Regeringens proposition 1981/82:63

om notarius publicus;

beslutad den 29 oktober 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att reglerna om notarius publicus moderniseras. Reformen är huvudsakligen av författningsteknisk natur, men vissa sakliga ändringar föreslås också. Bl.a. befrias handelskamrarna från den tillsyn över notarius publicus som de nu är ålagda.

De nya reglerna, som förutsätter ytterligare föreskrifter som regeringen kan besluta, föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

Prop. 1981/82:63

Prop. 1981/82:63 2

1 Förslag till

Lag om notarius publicus

Härigenom föreskrivs följande.

I § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får uppdra åt enskild person att som notarius publicus gå allmänheten till hända med att

1. bestyrka namnunderskrifter, avskrifter, översättningar och andra uppgifter om innehållet i handlingar,

2. närvara som vittne då förvaringsrum tillsluts eller öppnas eller då förseglingar sätts på eller bryts,

3. kontrollera lotteridragningar och lotta ut eller makulera obligationer, aktier eller andra värdehandlingar,

4. efter annan kontroll eller undersökning lämna redogörelse för sina iakttagelser,

5. ta upp förklaringar om förhållanden av rättslig eller ekonomisk betydelse och överlämna sådana förklaringar till tredje man,

6. bekräfta att en myndighet eller en person är behörig att vidta vissa tjänsteåtgärder eller att någon har en viss tjänsteställning eller kompetens eller är behörig att företräda någon annan.

2§ Innehåller en annan lag någon bestämrhelse om att notarius publicus får eller skall uträtta något, gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den tillämpas också på uppdrag som har lämnats före ikraftträdandet.

Genom lagen upphävs stadgan (1964:679) om notarius publicus.

2 Förslag till

Lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom föreskrivs att 88 § växellagen (1932:130) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

88 §'
Protest upptages av kronofogde- Protest tas upp av kronofogde-

myndigheten i orten eller av särskild myndigheten i orten, av en särskild

Senaste lydelse 1981:812.

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri Proposition om notarius publicus

1 Inledning

Notarius publicus är en offentlig institution vars verksamhet går ut på att man genom den skall kunna få ett officiellt bevis om vissa faktiska förhållanden. Verksamheten utövas av enskilda uppdragstagare som länsstyrelsen utser. Den står under tillsyn av landets handelskamrar. Föreskrifter om notarius publicus finns bl.a. i stadgan (1964:679, ändrad senast 1980:902) om notarius publicus, i 88 § växellagen (1932:130. paragrafen ändrad senast 1981:812) och i 66 § checklagen (1932:131, paragrafen ändrad senast 1981:813).

Reglerna om notarius publicus har setts över inom justitiedepartementet. En anledning till översynen är att Svenska handelskammarförbundet i en skrivelse till departementet har begärt att handelskamrarna skall befrias från sin tillsyn. En annan anledning är att de nuvarande reglerna bygger på att notarius pubhcus verksamhetsområde skall vara stad, en indelningsgrund som inte längre används. Översynen har också gjorts därför att de nuvarande reglerna om notarius publicus står i mindre god överensstämmelse med den nya regeringsformen.

Översynen har resulterat i ett förslag till ny reglering. Förslaget redovisas i promemorian (Ds Ju 1981:9) Notarius publicus. Promemorian - som också innehåller en redogörelse för gällande bestämmelser och verksamhetens omfattning - bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Prop. 1981/82:63 5

2 Allmän motivering

2.1 Inledande anmärkningar

Det förslag till nya regler om notarius publicus som har lagts fram i promemorian innebär enligt min mening en välbehövlig modernisering. Jag kan redan nu säga att jag för min del anser att promemorians förslag om att ersätta den nuvarande notarius publicusstadgan med en ny lag och en till denna lag knuten förordning bör genomföras.

Innan jag går närmare in på några av de frågor som har behandlats i promemorian och av remissinstanserna vill jag understryka att reformen bara till en mindre del kräver riksdagens medverkan. Om riksdagen antar de lagförslag som jag förordar, avser jag att vid ett senare tillfälle anmäla frågan om förordningen om notarius publicus. Jag får då anledning att ta upp alla de frågor som hör till den delen av ärendet.

2.2 Notarius publicus arbetsuppgifter m.m.

När det gäller allmänhetens behov av notarius publicus och de grundläggande reglerna om verksamhetsformen och arbetsuppgifterna har praktiskt taget alla remissinstanser godtagit eller lämnat utan erinran de överväganden som har gjorts i promemorian (s. 40-43) och som innebär att notarius publicusinstitutionen bör behållas i allt väsentligt oförändrad. 1 två frågor har dock avvikande uppfattningar förts fram. Den ena frågan gäller vem som skall ta upp växel- och checkprotester. Den andra avser huruvida notarius publicus även i fortsättningen skall vara behörig att bestyrka översättningar. Viss kritik har också framförts mot förslaget att principiellt förbjuda notarius publicus att medverka i reklamsammanhang.

Sveriges advokatsamfund och en del notarii publici uttalar sig för att protestförrättaruppgiften helt eller i första hand läggs på kronofogdemyndigheterna. Riksskatteverket och företrädare för kronofogdemyndigheterna menar tvärtom att dessa myndigheter bör helt befrias från uppgiften.

Jag har förståelse för att särskilt arbetet med de s.k. besöksväxlarna (dvs. det kringresande med växlar som fortfarande förekommer ibland) uppfattas som föga meningsfullt eller onödigt omständligt. Med tanke på de frister som föreskrivs i växellagen måste emellertid växlar kunna ges in för protest varje helgfri dag utom lördagar och helgdagsaftnar. Annars kan växelinnehavaren i vissa fall förlora sin rätt.

Enligt min mening bör notarius publicus behålla uppgiften att vara protestförrättare. Därmed är inte sagt att varje notarius publicus måste vara skyldig att utföra uppgiften. Liksom hittills bör en notarius publicus i vissa fall kunna befrias från skyldigheten, om den i stället fullgörs av en särskilt förordnad protestförrättare. Denna fråga kan också i fortsättningen regleras genom föreskrifter som beslutas av regeringen (jfr avsnitt 2.5). Jag går därför inte närmare in på den frågan nu.

Prop. 1981/82:63 6

Protestärendena synes nästan överallt vara betydligt ovanligare hos kronofogdemyndigheten än hos notarius publicus. Hos kronofogdemyndigheten är de fåtaliga ärendena av denna typ inte sällan koncentrerade till semestertider. Jag utgår därför från att kronofogdemyndigheterna anlitas som protestförrättare företrädesvis när någon notarius publicus eller särskilt förordnad protestförrättare inte finns tillgänglig.

Också för framUden måste man räkna med att kronofogdemyndigheterna behöver utnyttjas på detta sätt. I många kommuner kommer det nämligen liksom hittills inte att finnas någon notarius publicus som tar emot växlar. En notarius publicus kan också bli tillfälligt hindrad att tjänstgöra utan att kunna ordna någon ersättare.

Särskilda protestförrättare finns visserligen förordnade på de flesta håll i landet. De är dock till skillnad från konofogdemyndigheterna och notarii publici inte skyldiga att ha någon särskild mottagningstid. Att införa en skyldighet för de särskilda protestförrättarna att vara anträffbara under en mottagningstid skulle enligt min mening inte stå i rimlig proportion till omfattningen av deras verksamhet. Jag är därför inte beredd att föreslå en sådan lösning.

Kronofogdemyndigheterna måste alltså tills vidare behålla uppgiften att vara protestförrättare vid sidan av notarii publici och de särskilda protest-förrattarna. Det föreligger annars risk för att växelinnehavare lider rättsförlust. Även om risken för förlust är liten, skulle den vara tillräckligt stor för att skada växelns anseende i kreditlivet. En del av de olägenheter som den nuvarande ordningen i vissa fall innebär för bl.a. kronofogdemyndigheterna bör man enligt min mening kunna komma till rätta med på ett annat sätt, nämligen genom att man förenklar protestförfarandet. Denna fråga behöver emellertid övervägas i ett vidare sammanhang. Jag hänvisar här till promemorian (s. 43). Jag vill tillägga att det pågår ett internationellt arbete med att se över de konventioner som växel- och checklagarna grundar sig på.

Jag har i denna fråga samrått med kommunministern, som inom regeringen svarar för frågor som rör kronofogdemyndigheterna.

Den andra frågan som har föranlett delade meningar under remissbehandlingen är, som nämnts, om notarius publicus även i fortsättningen skall vara behörig att bestyrka översättningar. Kommerskollegium föreslår att notarius publicus fråntas sin nuvarande behörighet i detta avseende. Statens nämnd för internationella adoptioner (NIA) anser däremot, trots vissa negativa erfarenheter, att det är värdefullt att notarius publicus även i fortsättningen kan åta sig sådana bestyrkanden.

Jag håller med om att uppgiften att rätt bestyrka översättningar - utom i enkla fall - kräver sådana specialkunskaper som man inte kan begära att en notarius publicus skall besitta. Med tanke på just de enkla fallen vill jag emellertid för min del förorda att notarius publicus får behålla möjligheten att bestyrka översättningar. Att notarius publicus skall bestyrka vissa

Prop. 1981/82:63 7

översättningar förutsätts f.ö. i 3 § lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m. De erfarenheter som NIA har redovisat i sitt remissyttrande ger mig dock anledning att understryka att mera komplicerade översättningar inte bör bestyrkas av andra än dem som har de nödvändiga specialkunskaperna. Frågan huruvida notarius publicus behörighet att bestyrka översättningar bör begränsas får övervägas när förordningen skall beslutas.

Till frågan om hur notarius publicus bör förhålla sig när man vill utnyttja honom i reklamsammanhang återkommer jag när det blir aktuellt att besluta regeringsföreskrifter med anledning av den nya lagen om notarius publicus.

1 övrigt kan jag ansluta mig till de överväganden som har gjorts i promemorian (s. 4043).

Sammanfattningsvis anser jag alltså att notarius publicusinstitutionen bör behållas i det väsentliga oförändrad. Det innebär att notarius publicus -utöver vad som ankommer på honom enligt växellagen och checklagen m.fl. författningar - bör gå allmänheten till hända med att

- bestyrka namnunderskrifter, avskrifter, översättningar och andra uppgifter om innehållet i handlingar,

- närvara som vittne då förvaringsrum tillsluts eller öppnas eller då förseglingar sätts på eller bryts,

- kontrollera lotteridragningar och lotta ut eller makulera obligationer, aktier eller andra värdehandlingar,

- efter annan kontroll eller undersökning lämna redogörelse för sina iakttagelser,

- ta upp förklaringar om förhållanden av rättslig eller ekonomisk betydelse och överlämna sådana förklaringar till tredje man,

- bekräfta att en myndighet eller en person är behörig att vidta vissa tjänsteåtgärder eller att någon har en viss tjänsteställning eller kompetens eller är behörig att företräda någon annan.

2.3 Notarius publicus geografiska verksamhetsområde m.m.

De nuvarande bestämmelserna om var notarius publicus skall finnas, var han är behörig och skyldig att verkställa förrättningar m.m. bygger på ett begrepp som inte längre används som officiell indelningsgrund, nämligen begreppet stad. 1 promemorian föreslås att detta begrepp skall mönstras ut inte bara ur notarius publicusstadgan utan också ur 88 § växellagen och 66 § checklagen. 1 stället föreslås att länsstyrelsen skall i förordnandet för varje ny notarius publicus ange det område (t.ex. en kommun) inom vilket han är skyldig att verkställa förrättningar. Den förordnade skall dock vara behörig att verkställa förrättningar också utanför det angivna området.

Samtidigt föreslås en övergångsbestämmelse som innebär att äldre förordnanden som notarius publicus fortsätter att gälla enligt de nya

Prop. 1981/82:63 8

bestämmelserna. Den eller de kommuner som det äldre förordnandet avser skall därvid anses som det område inom vilket den förordnade är förrättningsskyldig.

Förslaget har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och notarius publicus i Falun förespråkar dock en något annorlunda övergängsreglering.

Jag ansluter mig till uppfattningen att begreppet stad inte längre bör användas i föreskrifterna om notarius publicus.

De nuvarande reglerna om notarius publicus verksamhetsområde vid andra förrättningar än protestförrättningar har beslutats av regeringen genom förordning (notarius publicusstadgan). Reglerna om verksamhetsområdet vid protestförrättningar är däremot splittrade på lag och förordning på ett sätt som gör regleringen svårtillgänglig. 1 88 § växellagen och 66 § checklagen föreskrivs sålunda att protester tas upp av kronofogdemydighe-ten i orten eller av en särskild förrättningsman, som länsstyrelsen förordnar, samt att protester även "må" tas upp, i stad av notarius publicus och på landet av notarius publicus från närmaste stad. Enligt 9 § notarius publicusstadgan är notarius publicus emellertid skyldig att ta upp protester enligt växellagen och checklagen. Det innebär att notarius publicus geografiska kompetens delvis är lagreglerad.

De nya regler om den geografiska kompetensen som behövs när begreppet stad mönstras ut ur författningstexterna kan i sin helhet beslutas av regeringen genom förordning med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen. Det är varken nödvändigt eller särskilt praktiskt att dessa regler till någon del står i lag. Till denna fråga och den övergångsreglering som behövs återkommer jag alltså i annat sammanhang. Däremot måste grundläggande regler om notarius publicus sakliga kompetens, dvs. hans arbetsuppgifter, stå i lag. Den frågan behandlar jag i avsnitt 2.5. Av det jag nu har sagt följer att föreskrifterna i 88 § växellagen och 66 § checklagen bör ändras så att de bara reglerar protestbehörigheten som sådan.

2.4 Tillsynsfrågan

I huvudsaklig överensstämmelse med Svenska handelskammarförbundets framställning till justitiedepartementet föreslås i promemorian att handelskamrarna skall befrias från den tillsyn över notarii publici som åligger dem enligt stadgan om notarius publicus. För en närmare redogörelse för tillsynsreglerna, deras bakgrund, handelskammarförbundets framställning och promemorieförslaget får jag hänvisa till promemorian (s. 27f, 33 och 47-50).

De allra flesta remissinstanserna stöder promemorieförslaget. Några är dock i viss mån tveksamma eller kritiska, bl. a. Svenska kommunförbundet och Sveriges exportråd. Kommunförbundet menar att formerna för länsstyrelsernas tillsyn behöver övervägas närmare. Exportrådet anser att notarii

Prop. 1981/82:63 9

publici behöver ha en särskilt angiven tillsynsmyndighet och pekar på möjligheten att flytta över tillsynsuppgiften på kommerskollegium.

Under remissbehandlingen har också delade meningar framkommit i frågan om en notarius publicus som samtidigt är advokat kan anses stå under Advokatsamfundets tillsyn i sin verksamhet som notarius publicus. Exportrådet hävdar att det kan finnas notarii publici som inte står under någon annan tillsyn än den som följer av länsstyrelsernas uppgift att entlediga notarii publici.

Flera remissinstanser har efterlyst vägledande eller bindande taxor när det gäller den ersättning som notarius publicus har rätt att ta ut av den som anlitar honom.

Själv vill jag till en början framhålla att den verksamhet som notarii publici numera bedriver består främst i att de bestyrker olika uppgifter i handlingar med internationell anknytning. Verksamheten tillgodoser visserligen angelägna intressen. Den måste också i det väsentliga anses innebära myndighetsutövning. Ändå kan jag för min del inte finna annat än att behovet av en särskild tillsyn över den är mindre framträdande.

Till den del verksamheten innebär myndighetsutövning står den nämligen under såväl JO:s som JK:s tillsyn. Härtill kommer den allmänna tillsyn över advokaterna som Sveriges advokatsamfund utövar för att upprätthålla en rättrådig och yrkesskicklig advokatkår.

Handelskamrarnas tillsyn är i praktiken mycket summarisk. Den brukar inskränka sig till att de tar emot och utreder de klagomål som allmänheten någon gång kan rikta mot en notarius publicus. Enligt min mening bör det också i framtiden vara tillräckligt med tillsyn huvudsakligen i form av klagomålsprövning.

Handelskamrarna är enskilda organisationer. Med tanke på detta och på att tillsynsuppgiften otvivelaktigt innebär myndighetsutövning kan statsmakterna inte gärna motsätta sig deras samfällda begäran om att bli befriade från uppgiften. Jag förordar alltså att handelskamrarna i fortsättningen inte skall befatta sig med tillsynen över landets notarii publici.

Det mest rationella är enligt min mening att tillsynen i fortsättningen utövas av främst de organ som sedan länge har till uppgift att förordna och entlediga notarius publicus, dvs. länsstyrelserna. Skyldigheten att entlediga den som blir olämplig eller oförmögen att fullgöra sitt uppdrag innebär f.ö. att länsstyrelserna i praktiken redan har en tillsynsfunktion i förhållande till landets notarii publici. Eftersom klagomålen mot dessa uppdragstagare dess bättre synes vara få, bör länsstyrelserna utan några ökade statsutgifter eller andra olägenheter kunna ta på sig också handelskamrarnas tillsynsfunk-Uon.

Det ankommer på regeringen att överväga och besluta de nya föreskrifter om länsstyrelsernas tillsyn som kan behövas. Jag har på denna punkt samrått med kommunministern. Också frågan om vilken betalning notarius publicus skall få ta ut av allmänheten kan liksom hittills regleras genom regeringsföreskrifter.

Prop. 1981/82:63 10

2.5 En ny reglering

Stadgan om notarius publicus har beslutats av regeringen. Reglerna i regeringsformen innebär emellertid att myndighetsutövning numera får lämnas över till enskilda uppdragstagare endast med stöd av lag, dvs. med stöd av föreskrifter som beslutas av riksdagen. Det betyder att ett medgivande till överlämnandet måste finnas i lag. Själva överlämnandet behöver däremot inte ske i lagform (jfr prop. 1975/76:209 s. 167 f).

Som närmare framgår av promemorian (s. 51) saknas det f.n. lagstöd för en väsentlig del av notarius publicus myndighetsutövning. Denna brist botas visserligen tills vidare av övergångsbestämmelserna till regeringsformen (p. 6). Dessa övergångsbestämmelser innebär nämligen att föreskrifter i äldre regeringsförfattningar om myndighetsutövning genom enskilda uppdragstagare äger fortsatt giltighet trots bristen på lagstöd. Att i längden låta dessa föreskrifter stå kvar i regeringsförfattningar utan det lagstöd som i princip behövs är dock knappast godtagbart (jfr prop. 1975:8 s. 41). Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att uppdra vissa specificerade uppgifter, som innebär myndighetsutövning, åt notarii publici bör därför nu ges i lag. Bemyndigandet bör lämpligen tas in i en särskild lag om notarius publicus. De föreskrifter som behövs om kompetenskrav, tillsättningsförfarande, skyldighet att utföra förrättningar osv. kan beslutas av regeringen genom en ny förordning.

Den nuvarande stadgan om notarius publicus som delvis är föråldrad (jfr avsnitt 2.3 i det föregående) bör samtidigt upphävas. Upphävandet måste beslutas av riksdagen genom lag, eftersom en av bestämmelserna i stadgan tidigare har ändrats genom lag (SFS 1980:199). Ett riksdagsbeslut behövs ocksä för att upphäva stadgans bestämmelser om handelskamrarnas tillsynsskyldighet (jfr avsnitt 2.4). Regeringen kan nämligen - med vissa undantag som inte är tillämpliga i detta fall - inte ändra eller upphäva sådana föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda.

Mitt förslag innebär att praktiskt taget alla de föreskrifter om notarius publicus som allmänheten, uppdragstagarna själva och de berörda myndigheterna behöver känna till liksom hittills kan samlas i en förordning. Bankföreningen har i sitt remissyttrande uttalat sig för att vissa föreskrifter om kompetenskrav m.m. skall föras över till den nya lagen i stället. Detta skulle dock enligt min mening vara olägligt, bl. a. därför att regleringen då blir alltför splittrad och svåröveskådlig. De flesta remissinstanserna godtar också den lösning som jag förordar.

Författningsändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1982.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

Prop. 1981/82:63 11

1. lag om notarius publicus.

2. lag om ändring i växellagen (1932:130).

3. lag om ändring i checklagen (1932:131).

De under 2 och 3 angivna förslagen hör till lagrådets område. Förslagen är dock av den karaktären att lagrådets granskning enligt min mening skulle sakna betydelse.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget fill lag om notarius publicus

1 §

Paragrafen botar den brist på lagstöd som har konstaterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5). Den innebär ett medgivande till att de förvalt-ningsuppgifte."-, som f.n. regleras i 10 § notarius publicusstadgan och 6 § kungörelsen (1947:847) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen den 20 december 1946 (nr 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol, får lämnas till enskilda uppdragstagare.

En remissinstans har satt i fråga om inte promemorieförslaget behöver justeras så att det framgår inte bara av motiven utan också av själva lagtexten att någon juridisk person inte skall förordnas till notarius publicus. 1 departementsförslaget har denna synpunkt tillgodosetts genom att ordet "enskilda" har bytts ut mot "enskild person". Vidare har smärre redaktionella justeringar gjorts i punkterna 2 och 4.

Uppräkningen av arbetsuppgifterna i lagtexten stämmer i huvudsak överens med den nuvarande texten i stadgan. 1 punkt 3 har tillagts makulering av värdehandlingar. Utredningen visar nämligen att notarii publici numera brukar äta sig också uppgifter av detta slag.

2-§

Dennaparagraf innehåller en hänvisning till de särskilda bestämmelserom notarius publicus som finns i andra lagar och som bör gälla också i fortsättningen. Här åsyftas i första hand 88 § växellagen och 66 § checklagen men också 10 § lagsökningslagen (1946:808, paragrafen ändrad senast 1981:848), 29 § stämpelskattelagen (1964:308, omtryckt 1979:1060), 3 § lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m. och 17 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Ikraftträdande mm.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) har redovisats bl. a. varför notarius publicusstadgan bör upphävas genom lag. I lagen föreskrivs följaktligen att stadgan om notarius publicus upphävs genom lagen.

Prop. 1981/82:63 12

De förordnanden för notarius publicus och ersättare för notarius publicus, som gäller vid ikraftträdandet och som har meddelats med stöd av den upphävda stadgan eller ännu äldre bestämmelser, bör fortsätta att gälla enligt de nya bestämmelserna. En övergångsbestämmelse av denna innebörd behöver inte ges i lag utan kan beslutas av regeringen i en ny förordning om notarius publicus. För att det då inte skall råda någon tvekan om att de äldre förordnandena står i överensstämmelse med regeringsformen (11 kap. 6 §), har i lagens övergångsbestämmelser tagits upp en föreskrift om att lagen skall tillämpas också på uppdrag som har lämnats före ikraftträdandet.

4.2 Förslagen till lag om ändring i växellagen och lag om ändring i checklagen

Ändringarna som har motiverats i avsnitt 2.3 innebär att regleringen av notarius publicus geografiska verksamhetsområde vid protestförrättningar mönstras ut ur lagarna. Tanken är att den geografiska kompetensen i fortsättningen skall framgå av föreskrifter som beslutas av regeringen. Genom den nya lydelsen av lagtexterna regleras endast den sakliga kompetensen.

Ändringarna berör inte den internationella regleringen i lagarna.

1 fråga om kronofogdemyndigheternas befattning med växel- och checkprotester hänvisar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2).

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om notarius publicus,

2. lag om ändring i växellagen (1932:130),

3. lag om ändring i checklagen (1932:131).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1981/82:63 14

INNEHÅLL SAM4MFATTNING

FÖRFATTNINGS FÖ RS LAG

1 Förslag till lag om notarius publicus

2 Förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130)

3 Förslag till lag om ändring i ohecklagen (1932:131)

4 Förslag till förordning om notarius publicus

5 Förslag till förordning om ändring i instruktionen (1967:83) för utrikesrepresentationen

1 INLEDNING

2 KORT HISTORIK

3 NUVAilANDE PÖRHÅLLANIlEN

3.1 Gällande bestämmelser

3.2 Verksamhetens omfattning

4 ALLI1AN MOTIVERING

4.1 Notarius publicus uppgifter m.m.

4.2 Notarius publicus verksamhetsområde

4.3 Notarius publicus och reklamen

4.4 Tillsynsfrågan

4.5 En ny reglering

5 SPECIALMÖTIVERING

5.1 Förslaget till lag om notarius publicus

5.2 Förslagen till lag om ändring i växellagen och lag om ändring i checklagen

5.3 Förslaget till förordning om notarius publicus

5.4 Förslaget till ändring i instruktionen för utrikesrepresentationen

Bilaga Stadgan (1964:679) om notarius publicus

Prop. 1981/82:63 15

SAMMANPATTNING

I denna promemoria, aom har upprättats i juatititedepartementet, föreslås att reglema om notariua publicua akall moderniseras. Bakgrunden till översynen är i första hand en framatällning från Svenska handelskammarförbundet om att handelskamrama skall befrias frän de tillsynauppgifter som f.n. åligger dem i förhållande till landets notarii publici. Vid översynen har det emellertid ockaå visat- sig att gällande regler står mindre väl i överensstämmelse med den nya regeringsformen.

Förslaget innebär - förutom en författningsteknisk översyn -att handelskamrama befrias från den tillayn som de nu är ålagda. Vidare föreslås att notarius publicus geografiska verksaunhets-område skall bestämmas på ett annat aätt än hittills. Klarare regler föreslås också om hur notariua publicus bör förhålla sig när man vill anlita honom i reklamaammanhang m.m.

Prop. 1981/82:63 16

FÖBPATTNINGSPÖRSLAG

1 Pn-PHlc.rr -fin

Lag om notarius publicus Härigenom föreskriva följande.

1_ Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får uppdra ät enskilda att som notariua publicus gå allmänheten till hända med att

1. bestyrka namnunderakrifter, avskrifter, översättningar och andra uppgifter om innehållet i handlingar,

2. närvara som vittne då förvaringsrum tillsluts eller öppnas eller då förseglingar åsätta eller bryts,

3. kontrollera lotteridragningar och lotta ut eller makulera obligationer, aktier eller andra värdehandlingar,

4. efter annan kontroll eller undersökning avge förklaringar om sina iakttagelser,

5. ta upp förklaringar om förhållanden av rättslig eller ekonomisk betydelse och överlämna sådana förklaringar till tredje man,

6. bekräfta att en myndighet eller en person är behörig
att vidta vissa tjänsteåtgärder eller att någon har en viss
tjänsteställning eller kompetens eller är behörig att före
träda någon annan.

2 § Innehåller en annan lag någon bestämmelse om att notarius
publicus får eller akall utmätta något, gäller den beatämmel
aen.

Denna lag träder i kraft den Len tillämpas ookså

på uppdrag som har lämnats före ikraftträdandet.

Genom lagen upphävs stadgan (1964:679) om notarius publicus.

Prop. 1981/82:63 19

4 Förslag till

Förordning om notarius publicus

Regeringen föreskriver följande.

1 < I varje län skall det finnas minst en notarius
publicus.

Länsstyrelsen förordnar notariua publicua. I förordnandet akall länsstyrelsen ange det område inom vilket den förordnade är skyldig att verkatälla förrättningar. Den förordnade är behörig att verkställa förrättningar också utanför det angivna området.

2 Om det behöva, kan länaatyrelaen förordna en eller flera
eraättare för en notariua publicus (blträdsinde notarius
publicus). Ett sådant förordnande kan begränsas till viss tid.

Biträdande notarius publicus tjänstgör när notarius publicus är ledig eller hindrad att tjänstgöra.

Förordnaa fler än en biträdande notarius publicus, skall länaatyrelaen bestämma i vilken ordning de skall tjänstgöra.

3 § Den som förordnas till notarius publicus eller biträdande
notarius publicus skall

1. ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen,

2. ha tillräckliga språkkunskaper,

3. vara lämplig i övrigt för uppdraget.

Om det finna särskilda skäl, kan länastyrelsen göra undantag från första stycket 1..

4 Iruian länsstyrelsen utser en notariua publicus el] er
biträdande notarius publicus skall uppdraget på lämpligt sätt
kungöras ledigt till ansökan. Utan kungörande får dock en
biträdande notarius publicus utses för högst tre månader.

Prop. 1981/82:63 20

Notariua publicus skall ges tillfälle att yttra sig innan länsstyrelsen utser en biträdande notariua publicus. -

Länsstyrelsen skall föra en förteckning över förordnandena.

5 § Notarius publicus skall inom sitt verksamhetsområde ta
upp protester enligt växellagen (1932:130) och checklagen
(1932:131) och fullgöra de uppgifter som ankommer pä honom enligt
särskilda bestämmelser i andra författningar.

Länsstyrelsen kam befria en notarius publicua frän skyldigheten att ta upp protester.

6 § Notarius publicus akall inom sitt verksamhetsområde vidare
gå allmänheten till hända med att

1. bestyrka namnunderskrifter, avskrifter och andra uppgifter om innehållet i handlingar,

2. närvara som vittne då förvaringsrum tillsluts eller öppnas eller då förseglingar åsatts eller bryts,

J. kontrollera lotteridragningar och lotta ut eller makulera obligationer, aktier eller andra värdehandlingar,

4. efter annan kontroll eller undersökning avge förklaringar om sina iakttagelser,

5. ta upp förklaringar om förhållanden av rättslig eller ekonomisk betydelse och överlämna sådana förklaringar till tredje man,

Prop. 1981/82:63 21

När så kan ske, bör han också åta sig att bestyrka översättningar.

7 § Notarius publicus får inte på grund av 6 § utföra sådant

1. som är förbehållet myndigheterna,

2. som begärs huvudsakligen för reklajnändamål eller

3. som är otillbörligt eller lätt kan utnyttjas pä ett otill-.: börligt sätt.

3 § Notarius publicus är inte skyldig att

1. ombesörja delgivning av handlingar,

2. utföra sådant aom inte rimligen kan begäraa av honoin.

9 § Notarius publicus skall fullgöra sitt uppdrag med redlighet, noggranhet och opartiskhet.

Han får inte befatta sig med ett ärende, om det angår honom själv eller om någon annan särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet.

Föreskrifter om sekretess hos notariua publicus finns i sekretesslagen (1980:100).

Notarius publicus akall ha mottagning för allmänheten minat en gäng i veckan, om inte länaatyrelaen beatämmer annat. 'Åx han skyldig att ta upp protester, akall han under viss tid varje helgfri daji utom lördagar, midsomnarafton, julafton ooh nyårsafton ta emot de växlar och checkar som ges in till honom för "pto-test.

Notarius publicua adreaa , telefonnummer och mottagningatid skall tillkännages genom anslag i anslutning till mottagningslokalen. Han får begära att uppgifterna skall anslås på kommunens anslagstavla i den eller de kommuner där han är skyldig att verkatälla förrättningar.

Prop. 1981/82:63 22

11 § Notarius publicua skall föra protokoll över verkställda
förrättningar, om det begärs eller om han finner att det behövs
till framtida säkerhet.

Innehåller en annan författning någon bestämmelse som avviker från första stycket, gäller den bestämmelsen.

Föreskrifter om arkiv hos notarius publicus finns i allmänna arkivstadgan (l96l:590).

12 § Notarius publicus har rätt att ta ut skälig ersättning
av den som anlitar honom.

För en växel- eller checkprotest utgår ersättning med 60 kronor. Om protesten föranleder reaekoatnader, har notariua publicua deaautom rätt till akälig eraättning för dem.

Ersättningen skall antecknas pä särskilt kvitto eller annan handling som tillställs sökanden.

13 § Notarius publicus får efter överenskommelse med biträdande
notarius publicus överlåta ät denne att verkställa förrättningar.

Om det inte finns någon biträdande notarius publicus som kan tjänstgöra när notarius publicus är ledig, prövar länsatyrelaen frågan om ledigheten.

14 § Eftt förordnande aom notarius publicus eller biträdande
notarius publicus upphör vid utgången av den månad, under vilken
befattningshavaren fyller 67 är, eller ora han dessförinnan
förklaras omyndig eller försätts i konkurs. För den som har
fyllt 67 år kan förordnandet dock förlängas med ett år i sänder,'
om det finns särskilda skäl.

15 § Länastyrelsen kan entlediga en notarius publicus eller
biträdande notarius publicus, om han begär det eller om han blir
olämplig eller oförmögen att fullgöra uppdraget pä ett till
fredsställande sätt. I sistnämnda fall akall den förordnade gea
tillfälle att yttra sig innan beslut fattas i ärendet.

Notarius publicus skall ges tillfälle att yttra sig innan en biträdande notarius publicus entledigas.

Prop. 1981/82:63 23

16 § Avlider en notarius publicus eller upphör uppdraget av
någon annan anledning, akall protokoll och annat som hör till
uppdraget redoviaaa till länastyrelsen inom en månad.

Len aom efterträder notariua publicus har rätt att fä ut det som hör till uppdraget.

17 § Notarius publicua och biträdande notariua publicus
skall lämna länsstyrelsen de upplysningar om uppdrat som läns
styrelsen begär.

Denna förordning träder i kraft den

Förordnanden som notarius publicus eller ersättare för notariua publicua, vilka har meddelata före ikraftträdandet, skall fortsätta att gälla enligt de nya bestämmelsema. Därvid skall den eller de kommuner, som det äldre förordnandet avser, anses som den förordnades verksamhetsområde enligt 1 § andra stycket andra meningen.

Prop. 1981/82:63 24

5 Förslag till

Förordning om ändring i instruktionen-.

(1967:83) för utrikesrepresentationen

Regeringen föreakriver att 40 § instruktionen (1967:83) för utrikesrepresentationen skall ha nedan amgivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §

Orn binder ej möter enligt verksamhetslandels lag. äger chef för ■ utlandsmyndighet, ambassadräd, legationsråd, förste anibassadsckre-terarc, förste legationssekreterare, ambassadsekreterare, legationssekreterare, konsul, vicekonsul, förste utrikeskanslist eller utrikeskanslist verkställa varje förrättning som notarius publicus är behörig att företaga i Sverige utoni upptagande av protest enligt växeliagen (1932: 130) eller checklagen (1932: 131). Även annan tjänsteman som tillhör den handläggande personalen får verkställa delgivning av stämning eller annan handling, bestyrka namnunderskrift, avskrift eller översättning samt bekräfta att någon har viss tjänsteställning eller kompelens eller är behörig att företräda annan eller att myndighet eller annan är behörig att företaga viss tjänsteåtgärd (legalisation).

I fråga om åtgärd eller             I fråga om åtgärd eller förrätt
förrättning som anges i            ning som anges i första stycket
första stycket äger bestäm-      tillämpas bestäJmnelsema i 9 §
melaeina i 11 gtadgan den      andra stycket förordningen
20 november 1964 (nr 679) Q" (1981:000) om notarius publicus.
notarius publicus motsvarande
tillämpning.

Denna förordning träder i kraft den

■"■Senaste lydelse 1974:94-

Prop. 1981/82:63 25

1 INLEDNING

Notarius publicus är en offentlig institution ■vars verkaamhet går ut på att man genom den akall kunna få ett officiellt bevia om viasa faktiaka förhållanden. Verksamheten utövas av enskilda uppdragstagare aom länaatyrelsen utser. Tillsyn över verksamheten utövas av landets handelskamrar. Föreskrifter om notarius publicus finns bl.a. i stadgan (1964:679, ändrad senast 1980:902) om notarius publicus. Stadgan har beslutats av regeringen. Den bifogas i sin nu gällande lydelse aom bilaga.

Svenska handelskammarförbundet har i en skrivelse den 28 maj

1978 till justitiedepartementet väckt frågan om en översyn av
reglema om notarius publicus. Förbundet har hemställt att

den tillsynsplikt m.m. som åligger handelskamrama skall flyttas över till något annat organ. Med anledning av framställningen har reformbehovet diskuterats vid ett sammanträde under våren

1979 mellan företrädare för justitiedepartementet och personer
med anknytning till praktisk notarius publicusverksamhet.

Under den fortsatta beredningen i departementet har konstaterats att tiet också på andra grunder finns anledning att se över bestämmelsema om notarius publicus. Bl.a. bygger dessa bestämmelser på att notarius publicus verksamhetaområde skall vara stad, en indelningsgrund som inte längre används. Vidare motiverar den nya regeringsformen (RF) att bestämmelsema ses över. Enligt RF krävs nämligen numera lagstöd för att myndighetsutövning skall fä överlåtas till enskilda individer. Vidare kräva det i princip lagform för att enakilda organisationer som handelskamrama skall kunna åläggas tillsynsplikt.

I denna promemoria läggö fram förslag till nya regler om notarius publicus. Promemorian har utarbetats inom jiistitie-departementets enhet för lagstiftningsärenden ang. stats- och förvaltningsrätt. Samråd har därvid ägt rum med företrädare

Prop. 1981/82:63 27

2 KORT HISTORIK

Den nu gällande notarius publicusstadgan av år I964 bygger

i allt väsentligt på en tidigare stadga i samma ämne från år 1945-

Denna går i ain tur tillbaka pä en ännu äldre stadga från år 1Ö82.

Enligt 1882 års stadga var uppdraget regelmässigt förenat med magistrats- eller kommunalborgmästartjänst. I Stockholm gällde dock av ålder en särordning. Där utsåg handels- och sjöfarts-nämnden notariua publicus och där arbetade han som en fri företagare under ämbetsansvar.

1945 ärs stadga befäste skillnaden raellan Stockholm och övriga städer. Särskilda föreskrifter gavs för Stockholm efter delvis nya linjer. De nya föreskrifterna innebar att notariua publicus i Stockholm skulle tillsättas av överstäthållarämbetet (länsstyrelsen) och stå under tillsyn av handels- och sjöfartsnämnden. För notarius publicus i Stockholm gavs också nya, detaljerade föreskrifter om kompetenskrav, ersättare, delegering av arbetsuppgifter till ersättare, ledighet ooh entledigande. För notarii publici i andra städer än Stockholm ansågs liknande bestämmelser inte erforderliga. I fräga ora dessa befattningar uttalades att man hade "att iakttaga de bestämmelser sora gälla för den tjänst varmed notarius publicusbefattningen förenats" (prop. 1945:6 s. 11).

1964 års stadga, slutligen, kom till som en följd av att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionema awecklades. Stadsdomstolsutredningen fann i sitt betänkande (SOU 196l:6 s. I69) att det efter den awecklingen inte var möjligt att behålla systemet med notarius publicussysslan förenad med allmän tjänst. Därför föreslog utredningen att befattningen skulle tillsättas efter särskilt förordnande i stället. Därvid kunde enligt utredningen stockho-lmsregleringen i 1945 ärs stadga tjäna som förebild.

Prop. 1981/82:63 28

Utredningens förslag förutsatte en översyn av stadgan. Översynen uppdrogs åt domstolskommittén. I ett stencilerat betänkande, som fogades till domstolskommitténs tryckta betänkande (SOU 1963:56).anslöt sig kommittén till stadsdomstolsutredningens förslag. Kommittén föreslog alltså att den reglering som gällde för Stockholm skulle tillämpas ocksä på övriga städer med den jämkningen att handelskammaren skulle utöva 'handels- och sjöfartsnämndens befogenheter i de städer som saknade handels- och sjöfartsnämnd. Kommittéförslaget remissbehandlades. Efter en hu-vudsakligen redaktionell omarbetning av förslaget inom justitiedepartementet beslöt regeringen den nu gällande notarius publicusstadgan.

Prop. 1981/82:63 29

3 NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN

3.1 Gällande bestämmelser

Enligt 1964 ärs stadga skall notarius publicus finnas i stad. Länsstyrelsen förordnar notarius publicus och för en förteckning över förordnandena. Länsstyrelsen får förordna mer än en notarius publicus i samma stad eller besluta att notarius publicus inte skall finnas i viss stad. Till uppdraget får endast den förordnas som är svensk medborgare, är myndig och inte försatt i konkurs, har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen, nar grunalig erfarennet av praictisk juridisk verksamhet och har tillräcklig kunskap i engelska, franska och tyska språken.

I 9 § stadgan föreskrivs att notarius publicus är skyldig att ta upp protest enligt växellagen (1932:130) eller checklagen (1932:131). Protesten beskrivs i 44 § växellagen och 40 § checklagen som "en av offentlig myndighet upprättad handling". Dess ändamål är - bortsett från vissa opraktiska fall - att tjäna sora ett bevis för att betalning har uteblivit.

Närmare föreskrifter om protestförrättningar finns i 88-92 §§ växellagen resp. 66-70 §§ checklagen (föreskrifterna ändrade senast 1964:666 ooh 1964:667). Där sägs bl.a. att protest tas upp av utmätningsmannen i orten eller av en särskild förrättningsman, som länsstyrelsen förordnar, aamt att proteat även får tas upp, i stad av notarius publicus och pä landet av notarius publicus frän närmaste stad.

I prop. 1980/81:84 med förslag till lag om införande av utsökningsbalken m.m. har föreslagits att ordet "utmätningsmannen" skall bytas ut mot "kronofogdemyndigheten" fr.o.m. den 1 januari 1982.

Prop. 1981/82:63 30

Föreskrifterna i växellagen innebär liksom motsvarande föreskrifter i äldre lag (I88O års växellag) att protesten skall tas upp i affärslokalen eller hemma i bostaden hos den som protesten gäller, dvs. i regel växelbetalaren. Är han inte anträffbar, fär protesten i stället tas upp vid affärslokalen eller bostaden. Om han saknar affärslokal pä orten där växeln skall betalas, om bostadsadressen inte är känd och ora förrättningsmannen inte heller kan fä reda pä den genom att vända sig till polisen, kan protesten tas upp i princip var som helst inom förrättningsraannens verksamhetsområde. Det som har sagts nu gäller dock bara "där ej annat överenskoraraits". Har partema i växelförhållandet koramit överens om platsen för protestförrättningen, gäller alltså den överenskommelsen framför föreskrifterna om hembesök m.m. (jfr NJA II 1932 s. 601 och Aubert, Den nordiske vexelret, Köpenhamn 1882 s. 226). Växelprotestförrättaren eller en följeslagare till honom mäste ha med sig originalväxeln vid förrättningen. Är det förrättningsmannen som för med sig handlingen, skall han i regel anses bemyndigad att ta emot betalning för växelinnehavarens räkning.

I städer där det finns en särskild protestförrättare kan länsstyrelsen befria notarius publicus frän hans skyldighet att ta upp protester.

I förbigående skall här erinras om det förbud för kreditgivare
att i vissa fall ta emot växlar som infördes 1974 till konsu
ment emas skydd. Förbudet är nu inskrivet i 11 § konsiimentkredit-
lagen (1977:98l).

I 9 § stadgan föreskrivs vidare att notarius publicus är skyldig att inora staden företa "andra förrättningar" som ankommer pä honom enligt lag eller annan författning. Men han är inte skyldig, sägs det uttryckligen, att ombesörja delgi-vning av stämning eller andra handlingar. Enligt 24 § delgi-vningslagen (1970:428) skall dock intyg av honora gälla som fullt bevis för att delgivning har skett pä det sätt som anges i intyget. Delgivningslagen förutsätter alltså att notarius publicus får åta sig uppdrag som har med delgi-vning att göra. ,

Prop. 1981/82:63 32

har iakttagit, ta upp förklaring om förhållande av rättslig eller ekonomisk betydelse ooh lämna över sådan förklaring till tredje man samt bekräfta att myndighet eller person är behörig att företa visa tjänsteåtgärd eller att någon intar viss tjänsteställning, innehar viss kompetens eller är behörig att företräda annan. När så kan ske, bör notarius publicus också äta sig att bestyrka riktigheten av översättning. Till skillnad frän vad som gäller i fräga om skyldigheten att protestera växlar och checkar, omfattar förrättningsskyldigheten enligt 10 § endast förrättningar inom staden. Notarius publicus är emellertid behörig att verkställa förrättningar enligt den paragrafen också utanför staden.

Notarius publicus får inte på grund av vad som stadgas i 10 § handlägga ärenden som ankommer pä särskild myndighet eller inrättning eller som är av sädan beskaffenhet att hans medverkan inte kan anses tillbörlig.

Notarius publicus har rätt till skälig eraättning för de uppdrag som han utför. För växel- eller checkprotest föreskriver stadgan

ett standardiserat ersättningsbelopp, f.n. 60 kr., j;imte reseersättning enligt de grunder som länsstyrelsen fastställer. I övrigt är ersättningsrätten inte bunden av någon taxa eller andra bestämmelser.

Stadgan innehåller dessutom detaljerade föreskrifter om ersättare (biträdande notarius publicus), om vikarie för ersättaren,ora tillsättningsförfarandet, om jäv, ora tjänstelokal och expeditionstider, om protokollföring och aktbildning, om delegering av arbetsuppgifter till ersättaren och om upphörande av och entledigande frän uppdraget. Detta upphör vid utgången av den månad under vilken befattningshavaren fyller 67 år. Dessförinnan skall länsstyrelsen entlediga befattningshavaren, om han blir olämplig eller till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte oförmögen att fullgöra uppdraget pä ett tillfredsställande

Prop. 1981/82:63 33

sätt. Innan länsstyrelsen beslutar om entledigande, skall länsstyrelsen lärana befattningshavaren tillfälle att yttra aig.

Slutligen tar stadgan upp bestämmelser om tillsyn. Den auktoriserade handelskammare, i vars distrikt staden är belägen, skall vaka över att notarius publicus och eraättare för honom fullgör sina skyldigheter. Pör sådant ändamål får handelskaimia-ren fordra in upplysningar frän dem om förhållanden som rör uppdraget. Vid tvist mellan notarius publicus och hans ersättare skall handelskammaren försöka förlika dem. Länsstyrelsen skall höra handelskammaren i frågor som rör förordnande, entledigande, grunderna för reseeraättning vid protestförrättning m.m.

Föreskrifter ora sekreteaa och arkiv hoa notariua publicus finns i 1 kap. 8 § ooh 9 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1980:880) resp. 2 § allmänna arkivstadgan (1961:590, senaste lydelse av 2 § 1964:744). Föreskrifterna innebär att notarius publicus är likställd med en myndighet när det gäller tillämpningen av dessa författningar.

Notarius publicusbefattningama är traditionellt knutna till begreppet stad. Det begreppet används inte längre som en officiell indelningsgrund. Hur begreppet nu skall tydas i rättstillämpningen framgår av lagen (1969:780) med anledning av införande av enhetlig kommunbeteckning, m.m. Enligt denna lag skall föreskrifter i lag eller annan författning om stad i fortsättningen avse kommun, som helt eller delvis består av område vilket tidigare utgjorde stad.

Enligt 40 § instruktionen (1967:83, ändrad senast 1974:94) för utrikesrepresentationen fär vissa tjänstemän vid svenska utlandsmyndigheter verkställa irarje förrättning som notarius publicus är behörig att företa i Sverige utom protestförrättningar, om hinder inte möter enligt verksamhetslandets lag. Instniktionen innehåller vidare en hänvisning till den paragraf i notarius publicusstadgan som handlar om jäv.

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

Prop. 1981/82:63 34

Kungörelsen (1964:680, ändrad senast 1980:903) med närmare föreskrifter om särskild förrättningsman för upptagande av protest innehåller i hu-vudsak följande bestämmelser. När länsstyrelsen förordnar en särskild förrättningsman skall länsstyrelsen ange en eller flera kommuner eller ett annat område där den förordnade är behörig och också skyldig att efter framställning ta upp växel- eller checkprotest. Liksom notarius publicus har den särskilt förordnade protestförrättaren rätt till ersättning med 60 kr. jämte reseersättning enligt de grunder som länsstyrelsen fastställer. Dessutom har han rätt att uppbära 10 kr. för avskrift av förrättningsprotokoll, när avskriften utfärdas utan samband med förrättningen. Länsstyrelsen skall se till att förrättningsmannen fullgör sina författningsenliga skyldigheter.

För växel- eller checkprotest som tas upp av kronofogdemyndigheten utgår avgift enligt expeditionskungörelsen (1964:618, omtryckt 1976:383, ändrad senast 1980:948) dels med 60 kr., för själva protesten, dels med ytterligare 20 kr. för varje person som förrättningsmannen besöker. I expeditionskungörelsen erinras om de särskilda avgiftsbestämmelser som gäller för expedition utfärdad av notarius publicus eller särskild förrättningsraan för upptagande av protest.

Pä grund av penningvärdets fall brukar de avgifter som regleras genom expeditionskungörelsen höjas schablonmässigt tid efter annan. Pä liknande sätt har ocksä de ersättningar höjts som föreskrivs i notarius publicusstadgan och kungörelsen med närmare föreskrifter om särskild förrättningsman för upptagande av protest. Ersättningarna höjdes senast den 1 januari I98I.

Prop. 1981/82:63 35

3.2 Verksamhetens omfattning

Notarius publicus finns nu 1~115, dvs. i omkring 40 % av landets 279 kommuner. I några kommuner (Uppsala, Köping, Sandviken) är uppdraget dubblerat. Och i en kommun (Stockholm) finns fyra notarii :'public i.' Sammanlagt finns alltså 121 notarii publici- fördelade på 115 kommuner.

.'Lntalet notarii publici per län varierar som framgår av följande tabell från en till tolv:

Län -Antal

AB	12
C	3
D	6
E	6
F	7
G	2
H	6
I	1
K	4
L	4
M	9
N	4
0	6
P	6
R	7
S	6
T	4
U	5
W	5
X	5
Y	5
Z	1
AC	2
BD	-5

Omkring 40 av uppdragstagarna är privatpraktiserande advokater. Nästan lika många är kommunjurister o.dyl. I ö-vrigt består kåren med få undantag av statstjänstemän som domare, åklagare och polismästare.

Med ledning av den enkät som justitiedepartementet har gjort kan följande uppgifter lämnas ora notarius publicus verksamhet.

De flesta notarii publici ägnar uppdraget mindre än tio timmar i månaden.Dessa notarier är verkssimma i mindre ooh medelstora kom-

Prop. 1981/82:63 36

muner.Antalet förrättningar som de verkställer är ringa.Det varierar mellan något tiotal och något htmdratal per befattningshavare och år. Gro-vt räknat har tre av fyra notarii publici i denna grupp uppdraget som en bisyssla vid sidan av en koimnunal eller statlig anställning, medan den fjärde är en privatpraktiserande advokat.

I storstadsregionerna är förhällandet ett annat. Där är notarius publicus mestadels en advokat som delvis baserar sin rörelse pä uppdraget. I några fall är detta advokatens enda eller hu-vud-sakliga syssla. Antalet förrättningar i storstäderna är också betydande. Som mest kan antalet uppgå till mellan 2 000 och 3 000, i nägot fall (Malmö) till nära 5 000 per befattningshavare och är.

Fastän advokaterna utgör bara 40 % av notarius publicuskären, svarar de för en dominerande del av det totala antalet notarius publicusförrättningar i landet.

De avgjort vanligaste förrättningarna är bestyrkanden av namnteckningar och översättningar och bekräftelser av tjänsteställningar o.dyl. Sådana bestyrkanden och bekräftelser anses ofta nödvändiga vid utlandskontakter (internationella adoptioner, export- och importaffärer, svensk företagsetablering i tredje värden, invandramas förbindelser med sina hemländer m.m.). Denna typ av ärenden tenderar snarast att öka i antal.

De tidigare mycket vanliga växelprotesterna har däremot minskat i antal pä senare år. Men de förekommer fortfarande allmänt. I storstadsområdena är antalet protester också betydande. De fyra notarii publici som har kontor i Stockholms kommun protesterar sammanlagt över 1 500 växlar om året. Inte bara svenska utan ocksä utländska växlar förekommer.

Checkprotester förekommer sällan eller aldrig.

Särskilt förordnade förrättningsmän för upptagande av protester finns i praktiskt taget alla kommuner utom i Blekinge län och Stockholms kommun. Deras sammanlagda antal är nära 700.

Möjligheten att bli befriad från skyldigheten att ta upp protester där det finns en särskild protestförrättare utnyttjas av omkring

Prop. 1981/82:63 37

15 io av de notarii publici som har besvairat rundfrågan. Möjligheten utnyttjas i bl.a. Malmö, Lund och Uppsala.

Bland de notarii publici som inte är befriade från protest-förrättningsskyldigheten varierar antalet protester från flera hundra (Stockholm, Göteborg) till nägot tiotal eller mindre per befattningshavare och år. Variationen beror främst men inte enbart på att protestema är färre på mindre orter än pä större. En annan bidragande faktor har redan nämnts, nämligen den att särskilda protestförrättare saknas i bl.a. Stockholms komnjun. Här bör också nämnas sedvänjan i Linköping att endast kronofogdemyndigheten tar upp protester där.

I andra kronofogdedistrikt förekommer det tvärtom att myndigheten under hand hänvisar de växelinnehavare som hör av sig dit att vända sig till notarius publicus eller någon särskild protestförrättare i stället. En notariua publicua (Borlänge) är f.ö. kronofogde. Det förekommer också att kronofogden eller någon annan befattningshavare vid en kronofogdemyndighet förordnas till biträdande notarius publicus (Landskrona) eller särskild protestförrättare (bl.a. Lidingö, Borlänge och Mora). I själva verket torde kronofogdemyndigheterna ta upp bara en mindre del av det sammanlagda antalet växelprotester i landet. Hos flera kronofogdemyndigheter förekommer protestärendena praktiskt taget bara i semestertider.

Det protestförfarande med hembesök, efterforskningar hos polisen .11.m. som växellagen anvisar tillämpar de flesta notarii publici bara i undantagsfall. Växlar formuleras nämligen normalt så att de skall betalas i en viss bank (s.k. bankväxlar). I praxis anses det dä som överenskommet eller underförstått att ocksä protesten skall tas upp i banken (jfr uttrycket "där ej annat överenskommits" i 89 § växellagen). På åtskilliga orter, i synnerhet 1 Skaraborgs län, förordnas följaktligen banktjänsteman till aärskilda protestförrättare.

På andra orter är det notarius publicua som protesterar bankväxlarna. På ett par mindre orter med få protestärenden (Ljungby, Askersund) gör han det genom att inställa aig i banklokalen eller, när den är stängd, vid dess dörr.

Prop. 1981/82:63 38

Det utan tvivel vanligaate tillvägagångssättet när notarius publicus protesterar bankväxlar är dock att han i samförstånd med växelinnehavaren, som praktiskt taget alltid är banken, protesterar växeln på aitt eget kontor. Så gär det t.ex. nästan alltid till i Stockholms koraraun.Förfärandet med besök tillämpas då bara i det mindre vanliga fallet att växeln inte skall betalas i bank. I så fall händer det att notarius publicus först fäster ingivarens uppmärksarahet pä att förrättningen kommer att medföra kostnader för taxiresor. Påpekandet leder ibland till att ingivaren återkallar protesten.

Även om bankväxlarna alltså dominerar, tar somliga notarii publici upp ett inte obetydligt antal protester vid hembesök eller besök i någon annan kontorslokal än sin egen (s.k. besöksväxlar eller åkare).

Notarius publicus i Göteborg t.ex., som protesterar sajmnanlagt ca 450 växlar om året, handlägger oa en tredjedel av ärendena pä detta sätt. .Andra notarii publici som protesterar ett mindre antal växlar per är men sora har en jämförelsevis hög andel besöksväxlar finns i Sundbyberg (40 protester, regelmässigt besöksväxlar), Nacka (24 protester, mest besöksväxlar), Södertälje (50 protester, en fjärdedel besöksväxlar), Halmstad (84 protester, en fjärdedel besöksväxlar), Borås (130 protester, en femtedel besöksväxlar) och Karlstad (35 protester, en tredjedel besöksväxlar).

Som jämförelse kan nämnas statistiken hos den kronofogdemyndighet sora torde protestera flest växlar av alla kronofogdemyndigheter i landet, nämligen kronofogdemyndigheten i Linköping. Där protesteras årligen ca 50 växlar varav ungefär hälften besöksväxlar.

Andra notarius publicusförrättningar än de nu nämnda är typiskt sett ovanliga eller förekommer inte alls utom i storstadsområdena. Att notarius publicus är närvarande som vittne (t.ex. då ett bankfack ryms ut därför att fackinnehavaren inte har betalat bankfacksavgiften), medverkar vid lotteridragningar eller delger skuldsatta personer betalningsuppraaningar enligt konkurslagen (1 kap. 4 §) är dock pä sina håll vanligt också utanför storstäderna.

Prop. 1981/82:63 39

Enligt svaren på enkäten är det däremot nästan på alla håll ovanligt att notarius publicus medverkar med kontroller eller undersökningar i saraband med reklamkampanjer. Det är endast ett par notarii publici (Stockholm) som har svarat att det är vanligt.

Enkäten ger inte vid handen att någon av de arbetsuppgifter som närans i stadgan inte förekoramer alls.

Ibland händer det att nägot politiskt parti som vill registrera ain partibeteckning hos riksskatteverket vänder sig till notarius publicus för att fä ett intyg om antalet medlemmar i partiet (jfr SOU 1980:45 s. 109). I prop. 198o/8l:170 har emellertid föreslagits en ändring i -vallagen som innebär att behovet av sådana intyg kommer att minska.

Prop. 1981/82:63 40

4 ALLMÄN MOTIVERING

4.1 Notarius publicus uppgifter m.m.

Notariella bestyrkanden och bekräftelser är ibland nödvändiga i utlandet ooh förekommer därför också här i landet i bl.a. exportindustrins verksamhet. Man vänder sig dä i allmänhet till notarius publicus som är en internationellt välkänd institution. Notariua publicus anlitas ocksä traditionellt för vissa andra uppgifter inom affärsvärlden, främst växelprotester.

Med tiden har nya kategorier av klienter tillkommit. En viktig ' klientkategori är numera, vid sidan av handelns- och industrins folk, de svenska familjer som vill adoptera utländska bam ooh som därför behöver fä uppgifter i adoptionshandlingama bestyrkta eller bekräftade. En annan ny grupp är invaindrama som t.ex. behöver få sina namnteckningar officiellt bestyrkta på inbjudningsbrev till anförvanter i utlandet (öststater).

Allmänt kan sägas att den verksamhet som notarius publicus nu "bedriver tillgodoser sådana praktiska behov att den i hu-vudsak mäste behällas under överskådlig tid i en eller annan form.

Den nuvarande verksamhetsformen har satts i fråga av Stockholms handelskammare. Handelskammaren har i sin promemoria begärt att det skall prövas om de uppgifter som notarius publicus har och som rör näringslivet kan få utföras också av handelskamrama. I promemorian heter det vidare:

En rad av notarius publicus uppgifter har karaktär av service åt näringslivet. Här kan nämnas olika typer av intyg, bestyrkande av riktigheten av urkunder, bestyrkande av riktigheten av översättningar, bestyrkande av firmateckning m.m.

Inom handelskamrama finns stor kompetens för handläggning av dylika frågor. Handelskamrama är auktoriserade av Kungl.Maj :t/ regeringen och intar ett slags halvofficiell ställning i samhället. Mänga av handelskamramas uppgifter är likartade de som f.n. åligger notarius publicus. Här kan nämnas itfärdande av ursprungs-certifikat, utfärdande av intyg, utfärdande av cameter m.m. Företagen har stor vana vid att vända sig till handelskamrama i. olika frågor av servicekaraktär. Let vore av stort praktiskt värde för företagen om handelskamrama i samband med utfärdande av intyg, bestyrkande av olika slag av handlingar ra.m. kunde vara företagen

Prop. 1981/82:63 41

behjälpliga med vissa av de uppgifter av likartad karaktär som nu handläggs av notarius publicus.

Handelskamramas självständiga ställning gentemot andra organisationer och gentemot samhället i ö-vrigt innebär ocksä att handelskamrarna ses som en lämplig förmedlare när det gäller kontakter raed myndigheter m.ra. Även statliga ooh kommunala myndigheter har ofta anledning att anlita handelskamrama.

Handelskamrama har såsom institution gott renommé utomlands. I de flesta länder finns handelskammare, sora i vissa fall har karaktär av statliga organ. Även de svenska handelskamrama är väl kända utomlanda.

Starka skäl talar sålunda för att en betydande del av de uppgifter som f.n. åligger notarius publicua även kan handhaa av handela-kararama. Även organisationsmässigt är handelskamrama väl lämpade för handhavande av sådana uppgifter.

Med anledning av handelskararaarens framställning bör betonas att gällande bestämmelser inte hindrar att handelskamrama som sådana kan gä näringsidkare till hända med olika intyg, bestyrkanden och bekräftelser också i de fall dä notarius publicus är skyldig att stå till tjänst med åtgärden. Om handelskamrama befrias frän sin tillsynsuppgift (jfr avsnitt 4.41 det följande), möter det inte heller något hinder att anställda hos handelskamrama förordnas till notarii publici. Tvärtom måste den praktiska erfarenheten frän en sädan anställning i många fall vara en värdefull merit i konkurrensen om uppdraget.

I sammanhanget måste också uppmärksammas att notarius publicusverksamheten i mänga mindre kommuner är av ringa omfattning men att den ocksä där tillgodoser angelägna behov. Pä sina håll är uppdraget tydligen varken särskilt eftertraktat eller inkomstbringande. Ibland har det visat sig svårt att besätta uppdraget raed en kompetent person. Ora verksaraheten splittras på flera organ, är det fara värt att rekryteringssvårighetema ökar så att allmänheten eller en del av den fär sin service försämrad. Principiella skäl talar ocksä mot att uppdrag som notarius publicus läranas till andra än fysiska personer.

Prop. 1981/82:63 42

Sammanfattningsvis bör man alltså avstå frän att genom lag eller förordning lägga några av notarius publicus arbetsuppgifter pä handelskamrama.

Inte heller i övrigt torde det vara motiverat att sakligt ändra de grundläggande reglerna om verksamhetsformen och arbetsuppgiftema. Kronofogdeorganisationens tillkomst och det sjunkande antalet växelprotester aktualiserar visserligen frågan om uppgiften att vara protestförrättare behöver ligga kvar pä notarius publicus. Protestema är emellertid på sina håll fortfarande så mänga att en överföring av dem till kronofogdemyndigheterna skulle belasta dessa redan hårt ansträngda myndigheter på ett olämpligt sätt. Bankerna har ookså i stor utsträckning vant sig vid att gå till notarius publicus med sina växlar.

En tänkbar lösning som har förts fram i samband med enkäten är att man skiljer notarius publicusuppdraget från protestförrättar-sysslan raen samtidigt låter de notarii publici som sä önskar . få förordnanden sora särskilda protestförrättare. En sådan ändring bör eraellertid inte heller genomföras. De flesta som har besvarat enkäten vill nämligen behålla protestärendena eller menar att saken för deras del är likgiltig eftersom deaaa ärenden numera är aå få.

Växellagens regler om förfarandet vid protestförrättningar har bestått i hu-vudsak oförändrade i 100 är. De var sannolikt föråldrade redan när 1945 ärs notariua publicuastadga kom till (prop. 1945:6 s. 19 och 24). Det står nu klart att praxis vid protestförrättningar har avlägsnat sig långt frän lagtexten. Praxis är inte heller enhetlig och innebär pä flera håll i landet ett inte obetydligt rpsursslöseri i form av ett föga meningsfullt kringresande med växlar.

Prop. 1981/82:63 43

Växel- och ohecklagama grundar sig på internationella överenskommelser som är bindande för Sverige. Detaljema i protetsför-farandet faller visserligen utanför den internationella regleringen (NJA II 1952 S.546). Enligt denna skall emellertid en växelinnehavare, om han vill kräva betalning av någon annan växelgäldenär än växelbetalaren, genom protest styrka att han inte får betalt av denne. Protestförfarandereglema bestämmer alltså förutsättningarna för de andra växelgäldenäremas betalningsansvar. Protestförfarandet har ocksä ett nära samband med skyldigheten att visa upp växlar och checkar till betalning inom viss tid för att växel- eller cheokrätten inte skall gå förlorad. Frågan om en modernisering av protestförfarandet måste därför övervägas i ett vidare sammanhang. Den kommer inte att behandlas närmare i denna promeraoria.

Slutsatsen av det anförda blir alltså att notariua publicusinstitutionen bör behållas i allt väsentligt oförändrad. Vissa ändringar i reglema behöver emellertid genoraföras. I det följande behandlas under särskilda rubriker några hu-vudfrägor. I övrrigt hänvisas till specialmotiveringen till de författningsförslag som läggs fram.

Prop. 1981/82:63 44

4.2 Notarius publicus verksamhetsområde

De nuvarande bestämmelserna om var notarius publicus skall finnas, var han är skyldig och behörig att verkställa förrättningar m.m. knyter an till begreppet "stad", sora inte längre används sora indelningsgrund. Detta begrepp bör nu mönstras ut inte bara ur notarius publicusstadgan utan ocksä ur 88 § växellagen ooh 66 § checklagen.

En tänkbar lösning är att helt enkelt ersätta "stad" med "kommun" i författningstexterna. Detta akulle dock innebära att det som forme] It framstår som hu-vudregeln (att notar.-ius publicus finns i -varje kommun) i själva verket blir uadantag; i de flesta kommuner behöver man inte ha någon egen notarius publicus.

För att bestämmelsema inte skall bli missvisande eller onödigt invecklade är det bättre att länsstyrelsen - efter förebild frän vad som gäller enligt kungörelsen med närmare föreskrifter ora särskild förrättningsman för upptagande av protest - fär fria händer att lämpa antalet notarii publici och deras verksamhetsområden efter länets behov ooh tillgängen på personer som är kompetenta ooh villiga att äta sig uppdragen.

Prop. 1981/82:63 45

4.3 Notarius publicus och reklamen

Möjligheten att anlita notarius publicus för reklaraändamål har debatterats i bl.a. konsumentverkets tidskrift Råd och Rön nr 12/80 och 2/8l. I debatten har pekats pä ett par fall där intyg av notarius publicus skulle ha åberopats sora bevis i otillbörliga reklamtexter. Fallen illustrerar att det kan vara svårt för notarius publicus att bedöma hur hans medverkan i en reklamkampanj kommer att utnyttjas.

Att notarius publicus utnyttjas för otillbörliga ändamål kan, även om det bara förekoimner i enstaka undantagsfall, undergräva förtroendet för uppdraget ooh skada notarius publicusinstitutionens anseende. I notarius publicusstadgan finns därför en bestämmelse (10 § fjärde stycket) sora förbjuder honom att handlägga ärenden som är av sädan beskaffenhet att medverkan av notarius publicus inte kan anses tillbörlig. Bestäramelsen hade en motsvarighet i 1945 års stadga. I motiven till denna bestämmelse anfördes (prop. 1945:6 s. 45 f):

Härmed åsyftas fall, i vilka notarius publicus finner, att hans biträde begäres i rättsstridlgt eller chlkanöst syfte eller dä ärendet är av sädan natur, att dess handläggning av notarius publicus ej är förenlig med befattningens värdighet. Ur sistnämnda synpunkt är för notarius publicus särskild anledning att kritiskt bedöma vissa av de fall, där bestyrkandet begäres för reklamändamål.

Under förarbetena till 1945 ärs stadga diskuterades också tanken pä att uttryckligen ange kontroller av "pristävlingar och liknande företag" som en arbetsuppgift för notarius publicus. Den tanken avfärdades med bl.a. följande motivering (näranda prop. s. 22):

Det förhållandet att kontroll av pristävlingar uttryckligen angives bland de - - - uppräknade arbetsuppgiftema, synes emellertid giva fog för den uppfattningen, att det som regel finge anses tillbörligt att notarius publicus åtager aig dylika uppdrag. Med hänsyn till de vitt skilda slag av pristävlingar, som förekomma, kan en sådan tolkning leda till raindre tillfredsställande resultat.

Prop. 1981/82:63 46

De raotivuttalanden som här har citerats bör i det väsentliga vara vägledande också i fortsättningen. När notarius publicusstadgan nu arbetas om, bör författningstexten preciseras. I denna kan lämpligen föreskrivas att notarius publicus inte får utföra sådant som begärs hu-vudsakligen för reklaraändamål eller sora är otillbörligt eller lätt kan utnyttjas på ett otillbörligt sätt.

Därraed blir det klart att notarius publicus måste avhålla sig från att medverka när reklamändamålet är uppenbart och dominerande. Är reklaminslaget mindre frajnträdande (eller ingår reklam inte alls i bilden), skall han likväl vägra att befatta sig raed det som framstår som otillbörligt enligt rådande värderingar i samhället eller som erfarenhetsmässigt lätt kan utnyttjas på ett otillbörligt sätt i t.ex. reklam.

Som exempel på fall där notarius publicus normalt bör kunna medverka trots reklamanknytning kan nämnas utlottning bland allmänheten av varor som ett företag har skänkt till en ideell organisation.

Prop. 1981/82:63 47

4-4 Tillsynsfrågan

1882 ärs stadga innehöll inga bestämmelser om särskild tillayn över notarius publicus. Sädana bestäiranelser infördes först i 1945 ärs stadga, nämligen som lokala föreskrifter för Stockholm. Föreskrifterna innebar att handels- och sjöfartsnämnden skulle vaka över att notarii publici i Stockholm fullgjorde sina skyldigheter och ha rätt att för sådant ändamål fordra in upplysningar från befattningshavarna om förhållanden i tjänsten. De syftade till att avhjälpa en brist som beskrevs på följande sätt i motiven (prop. 1945:6 s. 48)=

Enligt nu gällande ordning föreligger, såvitt angår Stockholm, ej någon möjlighet till kontroll över notarii publici verksamhet. Väl ålägges handels- och sjöfartsnäranden enligt utfärdad instruktion att vaka över gällande författningars efterlevnad i avseende å bl.a. notarii publici tjänsteutövning, men nämnden aynes icke ha tilldelats några befogenheter, vilka kunna göra övervakningen effektiv.

Eftersom notarius publicusbefattningaxna utanför Stockholm regelmässigt var förenade med magistrats- eller koznmunal-borgmästartjänst, ansågs det onödigt med liknande bestämmelser för andra städer (nämnda, prop. s. 11).

Det motiv sora bar upp den lokala olikheten mellan Stockholm och andra städer, nämligen det att notarius publicus i de andra städerna till skillnad frän sina stockholmskolleger hade att iaktta särskilda föreskrifter pä gnmd av de magistrats- eller kommunalborgmästarbefattningar som deras uppdrag var förenade med, brast när dessa befattningar a-wecklades. På förslag av stadsdomstolsutredningen och domstolskommittén vidgades dä, genom I964 års stadga, tillämpningsorarådet för stockholmsregleringen till att omfatta hela landet. Enligt I964 ärs stadga skulle alltså handels- och sjöfartsnämnden ha inseende över notarius publicus sätt att fullgöra sina skyldigheter inte bara i Stockholm utan i alla de 28 städer där en sädan närand fanns. I de städer sora saknade handels- och sjöfartsnämnd skulle nämndens befogenheter enligt stadgan utövas av handelskammaren i stället. Valet av handelskamrama som tillsynsorgan motiverade domstolskoiraiiittén så här i sitt stencilerade betänkande (motivdelen s. 61):

Prop. 1981/82:63 48

Även i de städer där handels- och sjöfartsnämnd saknas synes motsvarande kontroll böra utövas. Dessa uppgifter skulle väl kunna anförtros länsstyrelsen. Notarius publicus anlitas emellertid i stor utsträckning av handelns och näringslivets folk och det ligger då enligt domstolskomraitténs uppfattning nära till hands, att kontrollen anförtros handelskamrama, sora representerar handeln ooh näringslivet. Visserligen finns endast 12 auktoriserade handelskamrar i riket, men deras verksamhetsområde täcker samtliga städer, och någon större olägenhet torde ej vara förenad med en sådan centralisering till handelskamrama för de städer som ej har handels- och sjöfartsnämnd.

.Sedan handels- och sjöfartsnämnderna numera har a-wecklats, vilar tillsynsuppgiften uteslutande på handelskamrama. Antalet handelskamrar har ökat till 14.

Svenska handelskammarförbundet har i sin skrivelse hemställt att handelskamramas uppgifter enligt notarius publicusstadgan skall flyttas över till något annat organ. Förbundet har motiverat framställningen på följande sätt. Såväl principiella som praktiska skäl talar för att tillsynsuppgiften flyttas till ett statligt eller kommunalt organ. Ur principiell synpunkt är det tveksamt ora en enskild organisation bör ha hand om den myndig-hetsutövning som tillsynsuppgiften måste anses utgöra. Av större betydelse är dock de praktiska skälen. Förbundet vill här särskilt framhålla hur svårt det är för handelskamrama att sköta uppgiften på ett tillfredsställande sätt. Antalet notarii publici och deras geografiska spridning gör att tillsynen inte kan bli annat än mycket summarisk. I hu-vudsak kan närmare kontrollåtgärder komma i fråga endast i samband med klagomål mot en notarius publicus.

Den historiska översikt sora nyss lämnades ger vid handen att det praktiska behovet av en särskild tillsyn över notarius publicus knappast har prövats mera ingående sedan tillsyns-regleringen först fördes in som lokala föreskrifter för Stockholm i 1945 års stadga. Behovet av en särskild tillsynsreglering beror otvivelaktigt bl.a. på ora uppdraget står under tillsyn frän nägot annat häll.

När tillsynsreglerna togs in i 1945 års stadga var bara ett fätal

Prop. 1981/82:63 49

notarii publici advokater (prop. 1945:6 s. 28). På den tiden stod advokatväaendet inte heller under någon officiell kontroll. Numera dominerar advokaterna verksamheten. Och efter processreformen 1948 är de imderkaatade en offentligrättslig tillsyn. Främst utövas tillsynen genom styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Är en advokat verksam som notarius publicus, torde styrelsens tillsyn omfatta även notariua publicusverksamheten. Dessutom stär advokatväsendet numera under tillayn av JK. Denne har nämligen fått rätt att hos samfundets styrelse och disciplinnämnd påkalla åtgärder mot advokater aom åsidoaätter ain plikt eller inte är behöriga att vara advokater längre. Plikterna och behörighetskraven framgår, förutom av bestämmelser i rättegångsbalken och de stadgar för samfundet aom regeringen faatatäller, av den praxis som har utbildats i disciplinmål mot advokater. JK har också fått rätt att föra talan mot disciplinnämndens beslut i högsta domstolen.

Oavsett om notariua publicua är advokat eller inte, atår hans verksamhet under såväl JO:a aom JK:s tillsyn till den del som verksamheten innebär myndighetautö-vning (2 § förata atycket 3 lagen 1975:1057 med inatruktion för justitieombudsmännen, 3 § första stycket 3 lagen 1975:1339 om justitiekanslema tillsyn). Klart är att proteatförrättandet innebär myndighetautövning. Ocksä de andra förrättningar som notarius publicus är skyldig att verkställa bör anses innefatta myndighetsutövning (jfr prop. 1973:90 s. 397, prop. 1971:30 del 2 s. 530 ff, prop. 1972:5 s. 312 och 510 och Bengtsson, Skadestånd vid myndighetautövning I, 1976, s. 123 not 45).

Verksaraheten består i praktiken främst i att notarius publicus bestyrker och bekräftar olika uppgifter i handlingar med internationell anknytning. Även om denna verksamhet tillgodoser angelägna praktiska behov, kan det knappast anses nödvändigt att längre ha en särskild tillsyn över den. Rimligen bör det varatill fyllest att JO, JK och Advokatsamfundet har möjlighet att hälla uppsikt över landets notarii publici inom ramen för den allmänna-tillsynsverksamhet aom de utö-var. Härtill kommer att länsstyrelserna också i fortsättningen bör vara

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

Prop. 1981/82:63 51

4.5 En ny reglering

Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket RF fär förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning lämnas över till enskilda individer endast med stöd av lag, dvs. med stöd av föreskrifter som beslutas av riksdagen.

Att notarius publicusverksamheten innefattar myndighetsutövning har redan nämnts (jfr avsnitt 4.4). Att notarius publicus utövar verksaraheten som en enskild individ i grundlagens mening stär ocksä klart (jfr prop. 1973:90 s. 233, prop. 1975/76:209 s. 168 och 1 kap. 8 § sekretesslagen).

Enligt en tidigare lydelse av RP gällde i stället för kravet på lagstöd ("stöd av lag") ett krav på lagform ("genom lag"). I saraband med ändringen uttalade föredraganden (prop. 1975/76:209 s. 167 f) att det dittillsvarande kravet på lagforra innefattade en särskild garanti för att raedborgamas intressen inte blev åsidosatta. Han ansåg det emellertid inte ■vara ändamålsenligt att kräva att själva överlämnandet skall ske genom lag. Det borde vara tillräckligt att ett medgivande till överlämnandet finns i lag.

Notarius publicus uppgifter enligt växellagen, checklagen, lagsökningslagen, stämpelskattelagen, lagen om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella jämvägsfördrag m.ra. och aktiebolagslagen har stöd i dessa lagar. De arbetsuppgifter som föreskrivs i 10 § notarius publicusstadgan ooh 6 § kungörelsen med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen den 20 december 1946 (nr 817) om bevisupptagning vid utländsk domstol saknar däremot lagstöd. Denna brist botas visserligen t.v. av p. 6 övergångsbestämmelsema till RP. Där föreskrivs nämligen att äldre författningar äger fortsatt giltighet utan hinder av att de inte här tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpningen av RP. Att i längden låta föreskrifter i regeringsförfattningar stå kvar utan det lagstöd som i princip behövs enligt RP är dock knappast godtagbart (jfr prop. 1975:8 s. 4l). Pöreskriftema

Prop. 1981/82:63 52

om notarius publicus bör därför formas om till lag i den utsträckning RF kräver.

De nya lagbestämmelserna kan lämpligen tas in i en särskild lag om notarius publicus. Lagen bör innehålla de grundläggande reglema om notarius publicus arbetsuppgifter Qch ett bemyndigande för regeringen att överlämna dessa uppgifter till enskilda individer. De ytterligare föreskrifter som behövs kan beslutas av regeringen genora en ny förordning. Vissa följdändringar i andra författningar behöver också göras (jfr avsnitt 4.2).

Den nuvarande notarius publicusstadgan bör samtidigt upphävas. Enligt den s.k. formella lagkraftens princip måste upphävandet beslutas av riksdagen, eftersora en av bestämmelsema (7 §) tidigare har ändrats genom lag (SFS 1980:199). Vidare behövs det enligt 8 kap. 3 § HF ett riksdagsbeslut för att upphäva stadgans föreskrifter ora handelskamramas tillsynsskyldighet. Denna grundlagsbestämmelse medger nämligen inte att regeringen beslutar eller upphäver sädana föreskrifter ora förhållandet mellan en-'skilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda.

Författningsändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt.

Prop. 1981/82:63 53

5 SPECIALMOTIVERING

5.1 Förslaget till lag om notarius publicus

1§

Paragrafen botar den brist på lagstöd som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4-5)• Den innebär ett medgivande till att de förvaltningsuppgifter, som avses i 10 § notarius publicusstadgan och 6 § 1947 års kungörelse, får lämnas till enskilda uppdragstagare, dvs. fysiska personer. En juridisk person kan alltså inte förordnas till notarius publicus.

Uppräkningen av uppgifterna i lagtexten stämmer i hu-vudsak överens med den nuvarande texten i atadgan. Men tanke på den uppgift att beatyrka överaättningar aom ankoraraer på notariua publicua enligt 1947 åra kungörelae har i punkt 1 nämnta ockaå bestyrkanden av översättningar. I punkt 3 har tillagts makulering av värdehandlingar, eftersora svaren på enkäten visar att flera notarii publici brukar äta sig uppgifter av detta slag.

2 §

Denna paragraf innehåller en hänvisning till de särskilda bestämmelser om notarius publicus som finns i andra lagar och som bör gälla också fortsättningen. Här åsyftaa i förata hand 88 § växellagen ooh 66 § checklagen men ockaå 10 § lagaökningslagen, 29 § stämpelskattelagen, 3 § lagen om verkställighet av utländsk dom sora raeddelats enligt vissa internationella jämvägsfördrag ra.ra. och 17 kap. 7 § aktiebolagslagen.

Ikraftträdande m.m.

I den allmänna motiveringen (avsnitt 4-5) har redovisats skälen

Prop. 1981/82:63 54

till att notarius publiouaatadgan nu bör upphävas genom lag och ersättas med två nya författningar - en lag och en förordning om notarius publicus. I lagförslaget har följaktligen föreskrivits att genom lagen upphävs stadgan om notarius publicus.

De förordnanden för notarius publicus eller ersättare för notarius publicus, aom gäller vid ikraftträdandet och aom har meddelata med stöd av den upphävda atadgan eller ännu äldre beatämmelaer, bör fortaätta att gälla enligt de nya beatämmelsema. En övergångsbestämmelse av denna innebörd behöver inte ges i lag men bör tas in i den nya förordningen. Pör att det inte skall råda någon tvekan om att de äldre förordnandena står i överensstämraelse med 11 kap. 6 § RF (jfr avsnitt 4.5)f har i lagens övergångsbestämmelser tagits upp en föreskrift om att lagen akall till-lämpas också pä uppdratg som har lämnats före ikraftträdandet.

5.2 Förslagen till lag om ändring i växellagen och lag om ändring i checklagen

Ändringama, som har motiverats i avanitt 4-2, innebär att begreppet "stad" mönatraa ut ur lagama. Ändringama berör inte den internationella regleringen i lagama.

F.n. föreakrivs att protester på landet "raä" tas upp av notarius publicus från närmaste stad. Enligt 9 § notarius publicusstadgan är notarius publicus emellertid skyldig att ta upp protest enligt växellagen och checklagen. Det innebär att omfattningen av notarius publicus verksamhetsområde vid protestförrättningar delvis regleras i lag. Genom den föreslagna lydelsen regleras endast behörigheten som sådan. I vilken omfattning notarius publicus är skyldig att verkatälla protestförrättningar framgår av 5 § förordningen.

Prop. 1981/82:63 55

5.3 Förslaget till förordning om notarius publicus

Förslaget bygger i allt väsentligt pä notarius publicusstadgan. Vissa förenklingar föresläs dock i förhällande till -vad som gäller f.n. I förata hand har efteraträvata att rationaliaera länastyrelsena befattning med förordnanden ooh beviljandet av ledigheter m.m. Pöralaget saknar motsvarighet till 15 § andra stycket, I5 § sindra stycket, 18 §, 21 § första meningen och andra stycket samt 22 § i atadgan. Vidare har de föreakrifter om hörande av handelskammaren, aom finns i stadgan, mönstrats ut som en följd, av att handelskamrama befrias från ain tillayns-skyldighet.

Paragrafen reglerar var notarii publici skall finnas, vem som utser dessa uppdragstagare och hur deras verksamhetsområden bestäms geografiskt.

Första stycket innebär att det måste finnas minst en notarius publicua i varje län (jfr tabellen i avsnitt 3-2 och den allmänna motiveringen i avsnitt 4-2).

Av andra stycket följer att det är länsstyrelsen som närmare avgör hur mänga notarii publici som behövs i länet. Föreskriften i första meningen om att länsstyrelsen förordnar notarius publicus svarar mot 1 § andra stycket notarius publicusstadgan. Andra raeningen inneoär att länsstyrelsen skall i förordnandet ange ett område inom länet (t.ex. en eller flera kommuner) där den förordnade blir skyldig att verkställa förrättnin,;ar enligt 5 och 6 §§. Med stöd av tredje meningen kan denne dock alltid på frivillig väg åta sig förrättningar också på andra håll inom eller utom länet.

Prop. 1981/82:63 56

Innan en notarius publicus förordnas bör länsstyrelsen under hand ta ställning till hur verksamhetsområdet enligt andra stycket andra meningen bör avgränsas och föirvisaa sig om att den förordnade godtar att förordnandet utformas på detta sätt. Ibland kan det -vara lämpligt att länsstyrelsen tar ställning till avgräns-ningsfrägan i samråd med flera som har sökt eller anmält att de är intresserade av att söka uppdraget. Något hinder mot att flera notarii publici förordnas för samma verksamhetsområde föreligger inte.

När länastyrelsen bestämmer verksamhetsområdena för notarii publici inom länet måste den givetvis alltid sträva efter att tillgodose allmänhetens behov. Detta behov bör dock bedömas med hänsyn till att många av de vanligaste notariua publicus-förrättningarna kan verkställas på förrättningsmannens kontor utan att klienten behöver vara närvarande. Finns det ingen kompetent sökande som är beredd att uppfylla rimliga krav pä lokal service, kan länsatyrelaen t.v. avatå från att meddela ett tilltänkt förordnande.

1 förhållande till gällande rätt innebär den reglering aom här
förealäs ätt sarama regler om förrättningsskyldighet och förrätt
ningsbehörighet kommer att gälla vid proteatförrättningar sora vid
andra förrättningar. Saratidigt kommer länsstyrelserna pä ett smidi
gare sätt än hittills att kunna lärapa antalet notarii publici

och deras verksarnhetsoraräden efter de lokala förhållandena.

2 §

Jfr 2 ooh 17 §§ notarius publicusstadgan.

Det kan knappast vara nödvändigt att behålla ett obligatorisk-t krav på att -varje notarius publicus raåste ha en pä förhand utsedd ersättare. På orter där det finns flera notarii publici t.éx. bör en av ■em tidvis kunna vara ledig även utan ersättare, -

Prop. 1981/82:63 57

om en annan är i tjänst. Ookså i de fall då allmänheten utan större omgång tillfälligt kan anlita en notarius publicus på någon närbelägen ort, bör en särskild ersättare kunna undvaras. Pöreskriftema om eraättare för notarius publicus har därför mjukats upp sä att en ersättare behöver förordnas bara när det framstår som praktiskt motiverat.

Länsstyrelsen har samtidigt getts möjlighet att förordna flera, dvs. alternativa ersättare för en notarius publicus. Länsstyrelsen kan också efter omständighetema välja mellan att tidsbegränsa eller att inte tidsbegränsa ersättarens förordnande. Om förordnandet inte tidsbegränsas, gäller det tills vidare på samma sätt sora för en ordinarie notarius publicus.

Ersättaren kallas i förordningen för biträdande notarius publicus, oavsett om hans förordnande syftar till att fylla ett aktuellt behov av en vikarie, ett framtida eventuellt behov av en vikarie eller ett - tillfälligt eller permanent - avlastningsbehov.

3 §

Första stycket svarar i allt väsentligt mot 5 § stadgan. Det nuvarande absoluta kravet på svenskt medborgarskap har efter-getts, eftersom det inte längre kan anses motiverat att generellt diskvalificera utlänningar från uppdraget, allra helst som kunskaper i främmande språk är nödvändiga enligt p-unkt 2. Även om notarius publicusverksamheten innefattar myndighetsutö-vning, griper den inte in i enskildas rättsliga ställning så att kravet på svenskt medbortrskap alltid bör ställas (jfr 11 kap. 9 § tredje stycket RF, 4 kap. 2 § lagen 1976:600 om offentlig anställning, prop. 1975/76:105 bilaga 2 s. 245 och prop. 1974:174 s. 73 och 76). En dokumenterad förtrogenhet med svenskt rättsliv måste dock regelmässigt krävas för att lämplighetsvillkoret enligt punkt 3 skall vara uppfyllt.

Den som är omyndig eller försatt i konkura kan ajälvfallet inte anses lämplig som notarius publicus. Detta framgår också vid en jämförelse raed 14 §. Någon särskild regel om det i förevarande paragraf torde ijite behövas.

Prop. 1981/82:63 58

Med tanke pä verksamhetens internationella anknytning bör språkkunskaper vara ett kompetenskrav ocksä i fortsättningen. De praktiska behoven kan dock vara sä skiftande att det knappast längre är lämpligt att i författningstexten särskilt peka på något eller några främmande språk. Det får ankomma pä länsstyrelsen att från fall till fall närmare bedöma vilka kunskaper sora behövs för att kravet enligt punkt 2 pä tillräckliga språkkunskaper akall vara uppfyllt.

Dispensregeln i andra stycket är en nyhet. Regeringen har ibland medgett undantag (dispens) från kravet pä juridisk examen i den nuvarande stadgan. Frågor ora undantag frän detta krav i den nya förordningen bör kunna anförtros länsstyrelserna.

4 §

Liknande föreskrifter finns i 4 § första och tredje styckena notarius publicusstadgan.

F.n. föreskrivs att ansökan skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar samt ortstidning. Ansökningstiden är tre veckor. Med hänsyn till de skiftande förhållanden sora råder vid tillsättning av de uppdrag som det här är fråga om bör länsstyrelsen ges friare händer än den nu har. Bestämmelsen har därför utformats sä att kungörandet kan anpassas till lokala förhållanden. I allmänhet bör kungörande i en eller ett par ortstidningar Vara till fyllest. I ö-vrigt bör ledning kunna hämtas i de regler gom gäller om hur statliga tjänster skall kungöras lediga till ansökan.

Några närmare bestämmelser om vad länsstyrelsens förteckning skall innehålla torde inte behövas. De blanketter som länsstyrelserna f.n. använder för ändamålet (LON Ser 1 Avd D nr 333) kan lämpligen användas ookså i fortsättningen. Blanketten förutsätter att länsstyrelsen antecknar bl.a. den förordnades namn, postadress, besöksadress och telefonnummer.

Jfr 9 § notarius publiouaatadgan, förslagen till.ändringar i

Prop. 1981/82:63 59

växellagen och checklagen aamt 2 § föralaget till lag om notarius publicus.

Första atycket fungerar inte bara som en påminnelse om de åligganden för notariua publicus aom är aärakilt föreskrivna i t.ex. 17 kap. 7 § aktiebolagalagen. Stycket ålägger honom ockaå att inom aitt verksamhetsområde utföra vissa uppgifter som han är behörig (men inte skyldig) att äta sig enligt särskilda bestämmelser, nämligen dels uppgiften att ta upp protester enligt växellagen och checklagen, dels de uppgifter som ankommer på honom enligt andra författningar. Ett par exempel fär belysa det som har sagts nu.

Enligt 24 § delgivningslagen är notarius publicus behörig att utfärda intyg om delgi-vning. Genora förevarande bestämmelse blir det klart att notarius publicus inora sitt verksamhetsoraråde är skyldig att utfärda sådana intyg. Det bör emellertid observeras att notarius publicus inte är skyldig att utföra själva delgi-vningen (jfr 8 § i det följande).

Enligt växellagen är notarius publicus behörig inte bara att ta upp protester. Han skall ocksä i vissa fall anses bemyndigad att ta emot betalning för växelinnehavarens räkning (92 § växellagen). Den uppgift enligt växellagen som åläggs notsirius publicus genom förordningen innebär emellertid inte att han blir skyldig att ta emot betalning.

Flera exempel på sädana särskilda bestämmelser som avses i första stycket har lämnats i det föregående (avsnitt 3-l)-

Andra stycket innebär att länsstyrelsen ookså i fortsättningen kan befria en notarius publicus frän hans skyldighet att protestera växlar och checkar. Att en notarius publicus är befriad frän skyldigheten att ta upp protester innebär visserligen inte att han saknar behörighet att göra detta. En notarius publicus bör dock givetvis inte få utnyttja befrielsen till att sovra protestärenden på ett otillbörligt sätt. Befrielsen bör gälla tills vidare ooh bör alltså kunna återkallas.

Prop. 1981/82:63 60

6 §

Första stycket innehåller en uppräkning av sädana arbetsuppgifter som notarius publicus är skyldig att utföra pä begäran. Jfr specialmotiveringen till 1 § förslaget till lag ora notarius publicus. Uppräkningen i förordningstexten har med ett undantag utformats på samma sätt som lagtexten. Undantaget består i att uppgiften att bestyrka översättningar har brutits ut ur p-unkt 1 och förts till andra stycket. Där föreskrivs i överensstämmelse med gällande rätt (10 § andra stycket notarius publicusstadgan) att notarius publicus bör åta sig att bestyrka översättningar när sä kan ske (jfr prop. 1945:6 s. 38, 15 och 22).

7 §

Bestämmelsen i punkt 1 uttrycker det som kan synas självklart, nämligen att notarius publicus inte får på grund av 6 § sätta sig i en myndighets ställe. Denna bestämmelse, som har en motsvarighet i 10 § fjärde stycket notarius publicusstadgan, har behållits som en påminnelse ora att 6 § inte fär tolkas utan hänsyn till reglema om myndighetemas kompetens. Bestämmelsen i notarius publicusstadgan sora likställer "inrättning" raed. "myndighet" i detta avseende har eraellertid mönstrats ut (jfr prop. 1945:6 s. 45 ooh 21).

Motiveringen till punkt 2 och 3 framgår av avsnitt 4.3-

8 §

Jfr 9 § tredje stycket och 11 § andra stycket notarius publicusstadgan.

Någon skyldighet för notarius publicus att ombesörja delgiv-nihgär" föreskrivs inte i delgi-vningslägén." I klarhetens intresse bör emellertid förordningen liksom den nuvarande stadgan innehålla en regel ora att notarius publicus inte är skyldig att ombesörja delgi-vning av handlingar. Den har tagits upp i punkt 1. Regeln behövs också för att det skall stå klart att 6 § första stycket 5 inte ålägger notarius publicus någon sädan skyldighet.

Prop. 1981/82:63 61

Punkt 2 gör det möjligt för notarius publicus att avböja t.ex. sädana uppdrag som är riskabla för hans hälsa eller oskäligt invecklade eller vidlyftiga (jfr prop. 1945:6 s. 46).

9 §

Första stycket svarar raot 7 § notarius publicusstadgan i den lydelse sora denna paragraf har fått genora lag, SPS 1980:199

Också andra stycket gär tillbaka på en bestäramelse i atadgan (11 § första stycket).

I tredje stycket har tagita in en erinran ora bestämmelsema i 1 kap. 8 § och 9 kap. 9 § sekretesslagen.

10 §

Notarius publicus skyldighet enligt 12 § första stycket notarius publicusstadgan att hålla ett tjänsterum tillgängligt för allmänheten varje helgfri dag utora lördagar, midsommarafton, julafton och nyårsafton har i första stycket första raeningen ersatts med ett krav på att han skulle ha mottagning för allraänheten minst en gång i veckan. Detta krav är alltså ett minimikrav. Där det behövs, mäste notarius publicus kunna träffas oftare. I kravet ligger vidare att notarius publicus skall kunna träffas inom det område där han är skyldig att verkställa förrättningar. Länsstyrelsen kan medge undantag från minimikravet. Ett sådant undantag kan t.ex. utformas sä att notarius publicus skall vara anträffbar efter överenakomraelse per telefon, ora han har regelbunden telefontid.

Med tanke pä de frister som föreskrivs i växellagen ooh checklagen är det nödvändigt att växlar ooh checkar också i fortsättningen kan ges in till notarius publicus varje helgfri dag utom lördagar, raidsommarafton, julafton och nyårsafton. En föreskrift som säkerställer detta har tagits in i första stycket andra raeningen. Denna föreskrift gäller dock inte den som är befriad frän protestförrättningsskyldigheten (jfr 5 § andra stycket).

Prop. 1981/82:63 62

I andra stycket svarar första meningen i hu-vudsak mot 12 § andra
stycket notarius publicusstadgan. Föreskriften i andra raeningen
ora att notarius publicus har rätt att begära att hans mottagnings
tid m.m. anslås pä kommunens anslagstavla är en nyhet. Att
kommunen är skyldig att tillmötesgå en sådan begäran följer av
lagen (1970:462) om vissa anslag på koramuns anslagstavla.

II §

Jfr 13 § notarius publicusstadgan.

Andra stycket syftar pä de särskilda bestäramelser om protokollföring hos notarius publicus som finns i bl.a. växellagen (91 §). Jfr ocksä 17 kap. 7 § andra stycket aktiebolagslagen.

Tredje stycket innehåller en påminnelse ora föreskrifterna i allmänna arkivstadgan.

12 §

Paragrafen har en nära motsvarighet i I4 § notarius publicusstadgan. Protestärendena är på sina häll fortfarande sä vanliga och handläggs i sä rutinmässiga former att ersättningen i dessa ärenden bör fortsätta att utgå enligt en bindande taxa. En särskild föreskrift om detta har tagits in i andra stycket. Den nuvarande bestämraelsen om att länsstyrelsen skall fastställa grunder för notarius publicus rätt till reseersättning vid protestförrättningal: har emellertid mönstrats ut. I de mindre vanliga fall dä sädana resor alltjämt förekommer föresläs i stället att notariua publicus får ta ut ersättning för resekostnaden enligt huvudregein i första stycket, dvs. den ersättning som kan anses skälig. Det möter inget hinder utan kan tvärtora vara lämpligt att notarius publicus för att förebygga onödiga ersättningstvister planerar resan i samråd med den som skall betala honora.

Prop. 1981/82:63 63

Sora det nu är raåste notarius publicus på begäran lämna klienten ett särskilt kvitto oavsett om han redan har kvitterat ersättningen på någon annan handling.I tredje stycket har föreskrifterna ändrats så att ersättningen behöver kvitteras endast en gång.

13 §

Jfr 15-18 §§ notarius publicusstadgan.

Första stycket innebär att notarius publicus och hans ersättare får fritt a-vtala om hur ledighet*, inkomsterna m.m. skall fördelas dera eraellan. Några närmare föreskrifter om detta torde inte behövas. Av 2 § andra stycket följer dock att ersättaren även utan någon särskild överenskommelse med notarius publicus skall tjänstgöra när denne är ledig eller hindrad att tjänstgöra.

Av andra stycket följer att länsstyrelsen skall pröva frågan om ledighet för notarius publicus, ora det inte finns någon biträdande notarius publicus som kan inträda i hans ställe. Länsstyrelsen får därvid bedöraa, ora det finns skäl att förordna en biträdande notarius publicus (jfr 2 och 4 §§), eller ora den kan låta bero vid att någon vikarie inte finns (jfr specialmotiveringen till 2 §). Det föreligger inte nägot hinder mot att länsstyrelsen fattar beslut i denna fråga pä förhand, t.ex. i samband med att en notariua publicus förordnas. Tvärtom kan det vara praktiskt att länsstyrelsen efter samråd raed en notarius publicus, som inte har någon ersättare, bestä.-nmer att denne har rätt till ledighet (semester) under ett visst antal veckor varje år.

14 och 15 §§

Paragraferna svarar i hu-vudsak mot 5 och 6 §§ notarius publicusstadgan.

16 §

Liknande föreskrifter finns nu i 19 och 20 §§ notarius publicusstadgan. Av 2 § andra stycket förordningen får anses följa att biträdande notarius publicus inträder i tjänat i de fall som avses i förevarande paragraf.

Prop. 1981/82:63 64

17 §

Enligt 21 § notarius publicusstadgan har handelskamrama rätt att för tillsynsändamål fordra in upplysningar från notarius publicua, biträdande notariua publicua och särskilt förordnad vikarie. När handelskamrama nu föreslås bli befriade frän tillsynen är det lämpligt att länsstyrelsen fär rätt att fordra in upplysningar i motsvarande omfattning. En föreskrift ora detta gea i förevarande paragraf. Den skall närmast ses som ett komplement till 15 §.

Ikraftträdande m.m.

Prägan om hur övergångsbestämmelsema bör utformas och fördelas mellan den nya lagen och förordningen har behandlats i avsnitt 5.1. I förordningens övergångsbestämmelser föreskrivs alltså att äldre förordnanden som notarius publicus eller biträdande notarius publicus skall fortsätta att gälla enligt de nya bestämmelserna. Vidare föreskrivs att den eller de kommuner som ett äldre förordnande avser skall ainses som den förordnades verksamhetsområde enligt förordningen. För den som är förordnad "i stad" får frågan om vilken kommun förordnandet avser bedömas med ledning av 1 § 1 lagen med anledning av införande av enhetlig komraiinbeteokning, m.m. (se avsnitt 3.l)-

Ytterligare övergångsbestämmelser (jfr den nuvarande stadgan) torde inte behövas.

5.4 Förslaget till ändring i instruktionen för utrikespresentationen

Hänvisningen har ändrats till att avse raotsvarande bestämmelse i den nya förordningen.

Prop. 1981/82:63 65

- Bilaga Stadgan (1964:679) om notarius publicus

1 § I stad skall finnas notarius publicus.

Notarius publicus förordnas av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen må efter hörande av handelskammaren förordna mer än en notarius publicus i samma stad eller besluta att notarius publicus icke skall finnas i viss stad.

2 § För varje notarius publicus skall finnas en ersättare
(biträdande notarius publicus).

Biträdande notarius publicus förordnas av länsstyrelsen för en tid av tre år. Avgår biträdande notarius publicus före utgången av denna tid, förordnas efterträdare för återstående del av perloden.

3 § Till notarius publicus får förordnas endast den som

1. är svensk medborgare,

2. är myndig och ej försatt i konkurs,

5- har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen,

4. har grundlig erfarenhet från praktisk juridisk verksamhet,

5. har tillräcklig kunskap i engelska, franska och tyska språken.

4 När uppdrag som notarius publicus blir ledigt, utfärdar läns
styrelsen kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes Tidningar
samt ortstidning med föreläggande av tre veckors ansökningstid
räknat från dagen för införandet i Post- och Inrikes Tidningar.
Länsstyrelsen skall inhämta yttrande av handelskammaren om
sökandes skicklighet och lämplighet.

Vid bedömande av sökandes skicklighet och lämplighet må hänsyn tagas även till insikt i annat utländskt språk än dem som angivas 1 3 §.

Länsstyrelsen skall föra förteckning över förordnanden som avses

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

Prop. 1981/82:63 66

11,2 och 17 §§. Förteckningen skall innehålla uppgift om den förordnades namn och tjänstelokal.

5 § Förordnande för notarius publicus upphör vid utgången av
den månad, under vilken han fyller 67 år, eller om han dessför
innan förklaraa omyndig eller försättes i konkurs. Pör den som
fyllt 67 år må dock förordnandet förlängas med ett år i sänder,
om särskilda skäl föreligga därtill.

Blir notarius publicus olämplig eller till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte oförmögen att i fortsättningen fullgöra uppdraget på tillfredsställande sätt, akall länaatyrelsen entlediga honom. Innan ärendet avgöres, skall länsstyrelsen inhämta yttrande av handelskammaren och bereda notarius publicus tillfälle att yttra sig.

6 § Bestämmelsema om notariua publicus i 3-5 §§ äga motsvarande tillämpning i fråga om biträdande notariua pUblicua. Vid till-aättning eller entledigande av biträdande notarius publicus skall tillfälle beredas notarius publicus att yttra sig, innan handelskammaren avgiver yttrande.

7 § Notarius publicus skall fullgöra sitt uppdrag med redlighet, nit och oväld.

8 § (Paragrafen upphävd)

9 § Notarius publicus är skyldig att upptaga protest enligt växellagen eller checklagen. I stad, där särskild förrättningsman äger upptaga protest, må länsstyrelsen befria notarius publicus från sådan skyldighet.

Notarius publicus är vidare skyldig att inom staden företaga andra förrättningar aom enligt lag eller författning ankomma på honom.

Notariua publicua är icke akyldig att ombeaörja delgi-vning av

Prop. 1981/82:63 67

atämnlng eller annan handling.

10 § I övrigt skall notarius publicus, när han anmodas därtill
och förrättningen kan företagas inom staden,

bestyrka namnunderskrift, avskrift och annan uppgift om innehållet i företedd handling",

närvara aom vittne vid tillslutEinde eller öppnande av förvaringa-rum och vid åsättande eller borttagande av försegling,

kontrollera lotteridragning ooh verkatälla utlottning av obligationer, aktier eller andra värdehandlingar,

eljest efter kontroll eller undersökning avgiva förklaring om vad han iakttagit,

upptaga förklaring om förhållande av rättslig eller ekonomisk betydelse och överlämna aådan förklaring till tredje man,

bekräfta att myndighet eller person är behörig att företaga

viaa tjänsteåtgärd eller att någon intager viss tjänateställning,

innehar viss kompetens eller är behörig att företräda annan.

Han bör även, när så kan ske, åtaga sig att bestyrka riktigheten av översättning.

Notariua publicua är behörig att även utom ataden verkatälla förrättning som angives i denna paragraf.

Notariua publicus må ej på grund av vad aom stadgas i denna paragraf handlägga ärende, aom ankommer pä såirskild myndiet eller inrättning eller är av sådan beskaffenhet att medverkan av notarius publicua icke kan anses tillbörlig.

11 § Notarius publicua må ej handlägga ärende, om han har del
i saken eller eljest särskild omständighet föreligger aom är
ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet.

Prop. 1981/82:63 68

Notarius publicus är icke skyldig att åtaga sig förrättning,

om det på grund av därtill knutet villkor eller annan omständighet

icke- rimligen kan begäras att han skall verkställa förrättningen.

12 '$ Det åligger notarius publicus att inom staden hålla tjänste
rum tillgängligt för allraänheten under viss tid varje helgfri

dag utom lördagar, midsommarafton, julafton ooh nyårsafton.

Tiden skall tillkännagivas genora anslag på en för allraänheten tillgänglig plats i anslutning till tjänstelokalen.

13 § Även i fall då det icke är särskilt föreskrivet, skall

notarius publicus föra protokoll över verkställd forrättning, ora det begäres eller notarius publicus finner protokoll erforderligt till framtida säkerhet.

Protokollen skola bindas för varje år. Därvid böra protokoll över protester enligt växellagen ooh checklagen sammanföras för sig i löpande följd.

14 § Notarius publicus äger uppbära skälig ersättning för utfört

uppdrag.

För protest av växel eller check utgär ersättning med sextio kronor jämte ersättning för resa,enligt grunder som länsstyrelsen fastställer efter hörande av handelskammaren.

Uppburen ersättning skall antecknas pä utfärdat .bevis eller

pä den avskrift av protokoll sora tillställs sökanden. Pä begäran

skall läranas särskilt kvitto.

15 § Notarius publicus äger överlåta åt biträdande notarius publicus att upptaga protest angående växel eller check och att, under saramjinlagt högst sex veckor varje är, helt eller delvis be.strida även andra till uppdraget hörande göromål.

Prop. 1981/82:63 69

När biträdande notarius publicua inträder i tjänstgöring, »oni ej avser endaat upptagande av proteat, eller sådan tjänstgöring upphör, Bkall det antecknas i aärakild dagbok hoa notarius publicus.

16 § Lediet för notarius publicus utöver vad aom aäga i 15 § beviljas av länaatyrelaen. Under ledigheten skall biträdande notarius publicus bestrida göromålen.

17 § Är biträdande notarius publicus hindrad att tjänstgöra, må länsstyrelsen förordna behörig person i hans ställe. Innan sådant förordnande meddelas, akall notarius publicua och handelakammaren såvitt möjligt beredaa tillfälle att yttra sig.

18 Vid tjänstgöring för notarius publicus äger biträdande notarixis publicua eller tillfällig vikarie begagna ordinarie befattningshavarens tjänstelokal, som denne utan ersättning ställer till förfogande med erforderlig kontorspersonsil och skri-vmateriel.

Biträdainde notarius publicus och tillfällig vikarie äga erhålla skäligt arvode av notarius publicus.

j_9 När uppdrag som notarius publicus blir ledigt, akall det uppehållas av biträdande notairius publicus till dess att ny innehavare blivit utsedd. Pä framställning av biträdande notarius publicus må länsstyrelsen, efter hörande av handelskammaren, förordna behörig person till vikarie för honom under samma tid.

20 § Avlider notarius publicus eller frånträder han sitt uppdrag, skola hans protokoll och -vad hain mottagit i förvar redo-visas till länsstyrelsen inom en månad. Den som efterträder notarius publicus äger utfå vad som hör till uppdraget.

21 § Hcindelskammaren skall vaka över att notarius publicus, biträdande notarius publicus och särskilt förordnad vikarie fullgöra sina skyldigheter. För sådamt ändamål äger handelskammaren infordra upplysningar från dem om förhållanden som röra uppdraget.

Prop. 1981/82:63 70

■Vid tvist mellan notarius publicua och hans ersättare skall

haindelskaumnaren söka förlika dem.

22 § Med handelskammaren avses i denna stadga den auktoriserade haindelskammare i vars distrikt staden är belägen.

Denna stadga träder i kraft den 1 januari 1965» då stadgan den

18 maj 1945 (nr 196) om notarius publicus skall upphöra att gälla.

Förordnande för notarius publicus, biträdande notarius publicus eller särskild vikarie, vilket meddelats med stöd av äldre bestämmelser, skall alltjämt äga giltighet.

Stadgandet i 5 § att förordnande för notariua publicua upphör, när han uppnått viss ålder, skall ej äga tillämpning i fråga om den som förordnats före den 1 juli 1945»

Utan hinder av bestämmelsen att endast den som avlagt juris kandidatexamen må förordnas till noariua publicus må till sådant uppdrag- ifrågakomma även den som före den 1 januari I965 innehaft ordinarie tjänst som koimnunalborgmäatare, landafiakal eller stadsfogde eller mer än ett år enligt förordnande uppehållit sådan tjänst som kommunalborgmäatare med vilken ■var förenad uppdrag att -vara notarius publicus.

Är vid stadgans ikraftträdande ärende anhängigt hoe notarius publicus, som är ledamot i eller tjänsteman vid magistrat eller är kommunalborgaästare, skall, ärendet överlämnas till den som förordnats att därefter vara notarius publicus i ataden.

Prop. 1981/82:63 71

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds Ju 1981:9) Notarius publicus

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden avgetts av statens nämnd för internationella adoptionsärenden (NIA), rii

Riksarkivet har bifogat yttranden av landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Göteborg, Visby och Östersund och av Stockholms stadsarkiv.

Kommerskollegium har bifogat yttranden av Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare. Västsvenska handelskammaren och Föreningen Auktoriserade Translatorer.

Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttranden av Södertälje kommun och Stockholms handelskammare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden av kronofogdemyndigheten i Malmö, Skånes handelskammare och notarius publicus i Malmö.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har bifogat yttranden av handelskammaren i Gävle och notarius publicus i Falun.

2 Yttranden

2.1 Allmänna synpunkter

Promemorieförslaget har helt eller i det väsentliga tillstyrkts eller lämnats utan erinran av länsstyrelserna, Svenska handelskammarförbundet och handelskamrarna, Sveriges köpmannaförbund och de flesta notarii publici som har yttrat sig.

Länsstyrelsen i Stockholms län tillägger:

De framlagda förslagen överensstämmer väl med framförda reformförslag från berörda parter. De nya bestämmelserna synes vara väl utformade för den fortsatta notarius publicus-verksamheten.

Liknande uttalanden görs av bl. a. flera notarii publici.

Prop. 1981/82:63 72

Sveriges exportråd:

Bestyrkanden av svensk notarius publicus godtas vanligen utan vidare utomlands därför att begreppet notarius publicus till sin allmänna innebörd är internationellt vedertaget och anledning inte har funnits att ifrågasätta det sätt på vilket svenska notarii publici utövat sin verksamhet. Nuvarande stadga ställer också höga krav på teoretisk och praktisk juridisk kunskap hos sina utövare. Det finns därför all anledning att slå vakt om den svenska notarius publicusfunktionen så att den även fortsättningsvis ligger på en internationellt väl ansedd nivå.

2.2 Notarius publicus uppgifter m. m.

NIA:

Sökande av utländska adoptivbarn har i de flesta fall behov av tjänster från notarius publicus som är en internationellt välkänd institution. De flesta länder kräver att adoptionsansökningar är bestyrkta av notarius publicus.

Auktoriserade adoptionsorganisationer rekommenderar sina sökande att anlita auktoriserad översättare. Många sökande anser sig dock, med rätt eller inte, själva besitta tillräckliga språkkunskaper för att utföra översättningen. Då krävs att denna skall bestyrkas av notarius publicus.

Enligt vad NIA sett av översättningar bestyrkta av notarius publicus kan dessa vara av mycket skiftande kvalitet. Det är naturligtvis inte enbart sakinnehållet som måste överensstämma med det svenska originalet utan det är viktigt att de dokument som sänds till utländska myndigheter även språkligt är av god klass. NIA har dock kunnat konstatera att översättningar som blivit bestyrkta av notarius publicus ibland innehållit så betydande språkliga brister att NIA befarat att de skulle kunna rubba utländska myndigheters förtroende för svenska myndigheter och svenska notarii publici om de sänds till utlandet.

NIA anser det värdefullt att notarius publicus även fortsättningsvis kan åta sig att bestyrka översättningar men vill framhålla att detta i adoptionsärenden kan vara en tidsödande uppgift och kräver ingående kunskaper i språk och särskilt i fackterminologin inom det sociala och juridiska området.

1 1 § andra stycket förslaget till förordning om notarius publicus sägs att länsstyrelsen skall ange inom vilket område notarius publicus är skyldig att verkställa förrättningar. Här kan lämpligen tilläggas att länsstyrelsen även anger till och från vilka språk notarius publicus kan åta sig att bestyrka översättningar.

Andra tjänster som sökande av adoptivbarn har behov av är bestyrkande av att behörig svensk myndighet godkänt hemmet som lämpligt adoptivhem, bestyrkande av ekonomiska förhållanden och inkomstuppgifter liksom bestyrkande av de sökandes namnteckningar på ansökningar och fullmakter.

Prop. 1981/82:63 73

1 vissa fall fordras även bestyrkande av vissa befattningshavares namnteckningar t. ex. socialsekreterares och läkares.

Även i dessa fall är möjligheterna att få tillfredsställande service mycket skiftande från ort till ort liksom kostnaderna för densamma.

Vissa notarii publici kräver att vederbörande befattningshavare, t. ex. socialsekreterare eller läkare skall infinna sig på notarius publicus kontor för att deras namnteckning skall kunna bestyrkas medan andra ringer upp vederbörande och får bekräftat att de skrivit under en viss handling.

Riksskatteverket (RSV):

Kronofogdemyndigheternas arbetsbörda ökar ständigt. Ökningen gäller både allmänna och enskilda mål. Utvecklingen har medfört att myndigheterna har svårt att bemästra indrivningsarbetet hur åtgärderna än differentieras och prioriteras. Alla förslag till rationalisering av verksamheten måste övervägas. Ett sådant förslag, som under hand framförts till RSV av företrädare för flera kronofogdemyndigheter, är att dessa myndigheter bör befrias från skyldigheten att ta upp protester av växlar och checkar.

Det åligger RSV att sammanställa och yttra sig över länsstyrelsernas årliga anslagsframställningar såvitt angår kronofogdemyndigheterna. I verkets yttrande den 18 september 1981 har verket - oberoende av nu föreliggande promemoria - under avsnittet "Vidtagna och planerade rationaliseringsåtgärder" föreslagit att skyldigheten för kronofogdemyndigheterna att protestera växlar och checkar bör upphöra. Enligt verkets i nämnda yttrande framförda mening bör mera ändamålsenliga arrangemang kunna åstadkommas än att använda kronofogdemyndigheterna för sådana uppdrag. Därmed kan resurser frigöras för indrivningsarbete.

Den nu aktuella promemorian ger inte anledning för RSV att ändra uppfattning. Visserligen framgår av den statistik som lämnas att kronofogdemyndigheterna tar upp bara en mindre del av det sammanlagda antalet växelprotester! landet. Endast hos myndigheten i Linköping förekommer ett större antal protestförrättningar. Det kan därför synas som om dessa förrättningar för kronofogdemyndigheternas del i allmänhet gör varken frän eller till. RSV anser att så emellertid inte är fallet.

Enligt vad verket erfarit lämnas växlarna regelmässigt in för protest till myndigheterna mycket sent under den tid som står till förfogande enligt 44 § växellagen. Detta betyder att protestärendena måste behandlas med förtur. Likheter föreligger här med t. ex. kvarstadsmål. Myndigheterna behöver således en viss beredskap för att kunna genomföra dessa protestförrättningar. Denna beredskap kan vara svår att upprätthålla särskilt som. enligt uppgift i promemorian, protestärendena hos flera kronofogdemyndigheter förekommer praktiskt taget bara i semestertider. Vidare utgör det förhållandet att protestförrättningarna inte är en del av den exekutiva verksamheten i förening med det i regel ringa antalet protestärenden på varje

Prop. 1981/82:63 74

myndighet att personalen är osäker på hur dessa ärenden skall handläggas. Oproportionerligt mycken tid måste därför ägnas åt att sätta sig in i de regler som gäller enligt lag eller enligt den praxis som på sina häll utvecklats vid sidan av lagen. Sammantaget innebär dessa omständigheter att tillgängliga personalresurser inte utnyttjas på bästa sätt och att den exekutiva verksamheten - som dock måste vara kronofogdemyndigheternas viktigaste uppgift -blir lidande.

Enligt RSV:s mening är reglerna om förfarandet vid protestförrättningar föråldrade och i behov av en översyn. En sådan ställs också i utsikt i promemorian. Verket anser det emeUertid angeläget att skyldigheten för kronofogdemyndigheterna att ta upp protester av växlar och checkar avskaffas redan i samband med förevarande lagstiftningsärende. Detta bör kunna ske utan olägenhet. Ev. erfordras i stället att ett något större antal notarii publici, biträdande notarii publici och särskilda protestförrättare förordnas.

Kommerskollegium avstyrker förslaget om att notarius publicus även fortsättningsvis bör åta sig att bestyrka översättningar med följande motivering.

För att rätt kunna utföra en sådan uppgift fordras - utom i de enklaste fallen - synnerligen goda kunskaper i det aktuella språket samt dessutom Översättningsteknik. Den som ej uppfyller dessa krav bör ej ges behörighet att bestyrka översättningar. Med all respekt för landets notarii publici ställer sig kollegiet - inte minst med hänsyn till det stora antalet språk som kan komma i fråga - tvivlande till att mer än någon enstaka fyller kraven. Skulle så ändå vara fallet mäste detta styrkas genom att särskilda prov anordnas. Det synes dock föga rationellt att införa en sådan ordning för de enstaka fall som kan bli aktuella.

Kollegiet vill i stället framhålla att det redan i dag existerar en ganska omfattande grupp yrkesutövare som innehar de kunskaper och färdigheter som fordras för att bestyrka översättningar, nämligen de auktoriserade translatorerna. För att bli auktoriserad translator måste en översättare bl. a. godkännas i av kollegiet föreskrivna kunskapsprov där kvalitetskraven är synnerligen höga. Enligt 10 § förordningen (1975:590) om godkännande av tolkar och auktorisation av översättare är auktoriserad translator behörig att bestyrka riktigheten av översättning från eller till det eller de språk, för vilka han har auktorisation.

Ett bestyrkande av en auktoriserad translator torde i de flesta fall vara tillräckligt för de ändamål som här är aktuella. Självfallet kan om så erfordras en notarius publicus bestyrka att översättningens riktighet bestyrkts av en auktoriserad translator.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts avstyrker kollegiet att notarius publicus ges behörighet att bestyrka översättningar. Det innebär att ordet "översättningar" bör utgå i 1 § 1 förslaget till lag om notarius publicus.

Prop. 1981/82:63 75

Vidare bör sista stycket utgå i 6 § förslaget till förordning om notarius publicus.

Liknande synpunkter framförs av Föreningen Auktoriserade Translatorer.

Konsumentverket:

Flera av notarius publicus uppgifter berör affärslivets förhållanden. Det kunde därför te sig naturligt att flytta över dessa uppgifter till handelskamrarna. Detta skulle emellertid innebära att notarius publicus-institutet förändrades på ett sätt som skulle kunna medföra nackdelar inte minst från internationella utgångspunkter. Som påpekas i promemorian möter det inte något hinder att en anställd hos handelskamrarna förordnas till notarius publicus. En sådan lösning kan ofta antas ha praktiska fördelar.

Statens invandrarverk bekräftar vad som sägs i promemorian om att invandrarna behöver anlita notarius publicus i olika sammanhang.

Södertälje kommun:

Södertälje kommun har genom stora industrier och många invandrare behov av daglig lokal service av notarius publicus samt minst en ersättare för denne. Befattningen innehas f. n. av en advokat. En jurist vid kommunens kansli innehar som bisyssla befattningen som biträdande notarius publicus. -Det antydda behovet av förenkling av de formella reglerna vid växelprotest understryks.

Också kronofogdemyndigheten i Malmö understryker att det är angeläget att det ålderdomliga protestförfarandet moderniseras. Förfarandet är omständligt och tidsödande. Myndigheten ifrågasätter också om protestförrättaruppgiften bör vara en uppgift för kronofogdemyndigheterna.

Föreningen Sveriges kronofogdar uppehåller sig vid frågan om kronofogdemyndigheternas (kfm) arbetsuppgifter;

1 promemorian föreslås ingen ändring i fråga om kfm:s skyldighet enligt växellagen och checklagen att uppta protest av växlar och checkar. Föreningen vill bestämt hävda, att kfm helt bör befrias från denna skyldighet. Visserligen förekommer protestförrättningar sällan i de flesta kronofogdedistrikt men på en del håll rätt ofta. t. ex. Linköping, där antalet uppgår till mellan 40 och 50 per år. Kfm har tillförts en rad nya och tidsödande arbetsuppgifter senare år och arbetsvolymen i sin helhet ökar oroväckande samtidigt som verksamheten präglas av utomordentlig resursknapphet. Myndigheterna tvingas därför att prioritera och differentiera sin verksamhet i största utsträckning. Protestförrättningarna, som är brådskande, sliter sönder planeringen i den mån ifrågakommen personal över huvud taget finns tillgänglig. Påfrestningarna är särskilt kännbara i semestertider. Dessa förrättningar tillför kfm intet annat än olägenheter. Indrivningsverksamhe-

Prop. 1981/82:63 76

ten gagnas på intet sätt. 1 distrikt där protestförrättningar förekommer sällan får anlitad personal dessutom för varje gång "läsa in" de bestämmelser som skall iakttas i sammanhanget. Den tiden upplevs som resursslöseri och kan utnyttjas bättre för indrivning och andra angelägna arbetsuppgifter. Skyldigheten att ta upp protester bör åvila särskild protestförrättare eller notarius publicus. Länsstyrelserna föreslås f. ö. få fria händer att bestämma antalet notarii publici och protestförrättare efter behovet inom regionen.

Sveriges advokatsamfund:

Även om notarius publicus av hävd protesterat växlar och checkar kan det ifrågasättas om dessa arbetsuppgifter skall ligga kvar hos notarius publicus. Möjligheten av att helt överföra protestförrättningarna till kronofogdemyndigheterna, som redan i dag i viss utsträckning upptar protester, bör övervägas.

Beträffande själva förfarandet vid protestförrättningar konstateras i promemorian att detta bör moderniseras men att det är en fråga som måste övervägas i ett vidare sammanhang. Samfundet instämmer i att förfarandet bör moderniseras och finner det angeläget att erforderliga ändringar kommer till stånd. De ändringar som behöver göras i växel- och checklagarna torde inte vara av så komplicerad karaktär att de inte relativt omgående skulle kunna genomföras.

Notarius publicus i Göteborg anför liknande synpunkter.

Sveriges exportråd:

Exportrådet vill till en början understryka att notarius publicusfunktionen är av stor betydelse för den svenska exportnäringen. Den internationella handeln fordrar bl. a. bestyrkanden av skilda slag såsom beträffande bolagsförhållanden, rätt att teckna firma, riktighet av översättning av skilda dokument och skrifter etc. Det kan tilläggas att i vissa kontrakt med företag, bl. a. i s. k. statshandelsländer, föreskrivs inte sällan att händelse som part vill åberopa som ansvarsbefrielsegrund ("force majeure") skall bestyrkas av opartisk instans och härvidlag kan det vara naturligt att vända sig till just notarius publicus.

Exportrådet delar uppfattningen att notarius publicusuppdraget bör ges till fysisk person och inte till en institution. Tanken att i förekommande fall utse enskild tjänsteman hos en institution, t. ex. hos handelskammare, till notarius publicus finner rådet riktig.

Notarius publicus i Karlstad biträder motiveringen i promemorians avsnitt om notarius publicus arbetsuppgifter m. m. och tillägger:

Det synes mig främmande, att blivande adoptivföräldrar, invandrare och andra skulle erhålla biträde av handelskammare. Det förtjänar påpekas, att dessa gruppers ärenden är flera än de rent affärsmässigt betingade, för vilka

Prop. 1981/82:63 77

handelskammare möjligen skulle kunna vara ett serviceorgan. Erfarenheterna sedan år 1965, då jag förordnades såsom notarius publicus, visar dessutom, att det i vissa fall från utländskt håll krävts, att handelskammarens intyg bestyrks av notarius publicus. Slutligen visar en jämförelse av taxorna i Karlstad att handelskammarens avgifter ofta ligger på en högre nivå än notarius publicus.

Notarius publicus i Falun:

De föreslagna uppgifterna för notarius publicus förefaller väl avvägda. Det kan dock efter mina erfarenheter ifrågasättas om huvudregeln skall vara att notarius publicus skall uppta protester. Detta bör i första hand vara ett åliggande för kronofogdemyndigheten. 1 stället för att såsom nu och i förslaget länsstyrelsen skall kunna befria notarius publicus från denna skyldighet bör länsstyrelsen på hemställan därom kunna ålägga notarius publicus sådana uppgifter.

2.3 Notarius publicus verksamhetsområde

Södertälje kommun:

Länsstyrelsens skyldighet att ange obligatoriskt verksamhetsområde förutsätter naturligtvis att samråd sker med erfaren innehavare av uppdraget för lämplig avgränsning med hänsyn både till geografiskt avstånd för förrättningar och notarius publicus tillgänglighet för allmänheten samt rimlig ekonomisk kompensation för uppdragen.

Kronofogdemyndigheten i Malmö hälsar med tillfredsställelse att länsstyrelsen enligt förslaget får fria händer att anpassa antalet notarii publici efter länets behov (antal, frekvens, avstånd).

Länsstyrelsen i Skaraborgs län:

Länsstyrelsen delar helt den uppfattningen att för länet mest ändamålsenlig organisation kan uppnås om länsstyrelsen får fria händer att "lämpa antalet notarii publici och deras verksamhetsområden efter länets behov och tillgången på personer som är kompetenta och villiga att åta sig uppdragen".

Sveriges advokatsamfund och notarius publicus i Göteborg instämmer i förslaget.

Notarius publicus i Falun:

Förslaget att länsstyrelsen skall ange det geografiska området för notarius publicus bör - jämfört med dagens något föråldrade bestämmelser - ge

Prop. 1981/82:63 78

möjlighet att indela ett län i lämpliga områden. Därigenom kan allmänheten i många fall få bättre service främst genom kortare avstånd till notarius publicus.

De nu föreslagna bestämmelserna innebär att förordnanden, vilka har meddelats före ikraftträdandet, skall fortsätta att gälla enligt de nya bestämmelserna. Därmed skall den eller de kommuner som det äldre förordnandet avser, anses som den förordnades verksamhetsområde. Detta medför att en ny geografisk indelning i viss utsträckning icke kan komma till stånd förrän ett förordnande upphör vilket i huvudfallet sker vid uppnådda 67 år. Eftersom det geografiska området skall anges i ett förordnande kan utökning då ej heller utan godkännande av notarius publicus med säkerhet ske. För att redan inledningsvis få en lämplig geografisk indelning av hela länet bör i den nya lagstiftningen därför tillskapas en möjlighet att, även om gamla förordnanden finns, ändra dessa förordnanden vad gäller verksamhetsområdet. Därjämte bör gjorda förordnanden kunna utökas med nytt område. Det måste givetvis i dessa fall tas skälig hänsyn till de gamla förordnandena så att rättssäkerhetskravet ej åsidosätts.

Lånsstyrelsen i Kopparbergs län anser i likhet med notarius publicus i Falun att den nya regleringen bör innefatta reella möjligheter att redan i samband med förordningens ikraftträdande indela länet i lämpliga notarius publicusområden oavsett vilken geografisk indelning som f. n. gäller.

2.4 Notarius publicus och reklamen

Konsumentverket delar uppfattningen att en större restriktivitet än f. n. bör gälla på detta område. Erfarenheter visar att notarius publicus ibland åberopas på ett otillbörligt sätt i reklam. Det är i regel svårt för notarius publicus att i förväg kunna överblicka i vilka former hans medverkan vid provningar, undersökningar etc. kommer att utnyttjas i reklamen. Uppenbart är att hans namn kan bidra till att ge en vederhäftig prägel också åt en marknadsföring som är i grunden oseriös. Konsumentverket tillstyrker förslaget på denna punkt.

Södertälje kommun finner det lämpligt med författningsstöd för vägran att ställa upp för tveksamma ändamål såsom reklam.

Sveriges advokatsamfund:

I och för sig delar samfundet den uppfattningen att förtroendet för uppdraget och notarius publicusinstitutionens anseende kan skadas om notarius publicus utnyttjas för otillbörliga ändamål. Enligt samfundets mening finns dock icke skäl att införa ett absolut förbud för notarius publicus att medverka i reklamsammanhang. Det bör vara möjligt för notarius publicus att själv avgöra om han vill medverka i sammanhang där det också finns mer eller mindre uttalade reklamsyften. En typ av uppdrag med

Prop. 1981/82:63 79

betydande reklaminslag, där notarius publicus ofta medverkar, är s. k. pristävlingar i säljfrämjande syfte. 1 dessa pristävlingar skall utses en vinnare genom bedömning av individuella prestationer, som kan vara av olika slag. Vanligt är att man låter deltagarna skriva en slogan, hitta på ett namn på en vara eller motivera varför de vill ha en viss vara. Bedömningen sker därefter ofta av en särskilt utsedd tävlingsjury. Samfundet vill peka på att sådana pristävlingar varit föremål för bedömning av utredningen om illojal konkurrens, som avgav sitt utlåtande "Otillbörlig konkurrens" i SOU 1966:71. Utredningens förslag låg sedan till grund för proposition 1970:57 angående otillbörlig marknadsföring m. m. vilken ledde till införandet av marknadsföringslagen. Både i propositionen och i utredningen uttalar man beträffande jury i nu angivna pristävlingar att det är lämpligt att man utnyttjar den möjlighet till offentlig kontroll som notarius publicusinstitutionen erbjuder (utredningen s. 217 och propositionen s. 674). Förslaget i förevarande promemoria innebär sålunda att notarius publicus inte längre skulle kunna medverka i sådana pristävlingar, något som däremot är förutsatt av marknadsföringslagens lagstiftare. Samfundet kan inte heller finna något som tyder på att någon notarius publicus på otillbörligt sätt medverkat i reklamsammanhang. Bl. a. mot bakgrund av det nu anförda vill samfundet avstyrka att man inför ett principiellt förbud för notarius publicus att medverka i reklamsammanhang. Punkten 2 i 7 § i förslaget till förordning om notarius publicus bör sålunda utgå. Däremot bör punkten 3 kvarstå, vilken i sak synes motsvara 10 § sista stycket i nu gällande stadga om notarius publicus.

Notarius publicus i Göteborg anför liknande synpunkter.

Notarius publicus i Stockholm Ingmar ThorneU:

Förbudet mot notarius publicus medverkan i reklamsammanhang synes ej tillräckligt motiverat. Den kritik som förekommit i det avseendet har endast avsett några få fall. Uppenbarligen finns ett seriöst behov av offentlig kontroll genom notarius publicus i reklamsammanhang.

Om ett förbud likväl kommer att införas vill jag anföra följande såvitt avser kontroll av pristävlingar, i vilket avseende förslaget synes något oklart till sin innebörd.

Vid pristävlingar, där det ju endast gäller att kontrollera utseendet av vinnare, kan notarius publicus knappast utnyttjas för direkt reklamändamål på samma sätt som vid kontroll av en vara, i vilket fall kontrollen kan åberopas som försäljningsargument.

I promemorian citeras ett uttalande i förarbetena till 1945 års stadga, vilket föreslås bli vägledande i fortsättningen. Innebörden av detta uttalande förefaller vara att notarius publicus i vissa fall kan åta sig kontroll av pristävlingar men att det ej som regel kan anses tillbörligt att så sker. I promemorian uttalas att medverkan skall vägras när reklamändamålet

Prop. 1981/82:63 80

dominerar. Då pristävlingar emellertid knappast förekommer annat än i kommersiella sammanhang (arrangemang av en tidning eller reklam för någon produkt), där reklaminslaget aldrig är mindre framträdande, synes enligt sistnämnda uttalande i promemorian medverkan vid pristävlingar i praktiken vara förbjuden. Om tanken är att sådan medverkan endast skall tillåtas i sällsynta undantagsfall, då det ideella inslaget dominerar, är det önskvärt att detta kommer klarare till uttryck i författningstexten.

Notarius publicus i Falun anser - även om problem i reklamsammanhang inte har uppkommit för hans del - att det är tillfredsställande att klarare regler skapas på detta område.

2.5 Tillsynsfrågan

Kommerskollegium:

Kollegiet delar den i promemorian framförda uppfattningen att det ej torde erfordras någon särskild tillsyn över notarii publici utöver den som bland andra JO och JK utövar inom ramen för sin allmänna tillsynsverksamhet och att handelskamrarna därför kan befrias från sina tillsynsuppgifter på detta område.

Konsumentverket har inget att invända mot förslaget.

Södertälje kommun anser att den tillsyn som JO, JK och Sveriges advokatsamfund utövar är fullt tillräcklig. Därför är det motiverat att handelskamrarna befrias från sin tillsynsskyldighet. Kontakten med handelskammaren har f. ö. enligt uppgift från tjänstgörande notarius publicus varit synnerligen sporadisk.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län:

Som av promemorian framgår har handelskamrarna haft betydande praktiska svårigheter att utöva någon tillsyn i egentlig mening. Detta bekräftas också bl. a. av yttrande inhämtat från en notarius publicus här i länet i anledning av föreliggande remiss. Denne säger sig inte någon gång sedan år 1965 ha varit föremål för tillsyn.

Mot bakgrund härav, samt då behovet av uppsikt över notarius publicusverksamheten får anses tillgodosett inom ramen för den allmänna tillsynsverksamhet JO, JK och Advokatsamfundet utövar, får förslaget att befria handelskamrarna från nuvarande tillsynsuppgift anses väl grundat.

Kronofogdemyndigheten i Malmö:

Nyheten i förslaget är att handelskamrarna kommer att befrias från tillsynsfunktionen, en reform som klart ligger i tiden. Det bör vara fullt

Prop. 1981/82:63 81

tillräckligt att länsstyrelsen, som f. ö. entledigar olämpliga notarii publici, utövar den direkta tillsynen.

Svenska kommunförbundet:

I promemorian saknas helt närmare uppgifter om handelskamrarnas tillsynsverksamhet samt arten och omfattningen av anmärkningar mot notarius publicus. Det bör även noteras att Svenska handelskammarförbundet i sin framställning inte uppgett att tillsynsplikt skulle vara obehövlig men svår att på grund av praktiska skäl genomföra för handelskamrarna.

Förbundet tillstyrker att handelskamrarna befrias från sina tillsynsfunktioner men finner inte de redovisade skälen i promemorian vara sådana att tillsynsplikten utan vidare bör ersättas med enbart en tillsynsbefogenhet för länsstyrelsen. De uppgifter som notarius publicus handlägger berör i inte ringa omfattning allmänheten. Förbundet finner det på anförda skäl motiverat att närmare överväganden görs i fråga om formerna för länsstyrelsens tillsyn.

Sveriges advokatsamfund:

Samfundet har inget att erinra mot att handelskamrarna befrias från den tillsynsuppgift som nu åvilar dem. Härvid beaktar samfundet i första hand det förhållandet, som påpekas i promemorian, att länsstyrelsen i praktiken utövar tillsyn över notarius publicus.

Frågan huruvida en advokat som är verksam som notarius publicus i denna egenskap står under Advokatsamfundets tillsyn har hittills inte varit föremål för bedömande i samfundets disciplinära verksamhet. Notarius publicusverksamheten företer flera särdrag i förhållande till den verksamhet en advokat normalt bedriver. Härvid är särskilt att märka att notarius publicus fullgör myndighetsutövning samt att det i hans arbete i regel saknas det för advokatuppdraget typiska förtroendeförhållandet till en huvudman. Å andra sidan kan nämnas att advokat som är verksam som notarius publicus i regel utövar denna verksamhet på sitt advokatkontor samt att allmänheten torde uppfatta den som en del av advokatverksamheten.

Om och i vilken utsträckning Advokatsamfundets tillsyn innefattar notarius publicusverksamheten torde endast kunna avgöras i praxis. Av betydelse i förevarande sammanhang bör emellertid vara den allmänna tillsyn som samfundet utövar för att upprätthålla en rättrå(iig och yrkesskicklig advokatkår.

Bankföreningen har inget att invända mot promemorieförslaget, som innebär att någon särskild tillsyn inte längre skall gälla. Den indirekta tillsyn som kan utövas av länsstyrelserna. Advokatsamfundet m. fl. kan anses tillfredsställande.

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 63

Prop. 1981/82:63 82

Sveriges exportråd:

Exportrådet har förståelse för handelskamrarnas framställning att befrias från uppdraget att utöva tillsyn över notarii publici och det är ju också ett av syftena med översynen. I promemorian föreslås nu att någon särskild tillsynsmyndighet icke utses. Promemorieförfattarna anser att kontrollen över notarii publici i praktiken utövas genom länsstyrelsens makt att till- och avsätta notarius publicus samt den omständigheten att det övervägande antalet notarii publici är antingen advokater, vilka står under tillsyn av Advokatsamfundet och JK, eller stats- eller kommunalanställda befattningshavare, vilka står under tillsyn av JO och JK.

Det är emellertid inte i egenskap av notarius publicus som de nämnda personerna står under tillsyn. Exportrådet anser att notarius publicusverksamheten bör ha en utpekad tillsynsmyndighet, bl. a. därför att det kan finnas notarii publici som eljest inte kommer att stå under annan tillsyn än den som fråga om entledigande innebär. Det är anledning att ha en åtminstone formellt mera sammanhållen och stramare ordning än den som utredningen har föreslagit, bl. a. för att säkra en likformig bedömning när det gäller undantag från de formella kompetenskraven eller tillämpning av de mera allmänt hållna punkterna 2 och 3 i 3 § första stycket förordningen om notarius publicus. Rådet anser för sin del att det mot denna bakgrund bör övervägas att tillägga kommerskollegium, som redan har tillsynsuppgifter beträffande bl. a. auktoriserade translatorer och revisorer, ett tillsynsuppdrag beträffande landets notarii publici.

Svenska handelskammarförbundet och handelskamrarna tillstyrker promemorieförslaget. Handelskammaren i Gävle tillägger att några klagomål mot notarii publici i Kopparberg inte har kommit till handelskammarens kännedom.

Notarius publicus i Göteborg:

Jag har inget att erinra emot att handelskamrarna befrias från den tillsynsuppgift, som nu åvilar dem. Däremot delar jag inte den i promemorian framförda uppfattningen att en advokat som är verksam som notarius publicus står under Advokatsamfundets styrelses tillsyn även såvitt gäller notarius publicusverksamheten. Notarius publicusverksamheten som sådan är så speciell, att den icke i något avseende kan anses ha någon samband med den verksamhet en advokat bedriver. Det torde också vara helt klart, att de uppdrag eller förrättningar notarius publicus utför innefattar myndighetsutövning. För den händelse notarius publicus i sin verksamhet skulle ådra sig skadeståndsansvar, svarar ju staten primärt gentemot den skadelidande för den skada, som kan ha uppkommit. Det kan icke finnas någon rimlig anledning för att de notarii publici, som också är medlemmar av Sveriges advokatsamfund, utöver den tillsyn som de är underkastade från JO:s och

Prop. 1981/82:63 83

JK:s sida, därjämte skall stå under tillsyn av Advokatsamfundets styrelse. Någon anledning att särbehandla advokater, som tjänstgör som notarii publici i förhållanden till andra befattningshavare såsom domare, åklagare, kronofogdar, finns rimligen ej. Jag vill också framhålla, att Advokatsamfundet genom den allmänna tillsyn det har över en advokat både beträffande person och ekonomi, i praktiken utövar kontroll över varje advokat.

Avslutningsvis vill jag tillägga, vilket också påpekas i promemorian, att länsstyrelserna i praktiken också utövar tillsyn över notarius publicus. Sammanfattningsvis delar jag den uppfattningen, att handelskamrarna bör befrias från den tillsyn som åligger dem.

2.6 Författningsförslagen

2.6.1 Uppdelningen av reglerna på lag och förordning

Sveriges advokatsamfund och notarius publicus i Göteborg har inte något att erinra mot att man på de i promemorian åberopade skälen inför en särskild lag om notarius publicus.

Bankföreningen, som noterar att allmänna bestämmelser om notarius publicus inte tidigare funnits i lag, är tveksam till den föreslagna lagstift-, ningstekniken. Förslaget bygger på att endast de bestämmelser införs i lag, vilka är sådana att regeringsformen kräver detta. Övriga bestämmelser har intagits i en förhållandevis innehållsrik förordning. Även om regeringsformen inte kräver detta, bör det emellertid vara angeläget att de grundläggande bestämmelserna samlas i lagen. Detta gäller t. ex. bestämmelserna om behörighetskraven på notarius publicus. Sådana bestämmelser torde oftast förekomma i lag. I förordningen däremot bör förekomma bestämmelser av mer praktisk karaktär vad angår förordnande av notarius publicus och dennes uppgifter. Genom en överföring av de viktigare bestämmelserna till lagen skulle man slippa den något förvirrande dubbleringen av 1 § i lagen och 6 § i förordningen, vilka väsentligen innehåller "samma" uppräkning. Det borde vara fullt tillräckligt med en hänvisning frän förordningen till lagen. I så fall kunde 6 § i förordningen i sakligt hänseende begränsas till den inskränkning som avses i andra stycket.

2.6.2 Förslaget till lag om notarius publicus

Föreningen Sveriges kronofogdar sätter i fråga om inte 1 § bör justeras i följande avseende trots att motivuttalandena är klarläggande. Där föreskrivs nämligen att uppdraget i fråga får anförtros endast "enskilda", dvs. fysisk person. 1 annan lagtext - bl. a. i sekretesslagen som åberopas i 9 § förslaget till förordning om notarius publicus - omsluter uttrycket "enskild" också juridisk person.

Föreningen påpekar vidare att i 1 § lagförslaget upptas som arbetsuppgift

Prop. 1981/82:63 84

bestyrkande av översättningar. Enligt 6 § andra stycket i förslaget till förordning behöver notarius publicus åta sig uppgiften endast "när så kan ske". Frågan är om inte de båda författningstexterna bör överensstämma. Kommerskollegium anser att ordet "översättningar" bör utgå ur 1 § 1 (jfr avsnitt 2.2).

2.6.3 Förslaget till förordning om notarius publicus 1§

Svenska kommunförbundet:

Enligt gällande stadga skall länsstyrelsen höra handelskammaren om mer än en notarius publicus i samma stad skall förordnas eller notarius publicus inte alls skall finnas i viss stad. Genom förslaget kommer handelskammarens roll att försvinna. Länsstyrelsen förutsätts således utan handelskammarens hjälp få tillgång till sådant faktamaterial om behovet av notarius publicus, tillgången på kompetent folk m. m., som bl. a. behövs då ytterligare förordnande av notarii publici skall övervägas. 1 promemorian återfinns inte någon bedömning av vad ett slopande av handelskammarens yttrande till länsstyrelsen kommer att medföra för myndighetens kvalitativa beslutsunderlag. Styrelsen förutsätter att sådan bedömning av förslaget kommer att göras i det fortsatta arbetet i departementet.

2§

Bankföreningen:

Enligt nu gällande ordning skall för varje notarius publicus finnas en ersättare (biträdande notarius publicus). Denne skall bl. a. utföra göromålen när notarius publicus är ledig. Nu föreslås att länsstyrelsen "om det behövs" kan förordna en eller flera biträdande notarii publici. Eftersom den ordinarie notarius publicus alltid någon gång under året kan förväntas vara ledig, kan det ifrågasättas om det inte alltid behövs en ersättare. Med tanke på att det är väsentligt att en notarius publicus alltid är tillgänglig, skulle ett lagligt krav på att en ersättare skall utses bättre svara mot de verkliga förhållandena än den föreslagna behovsprövningen.

Notarius publicus i Stockholm Evert Lundgren:

En biträdande notarius publicus för varje ordinarie notarius publicus såsom enligt det nuvarande systemet synes mig värdefullt. 1 storstäderna är det näjpligen ofta så, att biträdande notarius publicus delar kontor med

Prop. 1981/82:63 85

ordinarie notarius publicus. Vid förfall för ordinarie notarius publicus eller vid dennes bortovaro kan då biträdande notarius publicus utan vidare träda in. För allmänheten innebär detta en klar fördel från servicesynpunkt. Man kan då i allmänhet lita på att någon av notarii publici är i tjänst - man kan så att säga komma på vinst och förlust med en handling i förlitande på att någon alltid tar emot och behandlar ärendet. Det sägs visserligen i promemorian att "på orter där det finns flera notarii publici t. ex. bör en av dem tidvis kunna vara ledig även utan ersättare, om en annan är i tjänst". Detta förutsätter, att den som är van vid en viss lokal måste leta upp en ny notarius publicus för behandlingen. Det hela går mycket smärtfriare, om saken - i stort sett - alltid kan behandlas på ort och ställe, dit man först kommer.

För de stora exportföretagen - vilka utgör en stor del av storstadsklienterna hos notarii publici och detta för vissa av dem med nästan dagliga besök - skulle det vara obekvämt och tidsödande att växla mellan olika notarii publici Och deras kontor. 1 regel är det brådskande ärenden, som man vill ha behandlade genast. Saken kan då klaras mycket enklare om det alltid finns antingen en ordinarie notarius publicus på kontoret eller en biträdande notarius publicus, som genast kan stå till tjänst.

Samma sak är det med bankerna, vilka kommer med sina växlar m. m. på eftermiddagarna. Det är alldd brådskande ärenden - i regel bestämmer sig bankerna inte för att begära en protest förrän efter klockan 15.00, då den ordinarie banktiden slutar. Vanligen kommer en vaktmästare från banken med växlarna framemot 16.00-tiden, dvs. den tid, då notarius publicus-kontoren stänger. Det är ofta en kamp med tiden på växeldagar, och om bankbudet då exempelvis på grund av en notarius publicus bortovaro skulle tvingas gå till en annan, så går värdefull tid förlorad - ja det kan t.o.m. hända, att han ej alls hinner fram. På notarius publicus-kontoret skall, sedan budet gått, växlarna granskas och sorteras samt särskilda kort utskrivas till acceptanten med meddelande om att växeln kommer att protesteras. Allt detta tar tid.

Det bästa är därför med en biträdande notarius publicus på platsen, vilken tjänstgör, när ordinarie notarius publicus av en eller annan anledning själv är förhindrad att tjänstgöra.

Notarius publicus i Stockholm Ingmar ThorneU:

Att flera biträdande notarii publici kan förordnas och att dessa kan träda i tjänst vid behov är en värdefull nyhet som kommer att underlätta den service som lämnas till allmänheten. Särskilt under sommaren blir det lättare att samordna semestrarna om flera ersättare finns.

Prop. 1981/82:63 86

3§

Länsstyrelsen i Kopparbergs lån:

Enligt länsstyrelsens mening bör redan av symmetriska skäl bestämmelsen i 14 § om omyndighet och konkurstillstånd som diskvalifikationsgrunder ha sin motsvarighet även i 3 § av förslaget.

Sveriges advokatsamfund:

I 3 § har man tagit bort det nu gällande kravet på tillräckliga kunskaper i engelska, franska och tyska språken. Samfundet ifrågasätter lämpligheten av en sådan ändring. Det är enligt samfundets mening inte tillräckligt att i paragrafen ange att notarius publicus skall ha tillräckliga språkkunskaper. Merparten av de handlingar som behandlas av notarius publicus och som skall sändas utomlands är avfattade på engelska. Samfundet är av den uppfattningen att det måste krävas av en notarius publicus att han har tillräckliga språkkunskaper i engelska, men också i franska och tyska. Nu gällande krav på sådana språkkunskaper bör sålunda kvarstå.

Vidare föreslås en dispensregel i 3 §, innehållande att länsstyrelsen skall kunna göra undantag från kravet på att notarius publicus skall ha avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen.

Samfundet kan inte finna, att det finns skäl att införa en sådan dispensregel. De bedömningar som notarius publicus måste göra i sin verksamhet är ofta av sådant slag, att de förutsätter en juristexamen.

Notarius pubUcus i Göteborg framför liknande kritik.

Bankföreningen:

I promemorian föreslås vissa ändringar i behörighetskraven för notarius publicus. Bl. a. uppställs inte längre något krav på svenskt medborgarskap. Vidare anges inte heller i lagtexten uttryckligt att den som är i konkurs inte kan förordnas till notarius publicus. Det är givetvis uteslutet att den som är i konkurs kan förordnas till notarius publicus. Detta är av så grundläggande karaktär att det bör framgå av lagen. Som redan framhållits bör enligt bankföreningens uppfattning behörighetskraven överföras till lagen.

Sveriges exportråd:

Exportrådet anser att det bör ställas högre krav på förtrogenhet med svenska rättsliga förhållanden och svenskt samhälle hos en svensk notarius publicus. Annat har väl heller inte föresvävat författarna av promemorian (jfr specialmotiveringen i promemorian där man talar om dokumenterad

Prop. 1981/82:63 87

förtrogenhet med svenskt rättsiiv). Skall dispens från kravet på svensk juristexamen komma i fråga bör med andra ord krävas att vederbörande har annan kompetens som kan anses likvärdig. Så kan t. ex. vara fallet när det gäller auktoriserad revisor. Detta allmänna kompetenskrav bör emellertid komma till tydligt uttryck i själva författningstexten, vilket nu inte är fallet.

Upprätthålls nu nämnda krav på förtrogenhet med svenska rättsliga förhållanden behöver måhända därutöver inte ställas formella krav på svenskt medborgarskap. Exportrådet vill emellertid understryka att det förefaller naturligt att utgå från att svenska medborgare i första hand anlitas för uppdragen som notarius publicus. Under alla omständigheter bör såsom allmän förutsättning för lämplighet för notarius publicusuppdraget krävas att vederbörande flytande behärskar det svenska språket.

Sveriges exportråd anser att personer vid institutioner i näringslivets tjänst av typen handelskammare. Exportrådet etc. bör kunna utses till notarius publicus utan kungörelseförfarande.

5§

Bankföreningen:

Enligt 5 § andra stycket i den föreslagna förordningen kan länsstyrelsen befria notarius publicus från att ta upp protester. Detta innebär ingen saklig ändring i förhållande till vad som gäller f. n. Bankföreningen godtar att sådan befrielse alltjämt kan göras. Det förtjänar emellertid understrykas vad som sägs i promemorian om att notarius publicus inte får utnyttja befrielsen till att sovra protestärenden på ett otillbörligt sätt.

6§

Kommerskollegium anser att sista stycket i paragrafen bör utgå (jfr avsnitt 2.2).

7§ Sveriges advokatsamfund anser att punkt 2 bör utgå (jfr avsnitt 2.4).

8§

Bankföreningen:

8 § i den föreslagna förordningen anger två fall i vilka notarius publicus inte är skyldig att biträda. Först anges i överensstämmelse med vad som gäller f. n., att notarius publicus inte är skyldig att ombesörja delgivning.

Prop. 1981/82:63 88

Bankernas erfarenhet har visat att notarius publicus med framgång kan biträda med delgivning. Med de delgivningssvårigheter som numera förekommer är det viktigt att alla tillgängliga möjligheter utnyttjas. Bankföreningen vill inte gå så långt som att föreskriva skyldighet för notarius publicus att utföra delgivning. Bestämmelsen bör emellertid kunna formuleras så att det bättre framgår att notarius publicus kan utföra delgivning, exempelvis när stämningsman inte lämpligen kan utnyttjas. Detta skulle bättre framgå om författningstexten utformades på följande sätt: "Notarius publicus kan ombesörja delgivning av handlingar men är inte skyldig att göra detta." En sådan bestämmelse innebär ingen saklig ändring i förhållande till promemorieförslaget.

Den andra punkten i 8 § upptar en bestämmelse om att notarius publicus inte är skyldig att utföra sådant som inte rimligen kan begäras av honom. Bestämmelsen har sin förebild i 11 § stadgan om notarius publicus. Den gällande bestämmelsen är emellertid något mer preciserad än den föreslagna. I motiven anges vissa uppdrag vilka notarius publicus med stöd av 8 § 2 skulle kunna avböja. Bankföreningen anser den föreslagna bestämmelsen alltför vag. Notarius publicus intresse av att kunna avböja bör tillgodoses om den utformas på följande sätt: "Notarius publicus är inte skyldig att åta sig uppdrag av sådan art som eljest åligger honom, om uppdragets utförande kräver ett orimligt omfattande arbete av honom, äventyrar hans hälsa eller är oförenligt med god sed."

10 §

NIA:

I andra stycket sägs att adress, telefonnummer och mottagningstid skall tillkännages i anslutning till mottagningslokalen och på notarius publicus begäran på kommunernas anslagstavlor. NIA vill förorda att här även anges till från vilka språk notarius publicus åtar sig att bestyrka översättningar.

Svenska kommunförbundet:

Vad beträffar förslaget om att notarius publicus skall ha mottagning för allmänheten minst en gång i veckan - enligt gällande stadga viss tid varje helgfri dag med vissa undantag - om inte länsstyrelsen bestämmer annat, bör enligt förbundets mening notarius publicus likväl vara anträffbar för allmänheten i tillräcklig utsträckning.

Bankföreningen:

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att den notarius publicus som är skyldig att ta upp protester skall ta emot växlar och checkar alla dagar utom vissa i lagen uppräknade. Bankföreningen anmärker att Bankinstitutens Arbetsgivareorganisation och Svenska bankmannaförbundet har avtalat om

Prop. 1981/82:63 89

att de skall verka för att dagen efter Kristi Himmelsfärds dag skall bli bankfri. Om detta skall kunna ske krävs vissa lagändringar, t. ex. i 72 § tredje stycket växellagen (1932:130) och 55 § tredje stycket checklagen (1932:131). där dagen efter Kristi Himmelfärds dag jämställs med övriga där angivna bankfria dagar. De båda nämnda organisationerna har också gjort en framställning till regeringen med förslag om erforderliga lagändringar för att avtalet skall kunna uppfyllas. 1 den mån ett sådant förslag genomförs, bör ändring göras i 10 § i den nu föreslagna förordningen.

Notarius publicus i Lund:

För den besökare som skall stiga in genom notarius publicus dörr måste det verka löjligt att på eller invid densamma läsa den adress han just har anlänt till. Endast om notarius publicus intestår i rikstelefonkatalogen, kan det vara motiverat att telefonnummer och adress anslås.

Notarius publicus i Karlstad:

Beträffande 10 § i förordningen bör anmärkas, att ett flertal institutioner numera har inarbetat vissa helgdagsaftnar. Detta medför att ett flertal förvaltningar, t. ex. stadshus, länsstyrelse, tingsrätt, icke har öppet under dessa dagar. Notarius publicus, som är anställd hos sådan myndighet, har därför icke möjlighet att ha sin mottagning öppen dessa dagar. Såsom paragrafen utformats är notarius publicus emellertid skyldig att uppta protest även dessa dagar. Praktiskt tillgår upptagande av protest så. att ingivaren lämnar växeln på mottagningen den tredje dagens eftermiddag. Eftersom mottagningen är stängd de angivna dagarna förutsätts för ett smidigt hanterande, att notarius publicus får föreskriva att mottagning sådan dag sker i bostaden. Huruvida detta bör framgå av lagtext eller av förarbeten bör övervägas.

Riksarkivet och Stockholms stadsarkiv:

1 11 § tredje stycket förslaget till förordning om notarius publicus hänvisas till allmänna arkivstadgan. Hänvisning kan här även ske till riksarkivets cirkulär om tillämpningen av denna stadga (1968:473 med senare ändring-ar).

Riksarkivet tillägger att det avser

dels att göra en översyn av allmänna arkivstadgan och tillämpningscirkuläret och i samband därmed undersöka, om notarius publicus på någon punkt bör undantas från stadgans tillämpning: sådant undantag meddelas i 1 § tillämpningscirkuläret (jfr 3 § allmänna arkivstadgan samt 1 § tillämpningscirkuläret).

Prop. 1981/82:63 90

dels att utfärda närmare anvisningar för förtecknande av notarius publicus handlingar och i samband därmed undersöka möjligheterna till gallring. Också flera av landsarkiven påpekar att förteckningsplan och gallringsföreskrifter saknas för notarius publicus.

Landsarkivet i Vadstena beklagar att någon bestämmelse om bindning av protokoll inte har tagits in i den nya förordningen och anser att det åtminstone bör föreskrivas att notarius publicus-arkivet skall förvaras som en enhet för sig.

Landsarkivet i Göteborg efterlyser bl. a. bättre kontakter mellan landsarkiven och notarius publicus. Landsarkivet påtalar vidare att systemet med ersättare för notarius publicus kan vålla särskilda problem från arkivsynpunkt genom att arkivhandlingarna splittras på alltför många händer.

12 § NIA:

Enligt vad NIA erfarit kan skillnaderna i kostnaderna för samma tjänster rörande bestyrkande av handlingar i två till varandra gränsande län vara betydande. Den ene notarius publicus debiterar 150-200 kr. för dessa tjänster medan en annan tar ca 800 kr. Detta är naturligtvis mycket otillfredsställande. NI A vill därför föreslå att allmänna råd utarbetas innehållande förslag till taxor för den ersättning notarius publicus har rätt att ta ut av den som anlitar honom.

Enligt konsumentverket finns det anledning att fastställa taxor också för andra förrättningar än protestförrättningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

Notarius publicus innehar i viss mån en monopolställning, enär hans medverkan efordras i många situationer där han inte kan ersättas av någon annan. Han har enligt 12 § förslaget till förordning om notarius publicus rätt att ta ut skälig ersättning av den som anlitar honom. Bara i fråga om växel-och checkprotest utgår bestämd ersättning. Risk kan då föreligga för att taxesättningen blir oenhetlig och frestelsen att ta ut relativt hög ersättning kan antas bli stor. Den enskilde har inga möjligheter att påverka taxan och kan tvingas avstå från tjänsten om han anser_ersättningen vara för hög. Så sker ju redan nu, enligt uppgift i promemorian, när besked erhålls att resa med taxi måste ersättas.

Länsstyrelsen är av den uppfattningen att grunder för bestämmande av ersättningen till notarius publicus inte kan avvaras. Ersättningen bör så långt som möjligt vara likartad i hela landet. En taxa bör därför utfärdas centralt. Ersättning för resa kan lämpligen anges utgå i enlighet med statliga regler.

Prop. 1981/82:63 91

Länsstyrelsen i Kopparbergs län och notarius publicus i Falun framför liknande synpunkter.

Förbundet A doptionscenlrum:

Tillgänglig statistik visar att det kommer ca 1 500 barn för adoption från utlandet till svenska familjer varje år. Av dessa adoptioner förmedlar Adoptionscentrum över hälften. 1 vart fall i Adoptionscentrums ärenden krävs alltid legalisering av notarius publicus samt därefter normalt av utrikesdepartementet och resp. lands konsult/ambassad i Sverige. Om familjens handlingar binds till en akt kan det ibland vara tillräckligt att akten stämplas, men det förekommer ofta att varje handling eller till och med varje sida måste legaliseras för sig. Totalt med översättning går kostnaderna för en familjs ansökningshandlingar i utlandet på mellan 1 500 och 5 000 kr.

Taxorna hos notarius publicus varierar kraftigt även om man tar hänsyn till att vissa notarii kan åta sig språkgranskning och självfallet då har högre taxa. På något håll i landet lär det finnas kommunal notarius som inte tar ut någon ersättning.

Adoptionscentrum finner det inte rimligt att adoptivföräldrar skall behöva betala så höga och så varierande kostnader för bestyrkande av handlingar som till stor del är utfärdade av svenska myndigheter. Notarius tjänster för privatpersoner borde kunna finnas att tillgå hos kommun eller länsstyrelse gratis eller till en låg enhetstaxa. Kan detta inte införas f. n. bör i vart fall de taxor som nu tillämpas ses över. Utrikesdepartementet tar enligt expeditionskungörelsen ut 60 kr. per stämpel för den legalisering som sker där. Den totala kostnaden varierar alltså beroende på hur många sidor i en familjs ansökan som måste legaliseras. När det gäller denna legalisering finns kanske ännu starkare skäl att det skall vara avgiftsfritt för privatpersoner. Adoptionscentrum hemställer därför att även denna fråga tas upp till omprövning även om den inte direkt föranleds av detta lagstiftningsärende.

Notarius publicus i Karlstad:

Som framhållits i promemorian förekommer i vissa kommuner, t. ex. i Karlstad, ett relativt stort antal s. k. besöksprotester. Dessa medför utöver resekostnader också en tidsåtgång, som enligt regeln icke ersätts. I en kommun med stora avstånd kan notarius publicus vara skyldig att utföra en besöksprotest, som medför en bilresa om flera mil och en tidsåtgång av mer än en timme. Tiden härför blir med den föreslagna utformningen icke ersättningsgill. Enligt min mening bör det av texten framgå, att notarius publicus utöver reseersättning också äger rätt till skälig ersättning för den tid förrättningen erfordrade. I anslutning härtill bör övervägas om icke avgiftsnivån på lämpligt sätt bör anknytas till de taxor, som gäller för allmän rättshjälp. Detta kan bl. a. ske genom ett uttalande, att notarius publicus äger rätt att ta ut ersättning enligt de regler, som gäller för advokater.

Prop. 1981/82:63 92

13 S

Bankföreningen:

Notarius publicus får enligt förslaget överlåta till biträdande notarius publicus att verkställa förrättningar. Bestämmelsen korresponderar i viss mån med 15 S i gällande stadga om notarius publicus. För att allmänheten skall ha kännedom om hos vem de kan få den service som notarius publicus lämnar, bör, exempelvis hos länsstyrelserna, finnas en förteckning över vem som för tillfället utför sådana tjänster. Där kan också i övrigt noteras vad som gäller, exempelvis i fråga om befrielse för notarius publicus att uppta protester.

15 §

Notarius publicus i Vänersborg sätter i fråga om inte första stycket i andra meningen är överflödig på grund av 15 § förvaltningslagen.

16 §
Riksarkivet:

I 16 § första stycket förslaget till förordning om notarius publicus bör "redovisas till länsstyrelsen" utbytas mot "överlämnas till länsstyrelsen", eftersom det klart måste framgå var de vid notarius publicus myndighetsutövning uppkomna arkivhandlingarna skall förvaras. Som jämförelse kan nämnas att ett överlämnande av arkivhandlingar till länsstyrelsen skall ske, då särskild förrättningsman för upptagande av protester enligt växellagen och checklagen samt förrättare av borgerlig vigsel fränträder sitt uppdrag. Båda dessa får i likhet med notarius publicus sitt uppdrag genom förordnande av länsstyrelsen. Riksarkivet finner formuleringen "överlämnas till" tillämplig även i fråga om notarius publicus arkivhandlingar.

Landsarkivet i Vadslena anför att det kommer att bli svårt att se till att arkiv från notarii publici till slut hamnar hos arkivmyndigheterna och fortsätter:

En orsak till svårigheterna på denna punkt är bestämmelserna i 16 § i förslaget till förordning om notarius publicus, vilka bestämmelser i det stora hela övertagits från 20 § i den nuvarande stadgan. Enligt nyssnämnda föreslagna bestämmelser skall "protokoll och annat som hör till uppdraget" inom en månad överlämnas till länsstyrelse om notarius publicus dör eller frånträder uppdraget. Efterträdande notarius publicus har sedan "rätt att få ut det som hör till uppdraget". Bestämmelserna synes innebära att en nytillträdande notarius publicus erhåller samtliga företrädarnas handlingar. Rent principiellt skulle ett sådant "vidaregivande" av arkivet kunna pågå till dess några av handlingarna blivit äldre än hundra år, varefter inleverans av dessa delar av arkivet skulle ske. Med de föreslagna, vidmakthållna reglerna

Prop. 1981/82:63 94

Innehållsförteckning

Proposition..................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ........ 1

Lagförslag....................................................................... ........ 2

1 Lag om notarius publicus......................................... ........ 2

2 Lag om ändring i växellagen (1932:130).................. ........ 2

3 Lag om ändring i checklagen (1932:131) ................ 3

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober

1981........................ .'.................................................... ........ 4

1 Inledning.................................................................. 4

2 Allmän motivering..................................................... 5

2.1 Inledande anmärkningar ................................. 5

2.2 Notarius publicus arbetsuppgifter m.m............. ....... 5

2.3 Notarius publicus geografiska verksamhetsområde

m.m................................................................. 7

2.4 Tillsynsfrågan................................................... 8

2.5 En ny reglering ................................................ 10

3 Upprättade lagförslag.............................................. 10

4 Specialmotivering..................................................... 11

4.1 Förslaget till lag om notarius publicus............. ..... 11

4.2 Förslagen till lag om ändring i växellagen och lag om ändring i checklagen 12

5 Hemställan............................................................... ..... 12

6 Beslut ...................................................................... ..... 12

Bilagor

Bilaga 1 Promemorian (Ds Ju 1981:9) Notarius publicus. ...... 13

Bilaga 2 Remissammanställning...................................... ...... 71

Innehållsförteckning....................................................... ...... 94