Riksdagens protokoll 1981/82:12

Tisdagen den 27 oktober

Kl. 15.00

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om åtgärder för att förkorta handläggningstiderna i förpassningsärenden

1 § Svar på fråga 1981/82:4 om åtgärder för att förkorta handläggningstiderna i förpassningsärenden

Anf. 1 Statsrådet KARIN ANDERSSON;

Herr talman! Jörgen Ullenhag har frågat mig vilka åtgärder som har vidtagits och som kommer att vidtas för att förkorta handkiggningstiderna i utlänningsärenden.

Jag vill inledningsvis hånvisa till mitt svar hiir i kammaren den 1 juni i år på en fråga av Lahja Exner om handläggningstitlerna i utlånningsiirenden som handläggs hos regeringen. Den utförliga beskrivning av frågans behandling som jag gav då iir i allt väsentligt fortfarande aktuell.

Till vad jag då anförde vill jag lägga följande. Åtgärder har under år 1981 vidtagits inom arbetsmarknadsdepartementets invandrarenhet som syftar till att söka nedbringa antalet ärenden som väntar på avgörande och därmed också den totala handläggningstiden. Frågan om eventuella ytterligare åtgärder vad gäller handläggningen av utliinningsårenden i stort övervägs f. n. inom regeringskansliet.

Anf. 2 JÖRGEN ULLENHAG (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Karin Andersson för svaret på min fråga. Anledningen till att den ställts är ett aktuellt och mycket uppmärksammat utvisningsiirende i Uppsala. Det galler en flyktingfamilj som har vistats i Sverige i omkring två år och som nu hotas av att ett utvisningsbeslut skall gå i verkstiillighet.

Det iir. herr talman, självkillet inte min avsikt att nu och hiir ta upp en diskussion med invandrarministern om just detta speciella ärende.

Däremot har jag velat ta upp den principiella fråga som det nu aktuella Uppsalaårendet har rest. Det många djupt engagerade skolelever och många andra också har frågat sig i Uppsala de senaste veckorna iir: Hur kan man först låta barn gå i skola under lång tid i Sverige för att sedtin siitta ett utvisningsbeslut i verket?

Enligt uppgift finns f. n. omkring 6 000 människor i Sverige som har

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om åtgärder för att förkorta handläggningstiderna i förpassningsärenden

uppgett att de riskerar förföljelse i sitt hemland och nu vantar på besked om arbets- och uppehållstillstånd.

1 frågedebatten i våras om handkiggningstiderna omtalade K:irin Andersson att en femtedel av besviirsiirendena ligger ett år eller mer hos regeringen.

Starka humanitiira skål talar naturligtvis för en fcirkortning av handkiggningstiderna. Det ;ir t. o. m. bättre att man får ett negativt besked tidigt jämfört med att gå i årslång, oviss väntan. Förkortas handkiggningstiderna minskar också socialhjålpskostnaderna. De som väntar på sitt besked får ju sitt uppehälle genom socialhjälp, som i sin helhet ersätts av staten. Enbart i Uppsala är kostnaderna för den socialhjälp som utbetalas.till personer som väntar på arbets- och uppehållstillstånd ca 7-8 milj. kr. per år. Det kir vara möjligt att få mycket utredningsresurser fiir den sumniiin och diirigenom förkorta väntan för de asylsiikande, skrev Uppsalas socialdirektör Ivan Magnusson i en engagerad artikel i Upsala Nya Tidning i oktober i år. Magnusson frågar också, mot bakgrund av egen erfarenhet, varfiir vi skall låta grupper av miinniskor bli psykiskt fullstiindigt söndermalda i viintan på ett beslut om de skall få stanna i Sverige eller ej.

Nu lämnar Karin Andersson i sitt frågesvar till mig det beskedet att åtgärder under år 1981 har vidtagits för att den totala handlåggningstiden skall kunna minskas. Karin Andersson omtalar också att man f. n. överviiger ytterligare åtgiirder inom regeringen.

Karin Anderssons svar ger alltså hopp för framtiden. Men jag vill ändå rikta en följdfråga till henne; Vid vilken tidpunkt bedömer Karin Andersson att handkiggningstiderna kommer att få en enligt hennes mening acceptabel nivå?

Till sist ytterligare en följdfråga av principiellt slag. Det är inte ovanligt att familjer som viintar på det slutliga beskedet under kanske årslånga handlåggningstider rotar sig i Sverige. Vilken hänsyn tar statsrådet till detta vid de slutliga avgörandena?

Anf. 3 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill något kommentera Jiirgen Ullenhags påstående att det år biittre för de människor som bercirs att få ett negativt besked snabbt ån att få sin sak prövad i alla de instanser som utlänningslagen gerdem möjlighet till. Det år kiktiskt så. att de miinniskor som det hår gäller ofta mycket snabbt har fått ett negativt besked från invandrarverket. Invandrarverket beslutar årligen om 120 000 ärenden, och i 115 000 av dem uppstår i stort sett inga väntetider alls. Det är just i fråga om de ärenden dår vederbörande utnyttjar lagens alla mcijiigheter att besviira sig som det uppstår långa väntetider. Och jagerkiinner. som jag har gjort många gånger tid i ga re. att väntetiderna är för långa i vissa kill. Men många får alltså sina negativa besked mycket snabbt. Jag tror att de som det giiller giirna vill utnyttja sin besviirsriitt och inte nöjer sig med det negativa besked som de får.

Det år också så att den femtedel iirenden som har siirskilt lång

handläggningstid i regeringskansliet gäller en femtedel av dem som besvärar sig - inte en femtedel av de fall som vi behandlar i Sverige.

Sedan vill jag ta upp de frågor som Jörgen Ullenhag ställde. Den ena frågan gällde när man kan vänta sig att handkiggningstiderna har förkortats så att de är mer rimliga. Det är väldigt svårt att svara exakt på den frågan. Vi gör allt vad vi kan f. n. för att nedbringa tiderna, och vi har goda förhoppningar om att komma ner till rimliga tider. Men vi vet inte heller vad som händer i omvärlden: det kan hiinda någonting som t. ex. innebiir att en ny tillströmning av flyktingar rubbar de förutsiittningar vi har f. n. Jag vågar därför inte ge något exakt besked. Men jag kan försiikra Jörgen Ullenhag att vi nu gör allt vad vi kan. och vi iir mycket klart medvetna om problemen.

Nr 12

Tisdtigen den 27 oktober 1981

Om åtgärder för att förkorta haiid-läggningstiderna i förpassningsärenden

Anf. 4 JÖRGEN ULLENHAG (fp);

Herr talman! Jag noterar alt statsrådet Karin Andersson har en stark vilja att ändra på de nuvarande förhållandena med alldeles för långa handlåggningstider. Det är ju så - vi tycks vara helt överens om det - att både humanitära och ekonomiska skål talar för en minskning av handläggnings-tiderna. Det måste också vara möjligt att klara detta med bibehållen rättssäkerhet. Regeringen har faktiskt också åstadkommit en del - det framgick av vad Karin Andersson sade i sitt frågesvar till Lahja Exner i våras. Personalstyrkan hos invandrarenheten inom arbetsmarknadsdepartementet har fördubblats på fem år, fick vi t. ex. veta då. Vi är många som med stort intresse kommer att ta del av de ytterligare förslag för att minska handläggningstiderna som Karin Andersson i dag har ställt i utsikt.

Anf. 5 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Jag vill också svara på Jörgen Ullenhags andra fråga-jag fick inte tillfälle till det i mitt förra inkigg diirför att lampan i talarstolen blinkade.

Den frågan gällde vilken hiinsyn nian vid den slutliga behandlingen av ett enskilt ärende tar till det faktum att kimiljen eller personen i fråga har vistats långe i Sverige. Man väger vid bedömingen in detta, tillsammans med andra skål. Däremot är vistelsetiden sällan ett ensamt skiil. Når så iir fallet beror det på att man har tagit hånsyn till orsaken till vistelsen.

Jag vill också ta upp en annan fråga, och den giiller barn i skolan. Skollagen såger nämligen att barn som väntar på tillstånd och som iir skolpliktiga skall gå i skolan. Samtidigt har skolöverstyrelsen i ett cirkuliir till skolstyrelserna hemställt att skolledaren eller rektorn skall informera barnen i skolan om det faktum att det i deras klass går ett barn som icke har uppehållstillstånd och alltså när .som helst kan få sluta skolan för att åka tillbaka till sitt land igen. Det står också klart att detta faktum att barnet går i skolan inte får användas som ett argument i själva sakfrågan.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om åtgärder för att hindra att barn hålls instängda i fängelse

till att kimiljer. inte minst barnen, kan ha rotat sig under \;ildigt långtid. Det år framför allt den typen av frågor som har diskuterats på det principiella planet och iiven i det enskilda killet med anledning av det iirendesom fick mig att ställa den här frågan.

2 § Svar på fråga 1981/82:5 om åtgärder för att hindra att barn hålls instängda i fängelse

Anf. 7 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Olle Wiistberg i Stockholm har frågat mig om jag tycker det år rimligt att barn tas i förvar och vilka åtgiirder jag avser att vidta för att hindra att barn stångs in i fängelse.

Enligt nuvarande ordning kan barn och kimiljer med barn tas i förvar enligt utlånningskigen och placeras i kriminalvårdsanstalt, allnkint häkte eller polisarrest.

Denna fråga har tagits upp av utkinningslagkommittéii. som lämnade sitt slutbetiinkande i april i år. I betiinkandet framhåller kommittén att situationen för barn och barnfamiljer som tagits i förvar år helt otillfreds-stiillande och så allvarlig att omedelbara åtgärder kriivs. En breti remissopinion har också kriivt att minderåriga barn inte får tas i förvar i håkteslokaler.

Jag delar helt kommitténs och remissinstansernas uppkittning. och jag anser att frågan år så angelägen att den bör lösas innan beredningsarbetet med anledning av kommitténs betiinkande slutförts.

Jag kommer därför inom kort att föreslå en iindring i utkinningsförord-ningen som i princip innebiir att barn under 16 år och kimiljer med sådana barn inte får tas in i kriminalvårdsanstalt, allniiint hiikte eller polisarrest.

Anf. 8 OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

Jag frågade Karin Andersson om hon tycker att det år rimligt att barn tas i förvar och vad hon vill göra åt att barn stångs in i fängelse. Karin Andersson svarar nu att regeringen tiinker lägga fram förslag som innebår att barn under 16 år inte skall få siittas i vanliga fängelser, häkten eller arrester. och det är ju bra och glädjande. Men om man granskar innebörden av Karin Anderssons svar. så finner man att den år att barn fortkirande skall tas i torvar att de fortfarande skall spiirras in. men i litet trevligare lokaler. Jag kan inte tolka Karin Anderssons svar på annat siitt ån att hon tycker att det år rimligt att också barn tas i förvar.

Varför spårrar man då in barn i fängelse i Sverige? Har de eller deras föriildrar begått brott? Nej. Är de misstiinkta fiir brott? Nej. Misstiinker man att de. om de inte stiings in. kommer att begå brott? Nej. Ändå spårras de in.

Det som händer år att en kiniilj kommer till Sverige och begiir politisk asyl. Det år en rättighet som man har enligt svensk lag och internationella

konventioner. Ändå spiirras familjen in. Tat. ex. den nioåringsom i 45 dagar satt i häkte i Stockholm. Han var inte niisstiinkt för brott. Familjen var inte misstiinkt för brott. Varför spärrades dessa niiinniskor då in? Jo. diirför att man misstiinkte att kimiljen annars skulle hålla sig undan. Är detta olagligt? Nej. men det stiiller till trassel för myndigheterna. Om man också i andra sammanhang börjar tilkimpa regeln, att nkinniskor som kan tiinkas stiilla till trassel för myndigheterna skall spärras in. så blir ju det ganska omvälvande.

Den hår typen av rättslöshet kan bara förekomma når det gäller utliindska medborgare. Jag tycker det år plågsamt att vi i Sverige spiirrar in - och enligt Karin Andersson skall fortsåtta att spärra in - barn på så lösa grunder som nu sker, utan att de eller deras föråldrar ens iir misstänkta för att vilja begå brott.

Jag vill vidare fråga: Eftersom nu Karin Andersson menar att barn också i fortsättningen skall spiirras in -om iin på litet trevligare stiillen iin i kingelse. häkte eller arrest - var skall de då spiirras in? Är t. ex. Sjöstugan på Hall ett ställe som kan användas också i fortsiittningen? Var vill statsrådet att barnen skall hållas inspiirrade?

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om åtgärder för att hindra att barn hålls instängda i fängelse

Anf. 9 Statsrådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Nej, Olle Wästberg, jag vill inte att barn skall hållas
inspärrade - och det var exakt vad jag sade i mitt svar. <

Diiremot iir det riktigt att jag inte har sagt att barn inte under några omstiindigheter skall kunna tas i förvar. Jag tror att det år nödviindigt att ha kvar det institutet i utkinningslagen, om man skall kunna upprätthålla den reglerade invandringen. Två klara kriterier gäller för att nian skall få tillämpa regeln: att de berörda personernas identitet ;ir oklar eller att det finns risk för undanhållande. Jag tycker personligen att nian skall vara försiktig med att tillämpa förvarsinstitiitet når det giiller barn överhuvud taget, men jagar inte beredd att helt och hållet avskafki det - det vill jag klart ha sagt.

Men de skall icke spiirras in.

Det år just den saken vi håller på att undersöka nu. och det iir diirför jag kommer att försöka att få ett kirbud i utkinningsförordningen mot att barn placeras i fångvårdsanstalt, \ilkel t. ex. Sjöstugan iir. i hiikte eller i arrestlokaler. Det skall i stället ske i lokaler som tillhandahålles av t. ex. socialförvaltningarna, vilka dessa har möjlighet till redan nu. Det förekommer också i vissa fall diir socialkirvaltningarna år beredda att sammarbeta med polisen, vilket de tyvärr inte alltid år. Det år alltså fråga om lokaler som är av en helt annan typ och som år förlagda på ett helt annat siitt ån de som använts hittills.

Jag tycker inte att man skall anviinda orden fullt så slarvigt som Olle Wästberg i Stockholm gör når han talar om att spärra in barn. något som det inte alls är fråga om.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om åtgärder för alt hindra att barn hålls instängda i fängelse

Anf. 10 OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Tack också för detta svar. Det år bra att vi får reda på att man inte skall kunna använda t. ex. Sjöstugan i Hall. Det ser jag som en viss garanti för framtiden.

Men det år klart att det låter mycket vackrare att siiga att man skall tillämpa förvarsinstitutet än att såga att man skall spärra in barn. Men om syftet år att kimiljerna skall tas iförvar därför att man år riidd kir att de annars skall hålla sig undan, måste innebörden åndå vara att man spiirrar in och sätter familjerna under någon typ av bevakning - åven om det sker i trevligare lokaler, vilket iir bra. ån arrester. häkten eller kriminalvårdsanstalter.

Jag anser emellertid att det enda liige dår det kan vara rimligt att ta en barnkimilj i förvar år i samband med beslutad avvisning av en familj som redan hållit sig undan. Men i ett läge då det kommer en familj till Sverige och begår att få stanna hår enligt de lagar vi har och enligt de konventioner vi skrivit på, en familj som inte är misstiinkt för brott och när vi vet att det inte är olagligt att hålla sig undan, varför skall man då sy in familjen och ta den i förvar? Det iir dår det orimliga ligger, nämligen att vi i detta land siitter barn i förvar trots att ile eller deras familjer inte på minsta sätt år misstänkta för att begå en brottslig handling eller planerar att begå en brottslig handling.

Anf. 11 Statsrådet KARIN ANDERSSON;

Herr talman! Var och en har sin terminologi. Jag har väldigt svårt att kalla det för att spärra in, när man placeraren familj med barn i en lägenhet eller i ett hus på landet med någon form av bevakning någonstans i trädgården eller så. Jag kallar inte detta för att spärra in. Men det må vara O.K. om Olle Wästberg i Stockholm vill kalla det så.

Det är mycket ovanligt att man tar barn i förvar med den motivering som Olle Wästberg nu talar om. Ö\er huvud taget iir det inte mer ån omkring 20 barn per år som tas i förvar enligt utkinningslagen. Däremot iir det enligt en beräkning som redovisas i utlånningslagskommitténs betänkande 434 barn som tas i förvar enligt barnavårdslagen. Den saken skall vi inte ta upp nu. men jag har bara velat få litet hyfs på relationerna. Det år knappt 7 Cf av det antal barn som tas i förvar enligt barnavårdslagen som onihåndertas enligt utlänningslagen.

Jag tyckeratt man skall vara oerhiirt försiktig med för\arsiiistitutet niir det gäller barn. men jag tror åndå inte att man helt kan avvara det.

Förra året hade vi ett barn som satt i häkte över julen. Vi hade vidare den etiopiske pojke som satt i 45 dagar. Läkare intygade att han tog skada av detta, vilket är högst naturligt.

Jag menar - och det är den grundläggande åsiktsskillnaden oss emellan -att när det gäller människor som inte har begått brott och som inte är misstänkta för att de skall begå brott, finns det inte något rimligt skäl i en rättsstat att sätta dem i någon typ av förvar. De människorna utnyttjar bara de mänskliga rättigheter som vi själva har intygat att de skall ha rätt att utnyttja - att här begära politisk asyl.

Anf. IJ Sfat.srådet KARIN ANDERSSON:

Herr talman! Bara en enda upplysning; När utlänningslagen fastställdes i sin nya skepnad, den 1 juli 1980. var enigheten så gott som total också på den här punkten. Jag kan inte erinra mig om Olle Wästberg hade en avvikande mening - det är mycket möjligt. Enigheten hår i riksdagen var i varje fall mycket stor om att förvarsinstitutet skulle vara kvar.

Anf. 14 OLLE WÄSTBERG i Stockholm (fp):

Herr talman! Jag yrkade avslag beträffande utlänningslagen i dess helhet när den var uppe till behandling i riksdagen, eftersom jag menade att den i alltför liten grad tillgodosåg rättssäkerheten för flyktingar.

Men det är sant att det har rått stor enighet om förvarsinstitutet. Ändå föreslår Karin Andersson att man skall ändra på just de paragraferna, eftersom de har utfallit illa. Och jag menar att de har utfallit än mer illa än vad Karin Andersson säger och att det inte finns någon anledning att ha kvar denna förvarsmöjlighet - möjligheten att spärra in barn som inte är misstänkta för att ha begått brott och vilkas föräldrar inte är misstänkta för att ha begått brott.

3 8 Meddelande om svar på interpellation 1981/82:31

Anf. 15 Ekonomi- och budgetministern ROLF WIRTÉN: Herr talman! Jan Bergqvist har riktat en interpellation till mig om åtgärder för att effektivisera mervärdebeskattningen. Med hänvisning till bestämmelserna i 6 kap. 1 S riksdagsordningen får jag meddela att interpellationen inte kan besvaras inom den föreskrivna tiden av fyra veckor från det att den framställdes. Skälet år att interpellanten befinner sig på offentligt uppdrag utomlands.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationssvar

Om beskattningen av multinationella företag

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om beskattningen av multinationella företag

digheterna och de skattskyldiga träffar överenskommelser om beskattningen och om jag anser att ett sådant förfarande står i överensstämmelse med svensk lag.

Jag vill först framhålla att jag inte här kan gå in på en diskussion om en myndighets handläggning av ett enskilt ärende.

Svaret på frågan är att det givetvis inte får förekomma några överenskommelser av det slag som Tommy Franzén syftar på.

Anf. 17 TOMMY FRANZÉN (vpk);

Herr talman! Bakgrunden till min fråga år ett fall dår ett multinationellt företag - Westinghouse, som är ett amerikanskt storföretag, bl. a. känt för att i hög grad använda mutor för att få sin vilja igenom - har undandragit sig beskattning i Sverige.

Det är vanligt förekommande att multinationella företag sätter priserna på levererade varor så högt att någon vinst för dotterbolagen inte kommer i fråga. På detta sått tas vinsterna hem obeskattade till moderbolaget eller till någon annan filial i ett lågskatteland.

Så var det också när det gällde Westinghouse bygge av kärnkraftreaktorn Ringhals 2. Företagets filial i Göteborg var under hela den aktuella tiden nolltaxerad, dvs. uppvisade ingen som helst skattepliktig inkomst.

Detta hade åstadkommits genom att moderbolaget enligt uppgift presenterat två fakturor-vilka inte överensstämde med verkligheten -som slutade på 50 551 423 dollar, dvs. 1 dollar under det belopp som företaget hade debiterat Vattenfall.

Efter en genomgripande skatterevision av den svenska filialen till Westinghouse visade det sig att man undanhållit mer ån 57 milj. kr. från beskattning. Denna revisionsrapport hemligstämplades.

Efter ett sådant avslöjande borde det komma till stånd ett åtal och en eftertaxering, men så har inte blivit killet. Diiremot skall det ha träffats en hemlig uppgörelse mellan företaget och lånsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län om att avskriva hela kravet om beskattning av de 57 miljonerna.

Hemliga uppgörelser mellan myndigheter och företag leder utan tvivel till misstro och olika spekulationer - allra helst når det gäller företag av Westinghouses sort. Respekten för myndigheterna avtar självkillet av sådana här uppgörelser, i synnerhet som dessa myndigheter samtidigt synar arbetarnas avdrag med förstoringsglas och åven vidtar åtgärder.

Men Hans Torngren, som tidigare var intendent på skattemyndigheten och inkopplad på det här fallet, hävdade - vilket jag också finner riktigt - att sådana här frågor alltid skall föras till process. Han har alltså ungefår samma uppfattning som budgetministem.

Med anledning av budgetministerns svar på min fråga, vilket jag tycker iir ett bra svar, vill jag ställa frågan: Kommer budgetministern att vidta åtgärder på grund av det relaterade fallet, och överväger budgetministem att komina med skärpta tillämpningsföreskrifter för skattemyndigheterna för framtiden?

Anf. 18 Ekonomi- och budgetministern ROLF WIRTÉN:

Herr talman! Det är, som jag sade redan i svaret, omöjligt för mig att diskutera ett enskilt fall i riksdagen. I det här fallet står det alldeles speciellt klart att det inte är möjligt, då det är fråga om ett skatteärende där det råder absolut sekretess för uppgifterna.

Jag vill därför bara, med anledning av vad Tommy Franzén sagt. påpeka att när en taxeringsintendent inte anför besvär på grundval av förslag till taxeringshöjningar i en revisionspromemoria kan det finnas flera anledningar till det. Det är på detta allmänna plan som jag i och för sig kan utveckla synpunkterna något.

Det kan vara fråga om att den skattskyldiges erinringar gör att taxeringsintendenten finner att revisorn inte har haft helt rätt i sak utan rent av har haft fel. Taxeringsintendenten kanske inte delar revisorns rättsliga bedömning. Ett tredje exempel kan vara att bevisningen befinnes vara otillräcklig, och det kan naturligtvis finnas ytterligare skäl som gör att frågan inte förs vidare.

Men, herr talman, om det befinnes råda tveksamhet i något fall finns alltid prövningsmöjligheten hos justitieombudsmannen. I det enskilda fall det nu är fråga om tror jag att just en sådan prövningkommer att göras, och då får vi se om allt har gått rätt till eller ej.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om beskattningen av multinationella företag

Anf. 19 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Jag tog det relaterade fallet som exempel. Det finns gott om multinationella företag i landet, och det finns gott om exempel på hur multinationella företag inte betalar skatt i Sverige. Därför finns det också goda skäl att anta att det förekommer liknande transaktioner mellan moderbolag i andra kinder å ena sidan och dotterbolag i Sverige å den andra för att de i Sverigeskall kunna undgå beskattning. En gammal kär käpphäst i det avseendet år frågan om de utländska oljebolag som finns i Sverige.

Jag är naturligtvis inte heller benägen att diskutera det speciella fallet i sig, utan jag har mest tagit det som exempel eftersom det belysts för allmänheten i ett TV-program. Men även vid en diskussion på det allmänna planet finner jag det litet betänkligt att man inte kan utläsa någon åtgärd efter en vidtagen skatterevision.

Jag tycker att sådana hår frågor, oavsett om en revisor eller - som i det aktuella fallet - många skatterevisorer har varit inkopplade, ändå bör prövas i process. Jag håller med Hans Torngren om att sådana här frågor alltid bör prövas i process, därför att även om något annat inte inträffar genom en process, sä inträffar ändå det att man kan få vissa tips om skärpningar i skattelagstiftningen för att i ett tidigare skede kunna gripa in mot denna typ av verksamhet.

Får jag tolka budgetministerns svar så. att budgetministern också helst skulle se att man förde frågor av detta slag till process i stället för att bara låta dem vara?

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationssvar

Om försvarets förvärv av viss fastighet i Stockholm

Anf. 20 Ekonomi- och budgetministern ROLF WIRTÉN: Herr talman! Jag har redovisat grunderna för hur man förfar från en taxeringsintendents sida när ett sådant här fall förekommer. Jag har ingen anledning att i och för sig frångå den princip som gällt hittills. Som jag sade redan i mitt förra inlägg finns det alltid möjlighet att pröva förfarandet via justitieombudsmannainstitutet. Det är, tycker jag, en helt tillfredsställande säkerhet som vi har genom den möjligheten.

Får jag också tillägga att mig veterligt har fall av det hår slaget inte varit någon vanlig företeelse. Av Tommy Franzéns senaste inlägg kan man få intrycket att det är mycket vanligt att folk försöker fuska med skatt och att det inte åtgärdas på något sätt. Så är icke fallet. Vi har inga bevis för att det skulle vara så. Hiir finns det siikerhetsåtgårder för att se till att rätt och ordning gäller.

Anf. 21 TOMMY FRANZÉN (vpk);

Herr talman! Låt mig precisera mig beträffande det sistnämnda. Når jag säger att detta inte år en alldeles ovanlig verksamhet menar jag självfallet att bolag-det kan gälla moderbolag eller dotterbolag- i andra delar av världen sätter högre priser på sina leveranser till Sverige för att därigenom nedbringa eventuell vinst hos bolaget i Sverige och undgå beskattning.

Jag tror att budgetministem kan hålla med mig om att det är en vanlig metod. Däremot har jag inte menat att sådana hemliga överenskommelser som i det relaterade fallet har varit vanliga. Den fråga jag ställt till budgetministem gällde ju om han trodde att sådana överenskommelser var vanligt förekommande.

5 § Meddelande om svar på interpellation 1981/82:17

Anf. 22 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herr talman! Allan Hernelius har meddelat förhinder att motta svar den 2

november på interpellationen om utländska marina övningar i Östersjön.

Efter överenskommelse med Allan Hernelius kommer svaret i stället att

lämnas den 13 november.

6 § Svar på fråga 1981/82:9 om försvarets förvärv av viss fastighet i Stockholm

byggnaden flyttade in bl. a. försvarets civilförvaltning och fortifikationsför- Nr 12

valtningen. Tisdagen den

I samband med omlokaliseringen av statliga myndigheter flyttade civilför- 27 oktober 1981

valtningen till Karlstad och blev där hyresgäst hos byggnadsstyrelsen i en____

byggnad som uppförts utan att försvarets pengar utnyttjats. Fortifikations-    Qfj försvarets
förvaltningen flyttade till Eskilstuna till en byggnad som uppförts och    förvärv av viss
förvaltas av fortifikationsförvaltningen, medan investeringskostnaderna inte    fastishef i Stock-
har belastat försvarsramen.                                                           holm

Huvuddelen av de försvarsmyndigheter som tidigare fanns i Bastionen hade därmed fått tillgång till nya lokaler, utan att försvaret betalat uppförandet av dessa. Det var då också logiskt att den tömda byggnaden Bastionen borde överlämnas till byggnadsstyrelsen, eftersom försvaret fått en annan byggnad i Eskilstuna i ersättning. Avsikten var visserligen att Bastionen skulle utnyttjas av de militära staberna, men som hyresgäster hos byggnadsstyrelsen. Då denna fråga först aktualiserades år 1976 var det ännu inte klart om byggnadsstyrelsen eller fortifikationsförvaltningen borde förvalta de byggnader som utnyttjades av försvaret i centrala Stockholm.

I och med att de militära myndigheternas placering i Stockholm nu kan överblickas i sin helhet visar det sig att det år olämpligt att Bastionen ensam i ett stort komplex av militära förvaltningsbyggnader förvaltas av byggnadsstyrelsen medan övriga aktuella byggnader förvaltas av fortifikationsförvaltningen. I många hänseenden år nämligen Bastionen direkt sammankopplad med de senare byggnaderna.

Förvaltningen av Bastionen överfördes därför från byggnadsstyrelsen till fortifikationsförvaltningen under våren 1981. Normalt brukar överföringar av fast egendom mellan olika statliga förvaltningsorgan genomföras utan kostnad, men för försvarets del måste återverkningarna på försvarsramen beaktas särskilt. För att göra överföringen ekonomiskt neutral för försvaret innehölls - som i andra liknande sammanhang - prisregleringsmedel för budgetåret 1980/81. Drygt lOOmilj. kr. låstes för detta ändamål och fick alltså inte utnyttjas av de militära myndigheterna. Någon investering i egentlig bemärkelse har dock inte ägt rum och någon ökning av byggnadsverksamheten har inte heller skett.

Frågan om prisregleringsmedlens användning för budgetåret 198(J/81 kommer att i sedvanlig ordning anmälas för riksdagen i kommande budgetproposition.

Anf. 24 ERIC HOLMOVIST (s);

Herr talman! Låt mig först konstatera att det hår år ett halvdant svar, där försvarsministern försöker kringgå de problem som jag har tagit upp. Genom det prisregleringssystem som gäller har på sistone skapats en rik medelstillgång inom försvaret, och den har kommit helt opåråknat. Men avsikten kan aldrig ha varit att försvarsministern skall äga att disponera över de här medlen efter eget godtycke, och det som här skett förefaller helt orimligt. Den post det här gäller, dvs. centrala myndigheter och deras verksamhet.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om försvarets förvärv av viss fastighet i Stockholm

upptar 80 milj. kr. för det här budgetåret till markinköp, nybyggnader, ombyggnader och underhåll.

Försvarsutskottet har noga gått igenom allt detta och konstaterat att en del av det som varit aktuellt har måst avvisas på grund av bristande medelstillgång. Så inträffar detta att försvarsministern, då han får pengar över. gör ett inköp som vida överträffar hela detta anslag. Det måste vara helt orimligt!

Varför var detta inte bekant i mars månad? Det var inte herr Gustafsson som var försvarsminister då utan en annan, som anmälde diverse tillkommande behov inom försvaret när det gällde investeringar. Varför togs inte den här frågan upp då? Det hade varit rimligt. Och varför väntade inte försvarsministern med att fatta beslut i denna fråga till dess riksdagen fått pröva den?

Jag finner försvarsministerns handlande i detta fall helt orimligt, och jag vill ställa ett par frågor.

Den första frågan är: Har inte köp förekommit? Jag har ställt min ursprungliga fråga till försvarsministern utifrån den förutsättningen att det var fråga om köp och en belastning på det gångna budgetåret, men det förefaller av svaret som om inte något köp verkställts.

Min andra fråga är: Kan man vänta att herr Gustafsson, om han får sitta kvar över ett nytt budgetårsskifte, går ut och gör andra förvärv av det hår slaget och kanske utsträcker sina inköp till att även gälla materiel? Också sådana inköp kan ju befinnas lämpliga och gynnsamma i en viss situation.

När herr Gustafsson i andra sammanhang har talat om hur svårt det år att få pengarna att räcka till. anser jag att det år ett fullständigt manipulerande med pengar då han handlar på detta sätt. utan hänsyn till vad riksdagen tycker i dessa frågor.

Anf. 25 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herrtalman! Jag vill upprepa vad jag nämnde i mitt svar. nämligen att det inte är fråga om någon investering, som riksdagen har att ta ställning till. I stället är det så att det finns ett antal ämbetsbyggnader färdigställda. Var och en av dem har riksdagen tidigare i vanlig ordning tagit ställning till och beviljat medel för.

Det är som vi ser det regeringens skyldighet att se till att dessa byggnader används på det bästa sättet. I detta ingår bl. a. att bestämma vilken myndighet som skall ha ansvaret för att förvalta dem. När det gäller Bastionen har det visat sig mest praktiskt för alla parter att fortifikationsförvaltningen handhar förvaltningen.

Jag hoppas att Eric Holmqvist är ense med mig om att frågan om vilken myndighet som är mest lämpad att förvalta statliga byggnader nu liksom tidigare är en fråga för regeringen.

Om vi sålunda är ense om att det inte är fråga omen investering utan om ett avgörande om lämpligaste sättet för förvaltning år den återstående delen av frågan att hänföra till vilken påverkan som överförandet av Bastionen har på

försvarsramen. Här har regeringen försökt att göra överförandet neutralt, rent ekonomiskt.

Anf. 26 ERIC HOLMQVIST (s):

Herr talman! Jag hade knappast väntat att försvarsministern skulle välja att inta attityden, att riksdagen inte har med den här saken att skaffa. Det är en fullständigt orimlig attityd. Regeringen förelägger ju riksdagen förslag om hur medlen skall disponeras. Som alla vet är prisregleringsmedlen tillkomna för att man skall kunna genomföra det program som riksdagen då godtar. Det är orimligt att försvarsministern sedan använder 100 miljoner- eller som i detta fall 118 miljoner - för någonting helt annat än det som har anmälts.

Man har i två budgetar talat om förhållandena i Bastionen, behovet av reparationer, osv. Varför har man då inte anmält att man tänkte förvärva fastigheten? Kan det verkligen ha kommit över försvarsdepartementet över en natt. så att man måste handla på det här sättet? Vilket var skälet till att man inte i vanlig ordning underställde riksdagen detta? Herr Gustafsson menar tydligen att vad som här har hänt inte angår riksdagen!

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Otn försvarets förvärv av viss fastighet i Stockholm

Anf. 27 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON: Herr talman! Jag måste starkt framhålla att regeringen endast gjort vad den i ett sådant här fall har skyldighet att göra. Den har för det första sett till att bästa förutsättningar råder för förvaltningen, i detta fall av Bastionen. För det andra har regeringen som en konsekvens av detta hållit inne prisregleringsmedel. Det är alltså inte fråga om något köp som borde ha underställts riksdagens prövning.

Om vi vänder på saken tror jag Eric Holmqvist håller med om att det vore fel av regeringen att inte reglera de förvaltningsmåssiga förhållandena. ' Jag föreställer mig att Eric Holmqvist inte har någonting emot att vi har hållit inne prisregleringsmedel. Eric Holmqvists yttranden i tidigare sammanhang har jag inte uppfattat så att han vill öka försvarets resurser utöver vad riksdagen har bestämt. Det år alltså fråga om att hålla inne medel som annars skulle ha använts för olika ändamål, t. ex. inköp för försvarets räkning.

Anf. 30 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herr talman! Bertil Hansson har frågat mig vilka åtgärder regeringen ämnar vidta med anledning av vunna erfarenheter beträffande tillämpningen av den nuvarande värnpliktslagens bestämmelser om behandlingen av de s. k. totalvägrarna.

Jag vill först erinra om att lagstiftningen på detta område fick sin nuvarande utformning så sent som år 1978 och alltså har varit i kraft endast tre år. Lagändringen år 1978 avsåg främst att åstadkomma en väsentlig minskning av antalet fall av vägran. Detta syfte tillgodosågs genom att man införde ökade möjligheter att få vapenfri tjänst och nya tjånstgöringsområ-den för de vapenfria.

I propositionen uttalades att det troligen alltid kommer att finnas några som vägrar att fullgöra värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst och att det för den som vågrar varje form av tjänstgöring ytterst måste finnas någon kännbar påföljd. I syfte att begränsa fängelsestraffets användning föreslogs en ändrad ordning enligt vilken såväl antalet lagföringar som den sammanlagda fängelsetiden reducerades jämfört med tidigare praxis. Detta blev också riksdagens beslut.

De hittillsvarande erfarenheterna av lagändringen visar dels att det har blivit betydligt lättare att få vapenfri tjänst, dels att antalet anmälda fall av värnpliktsvägran har minskat avsevärt. Vad gäller praxis beträffande påföljden för vägran är underlaget mera osäkert, men det verkar som om det sanktionssystem som förutsattes vid utformningen av den nya lagstiftningen i huvudsak har tillämpats på ett tillfredsställande sätt. Jag vill dock understryka att domstolarna har att självständigt välja påföljd med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Jag anser att det är för tidigt att nu dra några säkra slutsatser om hur de ändringar i vapenfrilagen som riksdagen beslutade slutligen kommer att utfalla. Jag följer fortlöpande utvecklingen och är givetvis beredd att mot bakgrund härav ta initiativ till de översyner som kan komma att behövas i framtiden. De hittills vunna erfarenheterna gerdock inte anledning till att nu föreslå ändringar i de bestämmelser som reglerar detta område.

Anf. 31 BERTIL HANSSON (fp):

Herr talman! En viktig orsak till att värnpliktslagen ändrades 1978 var. som försvarsministern har sagt i sitt svar för vilket jag tackar, att åstadkomma en väsentlig minskning av antalet totalvågrare samt att undvika att människor på grund av sin samvetsövertygelse skulle siittas i fängelse.

Riksdagsbeslutet avvek liksom propositionen i två viktiga avseenden från det enhälliga utredningsförslag som hade lagts fram. Utredningen föreslog nämligen att det skulle vara möjligt att få vapenfri tjänst utan krigsplacering. På den punkten gick propositionen och riksdagen emot den enhälliga utredningen genom att i lagtexten införa formuleringen att tjiinstgöringen skulle vara betydelsefull för samhållet "under beredskap och krig". Just dessa ord medförde att vapenfri tjänstgöring utan krigsplacering inte kunde komma i fråga.

Vidare hade utredningen niir det gällde sanktionerna enhälligt föreslagit att i stället för fängelse skulle i yttersta fall kunna ådömas s. k. samhällstjänst.

Dessa båda avvikelser från det ursprungliga förslaget har fått till följd att uppmärksammade fall av vägran i sista omgången har lett till fängelsestraff. Försvarsministern säger visserligen att domstolarna har att självständigt välja påföljd med hänsyn till omstiindigheterna i det enskilda killet. men valmöjligheten år givetvis begriinsad jämfört med den som skulle ha stått till buds om utredningsförslaget hade bifallits. Likaså hade de beklagliga fängelsestraffen kunnat undvikas om möjligheten hade funnits - som utredningen föreslog och som bl. a. folkpartiets representanter hiir i riksdagen uttalade sig för - att göra vapenfri tjänst utan krigsplacering.

I en tidningsnotis som jag har låst stod det att försvarsministern efter det att benådning skedde i somras av en till fängelse diimd vapenvågrare sagt att det var tid att utvärdera vårnpliktslagen på denna punkt. Stämmer det med försvarsministerns uppfattning?

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om behandlingen av vissa värnpliktsvägrare

Anf. 32 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON:

Herr talman! En utvärdering pågår inom försvarsdepartementet. Delvis ligger de erfarenheter man har gjort till grund för det svar som jag har kimnat i dag. Jag följer de här frågorna med största uppmärksamhet, och som jag tidigare har sagt år jag beredd att ta initiativ till en översyn om så skulle visa sig nödvändigt.

Vad som har hänt är emellertid att den vapenfria tjänsten har utvecklats så att den nu erbjuder inånga valmöjligheter. Bertil Hansson siiger att man bör kunna fa samhällstjänst, och det kan jag instämma i. Men å andra sidan år det så att vi hår talar om totalförsvaret. Med det avser vi att vi vid hot. krigsfara eller ofred skall ha möjlighet att ställa om hela samhället - det år just innebörden av begreppet totalförsvar. Detta innebiir att det iir svårt att hitta några placeringar dår vederbörande inte deltar i totalförsvaret, om man nu vill använda det begreppet. Med andra ord: samhällstjänst är en del av totalförsvaret.

Möjligheter till vapenfri tjänst finns t. ex. inom civilförsvaret. Andra

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om behandlingen av vissa värnpliktsvägrare

alterriativ är reparationstjänst vid järnvägar, kraftförsörjning, telelinjer, tjänstgöring inom hålso- och sjukvården, jordbruket, brand- och räddningstjänsten vid flygplatser, inom socialtjänsten och skolväsendet, liksom expeditionstjånst vid olika myndigheter eller socialtjänst och expeditionstjänst vid Svenska röda korset eller Sveriges kristna ungdomsråd. Det finns alltså ett brett spektrum av tjiinstgöringsalternativ.

Anf. 33 BERTIL HANSSON (fp):

Herr talman! Jag tror det år nödvändigt att hålla isår begreppen. När jag använde ordet samhällstjänst var det såsom exempel på det som utredningen hade föreslagit att man skulle ha som sanktion når en vårnpliktsviigrare t. o. m. vägrar att åta sig tjänstgöring utan krigsplacering. Samhällstjänsten var alltså tånkt att i första omgången ersätta det fängelsestraff som nu brukar utdömas.

Det är av rent psykologiska och andra skål väldigt viktigt att det blir klart utsagt i lagen att det skall vara fråga om tjänstgöring utan krigsplacering, såsom utredningen föreslog. Det innebär nämligen att den som gör sin första tjänstgöring icke inlemmas i vad man brukar kalla för krigsapparaten.

Det är på dessa båda punkter som riksdagen tog ett beslut som inte var i enlighet med utredningsförslaget, och detta har lett till fängelsestraff för unga människor som vill följa sin samvetsövertygelse och som hade haft rikare och båttre möjligheter att göra det. om utredningens ursprungliga förslag hade gått igenom.

Jag konstaterar med tillfredsställelse att det verkligen pågår en utvärdering av lagens verkningar. Det framgår inte uttryckligen av svarets formulering, men det har nu i försvarsministerns svar på min följdfråga blivit klart utsagt: En utvärdering pågår. Därför viintar vi med spänning på resultatet av den.

Anf. 36 Försvarsministern TORSTEN GUSTAFSSON; Nr 12

Herr talman! Bertil Hansson talar hår upprepade gånger om utredningens Tisdagen den

förslag. Det är klart att vi skall beakta utredningens förslag, men å andra 27 oktober 1981

sidan skall vi komma ihåg att regeringen har att följa riksdagens beslut.______ ___

Om benådning i
Anf. 37 BERTIL HANSSON (fp): „i„//y,„ „.„ff

Herr talman! Regeringen har också att. om den finner anledning till det. ff. värnpliktsväs-
väcka förslag om ändringar i tidigare beslut av riksdagen. y

Jag konstaterar återigen med tillfredsställelse att utvärdering pågår och att det finns anledning att återkomma och fråga vad den utvärderingen har gett för resultat.

8 S Svar på fråga 1981/82:26 om benådning i visst fall från straff för
värnpliktsvägran

Anf. 38 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herrtalman! Wiggo Komstedt har frågat försvarsministern vad anledningen är till benådningen av en teologistuderande som hungerstrejkat vid avtjänande av fängelsestraff för värnpliktsvägran.

Arbetet inom regeringen år så fördelat att det år jag som skall svara på frågan.

Det fall som Wiggo Komstedt åsyftar avser en man som den 2 juni 1981 började avtjäna ett fyra månaders fängelsestraff, som ådömts honom för vägran att fullgöra den vapenfria tjiinst som erbjudits honom. Mannen i fråga - Bengt Andersson - inledde samma dag en hungerstrejk. Han ville på detta sätt protestera och bilda opinion mot den gällande ordningen beträfkinde vapenfri tjänst. Bengt Anderssons ansökan om nåd avslogs av regeringen den

9 juli 1981. Avslaget var bl. a. ett uttryck för ståndpunkten att protesten som
sådan inte kunde vara skål för nåd. För att Bengt Anderssons hiilsa inte skulle
äventyras uppdrog regeringen samtidigt åt kriminalvårdsstyrelsen att upp
märksamt följa utvecklingen i ärendet och om behov uppkom göra
framställning till regeringen rörande den vidare verkställigheten av straf
fet.

Kriminalvårdsstyrelsen gjorde senare en framstållning till regeringen om nåd för Bengt Andersson. Framställningen var grundad på ett kikarintygsom angav att fortsatt fasta under den återstående verkställigheten var förenad med avsevärda risker för hans hälsa. 1 utlåtande över ansökningen tillstyrkte högsta domstolen bikill till nådeframstållningen. Den 23 juli 1981 befriade regeringen Bengt Andersson från återstoden av straffet. Beslutet grundades helt på medicinska skål.

Anf. 39 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! jag tackar justitieministern för svaret på min fråga.

Under senare år har det blivit allt vanligare att unga miin åberopar

43 samvetsskäl för att slippa värnpliktstjänstgöringen. En del av dem har

Nr 12 säkerligen också samvetsbetänkligheter, men man kan i mänga fall

Tisdaeen den ifrågasätta ärligheten bakom de ansökningar som görs.

27 oktober 1981 '' 'riilifära försvar är uppbyggt på lagen om allnkin värnplikt. Vi måste

_____________ skapa större förståelse hos Sveriges unga miin för att det är nödvändigt med

Om benådnins i värnplikten, om vi skall kunna försvara oss mot ett angrepp utifrån, Sverige

visst fall från straff ' " ''™ ''"'■' ~ ''' " '' '''' ''** ''■"' ''" '"'"' försvara. Men för dem som har

för värnnliktsväp- bestämda samvetsbetänkligheter mot att bära vapen finns det numera

. möjligheter till vapenfri tjänst. Det finns många olika områden i samhället

där man kan göra en insats för fosterlandet utan att bära vapen under

vårnpliktstiden.

Om man skulle tillåta att de som önskar det helt skulle bli frikallade från varje form av vårnpliktstjånst. skulle det troligen helt undergriiva efterlevnaden av vår vjirnpliktslag. Vågrar någon att göra varje form av vapenfri tjänst, måste straff utdömas. Enligt mitt förmenande måste det. om det trots allt måste bli tal om befrielse från vårnpliktstjånst, föreligga mycket starka skål härför. Det år därför som jag har ställt den fråga som gäller anledningen till benådningen och som nu har besvarats av justitieministern.

Det svar som jag nu får om handläggningen år mycket formellt, och detsamma gäller även beträffande den korrespondens som har varit mellan regeringen och kriminalvårdsstyrelsen. Men jag finner det svårt-och jag tror att de andra inom svenska folket som har följt detta fall delar min uppfattning - att i framtiden kunna lita på medicinska skål som åberopas i sådana hår sammanhang. För det var skrattande, vinkande och till synes i prima kondition som nämnde Andersson lämnade fångelset efter regeringens benådande. Enligt uppgift har han hela tiden intagit vätska av samma sort som intogs av en läkare som fastade inför det styva och svåra loppet Stockholm Marathon.

Jag vill fråga vilka lårdomar regeringen drar av det här åberopade fallet. Betyder det inträffade att de som vill avstå från vårnpliktstjånst. i fortsättningen kan bli fria från den genom att vägra att inta fast toda och bara hålla sig till flytande föda? Eller är det fråga om att nu visa samma flathet som tillåts på andra områden när det gäller brottsbekämpning i vårt land?

Anf. 40 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Först vill jag vända mig mot påståendet att regeringen visar flathet när det gäller brottsbekämpning. Regeringen bekämpar brott, och regeringens uppfattning är att gällande lag skall följas. Det var också ett uttryck för den grundläggande tanken som låg bakom regeringens beslut att avslå den nådeansökan som gjordes.

Når det sedan var fråga om att ta hånsyn till medicinska skäl följde regeringen helt enkelt den expertis som fanns. Det var inte mindre än tre läkare som uttalade som sin uppfattning att det var förenat med en avsevärd risk för Bengt Anderssons hälsa, om han skulle fortsåtta med sin kista.

Men jag vill framhålla att regeringen därmed inte har sagt att alla som

hungerstrejkar skall få nåd - tvärtom. Nåd skall anviindas utomordentligt

'*'* restriktivt, med tilliimpande av omständigheterna i varje särskilt fall.

Grunduppfattningen från regeringen är sjiilvfallet att gällande lag skall     Nr 12
följas. Nådeinstitutet, som också ingår i gällande lag. skall tillämpas så som    xisJagen den
det är avsett, dvs. såsom en sista utviig i speciella situationer.   27 oktober 1981

Anf. 41 WIGGO KOMSTEDT (m); Qm benådning i

Herrtalman! Det sått varpå vi handhar brottsbekämpning i vårt land kan vi visst fall från straff kanske lämna därhän nu och diskutera vid ett annat tillfälle. Den ff. värnpliktsväs-uppfattningen har tydligen både justitieministern och jag - det skulle . naturligtvis vara märkligt om Sveriges justitieministern stod och erkände detta i riksdagen.

Det här fallet år intressant åven ur den synpunkten att vapenvågraren -Bengt Andersson - enligt uppgift konsekvent har vägrat att fullgöra varje form av vapenfri tjänst - i barntillsyn, ute på skola osv. - som erbjudits honom. Min utgångspunkt år inte det speciella killet Bengt Andersson, utan det är den situation som kan uppstå genom att Bengt Andersson har skapat ett prejudicerande fall som många kan åberopa.

Jag återkommer till det medicinska utslaget och hoppas verkligen att justitieministern följer upp hur starka de medicinska skålen var. Jag fick nämligen inte det intrycket när Bengt Andersson benådades att det skulle vara speciellt dåligt ställt med hans hälsa.

Jag fick den 8 oktober ett pressmeddelande, som var utskickat från Landstingsförbundet och vari det påpekades att antalet vapenvågrare av vapenfrinämnden bedöms komma att öka med 30 % under en tioårsperiod. Det är alldeles självklart att många då kommer att åberopa fallet Bengt Andersson och även försöka tillämpa detta prejudikat. Diirför vill jag nu fråga justitieministern vilken lårdom regeringen drar av benådningen av Bengt Andersson. Jag tycker att det hår fallet är anmärkningsviirt och väldigt farligt genom att det kan verka prejudicerande.

Anf. 42 Justitieministern CARL AXEL PETRI;

Herr talman! Naturligtvis måste regeringen når den kittar ett nådebeslut ha konsekvenserna av detta i åtanke. Nådebesluts konsekvenser är alltid utomordentligt begränsade just genom att det är nåd som ges och man där ser till omständigheterna i det särskilda fallet.

Men jag vill nämna för Wiggo Komstedt att det är ett par månader sedan detta beslut fattades och att några som helst följder av det iinnu inte har märkts. Något annat fall av hungerstrejk har inte inrapporterats till mig. och än mindre har regeringen haft anledning att ta ställning till någon ansökan om nåd eller givit nåd i något liknande fall. Jag finner därför anledning understryka att konsekvenserna av detta beslut inte är någonting annat än att nådeinstitutet skall tillämpas som hittills - restriktivt men med beaktande av humanitära och personliga hånsyn.

Om användningen av statligt lokaliseringsstöd

9 § Meddelande om svar på interpellationerna 1981/82:2, 4, 35, 39,
42, 51 och 52

Anf. 44 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Interpellationerna nr 2 av Oswald Söderqvist och nr 4 av Nils Hjorth om verksamheten vid Dannemora gruva. m. m. skulle ha besvarats den 12 november. Jag har på grund av utrikes resa för avsikt att besvara dessa interpellationer den 27 november.

Den 27 november kommer åven följande interpellationer att besvaras; nr 35 av Raul Blucher om åtgiirder mot arbetslösheten i skogslånen, nr 39 av Per Israelsson om verkan från beredskaps- och sysselsiittningssynpunkt av vissa företagsöverlåtelser, nr 42 av Bernt Nilsson om åtgärder för att stimulera sysselsättningen i Kalmar kin. nr 51 av Thage Peterson om utvecklingen inom triiindustrin och nr 52 av Catarina Rönnung om sysselsättningen vid möbelindustrier i Jönköpings län.

10 S Svar på fråga 1981/82:33 om användningen av statligt lokalise
ringsstöd

Anf. 45 Industriministern NILS ÅSLING:

Herrtalman! Jan Fransson har frågat mig om det iir förenligt med en riktig regionalpolitik att ge statligt stöd till nyetablering av företag inom branscher som redan i dag har stora svårigheter med överkapacitet.

Det regionalpolitiska stödets uppgift iir bl. a. att jånina ut konkurrensförutsättningar mellan företag i olika delar av landet. Når det giiller stöd till utvidgningar eller nyetableringar i branscher med påtagliga överkapacitetsproblem iakttas dock stor restriktivitet med beviljande av regionalpolitiskt stöd.

Ett uttryck för dessa principer iir bl. a. att vissa branscher undantagits från kinsstyrelsernas beslutanderiitt. I dessa fall beslutar arbetsmarknadsstyrelsen eller regeringen. Därmed underlättas en samordnad bedömning av de regional- och industripolitiska intressena.

Vad giiller det fall som föranlett frågan har regeringen beslutat att inte bevilja regionalpolitiskt stöd.

Anf. 46 JAN FRANSSON (s); Nr 12

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret. Tisdagen den

Bakgrunden till min fråga var den oro som planerna på att med stöd av 27 oktober 1981

statliga pengar uppföra en ny wellpappskibrik i Dalsland utlöst bland de_____

anställda i landets wellpappsfabriker. Wellpappsbranschen brottas ju i dag verksa?nheten

med stora problem när det gäller överkapacitet och har tvingats att såga upp Svenska Varv

folk. Några dagar efter det att jag ställt min fråga beslutade ju regeringen att åg

avslå den aktuella ansökan om lokaliseringsstöd. Låt mig därför bara

instämma i vad de fackliga organisationerna inom wellpappsindustrin har

framfört till industridepartementet. De har poängterat att de på intet sätt

missunnar Dalsland nytillskott av arbetstillfällen. Jag år väl medveten om

sysselsättningsproblemen i Dalsland, men de statliga insatserna måste ju

inriktas på att man skall kunna få till stånd nya arbetstillfällen diir det inte

medför neddragning och arbetslöshet på andra håll. Om detta tycks

industriministern och jag vara överens.

Anf. 47 Industriministern NILS ÅSLING:

Herr talman! Jag vill med anledning av den diskussion som har förevarit efter det att regeringen beslutade avslå ansökan om lokaliseringslån för en wellpappsfabrik i Dalsland siiga att det har dokumenterats att överkapaciteten i branschen är så betydande att de skäl som kan åberopas från sysselsättningspolitiska utgångspunkter har fått vika i det hiir speciella fallet. Jag kan gott erkänna att det var ett smärtsamt beslut med tanke på situationen, som från arbetsmarknadssynpunkt iir ytterst besvärande på platsen i fråga. Överkapaciteten inom branschen år emellertid sådan att regeringen inte kunde lämna det regionalpolitiska stöd som avsågs i ansökan.

11 § Svar på fråga 1981/82:37 om verksamheten vid Svenska Varv AB

Anf. 48 Industriministern NILS ASLlNG:

Herr talman! Ralf Lindström har frågat mig om jag år beredd att motverka "flyttlasspolitik" genom att aktivt medverka till att arbetsobjekten flyttas i stället för arbetarna. Frågan år föranledd av att Karlskronavarvet har varslat vissa anstiillda om uppsägning, medan bl. a. Arendalsvarvet anställer personal.

Arbetsobjekten iiioni Svenska Varv-koncernen låter sig inte flyttas hur som helst mellan de ohka företagen. Ktirlskronavarvets anläggningar år dimensionerade för avsevårt mindre objekt ån vad som t. ex. normalt tillverkas vid Arendalsvarvet. Sysselsättningen vid de olika enheterna inom koncernen år beroende av enheternas förmåga att erhålla order till kostnadstäckande priser.

Om verksamheten vid Svenska Varv AB

Anf. 49 RALF LINDSTRÖM (s);

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret på min fråga.

I det krisdrabbade Sverige har varvskrisen slagit sårskilt hårt. De borgerliga regeringarna har för att motverka krisens effekter strävat efter att hårt skåra ner den svenska varvskapaciteten - enligt min mening alltför hårt och hänsynslöst.

Med en stark argumentering har den socialdemokratiska oppositionen lyckats att i viss mån begränsa dessa nedläggningssträvanden, trots niinori-tetsstållningen i riksdagen. Nu när vi kan notera vissa tendenser till uppgång i orderingången vid några av våra varv. kan vi känna tillfredsställelse med att nedläggningarna inte tillåts bli ännu större.

Den ökade orderingången har bl. a. resulterat i att flera varv nu har ganska stor brist på yrkesutbildad arbetskraft. Detta har yttrat sig i att inte mindre än fyra varvsföretag har företagit värvningsresor till Karlskronavarvet -förutom dem som jag nämnt i min fråga även Kockums i Malmö.

Det är i högsta grad anmärkningsvärt att tre av dessa företag tillhör samma varvskoncern som Karlskronavarvet, nämligen Svenska Varv.

Behovet synes vara så stort att samtliga yrkesarbetare vid Karlskronavarvet skulle kunna få nya tillsvidareanställningar, under förutsättning förstås att de går med på att flytta till någon av storstäderna.

Inhyrning av arbetskraft, vilket skulle innebära att dagtraktamenten skall utgå. var företagen inte intresserade av. Inte heller var företagen intresserade av att flytta en del av tillverkningen till systervarvet i Karlskrona och där befintlig arbetskraft, vilket borde vara det naturliga i nuvarande situation.

Detta är bakgrunden till min fråga.

Svaret ger verkligen inte de anställda vid Karlskronavarvet anledning att se ljusare på framtiden. Inom parentes kan nämnas att en statlig utredning nu också vill dra de marina reparationerna från varvet i Karlskrona till Stockholm av alla platser.

Nu såger industriministern att det inte går att flytta arbeten mellan varven hur som helst. Det har jag inte påstått, och det gör inte heller löntagarorganisationerna vid Karlskroiiavarvet. Men en planerad flyttning av arbetsobjekt år utan tvivel möjlig och ur ekonomisk synpunkt siikerligen lämplig och riktig.

Det finns oändligt många bra exempel på legotillverkningar inom svensk industri och inte minst inom varvsindustrin. Karlskronavarvet har exempelvis under många år - till full belåtenhet - utfört legotillverkning av fartygssektioner till Göteborgsvarven och Kockums. Och visst har man kapacitet för stora, tunga saker. Man har tidigare till våstkustvarven levererat förstävar och akterskepp i sektioner med vikter på omkring 400 000

kg från kaj till fraktskepp. Där finns alltså en lyftkapacitet direkt från kaj på Nr 12

400 ton. Tisdagen den

Jag tror att vi kan vara överens om alt stora eller små omflyttningar av 27 oktober 1981

befolkningen inte är bra. Därför vill jag fråga industriministern: Kan man______ ___

Om verksamheten vid Svenska Varv AB

inte flytta arbetsobjekt i stället för arbetare och tjänstemän? Bör inte den frågan allvarligt kunna övervägas?

Anf. 50 Industriministern NILS ASLING:

Herr talman! Jag vill med anledning av Ralf Lindströms fråga siiga att det i princip naturligtvis år riktigt att man eftersträvar en flyttning av arbetstillfällena i stället för att flytta arbetskraften. Men efter detta principiella konstaterande måste jag samtidigt såga att det- under hånvisning till vad jag tidigare anfört i mitt svar-givetvis år omöjligt att göra detta inom ramen för Svenska Varv-koncernen.

Dessutom vill jag här påpeka att Ralf Lindström tycks ha en helt orealistisk uppfattning om kapacitetsförhållandena inom varvsindustrin. Vi har varit tvungna och lär även fortsiittningsvis tvingas att dra ner kapaciteten når det gäller skeppsbyggnad och att göra vårt yttersta för att konvertera de varv som i fortsättningen inte skall bygga kirtyg till att syssla med annan produktion. En sådan konvertering år vi nu på väg att. synnerligen framgångsrikt, göra i Landskrona. Det är alldeles uppenbart att den fördröjning i omställningsprocessen som socialdemokraterna medverkade till i Landskrona har skapat stora problem. En nödvändig process fördröjdes samtidigt som folkhushållet förorsakades stora, extra kostnader. Jag ber här Ralf Lindström betänka att varvspolitiken i den socialdemokratiska oppositionens regi minst av allt är något ärofullt kapitel i oppositionens historia.

Anf. 51 RALF LINDSTRÖM (s):

Herr talman! Vi kan tvista länge om vilken varvspolitik som är orealistisk, om det iir de borgerligas eller socialdemokraternas. Jag har en helt annan uppfattning om det än industriministern. Jag vågar påstå att ingen av oss kan bevisa riktigheten av just det och det argumentet. Jag tror att jag har rätt och att mina motiveringar är riktiga. Nu som ofta annars står påstående mot påstående, och ingen, varken industriministern eller jag, kan bevisa vem som har riitt.

Jag vill säga att det finns stora möjligheter att flytta jobb från Göteborgsvarven eller Kockums till Karlskronavarvet. Och det borde vara riktigt att göra på det sättet. Det finns alltså lyftkapacitet på 400 ton vid Karlskronavarvet, och det finns dubbel lyftkapacitet vid det närbelägna Uddcomb. Det finns naturligtvis också yrkeskunnande - vilket bevisas genom att man vill ha arbetskraft både till Göteborg och till Malmö.

Jag tror att vi kan vara överens om att sådana här stora omflyttningar av befolkningen mot storstäderna inte är någonting som vi önskar. Jag vet att industriministern inte kan ge egentliga direktiv till Svenska Varv, men uttalanden borde kunna göras. Om det nu är så att man vid Karlskronavarvet kan bevisa att det går och att det är riktigt att flytta jobben, är då inte

4 RiLsdagens protokoll 1981182:11-13

O/n statsbidrag för hyresförluster i kommunala och allmännyttiga bostadsföretag

12 § Svar på fråga 1981/82:23 om statsbidrag för hyresförluster i kommunala och allmännyttiga bostadsföretag

Anf. 52 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Thure Jadestig har frågat mig om jag avser att föreslå regeringen att öppna vidgade möjligheter till ett statligt stöd till kommuner som drabbats särskilt hårt av stora hyresförluster i kommunala och allmännyttiga bostadsföretag.

Når möjligheten att få hyresförlustlån togs bort koncentrerades statens stöd till områden med outhyrda lågenheter i stället till åtgärder soin förbättrar boendemiljön. För kommuner som i en i övrigt svår ekonomisk situation också måste göra ekonomiska insatser i allmännyttiga bostadsföretag på grund av outhyrda liigenheter finns dessutom en sårskild stödmöj-lighet. Detta stöd liimnas inom ramen för det extra skatteutjåmningsbidra-get.

Avskaffandet av hyresförlustlånen har i enlighet med syftena medfört, att kommuner och företag numera arbetar betydligt mer aktivt med att försöka nedbringa antalet outhyrda lågenheter. Enligt min mening år det därför inte motiverat att nu på nytt ändra inriktningen av statens åtgärder på detta område.

Avslutningsvis kan jag nämna att bostadsstyrelsen har aviserat att man avser att belysa problemen för bostadsföretag som under lång tid har en stor andel av sina lågenheter outbvrda.

Anf. 53 THURE JADESTIG (s):

Herr talman! Når riksdagsbeslutet om att hyresförlustlån inte skulle utgå fattades, skedde detta bl. a mot bakgrunden av att antalet tomma lågenheter i landet hade minskat under föregående år. Egentligen var detta det enda år för vilket man kunnat notera en minskning sedan hyresförlustlånen infördes. I vissa kommuner har antalet outhyrda lågenheter varit oförändrat sedan början av 197()-talet.

Redan i maj månad i år uttalade SABO i en skrivelse till statsrådet sin oro över den situation som uppstått, speciellt när det gällde de kommuner som ekonomiskt drabbats hårt. Sedan dess har situationen ytterUgare försämrats, och i oktober i år har SABO ånyo aktualiserat frågan och i en utredning dokumenterat behovet av vidgat ekonomiskt stöd.

Antalet outhyrda liigenheter fiirtsåtter att öka. Många bostadsföretag och kommuner drabbas hårt av de ekonomiska konsekvenser som detta för med sig.

Når regeringen avskaffade hyresförlustlånen hänvisade den. såsom

statsrådet niimnde. till det extra skatteutjåmningsbidraget. Men det har inte förändrats till en nivå som kompenserar bortfallet av lånen.

Omkring 140 allmiimiyttiga bostadsföretag saknar nu hyresgäster i mer än 1,5 % av sina lägenheter. 20 företag har mer iin 10 % outhyrt. 1.5 % värden magiska gräns vid vilken hyresfiirlustlån beviljades tidigare. Om lånen hade funnits kvar. skulle bostadsföretagen i dag ha fått kompensation med 150 milj. kr. genom överföring från staten till kommunerna. Nu får bostadsföretagen och deras huvudnkin kommunerna själva bära hyresförlusterna.

Ökningen av antalet outhyrda liigenheter är en direkt spegling av den ekonomiska situationen och den vikande sysselsättningen på många orter i landet. Därmed blir påfrestningarna särskilt stora i de av landets kommuner som redan tidigare år utsatta på grund av bristande näringspolitik och regionalpolitik. Det år inte riktigt att de som redan förut lever i en besvärlig ekonomisk situation på egen hand skall tvingas ta konsekvenserna av en stor andel outhyrda lågenheter.

Bostadsföretagen har inga möjligheter- i varje fall bara marginella - att genom egna åtgärder påverka uthyrningssituationen. De outhyrda lägenheterna år till övervågande delen en konsekvens av den förda sysselsättningspolitiken, och diirför tycker jag att statsrådet något mera ingående borde försöka dra upp de riktlinjer för stat och kommun som hon kan se som möjliga når det gäller att skapa rättvisa för de krisdrabbade kommuner som har ett stort antal outbvrda lägenheter.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om åtgärder för an minska byggnadskostnaderna

Anf. 54 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO;

Herr talman! Knut Billing har frågat mig vilka åtgärder som jag har vidtagit och vilka åtgärder som jag avser att vidta med anledning av de exempel pa åtgiirder fcir att minska bvggnadskostnaderna som Svenska bvggnadsentre-prenörföreningen och Byggförbundet har tagit fram.

Låt mig först såga att de förslag till åtgärder som föreningen och förbundet har redovisat endast till en del riktar sig till staten. Många av förslagen gäller åtgiirder som kommunerna och byggarna själva kan vidta. Beträffande de förslag som riktar sig till staten bör man dessutom observera att en del gäller frågor som redan bearbetas inom ramen för den reformering av byggnormer, lånebestämmelser och plan- och bygglagstiftning som pågår.

Övriga förslag studerar jag med stort intresse. Jag vill samtidigt understryka att frågan hår inte bara gäller hur kostnaderna i byggandet kan minskas, utan också vilka konsekvenser i övrigt som de föreslagna åtgärderna kan komma att få. Förslagsställarna såger själva bl. a. att några av förslagen innebär märkbara förändringar för den boende. Jag måste sjiilvfallet söka bedöma vilka effekter förslagen skulle få för möjligheterna att förverkliga de olika mål som riksdagen har ställt upp för sanihållsbyg-gandet och bostadsförsörjningen och om effekterna kan accepteras.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om åtgärder för att minska byggnadskostnaderna

Mot denna bakgrund är jag inte beredd att nu uttala mig om vilka åtgiirder som bör vidtas med anledning av de förslag som Byggnadsentreprenörföreningen och Byggförbundet lämnade över för några veckor sedan.

Anf. 55 KNUT BILLING (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka bostadsministern för svaret. Det var kanske inte så förfärligt konkret.

Jag tror att bostadsministern är helt medveten om att bostadsbyggandet i vårt land har sjunkit och är i sjunkande. Samtidigt är det av statsfinansiella skäl nödvändigt att begränsa kostnaderna för räntebidragen. Riksdagen har också beslutat om en snabbare avtrappning. Men det är också nödvändigt att bostadsbyggandet hålls uppe för att vi inte skall få en bostadsbrist.

Att bostadsbyggandet år väldigt lågt beror ju inte på att ramarna inte räcker till utan på att projekten i dag år alldeles för dyra. Därför är det både av statsfinansiella skäl och av koiisumentskål nödvändigt att man tittar på produktionskostnaderna och genomför förändringar så att dessa sänks.

De förslag som byggarna presenterat innebår att man skulle kunna sänka byggkostnaderna med 25 %. Detta år inte något allmänt tyckande, utan det är i högsta grad konkreta förslag till åtgärder, och jag menar att dessa måste prövas mycket snabbt och förutsättningslöst.

Nu såger bostadsministern att en del av förslagen riktar sig till kommunerna. Ja, visst gör de det. Men åven för konimunerna är det naturligtvis av utomordentligt stort värde vad landets bostadsminister säger, Har bostadsministern några synpunkter på hur man skall få kommunerna att aktivt jobba för att sänka kostnaderna med anledning av de exempel som tagits fram? Det är av mycket stort intresse att få höra om Birgit Friggebo har några synpunkter på de delar som rör kommunerna.

När det.sedan gäller de övriga förslagen såger bostadsministern att hon studerar dem med stort intresse. Det låter bra. Några av tiessa förslag, säger hon, är sådana som innebär märkbara förändringar för de boende. Det år alldeles klart att det iir på det sättet. Bostadsministern säger att dessa förslag måste studeras. Då iir frågan: Hur lång tid räknar bostadsministern med att hålla på och studera detta? Det är ju av mycket stor vikt att det sker snabbt. Vi kan inte fortsåtta som nu. när byggkostnaderna bara stiger och bostadsbyggandet bara sjunker. Vi måste göra någonting. Och då kan man inte sitta och studera detta alltför långe.

En rad av de förändringar som föreslås år dock inte alls av den karaktären att de påverkar de boende, utan de år av den karaktären att man omedelbart skulle kunna börja diskutera dem. Därför vill jag fråga bostadniinistern: Vad /avser bostadsministern att göra med de förslag som finns i hela denna katalog och som inte hänför sig till sådant som direkt kan sågas påverka den boende?

inriktar oss på att försöka minska kostnaderna i byggandet. Vi har ju redan påbörjat vissa delar av detta arbete. Revideringen av Svensk Byggnorm 1980 - alltså förra hösten - innebar ju bl. a. att vi inte släppte fram några nya kostnadsökande normer, utan dessa lades åt sidan. Det innebar en ny inriktning av politiken. Tidigare släpptes normer fram utan att man kostnadsberiiknade dem.

Hår skall det inte vilas på några lagrar. Som jag sagt tidigare pågår det redan arbete i den hår riktningen. Vi väntar ganska snart förslag från byggprisutredningen. Vidare kommer stadsförnyelsekommittén ganska snart med förslag som också går i den här riktningen.

Det är ungefär tre veckor sedan byggarna presenterade dessa förslag. När man studerar dem måste man göra avvägningar av kostnaderna mot det man mister. Det handlar hår inte om helt okontroversiella frågor. Det handlar om återgång till produktionsanpassat byggande, trafiksäkerhet, handikappanpassning, försämrad utemiljö osv. Det kräver ändå ett visst analysarbete. Kostnader måste alltså ställas mot de sociala förluster vi gör. om man skulle gå in för dessa förslag. Men visst skall vi studera detta snabbt.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om åtgärder för att minska byggnadskostnaderna

Anf. 57 KNUT BILLING (m):

Herr talman! Det år inte bara jag som ser fram emot att det händer någonting. Detta material från byggarna har rönt stor uppmärksamhet. Man kan t. ex. studera pressens reaktioner. Exempelvis den oberoende liberala Sydsvenskan såger att bostadsbyggandet långe betraktades som motorn i ekonomin och att de ansvariga-ytterst statsrådet Friggebo-kanske närmare bör begrunda byggentreprenörernas förslag.

Samma sak finns mycket starkt uttryckt i Göteborgs-Posten. Sundsvalls Tidning. Östersunds-Posten osv. En lång rad tidningar förväntar sig uppenbarligen att det mycket snabbt händer någonting. Därför är det min förhoppning att bostadsministern verkligen ser lill att förslaget inte blir liggande länge i departementet.

Bostadsministern hänvisar till en lång rad utredningar, men skall man vänta på dem lär man få vänta oerhört länge. Det är många av de framförda förslagen som är av den karaktären att de borde kunna studeras trots att det sitter en mängd utredningar - det borde kunna ske betydligt snabbare.

Avslutningsvis: Det har sagts mig att det förslag som byggarna har presenterat inte skulle vara diariefört som inkommen handling på bostadsdepartementet, men jag utgår självfallet från att den uppgiften inte är korrekt. För att undanröja varje tvivel i det hånseendet vill jag åndå fråga bostadsministern om byggarnas förslag år diariefört på bostadsdepartementet.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om åtgärder för att minska byggnadskostnaderna

Förvisso skall arbetet ske snabbt. Frågorna kommer att löpande tas upp i den normala verksamheten - förslaget från stadsförnyelsekommittén kommer ganska snart, byggprisutredningen kommer också ganska snart, pkm-och bygglagförslaget håller vi på med. det pågår ett arbete med energinormerna på planverket osv.

Vissa andra förslag behöver studeras i siirskild ordning, och det håller vi på med i departementet.

Anf. 59 KNUT BILLING (m):

Herr talman! Bostadsministern såger att hon inte vet om förslaget iir diariefört. Hon har annat att göra-det år jag fullt medveten om. Men då vill jag fråga; Vilka direktiv har Birgit Friggebo gett departementstjånstemån-nen beträffande arbetet med det hiir förslaget?

Det gäller inte bara SBN. som det har sagts, utan i högsta grad någonting helt annat, nämligen bostadslånekungörelsen. Det är dår de verkligt stora effekterna på den statliga sidan finns att hämta. Den föriindring som skedde av SBN var ett mycket blygsamt bidrag till att minska byggkostnaderna i vårt land.

Vad det gäller år bostadslånekungörelsen, och det iir diir det måste komma omedelbara åtgärder.

Anf. 60 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Det år faktiskt inte fråga om något förslag från byggarna. utan de såger själva att vad de har gjort är att kostnadsberiikna vissa företeelser inom byggandet. De har avstått från att föreslå vilka av de hår kostnadsberäkningarna som skall genomföras. De säger nämligen alt många av frågorna är så kontroversiella att de själv inte vill föreslå att man skall giira på ett visst sått, utan överlämnar detta till den politiska beredningen.

Mina direktiv har gått ut på att tjänstemannen skall göra en avgrånsning i fråga om vad som kan behandlas i det normala, löpande arbetet, den reformering som nu sker, och vad som kräver annan beredning - om förslagen skall remitteras till olika instanser eller om de kan behandlas utan beredning inom departementet.

Anf. 61 KNUT BILLING (m):

Herr talman! Det var ett bra klargörande.

Det år självklart att det inte år några konkreta fcirslag och att det iir de politiska instanserna som skall fatta beslut.

Jag tycker att det är utmärkt att det sker ett snabbt arbete i dep;irtenientet. Då hoppas jag också att vi hår i riksdagen mycket snabbt kan få se resultat i form av konkreta förslag från bostadsministern.

14 § Meddelande om svar på interpellation 1981/82:32

Anf. 62 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Jag hade för avsikt att i dag besvara en interpellation av Jan Bergqvist. ställd till industriministern, angående kontrollen över utlandsåg-da företags verksamhet i Sverige. Då Jan Bergqvist år förhindrad att i dag närvara i kammaren avser jag att besvara interpellationen fredagen den 20 november.

15 § Svar på fråga 1981/82:48 om sekretesskyddet för handlingar hos försäkringskassa

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationssvar

Om sekretesskyddet för handlingar hos försäkringskassa

Anf. 63 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Arne Andersson i Gustafs har ställt en fråga till mig som gäller sekretesslagens tilkimpning hos de allmänna försiikringskassorna. Bakgrunden år enligt frågeställaren följande.

En försäkringskassa uppmanade en vårdnadshavare som uppbar bidragsförskott att vidta åtgärder för att få underhållsbidraget höjt. Hon riskerade annars att försäkringskassan skulle dra in bidragsförskottet. Vårdnadshavaren begärde att få reda på den underhållsskyldiges sjukpenninggrundande inkomst. Försäkringskassan sade nej till framställningen med hiinvisning till sekretesslagen.

Mot denna bakgrund har Arne Andersson alltså frågat mig om jag är beredd att medverka till en översyn av sekretesslagen så att inte sådana förhållanden som han har påtalat behöver uppstå i fortsättningen.

Låt mig först slå fast att jag inte kan uttala mig om hur myndigheterna tillämpar sekretresslagen i enskilda ärenden.

Rent allmänt kan jag säga att uppgifter om enskildas personliga förhållanden som finns hos försäkringskassorna är sekretessbelagda. om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående Jider men om uppgifterna röjs. Under begreppet personliga förhållanden faller bl. a. uppgifter om en persons ekonomi. Utgångspunkten för bedömningen av om "men" föreligger år den berörda personens egen uppfattning i frågan. Bedömningen lår ibland leda till att uppgifterna år sekretessbelagda.

Men sekretesslagen innehåller också regler om undantag från sekretessen. Så t. ex, hindrar sekretessen normalt inte att den som år part i ett ärende tar del av handlingar och annat material i detta. Principen år nämligen den att en part i ett ärende skall ha full insyn i de förhållanden som kan låggas till grund för avgörandet. Reglerna om sekretess i förhållande till parter i årenden har inte i sak iindrats med den nya sekretesslagen.

Enligt min mening torde en försäkringskassa inte kunna besluta om att dra in ett bidragsförskott utan att delge den bidragsberåttigade det material som kassan tänker lägga till grund för sitt avgörande.

Jag anser alltså att sekretesslagens regler är kimpligt utkirmade på denna punkt. Någon översyn av lagen i denna del behövs därför inte.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om sekretesskyddet för handlingar hos försäkringskassa

Anf. 64 ARNE ANDERSSON i Gustafs (c):

Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret på min fråga. Det var klargörande åtminstone i ett avseende, nämligen att någon ändring av nuvarande bestämmelser inte skall ske.

Men jag kanske kan fa utveckla frågan något. Som framgått rör det sig om en vårdnadshavare som av försäkringskassan i ett län tillsagts att medverka till att få underhållsbidraget höjt. annars skulle hon mista sitt bidragsförskott.

Kvinnan vidtog åtgärden att vända sig till ett ombud, som i sin tur vände sig till försäkringskassan för att få reda på den underhållsskyldiges sjukpenning-grundande inkomst. Svaret blev nej - "den uppgiften lämnar vi inte ut, den kan vara till men för den försäkrade".

Ombudet gick vidare till kammarrätten och fick samma besked-uppgiften skulle inte lämnas ut. Vid en prövning i regeringsrätten lämnades besvären utan bifall.

Det måste kännas ganska underligt för denna kvinna, då försäkringskassan som myndighet i ett fall såger att om ingenting görs för att få underhållsbidraget höjt så mister man det underhåll för barnet som många gånger iir av avgörande betydelse för att barnets försörjning skall klaras. När man sedan vill ha besked om den sjukpenninggrundande inkomsten får man av samma myndighet svaret nej. Det är litet märkligt.

Persoiiligen tycker jag inte att en persons inkomst, som i vissa fall är offentlig-jag tänker på taxeringslängderna-hos försäkringskassan, når det gäller den sjukpenninggrundande inkomsten, skulle vara sekretessbelagd av den anledningen att uppgiften skulle utgöra men för den försäkrade. I stället borde underhållet till barnet anpassas till betalningsförmågan. Jag år något förvånad över handläggningen.

Anf. 65 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Jag vill gärna klarlägga den skillnad som enligt min mening föreligger mellan det fall som har prövats av regeringsrätten och den situation som rent hypotetiskt målats upp i den framställda frågan. Jag har själv fattat regeringsrättens avgörande så. att där var den som ville ha ut uppgiften om den sjukpenninggrundande inkomsten inte part. Ställs frågan på sin spets, och vederbörande alltså lider risk att få sitt bidragsförskott indraget, är vederbörande part och har därför rätt att få ut uppgiften om den sjukpenninggrundande inkomsten.

Jag kan alltså mycket väl förstå att Arne Andersson i Gustafs har framställt frågan. Den nya sekretesslagen har ju gett upphov till diskussion. Men i det här fallet tror jag faktiskt att lagen, om saken ställs pä sin spets hos försäkringskassan, leder till ett riktigt resultat.

handläggas. Det år det som jag tycker iir så utomordentligt allvarligt. Den Nr 12

nämnda domen redovisades på en konferens för alla försäkringskassor i Tisdagen den

landet. Då kunde det bli på det siittet att försiikringskassorna tolkade domen 27 oktober 1981

som en anvisning om hur sådana hår årenden skall handläggas. Personligen___

tycker jag att det måste kännas besvärande för en vårdnadshavare att av q,,j åtgärder för

samma myndighet som begär att man skall vidta åtgärder för att få en ändring n förhindra viss

av underhållsbidraget till stånd få beskedet att någon uppgift om den lyp /jy bränder
underhållsskyldiges inkomst inte lämnas ut.

Anf. 67 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Som jag nyss sade förstår jag mycket viil att frågan har framställts. Jag tror att det har förelegat vissa missförstånd. Jag hoppas därför att det som förevarit i samband med detta frågesvar också skall kunna spridas till försäkringskassorna och att vi skall få en handläggning av dessa frågor som år mer klargörande ån vad som hittills varit fallet.

Anf. 68 ARNE ANDERSSON i Gustafs (c):

Herr talman! Jag tolkar justitieministerns uppgifter så att det svar som han ger i kammaren är mer viigledande för försäkringskassorna ån vad regeringsrätten har redovisat i sin dom.

Anf. 69 Justitieministern CARL AXEL PETRI:

Herr talman! Jag vill giirna såga att jag inte har gett uttryck för någon annan mening än vad som kommit till uttryck i regeringsrättens dom. Jag har sagt att den situationen att vederbörande år part och kan bli utsatt för risk att få sitt bidragsförskott indraget inte föreligger i regeringsrättens dom och att om den situationen föreligger, då bör försäkringskassan lämna ut uppgiften.

16 § Svar på fråga 1981/82:19 om åtgärder för att förhindra viss typ av bränder

Anf. 70 Kommunministern KARL BOO;

Herr talman! Per Israelsson har frågat industriministern om han iir beredd att vidta åtgärder som syftar till att i framtiden förhindra eller begränsa bränder liknande den i Älmhult.

Arbetet inom regeringen år så fördelat, att det iir jag som skall svara på frågan.

Branden i Älmhult uppstod i samband med ett inbrott i en lagerbyggnad, vid vilket metalliskt natrium tillgreps och kastades i vatten.

Metalliskt natrium är en alkalienietall som måste hållas avskild från fukt eller vatten. Om ämnet kommer i direktkontakt med vatten, bildas genom en kemisk reaktion vätgas med risk för explosioner och brand.

Det kommer undan för undan nya kemiska preparat som om de används på felaktigt sått kan leda till allvarliga konsekvenser. Den som levererar

Nr 12 metalliskt natrium skall ange hur ämnet lämpligen bör hanteras och förvaras.

-,,. , . Utvecklingen på området följs kontinuerligt av de ansvariga mvndigheter-

1 isdagen den & k .i . .

27 oktober 1981 ""'

_____________ Enligt de olika internationella överenskommelserna om transport av

o, .. , r.. farligt gods skall metalliskt natrium vid internationella transporter vara
Om åtgärder for

,,/-..,., . märkt med särskild beteckning. Det betänkande (Ds K 1980:10) om siikrare
att förhindra viss

, .. j transporter av farligt gods som nu bereds inom regeringskansliet innehåller

typ av bränder ' " '- -

förslag om svenska regler för transporter av sådana ämnen som metalliskt natrium. Regeringen liimnar inom den närmaste tiden ett förslag om transport av fiirligt gods till lagrådet för yttrande.

Den kommitté för undersökning av allvarliga olyckor som regeringen har beslutat om utgör vidare ett inslag i det förebyggande arbetet. Jag har också inhämtat att riiddningstjänstkommittén. som inom kort kigger fram ett principbetänkande, i sitt arbete lägger siirskild vikt vid de förebyggande åtgärderna.

Det år självklart att man så långt det är möjligt bör försöka förhindra eller begränsa såväl bränder liknande dem i Älmhult som andra bränder. Jag kommer diirför i det fortsatta arbetet på råddningstjiinstens område att verka för åtgärder i denna riktning.

Anf. 71 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag tackar kommunministern för svaret på min fråga.

Metallen natrium med den kemiska beteckningen Na år klassad som ett vådligt ämne och underkastat endast de bestämmelser som gäller för sådana. Polismästaren i Älmhult var mycket upprörd över de tillgrepp av natrium som förekommit där under en längre tid. Fortfarande vet man inte våren del av det tillgripna natriumet finns.

Polismästaren vill införa samma bestämmelser för natrium som redan finns för spriingiimnen. Jag har förståelse för att polismiistaren kan ha varit upprörd. Tillgreppen har inte skett för att man vill uppnå ekonomisk vinning utan avsikten har varit att leka med det tillgripna iimnets verkningar. Dessa verkningar har man tydligen inte fullt ut förstått, trots att brandmyndigheterna på platsen försökt gå ut med information, friimst till ungdomar, om de farliga verkningar natrium kan få om det hanteras på ett felaktigt siitt. Det rör sig faktiskt om en farlig och för samhället dyrbar lek.

Det är inte natrium i sig som är farligt utan de effekter som uppstår när det kommer i kontakt med fuktighet och vatten. Då frigörs våtgas. som med luft ger en explosiv blandning. Eldfenomen uppstår vid kontakt med vatten, gasen tiinds och explosionen iir ett faktum. Efter reaktionen med vatten bildas också ett frätande ämne. natriumhydroxid. som bl. a. kan skada ögonen allvarligt. Det år givetvis mycket farligt om metallen kommer i kontakt med fukten i en människas öga. Då uppstår liitt mycket svåra brännskador. Utöver risken för skador på människor finns risk fiir att bränder sätts i gång. Det kan ske med tidsfördröjning, om natriumbitar

kastas kring vid en gasexplosion. Det var just vad som hände i Älmhult.

Det hiir är mycket allvarliga verkningar. Trots att ämnet i sig inte år

speciellt kirligt iir verkningarna mycket otrevliga, sårskilt risken för Nr 12

fördröjda briinder. Jag ifrågasiitter inte om det behö\s ny lagstiftning, men Tisdagen den

jag ifrågasätter om det inte kan behövas en ny tilkimpning och klassning, som 27 oktober 1981

leder till hårdare beståmmelser för hanteringen av detta iiniiie. så att det inte_

kan tillgripas på sätt som nu har skett. Vidare behövs ökad upplysning om hur q, åtgärder för
det verkar. att förhindra viss

typ av bränder

Anf. 72 Kommunministern KARL BOO:

Herr talman! Jag kan såga till herr Israelsson att inom den ansvariga myndigheten, språngåmnesinspektionen. undersiiks f. n. möjligheten att reglera hanteringen av varor av det här aktuella slaget. Det år viktigt att man kan komma fram till vilken förändring som behövs i det killet och se om det blir möjligt att göra den nödvändiga kategoriuppdelningen. Det år hår, som jag sade. svåra definitions- och avgränsningsproblem. Natrium och liknande iininen omfattas av bestånimelsen om hiilso- och niiljökirliga varor. Därutöver vill jag bara erinra om att man också genom arbetarskyddslagstiftningen kan få till stånd en tillåmpning av regler som det år viktigt att ta hänsyn till.

Anf. 73 PER ISRAELSSON (vpk);

Herr talman! Jag vill upprepa att den svåra branden i Älmhult föregicks av tillgrepp under en längre tid. Det har också tidigare intråfkit en olycka i Älmhults kommun. Man lekte med det hår ämnet och kastade det i en brunn. 40-50 människor fanns stående runt omkring. Dess biittre blev bara en person skadad - det var en flicka som blev svart bränd, och det är illa nog.

Det finns alltså anledning att se över bestämmelserna om hanteringen av det hiir ämnet. Jag har själv arbetat med det och vet exakt hur det uppför sig.

Enligt länsstyrelsen i Kronobergs lån finns kalium men inte natrium med på listan - kalium reagerar snabbare ån natrium men har ungefår samma verkan. Det kan därför finnas anledning att mot bakgrund av erfarenheterna från branden se över hanteringen av metalliskt natrium.

Det kan också finnas anledning att se över hur man bygger. T. ex. en sektionering av byggnaderna skulle avsevärt ha begränsat branden, som det ändå tog lång tid att komma till råtta med. Dess biittre kunde man genom ett rådigt ingripande hindra branden att sprida sig så att arbetslokaler och liknande inte blev utsatta. Därför fick den inte några följder för sysselsättningen.

Det sägs i svaret att det finns anledning att följa den hår frågan, och det tycker jag verkligen att det gör.

Anf. 74 Kommunministern KARL BOO:

Herr talman! Jag vill bara erinra om att en översyn iir på gång i två

avseenden - jag nämnde det tidigare. Jag vill gärna understryka att det hår år

" " 59

ett område dår det iir utoniordenligt viktigt att man kan vidta alla de

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om betygssättningen i vissa ämnen i grundskolan

förebyggande åtgärder som år möjliga. Jag vill gärna ån en gång säga att vi självfallet skall följa frågan med stor uppmärksamhet och företa de förändringar som år möjliga efter de analyser som kommer att ske.

Anf. 75 PER ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag år nöjd med svaret. Jag får hoppas att vi med gemensanima krafter skall kunna se till att sådana hår briinder i fortsiittningen kan undvikas. Bränder kan vi aldrig helt undvika, trots att de iir besviirande och förorsakar kostnader och ibland arbetslöshet. Men briinder som har startats på ett så onödigt siitt som branden i Älmhult måste vi i fortsättningen se till att undvika.

Anf. 76 Statsrådet ULLA TILLÄNDER:

Herr talman! Birgitta Rydle har frågat mig om jag anser att ett utkast till vissa iindringar i skolförordningen som utarbetats inom utbildningsdepartementet beträffande betygssåttningen i orienteringsämnen står i överensstämmelse med riksdagens beslut om ny läroplan för grundskolan.

Riksdagen fattade våren 1979 beslut om en ny läroplan för grundskolan (Lgr 80). Med utgångspunkt i detta beslut har regeringen utkirdat mål och riktlinjer, kursplaner samt timplaner. En utgångspunkt såviil för propositionen som låg till grund för riksdagsbeslutet som för utbildningsutskottets yttrande var att olika orienteringsämnen bör integreras. Varken föredraganden eller utskottet ville dock följa skolöverstyrelsens förslag om en för samtliga orienteringsämnen gemensam kursplan. Beslutet innebiir i stiillet att en kursplan skall finnas för iimnena inom den naturorienterande ämnesgruppen och en för ämnena inom den sanihiillsorienterande. Inom resp. ämnesgrupp skall mål och huvudmoment gälla gemensamt för ämnena i gruppen. Inom t. ex. den naturorienterande ämnesgruppen finnssåledes inte kingre siirskilda mål och huvudmoment för fysik, kemi och biologi. Inslag från dessa iininen ingår i olika mål och huvudmoment som gäller för hela ämnesgruppen.

Riksdagsbeslutet innebår vidare att i timplanen för resp. stadium inte kingre anges sårskild tid fiir de olika orienteriiigsiimnena. För lågstadiet finns ett visst antal studieveckotimniar avsatt för samtliga orienteringsämnen, medan för mellan- och högstadierna siirskild tid finns angiven för samhålls-resp. naturorienterande ämnen.

Mot bakgrund av att \arken mål och huvudiiioment eller timplaner i Lgr 80 år uppdelade på de olika orienteringsiimnena kan det vara svårt att siitta betyg i varje ämne för sig. Ett utkast till ändring i skolförordningen har diirför utarbetats inom utbildningsdepartementet med innebörd att eleverna skall få ett sammankittande betyg i den samhiillsorieiiterande iimnesgruppen och ett i den naturorienterande. Detta utkast har utsiints till länsskokkimnder.

Anf. 77 BIRGITTA RYDLE (m);

Herr talman! Jag tackar skolministern för svaret på min fråga. Jag konstaterar att jag inte kan finna att det i riksdagsbeslutet talades om en ändring av den nuvarande formen för betygssättning.

Jag år faktiskt förvånad över att skolministern på detta sått går emot den principsom var ledande förSIA-reforinen. att flytta ned beslutanderätten till kommunerna och skolorna. Med detta beslut tar alltså Ulla Tilländer ifrån klasskonferensen rätten att själv besluta om man vill gå in för att ge betyg i de enskilda ämnena eller om man vill ge ett sammanfattande betyg för resp. ämnesgrupp. Jag vet mycket vål att i den nya låroplanen betonas vikten av en integrering mellan ämnena, och dår franihålles att man bör arbeta med projekt över ämnesgrånserna. Varje enskilt ämne som ingår i resp. block går dock klart att identifiera. Det framgår inte minst klart av vad som står om orienteringsämnena för mellan-och högstadiet i ändringsförslaget 5 kap. 8 S; "Orienteringsämnena består av samhällsorienterande ämnen i vilka ingår geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap samt av naturorienterande ämnen i vilka ingår biologi, fysik, kemi och teknik."

Kommer nu ett sammankittningsbetyg att bli det enda möjliga att ge, ser jag flera risker med det. Ett resultat kan bli att den projektinriktade undervisningen används i så stor utsträckning att baskunskaperna i varje enskilt ämne blir lidande liksom också möjligheterna att pröva dem. Och hur går det med elevernas specialintresse för enskilda ämnen? Inte kommer det att stärkas och uppniuiitras! Eleverna ser ingen anledning att anstränga sig eller visa sitt specialintresse, om de inte därigenom kan höja sitt saniman-fattningsbetyg. Det finns ju ingen morot i form av ett konkret resultat. En elev som har betygen 2, 2. 3, 3 och en annan elev som har 4, 4. 3, 3 i de olika ämnena kan i ämnesgruppen båda få sammanfattningsbetyget 3.

I somras gick skolministern ut med ett uttalande om att kristendomsämnets ställning skulle stärkas i skolan. Anser Ulla Tilländer att det är ett bra sått att göra det genom att ta bort möjligheten för en elev att få betyg i religionskunskap?

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om betygssättningen i vi.ssa ämnen i grundskolan

måste ha en enhetlig betygssättning i landet. På förekommen anledning vill jag också säga att jag inte ser förslaget om gemensamt betyg för SO- resp. NO-blocken som ett steg mot ett avskaffande av betygen. Min instiillning år den att jag helhjiirtat ställer mig bakom remissförfarandet. Jag hoppas att Birgitta Rydle lade niiirke till att det står i svaret att frågan skall ut på remiss. Av detta följer också att sammanslagningen av flera betyg till ett inte alls är en sjiilvklarhet. Det beror på att tre betyg år tre olika betyg, som kan ge större information iin ett samlat betyg. Detta kan visserligen låta som en truism, men det som gör att det inte åren självklarhet iir att ämnena i den nya läroplanen kommer att integreras. Det kommer därför att kunna vara svårt att särskilja tre åmnen var för sig. når de år integrerade i ett gemensamt arbetsområde.

För att belysa svårigheterna skall jag ta ett konkret exempel. Låt oss tänka oss att man på högstadiet läser ett arbetsområde som heter Indien. Man tar timmar från olika iininen och för samman till ett block. Geografi, sanihiillskunskap. religionskunskap och historia smälter saninian. precis som i den verklighet man vill studera. Frågan arom det sedan år så kitt att siirskilja elevens prestationer i de olika ämnena med skilda betyg, eller om det inte iir bättre att ha ett gemensamt betyg för en elevs prestationer. Detta iir bara ett exempel på de överväganden som man kan göra inför det hiir problemet. Vissa delar av en kurs läser man visserligen var för sig. så det finns naturligtvis möjlighet att sätta betyg för varje ämne för sig.

Det år innan beslut kittas i de här frågorna som det år angeläget att man avlyssnar erfarenheter från såväl lärare, föråldrar och elever som andra intressenter ute på fältet. Diirför skall frågan ut på remiss. Jag har alltså aldrig sagt att det skall bli sammankittningsbetvg.

Anf. 79 BIRGITTA RYDLE (m):

Herr talman! Jag tackar för detta klarläggande - jag kan alltså känna mig något lugnad.

Jag blir ändå litet förvånad över att man bara kommer med ett enda förslag, nämligen att det skall bli ett sammanfattande betyg. Det hade kanske varit riktigare om man iiven hade haft med alternativ.

Beträffande det samlade ämnesområdet Indien vill jag siiga att det naturligtvis är trevligt når man kan integrera de olika ämnena når man går igenom ett land. Inte desto mindre år det i många fall olika lärare som samarbetar och undervisar om olika delar av ämnet Indien. Liirarna har ju sina resp. ämneskunskaper i botten.

Att slopa betygen i de separata SO- och NO-åmnena anser jag år en fortsättning av att släta ut och tona ner betygens funktion. Det innebår vidare en försvagning av orienteringsämnenas ställning i undervisningen. Det går också tvärtemot vad en stor majoritet av föråldrar, elever och kirare tycker. Det måste vara en uppgift för en skolminister att komma med förslag som ger elever och lärare stöd och stimulans, och det gör inte det hiir förslaget.

Jag konstaterar att jag inte fick något svar på min fråga om religionskunskapen.

Jag har hår i min hand ett protestbrev, som jag har fått från ett antal lärare vid en skola. Det är inte det enda protestbrev jag har fått. Jag hoppas att det kommer så många att det här förslaget efter remissförfarandet aldrig kommer att genomföras.

Anf. 80 Statsrådet ULLA TILLÄNDER:

Herr talman! Birgitta Rydle efterlyste alternativ. Ett alternativ år ju kiktiskt det betygssystem som vi har i dagsläget. Man har alltså två alternativ att jämföra.

Jag vill emellertid understryka igen att Lgr 80 aktualiserar frågan om gemensamma betyg genom sin speciella konstruktion. Det finns dock inget absolut, orubbligt eller nödvändigt samband mellan Lgr 80 och gemensamma betyg, utan hår måste det finnas utrymme för bedömning, för flexibilitet och för ett pragmatiskt sått att se på betygsfrågan.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationssvar

Om en ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

19 8 Svar på fråga 1981/82:35 om en ny kvinnoklinik vid Akademiska .sjukhuset i Uppsala

Anf. 82 Statsrådet KARIN AHRLAND:

Herr talman! Hans Alsén har frågat mig når byggstarten av en ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala kan bli ett faktum.

Kommittén för Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande överlämnade i november 1980 huvudhandlingar för en nybyggnad för kvinnoklinik till regeringen. Kommittén begärde att få projektera vidare till bygghandlingar. Ärendet remitterades till nåmnden för undervisningssjukhusens utbyggande, som i yttrande den 18 september 1981 bl. a. föreslår att förhandlingar skall ;iga rum i frågan om statens andel av projekterings- och bvggnadskostnaderna innan byggnadskommittén får uppdrag om fortsatt projektering.

Regeringen kommer med anledning av nämndens förslag att denna vecka

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om en ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

uppdra åt statens förhandlingsnåmnd att skyndsamt förhandla i kostnadsfördelningsfrågan.

Förhandlingsniininden förhandlar f. n. med Uppsala låns landstingskommun om ett överförande av huvudmannaskapet för Akademiska sjukhuset till landstingskommunen. Förhandlingarna bedrivs med sikte på att genomföra en förändring av huvudmannaskapet fr. o. m. den 1 januari 1983. Man kan förvänta sig ett snabbt resultat av förhandlingarna. 1 dessa förhandlingar tas även frågan om kvinnokliniken upp.

Om förhandlingsnämnden överlämnar avtalsförslagen omkring månadsskiftet november-december i år. har regeringen underlag för ett beslut i projekteringsfrågan före detta års utgång.

Enligt byggnadskommittén kan byggnadsproduktionen starta på försommaren 1983 om projekteringsuppdrag ges i slutet av detta år. Kommittén har också kommit in med ett förslag, som innebår att schaktningsarbeten för kvinnokliniken skulle kunna börja redan i oktober 1982, Förslaget får övervägas i samband med frågan om projekteringsuppdrag.

Anf. 83 HANS ALSÉN (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för att hon har svarat på min fråga. Beträfkinde innehållet i svaret måste jag erkänna att jag inte år riktigt nöjd. och jag skall be att få återkomma till det.

Får jag först konstatera att det faktiskt iir den fjärde hålsovårdsministern på fem år som jag nu diskuterar kvinnokliniksbygget vid Akademiska sjukhuset i Uppsala med. Det började faktiskt med en motion nr 1221. daterad den 27 januari 1976. från socialdemokraterna i Uppsala lån. I den klargjorde vi ganska bestämt behovet av det här bygget. Det är ett behov som är mera uppenbart i dag. naturligt nog-alla blir vi ju äldre med åren. och det gäller också frågan om kvinnokliniksbygget vid Akademiska sjukhuset.

Det hår kan ju låta litet skämtsamt, men ser vi, som den nyvalde partiordföranden för moderaterna föreläst för oss i TV och annorstädes att man skall göra, till människorna bakom - det är onekligen sant att vi bör göra på detta sått - möter vi en stor grupp vårdbehövande miinniskor som är i en ganska olidlig situation. Det gäller också personal som arbetar under helt otillfredsställande förhållanden. Till saken hör att Enköpings förlossningsvård för en tid sedan flyttades till Uppsala, vilket gjort kön av vårdbehövande och trängseln ännu olidligare. Lägger vi därtill arbetsmarknadssituationen för byggnadsarbetare i Uppsala län. i samband med att man inom en relativt snar framtid kommer att börja avveckla byggnadsarbetena vid Forsmark, kommer vi fram till att det sammantaget åren mycket besvärlig situation. Jag och andra har återkommit under senare år i motioner, interpellationer och frågor för att driva på byggandet av kvinnokliniken. Det har kiktiskt varit fråga om att driva ganska så ovilliga hålsovårdsministrar framför sig i den hår frågan. Det förtjänar dock att nämnas att socialutskottet har givit sitt fulla stöd. Låt mig citera ur dess betänkande 1980/81:19. dår det framhålls:

"Utskottet, som under ett tidigare år haft tillfälle att göra ett studiebesök i den nuvarande kvinnokliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, vill för

sin del understryka att denna fråga har sådana brister att en ny kvinnoklinik måste tillkomma vid sjukhuset. Frågan om uppförande av en ny kvinnoklinik har varit aktuell sedan lång tid tillbaka och ett ytterligare dröjsmål i ärendet vore ytterst olyckligt."

Vad är det då som svaret nu egentligen säger? Jo, att det blir fråga om ett ytterligare dröjsmål. Det skall nu förhandlas om kostnadsfördelningen mellan landsting och stat. Det finns ett avtal sedan många år tillbaka, där kostnaderna är reglerade. Det ankommer på staten att stå för 40 % av kostnaderna t. o. m. etapp 4. Etapp 4 omfattar också den nu aktuella kvinnokliniken.

Jag frågar statsrådet: Ryggar man verkligen från departementets sida ingångna avtal? I så fall är det ytterst allvarligt.

Låt mig innan min tid är ute konstatera att jag skrev ett brev till statsrådet i den här frågan den 5 september i år. Jag har inte fått något svar. Det skulle vara värdefullt att få veta, om statsrådet inte svarar pä brev i för människor ytterst angelägna frågor. Jag upprepar att det gäller vårdbehövande. personal och i hög grad även byggnadsarbetare i Uppsala län.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om en ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

Anf. 84 Statsrådet KARIN AHRLAND;

Herr talman! Jag skall svara på den sista frågan först. Jo, Hans Alsén, jag svarar på brev. Jag svarar på fem, ibland upp till tio tolv brev om dagen. Men jag svarar inte alltid så snabbt på brev som inte innehåller några direkta frågor. I brevet från Hans Alsén gjordes enbart en uppmaning, och den visste jag att jag skulle få ändå.

Jag vill vidare påminna Hans Alsén om att det utskott vars betänkande han just citerat faktiskt också sade litet mer, nämligen följande:

"Utskottet har emellertid förståelse för att prövningen av huvudhandlingarna för byggnadsföretaget måste anstå till dess yttrande över desamma

inkommit från NUU---- ." Detta yttrande har nu just kommit in. och

utskottet har alltså hållit på att vi skulle vänta pä NUU-nämndens yttrande.

Jag vill vidare framhålla följande. Jag har .själv besökt kvinnokliniken vid Akademiska sjukhuset. Det besöket liksom vad jag känner till därutöver gör att jag är mycket medveten om att kvinnokliniken, som Hans Alsén säger, är gammal och har stora tekniska och sanitära brister. Man måste självfallet göra någonting för att modernisera vården och ge personalen bättre arbetsförhållanden. Hittills har regeringen givit uppdrag om projektering i huvudhandlingar, men de fortsatta ställningstagandena måste bli beroende av resultaten av de pågående förhandlingarna. Det är angeläget att de går snabbt, och det är därför som regeringen på torsdag kommer att erinra om att det är bråttom.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om en ny kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

Man skall nämligen enligt vad som står i svaret förhandla om kostnadsfördelningen. Det är, som jag ser det. en alldeles onödig förhandlingsomgång. Den frågan är reglerad i avtal. Jag ber nu om svar på den frågan.

Det sades vidare att kvinnoklinikfrågan kommer att behandlas skyndsamt, eftersom den tas upp i samband med förhandlingarna om huvudmannaskap för Akademiska sjukhuset, vilka skall kunna genomföras snabbt. Om detta går i lås, skall man kunna vara i stort sett klar före årets utgång. Ja. det är möjligt, om man ser det från departementets sida. Men jag vet mycket vål att landstinget i Uppsala län icke anser den förhandlingen vara så enkel. Tvärtom är det en synnerligen komplicerad fråga, och den har inte blivit mindre komplicerad genom att vi under senare tid har fått frågan om regionsjukvården in i förhandlingsbilden. Jag hävdar mycket bestämt att det som statsrådet nu har sagt i sitt svar tyvärr innebär att statsrådet fullföljer sina företrädares exempel når det gäller att förhala byggandet. Jag hade - och jag vet att jag talar för invånarna i Uppsala län - satt stort viirde på ett svar. som förutom att vara allmänt vålvilligt och positivt, också hade innehållit ett klart besked om att ni nu startar projekteringen och siktar till ett byggande som kan börja på hösten 1982. Därigenom skulle möjligheter ges att möta en besvärlig arbetsmarknadssituation i Uppsala lån och förutsättningar skapas för den vård som vi så vål behöver och som också statsrådet har vitsordat.

Jag upprepar frågan: Ryggar ni ingångna avtal?

Anf. 88 Statsrådet KARIN AHRLAND:

Herrtalman! Jag vet att schaktning kräver byggnadslov, men jag uppfattar byggande som uppförande av murar, och det går inte att göra tidigare, såsom också framgår av svaret.

Jag skulle bara försöka förklara för Hans Alsén att nuvarande avtal innebår att staten står för 40 % av kostnaderna. Men det är om sjukhuset övergår i landstingets regi som man skall förhandla om hur mycket staten eventuellt skall betala av det hela.

Anf. 89 HANS ALSÉN (s):

Herr talman! Det hår liknar advokatyr, bästa fru statsråd. Det finns ett avtal. Se då till att fullfölja det! Det kräver den andra avtalsslutande parten. Det vore märkligt om ni skulle rygga det avtal som redan finns därför att ni säger att ni vill sluta ett nytt avtal. Det hår blir ju bara-jag upprepar det-en ny fördröjning av ett angeläget byggande, som skall lösa stora vårdproblem, som skall skapa goda förhållanden för en mycket duktig personal, vilken arbetat under olidliga förhållanden, och som ger möjlighet till sysselsättning för byggnadsarbetare vilka i dag på grund av den avveckling av arbetena i Forsmark som börjar våren 1982 infe vet var de skall få sin utkomst.

Jag tycker som sagt var att det hår år advokatyr och dessutom ett cyniskt resonemang, där formalia helt sätts i förgrunden. Varför säger man att byggnadsfrågan, en fråga som parterna konkret diskuterat i fem sex år, nu skall bli föremål för prövning i samband med diskussionen om övertagandet av huvudmannskapet? Detta år ju en helt annan sak.

Anf. 90 Statsrådet KARIN AHRLAND:

Herr talman! Vi skall inte tvista om vem som har ägnat sig åt advokatyr. Det gäller ju helt andra regler för landstingskommunala sjukhus än för statliga - det är det som jag försöker att förklara för Hans Alsén.

Nr 12 att byggenskap som skall fördelas kostnadsmåssigt. 40 % på staten och 60 %

Tisdaopn den P landstinget i Uppsala län. skall klaras på så sätt t. o. m. etapp 4. Denna

77 nktnhpr 1981 etapp omfattar kvinnokliniken vid Akademiska sjukhuset. Försök inte att

_____________ resonera bort detta. Jag upprepar att det hår är fråga om advokatyr.

Om utvärderine Dessutom är det ett cyniskt resonemang, eftersom det gäller människor som
av preventivmedlet har.gått och väntat orimligt länge på detta bygge. Nu skall det hela kastas in i
Deno-Provera " förhandlingsomgång som jag är övertygad om blir mycket långdragen,

inte minst med hänsyn till statsrådets sätt att uppträda mot huvudmännen i Uppsala läns landsting när det gäller Akademiska sjukhuset och dess driftfrågor. Statsrådet vet nog vad jag menar i det sammanhanget. Detta är bedrövligt.

Anf. 92 Statsrådet KARIN AHRLAND;

Herr talman! Jag vill bara upplysa Hans Alsén om. att när det gäller den nuvarande kostnadsfördelningen beträffande Akademiska sjukhuset, står staten för 40 %, Uppsala låns landsting för 3(1 % och regionlandstingen för .30%.

Anf. 93 HANS ALSÉN (s);

Herr talman! Det gäller alltså landstingen över huvud taget. Vad som nu diskuteras i riksdagens kammare år statens ansvar, och når det gäller detta är statsrådet den främsta representanten. Nu vill statsrådet krypa ifrån detta ansvar och underlåta att stå för ingångna avtal. Av en rad olika skål tycker jag att detta är ytterst beklagligt. Snart har statsrådet Ahrland förbrukat allt förtroende i Uppsala län. Jag upprepar; De diskussioner som har förts under senare tid avseende driftkostnader vid Akademiska sjukhuset har varit av ytterst beklagligt slag. Till detta kommer nu det här. Tydligen vill statsrådet i sitt "nyskapande" på detta område också medverka till att staten, där bl. a. alla vi som sitter i denna kammare har ett ansvar, ryggar avtal. Detta år ytterst märkligt.

20 § Svar på fråga 1981/82:44 om utvärdering av preventivmedlet Depo-Provera

Anf. 94 Statsrådet KARIN AHRLAND;

Herr talman! Anna-Greta Skantz har frågat mig om jag avser att utvärdera den användning av preventivmedlet Depo-Provera som godkänts av socialstyrelsen.

Grundläggande bestämmelser om läkemedelskontrollen finns i läkeme
delsförordningen (1962:701). Läkemedelskontrollens innebörd och syfte
framgår av 4 S i nämnda förordning, dår det sägs att ett kikemedel skall vara
av fullgod beskaffenhet och att det vid normal användning inte får medföra
skadeverkningar som står i missförhållande till den avsedda effekten. Endast
sådana läkemedel som registrerats av socialstyrelsen får försäljas.
6 Depo-Provera är sedan år 1964 registrerat som farmacevlisk specialitet i

Sverige i huvudsak för behandling av vissa cancersjukdomar. Socialstyrelsen har den 11 september 1981 godkänt att medlet också skall få användas som preventivmedel för kvinnor "där långsam återkomst av fertilitet efter avslutad behandling kan accepteras och dår andra preventivmedel gett biverkningar eller på annat sått bedömts olämpliga".

Till grund för socialstyrelsens ställningstagande har legat omfattande studier av medlets egenskaper och verkningar utförda sedan år 1963. Sammanlagt omfattar studierna 213 000 kvinnor eller ca 2,8 miljoner menstruationscyklar. Enligt socialstyrelsen har inget annat hormonellt preventivmedel utsatts för så omfattande studier.

I den allmänna debatten har framförts att medlet skulle vara förknippat med en serie allvarliga biverkningar. Dessa farhågor har inte vetenskapligt kunnat verifieras. Enligt socialstyrelsen har Depo-Provera inte visat sig ge upphov till allvarliga medicinska komplikationer av något slag.

Vidare har världshålsovårdsorganisationen (WHO) vid ett möte för några veckor sedan också ställt sig bakom samma vetenskapliga bedömningar som socialstyrelsen gjort om Depo-Provera.

Registrerade läkemedel skall enligt läkemedelsförordningen fortlöpande kontrolleras av socialstyrelsen, och det är inte regeringens uppgift att utvärdera enskilda läkemedel. Socialstyrelsen kommer självfallet att noggrant följa användningen av Depo-Provera.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om utvärdering av preventivmedlet Depo-Provera

Anf. 95 ANNA-GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag år naturligtvis medveten om att det inte är regeringens uppgift att utvärdera enskilda läkemedel. Men min fråga avsåg närmast om statsrådet hade för avsikt att ta något initiativ till en utvärdering eller en uppföljning av användandet av detta preventivmedel. Frågan har jag ställt med anledning av den mycket stora oro som många människor känner. Men tydligen delar inte statsrådet denna oro. Därför vill jag fråga: Är statsrådet beredd att gå ut och säga till kvinnorna: Er oro är obefogad, Depo-Provera ger inga biverkningar och år heller inte cancerframkallande?

Jag utgår från att statsrådet har haft möjlighet att ta del av beslutsunderlaget för socialstyrelsens godkännande av att Depo-Provera används som preventivmedel i Sverige. Jag utgår också från att hon tagit del av de många särskilda yttranden som finns och observerat de betydande inskränkningarna i indikationen som skett.

Läkemedelsföretagets ansökan gällde ursprungligen att medlet utan inskränkningar skulle fä användas som antikonceptionsmedel för kvinnor. Inte förrän tillverkaren accepterat betydande inskränkningar i indikationen bedömdes medlet som godtagbart.

De inskränkningar som gjorts har naturligtvis inte tillkommit av en tillfällighet. Att tveksamheten varit stor framgår av flera utlåtanden. I något fall har man tillstyrkt godkännande "om än med viss tvekan".

Det är denna tveksamhet som är så oroande. Och jag år förvånad över att statsrådet inte har märkt denna oro eller själv känner oro.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om utvärdering av preventivmedlet Depo-Provera

Avgörande för beslutet uppges ha varit att medlet efter ett antal försöksserier befunnits synnerligen effektivt och ge förhållandevis få och små biverkningar. Vad menas med "få och små biverkningar"? Ja. det iir beroende av vem som gör bedömningen.

En professor skriver i ett utlåtande: "Depo Provera år ett synnerligen intressant preventivmedel för kvinnor som ej kan använda p-piller och som av olika skäl ej kan använda spiral."

Det är professorns syn. Jag tror inte att kviiinor som ges Depo-Provera ovetande om biverkningarna kommer att uppleva medlet som intressant efter hand som biverkningarna uppträder.

Vad gör vi?

Socialstyrelsens beslut är nu fattat, och det kan väl jnte återkallas utan mycket starka indikationer.

Ett krav är att alla läkare som ger denna p-spruta informerar patienterna om de biverkningar som brukar uppträda. Är statsrådet beredd att medverka lill att så kommer att ske?

Det har inte gjorts några studier av långtidseffekterna, och det tycker jag är beklagligt. Är statsrådet beredd att ta initiativ till att några sådana studier kommer till stånd?

Anf. 96 Statsrådet KARIN AHRLAND:

Herr talman! Jag vill än en gång understryka att Depo-Provera har godkänts att användas som preventivmedel når andra preventivmedel ger biverkningar eller på annat sätt bedöms olämpliga. Anna-Greta Skantz frågade mig om jag var beredd att säga till kvinnor att deras oro år obefogad. Jag vill svara att jag aldrig vågarsäga det till någon kvinna niir det giiller något preventivmedel. Det finns nämligen inte något preventivmedel av den arten att det är lämpligt för alla.

Nästa fråga gällde utvärdering m. m.. och jag kan berätta för Anna-Greta Skantz att 1980 års abortkommitté enligt sina direktiv har i uppdrag att belysa hur rådgivningen om preventivmedel fungerar. Jag har inhämtat att aborfkommittén har inbjudit forskare och läkemedelsföretag till en hearing den 18 december i år om var preventivmedelsforskningen befinner sig. liksom om nya preventivmedel är att förvänta. Man talar också om p-piller för män.

Jag vill också meddela att socialstyrelsen har krävt att tillverkarna av Depo-Provera. innan en marknadsföring äger rum, utarbetar en information som är lämpad både för sjukvårdspersonalen och för patienterna. Socialstyrelsen avser att för egen del ta fram en särskild skrift, en s. k. produktmo-nografi, om Depo-Provera.

Det är naturligtvis angeläget att läkemedelsnämnden och socialstyrelsen följer användningen av Depo-Provera, så att man också registrerar om det blir några eventuella effekter och biverkningar. Jag hoppas att statsrådet på ett eller annat sått tar initiativ, så att detta verkligen blir killet och. om det skulle visa sig att det blir biverkningar eller effekter av något slag. socialstyrelsen då omprövar beslutet.

Det är också intressant att låsa handlingarna, och i ett utlåtande står det att medlets egenskaper kan innebiira starkt begränsad användbarhet i Sverige, Man ställer sig frågan om det år försäljningen till u-länderna som är det mest intressanta i detta sammanhang. Vi vet att preventivmedlet inte åi- registrerat i USA och inte heller i Canada och Australien. Det hänger naturligtvis samman med att man dår hyser så stor tveksamhet att man inte vill registrera det som preventivmedel. I Storbritannien får man använda medlet endast under en mycket begränsad tid.

Jag tycker att man från socialstyrelsens sida har handlat alldeles för snabbt. Det hånvisas visserligen i svaret till att man har gjort vissa undersökningar, men det är ju inte studier av långtidseffekterna. Och det år på den punkten jag år mest kritisk - man vet inte vilka följderna blir.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om utvärdering av preventivmedlet Depo-Prdverq

Anf. 99 ANNA-GRETA SKANTZ (s):

Herr talman! Jag kan inte riktigt hålla med statsrådet om att undersökningar har pågått långe och att alla är överens om att det inte uppstår några biverkningar eller år skadligt. Om det vore så, förstår jag inte varför det i socialstyrelsens beslutsunderlag finns så många särskilda yttranden och varför man i ett av dem skriver: Godkännande, om ån med viss tvekan. Det går alltså inte att hävda att det rått full enighet om att det inte uppstår några biverkningar eller skadeverkningar, för då hade man ju inte behövt skriva som man gjorde.

Det är detta man bör vara uppmärksam på och som enligt min mening gör att man måste följa upp användandet av Depo-Provera väldigt noga. Därför gladde det mig faktiskt när jag tyckte mig kunna förstå att statsrådet var positiv till att någonting görs och att hon kommer att följa den här frågan.

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationssvar

Om åtgärder med anledning av bojkott mot visst livsmedelsföretag i Skåne

Anf. 100 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag vill meddela att jag på grund av resa utomlands inte inom

föreskriven tid kan besvara interpellationerna 18 av John Andersson om

registreringen av kemiska bekämpningsmedel och 19 av Lars-Ove Hagberg

om åtgärder mot försurning av mark och vatten.

Efter överenskommelse kommer interpellationerna att besvaras den 17

november 1981.

22 § Svar på fråga 1981/82:27 om åtgärder med anledning av bojkott mot visst livsmedelsföretag i Skåne

Anf. 101 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Wiggo Komstedt har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att hindra verkningarna för sysselsiittningen i jordbruket och trädgårdsnäringen i Skåne vid en bojkott mot livsmedelsföretaget Findus produkter.

Wiggo Komstedt hänvisar i sin fråga till ett beslut vid centerpartiets riksstämma i år. Jag vill klarlägga att detta beslut innebar en rekommendation till centermedlemmar att avstå från att köpa bröstnijölksersiittning som tillverkas av företaget Nestlé. Rekommendationen skall ses mot bakgrund av att bröstmjölksersåttning ofta har marknadsförts på ett otillbörligt sätt.

Världshälsoorganisationen (WHO) och FN;s barnorganisation (UNICEF) har tagit upp detta problem. WHO har nyligen antagit en resolution om marknadsföringsregler. Den innebär en rekommendation om förbud mot reklam för modersmjölksersättning.

Jag förutsätter att Nestlé kommer att följa FN:s rekommendation. Några problem av den art som Wiggo Komstedt befarar kommer inte att uppstå, eftersom stämmobeslutet inte avsåg Findus produkter.

Anf. 102 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet för svaret.

I ett kärvt ekonomiskt klimat med åtföljande besvärligheter på arbetsmarknaden skapar det beslut jag åberopat i min fråga oro och irritation - det vet säkert jordbruksministern. Man kan alltid ifrågasätta värdet av och allvaret bakom ett sådant här beslut, men när det fattas på en stämma som hålls av ett stort demokratiskt parti, som därtill år i regeringsställning, är oron verkligen motiverad. Beslutet berör trots allt ganska många i de båda Skånelänen.

Låt mig med några siffror redovisa vad Findus betyder för jordbruket och trädgårdsnäringen i Skåne. Det gäller 680 enskilda odlare, ett stort antal anställda hos dem och därutöver några hundra såsongsarbetare. Dessutom gäller det naturligtvis ganska många anställda hos Findus. Det gäller en areal

på 7 580 hektar odlad åkermark och vad man skall göra med den som blir över.

Det gäller 47 500 ton råvaror. För att man skall få ett begrepp om hur mycket detta är vill jag såga att det år lika mycket som man lastar på I 800 stora lastbilsekipage.

Nu kan man naturligtvis anmärka mot detta att det gäller tillförseln till livsmedelsföretaget Findus. Men om en bojkott skall få någon effekt måste man strypa tillförseln av råvaror, och det var viil avsikten med beslutet.

Nu såger statsrådet i sitt svar att beslutet inte skall tolkas så. Men enligt de referat från stämman' jag läst - det iir flera stycken - så var rekommendationen att uppmana medlemmarna att bojkotta Findus produkter. Jag tror också att innebörden var den. eftersom bröstmjölksersiittningen inte är någon större artikel i Sverige. Den tillverkas av Nestlé-det multinationella företag som äger Findus.

Jordbruksministern befarar alltså inte att det skall uppstå några problem. Jag vill till detta bara siiga: Gå då ut och lugna miinniskorna! Tala om att man inte menade någonting med sitt beslut på centerståmman! Eller tala om vad man menade!

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om åtgärder med anledning av bojkott mot visst livsmedelsföretag i Skåne

Anf. 103 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Herr Komstedts fråga var nkirklig redan når den framställdes. Ännu märkligare år den efter det att han nu kommenterat mitt svar. Den är märklig därför att den fråga han tar upp i riksdagen berör ett beslut fattat av ett politiskt parti på dess årsstiimma. Detta år. såvitt jag vet. första gången man diskuterar ett sådant beslut i riksdagen. Det kanske ger en fingervisning när det gäller riksdagens arbetsordning, som tillåter sådana frågeställningar.

Dessutom refererar herr Komstedt beslutet felaktigt. Herr Komstedt har i denna debatt visat att han inte respekterar de svar som jag har gett. Däremot har Finduschefen förklarat sig helt nöjd med de besked han fått från centerpartiets ordförande och dess partisekreterare. Finduschefen gjorde det strax efter stämman.

Det år dessutom så att det gått ut skrivelser från Konservodlarföreningen och från LRF, som också refererat de svar som centerpartiets ordförande har givit Finduschefen.

Jag förstår alltså inte vad det år för oro som herr Komstedt talar om i det hår fallet. Det år väl trots allt så. att herr Komstedt har aktualiserat den hår frågan för att försöka misstänkliggöra centerpartiet. Ur den synpunkten år jag, herr Komstedt. ytterligt tacksam för att frågan kommit upp i riksdagen. Jag hoppas bara att partikamrater till herr Komstedt håller sig för goda för att föra detta slags argumentation i en sådan hår fråga, når klara besked har givits. Herr Komstedt har ingen som helst grund för de påståenden han gjort.

Nr 12 Ani". 104 WIGGO KOMSTEDT (m):

-r,. , , Herrtalman! Jordbruksministern får faktiskt åven i fortsättningen finna sig

Tisdagen den: ■ ' „ '

-,4 , , ., inol i att det ställs nkirkliga frågor om nkirkliga beslut.

27 oktober 1981 ■• ■ ■ ■ ' ~ ■

■ ' ______ ' .Jag har inte alls tånkt inisstånkliggöra något politiskt parti. Den

„ o .. j / bedömningen får statsrådet stå helt sjiilv för. Jag har bara hänvisat till de

Om åtgärder med - ■

, , . 1 ." referat soni finns från stämman. Ni kittar liksom alla andra politiska partier

anledning av bojr y. . ■ ■ ■. ' '

I , . , på er ståiilhia beslut som stiimman vill att partiets ledamöter i beslutande

kolt mot visst *: ' . I

,. ,■■ ,,.. , församlingar i riksdag och regering-skall efterleva. Annars ;ir det ju högst

livsmedelsföretag \ .. „ . , , ,i

■ ri o ' anmärkhingsviirt. Men den debatten skall jag inte föra nu. utan den får ni

/ Skåne ; r j t-

föra internt.

Nu siiger jorcibriiksministern att efter det svar som givits av centerpartiets partisekreterare och av statsministern har Finduschefen förklarat sig helt nöjd. Men då har vi ju i alla kill fått fram den oro som funnits. Ni har tydligen t. o. 111. niåst la kohtakt med Finduschefen för att lugna honom. Jag har inte talat med Finduschefen. Jag går inte Fiiidus eller Nestlés iirenden.

Men det finns en mängd odlare i Skåne-68(1 till antalet-och ett stort antal människor som arbetar hos dem. De är oroliga över det hiir beslutet, och de har inte talat méd vare sig statsministern eller Finduschefen.

Då har jag väl i alla fall haft rätt så till vida att jag har redovisat den oro som finns-eftersom ni inåste ta kontakt med Finduschefen för att lugna honom.

Anf. 105 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Den undran -eller oro. för att uttrycka mig i likhet med herr Komstedt - som kunde finnas omedelbart efter beslutet stillades i och med att centerpartiets ledning gav besked om vad beslutet innebar.

Intervjuer var införda i de skånska tidningarna, och jag förutsätter att de skånska odlarna läser de tidningarna. De fick besked. De har också fått besked genom den skrivelse som har gått ut från LRF.

När det sedan, herr talman, gäller herr Komstedt iir jag fullt införstådd med att frågorna kan bli konstiga även framdeles.

Anf. 106 WIGGO KOMSTEDT (m):

Herr talman! Det år möjligt att frågorna kan bli konstiga-de kan bli precis så konstiga som vissa beslut som har med parlamentet att göra så till \ida att jag tror att de skall genomföras.

Men nu har ju statsrådet gett direkt besked om att vi inte skall bry oss om de beslut som ni fattar på stiimmor. och då iir jag nöjd.

Anf. 107 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Vad jag har gett besked om år innebörden av det beslut som fattades på stämman. Det var ett rekommenderat köpmotstånd mot Nestlés brcist-mjölksersåttning. inte mot Findus produkter.

Jag hoppas att herr Komstedt skall vara oss till god hjiilp med att föra ut det budskapet till dem som han har träffat och som känner oro.

Anf. 108 WIGGO KOMSTEDT (m): ■ Nr 12 .

Herr talman! Det önskemålet skall jag gärna tillniötesgå. herr minister. Tisdagen den

Jag tror att vi alla år betjiinta av att oron blir stillad förde miinniskor som det 27 oktober 1981

gäller.

Om skogsavverkningen i fjällom-23 § Svar på fråga 1981/82:42 oiii skogsavverkningen i fjällområ- råden den

Anf. 109 Jordbruksininistern ANDERS DAHLGREN: Herr talman! John Andersson har frågat niig om jag avser vidta några åtgärder för att en modifierad avverkning tilliimpas i extrema höjdlågen.

För slutavverkning inom de områden som John Andersson avser gäller särskilda beståmmelser. Enligt skogsvårdslagen får en skogsiigare sålunda inte utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd slutavverka skog inoni det oniråde som regeringen har förklartit som svårfiiryngrat. I samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgiirder för att begränsa eller motverka olägenhet och trygga återviixten. Fjiillskogsblådning, som John Andersson näniner, iir en avverkningsform som enligt förarbetena till skogsvårdslagen skall kunna godtas inom dessa områden. Sjiilvkillet måste skogsbruket iiven här rent allnkint bedrivas med hånsyn tagen till naturvårdens och andra allmänna intressen. Föreskrifter om detta finns i skogsvårdslagen. Om mera långtgående åtgärder behövs för att tillgodose naturvårdens intressen kan naturvårdslagen tilkimpas. Mot bakgrund härav anser jag att det inte behövs några särskilda åtgärder från min sida.

Anf. 110 JOHN ANDERSSON (vpk);

Herrtalman! Orsaken till att jagstiillde den hiir frågan är de opinioner som på flera håll kräver förbud mot avverkning av fjiillskog. Då undrar jag: Bör man inte göra vad som göras kan för att undvika kollisioner av den hiir typen? Det är ju i alla fall fråga om skogsmark som år svårföryngrad. och det handlar också om renbetesland. Skall man göra ingrepp i sådana hiir områden bordet göras så skonsamt som möjligt.

Man borde kunna undvika den situation som i de flesta kill uppstår - att man iir antingen för eller emot en avverkning. Kan man inte tänka sig en modifierad avverkning? Det blir kanske dyrare, men den nackdelen får man väl ta. Det år stora skogsmarker det år fråga om. och det handlar dessutom om den landsiinda som år glesbygd och saknar sysselsiittning. Det handlar också om råvarutillskott.

Men vi får inte glömma att dessa fjällskogar iir kåiislig;i områden. Jordbruksministern siiger att fjållskogsbkidning iir en form som skall kunna godtas. Jag tycker att man hår måste ta initiativ för att få en vettig lösning på detta problem, för det år ju ett problem. Då var min tanke att jordbruksministern skulle kunna ta dessa initiativ.

De stora kalhyggena oroar ortsbefolkningen, ofta följer t. o. m. plöjning av dessa hyggen. Även samerna ser med oro på kalhyggena. Jag tror inte det

Anf. Ill Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Jag tror, liksom John Andersson, att det iir viktigt att man inte griiver ner sig i någon sorts skyttegravskrig. Dels år det hår fråga om en resurs som från många synpunkter skall skyddas, dels en resurs som skall användas, om den används på ett riktigt siitt. Då kan fjållskogsbliidningen vara ett alternativ.

När det gäller rennäringen vill jag säga att den hiinsyn skogsbruket skall ta till allmänna intressen också rymmer hånsyn till renniiringen. Frågan om hur detta bör ske framöver diskuteras nu i en siirskild samrådsgrupp som lantbruksstyrelsen har tillsatt. Jag vet att avsikten bl. a. år att utforma konkreta anvisningar till skogsvårdslagen om detta. De anvisningarna kommer då i likhet med skogsvårdslagen i övrigt att gälla för hela skogsbruket.

Anf. 112 JOHN ANDERSSON (vpk):

Herr talman! Det senaste uttalandet var vål ändå. som jag uppfattade det. ett litet löfte om att problemet håller på att ses över och att det kan komma nya tillämpningsanvisningar.

Det pågår åndå ett litet krig i våra nordligaste kin. Det har kommit en stor mängd kort som talar om att fjällskogen försvinner och att fjällskogen år i fara. Jag känner till litet grand om fjiillskogarna. eftersom det har varit min svsselsättning att sköta en del av skogsindelningen i dessa skogar. Jag vet alltså vilka problem som finns. Ändock vill jag inte stödja dem som säger: Förbjud all avverkning i dessa fjållniira skogar. Men jag vill ha en tillämpning som gör dessa ingrepp så skonsamma som möjligt.

Jag uppfattar det senaste jordbruksministern sade som att jordbruksministern år beredd att se till att vi får beståmmelser som gör det möjligt för motståndarna att komma upp ur skyttegravarna. Det som pågår nu år faktiskt ett skyttegravskrig.

24 i; Svar på interpellation 1981/82:15 om livsmedelspriserna

Vad beträffar den del av livsmedelskonsumtionen som hänför sig till Nr 12 jordbruksprisreglerade livsmedel skall jordbruket i enlighet med riksdagens Tisdagen den beslut i våras tillerkännas vissa belopp till följd av ökade priser på 27 oktober 1981

produktionsmedel m. m. Per den 1 januari 1982 skall således jordbruket________

Oi7i livsmedelspriserna

kompenseras för de prisstegringar som skett under tiden april - oktober i år. Överläggningar mellan statens jordbruksnämnd, ikimndens konsumentdelegation och lantbrukarnas förhandlingsdelegtition kommer att påbörjas inom kort. När det gäller prisregleringen pä jordbrukets område för tiden efter den 30 juni 1982 så har jag tillsatt en kommitté, som har till uppgift att närmare förbereda de prisöverlåggningar som skall ske inför den perioden. Förslag 0111 prisregleringen på jordbruksprodukter kommer diirefter att lämnas till riksdagen våren 1982.

Förutom de prisändringar som kommer att äga rum på jordbruksprisreglerade livsmedel som en följd av riksdagens beslut i våras och kommande beslut våren 1982 kommer priserna på i första hand kött. fläsk och ost att stiga på grund av minskade livsmedelssubventioner per den 1 januari 1982. Vilka prishöjningarna i övrigt blir på livsmedel år naturligtvis beroende av den allmiinna pris- och kostnadsutvecklingen, diiribland iniportpriserna.

Regeringen har mot bakgrund av de förslag som lämnas i proposition 1981/82:30 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder bedömt att konsumentprisindex kan beräknas stiga med nårniare 10 % under år 1981. För nästa år finns det anledning att råkna med att inflationen kan dämpas och komma ner till 6-8 % under loppet av året. En sådan dämpning av inflationen får naturligtvis åven konsekvenser för livsmedelspriserna, iiven om det sker med viss eftersläpning, eftersom kostnadskompensationen till jordbruket beräknas i efterhand. Den föreslagna ändringen av mervärdeskatten medverkar naturligtvis till att nedbringa niatprishöjningarna.

Vid minskningen av livsmedelssubventionerna. som är ett led i regeringens ansträngningar att minska budgetunderskottet, har siirskild hånsyn tagits till barnfamiljerna. Konsumtionsmjölken berörs niimligen inte av minskningen. Dessutom har riksdagen på regeringens förslag beslutat att de ökade kostnader för livsmedelskonsumtion som blir följden av att livsmedelssubventionerna minskar kompenseras för flerbarnsfamiljer. Detta sker genom att ett sårskilt flerbarnstillägg knutet till det allmänna barnbidraget införs fr. o. 111. den 1 januari 1982.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om livsmedelspriserna

som omfattar en mängd varor och tjänster, och matpriser år två olika begrepp. I prissammanhang skiljer vi f. ö. på livsmedel, som omkittar hela sortimentet, och baslivsmedel, som i stort omfattar jordbruksprodukter. Niir det gäller prishöjningen iir skillnaden också viildigt stor mellan dessa två olika begrepp.

Exempelvis har höjningen av konsumentprisindex sedan årets början och t. o. m. den 15 oktober stannat vid 9 %. medan livsmedelspriserna höjts med 12,2 %. De subventionerade baslivsmedlen har höjts med inte mindre iin 19.8 % - allt enligt pris- och kartelhkimndens statistik.

För en stor del av konsumenterna år utvecklingen av matpriserna viktig och avgörande. Men på den punkten iir jordbruksministerns svar minst sagt svii vande.

Jag citerar direkt ur svaret;

"Förutom de prisändringar som kommer att äga rum på jordbruksprisreglerade livsmedel som en följd av riksdagens beslut i våras och kommande beslut våren 1982 kommer priserna på i första hand kött, fläsk och ost att stiga på grund av minskade livsmedelssubventioner per den 1 januari 1982."

Jag fick läsa detta stycke två gånger innan jag riktigt fattade det. Jag trodde att jordbruksministern menade att vi skulle besluta om någonting våren 1982 som slog igenom på priserna redan vid årsskiftet, men så menade inte jordbruksministern.

Att riksdagens majoritet - mot vpk:s röster - fattat beslut om att ta bort ytterligare 500 milj. kr. av subventionerna, så långt var det klart. Och det betyder alltså ökade priser på de subventionerade baslivsmedlen från den 1 januari 1982. Men jag borde få en förklaring på vilka kommande beslut under våren 1982 som jordbruksministern hånsyftar på. Är det nya beslut om minskade subventioner som jordbruksministern aviserar, trots det löfte jordbruksministern gav i mars månad 1981. att det nu måste bli stopp för ytterligare siinkning av livsmedelssubventionerna? Eller vilka andra beslut år det som är aktuella våren 1982 och som kommer att påverka matpriserna? Hiir har konsumenterna rått att få besked.

När det gäller min andra fråga, vad regeringen avser ;itt göra för att nedbringa matprisstegringarna, ger svaret inga löften alls. Vad konsumenterna möjligen har att hoppas på år en eventuell dämpning av inflationen, som på lång sikt får positiva konsekvenser för livsmedelspriserna. Vidare siiger jordbruksministern att den föreslagna sänkningen av mervärdeskatten naturligtvis medverkar till att nedbringa matprishöjningarna. Men är det riktigt med sanningen överensstämmande?

Jordbruksministern har ju själv i sitt svar sagt att priserna på i första hand kött, fläsk och ost kommer att stiga den 1 januari 1982 genom minskade livsmedelssubventioner. Blir då inte det verkliga resultatet att medan övriga varor, även lyxvaror, sänks i pris, kommer maten att bli dyrare? Det är ju inte bara livsmedelssubventionerna som minskar utan vi får också ett nytt jordbruksavtal som - såvitt jag kan förstå - ger prishöjningar.

Utvecklingen av priserna på framför allt baslivsmedel, som bara i år har stigit mer än dubbelt så mycket som det totala konsumentprisindex, är

tillräcklig motivering för viinsterpartiet kommunisterna att gå emot en generell siinkning av mervärdeskatten. Vårt krav "Bort med moms på maten" år angelägnare ån någonsin genom de borgerliga regeringarnas ekonomiska politik. Det galler fiir de löntagare som de senaste åren fått vidkännas en reallönesiinkning. Och det gäller pensioniirer, handikappade och övriga grupper i samhiillet med små inkomster, som nu ytterligare drabbas genom regeringens förslag i den föreliggande sparpropositionen.

För vpk iir det ett gammalt krav. som allt fler nu stiiller sig bakom och inser nödvändigheten av. Bl. a. gäller detta bonderörelsen med undantag av jordbruksministern. Ordföranden för LRF har nyligen sagt: "Vanligt bondförnuft såger att en öronmärkning av de fyra miljarderna" - det är nu i själva verket fem - "skulle göra pengarna nyttigare för samhiillsekonomin. Matnyttiga i bokstavlig bemiirkelse skulle de bli om större delen lades på livsmedelssubventionerna. Därmed skulle regeringen också nå önskvärda fördelningspolitiska effekter."

En liten anmärkning; Jag år inte riktigt siiker på att det hår år den fördelningseffekt som regeringen år ute efter utan den rakt motsatta - en omfördelning från de fattiga till de rika.

LRF:s ordförande såger vidare: En stiirkningav livsmedelssubventionerna skulle också betyda ökad sysselsättning inom livsmedelsindustri och branscher som svarar för jordbrukets förnödenheter. - Det år säkert en riktig slutsats.

Så långt ordföranden i LRF.

Köpmännen, som nu ser en krvinpande marknad, inte minst inom livsmedelshandeln, år oroade. Hittills i år har man gått bakåt med 3 %. vilket år mer ån för den övriga detaljhandeln. Köpmannen har sedan långe drivit frågan om differentierad moms. med en lägre moms på livsmedel. Nu har köpmännen fått sällskap av KF:s styrelseordfcirande. som också iir socialdemokratisk riksdagsman. Han säger att det är nödviindigt med en seriös debatt når det gäller differentierad moms. då opinionen nu svängt. Differentierad moms fungerar för övrigt i flera andra kinder.

Svenska Kommunalarbetareförbundet, som iir LO:s största förbund, går på vpk:s linje då man kräver en riktad sänkning av momsen på baslivsmedel. Motiveringen för Kommunalarbetareförbundets ställningstagande år att genomsnittslönen hos dess heltidsanstiillda medlemmar år ca 5 600 kr. per månad och att de flesta, nära 60 % av medlemmarna, arbetar deltid och sjiilvfallet har mycket små inkomster. Kommunals förbundsordförande säger att förbundets uttalande skall ses som ett uttryck för den desperation de känner inför svångremspolitiken.

Nu har opinionen blivit så stark att t. o. m. på moderatstiimman i helgen fanns frågan om en utredning av siinkt moms på baslivsmedel på dagordningen. Enligt Svenska Dagbladet delades moderatståmman i två hiilfter i en timslång från debatt. Till slut vann partistyrelsen, och det blir ingen utredning om sänkt moms på maten. Men detta visar att inte ens de största motståndarna är opåverkade av en stark opinion.

Snart står regeringen ensam som den ståndaktige tennsoldaten i denna

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om livsmedelspriserna

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om livsmedelspriserna

fråga-detta trots att regeringen inte kan vara omedveten om att en allt större andel av mångas inkomster går åt till mat och hyra. Hushållskassan är den rörliga del av inkomsten familjen har kvar när alla fasta utgifter har betalats. Det är allvarligt når hushållskassan krymper så mycket att det går ut över inköpen av mat. Mest drabbas de som behöver en fullviirdig kost - barnen. Men åven för äldre och för dem som står i produktionen år maten viktig. Vår dagliga kost har en avgörande betydelse för hur vi fungerar i skola, hem och i samhälle i övrigt. Den har stor betydelse för hälsotillståndet.

Därför har systemet med subventioner på våra baslivsmedel varit ett bra system, iiven om sortimentet av varor enligt min mening borde vara litet annorlunda. Det år bra därför att subventionerna kan styras till näringsmäs-sigt vårdefulla livsmedel, som till största delen kan produceras i vårt eget land. En jordbruksminister har ansvar inte bara för jordbruket och dess produkter, utan också för konsumtionen och hur vårt kosthåll ser ut.

Är det inte med hånsyn till detta dags för jordbruksministern att ompröva sin inställning till den föreslagna momssänkningen och tillgodose det krav allt fler ställer på sänkta priser just på den mat vi behöver? Det aren fråga jag vill ställa.

Anf. 115 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herrtalman! Karin Nordlander år inte nöjd med svaret. Det år svårt att ge ett exakt svar. eftersom alla komponenter i eventuellt kommande prishöjningar inte är kända, exempelvis hur mycket kompensation jordbrukarna skall ha enligt jordbruksavtalet och vad det nya jordbruksavtalet kommer att innebära.

Men jag skulle vilja siiga till Karin Nordlander att det hon så varmt talar för - lägre kostnader för konsumenterna når det gäller maten - skulle man snabbt kunna uppnå, om riksdagen med Karin Nordlanders hjälp i enlighet med regeringens förslag kittade beslut om en sänkt moms. Det innebår nämligen en sänkning av priserna på subventionerade baslivsmedel med ca 600 milj. kr. och av priserna på livsmedel totalt med inte mindre ån 1.5 miljarder.

Efter den I januari 1982 kommer subventionerna på baslivsmedel att uppgå till cå 3,3 miljarder kronor. Det innebår att huvudparten av mervärdeskatten på baslivsmedel återgår till konsumenterna.

Min dotters familj består av två vuxna och två tonåriga pojkar. Den Nr 12 familjen behöver enligt sparbankens uträkning 2 904 kr. i månaden eller Tisdaeen den 34 848 kr. om året bara till mat. Det år mer ån en halv industriarbetarlön före 27 oktober 1981

skatt. Tål de en ytterligare höjning av matkostnaderna? Sedan tar hyran en ____

Om livsmedelspriserna

stor del av lönen. Man har nu nått smärtgränsen. .Man kan inte överskrida den - det blir en ren katastrof.

Jordbruksministern har oekså sagt att konsumtionsmjölken inte skall beröras. Det år naturligtvis bra. men den halkade med i den förra prishöjningen. Jag har talat med en trebarnsfamilj. Den köper 18-20 liter mjölk i veckan. Det är inte särskilt mycket, det blir 2,5-3 liter om dagen både till matlagning och till att dricka. Det blir mycket pannkakor, puddingar och stuvningar i en sådan familj. Mjölken år redan i dag dyr och kostar den hår familjen ungefår 250 kr. i månaden.

Men man lever inte av bara mjölk. En limpa till frukost bara försvinneri en familj med tre barn, och den räcker inte till 6-8 skivor som rekommenderas. Nu är barn förståndiga, de år inte så noga med pålägg - de iir inte särskilt intresserade av att få en korvbit på smörgåsen. Däremot åter de ost och exempelvis kaviar. Priset på osten har också höjts väldigt kraftigt. Och smörfett behöver barnen ha. Bara bröd och mjölk ger en väldigt stor del av matkostnaden.

Jag förstår inte att det kan ha någon betydelse för regeringen, når den nu föreslår en siinkning av momsen, om man slår ut sänkningen på hela sortimentet eller om man lägger den på en viss del av våra varor, alltså på baslivsmedel, utökat eventuellt med grönsaker och fisk, som också är inhemska produkter. Jag tycker det skulle vara ett mycket bättre förslag iin det som nu ligger.

Anf. 117 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Jag har observerat att Karin Nordkinders parti har väckt en motion i denna fråga, och det vore kanske till fördel att vänta med denna debatt tills den motionen skall behandlas.

I anslutning till det senaste Karin Nordlander yttrade vill jag såga att livsmedelspriserna naturligtvis stiger liksom alla andra priser. Men det är inte riktigt rått att peka ut dem som den stora boven i dramat för familjeeko-noniin. Boendekostnaderna exempelvis har stigit kraftigare ån livsmedelskostnaderna har gjort.

Jag förstod inte heller riktigt resonemanget med fördelarna av en differentierad mervärdeskatt. Subventioner kan naturligtvis styras till olika slag av födoämnen, näringsmässigt osv. Men man skall komma ihåg att en differentierad mervärdeskatt skulle medföra en särskilt stor prissänkning på de dyrare livsmedlen - en mycket större sänkning på exempelvis oxfilé än pä målet kött. Och det år vål ändå inte det som Karin Nordlander är ute efter?

6 Riksdagens protokoll 1981/82:11-13

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om livsmedelspriserna

Anf. 118 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Jag hoppas att jag inte stör ordningen för Karin Nordlander, men jag råkade befinna mig i kammaren når hon åberopade moderatståmman.

Låt mig bara såga att det var en vanlig debatt. Stämman delades ingalunda i två läger. Vi har olika uppfattningar. Frågan om mervärdeskattens eventuella differentiering har varit aktuell i den politiska debatten i många år. Det är inte bara från vpk;s sida utan åven exempelvis bland medlemmar i moderata samlingspartiet som man haft den uppfattningen att det kanske kunde vara till fördel att differentiera mervärdeskatten.

Det finns olika modeller för detta. Det finns möjligheten att sänka mervärdeskatten på exempelvis baslivsmedel, för att då kanske ta ut en högre skatt på andra varor.

Det här är en fråga som inte har blivit tillräckligt utredd. Från moderat håll anser vi -åtminstone en del av oss- att detta borde kunna utredas, inte minst därför att statsminister Fålldin åberopade just det faktum att frågan inte är tillräckligt utredd når han tillbakavisade ett sådant förslag för något år sedan.

Men inte behöver man ta detta till intäkt för att priserna på livsmedel skulle vara oskäligt höga. Når Karin Nordlander såger att mjölken år/ö/dyr, måste hon ändock besinna att den år ett av de mest subventionerade livsmedel som finns och att vi alla gemensamt över skattsedeln betalar en mycket ansenlig summa för detta. Den linjen har trepartiregeringen hållit och sålunda slagit vakt om icke minst barnfamiljernas ekonomi.

Anf. H9 KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jordbruksministern sade att man inte bara skulle döma efter matpriserna - hyran hade också gått upp. Men det är faktiskt så att baslivsmedlen sedan 1976, då den borgerliga regeringen tog över. har höjts med 104.5 % och hyrorna med 97 %. Skillnaden är inte särskilt stor. Det är viktigt att se detta sammantaget, för detta år två saker som man absolut måste ha för att kunna överleva. Det är lika olyckligt vare sig kostnadsökningar drabbar hyrorna eller maten.

Jag kan hålla med jordbruksministern om att subventioner år en båttre form ån differentierad moms. eftersom man kan styra dem till speciella livsmedel som år särskilt värdefulla näringsmässigt. Också jordbrukets organisation anser att man borde lägga pengarna på svensk basniat. de produkter som finns med i jordbruksavtalet. LRF såger också att det vore mycket enklare att åter höja matsubventionerna iin att börja laborera med olika slags moms. Så långt kan jag hålla med. Men LRF säger vidare att om man sänkte priset på dessa varor, skulle naturligtvis efterfrågan öka på exempelvis ost. kött och de andra produkter som har höjts kraftigt. Då skulle vi slippa bl. a. den här köttrean som förekommit och som människorna inte har varit så särskilt glada över.

Nu har ju också priskontrollen i princip slopats, och kontrollen av priserna är väldigt dålig. Därför manipuleras det också med priserna. Vissa varor som

man säljer mera av har höjts förhållandevis mer än andra varor. Det gäller då Nr 12

bl. a. köttfärsen, som år en vara som vanliga hushåll köper i stor Tisdaeen den

utsträckning, för den kan man blanda ut och göra väldigt mycket av. 27 oktober 1981

Köttfärsen har alltså höjts förhållandevis mera ån exempelvis biffen och______ ___

filén. Detsamma gäller gryn och bönor som folk har börjat köpa i större q livsmedels-omfattning. Dessa varor har också höjts mer än andra, liksom en del priserna konserver.

Ja. om jag skulle få råda, så skulle jag vilja ha subventioner på just de här jordbruksvarorna och på det rena köttet. Jag är inte så mycket för charkuterivaror. Där förkommer det mycket skoj, och råvarorna blir en allt mindre del av själva varan. Men det kanske jag kan återkomma till i en motion så småningom.

Jag tycker att jordbruksministern skulle ta mera kontakt med sin egen organisation och diskutera den hår frågan och försöka bli överens med dem som i princip har samma uppfattning hår som vpk.

Anf. 120 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Jag delar Karin Nordlanders uppfattning att vi kan återkomma till den hår diskussionen kanske i samband med motionsbehandlingen.

Får jag bara, herr talman, till herr Knutson säga att detta, man skulle utreda hur livsmedel skall subventioneras, var en mycket intressant tanke. Den är mycket intressant, för den stämmer ju inte överens med de moderata tankegångar som hittills har varit rådande. De tankegångarna har hela tiden gått ut på att man i stället skulle minska livsmedelssubventionerna.

Nu noterar jag att det finns en tankegång här som går ut på att man skulle utreda en subventionering och konstaterar att det inte stämmer med den motion som ni har väckt i riksdagen. Om jag inte läst fel, så gården motionen ut på att man skulle minska livsmedelssubventionerna med ytterligare 400 milj. kr. den I juli nästa år. Det här går liksom inte ihop.

Anf. 121 GÖTHE KNUTSON (m):

Herr talman! Det finns åtminstone en motion häri riksdagen i år som gäller en utredning om differentierad moms. Den har Gullan Lindblad och jag lämnat in tillsammans. Det år alltså en moderat motion.

Vad jag nyss sade var att statsministern, när frågan om differentierad moms fördes in i den allmänna debatten för något år sedan, svarade att frågan icke var utredd. Av den anledningen kunde detta förslag - underförstått -inte aktualiseras då. Därför är det vål ganska rimligtatt man ger den här fortlöpande debatten om en differentierad moms en god grund att stå på, att man tar reda på hur det förhåller sig i andra kinder. Vi vet att man i många kinder har detta system och att det där år vanligt att just de varor vi kallar baslivsmedel beläggs med en lägre skatt, medan andra varor, som kan sägas ha lyxkaraktär, beläggs med en högre skattesats. Detta anses i de länderna vara rättvist. Om sedan jordbruksministern vill anse att detta är en nyform av subventioner till livsmedel i jordbruket, så må det vara hänt.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om livsmedelspriserna

Vad jag ville framhålla var de sakliga förhållandena i den debatt som ägde rum på moderata samlingspartiets partistämma i Falun nyligen och som Karin Nordlander hänvisade till. Det var anledningen till att jag gick in i dagens diskussion i frågan.

Anf. 122 KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag vill bara säga att jag är beredd att stödja ett sådant förslag om utredning som Göthe Knutson hår har tagit upp. Det kunde vara intressant att se hur det hela slår.

Jag glömde vidare att säga en sak om mjölken. Jag framhöll att denna år för dyr, men jag menar inte att bönderna får för mycket för mjölken. Den blir dock en mycket stor del av de nödvändiga inköpen i stora barnfamiljer. De kan inte vara utan mjölk. Bl. a. säger jordbrukarnas organisationer att en höjning av mjölkpriset inte har någon större betydelse för konsumtionens storlek. Man är tvingad att köpa mjölken, även om den blir dyr. Därför är det viktigt att priset på just den varan hålls nere. Dåroni kan vi vål vara överens.

Anf. 124 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Karin Nordlander konstaterade att det förekom en debatt i den här frågan. Såsom har redovisats i dagspressen slutade den debatten med en votering, och där vann partistyrelsens förslag. Följden härav var att det icke blev något beslut om att det skulle genomföras en utredning inom moderata samlingspartiet i frågan.

Jag har dock som ledamot av riksdagen motionerat, tillsammans med en annan ledamot, och det finns förvisso många andra, oekså riksdagsledamöter, från vårt parti som har samma uppfattning som den vi har fört fram. Sedan må Anders Dahlgren själv få bedöma situationer där man inom ett parti diskuterar sig fram i olika frågor. Jag vet inte vad jordbruksministern anser vara representativt i ett läge där 51 % år för ett beslut och 49 % emot. Vi kanske rent av kan säga att det här år fråga om en vanlig demokratisk process - sådana förekommer ju också inom centerpartiet.

åtgärder

Anf. 125 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Göthe Knutson har frågat industriministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att få till stånd skogsröjning, lövkontroll och andra skogsvårdande insatser i sådan omfattning att man säkerställer en tillfredsställande skogsåterväxt som tryggar skogsindustrins råvarubehov och sysselsättning.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Låt mig till en början slå fast att det år varje skogsägares skyldighet att se till att skogsvården på hans fastighet tillgodoser de krav som anges i skogsvårdslagstiftningen. Utgångspunkter för lagstiftningen är bl. a. att kraven skall tillgodoses utan myndighetsingripanden i form av stimulanser och helst också, utan direkta tvångsåtgärder. De statliga ekonomiska stimulansåtgärderna syftar till en skogsvård som kvalitetsmåssigt går utöver minimikraven i skogsvårdslagen.

Det jag nu har sagt gäller också för skogsröjningen, som Göthe Knutsons interpellation i huvudsak behandlar. Fr. o. m. den 1 januari 1980 infördes i skogsvårdslagen en helt ny bestämmelse som innebär att skogsägaren är skyldig att röja plantskog och ungskog. Kravet gäller både nytillkommande ungskog och sådan ungskog dår röjningen år eftersatt. Det eftersatta röjningsbehovet skall vara inhämtat senast den 1 januari 1985.

Sedan flera år tillbaka kan statsbidrag lämnas till de mest eftersatta röjningarna. Stödet, som numera kompletterar lagbestämmelserna, år i huvudsak regionalpolitiskt motiverat och utgår därför endast i det skogliga stödområdet. Fr. o. m. innevarande budgetår iir det också möjligt att få bidrag om man tar till vara röjningsvirket.

Som Göthe Knutson har framhållit år behovet av ungskogsröjning f. n. mycket stort. Vad samhället kräver av landets skogsägare framgår klart av skogsvårdslagen. Skogsvårdsstyrelserna bedriver en omfattande information och rådgivning i frågan. Det gäller nu att skogsbruket självt utan dröjsmål och med kraft tar sig an frågan.

Jag år medveten om att arbetskraftsproblemen år besvärliga när det gäller skogsvården. Obalans har uppstått mellan behovet av arbetskraft under sommarhalvåret och under vinterhalvåret. Förutom att behovet av skogsarbetskraft är större under sommaren år konkurrensen då också större från andra näringar. Arbetskraftsproblemet för skogsvården måste i det något längre perspektivet lösas genom att skogsvårdsarbetet rationaliseras ytterligare och genom en båttre, samlad arbetskraftsplanering inom de skilda skogsföretagen.

I det kortare perspektivet kan statsmakterna medverka inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, t. ex. genom att möjliggöra beredskapsarbeten och utbildning. Så sker också f. n. Kurser inom det skogliga yrkesområdet anordnas på flera platser i landet inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Dessutom svarar skogsvårdsstyrelserna och domänverket för den

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om vissa skogsvårdande åtgärder

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om vissa skogsvårdande åtgärder

utbildning som behövs i samband med beredskapsarbeten i dessa myndigheters regi. Det finns också möjlighet för intresserade att få kortare skogsyrkesutbildning som anordnas av landstingen. 1 Värmland, som Göthe Knutson refererar sårskilt till, har dessutom kinsarbetsnämnden tillsammans med skogsvårdsstyrelsen och länets största skogsbolag tagit initiativ till särskilda åtgärder för att få till stånd en försöksverksamhet med skogsvårdsarbete för ungdomar. Slutligen vill jag upplysa om att det år helt möjligt att låta skogliga beredskapsarbeten genomföras i enskild regi. Regeringen har nyligen fattat beslut i denna fråga som innebiir att röjning och andra skogsvårdsåtgärder kan utföras som enskilda beredskapsarbeten om vederbörande länsarbetsnämnd och skogsvårdsstyrelse anser det lämpligt. Men en förutsättning är givetvis också att de enskilda skogsbrukarna då år beredda att ta på sig arbetsgivaransvaret.

Av vad jag har sagt hår framgår att det från samhiillets sida görs stora insatser för en aktivare skogsvård i landet. Ytterligare åtgärder har regeringen föreslagit i den nyligen framlagda ekonomisk-politiska propositionen. Nu måste också skogsbruket ställa upp helhjärtat. Då kan vi trygga skogsindustrins råvarubehov och skapa angelägna sysselsiittningstillfållen i skogsbygderna.

Anf. 126 GÖTHE KNUTSON (m);

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på min interpellation.

Jag vill genast - när jag nu har tagit del av det här interpellationssvaret, fråga jordbruksministern; Varför år det så här? Varför har vi denna förunderliga situation med ett stort behov av skogsröjning och samtidigt stor arbetslöshet?

Då frågar man sig också vad som kommer atl hända den dag då man inte längre får använda kemiska bekämpningsmedel. Det har vi visserligen inte fått lov att göra på ett par år. Men-om det skulle fattas ett riksdagsbeslut om ett permanent förbud mot kemisk lövslykontroll. vad kommer då att hända med skogsåterväxten, när återväxten redan har blivit så eftersatt i dagens läge?

Det är ju tydligt att jordbruksministern delar min uppfattning att behovet av ungskogsröjning är mycket stort. Av allt att döma anser också jordbruksministern, i likhet med mig. att arbetskraftsproblemen är mycket stora när det gäller skogsvården.

Jag vill beteckna det rådande förhållandet som förunderligt, särskilt som skogsvården är mest primär i just de län som år sysselsiittningssvagast. I Värmland har vi. som hela regeringen känner till. en mycket stor arbetslöshet, och det största problemet år ungdomsarbetslösheten. Hur många gånger har man inte under de senaste åren sagt att skogsröjningen -när det gäller såväl den första röjningen och lövkontrollen som andra skogsvårdsåtgärder - klaras just därför att det finns så många arbetslösa ungdomar. Det är de som skall göra"t. Detta verkar ju riktigt, men hur har det gått?

Jordbruksminister Anders Dahlgren konstaterar faktum. Han säger att behovet av ungskogsröjning år mycket stort f. n. Jag skulle vilja tillägga att behovet var stort redan för några år sedan. 1 min interpellation ger jag också exempel på detta. Jag nämner Torsby där det i oktober i fjol fanns ett akut behov av ca 144 000 dagsverken i lövslybekåmpning och annat skogsvårdsarbete. Vid den tidpunkten hade jag en debatt hår i kammaren med industriminister Nils G. Åsling om sysselsättningen i Värmland. På min fråga medgav haii att röjningsproblemen är mycket stora. Samtidigt framhöll han, vilket jag också niimnt i min interpellation, att regeringen allvarligt övervägde åtgärder för att få fart på röjningen.

Industriministerns uttalande gjorde att jag nu riktade min interpellation till honom. Naturligtvis är jag lika tacksam för ett svar från jordbruksministern, och jag frågar nu om någonting verkningsfullt har skett? Behovet av den röjning som skall trygga skogsåterväxten och ge oss råvara till industrin-och därmed trygga jobben i bl. a. Värmland, där skogsindustrin betyder så mycket - har alltså ökat ytterligare.

Jag har - och def har säkert också jordbruksministern - tillgång till ett meddelande från skogsstyrelsen. Det är fråga om röjningsbehovet i procent av den totala arealen enligt riksskogstaxeringen. I region 1-3 - som bl. a. omfattar Norrland. Dalarna och norra Värmland - finns det ett behov av lövslyröjning i plantskogen på hela 12 %. Detta gäller storskogsbruket, men beträffande privatskogsbruket är siffran ännu högre. 20 %. När det gäller ungskogsröjning år det inom den hår regionen, dvs. de utpräglade skogsområdena, ett så stort behov som 35 % inom storskogsbruket och 47 % inom privatskogsbruket. Inom region 4-5 - som omfattar det övriga Sverige med bl. a. halva Värmland: självfallet nämner jag mitt hemlän i det här sammanhanget- år behovet av lövslyröjning i procent av den totala arealen så stort som 25 % beträffande både storskogsbruket och privatskogsbruket.

I interpellationen ger jag också exempel från Torsby på överträdelser av skogsvårdslagens bestämmelser. Om man inte rättar sig efter lagens bestämmelser och ser till att detta röjningsbehov är tillgodosett senast den 1 januari 1985. måste alldeles speciella åtgärder vidtas från myndigheternas sida.

Vad såger jordbruksminister Dahlgren om dessa siffror? Jag har bara gett några exempel, det finns många fler lika skrämmande.

Jag har självfallet noga läst jordbruksministerns interpellationssvar och lyssnat till hans föredragning hår. Utbildningsmöjligheterna finns. Regeringen, och i viss utsträckning åven landstingen, har ställt medel till förfogande. Initiativ har tagits till utbildning. Men det händer åndå så litet ute i skogen. Behovet av denna skogsvård växer!

Fattas det. som länsarbetsnämnden i Värmland säger, uppdragsgivare och uppdrag när det gäller röjning? Har statsrådet den uppfattningen? Gäller det då bondeskog? Jag har stor förståelse för den hår problematiken. Det kostar väldigt mycket att leja arbetskraft för detta behov, och det blir inga pengar tillbaka inom de närmaste decennierna. Det finns för all del en post av

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om vissa skogsvårdande åtgärder

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om vissa skogsvårdande åtgärder

biomassa att tillvarata. Men det verkar vara ett bortglömt faktum. Hur kommer det sig att man inte bättre tillvaratar den möjligheten? Det iir ju fråga 0111 rikhaltig energitillgång.

Jag har för min del en känsla av att man från statsmakternas sida inte har ett grepp om det läge som f. n. råder. Jag har inte för avsikt att nu dra upp en debatt om den kemiska lövkontrollen. Jag har förvisso nämnt den. men det är naturligt, eftersom vi har den hiir situationen trots att vi har haft en kemisk lövkontroll under åtskilliga år - åtminstone av och till mellan dessa olika beslut. Om vi nu enbart skall vara hänvisade till manuell motorröjning, då frågar man sig: Hur skall vi klara skogsåterväxten i framtiden? Hur skall vi klara råvarutillgången och därmed sysselsättningen i denna viktiga industri?

Anf. 127 GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Jag begärde ordet därför att jag bedömer denna interpellationsdebatt vara synnerligen aktuell, inte minst metl hänsyn till den proposition som jordbruksministern aviserat och som förhoppningsvis kommer redan i slutet av denna arbetsvecka. Jag syftar då på propositionen som gäller användandet av kemiska medel i skogsbruket.

Utan att på något satt föregripa vad som kommer att stå i propositionen vet vi, efter vad statsrådet själv har sagt i olika sammanhang, att vi får ett förslag om ett fortsatt förbud-med viss dispensrått - mot användning av kemikalier vid bekämpningen av kivslyet i skogen.

Om-jag betonar det-detta förslag går igenom i riksdagen, innebår det att såväl de eftersläpningar i fråga om lövröjningen som måste inhiimtas som de nya lövröjningsbehov som uppstår helt enkelt måste klaras genom mekanisk röjning. Detta kommer i sin tur att kräva mycket stora arbetsinsatser och tillgång på utbildad arbetskraft. Alla krafter i samhället måste därför medverka till att med manuell arbetskraft klara av det stora röjningsbehov som i dag finns och som kommer att uppstå.

Jordbruksministern anger i svaret till Göthe Knutson att det finns möjligheter för intresserade att få kortare skogsyrkesutbildning som anordnas av landstingen. Jag tror att detta är en riktig våg alt gå. Landslingen har nämligen inom gymnasieskolan fått ansvaret för den skogliga utbildningen och förfogar följaktligen över betydande utbildningsresurser på olika håll ute i landet. Så har vi t. ex. i Värmland två skogsskolor, i Sunne och i Stöllet. där utbildning av röjningspersonal med fördel bör kunna anordnas. Statsrådet hänvisar till det initiativ som har tagits av länsarbetsnämnden i Värmland som tillsammans med skogsvårdsstyrelsen och Billerud har tillsatt en arbetsgrupp, som just nu arbetar hårt med att utforma en modell för "projektet skogsröjning". Den redan nu utarbetade skissen går ut på att utbildningen skall anordnas på Södra Vikens skogsskola i Sunne. Länsarbetsnämnden står för kostnaderna. Som lämplig starttid har angetts den 1 mars nästa år med fortsättning fem veckor framåt. Utbildningen skall avslutas med en praktisk inskolningsperiod, alternativt någon vecka i beredskapsarbete efter utbildningen.

Jag näniner detta som ett exempel på hur ett enskilt landsting ställer upp på Nr 12

förslag från exempelvis lånsarbetsnåmnden och går in i projekt genom att Tisdaeen den

just ställa sina skogsskolor till förfogande. 27 oktober 1981

Ett annat sätt, som också skall praktiseras i mitt hemkin Värmland, år att_____

anordna längre utbildning med lOveckors teori och därpå 30 veckors praktik, q.. y.Vr skoss-dvs. en sammanlagd utbildning på 4(1 veckor. Även denna utbildning vårdande åtsärder kommer att ske vid Södra Vikens skogsskola.

Jag förmodar att statsrådet nu kommer att verka pådrivande i regeringen för att erforderliga resurser ställs till AMS förfogande, så att lånsarbets-iiämnderna ute i landet aktivt kan engagera sig i den hiir verksamheten genom att möjliggöra såväl utbildning som beredskapsarbeten. Men då krävs det ökade insatser i fråga om stöd till arbetsmarknadspolitiken, i förhållande till vad som nu senast har signalerats från regeringen.

Jag behöver inte referera till den efterskipande skogsvård som nu kommer fram vid de inventeringar som skogsvårdsstyrelserna gör ute i landet - Göthe Knutson har refererat till en del av dem. Men det kommer alltså att uppstå stora röjningsbehov, och på många brukningsenheter dår röjningsbehov föreligger kommer inte ägarna att inom föreskriven tid hinna utföra den röjning av plantskog och ungskog som föreskrivs i 9 vi skogsvårdslagen. Detta kommer att ge arbetstillfällen och ställa stora krav på utbildning. Jag härför jordbruksministern velat nånina detta exempel på hur landstinget i ett lån kan gå in och bidra på detta område. Jag tror att det som anges i svaret från statsrådet om landstingens roll iir en riktig viig att gå.

Anf. 128 BERTIL JONASSON (c);

Herrtalman! Skogsvården år viktig, och den behöver intensifieras i högsta grad-det kan vi vara överens om från olika håll. Del iir mycken eftersläpning på delta område i Värmland, och även på andra håll. Göthe Knutson frågade sig varför det är så'hår. når del finns ett stort behov av skogsröjning och vi samtidigt har hög arbetslöshet. Denna frågestiillning iir berättigad och naturlig. Jag har själv ställt precis samma fråga vid flera lillkillen. Man söker naturligtvis då också efter orsakerna.

Den erfarenhet man får når man diskuterar med skogsägare år givelvis all del år dålig lönsamhet. Röjning o. d. ger inte pengar omedelbart, eftersom del år lång omloppstid. Det skall vara en mycket blandad ålderssammansättning på skogen om avkastningen skall bli någorlunda jånin.

Något som jag ändå vill beteckna som positivt i nuet och som jag hoppas på är faktiskt klenvirkesstödet, som nu har införts och som bör kunna ge biittre lönsamhet för skogen. Det ger möjligheter lill litet pengar när sådant här arbete bedrivs. Med en riktig uppläggning kan detta i många fall ske i kombination med flisning o. d. Även om jag måste såga att det år synd att inte klenvirkesstödet sattes in tidigare - jag vill erinra om att vi från centerhåll flck driva frågan länge, innan vi fick gehör för vara synpunkter-vill jag framhålla att värmlänningarna i högsta grad uppskattar det, och jag vill gärna ge jordbruksministern en eloge för att vi nu har fått detta klenvirkesstöd. Enligt en uppgift som vi fick i förra veckan av lånsjågmåstare

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om vissa skogsvårdande åtgärder

Arnell år det klenvirkesstöd som Värmland fått sig tilldelat redan intecknat. Det pekar åt rätt håll. och det år bra.

En annan fråga som kommer upp i diskussionerna är att man väntat ett besked i frågan om besprutningarna. Jag tror att det år positivt om ett sådant nu ges. Det år alltså bra om man får klarhet på den Ikir punkten.

Som Gunnar Olsson varit inne på, år vidare utbildningsfrågorna i högsta grad intressanta i dessa sammanhang. Det år inte bara att gå ut i skogen och sätta i gång med arbetet dår. utan man måste ha kunskaper och veta vad som skall röjas bort och vad som skall vara kvar o. d. I det avseendet har jag framställt en interpellation till arbetsmarknadsministern, och jag hade hoppats att få svar på den i samband med att svaret på Göthe Knutsons interpellation lämnades, eftersom dessa frågor hänger så intimt samman. Nu får jag troligtvis svar på fredag, men jag vill ändå siiga att man i det hiir avseendet måste vara ganska flexibel. Enligt det s\ar jordbruksministern lämnat finns det rått många möjligheter till utbildning, men kanske behövs det flera, och det får vi väl återkomma till.

Låt mig till sist säga att vi hoppas att den eftersläpning i skogsvården som förekommer på olika håll skall undanröjas. Åtgärder för att åstadkomma detta behövs i Värmland, men också på andra håll. Det krävs åtgärder för att vi skall kunna få i gång arbetet i skogen och för att vi skall kunna trygga virkesbehovet i framtiden. Vi skall inte tala om avverkningstvång och annat, för frågan är: Hur mycket skog kommer det att finnas framöver? Det är det som avgör hur mycket vi kan ta.

Detta är kontentan av det hela.

Anf. 129 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN: Herr talman! Det är naturligtvis inte så enkelt att svara på Göthe Knutsons fråga om varför det är så hår. men man skall komma ihåg att den tvingande lagstiftningen om röjning inte har varit i kraft under mer än drygt ett år. Jag tror att också den ovisshet som hela 1970-talet har präglats av når det gäller möjligheterna till kemisk bekämpning har bidragit till en viss stagnation i fråga om röjningen. Dessutom skall man komma ihåg att kinsamhetcn inom skogsbruket har varit dålig under vissa perioder.

Jag tror att vi på båda håll tjiinar på att vänta med debatten om vi skall ha kemisk lövslybekåmpning eller inte till dess att kammarens ledamöter har läst den proposition som kimnats till riksdagen i dag. Men det år naturligtvis intressant att litet nårniare studera de siffror som Göthe Knutson redovisat. Förvandlar man dessa procentsiffror till hektar, kan man konstatera att det når det galler lövröjning enligt rlksskogstaxeringens beräkningar finns 327 000 eftersläpande hektar i storskogsbruket och 328 000 i privatskogsbruket - siffrorna stämmer nästan exakt på hektaret. När det gäller röjningarna är siffrorna 594 00(1 hektar i storskogsbruket och 661 000 hektar i privatskogsbruket. Det år alltså inte så förfärligt mycket som skiljer mellan de båda skogsbruken, och i varje fall jag vill inte döma ut det ena för det andra, utan jag konstaterar bara vad som redovisas i fråga om eftersläpningen.

Jag tror. herr talman, att når nu skogsbruket får ett besked om att man bör inrikta sig på manuell röjning av löv. så kommer verksamheten i gång.

När det gäller det klenvirkesbidrag som riksdagen beslutat om har jag fått en rapport ifrån Värmland att skogsvårdstyrelsen diir redan tecknat in ramen för hela nästa år. Detta år inget problem - man skall få ramen höjd. Detta år nämligen ett utmärkt sått att stimulera röjningen och få fram virke, som annars sannolikt inte skulle ha tagits fram vare sig fiir induslribruk eller för energiändamål.

Jag har alltså förhoppningen att niir vi nu ger klara besked på olika punkter och kommer att stimulera fram avverkningen av de glesa skogarna, så skall det betyda att man inom storskogsbruket kan göra en båttre arbetskraftsplanering. Jag tror nämligen att en stor del av de eftersatta röiningarna beror på att nian helt enkelt haft svårt att få miinniskor som bara arbetar över sommaren. Jag tror inte att det iir bra att inrikta sin arbetskraftsplanering på det sättet. Den måste från företagets sida inriktas på åretruntanstållning.

Når vi stimulerar fram avverkningen av de glesa skogsbestånden bör skogsbruket totalt kunna öka sitt arbetskraftsbehov och diirmed sätta in fler människor under den tid då röjningarna skall göras för att sedan låta arbetskraften under resten av året arbeta med ren skogsavverkning. Jag tror att detta i mycket ar en fråga om arbetskraftsplanering.

Det år naturligtvis också en fråga om utbildning av dessa människor, åven om de skall gå i ren lövröjning. Dår har jag ingen annan uppkittning iin den som kommit fram i debatten, niimligen att det år viktigt att utbildningen stimuleras. Vi har totalt sett redan nu stora möjligheter att ge utbildning. Men då skall man också kunna garantera de människor arbete vilka går igenom utbildningen. Det tror jag kommer fram når vi så atl siiga fått diskutera detta färdigt. Då gäller det naturligtvis att göra detta till ett tryggt yrke fördel ökade antalet sysselsatta i skogen. Man måste se till att detta yrke har samma status som andra yrken. Det år ett hårt och besvärligt jobb. Men med de tekniska hjiilpmedel som nu finns bör det gå att göra det hiir vrket attraktivt. Det är vål någonting som vi alla skulle kunna se fram emot med tillfredstållelse att man skulle kunna ge arbetslösa människor ett tryggt och långvarigt arbete.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om vissa skogs-vårdande åtgärder

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om vissa skogsvårdande åtgärder

av denna proposition kommit att bli en fördjupad oro hos många inom skogsbruket som känner ansvar.

Jordbruksminister Anders Dahlgren var själv i V;irnilaiid för några dagtir sedan, och då uppstod faktiskt konfrontationer, diir bl. a. landshövding Bengt Norling klargjorde sin inställning, som sammanfattat var: Jag ser propositionen som en ovänlig handling mot Värmland.

Liinsjågnkistare Anders Arnell sade enligt ett tidningsreferat: "Jordbruksministern har sagt att man röjer och sköter skogen bra i Värmland. Jag måste nog tyvärr revidera den uppkittningen."

Det år förvisso så att skogsågarna i allmänhet naturligtvis vill vårda sin egendom. De känner en intensiv niirhet till skogen, och de vill göra sitt biista. Men situationen år alltså, som jag tidigare åberopat, att det sannerligen inte år lätt att få ut den summa som täcker kostnaderna för arbetet.

En sak till: Detta med trygga anställningar i skogsvårdande arbete har jag frågat åtskilliga företrädare för skogsbruket om. Hur skall ni klara detta, om det blir sä att all lövslybekåmpning skall ske manuellt och mekaniskt, motormanuellt som det numera kallas? Hur skall ni kunna ge dessa människor arbete året runt - ett tryggt arbete? Och vem tar arbetsgivaransvaret?

Från skogsbolagens sida hävdar man att det blir arbete i fem månader. Vem tar arbetsgivaransvaret för de andra månaderna? Låt oss såga att man kan utvidga arbetet ytterligare ett par månader - det blir i alla fall en tid på året då det inte finns stadigvarande arbete för dessa människor. Och det rör sig om väldigt många miinniskor - för att det här behovet av röjning och skogsvård skall kunna effektueras- som frågar sig; Vem har ansvaret för att jag skall ha det stadigvarande arbete som jordbruksminister Anders Dahlgren förutsatte i riksdagen i oktober 1981?

Anf. 131 GUNNAR OLSSON (s):

Herr talman! Jag tror att det är ett riktigt konstaterande som jordbruksministern gör här när han säger att oklarheten om hviruvida man skulle få använda sig av kemiska medel eller inte har skapat en fiirvirring och verkat hämmande på det svenska skogsbruket. Diirför iir det bra att det nu kommer ett besked.

Jag har tolkat statsrådets uttalande så - åven om vi inte skall gå in i den debatten i dag - att om den hår propositionen får det innehåll som har redovisats i massmedia, kommer det att bli stor restriktivitet når det gäller dispenser. Och jag förutsiitter att i ett lån med vår struktur kommer dispensmöjligheterna nära nog att inte finnas. Därför bör vi nu rusta oss för att klara av det hela på mekanisk viig.

Det händer mycket den här veckan. Pä fredag kommer virkesförsörjningsutredningen atl lägga fram sitt betänkande, och vi föreslår i den en rad åtgärder för att framför allt få fram mer skogsråvara men också för att i allmänhet försöka förmå den i dag passive skogsägaren aft bli aktiv. Allt detta sammantaget gör att jag tror att vi går mot en stor offensiv i skogen.

Och det behövs - jag tror att vi i stor utsträckning har slösat bort 1970-talet.

Nu är vi på väg att få en offensiv, kanske av finsk modell. Vi bör då rusta oss för detta.

I ett län med 7 000 registrerade arbetslösa iir det klart att vi nu vill sätta alla klutar till för att få till stånd utbildning av arbetskraft, iiven om det skulle bli fråga om endast säsongarbete.

Jag tror att det år bra att det kommer ett besked, så att skogsbrukets företrädare vet vad de har att rätta sig efter. Sammantaget med virkesförsörjningsutredningens förslag bör detta innebära att vi går en offensiv vinter och vår till mötes.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Om vissa skogsvårdande åtgärder

Anf. 132 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herrtalman! Jag vet inte om jag har varit otydlig i mitt andra inlägg. Göthe Knutson talar nu helt förbi mig i den direkta fråga han riktat till mig. Det jag försökte göra i mitt andra inkigg var att förklara hur man skulle kunna uppnå åretruntanstållning, som jag ansåg vara en viktig förutsättning för att man över huvud taget skulle kunna få in fler nkinniskor i detta arbete.

Jag utgick från det faktum att når riksdagen 1979 antog den skogsvårdslag som nu gäller och föreskrev röjningsplikt för den som år ägare till skogsmark, så byggde inte det beslutet på förutsättningen att det var tillåtet att anviinda kemiska medel. Det stod tvärtom i samma proposition att de skulle användas så litet som möjligt.

Jag har dessutom sagt att eftersom regeringen nu har lagt fram ett förslag om stimulans till avverkning av lågproducerande bestånd år det möjligt för industrin att få mera virke för att kunna producera mer. Men det förutsätter naturligtvis att detta virke blir avverkat av andra ån de som i dag är i skogen. Det förutsätter tillgång på arbetskraft som kan avverka virket. Jag menar att man kan dels få till stånd avverkning, dels få möjlighet att låta fler människor under sommaren ägna sig åt bekämpning av lövsly. Slutresultatet skulle bli heltidsanställning.

Vem tar ansvaret för detta? Ja. Göthe Knutson, det är alltid ett speciellt ansvar förknippat med att äga mark. Det år alltid ett ansvar för den som äger mark att leva upptill de bindande bestämmelser som finns i olika lagar-i det här fallet skogsvårdslagen. Jag förutsätter att utvecklingen kommer att bli sådan att skogsbolagen anställer fler människor. Jag utgår från att de enskilda människor som är ägare av skogsmark antingen kommer att göra en större egen arbetsinsats i sin skog eller genom skogsiigarföreningar få hjälp att utföra arbetet. Det kan alltså vara ett flertal som år arbetsgivare. Det viktiga är att vi får i gång stimulansen, att vi får i gång tron på skogen som en naturresurs åven för framtiden. Den innebörden menar jag ligger i det stimulanspaket som regeringen har lagt fram. Stimulanserna fiir återplante-rande av produktiv skog på glesa bestånd kommer att dra kostnader som i slutskedet når upp till ca 200 milj. kr. om året.

Nr 12 Anf. 133 GOTHE KNUTSON (m):

T-. , , Herr talman! Förvisso lyssnade jag till jordbruksministern. Anledningen

1 isdagen den . ,r » j

">1 nkmh 1Q81 *'" ''' '''S frågade om arbetsgivaransvaret år att jag tidigare ställt frågan till

_____________ åtskilliga inom skogsbruket, diiribland företriidare för de större skogsågar-

r ■ I företagen: Kan ni klara detta arbetsgivaransvar? Kan ni skaka fram så

Om vissa skogs-

vnrdnndp nton -de ■ mycket folk att ni klarar röjningen under den årstid den kan ske. och kan ni under övriga delar av året ge dessa människor annat arbete? På de frågorna har jag fått svaret att det kan de inte.

Jag tycker att detta år så pass angeläget att jag tog upp frågan. Det iir bara att konstatera att jordbruksministern kigger ett viildigt stort ansvar på skogsägarna. De måste kiinna ansvar, anser jordbruksministern, i det hår fallet arbetsgivaransvar, och arbetsgivaransvar år. herr talman, som vi alla vet oerhört dyrbart.

Anf. 134 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN:

Herr talman! Jag iir i och för sig inte förvånad över det svar som Göthe Knutson har fått. Jag måste såga att jag under mina år som ledamot av riksdagen, sedan 1961, aldrig har upplevt någon fråga diir en sådan massiv och. skulle jag vilja påstå, vinklad information har sänts ut som den som kommit från skogsindustrins samarbetsutskott.

Jag år inte ett dugg förvånad över det svar som Göthe Knutson fått på sin fråga. Det skulle ha gjort mig mer förvånad, om svaret varit det motsatta. Hår föreligger naturligtvis skillnader i synsätt på frågan var man vill liigga pengar och inte lägga pengar. Man skall inte glömma bort att de åtgärder som har vidtagits på den ekonomisk-politiska sidan - riintesiinkningar. devalveringar- avsevårt har stärkt skogsindustrins betalningsförmåga eller, om man så vill. konsolideringsförmåga.

Vi skall inte nu diskutera vad det hår arbetet kommer att kosta, men tlet ;ir intressant att låsa utredningens beräkningar över hur många hektar som behöver röjas. Det vore intressant att siitta de uppgifter som finns beträffande kostnaderna, om dessa områden skulle röjas manuellt, i förhållande till det antal miljoner kubikmeter som skogsintliistrin behöver köpa varje år. Merkostnaden för skogsindustrin skulle inte uppgå till sårskilt inånga kronor per kubikmeter.

Herr talman! Detta iir en debatt som jag gissar att vi får återkomma till i samband med behandlingen av propositionen om förbud mot användning av kemiska medel vid bekämpningen av lövsly.

hår i min hand. Den heter Lövslvkrisen. och dår finns åtskilligt av Nr 12 information och, som jag utgår ifrån, endast fakta. Jag frågar nu jordbruks- Tisdagen den ministern - det behöver bara bli ett kort svar: Är enligt jordbruksministerns 27 oktober 1981

uppfattning den broschyrens innehåll vinklat?

Om vissa skogsvårdande åtgärder

Får jag också bara konstatera, herr talman, att når man talar om skogsägare och arbetsgivaransvar, är det inte bara fråga om det som man kallar storskogsbruket utan också om privatskogsbruket, dvs. bondeskogsbruket. Om en privat skogsägare skall engagera en skogsiigarförening i sitt röjningsarbete, blir det sannerligen inte billigt för den skogsbonden.

Anf. 136 Jordbruksministern ANDERS DAHLGREN;

Herr talman! Menar Göthe Knutson med detta sista att skogsågarföre-ningarna tar oskäligt mycket betalt för det arbete som de gör? På något annat sått kan ju uttalandet inte uppkittas.

Vad gäller broschyren och dess information kan jag inte uttala mig, eftersom jag ännu inte läst den. Den kom ut sedan propositionen var skriven. Jag skall läsa den innan debatten iiger rum.

26 S Föredrogs och hänvisades
Propositionerna

1981/82:7 och 31 till skatteutskottet 1981/82:33 till lagutskottet 1981/82:34 tich 35 till justitieutskottet

27 S Föredrogs och hiinvisades
Redogörelse

1981/82:2 till finansutskottet

Nr 12 1981/82:32 till utbildningsutskottet

Tisdagen den 1981/82:33 och 34 till skatteutskottet

27 oktober 1981

_____________ 29 § Föredrogs men bordlades åter

Civilutskottets betänkande 1981/82:1

30 S Anmäldes och bordlades
Skrivelse

1981/82:29 med redogörelse för arbetet med markhushållning i Skåne

31 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1981/82:35 av Bonnie Bernström 1981/82:36 av Bonnie Bernsiröm

med anledning av proposition 1980/81:201 med förslag till iindring i rättegångsbalken m. m.

1981/82:37 av Arne Nvgren

med anledning av proposition 1981/82:6 om upphiivantle av visst underståll-ningsförfärande ni. m. beträffande omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

1981/82:38 av Elisabeth Tleetwood och Ingrid Sundberg 1981/82:39 av Helge Hagberg 1981/82:40 av Hans Nyhage m.fl. 1981/82:41 av Rune Rydén m.fl. 1981/82:42 av Lars Werner m.fl.

med anledning av proposition 1981/82:14 om förändringar av gymnasieskolans utformning m. m.

1981/82:43 av Per Bergman och Oskar Lindkvist

med anledning av proposition 1981/82:17 med förslag om förkingning av giltighetstiden för vissa stimulansåtgiirder inom bostadssektorn

1981/82:44 av Sven Eric Lorcnizon
1981/82:45 av Bo Lundgren
1981/82:46 av Olof Palme m. fl.
1981/82:47 av Olof Palme m.fl.
1981/82:48 av Olof Palme m. fl.
1981/82:49 av Olof Palme in. fl.
1981/82:50 av Olof Palme m. fl.
1981/82:51 av Olof Palme m. fl.
1981/82:52 av Olof Palme m. fl.
1981/82:53 av Olof Palme m.fl.
1981/82:54 av Olof Palme in. fl.
"" 1981/82:55 av Birger Rosqvisi och Kurt Hugosson

1981/82:55 av Karin Nordlander (vpk) till arbetsmarknadsministern om arbetslösheten i Småland:

Av länsarbetsnämndernas senaste rapporter om arbetsmarknadsläget framgår att arbetslösheten i Smålandslänen nu nått den högsta siffra som noterats sedan arbetsmarknadsstyrelsens nuvarande statistik infördes. Dessutom duggar varselbeskeden tätt. För Jönköpings län har varsel om uppsägning under året inkommit från 84 företag omfattande 1 679 personer och varsel om permittering från 62 företag som berör 2 767 anställda. Av de varsel om uppsägning som inkommit berörde 40 % anställda inom träindustrin, och varsel om permittering berörde 31 % anställda inom samma bransch.

Rapporten från Kalmar län visar samma skrämmande siffror. Antalet varsel ökar. Under juni inkom till länsarbetsnämnden 14 varsel, i juli 10 och i augusti 11, Men under september har 36 företag varslat om uppsägning eller korttidsvecka. Totalt har under 1981 148 varsel inkommit till länsarbetsnämnden.

Inom Kronobergs län omfattar de aktuella varslen om uppsägning 909 personer och antalet varsel om korttidsvecka 864 anställda. Även i Kronobergs lån drabbas träindustrin hårt, liksom pappers- och massaindustrin. Men även inom metallvaruindustrin, som kanske är specifik för Småland, har 183 varslats om uppsägning och inte mindre ån 420 om korttidsvecka. 7 Riksdagens protokoll 1981/82:11-13

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationer

För Småland, som inte har så stor tätortsbebyggelse, innebär ofta nedläggningen av ett företag - även när det rör sig om relativt små företag-rena katastrofen för den ort det gäller. Samma konsekvenser får minskningen av antalet anställda.

Som exempel kan nämnas Svenska Dörr i Nybro och Kalmar Interiör som vardera sysselsätter 200 personer och där nedläggning i princip är beslutad. När det gäller neddragning av produktionen kan nämnas planglastillverk-ningen i Emmaboda. där man fortsätter att minska antalet anställda.

Efter den nu planerade minskningen på ca 85 anstålida återstår 325 av de 700 arbetstillfällen som garanterades när det franska Saint Gobain tog över Emmaboda Glasverk. Så mycket var den garantin vård. De anställda år helt utlämnade när stora multinationella koncerner köper företagen, ofta med nedläggning som främsta syfte och för att komma över marknadsandelar.

Att ungdomen, liksom kvinnorna, har det svårast på arbetsmarknaden år inget speciellt för Smålandslänen - det gäller arbetslösheten i stort för hela landet. Antalet gymnasieplatser räcker inte till. och även ungdomar som lämnat gymnasieskolan, dvs. 18-19-åringar. möter i år en betydligt kärvare arbetsmarknad än tidigare. Ungdomar i Småland med utbildning från yrkesinriktade linjer, t. ex. trä- och verksladsteknisk linje - som förut haft lätt att få arbete -, hamnar nu utanför arbetsmarknaden. Framför allt gäller detta dem som har utbildning för träindustrin.

Att kvinnorna - 55 % av de arbetslösa i Kalmar län - hamnar utanför arbetsmarknaden beror i stor utsträckning på åtstramningen inom kommuner och landsting. Sparåtgärder och minskade statsbidrag till olika verksamheter tvingar kommuner och landsting att hålla igen och ibland minska verksamheten på flera områden. Detta drabbar i.första hand kvinnor.

Smålänningar är kända för att vara uppfinningsrika, just när det gäller småindustri och legotillverkning. Men mot multinationella koncerner, där alltmer av legotillverkningen flyttas utomlands, är även smålänningarna maktlösa./

Den småländska industrin är också för sin verksamhet beroende av att byggverksamheten i landet hålls i gång. Når den nu ligger på en lägre nivå än på mycket länge, drabbas Smålandslänen mycket hårt.

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

1. Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att förhindra att alla varsel om nedläggning och minskning av antalet anställda i Smålandslånen träder i kraft?

2. Vilka åtgärder planerar regeringen för att minska arbetslösheten i Småland?

personer. Från september 1980 till september 1981 ökade den med hela 1 496 personer.

Inom hela näringslivet minskar tillgången på arbetstillfällen. Sämst är det i tillverkningsindustrin, hälso- och sjukvården, serviceyrken, jord- och skogsbruket samt byggnadsindustrin.

Enligt lånsarbetsnåmnden kan arbetslösheten i vinter komma upp i 7 000 personer om de aktuella varslen om uppsägning av 1 400 verkställs. Utöver varslen om uppsägning är 2 000 personer varslade om permittering. Det är främst sågverks- och snickeriindustrin med 1 000 personer och järn- och stålindustrin där också ca 1 000 personer varslats om korttidspermitte-ring.

Dalarna förblöder. Järn- och stålindustrin står inför en katastrof med svåra följder i Borlänge och Smedjebacken. Åven Avesta och Hedemora kommuner känner av stålkrisen. Nedskärningar och nedläggningar inom gruvindustrin drabbar Västbergslagen hårt.

Snickeriindustrin och sågverken har stora svårigheter, och de permitte-ringsvarsel som nu föreligger kan övergå i uppsägningar. Främst drabbas Gagnefs och Vansbro kommuner.

Verkstadsindustrin har en mycket begränsad rekrytering. Pappersbruken har en stabil produktion men kommer på sikt att minska personal.

Byggnadsverksamheten är mycket låg. De nu 500 arbetslösa byggnadsarbetarna väntas öka till 1 000 under vintern.

Inom handeln, transportsektorn, kontors- och förvaltningsverksamheten stagnerar efterfrågan på arbetskraft.

I stort kan ingen ljusning skönjas på Dalarnas arbetsmarknad.

Sysselsättningen i basindustrierna minskar kraftigt.

Sysselsättningen inom hela tillverkningsindustrin viker.

Ungdomarna har mycket liten chans att få ett jobb.

Kvinnornas läge på arbetsmarknaden försvåras ytterligare.

Sysselsättningen inom den offentliga sektorn stagnerar eller minskar.

Samtidigt med denna katastrof för Dalarnas befolkning håvar länets storbolag in stora profiter; vinsterna för ASEA, Stora Kopparberg och Atlas Copco ökar.

Dalarnas kris är ingen tillfällig kris. På kort sikt kan utbildning och beredskapsarbeten vara bra. På längre sikt måste dock varaktig och för hela samhället meningsfull sysselsättning ordnas. Frågan är vilka åtgärder en borgerlig regering kan vidta - med förlitande pä de "fria" marknadskrafterna - för att förverkliga den grundläggande rätten till ett arbete.

Jag vill mot denna bakgrund fråga arbetsmarknadsministern;

1. Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att förhindra ökad arbetslöshet i Kopparbergs län?

2. Avser regeringen vidta några åtgärder så att de 5 440 arbetslösa och de 4 312 i utbildning och beredskapsarbete i Kopparbergs lån kan ges varaktig sysselsättning?

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationer

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationer

100

1981/82:57 av Per Israelsson (vpk) till arbetsmarknadsministern om arbetslösheten i Skaraborgs län:

Skaraborgs län drabbas, förutom av den rådande krisen rent allmänt, särskilt hårt av stagnationen inom byggbranschen - detta därför att lånets industrier till stor del producerar byggmaterial. Lånsarbetsnåmnden säger, att om ingenting görs för att stimulera byggandet, kan kiget betecknas som katastrofalt för såväl byggnadsindustrin som närliggande niiringsområden. Det kärva ekonomiska läget med höga kapitalkostnader har också medfört att industrier med tillverkning för jordbruksnäringen inte har fått avsättning för sina produkter. De flesta industriföretagen i lånet räknar med fortsatt låg sysselsättning under hela den innevarande prognosperioden. 1 takt med den ektinomiska åtstramningen inom den offentliga sektorn har nyrekryteringen dit minskat, och denna sektor kan numera inte på något sått kompensera den minskade sysselsiittningen inom tillverkningsindustrin.

Antalet arbetslösa i Skaraborgs lån i september 1981 var 4 907 mot 3 008 för ett år sedan - en uppgång med 1 899 personer. Av det ökade antalet arbetslösa under ett år år 984 ungdomar under 25 år. Arbetslösheten bland kvinnor i länet har under samma tid ökat med 879 till 2 772. Antalet sysselsatta med beredskapsarbeten har kunnat ökas jämfört med i september

1980 till 579 - en ökning med 224. Antalet som genomgår arbetsmarknadsutbildning har dock minskat från 1 511 i september 1980 till 1 092 i september

1981 - en minskning med 419. Det försämrade läget på arbetsmarknaden fördelar sig också ojämnt över lånet. På vissa orter år ökningen av arbetslösheten visserligen numeriskt begränsad men den procentuella ökningen avsevård. Inom orter som Skara. Götene. Grästorp. Habo. Töreboda. Tibro, Karlsborg och Tidaholm förekommer fördubblingar och mångdubblingar av arbetslösheten under ett år från september 1980. Under de första nio månaderna under år 1981 har 2 109 anställda i länet sagts upp från sina arbeten, och 2 215 har varit utsatta för permittering. 639 anställda har berörts av korttidsvecka. Tyngdpunkten i uppsägningarna ligger inom trä-, jord- och stenvaru- samt byggnadsindustri. Endast i undantagsfall har det förekommit att uppsägningar och permitteringar har återkallats.

Länsarbetsnämnden i Skaraborgs lån anser att de aviserade uppsägningarna och den fortgående låga såväl ny- som ersiittningsrekryteringen gör att arbetslösheten kan befaras öka till uppemot 6 000 personer eller ca 5-6 % av arbetskraften under vintern. Nämnden framhåller i skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen att det fordras väsentligt ökade anslag till beredskapsarbeten för att hålla den öppna arbetslösheten i lånet nere.

Oavsett om de arbetslösa ges understöd eller sysselsätts i beredskapsarbeten eller i utbildning kostar det samhållet pengar. Alla medborgare år ju numera tillförsäkrade en grundförsörjning som måste betalas. Att bara betala understöd till en arbetslös utan att ge vederbörande tillfälle att göra en motprestation år slöseri med allmänna medel, det inser varje människa utan

att ha fått någon utbildning i ekonomi. All erfarenhet talar också för att det är nedbrytande för den enskilde, som har både arbetsförmåga och arbetsvilja, att bara gå och ta. emot understöd utan att ges tillfälle till arbete eller utveckling genom utbildning. Därför mäste arbetsmarknadsmyndigheterna ges de resurser som de anser sig behöva för att på kort sikt komma till rätta med arbetslösheten. På längre sikt måste varaktiga arbetstillfällen skapas genom en planerad närings- och sysselsättningspolitik. Synen på frågan om hur den skall se ut är partiskiljande. Vpk har i annat sammanhang framlagt förslag om hur en sådan politik skall utformas. Vi ser krisen som kapitalismens, och lösningen finns i en utveckling mot planhushållning och socialism.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att till arbetsmarknadsministern få framställa följande frågor:

1. Är arbetsmarknadsministern beredd att vidta åtgärder för att skapa ökad sysselsättning inom Skaraborgs län?

2. Kommer länsarbetsnämnden i Skaraborgs län att få begärda resursförstärkningar för att lindra arbetslösheten i länet?

3. Om svaret på fråga 1 blir ja. vilka åtgärder kan förväntas och när kan de komma att sättas in?

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationer

1981/82:58 av Per Israels.son (vpk) till arbetsmarknadsministern om arbetslösheten i Örebro län;

Örebro län, som ju är ett inlandslän i mitten av Mellansverige, har i likhet med de andra länen inom Bergslagsregionen besvärliga problem för regionen i fråga om sysselsättningen. En stor del av dessa gemensamma problem för regionen är relaterade till basindustrierna malm. järn och stål. Men utöver dessa besvärliga strukturproblem har länet dessutom alla de problem som sammanhänger med den nuvarande lågkonjunkturen och åtstramningen av den offentliga sektorn i samhället. Man kan säga att de svåra problem i fråga om sysselsättning och näringslivsutveckling som sedan länge funnits i Norrland nu sträcker sig också ned i Mellansverige. En mycket gammal bruksregion häller nu på att brytas ned av den kapitalistiska marknadsekonomins kris.

Enligt länsarbetsnämndens pressmeddelande var antalet arbetslösa i Örebro län 5 264 den 30 september 1981. Antalet anmälda lediga platser på arbetsförmedlingarna i lånet var 660. vilket innebåren halvering jämfört med läget för ett år sedan. Under september hade 300 personer hänvisats till beredskapsarbeten eller arbetsmarknadsutbildning. Hade inte så kunnat ske hade arbetslöshetssiffran varit 5 564 i stället. Jämfört med läget för ett år sedan har antalet arbetslösa i länet ökat med ca 2 000. Det är en kraftig ökning, men den fördelar sig inte jämnt över länet. Vissa orter, som exempelvis Kumla kommun, har fått sin arbetslöshet fördubblad sedan förra året. Det beror främst på problemen med Ytong, som i sin tur beror av den låga aktiviteten på byggandets område.

Genom att vissa beredskapsarbeten kunnat komma i gång har ungdoms-

101

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationer

102

arbetslösheten kunnat dämpas något, men fortfarande år mer än 2 000 personer under 25 år utan arbete inom Örebro län. Man såger från länsarbetsnämnden att denna måste få förstärkning av sina resurser för insatser mot främst ungdomsarbetslösheten därför att man inte ser någon ljusning i fråga om sysselsättningen under den instundande vintern. Länsarbetsnämnden såger också att intresset för rekryteringsbidragen har varit ljumt från näringslivets sida. Man har visserligen fått in några förfrågningar, men de ungdomar som kunnat placeras med stöd av bidragen har varit ytterst få.

Antalet varsel ligger fortkirande på en hög nivå i lånet. Vid utgången av september 1981 var antalet varslade personer i länet I 468 under del att motsvarande siffra forell är sedan var endast 91. en ökning med 16 gånger. I denna siffra ingår att 952 nu var uppsagda mot 87 för ett år sedan och atl 516 var permitlerade mot endast 4 för ett år sedan. Således en mycket markant försämring av läget underdel senaste året. Antalet arbetslösa kvinnor i länet har ökat med 1 030 till 2 940 under ett år. Om vi sedan ser på antalet sysselsatta i beredskapsarbeten, har nivån kunnat höjas med 178 arbeten till 538 på ett år- men, som sagt. detta år otillräckligt och kan inte upprätthållas med nuvarande medelstilldelning. Antalet elever i arbetsmarknadsutbildning har måst minskas från 1 858 vid septembers utgång år 1980 lill I 330 vid samma tid i år, en minskning med 528 på ett år.

Samhällets hållning till de arbetslösa år i dagen annan än under kriserna på 1920- och 1930-talen. Det år helt vedertaget att alla medborgare hår i landet, också de arbetslösa, måste tillförsäkras en grundförsörjning. En sådan försörjning kostar samhället betydande belopp ulan alt någon nyttig produktiv insats görs för dessa medel. Är det då inte förnuftigare all dessa medel i stället används för atl tillskapa nyttiga arbeten inom samhället? All inte använda de pengar som ändå måste utbetalas på delta sätt är ju slöseri. Samtidigt är det demoraliserande för människorna alt la emot understöd utan atl få arbeta, närde kan och vill delta. Därför år del nödvändigt all AMS får förstärkta resurser att inför en svår arbelslöshetsvinler sälta i gång fler beredskapsarbeten och mera utbildning. Beredskapsarbeten kan f. ö. bli en sista utväg för hårt trängda kommuner och landsting att få nödvändiga arbeten utförda, till vilka de inte i dag har tillgång till erforderliga medel.

Det är uppenbart att mera pengar till AMS för att lindra arbetslösheten endast är tillfälliga nödlösningar om än helt nödvändiga sådana. Vad som krävs är en långsiktigt planerad näringspolitik, som kan ge varaktiga sysselsättningar åt människorna i de regioner där de bor och fortsättningsvis också vill bo. De frågorna har vi från vpk tagit upp i andra sammanhang och skall inte upprepa här.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att lill arbetsmarknadsministern få ställa följande frågor:

1. Är arbetsmarknadsministern beredd att vidta åtgiirtler för atl skapa ökad sysselsättning inom Örebro län?

2. Kommer länsarbetsnämnden i Örebro lån att få begärda resursförstiirk-ningar för atl lindra arbetslösheten i lånet?

3. Om svaret på fråga nr 1 blir ja. vilka åtgärder kan förväntas och när kan de komma att sältas in?

1981/82:59 av Pär Granstedt (c) till arbetsmarknadsministern om arbelar-skyddsreglerna för ungdomars arbete inom sjukvården:

Arbetsmiljölagen. i första hand 5 kap. 1-5 S. och kungörelsen om anlitande av minderåriga i arbetslivet (AFS 1980:13) innehåller en rad regler lill skydd för ungdom under 18 år i arbetslivet. Grundtanken år att barn och ungdom inte genom arbete skall utsättas för risker för olycksfall, överansträngning eller annan menlig inverkan på hälsa och kroppsutveckling.

Dessa regler är naturligtvis nödvändiga och över lag mycket vårdefulla för unga förvärvsarbetande. Samtidigt innebär de också begränsningar som försvårar för ungdom under 18 år att få förvärvsarbete. Delta åren beklaglig, men i allmänhet oundviklig konsekvens.

I vissa fall kan dock en alltför stelbent tillämpning av föreskrifterna leda till nackdelar för ungdomarna som förefaller överstiga fördelarna. Exempel på detta står att finna inom bl. a. vårdområdet.

Ungdomars arbete inom vårdområdet begränsas dels av att stora sektorer är helt undantagna, dels av att särskilda arbetstidsbestämmelser gäller och dels av regler om särskilda hänsyn till vederbörandes fysiska och psykiska förutsättningar.

Många elever vid gymnasieskolans vårdutbildning är bara 17 år när de slutat skolan. Ungdomar som genomgått den nya 40-veckorskursen är normalt 17 år gamla.

Särreglerna för anställda under 18 år gör atl dessa ungdomar i alltför många fall inte kan beredas arbete inom sjukvården. Dispensmöjligheter finns visserligen, men utgången är sä osäker och handläggningen lar så lång lid att den unge ofta inte orkar vänta.

I praktiken innebär detta att många ungdomar som genomgåll vårdutbildning blir utestängda från atl utöva sitt yrke trots att det finns ett personalbehov.

Mot den här bakgrunden finns det anledning att överväga om man inte borde se över reglerna, såvitt de avser ungdom med vårdutbildning som är fyllda 17 år. I första hand förefaller det vara arbetslidsregler som skulle behöva modifieras så att man kan tillämpa normala arbelslidsscheman också för den här gruppen.

Med hänvisning till delta hemställer jag om kammarens tillstånd att till arbetsmarknadsministern få ställa följande fråga:

Är arbetsmarknadsministern beredd atl se över gällande arbelsskyddsreg-lerså att inte anställning inom sjukvården av 17-åringar med vårdutbildning försvåras i onödan?

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationer

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationer

104

1981/82:60 av Nils Hjorth (s) till arbetsmarknadsministern om byggnadsverksamheten vid kärnkraftverket i Forsmark:

Under 1982 och närmast följande år uppstår stora omstållningsproblem när byggnadsverksamheten vid kärnkraftverket i Forsmark trappas ned och slutligen upphör under 1985.

700 personer väntas bli friställda under 1982- under 1983 ytterligare ca 450 personer och åren 1984-1985 ca 300. Under samma lid sker också begränsningar i delar av entreprenörsverksamheten, vilket berör ytterligare ca 200 personer. Det drabbar i stor utsträckning anställda i serviceföretag, åkerier etc., varav omkring hälften är bosatta i Uppsala lån.

Byggnadsarbetena och driften av kraftverket sysselsätter i dag omkring 2 300 personer. Under hela 1970-talet har kraftverksbygget dominerat sysselsättningsutvecklingen i Norduppland och haft en positiv inverkan på näringslivet och den kommunala expansionen i regionen. Samtidigt har regionen blivit starkt beroende av byggnadsarbetena i Forsmark. För att klara den stora omställningsprocess som uppstår när kraftverksbygget närmar sig sitt slut krävs en noggrann planering och extraordinära åtgärder med stora insatser från kraftbolag, kommuner, länsmyndigheter och staten. I länsstyrelsens planering har målsättningen hela tiden varit att de som arbetar vid kraftverket och bor i regionen skall beredas möjlighet atl bo kvar och arbeta där även efter det att kraftverket i Forsmark byggts färdigt.

Av de undersökningar som länsstyrelsen nyligen gjort framgår all av den personal som kommer att friställas är omkring 900 personer bosatta inom länet. Av dessa bor ca 400 i Östhammars kommun. 2()() i Tierp och 100 i Älvkarleby.

Av de intervjuade berörda personerna angav över 90 % atl de inte har några eller endast små möjligheter alt flytta från regionen. Den långa byggnadstiden har gjort alt många anställda med sina familjer slagit sig ned i framförallt Östhammars kommun. Många tidigare boende i kommunen fick också jobb i Forsmark och har räknat med fast arbete där fram lill uppnådd pensionsålder. Ett flertal har tidigare varit sysselsatta i näringar som jord-och skogsbruk och fiske eller annan industri dår sysselsättningstillfällena starkt minskat under 197(l-talet. De som kommit från gruv- och stålindustrin har i rådande lågkonjunktur inte stora utsikter att kunna återgå till sina tidigare yrken.

Huvudorsaken lill oviljan och de redovisade små möjligheterna alt flytta är främst alt rekryteringen till Forsmark skett från lokalbefolkningen. Över hälften av byggnadsarbetarna har bott mer än tio år i Östhammars kommun. Ekonomiska orsaker inverkar också. Drygt 60 % av de svarande i undersökningen bor i egen villa. Det torde bli svårt fiir dessa att sälja sina hus utan ekonomisk förlust.

En stor del av personalen är villig all genomgå arbetsmarknadsutbildning för att skaffa sig ett annat yrke. Det är häradet atl tillgången pä lediga platser inom andra yrkesområden i Norduppland år sä gott som obefintlig.

Del är ett starkt kommunall intresse att de anställda och inom kommunen

boende kan erbjudas arbete inom rimligt reseavstånd och därmed ges möjlighet att bo kvar. Genom den starka expansionen i Forsmark har de kommunala investeringarna i form av nya bostadsområden med vågar, belysning, vatten och avlopp, skolor, barndaghem, fritidslokaler m. ni. måst öka. Om färdigstållandet av kiirnkraftverket skulle innebära att större delen av arbetsstyrkan tvingas flytta, uppslår minskat underlag för den komiiiunala verksamheten och därmed stora problem inom dessa områden. Östhammars kommun har under många år kunnat glädja sig ål en årlig befolkningsökning -senaste befolkningssiffran från halvårsskiftet i år år 21 118 personer. Det stämmer ganska bra överens med de fastställda befolkningstalen och utgör ett väl anpassat underlag för den konimunala och kommersiella verksamheten i kommunen.

Problemen inför avvecklingen i Forsmark iir sålunda viil kända och behovet av åtgårder klarlagda. Många uppslag har också framtagits av framför allt lånsstyrelsen.

Frågan om en hetvallenledning från Forsmark lill Stockholm har långe diskuterats, men ån har inget beslut fattats om delta. Om denkommer till stånd kommer den tyvärr för sent för alt kunna suga upp deirarbetskraft som börjar friställas nästa år.

Likadant år det med det tilltänkta lagret förlågoch medelaklivt avfall från kärnkraftverken, som anses lämpligt att placera i Forsmark. Båda dessa projekt skulle innebära flera hundra arbelstillfållen men ligger tyvärr litet vål långt fram i tiden för att på rått sålt kompensera nedtrappningen av byggnadsverksamheten vid kraftverket.

Förutsättningarna för ett serviceförelag för revisionsarbetena vid Fors-marksverket har också studerats av en sårskild konsult på uppdrag av länsstyrelsen. Den totala underhållsorganisalionen beräknas uppgå lill 300 anställda. Det största problemet år all finna sysselsättning mellan revisionsperioderna. Företagel skulle i så fall behöva lämpliga delområden för sin verksamhet. Konsulten har också studerat möjligheterna all engagera redan befintliga företag i regionen i del löpande servicearbelet.

Ett annat projekt som utretts av länsstyrelsen år spillvärmeutnyttjande i Forsmark för bl. a. fiskodling och växthus, som skulle kunna sysselsätta ett antal personer. Problemet år viil hår alt kunna finna någon intressent som är beredd att starta sådan verksamhet med de ekonomiska risker som följer av de svårbedömda marknadsförutsättningarna.

1 lånsstyrelsens industriprogram för Uppsala lån anges även andra möjligheter lill sysselsättning når kraftverksbygget avslutats i Forsmark. En åtgärd som föreslås är att Nordupplandskominunerna under avvecklingsperioden inplaceras i stödområde 4, bl. a. för atl möjliggöra statligt stöd för uppförande av kommunala industrilokaler och underlätta företagsetablering i området. Ökade statliga medel lill utvecklingsfonden vore önskvärt, liksom medel till det av landstinget start;ide regionala bolaget. Stora förhoppningar ställdes i ett tidigare skede till det planerade oljelagret och industriområdet i Hargshamn. Detta prtijekt stoppades litet underligt av som del hette militära skål. I det nu uppkomna läget bör tidigare beslut omprövas.

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationer

105

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationer

I olika sammanhang har framförts tanken atl göra Norduppland till ett centrum för utveckling inom energiområdet. Forsmarksområdet med Forsmarks gamla bruk har ansetts lämpligt, med närheten till bl. a. den solenergiforskning som bedrivs i Älvkarleby. Ökade satsningar på forskning och utveckling av nya alternativa energikällor behövs för att ersatta kärnkraften när den avvecklas efter år 2000.

De flesta av de uppräknade projekten ger arbelstillfållen på längre sikt. För atl bereda de friställda arbeten när verksamheten niista år börjar trappas ned behövs insatser med snabbare effekt. Tidigarekiggningoch igångsättning av olika byggprojekt är därför nödvändiga. Hår kan nämnas byggandet av en kvinnoklinik vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, vårdcentral och sjukhem för långtidsvården i Österbybruk, industrilokaler i bl. a. Öslerbybruk. Östhammar och Tierp. Länsarbetsnämnden har diirulöver en mängd andra projekt som med kort varsel kan igångsättas - projekt som kan erbjuda sysselsättning i avvaktan på att det klarnar i fråga om avfallslager och hetvattenledning.'

Det saknas således inte uppslag för atl reducera verkningarna av nedtrappningen i Forsmark. Länsmyndigheter, landstinget och kommunerna klarar dock inte ensamma av detta. Hjälp ifrån statens sida iir nödvändig. Extra medel från staten för att bemästra avvecklingsproblemen i Forsmark måste till - extra medel för alt bekosta tidigareläggning av aktuella byggnadsprojekt, utvidgade beredskapsarbeten, statligt stöd för byggandet av kommunala industrihus, satsning på ett energicenlrum i Norduppland m. m. Staten har ett ansvar för all inte enskilda och kommuner hårt skall drabbas när verksamheten i Forsmark upphör.

De sysselsättningsprojekt som här föreslagits kräver statlig medverkan. Projekten berör olika departement. Frågan år om det inte vore praktiskt atl man inom regeringens kansli tillsatte en arbetsgrupp för all hantera dessa frågor. För kommuner, landsting och länsmyndigheter vore del bra med en kontaktman eller arbetsgrupp som man kunde förhandla med.

Vid fördröjningen av byggandet av F 3 i Forsmark 1977-1978 utarbetade en statssekreterargrupp ett åtgärdspakel för atl lindra verkningarna av nedtrappningen. Något liknande arrangemang även denna gång skulle underlätta genomförandet av de åtgärder som är nödvändiga för att bemästra det förväntade svåra sysselsättningsläget i Norduppland. Prioriteringen mellan de olika projekten samt detaljfrågor bör dock ligga på lånsplanel.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern:

Vilka åtgärder är regeringen beredd vidta för att mildra verkningarna av nedtrappningen av byggnadsverksamheten i Forsmark?

Vill arbetsmarknadsministern medverka till atl extra statliga medel anslås för de olika projekt som angivits i interpellationen?

Är statsrådet beredd tillsätta en deparlemental arbetsgrupp för atl samordna de statliga insatserna vid avvecklingen av kraftverksbygget?

1981/82:61 av Oskar Lindkvist (s) till bostadsministern om villkoren för förvärv av hyresfastighet m. m.:

I motionerna 1978/79:786 och 2624 (s) föreslogs riksdagen begära en översyn av förutsättningarna för tillstånd till förvärv av hyresfastighet m. m. enligt den s. k. Lex Backström. Bostadsministern hade i proposition 1978/79:164 anfört atl del kan finnas skål atl se över reglerna om förutsättningarna för tillstånd i syfte atl få en bättre kontroll av förvärv av hyresfastigheter. En sådan allmän översyn fick. enligt bostadsministern, ske när ytterligare erfarenheter vunnits av lagens tillåmpning.

Civilutskotlet (CU 1978/79:38) avstyrkte motionerna. Dess majoritet ansåg att det då. i maj 1979. inte fanns anledning att "genom ett riksdagsbeslut" aktualisera en översyn. Socialdemokraterna i utskottet krävde i en reservation atl riksdagen skulle påkalla den begärda översynen. Vi anförde alt del - sålunda i sak obestridda - utredningsbehovet var så starkt att ett initiativ omedelbart borde tas. Vi noterade också att kraven på ändringar stöddes av en stark opinion inom de grupper som har kommit i praktisk kontakt med svårigheterna. Vi konstaterade slutligen att bostads-ministerns passivitet endast kunde förklaras av en ovilja att ingripa mot missförhållanden i omsättningen av enskilda hyreshus-en ovilja som beror på att dessa hus uppfattas som en handelsvara bland andra i en liberal marknadsekonomi.

Bostadsministern har ännu inte aviserat den översyn i ämnet som hon fann befogad redan våren 1979. Det kan nu med ännu mindre trovärdighet hävdas att ytterligare erfarenheter av lagtillåmpningen bör avvaktas. Delta undanröjer alla eventuella tvivel på att bostadsministern och regeringen i övrigt i denna fråga hålls tillbaka av grundinställningen att bostaden år och bör vara en handelsvara, för vars omsättning det inte bör läggas några marknadsmäs-siga hinder. Hade man däremot även i sak ansett att bostaden skall anses som en social rättighet, skulle det inte föreligga några hinder för regeringen att starta den allmänna översyn av förutsättningarna för tillstånd till förvärv av hyreshus m. m. som vi tidigare begärl.

Tidigare i år har förhållandena kring Göta Finans faslighetsförvärv väckt berättigad uppmärksamhet. Dessa förhållanden rör såväl utformning och tillämpning av Lex Backström som andra frågor, bl. a. bankernas m. fl. medverkan. Erfarenheterna i denna del när det gäller lillståndsprocessen är redan nu överblickbara. Det förhållandet att andra aktiviteter i anslutning till fastighetsförvärven kan kräva fortsatt granskning kan inte åberopas som ett skäl atl ytterligare uppskjuta den av oss tidigare begärda översynen.

Erfarenheterna i dessa sammanhang av kommunens behandling av tillståndsfrågan är klart dokumenterade. De befäster den oro vi gav uttryck för i reservation till betänkandet CU 1978/79:38. dår vi noterade alt oklarheter och brister i tillståndsförutsältningarna också återförs till de kommunala bedömningarna av om prövning skall påkallas eller inte. en osäkerhet som förvärras av all regler saknas för den kommunala prövningen. Vi noterade redan då att del förts fram den uppfattningen att kommunala

Nr 12

Tisdagen den 27 oktober 1981

Meddelande om interpellationer

107

33 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 26 oktober

1981/82:61 av Sven Eric Åkerfeldt (c) till industriministern om statsbidrag till fortsalt texlilproduktion i Enköping:

Larmrapporterna om problemen inom svensk textilindustri kommer med jämna mellanrum. Nu senast har vi nätts av besked atl statsägda AB Eiser umgås med planer atl begränsa sin verksamhet inom Cewilkokoncernen. Enligt uppgift är 178 arbetstillfällen vid Hettemarks Konfektions AB i Enköping i fara. trots att produktionen är lönsam.

Beklädnadsarbetarförbundel har uttalat sitt stöd för löniagariigda företag.

Jag vill därför fråga industriministern:

Är indusiriniinistern beredd att medverka till att bårkraftiga enheter inom AB Eiser kan få leva vidare och att ett löntagarägt textilförelag kan få ekonomiskt stöd att driva textilproduktionen vidare i Enköping?

den 27 oktober

108

1981/82:62 av Pär Granstedt (c) till försvarsministern om militär personals rätt till tjänstledighet för offentligt uppdrag;

Enligt tjånstereglemente för krigsmakten får tjänstledighet inte vågras för offentligt uppdrag såsom bl. a. riksdagsman eller landstingsman. Tjänstledighet för fullgörande av vissa fackliga uppdrag och deltagande i politiska eller fackliga organisationers distrikts- och rikskongresser får inte heller vägras utan viktiga skål. Däremot finns ingenting reglerat som ger motsvarande möjligheteratl fullgöra kommunala uppdrag. Delta lyder på en nedvärdering av lokall politiskt arbete som förekiller mycket otidsenlig.

Är försvarsministern beredd alt la initiativ till en översyn av TjRK i syfte alt införa en rått för militär personal till tjänstledighet för fullgörande av kommunalt uppdrag?