Prop. 1981/82:80 Regeringens proposition

1981/82:80

om ändrade avdragsregler för vissa förskottsräntor;

beslutad den 26 november 19S1.

Regeringen för-eslår riksdagen att anta del förslag som har rrpptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WlRTEN

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att avdragsrätten för räntor som erlagts i förskott ändras. Avdrag skall inte längre omedelbart medges för riinlor soni belciper på tid efter det aktuella taxeringsår-et. Överskjutande helo|ip skall i stället fördelas på återstoden av den tid som räntair avser. Den ändrade avdragsrätten berör de skattskyldiga för vilka avdragsrätteir bestiirns enligt den s. k. kontantprincipen.

De nya reglerna är tidsbegränsade och skall tillämpas vid 182-1985 års taxeringar. Skälet härtill är att de nya bestämmelserna fiämsl mt)ti\'cras av risken att de aviserade begränsningarna av underskotts:ivdragens skatterm;is-siga värde eljest urholkas.

De nva reglerna föreslås träda i kraft omgående och bli tillämpliga [lå ränteutbetalningar som skett efter den 12 november 19N1. Regeringen liar tidigare i särskild skrivelse (skr 19S1/(S2:76) lämnat riksdagen ett meddelande om detta.

1 Riksdagen I98IIS2. I saml. Nr 80

Prop. 1981/82:80 -

Kiirslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenoni föreskrivs att 41 >! koniniuiialskattclageii (1928:37(1) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

41 S' Inkonisi av joidbrriksfasiigliet eller rörelse skall beriikiias enligt boktVi-liiigsiniissiga gnrnder. i den mån dessa ieke stå i strid med siirskilda hestämnieiser i denna lag. Äveii iiikoiiisi av annan fastighet heiäknas enligt bokföriiigsmiissiga grunder i de fall som angivas i punkt 1 av ainisniiigar-11 a.

I ainlra fall än nii sagts skall intiikt anses liava åtnjutits det beskattningsår, under vilket intiikteii blivit för ilen skattskyldige tillgänglig för lyftning, och skall utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår, varunder utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt, avgift eller ränta, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt enligt uppbördslagen, ävensom riinta å kvarstående skatt enligt samma lag anses dock Ixiöpa på det beskattningsår då den slutliga eller tillkommande skatten påtorts.

/ fråga om inkomst av annan fasiighei som inie skall beräknas enligi hokföringsmiissiga grunder samt inkoinsl av kapital gäller beträffande ränta som hur eriagls i förskoll an avdrag vid 1982-1985 års Ui\-cringar inie medges för den del av räntan som belöper på lid efter lax-eringsårcls utgång. För ränta som enligi denna besiämmelse inte kunnat dras nv omedelbart medges avdrag med lika slora belopp varje år under återsioden av den tid som förskous-beudningcn har avsett.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag triider i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på öen har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling oeh tillämpas i fråga om utbetalningar som har skett efter den 12 november 1981.

' Senasic Ivdelse l97,S:y42.

Närvarande: statsministern Fiilldin. ordförande, oeh statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo. Dahlgren. Åsling. Sekler, .lohansson. Wirtén. Aiulers-son. Boo. Petri. Gustafsson. Elmstedt. Tillantler. Ahrland

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändrade avdragsrcgler för vissa förskottsräntor

1 Inledning

F.n. remissbehandlas departementsiromemorian (Ds B 1981:16) Reformerad inkomstbeskattning. Remisstiden går ut den 15 januari 1982. Avsikten är att under våren 1982 föreliigga riksdagen ett förslag till skattereform innefattande marginalskattesiinkningar oeh begriinsningar av underskottsavdragens skattemässiga värde. I cn siirskild skrivelse (skr 1981/82:76) har regeringen också meddelat riksdagen sin avsikt att lämna förslag om ändrade regler för den skatteniiissiga behandlingen av förskottsräntor i syfte att förhindra att den kommande avdragsbegriinsningen urholkas. Jag avser nu att ta upp denna fråga.

2 Gällande regler

I korthet gäller följande i fråga om avdragsriitten för' r;intor. Av 44 ii kommunalskattelagen (1928:37f)). KL. framgår att avdrag för riinta skall göras i den förvärvskiilla vartill skulden hör. Avdragsreglerna iir olika utformade för olika förvärvskällor. Om inkomsten av förvärvskiillan i fråga skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder medges enligt punkt 1 av anvisningarna till 41 S KL avdrag för ränteutgifter med hiinsyn till den tid som räntan avser. Detta innebirr att omedelbart avdrag inte medges fiir en förskottsränta som belöper på tid efter beskattningsårets utgång. Enligt 41 fj KL skall inkomst av jordbruksfastighet oeh rörelse samt. i vissa fall. inkonisi av annan fastighet beräknas enligt bokföringsniiissiga grunder.

För övriga förvärvskällor gäller diiremot den s. k. kontantprincipen. Hit

Prop. 1981/82:80 4

hör bl. a. inkomst \w annan fastighet som beriikiKis enligt 24 S 2 mom. KL (villasehablonen) samt inkonisi a\ kapital. Kontanipriiicipen innebär att avgörande fi'ir avtlragsrälten iir den tidpunkt iiiir riintan faktiskt har betalats. Detta siiiller iiveri om riinleuteiften avser ett flertal år.

3 Föredragandens överväganden

Under innevarande höst (ikade intresset för förskottsräntor kraftigt. Ett skiil liiirtill var de begränsningar av underskottsavdragens skatteniiissiga värde som tiiligaie hade aviserats oeh som sedermera också presenterades i den inledningsvis nämntla departenrentspromemorian (Ds B 1981:16) Reformerad inkomsrbeskaltning. Detta förslag innebiir i korthet att marginalskatten skall vara högst ea 50 % för' tier stora flertalet inkomsttagare samtidigt som underskottsavdragen fåi' ett skattemässigt värde på också högst ea 50 %. A\sikleii är alt denna reform i sin helhet skall vara genomförd vid 19S6 års taxering. Under taxeringsåren 1984 och 1985 sker en successiv civergång lill del nva svsiernel.

Enligt min mening skulle det framstå sorn ytterst stötande om vissa inkomsttagare skulle kunna för kanske ett flertal år' helt eller' delvis omintetgöra den niimnda avdragsbegränsningen genom att nu göra avdrag för ränteutgifter som riitteligen höi' lill ett år niir begriinsningarna har triitt i kraft. Effekten av detta blir ju att avdraget får ett större skattemässigt värde iin som skulle bli fallet orn riintan på noiiiialt siitt dragits av löpande under lånetiden.

1 sammanhanget vill jag också erinra om att förskottsräntor iiveh i vissa andra fiill kommit att utnvttjas i diskutabelt syfte. Jag tänker här på de försök att uppnå progressionsfördelar t. ex. i samband med realisationsvinster som uppmärksammats vid 1979/80 år-s riksmöte (mot. 1979/80:1583. SkU 1979/80:27). Nya regler för förskoltsriintiHna inskriinker givelvis också denna möjlighet.

Med hänvisning till vad jag nu har sagt föreslår jag att regler införs som begränsar avdragsriitten för förskottsräntor. 1 fråga om den niirmare utformningen vill jag nämna följande.

Det som motiverar en begränsning av avdragsriitten är främst önskan att förhindra att den väntade skattereformen urholkas i viktiga delar. Detta talar för att reglerna görs tidsbegränsade och alltså tar sikte på tiden fram till dess inkomstskattereformcn är fullt genomförd. I och för sig finns det. som jag antytt, vissa skäl sorn talar för mer bestående ändringar. Sådana bör emellertid inte beslutas utan mer ingående överväganden. Erfarenheterna från tilliimpningen av de nu föreslagna tidsbegriinsade reglerna bör också avvaktas innan ställning las på denna prrnkt. Vidare bör begriinsniiigen göras så at_t den inte träffiir varje form av förskottsbetalning eftersom situationer förekommer diir ett visst rrtrvrnrne bör finnas för betalnina i förvät; utan att

Prop. 1981/82:80 5

avdragsriitten rubbas. Att helt generellt frångå kontantprincipen även i fråga 0111 räntebetalningar som endast avser en kortare period i förtid utöver beskattningsåret skulle enligt min mening vålla onödiga praktiska problem.

Jag föreslår därför att avdragsrätten för förskottsräntor begränsas på så siitt att avdrag inte medges för längre tid framåt än till utgången av det aktuella taxeringsåret. Den del av ränteutgiften som inte blir omedelbart avdragsgill bör få dras av under den återstående tid som räntebetalningen avser. Av enkelhetsskål bör detta ske med lika delar under varje kalenderår sorn berörs.

Innebörden av det föreslagna kan belysas rned ell exempel. En person erlägger den 1 juli 1982 ränta för tre år i förskott (för tiden den i juli 1982-den 30 juni 1985). Vid 1983 års taxering medges då avdrag för ränta för tiden till utgången av år 1983. dvs. med halva beloppet. Vid 1984 års taxering medges inget avdrag eftersom räntan som belöper på år 1983 redan har dragits av. Återstående förskottsbelopp (avseende tiden den 1 januari 1984-den 30 juni 1985) delas i två lika delar som får dras av vid 1985 resp. 1986 års taxeringar.

Mitt förslag berör bara skattskyldiga för vilka kontantprincipen gäller -sker inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder är söm jag nämnt ändå i princip inga förskottsräntor avdragsgilla. De nya reglerna bör tas in i 41 S KL oeh som jag nämnt tillämpas vid 1982-1985 års taxeringar. Bestämmelserna bör träda i kraft snarast och i enlighet med regeringens tidigare skrivelse tillämpas på utbetalningar som sker efter den 12 november 1981.

I fråga om ikraftträdandet vill jag tillägga följande. De nya reglerna berör ' de förskottsbetalningar som sker efter den 12 november 1981. I tydlighetens intresse vill jag erinra om att detla gäller även om utbetalningen grundar sig på ett avtal som är ingånget dessförinnan. Det är nämligen tiden för själva utbetalningen av räntan och inte för avtalets ingående som är avgörande för avdragsrätten. Förslaget har ingen lillbakaverkande kraft av annat slag än den som alltid kan ligga i att skattevillkor ändras på ett sätt som påverkar avkastningen på en redan gjord investering eller placering. Likväl är det givet att det alltid finns en problematisk avvägning i fall som dessa. Att införa särskilda övergångsbestämmelser för utbetalningar som grundar sig på äldre avtal ter sig emellertid vanskligt, inte minst med tanke på att det inte sällan kan bli svårt att fastställa när under ett beskattningsår avtalet verkligen ingåtts. Om delbetalningar på förskottsränta under år 1981 har skett såväl före som efter den 12 november, torde det i allmänhet inte vara möjligt att hänföra viss betalning lill viss tidsperiod med ledning av avtalet. Den skatlskyldige bör då vara oförhindrad alt fördela inbetalningarna efter egen önskan.

Avslutningsvis vill jag nämna all de nu redovisade provisoriska åtgärderna bara berör ränteulbetalninear. För mottagaren av förtidsräntor innebär

Prop. 1981/82:80 6

förslagen ingen ändring i skattehänseende. Det bör dock framhållas alt för flertalet mottagare torde gälla att inkomstredovisning skall ske enligt bokföringsmässiga grunder. Skulle detla inte vara fallet skall mottagaren beskattas det år beloppet mottas. Några särskilda regler om detta behövs inte.

4 Frågan om lagrådets hörande

De nya reglerna bör träda i kraft så snart som möjligt. Författningar bör finnas utfärdade i så god tid som möjligt före deklarationstidpunkten 1982. Det är därför angelägel alt en proposition snarast kan behandlas av riksdagen. Med hänsyn härtill bör lagrådets yttrande inte inhämtas över det aktuella förslaget.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att anta ett inom budgetdepartementet upprättat förslag till lagom ändring i kommunalskattelagen (1928:370).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden oeh beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.