AU 1982/83:15

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1982/83:15

om styrelserepresentation för anställda vid länsstyrelser och polisstyrelser
(prop. 1982/83:76)

I betänkandet behandlas proposition 1982/83:76 om personalföreträdare i
vissa statliga myndigheters styrelse samt fem motioner som väckts under
allmänna motionstiden 1983.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag i proposition 76 om
tillägg till lagarna om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse resp. om vad
som avses med polismyndighet. Lagändringarna syftar till att förtydliga att
personalen liksom i andra statliga styrelser kan vara representerad i
styrelserna för länsstyrelserna och de lokala polisstyrelserna. En sådan
personalrepresentation finns redan vid dessa styrelser.

I tre motioner, 1044 av Görel Bohlin (m), 1519 av Nic Grönvall (m) och
1526 av Bengt Kindbom (c) och Bertil Fiskesjö (c), har yrkats avslag på
propositionen. Dessa motioner avstyrks av utskottet. Moderata samlingspartiets
företrädare har med anslutning till motionerna reserverat sig för
avslag på propositionen.

I motion 1526 begärs vidare en närmare reglering av omfattningen av
personalföreträdarnas rätt att delta i styrelsebesluten. Även i motion 2051 av
Lennart Bladh m. fl. (s) önskas ett klarläggande av kompetensområdet för
personalföreträdarnas beslutanderätt samtidigt som motionärerna förespråkar
en viss vidgning av denna rätt. Utskottet gör vissa påpekanden men
finner inte påkallat att föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna.
Företrädarna för centerpartiet och folkpartiet reserverar sig för bifall till
motion 1526 i den delen.

Inte heller har utskottet ställt sig bakom en i motion 1045 av Görel Bohlin
(m) och Allan Ekström (m) begärd utredning om en klarare gränsdragning
för personalinflytandet i statliga organ med hänsyn till den politiska
demokratin. Moderata samlingspartiets företrädare har reserverat sig för
bifall till denna motion.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet
Holmberg att riksdagen skall anta inom kommundepartementet upprättade
förslag till

1 Riksdagen 1982/83. 18 sami. Nr 15

AU 1982/83:15

1. lag om ändring i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses
styrelse,

2. lag om ändring i lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet
m. m.

Förslaget under 2 har utarbetats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Lagförslagen fogas till detta betänkande som bilaga.

Motionerna

1982/83:1044 av Görel Bohlin (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår proposition 1982/83:76.

1982183:1519 av Nic Grönvall (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår proposition 1982/83:76.

1982183:1526 av Bengt Kindbom (c) och Bertil Fiskesjö (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att avslå proposition 1982/83:76
och begära att regeringen återkommer med förslag i enlighet med vad som
angetts i motionen.

1982183:1045 av Görel Bohlin (m) och Allan Ekström (m)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om att det uppdrag
som riksdagen beställt beträffande utredning av gränsdragningen mot den
politiska demokratin vid tillämpning av personalinflytandet inom den
kommunala sektorn utvidgas till att även gälla statliga styrelser.

1982183:2051 av Lennart Bladh m. fl. (s)

I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighet m. m. i
enlighet med motionens intentioner.

Utskottet

Sedan år 1974 kan de anställda få representation i styrelserna för de statliga
myndigheterna. Riktlinjer för denna styrelserepresentation drogs upp i
proposition 1974:1 bilaga 2 (Gemensamma frågor) och godkändes av
riksdagen (InU 1974:4, rskr 95).

Föreskrifter om styrelserepresentationen har därefter meddelats i förordningen
(1974:224, senast omtryckt 1982:1279) om personalföreträdare i
statlig myndighets styrelse m. m. Enligt förordningen får utses två (i vissa fall
tre) personalföreträdare. Det är regeringen som bestämmer vid vilka
myndigheter personalen skall få utse företrädare i styrelsen. De första åren
utsågs personalföreträdarna av regeringen på förslag av personalorganisationerna.
Numera utses de (och entledigas) direkt av personalorganisationerna
enligt bestämmelser som finns i lagen (1976:230) om rätt för

AU 1982/83:15

arbetstagarorganisation att utse och entlediga företrädare för de anställda i
styrelse eller annat organ vid statlig myndighet. Lagens och förordningens
bestämmelser om förfarandet vid förordnande av personalföreträdare kan
ersättas av kollektivavtal.

Styrelserepresentation för de anställda är numera allmänt förekommande i
den statliga förvaltningen, däribland samtliga polisstyrelser och flertalet
länsstyrelser.

Gemensamt för länsstyrelserna och polisstyrelserna är att ledamöterna i
dessa styrelser utses genom val och att styrelsernas sammansättning är
reglerad i lag. I de aktuella lagarna finns dock f. n. ingenting utsagt om
personalföreträdare. Det har hittills inte heller funnits någon föreskrift i
personalföreträdarekungörelsen som tar sikte på det fallet att en styrelse har
sin sammansättning fastställd genom lag. Den författningsmässiga regleringen
av personalrepresentationen i sådana fall har sålunda varit ofullständig.

Regeringen beslöt den 16 december 1982 att göra vissa ändringar i
personalföreträdarekungörelsen. Till dessa ändringar hör ett tillägg till 1 § av
innebörd att personalrepresentation får finnas i sådana styrelser som har sin
sammansättning fastställd i lag endast om detta är utsagt i lagen.

Vidare beslöt regeringen samma dag att genom den nu föreliggande
propositionen föreslå riksdagen lagändringar som bekräftar att personalrepresentation
får förekomma hos länsstyrelserna och polisstyrelserna. Lagförslagen
har formen av tillägg till lagen (1976:891) om val av ledamöter i
länsstyrelses styrelse resp. lagen (1972:509) om vad som avses med
polismyndighet m. m.

I tre motioner - 1044 av Görel Bohlin (m), 1519 av Nic Grönvall (m) och
1526 av Bengt Kindbom (c) och Bertil Fiskesjö (c) - yrkas att riksdagen skall
avslå propositionen. I motionerna 1044 och 1519 hänvisas till att sedan
styrelserepresentationen införts har de anställda även fått inflytande över
beslutsprocessen genom medbestämmandelagen. Motionärerna hävdar att
de båda formerna av medinflytande inte är förenliga med varandra.
Oklarheterna i detta system bör inte genom den föreslagna lagstiftningen
vidgas eller permanentas. I motion 1526 åberopas att personalföreträdarnas
rätt att delta i besluten inte är klart avgränsade.

Motionerna ger enligt utskottets mening anledning betona att det nu inte
är fråga om att skapa några nya former för personalinflytande utan om en
författningsmässig anpassning till en sedan länge etablerad ordning. Om man
följer avslagsyrkandena i motionerna blir däremot följden att denna ordning
bryts, dvs. den nuvarande personalrepresentationen vid länsstyrelserna och
polisstyrelserna upphör fr. o. m. den 1 juli i år. Utskottet är inte berett att
medverka till att ett lagstiftningsärende av förevarande formella slag får
sådana konsekvenser och avstyrker därmed de aktuella motionsyrkandena.
De av regeringen föreslagna lagändringarna bör således antas av riksdagen.

1* Riksdagen 1982/83. 18 sami. Nr 15

AU 1982/83:15

Bengt Kindbom (c) och Bertil Fiskesjö (c) anser, som nämnts, i motion
1526 att de anställdas rätt att delta i besluten inte är klart avgränsad. De vill
därför få den frågan reglerad med utgångspunkt i att personalen endast har
rätt att delta i beslut i ärenden som rör förhållandet inom myndigheten.

Görel Bohlin (m) och Allan Ekström (m) pekar i motion 1045 på att 1974
års personalföreträdarereform och 1976 års medbestämmandelag gett
upphov till ett dubbelt regelsystem. Det kan ifrågasättas om det behövs.
Därtill kommer att personalrepresentanterna i en styrelse kan få ta ställning
till ärenden som uttryckligen är undantagna från det inflytande som
personalen har enligt medbestämmandelagen. Den utredning riksdagen
begärt om gränsdragningen mot den politiska demokratin på den kommunala
sektorn bör därför få sitt uppdrag vidgat att avse även gränsdragningen
för personalinflytandet i statliga organ.

Lennart Bladh m. fl. (s) förespråkar i motion 2051 en viss vidgning av
personalföreträdarnas beslutanderätt. De anser det vara av vikt att personalens
kunskaper i arbetstekniska frågor tas till vara, bl. a. de konsekvenser en
lag medför i den praktiska tillämpningen. I frågor av det slaget bör
personalföreträdarna ha rätt att delta i besluten. Vidare anser motionärerna
att personalföreträdarnas kompetensområde bör klargöras genom en
exemplifiering i personalföreträdarekungörelsen. Denna bör alltså bli
föremål för en översyn i de angivna hänseendena.

1974 års personalföreträdarereform hade till syfte att underlätta de
anställdas möjligheter att påverka sin arbetssituation och att engagera och
intressera de anställda för myndighetens verksamhet och därmed få ett gott
arbetsresultat. Medinflytandet i ledningsorganens arbete sågs som ett
väsentligt inslag i ett företagsdemokratiskt sätt att bedriva statlig verksamhet.

Reformen föregicks både av en försöksverksamhet och av en utredning.
Utredningsförslaget gick ut på att personalföreträdarna skulle inträda som
”fullvärdiga” ledamöter i de statliga styrelserna. Detta mötte stark kritik vid
remissbehandlingen. Föredragande statsrådet framhöll i propositionen
(s. 40-41) att det finns många skäl som talade för ett vidgat personalinflytande
i den högsta ledningen för statliga myndigheter. Reglerna härom måste
dock utformas på ett sådant sätt att allmänt medborgerliga intressen inte
träds för när och att de håller sig inom den ram som konstitutionen anger. Av
dessa skäl får undantag i personalens beslutanderätt göras när det är fråga om
beslut ”sorn har avseende på det slag av verksamhet som myndigheten skall
bedriva”. Som exempel på ärenden som faller utanför personalens beslutsrätt
anfördes i sammanhanget prisregleringsfrågor inom jordbruksnämndens
område och tillstånds- och medborgarskapsärenden inom invandrarverkets
område.

Som exempel på beslut som skulle kunna omfattas av personalföreträdarnas
beslutanderätt angavs beslut om arbetsmetoder, arbetsfördelning,
organisation och rationalisering inom myndigheten, budget, petita, perso -

AU 1982/83:15

nalpolitik, personalplanering, tjänstetillsättning, vidareutbildning, lokaler
och personalhälsovård.

Det kan tilläggas att vid riksdagsbehandlingen av reformen betonade det
dåvarande inrikesutskottet i ett enhälligt betänkande (InU 1974:4 s. 6-7) att
inflytandet för de anställda måste utformas så, att de politiska instansernas
bestämmanderätt i grundläggande frågor inte träds för när. De avgränsningar
som i detta avseende gjorts i propositionen godtogs av utskottet.

Som framgår av redovisningen kan den av statsmakterna redan gjorda
avgränsningen av personalföreträdarnas beslutsrätt sägas sammanfalla med
kravet på hur en sådan bör utformas enligt motion 1526, dvs. beslutsrätten
avser ärenden som rör förhållandena inom myndigheten. Därav följer att det
inte kan anses påkallat att ta upp frågan om en avgränsning av personalföreträdarnas
beslutanderätt i styrelser från det som är motionens utgångspunkt.
Motionen bör därför inte leda till någon åtgärd.

Det framgår vidare av redovisningen för bakgrunden till 1974 års reform
att avgränsningen av de ärendeslag som skall falla inom resp. utanför
området för personalföreträdarnas beslutsrätt var resultatet av en avvägning
mellan å ena sidan allmänna och konstitutionella intressen och å andra sidan
personalintressena. Utskottet är inte berett att på grundval av vad som anförs
i motion 2051 förorda en ändring i den intresseavvägning som statsmakterna
har stannat för.

Inte heller är utskottet berett förorda att man i personalföreträdarekungörelsen
exemplifierar de frågor i vilkas avgörande personalföreträdarna får
delta. Oavsett om man i kungörelsen tar in den exemplifiering som finns i de
ovan redovisade förarbetena eller inte kommer det ändå att uppstå
tveksamma gränsfall på grund av de skiftande förhållanden under vilka de
olika myndigheterna arbetar. Problemet med de tveksamma fallen har lösts
så att det är de enskilda styrelsernas sak att besluta om personalföreträdarna
skall få delta i avgörandet. Det beslut som fattas i denna procedurfråga kan
sedan överklagas till regeringen. Sådana överklaganden till regeringen har
också förekommit i några fall. På denna väg kommer alltså successivt
förtydliganden fram genom vägledande utslag från regeringens sida.

Med hänsyn till det anförda bör motion 2051 inte föranleda någon
åtgärd.

I motion 1045 ifrågasätts om det finns anledning att ha kvar personalrepresentation
i de statliga styrelserna sedan man fått ett personalinflytande via
medbestämmandelagstiftningen. Utskottet vill därför tillfoga att 1974 års
reform självfallet haft som förebild den rätt till styrelserepresentation som
något tidigare infördes för anställda i aktiebolag m. fl. enskilda företag.
Denna rätt till styrelserepresentation på den privata sidan har bestått
oinskränkt även efter medbestämmandereformen. Och när den reformen
genomfördes ansågs de statsanställdas deltagande i styrelsearbetet vara av
väsentlig betydelse som komplement till andra inflytandeformer. En tidigare
storleksgräns för myndigheterna (minst 100 anställda) slopades samtidigt så

AU 1982/83:15

att personalföreträdare skulle kunna finnas vid i princip alla myndigheter
med självständiga verksfunktioner. Mot den bakgrunden och med hänvisning
i övrigt till vad ovan anförts kan utskottet inte ställa sig bakom ett
utredningskrav med det i motion 1045 angivna syftet. Utskottet avstyrker
följaktligen den motionen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i lagen om val av ledamöter i länsstyrelses
styrelse m. m.

att riksdagen med avslag på motionerna 1982/83:1044, 1982/
83:1519 och 1982/83:1526 i motsvarande del bifaller proposition
1982/83:76,

2. beträffande avgränsning av personalföreträdares beslutanderätt att

riksdagen avslår motion 1982/83:1526 i motsvarande del,

3. beträffande vidgning av personalföreträdares beslutanderätt
att riksdagen avslår motion 1982/83:2051,

4. beträffande utredning om gränsdragningen för personalinflytandet
i statliga organ

att riksdagen avslår motion 1982/83:1045.

Stockholm den 1 mars 1983

På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND

Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m), Erik Johansson (s),
Karin Andersson (c), Anders Högmark (m). Marianne Stålberg (s), Karin
Flodström (s), Bengt Wittbom (m), Lahja Exner (s), Elver Jonsson (fp),
Lars-Ove Hagberg (vpk), Gustav Persson (s), Ingrid Hemmingsson (m),
Sten Östlund (s) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c).

AU 1982/83:15

Reservationer

1. Ändring i lagen om val av ledamöter i länsstyrelses styrelse m. m. (mom.
1)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”Motionerna ger”
och slutar ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Lagstiftningen om val av ledamöter i länsstyrelser och polisstyrelser har till
syfte att invånarna i länen skall kunna utöva inflytande på sammansättningen
av dessa förtroendemannastyrelser. Valreglerna har utformats så, att
sammansättningen skall avspegla de politiska partiernas styrka i resp. län.
Det är för att tillgodose dessa synpunkter som landstingen utser samtliga
styrelseledamöter utom ordföranden.

När den aktuella lagstiftningen antogs åren 1976 resp. 1981 diskuterades
inte personalföreträdarnas fortsatta ställning i styrelserna. Det är att märka
att personalföreträdarna i vissa frågor intar ställning som ledamot i styrelsen
med samma rättigheter och skyldigheter som annan ledamot. Vilka dessa
frågor är har inte klart avgränsats. Praxis beträffande personalföreträdarnas
beslutanderätt är också långtifrån enhetlig. I en länsstyrelse kan personalföreträdarna
delta i behandlingen av frågor som rör de anställdas dagliga
arbetsförhållanden. Men i en annan länsstyrelse kan de delta i behandlingen
av så gott som samtliga ärenden. Det är uppenbart att de därvid i känsliga
lägen kan få en balansroll i styrelserna som direkt strider mot syftet att
sammansättningen och därmed avgörandena i styrelserna skall avspegla den
politiska opinion som råder i länet.

I sammanhanget bör inte förbises att de anställda är tillförsäkrade
inflytande över beslutsprocessen genom medbestämmandelagen och det
statliga medbestämmandeavtalet. Med hänsyn härtill och vad ovan anförts
ansluter sig utskottet till yrkandena i de aktuella motionerna om att de av
regeringen föreslagna lagändringarna skall avvisas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ändring i lagen om val av ledamöter i länsstyrelses
styrelse m. m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1982/83:1044, 1982/
83:1519 och 1982/83:1526 i motsvarande del avslår proposition
1982/83:76.

AU 1982/83:15

2. Avgränsning av personalföreträdares beslutanderätt (morn. 2)

Karin Andersson (c), Elver Jonsson (fp) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar ”Sorn framgår”
och slutar ”någon åtgärd” bort ha följande lydelse:

Vid 1974 års personalföreträdarereform gjordes en avgränsning av
personalföreträdarnas beslutanderätt som kan sägas sammanfalla med
kravet på hur en sådan rätt bör utformas enligt motion 1526, dvs.
beslutanderätten avser ärenden som rör förhållandena inom myndigheten.
Detta framgår dock inte av personalföreträdarekungörelsen. Där görs ett
slags avgränsning på det sättet att personalföreträdarna ges ställning som
ledamot av styrelsen - med rösträtt - när denna handlägger frågor ”sorn ej
har avseende på det slag av verksamhet myndigheten skall bedriva”. Ett
sådant uttryckssätt ger ringa vägledning när styrelserna i de konkreta fallen
skall ta ställning till om personalföreträdarna är behöriga att delta i besluten
eller ej. Det är emellertid betydelsefullt att det råder full klarhet om var
gränserna för personalföreträdarnas beslutanderätt skall gå enligt statsmakternas
intentioner. Länsstyrelserna och polisstyrelserna skall nämligen i sin
sammansättning spegla de politiska styrkeförhållanden som råder inom
länet. Erfarenheten visar att så inte alltid har varit fallet. Hänsynen till de
medborgerliga och konstitutionella intressena som spelade en stor roll vid
1974 års reform får därför särskild tyngd i dessa styrelser.

På grund av det anförda framstår det som angeläget att en reglering
kommer till stånd av personalföreträdarnas rätt att delta i styrelsebesluten.
Det bör direkt av den aktuella kungörelsetexten framgå vad som är
statsmakternas intentioner i detta hänseende, att, som ovan sagts, personalföreträdarnas
beslutanderätt endast rör förhållandena inom den egna
myndigheten.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avgränsning av personalföreträdarnas beslutanderätt att

riksdagen med anledning av motion 1982/83:1526 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

AU 1982/83:15

3. Utredning om gränsdragningen för personalinflytandet i statliga organ
(mom. 4)

Alf Wennerfors, Anders Högmark, Bengt Wittbom och Ingrid Hemmingsson
(alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar ”1 motion” och på
s. 6 slutar ”den motionen” bort ha följande lydelse:

Genom 1974 års personalföreträdarereform och 1976 års medbestämmandereform
har skapats två parallella system för personalinflytandet i
statsförvaltningen. Man kan, som görs i motion 1045, fråga sig om det är
behövligt med detta dubbla system för personalinflytandet. Men därtill
kommer att personalrepresentanterna i en styrelse kan ha rösträtt och
därmed ett direkt inflytande även i frågor där personalinflytandet enligt
medbestämmandelagen har fått vika av hänsynen till den politiska demokratin.
Detta är givetvis otillfredsställande och aktualiserar behovet av ett
närmare klarläggande av gränserna för personalens inflytande i de statliga
organen med hänsyn till den politiska demokratin. Ett sådant klarläggande
synes lämpligen kunna ske i samband med motsvarande utredningsarbete om
personalinflytandet på den kommunala sektorn som riksdagen tidigare har
begärt (AU 1981/82:4 och 10, rskr 113).

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion 1045 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande utredning om gränsdragningen för personalinflytandet
i statliga organ

att riksdagen med bifall till motion 1982/83:1045 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

AU 1982/83:15

Bilaga

I Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:891) om val av ledamöter i länsstyrelses
styrelse

Härigenom föreskrivs att lagen (1976:891) om val av ledamöter i
länsstyrelses styrelse1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Länsstyrelses styrelse består, utöver ordföranden, av 14 ledamöter, som
utses genom val. Valet förrättas av landstinget. Om det i länet finns en
kommun som ej ingär i landstingskommunen, skall valet förrättas av
landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som
regeringen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län skall valet
förrättas av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. För de ledamöter som
har valts av landstinget eller kommunfullmäktige skall lika många suppleanter
väljas. Ytterligare föreskrifter om val av ledamöter och suppleanter
meddelas av regeringen.

2 §

Utöver vad som anges i I § får i en
länsstyrelses styrelse också finnas
personalföreträdare. Om personalföreträdare
och om rätt för arbetstagarorganisationer
att utse och entlediga
dem finns särskilda föreskrifter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

1 Senaste lydelse 1981:1108.

AU 1982/83:15

2 Förslag till

l^ag om ändring i lagen (1972:509) om vad som avses med
polismyndighet m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 5 lagen (1972:509) om vad som avses med
polismyndighet m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydeke Föreslagen lydelse

1 §'

Med polismyndighet avses polisstyrelsen i distriktet, om ej annat följer av
lag eller annan författning.

Polisstyrelsen består av polischefen och det antal valda ledamöter, minst
sex och Inigst åtta, som länsstyrelsen bestämmer.

Ledamöterna utom polischefen skall väljas av landstinget. Om det i
polisdistriktet finns en kommun som inte ingår i landstingskommunen, skall
valet förrättas av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning
mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Visby
polisdistrikt skall valet förrättas av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
För de ledamöter som har valts av landstinget eller kommunfullmäktige skall
lika många suppleanter väljas.

Utöver vad som anges i andra
stycket får i polisstyrelsen också finnas
personalföreträdare. Om personalföreträdare
och om rätt för arbetstagarorganisationer
att utse och entlediga
dem finns särskilda föreskrifter.

Närmare föreskrifter om polisstyrelsen meddelas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer. Genom sådana föreskrifter får
endast högre polisbefäl ges befogenhet att besluta i fråga om frihetsberövanden.

Denna lag träder i kraft den l juli 1983.

1 Senaste lydelse 1981:1109.