetår.

När det gäller bidraget till utbildningsanordnarna anför motionärerna att
anslaget under innevarande budgetår endast har medgivit ett bidrag om 2 500
kr. i bidrag per vapenfri till utbildningsanordnare. Det föreligger därför en
uppenbar risk för att utbildningsanordnare med hänsyn till kostnadsutvecklingen
inte har möjlighet att åta sig utbildning av vapenfria om inte
beräkningsgrunden för utbildnings- och administrationskostnader höjs.

De sammanlagda merkostnaderna för motionärernas förslag bedöms
uppgå till ca 13 milj. kr. Nettokostnaden beräknar man dock skall bli mindre,
bl. a. med hänsyn till att en utökad intagning bör få positiva effekter för
arbetslösheten.

Utskottet vill inte bestrida att det finns motiv som talar för en utvidgad
verksamhet med vapenfria tjänstepliktiga och även för högre bidrag för
utbildningsanordnarna. Med hänsyn till det statsfinansiella läget anser
utskottet emellertid att regeringens förslag bör bifallas.

Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande följer utvecklingen och
föreslår de ytterligare åtgärder som kan bli aktuella. Motion 2065 avstyrks
med hänvisning härtill.

AU 1982/83:21

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

1981/82 Utgift 1 840 235 000 Reservation 119 819 000

1982/83 Anslag 1 635 215 000

1983/84 Förslag 1 990 211 000

Anslaget omfattar programmet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning, vari ingår delprogrammen Arbetshjälpmedel åt handikappade,
Näringshjälp, Anställning med lönebidrag samt Förvaltningskostnader.

	1981/82 Utgift	1982/83 Anslag	1983/84 Beräknad ändring AMS Före-draganden
Programmet Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning Arbetshjälpmedel åt handikappade	57 632 000	83 000 000	+ 38 000 000	+ 18 000 000
Näringshjälp	10 932 000	-	-	-
Anställning med lönebidrag	1 708 253 000	1 527 495 000	+497 505 000	+335 413 000
Förvaltningskostnader	24 826 000	24 720 000	+ 945 000	+ 1 583 (XX)
	1 840 235 000	1 635 215 000	+536 450 000	+354 996 000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt C 3 (s. 132-143)
föreslagit att riksdagen skall till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning för budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av
1 990 211 000 kr.

Arbetshjälpmedel åt handikappade

Delprogrammet omfattar bidrag till arbetsbiträde, särskilda anordningar
på arbetsplatsen, speciella arbetstekniska hjälpmedel samt bidrag och lån till
motorfordon. Under innevarande budgetår betalas även utgifter för näringshjälp
med medel som anvisats under detta delprogram.

AMS beräknar att den väntade konjunkturuppgången år 1983 kommer att
leda till en ökad efterfrågan på bidrag till arbetshjälpmedel. Utvecklingen
under perioden 1979/80-1983/84 framgår av följande tabell.

AU 1982/83:21

Budgetår	Speciella ar-be tstekniska hjälpmedel	Särskilda an-ordningar på arbetsplatsen	Arbetsbiträ- den	Motorfordon för handikappade
Antal bidrag	Antal bidrag	Antal biträden	Antal bidrag	Antal lån
1979/80	2 089	893	565	1 364	176
1980/81	2 735	916	753	1 169	140
1981/82	3 025	1 044	852	1273	95
1982/83'	3 320	1 175	1 000	1 300	150
1983/84'	3 720	1 375	1 200	1 300	150

1 Beräkningar enligt AMS

Departementschefen har vid beräkningen av medel till delprogrammet
utgått från att en viss volymökning kommer att ske. De reformer av
bidragsreglerna som föreslagits av AMS avvisas med hänvisning till bl. a. det
statsfinansiella läget.

I propositionen redovisas att en betydande andel av bidragen till särskilda
anordningar på arbetsplatsen lämnats till jordbrukare. Under budgetåret
1981/82 gick mer än 30 % av bidragsmedlen till denna näring. I några län var
andelen så hög som 65-70%. Orsaken till detta förhållande sägs vara
länsarbetsnämndernas svårigheter att avgöra vad som är en handikappanpassning
och vad som är en normalt förekommande arbetsmiljö- eller
rationaliseringsåtgärd. I propositionen erinras om att den nya arbetsmiljölagen
(1977:1160) i alla väsentliga avseenden även gäller ensamföretagare.
Under en övergångstid har särskilda hänsyn tagits till jordbruks- och
trädgårdsnäringarnas speciella förhållanden i syfte att begränsa de kostnader
som den vidgade tillämpningen av lagen kunde medföra för dessa näringar.
Nu kan det emellertid enligt propositionen vara tid att bedöma dessa frågor
med utgångspunkt från egenföretagarnas ansvar för den egna arbetsmiljön
enligt arbetsmiljölagens föreskrifter. Där stadgas bl. a. att arbetsmiljön skall
anpassas till människans förutsättningar såväl i fysiskt som psykiskt
avseende. Dessa krav - vari bl. a. ligger att åtgärder skall vidtas för att hindra
belastning genom användning av olika slag av tekniska anordningar och
genom utformning av arbetsmetoder, arbetsredskap, arbetsbord, arbetsstolar,
förpackningar osv. - gäller också för egenföretagare. Enligt propositionen
bör en konsekvens härav vara att den arbetsmarknadspolitiskt motiverade
bidragsprövningen i princip endast bör avse sådana speciella handikapphjälpmedel
eller anordningar som inte kan anses vara normala
arbetsmiljöåtgärder. Härigenom markeras också det arbetsmarknadspolitiska
huvudsyftet med bidragen, nämligen att underlätta inplacering på
arbetsplatser av sökande med handikapp.

En striktare inriktning av bidragsgivningen i enlighet härmed beräknas i
propositionen medföra en besparing på 3 milj. kr. vad gäller utgifter för

AU 1982/83:21

arbetshjälpmedel. Därmed sägs möjligheterna i motsvarande grad öka att
vidta vissa andra stödåtgärder för handikappade. Statsrådet meddelar att
hon avser att föreslå regeringen att den i regleringsbrev för budgetåret
1983/84 fastställer dels ramar för beslut om bidrag till egna företagare för
arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar, dels också vissa
vidgade ramar för beslut om bidrag till arbetsbiträde åt handikappade, bidrag
till inläsning på ljudband av facklitteratur åt synskadade, utbildning av
teckenspråkstolkar för kommunikation med döva m. m.

I motion 2059 av Stina Gustavsson (c) sägs att det är anmärkningsvärt att
arbetsmarknadsministern avser särbehandla lantbrukare och andra egenföretagare
ur bidragssynpunkt. Ett så långtgående förslag med negativa
konsekvenser för arbetshandikappade lantbrukare borde enligt motionären
ha underställts riksdagen för prövning. Därtill avvisas förslaget i sak.

Utskottet inser de problem som länsarbetsnämnderna ställs inför när det
gäller att avgöra hur stor del av en investering som kan motiveras av ett
handikapp. Även om det är svårt att jämföra det ofta tunga kroppsarbetet
inom jordbruket med annat arbete inom t. ex. industrin kan statistiken över
bidragsmedlens fördelning tyda på att den andel - ca 30 % - som går till
jordbruksnäringen är oproportionellt stor. De förvärvsarbetande inom
jordbruk (inkl. anställda) är ca 4 % av samtliga förvärvsarbetande. Mot
denna bakgrund är det rimligt att som regeringen föreslår i dessa fall striktare
pröva ansökningarna om bidrag till särskilda anordningar. I detta arbete bör
bl. a. yrkesinspektionen delta. Inriktningen skall vara att bidragsgivningen
under detta anslag endast skall avse sådana handikapphjälpmedel eller
anordningar som inte är att betrakta som normala arbetsmiljöåtgärder enligt
arbetsmiljölagen. Avsikten är därmed inte att särbehandla lantbrukare och
andra egenföretagare utan tvärtom att normalisera bidragsgivningen så att
den blir mer lik vad som gäller andra grupper. Med hänvisning härtill godtar
utskottet regeringens förslag och avstyrker motion 2059.

Bidraget till arbetsbiträde tas upp i två motioner. Med arbetsbiträde avses
en arbetskamrat eller en person utifrån som hjälper en anställd svårt
handikappad med vissa moment i arbetet eller i den dagliga livsföringen på
arbetsplatsen. Däremot skall arbetsbiträdet inte utföra den handikappades
arbetsuppgifter. För att kompensera arbetsgivaren för den merkostnad som
arbetsbiträdet utgör kan bidrag utgå med högst 20 000 kr. för person och år.
Bidraget, som varit oförändrat sedan juli 1979, kan inte beviljas för
handikappad för vilken lönebidrag utgår. Undantag från denna regel kan
göras för gravt handikappade ungdomar under 25 år.

Bengt Lindqvist (s) begär i sin motion 1527 att en översyn görs av reglerna
för arbetsbiträde i syfte att anknyta bidragsnivån till löneutvecklingen på det
statliga området. Enligt motionären har inflationen urholkat bidragets värde
samtidigt som bristen på medel tvingar vissa länsarbetsnämnder att begränsa
de beviljade bidragen. I motionen föreslås också att bidrag till arbetsbiträde
skall kunna kombineras med lönebidrag. I motion 2050 av Lennart Bladh

AU 1982/83:21

m. fl. (s) förs liknande krav fram.

Motionärens förslag om ett bidrag som relateras till arbetsbiträdets lön
grundar sig på förslag från sysselsättningsutredningen år 1978. Utredningen
påpekade att ett fixerat belopp har den nackdelen att det måste justeras
genom beslut av riksdagen med hänsyn till de allmänna löneförändringar som
sker. Det ansågs därför rimligt att i stället relatera bidraget till de totala
lönekostnaderna för arbetsbiträdet. Mot den bakgrunden förordades att
bidraget skulle utgå med högst 25 % av de totala lönekostnaderna. På grund
av de invändningar mot förslaget som framkom vid remissbehandlingen
beslöt riksdagen (AU 1978/79:20) efter förslag av regeringen att man även i
fortsättningen skulle ha ett bidragstak i form av ett fast belopp. Utskottet har
inte ändrat inställning i denna fråga.

När det gäller bidragets storlek behandlas detta i årets budgetproposition.
AMS har begärt en höjning av bidraget till 25 000 kr. med hänvisning till de
generella löneökningarna och de höga utgifterna för lönebikostnader. Det
beräknas medföra kostnadsökningar på 6 milj. kr. I propositionen avvisas
förslaget med hänvisning till det statsfinansiella läget. Utskottet har
ingenting att erinra häremot.

Riksdagen har tidigare avvisat förslag att bidrag till arbetsbiträde skall
kunna kombineras med lönebidrag. Som motivering har anförts att
lönebidrag utgår i syfte att kompensera en arbetsgivare för den nedsättning
av arbetsförmågan som arbetshandikappet medför. I denna ersättning
innefattas också de merkostnader som kan vara föranledda av att den
handikappade har särskilt behov av arbetsledarinsatser, särskild handledning
etc. Bidraget till arbetsbiträde är direkt avsett att kompensera för en
mera varaktig funktionsnedsättning av specifikt slag hos en arbetstagare som
i övrigt fullgör en normal arbetsinsats. Det har därför ansetts att lönebidraget
klart skall avgränsas från bidraget till arbetsbiträde. Det har däremot
befunnits angeläget att möjligheten till kombination av stödformerna står
öppen för gravt handikappade ungdomar under 25 år som behöver viss
personlig assistans.

Utskottet vill också hänvisa till att handikappkommittén enligt sina
direktiv skall belysa effektiviteten i det nuvarande åtgärdssystemet sammantaget
såväl som varje stödform för sig. Förslag skall lämnas om hur eventuella
brister bör avhjälpas. Kommittén skall med förtur utreda lönebidragsfrågan.
Utskottet förutsätter att frågan om utformningen av bidraget till arbetsbiträde
och om möjligheterna att kombinera stödformen med lönebidrag
kommer att behandlas i detta sammanhang. Med hänvisning härtill och till
vad som redovisats ovan bör motionerna 1527 och 2050 inte föranleda någon
åtgärd.

Bengt Lindqvist (s) begär i motion 506 en översyn av reglerna för bidrag till
speciella arbetstekniska hjälpmedel. Bidraget får sedan den 1 juli 1979 inte
överstiga 50 000 kr. för varje enskilt hjälpmedel. Motionären påpekar att
inflationen kraftigt har urholkat värdet av bidraget samtidigt som många

AU 1982/83:21

hjälpmedel blivit mer tekniskt avancerade och dyrare. Det är enligt
motionären rimligt att bidraget räknas upp med inflationen så att det
motsvarar 1979 års nivå.

Merparten av de arbetstekniska hjälpmedel för vilka bidrag utgår kostar
betydligt mindre än maximibidraget 50 000 kr. Under budgetåret 1981/82 var
det genomsnittliga bidraget 4 600 kr. Ett mindre antal nya hjälpmedel,
främst för synskadade, ligger dock i pris över bidragstaket. Det är enligt
utskottets mening angeläget att även dessa till sin fulla kostnad skall kunna
omfattas av samhällets stöd, då denna kostnad oftast är samhällsekonomiskt
motiverad. Utskottet anser dock att en generell höjning av maximibidraget
inte är nödvändig. Det bör vara tillräckligt att AMS ges möjlighet att inom en
viss ram bevilja bidrag med högre belopp än 50 000 kr. i särskilda fall.
Regeringen bör utforma de närmare bestämmelserna härför. Vad utskottet
här anfört med anledning av motion 506 bör regeringen underrättas om.

Näringshjälp

Näringshjälp är ett ekonomiskt stöd till start eller i vissa fall fortsatt drift av
eget företag. Stödet kan utgå till handikappade, medelålders och äldre
arbetstagare som inte kunnat få lämpligt arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Fr. o. m. budgetåret 1982/83 kan även långtidsarbetslösa på försök
beviljas näringshjälp i viss omfattning. Stöd får ges till högst 50 personer i fem
län. I budgetpropositionen föreslås att denna försöksverksamhet får fortsätta
. även under budgetåret 1983/84.

Handikappkommittén har enligt gällande direktiv i uppdrag att se över
stödformen och även undersöka möjligheterna att föra över den till annan
huvudman. Med hänvisning dels till detta utredningsarbete, dels till det
statsfinansiella läget avvisas i budgetpropositionen AMS förslag om vissa
förbättringar av näringshjälpen.

Liksom för innevarande budgetår föreslår statsrådet Leijon att utgifter för
näringshjälp bestrids med under delprogrammet Arbetshjälpmedel åt
handikappade beräknade medel.

Utskottet har ingenting att erinra mot ovan redovisade förslag.

Anställning med lönebidrag

Lönebidrag kan lämnas till arbetsgivare som anställer en arbetssökande
som på grund av nedsatt arbetsförmåga annars inte skulle kunna få
anställning. Bidrag kan också lämnas till statliga myndigheter, försäkringskassor
och allmännyttiga organisationer som anställer sökande vars svårigheter
på arbetsmarknaden beror på ålder eller andra personliga förhållanden,
t. ex. invandrare med otillräckliga kunskaper i svenska.

I följande sammanställning redovisas dels gällande regler för bidragets
storlek, dels de begränsningar av antal platser som fastställts för olika
grupper.

AU 1982/83:21

Anställning med lönebidrag. Bidragets storlek i % av lönekostnaden. Inom parentes hänvisning till förordningen
om anställning med lönebidrag.

		År 1	År 2	År 3	År 4	År 5-	Max. antal platser
I.	Statliga myndigheter, allm. försäk-ringskassor m. fl. (9:1). Även till andra arbetsgivare enl. reg:s föreskrifter (10:1).	100	100	100	100	100'	6 2003
II.	Allmännyttiga org. (9:2)	90	90	90	90	901
III.	Kommuner, landsting, affärsdrivande verk, enskilda företag (9:3)	75	50	25	25	kan för-längas 25 %
	Förhöjt bidrag (10:2)			50	50	kan för-längas 50 %	80
	Svårt handikappade ungdomar under 25 år (9a:1)	90	50	50	50	kan för-längas 50 %	850
	Överföring från skyddat arbete (9a:3)	90	50	50	50	kan för-längas 50 %	300
	Överföring av redan anställd (ll)2	25	25	25	25

1 Så länge villkoren är uppfyllda.

2 Endast om 1. den anställde återgår till arbetet efter att ha uppburit helt sjukbidrag
och bedöms inte kunna behålla anställning utan att lönebidrag lämnas samt 2. en annan
arbetshandikappad anställs inom högst sex månader. Får inte utgå till statliga
myndigheter, affärsdrivande verk, allmänna försäkringskassor eller allmännyttiga
organisationer.

3 Varav max. 5 900 platser hos statliga myndigheter (9:1).

Som framgår av redovisningen ovan lämnas lönebidrag till allmännyttiga
organisationer med 90 % av lönekostnaden för den anställde. Undantag från
denna regel gäller de personer som var anställda vid sådana institutioner som
arkivarbetare före den 1 juli 1980. För dessa får bidrag motsvarande hela
lönekostnaden utgå under en övergångstid fram till den 1 juli 1983. Antalet
personer med fullt lönebidrag vid allmännyttiga organisationer var ca 5 300
den 30 juni 1982.

Den 31 december 1982 sysselsattes 34 493 personer med hjälp av
lönebidrag. Av dessa hade 6 716 anställning hos statliga myndigheter eller
därmed jämställd institution, inkl. försäkringskassor. 7 945 personer sysselsattes
hos kommuner, landsting och affärsdrivande verk och 10 061 hos
enskilda arbetsgivare. 9 771 personer var anställda med lönebidrag hos
allmännyttiga organisationer.

I budgetpropositionen behandlas bl. a. frågan om lönebidragets storlek till
de allmännyttiga organisationerna. Från olika folkrörelser har krav framförts
att lönebidraget på samma sätt som tidigare skall kunna lämnas med hela
lönekostnaden för den anställde. Departementschefen Leijon hänvisar till

AU 1982/83:21

att den ökning som skett av antalet anställda med lönebidrag hos
organisationerna efter den 1 juli 1980 tyder på att organisationerna sett
stödet även i dess nya former som en fördel vid anställning av ny personal. I
propositionen framhålls även att den betydande arbetsinsats som de
anställda med lönebidrag svarar för väl motiverar att organisationerna själva
betalar en del av kostnaden. Mot denna bakgrund föreslås att riksdagens
beslut om att bidraget till de allmännyttiga organisationerna skall lämnas
med 90 % av lönekostnaden skall ligga fast. För att underlätta för vissa
organisationer med särskilt svag ekonomi, främst invandrar- och handikapporganisationer,
föreslås dock att ett tillfälligt stöd med upp till hela
lönekostnaden skall kunna lämnas under budgetåret 1983/84. För detta
ändamål föreslås en kostnadsram av 1,2 milj. kr.

Lönebidragets storlek till de allmännyttiga organisationerna har tagits upp
i fyra motioner. I motionerna 1517 av Arne Fransson m. fl. (c) och 2066 av
Gunnel Jonäng (c) och Gunnar Björk (c) begärs att organisationerna skall få
full kostnadstäckning för de anställda med lönebidrag som anställdes före
den 1 juli 1980 även efter den 1 juli 1983. Lars Werner m. fl. (vpk) föreslår i
motion 1054 att de organisationer som inte förmår ta sin andel av
lönekostnaden också i fortsättningen bör få full kostnadstäckning. Bengt
Lindqvist (s) säger i motion 1528 att regeringen noga bör följa konsekvenserna
av sänkningen av lönebidraget och vid behov återkomma till riksdagen
med ändringsförslag. Gemensamt för motionerna är oron för att ett stort
antal organisationer inte kommer att kunna klara de ökade kostnaderna med
arbetslöshet för många handikappade som följd.

Lönebidraget har visat sig vara ett effektivt hjälpmedel för att ge personer
med arbetshandikapp arbete på vanliga arbetsplatser. Volym- och kostnadsutvecklingen
har varit kraftig under senare år. Det gäller särskilt för stödet
till de allmännyttiga organisationerna, som efter lönebidragsreformen den 1
juli 1980 rekryterat drygt 4 000 anställda med lönebidrag. För dessa skall
organisationerna själva svara för 10 % av lönekostnaden. Det egna
kostnadsansvaret har således inte haft negativa effekter för det arbetsmarknadspolitiska
syftet med stödformen. Då utskottet så sent som förra året
behandlade frågan om lönebidragets storlek till de allmännyttiga organisationerna
(AU 1981/82:21 s. 75) framhölls också att eftersom arbetsgivaransvaret
nu flyttat över från arbetsmarknadsverket till organisationerna är det
rimligt att organisationerna svarar för åtminstone en del av lönekostnaden.
Utskottet påpekade också att eftersom organisationerna är avtalspart när det
gäller löner och andra anställningsvillkor är det skäligt att det därmed också
följer ett direkt ekonomiskt ansvar för konsekvenserna av avtalsuppgörelserna.

Utskottet har inte ändrat uppfattning på dessa punkter. Därtill vill
utskottet hänvisa till frågans statsfinansiella aspekter. Ett bibehållet fullt
kostnadsansvar för denna grupp motsvarar en ökning av utgifterna för
lönebidrag på ca 50 milj. kr.

AU 1982/83:21

Med hänvisning till vad som anförts ovan och med beaktande av den
översyn av lönebidragssystemet som pågår inom handikappkommittén
biträder utskottet regeringens uppfattning att lönebidraget till de allmännyttiga
organisationerna skall lämnas med 90 % av lönekostnaden.

Utskottet har dock förståelse för att vissa organisationer kan få svårigheter
att klara sin del av lönekostnaden. Omfattningen härav kan dock ännu inte
överblickas. För organisationer med särskilt svag ekonomi bör därför som
regeringen föreslår lönebidrag kunna utgå med upp till 100 % under 1983/84.
Merkostnaden föreslås rymmas inom en kostnadsram om 1,2 milj. kr.
Utskottet tillstyrker förslaget. Mot bakgrund av bl. a. den oro som från
många håll redovisats för de negativa effekterna av en sänkning av
lönebidraget i form av ökad arbetslöshet tillstyrker utskottet dessutom
förslaget i motion 1528 att det skall uppdras åt regeringen att följa
konsekvenserna av bidragssänkningen och om så erfordras återkomma till
riksdagen med ändringsförslag. Regeringen bör underrättas härom. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna 1054, 1517 och 2066 i motsvarande
del.

I budgetpropositionen behandlas även frågan om antalet platser med
lönebidrag hos allmännyttiga organisationer. Sålunda föreslås att antalet
lönebidragsplatser hos allmännyttiga organisationer får öka med högst 500
platser jämfört med budgetåret 1982/83.

Regeringens förslag tas upp i fyra motioner. I motionerna 1114 av Ola
Ullsten m. fl. (fp), 1517 av Arne Fransson m. fl. (c) och 2066 av Gunnel
Jonäng (c) och Gunnar Björk (c) begärs att regeringens förslag om en
begränsning av antalet lönebidragsplatser avslås. Bengt Lindqvist (s) föreslår
i motion 1528 att regeringen även på denna punkt noga följer konsekvenserna
av begränsningen och vid behov återkommer till riksdagen med
ändringsförslag om det visar sig att de handikappade får ökade svårigheter på
arbetsmarknaden. I motionerna hänvisas bl. a. till att riksdagen så sent som
våren 1982 gav regeringen till känna att det i rådande svåra arbetsmarknadsläge
vore olyckligt att begränsa antalet platser och att regeringen därför
borde avvakta med ett beslut med sådan innebörd.

Utskottet har konstaterat den kraftiga ökningen av antalet lönebidragsplatser
hos de allmännyttiga organisationerna under senare år. Detta tyder
på att den höga bidragsnivån innebär en stimulans för organisationerna att
rekrytera för lönebidragsanställning. Med hänsyn till den betydelse som
lönebidraget har för de handikappade bör vid behov en ytterligare utbyggnad
av antalet platser kunna ske.

En rimlig ökningstakt för kommande budgetår kan med hänsyn till det
statsfinansiella läget vara 500 platser i förhållande till innevarande budgetår.
Statens kostnader härför kan beräknas till ca 50 milj. kr. Utskottet godtar
således propositionens förslag på denna punkt. Som tidigare anförts
föreligger dock en viss osäkerhet om det framtida behovet av att erbjuda
handikappade anställning med lönebidrag. Regeringen bör därför i enlighet

AU 1982/83:21

med motion 1528 noga följa konsekvenserna av den nya ordningen med
maximering av antalet platser hos arbetsgivare som får bidrag med 90 % av
lönekostnaden och vid behov föreslå förändringar i syfte att underlätta de
handikappades situation på arbetsmarknaden. Detta bör regeringen underrättas
om. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1114, 1517 och
2066 i aktuella delar.

Alf Wennerfors m. fl. (m) kritiserar i motion 1539 lönebidragets konstruktion.
Bl. a. påtalas att bidragets storlek i dag avgörs av vilken typ av
arbetsgivare sorn anställer den handikappade. Enligt motionärernas uppfattning
bör bidraget göras beroende av vilken arbetsförmåga den enskilde
handikappade har. I motionen framhålls även att bidraget inte bör vara
tidsbundet och att det bör kunna såväl höjas som sänkas beroende på hur
arbetsförmågan utvecklas.

Utskottet noterar att handikappkommittén har i uppdrag att utreda bl. a.
reglerna för lönebidraget. Bland de frågor som kommer att studeras är
möjligheten att differentiera lönebidragets storlek med hänsyn till handikappets
art och svårighet. Med hänvisning härtill bör motionen i denna del inte
föranleda någon åtgärd.

Anslagsberäkning

I budgetpropositionen har följande medelsbehov beräknats under anslaget
för budgetåret 1983/84:

Arbetshjälpmedel åt handikappade 101 000 000 kr.

inkl. näringshjälp

Anställning med lönebidrag 1 862 908 000 kr.

Förvaltningskostnader 26 303 000 kr.

Totalt “ 1 990 211 000 kr.

Det totala medelsbehovet beräknas således till 1990 211 000 kr., en
ökning med 354 996 000 kr. i förhållande till innevarande budgetår.

Utskottet godtar propositionens medelsberäkning. Anslaget bör således
föras upp med det begärda beloppet.

Det aktuella anslaget och dess föregångare har hittills varit anvisade som
reservationsanslag. Lönebidragen är numera den dominerande utgiftsposten
och bidragskostnaderna påverkas av de avtalsmässiga löneförändringarna.
Med hänsyn härtill förordas i propositionen att anslaget i fortsättningen
anvisas som förslagsanslag. Utskottet har samma uppfattning. De medel som
kan finnas kvar på det nuvarande reservationsanslaget vid utgången av
innevarande budgetår bör få disponeras för det med anslaget avsedda
ändamålet även under budgetåret 1983/84.

AU 1982/83:21

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

1981/82 Utgift 2 054 000 000

1982/83 Anslag 2 321 000 0001

1983/84 Förslag 2 532 000 000

1 Därtill kommer 55 milj. kr. som har anvisats
på tilläggsbudget I.

Från anslaget utgår bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag dels för täckande
av underskottet i verksamheten vid verkstäderna för skyddat arbete, dels för
investeringar.

	1982/83	Beräknad ändring 1983/84
		Stiftelsen	Före-
		Samhällsföretag	draganden
Driftbidrag	1 984 000 000	+ 196 000 000	+ 193 000 000
Bidrag till fastig-
hetsfonden	307 000 000	+ 83 000 000	+ 18 000 000
Ägartillskott för
investeringar	30 000 000	+ 75 000 000	-
	2 321 000 000	+ 354 000 000	+211000 000
Regeringen har	i budgetpropositionen	under punkt C 4 (s. 144-156)

föreslagit att riksdagen skall

1. medge att regeringen vid behov får besluta om nya platser för skyddat
arbete under budgetåret 1983/84,

2. till driften av verksamheten anslå medel motsvarande 128 % av
lönesumman (inkl. lönebidragskostnader) för arbetstagarna i skyddat
arbete,

3. till Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag för året 1983/84 anvisa ett
förslagsanslag av 2 532 000 000 kr.

Samhällsföretagsgruppen, som omfattar den centrala Stiftelsen Samhällsföretag
och 24 regionala stiftelser/företag, är verksam över hela landet med
ca 370 verkstäder fördelade på ca 210 kommuner. Verksamheten är främst
inriktad på industriell produktion. Större delen av gruppens omsättning
utgörs av underleverantörs- och legotillverkning.

Stiftelseorganisationen har sedan den 1 januari 1980 ansvaret för den
skyddade verksamheten i landet. Den primära uppgiften är att ge arbete åt
personer som på grund av nedsatt arbetsförmåga inte kan beredas plats på
den reguljära arbetsmarknaden.

7 Riksdagen 1982/83. 18 sami. Nr 21

AU 1982/83:21

Antalet anställda inom verksamheten den 30 juni åren 1980-1982 framgår
av följande sammanställning

	1980		1981		1982
Anställda efter anvisning från arbetsförmedling	21537	80,5 %	22 580	80.5 %	23 551	81,2%
Direkt anställda (tjänstemän, arbetsledare, instruktörer m. fl.)	5 203	19,5 %	5 469	19,5 %	5 451	18,8 %
Totalt	26 740	100,0 %	28 049	100,0 %	29 002	100,0 %

Under 1983/84 beräknas företagen ha ca 31 000 anställda. Ökningen avser
arbetshandikappade. Andelen arbetshandikappade av samtliga anställda
förutses därmed öka till 82 %.

Medelstilldelning m. m.

Den löpande verksamheten inom stiftelseorganisationen skall finansieras
genom dels intäkter från verksamheten, dels statliga driftbidrag. En
schablonteknik har beslutats som innebär att bidragets storlek skall beräknas
på grundval av lönesumman för arbetstagare i skyddat arbete. Procentsatsen
skall årligen fastställas av riksdagen.

Behovet av driftbidrag (exkl. fastighetsfonden) för 1983/84 beräknas av
stiftelsen till 128,2 % av lönekostnaden för de arbetshandikappade. I
propositionen godtas stiftelsens beräkningar. Statsrådet Leijon föreslår
således att anslaget skall uppgå till 2 177 milj. kr., vilket avrundat motsvarar
128 % av lönesumman.

Bidrag till fastighetsfonden bör enligt stiftelsen tas upp med 390 milj. kr.
för 1983/84. Propositionen föreslår att fonden tillförs 325 milj. kr. Det lägre
beloppet har uppnåtts genom att de kalkylmässiga avskrivningarna har
baserats på fastigheternas ursprungliga anskaffningsvärde i stället för söm
stiftelsen gjort på ett uppskattat återanskaffningsvärde av fastighetsbeståndet.

För att möjliggöra arbetsmiljöförbättrande åtgärder och anpassning av
arbetsplatser till handikappade arbetstagares förutsättningar liksom för
omdisponering av platser beräknas, enligt stiftelsen, behovet av särskilda
investeringsmedel till 105 milj. kr. Statsrådet Leijon anger med hänvisning
till det statsfinansiella läget att stiftelsens begäran endast kan tillmötesgås till
viss del. Således föreslås att stiftelsen tilldelas ett ägartillskott för investeringar
om 30 milj. kr. för nästa budgetår. Stiftelsen skall själv avgöra hur
medlen skall användas.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag utgör således 2 532 milj. kr.

AU 1982/83:21

Statens kostnader för Samhällsföretag behandlas i motionerna 1539 och
1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m). Motionärerna anser att målet bör vara att
handikappsysselsättningen inom Samhällsföretag inte favoriseras i förhållande
till de statliga bidrag som lämnas till sysselsättning av arbetshandikappade
på den reguljära marknaden. På sikt bör lönebidraget till Samhällsföretag
inte överstiga 100 %. För budgetåret 1983/84 föreslås att driftbidraget skall
motsvara 125 % av lönekostnaden vilket sägs ge en besparing på 55 milj. kr. i
förhållande till regeringens förslag. Besparingar föreslås också på 25 milj. kr.
avseende bidraget till fastighetsfonden. När det gäller nyinvesteringar bör
dessa mot bakgrund av det ansträngda budgetläget hållas på lägsta möjliga
nivå. Endast sådana investeringar får göras som motiveras av direkta
förelägganden om åtgärder inom arbetsmiljöområdet från yrkesinspektionen.
För detta krävs enligt motionärerna 5 milj. kr. för budgetåret 1983/84.
Det totala medelsbehovet för Samhällsföretag under kommande budgetår
uppgår således till 2 427 milj. kr., en minskning med 105 milj. kr. i jämförelse
med regeringens förslag.

Utskottet vill liksom tidigare år stryka under att Samhällsföretagsgruppen
främst har arbetsmarknadspolitiska syften. De sociala målen är primära för
hela verksamheten. De statliga bidrag som tilldelas gruppen får således ses
som samhällets ersättning för de sociala prestationer som företagsgruppen
utför. Samtidigt är det viktigt att samhällets bidrag kan hållas så lågt som
möjligt i relation till de sociala insatserna. Ett fortlöpande utvecklingsarbete
med denna inriktning pågår inom företagsgruppen. Således kommer enligt
den långsiktiga bedömningen bidragsbehovet budgetåret 1987/88 att ha
minskat till lil %. Utskottet vill också hänvisa till att en arbetsgrupp har
tillkallats inom regeringskansliet med uppgift att ytterligare pröva möjligheten
att minska behovet av statligt stöd.

När det gäller medelsbehovet för budgetåret 1983/84 godtar utskottet
regeringens förslag att det totala bidraget till Stiftelsen Samhällsföretag - inkl.
medel till fastighetsfonden samt investeringsbidrag - förs upp med
2 532 000 000 kr. och att medel motsvarande 128 % av lönesumman (inkl.
lönebidragskostnader) för arbetstagare i skyddat arbete anslås till driften av
verksamheten. Som följd härav bör motionerna 1539 och 1540 avslås i dessa
delar.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion 665 av Elvy Nilsson
m. fl. (s), i vilken redovisas en rädsla för att den nuvarande ekonomiska
situationen kommer att medföra stora ekonomiska krav på företagsgruppen
på bekostnad av den sociala målsättningen. Det kan enligt motionärerna ta
sig uttryck i större effektivitetskrav på de anställda med åtföljande längre
sjukskrivningsperioder. Risk kan även finnas att arbetssökande med mindre
handikapp får företräde till de tillgängliga arbetsplatserna på bekostnad av
de med gravare handikapp. Mot denna bakgrund begär motionärerna en
översyn av verksamheten vid Samhällsföretagsgruppens olika verkstäder

AU 1982/83:21

100

varvid framför allt de sociala målen för de arbetshandikappade bör
granskas.

Stiftelsen Samhällsföretag genomförde under andra halvåret 1981 på
regeringens uppdrag en kartläggning och begränsad översyn av verksamheten
inom stiftelseorganisationen. Härvid prövades vilka kostnadsbesparande
förändringar av organisationen som kunde vara möjliga. Som förutsättning
för arbetet gällde att de sociala och arbetsmarknadspolitiska målen för
verksamheten inte fick äventyras. För att ytterligare pröva åtgärder som kan
minska behovet av statligt stöd har statsrådet Leijon tillkallat en arbetsgrupp
inom regeringskansliet. Som framgår är motionens krav på utredning av
verksamheten vid Samhällsföretag således redan tillgodosett. Som utgångspunkt
för detta utredningsarbete liksom för företagsgruppens löpande
utvecklingsarbete måste enligt utskottets mening gälla att en kärv samhällsekonomisk
situation, med åtföljande krav på återhållsamhet inom den
statliga sektorn, inte får inverka menligt på de arbetsmarknadspolitiska och
sociala målen för verksamheten. Utskottet anser för sin del att det bör vara
möjligt att förena högt ställda sociala ambitioner med en affärsmässigt
bedriven verksamhet.

Med det anförda avstyrker utskottet motion 665.

Samhällsföretagsgruppen disponerar f. n. 21 800 platser för arbetshandikappade.
Antalet platser har varit oförändrat sedan den 1 juli 1980.

AMS framhåller att behovet av arbetstillfällen inom företagsgruppen
fortfarande är stort men att detta behov även under budgetåret 1983/84 bör
kunna tillgodoses genom ett fortsatt effektivt utnyttjande av befintliga
resurser. Stiftelsen har med hänvisning härtill inte begärt några nya platser
för budgetåret 1983/84. Statsrådet Leijon gör samma bedömning men
föreslår i budgetpropositionen att regeringen vid behov skall få besluta om
nya platser. Utskottet tillstyrker att riksdagen lämnar ett sådant bemyndigande.

Ett av huvudsyftena med Samhällsföretagsgruppens bildande var att få till
stånd en regional utjämning av tillgången på skyddat arbete. I samråd med
AMS har stiftelsen beslutat att omdisponera 1 000 platser inom och 300
platser mellan länen.

Bland de olika förslag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder i Jämtlands län
som behandlas i motion 1537 av Marianne Stålberg m. fl. (s) tas frågan upp
om fördelningen av Samhällsföretags platser mellan länen. Motionärerna
framhåller att de län som med hänsyn till sina behov i tidigare skeden väl
byggt ut den skyddade verksamheten, som t. ex. Jämtlands län, inte skall
förlora fördelarna härav till följd av otillräcklig utbyggnad i andra län.

Utskottet behandlade ett liknande förslag förra året och erinrade då om att
det ankommer på AMS och Samhällsföretag att besluta om hur platserna för
skyddat arbete skall fördelas mellan länen. Detta ansvarsförhållande råder
fortfarande. Därtill kommer att omdisponeringarna på grund av finansiella

AU 1982/83:21

101

skäl troligen kommer att få göras över en längre tidsperiod än som
ursprungligen planerades. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1537 i
denna del.

Samhällsföretags verksamhet

I motion 1047 av Christer Eirefelt (fp) och Kenth Skårvik (fp) framhålls
vikten av att verksamheten inom Samhällsföretag sker i former som inte
snedvrider konkurrensen gentemot övrig företagsamhet. I sammanhanget
nämns svårigheter i samband med prissättning, lönesättning, val av
produkter och marknadsåtgärder. Önskvärda åtgärder är enligt motionärerna
att de skyddade verkstäderna håller nära kontakter med näringslivet i
övrigt, att Samhällsföretag vid val av produkter beaktar situationen inom den
bransch som berörs och att marknadsföringen resursmässigt motsvarar vad
det enskilda näringslivet har rimlig möjlighet att åstadkomma. Även Alf
Wennerfors m. fl. (m) tar i motion 1539 upp dessa frågor. I motionen
framhålls att moderata samlingspartiets synpunkter på Samhällsföretags
konkurrensförhållanden, prissättning och exportverksamhet är väl kända.
Motionärerna avstår emellertid i detta sammanhang från något särskilt
yrkande med hänvisning till pågående utredningsarbete.

Utskottet har tidigare ingående behandlat frågan om Samhällsföretags
konkurrenssituation (AU 1980/81:21 och 1981/82:21). Det har därvid bl. a.
erinrats om att det i lagen (1979:47) om regionala stiftelser för skyddat arbete
(2 §) slås fast att de regionala stiftelsernas verksamhet skall bedrivas effektivt
och med iakttagande av affärsmässiga principer. Det innebär att verksamheten
inte får bedrivas på sådant sätt att företag med likartad produktion
utsätts för en diskriminerande konkurrens. Organisationen skall således ses
som en del av näringslivet som konkurrerar med andra företag på lika villkor.
Därav följer också att kraven inom denna sektor på effektiva former för
marknadsföring, försäljning, ekonomi och personalfrågor är stora och att de
satsningar som görs är motiverade från de utgångspunkter som statsmakterna
angivit för verksamheten.

Vad beträffar prissättningen av varor och tjänster kan utskottet liksom
tidigare hänvisa till de fastställda riktlinjer som skall gälla inom företagsgruppen.
Huvudregeln är att priset skall sättas så att - sedan de sociala och
arbetsmarknadspolitiska målen är tillgodosedda - resultatet över en längre
period blir det bästa möjliga. Priset får dock inte understiga det pris som i
jämförelse med konkurrenterna får anses vara normalt marknadspris med
hänsyn till andra villkor som allmänt anses böra påverka priset, t. ex.
försäljningsvolym, kvalitet, distribution och service. I de fall det kan finnas
påvisbara effektivitetsfördelar hos Samhällsföretagsgruppen kan det dock
vara motiverat att underskrida det normala marknadspriset. Det främsta
hjälpmedlet att utröna detta pris är enligt riktlinjerna en god och fortlöpande
kontakt med marknaden.

AU 1982/83:21

102

Inom det samrådsorgan som Samhällsföretagsgruppen har etablerat
tillsammans med Sveriges Industriförbund, SHIO-Familjeföretagen och
Svenska Handelskammarförbundet finns möjlighet att behandla påtalade
fall av otillbörlig konkurrens. Under budgetåret 1981/82 behandlades 22
anmälda fall, vilka bör ses mot bakgrund av ca 20 000 prisbeslut per år.
Endast i enstaka fall har samrådsorganet funnit anledning att rikta
anmärkningar mot gruppens affärsmässighet.

Som utskottet tidigare har kunnat konstatera har, mot bakgrund av
principerna och riktlinjerna för Samhällsföretags affärsmässiga verksamhet,
åtgärder vidtagits för att komma till rätta med de konkurrensproblem som tas
upp i motionen. Av särskild vikt i detta sammanhang är de kontakter som
knutits med näringslivet både på central och regional nivå. Utskottet har
också konstaterat att en arbetsgrupp tillkallats inom regeringskansliet som
skall studera bl. a. Samhällsföretags ställning som konkurrent till andra
företag.

Med hänvisning till utskottets redovisning ovan avstyrks motion 1047.

När det gäller rekryteringen till Samhällsföretag framhåller Alf Wennerfors
m. fl. (m) i motion 1539 att det inte kan vara rimligt att Samhällsföretag
använder så stor del av sina resurser för att ge missbrukare arbete. Enligt
motionärerna skall de tekniska och personella resurser som finns i första
hand användas för att bereda arbete åt svårt fysiskt och psykiskt handikappade.
Missbrukare bör inte i någon större utsträckning tillhöra den grupp
som har störst behov av Samhällsföretags resurser.

Andelen socialmedicinskt handikappade inom Samhällsföretag är
15-20%. I storstadslänen är andelen större. Det bör dock sägas att
gränsdragningen mellan s. k. huvudhandikapp och andra tillkommande
funktionshinder är svår att göra. Vissa undersökningar som gjorts visar att
flertalet arbetshandikappade inom Samhällsföretag - alldeles oavsett huvudhandikapp
- har någon form av socialmedicinskt handikapp.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att arbetsförmedlingen disponerar
samtliga platser för skyddat arbete och skall efter utredning och bedömning
anvisa de personer som bedöms vara i behov av skyddat arbete. Ambitionen
är att ge allt fler gravt handikappade arbete. Det anses numera stå klart att
begreppet ”gravare handikapp” i arbetslivet i allt väsentligt avser personer
med grava sociala problem, i första hand missbrukare. Med dessa förutsättningar
inledde Samhällsföretag år 1980 en försöksverksamhet med olika
stödformer för anställda med missbruksproblem. Detta projekt har nu gått in
i en ny fas som syftar till att ta fram ett åtgärdsprogram för rehabilitering av
missbrukare. Väsentliga inslag i ett sådant program kan vara uppbyggnaden
av kamratstöd på arbetsplatserna och på fritiden, sociala och medicinska
stödåtgärder som bygger på förtroende och samarbete samt borttagande av
företeelser som främjar missbruk och social isolering.

Det är utskottets mening att många missbrukare skulle stå utanför
arbetslivet om de inte erbjudits arbete inom Samhällsföretag. Även
fortsättningsvis finns stora krav att ställa på företagsgruppen när det gäller

AU 1982/83:21

103

insatser för dessa kategorier handikappade. Det utvecklingsarbete som
bedrivs inom Samhällsföretag är därför av stor vikt. Mot denna bakgrund vill
utskottet med kraft tillbakavisa de förslag som väcks i motion 1539.
Motionen avstyrks således i denna del.

Yrkesinriktad rehabilitering

1981/82 Utgift 392 068 000

1982/83 Anslag 454 562 000

1983/84 Förslag 461 345 000

Från anslaget finansieras dels anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut,
dels metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen och dels arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för verksamheten.

Programmet Yrkes-inriktad rehabi-litering	1981/82 Utgift	1982/83 Anvisat	Beräknad ändring 1983/84
AMS	Före- draganden
Arbetsmarknads- institut	375 992 000	435 289 000	+ 9 976 000	+ 6 094 000
Metodutveckling, forskning och ut-bildning	9 125 000	12 353 000	- 1 865 000	+ 244 000
Förvaltnings- kostnader	6 951 000	6 920 000	+ 235 000	+ 445 000
	392 068 000	454 562 000	+ 8 346 000	+ 6 783 000

Regeringen har i budgetpropositionen under punkt C 5 (s. 156-165)
föreslagit riksdagen att till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret
1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 461 345 000 kr.

Arbetsmarknadsinstituten

Den nuvarande organisationen för arbetsmarknadsinstituten - Ami -infördes den 1 januari 1980. Institutens uppgift är att ta sig an arbetssökande
med särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Det kan gälla såväl sökande
som är rådvilla när det gäller yrkesvalet som sökanden med begränsad
arbetsförmåga. Vid vissa institut finns särskilda resurser för olika handikappgrupper
(Ami-S).

Ami-organisationen är under uppbyggnad. Vid början av innevarande
budgetår fanns 56 Ami, 25 Ami-S och 14 filialer. För Ami motsvarar detta

AU 1982/83:21

104

90 % av den organisation som fastställts av statsmakterna, för Ami-S
85%.

Enligt de månadsvisa rapporterna över verksamheten uppgick antalet
inskrivna under år 1982 lägst till 2 868 (juli) och högst till 5 780 (november). I
genomsnitt befann sig under året 44 % av de inskrivna i utredning på
instituten medan lika många hade praktik på den öppna marknaden. Övriga
fanns bl. a. i arbetsprövning vid AMU och inom Samhällsföretag.

Av de 18 850 som skrevs ut från instituten under år 1982 gick 26 % till
anställning av något slag och 22 % till utbildning eller beredskapsarbete. Av
de utskrivna var 60 % arbetshandikappade.

I budgetpropositionen beräknas medel till verksamheten för 1983/84 enligt
huvudförslaget vilket innebär en tvåprocentig minskning av anslaget efter
uppräkning med hänsyn till pris- och löneutveckling. Statsrådet Leijon säger
sig dock inte ha något att invända mot att AMS genom omprioriteringar inom
anslaget förstärker arbetsmarknadsinstituten på vissa orter eller att ryggskadade
enligt AMS förslag erbjuds ökade möjligheter till yrkesinriktad
rehabilitering. De sammanlagda kostnaderna för delprogrammet beräknas
till 441 383 000 kr. för kommande budgetår.

Arbetsmarknadsinstituten behandlas i motion 1539 av Alf Wennerfors
m. fl. (m). Motionärerna utgår ifrån att verksamheten kommer att bli
föremål för granskning i samband med utredningen om de arbetshandikappades
situation på arbetsmarknaden och anser att möjligheterna till
samverkan mellan Ami och Samhällsföretag därvid bör studeras. I avvaktan
härpå bör arbetsmarknadsinstituten inte utvidgas.

Utskottet konsterar att handikappkommittén har i uppgift att utreda bl. a.
de arbetshandikappades möjligheter till arbete på arbetsmarknaden i stort.
Någon avsikt finns inte att i detta sammanhang granska Ami-verksamheten
annat än som en resurs för rehabilitering av sökande med handikapp.

Den nya organisationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen har efter
ett grundligt utredningsarbete varit i verksamhet i tre år. Som tidigare
redovisats är organisationen ännu inte helt utbyggd. Utskottet har inte funnit
några skäl att efter så kort tid åter utreda verksamheten. När det gäller frågan
om en samverkan mellan Ami och Samhällsföretag vill utskottet erinra om
att riksdagen (AU 1978/79:20) vid behandlingen av arbetsmarknadsinstitutens
organisation avvisade tanken på en sådan knytning därför att den
skulle ha klara metodiska och organisatoriska nackdelar. Den nära
anknytningen till arbetsförmedlingsarbetet skulle bl. a. försvåras. Utskottet
vill i sammanhanget även påminna om att verksamheten i dag har en bred
inriktning som syftar till arbetsplaceringar på den reguljära arbetsmarknaden
av såväl yrkesobestämda som arbetshandikappade arbetssökande. Med
hänvisning till vad som anförts ovan avstyrks motion 1539 i aktuell del.

AU 1982/83:21

105

Metodutveckling, forskning och utbildning

Statsrådet Leijon anmäler att det projekt som avser utveckling och
utvärdering av metoder för vägledning och rehabilitering av arbetssökande
invandrare med särskilda svårigheter kommer att avslutas under våren 1983.
För budgetåret 1982/83 har särskilda projektmedel på 2,3 milj. kr. beviljats
för detta arbete. Allt eftersom invandrarprojektet avvecklas föreslås att
dessa medel i stället tas i anspråk för utvecklingsarbete rörande socialmedicinska
arbetshandikappade. Härför beräknas 2 254 000 kr.

För delprogrammet Metodutveckling, forskning och utbildning beräknas
sammantaget 12 597 000 kr. för budgetåret 1983/84. Härav hänförs 2 984 000
kr. till metodutveckling och 5 314 000 kr. till personalutbildning. Utskottet
godtar förslaget.

Kostnaderna för programmet Yrkesinriktad rehabilitering kommer därmed
att uppgå till 461 345 000 kr. Utöver redan angivna kostnader ingår även
kostnaden för delprogrammet Gemensamma förvaltningskostnader på
7 365 000 kr. Utskottet tillstyrker propositionens förslag.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

res. 1 (m)
res. 2 (c, fp)

res. 3 (m)
res. 4 (c, fp)

res. 5 (m)

res. 6 (m)

Riktlinjer m. m.

1. beträffande sysselsättningsutvecklingen m. m.

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört med anledning av
propositionen,

2. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:343 yrkande 1
och 1982/83:1540 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört
med anledning av propositionen,

3. beträffande förändring av medbestämmande-, trygghets- och
ledighetslagarna

att riksdagen avslår motion 1982/83:343 yrkande 3,

4. beträffande en samlad sysselsättningsbudget

att riksdagen avslår motion 1982/83:218 yrkande 1,

5. beträffande kommunalt huvudansvar för arbetsmarknadspolitiken att

riksdagen avslår motion 1982/83:502,

6. beträffande trygghetsfonder

att riksdagen avslår motion 1982/83:1535,

7. beträffande sambandet mellan arbetstids- och sysselsättningsfrågor att

riksdagen avslår motionerna 1982/83:2060 och 1982/
83:2089,

AU 1982/83:21

106

Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

8. beträffande åtgärder mot ungdomsarbetslösheten

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:343 yrkande 4,
1982/83:818 yrkande 2, 1982/83:1114 yrkandena 1 och 2, 1982/
83:2084 samt 1982/83:2150 godkänner vad utskottet anfört,

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m.

9. beträffande arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

att riksdagen med avslag på motion 1982/83:1540 yrkande 2 i
motsvarande del bifaller propositionens förslag,

10. beträffande sammansättningen av AMS styrelse
att riksdagen avslår motion 1982/83:2068,

11. beträffande tillsättandet av ledamöter i länsarbetsnämnderna
att riksdagen avslår motion 1982/83:183,

12. beträffande avveckling av distriktsarbetsnämnderna

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:263 och 1982/83:1540
yrkande 4 i motsvarande del,

13. beträffande slopande av byggarbetsnämnderna

att riksdagen avslår motion 1982/83:1540 yrkande 4 i motsvarande
del,

14. beträffande omorganisation, och effektivering av arbetsmarknadsverket att

riksdagen avslår motion 1982/83:1540 yrkande 3,

15. beträffande revision och kontroll av AMS verksamhet
att riksdagen avslår motion 1982/83:264,

16. beträffande inrättandet av arbetsförmedlingskontor i Vårgårda att

riksdagen avslår motion 1982/83:344,

17. beträffande ökade arbetsmarknadsresurser till Malmöhus län
att riksdagen avslår motion 1982/83:505,

18. beträffande ökade resurser till arbetsförmedlingen i Göteborgs
och Bohus län

att riksdagen avslår motion 1982/83:1545,

19. beträffande ökade resurser till arbetsförmedlingen i Blekinge
län

att riksdagen avslår motion 1982/83:2154 yrkande 5,

20. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att
under budgetåret 1983/84 besluta om avskrivning av vissa
lånefordringar under de förutsättningar som angivits i propositionen,

res. 7 (c, m, fp)
res. 8 (vpk)

res. 9 (m)

res. 10 (m)
res. 11 (m)
res. 12 (m)

AU 1982/83:21

107

Arbetsmarknadsservice

21. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslå- res get

till lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling,

22. beträffande avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet res m.

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:343 yrkande 2, 1982/
83:826, 1982/83:1509 och 1982/83:1540 yrkande 5 i motsvarande
del,

23. beträffande obligatorisk arbetsförmedling m. m. res att

riksdagen avslår motion 1982/83:1056,

24. beträffande kulturarbets- och kontorsserviceförmedling m. m.
att riksdagen avslår motion 1982/83:1114 yrkande 9,

25. beträffande avskaffande av obligatorisk platsanmälan res att

riksdagen avslår motion 1982/83:1540 yrkande 5 i motsvarande
del,

26. beträffande specialister för hörselskadade inom arbetsmarknadsverket att

riksdagen avslår motionerna 1982/83:2047 och 1982/
83:2049,

27. beträffande höjning av starthjälpen m. m. res att

riksdagen med avslag på motion 1982/83:818 yrkande 6 i
motsvarande del godkänner i propositionen förordade ändringar
i grunderna för flyttningsbidraget,

28. att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med res avslag

på motionerna 1982/83:818 yrkande 6 i motsvarande del res och

1982/83:1540 yrkande 2 i motsvarande del till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av

1 230 082 000 kr.,

Arbetsmarknadsutbildning

29. att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med res.

avslag på motion 1982/83:1540 yrkandena 6 och 7 till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 1 911 592 000 kr.,

30. att riksdagen godkänner de i propositionen förordade ändringarna
i villkoren för att få bevilja arbetsmarknadsutbildning,

31. beträffande arbetsmarknadsutbildning för kvinnor i datatek- res nik att

riksdagen avslår motionerna 1982/83:516, 1982/83:1114
yrkande 4 samt 1982/83:1676,

32. beträffande arbetsmarknadsutbildning för personer med läsoch
skrivhandikapp,

att riksdagen avslår motion 1982/83:2125,

13 (m)

14 (vpk)

15 (m)

16 (c)

17 (m)

18 (c)

19 (m)

20 (c, fp)

AU 1982/83:21

108

33. beträffande en plan för personalutbildningen i företag och
förvaltningar

att riksdagen avslår motion 1982/83:2131,

Arbetslöshetsersättning

34. beträffande storleken på ersättningen från arbetslöshetskassorna att

riksdagen avslår motionerna 1982/83:1114 yrkande 6 i
motsvarande del och 1982/83:1540 yrkande 8 i motsvarande
del,

35. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd

att riksdagen avslår motion 1982/83:1540 yrkande 8 i motsvarande
del,

36. beträffande statsbidragen till arbetslöshetskassorna

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1540 yrkande 8 i
motsvarande del och 1982/83:1651 yrkande 1,

37. beträffande arbetsmarknadsavgiften m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1540 yrkande 8 i
motsvarande del, 1982/83:1651 yrkande 2 och 1982/83:2145
yrkande 2,

38. beträffande utbildningsbidraget till icke-arbetslöshetsförsäkrade att

riksdagen avslår motionerna 1982/83:1114 yrkande 6 i
motsvarande del och 1982/83:1541,

39. att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med
avslag på motion 1982/83:1540 yrkande 9 till Bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 2 313 650 000 kr.,

40. beträffande förlängda ersättningstider finansierade med höjda
avgifter

att riksdagen avslår motion 1982/83:818 yrkande 1,

41. beträffande åtgärder mot utförsäkring

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:214, 1982/83:218
yrkande 2, 1982/83:1542 och 1982/83:2077 i motsvarande del,

42. beträffande slopande av karensdagar m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:2077 i motsvarande del,

Sysselsättningsskapande åtgärder m. m.

43. beträffande budgetering av arbetsmarknadspolitiska insatser
m. m.

att riksdagen avslår motion 1982/83:1540 yrkande 10,

res. 21 (m)
res. 22 (fp)

res. 23 (m)

res. 24 (c, m,

res. 25 (m)
res. 26 (c, fp)

res. 27 (vpk)
res. 28 (fp)

res. 29 (m)

res. 30 (c)
res. 31 (m)

res 32 (vpk)
res. 33 (m)

res. 34 (m)

AU 1982/83:21

109

44. beträffande inriktningen m. m. av beredskapsarbeten res 34 (m)

att riksdagen avslår motion 1982/83:1540 yrkande 11,

45. beträffande beredskapsarbeten på deltid
att riksdagen avslår motion 1982/83:1041,

46. beträffande ändrade bidragsregler för beredskapsarbeten
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:823, 1982/83:1510 och
1982/83:1537 yrkandena 1 och 2 i motsvarande delar,

47. beträffande förbättrade rutiner för utbetalning av bidrag för
enskilda beredskapsarbeten

att riksdagen avslår motion 1982/83:1514,

48. beträffande kollektivavtal i samband med enskilda beredskapsarbeten att

riksdagen avslår motion 1982/83:1544,

49. beträffande beredskapsarbeten på arbetsmiljöområdet
att riksdagen avslår motion 1982/83:1114 yrkande 3,

50. beträffande handikappanpassning av den offentliga miljön med
beredskapsmedel

att riksdagen avslår motion 1982/83:2074,

51. beträffande beredskapsarbeten för akademiker

att riksdagen avslår motion 1982/83:1114 yrkande 7,

52. beträffande beredskapsmedel till de 5. k. centrumbildningarna
att riksdagen avslår motion 1982/83:2079,

53. beträffande försöksverksamhet i Jämtlands län med beredskapsarbeten
inom kommuner och landsting

att riksdagen avslår motion 1982/83:1537 yrkande 2 i motsvarande
del,

54. beträffande utbyggnad av infrastrukturen med beredskapsmedel att

riksdagen avslår motion 1982/83:1537 yrkande 2 i motsvarande
del,

55. beträffande arbetsmarknadspolitiska insatser i Jämtlands län
att riksdagen avslår motion 1982/83:1537 yrkande 1 i motsvarande
del,

56. beträffande samhällsinvesteringar med beredskapsmedel i Norrbottens
län

att riksdagen avslår motion 1982/83:1532,

57. beträffande samhällsinvesteringar i Kalmar län med beredskapsmedel att

riksdagen avslår motion 1982/83:1534,

58. beträffande behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser på
Gotland

att riksdagen avslår motion 1982/83:1046 yrkande 2,

AU 1982/83:21

110

59. beträffande åtgärder för byggsysselsättningen i Gävleborgs
län

att riksdagen avslår motion 1982/83:1582 yrkande 4,

60. beträffande statliga stimulanser för byggsysselsättningen i Köp- res.
parbergs län

att riksdagen avslår motion 1982/83:2078,

61. beträffande vägförbättringar i Eslöv-Tomelilla-området
att riksdagen avslår motion 1982/83:304,

62. beträffande upprustning av järnvägslinjen Vetlanda-Järnf orsén
med beredskapsmedel

att riksdagen avslår motion 1982/83:657,

63. beträffande ombyggnad av riksväg 17 med beredskapsmedel
att riksdagen avslår motion 1982/83:666,

64. beträffande uppförande av polishus i Västervik med beredskapsmedel att

riksdagen avslår motion 1982/83:1040,

65. beträffande upprustning av järnvägslinjen Malung-Särna med res.
beredskapsmedel

att riksdagen avslår motion 1982/83:1587,

66. beträffande utbyggnad av högskolans lokaler i Karlstad med
beredskapsmedel

att riksdagen avslår motion 1982/83:1643,

67. beträffande upprustning av teaterbyggnaden i Karlstad med
beredskapsmedel

att riksdagen avslår motion 1982/83:2054,

68. beträffande utbyggnad av riksväg 43 med beredskapsmedel
att riksdagen avslår motion 1982/83:2064,

69. beträffande vissa järnvägsprojekt i bl. a. inlandsbanan med
beredskapsmedel

att riksdagen avslår motion 1982/83:2073,

70. att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförs i
propositionen om medel till Loka brunn,

71. att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med res.

avslag på motionerna 1982/83:818 yrkande 3, 1982/83:1540 res.

yrkande 12 och 1982/83:2062 till Sysselsättningsskapande åtgärder
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av

3 949 615 000 kr.,

72. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Försvarsoch
beredskapsplanering för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 20 981 000 kr.,

73. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Arbetsmarknadsverket:
Anskaffning av utrustning för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 2 700 000 kr.,

35 (vpk)

36 (vpk)

37 (m)

38 (c)

AU 1982/83:21

lil

74. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning
för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av
1 000 kr.,

75. att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med
avslag på motion 1982/83:1540 yrkande 13 till Arbetsmarknadsverket:
Inköp för arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 51 000 000 kr.,

76. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om byggnadsarbeten
m. m. inom den kostnadsram som förordas i propositionen,

77. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Byggnadsarbeten
inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde för
budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 7 500 000
kr.,

78. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Nämnden
för vapenfriutbildning för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 4 270 000 kr.,

79. att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med
avslag på motion 1982/83:2065 till Vapenfria tjänstepliktiga för
budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 69 834 000
kr.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

80. beträffande bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen
att riksdagen avslår motion 1982/83:2059,

81. beträffande bidrag till arbetsbiträden

att riksdagen avslår motionerna 1982/83:1527 och 1982/
83:2050,

82. beträffande bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel

att riksdagen med anledning av motion 1982/83:506 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bidrag
i särskilda fall till dyrare hjälpmedel,

83. beträffande lönebidragets storlek till allmännyttiga organisationer att

riksdagen

dels med bifall till propositionens förslag om tillfälligt bidrag
under budgetåret 1983/84 avslår motionerna 1982/83:1054,
1982/83:1517 yrkande 1 och 1982/83:2066 yrkande 1,
dels med anledning av motion 1982/83:1528 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

84. beträffande antalet platser med löneindrag hos allmännyttiga
organisationer

att riksdagen

dels med bifall till propositionens förslag avslår motionerna

res. 39 (m)

res. 40 (c, fp)

res. 41 (c, m, fp)

res. 42 (c, vpk)

res. 43 (c, fp)

AU 1982/83:21

112

1982/83:1114 yrkande 8, 1982/83:1517 yrkande 2 och 1982/
83:2066 yrkande 2,

dels med anledning av motion 1982/83:1528 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

85. beträffande lönebidragets konstruktion

att riksdagen avslår motion 1982/83:1539 yrkande 1,

86. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Särskilda
åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret
1983/84 anvisar ett förslagsanslag av 1 990 211 000 kr.,

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

87. beträffande driftbidrag till Stiftelsen Samhällsföretag res.

att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med
avslag på motion 1982/83:1540 yrkande 15, till driften av
verksamheten anslår medel motsvarande 128 % av lönesumman
(inkl. lönebikostnader) för arbetstagare i skyddat arbete,

88. att riksdagen med bifall till propositionens förslag samt med res.

avslag på motionerna 1982/83:1539 yrkande 2 i motsvarande del

och 1982/83:1540 yrkandena 14 och 16, till Bidrag till Stiftelsen
Samhällsföretag för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 2 532 000 000 kr.,

89. beträffande översyn av verksamheten vid Samhällsföretags
verkstäder

att riksdagen avslår motion 1982/83:665,

90. att riksdagen med bifall till propositionens förslag medger att
regeringen vid behov får besluta om nya platser för skyddat
arbete under budgetåret 1983/84,

91. beträffande fördelningen av Samhällsföretags platser mellan
länen

att riksdagen avslår motion 1982/83:1537 yrkande 1 i motsvarande
del,

92. beträffande Samhällsföretags konkurrenssituation
att riksdagen avslår motion 1047,

93. beträffande rekryteringen till Samhällsföretag res.

att riksdagen avslår motion 1982/83:1539 yrkande 2 i motsvarande
del,

Yrkesinriktad rehabilitering

94. beträffande samverkan mellan Ami och Samhällsföretag res.

att riksdagen avslår motion 1982/83:1539 yrkande 3,

44 (m)

45 (m)

46 (m)

AU 1982/83:21

113

95. att riksdagen med bifall till propositionens förslag till Yrkesinriktad
rehabilitering för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 461 345 000 kr.

Stockholm den 17 mars 1983

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Erik Johansson (s), Karin Andersson (c),
Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Karin Flodström (s), Bengt
Wittbom (m), Arne Fransson (c), Lahja Exner (s), Sonja Rembo (m), Elver
Jonsson (fp), Lars-Ove Hagberg (vpk), Gustav Persson (s), Ingrid Hemmingsson
(m) och Christer Skoog (s).

Reservationer

1. Sysselsättningsutvecklingen m. m. (mom. 1)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar ”Läget på” och
på s. 26 slutar ”bestämt avvisas” bort ha följande lydelse:

Läget på arbetsmarknaden har successivt försämrats de senaste åren.
Sedan årsskiftet 1979/80 har antalet arbetslösa ökat och uppgår i februari
1983 till 155 000 vilket motsvarar 3,6 % av arbetskraften. I februari i år var
185 000 personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, dvs. fler än de öppet
arbetslösa. Totalt var alltså 338 500 personer antingen arbetslösa eller i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket motsvarar 7,8 % av arbetskraften.
Det kan också noteras att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder ökat trendmässigt sedan slutet av 1960-talet oberoende av
konjunkturutvecklingen.

Vissa grupper på arbetsmarknaden har drabbats särskilt av den nuvarande
utvecklingen. Det finns som framhålls i moderata samlingspartiets motion
343 anledning att särskilt peka på läget för ungdomarna. Huvuddelen av
uppgången i den totala arbetslösheten sedan 1960-talet beror på den
trendmässigt stigande ungdomsarbetslösheten. Av de drygt 338 000 som i
februari var arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder var 97 000
ungdomar under 25 år dvs. nästan 30 %.

Trots den tilltagande arbetslösheten ökade den totala sysselsättningen
fram till mitten av år 1981. Därefter skedde en nedgång under slutet av det
året vilken efter avbrott för en kort tillväxt under sommaren 1982 har

8 Riksdagen 1982/83. 18 sami. Nr 21

AU 1982/83:21

114

fortsatt. Till betydande del sammanhänger våra problem med utvecklingen i
vår omvärld med höjda oljepriser och nedgång i världshandeln. Men även om
andra länder också haft stora svårigheter finns det knappast något
industriland som haft en sämre industriutveckling under 1970-talet än
Sverige. En av orsakerna härtill är en alltför kraftig expansion av den
offentliga sektorn, som länge dolde våra egentliga sysselsättningsproblem.
Lönekostnadsexplosionen under åren 1974-1975, följd av fortsatta löneökningar
utöver det samhällsekonomiska utrymmet är en annan orsak. Detta
har lett till försämrad lönsamhet och soliditet och därmed utslagning av
tusentals viktiga jobb. Ogynnsamma relativprisförändringar på världsmarknaden
har också drabbat vissa nyckelbranscher såsom varv, järn och stål
särskilt hårt.

I likhet med propositionen bedömer utskottet att en eventuell produktionsökning
inom industrin inte kommer att medföra någon omedelbar
sysselsättningsökning. Sysselsättningsutvecklingen inom tjänstesektorn,
både den privata och den offentliga, blir sannolikt mycket svag under år 1983.
Den svaga utvecklingen inom den privata tjänstesektorn är en följd av den
kraftigt åtdragna privata konsumtionen till förmån för offentlig expansion.

Mycket betydande insatser har gjorts de senaste åren på det arbetsmarknadspolitiska
området. Resultatet av dessa åtgärder visar att det inte går att
vare sig i tillräcklig utsträckning eller varaktigt bekämpa arbetslösheten med
sådana metoder. Sveriges allvarliga ekonomiska läge sätter också gränser för
de resurser som kan satsas på sysselsättning. Den slutsats som kan dras är att
vi omgående måste ta itu med grundorsakerna till den ökande arbetslösheten.
Utskottet återkommer nedan till dessa frågor vid behandlingen av de
förslag med sådant syfte som tas upp i motion 343.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sysselsättningsutvecklingen m. m.

att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del
godkänner vad utskottet anfört.

2. Sysselsättningsutvecklingen m. m. (mom. 1)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Elver Jonsson (fp) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar ”Läget på” och på
s. 26 slutar ”bestämt avvisas” bort ha följande lydelse:

Situationen på arbetsmarknaden är i dag mycket allvarlig. Arbetslösheten
har nått en högre nivå än någonsin tidigare under de senaste decennierna.
Under februari månad var 155 000 personer arbetslösa, vilket motsvarar
3,6 % av arbetskraften. Härtill kommer att 183 500 personer under samma
månad var föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta innebär att
sammantaget 338 500 personer antingen var arbetslösa eller i arbetsmark -

AU 1982/83:21

115

nadspolitiska åtgärder, vilket motsvarar 7,8 % av arbetskraften.

För ungdomarna är läget särskilt besvärligt. Inte mindre än 97 000
ungdomar under 25 år var i februari månad i år antingen arbetslösa eller i
beredskapsarbete. Härav var 49 000 arbetslösa.

Den aktuella situationen illustrerar att det inte finns några enkla lösningar
när det gäller att hålla arbetslösheten nere när den internationella
konjunkturen är låg. Detta konstaterar utskottet mot bakgrund av de
utfästelser och uttalanden som innan valet gjordes i dessa frågor av den
dåvarande oppositionen.

De föregående icke socialistiska regeringarna gjorde betydande satsningar
för att hålla sysselsättningen uppe. Antalet sysselsatta ökade med mer än
100 000 under perioden 1976-1982. Ökningen var särskilt stor för antalet
sysselsatta kvinnor. Även om antalet arbetslösa under perioden var relativt
högt efter svenska förhållanden var situationen emellertid väsentligt bättre
än i flertalet övriga industriländer.

Under sensommaren år 1982 satsades betydande belopp av den föregående
regeringen i syfte att främst komma till rätta med ungdomsarbetslösheten.
Trots fortsatta insatser mot ungdomsarbetslösheten är denna - som tidigare
nämnts - f. n. mycket hög.

Regeringen gör i propositionen bedömningen att utvecklingen av den
internationella ekonomin blir svag under större delen av år 1983. Devalveringen
ger enligt regeringens bedömning möjligheter till en successiv
expansion inom näringslivet men de svaga internationella konjunkturutsikterna
sätter en gräns för expansionen under år 1983.

Utvecklingen på arbetsmarknaden hösten 1981 gjorde det nödvändigt för
den dåvarande regeringen att vidta omedelbara och kraftiga förstärkningar
av de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Liknande förstärkningar har satts
in under hösten 1982. I propositionen gör arbetsmarknadsministern bedömningen
att omfattande arbesmarknadspolitiska åtgärder kommer att behövas
även under budgetåret 1983/84.

Utskottet vill . . . (= utskottet) . . . bestämt avvisas.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sysselsättningsutvecklingen m. m.

att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del
godkänner vad utskottet anfört.

AU 1982/83:21

116

3. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom. 2)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar ”Utskottet delar”
och slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att man bör driva en ekonomisk politik som
innebär att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minimeras. Som
framhålls i motion 343 utgör regeringens ekonomiska politik det största hotet
mot de verkligt svaga på arbetsmarknaden. Dessa kan skyddas endast om
den negativa utvecklingen av sysselsättningen inom den enskilda sektorn kan
brytas. Det är, utöver ungdom utan yrkesutbildning, främst äldre och
handikappade som är i behov av stöd och hjälp för att klara sin
arbetsmarknadssituation. Den långsiktiga försämringen av lönsamheten i
svenskt näringsliv är den främsta orsaken till den allvarliga situationen på
arbetsmarknaden.

Sambandet mellan industrins lönsamhet och sysselsättningsutvecklingen
är starkt. Lönekostnaderna utgör den dominerande delen av företagens
totala kostnader. Om dessa utvecklas i takt med eller gynnsammare än i våra
konkurrentländer kan svenska företag sälja mer produkter både här hemma
och utomlands. Högre produktion kräver fler anställda. Bättre lönsamhet
dämpar också behovet av kostnadsrationaliseringar och friställningar.
Därmed kan också fler sysselsättas trots en svag internationell konjunktur.

Lönebildningen måste ske, som påpekas i motion 343, så att kostnadsnivån
inte överskrider vad som är förenligt med tillräckligt hög lönsamhet,
investeringsnivå och sysselsättning i näringslivet. Detta kräver en klar
ansvarsfördelning mellan statsmakterna och arbetsmarknadens parter. På
statsmakterna ankommer det att ange de ekonomiska ramarna samt att hålla
avgifter och skatter nere. Därmed skapas ett reellt förhandlingsutrymme.
Klara normer och spelregler måste finnas. 1 en sådan miljö förhandlar
arbesmarknadens parter fritt. De måste också ta det fulla ansvaret för
konsekvenserna av sina avtal.

Statsmakterna kan enligt utskottets mening inte upprätthålla förutsättningarna
för full sysselsättning oberoende av löneuppgörelsernas utfall. Ett
skäl är att den aktiva sysselsättningspolitiken kommit att ge rakt motsatt
effekt mot vad som från början eftersträvats. Ett annat viktigt skäl är att
utrymmet för arbetsmarknadspolitiken begränsas av det allvarliga statsfinansiella
läget.

Under 1970-talet anpassade sig löntagarorganisationerna till arbetsmarknadspolitiken
genom att begära löneökningar utöver det samhällsekonomiska
utrymmet. De behövde inte vara rädda för negativa effekter i form av
ökad arbetslöshet, eftersom denna doldes med arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Regering och riksdag tog i praktiken över sysselsättningsansvaret

AU 1982/83:21

117

från arbetsmarknadens parter. Sedan år 1976 har sammanlagt fem devalveringar
genomförts, vilka är uttryck för att regeringen lyft av parterna ansvaret
för löneuppgörelsernas för höga utfall.

Även årets avtal innebär risk för fortsatta snabba kostnadsökningar för de
svenska företagen i förhållande till företag i omvärlden. Så länge denna
utveckling inte bryts kommer den totala arbetslösheten att fortsätta att stiga.
En stor del av de förväntade kostnadsökningarna inför 1983 beror på
utlösandet av olika ”förbehåll” i avtalen. Sådana klausuler har blivit allt
vanligare under senare år. Det anmärkningsvärda är att klausulerna inte i
något fall hittills gällt produktion, lönsamhet eller sysselsättning i näringslivet
utan endast prisutveckling och löneglidning.

Enligt utskottets uppfattning måste arbetsmarknadens parter förmås att ta
ansvaret fullt ut för sina uppgörelser. I en sund ekonomi, byggd på tillräckligt
höga vinster i företagen, växande investeringar och trygga jobb kan
arbetsmarknadspolitiken fungera som buffert vid konjunktursvängningar
och för att understödja strukturförändringar. Den klarar däremot inte att ge
sysselsättning åt dem som slås ut från näringslivet till följd av kontinuerligt
alltför höga kostnadsökningar.

Regeringens ekonomiska politik innebär en kraftig åtstramning av den
privata konsumtionen. Handels-, tjänste- och byggsektorerna kommer att
drabbas mycket hårt, vilket försämrar arbetsmarknadsläget. Det är också
sannolikt att den del av vår ekonomi som är utsatt för utländsk konkurrens
inte i någon högre grad kan tillgodogöra sig effekterna av devalveringen.
Förbättringen av lönsamheten motverkas av en lång rad skattehöjningar,
vinstavsättningar och andra tvingande likviditetsindragningar för företagen.
Politiken hindrar därför lönsamma företag från att expandera, vilket också
måste sätta sin prägel på sysselsättningsutvecklingen. Anpassningsåtgärder
kommer också att vidtas inom våra viktiga exportmarknader.

En ekonomisk-politisk strategi som baseras på en kraftig devalvering,
ytterligare ekonomiska och administrativa pålagor på företagen, omfattande
statligt stöd till olönsamma industrier samt miljardrullning till AMS gör att
parterna på arbetsmarknaden inte har någon möjlighet att ta ansvar för vare
sig företagens lönsamhet eller sysselsättningen i näringslivet. Den rollen har
tagits över av regeringen.

Risken är stor att effekterna av de ekonomiska åtgärderna tillsammans
med försöken att hålla sysselsättningen uppe genom AMS-arbete leder till ett
totalt sammanbrott för regeringens sysselsättningspolitik.

Vad utskottet har anfört med anledning av motionerna 343 och 1540 i
aktuella delar bör regeringen underrättas om.

dels att hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken

att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del
samt med bifall till motionerna 1982/83:343 yrkande 1 och

AU 1982/83:21

118

1982/83:1540 yrkande 1 sorn sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

4. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom. 2 - motiveringen)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Elver Jonsson (fp) anser

att den del a utskottets yttrande som på s. 27 börjar ”Utskottet delar” och
slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att man bör bedriva en ekonomisk politik
som innebär att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minimeras.
Hur man bör utforma en sådan politik som ger bättre möjligheter för
sysselsättningsutvecklingen har redovisats i centerpartiets och folkpartiets
motioner 2140 resp. 1647 och i den av de två partierna gemensamt avgivna
reservationen 2 om riktlinjer för den ekonomiska politiken till finansutskottets
betänkande FiU 1982/83:30.

Som framhålls i den nyssnämnda reservationen väntas den totala
produktionstillväxten tyvärr bli svag under år 1983. Mot den bakgrunden kan
arbetsmarknadsläget totalt sett bli synnerligen ansträngt. Det behövs därför
en hög beredskap för att genom ytterligare arbetsmarknadspolitiska åtgärder
motverka en eventuell ökning av arbetslösheten. Från de nu återgivna
utgångspunkterna kan utskottet inte ställa sig bakom de förslag till
nedskärningar av anslagen till arbetsmarknadspolitiken som förs fram i
motionerna 343 och 1540.

5. Förändring av medbestämmande-, trygghets- och ledighetslagarna (mom.
3)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar ”När det” och på
s. 28 slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

När det gäller förslaget i motion 343 om förändringar av medbestämmande-,
trygghets- och ledighetslagarna vill utskottet erinra om vad som sägs
ovan om betydelsen av att förbättra förutsättningarna för näringslivets
utveckling. Under decennier har staten reglerat, beskattat och subventionerat
sönder marknaderna. Sverige är i dag ett genomreglerat samhälle, där
förnyelse, idérikedom och skaparkraft har svårt att komma till sin rätt. Nyss
nämnda lagstiftning bidrar till detta.

1970-talets omfattande arbetsmarknadslagstiftning i form av MBL,
trygghets- och ledighetslagar har förändrat förutsättningarna för samarbetet
mellan parterna på arbesmarknaden. Utvecklingen har visat att lagstiftningen
på väsentliga punkter motverkar den samarbetsanda som tidigare var
rådande. Trots åtskilliga framstötar om förändringar i lagstiftningen har till

AU 1982/83:21

119

dags dato mycket litet skett.

Inom den offentliga sektorn har följden blivit ökat krångel, ökad byråkrati
och ökade kostnader. Väsentliga principiella frågor har ställts på sin spets i
takt med att de fackliga organisationerna också krävt inflytande och
förhandlingsrätt över rent politiska beslut. Det är, som framhålls i motionen,
nu nödvändigt att förändra lagstiftningen.

Även de regler som gäller turordning vid uppsägning i lagen om
anställningsskydd och lagen om anställningsfrämjande åtgärder behöver
förändras. Möjligheterna för företagen att vid neddragning och omplacering
av personal bevara förutsättningarna för en effektiv och väl fungerande
produktion måste i allas intresse värnas. Händelser på arbetsmarknaden
under senare år visar också att reglerna om rätten att utlysa blockad behöver
ses över.

Vad utskottet här har anfört med anledning av motion 343 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förändring av medbestämmande-, trygghets- och
ledighetslagarna

att riksdagen med bifall till motion 343 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Kommunalt huvudansvar för arbetsmarknadspolitiken (mom. 5 - motiveringen) Anders

Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar ”Det är” och på s. 29
slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Kommunerna har ett visst ansvar av arbetsmarknadspolitisk karaktär. Det
gäller t. ex. det ansvar för uppföljning av ungdomar under 18 år vilket
kommunerna har som huvudmän för skolan. Det är också naturligt att
kommunerna inom ramen för riksdagens beslut medverkar till att underlätta
övergången från utbildning till arbetsliv. Att ge kommunerna utökat ansvar
för sysselsättningen riskerar att ge förstärkta inlåsningseffekter på arbetsmarknaden.
Detta skulle motverka nödvändig yrkesmässig och geografisk
rörlighet och binda människor kvar i olönsamma företag. Det innebär inte att
utskottet är negativt till decentralisering men den måste ske i andra former än
genom ökat kommunalt ansvar. Det är utskottets mening att den del av
arbetsmarknadspolitiken som skall bedrivas av det allmänna skall handhas av
staten. Utskottet vill också tillägga att utredningen om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation enligt de nyligen avgivna tilläggsdirektiven
skall ingående pröva här berörda frågor. Kravet i motion 502 på

AU 1982/83:21

120

utredning är därför redan tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda
någon åtgärd.

7. Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten (mom. 8)

Karin Andersson (c), Anders Högmark (m), Bengt Wittbom (m), Arne
Fransson (c), Sonja Rembo (m), Elver Jonsson (fp) och Ingrid Hemmingsson
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar ”Sorn framgår”
och på s. 36 slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Situationen på arbetsmarknaden är f. n. värre än på många år. För
ungdomarna är problemen särskilt stora. Inte mindre än 97 000 ungdomar
under 25 år var antingen arbetslösa eller i beredskapsarbete i februari månad
i år. Särskilt oroande är att ungdomsarbetslösheten trendmässigt ökat sedan
början av 1960-talet. I själva verket är det t. o. m. så att det är
ungdomsarbetslösheten som i stor utsträckning svarat för ökningen av den
totala arbetslösheten under senare år.

Det är mot denna bakgrund av största vikt att kraftfulla och genomtänkta
åtgärder sätts in för att hålla arbetslösheten nere bland ungdomarna. För att
på sikt lösa problemen krävs att orsakerna till den trendmässigt växande
ungdomsarbetslösheten undanröjs. Att ge ungdomarna möjligheter till
utbildning eller arbete i stället för sysslolöshet innebär avgörande fördelar
inte bara för de berörda ungdomarna utan för samhället i stort.

Medvetenheten om att alla parter måste engageras i kampen mot
arbetslösheten ledde fram till arbetsmarknadsutskottets av riksdagen antagna
uttalande om ett åtgärdsprogram mot ungdomsarbetslösheten våren
1982.

Utskottet uttalade bl. a. att sådana åtgärder måste vidtas att alla arbetslösa
ungdomar upp till 21 år erbjuds arbete eller utbildning i stället för
arbetslöshetsersättning eller annat ekonomiskt stöd från det allmänna.
Utskottet framhöll bl. a. att en bred arsenal av åtgärder måste sättas in.
Utöver beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning ville utskottet inte
utesluta möjligheten av att ungdomsplatser erbjuds även de något äldre
arbetslösa ungdomarna. I sammanhanget uttalade utskottet att regeringen
borde tillsammans med de båda kommunförbunden överväga bl. a. det
kommunala ansvaret för de arbetslösa ungdomarna.

Utskottet strök vidare under vikten av att alla berörda parter tar sitt ansvar
för att möjliggöra att det uppställda målet nås. Ungdomarna borde inse att
varje arbetstillfälle ger värdefulla erfarenheter inför framtiden. Utskottet
utgick vidare från att arbetsgivarna nu tar till vara möjligheten att
provanställa arbetslösa ungdomar samt i ökad utsträckning bereda ungdomar
möjlighet till yrkesintroduktion, lärlingsutbildning samt ungdomsplatser.
Utskottet utgick också från att de fackliga organisationerna tar sitt

AU 1982/83:21

121

ansvar när det gäller ungdomarnas möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.

Utskottet vill i detta sammanhang stryka under vikten av att regeringen tar
de initiativ som krävs för att den negativa trenden skall kunna vändas.
Självfallet spelar de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna en viktig roll i
kampen mot ungdomsarbetslösheten. Enligt utskottets uppfattning bör
beredskapsarbetena i ökad utsträckning komma i fråga i det enskilda
näringslivet. Arbetsmarknadsutbildningen bör vidare - mer än hittills - vara
yrkesinriktad.

För ungdomar under 18 år har skolan fått ett avgörande ansvar. Genom
tidigare regeringars satsningar på främst ungdomsplatser och yrkesintroduktion
är dessa ungdomar numera i stort sett garanterade någon form av arbete
eller utbildning. De åtgärder som riktar sig mot ungdomar under 18 år
behandlas av utbildningsutskottet. Dit hör följaktligen även den av
folkpartiet aktualiserade frågan om medel till ungdomsslussarna.

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att det skapas en yrkesutbildning
som fyller såväl de enskilda ungdomarnas som arbetsgivarnas krav på
ändamålsenliga och framtidsinriktade kunskaper. Som framhålls i partimotionerna
från moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet kan
lärlingsutbildningen härvid spela en mycket viktig roll. Sådan utbildning har
förekommit i Sverige under en längre tid. Erfarenheterna visar att
lärlingsutbildningen fungerar väl och oftast leder till ett yrke och ett arbete.
Verksamheten bör därför byggas ut. Från centerpartiet har därför bl. a.
föreslagits att det förhöjda stimulansbidraget på 6 000 kr. per elev som utgår
till kommun för utbildning inom industri och hantverk också skall kunna
användas som ett särskilt bidrag till arbetsgivare som erbjuder utbildningsplatser
i gymnasial lärlingsutbildning. Folkpartiet pekar bl. a. på att de
statliga bidragen f. n. är för låga för att täcka arbetsgivarens merkostnad för
att utbilda lärlingar. Regeringen bör därför medverka till förbättrade villkor
för denna verksamhet. Moderata samlingspartiet presenterar vissa principer
för hur ett utvecklat lärlingssystem skulle kunna byggas upp och hänvisar till
att ett utbyggt lärlingssystem i Österrike f. n. omfattar över 150 000 lärlingar.
Dessa frågor behandlas f. n. i utbildningsutskottet. Arbetsmarknadsutskottet
vill emellertid utifrån sysselsättningspolitiska utgångspunkter framhålla
värdet av att dessa konkreta förslag prövas positivt.

Parterna på arbetsmarknaden har - som utskottet tidigare framhållit - ett
stort ansvar när det gäller att skapa förutsättningar för ungdomen att komma
in på arbetsmarknaden. Det gäller bl. a. frågan om ungdomsplatser även för
de äldre ungdomarna. Förhandlingar härom har pågått under avsevärd tid
mellan parterna. Utskottet vill stryka under betydelsen av att dessa
förhandlingar leder till snara positiva resultat.

F. n. råder i allmänhet förhållandevis små skillnader i löneläge för
oerfarna ungdomar och äldre erfaren arbetskraft. Detta förhållande har
medfört att åtskilliga arbetsgivare varit tveksamma till anställning av

AU 1982/83:21

122

nytillträdande ungdomar på arbetsmarknaden. Parterna bör mot denna
bakgrund aktivt verka för att ungdomslönerna anpassas så att det framstår
som rimligt och attraktivt för arbetsgivaren att anställa oerfarna och
bristfälligt utbildade ungdomar. Det är glädjande att medvetenheten om
detta problem har ökat. Exempel härpå är industriministerns uttalande att
parterna borde pröva en försöksverksamhet med lägre ingångslöner för
ungdomar i ett par län. Ett brett intresse för denna fråga synes växa fram även
hos arbetsmarknadens parter och avtal om lägre ingångslöner för ungdom
blir allt vanligare. Här kan nämnas det nyligen ingångna avtalet mellan
Sveriges verkstadsförening och Svenska metallindustriarbetareförbundet i
vilket finns en överenskommelse om möjlighet till lägre ingångslöner för
ungdom.

Även andra hinder för ungdomens inträde i arbetslivet bör undanröjas.
Bl. a. är det viktigt att arbetsrätts- och trygghetslagstiftningen fortlöpande
ses över och anpassas till de aktuella förhållandena på arbetsmarknaden. Det
är också angeläget att de ändringar i trygghetslagstiftningen som redan
vidtagits och som innebär ökade möjligheter till provanställning och
visstidsanställning utnyttjas.

Enligt utskottets uppfattning bör vidare regeringen tillsammans med de
båda kommunförbunden överväga möjligheterna och förutsättningarna för
någon form av samhällstjänst för ungdomar.

Utskottets ställningstagande innebär sammanfattningsvis att regeringen
måste vidta kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med ungdomarnas
problem på arbetsmarknaden. Utöver insatser inom arbetsmarknadspolitiken
och inom skolan bör regeringen ta itu med de grundläggande orsakerna
till problemen.

Vad utskottet anfört i anslutning till partimotionerna 343 av moderata
samlingspartiet, 818 av centerpartiet och 1114 av folkpartiet bör ges
regeringen till känna. Även de uppslag om stöd för ungdomars medverkan i
föreningar och folkrörelser m. m. somförs frami motion 2150 bör beaktas av
regeringen. Däremot avstyrks vpk-motionen 2084.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande åtgärder mot ungdomsarbetslösheten
att riksdagen

dels med bifall till motionerna 1982/83:343 yrkande 4, 1982/
83:818 yrkande 2, 1982/83:1114 yrkandena 1 och 2 samt 1982/
83:2150 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

dels avslår motion 1982/83:2084.

AU 1982/83:21

123

8. Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten (mom. 8)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar ”Sorn framgår”
och på s. 36 slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Situationen på arbetsmarknaden är i dag särskilt besvärlig för ungdomarna.
I februari månad i år var inte mindre än 97 000 ungdomar antingen
arbetslösa eller i beredskapsarbete. Tusentals ungdomar har tvingats till
arbetslöshet under månader och år. Många har slagits ut under tiden och har
över huvud taget aldrig kommit in på arbetsmarknaden.

Som vpk framhåller i sin partimotion 2084 kan konstateras att ingen
regering har lyckats att på ett effektivt och varaktigt sätt nedbringa och
stoppa ungdomsarbetslösheten, trots att alla är överens om att den måste
hejdas. Ungdomsarbetslösheten sammanhänger med de strukturella förändringar
som inte bara det svenska, utan samtliga utvecklade kapitalistiska
länders näringsliv har undergått sedan mitten på 1960-talet och som bl. a.
tagit sig uttryck i en fortgående minskning av industrisysselsättningen här i
landet. Kärnan i problemet är att det finns färre arbeten. Detta problem kan
inte lösas genom att man inrättar tillfälliga beredskapsarbeten eller genom
att man förlänger utbildningstiden. Det innebär bara att man skjuter
svårigheterna framför sig och den ena årsklassens ungdomar efter den andra
får sina liv präglade av oron för om de skall få den mest elementära av alla
mänskliga rättigheter, att få ett arbete och kunna försörja sig, tillgodosedd.

Utskottet instämmer i vpk:s bedömning att ett samhälle som inte längre
förmår att garantera den nya generationen rätten till arbete har bankruttförklarat
sig självt. Det är ungdomarna som blir offer för systemets brister
och orättvisor.

Det krävs mot denna bakgrund en ekonomisk politik och en industripolitik
som kan skapa nya arbetstillfällen. Den svenska industristrukturen måste i
grunden förnyas.

I den rådande situationen måste emellertid åtgärder sättas in som ger
omedelbara effekter. Utskottet tillstyrker därför vpk-förslaget att en allmän
ungdomsgaranti införs. Den skall omfatta hela arbetsmarknaden och
utformas som en lag, som ger arbetsförmedlingen rätt att anvisa en arbetslös
ungdom per 50 anställda i såväl privat som offentlig verksamhet, räknat på
företagets, förvaltningens eller branschens storlek inom en kommun.
Därmed kan även de mindre arbetsplatserna komma i fråga. Den skall också
innebära en skyldighet för företagen och förvaltningarna att bereda
ungdomarna en meningsfull sysselsättning. En förutsättning för anvisning är
dock godkännande från den lokala fackliga organisationen.

Garantin skall utlösas när alla andra försök att bereda ungdomarna arbete
är uttömda och den bör gälla upp till 25 års ålder. Den skall inte i någon
mening ersätta insatser för yrkesutbildning, som även fortsättningsvis måste
bedrivas i minst samma omfattning som i dag.

AU 1982/83:21

124

De medel som denna avgift ger skall täcka 50 % av kostnaderna för löner
och sociala avgifter för de ungdomar som anställs i privat verksamhet, 75 % i
privata företag med mindre än 15 anställda och 100 % av kostnaderna för
dem som anställs i offentlig verksamhet. Lönerna för ungdomarna skall vara
avtalsenliga och arbetsuppgifternas karaktär så lik de ordinarie arbetsuppgifterna
på resp. arbetsplatser som möjligt. Den allmänna ungdomsgarantin
skall innefatta alla ungdomar och utesluter således inte handikappade och
invandrarungdom, som har kommit att stå i en speciell strykklass på
arbetsmarknaden.

Beträffande övriga i sammanhanget upptagna motioner vill utskottet
anföra följande.

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion 2150 att för arbetslösa
ungdomar som engageras i bl. a. föreningar och s. k. arbetskollektiv skall
kunna utgå ett generöst statligt stöd. Utskottet utgår från att det pågående
utredningsarbetet inom regeringens kansli har samma inriktning och att
regeringen snarast återkommer till riksdagen med konkreta förslag i frågan.
Motionen bör mot denna bakgrund inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

De motioner som i sammanhanget väckts av de borgerliga partierna
avvisas av utskottet. Motionerna ger i första hand uttryck för arbetsköparnas
önskan att genom sänkta ungdomslöner ytterligare befästa makten över
produktionsmedlen och göra arbetsmarknaden till en köparnas marknad.
Detta kan utskottet inte medverka till.

Vad utskottet anfört om en allmän ungdomsgaranti - som innebär ett bifall
till vpk-motionen 2084 - bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande åtgärder mot ungdomsarbetslösheten
att riksdagen

dels med bifall till motion 1982/83:2084 som sin mening ger

regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels avslår motionerna 1982/83:343 yrkande 4. 1982/83:818

yrkande 2, 1982/83:1114 yrkandena 1 och 2 samt 1982/

83:2150.

9. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 9)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar ”Utskottet
återkommer” och slutar ”bör avslås” bort ha följande lydelse:

AU 1982/83:21

125

Utskottet återkommer senare till medelsfrågan vid behandlingen av de
skilda programmen men vill i detta sammanhang instämma i vad som anförs i
motion 1540 om att arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör
avpassas så att personalökning inte sker. Behovet av mera personal inom
t. ex. arbetsförmedlingen bör kunna tillgodoses genom omprioritering inom
den stora AMS-organisationen. Utskottet tillstyrker alltså motion 1540 på
denna punkt. Detta bör regeringen underrättas om.

dels att hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på propositionens förslag som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Avveckling av distriktsarbetsnämnderna (mom. 12)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar ”Sorn utskottet”
och slutar ”därför avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet redovisat att det finns 80 distriktskontor
som ansvarar för förmedlingsarbetet i hela distrikt samt att det som
styrelse för varje sådant distrikt finns en distriktsarbetsnämnd. Som sägs i
motion 263 har det visat sig att dessa nämnder inte fyller någon egentlig
funktion. De förlänger handläggningstiden och innebär ett olyckligt extra
steg i beslutsprocessen som också innefattar mellanliggande, fördröjande
moment till följd av medbestämmandelagen. Distriktsarbetsnämnderna bör
enligt utskottets mening avskaffas. Utskottet tillstyrker alltså motionerna
263 och 1540 i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande avveckling av distriktsarbetsnämnderna

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:263 och
1982/83:1540 yrkande 4 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Slopande av byggarbetsnämnderna (mom. 13)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar ”Frågor som"
och på s. 41 slutar ”aktuella delen” bort ha följande lydelse:

Frågor som rör byggarbetsnämnderna behandlas i ett nyligen avlämnat
betänkande (Ds A 1982:11). Utredningen visar enligt utskottets mening att
byggarbetsnämnderna har mist sin betydelse. De ändringar som utredningen

AU 1982/83:21

126

föreslår dvs. en minskning av dessa nämnders antal är inte tillfyllest. De bör
som föreslås i motion 1540 avvecklas. Regeringen bör underrättas om detta
ställningstagande.

dels att hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande slopande av byggarbetsnämnderna

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 4 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

12. Omorganisation och effektivering av arbetsmarknadsverket (mom. 14)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar ”Utskottet har”
och slutar ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar att det finns få utgiftsområden på statsbudgeten som har
vuxit så kraftigt som arbetsmarknadspolitiken. Det kan belysas om man
nämner storleken på de belopp som under ett antal år begärts för åtgärder på
detta område i budgetpropositioner eller motsvarande. För budgetåret
1970/71 begärdes 1 826 milj. kr., för budgetåret 1975/76 3 430 milj. kr., för
budgetåret 1980/81 7 057 milj. kr. och för innevarande budgetår 14 500
milj. kr. Senaste års belopp överstiger budgetåret 1970/71 åtta gånger.
Levnadskostnaderna ökade under samma period med något mindre än tre
gånger. Trots dessa mycket omfattande insatser har några bestående
förbättringar av arbetsmarknaden inte kunnat uppnås. Utskottet har i det
föregående pekat på den svenska ekonomins utomordentligt allvarliga läge.
Det saknas förutsättningar att fortsätta denna utveckling av kostnaderna för
den traditionella arbetsmarknadspolitiken. Berättigade krav kan resas på att
de medel som sätts av för arbetsmarknadspolitiken utnyttjas på ett effektivt
sätt och används för insatser som bidrar till en snabb förbättring av
sysselsättningsläget. Som utskottet anfört i det föregående måste arbetsförmedlingsverksamheten
prioriteras. En slutsats av det anförda är tillstyrkan
av de krav som förs fram i motion 1540 om tilläggsdirektiv till utredningen om
arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation med innebörd att
utredningen bör ta upp här berörda krav på omorganisation och effektivering
av arbetsmarknadsverket. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande omorganisation och effektivering av arbetsmarknadsverket att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1982/83:21

127

13. Ändringar i arbetsförmedlingslagen m. m. (morn. 21-22)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar ”Utskottet
tillstyrker” och slutar ”motioner avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet avstyrker regeringens förslag till ändring i arbetsförmedlingslagen.
Ändringsförslaget innebär att tillstånd till avgiftskrävande arbetsförmedling
inte skulle få lämnas för mer än ett år i taget mot f. n. tre år.
Ändringen görs för att få överensstämmelse med ILO-konvention nr 96.
Utskottet finner trots detta att en sådan förändring är tveksam. Det är enligt
utskottets mening inte sannolikt att en seriös privat arbetsförmedling kan
organiseras om tillstånd till sådan förmedling begränsas till ett år.

Utskottet tillstyrker att en utredning av arbetsförmedlingsmonopolet
genomförs från de utgångspunkter som anges i moderata samlingspartiets
motioner 343 och 1540. Därvid bör också övervägas de förslag till privat
arbetsförmedling m. m. som föreslås i motionerna 826 och 1509. Som
vägledning för utredningsarbetet vill utskottet anföra följande.

I ILO-konventionerna nr 88, 96 och 150 föreskrivs en hela landet täckande
arbetsförmedlingsverksamhet som bedrivs av det allmänna samt en noggrann
reglering i lag av förekommande avgiftskrävande arbetsförmedling. Det
finns med beaktande av dessa krav enligt utskottets mening möjlighet att
välja en annan organisation av arbetsförmedlingsverksamheten än den vi nu
har. Både arbetsgivare och arbetstagare har rätt till en snabb och effektiv
service. Det är därtill samhällsekonomiskt motiverat att de lediga platserna
förmedlas så snabbt och effektivt som möjligt. Det är också angeläget att
förmedlingen utformas så att behoven inom yrkesområden med speciella
krav kan, som sägs i motion 1509, tillgodoses samt så att anpassning kan ske
till de skiftande behoven på skilda lokala arbetsmarknader. Detta förutsätter
bl. a. en mera långtgående decentralisering av arbetsförmedlingsverksamheten
än den som finns f. n.

Självfallet skall förmedlingsarbetet ske till så låga kostnader som möjligt.
Finansieringsformerna för en arbetsförmedling av detta slag skall ingå i
utredningsarbetet. Det blir därvid naturligt att ytterligare belysa avvägningen
mellan den allmänna förmedlingen och mera specialinriktad avgiftsbelagd
arbetsförmedling inom de ramar de aktuella ILO-konventionerna ger. Det
utredningsarbete vi här förordat bör utföras av utredningen om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation. Regeringen bör utfärda
tilläggsdirektiv till utredningen med denna innebörd.

Vad utskottet här har anfört innebär ett tillstyrkande av motionerna 343,
826, 1509 och 1540 i aktuella delar, vilket regeringen bör underrättas om.

AU 1982/83:21

128

dels att hemställan under 21 och 22 bort ha följande lydelse:

21. att riksdagen avslår det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa
bestämmelser om arbetsförmedling,

22. beträffande avskaffande av arbetsförmedlingsmonopoletm.
m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:343 yrkande 2,
1982/83:826, 1982/83:1509 och 1982/83:1540 yrkande 5 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

14. Obligatorisk arbetsförmedling m. m. (mom. 23)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar ”Även yrkandet”
och slutar ”också avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker yrkandena i vpk:s motion 1056 om att regeringen bör
lägga fram förslag rörande obligatorisk arbetsförmedling och förbud mot
åsiktsregistrering m. m. Som bakgrund till sitt ställningstagande vill utskottet
anföra följande.

Det står i dag arbetsgivare fritt att avgöra vem som skall anställas. Varken
fackföreningar eller arbetsförmedlare har härvidlag något som helst inflytande.
Trots att arbetsförmedlingarna t. ex. under vissa perioder har
prioriterat äldre och handikappade är det mycket svårt att placera dessa
kategorier på de lediga arbetena. Den minskade efterfrågan på arbetskraft
innebär ökade svårigheter även när det gäller att anvisa lämpligt arbete till
andra grupper av sökande, t. ex. kvinnor och ungdomar. Utskottet delar
vpk:s uppfattning att det bör vara arbetsförmedlingens och de fackliga
organisationernas sak att avgöra vem som skall få ett visst arbete. Den
obligatoriska arbetsförmedling som utskottet förordar måste därför utformas
så att en arbetsgivare inte kan avvisa en sökande som arbetsförmedlingen
anvisar. En sådan ordning skulle också motverka den typ av informella
yrkesförbud och andra former av svartlistning som förekommer. Utskottet
anser emellertid i likhet med vpk att den senare frågan är så allvarlig att en
särskild lag som förbjuder åsiktsregistrering, personundersökning och
svartlistning av arbetare är påkallad. Regeringen bör underrättas om vad
utskottet här har anfört med anledning av motion 1056.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande obligatorisk arbetsförmedling m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1056 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1982/83:21

129

15. Avskaffande av obligatorisk platsanmälan (mom. 25)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar ”Det är” och
slutar ”därför avvisas” bort ha följande lydelse:

Det är en angelägen uppgift för den nya utredningen om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation att finna lösningar som å ena sidan
främjar en starkare inriktning inom arbetsmarknadsverket på det egentliga
förmedlingsarbetet och å andra sidan begränsar verkets administrativa
arbetsuppgifter. Det är naturligt att systemet med obligatorisk platsanmälan
i det sammanhanget kommer i blickpunkten. Systemet har lett till att ett ökat
antal platser anmäls till arbetsförmedlingen. Det är en självklar effekt av
systemet med dess tvingande lagstiftning. Men det är allt annat än självklart
att systemet har lett till en verklig effektivering av förmedlingsarbetet i den
meningen att de arbetssökande snabbare får en anställning och att
vakanstiderna för företagen har blivit kortare. I stället har systemet vållat
både arbetsförmedling och arbetsgivare ett byråkratiskt merarbete som inte
står i proportion till den avsedda nyttan. Systemet bör alltså avvecklas.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande avskaffande av obligatorisk platsanmälan

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 5 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

16. Höjning av starthjälpen m. m. (mom. 27)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

De åtgärder utskottet har förordat avseende arbetsmarknadspolitiken
med anledning av centerpartiets partimotion 818 och som utskottet senare
återkommer till när det gäller regionalpolitiken (AU 1982/83:23) ger ökade
förutsättningar för enskilda individer, för företagen och för regionerna att stå
emot arbetslösheten. Detta gäller särskilt de hårdast drabbade länen. Det
finns mot den bakgrunden inte anledning att som föreslås i budgetpropositionen
ytterligare underlätta människors flyttning från regioner med svag
sysselsättning. Tvärtom skulle detta innebära ett ytterligare slag mot
framtidstron i dessa redan hårt drabbade regioner. Att som föreslås i
propositionen lösa regionernas problem genom att flytta människorna
därifrån är med erfarenheterna från flyttlasspolitiken under 1960-talet och
början av 1970-talet oacceptabelt. Som sägs i motion 818 bör regeringens
förslag om ökade stimulanser för flyttning avvisas. Vad utskottet här anfört

9 Riksdagen 1982183. 18 sami. Nr 21

AU 1982/83:21

130

med anledning av motion 818 bör regeringen underrättas om. Utskottet
återkommer senare till de anslagsmässiga konsekvenserna av detta förslag.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande höjning av starthjälpen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:818 yrkande 6 i
motsvarande del samt med avslag på propositionens förslag som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice (mom. 28)

under förutsättning av bifall till reservation 9

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar ”Det
sammanlagda” och slutar ”förordat ovan” bort ha följande lydelse:

Enligt propositionen uppgår det sammanlagda medelsbehovet under
anslaget Arbetsmarknadsservice till 1 230 082 000 kr. Utskottet har i det
föregående tillstyrkt yrkandet i motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m) om
att personalökningar inte skall ske inom arbetsmarknadsverket. Detta
innebär att anslaget kan minskas med 24 600 000 kr. Utskottet föreslår därför
i överensstämmelse med yrkandet i motion 1540 att 1 205 482 000 kr. anvisas
till Arbetsmarknadsservice. Utskottet avstyrker yrkandet i centerns partimotion
818 om ett med 20 milj. kr. sänkt anslag. Sänkningen motiveras i
motionen med att man motsätter sig den höjning av starthjälpen som
utskottet förordat ovan.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på propositionens förslag och
motion 1982/83:818 yrkande 6 i motsvarande del till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 1 205 482 000 kr.

18. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice (mom. 28)

under förutsättning av bifall till reservation 16

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar ”Det
sammanlagda” och slutar ”förordat ovan” bort ha följande lydelse:

Medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice uppgår enligt
propositionen till 1 230 082 000 kr. Utskottet har ovan förordat förslaget i
centerns partimotion 818 om att starthjälpen inte skall höjas på det sätt

AU 1982/83:21

131

regeringen föreslår. Detta innebär att anslaget kan sänkas med 20 000 000 kr.
till 1 210 082 000 kr. Med det anförda avstyrker utskottet också yrkandet i
motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m)om sänkning av anslaget därför att
motionärerna motsätter sig personalökning inom arbetsmarknadsverket, en
fråga som utskottet behandlat tidigare i betänkandet.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:818 yrkande 6 i
motsvarande del samt med avslag på propositionens förslag och
motion 1982/83:1540 yrkande 2 i motsvarande del till Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 1 210 082 000 kr.

19. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsutbildning, m. m. (mom. 29)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar ”Utskottet
tillstyrker” och slutar ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag beträffande omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen
under budgetåret 1983/84 innebär en fortsättning på den traditionellt
okritiska synen på arbetsmarknadsutbildningen. Fortsatta mycket höga
anslag föreslås för verksamheten utan att man ifrågasätter det låga
kapacitetsutnyttjandet inom AMU-organisationen under senare år. Utskottet
efterlyser i likhet med moderata samlingspartiet några alternativ till den
mycket dyra arbetsmarknadsutbildningen i syfte att avlasta staten kostnader
och ge utrymme för effektivare metoder att bereda människor nya varaktiga
arbetstillfällen. Inte minst i det rådande ekonomiska läget bör regeringen
förutsättningslöst pröva hur insatserna bäst och mest effektivt kan komma till
användning.

När det gäller arbetsmarknadsutbildningen instämmer utskottet vidare i
moderata samlingspartiets uppfattning att verksamheten bör kunna rationaliseras
och effektiveras. Bl. a. bör den företagsförlagda utbildningen och köp
av utbildning i företagen öka i omfattning och därmed nedbringa behovet av
den nuvarande mycket kostnadskrävande AMU-organisationen. Utskottet
vill slutligen i detta sammanhang peka på de kostnadsbesparingar som f. n.
eftersträvas inom det reguljära skolväsendet. Motsvarande ambition bör
enligt utskottets uppfattning även finnas inom arbetsmarknadsutbildningen.

Utskottet anser i likhet med moderata samlingspartiet att antalet platser
för arbetsmarknadsutbildningen - mot bakgrund av de riktlinjer för
verksamheten som utskottet uttalat sig för - bör fastställas till 110 000 dvs.
10 000 lägre än enligt regeringens förslag. Den i annat sammanhang
föreslagna utbyggnaden av lärlingsutbildningen talar även för detta ställningstagande.
Anslaget till arbetsmarknadsutbildning bör med hänsyn härtill

AU 1982/83:21

132

bestämmas till 1 661 592 000 kr.

Slutligen avvisar utskottet förslaget i propositionen att regeringen som en
reserv skall disponera medel för utbildning av 10 000 elever. I den mån
ytterligare insatser behöver göras bör regeringen antingen utnyttja finansfullmakten
eller återkomma till riksdagen med begäran om ytterligare
medel.

Utskottets ställningstagande - som innebär ett bifall till motion 1540 av Alf
Wennerfors m. fl. (m) i aktuella delar - bör beträffande behovet av
rationaliseringar och förslaget om regeringens innehållande av medel ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. att riksdagen

dels med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 7 i till
Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1983/84 anvisar ett
reservationsanslag av 1 661 592 000 kr.,
dels med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
behovet av rationaliseringar inom arbetsmarknadsutbildningen
m. m.

20. Arbetsmarknadsutbildning för kvinnor i datateknik (mom. 31)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar ”Av det” och
slutar ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill stryka under vikten av att främst lågutbildade kvinnor får
ökade möjligheter till datautbildning. Som motionärerna framhåller har den
nya tekniken medfört att många kvinnor inte endast är rädda för att mista
sina jobb utan också för att få sina nuvarande arbetsuppgifter förvandlade till
rutinbetonade för- och efterarbeten till datorn. Skall en utveckling mot ännu
mer könsuppdelade arbetsuppgifter kunna undvikas, måste kvinnorna i
större utsträckning ges självförtroende och kunskaper. Här kan arbetsmarknadsutbildningen
fylla en viktig funktion.

Som utskottet redovisat finns vissa möjligheter till här aktuell utbildning
inom arbetsmarknadsutbildningen. Det finns emellertid ett uttalat behov av
att möjligheterna till sådan utbildning byggs ut ytterligare. Det är mot denna
bakgrund viktigt att detta uppmärksammas vid planeringen av arbetsmarknadsutbildningen
inför nästa budgetår.

Vad utskottet anfört i anslutning till partimotionerna 1675 från centerpartiet
samt 516 och 1114 i motsvarande del från folkpartiet bör regeringen
underrättas om.

AU 1982/83:21

133

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande arbetsmarknadsutbildning för kvinnor i datateknik att

riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:516, 1982/
83:1114 yrkande 4 samt 1982/83:1676 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Storleken på ersättningen från arbetslöshetskassorna (mom. 34)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar ”Med anledning”
och slutar ”den motionen” bort ha följande lydelse:

Det beslut som fattades på våren 1982 innefattade en uppräkning av
dagpenningen från arbetslöshetskassorna med hänsyn till inträffade prisförändringar.
Dessutom erbjöds kassorna möjlighet att bygga på ersättningarna
med en självfinansierad del. Sammantaget var detta en rimlig avvägning
mellan behovet av förbättringar av ersättningsnivåerna och nödvändigheten
av återhållsamhet med statsutgifterna. Utskottet föreslår därför i likhet med
motion 1540 att man återgår till denna ordning. Det tak för dagpenningen
som våren 1982 bestämdes till 230 kr. bör dock höjas till 250 kr. Förslag till
den lagändring som härigenom aktualiseras läggs fram i hemställan.

Ställningstagandet innebär att yrkandet i folkpartimotion 1114 om ett till
270 kr. sänkt tak för dagpenningen inte biträds.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande storleken på ersättningen från arbetslöshetskassorna att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 8 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1982/83:1114
yrkande 6 i motsvarande del antar följande lagförslag:

AU 1982/83:21

134

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

Dagpenning utges med lägst 110
och högst 280 kronor om inte annat
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

Föreslagen lydelse
§2

Dagpenning, som berättigar till
statsbidrag, utges med lägst 110 och
högst 250 kronor om inte annat
följer av denna lag. En erkänd
arbetslöshetskassa kan härutöver,
med arbetsmarknadsstyrelsens medgivande,
på egen bekostnad utge
dagpenning till den försäkrade. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

22. Storleken på ersättningen från arbetslöshetskassorna (mom. 34)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar ”Med anledning”
och slutar ”den motionen” bort ha följande lydelse:

Som utvecklas i ett följande avsnitt bör utbildningsbidraget för vuxna
personer som inte är arbetslöshetsförsäkrade höjas samtidigt som bidraget
för de försäkrade sänks något. Syftet är att minska klyftan i förmånshänseende
mellan dessa kategorier av bidragstagare. Med hänsyn till sambandet
mellan arbetslöshetsersättningen och utbildningsbidraget får detta som
konsekvens att det högsta dagpenningbeloppet inom arbetslöshetsförsäkringen
bör fastställas till 270 kr.

Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till vad som förordas i
folkpartimotion 1114, medan förslagen i motion 1540 om en högsta
dagpenning av 250 kr. m. m. inte kan biträdas. Förslag till lagändring läggs
fram i hemställan.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande storleken på ersättningen från arbetslöshetskassorna att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1114 yrkande 6 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1982/83:1540
yrkande 8 i motsvarande del antar följande lagförslag:

1 Lagen omtryckt 1982:432.

2 Senaste lydelse 1982:1220.

AU 1982/83:21

135

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

Dagpenning utges med lägst 110
och högst 280 kronor om inte annat
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

Föreslagen lydelse

§2

Dagpenning utges med lägst 110
och högst 270 kronor om inte annat
följer av denna lag. Arbetslöshetskassan
beslutar om dagpenningens
storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

23. Kontant arbetsmarknadsstöd (mom. 35)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar ”När det” och
slutar ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motion 1540 att det kontanta arbetsmarknadsstödet
(KAS) av besparingsskäl bör sänkas till 90 kr. per dag.

Ett lagändringsförslag härom läggs fram i hemställan.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande kontant arbetsmarknadsstöd

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 8 i
motsvarande del antar följande lagförslag:

1 Lagen omtryckt 1982:432.

2 Senaste lydelse 1982:1220.

AU 1982/83:21

136

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd1
skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 §2

Kontant arbetsmarknadsstöd ut- Kontant arbetsmarknadsstöd utges
med 100 kronor per dag. ges med 90 kronor per dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

24. Statsbidragen till arbetslöshetskassorna (mom. 36)

Karin Andersson (c), Anders Högmark (m), Bengt Wittbom (m), Arne
Fransson (c), Sonja Rembo (m), Elver Jonsson (fp) och Ingrid Hemmingsson
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar ”Utskottet kan”
och slutar ”Motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:

Den förändrade nivå på stödet till arbetslöshetskassorna som genomfördes
på våren 1982 var statsfinansiellt betingad. Den hade dessutom som
fördelningspolitisk motivering att de som har ett arbete bör visa sin
solidaritet med kamrater som saknar arbete genom att ta på sig en något höjd
avgift till sina arbetslöshetskassor. Dessa motiv kvarstår med oförminskad
styrka. De nya statsbidragsbestämmelser som utfärdats med verkan från den

1 januari 1983 bör ses över. Denna översyn är tekniskt okomplicerad att
göra, och det bör därför vara möjligt för regeringen att redan under
vårriksdagen för riksdagen presentera grunderna för ett nytt bidragssystem
som genomsnittligt tillförsäkrar kassorna täckning för 80 % av deras
kostnader.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande statsbidragen till arbetslöshetskassorna

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1540 yrkande 8
i motsvarande del och 1982/83:1651 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en bidragsöversyn.

1 Lagen omtryckt 1982:433.

2 Senaste lydelse 1982:1221.

AU 1982/83:21

137

25. Arbetsmarknadsavgiften m. m. (mom. 37)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”behandlade delarna” bort ha följande lydelse:

Det finansieringssystem för arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidrag
som fastlades på våren 1982 innebar bl. a. att kostnaderna finansierades
till 45 % över budgeten och till 55 % med arbetsmarknadsavgiften. Utskottet
förordar att man återgår till denna fördelningsnorm. Med den åtgärden i
kombination med de tidigare redovisade förslagen om ersättningarna vid
arbetslöshet bör det vara möjligt att sänka arbetsmarknadsavgiften till
0,8 %. Utskottet gör nedan en hemställan härom i form av ett lagförslag.

Med dessa ställningstaganden har utskottet anslutit sig till förslaget i
motion 1540. Med den föreslagna sänkningen av arbetsmarknadsavgiften
tillgodoses även yrkandena i motionerna 1651 och 2145.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande arbetsmarknadsavgiften m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 8 i
motsvarande del samt med anledning av motionerna 1982/
83:1651 yrkande 2 och 1982/83:2145 yrkande 2 antar följande
lagförslag:

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §'

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år
betala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,50
procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den
procentsats som anges i särskild
•ag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

1. sjukförsäkringsavgift med 9,50
procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den
procentsats som anges i särskild
lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent.

1 Senaste lydelse 1982:1235.

AU 1982/83:21

138

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift efter den procentsats
som anges i särskild lag,

7. arbetsmarknadsavgift med 1,30
procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,155
procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,25
procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift efter den procentsats
som anges i särskild lag,

7. arbetsmarknadsavgift med 0,80
procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,155
procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,25
procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast
tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

26. Arbetsmarknadsavgiften m. m. (mom. 37)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”behandlade delarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motionerna 1651 och 2145 att
arbetsmarknadsavgiften bör sänkas till 1,1 %. Därmed tillgodoses till viss del
även önskemålet i motion 1540 om en lägre arbetsgivaravgift. Förslag till
ändring i lagen om socialavgifter läggs fram i hemställan.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande arbetsmarknadsavgiften m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1651 yrkande 2
och 1982/83:2145 yrkande 2 samt med anledning av motion
1982/83:1540 yrkande 8 i motsvarande del antar följande
lagförslag:

AU 1982/83:21

139

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1§!

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3-5 §§ för varje år
betala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,50 1. sjukförsäkringsavgift med 9,50

procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 pro- 2. folkpensionsavgift med 9,45 pro -

cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den 3. tilläggspensionsavgift efter den

procentsats som anges i särskild procentsats som anges i särskild

lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 pro- 4. delpensionsavgift med 0,50 pro -

cent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 pro- 5. barnomsorgsavgift med 2,20 pro -

cent.

6. arbetsskadeavgift efter den pro- 6. arbetsskadeavgift efter den procentsats
som anges i särskild lag, centsats som anges i särskild lag,

7. arbetsmarknadsavgift med 1,30 7. arbetsmarknadsavgift med 1,10

procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,155
procent,

procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,155
procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,25 9. vuxenutbildningsavgift med 0,25

procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 pro- 10. lönegarantiavgift med 0,20 pro -

cent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast
tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

'Senaste lydelse 1982:1235.

AU 1982/83:21

140

27. Utbildningsbidraget till icke-arbetslöshetsförsäkrade (mom. 38)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar ”Folkpartiförslaget
innebär” och slutar ”och löneförändringarna” bort ha följande
lydelse:

Det är rimligt att utbildningsbidraget för de icke-försäkrade deltagarna i
arbetsmarknadsutbildningen höjs med samma belopp som för de försäkrade,
dvs. med 50 kr. per dag. Härför talar också att bidraget de senare åren har
kommit att släpa efter i förhållande till den allmänna pris- och lönenivån.
Utskottet tillstyrker alltså förslaget i vpk-motionen 1541 att bidraget höjs till
215 kr. per dag. Samtidigt avstyrks förslaget i folkpartimotionen om en
höjning till 185 kr. i kombination med en sänkning av bidraget för andra
deltagare.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande utbildningsbidraget till icke-arbetslöshetsförsäkrade att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1541 samt med
avslag på motion 1982/83:1114 yrkande 6 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
höjning av bidragsbeloppet.

28. Utbildningsbidraget till icke-arbetslöshetsförsäkrade (mom. 38)

under förutsättning av bifall till reservation 22

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar ”Folkpartiförslaget
innebär” och slutar ”och löneförändringarna” bort ha följande
lydelse:

Under år 1982 fick vuxna deltagare i arbetsmarknadsutbildningen som inte
var anslutna till arbetslöshetsförsäkringen ett utbildningsbidrag som var ca
70 % av det högsta bidrag, 230 kr. per dag, som då tillkom försäkrade
deltagare. Från den 1 januari i år kan de försäkrade få upp till 280 kr. per dag
medan de icke-försäkrade får oförändrat 165 kr. per dag. De försäkrade har
alltid haft fördelaktigare bidrag men klyftan i förmånshänseende har nu blivit
väl stor. Det synes också rimligt att de icke-försäkrade får kompensation för
de prisstegringar som inträffar efter den senaste bidragshöjningen för dem,
den 1 juli 1982.1 likhet med folkpartiet föreslår utskottet därför att riksdagen
uttalar sig för att det aktuella bidragsbeloppet höjs till 185 kr. per dag.
Samtidigt bör bidragstaket för arbetslöshetsförsäkrade deltagare sänkas till
270 kr. per dag. I det föregående har utskottet föreslagit att dagpenningen
inom arbetslöshetsförsäkringen sänks till samma belopp.

AU 1982/83:21

141

Av det ovan sagda framgår att yrkandet i vpk-motionen 1541 om ett bidrag
med 215 kr. per dag inte kan biträdas.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande utbildningsbidraget till icke-arbetslöshetsförsäkrade att

riksdagen med bifall till motion 1982/83:1114 yrkande 6 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1982/83:1541 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
höjning av bidragsbeloppet.

29. Medelsanvisning till Arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
(mom. 39)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar ”Genomsnittstalet
för” och slutar ”till anslagsanvisning” bort ha följande lydelse:

Till följd av ställningstagandena i det föregående bör anslaget kunna
uppföras med det lägre belopp som föreslås i motion 1540 eller 1 816 650 000
kr.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 9 samt
med avslag på propositionens förslag till Arbetslöshetsersättning
och utbildningsbidrag för budgetåret 1983/84 anvisar ett förslagsanslag
av 1 816 650 000 kr.

30. Förlängda ersättningstider Finansierade med höjda avgifter (mom. 40)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar ”Utskottet har”
och på s. 66 slutar ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

De alltmer förlängda arbetslöshetstiderna har i förening med den höga
arbetslöshetsnivån fört med sig en accelererande utveckling i frågan om
antalet utförsäkrade. Denna utveckling har föranlett arbetsmarknadsverket
att ge de långtidsarbetslösa förtur i förmedlingsverksamheten. Men i det läge
som uppkommit är det nödvändigt att göra ytterligare insatser till stöd för
dem. En av de åtgärder som bör komma i fråga är att förlänga ersättningsperioden.
Det är en kostnadskrävande åtgärd. Utskottet ansluter sig därför
till uppfattningen i motion 818 att en finansiering bör ske genom ökade
egenavgifter från kassamedlemmarna. I det sysselsättningsläge som nu råder
är det ofrånkomligt att de som har ett arbete visar en ökad solidaritet med

AU 1982/83:21

142

dem som inte har något arbete.

Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga den tekniska
konstruktionen och härefter skyndsamt förelägga riksdagen förslag i
ärendet.

Med det anförda tillgodoses önskemålen i motionerna 214, 1542 och 2077
till den del de gäller förlängda ersättningstider. Övriga förslag i dessa
motioner liksom i motion 218 bör inte leda till någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande förlängda ersättningstider finansierade med höjda
avgifter

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:818 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Förlängda ersättningstider finansierade med höjda avgifter (mom. 40 -motiveringen)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar
”Utskottet har” och slutar ”till nedan” bort ha följande lydelse:

Utskottet har uppfattningen att stödet till arbetslöshetskassorna bör ha
den omfattning som fastställdes på våren 1982. Det beslutet hade, som
tidigare understrukits, både en statsfinansiell och en fördelningspolitisk
motivering. Den besparingseffekt som då uppnåddes bör inte äventyras av
nya kostnadskrävande reformer. En förlängning av ersättningstiderna är en
sådan dyrbar reform - även om man konstruerar den så att kassamedlemmarna
är med och delfinansierar den. Därför avstyrks det aktuella yrkandet i
centerpartiets motion 818 om förlängda ersättningstider.

32. Åtgärder mot utförsäkring (mom. 41)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar ”När
arbetslöshetstiderna” och på s. 66 slutar ”aktuell del” bort ha följande
lydelse:

Problemet med det växande antalet utförsäkrade observerades i höstas av
AMS styrelse som då beslöt att de långtidsarbetslösa skulle ges förtur i
förmedlingsverksamheten och vid insatserna av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Arbetsmarknadsverket har därefter fått förstärkta resurser som i
och för sig ökar verkets möjligheter att hjälpa de långtidsarbetslösa.

Det är emellertid tveksamt om detta kommer att vara tillräckligt. Med den
dramatiskt ökade arbetslösheten och de allt längre arbetslöshetstiderna
riskerar allt större grupper under detta år att bli utförsäkrade. Ytterligare
åtgärder måste till och i första hand bör man då utgå från det program som
skisserats i partimotion 1542 från vpk.

AU 1982/83:21

143

Det torde således vara ofrånkomligt att förlänga ersättningstiden för
medlemmarna i arbetslöshetskassorna. Kostnaderna härför bör helt betalas
av arbetsgivaravgifter. Det bör prövas hur man till ett sådant system med
förlängd ersättningsrätt för kassamedlemmar skall kunna föra andra
långtidsarbetslösa, som exempelvis uppburit KAS men inte längre har rätt till
ett sådant stöd.

De långtidsarbetslösa har, som ovan nämnts, fått förtur i förmedlingsverksamheten.
Detta är inte tillräckligt. De långtidsarbetslösa måste ges verklig
rätt till arbete eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder som gör det möjligt för
dem att återgå till fasta anställningar eller åtminstone på nytt uppfylla
arbetsvillkoret för ersättningarna vid arbetslöshet. Ett sätt att öka möjligheterna
att uppfylla det senare kravet är att jämställa arbetsmarknadsutbildning
med arbete.

Med vad nu anförts tillgodoses också de socialdemokratiska motionerna
214, 218 och 2077. De innehåller förslag som helt eller delvis sammanfaller
med den av utskottet ovan tillstyrkta vpk-motionen.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande åtgärder mot utförsäkring

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1542 samt med
anledning av motionerna 1982/83:214, 1982/83:218 yrkande 2
och 1982/83:2077 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om ett åtgärdsprogram
mot utförsäkring.

33. Åtgärder mot utförsäkring (mom. 41 - motiveringen)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar ”När
arbetslöshetstiderna” och på s. 66 slutar ”aktuell del” bort ha följande
lydelse:

De förlängda arbetslöshetstiderna och det snabbt ökande antalet utförsäkrade
är ett oroande inslag i utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden.
Vad som sker är ett resultat av den allmänna politik som förs i landet,
och därför måste de föreliggande motionsförslagen om förlängda ersättningstider
m. m. ses som en passiv anpassning till denna politik. Dessutom är det
fråga om kostnadskrävande åtgärder. Vad som egentligen krävs är förändringar
i den ekonomiska politiken som främjar dynamiken i näringslivet och
därmed skapar ny sysselsättning. Införandet av ett lärlingssystem på bred
front skulle också kunna bidra till en förbättring av det totala arbetsmarknadsläget
och därmed öka utrymmet för insatser till förmån för de
långtidsarbetslösa. Mycket skulle också kunna åstadkommas genom en
effektivering av förmedlingsverksamheten och andra arbetsmarknadspolitiska
insatser. Det är något som diskuteras i andra avsnitt av detta betänkande

AU 1982/83:21

144

med utgångspunkt i bl. a. motion 1540.

På grund av det anförda vill utskottet inte föreslå någon åtgärd med
anledning av motionerna 214, 218, 1542 samt 2077 i aktuella delar.

34. Beredskapsarbetenas omfattning m. m. (mom. 43 och 44)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 70 som börjar ”Enligt
utskottets” och på s. 71 slutar ”motsvarande delar” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen vid medelsberäkningen till
beredskapsarbeten utgå från en omfattning av fem miljoner dagsverken,
vilket överensstämmer med AMS konjunkturneutrala bedömning. Skulle
behov under budgetåret uppstå av ytterligare insatser får detta liksom hittills
prövas i särskild ordning.

Utskottet kan inte heller tillstyrka regeringens begäran att få hålla inne en
del av anslaget för senare beslut. En sådan ordning får bl. a. - som moderata
samlingspartiet framhåller - till konsekvens att riksdagens möjligheter att
påverka arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning minskar kraftigt.
En sådan utveckling kan utskottet inte medverka till.

Utskottet vill slutligen stryka under vad moderata samlingspartiet
framhållit om betydelsen av förändringar av beredskapsarbetenas inriktning,
utformning och ersättningsnivåer. Därmed kan avsevärda besparingar
åstadkommas.

Utskottets överväganden leder fram till slutsatsen att regeringens förslag
till medelsanvisning till beredskapsarbeten kan reduceras med 1 550 000 000
kr. dvs. den summa som även moderata samlingspartiet kommit fram till.

Vad utskottet anfört om beredskapsarbetenas omfattning m. m. innebär
ett bifall till motion 1540 av Alf Wennerfors m. fl. (m) i dessa delar.

dels att utskottets hemställan under 43 och 44 bort ha följande lydelse:

43. beträffande budgetering av arbetsmarknadspolitiska insatser
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 10
avslår vad som anförs i propositionen i motsvarande del,

44. beträffande inriktningen m. m. av beredskapsarbeten

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1982/83:21

145

35. Statliga stimulanser för byggsysselsättningen i Kopparbergs län
(mom. 60)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar ”Med anledning”
och på s. 80 slutar ”nu anförts” bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsläget i Kopparbergs län är f. n. mycket allvarligt. Särskilt
besvärlig är arbetsmarknaden för byggarbetarna. Det är mot denna
bakgrund angeläget att regeringen vidtar kraftfulla åtgärder för att få i gång
byggverksamheten i länet. Detta kan bl. a. ske genom tidigareläggning av
offentliga investeringar och med hjälp av ett ökat antal beredskapsarbeten.

Vad utskottet i anslutning till motion 2078 anfört om behovet av en ökad
byggsysselsättning i Kopparbergs län bör regeringen underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande statliga stimulanser för byggsysselsättningen i Kopparbergs
län

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2078 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Upprustning av järnvägslinjen Malung-Särna med beredskapsmedel
(mom. 65)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att utskottets yttrande som på s. 80 börjar ”Utskottet vill” och slutar
”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill först erinra om vad tidigare sagts om behovet av en stimulans
för sysselsättningen i Kopparbergs län. Det förslag om en upprustning med
beredskapsmedel av järnvägslinjen Malung-Särna som förs fram i motion
1587 kan i det sammanhanget fylla en viktig funktion. Motionen bör därför
bifallas av riksdagen. Vad utskottet i anslutning till motion 1587 anfört om
sysselsättningsstimulerande åtgärder i Kopparbergs län bör regeringen
underrättas om. Övriga i sammanhanget upptagna motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande lydelse:

65. beträffande upprustning av järnvägslinjen Malung-Särna med
beredskapsmedel

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1587 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10 Riksdagen 1982183. 18 sami. Nr 21

AU 1982/83:21

146

37. Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande åtgärder (moni. 71)

under förutsättning av bifall till reservation 34

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar ”Utskottet har”
och slutar ”med 1 550 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt den omfattning av beredskapsarbeten
för nästa budgetår som föreslagits av moderata samlingspartiet.
Utskottet har även tillstyrkt moderata samlingspartiets framförda
synpunkter beträffande inriktning m. m. på beredskapsarbetena. I konsekvens
härmed bör budgetpropositionens medelsberäkning för anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder reduceras med 1 550 milj. kr.

Däremot avstyrker utskottet förslaget i centerpartiets partimotion 818 om
en överföring av 170 milj. kr. från detta anslag till de regionalpolitiska
anslagen.

dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:

71. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 12
samt med avslag på propositionens förslag och motionerna
1982/83:818 yrkande 3 och 1982/83:2062 till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 2 399 615 000 kr.

38. Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 71)

Karin Andersson (c) och Arne Fransson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar ”Utskottet har”
och slutar ”AU 1982/83:23” bort ha följande lydelse:

Utskottet tar i detta sammanhang upp förslaget från centerpartiet att 170
milj. kr. från det föreslagna anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder i
stället skall användas dels till en förstärkning med 150 milj. kr. av de
regionala utvecklingsinsatserna inom regionalpolitiken, dels till ett bidrag på
20 milj. kr. till vissa oljetransporter i glesbygd. Medelsbehoven till dessa
verksamheter behandlas av utskottet senare i vår i betänkande AU
1982/83:23. Med hänsyn till att utskottet redan i dag kan förutskicka positiva
ställningstaganden beträffande förstärkta insatser till de aktuella verksamheterna
bör 170 milj. kr. som centerpartiet föreslår dras av från det
föreslagna anslaget till Sysselsättningsskapande åtgärder. Den föreslagna
omfattningen på verksamheten med beredskapsarbeten som utskottet
tillstyrkt bör kunna förverkligas trots att utskottets förslag till medelsberäkning
för sysselsättningsskapande åtgärder därmed blir något lägre än enligt
propositionens förslag.

AU 1982/83:21

147

dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:

71. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:818 yrkande 3 samt
med avslag på propositionens förslag och motionerna 1982/
83:1540 yrkande 12 och 1982/83:2062 till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1983/84 anvisar ett reservationsanslag
av 3 779 615 000 kr.

39. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildning
(mom. 75)

under förutsättning av bifall till reservation 19

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar ”Utskottet har”
och slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare i betänkandet tillstyrkt moderata samlingspartiets
förslag till omfattning och inriktning av arbetsmarknadsutbildningen under
nästa budgetår. Som en konsekvens härav tillstyrker utskottet även
moderata samlingspartiets i motion 1540 framförda förslag att anslaget till
inköp för arbetsmarknadsutbildningen skall föras upp med 36 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:

75. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 13
samt med avslag på propositionens förslag till Arbetsmarknadsverket:
Inköp för arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1983/84 anvisar ett reservationsanslag av 36 000 000 kr.

40. Vapenfria tjänstepliktiga (mom. 79)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”hänvisning härtill” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion 2065 att ramen för
vapenfriutbildningen bör vidgas i förhållande till regeringens förslag och
omfatta 750 000 utbildningsdagar. Förutom olägenheten för de vapenfria av
förlängda väntetider talar arbetsmarknadsskäl med styrka för en sådan
åtgärd. I analogi med att man på grund av sysselsättningsläget tar in fler
rekryter till militär grundutbildning bör således fler vapenfria få möjlighet att
fullgöra motsvarande utbildning. För att säkerställa genomförandet av
utbildningsprogrammen bör vidare ersättningarna till utbildningsanordnarna
i enlighet med AMS förslag höjas från ca 2 500 kr. till högst 4 000 kr. per
vapenfri tjänstepliktig. Enligt vad utskottet inhämtat har nämligen ett flertal
kommuner aviserat att man i fortsättningen inte anser sig kunna ta emot
vapenfria tjänstepliktiga med oförändrad ersättningsnivå.

AU 1982/83:21

148

De merkostnader som föranleds av förslagen ovan motiverar i och för sig
en uppräkning av det anslag som regeringen har begärt. Förslagen är dock
främst sysselsättningspolitiskt motiverade och ett genomförande av dem
kommer att påverka behovet av sysselsättningsskapande åtgärder för
manliga ungdomar. Vid bifall till utskottets förslag från riksdagens sidan bör
därför regeringen genom regleringsbrev föreskriva att av medlen för
beredskapsarbeten ett belopp som kan beräknas till 10 milj. kr. skall
innehållas. Tack vare den utjämning av kostnaderna mellan de båda anslagen
som uppnås på detta sätt bör det vara möjligt att anvisa förevarande anslag
med det belopp som regeringen har föreslagit.

dels att utskottets hemställan under 79 bort ha följande lydelse:

79. att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2065 och med
anledning av propositionens förslag

dels till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1983/84 anvisar
ett förslagsanslag av 69 834 000 kr.,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en vidgad ram för vapenfriutbildningen.

41. Bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen (mom. 80)

Karin Andersson (c), Anders Högmark (m), Bengt Wittbom (m), Arne
Fransson (c), Sonja Rembo (m), Elver Jonsson (fp) och Ingrid Hemmingsson
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar ”Utskottet inser”
och slutar ”motion 2059” bort ha följande lydelse:

I lantbruket ingår fortfarande många arbetsmoment som är fysiskt tunga
och med olämpliga arbetsställningar. Dessa förhållanden resulterar i att en
andel av yrkesgruppen får bestående skador, främst förslitningsskador i
nacken och ryggraden, och därmed nedsatt arbetsförmåga. Den enda
möjligheten att fortsätta yrkesarbetet är ofta att utnyttja olika slag av
tekniska hjälpmedel. Mot denna bakgrund är det enligt utskottet naturligt att
en så stor andel av bidragen till särskilda anordningar på arbetsplatser går till
jordbruksnäringen. Ingenting tyder heller på att medicinsk motivering härtill
saknas. Enligt utskottet har stödet sålunda haft den inriktning som avsetts,
nämligen att i många fall som alternativ till förtidspension eller arbetsmarknadsutbildning
ge den enskilde företagaren sådan hjälp att förbättra sin
arbetsmiljö att han trots sitt handikapp kan fortsätta sitt yrkesarbete. Ur
samhällsekonomisk synvinkel torde detta vara att föredra framför regeringens
mer kortsiktiga besparingsförslag. Med hänvisning till vad som sagts ovan
följer utskottet förslaget i motion 2059 och avstyrker propositionens förslag
på denna punkt. Vad utskottet anfört bör regeringen underrättas om.

AU 1982/83:21

149

dels att utskottets hemställan under 80 bort ha följande lydelse:

80. beträffande bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen
att riksdagen med bifall till motion 1982/83:2059 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Lönebidragets storlek till allmännyttiga organisationer (mom. 83)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Lars-Ove Hagberg (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 94 börjar ”Lönebidraget
har” och på s. 95 slutar ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

En stor andel av de allmännyttiga organisationer som i dag har anställda
med fullt lönebidrag har betydande ekonomiska svårigheter. En ytterligare
försämring kommer att ske efter den 1 juli 1983 då dessa organisationer själva
skall svara för 10 % av lönekostnaden för de lönebidragsanställda. Som följd
härav kommer sannolikt många handikappade att förlora sitt arbete. Enligt
utskottets mening kan detta inte accepteras. I nuvarande svåra arbetsmarknadsläge
är det tvärtom viktigt att värna om de arbetstillfällen som de
arbetshandikappade lyckats förvärva. Regeringens förslag om tillfällig hjälp
till vissa organisationer med svag ekonomi är helt otillräckligt. Det
föreslagna beloppet motsvarar endast ett hundratal anställda vilket skall
jämföras med de ca 5 300 anställda som berörs av bidragsreduceringen.
Enligt utskottet är också regeringens förslag förenat med avsevärda och
kostsamma byråkratiska nackdelar. Mot bakgrund av vad som sagts ovan
tillstyrker utskottet förslagen i motionerna 1054, 1517 och 2066 att de
allmännyttiga organisationerna även fortsättningsvis skall erhålla full kostnadstäckning
för de arbetstagare som anställdes före den 1 juli 1980. Därmed
är regeringens förslag om tillfälligt bidrag liksom förslaget i motion 1528 inte
längre aktuella. De avstyrks därför. Vad utskottet anfört bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse:

83. beträffande lönebidragets storlek till allmännyttiga organisationer att

riksdagen

dels med bifall till av motionerna 1982/83:1054, 1982/83:1517
yrkande 1 och 1982/83:2066 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels avslår propositionens förslag om tillfälligt bidrag under
budgetåret 1983/84,

dels avslår motion 1982/83:1528 i motsvarande del.

AU 1982/83:21

150

43. Antalet platser med lönebidrag hos allmännyttiga organisationer (mom.
84)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar ”Utskottet har
konstaterat” och på s. 96 slutar ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

De handikappade har i det nuvarande svåra arbetsmarknadsläget drabbats
särskilt svårt. Arbetslösheten är hög och arbetssökandetiderna långa. I den
situationen vill utskottet peka på den stora betydelse som lönebidraget har
när det gäller att hjälpa handikappade till ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Av de sökande med handikapp som genom arbetsförmedlingen
fick ett arbete under åren 1981 och 1982 anställdes således ca 20 %
med lönebidrag. Härav gick en betydande andel till de allmännyttiga
organisationerna. Under år 1982 ökade antalet lönebidragsplatser med ca
1 900. Av dessa fanns ca 1 200 eller drygt 60 % hos de allmännyttiga
organisationerna. För att klara kostnaderna för volymökningen och ökade
lönekostnader har regeringen nyligen föreslagit (prop. 1982/83:125 bil. 7) att
AMS skall få ta i anspråk ytterligare 80 milj. kr. för lönebidrag.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening inte rimligt att i ett
förväntat kärvt arbetsmarknadsläge begränsa en av de möjligheter som står
till buds för de handikappade. Den statsfinansiella vinsten av en sådan åtgärd
torde dessutom vara begränsad. Enligt utskottet bör regeringen därför
avvakta med ett beslut i denna fråga tills situationen på arbetsmarknaden har
förbättrats. Ett ytterligare skäl härför är att handikappkommittén med förtur
skall utreda lönebidragets konstruktion. Utskottet tillstyrker således motionerna
1114,1517 och 2066 i aktuella delar. Därmed är det inte längre aktuellt
med någon åtgärd av det slag som förordas i motion 1528, varför motionen
avstyrks i denna del.

dels att utskottets hemställan under 84 bort ha följande lydelse:

84. beträffande antalet platser med lönebidrag hos allmännyttiga
organisationer

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1114 yrkande 8,
1982/83:1517 yrkande 2 och 1982/83:2066 yrkande 2 samt med
avslag på propositionens förslag och motion 1982/83:1528 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

44. Driftbidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (mom. 87 och 88)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar ”Utskottet vill”
och slutar ”dessa delar” bort ha följande lydelse:

AU 1982/83:21

151

Mot bakgrund av den svåra statsfinansiella situation som f. n. råder är det
viktigt att alla möjligheter till besparingar i statens utgifter tas till vara.
Denna övergripande inriktning av politiken måste även omfatta Stiftelsen
Samhällsföretag. Utskottet delar därför de synpunkter som framförs i motion
1540 beträffande nödvändigheten av ökade rationaliseringskrav på stiftelsen.
Besparingsarbetet bör under de kommande åren avsevärt minska bidragsbehovet.
Det är emellertid angeläget att detta arbete bedrivs på ett sådant
sätt att möjligheterna för de i verklig mening fysiskt och psykiskt
arbetshandikappade att få ett avlönat arbete inte försämras. Möjliga
besparingar bör i första hand kunna återfinnas inom den centrala och
regionala administrationen. Vidare bör nya former för verksamheten kunna
utvecklas, exempelvis i samverkan med enskilda företag. Som motionärerna
föreslår bör det totala bidraget till Samhällsföretag - inkl. medel till
fastighetsfonden samt investeringsbidrag - föras upp med 2 427 000 000 kr.
för budgetåret 1983/84. Till driften av verksamheten bör medel motsvarande
125 % av lönesumman (inkl. lönebidragskostnader) för arbetstagare i
skyddat arbete anslås. Därmed har ett viktigt steg tagits mot en situation där
Samhällsföretag i bidragshänseende inte favoriseras utan jämställs med
andra kategorier av arbetsgivare. Vad utskottet anfört bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 87 och 88 bort ha följande lydelse:

87. beträffande driftbidrag till Stiftelsen Samhällsföretag

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1540 yrkande 15
samt med avslag på propositionens förslag till driften av
verksamheten anslår medel motsvarande 125 % av lönesumman
(inkl. lönebikostnader) för arbetstagare i skyddat arbete,

88. att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1539 yrkande 2
i motsvarande del och 1982/83:1540 yrkandena 14 och 16 samt
med med avslag på propositionens förslag till Bidrag till
Stiftelsen Samhällsföretag för budgetåret 1983/84 anvisar ett
förslagsanslag av 2 427 000 000 kr.

45. Rekryteringen till Samhällsföretag (mom. 93)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 102 börjar ”Utskottet vill”
och på s. 103 slutar ”denna del” bort ha följande lydelse:

Stiftelsen Samhällsföretag bildades i syfte att bereda arbetshandikappade
skyddat arbete. Avsikten var att ambitionsnivån i fråga om möjligheterna att
bereda gravt arbetshandikappade arbetstillfällen skulle vara hög.

Enligt den definition Stiftelsen Samhällsföretag nu ger begreppet ”gravare
handikapp” relaterat till en arbetssituation avses i allt väsentligt personer

AU 1982/83:21

152

med sociala problem, i första hand missbrukare. Det kan således förutses att
Samhällsföretag med nuvarande rekryteringsprinciper i allt högre grad
kommer att hämta sina nyanställda ur dessa grupper. Utskottet delar
motionärernas oro för en sådan utveckling.

Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om det är lämpligt att
generellt använda handikappbegreppet när det gäller missbrukare. Ett
handikapp bör ses som ett tillstånd som den handikappade i allmänhet får
lära sig att leva med och som samhället på olika sätt kan medverka till att
kompensera. För en missbrukare fordras ett annat synsätt. Här bör strävan
vara att med olika medel häva missbruket.

En förutsättning för framgång i detta arbete är bl. a. att resurser kan sättas
in på ett så tidigt stadium att utslagning inte sker. Viktigt är att missbrukaren i
första hand blir kvar i sitt ordinarie arbete. Därvid kan lönebidrag komma i
fråga. En arbetsplacering i skyddad miljö tillsammans med flera andra
missbrukare riskerar ofta att försvåra en framgångsrik rehabilitering.

Utskottet delar således motionärernas uppfattning att Samhällsföretags
tekniska och personella resurser i första hand skall komma dem till del som
på grund av sjukdom eller skada har grava fysiska eller psykiska handikapp
och som annars skulle ha svårt att finna arbete på den reguljära marknaden.
Till denna kategori kan givetvis då i vissa fall också räknas de som på grund av
sitt missbruk ådragit sig mycket grava skador. Även för denna grupp bör
dock insatserna vara så utformade att de medverkar till att häva missbruket.

Av det sagda framgår att utskottet inte heller anser att personer som av
åldersskäl, geografiska skäl eller på grund av allmän platsbrist har
svårigheter på arbetsmarknaden inryms i handikappbegreppet.

Med hänsyn till den känsliga konkurrenssituation som Samhällsföretag
befinner sig i är det angeläget att det statliga stödet till arbetsgivare som
anställer handikappade blir neutralt. På sikt bör därför målsättningen vara
att lönebidraget till Stiftelsen Samhällsföretag inte överstiger 100 %.

Enligt vår mening bör det vara möjligt att, samtidigt som driftbidraget till
Samhällsföretag reduceras, öka antalet handikappade som erhåller lönebidrag.
Härigenom uppnås den dubbla målsättningen att bereda fler handikappade
sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden samtidigt som
större kostnadseffektivitet erhålls.

Motion 1539 tillstyrks således i denna del. Vad utskottet anfört bör
regeringen upplysas om.

dels att utskottets hemställan under 93 bort ha följande lydelse:

93. beträffande rekryteringen till Samhällsföretag

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1539 yrkande 2 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

AU 1982/83:21

153

46. Samverkan mellan Ami och Samhällsföretag (mom. 94)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 104 börjar ”Utskottet
konstaterar” och slutar ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Den nya organisationen för den yrkesinriktade rehabiliteringen har varit i
verksamhet i tre år. Det bör därför enligt utskottet nu vara dags att på
grundval av vunna erfarenheter se över möjligheterna att effektivisera och
rationalisera arbetsmarknadsinstitutens rehabiliteringsarbete. Särskilt
intressant är därvid som motionärerna framhåller de besparingar som bör
kunna göras genom en närmare samverkan mellan Ami och Samhällsföretag.
Utskottet vill därvid bl. a. peka på att en betydande del av Arnis
arbetsprövning i dag sker inom Samhällsföretag. Samhällsföretag tar också
emot en stor del av dem som skrivs ut från Ami. Enligt utskottet bör framtida
samordningsvinster kunna uppnås på bl. a. lokalsidan. Det översynsarbete
som här förordas bör inrymmas i handikappkommitténs uppdrag att utreda
de handikappades möjligheter till arbete på arbetsmarknaden i stort. Motion
1539 tillstyrks således i denna del. Vad utskottet anfört bör regeringen
underrättas om.

dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:

94. beträffande samverkan mellan Ami och Samhällsföretag

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1539 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Sammansättningen av AMS styrelse (mom. 10)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Elver Jonsson (fp) anför:

I de ursprungliga direktiven till utredningen om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation sades uttryckligen när det gäller representationen
i AMS styrelse att en eventuell parlamentarisk representation borde
övervägas av utredningen. Vi menar att den frågan har samma aktualitet i
utredningsarbetet även sedan ändrade direktiv har utfärdats.

2. Ledamöter i AMS styrelse och i länsarbetsnämnderna (mom. 10 och
11)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anför:

Mot bakgrund av att frågan om AMS styrelse och länsarbetsnämndernas
sammansättning kommer upp till behandling i den parlamentariska kommit -

AU 1982/83:21

154

té som har till uppdrag att se över AMS organisation och uppgifter finns det
enligt vår mening inget skäl att i detta sammanhang föregripa denna
behandling. Vi vill dock peka på den utveckling mot ett alltmer politiserat
och korporativt samhälle som skett under senare årtionden. Detta förhållande
bör beaktas i kommitténs behandling av dessa frågor och vid
riksdagens framtida prövning av sammansättningen av AMS styrelse och
länsarbetsnämnderna.

3. Tillsättande av ledamöter i länsarbetsnämnderna (mom. 11)

Karin Andersson (c). Arne Fransson (c) och Elver Jonsson (fp) anför:

Till vad som anförs i utskottets yttrande vill vi foga att en ny modell för
länsarbetsnämndernas sammansättning har presenterats i länsdemokratiutredningens
förra året avgivna slutbetänkande. I den modellen ingår att
arbetsmarknadsparterna behåller sin representation samtidigt som länsarbetsnämnderna
tillförs ledamöter som väljs av landstingen. Med hänsyn till
det utredningsförslaget och till annat utredningsarbete - den i den aktuella
motionen 183 nämnda förvaltningsutredningen samt översynen av arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation - finns skäl att räkna med
att frågan om länsarbetsnämndernas sammansättning tas upp på nytt och då
från delvis nya infallsvinklar.

4. Revisionen av AMS verksamhet (mom. 15)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anför:

Revisionen av AMS verksamhet har - som framhålls i motion 264 av Bengt
Wittbom (m) - varit bristfällig under senare år. Detta hänger samman med
dels att resurserna inte varit tillräckliga, dels att effektiva system för
uppföljning och kontroll saknats.

Utskottet har kunnat konstatera att förutsättningarna för en effektiv
revision inom AMS bör öka i samband med genomförandet av en av RRV
föreslagen omorganisation av revisionskontoren.

Vi har med anledning härav ställt oss bakom utskottets ställningstagande,
som innebär att riksdagen inte bör vidta någon särskild åtgärd med anledning
av den aktuella motionen. Vi vill emellertid stryka under vikten av att en mer
effektiv revision och kostnadsuppföljning av AMS mycket omfattande
verksamhet snarast kommer till stånd. Detta är enligt vår mening särskilt
angeläget i det mycket allvarliga ekonomiska läge landet f. n. befinner sig

AU 1982/83:21

155

5. Kulturarbets- och kontorsserviceförmedling m. m. (mom. 24)

Karin Andersson (c), Arne Fransson (c) och Elver Jonsson (fp) anför:

Kraven på utredning av kulturarbets- och kontorsserviceförmedlingen
tillgodoses i de tilläggsdirektiv som gäller för utredningen om arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde och organisation. Utskottet anför vidare att
frågan om en översyn av arbetsförmedlingslagen bereds inom arbetsmarknadsdepartementet.
Mot den här bakgrunden har vi ansett oss kunna biträda
vad utskottet har anfört i dessa frågor med anledning av motion 1114. Vi vill
emellertid erinra om att en utredning för att klarlägga bl. a. arbetsmarknadens
funktionssätt för korttidsanställda på kontorsområdet klarlagt att det
inte behövs en lagändring för att göra det möjligt för kontorsserviceföretag
att arbeta, om de tar det fulla ansvaret för sina anställda och uppfyller
anställningsskyddslagens krav. Vi utgår ifrån att de gamla problemen för
seriösa skrivbyråer därmed är undanröjda.

När det gäller kulturarbetsförmedlingen står det klart att arbetsförmedlingen
inte har resurser eller förutsättningar att klara alla de korttidsengagemang
som finns på detta område. Det är att hoppas att resultatet av ovan
nämnda utredning om AMS organisation m. m. blir sådant att seriösa
fristående kulturarbetsförmedlingar tillåts i större utsträckning än f. n.

6. Kulturarbets- och kontorsserviceförmedling m. m. (mom. 24)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anför:

Moderata samlingspartiet har i sin motion 343 föreslagit en utredning om
anskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet. Utskottet har avstyrkt förslaget.

Vi vill i sammanhanget peka på att den inriktning av utredningen om
arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation som vi föreslagit i
reservation 13 bättre tillgodoser utredningskravet i motion 1114 än de
direktiv som regeringen har utfärdat för detta arbete.

7. Förlängda ersättningstider finansierade med höjda avgifter (mom. 40)

Elver Jonsson (fp) anför:

Jag har inte övertygats om att förlängda ersättningstider är en lämplig
stödform för de långtidsarbetslösa. Det är av det skälet jag biträtt
utskottsmajoritetens avstyrkande av motion 818 med dess förslag om en
förlängning av ersättningstiden för arbetslöshetsförsäkrade.

AU 1982/83:21

156

8. Beredskapsarbeten för akademiker (mom. 51)

Elver Jonsson (fp) anför:

1 folkpartiets partimotion 1114 aktualiseras de allt större problemen på
arbetsmarknaden för akademiker. Dessa har ofta en mycket begränsad
arbetslivserfarenhet. Samtidigt konstateras i motionen att akademikerna i
ökad utsträckning engageras inom den enskilda sektorn. Det bör därför
skapas vägar som kan leda till en inbrytning för akademikerna på den
sektorn. Som ett exempel på hur detta kan ske nämner vi i motionen om ett
projektarbete i Danmark som innebär att företag kan få statligt stöd för
projektanställning av akademiker. Vi har också föreslagit att beredskapsmedel
kan anslås för liknande verksamhet i Sverige.

Utskottet hänvisar till de befintliga arbetsmarknadspolitiska medlen och
möjligheterna för även relativt högutbildade arbetslösa att få arbetsmarknadsutbildning
och avstyrker vårt yrkande. Jag har i och för sig inget att
erinra mot att de möjligheter som i dag står till buds kommer till användning
för att hålla sysselsättningen uppe bland akademiker. Jag vill emellertid i
sammanhanget stryka under vikten av att utvecklingen även för akademiker
på arbetsmarknaden följs upp fortlöpande och att det förslag folkpartiet fört
fram övervägs i positiv anda om situationen ytterligare förvärras.

9. Lönebidragets konstruktion (mom. 85)

Anders Högmark, Bengt Wittbom, Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anför:

Moderata samlingspartiet har i motion 1539 begärt att systemet med
lönebidrag bör utvecklas vidare. Syftet är att förbättra de handikappades
situation på arbetsmarknaden. Lönebidraget bör enligt vår mening differentieras
med hänsyn till handikappets art och svårighet i det enskilda fallet.
Utskottet har avstyrkt motionen med hänvisning till att dessa frågor skall
utredas av handikappkommittén. Vi vill i detta sammanhang stryka under
vikten av att lönebidragets storlek i framtiden inte får bestämmas av vilken
typ av arbetsgivare som anställer den handikappade. Det avgörande bör vara
vilken arbetsförmåga den handikappade har. Till skillnad mot vad som nu är
fallet bör täckning för hela lönekostnaden kunna beviljas oberoende av vem
som är arbetsgivare. Bidraget bör heller inte vara tidsbundet utan utgå så
länge som den handikappade är anställd och arbetsförmågan är reducerad.
Bidraget bör kunna såväl höjas som sänkas beroende på hur arbetsförmågan
utvecklas.

AU 1982/83:21

157

Bilaga

Propositionens lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1935:113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling Härigenom

föreskrivs att 2 a § lagen (1935:113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §'

Utan hinder av 2 § må regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer bevilja enskild person eller annan tillstånd att bedriva arbetsförmedling
för musiker och sceniska artister i förvärvssyfte. Tillstånd får givas
endast för verksamhet som innefattar förmedling av anställning utomlands åt
den som är bosatt här i riket eller av anställning här i riket åt den som är bosatt
utomlands.

Tillstånd enligt första stycket må icke beviljas med mindre sökanden
utfäster sig att vid förmedling eller eljest icke uppställa villkor som begränsar
förmedlingssökandes möjligheter att anlita den offentliga arbetsförmedlingen.

Tillstånd enligt denna paragraf må Tillstånd enligt denna paragraf får
beviljas för högst tre år i sänder. beviljas för högst ett år i sänder.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på
den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse 1976:156.

AU 1982/83:21

158

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Motionerna 5

Utvecklingen på arbetsmarknaden 17

Utskottet 24

Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken m. m 24

Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten 30

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader m. m 37

Arbetsmarknadsservice 44

Arbetsmarknadsinformation 44

Flyttningsbidrag m. m 48

Anslagsberäkning 49

Arbetsmarknadsutbildning 49

Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag 60

Bidragsfrågornas behandling år 1982 60

Motionsförslag i bidragsfrågorna 61

Medelsbehovet under budgetåret 1983/84 m. m 63

Utförsäkring 64

Sysselsättningsskapande åtgärder 66

Beredskapsarbeten 67

Industribeställningar 81

Anslagsberäkning 81

Försvars- och beredskapsplanering 82

Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 83

Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning 83

Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen ... 83

Byggnadsarbeten inom arbetsmarknadsverkets verksamhetsområde 84

Nämnden för vapenfriutbildning 85

Vapenfria tjänstepliktiga 86

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning 88

Arbetshjälpmedel åt handikappade 88

Näringshjälp 92

Anställning med lönebidrag 92

Anslagsberäkning 96

Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag 97

Medelstilldelning m. m 98

Samhällsföretags verksamhet 101

Yrkesinriktad rehabilitering 103

Arbetsmarknadsinstituten 103

Metodutveckling, forskning och utbildning 105

Utskottets hemställan 105

AU 1982/83:21 159

Reservationer

1. Sysselsättningsutvecklingen m. m. (m) 113

2. Sysselsättningsutvecklingen m. m. (c, fp) 114

3. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (m) 116

4. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (c, fp) 118

5. Förändring av medbestämmande-, trygghets- och ledighetslagar na

(m) 118

6. Kommunalt huvudansvar för arbetsmarknadspolitiken (m) ... 119

7. Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten (c, m, fp) 120

8. Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten (vpk) 123

9. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (m) 124

10. Avveckling av distriktsarbetsnämnderna (m) 125

11. Slopande av byggarbetsnämnderna (m) 125

12. Omorganisation och effektivering av arbetsmarknadsverket

(m) 126

13. Ändringar i arbetsförmedlingslagen (m) 127

14. Obligatorisk arbetsförmedling m. m. (vpk) 128

15. Avskaffande av obligatorisk platsanmälan (m) 129

16. Höjning av starthjälpen (c) 129

17. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice (m) 130

18. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice (c) 130

19. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsutbildning, m. m. (m) .. 131

20. Arbetsmarknadsutbildning för kvinnor i datateknik (c, fp) ... 132

21. Storleken på ersättningen från arbetslöshetskassorna (m) .... 133

22. Storleken på ersättningen från arbetslöshetskassorna (fp) .... 134

23. Kontant arbetsmarknadsstöd (m) 135

24. Statsbidragen till arbetslöshetskassorna (c, m, fp) 136

25. Arbetsmarknadsavgiften m. m. (m) 137

26. Arbetsmarknadsavgiften m. m. (c, fp) 138

27. Utbildningsbidraget till icke-arbetslöshetsförsäkrade (vpk) .. . 140

28. Utbildningsbidraget till icke-arbetslöshetsförsäkrade (fp) .... 140

29. Medelsanvisning till Arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag
(m) 141

30. Förlängda ersättningstider finansierade med höjda avgifter (c) 141

31. Förlängda ersättningstider finansierade med höjda avgifter (m) 142

32. Åtgärder mot utförsäkring (vpk) 142

33. Åtgärder mot utförsäkring (m) 143

34. Beredskapsarbetenas omfattning m. m. (m) 144

35. Statliga stimulanser för byggsysselsättningen i Kopparbergs län
(vpk) 145

36. Upprustning av järnvägslinjen Malung-Särna med beredskapsmedel
(vpk) 145

37. Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande åtgärder (m) ... 146

38. Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande åtgärder (c) .... 146

AU 1982/83:21 160

39. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen
(m) 147

40. Vapenfria tjänstepliktiga (c, fp) 147

41. Bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen (c, m, fp) . 148

42. Lönebidragets storlek till allmännyttiga organisationer (c, vpk) 149

43. Antalet platser med lönebidrag hos allmännyttiga organisationer

(c, fp) 149

44. Driftbidrag till Stiftelsen Samhällsföretag (m) 150

45. Rekryteringen till Samhällsföretag (m) 151

46. Samverkan mellan Ami och Samhällsföretag (m) 152

Särskilda yttranden

1. Sammansättningen av AMS styrelse (c, fp) 153

2. Ledamöter i AMS styrelse och länsarbetsnämnderna (m) .... 153

3. Tillsättande av ledamöter i länsarbetsnämnderna (c, fp) 154

4. Revisionen av AMS verksamhet (m) 154

5. Kulturarbets- och kontorsserviceförmedling m. m. (c, fp) .... 155

6. Kulturarbets- och kontorsserviceförmedlingen m. m. (m) .... 155

7. Förlängda ersättningstider finansierade med höjda avgifter (fp) 155

8. Beredskapsarbeten för akademiker (fp) 156

9. Lönebidragets konstruktion (m) 156

Bilaga 157

minab/gotab Stockholm 1983 73890