2 § Svar på interpellation 1981/82:43 om åtgärder mot narkotika-spridning från Danmark

Anf. 1 Socialministern KARIN SÖDER;

Herr talman! Esse Petersson har i en interpellation ställt följande frågor:

1. Vilket resultat gav de nordiska överläggningarna kring narkotikafrågorna?

2. Har den danska regeringen följt upp sina åtaganden från de nordiska överläggningarna och de internationella konvenfionerna för att begränsa narkotikaspridningen främst från Chrisliania?

3. Vilka åtgärder är regeringen nu beredd all vidta för att kunna stoppa den omfattande narkotikaspridningen i Sverige, som främst kommer från friförsäljningen i Chrisliania?

4. Är regeringen beredd alt la initiativ till en samnordisk aktion för att få den danska regeringen till att helt stoppa narkolikaförsäljningen i Chrisliania?

Narkolikasiluationen i Sverige är myckel allvarlig. Tillgången på heroin är stor, och missbruk förekommer i hela landet. Tillgången på cenlralslimu-lanfia har varit förhållandevis liten de senaste åren, men sedan i våras har tillgången på nytt ökat. Missbruket av kokain har tidigare varit myckel begränsat i Sverige. Del finns dess värre nu tecken på all tillgången på kokain har ökat och all det säljs kokain även på gatumarknaden. Missbruket av cannabis är omfattande, och fillgången är stor i hela landet.

Större delen av den narkotika som missbrukas i Sverige smugglas hit från de olika producenlländerna. Smugglingsvägarna är många, och den illegala handeln är väl organiserad.

Behovet av ett väl fungerande internationellt samarbete är därför stort.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder.mot narkotikaspridning från Danmark

Jag kan i detta sammanhang meddela att jag nyligen har besökt USA, där jag sammanträffade med FN:s generalsekreterare och med företrädare för den amerikanska administrationen. Vid dessa möten diskuterade vi frågan om intensifierat arbete med narkotikafrågor inom FN.

Jag har nyligen deltagit i ett stort europeiskt ministermöte om narkotika i den s. k. Pompidougruppen. Vid delta möte beslutades om intensifierade gemensamma insatser för all stoppa den illegala handeln och för att minska efterfrågan på narkotika. Jag framhöll därvid bl. a. att kraftfulla åtgärder måste vidtas såväl mot den organiserade internationella handeln som mot gatulangningen. Det blev också mötets beslut att 1961 års narkotikakonven-fion skall tillämpas strikt.

Köpenhamn har blivit en central plats för narkotikahandeln i Norden. Den stora fillgången på narkofika i Danmark har gjort att missbrukare söker sig dit för att köpa narkotika. Särskilt för Skåneregionen är detta mycket påtagligt och allvarligt. Ungdomar åker över sundet, och de vet på vilka platser de kan köpa narkotika, framför allt cannabis. Chrisliania är den mest kända av dessa platser.

Del är myckel allvarligt alt allt fler ungdomar från hela Sverige som är i riskzonen på väg in i ett allvarligt missbruk söker sig till Chrisliania. De vet att det är mycket lätt att köpa cannabis där.

Efter del alt jag hade fåll rapporter från polis, tull, social- och sjukvård i Skåne om de växande problemen med narkotika som kommer från Danmark diskuterade jag delta med den danske inrikesministern vid det nordiska social- och hälsovårdsminislermötet i augusfi i år. Vi kom då överens om att ett särskilt ministermöle skulle hållas för Danmark och Sverige för alt diskutera gemensamma narkotikaproblem. Jag inbjöd därefter den danske inrikesministern till Sverige till den 3 november, men fick till svar alt mötet inte kunde äga rum inom en så snar framtid.

Vid det nordiska justitieministermöiet i Åbo i oktober i år aktualiserade justitieminister Petri åter frågan om ett ministermöle med Danmark. De övriga nordiska ministrarna förklarade då alt de också önskade delta i ett sådant möte.

Jag har därefter fillsammans med justitieministern inbjudit samtliga nordiska justilie-, social- och hälsovårdsministrar till ett särskilt möte om narkotika i februari 1982. Vid detta möte skall vi förutom de problem som Sverige och de övriga nordiska länderna har med Chrisliania också diskutera hur vi kan effektivisera den gemensamma kampen mot all narkotika i hela Norden.

Jag kan således inte besvara frågan om vilka resultat överläggningarna givit, då de ej ännu ägt rum.

Esse Petersson har frågat mig om den danska regeringen har följt de åtaganden som finns i de internationella narkotikakonventionerna.

FN;s internationella narkolikakontrollkommission är det organ som har till uppgift att bevaka att de internationella konventionerna som finns inom narkotikaområdet efterlevs. Kan denna kommission påvisa att försäljningen

av cannabis tillåts i Chrisliania är det deras sak att la ställning till om Danmark följer sina åtaganden i enlighet med de internationella konventionerna.

En av de åtgärder som regeringen vidtagit för alt slävja narkolikatrafiken frän Danmark är all placera en svensk polisman i Köpenhamn. Denna polis skall ansvara för samordning av narkotikafall i Danmark som har samband med Sverige. Vidare finns två svenska socialarbetare stationerade i Köpenhamn. Deras uppgift är bl. a. att hjälpa svenska missbrukare i Köpenhamn all återvända till Sverige för all få vård.

Vid del nordiska justitieminislermötel i juni i år diskuterades olika länders praxis i narkolikabroltmål. Diskussionen inifierades av Sverige efter påpekanden från svenska åklagare om en alltför mild praxis i Danmark. Justitieministrarna uppdrog ål riksåklagarna i de olika länderna alt fortsätta denna diskussion i syfte att åstadkomma en gemensam praxis.

Man kan ha förståelse för de problem av olika slag som bosättningen i Chrisliania innebär för de danska myndigheterna. Det är emellertid min förhoppning att våra olika överläggningar med den danska regeringen och danska myndigheter skall bidra till all narkofikaproblemen i Chrisliania får en lösning. Glädjande är att del finns en växande opinion även i Danmark mot narkolikasiluationen i Chrisliania.

Om narkotikaproblemen i Chrisliania får en lösning kommer detta att leda till all tillgången på cannabis minskar framför allt i Skåneregionen och till all färre ungdomar löper risken alt bli etablerade missbrukare.

Det finns en skillnad mellan Sverige och Danmark i inställningen fill cannabis. Denna består bl. a, i att man i Danmark inle alltid ser lika allvarligt på cannabismissbrukels skadeverkningar som vi gör. Jag vill dock framhålla att man i Danmark har lagt ned mycket stora ansträngningar på att bekämpa narkotikabrott och narkotikamissbruk.

Den danska inställningen till cannabis och problemet med Chrisliania räcker inte som förklaring till de stora problem med cannabis som vi har i Sverige i dag. Vi måste själva föra kampen mot cannabismissbrukel. Genom atlitydpåverkan, informations- och förebyggande insatser skall vi få bort efterfrågan på cannabis, och genom polis-, tull- och åklagarinsalser skall vi stoppa tillgången på cannabis.

Den svenska regeringen har gett arbetet mot narkotikamissbruket hög prioritet. Vårt arbete kan dock ge varaktigt resultat endast om alla människor i samhället engageras i kampen mot narkotika och när ungdomarna själva säger nej till narkotika.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

Narkotikaträsket Chrisliania är en slinkande varböld, som smittar ner ett allt större område främst i Öresundsregionen. Denna tragiska verklighet kan varken skylas över eller bortförklaras av mer eller mindre suspekta kommentarer, som danska statsråd nu tycks strö omkring sig i valdebaltens hetta. Den fria narkotikahanteringen i Chrisliania är inle längre enbart ett danskt problem utan en angelägenhet för hela Norden. Framför allt är det cannabisförsäljningen fill den nordiska marknaden som numera kanaliseras via Chrisliania. Dessutom bedrivs odlingar av narkotika helt öppet inom denna s. k. fristad, utan alt myndigheterna tycks reagera med något större engagemang för att rensa upp i delta förödande narkotikaträsk som Chrisliania utgör och är symbolen för.

Den fria narkolikaförsäljningen i Chrisliania är ett allvarligt ungdomsproblem, framför allt för hela södra Sverige. Ungdomar från de mest skilda sammanhang gör kontinuerliga veckoslutsresor till Chrisliania för att skaffa narkotika både för eget bruk och för spridning till andra ungdomar i hemmiljön. Del gäller all så enkelt som möjligt skaffa så myckel narkotika som möjligt. För alt finansiera del egna missbruket gäller det att bygga upp ett eget kundnät. Detta är drivfjädern i spridningsmekanismen. Här kommer också narkotikans övriga följeslagare, som t. ex. annan brottslighet och prostitution, in i bilden som ett led i jakten för finansiering av del egna missbruket.

Veckoomsältningen av cannabis i Chrisliania beräknas till över 70 kilo, vilket innebär en årsomsättning på 3,5-4 lon. Enbart denna verksamhet omsätter 31 miljoner danska kronor per vecka, vilket för hela året innebär ca 200 miljoner danska kronor. Trots de danska myndigheternas garanterade slapphet omhändertogs för narkotikabrott i Köpenhamn under 1980 enligt uppgift inte mindre än 146 svenskar, 142 finländare och 86 norrmän. En femtedel av dessa svenskar var under 20 år. Malmölullens cannabisbeslag beräknas till ca 90 % komma från Chrisliania.

Den danska rörelsen för legalisering av fri hasch till medborgarna har sill högkvarter i Chrisliania och bedriver sin verksamhet på temat "Effektiv kamp mot narkotika - Stöd fri hasch". Informations- och propagandatid-skriflen Hampabladel har också sin spridning härifrån och ger råd till främst barn och ungdom om hur narkotika kan odlas och konsumeras. Chrisliania är också inkörsporten till den nordiska marknaden för en hel del av de internationella narkotikasyndikaten.

Här krävs verkligen kraftfulla svenska initiativ för att väcka de slumrande danska myndigheterna, så all de äntligen inser allvaret i de konsekvenser som följer av en växande narkotikaspridning till allt fler ungdomsgenerafio-ner, om denna verksamhet inle snarast stoppas. Att den svenska regeringen nu har börjat att engagera sig i denna fråga är myckel bra. Eftersom jag i interpellafionen krävde ett svenskt initiativ till en samnordisk aktion, hälsas med största tillfredsställelse regeringens initiativ enligt interpellationssvaret, att inbjuda de nordiska justilie-, social- och hälsovårdsminislrarna till en överiäggning i februari 1982 om narkotikaproblemen i allmänhet och spridningen av narkotika från Chrisliania i synnerhet. Nödvändigt är att

dessa samtal leder till samordnade åtgärder för att gemensamt stoppa narkofikaspridningen i de nordiska länderna.

Trots det posifiva svar som interpellafionen har fått finns del ändå i svarel ett par saker som jag vill be statsrådet belysa något närmare. Det gäller statsrådets uttalande i svaret: "Jag vill dock framhålla alt man i Danmark har lagt ned mycket stora ansträngningar på att bekämpa narkotikabrott och narkotikamissbruk."

Jag vill fråga; Vilka åtgärder är det man har vidtagit som har varit av den art att statsrådet kan avge ett sådant posifivl omdöme om dem? När del gäller frågan om huruvida Danmark följer sina åtaganden enligt de internationella konventionerna, som man har diskuterat i olika överläggningar, säger ju statsrådet att det inte ankommer på henne alt uttala någon åsikt om della, då det är en uppgift för FN;s internationella narkolikakontrollkommission. Men eftersom statsrådet har en personlig uppfattning om att man i Danmark har gjort väldigt stora ansträngningar för att komma fill rätta med narkotikaproblemen, hade det varit klädsamt, om statsrådet också hade haft en uppfattning om huruvida man i Danmark har följt de internafionella konventionerna på det sätt som vi från svensk sida anser alt man borde ha gjort. Det bör nämligen vara konsekvens i omdömena på de här två punkterna.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

Anf. 3 INGA LANTZ (vpk);

Herr talman! Jag har också blivit litet förvånad över just denna passus i Karin Söders svar på interpellationen, eftersom Danmark är del land i Norden som har den mest liberala och tillåtande narkotikapolitiken, framför allt när det gäller cannabishanleringen. All röka och att inneha cannabis är i praktiken tillåtet i Danmark.

Vid ett studiebesök under ett par dagar som jag gjorde i Chrisliania för en tid sedan kunde jag se hur haschförsäljningen pågick helt öppet. Försäljarna Slår ute på området med sina varor och bjuder under varandra. Man saluför narkotika av olika slag till dagspriser. Många som lever i Chrisliania försörjer sig just på haschförsäljning. Som Esse Petersson nämnde är veckoomsältningen väldigt stor. I Chrisliania säljs 70 kilo cannabis i veckan. Det gör 3,5 ton per år. I pengar räknat omsätts en kvarts miljard kronor i svensk valuta.

Inne i Chrisliania har legaliseringsrörelsen Stöd fri hasch sill säte. Eftersom det i allmänhet inte förs' någon egentlig anlihaschdebalt i Danmark, vinner den här rörelsen. Man kan konstatera på olika håll i Danmark att rörelsens propaganda har stort gehör bland danskar. Man ställer t. ex. hasch gentemot alkohol och framhåller fördelarna med hasch. Det är helt felaktigt, tycker jag.

Det utges också en tidning. Hampabladet, där man kan läsa tips om rökning och om hur man odlar. Den här tidningen kan köpas av vem som helst.

Det är inle bara hasch som förekommer i Chrisliania. Under de senaste

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

månaderna har man t. ex. också gjort ganska stora beslag av LSD. Också i det övriga Köpenhamn är narkolikasiluationen minst sagt allvarlig.

I Chrisliania kan man köpa knark billigare än någon annanslans i Norden. Detta vet de svenska ungdomarna. 90 % av cannabisbeslagen i Malmö kommer just från Chrisliania.

Jag tycker att det är mycket märkligt alt Danmarks regering låter den här försäljningen pågå och all man låtit denna situation utveckla sig såsom den gjort, vilket har lett till dessa svåra problem. De nuvarande förhållandena kan inte accepteras. Danmarks regering måste vidta åtgärder för att bemästra narkotikaproblemen.

Jag anser också all den danska regeringen måste ta sitt ansvar för de ungdomar som bor i denna fristad. Jag kan inle förstå att den danska regeringen låtit Chrisliania utvecklas såsom del gjort. Del var ett ganska spännande experiment i början med en massa positiva inslag.

Den danska regeringen har, menar jag, genom alt inte göra något skapat en situation där en stängning kan bli nödvändig.

Man har känt till förhållandena i Chrisliania, och ändå har man medvetet låtit den här situationen utveckla sig. Man har låtit bl. a. ungdomar gä under. Jag tycker att del kan sägas all man på ansvarigt danskt håll framtvingat en opinion för en stängning av Chrisliania. På grund av all Danmarks regering tillåter en öppen narkotikahantering inne i Chrisliania så åsidosätter den danska staten de åtaganden man gjort genom godkännande av den allmänna narkolikakonvenlionen. Jag tycker inle att det råder några tvivel om det. Och jag har svårt att förstå också passusen om detta i svarel. Konventionens syfte är ju att begränsa all icke medicinsk användning av narkotika, och det urholkas genom alt situationen i Chrisliania får vara som den är.

För narkotikamissbrukets utveckling i Sverige, främst södra delen av Sverige, får situationen en mängd allvarliga konsekvenser. Det sätt som Chrisliania fungerar på i dag bidrar till att svenska ungdomar kommer i riskzonen.

Eftersom förhållandena i Chrisliania påverkar den svenska marknaden och svensk ungdom är det nödvändigt, menar jag, alt svenska politiker tar upp en debatt om Chrisliania. Och jag är glad över del arbete i den riktningen som påbörjats.

Återigen, herr talman; Jag tycker att den danska regeringen måste ta sitt ansvar för Chrisliania och de människor som bor där. Det är verkligen hög tid för den danska regeringen alt handla. Alldeles för länge har man underlåtit att hjälpa till alt lösa de problem som finns i Chrisliania.

Jag har sett litet grand på hur man under senare år har behandlat de här frågorna på det nordiska planet, och jag har sett vilken optimism som har funnits - en tro alt man skulle kunna lösa problemen.

Redan 1970 fanns del ett medlemsförslag i Nordiska rådet, där man uppmanade de nordiska länderna att bekämpa narkotikan och där man föreslog gemensamma åtgärder. Men 1975 ansåg man att de undersökningar som hade gjorts i de nordiska länderna tydde på all narkotikamissbruket bland ungdom inle ökat i samma utsträckning som tidigare år. Del hade etablerats ett missbruksmönster i de enskilda länderna, men, sade man, inga tecken lydde på att missbruk av en viss typ av narkotika överfördes från ett land till ett annat i samma form.

Det var alltså den här optimistiska inställningen som då präglade synen bland dem som sysslade med dessa frågor, en syn som sedan inte visat sig hålla streck.

Efter en debatt i Nordiska rådets generalförsamling i mars i år tog jag initiativ till ett medlemsförslag i Nordiska rådet. Jag fick stöd av en representant från Norge, en från Finland och en från Danmark. I medlemsförslaget kräver vi att vi i Norden skall lägga fast en gemensam målsättning, nämligen att de nordiska länderna inle kan acceptera någon form av narkolikaanvändning som inte är medicinskt betingad. Allt annat bruk är missbruk och skall bekämpas, och utifrån den målsättningen skall kampen föras.

Vi tog också upp i förslagel alt, för att kunna följa upp den målsättningen, vi måste ha effektivare medel för all bekämpa narkotikamissbruket, en enhetlig rättstillämpning och även ökade resurser för tull- och polisväsen-del.

Della medlingsförslag har varit ute på remiss fill olika myndigheter i de nordiska länderna. I stort sett är uppslutningen positiv från de olika myndigheternas sida när de yttrat sig över förslagel.

Men när jag läser materialet måste jag säga alt jag finner en del av de danska yttrandena litet underliga. Det danska socialministeriet, exempelvis, ansåg sig inte ha någon anledning att yttra sig över förslaget. Man hade inga synpunkter all komma med. Danskarna talar om att vi har olika kultur och traditioner och ifrågasätter om del finns någon narkotikatradilion i landet, eller om man kan hänföra det hela till kulturella aktiviteter.

Vi har nu behandlat denna fråga vid ett sammanträde med Nordiska rådets sociala miljöutskott denna vecka, i tisdags och onsdags. Såvitt jag kan förstå blir uppslutningen bakom medlingsförslaget fullständig från Sverige, Norge, Finland och Island. Däremot är del tvivelaktigt hur det går med våra danska vänner. Vi skall la ställning till delta i början av nästa år, och del skall sedan behandlas på Nordiska rådets möte i Helsingfors.

Jag gjorde för några veckor sedan ett uttalande vid en konferens i Voss i Norge, där jag krävde att danskarna skulle slänga Chrisliania. Det väckte en del uppmärksamhet. När jag nu var i Köpenhamn besökte jag Chrisliania i tisdags förmiddag tillsammans med de två socialarbetare som socialstyrelsen har där nere. Jag måste säga all efter det jag sett på Chrisliania tycker jag inte

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot 'narkotikaspridning från Danmark

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

all man överdriver, när man säger att Chrisliania är ett träsk och att narkotikan därifrån sprider sig i södra Sverige.

Danskarna har en mer liberal inställning till detta problem. Men det handlar inte bara om Chrisliania. Chrisliania är en del av del här problemet. Köpenhamn är ett centrum för narkotikahandeln i Norden. Det är det vi måste ta itu med. Vi måste alltså fortsätta den opinionsbildande verksamhet som påbörjats här i Sverige.

Anf. 5 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Det är utomordentligt värdefullt all Esse Petersson har tagit upp dessa frågor. Jag delar helt hans uppfattning, all vi genom opinionsbildning och möjliga åtgärder och aktioner på det internationella området måste få till stånd ett totalstopp av narkotikahanteringen från Chrisliania.

Chrisliania har under 1970-talet tveklöst kommit att utvecklas till ett centrum i Skandinavien för den illegala narkotikahanteringen. Chrisliania har, som Esse Petersson påpekat, utgjort en "fristad" med stark lockelse även för svenska ungdomar med missbruksproblem.

Genom all ha tillåtit den öppna narkotikahanteringen inne i Chrisliania har den danska staten åsidosatt de åtaganden man gjort genom ratificerandet av den allmänna narkolikakonvenlionen från 1961. Det är på den grunden man har skäl att ta upp överläggningar med Danmark. Konventionens syfte att begränsa användningen av narkotika till medicinska eller vetenskapliga ändamål har därmed urholkals.

Narkotikapolisen, som jag har följt sedan länge, inle minst hemma i min egen valkrets, uppskattar all 80 % av den cannabisharts som på illegal väg insmugglats till Syd- och Västsverige kommer via Chrisliania. Även i norrländska städer har man känningar av detta.

Men det finns också ett mera svenskt problem, nämligen alt vårt land utövaren särskild dragningskraft på kriminella personer. Till detta bidrar det materiella välståndet, som erbjuder en god marknad också för kriminella. En annan lockande förutsättning är den, på grund av den i viss mån svaga föräldraauktoriteten och allmänna släpphänlhelen, ganska oskyddade ungdomen. Men vad som i synnerhet gör Sverige till en trivsam plats för förbrytare är kriminalpolitiken: relativt låg upptäcktsrisk, lindriga straff och en i utländska ögon myckel välvillig hantering av fängelsepåföljder och permissioner.

Även om vi skulle lyckas, herr talman, all få fill stånd en stängning av Chrisliania, vilket i sig är nödvändigt, sä måste vi ha klart för oss alt vår viktigaste uppgift är att undanröja marknaden inom våra egna gränser. Sä länge det finns en efterfrågan här fortsätter langarna sin hantering, oavsett om vägarna går över Danmark eller inte. Rune Gustavsson har rätt i sitt påpekande att del finns många andra platser från vilka narkotikan kommer tillvart land. Vi måste själva föra kampen vidare, sade Karin Söder nyss. Det är alldeles rikligt. Insatserna kan inle enbart riktas mot produktion eller distribution. En framgångsrik narkotikapolitik måste få alla missbrukare att sluta med sill missbruk och ge upp sin roll som kunder och medlöpare till

narkotikasyndikalen och den organiserade brottsligheten. Även de små innehaven måste man bestraffa, för att försvåra för langning och fortsatt missbruk.

Domarna måste bli hårdare och straffen mer kännbara för narkotikabrottslingar. Att sprida narkotika är i dag ett lindrigare brott än att sprida miljögifler. Det finns ingen rim och reson i della, utan det är nu dags alt jämställa dessa brott - med andra ord uttryckt: straffet för narkotikabrott skall vara minst fyra års fängelse.

Efter spridningen av narkotika följer ett slags skräpkultur i spåren. Verksamheten inne i Chrisliania och på andra platser ute i världen har gett upphov till den flumkullur som florerar.

Förbudet mot försäljning av illegal narkotika förhindrar regelrätt annonsering och skyltning vid narkotikalangningen. Ändå kan narkolikaorganisa-lioner nå ul med sitt budskap via massmedia och genom indirekt marknadsföring. Myckel av den s. k. flumkulluren spelar en aktiv roll som marknadsförare av narkotika.

Det kan inte vara förenligt med samhällets intresse att flera popgrupper och enskilda musiker mer eller mindre öppet propagerar för narkotika i olika former. Ungdomen är myckel oskyddad. Idoldyrkan och oförmåga alt inse riskerna med att leva som vissa musiker gör många ungdomar till lättfångal byte. På skivomslag, i ord och bild uppmanar mindre seriösa konstnärer till missbruk och dellagande i narkolikabaserade livsmönster.

Vi kan inle tumma på tryckfriheten, men vi kan i alla sammanhang påpeka vilka enskilda och grupper som har narkotikan i sill budskap. Då tvingas de in i en försvarsposition, som blir alltmer ohållbar med tiden. Vi måste få ett stopp på flumkulluren - nästa steg för ungdomar blir annars slumkullur.

I FN-sammanhang brukar Sverige bl. a. betona all narkotikaproblemen måste lösas i ett större sammanhang, dvs. betraktas som ett sammansatt ekonomiskt, socialt och politiskt problem - inle enbart som en kontrollfråga-Sverige har också fört fram åsikten att flera av FN:s specialorgan borde vart och ett ha en särskild sektion för narkoiikafrågor. På det sättet skulle man kunna säkerställa alt narkotikafrågorna behandlades i de sammanhang där problemen hör hemma.

Vad gäller Sveriges agerande i FN under senare år kan som exempel också följande nämnas. FN;s generalförsamling antog i december 1980 en resolution om internationellt samarbete mot narkotikamissbruk. Denna resolution var den första FN-resolution i vilken man i texten intagit en paragraf vari alla stater inbjöds alt vidta åtgärder mot de "ekonomiska krafter" som ofta ligger bakom spridandel av narkotikamissbruk. Sverige hade deltagit aktivt i utarbetandet av denna resolutionstext. I ett anförande framhöll ambassadör Olov Ternström bl. a. att alla måste bekämpa de ekonomiska krafter som i sina försök alt legalisera narkotikamissbruk sprider en förljugen och godkännande inställning till droger.

Dessa initiativ är utmärkta. Det gäller nu att gå vidare på den inslagna vägen. Vi måste slå tillbaka narkotikamissbruket på alla fronter - medan det

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkodkaspridning från Danmark

ännu finns tid all göra det. Jag har förstått av Karin Söders och även av Rune Gustavssons uttalanden att man är på god väg, och jag vill verkligen betona vikten av att man på allt sätt försöker göra dessa ansträngningar framgångsrika.

Anf. 6 GRETHE LUNDBLAD (s):

Herr talman! Jag tycker det är mycket bra att statsrådet har tagit initiativ till ett möte med de danska ministrar som är ansvariga just för narkotikaområdet. Men som skåning måste jag beklaga att del är så långt till februari.

Hur skall det gå under de kommande jul- och nyårsloven? Den frågan ställer sig många socialvårdare och föräldrar i Skåne. Det är nämligen så alt den allt hårdare kampen och gränskontrollen mot narkotika på den svenska sidan har minskal tillgången på hasch i Skåne. Del medför att ännu fler ungdomar reser över Sundet, som man säger, och får tillgång till den danska haschen. Jag kan tala om att tullen i Helsingborg bara på en dag log i beslag hasch till ett saluvärde av 2,6 milj. kr. Det säger något om hur mycket narkotika som vandrar över Sundet från Danmark. Jag tycker att det är mycket motiverat att snarast få i gång ett allvarligt samtal med de danska myndigheterna. Däremot tycker jag kanske inle att vi från svensk sida skall lägga oss i vad som skall göras på enskilda orter och platser i Danmark.

Chrisliania har nämnts ofta i debatten här. Jag tycker del är ett danskt problem. Däremot skall vi ta upp frågan om hanteringen av narkotika och inställningen till narkotika i Danmark i dess helhet. Det är nämligen så att narkotika finns på fler platser. Del vet speciellt vi som bor i Helsingborg.

Del är stora mängder narkotika som per bil och tåg går genom Danmark och som vi riskerar att få hit till Sverige. Jag tycker inle att vi från svensk sida skall bedriva en sorls skyltegravskrig mot de danska myndigheterna, men gärna mycket allvarliga samtal. Och det brådskar. Jag tror t. o. m. att de svenska myndigheterna - tull, polis och sociala myndigheter - mycket väl före februari inom ramen för sin nuvarande kompetens kan driva en diskussion med de danska myndigheterna och försöka få dem att förstå att vi måste göra någonting.

Samtidigt måste vi förstå alt Danmark är i en besvärlig situation. Det är inkörsporten i Norden för narkotika. Danmark får hasch söderifrån, och del får hasch in via Kastrup. Tyvärr har man i Danmark en mycket lindrig tullkontroll. Den som reser med tåget från Danmark till Sverige skall uppleva en tullkontroll i järnvägsvagnarna som är precis som den som förekommer i Östberlin. Där knackar man i taken och öppnar alla dörrar och tittar i alla påsar, överallt. Det är en enorm kontroll.

När del gäller Danmark är del alltså inställningen till narkotika som vi måste la itu med. Det är också från dansk sida fråga om bristfälliga resurser. Det är ett område där kanske Sverige skulle kunna hjälpa till. Vi får inte blunda för alt Danmark är inkörsporlen. Kräver vi alt Danmark skall försöka stoppa mängderna narkotika som kommer till Norden, får vi också i alla nordiska länder vara beredda att hjälpa till och sätta in kontrollresurser. Jag

skulle vilja vädja till statsrådet; Låt oss hjälpas åt för att skapa ett nordiskt kontrollsystem när det gäller narkotika, där alla nordiska länderna bidrar till att försöka stoppa den enorma mängd hasch som strömmar in över gränserna.

Vi måste naturligtvis la itu med danskarnas inställning, därför att de inte har den inställning som vi har, att det finns en smittrisk. Vi anser att haschet är inkörsporten till tyngre narkotika. Del tycker man inte i Danmark. Därför måste vi alltså föra allvarliga samtal, som Karin Söder nu har tagit initiativ till. Vi måste också hela liden ha samtal med de nordiska myndigheterna.

Jag måste till slut, herr talman, säga att jag är litet förvånad över Sten Svenssons angrepp på svenska myndigheter och svenskarna själva. Det är faktiskt så, all föräldrar med barn som missbrukar narkotika är fruktansvärt maktlösa mot den enorma ekonomiska brottslighet som ligger bakom hasch. Man kan tjäna miljontals kronor. Jag skulle vara tacksam om Sten Svenssons parti verkligen ville ställa upp helhjärtat i kampen mot den ekonomiska brottslighet som ligger bakom narkotikahanteringen. Jag tycker inte alt de svenska myndigheterna är slapphänta, åtminstone inle i mitt eget landskap. Där arbetar man verkligen hårt. Men jag tror alt det är nödvändigt alt vi får ett mycket bredare nordiskt samarbete i denna kamp mot hasch.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

Anf. 7 Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Först vill jag säga att det naturligtvis är väldigt glädjande att vi i denna kammare, när det gäller målsättningen i dessa frågor, är så eniga över partigränserna. Jag tror att det är en oerhört viktig förutsättning för att vi skall kunna gå in effektivt i detta arbete och nå resultat. Kanhända kan vi diskutera litet olika metoder att sätta in. Det är också nödvändigt att använda ett brett register av åtgärder alltifrån förebyggande åtgärder till olika slag av ingrepp från myndigheter för att vårda och rehabilitera människor.

När det gäller den speciella fråga som diskuterats här i dag, relationerna till våra danska grannar, är jag väldigt glad över vad Grethe Lundblad sade, nämligenatt det viktiga är, vilket andra också har sagt, alt få tillstånd mycket allvarliga, seriösa samtal om hur vi tillsammans skall kunna lösa dessa frågor.

I detta sammanhang finns det ett stort problem, och det är de olika attityderna till just cannabis i våra länder. Detta är ett faktum som utgör en av de stora svårigheterna att övervinna. Delta är också bakgrunden till att ett uttalande i mitt svar kanske kan missförstås, om man läser bara en mening i tagel. Jag har i interpellationssvaret talat om skillnader i inställningen till cannabis i våra länder, men jag säger samtidigt att man gör stora ansträngningar för att bekämpa narkotikabrott och narkotikamissbruk. Det är alltså en annan narkotika som åsyftas. Antalet tjänster, polistjänster och andra, i Danmark har ökats för aft komma till rätta med annan typ av narkotika. Vår inställning här i Sverige är ju att all narkotika måste bekämpas. Däri ligger den stora skillnaden och svårigheten.

Långt innan det blev offentligt att vi skulle ha ministermöte, hade samtal på olika myndighetsnivåer men också mellan departement och ministrar

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

pågått i skilda sammanhang för alt vi skulle kunna få till stånd en konstruktiv debatt.

Jag beklagar verkligen att det är så långt till februari, men vi kan naturligtvis inte tvinga några till samtal förrän de själva är beredda att delta i sådana.

Under liden arbetar polis, tullmyndigheter och socialvård för att förebygga och komma till rätta med problemen. Riksåklagarna har haft sammankomster för all få en mera enhetlig praxis när det gäller narkotikabrott. Vi har skärpt lagstiftningen alldeles nyligen här i landet när del gäller narkotikabrott. Men vilka straff man kan utmäta är inte avgörande, även om de är själva grunden - också tillämpningen är väldigt viktig.

Man kan faktiskt ha samma lagstiftning medan praxis kan utvecklas olika. Det är ett förhållande som diskuteras mellan riksåklagarna i Norden för att vi skall få enhetlighet på den punkten.

På frågan om vad jag anser om danskarnas tillämpning av den konvention som de har anslutit sig till skulle jag vilja svara följande. Jag menar att det inte är ett lands sak all ensaml avgöra huruvida ett annat land följer konventionen. Men jag skulle också vilja säga, för mitt och regeringens vidkommande, att om vi tillät haschförsäljning i den utsträckning som man gör i Chrisliania skulle vi själva inte anse att vi efterlevde konventionen. Men vi tänker inte säga till danskarna att de inle efterlever konventionen. Det finns ett internationellt organ som har i uppdrag att se till efterlevnaden.

Vi tolkar alltså inte konventionen på riktigt samma sätt som danskarna gör. Återigen är det inställningen till cannabis som där skiner igenom. Vi skall dock säga, när del gäller frågan om Chrisliania, att även där har danskarna vidtagit en del åtgärder. Det förekommer mindre av tung narkotika där - och somliga säger att sådan inte alls förekommer där längre.

Men det är också viktigt i det här sammanhanget alt påpeka att vi inte bara får stirra oss blinda på situationen i Chrisliania, utan alt vi också måste se till helheten i fråga om narkolikasiluationen. Chrisliania är ett attraktivt skyltfönster och kan av det skälet vara inkörsporten. Men vi skulle göra fel om vi sade aft detta var det enda problemet. Vi måste ta itu med problemen i hela deras vidd i hela Norden. Och det är oerhört viktigt att vi hjälps åt, för situationen är lika allvarlig när det gäller vårt land - där man ganska lätt kommer över narkotika - som när det gäller andra länder. Jag menar all konstruktivt samarbete i Norden på alla nivåer- mellan myndigheter, mellan regeringar, mellan parlamentariker och för den delen också, skulle jag vilja säga, mellan partier. Vi måste tillsammans åstadkomma en opinionsbildning. Socialdemokrater i Sverige måste tala med socialdemokrater i Danmark, Norge och Finland. Och centerpartister måste tala med centerpartister etc. Vi måste liksom gemensamt gå till attack och tala med varandra om hur vi ser på de olika tingen.

Jag tror att det är den vägen vi skall gå i Norden. Och det är också på del sättet vi skall arbeta internationellt när del gäller att öka förståelsen, öka

möjligheterna till samarbete och finna konstruktiva vägar för det här arbetet.

Jag delar också den uppfattning som här har kommit till uttryck, att vi även måste arbeta för att bekämpa den internationella brottsligheten - också det kan vi bara göra tillsammans - samt kommersialiseringen och flumkulluren som så förrädiskt griper lag i många ungdomar. Till syvende og sidst är det naturligtvis också en fråga om att vi skall hjälpa våra barn och ungdomar till en stabil situation samt stödja deras föräldrar så alt man får kraft att motstå de frestelser som narkotika och andra droger kan innebära. Del är ytterligare ett exempel på vilken bredd kampen mot drogmissbruket måste få i vårt land. Det gäller också att vi arbetar tillsammans med andra länder som ändå i hög grad har en likartad syn på hur välfärdssamhället skall utvecklas.

Konstruktiva samtal och konstruktiv debatt för åtgärder som syftar till alt rädda våra ungdomar till en god framtid tror jag är framkomstvägen när det gäller problemet Chrisliania.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

Anf. 8 ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Jag vill helt instämma med statsrådet om att det är både trivsamt och nödvändigt att ett stort samförstånd verkligen råder över partigränserna i den här frågan för att ågärder skall kunna vidtas för att komma till rätta med den varböld som narkotikan ändå är.

Man kan kanske sätta ett litet frågetecken när det gäller den dubbla inställning som Grethe Lundblad i viss mån ville göra sig till talesman för: dels all det krävs betydande svenska initiativ, dels att man skall förstå den danska regeringen. Detär ju så man harförsökt att förstå narkotikakulturen, och det har lett till den narkotikapermissiva inställning som har funnits av och till i olika länder och som slog ut i full blom i Sverige i mitten av 1960-talet. Låt oss klart deklarera alt det här krävs en kamp utan den formen av förståelse, om vi vill komma till rätta med narkotikaproblemet i del här sammanhanget.

Jag kan också hålla med statsrådet om att man inte skall stirra sig blind på Chrisliania. Men Chrisliania är, som jag sade i min kommentar till statsrådets svar, något av en symbol och även inkörsporlen för framför allt cannabis-brukel till den nordiska marknaden. Men Danmark är aktuellt inte bara när det gäller hasch utan har också blivit inkörsporten för annan narkotika. Därförblev jag trots allt, som jag sade i mitt förra anförande, något förvånad över statsrådet Söders yttrande om de danska ansträngningarna och över uttalandet alt man inte skall missförstå en enda mening i svaret. Jag har inle missförstått. Statsrådet läste upp även de andra meningarna i del stycke som det gällde.

Det är helt uppenbart alt meningen "Jag vill dock framhålla att man i Danmark har lagt ned myckel stora ansträngningar pä att bekämpa narkotikabrott och narkotikamissbruk" egentligen inle borde ha funnits med i svarel - dessförinnan sägs det ju något helt annat. Effekten av krav från svensk sida bör inle tas bort av en mening av denna innebörd, speciellt som det i svaret inte kunde påvisas vilka särskilda åtgärder som har vidtagits och

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkodkaspridning från Danmark

som har minskat den svenska narkotikainförseln från just Danmark. Det enda som kunde redovisas var att del hade tillsatts några tjänster. Beträffande vilken annan drog har tillförseln till Sverige från Danmark minskat under de senaste fem åren? Mig veterligt har det inte skett beträffande någon drog. men statsrådet har kanske något sådant exempel att anföra.

Låt oss vara överens om alt danskarna har en helt horribel uppfattning när det gäller angelägenheten av att bedriva spaning mot och bekämpa narkotikakulturen och narkotikan som sådan. Mot den bakgrunden är de ansträngningar som statsrådet tillsammans med justitieministern och regeringen i övrigt har gjort för att komma till rätta med problemen på del området mycket positiva.

Till Rune Gustavsson, som tydligen inte är i kammaren för tillfället, vill jag säga all den redovisning som han gav av Nordiska rådels arbele på denna punkt är utomordentligt värdefull och att de initiativ som han själv tagit i det sammanhanget måste hälsas med tillfredsställelse.

Jag vill också säga ett tack till statsrådet för att statsrådet i sin replik tog upp problemen i förhållande till den internationella konventionen. Det förutsätts inte att vi på något sätt skall avgöra om det aktuella kravet är uppfyllt. Det intressanta var dock att få veta om den svenska regeringen tyckte att danskarna fullföljer sitt åtagande, och vi fick klart besked om att regeringen inte tycker att danskarna lever upp till den konvention som gäller på det här området. Det finns då ytterligare skäl för den svenska regeringen att agera. Hasch- och narkotikaspridningen är nämligen icke ett isolerat danskt problem, utan det är ett stort problem för hela den nordiska marknaden, framför allt bland ungdomar i riskgrupperna som pendlar mellan Sverige och Danmark. Därigenom sprids och fördjupas narkotikasmittän inom allt fler grupper. Där har vi ett ansvar, och jag är tacksam för att regeringen försöker att ingripa på den punkten. Jag önskar lycka till med ett framgångsrikt arbete på denna punkt. Jag lovar allt stöd i det sammanhanget.

Anf. 9 INGA LANTZ (vpk):

Herr talman! Del har sagts - inte ordagrant kanske, men andemeningen var väl den-att vi inte skulle lägga oss i Danmarks problem. Man har hävdat alt det här är interna danska problem. Men jag tycker inte att det är rikligt sant, eftersom förhållandena i Danmark - och kanske framför allt i Chrisliania - påverkar marknaden i Sverige, särskilt i södra delen av Sverige. Detta har bekräftats här i olika inlägg. Den sociala situationen i Chrisliania är allvarlig i dag. Man kan mäta detta på andra sätt också - inle bara när del gäller haschförsäljning och narkotikamissbruk. Man kan se på barnens situation, undervisningssituationen - en mängd sådana förhållanden som inte har berörts här. Situationen i sin helhet är mycket allvarlig, och det är inte bara fråga om ett skyltfönster. Jag tycker att man också skall kräva av de danska myndigheterna att de ser upp med dessa förhållanden.

Sedan vill jag säga till Sten Svensson alt de föräldrar som har ungdomar vilka råkat ul för narkotikamissbruk och missbrukar narkotika behöver allt

stöd i världen - på många olika sätt. De behöver inte de pekpinnar som Sten Svensson håller fram, de behöver stöd i stället för den understuckna kritik som kommer här.

Del är klart att det behövs samarbete i den här frågan - självfallet. Del behövs konstruktiva diskussioner mellan de olika länderna för att bekämpa narkolikasiluationen. Men jag tycker att Danmarks regering skall ha kritik när del gäller dess sätt att följa narkolikakonvenlionen. Jag tycker inte att Danmarks regering har följt den på del sätt som man skall göra. Jag tycker alt det skall riktas en skarp kritik när det gäller del sätt på vilket den danska regeringen har handlagt förhållandena i Chrisliania.

När jag senast tog upp den här frågan med socialministern i Danmark, sades det från det hållet att del inte finns någon anledning att göra någonting. Nu var detta ett tag sedan, kanske för tre kvarts år sedan. Men jag blev mycket skrämd av den inställningen - all det här inle var något egentligt problem. Jag tycker att det är ett mycket allvarligt problem.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

Anf. 10 STEN SVENSSON (m):

Herr talman! Jag i vill i likhet med andra talare understryka det värdefulla i enigheten över partigränserna. Socialminister Karin Söder underströk också att man skulle se till helheten - del är viktigt. Vi måste fortsätta att arbeta via FN för att åstadkomma en internationell kraftsamling mot narkotikahanteringen.

Sedan vill jag till Grelhe Lundblad, och även till Inga Lantz, säga alt vad jag vill understryka med vad jag sade i mitt förra inlägg är att familjerna måste ta ökat personligt ansvar för fostran av barn och ungdom och inte lita på all myndigheter av skilda slag skall ta ansvaret; dessa myndigheter som i sin tur litar på föräldrarna - då är det ingen som tar ansvar. Vad jag avser är alt man med mer av förebyggande åtgärder skall åstadkomma sunda miljöer och en god uppfostran, som gör att man stärker ungdomarnas motstånd mot att över huvud taget pröva på narkotika. Men del är också viktigt att ge allt stöd när skadan väl är skedd.

Jag har tillsammans med min kollega här i kammaren Björn Körlof anfört dessa synpunkter i en motion, som vi väckte i januari och som jag vill hänvisa till. Där har vi noggrant utvecklat de tankegångar som det här är fråga om.

Grethe Lundblad har vidare talat om den ekonomiska brottsligheten. Även pä den punkten har jag väckt motioner - två motioner under den allmänna motionstiden om åtgärder mot den s. k. svarta sektorn. Jag vill rekommendera Grelhe Lundblad att noga läsa vad som där stär - det är svar nog när det gäller den frågan.

Slutligen skall jag, herr talman, beträffande myndigheternas attityder redovisa en artikel i Göteborgs-Poslen frän i tisdags, där man har intervjuat tullpersonalen på Landvetter. Jag citerar;

"I flera år har lullpersonalen på Landvetter både munlligen och skriftligen tjatat och bonat för alt få en egen lullkriminalgrupp på två man och ett eget hundekipage. Men det har hittills varit kalla handen från den lokala

Nr 43 ledningen. Landvetter får nöjasigmed alt delapåde tre (3) narkolikahundar

Fredaaen den °'' ' tullkrimpersonal som ska räcka till för hela västra Sverige.

4 flprpmV>pr lQ8t Landvetter finns ingenting utöver den vanliga styrkan i tullfiltrel pä 31

______________ man. Hund och lullkrimmare får rekvireras från Göteborg."

On ntsä der mot Vidare säger man: "Det har hänt att interner tagit flyglektioner när de

nnrkotiknsnridnins avtjänat sitt straff och själva flugit över till Danmark i hyrt plan för att hämta
från Danmark narkotika."

Den här artikeln visar mycket tydligt på de problem som jag i mitt anförande ville peka på. Jag ville med mitt inlägg understryka hur angeläget del är att vi gör sådana prioriteringar när det gäller resurserna alt vi kan sälta större kraft bakom vår vilja att slå tillbaka mot narkolikaspridningen in över Sveriges gränser.

Anf. 11 GRETHE LUNDBLAD (s);

Herr talman! Jag tror att Esse Petersson inte rikligt hörde på vad jag sade. Jag underströk nämligen mycket bestämt att jag inte förslår den danska regeringens inställning och Inte vill på något sätt stödja den. Däremot förstår jag alt del kan vara svårt i Danmark all få tillräckliga ekonomiska resurser för en kamp mot narkotikan - Danmark har ju enormt mycket större införsel av narkotika än övriga nordiska länder, därför alt Danmark så att säga är inkörsporten till Norden.

Och jag kan tala om att jag på det möte med Nordiska rådets socialutskott som ägde rum i Köpenhamn i veckan direkt till det danska socialdemokratiska statsrådet och inför de danska partivännerna beklagade deras inställning. Jag röstade också tillsammans med andra i Norden emot det förslag i vilket denna inställning kom till uttryck. Jag delar absolut icke danskarnas uppfattning när det gäller inställningen till hasch. Däremot kan jag som sagt ha förståelse för alt det kan vara svårt med de ekonomiska resurserna.

Del är ju enorma resandeströmmar från Tyskland till Danmark och över Kastrup från utlandet till Norden. Vi kan bara se vilka resandeströmmar det är man måste kontrollera mellan Helsingör och Helsingborg - 700-800 personer reser tre gånger i timmen över Sundet. Det är alltså enorma resandeströrnmar som skall kontrolleras. Det är då fråga om stora ekonomiska insatser, och jag skulle vilja fråga Karin Söder: Är den svenska regeringen beredd att ställa ökade ekonomiska resurser till förfogande för en bättre nordisk kontroll av resandeströmmarna för att försöka hindra att narkotika kommer in i Norden?

Jag har åtminstone personligen - jag talar inte på något sätt för mitt parti -den uppfattningen alt vi borde ha en nordisk kontrollgrupp mot narkotika, bekostad genom gemensamma nordiska resurser. Jag tycker att om danskarna ändrar inställning skulle vi från svensk sida försöka ställa upp på en sådan lösning i fråga om kontrollen all vi kan hindra att narkotika kommer in till Norden.

Vidare anser jag del vara viktigt alt man från den svenska regeringens sida

ger uttryck för denna bestämda inställning mot hasch, sä att det inte råder

någon som helst tveksamhet hos våra myndigheter. Jag vet t. ex. att svenska myndigheter faktiskt lyckats få stopp på viss narkotikahantering i Danmark just genom en press mellan olika myndigheter över gränsen. Det har hjälpt åtminstone ungdomarna och socialmyndigheterna i Skåne oerhört, alt vi har lyckats få detta till stånd.

Det är glädjande att Sten Svensson har ställt upp i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Jag har den uppfattningen att vi socialdemokrater ibland här i kammaren har fått slå ensamma när det gällt krav på ännu hårdare åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten och att vi har stått ensamma när del gällt alt stödja brottsförebyggande rådets krav på ökade resurser. Men jag hoppas att del även på det området skall bli en ändring, sä att vi äntligen kan få bort alla de personer som mycket cyniskt tjänar pengar pä alt förstöra Nordens ungdom.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkodkaspridning från Danmark

Anf. 12 Socialministern KARIN SÖDER:

Herr talman! Visst är det mycket angeläget att vi ytterligare tar itu med den ekonomiska brottsligheten, som ju är en av orsakerna till allt det lidande som de människor råkar ut för som drabbas av missbruk och där andra tar pengarna. Det har emellertid också hänt en hel del under de senaste åren när det gällt alt komma till rätta med den ekonomiska brotlligheten, inte minst genom de ökade resurser som polisen har fått.

När det gäller danskarnas kamp mot narkotika vill jag berätta all vi ändå har ett samarbete med danskarna, varvid vi försöker placera ut narkolika-sambandsmän på de ställen i världen där vi vet att det finns centraler för narkotikaleveranser. Della är alltså ett sätt av samarbete, och det är alltså myndigheter som finner former för delta. Även på annat sätt finns det dokumenterat att man bjuder till för alt försvåra hanteringen av de stoffer som danskarna betraktar som narkotika, och beslagen är ganska stora i Danmark. Sedan kan man också säga att vi faktiskt inte vet hur situationen skulle ha varit, om man inte hade vidtagit dessa åtgärder. Därför kan man inte påstå att det förhällandet att man inte har kunnat se någon minskning i leveranserna av narkotika till Sverige är ett tecken pä all ingenting görs - så enkelt kan man inte föra debatten. Jag tror alt det fortsatta samarbetet, med en så långt möjligt gemensam grundsyn i de här frågorna, ändå skall kunna ge resultat.

Ylterligareskulle jag vilja säga, herr talman, att det förhållandel att vi med danskarna har tagit upp frågor både om Chrisliania och om narkotikaproblematiken i övrigt, där vi i varje samtal med skärpa framhåller att vi inte delar deras uppfattning, att cannabis kan undantas, naturligtvis kan vara ett sätt att "lägga sig i", dvs. att hävda sin mening i konstruktiva samtal. Jag vill nämligen påstå att del här är ett internationellt solidaritetsproblem, och därför måste samtalen och förslagen till gemensamt agerande föras vidare.

Den svenska regeringen kommer under våren att lägga fram en narkoti-kapolitisk proposition - en drogpolitisk proposition skulle man kanske hellre säga, eftersom den gäller både alkohol och narkotika - där alla berörda

Nr 43 departement, utbildningsdepartementet, justitiedepartementet och handels-

Fredatren den departementet, kommer alt ha så all säga sin del och där vi skall försöka

4 deremhpr 1Q81 stärka arbetet mot drogerna. Det är alltså svaret på den frågan. Jag kan i dag

_____________ inle gå in på vilka speciella åtgärder som kommer att vidtas eller vilka

Om åtpö-de- summor det kommer alt röra sig om, men det är alltså ett arbete som vi håller

narkotikaspridrung P "'' ' regeringskansliet.

från Tif -k Till sist till Grethe Lundblads fråga om nordisk kontroll. Jag tycker att det

är en väldigt angelägen fråga all diskutera, inte bara på detta område, utan också i andra sammanhang, såsom när vi haft olika regleringar av invandringspolitiken och sådant, där vi haft vissa bekymmer med de öppna gränserna i de nordiska länderna. Det pågår också arbele inom Nordiska rådets och ministerrådets ram. Jag ser här en möjlighet att nå resultat om vi kan komma till en gemensam uppfattning om vad som är att anse som narkotika. Jag tror att det är en viktig framkomstväg för alt stärka kampen mot narkotika i hela Norden.

Anf. 13 ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Till Grethe Lundblad vill jag först säga att det var just för alt jag hörde pä hennes anförande som jag gjorde min kommentar. Men jag är tacksam för att Grethe Lundblad i sill andra anförande skärpte tonen mot danskarna och deras agerande i detta sammanhang. Litet kritik gjorde tydligen nytta denna gång.

Man får inte låta den ekonomiska situationen bli ett svepskäl. Det skulle innebära att man skulle vara beredd att offra unga människor av ekonomiska skäl. Så kan icke vara fallet, utan här gäller det alt satsa offensivt. Och den ekonomiska satsning man gör på att rensa upp i narkotikaträsket får man ganska snart igen dubbelt upp och kanske mer än det. Man drabbas nämligen inte av de problem, sjukdomar, skador och myckel annat som narkotikamissbruket medför. Låt oss inte göra detta arbete först och främst till en ekonomisk fråga. Här gäller det att rädda människor-och unga sådana. Om Grethe Lundblad tänker efter litet, tror jag att också hon har den inställningen.

När det gäller statsrådet och de frågor som vi här har diskuterat vill jag säga att svaret sorti sådant är mycket bra. De initiativ man vill la är också bra. Men det hade varit klädsamt, om statsrådet hade velat tala om vilka myckel stora ansträngningar för alt bekämpa narkotikabrott och narkotikamissbruk som man har gjort från dansk sida. Eftersom statsrådet hittills inte har lyckats prestera någon sådan redovisning, hade det varit positivt om orden att "man i Danmark har lagt ned mycket stora ansträngningar på alt bekämpa narkotikabrott och narkotikamissbruk" inle hade funnits med i svaret. Det finns ingen anledning att försöka smickra en part som ändå inte har gjort så fasligt mycket i delta sammanhang.

Det går inle all bara säga alt det är bra alt ytterligare åtgärder sätts in och att man inle kan avläsa effekterna av åtgärderna i om mängden använd

narkotika ökar eller inte. Det är klart att de åtgärder som sätts in måste vara

så effektiva att de tränger tillbaka den totala konsumtionen och införseln till

den svenska sidan. Vi har inte till uppgift alt först och främst bry oss om konsumtionen i Danmark. Det intressanta är att Danmark är den stora införselkanalen till den nordiska marknaden och framför allt södra Sverige. Därför berör förhållandena i Danmark oss i så hög grad.

Personalsamarbetet etc. på det internationella planet är ett steg i rätt riktning, som kan utvecklas vidare. Det gäller för oss att verkligen få till stånd en mur för att stoppa införseln av narkotika på den nordiska marknaden. Och härgällerdet alt vara med i opinionsbildningen, för all driva fram den danska opinionen mot narkotika - en opinion som ändå finns och som, vilket statsrådet påvisar i sitt interpellationssvar, är växande. Men vi skall ha klart för oss alt det är mycket starka krafler, framför allt inom Chrisliania och bland dess sympatisörer, som driver legaliseringsrörelsen. Det sker på ett tema som är ganska fantastiskt: Effektiv kamp mot narkotika - stöd fri hasch!

Man skall nog inte inlåta sig på alt över huvud tagel börja resonera om tung och lätt narkotika. Såvitt jag känner till har vi i detta land inte någon lagstiftning för tung resp. lätt narkotika - all narkotika är narkotika. Det är framförallt legaliseringsanhängare som talar om tung och lätt narkotika. Det är enbart ett sätt all försöka "flumma till" debatten. I den svenska lagstiftningen talar vi enbart om narkotika och ingenting annat.

Slutligen vill jag, herr talman, i della sammanhang hälsa med tillfredsställelse den drogpolitiska proposition som regeringen avser att lägga fram. Jag hoppas bara all del inte enbart blir en verbal produkt, ulan att det blir ett reellt innehåll i den.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om åtgärder mot narkotikaspridning från Danmark

Anf. 15 ESSE PETERSSON (fp):

Herr talman! Jag kan delvis hålla med statsrådet på den här punkten. Men det är en avgörande skillnad när statsrådet talar om tung och lätt narkotika och när man gör del i allmänhet. Det kan vara så alt denna terminologi anses få en viss betydelse när man från regeringskretsen nedlåter sig till att tala om tung och lätt narkotika. Del finns ingen gradskillnad. Del är bara så att vissa vill göra gällande att hasch och cannabis är ofarligt och därför rent allmänt resonerar på della sätt. Därför har man i svensk lagstiftning icke gjort någon sådan här gradering.

Jag vill vädja till statsrådet att i dessa debatter tala om narkotika. Tung och lätt narkotika finns inle. Det finns ingen anledning för oss all försöka haussa upp en stämning för en sådan gradering och för ett sådant språkbruk,

6 Riksdagens protokoll 1981/82:42-45

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om statsbidrag till viss trafikflygverksamhet

eftersom narkotika är narkotika och, som statsrådet sade, all narkotika skall med alla till buds stående medel bekämpas.

Anf. 16 Socialministern KARIN SÖDER;

Herr talman! Upplysningsvis vill jag meddela att i slraffulmätningssam-manhang och även inom forskningen används detta uttryck. Om man sedan nedlåter sig eller ej när man använder ullrycket får alltså andra bedöma. Jag kan i ocii för sig medge, att om man inle förklarar vad del är fråga om kan det ligga en risk i all använda uttrycket. Men all del skulle vara förbjudet att i en politisk debatt använda ett ullryck som faktiskt används mera formellt i andra sammanhang är väl all dra alltför långtgående konsekvenser. Jag tycker all det vore olyckligt om denna debatt skulle utmynna i en pseudodebatt, vilket detta tenderar alt bli, när vi i övrigt har så stor enighet om den här frågans vikt och vi är eniga om all all narkotika skall bekämpas.

3 § Svar på interpellation 1981/82:82 om statsbidrag till viss traHk-flygverksamhet

Anf. 18 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;

Herr talman! Tore Nilsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder i syfte all genom statligt stöd till de för ortsborna nödvändiga transporterna och färderna till arbele och näringar verka för rättvisa förhållanden för befolkningen i Sorsele och Storumans kommuner.

Statligt stöd utgår till viss flygtraflk i fjällområden. Avsikten med slödel är alt en rimlig Irafikservice för de människor som är bofasta i fjällvärlden och 'som saknar vägförbindelser skall lipprällhållas. Stödet ingår i den statliga bidragsgivningen till kollektivtrafik, dvs. fill Irafikulövningen, och bör enligt min mening inte jämföras med det stöd som utgår för att tillhandahålla en rimlig infrastruktur, t. ex. i form av vägar. Fjällflygel kräver inte heller fasta anläggningar av någon nämnvärd omfattning, eftersom det bedrivs med sjöflygplan eller med helikopter.

I likhet med övrig lokal och regional kollektivtrafik är fjällflyget i första hand en kommunal angelägenhet. Fjällflygel erhåller ett statsbidrag som motsvarar över 40 % av totalkostnaderna, vilket är ett större bidrag än till

Anf. 19 TORE NILSSON (m); Qm statsbidrag

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret. ni i trafik-

Jag har i interpellationen tagit upp en fråga som berör särskilt kommun- flygverksamhet erna i det inre av Västerbotten och som gäller trafikflyget i det väglösa naiurskyddsområdel i västra Sorsele och nordvästra Storuman. Jag har därvid påpekat all flygverksamheten där inte är självbärande och att landsting och kommuner får gå in och täcka underskottet.

Jag vill upprepa det jag anfört i interpellationen, nämligen att verksamheten uteslutande berör det område i Tärna- och Ammarnäsfjällen som riksdagen i särskilda beslut "fredat för tekniskt intrång", nämligen Vindel-älven som skonats från vatlenkraflsutbyggnad och Tärna-Vindelfjällens naturskyddsområde. Flyget skall i första hand sköta och främja transporter för de kommuninvånare som har sin näring eller sitt arbete i det väglösa naiurskyddsområdel. Det ersätter i princip de för fjällnäringarna gynnsamma och nödvändiga vägarna i andra liknande områden. Som exempel kan nämnas Graddisvägen i Arjeplogs kommun, "vägen västerut" i Jokkmokks kommun och även vissa vägar söder om naiurskyddsområdel, inom Västerbotten och Jämtland. Enskilda vägar är berättigade till högt statsbidrag i liknande områden i andra kommuner, och de allmänna vägarna bekostas ju helt av staten. Det är då rimligt och nödvändigt att transporterna i Sorsele och Storumans fjällområden får samma statliga stöd som vägarna. Endast flygtrafik och lufttransport ger rimlig jämlikhet.

Så långt det jag har fört fram i min interpellation. Jag vill här lämna några ytterligare kommentarer.

Vem är det som använder flyget? Somliga har sagt alt det mest är turister och alt vi skall låta dem betala. Men landstinget har nu genom en undersökning fått fram att det är kommuninvånare till 84,9 %. Del är alltså fråga om bara 15 % andra resenärer. De som kallas turister har f. ö. ofta anknytning till området genom tidigare vistelse där. I undersökningen har man också försökt ta reda på vad som i del här sammanhanget kan kalläs nytioresor, och del har visat sig att sådana görs till nära 90 % - 88,9 %, för alt vara exakt. Turistresor skulle alltså bara förekomma till 11,1 %, och jagvill tillägga att även turismen är en oerhört viktig näring i det här området.

En grupp invånare som särskilt berörs är renskötarna. Enligt én utredning som har gjorts och som presenterades den 12 september i år har 31 % av defn som använder flygel anknytning till just renskötseln. Del gäller här också människor som utövar fiske och jakt och vissa andra näringar och som har områden här uppe sedan gammalt. I viss utsträckning gäller det också personer som bor på fjällägenheter och i väglösa byar eller har kvar intressen just där. Flera skulle behöva färdas inom del här området, och färdas oftare. Men kostnaderna är avskräckande, för det är fråga om ganska dyra biljetter.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om statsbidrag till viss trafikflygverksamhet

Del jag efterlyser är rättvisa för den här fjällbefolkningen. Om man råkar bo några mil norrut i Arjeplogs kommun, i Jokkmokk eller i Storuman, då har man vägar som staten har byggt och man får betala bensinen - och det är ju riktigt. Men de som inte har någon väg har inle samma förmåner. Vad det betyder för dem i fråga om tidsspillan och ökade kostnader är ju klart och uppenbart för alla.

Vi frågar alltså efter jämlikhet. Man får inle glömma alt de här människorna har så att säga blivit offer för våra insatser när del gäller att skydda och freda fjällområdet, något som jag helt ställer mig bakom. Bara därför att de bor inom det här området och har sina näringar där bör de inte få ta på sig bördor som andra människor inom andra liknande områden inte behöver bära. Del är angeläget, rimligt och nödvändigt att transporterna inom naiurskyddsområdel får en med exempelvis Graddisvägen och "vägen västerut" jämlik karaktär. Det är då endast flygtransporterna som ger en rimlig jämlikhet. Det bör uteslutande vara en statens angelägenhet att sörja för transporterna. Trafikanterna bör endast betala vad som kan bedömas skäligt, exempelvis en kostnad som motsvarar den man skulle ha om man utnyttjal transport per landsväg, t. ex. kostnad för busstransporl och liknande.

Jag har eft förslag i del här avseendet. Staten, som genom sina beslut utesluter vägbygge här, får ta på sig merkostnaden, alltså kostnaden utöver skälig egenavgift, för dem som bor eller arbetar i det nuvarande flygtrafikområdet - låt oss kalla dem "behöriga trafikanter". Annan resande betalar faktisk självkostnad, dvs. sin andel av flygpriset för aktuellt flygplan.

Vidare kan man tillämpa samma princip som i Västra Kvarken, som också ligger i Västerbotten. Där finns det en båttrafik från fastlandet till Holmön. Här står staten helt för transporterna. Jag tycker att del är en modell som vi kan använda.

I flygtrafiken bör dock fri resa gälla endast för dem som stadigvarande bor eller arbetar i flygtrafikområdet, medan andra får betala.

Jag har just i dag fått i min hand konsumentverkets undersökning om Sorsele kommun. Man visar här vilka oerhörda svårigheter människorna också i övrigt har i det här området och hur kostsamt det kan vara att bo och leva där.

Om jag sedan får säga några ord med anledning av interpellationssvaret, är jag inle enig med statsrådet om att man här kan tala om att lokal och regional kollektivtrafik i första hand är en kommunal angelägenhet och all därför fjällflygel också bör vara del. Som jag sagt tidigare är del ju så att de vägar som finns i motsvarande områden är statliga vägar. Om.det är fråga om enskilda vägar utgår rätt betydande stöd. Om fjällflyget nu får detta bidrag på 40 % av totalkostnaderna, så betyder det i själva verket att både invånarna i området liksom kommuner och landsting får extra bördor. Det är helt klart.

När det sägs att fjällflyget inte kräver fasta anläggningar i någon nämnvärd omfattning, eftersom det bedrivs med sjöflygplan eller med helikopter är det

sant på ett sätt. Men jag har här en rapport från fjällflygel av den 26 februari i år, där man i sista stycket säger;

"I detta sammanhang måste påpekas all fjällflyg lättare drabbas av materiella skador än andra former av laxiflyg. Försäkringar, omdöme och erfarenhet skall tillsammans nedbringa dessa till ett minimum. Att försäkra sig mot alla risker är oekonomiskt, för att inle säga omöjligt. Det är med andra ord mindre kostsamt på sikt att ta enstaka skador, när de inträffar, än att söka helt eliminera skadeverkningarna i förväg. Sistnämnda skulle innebära en premiehöjning av en storleksordning, som del inte finns utrymme för i kalkylen."

Delta visar att fjällflygel har nackdelar som inle syns utan vidare. När det talas om en rimlig infrastruktur i form av vägar, så menar jag att del inle är rättvist som del nu är. Vad vi får från staten i de berörda områdena är för litet. Del kan inte sägas att man här ligger på en nivå som är jämförlig med den i kommuner i andra delar av landet.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om statsbidrag till viss trafikflygverksamhet

Anf. 20 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT:

Herr talman! Man måste ju hålla isär begreppen. De kostnader som normall finns för vägar osv. förekommer här inle i någon nämnvärd omfattning såsom jag tidigare påpekade. Det krävs inga sådana vägar i dessa områden. Ersättningen här är helt knuten till dessa väglösa områden. Då återstår alt se hur den här trafiken behandlas i förhållande till annan trafik. Jag återkommer då till vad jag sade i milt svar. nämligen att drygt 40 % av totalkostnaderna är statsbidrag. Del är högre än del statsbidrag som utgår till kompletleringstrafik i andra delar av landet när det gäller taxi och ersättningsberäliigad busstrafik. Jag tycker alt man måste hålla isär de här olika komponenterna. Annars kan debatten framstå som litet märklig.

I övrigt vill jag bara tillägga alt del faktiskt är så, all det inte är alla som har sin verksamhet i de här trakterna som är hänvisade till fjällflyget. Snöskotern är ett fortskaffningsmedel som också i mycket hög grad används. Det skall man kanske komma i håg i del här sammanhanget.

Anf. 21 TORE NILSSON (m):

Herr talman! Kostnaderna förvägarna, som alltså staten helt tar på sig när det gäller allmänna vägar i andra områden, är avsevärt högre än här aktuella kostnader. Det skulle alltså vara en förtjänst för staten om man, när del inle finns allmänna vägar, går in med ett bidrag för den här speciella trafiken. Jag tycker inle all man kan säga att det är något svar som tillfredsställer människorna i området. Staten tjänar ju på att del är på del här sättet.

Vi är med om all vägar inte skall byggas, men de här människorna måste ändå ha sin verksamhet i dessa områden, och de bör inte få merkostnader i, vill jag säga, onödan.

Det finns också andra som färdas där. Jag påvisade i mitt inlägg all 88,9 % är nyttotrafik. Del tycker jag är viktigt.

Om man för in skotern i sammanhanget skall man komma ihåg; Skotern är nödvändig och bra att använda i just dessa områden, men skotern är ett

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om charterflyg till Florida

begränsat irafikmedel, eftersom man intefår köraden var som helst. Och det finns inle någonfing som visar att det är billigare alt leva och färdas här än i andra delar av landet.

Jag skulle nog vilja att kommunikationsministern ser på det som jag framfört som ett förslag. De som bor obekvämt i områden ute vid kusten får färjor och annat.

Delta är egentligen inte någon stor sak för staten, men för kommunerna och de enskilda gäller del betydande pengar. Det är dessutom en rättvisefråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1981/82:71 om charterflyg till Florida

Anf. 22 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT:

Herr talman! Anders Björck har frågat mig vilka initiativ man avser la från svensk sida för all bereda möjligheter för ett förelag som Scanair att inleda charterflyg till Florida.

Genom underhandsupplysningar i mitten av augusti månad i år fick regeringen en förvarning om att amerikanska myndigheter stod i begrepp att fatta ett beslut som skulle ställa Scanair i en sämre situation än vissa andra skandinaviska charterbolag. Delta föranledde en gemensam skandinavisk uppvaktning på diplomatisk nivå och överlämnandet av en not till amerikanska utrikesdepartementet den 19 augusti. I noten understryks bl. a. viklen av att få de erforderliga chartertillslånden från amerikansk sida så snart som möjligt och "på icke-diskriminaloriskl grundlag".

När sedan amerikanska luftfartsmyndigheten, C AB, ändå träffade ett beslut som ofördelaktigt drabbade Scanair framfördes erinringar mot beslutet av såväl mig själv som av mina danska och norska kollegor i likalydande skrivelser den 1 september till USA:s transportminister. Däri uttryckte vi också vår önskan att transportdeparlementet skulle verka för en omprövning av beslutet. 1 skrivelsen underslröks vidare att gällande skandinaviska charlerbestämmelser är icke-diskriminerande och erbjuder skandinaviska och amerikanska charterbolag samma möjligheter all ulföra charterirafik. Diplomatiska noter av samma innehåll överlämnades samtidigt till det amerikanska utrikesdepartementet med anmodan om dess medverkan till en omprövning av beslutet.

Som ett ytterligare försök all få de amerikanska myndigheterna att ändra sitt beslut genomfördes skandinavisk-amerikanska förhandlingar på regeringsnivå i Washington den 21-24 september i år. Då dessa förhandlingar slutade resultatlösa överlämnades noter till amerikanska utrikesdepartementet den 25 september vari man från skandinavisk sida beklagade det amerikanska beslutets diskriminerande effekt.

Regeringen har således aktivt, och med de medel som står till buds i dessa

sammanhang, försökt förmå de amerikanska myndigheterna att medge Scanairs charterflygningar till Florida.

Eftersom de amerikanska myndigheterna hittills inte ändrat sin inställning har man från skandinavisk sidan inbjudit amerikanarna till fortsatta förhandlingar i början av februari månad 1982. Från båda sidor har man då förklarat sig beredda att diskutera och försöka få till stånd lösningar för chartern som en del i våra totala luflfarlsrelalioner. Min förhoppning är därför att det inför nästa vintersäsong skall vara möjligt för alla intresserade skandinaviska charlerbolag att genomföra flygningar till Florida.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om charterflyg till Florida

Anf. 23 ANDERS BJÖRCK (m);

Herr talman! Jag ber all få tacka kommunikationsministern för svaret på min interpellation. De luflfarlspoliliska frågorna har fåll en starkt ökad betydelse under senare år i en rad sammanhang. Del gäller både ekonomiskt och politiskt. Den traditionella skandinaviska luftfarlspoliliken har tyvärr under många år varit stelbent, och del är därför glädjande alt tecken till en modernisering har märkts under senare tid.

Detta är viktigt, herr talman, all ha i minnet när vi diskuterar de akuta problem som nu måste lösas på olika områden, det må anfingen gälla SAS problem med sin Euroclass och de underhandlingar som har ägt rum med de franska myndigheterna eller del som min interpellation direkt gäller, charterlrafiken till Florida.

Sverige har nämligen, tillsammans med de andra skandinaviska länderna, en negativ klang i amerikanska luflfarlskretsar. Jag har sedan 1977, då jag blev vald till Europarådets luflfartsrapportör, haft många kontakter med amerikanska flygmyndigheler i de här sammanhangen. Jag kan bara bekräfta all vårt rykte inte är det allra bästa.

Låt oss se på sakläget och därefter på vad vi kan göra åt det.

I våras gavs från den svenska regeringens sida, liksom från Danmarks och Norges, tillstånd till charterirafik från Skandinavien till Florida. Det av SAS ägda charlerbolagel Scanair får emellertid inle, visar del sig senare, tillstånd av de amerikanska luftfartsmyndigheterna att bedriva sådan trafik. Däremot får det danska charlerbolagel Slerling Airways besked om att dess gamla tillstånd för sådan trafik förnyas på fem år.

Nu är det så att Scanair till 90 % transporterar svenska passagerare. Förelaget har 45 % av den svenska chartermarknaden. Ett företag av den här typen får alltså inle flyga på Florida, medan ett danskt förelag får göra del -med i betydande utsträckning svenska passagerare.

De amerikanska myndigheterna har gång på gång låtit förstå att man är missnöjd med den officiella skandinaviska inställningen i luflfartsfrågor. Man anser den vara stelbent, protektionistisk och konkurrensfientlig. Del intressanta är emellertid alt amerikanarna redan vid de luflfartsöverlägg-ningar som ägde rum i februari i år bad om att få ta upp vissa charlerfrågor. De skandinaviska luftfartsmyndigheterna tillmötesgick då inle denna begäran och har i princip ställt sig mycket kallsinniga till förhandlingar rörande charlerfrågor. Detta, herr talman, är en ohållbar attityd. Vi må tycka vad vi

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om charterflyg till Florida

vill om den amerikanska inställningen i luflfartsfrågor, del finns förvisso anledning att kritisera också den på en rad punkter. Jag vill gärna säga det i della sammanhang. Men vi kan vara övertygade om att man från USA;s sida kommer att ytterligare öka trycket på Skandinavien i liberaliserande riktning. Jag vill erinra om att SAS var det enda flygbolag som vid ett tillfälle förra året vägrades prishöjningar över Nordatlanten. Det var en allvarlig varning, och den borde ha lett till eftertanke.

Därmed inte sagt att vi från skandinavisk sida skall bjuda på allt i de överläggningar som skall komma till stånd i februari nästa år. Men vår attityd, herr kommunikationsminister, att vägra diskutera allmänna charlerfrågor är helt orealistisk, och något får vi vara beredda alt ge. Vi kan inte bara hårdnackat säga nej.

Jag vill fråga kommunikationsministern om jag får tolka de sista raderna i hans svar till mig - "Från båda sidor har man då förklarat sig beredda alt diskutera och försöka få till stånd lösningar för chartern som en del i våra totala luftfartsrelationer;" - som ett löfte om att man från svensk sida är beredd att ta upp konkreta diskussioner med amerikanarna om en liberalisering av den tidigare svenska charterpolitiken. Gör man inte det tror jag icke - med den erfarenhet jag har av amerikanska luftfartsmyndigheter på det här området - att förhandlingarna kommer att bli givande. Då kommer inte heller den förhoppning som kommunikationsministern avslutar sitt interpellationssvar med, nämligen att det nästa vintersäsong skall bli möjligt för alla intresserade skandinaviska charlerbolag alt genomföra flygningar till Florida, all bli realitet. Jag instämmer naturligtvis i den förhoppningen, men skall den bli verklighet krävs nog en annan förhandlingsuppläggning från skandinavisk sida - in te minst från svensk sida - än den vi hittills har haft. Åstadkommer vi en förändring här, tror jag vi har stora möjligheter att lyckas när förhandlingarna tas upp på nytt i februari nästa år.

Anf. 24 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;

Herr talman! Den förhoppning som jag uttryckte i slutet av milt svar på interpellationen har naturligtvis inte alltför lös grund - det utgår jag ifrån att Anders Björck är klar över. Detta är ett mycket komplicerat område med många intressenter och med många hänsynstaganden. Svensk internationell flygfart är ju inle enbart ett svenskt intresse, utan också andra nordiska länder är inkopplade. Det förenklar självfallet inte heller förhandlingarna när det gäller charterverksamheten.

Som svar på Anders Björcks fråga kan jag säga så här: Det är alldeles uppenbart att den svenska regeringen och svenska myndigheter över huvud tagel som har all sköta dessa grannlaga uppgifter inte kommer all handla på ett sådant sätt att man försvårar en uppgörelse i den riktning som jag här har hoppats skall bli resultatet.

Anf. 25 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Nej, alt svenska myndigheter skulle uppträda så all de försvårar den lösning som de själva är ute efter tror faktiskt inle jag heller. Däremot hoppas jag - och jag kan dess bättre inte tolka kommunikationsministerns svar på annat sätt - alt man från svensk sida vid de förhandlingar som skall äga rum i februari kommer att visa prov på en välkommen och nödvändig förändring i den svenska inställningen till charterirafik till andra destinationer än till dem som hittills varit tillåtna för chartertrafik.

Vi måste, herr talman, acceptera realiteterna. USA bedriver en liberal luftfarlspolilik. Vi må, som jag sade tidigare, lycka vad vi vill om denna politik - den är en realitet. Amerikanarna gör en koppling - oavsett om vi tycker det är riktigt eller inte - mellan chartertillslånden och den allmänna liberala luftfarlspolilik som de nu bedriver på den reguljära luftfartens område. Om vi inte är beredda att ge någonting i dessa förhandlingar, kommer del bara att leda till att amerikanarna håller fast vid sin attityd och ger oss ett antal olika nålstick, såsom de har gjort tidigare. Delta gynnar inte skandinaviskt reguljärflyg, och det gynnar inte heller ett svenskt charterflygföretag som Scanair.

Vi måste naturligtvis se till att svenska turister till Florida inte i första hand transporteras med danska charterflygbolag, därför alt de svenska icke ens har formella möjligheter att bedriva en sådan trafik. Den situationen har vi nu försatts i, och vi har nog i viss mån tyvärr oss själva att skylla.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om charterflyg ull Florida

Anf. 27 ANDERS BJÖRCK (m):

Herr talman! Självfallet skall vi inte här i kammaren tala om. vad man från svensk eller skandinavisk sida avser att göra i de kommande förhandlingarna. Men problemet är alt man från skandinavisk sida tidigare har vägrat att diskutera charterfrågor med amerikanarna. Ett besked som kommunikationsministern ändå måste kunna ge är väl altman är beredd att diskutera den här typen av frågor, när ärendet kommer upp igen i februari. Vidare att det då rör sig om att förhandla och inte bara om att från svensk sida hålla fast vid tidigare ståndpunkter. Jag har självfallet inte begärt någon detaljerad redovisning av herr kommunikationsministern på detta område. Jag vet också ganska väl hur den här typen av förhandlingar går till.

Däremot är frågan om den skandinaviska luftfartspoliiikens inriktning viktig, och jag tycker alt riksdagen, liksom enskilda riksdagsledamöter, verkligen har rätt att få ge uttryck för sina åsikter. Det handlar ändå om förelag, herr talman, som till hälften ägs av svenska staten. Där har förvisso

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om säkerhetsåtgärder vid transport av kolsvavla

riksdagen ett ansvar all se till alt de här företagen får möjlighet att konkurrera på lika villkor. Har herr kommunikationsministern den inställningen, vilket jag verkligen hoppas, och är beredd alt aktivt arbeta för detta, är vi förvisso i hög grad överens.

Anf. 28 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;

Herr talman! Jag tror alt vi är överens nu. Jag fastnade tidigare för herr Björcks fråga om jag var beredd här i kammaren att nu ge besked om att vid de kommande förhandlingarna Sverige skulle visa en liberal inställning och vara berett till eftergifter. Det var på det jag reagerade, och jag sade att jag inle här i kammaren kan stå och ge några som helst besked i den riktningen. Det vore fel av mig att göra del, men självfallet skall vi diskutera, och vi är beredda att förhandla utifrån alla tänkbara utgångspunkter, men hela tiden med beaktande av våra egna intressen i sammanhanget.

Anf. 29 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT:

Herr talman! Erling Bager har frågat mig om jag avser alt vidta åtgärder för all de transporter av kolsvavla, som går med fartyg från England via Göteborg, Göta älv och Vänern till Svenska Rayon AB utanför Karlstad, skall ske på ett betryggande sätt.

Kolsvavla är en ytterst brandfarlig och även giftig vätska, som används bl. a. vid rayonframställning. Den transporteras till Svenska Rayon AB med de brittiska bulklastfartygen Silvermerlin och Silverfalcon.

Kolsvavlans egenskaper medför att transporterna kan innebära risker för bl. a. miljön. Alt transporterna trots detta är tillåtna beror, som Erling Bager själv framhållit, på att transport av farligt gods inle behöver vara liktydigt med farliga transporter. Som villkor för att dessa transporter skall få äga rum har samhället nämligen ställt upp en mängd krav på säkerhetsåtgärder. Dessa säkerhetsåtgärder syftar dels till att förebygga olyckor, dels till att begränsa skadeverkningarna om olyckan trots allt är framme.

För sjötransporterna av kolsvavla gäller säkerhetsbestämmelserna i den s. k. kemikaliebulkkoden. Kemikaliebulkkoden är utarbetad inom IMCO (Inter-Governmenlal Maritime Consullalive Organization). Koden tillämpas av de flesta stora sjöfartsnationer. Reglerna i koden ökar i stränghet med det transporterade ämnets farlighet. För att så långt som möjligt förebygga miljöskador genom utsläpp på grund av olyckor föreskrivs att kemikalietankfartyg skall ha skydd mot utflöde vid grundstötningar och sidoskador. Detta skydd utgörs av dubbel botten och dubbla sidor på fartyget. Utöver de rigorösa bestämmelserna i kemikaliebulkkoden gäller särskilda säkerhetskrav vid de aktuella fartygens färd i svenska farvatten. Fartygen måste

sålunda ha lots hela vägen från Göteborg till Karlstad. Färden genom Göteborgs hamn och fram till Vänern får bara äga rum under dagtid. Annan trafik i hamnen och kanalen skall lämna dessa fartyg företräde. Vid slussningen slutligen är säkerhetskontrollen extra skärpt. Sjöfartsinspektionen utövar tillsyn över transporterna och har inspekterat fartygen.

Enligt min mening är de säkerhetsåtgärder som vidtagits tillfredsställande.

Anf. 30 ERLING BAGER (fp);

Herr talman! Jag lackar kommunikationsministern för svarel. Del ger en god beskrivning av de regler som gäller enligt kemikaliebulkkoden som är utarbetad inom IMCO. Hur reglerna efterföljs är huvudfrågan i min interpellation om säkerhets- och miljöåtgärder.

Bakgrunden är känd. Kolsvavlan bedöms vara den farligaste last som transporteras på våra inre vallenvägar. Om kolsvavlan kommer i kontakt med luft, sker en explosion med oerhörd kraft. Del blir en sprängverkan inom en stor radie kring den plats där explosionen sker. Kommer kolsvavlan ut i sjön, förstörs vattentäkt för överskådlig lid framåt. Dessa transporter går i dag kontinuerligt rakt genom Göteborg, Lilla Edel, Trollhättan och Vänersborg.

Min första fråga till kommunikationsministern är; Uppfyller fartygen till sin konstruktion helt de krav som ställs i IMCO-koden? Statsrådet tvivlar på att miljösäkerhelen förbättras om transporten sker på land. Då är det faktiskt berättigat att fråga om beredskapen utmed fartygens färdväg är tillfredsställande. Ett viktigt komplement till säkerhetsordningen kring själva fartygen är beredskapen på de orter längs älven som fartygen passerar. Finns del tillräckliga beredskapsplaner? Vilka räddningsresurser har man om det skulle inträffa ett olyckstillbud?

Lossningen vid Svenska Rayon AB utanför Karlstad är kanske det farligaste momentet. Del finns risk för spill och felkopplingar som kan leda till olyckor. Vilka åtgärder har vidtagits i det avseendet?

Slutligen ytterligare en fråga: Är det bekant om utsläpp sker i Vänern från Svenska Rayons fabriksanläggningar?

Jag skulle vilja få dessa frågor besvarade.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om säkerhetsåtgärder vid transport av kolsvavla

Anf. 31 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT;

Herr talman! Det kanske är en aning myckel med ett antal frågor så alt säga helt vid sidan av den interpellation som från början framställts. Men låt mig framhålla att sjöfartsinspektionen har besiktigat - och besiktigar - de fartyg som skall transportera den här varan. Såvitt jag vet har inga anmärkningar riktats härvidlag.

Erling Bager frågade om färdvägen var den rätta. Jag utgår från att man i samband med inspektion också överväger den saken. Vidare utgår jag från att anmälningar kommer in om fartygen inte följer gällande regler. Såvitt jag vet har inga anmälningar gjorts.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om säkerhetsåtgärder vid transport av kolsvavla

Anf. 32 ERLING BAGER (fp);

Herr talman! Jag tycker inte att mina frågeställningar ligger utanför huvudfrågan. Det är ju så all färdvägen och hanteringen som helhet måste bedömas gemensamt. Jag har utgått från alt kommunikationsdepartementet har inhämtat erforderliga upplysningar i händelse av att någon fråga lyder under ett annat departement.

En regel i IMCO-koden säger att fartygen skall ha dubbla bottnar och dubbla sidor. De två aktuella brittiska fartygen har det. Men koden säger också att tankarna, som kolsvavlan transporteras i, skall vara skilda från skrovets yttersidor. Jag har tagit reda på att tankarna i det här fallet är hopkopplade med innerskrovet. En yttre kraft som skulle mötas av skrovet kommer alltså här att även mötas av tanken. vilket är mycket olyckligt. Man kan tänka sig ett tillbud där ett fartyg går emot en bropelare i Göta älv. Konsekvenserna skulle då bli myckel allvarliga.

När det gäller lättantändligheten för kolsvavla vill jag nämna att det sker en explosion om kolsvavlan kommer i kontakt med ett föremål som håller 100°. Motsvarande tal för bensin är 350 °.

Jag tycker att det är mycket olyckligt att de här transporterna inte hårdare har hållits efter med regler.

Avslutningsvis vill jag framhålla att det är otillfredsställande att fartygen på det här sättet trafikerar nästan sämsta möjliga väg genom Västsverige förbi stora tätorter. Göteborgs kommun har dessutom sin vattentäkt från Göta älv och Vänern. Tanken på vilka konsekvenserna kan bli är myckel oroande. En del av mina frågor fick jag inte något svar på, och det gör att jag väl får försöka gå vidare med de här frågeställningarna på annat sätt.

Anf. 33 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT: Herr talman! Jag vill först erinra om att beredskapen för räddningstjänst såsom inierpellanten här antydde ligger under kommundepartemenlel. Problemen på den punkten är aktuella och under observans. Som jag påpekade i mitt svar är det förhållandet att vi här i Sverige har gått längre i fråga om säkerhetsbestämmelser än vad som föreskrivs i den s. k. kemikaliebulkkoden inom IMCO ett uttryck för det allvar med vilket vi ser på transporterna av det godsslag som del gäller. Del handlar om farliga saker, ochdet är mot den bakgrunden som svenska myndigheter har agerat. Jag kan försäkra att ingen lämnar någonting åt slumpen i sådana här sammanhang. Sjöfartsinspektionen utövar ju ständigt tillsyn och kontroll. Den omständigheten att man t. ex. transporterar kolsvavla enbart under dagtid. för att inte riskera någonting i onödan, är ett uttryck för den försiktighet med vilken man hanterar de här transporterna.

de internationella regler som finns i IMCO-koden.

Anf. 35 Kommunikationsministern CLAES ELMSTEDT; Herrtalman! Denna kod innehåller en mängd olika bestämmelser, och den svenska tillämpningen kan kanhända, om den skulle avvika något på en

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten

vid statens kulturpunkt, kompenseras av hårdare bestämmelser pä andra, syftande till att j

minimera riskerna. Jag tror att man måste se saken på det sättet.

Men jag vill gärna säga till Erling Bager att det inte råder någon som helst

skillnad mellan hans och min uppfattning om hur allvarlig denna fråga är, om

hur försiktig man måste vara och om hur hårda bestämmelser man måste ha.

Dessa bestämmelser skall naturligtvis också tillämpas. Sjöfartsinspektionen

utövar också konlinueriigl kontroll och gör de bedömningar som rimligen

kan och måste göras.

Anf. 36 ERLING BAGER (fp):

Herr talman! Det är bra alt vi har satt upp höga mål. Men den punkt där man från svensk sida tyvärr har givit dispens berör en myckel stor fråga. Skulle ett kollisionslillbud ske, ligger det faktiskt mycket nära till hands att även innerskrovet får en törn och tar upp krafter, och då berörs omedelbart de tankar där kolsvavlan finns. Vi har tidigare här varit inne på vilka konsekvenser som då skulle kunna uppstå.

Jag tycker att det är beklagligt att Sverige på denna punkt inte följer de internationella bestämmelser som finns. Jag har svårt alt förslå all del skulle kunna uppvägas av föreskrifter på någon annan punkt. Den dispens som har givits berör en punkt som vid ett kollisionslillbud är mycket allvarlig.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1981/82:87 om verksamheten vid statens kulturråd

Anf. 37 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM;

Herr talman! Georg Andersson har frågat migom regeringen härför avsikt att förändra kulturrådets ställning som beredande och verkställande organ i kullurpolitiska frågor samt -om så är fallet - vilka motiv jag har att anföra för en sådan åtgärd.

Som bakgrund till sin fråga anför Georg Andersson att "regeringen enligt uppgift synes överväga all radikalt förändra kulturrådets ställning på så sätt att rådet skulle fråntas möjligheterna alt göra en samlad bedömning av kulturinstitutionernas anslagsframställningar". Jag vill med anledning härav anföra följande;

Inom utbildningsdepartementet övervägs f. n. en förenklad ordning för kulturmyndigheternas arbete med anslagsframställningen. Syftet med en sådan skulle vara alt - med bibehållande av kulturrådets övergripande ansvar

93,

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten vid statens kulturråd

på kulturområdet-ge berörda kulturinstitutioner längre tid på sig att slutföra sill budgetarbete. Därigenom kan de också bättre beakta innehållet i budgetpropositionen och riksdagens beslut med anledning av denna samt ta hänsyn till de budgetanvisningar som regeringen utfärdar.

Den förenklade ordning som diskuteras innebär att myndigheterna liksom hittills till kulturrådet skall redovisa sina reformönskemål samt förslag till omfördelningar som berör verksamhetens inriktning och omfattning vid en tidpunkt som rådet själv bestämmer. Detta ger rådet del underlag som behövs för dess samlade bedömning. Den formella anslagsframställningen från kulturinstitutionerna skall inlämnas direkt till utbildningsdepartementet vid sedvanlig tidpunkt för anslagsframställningar.

En förenkling av detta slag förändrar inte kulturrådels ställning som beredande och verkställande organ. Däremot tillmötesgår man ett långvarigt önskemål från berörda kulturinslitulioner.

Anf. 38 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Jag ber all få lacka för svarel på min interpellation. Jag tvingas emellertid på en gång deklarera att jag uppfattar svaret som vilseledande. När jag tar del av det kommer jag osökt all tänka på orden i Första Mosebok 27:22: Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.

Utbildningsministern beskriver planerade åtgärder som efterlängtade förenklingar i pelitaprocessen. Men det är bara den som är blind som undgår att märka vad herr Wikström är i färd med. Kulturministern håller på att koppla ett strupgrepp på kulturrådet.

Regeringen fattade den 15 oktober ett beslut som innebar att kulturrådet förhindras informera om vikliga principiella kulturpolitiska uttalanden om avgiftsfria boklån, som riksdagen vid upprepade tillfällen har gjort. Det beslutet försökte ekonomi- och budgelministern försvara här i kammaren förra fredagen. Hans argument var verkligen inle övertygande. Vad gäller de kulturpolitiska effekterna av beslutet undvek han debatt med hänvisning till all budgetdepartementel inte bär det kulturpolitiska ansvaret.

Nu slår den ansvarige kulturministern här i kammaren och försöker kamouflera sina angrepp på kulturrådet med att han eftersträvar förenklingar. I själva verket är del väl så, att kulturministern vill förhindra att kulturrådet får möjlighet att göra en samlad och övergripande kulturpolitisk bedömning inför regeringens budgetarbete. Vägen till ökat ministerstyre skall nu breddas - det är den slutsals jag drar.

Med hänsyn till den förankring som kulturrådets representation från parlamentariker, kulturarbetare, folkbildnings- och löntagarorganisationer medför, har måhända kulturrådets förslag uppfattats som besvärande av kulturministern. Del är naturligtvis bekvämare för honom om departementet ensamt sitter inne med hela beslutsunderlaget.

De åtgärder som utbildningsministern i sill interpellationssvar kallar förenklingar uppfattar jag så, att de i själva verket innebär att kulturrådet mister de nuvarande möjligheterna att göra en samlad bedömning av anslagsframställningarna från kulturinstitutionerna. Sådana åtgärder strider

mot riksdagens beslut beträffande kulturrådels uppgifter, såsom de formulerades när kulturrådet inrättades 1974. I del beslutet heter det:

"Kulturrådet bör svara för sammanfattande bedömningar och prioriteringar av olika anslagsbehov i fråga om de anslag som avser kulturrådets

direkta ansvarsområde.- Genom rådets medverkan bör föreliggande

anslagsbehov på olika delområden kunna få en enhetlig och genomarbetad handläggning i såväl sakliga som formella avseenden."

Med den nu föreslagna ordningen blir detta enligt min mening inte möjligt. Om del mot förmodan verkligen är utbildningsministerns mening att denna möjlighet skall kvarstå trots föreslagna förändringar - då är, menar jag, förslagen väldigt illa genomtänkta.

Utbildningsministern säger att de olika kulturinstitutionerna skall lämna sina formella anslagsframställningar direkt till utbildningsdepartementet vid sedvanlig tidpunkt. Och den tidpunkten är f. n. den 1 september.

Kulturrådet får således inle del av dessa formella anslagsframställningar -de går kulturrådet förbi.

Vad skall då kulturrådet göra?

Jo, myndigheterna skall, heter det i svarel, till kulturrådet lämna vissa uppgifter. All det här talas om myndigheter måste väl bero på ett skrivfel eller vara en ofullsländighel. Jag har uppfattat det så att det skall vara institutioner och organisationer. Litteraturfrämjandet kan väl inte, för all ta ett exempel, betraktas som myndighet och knappast Operan heller.

Men jag fattar det så att anslagsäskande institutioner och organisationer och myndigheter skall lämna uppgifter om sina reformönskemäl och förslag till omfördelningar till kulturrådet vid en tidpunkt som rådet självt bestämmer. Om kulturrådet skall hinna behandla dessa önskemål och framställningar, så måste denna tidpunkt liksom hittills vara någon gång i april månad.

Med denna ordning anser statsrådet att kulturrådet har det underlag som behövs för en samlad bedömning.

Ett sådant påslående måste bygga på den förutsättningen att kulturrådet genom att summera institutionernas budget för innevarande år med de framförda förslagen till reformer och omfördelningar egentligen har institutionernas hela anslagsframställning i sin hand. Om så är fallet, då frågar jag mig varför institutionerna inte själva kan lämna in hela sin anslagsframställning till kulturrådet. Om nämligen inga förändringar kan ske i institutionernas anslagsframställningar mellan april, då man lämnar sin delrapport till rådet, och september, då man lämnar hela framställningen till regeringen - varför kan de då inte redovisa allt i sin helhet redan i april? Genom att anslagsframställningarna i sin helhet redovisas till kulturrådet -som nu sker - får ju rådet en möjlighet att göra avvägningar mellan olika institutioners verksamhet. Det måste rimligen innefattas i uppdraget all göra en samlad bedömning.

Låt mig ta ett exempel.

I årets anslagsframställning föreslår kulturrådet att en regionteater skall bildas i Gävle. Utrymme föreslås skapas genom en motsvarande minskning

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten vid statens kulturråd

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten vid statens kulturråd

av anslaget till Dramaten. Delta är ett exempel pä förslag till avvägningar mellan olika verksamheter och organ och organisationer. Hur skall en sådan avvägning bli möjlig enligt den tänkta nya ordningen?

Jag konstaterar också att om inga förändringar i institutionernas anslagsframställningar skall kunna ske mellan april och september - då har institutionerna inte fått den längre lid för sitt petitaarbete som utbildningsministern utlovar. Ingen förenkling har heller skett, snarare tvärtom.

Om utbildningsministern däremot, vilket tycks vara fallet, avser all ge institutionerna längre tid för petitaarbetet, så förutsätter detta att de kan göra ändringar i sina anslagsframställningar ända fram till dess att framställningarna formellt överlämnas till regeringen. Men därmed bortfaller möjligheten för kulturrådet alt få la del av allt material i sådan lid alt rådet kan vara med och påverka budgetarbetet i departementet. Jag har ett bestämt intryck av att det är just denna effekt som utbildningsministernär ute efter.

Det råder starka motsättningar mellan utbildningsministern och kulturrådets ordförande. Delta förhållande är vid det här laget väl känt. Kulturrådets ordförande har vid en rad tillfällen haft fräckheten och modet att kritisera regeringens kulturpolitik. Och det gör man inte ostraffat i folkpartiets lilla cirkel av kulturpolitiker.

Vi har nu fått bevittna en rad attacker från folkpartiets företrädare i regeringen. Några exempel;

När kulturrådets ordförande uttalade sig om tealerstriden i Göteborg - dä logs han i örat av utbildningsministern.

När kulturrådet påpekade värdet av avgiftsfria boklån i folkbiblioteket -då fick rådet en åthutning av ekonomi- och budgelministern.

När kulturrådet överlämnade sin omfattande utredning om regional musikplanering - då skickade utbildningsministern ut en molskrift från direktörerna i Regionmusiken och Rikskonserter-också delta ett tydligt sätt att försöka desavouera kulturrådets arbele.

Sedan har hastigt påkomna besparingsdirektiv utfärdats. De har åtföljts av förbud att på egen hand besätta vakanta tjänster och av andra inskränkningar i kulturrådets handlingsfrihet.

Till detta kommer nu direktiven om en annan behandlingsordning för anslagsframställningar - en ordning som enligt min mening ställer kulturrådet offside i spelet om fördelning av kulluranslagen. Syftet är uppenbart. Ministerstyret skall stärkas. Det vore hederligt om utbildningsministern öppet erkände detta i stället för alt dölja sig bakom fagert tal om kamp mot byråkrati och om förenkling.

slags skvallerkrönika om relationer mellan Anders Clason och mig. Tror verkligen Georg Andersson att jag skall här i riksdagens talarstol dementera alla dumheter som står i socialdemokratiska tidningar om förhållandet mellan min vän och kollega, som är ordförande i statens kulturråd? Jag tycker närmast att delta är oanständigt och ett tecken på att Georg Andersson naturligtvis inte är ett skvatt intresserad av hur kulturinstitutionernas anslagsframställningar skall göras, utan att han är ute i enkla partipolitiska syften. Om Georg Andersson ägnade sig litet mer åt att träffa företrädarna för kulturinstitutionerna och diskutera med dem hur de ser på den här frågan, skulle perspektivet vara ett annat.

Det har ju varit så, alt deras anslagsframställningar har fått lämnas in till kulturrådet innan ännu riksdagsbeslut har förelegal som har gällt del budgetår som ligger mellan det budgetår för vilket anslagsframställningen är avseddoch det innevarande. Vi har under lång tid fått klagomål från dem där de har sagt att del inte blir något relevant underlag. Vi har dä diskuterat med kulturrådet om hur man kan få en bättre ordning. Kulturrådels kanslichef har varit helt införstådd med denna förenklade handläggningsordning. Den innebär alt reformönskemål och förslag till ompriorileringar skall redovisas precis som hittills till kulturrådet under våren, vid en lidpunkt som kulturrådet fastställer. De övriga posterna, som berör de s. k. automatiska posterna löner, städkostnader och annat sådant, redovisas den 1 september, då man har haft några månader på sig att överväga det riksdagsbeslut som gäller det år som ligger mellan de två aktuella. Självfallet har kulturrådet tillgång också till detta material och kommer att få möjlighet att anlägga synpunkter på städkostnaderna för Nationalmuseum, om man anser alt del är viktigt.

Både i kulturrådets kansli och inom vår kullurenhet har man varit överens om att man behöver avkorta tiden för själva budgetarbetet och koncentrera sig på reformönskemålen och behovet av ompriorileringar.

Det är alltså så alt vi är överens om det här, och jag tror att det kommer att löpa bra - det är inte några större problem.

Sedan vill jag gärna säga alt den kritik som Georg Andersson riktar mot budgetministern för hans svar på de frågor som Georg Andersson ställde till både mig och honom och som av formella skäl budgetministern besvarade, kunde väl Georg Andersson ha framfört då frågorna besvarades. För den som inte är en nyansernas mästare kan del vara svårt alt se skillnaden mellan ett dekret från kulturrådet till kommunerna och en opinionsyttring. Av Rolf Wirléns svar framgick att regeringens uppfattning är att boklän skall vara avgiftsfria. Kulturrådet skall gärna bilda opinion, men man skall inte göra del i form av föreskrifter till kommunerna. Det var alltså Kommunförbundet som slog larm och begärde ett besked av regeringen. Kommunförbundets socialdemokratiske ordförande - som jag inte vill slå här i talarstolen och förtala-skriver till regeringen och frågar hur det förhåller sig med detta, och regeringen svarar på det.

Jag tror att man även på kulturrådet har förstått alt det är viktigt att skilja mellan föreskrifter och den allmänna opinionsbildning som vi i många

7 Riksdagens protokoll 1981/82:42-45

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten vid statens kulturråd

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten vid statens kulturråd

sammanhang ägnar oss åt. Georg Andersson ger själv lysande exempel på opinionsbildning i olika former! Men lyckligtvis är vi inle i den situationen att Georg Andersson utfärdar några föreskrifter. Skulle sådana bygga på det osakliga underlag som hans inlägg i dag gör skulle det kunna leda till vad som helst.

Sedan vill jag gärna säga; Tro inte allt som står i tidningen! Där sägs alt Anders Clason uttalar sig si och alt jag uttalar mig så. Kontrollera gärna med både Anders Clason och mig innan Georg Andersson uttalar sig i frågorna!

Den som varit med länge vet att det förvisso är ganska vanligt att det man säger stympas, inte återges oavkortat eller spetsas till på ett sådant sätt att olika parter spelas ut mot varandra. I Göleborgsärendet har jag över huvud taget inte uttalat mig om någonting annat än den principiella ansvarsfördelningen.

Det var väl ytterligare en del saker som Georg Andersson svepte in i sammanhanget. Men låt mig återvända till de punkter som Georg Andersson tog upp i sin interpellation.

Det är inte fråga om någon förändring av kulturrådets uppgifter. Däremot är vi angelägna om alt avbyråkratisera den process som budgetbehandlingen utgör.

Låt mig i del här förtroliga sammanhanget avslöja att jag första gången hörde talas om denna fråga när jag blev uppringd av en Georg Andersson närslående tidning. Man läste upp avsnitt av det papper som hade diskuterats mellan kullurenheten och kanslichefen i statens kulturråd, ett papper som jag då ännu inle hade sett. Jag förklarade, som del var, all frågan hur man kan förenkla anslagsframställningen och underlätta budgetprocessen bereds nästan rutinartat mellan departement och olika myndigheter. Så småningom når förslagen kanske vederbörande departementschef och kan också leda till ett regeringsbeslut, och det skall det väl så småningom göra även i del här fallet.

Men var inte så förskräckligt upphetsad, Georg Andersson! Del fanns alltså mycket litet underlag för den våldsamma attack som Georg Andersson gjorde.

Anf. 40 GEORG ANDERSSON (s):

Herr talman! Det var en mycket förvirrad kommentar som utbildningsministern nu presenterade! Han undvek nogsamt att diskutera sakfrågan.

Jag byggde upp mitt anförande mycket noggrant med utgångspunkt i det skriftliga svar som utbildningsministern lämnat om den förändrade handläggningsordningen mellan kulturinstitutioner och kulturråd när det gäller anslagsframställningar. Jag försökte visa på konsekvenserna av den.

Jag sade, att om del är så att inga förändringar i anslagsframställningarna skall ske mellan april och september, varför då denna förändring i formaliteterna? Om det däremot är så att väsentliga förändringar kan göras under den förlängning av tiden för anslagsframställningar som nu planeras

för institutionerna, alltså fram till september, kommer då kulturrådet att kunna bibehålla sin roll i budgetarbetet?

Det är en seriös frågeställning. Den har upprört ledamöterna i kulturrådet, inkl. Jan-Erik Wikströms partivän Anders Clason.

Vi får inget svar på dessa frågor, inte ens någon kommentar till dem, utan bara allmänt tal om kamp mot byråkrati och krav på förenklingar. Blir det några förenklingar? Eller blir det förenklingar på bekostnad av principiella förändringar i ordningen för att presentera anslagsframställningar? Det är inget märkligare med tidsschemat för budgetarbetet på det här området än med tidsschemat på andra områden. Man kan jämföra med förhållandena på högskoleområdet.

Jag kan mycket väl länka mig att en del stora universitet skulle vilja presentera sina anslagsframställningar till departementet först i september och föra dialogen direkt med utbildningsministern. Men vi har en befäst ordning som innebär att anslagsframställningarna från alla högskolor inom viss tid skall gå till UHÄ, och där sker en samordning. Det finner vi rimligt och rikligt.

Naturligtvis är det alltid tidspress. Men den tidspressen skulle regeringen kunna minska genom att tidigare gå ut med anvisningar för budgetarbetet. Där har regeringen en möjlighet att förenkla arbetet för institutionerna.

Del är delta frågan gäller, och jag kräver all utbildningsministern nu klargör detta. Den tänkta nyordningen har skapat oro på många håll i landet och inom kulturrådet.

Nu försöker utbildningsministern hänvisa till något slags uppgörelse mellan kulturrådels kanslichef och kullurenheten i departementet. Jag har ingen möjlighet att kommentera dessa interna överläggningar, men de är inle avgörande. Om kulturrådets kanslichef ställs inför ett ultimatum, tvingas till en förhandling och försöker rädda vad som räddas kan och detta sedan presenteras som enighet och överenskommelser gör det verkligen inte saken bättre.

Klart är alt kulturrådets styrelse och nämnder inle är överens med utbildningsministern om denna tänkta nya ordning, och del är väl ändå avgörande i den här typen av debatter. Helt hänvisade till tjänstemannavälde är vi väl ändå inte!

Jan-Erik Wikström talade föraktfullt om min skvallerkrönika. Mina avslutande kommentarer för alt belysa de motsättningar som otvivelaktigt råder mellan kulturrådet och utbildningsdepartementet är inte någon skvallerkrönika - de gällde kända fakta. Jag anförde några exempel. Att departementet nu drar åt tumskruvarna på kulturrådet har sin utgångspunkt i den irritationen. Alt säga det är bara alt notera faktum - så är det. Att det förs en intern strid mellan partivännerna Clason och Wikström är kanske i och för sig ointressant i en riksdagsdebatt, men del är ändå utgångspunkten för den allmänna debatt som kommit till stånd kring dessa attacker mot kulturrådet.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten vid statens kulturråd

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten vid statens kulturråd

100

Anf. 41 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM:

Herr talman! Georg Andersson citerade Bibeln. Jag vill gärna säga: Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

Jag tror att både Anders Clason och jag undanber oss kommentarer av Georg Andersson om våra relationer. Dem klarar vi av utmärkt direkt. Sedan kan Georg Andersson klara av sina hemliga och litet lömska kontakter!

Vi diskuterar här ett papper som ännu inle har lett till ett regeringsbeslut. Jag kan inte acceptera att man talar sä föraktfullt om statliga ämbetsmän. Ärenden som bereds av mina tjänstemän på departementet eller av tjänstemän på kulturrådet skall behandlas med den respekt som de är värda.

Vi kan gärna la upp en debatt om den här saken i detalj när det väl föreligger ett regeringsbeslut i ärendet. Jag tycker det är en fullständigt orimlig ordning att Georg Andersson på grundval av skvaller, lösa rykten och insinuationer för en debatt om detta.

Vad är det som händer mellan april och september, frågar Georg Andersson. Ja, bl. a. att riksdagens kulturutskott, där Georg Andersson är ordförande, för riksdagen presenterar sina förslag, som leder till ställnings-laganden på de områden som är aktuella.

Då säger Georg Andersson; "På högskolan borde vi ju ha en samordning." Precis. Självfallel jobbar vi på högskoleenheten med just denna fråga: Är del möjligt att avkorta liden för anslagsframställning? Jag känner starkt för dem som på universitetet i Umeå eller högskolan i Luleå tvingas jobba med anslagsframställningar som ligger nästan två år framåt i tiden ~ man känner alltså ännu inte till alla faktorer som kan påverka bedömningen. Då värnar Georg Andersson om den formella ordningen! Det skall vara lider hit och tider dit och det ena organet ovanpå det andra. Jag har den motsatta utgångspunkten: Hur skall vi kunna få ett beslutsmaterial som är så relevant som möjligt, så smidigt som möjligt? Alla parter får komma till tals. Tala gärna öppet om det, skriv artiklar, skvallra, ta upp det i riksdagen!

Då talar Georg Andersson om ministerstyre! Det råkar vara så alt ett statsråds uppgift är att presentera förslag till riksdagen. Här gäller det alltså underlaget för budgetpropositionen. Hur man kan kalla alt lägga fram budgelpropositionen för riksdagen för ett utslag av ministerstyre övergår mitt förstånd.

Del finns inga principiella förändringar, utan det gäller förenklingar. Jag har svarat på de frågor som Georg Andersson har ställt: Blir det förenklingar? Ja. Blir det några principiella förändringar? Nej.

Del vikliga är ju att vi gemensamt borde anstränga oss för alt stärka stödet till kulturen. Tror Georg Andersson att delta tjafsande om tidpunkter när kulturrådet skall yttra sig om städkostnaderna pä Nationalmuseum tjänar de statliga eller regionala kulturinstitutionernas intresse? Eller har det något värde all vi kan fä en starkare koncentration kring frågan om hur vi skall förslärka de regionala institutionerna? Hur skall vi kunna förslärka stödet till

Operan och Dramaten? Hur skall vi kunna förslärka kulturlivet i landet? Hur skall vi kunna ge kulturarbetarna bättre stöd?

Georg Andersson dyker ned i de små automatiska kostnaderna, diskuterar formalia mera än jag hört någon av våra byråkrater på departementet någonsin göra. Vad de år intresserade av är vad kulturpolitikerna borde syssla med: Hur stärker vi stödet till kulturen? Hur kan vi med gemensamma ansträngningar få en förstärkning och en upprustning av denna?

Anf.42 GEORG ANDERSSON (s);

Herr talman! Jag har tydligen trampat på en mycket öm tå hos utbildningsministern. Det är en påtagligt irriterad utbildningsminister som uppträder här. Han beskyller mig för att undvika en debatt i sakfrågan, för att bära falskt vittnesbörd om relationerna mellan Anders Clason och Jan-Erik Wikström. Och han säger att "vi klarar våra relationer".

Jag kan försäkra att samtliga kulturrådets ledamöter, inkl. dess ordförande, med stort intresse följer debatten i dag. De har med stor oro väntat på att få höra vad kulturministern skulle svara på de frågor som jag har ställt. De är medvetna om alt propåerna från utbildningsdepartementet allvarligt kan inskränka kulturrådets möjligheter att verka på kulturområdet på det sätt som var tänkt. Det är bara så. Därför har jag tagit upp denna fråga.

Ta upp debatten när regeringsbeslut föreligger, säger utbildningsministern till min häpnad. Skall vi stillatigande vänta på alt regeringen fattar beslut, innan vi från oppositionssidan lar upp en diskussion om konsekvenserna av dessa beslut? Vi har väl ändå en plikt att försöka påverka utvecklingen, att påverka de diskussioner som departementet för med institutioner och myndigheter! Därför har jag tagit upp frågan nu för all om möjligt förhindra att en sådan nyordning införs, eftersom jag menar att den Vore till skada.

Del är inte fråga om något så oskyldigt som alt bara förkorta tiden för anslagsframställningar. Gå i så fall ut tidigare med budgetanvisningarna! Hänvisningen till högskoleområdet är relevant. Vi är medvetna om problemet. Men om vi vill behålla en .samordnande myndighet på området, UHÄ, måste denna få alla anslagsframställningarna. Del är att leda debatten in på ett sidospår när man talar om detta som om det gällde oskyldiga frågor som städkostnader. Det handlar verkligen om helt andra avvägningar.

Vi borde enas om att arbeta för all stärka stödet till kulluren, säger utbildningsministern. Jag har upplevt det så att kulturrådet har gjort betydande insatser för att stärka kultursektorn. Kulturrådet har försökt stå på barrikaderna. Men nu har del blivit åthutat vid ett flertal tillfällen. Och de propåer som nu görs och som förtydligas i interpellationssvaret - det är alltså inte fråga om skvaller, utan ministern har muntligt och skriftligt gjort dessa förtydliganden - befarar jag allvarligt kommer alt försvaga kulturrådet. Vi stärker väl inte kulturpolitiken genom att sätta munkavle pä kulturrådet och avväpna det?

Jag har i min hand en skrivelse som kullurutskotlet fick för några dagar sedan från Amatörteaterns riksförbund. Man skriver där:

"Vi kan icke acceptera alt förutsättningarna för Statens kulturråds

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten vid statens kulturråd

101

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten vid statens kidtur-råd

fortsatta verksamhet så kraftigt försämras, vilket skulle kunna gä ut över det
unika inflytande som förtroendevalda har utöver kulturrådet. DETTA FÅR
ICKE SKE.-----

Vi anser alt den statliga kulturpolitiken nu börjar avvika från den av en enig riksdag 1974 antagna kursen, och att regeringen därför inför riksdagen snarast måste lägga fram en samlad syn på sin kulturpolitik."

Jag har ganska flitigt kontakter med institutioner, organisationer och kommuner ute i landet. Jag får många vittnesbörd om uppskattning av kulturrådets insatser. Jag får också många vittnesbörd om oron för de ingrepp som gång efter annan görs från regeringens sida. Det är delvis dessa ingrepp som jag har hänvisat till i mitt första inlägg.

102

Anf. 43 Utbildningsministern JAN-ERIK WIKSTRÖM;

Herr talman! Jag har verkligen ingen lust alt sätta munkavle pä någon. På della område torde det vara omöjligare att göra det än på något annat område.

Vad vi diskuterar är ju de anvisningar om de formella anslagsframställningarna som ännu inte har utfärdats av regeringen men som under hand har diskuterats. Då frågar Georg Andersson; Får inle oppositionen påverka? Jo visst, självfallel. Men det är litet lustigt att man för den debatten i riksdagen innan det ännu finns något faktiskt underlag för den. Vi kan väl inle ha som en allmän ordning att vi i riksdagen under ärendenas beredning i regeringskansliet och underlydande myndigheter diskuterar promemorior och annat sådant som framställs? Det blir en väldigt konstig ordning.

Jag förslår den oro som finns på många håll ute i landet, ty det är svårt att värna om kultursektorn i hårda tider. Det blir inle lättare när debatterna i riksdagen kommer att handla om formalia i stället för om realia. Men jag vill säga till dem som är oroliga, att de bör vänta på budgetpropositionen. Då skall de finna att kultursektorn kommer att klara sig ganska oskadd genom den här ytterst hårda budgetprocessen. Och det är det viktiga.

Jag är den förste alt erkänna all kulturrådet utför ett utomordentligt arbele - inte bara vid handläggningen av alla formella ärenden som strömmar genom kulturrådet utan också, och inte minst, på opinionsbildningens område. Del är en delikat uppgift all både vara en myndighet som utfärdar olaliga anvisningar och föreskrifter och samtidigt bilda opinion i artiklar, tal och på annat sätt. Det tycker jag att kulturrådels tjänstemän, många av dess ledamöter och framför allt dess ordförande gjort på ett ytterst skickligt sätt. Men det är en svår balansgång.

Del var den balansgången som föranledde Kommunförbundels socialdemokratiske ordförande att gå till attack mot kulturrådet, och jag är glad att Rolf Wirtén kunde försvara - mot den socialdemokratiske ordföranden i Kommunförbundet - kulturrådets ordförandes rätt alt bilda opinion för avgiftsfria boklån. Och där är vi ju överens.

Men den här oron för anslagen till kultursektorn får inte innebära att man inle rationellt prövar frågor om budgetprocessens förenkling och annat sådant. Låt inte upphetsningen och oron över kulturanslagen förväxlas med

en debatt om tidpunkter för framställningar om personallöner och allt möjligt annat.

Det är väldigt viktigt vid hanteringen i departementet att man har klart för sig all det man måste koncentrera sig på är inte alla de här automatiska posterna, uppräkningen av löner och sådant. Det sköts utmärkt av andra krafler. Del man skall koncentrera sig på är ju möjligheten att få fram mera resurser, att göra väsentliga ompriorileringar.

Kulturrådet och vi är överens om att delta är del väsentliga, och kulturrådet får nu möjlighet att fastställa när underställda myndigheter skall komma in med de här angelägna önskemålen. Det är den avvägningen vi är väldigt intresserade av, och den diskussionen hoppas jag vi skall kunna få föra många gånger här i kammaren.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om verksamheten vid statens kulturråd

Anf. 44 GEORG ANDERSSON (s);

Herr talman! Debatten lider mot sitt slut, och jag vill bara göra en summering.

Jag har konstaterat alt utbildningsministern undviker alt analysera konsekvenserna av de föreslagna nyordningarna. Det är inle bara anvisningar, utan det är nyordningar som i grunden berör frågan huruvida den breda representation som finns i kulturrådet skall få reell möjlighet att göra en total övergripande bedömning av insatsen på kulturområdet.

Utbildningsministern talar om att det inte finns något underlag för den här debatten. Men utbildningsministern bekräftar själv i interpellationssvaret att inom utbildningsdepartementet övervägs f. n. den ordning som sedan beskrivs. Och i fortsättningen talar utbildningsministern om denna ordning såsom någonting som redan är klart.

Jag hoppas alt utbildningsministern har förmåga att la intryck av debatten och länka om.

Jag skall notera med tacksamhet om det är så att kultursektorn klarar sig oskadd i budgetpropositionen. Vi får återkomma till den frågan senare.

Sedan är del litet försåtligt, när det gäller debatten som vi hade i fredags om avgiftsfria boklån, aft krypa bakom en socialdemokratisk ordförande i Kommunförbundet. Regeringen får lov att ta ansvar för de beslut den har fattat. Regeringen har upphävt kulturrådets skrivelse till kommunerna, där kulturrådet refererar riksdagens vid upprepade tillfällen uttalade principiella uppfattning om avgiftsfria boklån.

Detta har regeringen upphävt och skapat ett intryck ute i landet av att nu slår statsmakterna inle längre för denna ståndpunkt. Därmed har man åstadkommit kulturpolitisk skada.

Det var den debatten, om de kulturpolitiska effekterna av regeringens ställningstagande, som jag i fredags beklagade all man inle kunde föra. Då talade ekonomiministern enbart om de formella aspekterna.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Meddelande om interpellationssvar

Georg Andersson ställde till mig och som Rolf Wirtén svarade på var ett exempel på detta.

Det handlar om skilda frågeställningar. Den ena frågan, om regeringens syn pä avgiftsfria boklån, var egentligen jag skyldig alt svara på. Den andra gällde föreskrifter från en statlig myndighet till kommunerna. Varje erfaren kommunalman och var och en som suttit i ett departement vet alt det är nödvändigt att göra de här distinktionerna. En del förmår inte göra detta.

Jagar litet förbluffad överalt Georg Andersson, som ändå är ordförande i ett riksdagsutskott, inle inser att regeringen kan säga att boklån bör vara avgiftsfria men alt kulturrådet inte kan ge föreskrifter av denna innebörd på ett område som kommunerna har ansvar för. Det har att göra med ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.

På samma sätt är det fullt möjligt för mig att säga: Vi skall förenkla budgetprocessen och anslagsframställningarnas karaktär på kulturområdet. Det är sådant som ger underlag för del som är viktigt, nämligen ställningstagande till reformer och ompriorileringar. På den punkten tror jag att Georg Andersson och jag är överens, och när man har glömt alla adiafora som har förekommit i den här debatten är det ändå detta som är viktigt.

Del övriga tror jag att med fullt förtroende kulturrådels kanslichef och mitt folk på departementet kan klara av. De är ganska bra på det här med budgetprocesser och anslagsframställningar. Och så kan Georg Andersson och jag koncentrera oss på politikens innehåll. Det tror jag all vi båda har bättre förutsättningar för än att syssla med det som ämbetsmännen är till för.

Xnf. 46 GEORG ANDERSSON (s);

Herr talman! Allra sist vill jag då betona att regeringens beslut den 15 oktober angående avgiftsfria boklån inte innehöll någon som helst markering av all regeringen hade någon ståndpunkt i den frågan. Del var först sedan jag väckt interpellation och regeringen tvingats till en deklaration här i kammaren förra fredagen som det bekräftades att regeringen står fast vid vad riksdagen har uttalat om vikten av avgiftsfria boklån.

Jag tackar för att det beskedet kom, men det var som sagt först efter del att interpellafion var väckt.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Meddelande om svar på interpellation 1981/82:86

8 § Svar på fråga 1981/82:110 om arbetsförmedlingen på kulturom- Nr 43

rådet Fredagen den

4 december 1981
Anf. 48 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Herr talman! Stina Eliasson har frågat mig hur långt den utredning som     q arbetsförined-
bl. a. skall la upp frågan om arbetsförmedling på kulturområdet har hunnit    Hnpen på kulttir-
och när en slutredovisning kan väntas.                                           området

Den utredning som Stina Eliasson hänvisar till i sin fråga skall i första hand se över förmedling av korttidsanställningar på kontorsområdel och viss förmedling inom kulturområdet. Av direktiven till utredningen framgår all frågan om korttidsanställningar på kontorsområdel skall behandlas med förtur.

Utredningen som började sill arbete under sommaren 1980 räknar med all vid årsskiftet 1981-1982 avge ett delbetänkande angående kontorsområdel. Därefter kommer utredningen att behandla frågan om förmedling inom kulturområdet.

Anf. 49 STINA ELIASSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svarel på min fråga. Tyvärr får jag mina farhågor bekräftade. Ingenting har alltså hänt vad avser utredningen om artistförmedlingen. Den utredning som arbetsmarknadsutskottet hänvisade till, när min motion 1979/80:1794 avslogs av riksdagen i fjol. har inle börjat arbeta med uppdraget. Jag anser delta otillfredsställande.

För musiker och andra artister gäller som bekant alldeles specifika förhållanden jämfört med arbetsmarknaden i övrigt. Artister byter arbetsgivare ofta, ibland flera gånger per dag, och är alltså i behov av ständig förmedlingsservice. Denna intensiva specialservice har inte AMS och organisationsförmedlingarna helt förmält ställa upp med. En orsak är all artister måste ha service utanför vanlig kontorstid, under helger och när som helst.

Den service artisterna är i behov av kan bl. a. de privata produktionsbolagen ge. Del handlar faktiskt om arbele, inkomster och försörjningsmöjligheter för våra artister.

Lagen om arbetsförmedling är gammal - sedan 1935. På nästan 50 år har myckel förändrats, och lagar kan också behöva anpassas till verkligheten. Det är klart att man skall följa lagar, och alla människor i vårt land är säkert ense om alt man inle skall behöva betala för all få ett arbele. Men del är inle fråga om del heller.

AMS är kontrollmyndighet i fråga om lagen om arbetsförmedlings efterlevnad, men det är myckel väl bekant alt AMS uppträtt oskickligt och klumpigt mot seriösa och ansvarsmedvetna manager och produktionsbolag.

Del är kärvt på arbetsmarknaden. Här finns nu dukliga, seriöst arbetande människor i produktionsbolagen med fullmakter från orkestrar och andra artister, som håller en mängd människor i arbete och betalar skall och

105

Nr 43 avgifter. Och det kostar inle staten något, utan staten tillförs det som också är

Fredagen den ekonomiskt värdefullt.

4 dpcemher lOl__ ' '''" S''"''''' nyligen anmälde AMS ett produktionsbolag för olaga
_____________ arbetsförmedling. Åklagaren ansåg all del inte fanns något åtalbart. AMS

ri ., „-1, f 4 liick vidare till riksåklagaren, som inle heller fann något åtalbart. Under
uni ai ueisjoirnect- ■■ '

linsen nå kultur '''"'" ''" många människor varit utsatta för oförtjänt lidande och niistan

'..» j ,, blivit stämplade som brottslingar.

omiauet

Jag frågar statsrådet; Hur ser arbetsmarknadsministern på del faktum att frågan om artistförmedlingen, efter år av tidigare utredningar och flera påpekanden här i kammaren, ännu inle har fåll en riklig lösning?

Frågan om arlistförmedling har varit uppe till debatt många gånger, också i denna kammare. Del måste snarast hända något på det här området.

Till sist; Hur vore det med ett samarbete, där produktionsbolagen blev samarbetspartner med AMS och organisalionsförmedlingarna, eller licensiering från AMS till seriöst arbetande manager enligt internationellt mönster?

Anf. 50 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Herr talman! Både när det gäller de s. k. skrivbyråerna och i fråga om artistförmedlingen handlar det om gränsdragningen till lagen om arbetsförmedling. Del är anledningen till att dessa båda frågeställningar har förts in i samma utredning. Något måste tas före det andra, och enligt direktiven är det alltså de s. k. skrivbyråerna som skall behandlas med förtur. Det innebär inle alt frågan om arlistförmedling alldeles ligger för fäfot. Utredningen kartlägger naturligtvis parallellt de förhållanden som råder på artislförmed-lingens ojnråde.

Därulöver kan jag upplysa Stina Eliasson om all vi också inom departementet har ett arbete i gång. där vi prövar möjligheterna att organisera denna förmedlingsverksamhet på kulturområdet i särskilda former. Och som Stina Eliasson har noterat råder det numera-del kan vi väl säga - ett visst lugn på artistförmedUngens område.

Del innebär inle all allt är i sin ordning. Vi måste mera varaktigt än vad som f. n. är fallet skapa klarhet när det gäller gränsdragningen mellan vad som är arbetsförmedling och annan verksamhet. Den hjälpen skall vi ge de seriösa bolag som är verksamma på detta område, så att de vet vad de kan rätta sig efter och vilken verksamhet som är lagenlig. Jag hoppas därför all utredningen under loppet av 1982 skall klara av också denna uppgift.

Anf. 51 STINA ELIASSON (c);

Herr talman! Jag ber alt fä tacka för det kompletterande svaret.

Det kiinns bra all höra alt statsrådet har förståelse för problemet och att han konstaterar att allt inte är i sin ordning.

Min förhoppning är nu alt utredningen snarast kommer med ett slutbetänkande också när det gäller artistförmedlingen. Och jag vill understryka vikten av att utredningen inhämtar synpunkter från produk-tionsbolag, arrangörer, kapellmästare, orkesiermedlemmar och andra

artister, dvs. från dem som i praktiken känner till artistjobbet och som också Nr 43

har förslag till vettiga lösningar på hur en fungerande arlistförmedling skulle Fredaeen den

kunna fastläggas. 4 december 1981

Anf. 52 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON; Qfj avvecklinsen

Herr talman! Jag vill till slut bara försäkra Stina Eliasson om alt detta skall inom AMS av

ske och i viss utsträckning redan har skett. Både jag och min företrädare har anlässninsar för

haft sådana överläggningar med bolagen på delta område, och utredningen specialanvisad

har haft och kommer också att ha liknande kontakter. arbetskraft

Överläggningen var härmed avslutad.

9§ Svar på fråga 1981/82:123 om avvecklingen inom AMS av anläggningar för specialanvisad arbetskraft

Anf. 53 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON;

Herrtalman! Arne Andersson i Ljung har frågat migom jag anser all AMS beslut om nedläggning av förläggningarna för specialanvisad arbetskraft överensstämmer med riksdagens tillkännagivande i frågan.

Efter särskild utredning om förläggningarna vid arbetsplatser för special-anvisade beslöt AMS i maj 1979 att förläggningarna i princip skulle vara avvecklade i och med utgången av år 1982.

Sedan frågan behandlats i arbelsmarknadsutskollel under våren 1981 har AMS i september 1981 meddelat länsarbetsnämnderna att det är möjligt alt ha kvar förläggningarna även efter år 1982.

Den nedläggningsplan som AMS tidigare fastställt gäller alltså inle längre, vilket innebär att nedläggningen avförläggningarna inte behöver skyndas på. Della överensstämmer också med riksdagens tillkännagivande till regeringen.

Anf. 54 ARNE ANDERSSON i Ljung (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för det förträffliga svaret på frågan.

Del framgår inte av svarel när AMS har gett besked om de här ändringarna. Det är en förklaring till att jag helt onödigt har ställt min fråga, som ju berör dels de människor som det härar frågaom, dels de anställda vid dessa stationer. De känner nämligen en viss oro och har ställt sig frågande till alt riksdagens sä pass bestämt gjorda uttalande i maj månad i år inle har fått någon annan effekt och all planeringen beträffande avvecklingen fortgick som om ingenting hade hänt. Detta meddelades mig för två veckor setlan. vid den tid då jag ställde frågan. Del skulle ha varit intressant alt veta hur man hade tänkt.

Anledningen till att det var oro i ledet var ju onekligen att av de 21 -om jag minns rätt - stationer som fortfarande finns kvar har det för 3 redan fattats beslut om nedläggning och 15 rubricerats som planerade för nedläggning

107

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om avvecklingen inom AMS av anläggningar för specialanvisad arbetskraft

1982. Det var ett fullgott skäl för dem all ställa frågan: Ar det mycket värt all låta utredningens resultat verka för de övriga tre som är kvar?

Jag tycker alt statsrådets svar är fullt tillfredsställande. Men oron hos dem som delta gäller skulle kanske ha bringats till ett lugnare skede, om de hade fått sill svar något tidigare än som nu tydligen varit fallet.

Jag vill peka på en annan fråga, som statsrådet möjligen kan avge synpunkter på. I min egen valkrets har vi en station i Dals-Ed, där del har sagts mig - vilket är en liten brasklapp- all AMS hargjort en försäljning av anläggningen utan att vare sig höra med eller underrätta de anställda. Det kändes naturligtvis litet underligt för dem. När man har statsrådets nyss givna svar i bakhuvudet, ler det sig ännu mer underligt all man just nu under hösten har föranstaltat om en försäljning - jag bortser då från att man har brustit så förskräckligt i fråga om underrättelseskyldigheten - med tanke på att del har sagts all man skall avvakta utredningen beträffande den vidare nedläggningen. Jag är intresserad av att höra statsrådets synpunkter också på detta.

Anf. 55 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Flerr talman! Får jag på de här båda frågorna svara genom alt hänvisa till
vad arbetsmarknadsstyrelsen meddelat länsarbetsnämnderna i brev av den
28 september. Där sägs; "Nedläggning av förläggningarna behöver inle
forceras, vilket innebär alt det är möjligt alt i vissa fall ha kvar
förläggningsboende även efter 1982. Del förutsattes dock att del finns
tillräckligt med lämpliga arbetsobjekt för all sysselsätta dem som bor på
förläggningen-------------------------- ."

Detta innebär alltså att länsarbetsnämnderna kan hanlera denna fråga utifrån de här riktlinjerna.

När det gäller den plats som Arne Andersson nämner, nämligen Dals-Ed, framgår det av ett beslut med anledning av en framställning till arbetsmarknadsstyrelsen att man just där inte har tillgång till arbetsobjekt som gör det möjligt att driva denna arbetsplats vidare. När det däremot gäller två andra SA-arbetsplalser i samma län, dvs. Älvsborgs län - del är arbetsplatserna i Bengtsfors och i Ljung- är nämndens bedömning att "det är möjligt att t. v. finna tillräckligt med lämpliga arbetsobjekt för de båda arbetsplatserna samt alt förutsättningar finns all kunna utnyttja platserna i förläggningarna på ett tillfredsställande sätt'".

I de fallen innebär alltså anvisningen från arbetsmarknadsstyrelsen att förmedlingen har möjlighet att fortsätta att driva dessa förläggningar 1. v.

Jag menar alt den första delen av den meningen är ett uttalande som är Nr 43

absolut, men den andra har fortfarande samma tveksamhet över sig. För den Fred'ieen den

skull tycker jag det är uioinordeniligi viktigt all få klarlagt hur det förhåller 4 december 1981

sig. Är det på det sättet att den tidigare meddelade nedläggningen inle skall___ __

gälla just nu. såsom den första delen av meningen ger antydan om. då tycker          q. statlisa verks
jag del är bra. Det är precis i enlighet med vad riksdagen beslutade i samband        beställninsar ut
med den stora arbetsmarknadspolitiska debatten i våras. Då har de berörda           omlands
fåll del svar de vill ha.

Anf. 57 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON: Herr talman! Arne Andersson får komma ihåg förutsättningarna, nämligen att del tidigare gällde alt man före utgången av 1982 skulle ha avvecklat de här förläggningarna. När man därför nu säger att man inte behöver forcera den omstrukturering som detta skulle ha inneburit, så är det just mot bakgrund av att det hade behövts en forcering för all klara den arbetsuppgiften inom den kvarstående tidsrymden. Men med riksdagens uttalande och de riktlinjer som lämnats av styrelsen med anledning därav och som nu gäller kan alltså förläggningarna, i den utsträckning det finns kvar lämpliga arbetsobjekt, leva vidare.

Överläggningen var härmed avslutad.

10 i? Svar på interpellation 1981/82:36 och fråga 1981/82:40 om statliga verks beställningar utomlands

Anf. 58 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Herr talman! Lars-Ove Hagberg har i en interpellation frågat mig om regeringen anser del stämma överens med Sveriges sysselsättnings- och handelspolitiska mål alt statliga verk lägger ut omfattande beställningar hos utländska storbolag. Han har också - med hänvisning till utlagda beställningar hos Westinghouse av transformatorer till kärnkraftsreaktorerna Forsmark 3 och Oskarshamn 3 - frågat vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att hindra att sådana fall upprepas.

Yngve Nyquist har frågat om industriministern har övervägt regeringens möjligheter all ingripa, så alt nämnda order kan placeras hos ASEA i Ludvika. Frågan har överlämnats till mig. Jag besvarar därför Lars-Ove Hagbergs interpellation och Yngve Nyquists fråga i ett sammanhang.

Bestämmelserna om statlig upphandling finns i upphandlingskungörelsen (1973:600). De överväganden som har legal till grund för kungörelsens utformning har redovisats för riksdagen och därvid lämnats utan erinran (prop. 1973:73, FiU 1973:27. rskr 1973:190). Föreskrifterna i kungörelsen har utformats sä alt deskall främja konkurrens, objektivitet och offentlighet i den statliga upphandlingen. Ytterst syftar föreskrifterna till att staten skall få

en så fördelaktig upphandling som möjligt.

" . . . 109

Om undantag inom något område skall göras från upphandlingskungörel-

Nr 43 sens regler om affärsmässighet ankommer del på regeringen all fatta beslut

Fredaeen den °" ''' ''"' *''" S"'' •'eTlsn i vilka t. ex. försvars-, sysselsättnings-

4 december 19S1 eller försörjningsberedskapsskäl skall tillmätas stor betydelse vid sidan av de

_____________ affärsmässiga förhållandena.

Om statlisa verks Skälen för all åstadkomma en så gynnsam statlig upphandling som möjligt

beställiiinpar ut- '"" '"' blivit mindre viktiga nu än de var när upphandlingskungörelsen
omlands infördes. Jag vill understryka att sambandet mellan sysselsättningen hos

svenska företag och svenska myndigheters upphandling inte kan ses sä isolerat som frågeslällarna gör. Som ett litet exportberoende land ligger det främst i vårt eget intresse att upprätthålla fri och öppen konkurrens om statliga beställningar i olika länder. Detta har Sverige länge verkat för i bl. a. GATT. Sådana ingrepp i konkurrensen som frågeslällarna efterlyser skulle försvaga trovärdigheten i den svenska handelspolitiken. Tendenser till internationell konkurrensbegränsning är ett större hot mot vår sysselsättning och välfärd än den konkurrens som svenska förelag får vidkännas på hemmamarknaden så länge frihandeln upprätthålls.

Beträffande den i frågorna nämnda upphandlingen av transformatorer vill jag upplysa om all valet av leverantör har träffals av de båda bolagen Forsmarks Kraftgrupp AB och Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB. Vattenfall har på uppdrag av de båda bolagen infordrat och värderat anbud för att samordna upphandlingen. Jag anser inte att det finns skäl att gå närmare in på detta upphandlingsärende eller all utifrån det ifrågasätta den ordning som tillämpas för statliga myndigheters upphandling.

Under della anförande övertog förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Anf. 59 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Fru talman! Jag tackar för svaret på interpellationen.

Upphandlingen av transformatorer till kärnkraftverken i Forsmark och Oskarshamn är en av de största enskilda beställningar som Vattenfall har varit inkopplad på under de senaste åren. Det är fråga om en upphandling av transformatorer i hundramiljoneisklassen. Vattenfall är också den enda upphandlare som har erfarenhet och kompetens på detta område. Det är därför som Forsmarksgruppen och Oskarshamnsgruppen gett Vattenfall i uppdrag att sköta upphandlingen, dvs. värdera, samordna och förhandla.

Man må ha vilken uppfattning som helst om kärnkraften. Men skall det upphandlas transformatorer till redan beslutade kärnkraftverk och del inom Sverige finns en transformalorproduklion som är teknologiskt avancerad och konkurrenskraftig, borde del vara självklart all upphandlingen skall stanna inom Sverige. Men vad händer? Jo, jätteordern går till det multinationella bolaget Westinghouse förbi näsan på ASEA och till sist förbi de arbetare som skulle producera transformatorerna, nämligen de som är anställda på ASEA i Ludvika.

Detta är. såvitt jag kan förslå, en industripolitisk skandal av stor
'" dignitet.

Hur kunde Vattenfalls experter rekommendera alt välja Westinghouse före ASEA? Först och främst var del i förhandlingens slutskede ingen större skillnad i bud än all regeringen kunde ha avgjort ärendet till ASEA;s förmån. Vad gäller den teknologiska konkurrenskraften finns det heller inga större skillnader. Avgörandet måste ha skett utifrån strikta affärsmässiga principer.

En stor del av skulden måste man emellertid lägga på ASEA-ledningen. Uppenbarligen har ASEA försökt "köra upp" Vattenfall samt Forsmarks-och Oskarshamnsgrupperna med ett mycket högt förhandlingsbud från början. Det är en vanlig metodik som storfinansen använder. Detta gör man naturligtvis utan hänsyn till del svenska näringslivet, industrialiseringen och sysselsättningen. Här får vinsterna och profilerna vara avgörande.

Men det finns även en annan fråga som kommer in i bilden vid bedömningen, och det är finansieringen. Nu har tydligen Westinghouse erbjudit en myckel fördelaktig finansiering av upphandlingen. Men delta kan ju inte vara ett avgörande skäl. Nog förefaller del vara märkligt om inte ASEA, som har Skandinaviska Enskilda Banken bakom sig, och Vattenfall, som borde ha goda kontakter med regeringen, kunde komma överens om finansieringen. Del borde inte vara något problem att fixa den saken.

En annan fråga som man måste ställa sig är: Skulle delta kunna hända i något annat land där man har en egen konkurrenskraftig produktion av transformatorer? Ta t. ex. Västtyskland och Siemens. Svaret är ett klart nej -del skulle inle ha kunnat hända.

Sådan är marknaden. Och det är i del här lägel som den svenska tennsoldaten för frihandeln - den här gången i form av en arbetsmarknadsminister som är ansvarig för energipolitiken - säger alt vi får la sådana här smällar, i den heliga frihandelns namn. Kort sagt; Vi skall underordna vår industri, vårt kunnande och vår upphandling den internationella kapitalismens villkor. Del får naturligtvis konsekvenser.

Delta sker i ett politiskt läge när regeringen nyligen devalverat och ånyo lagt nya bördor på lönearbelarnas axlar. Devalveringen ingick i något slags politik för att gynna svensk industri. Samtidigt har del förts en väldig propaganda för all vi skall köpa svenskt - men del gäller tydligen inle Vattenfall, Oskarshamnsgruppen och Forsmarksgruppen.

Regeringen visar, som jag ser del, en total handlingsförlamning - vilket också svaret på mina frågor bekräftar. Att en slororder får gå oss förbi bekymrar inle arbetsmarknadsministern - i varje fall inle i det svar han har gett. Konsekvenserna blir mer import, mindre jobb i utsatta regioner och alt svensk industrikapacitel undergrävs - del bekymrar tydligen inle heller arbetsmarknadsministern. Vi är ett litet, exportberoende land och skall liga och göra som den internationella kapitalismens frihandelsregler säger.

Frågan kan inle göras så enkel som arbetsmarknadsministern vill göra den. Skall vi köpa svenskt - om vi går ut med den linjen - måste del också få en praktisk och politisk tillämpning. Del måste vara bristande solidaritet och moral att i delta läge låta krassa vinstintressen och affärsmässighet avgöra atl del amerikanska Westinghouse väljs före ASEA.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om statliga verks beställningar utomlands

Nr 43 Vad värre är; Del är Westinghouse som på olika sätt-ibland har del kallats

Frednten den mygel - har lyckats krångla bort all skattskyldighet och bli nolllaxerare vid

4 december I9S1 sitt engagemang vid Ringhals. Bara detta borde ha föranlett Vallenfall, som

_____________ varit inkopplat, atl gå till regeringen med delta upphandlingsärcnde. En

Orn statlisa verks fåga i sammanhanget: Har inle Vattenfall som myndighet någon sådan
heslällninpar instruktion för sin verksamhet - atl man i sådana här känsliga fall skall

ondnnds kontakta regeringen och samråda för alt se hur affärsmässigheten skall

praktiseras? Det borde vara en självklarhet.

En annan fråga: Hade regeringen - om man fått ärendet till avgörande -tänkt sig atl bidra till alt ASEA fåll ordern?

Frågan är naturligtvis om regeringen över huvud tagel har någon politik på del här området. Del är en lål-gå-politik som blir regeringens kännemärke -svaret på mina frågor ger det intrycket. När del är en vikande transformatormarknad i världen, när Sverige har en teknologiskt bra och konkurrenskraftig tillverkning, och när sysselsättningen till stor del hänger på den tillverkningen, samtidigt som andra länder i den här nedgångssituationen värnar om sina marknader och industrier - är del dä en vettig och godtagbar politik alt lägga sig på rygg för det internationella frihandelskapilalel? Nästa fråga som inställer sig och som jag tagit upp är; När kommer nästa upphandling som skall gå oss ur händerna? Det kan bara vara ett utslag av handlingsförlamning om man accepterar den här politiken utan all ha någon beredskap.

Det enda vettiga nu borde vara all ändra del statliga upphandlingsreglementet så alt del kompletteras med all det i upphandlingsärenden skall invägas samhällsekonomiska, sociala, regionala och sysselsättningsmässiga faktorer.

Sammanfattningsvis: Efter vad jag kan förstå av arbetsmarknadsministerns svar på mina frågor vill regeringen inle i framliden förhindra sådant som har skett, alt beställningar hamnar hos utländska bolag- trots att vi själva har ett industripolitiskt kunnande och trots att det blir konsekvenser för arbetsmarknadspolitiken och kanske t. o. m. för vår nationella försörjning.

Anf. 60 YNGVE NYQUIST (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svarel, som jag emellertid inte är nöjd med. Med hänsyn till Lars-Ove Hagbergs inlägg kan jag korta ned min kommentar något.

"Skälen för att åstadkomma en så gynnsam statlig upphandling som möjligt har inte blivit mindre vikliga nu än de var när upphandlingskungörelsen infördes", heter det bl. a. i svaret, där det f. ö. vidgås all regeringen har dispensrätt. Ja, jag är inle obekant med upphandlingskungörelsen. I realiteten blev svarel på min direkta fråga nej.

Men frågan kan ställas: Vad är då en "gynnsam statlig upphandling"? I en bygd sker industrinedläggelser undan för undan - nu talar jag om Väslerbergslagen med kommunerna Ludvika och Smedjebacken -, gruvor läggs ned, Håksberg och Blölberget är namn som blir bekanta i riksdagens

protokoll, reducering sker i Grängesberg och Stollberg, sulfidmalmsgruvan läggs ned efter kallsinnig behandling av Statsgruvor, serviceföretag får bekymmer.

Därefter kvarstår nära nog ett enda stort företag, nämligen ASEA, Ludvikaverken. År det då en gynnsam statlig upphandling, sett ur samhällets synpunkt, att en relativt stor order, som väl skulle ha passat Ludvika, får placeras hos ett amerikanskt företag? I min fråga är jag inte ute efter alt vara supporter till ASEA, företaget klarar sig nog galant ändå. Däremot är jag ute efter att rädda jobb åt ASEA:s anställda i Ludvika, en kommun som är hårt drabbad av arbetslöshet. I del intresset tycker jag all statsrådet också skulle kunna biträda mig och framför allt de anställda vid ASEA, Ludvikaverken.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om statliga verks beställningar ut-omlartds

Anf. 61 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Fru talman! Får jag först alldeles entydigt beklaga all den här ordern inle hamnade i Sverige, hos ASEA. Läget är emellertid det, precis som Lars-Ove Hagberg säger, atl del är Vattenfall som har den kompelens som erfordras för alt bedöma en upphandling av del här slaget. Det var därför man fick uppdraget från Forsmarksgruppen och Oskarshamnsgruppen att sköta om anbudsgivningen och värdera den.

Jag har inhämtat all del kom in sex anbud. Westinghouse låg redan från början klart lägst. Det handlar inte om några fultiga procent, utan om en myckel stor skillnad. Under diskussionernas gång skedde emellertid en jämkning. Men i slutänden hade man alt välja mellan ett anbud, där man hade haft lid all bedöma både den tekniska och den kommersiella hållbarheten, och ett anbud med tekniskt osäker konstruktion, där man inte heller hade klart för sig hur det skulle ligga fill rent kommersiellt. I det lägel kunde inte beslutet anstå, för man hade också krav alt vänta från leverantören av generalorskenorna, om hela denna process hade blivit försenad.

Det är inte så alt regeringen har haft frågan för bedömning. Vattenfall har självständigt gjort denna prövning. Men beslutet har fallals av FKG och OKG. Även om regeringen skulle vilja, kan den som bekant inle överta beslutsfattandet i civilrältsliga bolag. I OKG har staten inte heller möjlighet att som ägare ensidigt diskutera villkoren. Även om vi hade haft den här typen av frågor till bedömning i regeringskansliet, skulle vi ha varit beroende av att antingen falla tillbaka på den kompelens som Vattenfall har eller bygga upp en egen kompetens för atl hanlera frågorna. Men del avgörande i del här fallet är alltså all frågan inte har varit föremål för regeringens prövriing.

Får jag till slut, fru talman, säga atl del ju ändå är så att ASEA till följd av stort kunnande och mångårig verksamhet i hela världen lar hem order på liknande anläggningar runt om i världen. Vi är i vårt land i hög grad beroende av atl frihandel tillämpas. Vi har också ett klart intresse av atl skydda frihandelsreglerna just för alt klara sysselsättningen och produktionen här hemma. Det är beklagligt atl ASEA i del här fallet inte har hängt med i konkurrensen, men del innebär inle all vi får agera så kortsiktigt, all vi 8 Riksdagens protokoll 1981/82:42-45

113

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om stadiga verks beställningar utomlands

skadar möjligheterna i framtiden för ASEA och andra företag i Sverige att upprätthålla sin produktion och sysselsättning i konkurrens med andra.

Anf. 62 YNGVE NYQVIST (s);

Fru talman! Regeringen har inte haft detta ärende för bedömning, betonar statsrådet. När saken var aktuell i början av oktober sade statsrådet i en intervju för TT atl han inte kände till Vallenfalls upphandling. Jag begär givetvis inle all statsrådet skall vara informerad om allt vad Vattenfall eller andra statliga förelag håller på med. Däremot finner jag det önskvärt att statsrådet förskaffar sig sådana kanaler till information att han får reda på när svårt utsatta bygder har en chans alt få ett tillskott av arbetstillfällen. Jag hoppas alt statsrådet är medveten om vår bygds situation, arbetsmarknadsmässigt sett, efter de uppvaktningar som gång på gång har gjorts hos både statsråd och statssekreterare i såväl industri- som arbetsmarknadsdepartementet. Varom inle är jag verkligen besviken. Det finns dock en möjlighet att ingripa genom dispens, om man vill använda sig av den.

114

Anf. 63 LARS-OVE HAGBERG (vpk):

Fru talman! Arbetsmarknadsministern beklagar nu att ordern inte hamnade hos ASEA. Ja, det kan man ju göra, men vad gör regeringen i sin politik för att verkligen se till atl sådana order hamnar inom landet?

Det är delta som jag kallar låt-gå-politik: alt först proklamera att vi skall köpa svenskt och sedan i stort sett stå handlingsförlamad, när svenska myndigheter gör sina bedömningar. Jag vill inte att regeringen skall göra någon teknisk bedömning, men regeringen borde väl kunna göra en politisk bedömning utifrån arbetsmarknadslägel i landet och med hänsyn till vilken bransch det gäller och de rådande förhållandena för ifrågavarande bransch. Man borde t. ex. också ta hänsyn till att inget annat land som haren sådan här konkurrenskraftig industri skulle - trots frihandel - tillåla att en order som denna gick till förelag utanför del egna landet. Del är bara Sverige som skall vara prinsessan på ärten och tillåla sådant. Beror delta på atl Sverige är ett litet land, som ständigt måste underordna sig? 1 så fall tycker jag att arbetsmarknadsministern bör svara på denna fråga: Vad händer i nästa skede?

Svensk industri kommer att ytterligare trängas tillbaka, om den inle politiskt återförsäkrar sig om åtminstone basgaranlier för tillverkning på ett område där man besitter särskilt kunnande.

Jag frågade om regeringen skulle ha kunnat göra en annan bedömning. Pä den frågan får jag inget svar, inte heller på frågan om regeringen tänker göra några andra bedömningar. Jag förstår då att man inte tänker göra det. Jag tycker alt det är kortsiktigt, om man utgår från all man inle skall göra något politiskt för att rätta till saken. Då är ju vår nationella sysselsättning och vår industri verkligen hotade.

I vad gäller upphandlingsprinciperna och regeringens ansvar får jag också samma svar: Det skall inle bli någon ändring, och regeringen ser heller ingen fara i delta. Då måste man fråga sig; Vad händer i nästa steg, nästa gång när

sådant här inträffar? Skall vi även då bli överkörda av sådana multinationella jättar som Westinghouse?

Såvitt jag förstår hade Vallenfall all tekniskt bedöma budet från Westinghouse. Man hade gjort det och hade budet ganska klart för sig. När del gäller ASEA vet jag inle om företaget hade sjabblat eller inte. År del så, faller naturligtvis ansvaret oerhört tungt på ASEA-ledningen, något som också borde föranleda att regeringen agerade, så atl svensk industri blir slagkraftig. Jag tycker alt man inte kan vara flat på den sidan heller.

ASEA-ledningen har tydligen kommit med ett överbud och sedan kunnat pruta. Men bakom det kommersiellt osäkra, som arbetsmarknadsministern nu talar om, måste väl i så fall dölja sig finansieringen. Om det är finansieringen som skulle ha varit problemet för Vattenfall, är det ytterst märkligt om inte ASEA med Skandinaviska Enskilda Banken i ryggen klarar av detta. Hur skall vi då i det här landet kunna klara av induslribeställningar i framliden? Del ler sig mycket märkligt.

Nr 43 '

Fredagen den 4 december 1981

Om statliga verks beställningar utomlands

Anf. 64 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON:

Fru talman! Får jag först till Yngve Nyquist säga att jag och andra på departementet är väl medvetna om sysselsättningsläget i västra Bergslagen. Just därför får vi inle agera så, all vi långsiktigt ytterligare kan förvärra lägel för svensk industri oavsett var den är belägen. Tvärtom måste vi genom att gå den andra vägen se till all möjligheterna för svensk industri atl hävda sig på världsmarknaden förbättras både när del gäller den ekonomiska politiken Och när del gäller handelspolitiken. Som ett litet land, rriyckel beroende av frihandeln, är vi naturligtvis utsatta.

Det är säkert så som Lars-Ove Hagberg säger, all mänga andra länder skulle tillämpa mera protektionistiska principer än vad vi är beredda att göra. Men fullt så illa är del ju inte att alla dörrar är slängda till alla länder. Tvärtom lyckas våra multinationella företag-om jag får använda det ordet-plocka hem order runt om i världen. Om vi agerar kortsiktigt i vår upphandling, kan vi straffas mycket eftertryckligt genom alt större marknader stängs för våra företag.

Vi har en möjlighet alt göra undantag från upphandlingskungörelsen. Det skall regeringen bedöma utifrån de principer som jag redovisade i milt svar. Det får ske från fall till fall, men i bakhuvudet måste hela liden ligga frågan: Vad är långsikfigl klokt just för alt man skall kunna klara sysselsättning och produktion och ett upprätthållande av en i avspärrningstider nödvändig produktion i Sverige? Denna aspekt måste finnas med i bedömningen vid varje enskilt tillfälle. Därför går del inte all svara på Lars-Ove Hagbergs fråga om vad som händer i varje enskilt fall som kan dyka upp framöver.

Beträffande diskussionen om principerna i det här fallet, så gäller att regeringen inte har haft frågan uppe till prövning.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om statliga verks beställningar utomlands

man tydligen varit beredd atl reducera.

Några av oss hörde i går kväll vid en sammankomst på IVA professor Gunnar Hambraeus resonera kring betydelsen av teknikupphandling, upphandling och samhällsekonomi samt kompetensuppbyggnad. Som det har sagls i den här debatten är Sverige ett litet land. Ändå har vår industri lyckats nå ut över världen med sina exportartiklar. Det har den kunnat göra tack vare atl en del av våra industrier har fått möjligheten all svara för stora projekt inom landet. Därigenom har de fått referensobjekl. Det gäller ASEA i samarbete med Vallenfall samt L M Ericsson och det företagets samarbete med televerket. Naturligtvis har det den allra största betydelse. Därför är man rätt förundrad över all en order av detta slag skall få gå ett svenskt företag förbi.

Statsrådet avfärdar nu våra frågor. Jag vet inte vad som har rört sig i bakhuvudet på dem som har bedömt priser samt vid bedömningen av angelägenheten alt ingripa eller inte ingripa. Jag bedömer väl den här situationen så, att när man nu erbjöds ett lägre inköpspris, är det ändå på lång sikt ett ganska högt pris som man får betala, när beställningar av det här slaget går svenska företag ur händerna.

116

Anf. 66 LARS-OVE HAGBERG (vpk);

Fru talman! Jag vill instämma i del sista som Yngve Nyquist sade, nämligen atl det är ett ganska högt pris som vi på lång sikt får betala när beställningar av del här slaget går oss ur händerna.

Jag frågade arbetsmarknadsministern: Vad skulle hända om regeringen hade prövat det här ärendet? Skulle samma skäl gälla? Nu säger arbetsmarknadsministern alt regeringen inle har prövat ärendet. Men finns det något undantag som skulle ha kunnat vara giltigt för regeringen? Det vore intressant att få vela det. Kanske är det också intressant atl få reda på hur man skall handla i framtiden. Efter vad jag kan förstå är inget skäl giltigt här. Det betyder att del sysselsättningsmässiga läget i Bergslagen, Norrland och andra områden inte är giltigt. Vår industrikapacitet är inte heller giltig - där finns tydligen inle några försörjningsmässiga skäl. Del tycket jag är en felbedömning av regeringen av stora mått.

När jag har talat om länder som garanterar sin egen industri avsättning i hemlandet, så gäller del länder som har en teknologiskt konkurrenskraftig industri. Jag nämnde Västtyskland som ett exempel, men det finns fler. De skulle aldrig missa ett sådant här tillfälle - allra helst inle under den vikande konjunktur som råder på denna marknad -, men Sverige gör det. Vår regering har inga invändningar all göra i det här lägel. Jag talar alltså inte om andra marknader, där ASEA har haft framgång.

Vi skall tydligen vara ännu mer perfekta i fråga om frihandeln. Vi skall vara helt klanderfria, medan andra länder trampar på och garanterar sina egna företag beställningar på hemmamarknaden.

Frågan är: Har Vattenfall och myndigheter någon skyldighet eller något direktiv att ha underhandsdiskussioner med regeringen i sådana här kniviga fall? Jag tänker då bl. a. på vad Westinghouse har stått för i det här landet.

t. ex. när del gäller taxeringar och nolllaxeringar. Borde inte bara det ha föranlett myndigheterna att tillsammans med regeringen fundera på hur man skulle göra? Jag skulle också vilja ha ett svar av arbetsmarknadsministern på frågan om det inte vore lämpligt för en myndighet atl rådgöra med regeringen, innan man gör sådana rekommendationer som man har gjort?

Vad jag har att säga om framfiden är att den här situationen kan uppstå igen, efter vad jag förstår. Skall vi ha en industri som kan utvecklas i det här landet, säger det sig väl självt - del har nästan alltid varit så - all den måste ha en nationell bas. Drar vi undan den nationella basen får vi alltså ingen industri kvar i det här landet, och det är vad vi f. n. hotas av. Jag tycker att det här exemplet med Vattenfalls agerande - då ASEA går miste om beställningen - visar all man måste ompröva den inriktning man har i dag på ett oerhört starkt exportberoende. Vi är, som industriministern säger, ett litet exportberoende land. Och tydligen måste vi därför finna oss i vad de stora länderna säger. Det kan ju inle vara någon framtid för Sveriges industri alt arbeta under sådana förhållanden. Del här fallet borde vara ett bra argument för alt man verkligen skall göra en omprövning och salsa på en industri för nationella behov i första hand. Della gör man inle i dag, utan man har en industri som är verkligt exportinriktad.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om statliga verks beställningar utomlands

Anf. 67 Arbetsmarknadsministern INGEMAR ELIASSON;

Fru talman! Regeringen har alltså möjlighet att göra undantag från upphandlingskungörelsen av de tre skäl som jag har nämnt, dvs. försvars-, sysselsättnings- och försörjningsberedskapsskäl. Detta är riktlinjer som riksdagen har ställt sig bakom.

Måste vi då finna oss i vad de stora länderna gör i fråga om protektionistiska undantag för egen del? frågar herr Hagberg. Vi har naturligtvis att agera i en värld som inte ser ut som vi skulle vilja att den såg ul. Vi skulle önska att alla länder var lika starka förespråkare för frihandelsprinciperna som vi själva. Det ligger i vårt eget intresse alt hävda dessa principer. Vi skall alltså inle finna oss i del agerande som breder ul sig mer och mer och som går i protektionistisk riktning utan tvärtom aktivt bekämpa att den typen av beleende breder ul sig.

Men vi måste inse att Sverige är ett exportberoende land och att vi därför måste agera så att vi inte skadar våra egna intressen. Jag har i mina inlägg talat om att när vi gör undantag från upphandlingskungörelsen därför atl vi vill klara sysselsättningen - eller av försörjningsberedskapsskäl osv. - så måste vi vara medvetna om all de långsikliga effekterna genom straffsanktioner, eller vad vi skall kalla del för, från andra länder hela tiden ligger latent.

Frågan hur regeringen skulle ha bedömt det här fallet om det hade varit uppe till prövning är så hypotetisk att jag inte har något underlag för att besvara den. Jag har redovisat vad Vattenfall, som har den kompetens - det har ju också herr Hagberg styrkt - som är nödvändig för atl bedöma den här frågan, har kommit fram till, nämligen atl del både tekniskt och kommersiellt

117

Om statliga verks beställningar utomlands

Anf. 68 LARS-OVE HAGBERG (vpk);

Fru talman! När det gäller de undantag som görs i dag åberopas alltså inte sysselsältningsskälel. Det tycker jag är ganska märkligt, allra helst som det råder en fantastisk kris i del område där produktionen skulle ligga, som Yngve Nyquist redan har påpekat. Man skulle behöva suga upp oändligt mycket arbetskraft för att klara läget där. I andra fall säger regeringen att just verkstadsindustrin skall expandera.

Vattenfall har bedömt della ärende utifrån affärsmässiga principer. Jag är inte så tvärsäker - som tydligen arbetsmarknadsministern är - på att Weslinghouses bud i slutänden var överlägset, men det får stå för arbetsmarknadsministern. Vad regeringen emellertid skulle ha kunnat göra är ju den politiska bedömningen, om sysselsältningsskälel hade kunnat verka i del här fallet eller inte. Del är ju det jag frågar om. Jag har inle frågat om arbetsmarknadsministern skall göra någon teknisk bedömning. Men tydligen är arbetsmarknadsministern tvärsäker pä atl ASEA;s bud var så underlägset att del inle var någonting alt reflektera på. I så fall tror jag alt vi har olika uppfattningar där. Efter vad jag kan förstå var det i slutänden ingen större skillnad mellan buden, utan man kunde ha sett till de sysselsättningsmässiga skälen.

Vi skall bekämpa alla som inte vill hänge sig åt frihandel, säger arbetsmarknadsministern. Det är naturligtvis en principiell diskussion hur det här skall te sig. Men är det inte en illusion ändå att Sverige, del här lilla exportberoende landet, skall upprätthålla frihandelns allra renaste principer, när de länder som vi handlar med på det här området använder en helt annan metodik vad del gäller transformatorer? Det är bättre alt se sanningen i vitögat och konstatera all det är på delta sätt. Och sedan får man dra konsekvenserna av atl vår industripolitik i framtiden - som jag tidigare sade -i mycket större omfattning måste baseras på en nationell bas än nu.

Vi kan, vilket väl är ganska uppenbart, aldrig klara vår industri med det här exportberoendet. Vi kommer aldrig att klara vår nationella försörjning om vi fortsätter den här vägen, för då hamnar vi i de tvångssituationer som arbetsmarknadsministern hänvisar till.

jag och dessutom en bättre tekniker än vad man är inom Vattenfall. Det är möjligt atl det är på del viset.

Lars-Ove Hagberg hörde däremot inte upp när jag refererade de tre grunder som riksdagen har lagt fast då del gäller de fall i vilka regeringen kan göra undantag från upphandlingskungörelsen. Där fanns också sysselsäll-ningsskälen. Huruvida del hade varit tillämpligt i delta fall vill jag inte uttala mig om, därför att ärendet inte har varit uppe till bedömning.

Men vi kan ju göra ett antagande, nämligen att en upphandling i Sverige är dubbelt så dyr som en upphandling utomlands. Då kan det hända att man med motsvarande pengar kan klara sysselsättningsfrågan på ett bättre sätt här hemma och dessutom kan undvika långsiktiga skador. Jag vill med del här exemplet bara peka på att när undantag sker, så måste del vägas mycket noga mot de skador som man kan förorsaka produktion och sysselsättning i Sverige i ett långsiktigt perspektiv.

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om statliga verks beställningar utomlands

.\nf. 70 LARS-OVE HAGBERG (vpk);

Fru talman! Jag är ingen bättre tekniker. Vad jag kan basera mina bedömningar på är uppgifter från de arbetare som sysslar med det här och som har en viss inblick i branschen, så alt de kan förslå vad del handlar om.

I rapporterna har det skymtat fram alt det i teknisk mening inte kan vara någon större skillnad - någon större skillnad, säger jag. Såvitt jag förstår ligger skillnaden i finansieringen, men det är något som arbetsmarknadsministern inte säger rent ut. Vi vet ju all Westinghouse presenterade en väldigt förmånlig finansiering. Det gjorde man av det skäl som jag redovisat tidigare, all man till varje pris skulle ta den här delen, eftersom del är en vikande marknad. Dä är del märkligt atl inte ASEA, med Skandinaviska Enskilda Banken, och Vattenfall, som förhoppningsvis har nära kontakter med regeringen, skulle kunna klara finansieringsdelen. Det är märkligt.

Jag lyssnade myckel noga på arbetsmarknadsministern och uppfattade alt det var fråga om sysselsättningsskäl. Det finns också i svaret - det var precis vad arbetsmarknadsministern svarade. Skulle inle sysselsättningsskälen vara nog för att ändra Vattenfalls bedömning? Jag tycker det.

Nu är det inte så, att ASEA;s bud är dubbelt så dyrt som budet från Westinghouse - det är ett irrelevant exempel i det här sammanhanget. Jag skulle vilja lägga skulden för alt de svenska industriarbetarna i della läge inle får den här sysselsättningen dels på vad jag förstår är regeringens bristande överblick och handlingsförlamning också i vad gäller samarbetet med de statliga verken, dels på ASEA-ledningens brutala och cyniska spel med jobben och sysselsättningen genom att lägga fram ett så fantastiskt dåligt bud, vilket naturligtvis ställer myndigheten inför problem. Men del problemet kan inte undanskymma att regeringen har ett ansvar för att sysselsättningen skall vidmakthållas i landet. Om storfinansen sviker, måste ändå de folkvalda träda in och se till alt vår nation överlever!

119

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Om statliga verks beställningar utomlands

Anf. 71 YNGVE NYQUIST (s):

Fru talman! Jag har också några ord alt säga som avslutning när del gäller vad jag anser vara regeringens ansvar för sysselsättningpolitiken i bygder som har del svårt.

Statsrådet återkommer till atl ärendet inte har varit uppe i regeringen och blivit föremål för behandling. Men kan man inte länka sig den aktiva politiken att departementet skaffar sig upplysningar från verken när så pass stora order är i fara all försvinna från Sverige? Del är väl ändå inte så, att man i regeringen bara sitter på sina stolar och väntar på alt Vattenfall eller andra verk skall komma till departementet och be om råd? Med hjälp av lämpliga kanaler borde man, enligt min mening, kunna följa lägel på arbetsmarknaden och ingripa för alt klara situationen vid sådana tillfällen som det här är fråga om.

Jag vill inle ha någon form av ministerstyre, utan här är del enbart fråga om att skaffa sig upplysningar och all i kraft av de bestämmelser som redan finns överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att rädda sysselsättningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

11 § Föredrogs och lades till handlingarna
Skrivelse

1981/82:75

12 § Föredrogs och hänvisades
Proposition

1981/82:80 till skatteutskottet

13 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1981/82:152 och 153 till arbelsmarknadsutskollel 1981/82:154 och 155 till socialutskottet

14 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1981/82:156 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposition 1981/82:72 om ändringar i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV), m. m.

1981/82:157 av Eric Rejdnell m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:71 om ny anställningsskyddslag m. m.

Skatteulskoltels betänkanden Nr 43

1981/82:18 om mervärdeskatten (prop. 1981/82:59) Fredagen den

1981/82:22 om skogsavdrag i vissa fall 4 december 1981

Utrikesutskottets betänkanden

1981/82:12 om särskilt förmånlig kreditgivning till u-land (prop. 1981/

82:27) 1981/82:13 om Sydafrika 1981/82:14 om Vafikanstaten 1981/82:15 om verksamheten inom Europarådet 1981/82:16 om verksamheten inom Nordiska rådet

Försvarsutskottets betänkande

1981/82:12 om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 såvitt avser försvarsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1981/82:25)

Socialutskottets betänkanden

1981/82:16 om statistik beträffande spontana aborter (missfall) 1981/82:17 om psykiatrisk hälso- och sjukvård m. m. 1981/82:18 om rökfria miljöer och färdmedel

1981/82:19 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m., såvitt avser bosättningslånen och yrkesinspektionens verksamhet (prop. 1981/82:30) 1981/82:20 om beivrandet av arbetsmiljöbrott

Kulturutskottets betänkanden

1981/82:12 om hantverkets och konsthantverkels villkor 1981/82:14 om tilläggsbudget 1 fill statsbudgeten för budgetåret 1981/82 (prop. 1981/82:25)

Utbildningsutskottets betänkande 1981/82:4 om sjöbefälsutbildning m. m.

Jordbruksutskottets betänkanden

1981/82:13 om åtgärder mot havsföroreningar

1981/82:14 om luftförorening från bilar m. m.

1981/82:15 om vissa naturvårdsfrågor

1981/82; 18 om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 i vad

avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde (prop. 1981/82:25) 1981/82:19 om lagregler rörande jordbrukets hänsyn till naturvård och

kulturminnesvård

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1981/82:4 om medbestämmande i arbetslivet m. m.

1981/82:7 om rätt till ledighet m. m.

121

Meddelande om interpellation

122

den 4 december

1981/82:98 av Alf Wennerfors (m) till utbildningsministern om åtgärder mot viss politisk sludiecirkelverksamhel:

Det socialdemokratiska partiet, LO och ABF har låtit utarbeta ett studiepaket, "Framtid för Sverige". Runt om i landet, berättas det i LO-tidningen nr 48, drar nu fackliga organisationer och det socialdemokratiska partiet i gång studiecirklar kring detta studiepaket. I cirklarna skall främst arbetarrörelsens väg ur krisen behandlas.

Materialet i studiepaketet omfattar skrifterna "Framlid för Sverige", "Vad är socialdemokrati?" och del socialdemokratiska partiprogrammet. I studiehandledningens förord anges följande beträffande syftet med studierna:

"Syftet med studierna är alt sprida kunskap om programmet, lära ut argument och göra medlemmarna rustade att delta i del valarbete som måste till för en socialdemokratisk valseger den 19 september 1982."

'"Framtid för Sverige" jämte sludiehandledning har följande kapilelrub-riker:

1. Vari bestar krisen?

2. Socialdemokratins krispolitik: Värderingar och principer

3. En plan för återhämtning

4. Den offentliga sektorn och budgetpolitiken

5. Kamp mot inflationen

6. Politik för produktion, investering och sysselsättning

7. Tag till vara den efterfrågan som finns!

8. Öka efterfrågan!

9. Öka exportförmågan!

10. Skapa en ny produktionsförmåga!

11. Socialdemokratin inför 1980-talel

I studiehandledningen tillkommer ett avsnitt om hur man metodiskt för ut del socialdemokratiska budskapet genom torgmöten, dörrknackning, insändare m. m.

Innehållsförteckningen i "Vad är socialdemokrati?" kan ge en bild av innehållet:

Socialism

Socialismen strävar till jämlikhet

. . . och förutsätter solidaritet

Socialistisk samhällsanalys

Materialistisk historieuppfattning

. . . och klasskamp

"Den nya klassen"

Högereliterna

Varför ska vi diskutera mot kommunismen?

Staten, samhället och den offentliga sektorn

Reformism eller revolution?

Socialdemokratin och tillväxten

En socialistisk ekonomi

Socialdemokratin - del tredje alternativet

Vad slutligen partiprogrammet omfattar kan det inte råda någon tvekan om. Varken i delta eller i de två övriga skrifterna finns någon allsidig och objektiv beskrivning av samtliga svenska partier och deras politiska program. Det ensidiga men skickligt framställda studiepakelel skall tydligen i första hand utgöra ett slags valhandbok för de mest aktiva valarbeiarna i den socialdemokratiska valapparaten.

De borgerliga partiernas politik beskrivs endast med korta citat. Pä s. 51 i studiehandledningen finns följande stycke: "MODERATERNA OCH SKATTERNA

1 alla valrörelser sedan partiet bildades, har högern krävt sänkta skatter.

Sanningen är denna:

I oktober 1976 utnämndes Gösta Bohman till ekonomiminister. Under de tre och ett halvt år han har varit ekonomiminister (okt 1976-oki 1978 samt okl 1979-maj 1980) har olika skatter höjts 58 gånger.

Alla dessa skattehöjningar har lett till atl skattekvoten (skatternas andel av den samlade produktionen) stigit från 50,8 procent 1976 till 52,9 procent år 1979."

Observera att studiecirkelns deltagare ej får veta genom citat eller på annat sätt hur t. ex. Gösta Bohman skulle svara på detta påslående. Det bör observeras atl påståendet också beskrivs med "Sanningen är denna".

På s. 54 kan man till yttermera visso hitta följande; "VILSELEDANDE KAMPANJ

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och moderaterna går nu till häftiga attacker mot den offentliga sektorn. Mittenpartierna vacklar!

Genom vilseledande uppgifter vill man bana väg för skattesänkningar och indragningar av den sociala tryggheten. Här är några påståenden som är felaktiga:

65 procent av det vi producerar går till offentliga sektorn

Sanningen: Ungefär hälften av dessa 65 procent är transfereringar. Det vill säga barnbidrag, pensioner, sjukersättningar med mera som går tillbaka till människorna som köper mat, kläder och betalar hyror för pengarna."

I LO-tidningen nr 48 uttalar en LQ-ombudsman alt det inte finns någon möjlighet alt stoppa dessa studier på arbetstid. I de krav på utbildningar som finns sägs inget annat än alt den skall vara planmässig. Lagen om rätt till sludieledighet går,inte alls in på innehållet i cirklarna. LO-ombudsmannen framhåller att "Framtid för Sverige" är godkänd av ABF. och han har dessutom varit i kontakt med skolöverstyrelsen. Han uttalar entydigt; ""Så vi vet att allt är grönt."

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Meddelande om interpellanon

123

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Meddelande om frågor

I SAF-tidningen nr 40 med samma utgivningsdatum - den 26 november -som LO-tidningen redovisas alt åtta anställda på ett företag i Blekinge begärt ledigt 30 timmar enligt studieledighetslagen för alt studera "Framtid för Sverige". Företaget hade enligt SAF-tidningen bedömt delta som politisk kurs och tyckt alt den borde genomföras under de anställdas fritid.

S. k. vuxenstudiestöd skall också utgå enligt de anställda. Det innebär i så fall alt den anställde kan tjäna mer per timme om han/hon på arbetstid förbereder den socialdemokratiska valsegern än om han/hon sköter sina ordinarie arbetsuppgifter i företaget. Detta innebär vidare att socialdemokraternas valkampanj också finansieras genom vuxenstudiestödet, dvs. genom skattebetalarnas skattepengar och arbetsgivaravgifter (i andra sammanhang omnämnda som "löntagarnas pengar").

Med hänvisning till del anförda anhåller jag om kammarens tillstånd att ställa följande fråga till utbildningsministern:

Vill utbildningsministern medverka till atl vuxensludieslödet - finansierat med skattepengar och arbetsgivaravgifter - inle utnyttjas för att genom studier på arbetstid göra socialdemokratiska medlemmar rustade atl della i det valarbete som måste till för en socialdemokratisk valseger den 19 september 1982?

17 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 4 december

1981/82:166 av Stina Andersson (c) till socialministern om åtgärder mot hembränning;

Enligt redovisade siffror har alkoholkonsumtionen glädjande nog gått ner. Del talas dock om att hembränningen ökat rekordartat.

Med anledning härav hemställer jag alt få ställa följande fråga till socialministern:

Finns del tillräckliga kontrollmöjligheter i dag för att upptäcka hembränningen, och vad görs från socialdepartementels sida?

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga till budgelministern:

Anser budgetministern att det är lämpligt att ett statligt företag överför sina länga transporter från järnväg till landsväg? Om inle, vilka åtgärder är budgetministern beredd att vidta?

1981/82:168 av Maja Bäckström (s) till försvarsministern om vidareutbildningen av civil personal inom det militära försvaret;

Chefen för flygvapnet (CFV) har i sin fredsorganisationsplan för det militära försvaret (Cskr 302:61811. 81-08-31) uttalat: "CFV bedömer det varken möjligt eller lämpligt att besätta ökat antal chefsbefattningar inom förvaltnings- och stabsverksamheten med civil personal."

Överbefälhavaren däremot har mot bakgrund av proposition 1980/81:1001 sin pågående översyn om vidareutbildning av civil personal i försvarsmakten - som skall ge bl. a. underlag för ÖB atl gå ut till försvarsgrenarna med riktlinjer för vidareutbildning av civil personal - inle givit uttryck för någon sådan begränsning av utvecklingsmöjligheterna för den civila personalen.

Anser försvarsministern all den civila personalen inom försvaret skall ha samma möjlighet till utveckling/utbildning som anställda inom den allmänna arbetsmarknaden har, eller finns det enligt försvarsministerns uppfattning anledning att på sätt som CFV anger begränsa denna personalgrupps vidareutveckling/utbildning?

18 § Kammaren åtskildes kl. 12.43.

In fidem

Nr 43

Fredagen den 4 december 1981

Meddelande om frågor

Riksdagens protokoll 1981/82:43