Prop. 1981/82:60

Regeringens proposition 1981/82:60

om socialstyrelsens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. m.;

beslutad den 5 november 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

KARIN AHRLAND

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås vissa tillägg och förtydliganden av socialstyrelsens rält att inspektera hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhet enligt lagen (1980:ll)om tillsyn över hälso-ochsjukvårdspersonalenm. fl. Bl. a. föreslås att en rätt för den som utför inspektion att få biträde av polisen fastslås genom uttryckliga bestämmelser.

Vidare föreslås förbud för annan än den som i sin verksamhet på hälso- och sjukvårdens område är ställd under socialstyrelsens tillsyn att utprova eller tillhandahålla kontaktlinser. Förslaget medför en ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (kvacksalverilagen).

I propositionen föreslås också att lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor upphävs. Sjukdomen smittkoppor anses nu enligt WHO utrotad och bestämmelser om obligatorisk ympning mot denna sjukdom är därför inte längre nödvändiga.

1* Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 60

Prop. 1981/82:60 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:11) öm tillsyn över hälso- och

sjukvårdspersonalen m. fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-och

sjukvårdspersonalen m. fl.

dels att 4, 7 och 43 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 46 §, av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

Socialstyrelsen eller den som styrelsen förordnar har rätl att inspektera hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhet.

4§

Föreslagen lydelse

Socialstyrelsen eller den som styrelsen förordnar har rätt att inspektera hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhel. Den som utför inspektion äger därvid tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs och rätl an tillfälligt omhänderta handlingar, prover och annal material som rör verksamheten. Den vars verksamhet inspekteras är skyldig an lämna det biträde som behövs vid inspektionen.

Under utövning av verksamhet som avses i I § första siycket må ej någon

a) behandla sådana smittsamma a) behandla sådana smittsamma

sjukdomar, som avses i 2 och 24 (> sjukdomar som regeringen med slöd

epidemilagen, eller tuberkulos, ve- av 4§ smiitskyddslagen (1968:231)

neriska sjukdomar, kräfta och andra hänfört tid allmänfarliga .sjukdomar

elakartade svulster, sockersjuka, eller veneriska sjukdomar;

epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning;

b) undersöka eller behandla barn, innan det fyllt åtta år; eller

c) utan personlig undersökning av den som sökt honom lämna skriftliga råd eller anvisningar för hans be-handlinij.

b) behandla kräfta och andra elakartade svulster, sockersjuka, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning:

c) undersöka eller behandla barn. innan det fyllt åtta år;

d) utan personlig undersökning av
den som sökt honom lämna skriftliga
råd eller anvisningar för hans be
handling; eller

e) utprova eller tillhandahålla kon
taktlinser.

Prop. 1981/82:60 5

3 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1958:428) om ympning mot

smittkoppor

Härigenom föreskrivs att lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor skall upphöra att gälla vid utgången av år 1981.

4 Förslag till

Lag om ändring i narkotikaförordningen (1962:704)

Härigenom föreskrivs att 6 S 2 mom. och 14 S narkotikaförordningen (1962:704) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2 mom.' Narkotiskt läkemedel må utlämnas endast efter förordnande av läkare, tandläkare eller veterinär. Närmare föreskrifter rörande utlämnande av narkotika meddelas av socialstyrelsen.

Föreligger grundad anledning att antaga att läkare, tandläkare eller veterinär missbrukat behörighet att förordna narkotiskt läkemedel, äger socialstyrelsen efter omständigheterna antingen förbjuda utlämnande av sådant läkemedel på förordnande av läkaren, tandläkaren eller veterinären eller föreskriva särskilda begränsningar i fråga om utlämnandet.

Beslut som avses i andra stycket länder tid efterrättelse ulan hinder av besvär, om socialstyrelsen icke förordnar annorlunda.

Föreslagen lydelse

2 mom. Narkotiska läkemedel/år lämnas ul endast efter förordnande av läkare, tandläkare eller veterinär. Närmare föreskrifter om utlämnande av narkotika meddelas av socialstyrelsen.

öm det finns grundad anledning att anta att en läkare, tandläkare eller veterinär missbrukat sin behörighet att förordna narkotiska läkemedel, får hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd efter omständigheterna antingen förbjuda alt sådana läkemedel lämnas ul på förordnande av läkaren, tandläkaren eller veterinären eller föreskriva särskilda begränsningar i fråga om utlämnandet.

Beslut som avses i andra stycket skall ha omedelbar verkan, om inte nämnden förordnar annat.

Prop. 1981/82:60 '

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahriand, Molin

Föredragande: statsrådet Ahrland

Lagrådsremiss om socialstyrelsens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.m.

1 Socialstyrelsens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen

Bakgrund

Enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. har socialstyrelsen tillsyn över personal inom hälso- och sjukvården. Tillsynen omfattar bl.a. personal vid sjukhus och andra inrättningar för vård av patienter som drivs av det allmänna eller av enskilda efter särskilt tillstånd, den som i annal fall i egenskap av legitimerad yrkesutövare meddelar vård åt patienter eller tillhör personal som biträder en sådan yrkesutövare i vården samt vissa andra grupper (1 §). Socialstyrelsen eller den som styrelsen förordnar har rätt att inspektera hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhel (4 §). Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall efter anmaning lämna socialstyrelsen de handlingar och upplysningar om verksamheten som styrelsen behöver för sin tillsyn. I sådan anmaning får vite föreläggas (7 §).

Inspeklionsrätten reglerades tidigare i lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för personal inom hälso-och sjukvård m.fl. Denna lag ersattes år 1980 av förutnämnda lag om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. Inspektionsbeslämmelserna i den äldre lagen överfördes därvid i huvudsak oförändrade. I den nya lagen saknas dock en straffbestämmelse som fanns i 1975 års lag för den som hindrade eller undandrog sig inspektion.

Justitiekanslern har i ell ärende angående klagomål mot vissa befattningshavare vid socialstyrelsen för deras uppträdande i samband med en inspektion av en privat läkarmottagning den 17 augusti 1979 framfört vissa

Prop. 1981/82:60 • 8

synpunkier om tillämpningen av 1975 års lag (dnr 2347-79-21). Enligt klagomålen skulle inspektionen ha genomförts utan läkarens medgivande och justitiekanslern anförde bl.a. följande.

För att en myndighet vid genomförandet av en åtgärd skall få använda tvång mot någon enskild fordras- bortsett från speciella fall - författningsstöd. Enbart den omständigheten att myndigheten tillagts rält att vidta åtgärden ger inte myndigheten rätt all också tillgripa tvångsmedel för att genomföra åtgärden. Under begreppet tvångsåtgärder hänför jag därvid alla åtgärder som genomförs mol den enskildes uttryckliga vilja, alltifrån fall där endast brist på samtycke föreligger till fall där kroppsligt våld måste tillgripas. Svensk lagstiftning innehåller många olika exempel på tvångsmedel, bl.a. böter eller andra straff, vite och polishandräckning. Ibland kan indirekta tvångsmedel Ullgripas, l.ex. avstängning som medel för att framtvinga en läkarundersökning av en tjänsteman. 1 andra fall kan möjligheten av indragen auktorisation e.d. indirekt utgöra ett starkt tvångsmedel för att förmå någon att medverka till en viss åtgärd. Den naturliga platsen för bestämmelser som skulle ge socialstyrelsen rält att tvångsvis genomföra inspektion av läkares verksamhet är givetvis 1975 års lag. Lagen innehåller också en bestämmelse av detta slag. 14 § finns nämligen en bestämmelse om att den som hindrar eller undandrar sig inspektion döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Några bestämmelser om rätt för socialstyrelsen att förelägga vite eller om polishandräckning finns däremot inte.

Jusliliekanslern uttalar därefter att han anser alt socialstyrelsen enligt 1975 års lag inte hade andra tvångsmedel lill sitt förfogande när det gällde att genomföra en inspektion mot läkarens vilja än den som låg i möjligheten att anmäla läkaren till åtal för brott mot 4 § samt att stöd i lagen för att tvångsvis omhänderta journaler saknades. I anslutning till sitt uttalande anför justitiekanslern att det finns anledning för regeringen att snarast överväga vilka ändringar som bör göras i det berörda regelkomplexet.

Enligt lagstiftning som trätt i kraft den 1 januari 1981 (SFS 1980:579) har bestämmelserna i 24 kap. 2 § brottsbalken om i vilka fall fysiskt tvång får användas för genomförande av en tjänsteåtgärd numera kompletterats med ett nytt tredje stycke. Enligt stycket gäller bl. a. att den som i myndighetsutövning med laga rätt skall verkställa husrannsakan eller beslag eller annal omhändertagande av egendom får bruka det våld för att genomföra ålgärden som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarligt, under förutsättning alt han möts av motstånd.

överväganden

Socialstyrelsens rätt att inspektera hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhet är ett viktigt led i styrelsens tillsyn över personalen. Det är nödvändigt att denna inspektionsrätl kan utövas även om den vars verksamhet skall inspekteras motsätter sig inspektionen eller vägrar medverka till att inspektionen genomförs. Med anledning av de påpekanden som

Prop. 1981/82:60 9

justitiekanslern gjort anser jag att vissa tillägg och förtydliganden bör göras i nuvarande bestämmelser.

1 4 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-och sjukvårdspersonalen m.fl. föreskrivs nu endast en rätl för socialstyrelsen att ulföra inspektion. Enligt motiven till 1975 års lag innefattade motsvarande bestämmelse i den lagen rätl till tillträde till en lokal, där verksamheten bedrevs, även om dispositionsrätten till lokalen tillkom en enskild. Inspektion kunde.ske både i offentlig och privat verksamhet. Det nu anförda gäller även enligt den nya lagen. 1 förtydligande syfte bör i lagtexten anges att den som utför inspektion därvid äger tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs. Här avses också lokaler där verksamhet nyligen bedrivits men någon personal ej anträffas.

Vid en inspektion kan granskning av journaler, prover och annat material som tillhör verksamheten ske. Det kan emellertid förekomma att en närmare granskning än som kan ske på platsen är erforderlig eller att av andra skäl en granskning inte kan ske på platsen. 1 4 § bör därför anges att den som utför inspektionen har rätl att tillfälligt omhänderta handlingar, prover och annat liknande material som tillhör verksamheten. Här åsyftas, utöver handlingar och prover, bl.a. prolesarbeten, avgjutningar av tandarbeten m.m. Naturligtvis måste denna möjlighet utnyttjas på ett sådant sätt att inte större intrång än vad som är nödvändigt görs i den inspekterades verksamhet. Klart är också att den befogenhet som med den nu förordade lösningen kommer att finnas för den inspekterande att i viss utsträckning använda fysiskt tvång när det gäller all omhänderta material (jfr 24 kap. 2 § iredje slyckel brottsbalken) endast kan aktualiseras i undantagsfall. Om han hindras alt t. ex. omhänderta journaler bör biträde begäras av polismyndighet enligt bestämmelser som kommer att föreslås i det följande.

Vid en inspektion kan det normalt förutsättas att den vars verksamhet inspekteras lämnar det biträde som behövs. Skyldigheten bör dock fastslås i lagen. Utöver att hålla lokalerna tillgängliga samt lämna upplysningar kan det här vara fråga om att tillhandahålla handlingar och annat material som hör lill verksamheten.

I en ny paragraf, 46 §, bör vidare tas in en bestämmelse om att den som utför en inspektion skall ha rätt att begära biträde av polismyndighet. En liknande bestämmelse fanns lidigare i länsläkarinstruktionen. En inspektion under förhållanden som nu avses torde vara att hänföra till husrannsakan i den mening vari detta uttryck används i 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen (jfr prop. 1973:90 s. 246). När det i 24 kap. 2 § Iredje siycket brottsbalken talas om alt våld i vissa fall får användas för att genomföra en husrannsakan måste emellertid detla förstås så att endast sådan husrannsakan som omfattas av rättegångsbalkens bestämmelser är avsedd. Den som utför inspektionen torde därför inte kunna ur detla lagrum härleda någon befogenhet att själv bruka våld för att bereda sig tillträde till lokaler om tillträde ej lämnas eller till förvaringsutrymmen som är låsta. Biträde av polismyndighet bör därför kunna erhållas. Biträdesskyldigheten kommer att

Prop. 1981/82:60 10

omfatta de åtgärder som behövs för alt inspektionen skall kunna genomföras. Sådant biträde bör naturligtvis komma i fråga endast i undantagsfall som när någon trots skäligt rådrum motsätter sig att inspektion genomförs eller det i ett särskilt fall är nödvändigt att inspektion kan äga rum utan dröjsmål.

Vid sidan av rätten att inspektera hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhet har socialstyrelsen rält att infordra upplysningar och vissa handlingar.

Enligt 7 § skall sålunda den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen efter anmaning lämna socialstyrelsen de handlingar och upplysningar om verksamheten som styrelsen behöver för sin tillsyn. De handlingar som skall lämnas till socialstyrelsen är handlingar som kan ge upplysningar om den hälso- och sjukvårdande verksamheten, i första hand journaler som förts om patienterna. Även andra handlingar som socialstyrelsen behöver för att fullgöra sin tillsynsuppgift omfattas dock av bestämmelsen, exempelvis röntgenbilder. Uttrycket upplysningar avser att täcka övriga muntliga och skriftliga uppgifter från yrkesutövaren som tillsynsmyndigheten behöver. Utanför bestämmelsen faller, med nuvarande lydelse, föremål som prover, prolesarbeten, avgjutningar av tandarbelen och annal liknande arbetsmaterial som tillhör verksamheten. Socialstyrelsen bör ges möjlighet att även fordra in sådant material i den mån det kan ge upplysningar om den hälso-och sjukvårdande verksamheten. Detta bör ske genom ett tillägg i 7 § första punkten.

F.n. finns inga bestämmelserom talan mot socialstyrelsens beslut att med stöd av 7 § förelägga vite. Utdömande av vite ankommer på allmän domstol. Det bör dock finnas möjlighet att föra talan även mot ett beslut att förelägga vite. 1 43 § bör därför införas en bestämmelse om att talan mot beslut att förelägga vite förs hos kammarrätten.

2 Rätten att utprova och tillhandahålla kontaktlinser

Bakgrund

I vårt land får i princip var och en utöva verksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Till skydd för allmänheten finns del dock omfattande begränsningar i denna frihet främst genom lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, den s.k. kvacksalverilagen. För vissa grupper som är verksamma inom hälso- och sjukvården finns det dessutom bestämmelser om legitimation eller annan kompetens som reglerar räiten att utöva verksamhet eller rätten att använda viss yrkestitel.

För att få legitimation som glasögonoptiker finns föreskrivna vissa

Prop. 1981/82:60 11

kunskapskrav i kungörelsen (1963:456) om legitimation av glasögonoptiker. F.n. krävs för legitimation två års utbildning vid specialkurs inom gymnasieskolan samt en tolv veckor lång legilimalionskurs. Tillträde till legilima-lionskursen förutsätter dessutom två års yrkesverksamhet. De legitimerade optikerna står under socialstyrelsens tillsyn enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. och kan enligt samma lag bli föremål för disciplinära åtgärder efter prövning av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Verksamheten regleras av socialstyrelsens föreskrifter för legitimerade optiker (SOSFS 1981:11 och 12). Enligt föreskrifterna får endast en legitimerad optiker som gått igenom den utbildning som socialstyrelsen föreskrivit eller av styrelsen förklarats behörig härtill utprova och tillhandahålla kontaktlinser. Verksamheten skall ske i samarbete med ögonläkare. Vissa äldre bestämmelser tillämpas under en övergångsperiod.

Gällande bestämmelser om legitimation innebär inte något förbud för optiker som inte uppfyller kraven för legitimation all arbeta inom yrket. De icke legitimerade optikerna är inte hälso- och sjukvårdspersonal och står därmed inte under socialstyrelsens inseende. Deras verksamhel regleras endastav den s.k. kvacksalverilagen som bl.a. förbjuder vissal lagen angivna åtgärder, som kan utsätta patienter för risker. I lagen anges inte utprovning av kontaktlinser som sådan åtgärd. Den som inte står under socialstyrelsens tillsyn kan således i princip fritt ägna sig åt sådan verksamhet.

Omkring 200 000 svenskar beräknas i dag använda kontaktlinser. På marknaden förekommer både hårda linser och s.k. mjuklinser. De senare dominerar marknaden med 90-95 % av försäljningen. Bland de mjuka linserna finns numera sådana som uppges kunna användas under längre tid utan att behöva tas ul för rengöring. På marknaden finns också ett antal produkter lör skötsel och rengöring av linser.

Flertalet av de drygt 300 optiker som i dag ägnar sig åt kontaktlinsteknik är legitimerade optiker. Flertalet har dessutom gått igenom särskild utbildning i kontaktlinsteknik. Endast ett fätal icke legitimerade optiker är f.n. verksamma inom området. Ingen av dem har kontaktlinsteknik som huvudsyssla.

Socialstyrelsen och konsumentverket har i en skrivelse den 29 februari 1980 till socialdepartementet föreslagit en ändring i den s.k. kvacksalverilagen, varigenom rätten alt utprova och tillhandahålla kontaktlinser begränsas till personer med särskild kompetens för sådan verksamhet. Enligt dessa myndigheter visar erfarenheterna alt bärande av mjuka linser medför biverkningar av en art och i en utsträckning som man tidigare inte varil medveten om. Vid en undersökning som genomförts av Sveriges kontakl-linsförening. grundad på rapporter från ögonläkare och legitimerade optiker, beräknades att ca två procent av antalet kontaktlinsbärare drabbas av biverkningar. De biverkningar som rapporterades varierade men avsåg huvudsakligen förändringar i hornhinna eller bindhinna. som ofta krävde

Prop. 1981/82:60 12

omfattande insatser från ögonläkare för alt hävas. Tillhandahållande av kontaktlinser fordrar därför enligt de båda myndigheternas bedömning särskilda säkerhetsregler. Endast om rätlen att utöva verksamheten förbehålls kvalificerad personal kan det säkerställas att ulprovaren har nödvändiga kunskaper om bl.a. risker för ögonskador och hur dessa kan förebyggas.

Efter remiss har yttranden över skrivelsen avgivits av näringsfrihetsombudsmannen (NO), Sveriges läkarförbund, Sveriges legitimerade optikers riksförbund och Sveriges urmakare- och optikerförbund.

Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt det framlagda förslaget. NO framhåller att han i olika sammanhang har framfört all man av hänsyn lill intresset av en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inte bör godta inskränkningar i etableringsfriheten, vilka inte tillkommit för att säkerställa trygghet till liv, hälsa, säkerhet och personlig integritet samt större ekonomiska värden. Som motiv till det framlagda förslaget har emellertid åberopats den påtagliga risk för medicinska biverkningar som visat sig vara förknippad med verksamheten och som gör att vissa regler för och möjligheter till kontroll över hanteringen ansetts befogade. Mot denna bakgrund vill NO inte motsätta sig att förslaget genomförs.

Överväganden

Jag delar socialstyrelsens bedömning att det med hänsyn lill patienternas krav på medicinsk säkerhet är nödvändigt med regler om särskild behörighet för att få ägna sig åt konlaktlinsverksamhet. När det gäller inskränkningar i etableringsfriheten bör man visserligen iaktta stor försiktighet men detta får inte hindra samhällets tillsyn av verksamhet som rör medborgarnas liv och hälsa. Detla framhålls också av NO. Jag anser alltså att utprovning och tillhandahållande av kontaktlinser bör ske endast av personal som har särskild utbildning och som står under socialstyrelsens tillsyn. Verksamheten bör således vara förbehållen läkare samt legitimerade optiker med särskild utbildning i kontaktlinsteknik. 2 § kvacksalverilagen. som innehåller en uppräkning av vilka former av verksamhet som inte får utföras av andra än hälso- och sjukvårdspersonalen, bör därför kompletteras så att utprovning och tillhandahållande av kontaktlinser innefattas. En följdändring bör göras i 5 S som avser verksamhel utövad av den som inte år svensk medborgare.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

I. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl..

Prop. 1981/82:60 13

2. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Förslagen bör fogas till regeringsprolokollel i detta ärende som bilaga'.

4 Hemställan

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över förslagen.

5 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen iir likalydande med dem som är fogade till propositionen fränsett att de till lagrådet remitterade försingen inte berörde 2 § a) lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Prop. 1981/82:60 14

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-10-26

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Delin, justilierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet den 15 oktober 1981 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1981 har regeringen pä hemställan av statsrådet Ahrland beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl..

2. lagom ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsfiskalen Kent Jönsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

Förslaget lämnas utan erinran.

Förslaget till lag om ändring I lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvården.s område

I förevarande paragraf meddelas i dess nuvarande lydelse förbud beträffande behandlingen av sådana smittsamma sjukdomar som avses i 2 och 24 SS epidemilagen.och någon ändring av paragrafens lydelse i denna del upptager ej det remitterade förslaget. Alt beakta är emellertid att epidemilagen upphört att gälla den I januari 1969, då smittskyddslagen (1968:231) trädde i kraft. När paragrafen nu ges ny lydelse kan hänvisningen till den upphävda författningen ej längre kvarstå, utan den bör ersättas med en uppräkning av de sjukdomar som åsyftas eller en hanvisning till nu gällande bestämmelser. Med hänsyn bl. a. till att sjukdomsterminologin i smittskyddslagen och anslutande författningar delvis avviker från den i epidemilagen anser sig lagrådet ej kunna framlägga förslag till ny lydelse av paragrafen i påtalat hänseende utan bör erforderlig omformulering göras under medverkan av medicinsk sakkunskap vid lagstiftningsärendets fortsatta behandlins.

Prop. 1981/82:60 15

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-11-05

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Ullsten. Wikström, Friggebo. Dahlgren. Åsling, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson. Gustafsson. Elmstedt. Tilländer. Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Ahrland

Proposition om socialstyrelsens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.,

2. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mol verksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande.

2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i
vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Lagrådet har anfört att i nuvarande lydelsen av 2 S a) lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (kvacksalverilagen) en hänvisning till den numera upphävda epidemilagen bör ändras till att avse gällande bestämmelser. Jag förordar därför att 2 S a) ändras så att hänvisningen till epidemilagen ersätts av en hänvisning till sådana smittsamma sjukdomar som regeringen med stöd av 4 S smittskydds-lagen (1968:231) bestämt skall hänföras till allmänfarliga sjukdomar och veneriska sjukdomar. Detta medför att tuberkulos, som med stöd av 4 S smiitskyddslagen hänförts till allmänfarliga sjukdomar, inte längre behöver anges särskilt i 2 § a) kvacksalverilagen.

Beslut om lacrådsremiss fattat vid regerinassammanträde den 8 oktober 1981.

Prop. 1981/82:60 16

3 Övriga förslag

3.1 Upphävande av lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor

Bakgrund

Skyddsympning är vanlig mot ett flertal smittsamma sjukdomar. Ympning sker i regel på frivillig väg. Bestämmelser om obligatorisk skyddsympning finns i lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor. I denna lag föreskrivs skyldighet för två grupper att undergå ympning mot smittkoppor, nämligen barn och värnpliktiga. Ett barn skall undergå ympning före utgången av det kalenderår, under vilket det fyller fyra år (2 S). och en värnpliktig när han första gången för sin utbildning tjänstgör vid försvarsmakten (3 S första stycket). Enligt lagen kan vidare regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva skyldighet att undergå ympning dels i den omfattning som prövas erforderligt, då smittkoppsepidemi hotar eller utbrutit inom landet (4 S), dels för värnpliktiga, när inkallelse sker till beredskapsövning eller för rikets försvar eller säkerhet (3 S andra stycket). Vidare innehåller lagen bl. a. bestämmelser som ger möjlighet att uppställa krav på smitlkoppsvaccinering för anställning inom vissa verksamhetsområden.

Genom lagen (1976:980) om ändring i lagen (1958:428) om ympning mot .
smittkoppor (prop. 1976/77:36. SoU 17. rskr 44) ändrades I S så. att
regeringen får föreskriva att bestämmelserna om ympning av barn och
värnpliktiga - 2 § och 3 S första stycket - inte skall tillämpas och att, om
sådant beslut meddelats, föreskriva att de åter skall tillämpas om anledning
därtill föreligger. 1 förordningen (1976:982) med föreskrift att vissa
bestämmelser i lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor icke skall
tillämpas föreskrev regeringen sedan med stöd av detta bemyndigande att 2 S
och 3 S första stycket i 1958 års lag tills vidare inte skall tillämpas.
Förordningen trädde i kraft den 5 januari 1977. Skyldigheten för barn och
värnpliktiga att undergå ympning har sålunda tills vidare satts ur tillämp
ning

År 1967 började världshälsoorganisationen (WHO) en utrotningskampanj mot smittkoppor i samverkan med berörda nationer. Kampanjen blev så framgångsrik att man vid mitten av 1970-talet kunde betrakta smittkopporna som praktiskt laget utrotade. Mot bakgrund av det goda resultatet av WHO:s kampanj och med hänsyn till de biverkningar som är förbundna med vaccination, anhöll socialstyrelsen och försvarets sjukvårdsstyrelse i gemensam skrivelse till regeringen att skyldigheten för barn och värnpliktiga att låta vaccinera sig skulle upphävas. Möjligheten att förordna om allmän vaccinering borde dock tills vidare bibehållas. Skrivelsen föranledde förut angivna ändring av 1 § lagen om ympning mot smittkoppor.

WHO:s kampanj har fortsatt. År 198U hade utvecklingen lett därhän att det vid trettiotredje världshälsoförsamlingen den 8 maj 1980 antogs en deklaration, vari förklaras att världen och alla dess folk har befriats från

Prop. 1981/82:60 17

smittkoppor. Till grund för deklarationen låg en kommittérapport enligt vilken det sista fallet av smittkoppor inträffade i oktober 1977 i Somalia.

Överväganden

Sedan WHO nu förklarat smittkopporna utrotade finns inte anledning för vårt land att behålla de hittillsvarande reglerna om obligatorisk smittkopps-ympning av barn och värnpliktiga. Denna ympning har nu varit inställd i mer än fem år. Skulle oaktat alla vidtagna säkerhetsåtgiirder fall av smittkoppor likväl uppträda, bör ympning kunna genomföras på frivillig väg. Jag erinrar om att 4 S i 1958 års lag. som avser smittkoppsympning vid epidemi, aldrig behövt tillämpas.

Jag föreslår därför att lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor upphävs.

3.2 Lag om ändring i narkotikaförordnlngcn (1962:704)

Införandet av lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. innebar att handläggningen av disciplinära ärenden rörande hälso- och sjukvårdspersonalen flyttades över från medicinalväsendets ansvarsnämnd inom socialstyrelsen till en fristående nämnd, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Den nya nämnden skall enligt 19 S andra stycket nämnda lag också pröva frågor om indragning av legitimation och undra frågor om begränsning av legitimerade yrkesutövares behörighet. Ett exempel på en sådan begränsning av behörigheten är möjligheten för socialstyrelsen i 6 S 2 mom. andra stycket narkotikaförordningen (1962:704) att förbjuda utlämning av narkotiskt liikemedel som förordnats av en läkare, tandläkare eller veterinär eller att föreskriva särskilda begränsningar i fråga om utlämningen. Den ändrade handläggningen av iirenden om begriinsning av behörigheten bör medföra den följdändringen i narkotikaförordningen att "socialstyrelsen", i texten ersätts med "hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd". En följdändring bör också göras i 14 S.

Förslagen under 3.1 och 3.2 är okomplicerade och jag anser därför att lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälscv och sjukvårds
personalen m. fl..

2. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbad i vissa fall mot verksamhet
på hälso- och sjukvårdens område.

Prop. 1981/82:60 18

3. lag om upphävande av lagen (1958:428) om ympning mol smittkoppor.

4. lag om ändring i narkotikaförordningen (1962:704).

De under 1-2 angivna förslagen har granskats av lagrådet.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1981/82:60 19

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ I

Lagförslag....................................................................... 2

1 Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl 2

2 Lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område................................................................................. 4

3 Lag om upphävande av lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor 5

4 Lag om ändring i narkotikaförordningen (1962:704) 5

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1981 7

1 Socialstyrelsens tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen. . . 7

2 Rätten att utprova och tillhandahålla kontaktlinser.. ..... 10

3 Upprättade lagförslag.............................................. ..... 12

4 Hemställan............................................................... 13

5 Beslut ...................................................................... 13

Utdrag av lagrådets protokoll den 26 oktober 1981....... 14

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 5 november

1981............................................................................... ...... 15

1 Anmälan av lagrådsyttrande.................................... ...... 15

2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa

fall mot verksamhel på hälso- och sjukvårdens område 15

3 Övriga lagförslag...................................................... 16

3.1 Lag om upphävande av lagen (1958:428) om ympning mot smittkoppor 16

3.2 Lag om ändring i narkotikaförordningen (1962:704) ... 17

4 Hemställan............................................................... ...... 17

5 Beslut....................................................................... 18