Riksdagens protokoll 1981/82:26

Fredagen den 13 november

Kl. 09.00

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Kompletieringsval till utskott

Om ijfågasatt nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

1 § Anmälan om kompletteringsval till utskott

Anf. 1 TREDJE VICE TALMANNEN:

Socialdemokratiska riksdagsgruppen har som suppleant i socialutskottet under Evert Svenssons ledighet anmält hans ersättare Sverre Palm.

Tredje vice talmannen förklarade vald till

suppleant i sociahttskoltet Sverre Palm (s)

2§ Justerades protokollet för den 5 innevarande månad.

3 § Svar på fråga 1981/82:83 om ifrågasatt nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm

Anf. 2 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Herr talman! Susann Torgerson har frågat mig om det med hånsyn till det samhällsekonomiska läget är lämpligt alt lägga ned civilförsvarsskolan i Katrineholm för atl bygga upp en ny skola på annan plats.

Jag antar alt frågeställaren med "en ny skola på annan plats" avser Skövde. Då år svaret på frågan ja. Med de relativt korta utbildnings- och övningstider som tillämpas inom civilförsvaret har nämligen restiden till och från ulbildningsanläggningarna stor samhällsekonomisk betydelse. Med hänsyn till att västra Sverige är ett av landels befolkniiigsrikaste områden, bör en av civilförsvarets ulbildningsanläggningar ligga där. I östra Sverige finns två anläggningar, en i Rosersbergochen i Katrineholm. I västra Sverige finns ingen.

89

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om ifrågasatt nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm

Vad som kommer atl hända med Kalrineholnisanlåggningen går inte all svara på i dag. Denna fråga hänger samman med hur stor civilförsvarels utbildningsorganisation behöver vara på sikt.

I sin programplan för perioden 1982/83-1986/87 redovisar civilförsvarsstyrelsen tre alternativ för den framtida utbildningsorganisationen. I två av alternativen föreslår styrelsen all verksamheten vid Katrineholmsskokm minskas till att endast omfatta övningar för niiraliggande län. I del tredje alternativet föreslår styrelsen atl nuvarande verksamhet bibehålls i Katrineholm, där på sikt en ny anläggning byggs.

I ell av de tre alternativen föreslår civilförsvarsstyrelsen all ingen utbildnings- eller övningsverksamhet skall äga rum i Skövde. 1 de båda andra alternativen föreslår styrelsen att en ny anläggning byggs där, varvid delar av Göta irängregemenles nuvarande etablissemenl utnyttjas.

Civilförsvarets framlida utbildningsorganisation kommer att behandlas i den proposition grundad på 1978 års försvarskommillés förslag som jag avser alt föreslå regeringen atl förelägga riksdagen under våren 1982.

90

Anf. 3 SUSANN TORGERSON (fp):

Herr talman! Jag ber all få lacka försvarsniinistern för svaret på min fråga.

Jag är myckel glad över att övningsverksamheten och förradsenhelen i Katrineholm inte är i fara. Del slår härmed helt klart att åtminstone dessa delar av verksamheten skall vara kvar i framliden.

I Katrineholm har man under flera år svävat i ovisshet om civilförsvarsskolans framtid. Turerna har varit många, men den osäkerhet som nu finns kvar gäller bara själva utbildningsverksamheten med ett trettiotal anställda.

Sörmland är ett län med flera stora orter som kämpar med betydande svårigheter när det gäller industri och arbetsmarknad. Katrineholm är en av dem. Orten domineras av rutinbetonad verksamhet med låg inkomstnivå. Den mindre goda näringslivsutvecklingen och ell vikande befolkningstal innebär en påfrestning från kommunalekonomisk synpunkt. Delta har kommunens företrädare också vid flera tillfållen framhållit. Åven lånsstyrelsen har framfört liknande synpunkter och vädjat om atl man skall beakta de regionalpolitiska skälen vid förslag om indragningar av offentlig verksamhet.

Civilförsvarsskolan har i en del aktstycken betecknats som provisorisk. Detta är egentligen oriktigt. Däremot kan man i ett längre perspektiv kanske beteckna lokalerna som provisoriska, även om alla som kommer i kontakt med den verksamhet som bedrivs vid anläggningen är ense om atl skolan fungerar mycket bra. Under de allra senaste åren har nian också rustat upp undervisningslokalerna, och man bygger f. n. ut förrådslokalerna. Kommunen har också reserverat mark som kan användas den dag statsmakterna önskar bygga en helt ny anläggning.

Den viktigaste synpunkten i det hår sammanhanget är åndå civilförsvarets framtida effektivitet och dimensionering. Hur stor del av försvarskoslnader-

na skall satsas på del militära resp. del civila försvaret? Enligt 1978 års    Nr 26 försvarsbeslut skall inom civilförsvaret anordnas utbildning i betydligt större    Fredagen den utsträckning än vad man nu i verkligheten gör. Många tecken tyder också på    ]3 november 1981

att en större satsning på civilförsvaret vore motiverad än den som fastslagits    _

under den innevarande perioden. Vi måste tyvärr också räkna med en risk för    qj ifråsasatt
överraskande anfall.  Om detta skulle inträffa behövs en inte obetydlig    nedlässnins av
ökning av civilförsvarsutbildningen. civilförsviirsskolan

Ett förslag har varit atl man skulle öka utbildningen av unga försvars-    / Katrineholm pliktiga föratl nyttiggöra den utbildning mänger, under längre tid. Nu utgörs ju majoriteten av personer över 47 år. Man skulle också kunna öka andelen unga kvinnor.

Mycket talar alltså för alt det finns ett behov i framliden av en kraftig ökning av utbildningen inom civilförsvaret. Del statsfinansiella lägel medger kanske inte någon väsentlig ökning under de närmaste åren. men på inte alltför lång sikt behövs fem anläggningar inom civilförsvaret.

Jag vill nu fråga försvarsniinistern igen: Delar försvarsministern min uppfattning, att det vore samhällsekonomiskt olyckligt atl lägga ner utbildningen i Katrineholm, vilket kan innebära att man senare får svårigheter när man önskar öka utbildningen inom civilförsvaret?

Anf. 4 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Herr talman! Frågan är svår alt besvara i de termer som Susann Torgerson här lägger fram den. Vi måste naturligtvis ha en utbildningsorganisation för civilförsvaret som är anpassad till det antal personer som skall utbildas. Eftersom delta inte år klart år del omöjligt all svara på frågorna mer ingående än jag har gjort. Det är helt enkelt sä, att det i dag inte går atl säga vad som kommer att hända med Kalrineholnisanlåggningen. Frågorna hänger samman med hur stor utbildningsorganisationen skall vara. och alla dessa frågor behandlas av 1978 års försvarskommilté.

Anf. 5 SUSANN TORGERSON (fp):

Herr talman! En annan synpunkt som försvarsniinistern tog upp i sitt svar var problemet med restiderna. Av den anledningen vill nian ha en anläggning i västra Sverige. Mellan Katrineholm och Skövde ärdet ungefär 15 mil. Båda orterna ligger utmed västra stambanan och har goda kommunikationer. I Brännebrona. strax utanför Skövde, finns en provisorisk anläggning med övningsfält. När en ny anläggning byggs i Skövde är det meningen att man skall lägga ner anläggningen i Brännebrona.

Ansvariga på civilförsvarsskolan i Katrineholm har uppfattningen all lägel i Katrineholm från kommunikationssynpunkt ärtiimligen idealiskt. Praktiskt taget all personal, från fem kin, som utbildas i Katrineholm kan vara på plats kl. 9 på morgonen. Kursdeltagarna kommer från Östergötlands. Värmlands. Örebro och Västmanlands län föruloni från Sörmland. Om verksamheten läggs ned i Katrineholm skall kursdeltagarna delas upp på utbildningarna i Rosersbergoch Skövde. Detta kan innebära försämrade möjligheter, särskilt för deltagarna från Sörmland och Östergötland. Problemet gäller givetvis de

Nr 26 deltagare som kommer från väslkustlänen. De får alliså 15 mil längre resviig

Fredanen den " ''" Skövde. Men fältet i Brännebrona finns ju kvar. Finns det. enligt

13 november 19S1     försvarsminislerns mening, möjlighet att behålla den anläggningen ytlerli-

_____________    gare några år eller att börja med alt bygga ett övningsfält i Skövde och sedan

Om utländska marina övningar i Östersjön

bygga en helt komplett anläggning i Skövde?

Anf. 6 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON;

Herr talman! Jag föreställer mig atl försvarskommiltén kommer alt pröva olika möjligheter och även möjligheten atl bibehålla Kalrineholnisanlåggningen. I mitt svar påpekar jag ju atl ett av de alternativ som finns i civilförsvarsstyrelsens planer är just atl bibehålla Kalrineholmsanläggning-en. Men hur det blir med delta är omöjligt alt uttala sig om i dag.

När det gäller frågan om en ny anläggning i västra Sverige kan jag dock påpeka alt riksdagen har fattat ett beslut om all en sådan anläggning skall byggas.

Anf. 7 SUSANN TORGERSON (fp);

Herrtalman! Jag är glad över att försvarsministern svarar på det sättet-alt möjligheten att anläggningen i Katrineholm bibehålls fortfarande finns. Del är ju myckel olustigt atl tvingas välja mellan två orter för en framtida lokalisering av statlig verksamhet, men del är ändå vad riksdagen i många fall tvingas lill.

I del hår fallet är emellertid min avsikt inte att anläggningen i Katrineholm skall vara kvar för alt Skövdeanlåggningen inte skall komma lill stånd. Jag tror tvärtom att båda två behövs på sikt. Sverige har ett utsatt läge mellan slormaktsblocken. Vi måste tyvärr la med i beräkningen all vårt land kan komma i en situation där riskerna för civilbefolkningen kan bli större än man hittills bedömt. 1 ett sådant läge behövs en ökad satsning på civilförsvaret. Om man då har lagt ner anläggningen i Katrineholm, är del stor risk att man ångrar sig. Om man däremot behåller civilförsvarsskolan i Katrineholm, kan man successivt bygga upp en anläggning i Skövde.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på interpellation 1981/82:17om utländska marina övningar i Östersjön

Anf. 8 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Herr talman! Allan Hernelius har frågat om jag till den del som detta anses lämpligt eller är möjligt inför riksdagen vill framlägga nårniare uppgifter om och iakttagelser i samband med årets övningar i Öslersjciområdel.

Jag skall inleda med några allmänna synpunkter på den militära verksamheten i Östersjöområdet och därefter redovisa avvikelser från tidigare mönster samt erfarenheter och slutsatser för svensk del.   Den

allvarliga sovjetiska ubåtskränkningen ger en särskild relief åt uppgifter-    Nr 26

"- Fredagen den

Den stora koncentrationen av stridskrafter från både Warszawapakten och     |- november 1981

NATO medför en omfattande aktivitet i vårt omedelbara närområde till    _______

lands,  till  sjöss och  i  luften.   Huvuddelen  av verksamheten  beslår av     q     utländska
utbildning  och  övningar,.   1   anslutning  härtill  förekommer  en   intensiv    ifjuriiia övninsar
ömsesidig spaningsverksamhet. j Östersjön

Warszavvapaktens utbildning och övningar i Östersjöområdet varierar under året till karaktär och omfattning med hänsyn till dels personalens utbildningsnivå, dels de förband och den materiel som utbildningen omfattar.

Vid markstridskrafterna sker förbandsutbildningen i regel på särskilda övningsfält. Vid de övriga försvarsgrenarna sker grundläggande utbildning vid hemmabaserna, medan tillämpad utbildning och övningar ofta kan observeras utanför dessa baser. När det gäller marinen och flygstridskraf-lerna förekommer sålunda övningar över Östersjön från Baltikum till Riigen.

Warszawapaklsövningar av större eller mindre slag med dellagande från flera paklstaler brukar förekomma årligen. Dessa, liksom slörre nationella övningar med flygunderstödda markstridskrafter, genomförs i regel under slutet av varje ulbildningshalvår, dvs. under våren i mars-april och på hösten i september-oktober.

NATO;s övningsverksamhet i Östersjöområdet bedrivs i första hand av strandstaterna, dvs. Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland. Ett för oss märkbart inslag i denna verksamhet är den marina övningsverksamhet och de flygövningar som sker i södra Östersjön och i Kattegatt-Skagerack. Del bör dock observeras alt del i Östersjön varje år även förekommer NATO-övningar av större omfattning med deltagande av flera andra NATO-slater ån Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland. Slörre övningar med NATO;s markstridskrafler genomförs vanligen vår och höst. Särskilt på hösten ingår ofta NATO-övningarna i olika länder i slörre gemensamma övningskomplex.

Jämsides med övningsverksamheten förekommer en omfattande ömsesidig bevaknings- och spaningsverksamhet.

Under perioden juli-september 1981 dominerades Warszawapaklens övningsverksamhet i vårt närområde av förberedelser för och genomförande av övningen ZAPAD 81 (Väst 81). Denna övning, som var helt sovjetisk, leddes av Sovjetunionens försvarsminister, marskalk Uslinov. Den var en av de största övningarna på många år i västra Sovjetunionen. Den landstigning som genomfördes inom ramen för ZAPAD 81 var den hittills största i Qstersjön.

Redan under juli kunde man registrera en successiv tillförsel till Östersjön avsjöslridskrafter från övriga sovjetiska marina baseri Norra Ishavet, Svarta havet och Stilla havet.

Bland de inlöpande fartygen märktes:

93

Nr 26 hangarfartyget Kiev. som aldrig tidigare besökt Östersjön.

Fredagen den landstigningsfartyget Ivan Rogov, del hittills största landsligningsfartyget i

13 november 1981 den sovjetiska flottan,

_____________ helikoplerkryssaren Leningrad, som för andra gången besökte Öster-

Om utländska J"-

marina övninsar ytterligare ell antal landsligningsfartyg. en kryssare och två fregatter.

' Osteisjon Härutöver dellog praktiskt laget hela den sovjetiska Östersjömarinen.

Ombord på landstigningsfarlygen fanns marininfanteri, troligtvis från tidigare nämnda floltslyrkor. I och med ökningen av antalet landsligningsfartyg fördubblades den totala lastkapaciteten på specialfartyg för en landstigningsoperalion i Östersjön.

ZAPAD 81 föregicks av en serie förövningar under augusti, varvid bl. a. flera mindre landstigningsövningar genomfördes.

Den föreslående övningsverksamheten föranmäldes 21 dagar före övningens början genom att försvarsaltachéer i Moskva av försvarsministeriet delgavs information om tid och dellagande styrkor samt allmänna uppgifter om övningsområde och syfte. Inga uppgifter lämnades om övningens storlek.

Den sovjetiska nyhetsbyrån TASS offentliggjorde den 5 september, dvs. efter det att huvudövningen hade inletts, en kommuniké om övningen. Av denna framgick all närmare 100 000 man dellog samt all övningsscenariol innefattade en Nord- och en Sydsida.

I övningen ZAPAD 81 deltogsanuliga sovjetiska försvarsgrenar. 1 baltiska och vitryska militärområdena dellog flera arméer, antingen med enbart staber, med både staber och förband eller med delar av förband. Därmed berördes huvuddelen av de omkring 20 divisioner som är grupperade i dessa områden.

Anfallsmomenlet omfattade flodövergångar, luftlandsättning på djupet sann landstigning med 5 000 man i Ballijskområdet, varvid alla i en kustinvasion ingående steg genomfördes, bl. a. minröjning, kustbeskjulning samt landstigning från specialfartyg och luftlandsättning med helikopter.

I landsligningsmomenlel deltog Östersjömarinens marininfanlerirege-mente samt marininfanieri från andra sovjetiska floltslyrkor. tillsammans motsvarande ungefär ett reducerat marininfanteriregemente. Därutöver deltog även vanliga markstridsförband omfattande minst en motoriserad skyltebataljon. ZAPAD 81 avslutades den 12 september.

Även NATO:s övningsverksamhet nådde sin största omfattning och högsta nivå för året från slutet av augusti till början av oktober.

Övningsbilden har dominerats av överföring av stridskrafter och personal
från USA till Europa, skyddet av dessa transporter samt samövning av dessa
förband med i främst Förbundsrepubliken Tyskland grupperade förband.
Dessa övergripande övningar har haft namnen OCEAN SAFARI, REFOR-
GER, CRESTED CAP och AUTUMN FORGE. Inom denna ram har i
Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland och Norge stora militära övningar
g, genomförts under september med deltagande av samtliga försvarsgrenar.

övningarna lill lands har främst bedrivits i Danmark och Förbundsrepub-     Nr 26 liken Tyskland. Totalt har ca 200 000 man deltagit i åtta större övningar.     Fredatjen den Dock har övningarna under hösten inte varit mer omfattande ån under      november 1981

tidigare år. De tre största NATO-övningarna med mark- och flygstridskraf-     ____

ter har varit: q,, utländska

AMBER  EXPRESS  i   Danmark  med  deltagande  av 22 000 man.   I     ,jiariiia övninsar övningen deltog föruloni två danska brigader och en brittisk även enheter ur      Östersjön NATO;s s. k. brandkårsslyrka.

SCHARFE KLINGE i Förbundsrepubliken Tyskland med deltagande av 48 000 man. I övningen deltog förband från Förbundsrepubliken Tyskland. USA och Canada. Avsikten med övningen var all efter uppmarsch under fientlig inverkan föra försvarsstrid mot överlägsna fientliga förband.

CERTAIN ENCOUNTER i Förbundsrepubliken Tyskland med deltagande av 71 000 man. I övningen deltog förband från USA. Västtyskland och Storbritannien. Syftet med övningen var att öva samverkan mellan högre förband från skilda NATO-slater.

I början av september genomfördes NATO-övningen M AGIC SWORD i Norska havet och Nordsjön med deltagande av bl. a. två hangarfartygsgrup-per från USA, vilket är ovanligt. I Nordsjöövningen dellog en hangarfar-tygsgrupp och ca 200 flygplan från Belgien, Canada, Danmark. Nederländerna, Norge, Portugal, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och USA under ledning av N ATQ-befålhavarna för Atlanten och Europa. Totalt deltog 16 000 man ur marin- och flygslridskrafler.

Sista fasen av den stora NATO-övningen OCEAN VENTURE genomfördes i Östersjön den 29 septeniber-15 oktober. Fartyg från bl. a. USA, Förbundsrepubliken Tyskland, Danmark och Storbritannien deltog.

Som jag tidigare nämnt var landsligningsmomenlel i ZAPAD 81 sannolikt den största marina övningen i Östersjön någonsin. ZAPAD 81 liknade övningarna 1978 och 1980 i den meningen alt den hade enbarl sovjetiskt deltagande och bestod av en serie förövningar samt en slulövning. Den skiljer sig dock genom tillförseln av stora ytstridsfartyg, landsligningsfartyg och marininfanteri från andra sovjetiska flottstyrkor.

De slutsatser som i övrigt kan dras av de nyligen avhållna övningarna är:

Sovjetunionen ägnar stor uppmärksamhet åt ledning av högre förband och samverkan mellan försvarsgrenar på olika nivåer.

Sovjetunionen övar landsligningsteknik för atl långt från egen kust och utanför eget landbaserat flygs räckvidd kunna genomföra överskeppnings-och landstigningsoperationer såväl med marininfanieri som med markstridsförband.

NATO fäster stor vikt vid försvaret av Nord- och Centraleuropa. Integrerade NATO-övningar bedrivs i omedelbar närhet av oss - i Norge. Danmark och Västtyskland. Överföring och insättande av stridskrafter från USA till Europa övas.

NATO ägnar särskild uppmärksamhet ål Öslersjöutloppen. Stor vikt fästs vid insats av de olika medlemsländernas stridskrafter i integrerade operaiio-

95

Nr 26

Fredagen den

13 november 1981

Om utländska marina övningar i Östersjön

96

ner. Mottagning av förstärkningar till Danmark, Norge och Centraleuropa förbereds och övas.

De i år genomförda stora övningarna på både öst- och viislsidan kan vara tecken bl. a. på den ökade strategiska betydelse som de två maktblocken tillmäter det nordiska området.

Del svenska fiirsvarel kommer ;i\en kirlsiiiiningsvis att följa övningsverk-samheten i vart ikiromrade med uppmårksamhel.

Anf. 9 ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! För svaret tackar jag försvarsministern.

Syftet med interpellationen var all en klarkiggande och uttömmande officiell redovisning skulle kininas om olika militåra aktiviteter i Östersjön under sommaren. Storleken och omkitlningen av dessa iir säkerligen okiind för flertalet svenskar, både når del gäller Warsz:i\vapakleiis (ivningar och beträfkinde NATQ:s.

Nu finns det ell offentligt material på bordel, och för det tackar jag alltså försvarsministern. Jag utgår fr;iii :ili del kan koniiiia till riklig anviindning i fortsiittningen i diskussioner, vid kurser och i samtal. Syftet med interpellationen iir alltså i den delen uppnått.

Som framgår av svaret rör det sig troligen om de största övningar som någonsin förekommit i Östersjöns historia. Den som i folkskolan låste dikten Östersjön med dess magnifika inletlning

"Du blåiuinde hav. som månglusende år
mot Skandiens klippor har slagit,
som brutit din boja var gryende vår
och frigjord i fjärran har dragit------------------ '"

har nu kunnat konstatera all tletla blånande ha\' fått ett enormt marint inslag under sommaren 1981.

Denna dikt publicerades i en lid a\ annan oro och spiinning i Östersjön, under ett krig mellan stormakter da i \aije kill två stormakters flottor sökte angripa den rvska flottan, alltså uiitler Krim kriget 1853-1856. Men de styrkor som då kom lill anvåndning var ringa i förhållande till dagens, och om förstörelsekapacilelen skall vi inte tala - den går inte all jämföra.

Utmärkande för den sovjetiska manövern nu har varit, tycks del mig. att fartyg hämtade frän baser vUanföv Östersjön - fartyg från Norra Ishavet. Svarta havet och Stilla havet - hade samlats i Östersjön, alla fiir samordnade övningar på våra niirbelågna vatten. I den del av NATO-manövern som berörde södra Östersjön, riitt sent i oktober, deltog också marina enheter från inte mindre ån fyra olika stater. Storleken pa de kiriyg som deltog är också intressant. Del har rört sig om bjiissar som hangarfartygei Kiev och landsligningsfartyget Ivan Rogov. Del iir del skirsta kindsiigningsfartyget i den sovjetiska flottan och har aldrig tidigare varit i Östersjön. I landslig-ningsövningen dellog. som vi hörde, enligt TASS 100 000 man.

Försvarsministern siiger atl manövern kan vara ett tecken på N ATQ:s och Warszawapaktens intressen för de nordiska områdena.  Man skulle nog

kunna gå ett steg längre utan alt vara ute på hal is, om man inte säger all det kan vara ulan atl del är ett tecken.

En av de svenska grundförutsättningarna för vår säkerhetspolitik har varit att vi inte räknar med ett isolerat anfall mot Sverige. Anledningarna kan i korthet sammanfattas så här; Sverige har inte områden av primärt strategiskt intresse. Landet lämpar sig inte för ell isolerat anfall i och försig. Men det har samtidigt tillagts att det kan uppslå situationer då Sverige blir intressant som genomgångsområde och atl det då även kan vara förmånligt för angripande parter all söka sig in på svenskt område. Har denna grundläggande tes i svensk säkerhetspolitik ändrats genom sommarens händelser? Detta behöver icke ha varit fallet. Händelserna i Polen kan ha haft sin påverkan, i varje fall för Sovjetunionen, som har känt ett behov av alt demonstrera sin styrka i närheten. Men därtill kommer att Östersjön av många anses vara ett idealiskt område för verksamhet av delta slag. Djup-och ylförhållanden, stränder och skärgårdar ger utmärkta tillfällen till övningar. Och även om spaningsverksamheten från andra sidan icke kan undgås av någondera parten, så är störningarna relativt få. Qm sovjetiska marina enheter från Stilla havet. Svarta havet och Norra Ishavet skulle samordnas under gemensam ledning -denna övning tycks ju vara den första av delta slag- ligger del nära lill hands att utse Östersjön som en lämplig plats.

Påfallande är dock en annan sak. I Madrid pågår nu på sitt andra år den europeiska säkerhetskonferensen. Den följer på ett liknande möte i Belgrad för några år sedan, och båda dessa möten tillkom genom den s. k. Helsingforsöverenskommelsen. En av de viktigaste punkterna i denna överenskommelse är förtroendeskapande åtgärder. Sådana har beslutals i Helsingfors och godkänts av parterna. Man arbetade vid den konferensen fram en consensus i fråga om aviseringsskyldighet då det gäller vissa militära manövrar. I Madrid diskuteras just nu om området för sådan skyldighet kan och bör utsträckas. Enighet tycks råda därom. Sverige har anmält stort intresse i denna fråga, därför all om enighet uppnås i denna del skulle en fortsättning kunna ske i en allmän europeisk säkerhelskonferens av annat slag. nämligen en allmän nedrustningskonferens, vilken Sverige jämte några andra stater erbjudit sig att slå som värd för.

Men vad har nu inträffat? Jo, under det att dessa förhandlingar pågår, har en av de deltagande staterna visserligen omtalat sin manöver men icke upplyst om - vilket är föreskrivet - storleken på dellagande styrkor. Detta har med rätta påpekats av den svenska delegationen i Geneve. Det har också framhållits atl om icke staterna i dag är beredda att godta minimikraven för denna säkerhet, varför skulle man då diskutera en utvidgning av densamma innan minimikraven är uppfyllda?

Alla dessa frågor fick en ny och skrämmande aktualitet när den ryska ubåten nr 137 inkom på svenskt vatten den 27-28 oktober. Jag behöver inte redogöra närmare för denna affär, den är välkänd. Jag skall bara slå fast några punkter. Den ryska ubåten har olovligen inkommit på svenskt territorialvatten, den har olovligen fortsatt in på skyddsområde, den har efter ell visst antal timmar upptäckts - icke av marinen utan av fiskare. Den

7 Riksdagens protokoll 1981182:25-28

Nr 26

Fredagen den

13 november 1981

Om utländska marina övningar i Östersjön

97

Nr 26

Fredagen den

13 november 1981

Om utländska marina övningar i Östersjön

98

immunitet som ansetts föreligga har medfört att inskränkningar skett i fråga om förhören. Det är i stort sett enbarl kaptenen som underkastats sådana. Inskränkning har också skett i fråga om besiktningen av fartyget, och klarhet har därför icke vunnits exakt om vad fartygels egentliga syfte med expeditionen i dessa vatten har varit. De förklaringar som lämnats har därtill varit bristfälliga och i en del kill uppenbart osannolika.

Detta är några av konsekvenserna av denna ubåts besök. Vad bör vi dra för slutsatser? Ja, i går besvarade försvarsministern en fråga av Olle Aulin, varvid något redogjordes för vad som var å bane. Del var gott och väl, men jag fick intrycket atl det var saker som diskuterats redan före ubåtshändelsen och som därför kanske i dag - efter ubälshåndelsen - behöver överses och ytterligare förstärkas.

Vad som behövs är i främsta rummet övervakningsresurser. I andra hand behövs undervaltensberedskap. undervatlensbevakning. Och i tredje hand behövs en ytterligare kontroll. Detta kommer alt kosta pengar. Del är inte bara en teknisk och personell fråga - del kostar också pengar. Är regeringen beredd alt lade konsekvenserna? Jag hoppas det. Jag vill ställa den frågan till försvarsministern direkt. Är man beredd all på allvar gå in för atl stärka vårt försvar, all bota de brister som i detta sammanhang har upptäckts?

Så år det frågan om de allmänna verkningarna av den ryska ubåten. Jag skall, herr talman, bara i korthet nämna några.

För all återgå till säkerhelskonferensen i Madrid vill jag säga all nyckelord vid denna konferens är; förtroendeskapande åtgärder. Hela konferensen baseras egentligen på att man skall försöka få till stånd förtroende mellan supermakterna. Hur går det då med det förtroendet, om händelser av detta slag tilldrar sig och kan tilldra sig, med berått mod och uppenbar avsikt? Det förtroendet måste naturligtvis poleras. Det har också framhållits i Madrid även av talare från andra länder än Sverige.

Den ryska ubåtens förehavanden har med andra ord försvårat lägel inför säkerhelskonferensen. vid säkerhelskonferensen och inför en allmän europeisk nedrustningskonferens, som man förväntade sig atl denna säkerhelskonferens skulle leda fram till.

För Sveriges vidkommande kan man konstalera, herr talman, all ubåtsaffären har dragit in som en iskall pust över vår svenska idyll. Sorglöshetens tid, som onekligen har funnits i viss mån. borde väl nu vara förbi. Vad som har hänt andra och kan hända andra kan också hända oss. En nådig försyn skyddar oss icke alltid mot tråkigheter av det allvarligaste slag. Vi bör självfallet fortsätta att sträva efter internationell balansering och avspänning - i vissa fall genom ett förbud mot vissa vapentyper. Vi bör självfallet fortsätta de ansträngningar som vi under många år har drivit i den vägen, och vi bör vidga dessa ansträngningar.

Men vi måste också se till att vi för vårt eget vidkommande kan slå lill svars för oss och våra efterkommande genom atl se lill atl vi får ell effektivt försvar, som gör det dyrbart och föga lönsamt för en angripare att ens kasta sina ögon på svenskt område.

Anf. 10 OSWALD SÖDERQVIST (vpk): Nr 26

Herr talman! Det år ju en fyllig sanimanställning av pressuppgifter och    Fredagen den uppgifter i fackpress som försvarsministern och hans medhjälpare har lämnat     )3 november 1981

i delta interpellationssvar. Det kan ju vara värdefullt. Det bekräftar-som vi    ____

alla känt till redan förut - att Norden nu på ett helt annat sätt ån tidigare har     q,,, utländska dragits in i del strategiska spelet. Det har blivit en försämring av Nordens    marina övningar säkerhetspolitiska läge. Det har på senare tid blivit en helt annan atmosfär än    / Östersiön tidigare när det gäller del nordiska området. Och det är någonting som alla behöver oroa sig över.

Den sovjetiska ubåtens kränkning av svenskt territorialvatten vid Karlskrona och misstanken, som inte har avvisats, om atl den skulle ha haft kärnvapen ombord år ytterligare en viktig faktor i detta sammanhang. Förhandslagringen av N ATO-materiel i Norge - och vi kan med mycket stor sannolikhet förutsätta att därvid också görs förberedelser för kårnvapenin-sats-är ett annat myckel viktigt moment i hela detta spel. President Reagans och hans utrikesminister Haigs uttalanden nyligen om atl man skulle kunna tänka sig alt tillgripa en kärnvapensprängning i avskräckningssyfte är ju även oerhört uppseendeväckande.

Del är rätt typiskt all moderalen Allan Hernelius inte har ett uns av oro lill övers för vad som händer på NATO-sidan utan hellre talar om Krimkriget och Östersjön. Hotet mot Sverige från NATO år ju minst lika stort som hotet från det andra hållet.

En slutsats av allt detta är all vi har fått bekräftat att fredsarbetet och kampen för nedrustning är viktigare än någonsin. Folken i Europa - och inte minst i Norden - har börjat protestera mot det vansinne som det här är fråga om, och de protesterna kommer atl fortsätta. ELn folklig och bred opinion har insett alt man är på väg att dras in i ett skeende som man inte på något sätt vill acceptera.

1 detta sammanhang kommer naturligtvis arbetet för en kärnvapenfri zon, som nu har pågått en lid och som har nått allt slörre anslutning, att bli allt viktigare i och med att kårnvapenuppladdningen ökar runt våra kuster och gränser. Åven i våra grannstater blir arbetet för alt stoppa den utvecklingen allt viktigare.

Från vpk:s sida har vi klart deklarerat all vi anser att regeringen har varit alltför passiv i denna fråga - när det gäller atl driva arbetet för atl få lill stånd kontakter och om möjligt genomföra kravel på en kärnvapenfri zon i Norden. Den kritiken måste naturligtvis öka efter vad som har hänt nu, för nu är del viktigare än någonsin att dessa initiativ tas.

När det gäller det svenska försvaret är det självfallet viktigt att man drar

erfarenheter av vad som har inträffat - ubåtskränkningen och givelvis också

uppladdningen i övrigt runt Sverige. Det klassiska resonemanget, som alltid

kommer till uttryck i sådana här sammanhang - och som naturligtvis också

framfördes här av moderata samlingspartiet genom Allan Hernelius - är ju

alt nu måste vi öka militärutgifterna. Får vi ytterligare några miljoner - eller

kanske t. o. m. någon miljard - för de militära kostnaderna, då kommer det

99

Nr 26

Fredagen den

13 november 1981

Om utländska marina övningar i Östersjön

att bli väldigt bra beställt med Sveriges säkerhetspolitik och försvarspolitik.

Spelet i Karlskrona på den militåra sidan var ju också ganska avslöjande. Del var ell militaristiskt agerande. Chefer i olika grader passade på tillfället atl visa upp sina möjligheter - kustjägare som stormade fram. målade i ansiktet, osv. Del var en ganska osmaklig och. tycker jag, för del svenska försvaret inte särskilt bra uppvisning, Den svenska opinionen tycker inte om överslag ål vare sig det ena eller det andra hållet.

Jag skulle vilja fråga försvarsministern om regeringen har gett tillstånd lill dessa uppvisningar från militärt håll i Karlskrona. Där man har ordnat med pressresor och samtidigt sett till att man haft pådragför att verkligen visa upp sig. Nu behöver vi inte betala delta den här gången, för det skall skrivas räkning lill Sovjet - och del är ju riktigt all Sovjet skall betala. Men själva attityden bakom det hela tycker jag inte att regeringen borde ställa sig bakom, och jag skulle alltså vilja höra vad försvarsministern tycker om delta jippo där nere.

Beträffande vår beredskap i övrigt har det sagts från militärt håll vad som år självklart för alla, nämligen atl Sveriges 250 mil kust aldrig kan bevakas effektivt av militära enheter - då skulle vi knäcka ryggen på grund av våra försvarsutgifter. Vad som i stället skulle behöva rustas upp är del civila samhället i skärgården, så alt vi får en levande skärgård. Vi skulle behöva rusla upp vårt lotsväsende, fyrplatserna skulle behöva bemannas igen. sjöfartsverket och tullen skulle behöva få större anslag. Då skulle vi få den bästa övervakningen, som skulle kunna larma militära effektiva styrkor vid sådana här tillfällen. Att använda pengar på delta sätt skulle vara myckel bättre än att försöka salsa på ökning av militärutgifter. Sedan är del klart alt man kanske också behöver se över radarsystem och sådant och göra en omfördelning inom försvarskostnaderna på den punkten.

100

Anf. 11 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON;

Herr talman! Allan Hernelius anförande finner jag inte någon anledning atl bemöta. Jag finner att vi i stor utsträckning har samma syn på de här frågorna.

Det ställdes dock en fråga lill mig om hur del kunde bli med möjligheterna atl stärka försvaret. Allan Hernelius är väl bekant med att frågor som gäller såväl omfattning som innehåll och ram f. n. ligger hos 1978 års försvarskommilté, vilken - som jag i många sammanhang har uttalat - har en alldeles speciell vikt nu när vi har en minoritetsregering i Sverige. Jag föreställer mig alt Allan Hernelius liksom jag kommer atl fästa den allra största vikt vid vad 1978 års försvarskommitté föreslår i detta avseende. Det är klart all jag som försvarsminister hoppas atl del skall bli ett förslag som vi kan enas om här i riksdagen. Vi har ju under mycket lång tid faktiskt lyckats med alt i varje fall i de stora dragen nå en enighet när del gäller säkerhetspolitik och totalförsvar. Min förhoppning är givetvis att delta skall vara möjligt även i 1982 års beslut.

Det som möjligen kan poångteras år all del naturligtvis är ett allas ansvar som möter oss. Jag har ju tidigare poängterat att vi förväntar oss att hela nationen ställer upp. Det är min förhoppning.

Oswald Söderqvist talar något om en kärnvapenfri zon och menar alt regeringen i den frågan har agerat passivt. Jag kan inte instämma i det. Regeringen har tagit de kontakter som riksdagen har givit regeringen i uppdrag all ta.

För min del vill jag betona atl speciellt två förutsättningar måste uppfyllas för atl en nordisk kärnvapenfri zon skall kunna komma lill stånd. Den första förutsåttningen är att vår säkerhetspolitik, som syftar lill alliansfrihet i fred för neutralitet i krig, inte ifrågasätts i överläggningarna. Den andra förutsättningen är att allt som sker i denna fråga sker i intim samverkan med de övriga nordiska länderna.

I övrigt vill jag gärna säga till Oswald Söderqvist alt allt som kan göras för alt stödja fredstanken bör vi göra, för läget är spänt i dag i världen. Del breder ut sig en misstro som verkligen är oroande. Då måste vi på allt sätt stödja fredstanken. Samtidigt vill jag dock säga all jag för min del anser all den största fredsrörelsen i Sverige är totalförsvaret, inte minst de 700 000 frivilliga som ställer upp och ägnar så mycken tid åt försvaret av vårt land.

Sedan talar Oswald Söderqvist om spelet i Karlskrona. Jag vet inte riktigt vad han avser, men jag skulle för min del vilja passa på tillfället att från riksdagens talarstol rikta ett tack lill alla dem på den militära sidan som så utmärkt skötte sina värv nere i Karlskrona.

Sedan frågar Oswald Söderqvist mig om jag har gett tillstånd till uppvisning - jag förstod inte den frågan - och till pressen att närvara i Karlskrona.

Först och främst: All handläggning i den här affären har ju skett inom ramen för överbefälhavarens uppdrag, som regeringen har gett honom, att utreda delta och för regeringen redovisa sin syn på frågan.

När det gäller pressen bör del inte vara obekant för Oswald Söderqvist att vi har en fri press i vårt land.

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om utländska marina övningar i Östersjön

Anf. 12 ALLAN HERNELIUS (m);

Herr talman! Försvarsministern ber jag att få lacka för tillägget till hans svar.

Men jag vill i alla fall vädja till honom, till överbefälhavaren och lill försvarskommittén all verkligen ge sig lid till alt gå igenom vad som har förevarit både vid tidigare ubåtsincidenter och nu. Se till att allt blir analyserat i minsta detalj och att man drar de slutsatser som behövs för att ge medborgarna, inte bara vid kuster ulan i hela landet, ökad trygghet i fråga om vad som förevarit! Det är en vädjan som jag hoppas blir uppfylld. Jag är kanske litet orolig når jag hör all 1978 års försvarskommilté skall ha handom delta, eftersom den väl är i själatåget för ögonblicket - men den kan naturligtvis få förnyat mandat i denna del om så behövs.

Sedan vill jag tillägga all jag är överens med försvarsministern om att en

101

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om utländska marina övningar i Östersjön

grad av enighet alllid är önskvärd när del giiller en livsfråga som vår försvarsförmåga.

Till herr Söderqvist vill jag bara helt kort siiga all jag för min del iir lika orolig för NATO-kärnvapen som för Warszawapaktens vapen. Del tror jag medborgarna också är. Men jag år litet förvånad över att herr Söderqvist går upp i denna debatt. Diskussionen inom vpk har ju varit minst sagt mångsidig.

Jag har hår framför mig en artikel av Maj Wechselmann - vid förra valet riksdagsmannakandidal för vpk i Stockholm - som beskyller den ryske ubåtskapten för idioti, som säger all del är klanlskallar som han som ställer lill bråk och som alltså helt enkelt lägger ansvaret för det inträffade på en enskild kapten, icke på de sovjetiska myndigheterna eller den sovjetiska marinen. Del torde knappast vara överensstämmande med kommunistisk åskådning i övrigt. Efter den uppvisningen i högre luflakrobalik ulan skyddsnät torde fru Wechselmanns värde som auktoritet i seriös debatt vara ytterst reducerat.

Vi har Arvid Rundberg, känd talare för Sovjetunionen på olika platser i Sverige, som också har dragit sill strå till stacken.

Vi har vår tidigare riksdagskamral herr Hagel, som försäkrar atl han icke på något sätt har varit förvånad över att del var atomvapen med på bålen - han hade räknat med del, säger han. Det bygger han väl på ett uttalande från sovjetisk sida att båten var försedd med de erforderliga vapnen.

Vi har också herr Werner, som här i denna kammare har gjort många uttalanden på sista liden. Ett av dem var all ubåtsaffären var en fingervisning om hur man i Moskva ser på vår neutralitetspolitik.

Vem ger dessa fingervisningar till Moskva, herr Söderqvist? Svaret ger sig självt.

102

Anf. 13 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag vänder mig först lill försvarsniinistern. 1 frågan om en kärnvapenfri zon har vi framfört kritik mot regeringen i åtskilliga fall under hösten och även något tidigare. Vi tycker att man inte tillräckligt har följlaipp beslutet i riksdagen från i våras om att driva på delta arbete. Vi skall inte ta upp någon diskussion om det nu, men vår kritik kvarstår, och vi anser atl del inte varit ett tillräckligt engagerat agerande från regeringens sida.

Jag noterar däremot självfallet som positivt försvarsminislerns uttalande om vikten av nedrustning och fredsarbete. Det ärett positivt uttalande. Jag hade naturligtvis inte heller väntat mig någonting annat i den riktningen.

Det är viktigt alt alla i Sverige sluter upp bakom den hår synen på nedrustning och fred. Men jag tycker att det är något absurt all påslå atl den militära organisationen är den största fredsrörelsen. Det skulle ju betyda att om ett land vore rustat lill länderna - vare sig del gäller vårt eget eller vilket som helst - så skulle del vara oerhört fredligt. Del tycker jag år litet ologiskt.

Sedan lill delta med spelet i Karlskrona. Jag tror inte alt man kan missuppfatta vad jag menar. Där har de militära cheferna verkligen utnyttjat

tillfället. Man har, när man har fört ut pressen lill visningar med anledning av     Nr 26 ubåten, samtidigt sett lill alt dra på för fullt. Vi har själva bl. a. i våra     Fredapen den TV-apparater och i tidningar sett hur kustjägare har stormat upp ur bålar     j- november 19S1

m. m. Jag tror inte atl detta är bra för det svenska försvarels renommé hos     ___

Om utländska marina övningar i Östersjön

det svenska folket. Jag tror inte heller atl sådana jippon går hem. Därför tycker jag att regeringen skulle ha lagt litet kapson på den militära yran i Karlskrona. Självfallet skall det vara en effektiv och god bevakning, men inga överslag i något slags manöver- eller passa-på-anda. Del var vad jag menade.

Till Allan Hernelius: Det år självfallet naturligt för mig all gå upp i den här debatten - alldeles självklart -, eftersom jag sysslar med frågor av del här slaget och de intresserar mig. Del var ju bra. herr Hernelius, all det äntligen kröp fram att del också finns kritik mot NATO. Men om jag inte hade gått upp här och påpekat det, hade det kanske inte krupit fram. Där har vi enögdhelen på den moderata sidan i dess prydno.

Allan Hernelius talarom vpk. Visst, det finns vpk:are av olika slag som gör uttalanden. Del år fritt fram för debatt i vårt parti. Del är mycket högt till taket. Alla får säga vad de vill - det år deras sak.

Ett annat misslag som görs här är att Allan Hernelius drar in Rolf Hagel i sammanhanget. Allan Hernelius vet myckel väl att vi har haft en strid i vårt parti och all de som tillhör hans falang har lämnat partiet. Vi lar inget ansvar för vad de säger eller tycker. Detta om detta.

Anf. 14 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Herr talman! Jag upprepar det som jag sade tidigare, Oswald Söderqvist, nämligen att regeringen verkligen har gjort vad den kunnat i fråga om en nordisk kärnvapenfri zon. Jag tillbakavisar anklagelserna om all regeringen hår skulle ha varit passiv.

Nedrustnings- och fredsarbetet är väldigt viktigt, Oswald Söderqvist. Men detärklart att del ocksåär viktigt att vi när vi arbetar för dessa stora frågor så att säga vänder oss ål båda sidorna och inte bara åt den ena - som del har funnits en viss tendens inom vissa partier att göra. Del är dock så alt vi f. n. har en balans som har bevarat freden i ett antal år - visserligen på en skör tråd, men dock. Skulle man lyckas med atl i det öppna samhället sprida misstro mot möjligheten lill försvar, skulle balansen naturligtvis rubbas. Vad vi måste arbeta för. Oswald Söderqvist. det är en nedrustning på båda sidorna med en bibehållen balans. Det år utomordentligt viktigt att vi har detta som målsättning i vårt fortsatta arbete.

Anf. 15 ALLAN HERNELIUS (m);

Herr talman! Jag vill till Oswald Söderqvist bara säga all del när del gäller den svenska nedruslningsdelegalionen i Geneve-i vilken jag under många år haft tillfälle atl medverka, under Alva Myrdal och Inga Thorsson - har varit självklart alt vår kritik gäller alla kärnvapen och atl våra förslag har riklat sig mot alla kärnvapenbärare och alla stater med kärnvapen.

Del gladde mig all höra herr Söderqvist såga att vissa uttalanden från

103

Nr 26

Fredagen den

13 november 1981

Om beredskapen mot kränkning av svenskt territorium

partivånner var besvarande. Han sade också atl del år högt lill takel i det svenska kommunistpartiet. Ja. vi har en känsla av alt del kanske inte år så helt med del. Det år ju inte så långe sedan del om kommunistpartiet sades atl det liksom många andra varelser på viss nivå förökade sig genom delning.

Anf. 16 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Jag instämmer gärna i försvarsminislerns uttalande - det år väldigt stor överensstämmelse i åsikter - om all nedruslningsarbelel. fredsarbetet, självfallet skall riktas mot alla upprustningslendenser och framför allt naturligtvis mot slormaktsblocken. Det måste vara en självklar linje för vårt arbete i de här frågorna, och där finns del alltså inga skilda uppfattningar i sak.

Slutligen till Allan Hernelius: Det vore ju bra om Allan Hernelius inte bara i Geneve och i internationella sammanhang utan också i Sveriges riksdag, när det nu ges tillfälle till del. gick upp och spontant kritiserade även NATO någon gång.

I övrigt har jag inga kommentarer till Allan Hernelius anförande.

Anf. 17 ALLAN HERNELIUS (m);

Herr talman! Det har jag verkligen gjort i min publicistiska verksamhet och i riksdagen. Del är bara alt låsa och höra.

Anf. 18 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Det skedde ändå icke i dag, vilket vi nyss har konstate-

rat.

Anf. 19 ALLAN HERNELIUS (m):

Herr talman! Protokollet får ge svar på vad jag har sagt.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1981/82:67 om beredskapen mot kränkning av svenskt territorium

104

Anf. 20 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON;

Herr talman! Rune Ångström har mot bakgrund av den sovjetiska ubåtens intrång i Karlskrona skärgård frågat mig om vår beredskap mot otillbörligt kränkande av svenskt territorium och därmed också mot ell utforskande av våra försvarsanläggningar är tillräckligt god.

Låt mig först konstalera att den inträffade kränkningen är utomordentligt allvarlig. Regeringen har också myckel skarpt protesterat mot det inträffade hos den sovjetiska regeringen.

Kränkning av svenskt territorium inträffar då frånimande militär personal, örlogsfarlyg eller militära flygplan tränger in på svenskt territorium i strid

mot våra tilllrädesbestämmelser. Det är viktigt all kriinkningar upptäcks och beivras.

Övervakningen av våra gränsområden, vårt luftrum, våra kustområden och närliggande havsområden bedrivs på olika sålt. Försvarsmakten övervakar dessa områden främst genom radarspaning samt genom särskilt avdelade insatsberedda beredskapslroppar. fartyg, helikoptrar och flygplan. Tullverkels kustbevakning, polisen, sjöfartsverket och luftfartsverket deltar med delar av sina resurser i övervakningen. Även den bofasta befolkningen lämnar värdefulla bidrag lill övervakningen genom alt vidarebefordra observationer till ansvariga myndigheter.

Runt \iktigare försvarsanläggningar finns s. k. skyddsområden lill vilka utlänningar i princip ej har tillträde. Tillsynen av att obehörigt tillträde ej sker ligger i första hand på polisen. Försvaret ansvarar för den direkta bevakningen och tillsynen av själva försvarsanläggningarna.

Del pågår en omfattande övnings- och underrättelseverksamhet i vårt närområde. Det är inte ovanligt att främmande fartyg och flygplan uppträder så all de riskerar bryta mot våra tilllrädesbestämmelser. Svenska insatser med militära beredskapsförband lill sjöss och i luften sker så gott som dagligen.

Vårt försvar utformas för att motstå olika typer av angrepp. Kränkningar av vårt territorium i fred och under neutralitet iir en av flera situationer som påverkar försvarets utformning.

Försvarels huvuduppgift år alt vara fredsbevarande. Denna uppgift löses främst genom all vårt försvar har en sådan styrka att det avhåller från militära angrepp.

I avvägningen mellan olika beredskapsformer satsar vi i fred främst på alt inom det militåra försvaret utbilda krigsförband och anskaffa materiel för vår krigsorganisation. Denna inriktning är också fastslagen av 1978 års försvarskommillé och bör alltjämt gälla. Vår verksamhet i fred måste samtidigt bedrivas så. att vi kan upptäcka och avvisa kränkningar av vårt territorium.

Den tekniska och militärstralegiska utvecklingen har under senare år lett lill en ökad sannolikhet för överraskande inledda angrepp. Med anledning härav har överbefälhavaren beordrat en successiv försliirkning av både vår insatsberedskap och vår mobiliseringsberedskap. Effekterna av denna ökade satsning kommer dock atl ge påtagligt resultat försl om några år.

I fredstid har vi varit tvungna alt kraflsamla försvarets övervakningsresurser till vissa prioriterade områden. Radarspaning är här den viktigaste komponenten i övervakningskedjan. Marina basområden dår vi har viktiga försvarsanläggningar samt områden som bedöms som siirskilt intressanta för en angripare vid en snabbt upptrappad konflikt hör lill dessa prioriterade områden, varav Karlskrona skärgård är ett. I dessa områden sker övervakning med radar kontinuerligt.

Vi måste dock konstatera alt våra resurser i fredstid inte räcker till för en önskvärd effektiv övervakning. Del enda marina område dår vi f. n. upprätthåller heltäckande beredskap år Öresund.

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om beredskapen mot kränkning av svenskt territorium

105

Nr 26 Den i Karlskrona skiirgård inträffade hiindelsen visar atl del trots våra

Fredauen den anstriingningar finns brister i vår övervakning och kontroll,

13 november 19SI ''' förekommer en relativt omfattande kirtygslrafik i del här aktuella

_____________    området. Vår radarspaning upptiicker mål på havsytan, men ger många

Om beredskapen       gånger dåligt underlag för identifiering av de mål som upptäcks. Vi har inte

mot kränknins möjligheter i fred atl skindigt hålla sådana resurser i beredskap att alla mål

av svenskt terri- '''" identifieras. Endast kontroller stickprovsvis genomförs.

loriiini " särskilt problem utgör ubåtar i undervaltenskige. som ju inte kan

upptäckas av radar. Härför fordras siirskilda övervakningssystem, såsom

hydrofonulrustade fartyg och helikoptrar samt förankrade hydrofonankigg-

ningar. Vi har hittills huvudsakligen fåll inrikta oss på atl spana efter ubåtar i

undervattensläge  försl  efter del  all vi  fåll  indikationer på  alt  ubåtar

uppträder inom vårt sjöterritorium.

I det nu aktuella fallet har ubåten varit i undervattensläge under i varje fall en del av sin viig på svenskt vallen och undgick då vår radarbevakning. All skydda sig mot intrång av ubåtar i undervattensläge fordrar mycket stora insatser, särskilt som vårt lerritorialhav har en sådan bottentopografi samt temperatur- och sallskikl all spaning efter ubåtar starkt försvåras.

Den inträffade kränkningen bekräftar tidigare erkirenheler alt främmande makter visar stort intresse för vårt sjöterritorium och våra försvarsanläggningar i kustzonen. En förbättring av våra syslem för havsövervakning är därför angekigen. Vidare bör enligt min mening ett båttre samulnytljande ske av militära och civila resurser för övervakning av sjöterritoriet.

Enligt de nuvarande planerna för det militära försvarets utveckling kommer åtgärder atl vidtas som förbättrar vår förmåga all upptäcka och avvisa kränkningar av vårt sjöterritorium. Låt mig i delta sammanhang också erinra om att regeringen nyligen har beviljat medel för anskaffning av nya kuslspaningsradarstalioner. för en viss modernisering av våra ubålsjaktshelikoptrar, för inköp av presentationsutruslning lill palrullbålarnas hydrofo-ner samt för anskaffning av vissa vapen att användas vid incidentuppdrag.

Del pågår åven en översyn av våra instruktioner för försvarsmaktens upptriidande vid Ikivdande av vårt territorium. Jag avser också låta se över bestämmelserna om tillträdesskydd m. m.

Jag vill i sammanhanget erinra om att jag i mitt svar på Olle Aulins fråga i går hänvisade lill att överbefälhavaren i programplanen 1982-87 bl. a. har föreslagit en ökad ruslningsgrad när det giiller marina förband, prov med hydrofonanläggningar för robotbåtar samt en ubyggnad av sjöbevaknings-cenlralerna.

Med anledning av de senaste årens allvarliga ubåtskränkningar utreder överbefälhavaren vilka åtgårder som bör vidtas för atl ytterligare höja beredskapen mot kränkningar av svenskt sjöterritorium. Jag anser att del härvid bör övervägas, om det finns ;inledning atl tidigareliigga vissa av de planerade åtgiirderna.

106

Anf. 21 RUNE ÅNGSTRÖM (fp): Nr 26

Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret. Fredaneii den

Min interpellation sammankiller ju delvis med vad som behandlats i den      |- noveinber 198

föregående  debatten.   Interpellationen  föranleddes  direkt   av  del   s. k.     _

ubåtsintermezzot, som fått en särskild dimension, eftersom ubåten gått in på     qj beredskapen militärt skyddsområde, ett område som är all betrakta som strategiskt      kränknins mycket viktigt   med  tanke  på  de  försvarsanläggningar som   finns  dår.      ,j, ■();,c■y/ terri-Vetskapen om att den sovjetiska ubåten var utrustad med kärnvapen har     toriuni naturligtvis inte gjort kriinkningen mindre allvarlig.

Sverige har satsat på ell relativt starkt försvar för alt vi skall kunna värna om vårt oberoende och kunna hävda vär neutralitet i händelse av en mililärkonflikl i Sveriges närområde. Det är den försvarspolitiska linjen. Den ligger också helt i linje med den säkerhetspolitik som Sverige bedriver, där Sverige i sina strävanden till nedrustning har varit mycket aktivt. Sverige har inte anslutit sig lill någon speciell politisk gruppering av stater. Sverige står också fritt från olika militära pakter.

Vår militära beredskap, i kombination med vår fristående ställning, har kostat och kostar myckel pengar för del svenska folkhushållei. Om vår säkerhets- och försvarspolitik har det i stort ratt politisk enighet - jag undantar då i den här bedömningen vänsterpartiet kommunisterna, som har intagit en särställning bland de politiska partierna i riksdagen.

Ryggraden i del svenska försvaret år den allmiinna värnplikten, ett demokratiskt system som bygger på en hög motivation hos den enskilde värnpliktige, så att han känner atl han har någonting värdefullt atl försvara och all de medel som han har till sitt försvar också är verksamma.

Gemensamt för oss alla-politiker, andra medborgare och värnpliktiga-är att vi ställer krav på försvaret, på att den militära satsningen är effektiv och all vi får optimal säkerhet för pengarna. Den värnpliktige som står vid värnet skall kunna känna alt oddsen är rimliga - atl han har en chans där han slår i sin uppgift.

I sill svar på min interpellation analyserar försvarsministern vårt bered-skapslåge då det gäller övervakningen av vårt territorium. Försvarsministern nämner också svårigheterna alt upptäcka ubåtar i undervattensläge. Dår är det speciellt besvärliga förhållanden i Östersjön. Under de senaste fem åren har vidare en ökad aktivitet kunnat konstateras då del gäller intresset för vårt lands invasionsskydd, det skydd som vi så alt såga har prioriterat i vår militiira satsning. Jag erinrar om jakten på en främmande ubåt som befann sig långt inne på svenskt territorium för ett år sedan, en kränkning som har påtagliga likheter med den nyss timade.

Detta är händelser som har fåll slörre publicitet, men del är klart - och del framgår även av försvarsministerns svar - alt det också i övrigt har förekommit upprepade kränkningar, främst genom ubåtar, dår den svenska försvarsmakten har salts i beredskap fiir all upptäcka och avvisa inkräktarna.

Vad som ar oroande och som visar atl dessa kriinkningar har en klar målinriktning är den ökade aktiviteten i samband med att vi i Sverige prövar

107

Nr 26 nya vapen och nya materiel och har slörre övningar. Delta gör all kravel på

p     1. ip . all vi skall skiirpa vår beredskap mot den hår typen av kränkningar får ännu

13 november 1981     större aktualitet.

_____________ .       Vi har alltså i den svenska försvarsinriktningen myckel klart prioriterat

Om beredskanen       invasionsförsvaret. Jag vill t. o. m. påstå atl vi har eftersatt det övervak-
mot kränknins ningsförsvar som bör vara en viktig kombination lill delta invasionsförsvar.

av svenskt terri- ■'''S '" f''åg'' försvarsministern om han vill ta initiativet lill en omprövning

toriiim

mellan dessa båda inriktningar, så alt vi får en kombination av stärkt invasionsförsvar och ökad beredskap för övervakning. Det är i alla fall så, att vårt invasionsförsvar inte kan uppnå den effektivitet som vi skulle önska, om vi inte också kan skydda vårt lands territorium mot intrång av den typ som skedde i Karlskrona. Del år självklart alt det också är viktigt för försvarsviljan att vi gör denna lyp av satsningar.

Den handläggning som Karlskronaincidenten har fått i de politiska instanserna och den fasthet som både den politiska och den militåra ledningen har visat har stärkt det internationella förtroendet för den svenska neutraliteten och vårt oberoende. Del är myckel bra atl så har skett. Men samtidigt har allmänheten salt stora frågetecken inför del faktum atl en friimmande ubåt under många timmar kunde stå på grund långt inne i det svenska skyddsområdet utan all upptäckas. Och jag vill här ställa ytterligare en fråga till försvarsministern: Finns det inte anledning alt vi här i Sverige -som ell komplement till de resurser som vi kan ställa till förfogande för övervakning då det gäller sädana här kränkningar - startar en folkkampanj där vi uppmanar allmänheten, och då speciellt allmänheten i de känsliga områdena.att vara vaksam och rapportera konstiga händelser som kan sällas i samband med denna typ av verksamhet?

Vi hade under andra världskrigelen kampanj som hette "En svensk tiger". Det betydde all vi skulle vara försiktiga med yttranden, om vi kände lill någonting om vårt försvar. Jag tror att det finns skål att vi startar en kampanj för att göra människorna observanta på intrång, kränkningar av den svenska neutraliteten och ulspaningar av våra viktiga militära områden. En sådan beredskap, med allmänheten som en hjälpande delekliv. skulle vara myckel viktig. I det aktuella fallet kunde nog ubåten ha upptäckts snabbare, om de civila månniskor som observerade ljudet från denna hade rapporterat delta till de militära myndigheterna.

Jaghar här talat om värdet av alt vi också aktiverar allmänheten. Jag vill nu avsluta med atl säga alt det är av mycket stor betydelse för försvarsviljan atl vi kan freda oss mot att främmande krigsmakter ostraffat kan komma in på vårt territorium, utspana våra militära mål. pröva våra spaningsresurser och eventuellt, genom minutkiggning och olika dolda styrsystem, förbereda en invasion av svenskt territorium. Del är viktigt alt vi har en militär beredskap - och en civil sådan - som gör det mycket svårt för främmande krigsmakter att utföra denna lyp av verksamhet.

Slutligen skall jag såga några ord om nedrustningsarbetet. Del nämndes i den tidigare inlerpellationsdebatten. och jag vill här bara notera alt intermezzot med den sovjetiska ubåten naturligtvis har påverkat nedrusl-

108

ningsarbetet på ett myckel negativt och nedslående sätt. Bara del förhållandel all en ubåt av s. k. vvhiskytyp - en gammal ubåt från 1950-lalel - år utrustad med kärnvapen visar hur stor spridningen av kärnvapen verkligen har blivit, hur långt ner i de olika krigsmakterna som denna spridning kvantitativt har kommit. Även det konstaterandet gör alt del finns all anledning till en skärpt övervakning av det svenska territoriet.

Anf. 22 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Först vill jag säga att det inte var min mening att på något sätt trampa in på Rune Ångströms interpellation i mitt tidigare inlägg. Men jag vill använda delta tillfälle till atl ytterligare utveckla det jag då var inne på.

Rune Ångström talar om vpk:s linje i försvarsfrågan, och det är myckel intressant att belysa detta. Vad vi nämligen har talat mycket om under 197()-lalet och som mer och mer har visat sig vara sant, det är all det som vi kallar "det sårbara samhället" har blivit ett allt större hot mot Sveriges säkerhetspolitiska och försvarspolitiska läge. Det svenska samhället har förändrats så fundamentalt under efterkrigstiden, särskilt från 1950-lalel och framåt, alt de bedö'mningar och erfarenheler vi har från beredskapsliden, som man gärna talar om, inte längre är relevanta. Del gör naturligtvis atl vi riktar vår kritik mot den svenska försvarsdebalien som den förs av övriga partier, där man talar om försvaret och försvarskostnaderna. Men det är egentligen inte del man diskuterar, utan det är militärorganisationen och de militära kostnaderna.

Om vi skall ge loialförsvarsbegreppel, som jag tycker är bra, ett reellt innehåll måsle vi se ordentligt på detta. Det är ju helt meningslöst att tala om en förstärkning av det svenska försvaret, om man bara ger den militära organisationen ytterligare några miljoner eller miljarder, som jag sade tidigare. Denna organisation kan inte bäras upp av ett samhälle som brakar ihop, om livsmedelsförsörjningen, energiförsörjningen eller transportväsendet inte fungerar - detta gäller på det ekonomiska försvarets område - eller om befolkningsskyddet, civilförsvaret, år helt otillräckligt, vilket det år i dag. Hur tror man då att en stor militär organisation, visserligen tekniskt välutrustad och bra skött - jag har inga anmärkningar mot det - skall kunna fungera om samhället inte står pall?

Det är detta som är det vikliga i vpk:s linje, och det vill jag säga till Rune Ängström, som här vill framhäva all vpk skulle vara mot ett svenskt försvar. Vi är för ett starkt svenskt totalförsvar. Men vi anser - och del som har hänt de senaste åren visar det - att det inte hjälper all salsa ytterligare miljoner på den militära organisationen, ulan vi måste stärka det civila samhället. Det säger ju också Rune Ängström längre fram i sitt anförande. Detta är alltså viktigt.

Jag vill återvända till detta med övervakningen, som jag var inne på tidigare. Det är helt klart att marinen i det svenska militära försvaret har fått stryka på foten framför allt för flyget under de senaste åren. Man har fåll för litet pengar, och de pengar man har fåll har kanske inte använts på rätt sätt.

Nr 26

Fredagen den

13 november 1981

Om beredskapen mot kränkning av svenskt territorium

109

Nr 26 Det måste alltså bli en bättre övervakning. Men en militär övervakning kan

Fredaeen den '"' ersätta allmänhetens övervakning, och det var också Rune Ångström

13 november 1981    '"""  P'     '  "  ''   "'"   skaffar  båttre   radarulruslning  lill   våra

_____________ skärgårdar. Men del hjälper inte - man kan inte s;itl:i ut sådan överallt.

Om beredskapen '" måste göra omfördelningar inom den militära organisationen, och

mot kränknins ' '"°" marinen, på ett annat sått än man gör i dag. Framför allt måste

av svenskt terri-        '"''" S° omfördelningar från det  militära försvaret och den  militära
torium organisationen lill det civila samhället, som jag tidigare sade. Det finns kvar

sex bemannade fyrplatser på ostkusten, enligt en uppgift som jag har fåll -jag år inte säker på all siffran är exakt. Del finns alltså mycket få bemannade fyrplalser i dag jämfört med för några år sedan. Del är en mycket olycklig utveckling. Vi skulle alltså behöva öka anslagen - kalla del gärna försvarsanslag - lill dessa civila delar av totalförsvaret. Det är ju också symtomatiskt, vilket har framhållits flera gånger, alt den ryska ubåten faktiskt upptäcktes, i detta militära område, av en fiskare. Del är civilbefolkningen, del är de som jobbar i skärgårdarna som känner till ett område bäst. Det är de som försl ser om del inträffar någonting där som är okänt och oväntat, för de vet hur del skall se ul i området. Därför är del viktigt att de får ökade resurser. Inom marinen skall rnan se till att man för över resurserna till sådana angelägna bevakningsuppdrag, så alt man kan sälla in bevakning på larm från civilbefolkningen, efter larm på grund av eventuella radarulslag och andra sådana saker.

Det betyder inte atl de militiira kostnaderna skall öka. Vi har ett stort, dyrbart och förvuxet flygvapen, som ger allt mindre valuta för pengarna. Nu skall man så småningom skaffa 200 J AS-flygplan för en kostnad som kanske kommer all uppgå lill 50 miljarder eller mera. Man talar om alt det skall förbättra Sveriges säkerhetspolitiska och försvarspolitiska läge. Detta år ju myter. Spola JAS-projektel och lägg i stället pengarna på totalförsvaret i övrigt! Då får vi en båltre bevakning, en båltre kontroll både av våra skärgårdar och av våra gränser. Del blir dessutom billigare och mera effektivt för samhållet. Samhället blir uthålligare. och motståndskraften ökar. Då skapar vi ett avskräckande system, vilket vi däremot inte gör med 200 nya JAS-flygplan.

Anf. 23 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Herr talman! Jag har i mitt tidigare anförande framhållit alt vi behöver ett båttre övervakningssystem, och jag har också sagt alt möjligheterna alt tidigarelägga de åtgärder som kan vidtas bör undersökas.

Delta innebår emellertid inte atl vi på något sätt skall stanna inför tanken,
atl vi år väldigt dåliga på alt övervaka. Jag vill påpeka all del svenska
försvaret ändå gör otroligt många insatser just i del här avseendet. Svenska
insatser med militära beredskapsförband sker så gott som dagligen. Jag kan
som exempel nämna att antalet beredskapsuppdrag under år 1980 med fartyg
uppgick till 238 och med beredskapshelikoplrar eller andra helikoptrar till
123. Jaktflygplan-som Oswald Söderqvist var inne på och som han ansåg atl
11" vi inte behövde - utförde 421 uppdrag, och spaningsflygplan sattes in 163

gånger. Beredskapslroppar från främst armén gjorde 59 insatser, varav 37 var bevakningsuppdrag, medan övriga i huvudsak innebar råddningsuppgif-ler m. m. i samarbete med polis och tull.

Rune Ångström log upp del faktum alt vi enligt 1977 års försvarsbeslut har prioriterat den långsiktiga beredskapen inom del militära försvaret och alt planeringsinriktningen också innebär atl vi främst skall koncentrera oss på invasionsförsvar som försvarsmaktens viktigaste uppgift. Resurser för atl kunna avvisa kränkningar skall enligt denna syn tillgodoses utgående från invasionsförsvarets behov.

Den försvarskommillé som nu arbetar har avgivit ett betänkande betitlat Säkerhetspolitiken och totalförsvaret, dår den lämnat förslag om totalförsvarets uppgifter och inriktningen av de olika lolalförsvarsgrenarna. Det betänkandet har sedan enligt regeringens anvisningar legat lill grund för den programplan för del militära försvaret som överbefälhavaren nyligen har överlämnat. Niir försvarskommiltén inom korl har färdigställt sitt slutbetänkande om totalförsvarets utveckling efter år 1982 finns del ett allsidigt underlag för all samlat ta ställning lill mål. inriktning och resurser för totalförsvaret samt lill avvägningen mellan lolalförsvarsgrenarna och de olika funktionerna inom dessa. Jag kommer därför fram lill alt eventuella beslut om mer genomgripande åtgårder för ändringar bör anstå lill dess.

Samtidigt kan vi konstatera att försvarskommittén tidigare har pekat på all verksamheten i fred inom det militära försvaret främst skall inriktas på utbildning, malerielanskaffning, planläggning m. m. för alt förbereda krigsorganisationen men alt utbildningen dock. enligt vad kommittén ansett, skall bedrivas så. all resurser kan avdelas för all upptäcka och beivra kränkning av svenskt territorium.

Rune Ångström kom också in på att vi skulle behöva något av en folkkampanj för vaksamhet vid våra kuster och i våra skärgårdar. Del iir möjligt att det skulle behövas. Alla tankar och uppslag som här framförts tycker jag att vi skall pröva. Men samtidigt tror jag mig kunna konstatera, eftersom jag iir uppväxt i en sådan bygd. att just bland skärgårds- och kustbefolkningen finns del en stark känsla för landet, fördess värn och för all iaktta vaksamhet.

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om beredskapen mot kränkning av svenskt territorium

Anf. 24 RUNE ÅNGSTRÖM (fp);

Herrtalman! Jag lackar försvarsministern fördel kompletterande tillägget tilldel första svaret. Jag tycker all det andas en positiv inställning till atl vi får en viss omfördelning från den alltför ensidiga satsningen på ett invasionsskydd lill ett övervakningsskydd.

Beträffande flygel kan man säga atl vi har en relativt sett god beredskap. Del gör vål också all kränkningar med främmande flyg visserligen förekommer men inte får samma allvarliga karaktär som de kränkningar som sker sjövågen och då främst genom ubåtar.

Del härskenen nedrustning av den svenska marinen, som jag tror har varit alltför "modeinriktad", om jag far använda del uttrycket. Det har drabbat

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om beredskapen mot kränkning av svenskt territorium

speciellt våra möjligheter att ha ell sjöfartsskydd som just riktar sig mot övervakningen.

Då det gäller övervakningen av havsytan finns det fortfarande en del resurser. Vi har bl. a. spaningsflyg och radar. Vi har tio lunga helikoptrar som marinen disponerar. Sex av dessa är utrustade för just den lyp av ubålsspaningsom vi talarom i den här inlerpellalionsdebalten. De andra fyra helikoptrarna skall, enligt vad jag vet, också få den typen av utrustning för ubåtsjakl. Det är att hälsa med tillfredsställelse.

Den svenska marinen har alltså genom 1972 års försvarsbeslut uttryckligen fått invasionsskyddel som en så dominerande uppgift atl man inte haft resurser för andra ändamål. Man kan säga att skyddet för sjöfart har minskal starkt och i vissa fall helt utgått. Del gäller, herr försvarsminister, inte minst övervakningen av sjöfarten lill Golland. som också under skärpta förhållanden är otillräcklig.

Om vi tittar på andra länders mariner så finner vi all lägel där är annorlunda. Praktiskt laget alla Europas kuststater utom Sverige har fregatter och korvetter, alltså fartyg av storlekar som lämpar sig för ubåtsjakl. Det är den typen av fartyg som har nybyggts under senare år. De finns också med i dessa mariners planer.

Jag kan alltså sammanfatta det hela på det sättet, alt den svenska linjen atl helt avslå från den typen av fartyg i del närmaste är unik. trots atl vi har så långa kuster och trots all våra omgivande havsområden bevisligen rymmer åtskilligt med ubåtar.

Jag skall också med spänning avvakta del resultat som försvarskommiltén kommer med, och jag hoppas att det finns förslag där, som kommer till politiskt avgörande och som gör alt fördelningen mellan invasionsskydd och övervakningsskydd får rimligare proportioner än vad del har f. n.

Sedan lill Oswald Söderqvist: Jag tycker atl talet om det totala försvaret är i högsta grad vilseledande.

Oswald Söderqvist säger all vi skall vara starkt rustade då det gäller atl klara del ekonomiska försvaret, den civila beredskapen och sjukvården i händelse av skärpt beredskap eller krig. Ja, del är självklart att samhället i sin helhet måste stå starkt rustat. I det sammanhanget har vi hela den politiska beslutsapparaten i vår hand. och vi har en stark stråvan atl göra Sverige ekonomiskt och beredskapsmässigt så starkt som möjligt.

Men sedan säger Oswald Söderqvist all vi skall omfördela resurserna, ta bort resurser från del militära försvaret och lägga dem på den här typen av beredskap.

De uppfattningarna rimmar rätt dåligt med varandra. Har vi verkligen en stark försvarsvilja skall vi också se lill atl del fina samhälle som vi tillsammans har rustat upp också går alt försvara mot angripare. Att det finns planer på sådana angrepp visar inte minst det ubåtsinlerniezzo som nyss har liniat.

Men jag har aldrig hört att vpk i något sammanhang ställt upp för större satsningar då del gäller det frivilliga försvaret, som är byggt på ideell grund.

Anf. 25 OSWALD SÖDERQVIST (vpk);

Herr talman! Jag skulle försl vilja säga till försvarsministern all jag aldrig har sagt att vi inte skall ha ett flygvapen i viss utsträckning. Vi bör ha några plan för att utföra spaning, avvärja gränskränkningar o. d. Men vi skall inte satsa en massa miljarder på att bygga ett JAS-flygplan, lika litet som vi borde ha satsat en massa miljarder under årens lopp på atl bygga Viggar. De pengarna hade kunnat användas myckel bättre lill att stärka det svenska totalförsvaret.

Vi bör ha ett mindre flygvapen, som Österrike, Schweiz eller andra jämförbara stater har. Men vi skall inte ha en stor och dyrbar flygplansindustri i Sverige. Det vore myckel bättre atl satsa pengarna på att bygga ul vår civila industri.

Det finns - som jag påpekat många gånger förut i denna kammare -undersökningar från FN, från USA och senast från finska LO som tydligt och klart visar att alla satsningar på civil industri ger mycket större effekt i samhället i övrigt än satsningar på militär industri. Därför skall vi undvika att satsa på militär industri, om det inte är nödvändigt.

Vi kan köpa del fåtal plan som anses nödvändiga för atl upprätthålla spaning och bevakning. Men de kommer aldrig atl spela någon större roll för att verka avskräckande, för vi kan aldrig ersätta dem och vi har ingen underhållsmöjlighel.

Det produceras 20 Viggar per år i Linköping, tror jag. Men hur stora är förlusterna i ett modernt luftkrig? Jo, kanske 30, 40 eller 50 plan i veckan. Del tar alltså inte så lång tid förrän våra stolta Viggar och eventuella JAS-ar ligger som skrot, och vad skall vi sedan försvara oss med?

Sedan skulle jag vilja ta upp frågan om totalförsvaret. Rune Ångström talar som om del verkligen skulle finnas ett totalförsvar och en beredskap. Sanningen är ju att det råder katastrof inom det svenska totalförsvaret. Tala med folk på överstyrelsen för ekonomiskt försvar och hör efter vad de säger! Jag har arbetat inom det svenska totalförsvaret i hela mitt liv. Jag har varit 24 år i armén, jag har arbetat i slabsljänst och i underhållstjänst, och nu arbetar jag inom civilförsvar och ekonomiskt försvar på länsstyrelsen i Uppsala. Jag måste säga att det Rune Ångström säger faktiskt vittnar om myckel stor och djup okunnighet.

Hur mycket pengar får det ekonomiska försvaret? Del här budgetåret knappt en miljard. Vill Rune Ångström gå upp i talarstolen och på fullt allvar säga att detta på något sätt skulle garantera folkförsörjningen eller försörjningen av viktiga förnödenheter i Sverige? Det skulle inte räcka ens i kris, ännu mycket mindre i krig.

Det ekonomiska försvaret får 800 milj. kr., civilförsvaret får ungefär 400 milj. Det militära försvaret får över 17 miljarder, det är på väg upp mot ännu högre siffror. Detta är horribelt och inte ett balanserat totalförsvar. Det är en koloss på lerfötter, som kommer att rasa ihop med ett brak den gång den utsätts för verkliga påfrestningar och vi kommer in i verkligheten från de idealistiska förhållanden som Rune Ångström talar om.

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om beredskapen mot kränkning av svenskt territorium

113

8 Riksdagens protokoll 1981/82:25-28

Nr 26

Fredagen den

13 november 1981

Om beredskapen mot kränkning av svenskt territorium

Anf. 26 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herr talman! Såvitt jag förslår är Rune Ångström och jag i ston sett överens i vår syn på de frågor vi här diskuterar. Jag har bara en synpunkt, och del gäller marinen. Jag tror atl vi är på rätt väg med den nuvarande inriktningen. Enligt min mening är det riktigt med tanke på hur vår havsyta och vår skärgård är beskaffad att vi skaffar oss båtar - vilket vi gör nu - som har stor rörlighet men ändå bibehållen eldkraft.

Jag vill också säga att del finns en medvetenhet om att vi måsle öka våra bevakningsresurser. De beställningar som lagts ul så sent som under våren visar ändå att den nuvarande regeringen har delta klart för sig. Vi har lagt ut beställningar, men det är klart att det tar tid. Ändå kan vi se fram emot att få en bättre beredskap även när det gäller marinen.

Vi skall naturligtvis inte, Oswald Söderqvist, ha någon JAS-debatt i dag. Den har vi att se fram emot så småningom när allt underlag och alla förslag ligger på bordet. Jag tycker alt Oswald Söderqvisls anförande andas en väldigt stor pessimism när det gäller möjligheten alt kunna använda flygplanet som försvarsmedel. Vi skall ändå komma ihåg att vårt land har en yta motsvarande den sammanlagda storleken av Västtyskland. Holland, Österrike, Schweiz och Belgien - eftersom Oswald Söderqvist gjorde en jämförelse, jag tror det var med Österrike. Del är alltså en stor yla, som gör att det behövs rörlighet i vårt försvarssystem. Därmed menar jag för min del atl flygvapnet har sin givna plats i det svenska försvaret.

När det gäller det sårbara samhället måste jag säga att del finns ett parti i Sverige som ständigt har påpekat riskerna med den ökade sårbarheten till följd av befolkningsomflyttningarna och koncentrationen i samhället. Jag instämmer med Oswald Söderqvist i alt vi har fått en ökad sårbarhet. Jag vill dock samtidigt säga att vi under senare år i viss utsträckning har lyckats vända utvecklingen. Min förhoppning är i varje fall atl vi skall kunna gå vidare på den vägen.

114

Anf. 27 RUNE ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Oswald Söderqvist sade i sill inlägg här all vi skulle ha "några flygplan". Jag tycker atl det sammanfattar i ett nötskal den typ av försvarsdebatt som vpk för.

Vad skulle de flygplanen vara till för? Skulle de sköta någon typ av övervakning av det svenska territoriet? Skulle de avvärja en invasion mot svenskt territorium? Vad skulle uppgiften för dessa "några flygplan" vara?

Det kunde också vara intressant att få veta var vi skulle köpa dessa flygplan. Oswald Söderqvist kanske har adressen. Skall vi köpa några utrangerade MIG-plan, som i fråga om prestanda ligger på 1940- till 1950-talsnivå? Eller skall vi köpa gamla flygplan från NATO-länderna, som de länderna har utrangerat? Vi bryter väl enligt Oswald Söderqvisls uppfattning mot vår neutralitet, om vi går ut och köper några moderna USA-eller NATQ-tillverkade flygplan. Frågetecknet kvarstår fortfarande. Vad skall vi använda "några flygplan" lill? Del skulle väl i högsta grad bli

bortkastade pengar, om vi skulle ha den typen av flygvapen.

Totalförsvaret har brister, Oswald Söderqvist, det vill jag inte bestrida. Men jag vill inte gå med på att vi har del kalaslrofläge som Oswald Söderqvist beskriver. Vi syftar till att ha en viss uthållighet på alla de områden som utsätts för påfrestningar i händelse av ett krigstillstånd. Undan för undan försöker vi bygga upp den apparaten. För att klara våra militära insatser som blir nödvändiga i händelse av ell anfall - det är ju hela tiden fråga om ell anfall mot Sverige - behöver vi också ha en militär krigsmakt. Hur den militära krigsmakten skall vara utrustad och hur stor del av del svenska folkhushållets resurser som den skall disponera har de politiska partierna i riksdagen i stort sett varit ense om. När det gäller de satsningarna ärdet bara i fråga om nyanser som man har haft skilda uppfattningar.

Men i den debatten - det påpekar jag än en gång - har vpk slån vid sidan om och intagit en särställning. Del tycker jag att denna debatt klart har fastslagit ännu en gång.

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om beredskapen mot kränkning av svenskt territorium

Anf. 28 OSWALD SÖDERQVIST (vpk):

Herr talman! Nej, jag är inte pessimistisk - det vill jag säga till försvarsministern. Jag tror att Sverige har myckel goda möjligheter att bygga upp ett väldigt bra nationellt försvar - och ett nationellt totalförsvar. Det är del viktigaste för mig och mitt parti.

Jag skulle vilja återknyta till det som Rune Ångström sade sist i sitt inlägg. Vi har haft denna inställning under mycket lång tid. Verkligheten och den utveckling som pågår har visat alt det är vi som har rätt.

Del är inte jag som beskriver det svenska samhällets beredskapssiluation som en katastrof, utan det är de som har ansvaret för folkförsörjningen som säger alt läget är katastrofalt. Det får man ju inte klart för sig, om man inte tar till sig och drar några slutsatser av de rapporter och de uppgifter som kommer från t. ex. jordbruksnämnden och från hela det stora nätverk av organisationer som verkligen känner till hur läget är för folkförsörjningen utan fortfarande bara nostalgiskt talar om beredskapstiden och 1940-talet och om all vi måste ha en stark militärorganisation. Vadskall den vila på? Det ärdet som är det viktiga, Rune Ångström.

Man kan inte bara skylla ifrån sig och säga att vi håller på alt bygga upp och stärka värt totalförsvar. Det gör vi ju inte. Det ekonomiska försvaret får ju så oerhört litet pengar att det inte ens klarar av att hålla i gång den beredskap som det skall ha enligt nuvarande organisation. Det är det som är det katastrofala. Och likadant är del på civilförsvarssidan.

Jag vill inte säga mer om delta. Det är så uppenbart att del är på del sättet. Man måste ta lill sig dessa fakta. Gör man inte det, kommer man heller aldrig atl kunna föra en försvarsdebatt. Det är del som det handlar om. Vi skall inte ha någon JAS-debatt nu, sade försvarsministern, och det tycker inte jag heller. Jag frågar bara än en gång: Qm vi lägger ut pengarpå att hålla 500 eller 600 plan - såvida vi lyckas med detta - stridsberedda, hur länge har vi dem kvar i händelse av atl vi dras in i ett konventionellt krig? Hur skall vi täcka förlusterna? Hur skall vi ersätta de plan som skjuts ned? Efter en vecka har vi

115

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om förfarandet vid inskrivningen av värnpliktiga, m. m.

kanske 300 eller 350 plan kvar. Efter 14 dagar har vi kanske inte längre några flygklara plan kvar. Till vilken nytta har då alla de miljarder som lagts ned på planen varit?

Vad är invasionsförsvar, vad är avskräckande? Är det avskräckande atl vi har 500 flygplan som man vet väldigt lätt kan elimineras? Det är ju där problemet ligger, och diskussionen på den punkten måste föras på ett mera bestämt och allvarligt sätt än vad som hittills varit fallet.

Anf. 29 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON;

Herr talman! Jag vill bara, för att runda av denna debatt, påpeka alt samtliga de stora frågor som vi har diskuterat under senare delen av debatten, och som gäller de olika försvarsgrenarna och även totalförsvaret som helhet, f. n. behandlas av 1978 års försvarskommilté. Vi kommer inom ganska korl lid att ha ett bättre underlag än i dag för att diskutera dessa stora och viktiga frågor.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1981/82:40 om förfarandet vid inskrivningen av värnpliktiga, m. m.

116

Anf. 30 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON;

Herr talman! Margot Wallström har frågat mig om jag tänker göra något åt det påtalade missbruket av psykiatrin vid inskrivning av värnpliktiga, om jag anser det önskvärt med en undersökning av frikallelsernas konsekvenser på individnivå, om jag anser att värnpliklslagen och frikallelseparagrafen i dag uppfylls på ett tillfredsställande och riktigt sätt samt, om inte, vilka förändringar jag avser atl vidta.

Inledningsvis vill jag framhålla att prövningen av de värnpliktiga vid inskrivningen avser bl. a. att bedöma den värnpliktiges förmåga till krigstjänst från medicinsk synpunkt. Att med stöd av en plikllag ta någon i anspråk för en tjänstgöring som han är oförmögen att fullgöra är inte förenligt med vår hänsyn till individen och medför betydande svårigheter under utbildningen i fred samt kan leda till allvarliga konsekvenser i krigstid.

Enligt värnpliktslagen skall den som lill följd av lyte, stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig svaghet eller annan dylik orsak är oduglig till krigstjänst frikallas. Förväntade anpassningssvårigheter i den speciella miljö som värnpliktstjänstgöringen i fred och krig innebär bedöms i detta sammanhang som psykisk svaghet och anses utgöra sådan "annan dylik orsak" som anges i lagtexten. En kroppslig skada, svaghet eller sjukdom, som konstateras vid inskrivningen, måste bedömas med hänsyn lill de påfrestningar som den enskilde kommer alt utsättas för under värnpliktstjänstgöringen. På samma sätt måste givetvis en konstaterad psykisk svaghet bedömas utifrån de påfrestningar som den enskilde kommer att utsättas för

under värnpliktstjänstgöringen och inte de förhållanden som råder i hans normala civila tillvaro. Del väsentliga är att den värnpliktige inte åläggs uppgifter som han inte klarar och som han själv kan ta skada av.

Jag vill erinra om alt ett nytt inskrivningssystem infördes under budgetåret 1969/70. Riksdagens beslut innebar att psykologinsatserna utökades väsentligt och att prövningsförfarandet vid behov kompletterades med undersökning hos psykiater. Beslutet innebar vidare alt samtliga värnpliktiga skulle prövas av en psykolog. Tidigare hade sådan prövning omfattat ca 60 % av de värnpliktiga. Det nya inskrivningssystemet ledde till att antalet frikallade ökade vid inskrivningstillfället, främst av psykiatriska skäl. Innan det nya inskrivningssystemet infördes, frikallades värnpliktiga av medicinska skäl i betydligt slörre utsträckning under pågående grundutbildning.

Margot Wallström utgår i sin interpellation från atl psykiatrin vid inskrivning av värnpliktiga missbrukas för att genom frikallelser minska överskottet av värnpliktiga. Jag kan av flera skäl inte dela denna uppfattning.

Andelen frikallade har under 1970-talet successivt minskat från 13,1 % av antalet prövade budgetåret 1971/72 till 8,2 % av antalet prövade kalenderåret 1980. Andelen värnpliktiga som frikallats mot bakgrund av psykiatriska diagnoser har under samma period minskat från 9,7 % till 5,2 % av antalet prövade. Försvarsmaktens behov av värnpliktiga för krigsplacering har varit i huvudsak konstant under 1970-talet. Det totala antalet prövade ökade under 1970-talet från ca 54 000 värnpliktiga budgetåret 1969/70 till ca 64 000 kalenderåret 1974 för att därefter minska till ca 55 000 värnpliktiga kalenderåret 1978. Under perioden 1970/71-1974/75, då antalet prövade värnpliktiga ökade kraftigt, minskade såväl den totala andelen frikallade som andelen frikallade med anledning av psykiatriska diagnoser.

När antalet prövade minskade under perioden 1974/75-1976 minskade även andelen frikallade såväl totalt som andelen frikallade med anledning av psykiatriska diagnoser. Under perioden 1976-1978 minskade antalet prövade, medan andelen frikallade var relativt konstant. Under perioden 1978-1980 ökade antalet prövade, medan andelen frikallelser minskade.

I delta sammanhang kan jag även konstatera att man i den forskningsrapport som Margot Wallström refererar lill har bortsett från frikallelser efter inskrivningsprövning. Dessa frikallelser har fortfarande en sådan omfattning att man inte kan bortse från dem då psykiatrin inom försvaret diskuteras. Vidare likställs i rapporten värnpliktiga som frikallas med värnpliktiga som undantas. Jag finner detta anmärkningsvärt, eftersom undantagande innebär att beslut om militär tjänstbarhet senareläggs i avvaktan på säkrare beslutsunderlag.

Jag kan mot bakgrund av de uppgifter som jag här har redovisat inte finna atl något missbruk av psykiatriska diagnoser i syfte alt minska överskottet av värnpliktiga föreligger. Utmärkande för prövningen av värnpliktiga under 1970-talet är snarare all andelen frikallade såväl totalt som mot bakgrund av psykiatriska diagnoser successivt har minskat. Andelen frikallade på basis av psykiatriska  diagnoser  har  i  det  närmaste  halverats.  Jag  vill  i  detta

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om förfarandet vid inskrivningen av värnpliktiga, m. m.

117

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om förfarandet vid inskrivningen av värnpliktiga, m. m.

sammanhang framhålla, att jag har fullt förtroende för alt den personal som skall pröva de värnpliktiga fullgör sina uppgifter i enlighet med slalsmak-ternas intentioner och med all nödvändig hänsyn till den enskilde.

Behovet av värnpliktiga, dvs. den årliga utbildningskonlingenlen är-som jag tidigare nämnt - relativt konstant under långa tidsperioder. Detta är nödvändigt för att man skall kunna få ett långsiktigt och fast underlag för dimensionering av utbildningskapaciteten inom försvarsmakten. Om antalet inskrivningsskyldiga värnpliktiga ökar under en tidsperiod leder detta till att fler får göra sin värnplikt två år efter inskrivningsprövningen eller senare. Detta förhållande kommer att gälla under perioden 1982/83 - omkring 1995/96 på grund av de stora värnpliktskullarna under första hälften av 1980-talet. Under samma period kommer de åldersklasser som utgår ur krigsorganisationen, dvs. de värnpliktiga som uppnått 47 ars ålder, all successivt öka. Detta innebär alt den totala tillgången på värnpliktiga för krigsorganisatoriska uppgifter kommer all minska under 1990-ialet. Del år alltså inte ett intresse för försvarsmakten att frikalla fler då värnpliklskul-larna ökar. Varje värnpliktig är en resurs som skall tillvaratas på bästa sätt för uppgifter i krigsorganisationen.

Margot Wallström frågade mig även om jag anser det önskvärt med en undersökning av frikallelsernas konsekvenser. Jag konstaterar all det i första hand åvilar överbefälhavaren och chefen för värnpliktsverket att fatta ell sådant beslut. För egen del anser jag att sådana undersökningar av värnpliktiga av inlegriletsskäl bör göras med återhållsamhet och efter noggrann prövning av ändamålet. Defta gäller naturligtvis i hög grad värnpliktiga som frikallats och för vilka värnpliktens fullgörande saknar aktualitet.

Mot bakgrund av de uppgifter som jag tidigare redovisat har jag inte funnit anledning atl ifrågasätta tillämpningen av den paragraf i värnpliktslagen som Margot Wallström åsyftar.

118

Anf. 31 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Försl ett lack till försvarsministern för interpellationssvaret som var långt och litet snårigt.

Sedan jag försökt tränga igenom ordmassan och statistiken återstår för mig att göra fyra kommentarer.

För det första måste jag få säga att jag inte ifrågasätter atl personalen som skall pröva värnpliktiga gör det med den enskildes bästa för ögonen och atl de samtidigt försöker leva upp till de överordnades och statsmaktens vilja. Det är villkoren för alt klara den uppgiften som kan diskuteras.

För det andra går interpellationssvaret som katten kring het gröt runt huvudproblemet: att värnpliktiga frikallas genom en psykiatrisk sjukdomsstämpel, trots att många inte är psykiskt sjuka medicinskt sett. Men om nu psykisk sjukdom inte är detsamma i det militära som i det civila livet - vilket svaret antyder - är det då korrekt all använda socialstyrelsens diagnoser? Är det korrekt att definitionerna på psykisk sjukdom underordnas definitionerna på militär oduglighet?

"Det väsentliga är att den värnpliktige inte åläggs uppgifter som han inte klarar och som han själv kan ta skada av", står det i svaret. Ja visst, men till vilket pris? Det kan inte ha gått försvarsministern förbi att psykiatrins användning inom försvaret har diskuterats och debatterats under hela 1970-lalel. Bl. a. har Psykiatriska föreningen agerat flera gånger och bl. a. föreslagit att den nuvarande lagstiftningen skall förändras så att det blir möjligt att frikalla utan att sjukdom vid undersökningstillfället föreligger.

För det tredje anser jag det ganska ointressant atl debattera statistikupp gifter och sifferexercis. Det är beklagligt nog statsrådets viktigaste argument mot och kommentar till forskningsrapporten om tendenserna lill att frikalla utifrån försvarets behov av soldater. Om sifferuppgift ställs mot sifferuppgift är inte mycket kvar att diskiitera, så att säga. Men hur den här frågan uppfattas ute i verkligheten, i tillämpningen, illustreras bäst öhi man återger några intervjusvar från inskrivningspsykologer. Så här säger en av de intervjuade psykologerna;

"Jäg vet åtminstone att del vid två perioder förekommit alt man från organisationen via mönstringsförrätlaren har tagit upp det här med långa väntetider" - dvs. mellan inskrivning och inryckning - "för att bli handräckningsvärnpliktig och det var ett problem för myndigheten med placering och inryckning och att man därmed uppmanade oss att slår det och väger så frikalla dom hellre än gör dom till handräckare. Det var ingenting som man gick och viskade om i korridoren utan det var uttalat på möten och seminarier."

En psykolog log upp tillgången på värnpliktiga som en generell styrande faktor vid bedömningarna. Han sade så här:

"Jag skulle vilja säga som så att vi fungerar ju inte som någon absolut auktoritet, såvitt jag kan bedöma. Våra bedömningar är lite grann styrda av del behov som krigsmakten har av folk. Det är så jag uppfattar del, men jag vet inte om det är någon officiell ståndpiinkt. Men vore det så att det vore ont om folk i krigsorganisationen så skulle det automatiskt medföra en skärpning av kraven för frikallelse. Som läget är nu. ärdet på delviset att man har gott om folk. Befolkningspuckeln ökar ju till mitten av 1980-talet och en bra bit framåt innan den sjunker igen. Det gör att man kommer atl få överskott. Del gäller ju inte minst inom handräckningspersonalen. Man har väldigt svårt att utbilda de pojkarna helt enkelt. Det gör att man från militärmyndighelens sida ser väldigt lått på när vi föreslår frikallning av pojkarna."

För del fjärde undrar jag om försvarsministern inte vågar tycka något om en undersökning av frikallelsernas konsekvenser för den enskilde. Argumentet med inlegriletsskäl är nästan en oförskämdhet mot seriösa forskare som vill se just till de enskilda individernas bästa. Inom parentes kan jag berätta atl sedan jag framställt den här interpellationen har flera personer kontaktat mig för all vittna om vilka problem en frikallning med psykisk sjukdomsdiagnos kan ställa till med för en ung kille - i umgänge med kamrater, när han söker jobb osv.

Till sist undrar jag, för att få ett tydligt och klarläggande svar på den

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om fö rf a rart (jet vid inskrivningen av värnpliktiga, m. m.

119

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om förfarandet vid inskrivningen av värnpliktiga, m. m.

viktigaste frågan: Vill statsrådet helt förneka påståendet att användningen av psykiska sjukdomsdiagnoser vid frikallelser är ett problem?

Anf. 32 ERIC HÄGELMARK (fp):

Herr talman! Psykologen Gerry Larsson på FOA säger i Värnplikts-Nytt nr 11/81 att för endast 15-20 % av dem som militären klassar som psykiskt sjuka skulle samma diagnos ställas av civila läkare. Han menar alltså alt militären skulle göra fel i 80-85 % avfallen. Men det kan ju tänkas att del lill stor del beror på alt de civila läkarna inte behöver ta hänsyn till att vederbörande patient skall fullgöra värnpliklstjänst och kanske också krigstjänst. Skulle de civila läkarna bedöma och la hänsyn till att patienterna skall fullgöra sådan tjänst som jag nyss nämnde, tror jag alt resultatet skulle bli detsamma. Om en värnpliktig inte är stark nog att klara värnpliktstjänstgöring måste han frikallas. Det är bättre att det sker vid inskrivningsförräll-ningen än all vederbörande först skall in på ett förband, där man efter några dagar måste föreslå att han frikallas. Det är ju värnpliklskontoren som beslutar om frikallelse.

Att man på grund av överskott av värnpliktiga i en årskontingent skulle använda psykiska diagnoser som en utjämningsregulalor tycker jag är horribelt. Jag har själv under några år arbetat med den här problematiken, men inte hörde jag att någon hade en tanke på att låta frikalla en värnpliktig därför att det fanns ett överskott av värnpliktiga i just den åldersklassen. Tvärtom företogs undersökningar för atl man skulle få reda på var vederbörande skulle kunna placeras för att klara sin värnpliktstjänstgöring. Det gällde att försöka hitta platser nära hemmet, i bullerfria miljöer, av mindre ansträngande slag osv. för att han skulle kunna klara sitt jobb som värnpliktig. Jag hade också en känsla av alt man, om man inte klarade en värnpliktig, nästan kände det som ett misslyckande. Det läggs alltså ned ett omfattande och noggrant arbete. Man tar hänsyn såväl till en värnpliktigs hälsa som till försvarels intressen.

Efter atl ha läst artiklarna i Värnplikts-Nytt kan man lätt få uppfattningen att allt går till liksom på en höft vid inskrivning och frikallelse av värnpliktiga. Jag tror inte, Margot Wallströrn, att så är fallet - det tror jag mig kunna intyga.

120

Anf. 33 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Herr talman! Margot Wallström ställde ett antal frågor. Bl. a. frågade hon varför man i detta sammanhang använder socialstyrelsens diagnoser. Svaret på den frågan är att man så långt som möjligt vill efterlikna del civila samhället i sin bedömning och att det egentligen knappast finns några andra riktlinjer att hålla sig lill. Qm Margot Wallström anser att detta är fel, så har jag en helt motsatt uppfattning. Jag tror att det är riktigt atl man tillämpar socialstyrelsens diagnoser.

Vidare säger Margot Wallström all statistik är ointressant. Ja, det är rikligt att statistik kan vara ointressant. Men å andra sidan syftar den ju lill och visar just det som var slutsatsen av mitt resonemang, nämligen alt vi ser de

värnpliktiga som en resurs. Vi prövar varje individ med sikte på atl placera honom på bästa sätt. Naturligtvis går undersökningen också ut på att vederbörande, om man anser alt han inte klarar värnplikten, inte heller skall inkallas för att göra den. Personligen anser jag atl det här med att få en ordentlig undersökning - hur man har det ställt med sin konstitution, både fysiskt och psykiskt - är en tillgång för ungdomarna. Det värsta som kan hända tror jag är att man inkallas och att del senare visar sig att man inte klarar uppgiften. Att åka hem igen efter påbörjad grundutbildning skulle jag -och måhända många med mig-betrakta som något av ett misslyckande. All däremot vid prövningen bli frikallad kan jag inte se som något stort misslyckande.

Margot Wallström antyder all man kan misslänka att många av dem som frikallas genom att stämplas som psykiskt sjuka kan råka ul för svårigheter på grund av delta. Del kan gälla t. ex. när de söker arbete, söker till viss utbildning etc.

Det har gjorts undersökningar om det här. 1960 genomförde dåvarande centrala värnpliklsbyrån en undersökning. Den visade atl myndigheter inom offentlig förvaltning regelmässigt genomförde läkarundersökningar i egen reg' i samband med anställning. Delta gäller också slörre icke statliga företag. Vid en del privata mindre och medelstora företag genomfördes inte alltid läkarundersökning. Möjligen kan den enskildes värnpliktsförhållanden ha tillmätts större betydelse vid sådana företag, men undersökningen visar inte klart detta. Det framgick också att frikallelser, grundade på psykiska orsaker, kunde ha betydelse vid anställning vid vissa större företag inom den privata sektorn.

Det bör sägas att under de 20 år som gått sedan den här undersökningen skedde har inlegritetsskyddet förstärkts. Medicinska diagnoser lämnas inte ut lill arbetsgivarna. I praktiken förekommer inte heller förfrågningar om all få diagnoser utlämnade. Detta tycker jag är viktigt.

Vidare har det upplysts mig att värnpliklsverket avser att upprepa 1960 års undersökning. Arbete med frågeformulär och urval pågår.

Margot Wallström frågar om jag vågar tycka någonting. Ja. visst vågar jag det. Jag vågar tycka att den undersökning som sker är värdefull för dem som skall prövas. Jag vill också säga att jag har stort förtroende för den personal som genomför undersökningarna. Vidare menar jag att det är viktigt att de här prövningarna fullgörs på detta sätt, så atl en inkallelse inte blir lill någonting som innebär atl man konstaterar atl en ung människa inte klarar sin uppgift.

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om förfarandet vid inskrivningen av värnpliktiga, m. m.

Anf. 34 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Det bästa sättet atl förklara vad del handlar om är nog att ta ytterligare ett exempel på intervjusvar som Larsson och Starrin fick i sin forskning. Jag anser att det är ganska betecknande. Jag vill göra klart atl jag inte tror att del är fråga om någon illvilja hos psykologer eller inskrivnings-förrättare eller den personal som arbetar med de värnpliktiga. Det har jag aldrig påstått.

121

Nr 26

Fredagen den

13 november 1981

Oin förfarandet vid inskrivningen av värnpliktiga, m. m.

Jag vill alltså läsa upp del här utdraget ur rapporten, där intervjuarens frågor och den intervjuade psykologens svar redovisas:

"I: Ni frikallar genom psykiatriska diagnoser vad jag förstår?

IP; Ja. men oftast så vet jag inte om man skall kalla det... De som frikallas, inte är det säkert atl man tycker de är psykiskt sjuka inte, utan det är alt de har sådana problem så att de kommer att fungera dåligt i det militära... de kommer inte att klara militärtjänstgöringen. Mycket med motivation kommer in där också.

1: Om en kille... du tycker att han inte är psykiskt sjuk men har ingen som helst motivation, vad gör du då?

IP; Det är ett problem med de här diagnoserna, man måste ju sälla en diagnos. Det är jii allvarligt det här med diagnoser så man tar någon sån här ospecificerad. Så man mår illa av diagnosen, det gör man...

I: Diskuterar ni dét här ingående bland psykologer... diskuterar ni diagnossältandel?

IP: Kanske inte speciellt diagnossältandel utan åtgärderna, för diagnosen spelar egentligen ingen roll. Den är ju till för datamaskinen till största delen som det nu är.

I: Har ni inte filnderat på att diagnosen kan ha en stor betydelse,    

IP; Jovisst, men vad skall man göra då när killen inte klarar göra lumpen. Och man tycker atl han inte är riktigt psykiskt sjuk men på grund av omständigheterna kommer han inte alt klara lumpen. För all bli frikallad måste han ha en diagnos."

Det är ju precis detta som är problemet, alt man måsle ha en diagnos för all kunna bli frikallad. Det räcker inte med alt säga; Vi har ingen plats för dig. Inte heller går det att förklara: Du kommer inte att klara påfrestningarna. -Det är så att säga tilläggsföreskrifterna som gör all den här killen måste stämplas som psykiskt sjuk för alt han skall få bli frikallad, och del är den metoden alt klara saken som jag ifrågasätter.

Det andra viktiga problemet är, enligt min mening, atl de tvä forskarna vid FOA, Bengt Starrin och Gerry Larsson, inte får utföra den forskning som de har ansökt om att få göra, eftersom ÖB har uttalat att den inte fyller "för försvarsmakten väsentliga behov". Detta stämmer inte med vad försvarsministern sagt, nämligen all del är viktigt att ta reda på om de här diagnoserna har någon menlig verkan när ungdomarna skall söka jobb osv. Jag har också sett en artikel i Falu-Kuriren, där det gällde en undersökning om huruvida företagen bryr sig om att en pojke är frikallad vid ansökan om jobb. När det är kärvt på arbetsmarknaden för ungdomar, är del klart att delta alt en pojke har blivit frikallad på grundval av diagnosen att han är psykiskt sjuk kan bli avgörande.

122

Anf. 35 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Herr talman! Egentligen är det kanske inte så mycket all tillägga. Alla de uppgifter som kan vara väsentliga i detta sammanhang finns redan i mitt svar på interpellationen. Jag vill emellertid än en gång understryka all den

prövning som företas vid inskrivningen enbart gäller vederbörandes möjligheter att fullgöra värnpliktstjänstgöringen, och ingenting annat.

Anf. 36 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herrtalman! Det är ju endast på medicinska grunder som man kan frikalla en pojke. Man tvingas alltså att ställa en diagnos för att kunna frikalla pojken i fråga. Försvarsministern kunde väl ändå medge att detta är ett problem och vara villig att se vilka möjligheter det finns atl hitta ett annat systern. Del föreligger ju förslag till system, där man inte behöver använda del här diagnossystemel vid frikallning. Allt görs då för ungdomarnas bästa och sker inte på en höft. Nu är man tvingad all arbeta på ett sålt som vid flera tillfällen kritiserats av psykologer och psykiatrer.

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om förfarandet vid inskrivningen av värnpliktiga, m. m.

Anf. 37 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Herr talman! Jag vill som min mening säga att det nuvarande förfarandet har visat sig fungera tillfredsställande, och vi tror atl det kommer atl göra det även i fortsättningen. Finns del detaljer i fråga om tillämpning eller annat som kan ändras eller förbättras skall vi naturligtvis pröva detta. Det är helt klart att vi aldrig kan säga att vi är färdiga med någonting. Men, som sagt, de erfarenheter som vi har visar atl det nuvarande förfarandet fungerar tillfredsställande.

Anf. 38 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Jagskall bara be alt få ge exempel på några detaljer som man kan studera litet närmare och där man kan försöka hitta lösningar. De nya rutinerna som används har ju inte precis löst problemen. Egentligen har det skapats nya problem. Man kan fråga vem som i dag har det medicinska ansvaret vid frikallning av värnpliktiga. Är del psykologen som har gjort undersökningen, eller är del läkaren som egentligen bara signerat? Vem har det juridiska ansvaret, är det läkaren eller psykologen? Detta är viktiga detaljfrågor som bör studeras ytterligare. Jag hoppas alt man skall kunna komma till rätta med frikallningarna med psykiatrisk sjukdomsstämpel.

Anf. 39 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herr talman! Jag vill svara på den sista frågan.

Det är så, atl ansvaret för det medicinska ställningstagandet är entydigt lagt på inskrivningsöverläkaren. Den psykologisk-psykialriska undersökningen vid inskrivningarna innebär att psykolog lämnar inskrivningsöverläkaren förslag lill graderad diagnos. En förteckning över nio s. k. standard-diagnoser utgör det urval av psykiatriska diagnoser bland vilka psykologen kan välja. Psykologen dokumenterar dessutom verbalt sina iakttagelser om den prövades förhållanden. Överläkaren har det medicinska ansvaret för fastställande av diagnos och graderingssiffra och kan vid behov besluta om kompletterande utredning från ytterligare en psykolog eller konsultera värnpliktskontorets psykiater. Den modell som tillämpas med delegering av

123

Nr 26

Fredagen den

13 november 1981

Om upphandlingen för försvaret

bedömningsansvaret till psykologer stämmer väl överens med utvecklingen inom civil psykiatri.

Anf. 40 MARGOT WALLSTRÖM (s):

Herr talman! Bristen i det nya systemet är egentligen att läkaren som skall signera handlingen och som ytterst är ansvarig aldrig behöver träffa den värnpliktige som han ställer diagnos på. Delta är en allvarlig brist. Men jag förstår att det också är en vinst på så sätt att man har kopplat bort psykiatrerna, som varit mycket kritiska till det här sättet att använda psykiatrin inom det militära området.

Anf. 41 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herr talman! Av mitt svar framgår att psykiatrerna inte är bortkopplade, Margot Wallström.

Anf. 42 MARGOT "WALLSTRÖM (s):

Herr talman! De gör ingen obligatorisk undersökning av de värnpliktiga, vilket gjordes tidigare, utan de kallas bara in vid behov eller om del uppstår oenighet eller tvekan vid undersökningen av en värnpliktig.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation 1981/82:50 om upphandlingen för försvaret

124

Anf. 43 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herr talman! Hans Petersson i Hallstahammar har ställt följande frågor till

mig:

Avser försvarsministern  att  vidta åtgärder så  att  upphandlingar för

försvaret

1. stärker svensk industri,

2. främjar sysselsättningen inom landet och

3. är förenliga med strävan atl skapa neutralitet och oberoende i krig? Jag vill inledningsvis hänvisa till 1980 års upphandlingsförordning gällande

statliga myndigheter och 1968 års föreskrifter angående upphandling av försvarsmateriel. Upphandlingsförordningen grundas på de riktlinjer för den offentliga upphandlingen som riksdagen beslutade med anledning av proposition 1973:73 om riktlinjer för den offentliga upphandlingen.

Enligt upphandlingsförordningen (UF) skall del bud antas, som med beaktande av samtliga affärsmässigt betingade omständigheter är att anse som förmånligast (15 § UF).

Upphandlande myndighet skall således bedöma upphandlingen som en affärstransaktion. En sammanvägning av olika faktorer som påverkar anbudsprövningen måste ske med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Väsenlligt är härvid att väga pris mot kvalitet och prestanda i

övrigt. Även sådana omständigheter som tidigare erfarenheter av anbudsgivaren, dennes möjligheter att under och efter leverans lämna god service, tillkommande drifts-, underhålls- och förrådskostnader samt anbudsgivarens ekonomiska och tekniska resurser, insikt och erfarenhet ävensom hans vederhäftighet och pålitiighet när det gäller att fullgöra åtaganden bör beaktas. Andra omständigheter som man skall ta hänsyn till är bl. a. krav på förskott, leveranstider och garantitider.

I de gällande riktlinjerna för den offentliga upphandlingen (prop. 1973:73) framhålls alt myndigheterna inom ramen för gällande upphandlingsbestämmelser aktivt bör medverka lill att en ökad andel av upphandlingen görs hos företag i de fyra nordligaste länen. I anvisningarna till upphandlingsförordningen anges att det vid likvärdiga anbud från företag inom de fyra nordligaste länen och annat förelag skall ges företräde åt förstnämnda förelag.

Avsteg från upphandlingsförordningen får endast göras genom beslut av regeringen. Detta kan exempelvis förekomma i ärenden av stor industri-, försvars- eller sysselsättningspolitisk betydelse.

I fråga om upphandling av försvarsmateriel gäller att den upphandlande myndigheten inom ramen för de bemyndiganden och betalningsmedel som ställs till förfogande kan, utan att underställa regeringen frågan, upphandla materiel till ett värde av 20 milj. kr., om beställningen läggs inom landet, medan vid utländsk anskaffning beloppet är maximerat lill 5 milj. kr. Det blir därför regeringen som avgör om större beställningar skall göras utomlands.

För militärt försvar anskaffas åriigen materiel till ett värde av ca 6 miljarder kronor. Inom ramen för gällande upphandlingsbestämmelser har under senare år 80-90 % av de samlade beställningarna lagts hos svenska företag. Svensk försvarsindustri har således i internationell konkurrens svarat för en mycket stor del av leveranserna lill del svenska försvaret. I de fall beställningar görs utomlands är det av stor vikt att redan vid upphandlingen lösa frågan om reservdelar och övriga förutsättningar för driften, så att tillräckligt oberoende uppnås gentemot utlandet.

I framtiden torde det bli svårare atl upprätthålla en inhemsk försvarsindustri med den bredd och på den tekniska nivå som hittills existerat. Orsaken härtill är dels att del ekonomiska utrymmet för anskaffning av materiel lill försvaret har minskat, dels att kostnaderna för utveckling, tillverkning och drift av materielen stigit i snabbare takt än anslagen, dels atl malerielens livslängd successivt kunnat ökas. Detta har medfört kortare tillverkningsserier och längre tid mellan anskaffningslillfällena.

Detta förhållande har uppmärksammats av 1978 års försvarskommillé, som i sitt betänkande (Ds Fö 1981:1) Säkerhetspolitiken och totalförsvaret har redovisat sin syn på de anspråk som bör ställas på försvarsmaterielan-skaffningen och svensk försvarsindustri. Kommittén har framhållit att den nuvarande upphandlingsprincipen alltjämt bör gälla, men all del härvid inte kan uteslutas, att statsmakterna kan behöva göra avvikelser från principen i ett större antal fall än tidigare.

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om upphandlingen för försvaret

125

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om upphandlingen för försvaret

126

Dessa förslag bereds f. n. inom regeringskansliet. Jag avser att redovisa min syn på den framlida försvarsinduslripolitiken i totalförsvarspropositionen våren 1982.

Jag vill avslutningsvis peka på några åtgärder som regeringen har vidtagit för atl främja sysselsättningen och för atl stärka den svenska försvarsindustrin. Dessa åtgårder har kommit till stånd genom att försvars-, industri- och sysselsättningsinsatser samordnats.

Regeringen har i april 1981 medgivit att försvarets materielverk får göra avsteg från upphandlingsförordningens bestämmelser om upphandling under konkurrens vad gäller beställning av ammunition hos svensk industri till ett värde av ca 70 milj. kr. Genom tidigareläggning av försvarets beställningar av ammunition har en jämnare sysselsättningsutveckling kunnat erhållas inom svensk ammunitionsindustri.

Regeringen beslutade i april 1981 att två minröjningsfartyg i plast skall beställas vid Karlskronavarvet. Beställningen är värd ca 125 milj. kr. för varvet. Härtill kommer betydande belopp till andra företag för vapen pch minröjningsulruslning. För beställningen disponeras 75 milj. kr. av varv-slödsmedel som riksdagen anvisat till Karlskronavarvet för utveckling på det plaslteknologiska området.

Regeringen beslutade i juni 1981 att försvarets materielverk vid Karlskronavarvet fick beställa projektering av två ylattackfarlyg och ett bevakningsfartyg lill svenska marinen. Värdet av de beslutade beställningarna uppgår till 105 milj. kr., varav 75 milj. kr. tillfaller Karlskronavarvet. Beslutet var ett resultat av del arbete som under våren 1981 skett inom berörda departement och myndigheter med syfte att öka beläggningen vid Karlskronavarvet. Innan fartygsbeställning kan ske i höst, erfordras ytterligare beslut av riksdagen och regeringen. Projektet har en totalkostnad av ca 375 milj. kr. Härav finansieras 70 milj. kr. av de av riksdagen anvisade medlen för sysselsättningsåtgärder vid Karlskronavarvet. Finansieringen i övrigt sker genom tidigareläggning av försvarets beställningar.

Vid beslut om att anskaffa ett nytt flygplanssystem, som berörts tidigare i dag, för att ersätta Viggensyslemet är valet mellan ett inhemskt och ell utländskt flygplanssystem en avgörande fråga. När detta beslut skall fattas kommer givetvis även industripolitiska, sysselsåttningsmässiga och säkerhetspolitiska faktorer att tillmätas stor betydelse.

Anf. 44 HANS PETERSSON i Hallslakammar (vpk): Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret på interpellationen.

Jag har ställt frågorna till försvarsministern mot bakgrund av regeringsförklaringen. Del står där att man måste försöka skapa bättre balans mellan import och export genom alt stärka den utlandskonkurrerande industrin. Del påpekas alt det krävs ett starkt försvar för att upprätthålla neutralitet i krig. Det är ju mot den bakgrunden den mycket uppmärksammade ITT-affären har debatterats. Försvaret har köpt ett system för lågspaningsradar av multinationella ITT. trots att man efter vad som har blivit känt hade

alla möjligheter att lägga ordern hos svenska L M Ericsson. Nr 26

För alt använda den affären som exempel kan man säga att beställningen     Fredaeen den hos ITT inte stärkte svensk industri, inte främjar sysselsättningen inom     i- november 19S1

landet  och  knappast   är  förenlig  med  strävandena  lill  neutralitet  och    ____

oberoende. Tvärtom. Den upphandling hos ITT som just har gjorts och som     q     unnhandHns-

väckl stor irritation hos människor verkar i precis motsatt riktning. L M     _    r   försvaret

Ericsson går miste om en order som är viktig för att dess kompetens på

området skall utvecklas, man löper större risk att få sysselsättningsproblem

än man hade gjort om ordern hamnat inom landet - det är ett par lusen

personer som jobbar inom den här delen av L M Ericsson - och man kan

knappast säga att man genom beställningen  hos ITT främjar vare sig

neutralitet eller oberoende i större utsträckning än man skulle ha gjort om

man placerat ordern hos ett svenskt företag, vilket man myckel väl hade

kunnat göra.

Jag måsle faktiskt nämna litet om ITT:s bakgrund när jag talar om oberoende. Del är ett företag som har myckel tvivelaktigt rykte. Dess historia omspänner allt från investering i Focke-Wulfs flygplansfabrik i del nazistiska Tyskland - flygplan som bombade de egna soldaterna, om man anser att ITT är ett amerikanskt företag - till den mycket kända inblandningen i Chiles inre angelägenheter, där man försökte påverka valen och verksamt bidrog till att störta president Allende. Det är alltså knappast någon oberoende och neutral samarbetspartner som det svenska försvaret har valt. Att man handlar av ett multinationellt bolag och inte av ett svenskt företag, som man bör, tycker jag är illa principiellt. Men alt man handlar av ITT tycker jag är förfärligt. - Nog sagt om det.

Jag tycker atl svaret ger vid handen alt den här affären hade kunnat handläggas på ett annat sätt. Det sägs i svaret uttryckligen; "Avsteg från upphandlingsförordningen får endast göras genom beslut av regeringen. Detta kan exempelvis förekomma i ärenden av stor industri-, försvars- eller sysselsättningspolitisk betydelse." Det tar jag till intäkt för påslåendet att man borde ha lagt den här beställningen hos det svenska företaget.

Mot bakgrund av vad som är känt om arbetsmarknadssituationen i Västsverige och i landet i övrigt och mot bakgrund av den mycket aktiva agitation som förekommer om JAS-projektets vikt för sysselsättningen i Sverige och för bevarad kompetens inom landet - i det fallet när del gäller flyginduslrin - tycker jag alt det är obegripligt att man inte handlat av ell svenskt företag när man nu haft möjlighet att göra det. L M Ericsson hade kompetens och kunde leverera lill ett liknande pris, som säkert skulle ha visat sig vara mer fördelaktigt samhällsekonomiskt.

Vad kan då försvarsministern göra för atl i framtiden handla så att man når de syften jag har angivit i interpellationen? På den punkten får jag inte några      ' besked. Försvarsministern nöjer sig med att nämna att det till våren kommer ett förslag som redovisar hans syn på den framlida försvarsinduslriella politiken. Jag vill då ställa två frågor:

1. Fanns det inget utrymme för atl med hjälp av den undanlagsmöjlighel
som upphandlingskungörelsen medger lägga radarordern i Sverige? Jag vore 1 -

Nr 26

Fredagen den 13 november 1981

Om upphandlingen för försvaret

tacksam om försvarsministern ville kommentera del. även om den affären nu är avslutad - det kan ge klarhet i vad upphandlingsförordningen egentligen innebär.

2. Försvarsministern säger att han i proposition till våren skall redovisa sin syn på framtida försvarsindustriella frågor. Det vore av värde för mig och många andra alt få veta om det kan bli någon ändring till det bättre eller om vi också i fortsättningen skall dras med sådana här historier. Vilken är försvarsminislerns syn på dessa frågor?

Anf. 45 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herr talman! Inledningsvis vill jag säga atl-det framgår också av svaret - försvaret är den sektor i vårt svenska samhälle som speciellt beaktar just önskemålet att man om möjligt skall handla svenskt. Vi lägger ul beställningarna i Sverige lill 80 å 90 %.

När det gäller den fråga som Hans Petersson i Hallstahammar här lar upp, nämligen den order på lågspaningsradar som gick till ITT, vill jag gärna deklarera att det i varje fall för mig var en besvikelse att vi inte lyckades placera den i Sverige. Jag hade önskat del, men det var inte möjligt i det läge som uppstod. Jag har sagt detta tidigare - det har varit många förfrågningar i det här ärendet. Jag har inte varit särskilt glad åt att länina ut uppgifter om del, men har ändå blivit tvungen att göra det. När anbudstiden gick ul var kostnadsskillnaden mellan ITT och LM Ericsson ca 110 milj. kr. eller ca 40 %. Det blir sedan möjligt att förhandla vidare, vilket i och för sig inte är så vanligt. L M Ericsson ansträngde sig då verkligen, och del vill jag ge företaget en eloge för. Ändå blev det en prisskillnad på 40 milj. kr. Alt köpa samma produkt med ungefär samma utförande för ca 40 milj. kr. mer ansåg vi inte möjligt. Det är dock skattebetalarnas pengar som vi hanterar.

För näringslivet i stort måste det vara ett intresse att vi upprätthåller konkurrensen. Den upphandling som Hans Petersson i Hallstahammar frågar om var utlagd som en konkurrensupphandling. Vill man vidga begreppet ytterligare något kan man faktiskt fråga sig om det skulle vara av intresse för ett företag som L M Ericsson att vi gick in för en skyddad marknad i Sverige. L M Ericsson är dock ell av våra allra största och förnämsta exportförelag, som är beroende av en fri och öppen marknad. Vi bör därför, när vi gör sådana här affärer, också beakta dessa synpunkter.

Anf. 46 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk);

Herr talman! Jag lyssnade så intensivt på försvarsministerns som jag tycker positiva inlägg att jag höll på att glömma att begära ordet.

Det är positivt alt försvarsministern säger att den här affären var en besvikelse för honom och alt hans strävan var att lägga beställningen inom landet. Men att bara hänvisa lill att det skilde 40 milj. kr. i slutrundan tycker jag inte räcker som argument, eftersom man också måste se på konsekvenserna för sysselsättningen i landet. 40 milj. kr. är en väldigt liten summa när man räknar med att bygga ut kompetensen och skapa jobb här i landet. Den

värderingen bör man ha med. Upphandlingsförordningen ger möjligheter atl väga in sådana skäl.

Även om jag har kritiserat ITT, är jag naturligtvis medveten om att inte heller L M Ericsson är Guds bästa barn - om jag får uttrycka det så. LME har verkligen lagt ut mycket jobb ute i världen som kunde ha lagts ut här hemma. Men i den här konkreta situationen, när man har bestämt sig för att ha radar och ell svenskt företag har möjligheler atl leverera systemet, borde man kanske ändå ha sett till atl ordern hade hamnat här hemma.

Jag fick inget svar på min fråga om försvarsministerns syn på framtida försvarsindustriella frågor. Jag noterar del emellertid som positivt att han var besviken över att vi inte kunde handla hemma. Qm ingenting annat hörs från försvarsministern tolkar jag det så, att det blir förändringar i upphandlingsförordningen, så att svenska förelags anbud inte skall behöva jämföras med anbuden från olika multinationella företag i andra länder- där man säkert inte är lika intresserad av alt få med svenska företag i anbudsgivningen när det gäller deras interna försvarsanläggningar.

Nr 26

Fredagen den

13 november 1981

Om upphandlingen för försvaret

Anf. 47 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON;

Herr talman! Min syn på dessa frågor är att vi måste behålla någon form av
upphandlingsförordning och alt det också i fortsättningen måsle finnas en
viss konkurrens för att vi rätt skall kunna bedöma vilka varor viskall köpa, till
vilket pris, vilken kvalitet osv. Hur detta sedan i detalj skall utformas, om det
kan bli förändringar i någon riktning, är svårt att uttala sig om för dagen. Jag
vill emellertid poängtera att försvaret hittills ändå har lagt ut 80-90 % av sina
bestiillningar i Sverige, vilket jag tycker visar försvarets inställning till denna
fråga. \

När vi diskuterar den speciella upphandlingen av lågspaningsradar hos ITT bör del komma med i bilden atl av den beställningen hamnade ca 50 % hos svenska företag. Alla pengarna rinner alltså inte ut ur landet.

Det är helt klart alt man också skall se dessa frågor från sysselsättningssynpunkt. Jag tror emellertid alt jag kan säga att den här affären inte har varit någon stor sak för L M Ericsson. Man beräknade att man skulle sysselsätta 100 personer i fem år med denna beställning. Detta skall ställas i relation till att L M Ericssons division i Mölndal totalt sysselsätter 2 100 personer. Och jag har inte fått några uppgifter om alt det har förekommit friställningar vid förelaget, vilket ju är myckel glädjande.

Anf. 48 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk);

Herr talman! Jag tror inte att sysselsättningssynpunkten för L M Ericsson som företag har varit avgörande för dess agerande. Det företaget har ju fabriker över hela världen och har under en lång lid flyttat ut arbetstillfällen till andra länder. Men för atl behålla kompetensen inom landet hade affären haft betydelse. Även om 50 % kommer tillbaka i olika beställningar, vilket får ses som positivt, är del ändå bara hälften.

Överläggningen var härmed avslutad. 9 Riksdagens protokoll 1981/82:25-28

129

Nr 26 8 § Föredrogs och hänvisades

Fredagen den Propositionerna och skrivelsen

13 november 1981    1981/82:57 till justitieutskottet

_____________     1981/82:63 och 67 till lagutskottet

1981/82:76 till skatteutskottet

9                               § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1981/82:85 och 86 till justitieutskottet 1981/82:87 lill lagutskottet 1981/82:88 till justitieutskottet 1981/82:89-91 till jordbruksutskottet 1981/82:92 till näringsutskottet.

10                              § Anmäldes och bordlades
Skrivelsen och propositionerna

1981/82:53 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under 1980

1981/82:68 om ändrade avdragsregler för realisationsförluster på premieobligationer

1981/82:73 om godkännande av tilläggsavtal till avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om handräckning i skatteärenden, m, m.

11                              § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1981/82:93 av Olof Palme m. fl 1981/82:94 av Olof Palme m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:50 om sättet att fastställa basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, m. m.

12                              § Anmäldes och bordlades
Konstitutionsutskottets belänkande
1981/82:10 om vissa grundlagsfrågor m. m.

Skatteutskottels betänkanden

1981/82:7 om lagfarlskostnaden vid gruppbebyggelse

1981/82:11 om dubbelbeskattningsavtal  mellan  Sverige och Jugoslavien

(prop. 1981/82:7) 1981/82:12 om ändrat deklaralionsförfarande vid arvs- och gåvobeskaiining-

en (prop. 1981/82:26)

Justitieutskottets betänkanden

1981/82:1 om skyldighet för polismän att bära synliga namn- eller nummer
beteckningar
'■ 1981/82:2 om förbud mot alkoholförtäring på allmän plats

1981/82:3 om forumregler för mål om renhållningsavgifter , Nr 26

1981/82:4 om åtalspreskription m. m. Fredagen den

1981/82:5 om taxeringsfunktionärers straffrättsliga ansvar , pgUg, looi

1981/82:6 om förenklad domskrivning (prop. 1980/81:175)

1981,/82:7 om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar (prop.   1980/

81:114) 1981/82:9 om lagstiftningen rörande TV-övervakning 1981/82:11 om befogenhet för tulltjänsteman alt företa ytlig kroppsbesiktning, m. m. (prop. 1981/82:2) 1981/82:12  om  ordförandebeslut  i   kriminalvårdsnämnden   (prop.   1981/ 82:21)

Utrikesutskottets betänkanden

1981/82:7 om kurdernas situation

1981/82:8 om åtgärder mot diskriminering av handikappade

Försvarsutskottets betänkanden

1981/82:6 om anställning av kvinnor som befäl inom det militära försvaret,

m. m. (prop. 1981/82:3) 1981/82:7 om rätten till vapenfri tjänst under krig' 1981/82:8 om förkortad militärtjänstgöring för vissa fiskare 1981/82:9 om totalförsvaret i Västmanland

Trafikutskottets betänkande

1981/82:3 om trafiksäkerhet och trafikföreskrifter m. m.

Jordbruksutskottets belänkande

1981/82:4 om elableringskontroll som metod för styrning av animaliepro-duktionens utbyggnad

Näringsutskottets betänkanden

1981/82:4 om rostfria bilavgassystem

1981/82:6 om ökat statligt engagemang inom gummiindustrin

1981/82:7 om ändringar i banklagstiftningen (prop. 1981/82:23)

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden

1981/82:2 om medbestämmandelagens tillämpning på tidningsföretag 1981/82:3 om utlänningslagen m. m.

1981/82:8 om granskning av den årliga redogörelsen för tillämpningen av terroristlagstiftningen (skr. 1981/82:46)

Civilutskoitets betänkande

1981/82:3  om  vissa  ekonomisk-politiska   åtgärder,   m. m.,   såvitt  avser bostadsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1981/82:30)

131

Nr 26 13 § Meddelande om fråga

Fredagen den

13 november 1981        Meddelades att följande fråga framställts

Meddelande om fråga

den 13 november

1981/82:112 av Stina Andersson (c) till kommunikationsministern om bibehållande av postkontoret på Blidö:

Skärgårdsutredningen som gjordes i slutet av 1970-talet var av den uppfattningen, atl Blidö borde få behålla sitt postställe. 1 den nu årliga etableringsplanen, som görs av postens regionförvaltning i Slockholm, har man skrivit att poststället på Blidö bör dras in.

Skärgårdsborna på Blidö, Stockholms län, är oroliga. Tillgången till ett lokalpostkonlor fyller en betydelsefull uppgift som serviceinrättning inom berört område.

Vad är kommunikationsministerns uppfattning när det gäller all ha kvar postkontoret på Blidö som ett led i bevarandet av en levande skärgård?

14 § Kammaren åtskildes kl. 11.38.

In fidem

BENGT TORNELL

132

/Solveig Gemert