Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1982/83:1
om administrativ beredskap på arbetsrättens område
I betänkandet behandlas dels den på våren 1982 framlagda propositionen
1981/82:179 om administrativ beredskap på arbetsrättens område, m.m.
(arbetsmarknadsdepartementet), dels den med anledning av propositionen
väckta motionen 1981/82:2465 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s).
Sammanfattning
Regeringen lade i våras fram en särskild proposition, 1981/82:179, om
administrativ beredskap på arbetsrättens område såsom ett led i den samlade
säkerhets- och försvarspolitiken.
Utskottet biträder propositionens förslag att nu gällande lag från år 1948
om skyldighet för näringsidkare m.fl. att biträda vid totalförsvarsplaneringen
ersätts av en ny lag, som omfattar skyldighet även för arbetsmarknadsorganisationerna
att medverka i denna planering.
När det gäller formerna för det förestående arbetet att följa upp arbetsrättslagstiftning
och kollektivavtal från beredskapssynpunkt föreslår utskottet,
med anslutning till vad som anförts i motion 1981/82:2465 av
Anna-Greta Leijon m.fl. (s), att det arbetet inledningsvis bedrivs under
ledning av en av regeringen tillsatt delegation med företrädare för totalförsvarsmyndigheter
och arbetsmarknadsorganisationer.
Propositionen
Genom proposition 1981/82:179 föreslås riksdagen att anta ett inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag till lag om skyldighet för
näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen.
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om inriktningen av den administrativa beredskapen på arbetsrättens
område.
Det till propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse:
1 Riksdagen 1982/83. 18 sami. Nr 1
AU 1982/83:1
2
Förslag till
Lag om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer
m. fl. att delta i totalförsvarsplaneringen
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Ägare eller innehavare av industriella anläggningar, andra näringsidkare,
myndigheter samt arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer
som avses i 6 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
är skyldiga att på begäran av den myndighet som regeringen förordnar
(totalförsvarsmyndighet), delta i totalförsvarsplaneringen enligt bestämmelserna
i denna lag.
Lagen gäller inte statliga myndigheter och inte heller den som i stället
omfattas av särskilda föreskrifter för totalförsvaret.
2 § Ägare eller innehavare av industriella anläggningar och andra näringsidkare
samt myndigheter skall lämna de upplysningar om personal,
lokaler, maskiner och annan utrustning, produktion, förbrukning av energi,
råvaror och andra förnödenheter, lagerhållning, inköp, leveranser och
annat dylikt som totalförsvarsmyndigheterna behöver för sitt planeringsarbete
samt, om det behövs, i övrigt medverka vid planeringen av de egna
uppgifterna inom totalförsvaret.
Den som på grund av bestämmelserna i första stycket har fått utföra
arbete som har medfört betydande kostnader, kan få ersättning för detta av
allmänna medel. Kan överenskommelse om ersättningen inte träffas med
den myndighet som har begärt arbetet, skall frågan hänskjutas till avgörande
av skiljemän enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Skiljemännen avgör
om ersättning skall utgå och bestämmer i så fall ersättningens storlek.
3 § Arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer är skyldiga
att
1. överlägga med totalförsvarsmyndigheterna om organisationernas uppgifter
inom eller i anslutning till totalförsvaret på central, regional och lokal
nivå,
2. medverka vid övningar inom totalförsvaret,
3. lämna upplysningar eller annat biträde som totalförsvarsmyndigheterna
behöver för sitt planeringsarbete.
4 § Arbetsgivare samt arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer
som i fredstid är eller brukar vara parter i kollektivavtalsförhandlingar,
är skyldiga att överlägga med sina motparter om kollektivavtal för
krissituationer som omfattas av totalförsvarsplaneringen.
5 § Totalförsvarsmyndigheterna får meddela de förelägganden som behövs
för efterlevnaden av 2 §. I beslut om föreläggande kan vite sättas ut.
Beslut om föreläggande får överklagas till regeringen.
6 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt,
när en totalförsvarsmyndighet har begärt upplysningar enligt 2 §.
AU 1982/83:1
3
7 § Den som på grund av bestämmelser i denna lag har fått kännedom om
enskilds affärs- eller driftförhållanden eller förhållande av betydelse för
totalförsvaret eller eljest för rikets säkerhet får inte obehörigen röja eller
utnyttja vad han eller hon har erfarit.
I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100).
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. då lagen (1948: 390) om skyldighet
för näringsidkare m.fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska
försvarsberedskap skall upphöra att gälla.
Motionen
I motion 1981/82:2465 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s) yrkas att riksdagen
begär hos regeringen att den fortsatta handläggningen av planeringsarbetet
i fråga om den administrativa beredskapen på arbetsrättens område
sker i enlighet med vad som anförs i motionen.
Utskottet
Riksdagen tog i våras ställning till säkerhets- och försvarspolitiken samt
totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. 1981/82: 100 och 102, FöU 1981/
82: 18). Det förutsattes i det sammanhanget att den särskilda frågan om den
administrativa beredskapen på arbetsrättens område skulle behandlas för
sig. Regeringens överväganden i den frågan redovisades i en särskild
proposition, 1981/82:179, som hänvisades till arbetsmarknadsutskottet. På
utskottets begäran i betänkande 1981/82: 30 medgav riksdagen att behandlingen
av ärendet fick skjutas upp till 1982/83 års riksmöte.
Som en allmän bakgrund till förslagen i proposition 179 anges att det inte
torde ”råda någon tvekan om att den administrativa beredskapen på arbetsrättens
område med tiden har blivit eftersatt”. Härmed avses att 1970-talets omfattande arbetsrättsliga lagstiftning tar sikte på fredstida förhållanden.
Detsamma gäller om de kollektivavtal som antingen kompletterar
denna lagstiftning eller fastställer vad som skall gälla på områden som
normalt inte regleras genom lag, främst lönebildningen. Endast i begränsad
utsträckning finns bestämmelser i lag eller avtal med inriktning på förhållandena
i krig eller motsvarande allvarliga krissituationer.
Utgångspunkten för propositionens förslag är att den önskade förbättringen
av beredskapen på det arbetsrättsliga området skall ske i samverkan
med parterna på arbetsmarknaden. Dessa parter har ett betydande ansvar
för förhållandena på arbetsmarknaden, och detta medansvar bör inte vara
mindre i kriser än under normala fredsförhållanden. Därför föreslås att
man i lag lägger fast en skyldighet för arbetsmarknadens partsorganisationer
att medverka i totalförsvarsplaneringen.
AU 1982/83:1
4
Sedan år 1948 gäller en lag, genom vilken näringsidkare och myndigheter
kan åläggas att biträda vid totalförsvarsplaneringen. Denna lag föreslås nu
bli ersatt av en ny lag, som även omfattar bestämmelser (3 och 4 §§) om
arbetsmarknadsorganisationernas medverkan.
Utskottet kan för sin del godta detta förslag till lag om skyldighet för
näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen.
På en punkt bör dock göras en ändring i lagförslaget.
Detta utgår från att den nya lagen skulle träda i kraft den 1 juli i år. På
grund av uppskovet med riksdagsbehandlingen bör tidpunkten för ikraftträdandet
förskjutas till den 1 januari 1983.
Förslagen i propositionen syftar till en snabb igångsättning av den nödvändiga
planeringen för hur arbetsmarknaden skall fungera i krig eller vid
krigsfara liksom i s. k. skymningslägen. Det ovan redovisade lagförslaget
kompletteras därför i propositionen med synpunkter på inriktningen av
den administrativa beredskapen på arbetsrättens område.
Till de frågor som behöver klarläggas i det förestående planeringsarbetet
hör de uppgifter organisationerna har att fullgöra i krislägen. Ett annat
huvudproblem är i vilken utsträckning de regeländringar som blir aktuella
skall göras i beredskapsförfattningar eller genom kollektivavtal. Beträffande
omfattningen och innebörden av de problem som behöver lösas torde i
övrigt få hänvisas till propositionen och den departementspromemoria som
fogats till propositionen som bilaga.
Det förestående planeringsarbetet skall enligt propositionen komma till
stånd genom samverkan mellan totalförsvarsmyndigheterna - främst arbetsmarknadsstyrelsen
och överstyrelsen för ekonomiskt försvar — och
arbetsmarknadsparterna. Det förutsätts vidare att totalförsvarsmyndigheterna
anger de mål som måste uppnås och de planeringsförutsättningar
som gäller. Därefter skall det vara parternas sak att göra probleminventeringar
och pröva vilka praktiska lösningar som kan uppnås genom uttryckliga
regler i förberedda beredskapsavtal, särskilda förhandlingsordningar
m. m. Det är en grundtanke i propositionen att man först bör överlåta åt
parterna att närmare gripa sig an problemen. Kan man den vägen uppnå
enighet är det en fördel, inte minst om det i ett krisläge blir aktuellt att i
praktiken genomföra de förändringar i det arbetsrättsliga systemet som då
kan bli nödvändiga. Kan man emellertid inte lösa problemen på detta sätt
återstår möjligheten för statsmakterna att tillgripa lagstiftning i form av
beredskapsförfattningar.
Propositionens förslag när det gäller den fortsatta handläggningen av
planeringsfrågorna ifrågasätts i motion 2465 av Anna-Greta Leijon m.fl.
(s). 1 denna föreslås att planeringsarbetet inledningsvis leds av en av
regeringen tillsatt delegation, sammansatt av företrädare för arbetsmarknadens
parter och berörda myndigheter.
Vid bedömningen av denna metodfråga får man enligt utskottets mening
ta hänsyn till att arbetsmarknadsparterna nu kommer att åläggas nya och
AU 1982/83:1
5
omfattande uppgifter. Det är önskvärt att arbetet påbörjas och genomförs
skyndsamt. Det kan dessutom visa sig nödvändigt att det görs ytterligare
preciseringar av de utgångspunkter som skall gälla för planeringsarbetet.
Flera skäl talar således för att arbetet åtminstone till en början bedrivs på
det sätt som förordas i motionen. Efter hand som arbetet fortskrider och
vägledande principer och riktlinjer växer fram som resultat av verksamheten
i delegationen kan det te sig naturligt att avveckla delegationen och
överlåta åt parterna att fortsätta planeringsarbetet.
Utskottet biträder alltså motion 2465 och föreslår att riksdagen ger
regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av densamma.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen antar det genom proposition 1981/82:179 framlagda
förslaget till lag om skyldighet för näringsidkare, arbetsmarknadsorganisationer
m.fl. att delta i totalförsvarsplaneringen
med den ändringen att ikraftträdandebestämmelsen får följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:
Propositionens förslag Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft den 1 juli Denna lag träder i kraft den 1 ja1982,
då lagen (1948: 390) om skyl- nuari 1983, då lagen (1948: 390) om
dighet för näringsidkare m.fl. att skyldighet för näringsidkare m.fl.
biträda vid planläggningen av rikets att biträda vid planläggningen av ri
ekonomiska
försvarsberedskap kets ekonomiska försvarsbered
skall
upphöra att gälla. skap skall upphöra att gälla.
2. beträffande inriktningen av den administrativa beredskapen på
arbetsrättens område
att riksdagen med anledning av vad som anförts i propositionen
samt med bifall till motion 1981/82:2465 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 26 oktober 1982
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
FRIDA BERGLUND
Närvarande: Frida Berglund (s), Alf Wennerfors (m). Erik Johansson (s),
Karin Andersson (c), Lars Ulander (s), Anders Högmark (m), Marianne
Stålberg (s), Karin Flodström (s). Bengt Wittbom (m), Arne Fransson (c),
Lahja Exner (s), Lars-Ove Hagberg (vpk), Gustav Persson (s), Ingrid
Hemmingsson (m) och tredje vice talmannen Karl Erik Eriksson (fp).
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982
*