Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:44

Regeringens proposition

1981/82:44

med förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark;

beslutad den 22 oktober 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

BIRGIT FRIGGEBO

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposifionen föreslås en ny lag varigenom spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, i princip förbjuds. Den föreslagna lagen avses ersätta den nuvarande lagen från år 1980 med tillfälligt förbud mot spridning av lövbekämpningsmedel. Enligt förslaget får länsstyrelsen medge undantag från förbudet, om skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens trivsel och återväxten av skog inte rimligen kan tryggas genom röjning med mekaniska metoder. Vid prövningen av frågor om undantag från förbudet skall stor hänsyn tas fill kommunens uppfattning om skogsmarkens betydelse för friluftslivet, naturvärden och den lokala befolkningens trivsel.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1982.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 2

Förslag till

Lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs följande

1 § Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för be
kämpning av lövsly, är förbjuden.

Med spridning av bekämpningsmedel avses enligt denna lag inte metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

2 § Länsstyrelsen får medge undantag från 1 § om

1. skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den
lokala befolkningens trivsel och

2. kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om ålerväxt av
skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder
med hänsyn lill skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndels
sammansättning och tillgången på arbetskraft.

3 § Produklkontrollnämnden får medge undantag från 1 §, om det behövs för vetenskaplig prövning.

4 § I ärenden enligt 2 § skall yttrande inhämtas från kommunen och skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall vid sin prövning ta stor hänsyn till kommunens bedömning av skogsmarkens betydelse för friluftshvel, naturvården och den lokala befolkningens trivsel.

5 § Särskilda bestämmelser finns om registrering av bekämpningsmedel och om medlens användning.

6 § Den som uppsätligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller åsidosätter villkor som har meddelats vid medgivande av undanlag enligt 2 eller 3 § döms till böler eller fängelse i högst ett år.

7 § Länsstyrelsens och produktkontrollnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär.

Kommunen får överklaga beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 då lagen (1980:368) om förbud under viss fid mol spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall upphöra att gälla.

Prop. 1981/82:44 3

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-17

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Mohn

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Lagrådsremiss med förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 9 augusti 1979 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en kommitté' (Jo 1979:09) för att utreda frågan om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbmket m. m. Kommittén avlämnade i december 1980 delbelänkandel (Ds Jo 1980:11) Bekämpning av lövsly. Betänkandet - som också innehåller en redogörelse för nuvarande förhållanden - bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av hovrätten för Nedre Nortland, socialstyrelsen, skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk, produktkonlrollnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, statens planverk, domänverket, Sveriges lantbmksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt, statens råd för skogs- och jordbmksforsk-ning, statens miljömedicinska laboratorium, länsstyrelserna i Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, kommunerna Kalix, Luleå, Skellefteå, Robertsfors, Lycksele, Bräcke, Sollefteå, Ljusdal, Årjäng, Torsby, Mark, Ludvika, Borlänge, Strängnäs, Skinnskatleberg, Östhammar, Bengtsfors, Nässjö, Gislaved, Ljungby, Hultsfred, Åtvidaberg, Norrköping och Nyköping, Svenska kommunförbundet, Svenska samernas riksförbund. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska jägareförbundet. Svenska skogsarbetareförbundet, Sveriges indu-

' Generaldirektören Ame Engström, ordförande, och riksdagsledamöterna L. Ame Andersson, John O. Andersson, Karl Erik Eriksson, Einar A. Larsson, Grethe Lundblad och Åke Wictorsson.

Prop. 1981/82:44 4

striförbund, Sveriges skogsågareföreningars riksförbund, Sveriges kemiska industrikontor. Lantbrukarnas riksförbund. Landsorganisationen i Sverige samt Skogsindustriernas samarbetsutskott. Dessutom har yttranden kommit in från Miljöcentrum, Miljöförbundet, Eskilstuna fältbiologer. Ljusdals miljövårdsförening. Marks miljövårdsgrupp och Gislaveds naturvårdsförening.

Remissinstanserna har i flera fall bifogat yttranden från underställda myndigheter eller organisationer.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bdaga 2.

2 Allmän motivering

Användningen av bekämpningsmedel i skogsbmket har varit en av de mest uppmärksammade och debatterade miljöfrågorna under hela 1970-talet. Debatten har framför allt inriktats på spridningen från luften av lövbekämpningsmedel. För användningen av alla slags bekämpningsmedel har sedan lång tid tillbaka funnits restriktioner i lagstiftningen. Sedan år 1975 regleras användningen av bekämpningsmedel i skogsbmket genom lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor och kungörelsen (1973: 348) i samma ämne. Denna lagstiftning innebär att spridningen har kringgärdats med långtgående säkerhetsföreskrifter. Kontrollen har under åren successivt skärpts bl. a. genom olika fillämpningsföreskrifter från produktkonlrollnämnden. År 1977 förbjöd vidare regeringen fortsatt användning av bekämpningsmedel innehållande ämnet 2,4,5-triklorfenoxiät-fiksyra (2,4,5-T).

I slutet av 1960-talet behandlades ca 100000 ha skogsmark om året med lövbekämpningsmedel. Delta motsvarade ca 30 % av den vaije år slutav-verkade arealen eller 0,4 % av hela den produkfiva skogsmarksarealen. Under 1970-talet minskade bespmtningarna till i genomsnitt ca 25000 ha om året. Anledningen till nedgången torde vara bl. a. allt strängare restriktioner som har införts under 1970-talel.

Frågan om ytterligare begränsningar i användningen av bekämpningsmedel behandlades även vid skogsvårdslagens tillkomst år 1979 (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30, rskr 1978/79:387). Riksdagen uttalade därvid att användningen av bl.a. lövbekämpningsmedel borde begränsas så långt som möjligt. Samtidigt vände sig riksdagen mol ell motionsförslag alt till hälsovårdsnämnden föra över de beslutsfunktioner, som åvilar produktkonlrollnämnden enligt lagsfiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Enligt riksdagens uppfattning skulle ett genomförande av förslaget kräva en helt annorlunda uppbyggd lagstiftning och kräva resurser av en helt annan storleksordning än kommunema har till sitt förfogande. Förutom den kostnadsfördyring som kommunerna skulle komma att vidkän-

Prop. 1981/82:44 5

nas vid en ändrad beslutsordning nämns även de olägenheter som olika regler inom skilda kommuner skulle komma att innebära för det praktiska skogsbmket. Riksdagen uttalade emellertid att hälsovårdsnämnderna torde ha vunnit åtskillig erfarenhet av hithörande frågor, något som skogs-bmkets företrädare borde kunna utnyttja vid den närmare utformningen av planerade bekämpningsåtgärder. Ett samrådsförfarande skulle därför enligt riksdagens mening vara en lämplig form för att åstadkomma detta.

Den fortsatta debatten om bl.a. lövbekämpningsmedlens användning föranledde regeringen att i september 1979 tillsätta en särskild kommitté för att allsidigt utreda frågan om användningen av kemiska medel i jord-och skogsbmket m. m. I direkfiven (1979:119) till kommitién uttalades att de ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna för människors hälsa och för miljön vid användningen av många kemiska preparat i jord- och skogsbruket och den oro som både de som arbetar med sådana preparat och allmänheten känner inför dessa problem gör det nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att miriska användningen av preparaten.

I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete och på kommande mera långsiktiga beslut om vilka bestämmelser som skall gälla för användningen av lövbekämpningsmedel i skogsbruket förbjöds i april 1980 spridning av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, genom en särskild lag. Förbudet skulle gälla fill utgången av juni 1981 eller den senare tidpunkt som regeringen föreskriver. Regeringen har därefter i maj 1981 beslutat om föriängning av förbudet, dock längst till utgången av juni 1982.

Kommittén redovisar i sitt delbetänkande tre alternativa handlingsmöjligheter i fråga om kemisk lövslybekämpning. Det första alternativet innebär att skogsägarna själva inom vissa generella ramar, som gäller för hela landet, bestämmer var kemisk lövslybekämpning skall förekomma. Alternativet utgår från att prövningen av olika bekämpningsmedels hälso- och miljöfarlighet och därmed deras allmänna fillåtlighet liksom f. n. skall ske centralt hos produktkonlrollnämnden. Övriga restrikfioner i fråga om spridningen skall utformas av berörda centrala myndigheter. - Det andra alternativet innebär enligt kommittén betydande restriktioner. Kommunerna ges möjlighet att inom ramen för den fysiska planeringen förbjuda spridning av bekämpningsmedel över skogsmark som är känslig från miljö-och friluftslivssynpunkt. Det förutsätts att varje kommun i en långsiktig plan fastställer vilka områden som är känsliga från nyssnämnda aspekter. För spridning över annan skogsmark än för vilken kommunen utfärdat förbud krävs enligt förslaget tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Tillstånd får lämnas endast om det finns skäl från skogsvårdssynpunkt och spridningen kan ske utan påtaglig risk eller olägenhet. I likhet med det första alternativet gäller dessutom att bekämpningsmedlet skall vara godkänt av produktkonlrollnämnden för spridning. Närmare föreskrifter för spridningen skall meddelas av produktkonlrollnämnden, naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen och skogsstyrelsen. — Som ett tredje alternativ pekar kommittén

Prop. 1981/82:44 6

på möjligheten att införa totalförbud för all spridning av herbicider inom skogsbmket.

Utredningen erinrar om den stora betydelsen av skogsbmk och skogsindustri för landets ekonomi, dess sysselsättning och exportinkomster. Utredningen framhåller att skogsnäringen utgör en gmndförutsäuning för den regionala utvecklingen inte minst inom områden med begränsad industrialisering och ensidigt näringsliv. Utredningen konstaterar samtidigt att den övervägande delen av föryngringsarealen kan röjas ändamålsenligt med mekaniska metoder. En viss del av plant- och ungskogarna erbjuder emellertid sådana problem ur ekonomisk och arbetarskyddsteknisk synpunkt att kemisk behandling är den enda rimliga metoden. Enligt utredningen bör under de närmaste fem åren ca 150000 ha skogsmark årligen bli föremål för kemisk lövbekämpning. Mot bakgmnd av det anförda och efter en avvägning mellan olika intressen förordar kommittén att det andra altemativet genomförs. Utredningen lägger vidare fram förslag till en särskild lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Utredningen anser alt det förordade förslaget bör göra det möjligt att bryta den allvarliga trenden med tilltagande förbuskning av barrträdsföryngringama samtidigt som de lokala och regionala myndigheterna får rält att reglera herbicidanvändning-en. Alternativet innebär betydande restriktioner i den kemiska lövslybe-kämpningen med möjlighet för kommunema att förbjuda sådan bekämpning inom känsliga områden. Dessutom kan skogsvårdsstyrelserna vägra tillstånd till bespmlning när manuell lövslybekämpning lämpligen kan ske.

Ett stort antal remissinstanser tillstyrker huvuddragen i förslaget. En majoritet av de kommuner som yttrat sig och samfiiga miljöorganisationer är emellertid kritiska och anser att del nuvarande förbudet mot användningen av lövbekämpningsmedel bör göras permanent. Industriförbundet m. fl. förordar däremot en lösning som ansluter sig till kommitténs första alternativ.

Jag vill till en början erinra om den stora betydelse skogsnäringen har för vårt välstånd och för vår bytesbalans. Näringen är också av stor betydelse för sysselsättningen, inte minst i landets glesbygder. En gynnsam utveckling för skogsbruket och skogsindustrin är vikfig för att vi skall kunna lösa de samhällsekonomiska problemen.

Mot denna bakgmnd är det väsenfiigt att målet för skogspolitiken så som det lades fast av riksdagen år 1979 uppfylls. Det innebär bl. a. att skogarna skall skötas så att de ger en hög och värdefull virkesavkastning under hänsynstagande till naturvårdens och andra allmänna intressen. Riksdagens ställningstagande i fråga om skogsproduktionens inriktning och innehåll innebär bl. a. en betoning av ungskogsröjningens betydelse för produktionens kvalitet och sammansättning. Som jag nyss nämnde uttalades därvid att användning av kemiska lövbekämpningsmedel bör begränsas så långt som möjligt. Jag vill betona all de förslag till sådana begränsningar som jag lägger fram i det följande sålunda inte innebär några avsteg från

Prop. 1981/82:44 7

den fastlagda skogspolitiken. Helt klart är dock att skogsbmket måste anpassa sina skogsvårdsprogram både vad gäller kortsiktiga och långsiktiga åtgärder bl. a. till nya fömtsättningar för lövslybekämpning. Dessa leder lill ökal behov av arbetskraft. För att lättare tillgodose detla fordras ofta att heltidsanställning kan erbjudas. Jag är angelägen att betona betydelsen av att skogsbmket försöker planera sin verksamhet med utgångspunkt häri.

I det skogspolifiska beslutet gjordes i fråga om trädslagssammansättningen uttalanden med innebörden att volymandelen lövträd bör behållas ungefär oförändrad. Del har i den allmänna debatten gjorts gällande alt detta inte skulle vara möjligt utan en förhållandevis omfattande användning av kemiska lövbekämpningsmedel. Det bör i det här sammanhanget påpekas alt problem och fömtsättningar på delta område inte är generella. Fömtsättningarna varierar bl. a. med hänsyn fill skogsmarkens belägenhet, markförhållanden, typ av lövträd och tidigare behandling av skogsbeståndet. 1 många fall bör man t. ex. kunna vidta sådana förebyggande åtgärder att konkurrensen mellan barrträd och lövträd mildras eller hell undviks. I andra fall är del uppenbarligen posifivt för bartskogsbeståndel med en viss inblandning av lövträd under en del av beståndets växlfid. Självfallet är problemen av särskild art i de bestånd där man försummat att vidta åtgärder i tid. Det är viktigt all del skapas ytterligare klarhet i dessa frågor. Det önskemålet beaktades i det skogspolifiska beslutet år 1979 då särskilda medel anvisades för forskning på området.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor, som är tillämplig på bekämpningsmedel och andra kemiska produkter, bygger på tanken att en intresseavvägning skall ske vid beslut om ingripanden mot sådana produkter. Produktens nytta skall vägas mot skaderisker. Vid avvägningen skall bl. a. beaktas om produkten i fråga tjänar ett ekonomiskt nyttigt ändamål och möjligheten att ersätta produkten med en annan mindre farlig produkt. Man skall också beakta icke utredda men misstänkta skaderisker. När det gäller de kemiska bekämpningsmedel som används i skogsbruket har det vid avvägningen av nämnda motstående intressen ansetts motiverat att iaktta särskild försiktighet och beakta mindre framträdande skaderisker än i fråga om annan användning av kemiska produkter. När regeringen år 1977 förbjöd användningen av bekämpningsmedel innehållande ämnel 2,4,5-T togs således slor hänsyn lill människors oro för att bekämpningsmedlen i fråga skulle ha verkningar som forskarna och expertisen på området hade förbisett. Vidare gäller för spridning av tillåtna bekämpningsmedel myckel långtgående bestämmelser avsedda att minska eventuella risker för skadeverkningar. Bestämmelserna har bl. a. inriktats på att ingen människa ofrivilligt skall behöva utsättas för bespmlning eller komma in i områden som nyligen har blivit besprutade.

Enligt min mening talar starka skäl för att vi även i fortsättningen är starkt restriktiva till kemisk lövslybekämpning. Stor hänsyn måste las lill

Prop. 1981/82:44 8

det faktum all del i vida kretsar råder en betydande oro för att spridning över skogsmark av vissa fenoxisyrapreparat och andra preparat har effekter som inte f. n. kan påvisas vara hälso- och miljöfariiga. Även om man genom anslag och annonsering varnar för vistelse i område som skall bespmtas eller nyss bespmlals är det svårt att hindra allmänheten från att komma i beröring med preparaten. I skogsbmket bör därför enligt min mening i princip gälla förbud mol kemisk lövslybekämpning. Endast i speciella fall och under vissa bestämda fömtsättningar bör dispens från förbudet kunna ges. Dispensgivningen skall alltså vara restriktiv. Mol bakgmnd av del jag här har anfört bör från förbudet kunna undantas s. k. fickning och liknande metoder där enskilda trädslammar eller stubbar behandlas.

För alt dispens skall kunna lämnas från förbudet mot kemisk lövslybekämpning bör som första villkor gälla att skogsmarken är av liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningen. För det andra bör gälla dels att lövslybekämpning är nödvändig för att skogsvårdslagens krav i fråga om tryggandel av skogens ålerväxt skall uppfyllas, dels att omständigheterna är sådana att mekanisk röjning inte rimligen kan komma i fråga. Samtliga dessa fömtsättningar måste således vara uppfyllda för alt spridning skall få ske. Vad som är rimligt från skogsvårdssynpunkt fär bestämmas på gmndval av en samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. Vid bedömningen skall alltså sådana biologiska, tekniska och ekonomiska faktorer beaktas som bl. a. det geografiska lägel, skogsmarkens beskaffenhet, beståndssammansäitningen och tertängförhållandena. Enligt min mening måste hänsyn också tas till fillgången på arbetskraft som kan ulföra röjning med mekaniska metoder.

I linje med utredningens förslag bör kommunen ges ett starkt inflytande på frågan om dispens skall meddelas eller inte. Stor hänsyn skall således tas till kommunens uppfattning om skogsmarken i fråga har sådan betydelse för friluftslivet, naturvården eller den lokala befolkningen att dispens inte bör ges.

Som en gmndläggande fömtsättning för spridning gäller dessutom att produktkonlrollnämnden har godkänt bekämpningsmedlen i fråga för bekämpning av lövsly enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Jag är ense med utredningen om att endast en central instans kan uppbåda nödvändig expertis och göra en kvalificerad bedömning av bekämpningsmedlens egenskaper.

Mina ställningstaganden innebär således att skogsbruket måste inrikta sig på alt kemisk lövslybekämpning är en förbjuden teknik och att man därför får utnyttja mekaniska och andra röjningsmetoder samt så långt möjligt vidla förebyggande åtgärder för att lösa lövslyproblemet.

Utredningen har även något berört de principiella förutsättningarna att förena användningen av kemiska lövbekämpningsmedel med en särskild avgift. Syftet med avgiften skulle vara att begränsa den ekonomiska fördel

Prop. 1981/82:44 9

som det innebär för skogsägare att använda sig av kemisk lövbekämpning i stället för mekanisk röjning. Utredningen har emellertid inte utrett avgiftsfrågan närmare och föreslår inte heller att ett sådant styrsystem införs. Jag vill peka på att avgifter av liknande slag förekommer i annan miljölagstiftning. I och för sig kan jag tänka mig att på motsvarande sätt införa en avgift som tas ut då dispens från spridningsförbudet medges. Det fömtsätter dock att de prakfiska och formella fömtsättningarna för ett avgiftssystem först noggrant klarläggs. Till detta kommer att behovet av en dispensavgift inte kan anses särskilt stort med hänsyn till de begränsade möjligheter lill dispens från spridningsförhudet som mitt förslag innebär. Jag anser därför ■att skäl saknas att f. n. föreslå att en särskild dispensavgift införs.

Föreskrifter om spridningen av lövbekämpningsmedel bör las in i en särskild lag. Eftersom avsikten är som jag nyss har framhållit att dispens skall kunna ges endast i särskilda fall bör lagen utgå från ett generellt förbud mot spridning av lövbekämpningsmedel. Lagen bör gälla vid sidan av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor, vilket bl.a. innebär att prövningen av ett bekämpningsmedels hälso- och miljöfarlighet som jag nyss har förordat skall ske på central nivå av produklkontrollnämnden.

Utredningen har föreslagit att tillståndsprövningen skall ske i två steg. Först skall kommunen pröva skogsmarkens känslighet från miljövårds-och friluftshvssynpunkt. Därefter skall skogsvårdsstyrelsen i fråga om annan mark än för vilken kommunen utfärdat förbud mot spridning pröva om det finns tillräckligt starka skäl från skogsvårdssynpunkt att använda kemiska bekämpningsmedel på området i fråga. Utredningens förslag har kritiserats av vissa remissinstanser som anser att förslagel är för stek och byråkratiskt. Enligt kommunförbundet innebär förslaget att kommunerna får axla ett utrednings-, planerings- och informafionsansvar, vars omfattning är svår att överblicka. Vidare uttrycker flera remissinstanser oro för att den föreslagna ordningen kan leda till att kommunerna kommer att bedöma skogsmarkernas känslighet från friluftshvs- och miljösynpunkt på olika sätt. Jag anser att denna kritik är befogad. Enligt min mening bör vid prövningen av undantag från spridningsförbudet i ett sammanhang tas hänsyn till samtliga de omständigheter i det enskilda fallet som är av betydelse för dispensfrågan. Denna prövning är enligt min mening länsstyrelsen bäst skickad att göra. Jag anser alltså att länsstyrelsen bör vara den myndighet som prövar dispensfrågan. Detta betyder emellertid inte att kommunernas inflytande i dessa frågor bör begränsas i förhållande lill vad utredningen föreslår. Som utredningen framhållit har kommunen det övergripande ansvaret för markanvändningen och spridningen bör i princip inte ske i strid mot kommunens uppfattning om eller planer för markområdet i fråga. Kommunen har också de bästa förulsältningama att bedöma i vad mån spridningen av bekämpningsmedlen kan ha en psykiskt ogynnsam inverkan på den lokala befolkningen. I lagen bör därför skrivas in att vid prövningen av frågor om dispens från spridningsförbudet skall stor hänsyn

Prop. 1981/82:44 10

tas till kommunens uppfattning om skogsmarkens betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningen.

Vid bedömningen av frågan om behovet från skogsvärdssynpunkt att i det enskilda fallet använda bekämpningsmedel bör yttrande inhämtas från skogsvårdsstyrelsen. Jag avser att senare föreslå regeringen all bemyndiga skogsstyrelsen alt meddela anvisningar till ledning för denna bedömning.

Med hänsyn till den förordade lagstiftningens reslrikfiva utformning bör antalet dispensärenden bli begränsat. Jag utgår därför från alt dessa ärenden kan prövas inom ramen för de resurser som myndighetema nu har till sitt förfogande.

I lagen bör även tas in besvärsbestämmelser. Länsstyrelsens beslut i ett dispensärende bör således kunna överklagas till regeringen. Enligt gmndläggande principer på förvaltningsrättens område anses fysiska eller juridiska personer kunna i egenskap av sakägare överklaga ett beslut endast under fömtsättning att beslutet angår personen i fråga och att det gått honom emot. Med denna ordning skulle en kommun kunna överklaga ett beslul om undanlag från spridningsförbudet endast då kommunen är sakägare. En sådan ordning motverkar enligt min mening strävandena att nu stärka kommunernas och därmed kommunmedlemmarnas inflytande på frågor som rör användningen av lövbekämpningsmedel. Jag anser därför att kommunerna bör tilläggas besvärsrätt även i de fall där en kommun inte är sakägare.

Lagen bör också innehålla påföljdsbestämmelser. Några särskilda tillsynsbestämmelser utöver de som gäller enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor torde inte vara erforderliga.

Det nuvarande tillfälliga förbudet mot spridning av lövbekämpningsmedel gäller, efter den förlängning som regeringen beslutat den 7 maj 1981, längst fill utgången av juni 1982. För planeringen inom skogsbmket är det angeläget att det tillfälliga förbudet snarast ersätts av en permanent lagstiftning i enlighet med det av mig nu framlagda förslaget. Lagen bör träda i kraft den Ijanuari 1982.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbmksdepartementet upprättats ett förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Förslaget bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Prop. 1981/82:44 11

4 Specialmotivering

Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, är förbjuden.

Med spridning av bekämpningsmedel avses enligt denna lag inte metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

I överensstämmelse med vad jag har föreslagit i det föregående innehåller första stycket förbud mot kemisk lövslybekämpning. Spridning av bekämpningsmedel över skogsmark är således förbjuden, oavsett om den sker från luften eller från marken.

Enligt andra stycket omfattar förbudet inte sådan spridning av bekämpningsmedel som innebär att enskilda trädstammar behandlas med medlen i fråga (fickning, stubbehandhng och liknande metoder). Frågan om i vilken utsträckning och under vilka förutsättningar sådana selektiva behandlingsmetoder får användas ankommer det på produktkonlrollnämnden att avgöra inom ramen för iagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.

Begreppet bekämpningsmedel används i lagen i samma betydelse som i kungörelsen (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor. Med begreppet skogsmark avses skogsmark i skogsvårdslagens (1979:429) mening.

2 § Länsstyrelsen får medge undantag från 1 § om

1. skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den
lokala befolkningen och

2. kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) om återväxl av skog inte
rimligen kan tryggas genom röjning med mekaniska metoder med hänsyn
till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndels sammansättning
och tillgången på arbetskraft.

1 paragrafen anges under vilka fömtsättningar dispens kan medges från spridningsförbudet. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen. Som en första förutsättning för dispens gäller att skogsmarken i fråga har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningen. Spridning kan därför aldrig komma i fråga över skogsmark som exempelvis utgör närströvområde för en tätort eller som är belägen i närheten av en frilufts- eller rekrealionsanläggning. Delsamma gäller om det annars finns något naturvårdsintresse som särskih bör skyddas.

Till den lokala befolkningen bör räknas exempelvis personer som är bosalla i närheten av den aktuella skogsmarken eller som mera regelbundet färdas genom eller invid det med spridningen avsedda området.

För undantag krävs vidare att bekämpningen av lövvegetationen är nödvändig för att i enlighet med kravet i 7 § skogsvårdslagen (1979:429) trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet.

Prop. 1981/82:44 12

Från skogsvårdssynpunkt fordras därutöver att mekanisk röjning inte rimligen kan genomföras med hånsyn till skogsmarkens beskaffenhet, beståndssammansättningen, terrängförhällandena och det geografiska läget. Även tillgången på arbetskraft som kan utföra röjning med mekaniska metoder måste beaktas. Hänsyn skall alltså tas till både biologiska, tekniska och ekonomiska kriterier.

Självfallet bör, i enlighet med vad som i övrigt gäller på produktkontrollens område, någon ersättning inte utgå i de fall tillstånd till spridning vägras.

3 §

Produklkontrollnämnden får medge undantag från 1 §, om det behövs för vetenskaplig prövning.

Paragrafen motsvarar 2 § lagen (1980:368) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel.

4 §

I ärenden enligt 2 § skall yttrande inhämtas från kommunen och skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall vid sin prövning ta stor hänsyn lill kommunens bedömning av skogsmarkens betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningen.

Av paragrafens första stycke framgår att länsstyrelsen skall inhämta kommunens och skogsvårdsstyrelsens yttrande innan styrelsen tar ställning i ett dispensärende. Som framhållits i den allmänna motiveringen skall skogsvårdsstyrelsen i sitt yttrande uttala sig om spridningens betydelse från skogsvårdssynpunkt enligt vad som närmare anförs under 2 §. Del innebär således att skogsvårdsstyrelsen även bör uttala sig om behovet av och tillgången på arbetskraft för röjning med mekaniska metoder.

Frågan om kommunens medverkan i dispensprövningen har behandlats i den allmänna motiveringen. I paragrafens andra stycke markeras alt kommunens uppfattning om den ifrågavarande skogsmarkens betydelse från bl.a. friluftslivssynpunkt skall väga tungt. Jag förutsätter att kommunens yttrande över en dispensansökan utgår från den inriktning i fråga om markanvändningen som är politiskt förankrad inom kommunen. Kommunstyrelsen är kommunernas främsta förvaltande och verkställande organ och kan förväntas ha den bästa överblicken över förhållandena inom kommunen. Dessutom ansvarar styrelsen i de flesta fall för den översiktliga markplaneringen. Kommunens uppfattning i ett dispensärende torde därför bäst kunna uttryckas av kommunstyrelsen. Jag anser emellertid att del inte är lämpligt att i lag slå fast en sådan ordning. Det får i stället ankomma på kommunen att inom kommunallagens (1977:179) ram fritt bestämma vilket organ inom kommunen som skall handha dessa frågor.

Prop. 1981/82:44 13

5 §

Det finns särskilda bestämmelser med föreskrifter om registrering av bekämpningsmedel och med föreskrifter och villkor i övrigt för medlens användning.

Den lagstiftning som här åsyftas är främst lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor liksom även arbetsmiljölagstiftningen.

Kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor (1973: 334) innehåller generella föreskrifter om registrering av bekämpningsmedel. Av dessa föreskrifter framgår bl. a. vilka möjligheter som produklkontrollnämnden har att i samband med registreringen meddela föreskrifter och villkor för medlens användning. Dessutom har produklkontrollnämnden fåll bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter i fråga om spridning av bekämpningsmedel. Länsstyrelsen är dock oförhindrad att i ett dispensbeslut enligt denna lag meddela de villkor för spridning som styrelsen anser erforderliga. I praktiken torde det dock endast vara nödvändigt alt förena ett dispensbeslut med sådana kompletterande villkor som kan behövas med hänsyn till de särskilda förhållanden som kan föreligga i det enskilda ärendet.

Del bör anmärkas att produklkontrollnämnden har utfärdat särskilda föreskrifter som syftar till all skydda samernas intressen. Sålunda får som regel spridning av bekämpningsmedel från luften över områden där renskötsel får bedrivas under hela året enligt rennäringslagen (1971:437) inte ske utan tillstånd av produktkonlrollnämnden. Skall sådan spridning ske över andra områden där renskötsel får bedrivas krävs dels att den planerade spridningen anmäls till produktkonlrollnämnden och dels att samråd om spridningen skett i förväg mellan vederbörande sameby och den för vars räkning spridningen skall ske.

6 §

Den som uppsätligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller åsidosätter villkor som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2 eller 3 § döms fill böter eller fängelse i högst ett år.

Påföljdsbestämmelsen har anpassats till motsvarande bestämmelser i produktkontrollagsfiftningen.

7 §

Länsstyrelsens och produktkontrollnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär. Kommunen får överklaga beslut enligt denna lag.

I paragrafens andra stycke anges kommunernas besvärsrätt. Frågan har närmare behandlats i den allmänna motiveringen.

Prop. 1981/82:44 14

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den I januari 1982 dä lagen (1980:368) om förbud under viss fid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall upphöra att gälla.

5 Hemställan

Jag hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över förslaget till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1981/82:44 15

Bilaga I

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

^{BEKÄMPNING AV LÖVSLY}

Betänkande avgivet av utredningen om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m.m.

Ds Jo 1980:11

Prop. 1981/82:44

UTREDNINGES OM ANViUDNIKGEN AV KEMISKA MEDEL I JOED- OCH SKOGSBRUKET

Till Statsrådet och Chefen för JordbruksdeDartementet

Genom beslut den 9 augusti 1979 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda frågan om användningen av kemiska medel i jord-och skogsbruket m.m.

Med stöd av detta bemyndigande förordnade dåvarande chefen för jord-bruksdepartemetet, statsrådet Enlund, genom beslut den IJ september 1979 till ledamöter generaldirektör Arne Engström, tillika ordförande, samt riksdagsledamöterna Karl Erik Eriksson, Einar A Larsson, Grethe Lundblad och Ake V.ictorsson.

Genom beslut den 22 oktober förordnade chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, till ledamöter riksdagsledamöterna L Arne Andersson och John O Andersson samt till sakkunniga direktör Erik Brandt, avdelningschef Eric Falk, avdelningschef Henry Gustafsson, direktör Stig Hagner, överingenjör Lennart Holm, ombudsman Håkan Lundstedt, farm. dr. Eune Lönn£:T:'er,. anore förbundssekreterare Ingemar Kiisson, avaelnings-chef Bengt Olsson, lantbrukare Sven Tågmark och hortonom Christer Wohlström. Vidare förordnades genom beslut den 6 november 1979 till sakkunnig professor Erik Arrhenius samt till biträdande sekreterare departementssekreterare Anders Boheman. Genom beslut den 8 november 1979 förordnades till biträdande sekreterare numera byrådirektör Georg Ekström och forskarassistent Björn Sundell. Den 10 april I98O förordnades hovrättsassessor Per Olding som expert åt utredningen. Den 27 oktober I9S0 entledigades hortonom Christer Wohlström. Samma dag förordnades hortonom Per-Olof Olsson som sakkunnig.

Agronom Karl-Ivar Kumm, naturresurs- och miljökommittén, har biträtt utredningen med ett specialuppdrag rörande ekonomiska konsekvenser av restriktioner mot kemisk lövslybekämpning (kap. 8).

Av direktiven framgår bl.a. att resultatet av utredningens arbete lämpligen kan redovisas i form av delrapporter, varvid de frågor som rör

Prop. 1981/82:44 17

skogsbrukets användning av bekämpningsmedel bör redovisas med förtur och under år I98O.

I föreliggande delbetänkande behandlas huvudsakligen frågor rörande användning av herbicider för kemisk lövslybekämpning inom skogsbruket.

Kommittén avser att i ett kommande betänkande om kemisk bekämpning inom jordbruk och trädgårdsnäring m.m. lämna förslag även rörande skogsbrukets användning av övriga bekämpningenedel.

Stockholm i december I98O

Ame Engström

L Arne Andersson John O Andersson Karl Erik Eriksson

Einar Larsson Grethe Lundblad Åke Wictorsson

/Georg Ekströi

Bjöm Sundell

Anders Boheman

2 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 18

IIOIEHÅLL

SUMTtARY IK ENGLISH FÖPJATTBIHGSFÖRSLAG

1 UTEEDKIHGSUPPDRAGET OCH AP3ETETS UPPLÄGGNING M.M.

1.1 Utredningsuppdraget m.m.

1.2 Arbetets uppläggning

1.3 Överlämnade handlingar

2 SKOGSPOLITIKEN OCH SKOGSBBUKETS UTVECKLING. REGIONAL
POLITISKA OCH SA1>IHÄLLSEK0MISKA KONSEKVENSER AV DEN
KITTILLSVARABDE UTVECKLINGEN

2.1 Skogspolitiken

2.2 Skogsvårdslagen m.m.

2.3 Skogsbrukets utveckling och inriktning

2.4 Regionalpolitiska och samhällsekonomiska konsekvenser
av den hittillsvarande utvecklingen

5 GÄLLANDE BESTÄMMELSER RÖRANDE KSIöSJi BEKlMPNINGS-MEDEL M.M.

5.1 Lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor
J.1.1 Inledning

3.1.2Kemiska bekämpriingsmedel

3.1.3Särskilda regler för fenoxisyror

3.1.4Spridning av kemiska bekämpningsmedel från luften

3.2 Naturvårdslagstiftningen

3.3 Arbetsmiljölagstiftningen m.m.

3.4 Allemansrätten

4 FÖREKOMST OCH EKONOMISK BETYDELSE AV LÖVSLY OCH LÖVTRÄD I SKOGSBESTÅNDEN

4.1 Förekomst av lövsly och lövträd

4.2 Lövets inverkan på barrskogen

Prop. 1981/82:44 19

5 AMVÄKDKIHG AV KEMISKA BEK;>!?KINGSMEDEL I SKOGSBRUKET

5.1 Inledning

5.2 Lövslybekämpninr

5.2.1 Fenoxiättiksyror

5.2.2 Glyfosat

5.3 Ogräsbekämpning

5.4 Insektsbekämpning

5.4.1 Feromoner

5.4.2 Insekticider

6 DE KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDLENS VEPJCAN PÅ MÄHKISKOH ELLER
I MILJÖN

6.1 Arbetshygieniska. aspekter

6.1.1Inledning

6.1.2Risker med kemiska bekämpningsmedel

6.1.3Indelning i faroklasser

6.1.4Hantering av kemiska bekämpningsmedel

6.1.5preparatformuleringar och aktuella substanser

6.2 Bekämpningsmedeisrester i skogsbär och svamp m.m.

6.2.1InledninéT

6.2.2Resthalter

6.2.3 Eesttoleranser m.m.

6.3 Bekämpningsmedlens verkan i naturmiljön

7 ALTERNATIVA METODER FÖR LÖVKONTROLL OCH INSEKTSBEflÄMPNING.
EFFEKTIVITET OCE KOSTNADER M.M.

7.1 Bekämpningsmedel och bekämpningsmetoder

7.2 Alternativa lövkontrollmetoder

7.2.1 Inledning

7.2.2 Mekanisk eller manuell lövkontroll

7.2.3 Skogsbetning

7.2.4 Uppskjuten röjning

Prop. 1981/82:44 20

7.2.5 Hyggesbränning

7.2.6 Plantering av contortatall

7.3 Kostnadsjämförelse mellär. olika behandlingsmetoder

7.4 Röjnings- och arbetskraftsbehov samt kostnader

7.4.1 Alternativ 1: Kemisk och mekanisk röjning
7.4-2 Alternativ 2: Enbart mekanisk röjning
7.4.3 Jämförelse mellan alternativen

7.5 Arbetsskador vid röjning med mekaniska hjälpmedel

7.6 Skadeinsekternas ekonomiska betydelse för skogsbruket

7.7 Icke-kemisk insektsbekämpning 7.7-1 Förebyggande åtgärder

7.7.2 Bekämpning. Alternativ till insekticider

7.8 Forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet

7.9 Anslag till forskning

8 EKONOMISKA KONSEfiTENSER AV BEGRÄNSNINGAR I KEMISK LÖVSLYBEKÄMPNING

8.1 Inledning och avgränsningar

6.2 Ökat behov av lövslybekämpning

i..' Behov av :-:e:niSi. lovaj vDekämpinr

8.4 Metoder för att förebygga behovet av kemisk lövslybekämpning

8.5 'Manuell röjning som alternativ till kemisk lövslybekämpning

8.5.1 De närmaste fem åren

c.5.2 På längre sikt

8.6 Risk för eftersatt röjning

8.7 Konsekvenser av eftersatt röjning

8.8 Skogsindustri, bytesbalans och sysselsättning

8.9 Principdiskussion om styråtgärder

8.10 Sammanfattning

Prop. 1981/82:44 21

9 RESTRIKTIONER ELLER FÖRBUD MOT KMISK LÖVSLYBEKiMPNING.
Ö\'ERVÄGDA ALTERNATIV

9.1 Inledning

9.2 Alternativ 1: Tillstånd inom vissa generella ramar

9.3 Alternativ 2: Anpassad lövslybekämpning

9.4 Alternativ 5: Förbud

10 SAMMANFATTANDE SYNPUNKTER SAMT UTREDNINGENS PÖRSUG

11 RESERVATION OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN

Bilapa 1 Direktiven

Bilaga 2 Lag (1980:368) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Bilaga 3 Rekommendationer avsedda att minimera oönskade effekter av herbicidanvändning inom skogsbruket

Bilapa 4 Skogsbruk med ekologisk grundsjTi Bilaga 5 Koriferens om fenoxisyror Si lag-a 6 Litteraturförteckning

Prop. 1981/82:44 22

SUMMAEY IN ENGLISH

In 1979 the Swedish Government appointed ?. conrniission te investi-gate the use of chemicals in agriculture and forestry. The main objec-tive of the study is to conduct on overall risk/benifit analysis of present usage of pesticides and fertilizers and to examine the possible impact of restricted use.

The commission has now presented its first rqport which deals with the use of herbioides in forestry. The remaining reports vill analyse the use of pesticides in agriculture and the use of fertilizers in agriculture and forestry.

In the first report the commission dicusses the important position that the forestry industry occupies in the Swedish eoonomy. The forestry industry creates 3 signifioant amount of employment at the same time as it generates valuable export revenues. The forestry industry is also of considerable importance in the less industrialized regions of the country especially from an employment point of view. At the same time the production techniques of modem, rational forestry have been criticized from an environmental/aestethic point of view. This criticism has been focused on the use of herbicides to clear young conifer stånds from competing vegetation. Critios argue that the areas at present treated vith herbicides should instead be cleared with manual or mechanical methods.

The study concludes that the great majority of young conifer stånds can be cleared efficiently and economically with manual or mechanical methods. On a small part of the acreage, however, the problems of comDeting vegetation is of such magnitude that non-chemical brush control is not justified from an economical or occupatational safety point of view.

The commission defines three different policy altematives for regula-ting the future use of herbicides in Swedish forestry.

1) Hestrictions limited to product control aspects and general rules for spraying herbicides.

Prop. 1981/82:44 23

2) Restrictions in the use of herbicides to be initiated also by local authorities on the city level to protect areas that are of special interest from an environmental and conservational point of view. Restrictions could also be enforced for acreages that can efficiently be cleared with mechanical or manual methods. (Recommended altemative)

3) A total ban on all use of herbicides in forestry.

Recommended altemative

The commission suggest that local authorities (community coxmcil level), with direction from central guide lines, be responsible for restricting the use of herbioides on areas which are of special interest from an environmental and/or conservational point of view.

The guide-lines should be worked out by the National Board of Environmental Protection and the National Board of Forestry and should contain instructions as to which areas could be classified as being especially vulnerable.

The special prerequisites for allowing herbicide use are:

1) Chemical brush control on the speoific acreage can be managed without hazards.

This requirement is fulfilled when

a) the acreage is located at such a distance from houses, recreational areas, public roads, lakes, rivers and ground water sources, that the spraying can take place without harm or hazard to the public, the environ-ment or the inhabitants of the area.

b) the spraying can take place without disturbing reindeer production.

2. Chemical brush control on the actual target is profitable for the landowner and for society as a whole. This requirement is fulfilled when

a) the problem of competing vegetation in young conifer stånds is so severe that the cost of mechanical brush control is significantly higher than the cost uf using herbicides. When determining what should

Prop. 1981/82:44 24

be regard as a 'significantly higher cost', the profitability of forestry in the different parts of the country should be considered

b) Chemical brush control is a necessary biological prerequisite for future forestry in the area.

The recommended altemative described above should make it possible to bring an end to the"trend towards increasing amounts of competing brushes in young conifer stånds, which has been a problem throughout the 1970's.

At the same time it is possible fcr local authorities to ban the use of herbicides on areas that are especially vulnerable from an environmental or conservational point of view. The recommended legislation also makes it possible for the County Forestry Board to prohibit the use of herbicides on acreages that could be cleared economically with mechanical methods.

Prop. 1981/82:44 25

FORFATTNINGSFORSLAG

Fcrslap till

Lag om SDridning av bekämimingsmedel över skogsmark Härigenom föreskrivs följande.

1 § Kommunfullmäktige får förbjuda spridning av bekämpningsmedel, avsedda
för bekämpning av lövsly, över skogsmark som är känslig från miljövårds-
och friluftslivsjTipunkt.

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande statens naturvårdsverk, meddelar närmare föreskrifter om när skogsmark kan anses vara av den art som avses i första stycket.

2 § För spridning av sådana bekämpningsmedel över annan skogsmark än för vilken kom.munfullmäktige utfärdat förbud enligt 1 § första stycket krävs tillstånd av skogsvårdsstj-relsen.

3 § Tillstånd får lämnas om det finns starka skäl från skogsvårdssjTipunkt.

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande skogsstyrelsen, meddelar närmare föreskrifter om förutsättningarna för tillstånd.

4 § Proauktkontrollnämnden får medge undantag från skyldigheten enligt 2 § att söka tillstånd till spridning om det behövs för vetenskaplig prövning. Därvid skall nämnden föreskriva de villkor som behövs till skydd för allmänheten.

5 § Skogsmarkens ägare har inte rätt till ersättning om spridning förbjuds enligt 1 § eller spridning annars vägras enligt 2 eller 4 §.

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller villkor som föreskrivits enligt 4 § eller som i strid mot 2 § sprider bekämpningsmedel döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 § Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos skogs-st jrrelsen genom besvär.

Prop. 1981/82:44 26

Skogsstyrelsens och produktkontrollnämndens beslut överklagas hos regeringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 198I då lagen (1980:368) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall upphöra att gälla.

Intill utgången av juni 1982, skall skogsvårdsstjrrelsen i ärenden angående tillstånd enligt 2 § inhämta j'ttrande från kommunstjrrelsen. Om det därvid görs gällande att den med ansökan avsedda skogsmarken är av sådan art som anges i 1 § får tillstånd inte lämnas.

Prop. 1981/82:44 27

1 UTREDNINGSUPPDRAGET OCE ARBETETS UPPLÄGGNING M.M.

1.1 Utredningsuppdraget m.m.

Jordbruksministern har i direktiven (dir. 1979:119,- se bilaga i) till utredningen bl.a. betonat att de ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna för människors hälsa och för miljön vid användningen av många kemiska preparat i jord- och skogsbruket och den oro såväl de som arbetar med sådana preparat som allmänheten känner inför dessa problem gör det nödvändigt att ytterligare åtgärder vidtas för att minska användningen av kemiska bekämpnings- och gödselmedel.

Enligt direktiven är kommitténs uppgift i första hand att redovisa konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen samt att dessutom utvärdera det underlagsmaterial som kommittén tar fram och utifrån en avvägning mellan bl.a. näringspolitiska intressen och miljöintressen föreslå lämpliga åtgärder.

Resultatet av kommitténs arbete bör, enligt direktiven, kunna redovisas i form av delrapporter, varvid de frågor som rör skogsbrukets användning av bekämpningsmedel bör redovisas under år I96O. Arbetet bör planeras så att slutredovisning kan ske vid utgången av 198I.

Även naturresurs- och miljökommittén (Jo 1978:01) har genom regeringsbeslut 197E-G1-12 (dir. 197c:7) fått i uppdrag att utreda vissa hithörande frågor. Naturresurs- och miljökommitténs arbete bör emellertid, enligt direktiven, inriktas på mera långsiktiga och övergripande frågeställningar och inte på sådana specialfrågor som behandlas i andra utredningar.

1.2 Arbetets uppläggning

Utredningen har, utöver ordinarie sammanträden, haft hearings med företrädare för vissa miljöorganisationer (Jordens vänner. Miljöförbundet, Miljögruppemas Riksförbund och Svenska Naturskyddsföreningen), Sveriges lantbruksuniversitet och statens veterinärmedicinska anstalt.

Prop. 1981/82:44 28

Föredragningar har även gjorts av inbjuden expertis från arbetsmarknadsstyrelsen, domänverket, Sveriges lantbruksuniversitet, jTkesmedi-cinska kliniken vid Akademiska sjiikhuset i Uppsala och onkologiska kliniken vid Regionsjukhuset i Umeå. Frågor som härvid diskuterats har varit resp. i) arbetsmarknadsekonomi- och sysselsättningsfrågor inom skogsbruket (Leif Tallskog), 2) domänverkets utredning om konsekvenser av ett herbioidförbud (Johan Rydin och Jan Rämröd), 3) viss forskningsverksamhet vid skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet (Kjell Hollender och Hubertus Eidmann), 4) yrkesmässig exponering för fenoxisjrror (Birgitta Kolmodin-Hedman), 5) rapporter om samband mellan exposition för fenoxisyror m.m. och uppkomst av vissa tumörsjukdomar (Lennart Hardell och Michael Eriksson).

Promemorior för utredningens räkning har även iordningställts av Stig Hagner, Karl-Ivar Kumm och Jörgen Bäckström samt av skogsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och statens naturvårdsverks produktkontrollbyrå.

I en cirkulärskrivelse till berörda institutioner vid den skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbmksuniversitet har utredningen uttryckt önskemål om att få information om sådan forskning som är inriktad på att förbättra tillgängliga alternativa bekämpnings- eller produktionsmetoder eller på utveckling av ny sådan teknik.

Studiebesök har av sekretariatet gjorts vid Sveriges Skogsågareföreningars Riksförbund, lantbruksnämnden i Västernorrlands län, domänverket. SCA, Svenska Skogsarbetareförbunaet, skogsstyrelsen och skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges läntbruksuniveristet.

Vid en tvådagars skogsexkursion anordnad för utredningen av Sveriges Skogsvårdsförbund och domänverket behandlades bl.a. skogsgödsling och lövslyproblemet samt gavs en allmän demonstration av skogsbrukets metoder och av domänverkets fältförsök med energiskog på torvmark.

1. 3 Överlämnade handlingar

Regeringen har till utredningen överlämnat följande motioner från 1978/79 års riksmöte:

1. Motion 1448 yrkandet 2, ang. intensifiering av forskning om kvävegödselns inverkan på hälsan och växtemas näringsupptagning.

2. Motion 1453, ang. stöd till forskning och utveckling av biologisk bekämpning.

Prop. 1981/82:44 29

3. Motion 1969, ang. förslag till samhälleligt stöd till forskning, kvalitetskontroll, rådgivning och utbildning kring den biodynamiska odlingen.

4. Motion 1990 yrkandet 5, ang. tillsättande av utredning med uppgift att bl.a. framlägga förslag om åtgärder för att kraftigt begränsa användningen av handelsgödsel inom jord- och skogsbruket.

5. Motion 1994, ang. åtgärder mot vattenförorening.

6. Motion 1999> ang. avveckling och totalförbud mot användning av gifter

i skogsbruket samt begränsningar av användningen av vissa slag av handelsgödsel inom jordbruket.

Vidare har från regeringen/jordbruksdepartementet överlämnats statens natttrvårdsverks utredning (dnr 160-3315-79 P) om visst samråd före spridning av kemiska bekämpningsmedel m.m. jämte remissyttranden, samt skrivelser från hälsovårdsnämnden i Hjo kommun ang. hälsovårdsnämndens begränsade möjligheter att ingripa vid sanitär olägenhet och andra obehag förorsakade av besprutning med gift- och näringsämnen i direkt anslutning till bostadsbebyggelse, från svenska förbundet för Organisk Biologisk Odling ang. totalförbud mot kemiska bekämpningsmedel i villaträdgårdar, från Jokkmokks koimnun ang. förbud mot kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket och ekonomisk kompensation för fördyringar för skogsvård, från Torsbjf Miljövårdsgrupp ang. fortsatt förbud mot kemisk lövslj'be-kämpning och minskad giftanvändning inom jordbruk och trädgårdsnäring samt från Svenska Frisksportförbundst ang. användning av fenoxisyror och andra kemikalier i skog och mark.

Prop. 1981/82:44 30

2 SKOGSPOLITIKEN OCH SKOGSBRUKETS UTVECKLING. REGIONALPOLITISKA OCH SA-iIHÄLLSEKONOMISKA KONSEKVENSER AV DEN HITTILLSVARANDE UTVECKLINGEN

2.1 Skogspolitiken

Mot bakgrund av skogspolitiska utredningens betänkande (SOU 1973=14) Mål och medel i skogspolitiken tillsattes 1973 års skogsutredning för att j-tterligare belysa vissa frågor. Skogsutredningen hade enligt sina direktiv två huvuduppgifter; dels att utarbeta ett system för en s.k. rullande virkesbalansutredning och att med hjälp av detta system redovisa alternativa utvecklingslinjer för den svenska skogsnäringen, dels att lägga fram detaljerade förslag till styrmedel inom skogspolitiken. I direktiven till utredningen angavs också att målet för skogspolitiken borde utformas så att möjligheter skapades för en långsiktig hög produktion i skogsindustrin och därmed också en hög intensitet i skogsbruket. Utredningens överväganden och förslag presenterades i delbetänkandet (Ds Jo 1975:1) Virkesbehov och virkestillgång samt i betänkandet (SOU 1978: 6-7) Skog för framtid.

Skogsutredningen har i Skog för framtid utgått från att sKogsnäringen måste arbeta i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer, för att pä så sätt bidrs till att uppfylla målen bl.a. om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional balans, balans i utrikesbetalningarna och oir en goc natur- och miljövård. Utredningen föreslog mot bakgruna därav att det sammaniattanat målet för skogspolitiken borde vara att "skogsraark med växande skog skall skötas så att den varaktigt ger en med hänsyn till markens virkesprodu-cerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesavkastning."

Utredningen presenterade vidare 3 alternativa skogsproduktionsprogram. Det av utredningen förordade alternativet innebar ett skogsbruk med betydligt högre ambitionsnivå än det dittillsvarande.

Efter sedvanlig remissbehandling presenterade regeringen förslag till riktlinjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) Riktlinjer för skogspolitiken, m.m. I likhet med utredningen ansåg föredragande departementschefen beträffande skogspolitikens mål att skogsbruket måste verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsmålen och i samspel med andra samhällssektorer. Departementschefen förordade vidare =tt som övergripande mål

Prop. 1981/82:44 31

för skogsbruket skulle gälla att skogsmark och skog på sådan mark genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skall skötas så att den varkatigt ger en hög och värdefull virkesavkastning samt att hänsyn därvid skall tas även till naturvårdens och andra allmänna intressen.

Beträffande utredningens förslag.till skogsproduktionsprogram anförde departementschefen följande:

"För egen del anser jag i likhet med flera remissinstanser att det inte är meningsfullt att lägga fast ett närmare preciserat långsiktigt skogsproduktionsprogram för det svenska skogsbruket. I det långa perspektiv det här är fråga om får handlingslinjerna inte låsas. Valet av åtgärder och formerna för deras genomförande måste fortlöpande omprövas och anpassas till utvecklingen. Jag vill emellertid ange vissa riktlinjer för utvecliingen.

Som jag tidigare har framhållit anser jag att skogsindustrins nuvarande råvarubehov inte kan få styra skogsproduktionens långsiktiga inriktning. I stället bör den direkt råvaruförbrukande skogsindustrins kapacitet efter hand anpassas till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen för den fastlagda skogspolitiken. På kort sikt är det emellertid av flera skäl omöjlipt att bortse från skogsindustrins behov. Huvudskälet härtill är att en drastisk nedskärning av industrikapaciteten skulle ge oacceptabla konsekvenser för sjsselsättningen. Ut gångs punlrten bör därför vara att söka åstaajiomma en skogsproduktion som ger åtminstone den virkesmängd som utredningen redovisar i sitt alternativ 1. Det skulle innebära dels att avverkningen skulle kunna ligga på en nivå som är tillräcklig för ett normalt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin, dels att en avverkning av denna storleksordning skulle kunna bedrivas långsiktigt. Vad jag nu har sagt om skogsproduktionens inriktning skall således in+e uppfattas som en definitiv låsning till en viss nivå. Givetvis måste strävan vara en ökad produktion i den mån det är möjligt och lämpligt med hänsyn till andra viktiga samhällsmål som jag tidigare har behandlat."

Beträffande naturvårdshänsyn anförde departementschefen följande:

"Som jag tidigare framhållit måste skogsbruket bedrivas med hänsyn tagen till skogen som livsmiljö för växter och djur, till skogens inverkan på vattenbalans och lokalklimat och till möjligheterna att utnyttja skogs-

Prop. 1981/82:44 32

marken för friluftsliv och rekreation. Vidare måste hänsyn tas till intresset av att bevara vissa inslag i kulturlandsk"T?et. Skogsbruket måste alltså bedrivas så-att förutsättningarna för e:. mångsidig användning av våra skogar inte rubbas.

De angivna intressena bör enligt min mening i många fall kunna tillgodoses även inom ramen för ett rationellt skogsbruk. När det gäller kraven på friluftsmiljön är det i närheten av tätorter och inom vissa andra områden som är av betydelse för det rörliga friluftslivet som svårigheter kan uppkomma att reservera goda rekreationsområden utan att rationellt skogsbruk avsevärt försvåras. I övriga områden bör anspråken på god friluftsmiljo alltjämt kunna tillgodoses inom allemansrättens ram utan större hinder i skogsbruket. För att tillgodose friluftslivet och andra angivna intressen krävs emellertid en anpassning och ett hänsynstagande när det gäller olika åtgärder i skogsbruket. Liksom hittills bör de restriktioner som kan inordnas i ett rationellt bedrivet skogsbruk regleras genom hänsynsregler i skogsvårdslagstiftningen. Reglerna bör främst gälla sådana åtgärder som avverkning, beståndsvård och beståndsanläggning."

Jordbruksutskottet har genom betänkandet (JoU 1978/79=80) Riktlinjer för skogspolitiken m.m. godkänt de riktlinjer för skogspolitiken som förordats i propositionen. Utskottet anslöt sig även till de i propositionen framförda synpunkterna beträffande skogsprodxiktionsprogram samt till den i propositionen valda formen för reglering av naturvårdsfrågcrna inom skogslagstiftningeng ram.

Riksdagen anslöt sig till propositionens förslag och fattade beslut i enlighet därmed.

2.2 Skogsvårdslagen m.m.

Genom 1 § skogsvårdslagen (1979=429) har som övergripande mål för skogsbruket fastlagts att skogsmark med dess skog, genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga, skall skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull.virkesavkastning. Häsyn skall därvid tas till naturvårdens och andra allmänna intressen.

Enligt 21 <5 skogsvårdslagen får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föresVarifter om den hänsyn som skall tas till natur-

Prop. 1981/82:44 33

vårdens intressen vid skötsel av skog. Dessa föreskrifter får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Segeringen har vidare genom skogsvårdsförcr::iiingei- (1979 = 791; uppdragit åt skogsstyrelsen att i samråd med bl.a. naturvårdsverket meddela sådana föreskrifter.

I 21 § skogsvårdsförordningen föreskrivs att skogsvårdsstyrelsen skall sajnråda med kommun i fråga av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena. För områden som är av utpräglat intresse för naturvården eller det rörliga friluftslivet och som angetts av länsstjrrelsen i sararåd med skogsvårdsstyrelsen kan naturvårdsinriktade skogsbruksplaner upprättas Sådana planer upprättas av skogsvårdsstyrelsen och bekostas av staten. Enligt 21 § förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket får statsbidrag lämnas till fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser för skogsbruksplaner som upprättas enligt föreskrifter som meddelas av skogsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsen kan som villkor för bidrag till en skogsbruksplan laräva att i planen anges vilken hänsyn som bör tas till naturvårdens och det rörliga friluftslivets intressen.

I de tillämpningsanvisningar till skogsvårdslagen som skogsstyrelsen utfärdat sägs att kemisk lövslybekämpning skall undvikas i välbesökta när-strövområ.den och intill bebyggelse.

2.J Skogsbrukets utveoliing och inriktning

Sveriges produktiva skogsmark omfattar 23,5 milj. ha (motsvarande 57 "fe a%' landj-tan), varav 13,3 milj. ha i Norrland, 5,4 milj. ha i Svealand och 4,8 milj. ha i Götaland. Skogsmarken ägs till 25 % av det allmänna (varav staten innehar 19 ?= och kyrkan 6 9), 25 % av aktiebolag och 50 % av enskilda personer. Virkesförrådet, dvs. skogens innehåll av virke, är ca 2 400 milj. msk (1975). Därav finns 1 200 milj. msk i"Norrland, oOO milj. i Svealand och 600 milj. i Götaland. Gran utgör 4S av förrådet, tall 38 fo och lövträd 14 f=.

Medeltillväxten per hektar och år (boniteten) är dubbelt så stor i

Götaland som i Norrland. Den totala tillväxten per år uppgår f.n. till

3 3

ca 75 milj. m sk varav ca 32 milj. m sk i Norrland, 20 milj. i Svealand

och 23 milj. i Götaland (fig. 2.1).

För närvarande är avverkningen ungefär lika stor som tillväxten, dvs.

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44

75 milj. m sk per år. Som ett genomsnitt för 1970-talet har avverkningen varit något lägre än tillväxten. Av det avverkade virket går över 95 % till skogsindustrin. Resten används bl.a. som brännved.

År 1976 sysselsatte skogsbruket 55 000 personer och skogsindustrin, dvs. trävaru- samt massa- och pappersindustrin, ca 172 000 personer.

Ml!] m-* sk

(titlvjxt och avgång]

Figur 2.1 Virkesförråd, tillväxt och avgång.

Källa: Skog för framtid, SOD 1978:6.

Skogsbrukets och skogsindustrins framtid skall baseras på produktion av barrvirks av hög kvalitet. Detta stadgas i 1979 års skogsvårdslag. F.n. består årsawerkningen till ca 90 % av tall och gran. Lövskog (huvudsakligen björk) ger lägre arealavkastning än barrskog. Veden har lägre värde per volymsenhet som råvara för förädlingsindustrin och måste till stor del avverkas genom förhållandevis dyra gallringar.

Internationellt sett är kostnadsläget mycket högt i svenskt skogsbruk och därmed i skogsindustrin. Följande uppställning (från en utredning gjord av Stora Kopparberg) visar virkeskostnaden per ton pappersmassa (blekt sulfat) är 1978:

Prop. 1981/82:44 35

Sverige (barrved) 730 kr.

Sydstaterna, USA (" ) 350 kr.

Canada (" ) 385 kr.

Brasilien (löwed) 230 kr.

För att skogsbruket skall kunna fortsätta att drivas på den genom riksdagsbeslut (maj 1979) fastlagda intensitetsnivån, med därav följande möjligheter till långsiktiga virkesuttag, fordras att verksamheten är rationellt upplagd. Bl.a. måste kostnadsutvecklingen inom skogsvården, som är en betydande utgiftspost'i svensk skogsbruk, hållas tillbaka. Enligt uppgifter från Domänverket uppgår skogsvårdskostnaden per avverkad kubikmeter (1980) till 33 % av erhållet awerkningsnetto. Ar 1977 var motsvarande siffra 20 %. .Prognosen för I983 är 40 "Jo. Situationen är likartad inom andra delar av skogsbruket.

På grund av löwirkets hittillsvarande lägre värde och lövskogens lägre totalproduktion per hektar söker skogsbruket begränsa dess andel av det växande skogsbeståndet. Viss lövinblandning är dock önskvärt i många typer av barrskog såväl av biologiska som miljömässiga skäl. Målet är därför att även framdeles behålla en lövinblandning av gagnvirke i skogen som ungefär motsvarar den situation som rått under de gångna årtiondena, dvs. ca 10-15 fo.

Ren lövskog eller lövdominerad skog av ordinär svensk typ består huvudsakligen av glas- och vårtbjörk, därtill asp i Nord- och Mellansverige samt bok, ek och ytterligare lövträdsarter i södra Sverige. Sådan lövskog eftersträvas eller accepteras i skogsbruket på växtplatser av speciell typ, t.ex. på ytfuktiga marker, i randzoner till våtmarker, i närmiljöer intill bebyggelse, kring fritidsområden och kulturminnesmärken.

Genom skogsskötseln grundläggs skogsbeståndets framtida trädslagssammsin-sättning genom en serie åtgärder på ett tidigt stadium. Den nyawerkade arealen markbereds. Barrträd planteras vanligen. Konlcurrerande vegetation måste hållas efter, så att barrplantomas utveckling inte hämmas alltför mycket. Under denna fas utgör lövsly från träd- och buskartad vegetation en dominerande konkurrensfaktor. De åtgärder som vidtas för att mildra denna konkurrens kallas nedan "lövkontroll". När ungskogen nått 2-4 m höjd företas s.k. "ungskogsröjning". Härigenom ges skogen en relativt definitiv sammansättning och karaktär.

Prop. 1981/82:44 36

När skogsbrukets lövröjningsåtgärder diskuteras är det väsentligt att man skiljer mellan den primära lövkontrollen och ungskogsröjningen. Skall lövkontrollen ha effekt, dvs. hindra en tät, konkurrenskraftig löwegeta-tion från att kväva barrplantorna, måste åtgärder sättas in tidigt, ibland före planteringen. Lövkontrollen är därför en åtgärd som i mångt som mycket är jämförbar med jordbrukets ogräsbekämpning.

Lövkontrollen är en åtgärd som i princip endast berör vegetation av lövträd och lövbuskar. Den senare aktuella ungskogsröjningen är egentligen en tidig gallring vid vilken man väljer ut såväl barrträd som lövträd, vilka skall ingå i det framtida produktiva skogsbeståndet. Övriga trädstammar avlägsnas, vanligen med röjningsmotorsåg. En förutsättning för att denna åtgärd skall få önskvärt resultat är att man har en acceptabel beståndssammansättning före åtgärden. I föryngringar där barrträden p.g.a. ej utförda lövkontrollåtgärder blivit mer eller mindre kvävda eller är starkt tynande föreligger givetvis inte detta utgångsläge. Dngskogsröj-ningen får då mer karaktären av att "rädda vad som räddas kan" av barrträden. Man fyller dessutom ut barrträdsfria partier med lövträd. Den framtida virkesprodioktionen påverkas så gott som alltid negatirt - ofta starkt negativt - när en sådan situation inträtt.

I och med den nya skogsvårdslagens ikraftträdande den 1 jan. 198O har kraven ökat på skogsbruket att komma till rätta med lövslyproblemen. Således föreligger plikt att röja bort lövsly som hämmar barrträdsplantornas utveckling (§7). I ungskog skall lövinslaget hållas nere så att barrträdsbeståndet kan utvecklas (§9). Har barrträdsbeståndet blivit för glest föreligger plikt på omkultur (§5).

Möjligheterna att ersätta den kemiska lövkontrollen med manuell röjning begränsas främst av produktionsekonomiska skäl. På 1960-talet blev ca 90 000 ha ungskog per år föremål för kemiska lövkontrollåtgärder, på 1970-talet ligger medeltalet vid ca 25 000 ha per år. Av skogsstyrelsens statistik för utförd manuell röjning framgår att nedgången inte motsvarats av någon nämnvärd ökning i fråga om manuell lövkontroll. Denna verksamhet berör ca 250 000 ha per år xmder hela perioden. Det torde därför inte råda några tvivel om att angelägen lövkontroll försummats på stora arealer under 1970-talet.

Härtill kommer att lövslyproblemen på hyggen och i ungskogar ökat under 1970-talet. Orsaken härtill anges bl.a. vara:

Prop. 1981/82:44

- större arealer p.g.a. ökad slutavverkning under I96O- och 1970-talen

- övergäng fr.o.m. 1960-talet från lövslyhämmande hyggesbränning till maskinell markberedning i norra och mellersta Sverige

- DDT-förbudet med åtföljande insektsproblem. Skogsbruket måste framförallt i Syd- och Mellansverige uppskjuta planteringen flera år för att undvika snyt baggeskador. Som en följd härav fär löwegetationen ett försprång med åtföljande konkurrensproblem.

2.4 Regionalpolitiska och samhällsekonomiska konsekvenser av den hittillsvarande utvecklingen.

Det totala antalet förvärsarbetande inom skogsbruk, jordbruk, jakt och fiske har minskat i jämn takt sedan 1940 med en viss utplåning under 197C-talet (fig. 2.2).

Figur 2.2

ANTAL FöRVÄRVSAR3ETA,\DE 20 Til'; ELLER MER :;.-;ili:i: Arbets- mfirkniidsstyre.isfin -MILJ-.

C;'F FU?:VAlTN O ANMA TJ 3

VARUKAMDEL- SA"l-"rtRDSEL f; M GRUVOR. TILLVERKN, BY66K

JCRDBRliK, SKOGSBRUK. JAKT O FISKE

AK iilö 1?i)5 i9n 1955 ISbO 1555 1970 1S75

I figur 2.3, som visar utvecklingen av antalet sysselsatta inom skogsbruket under 196O- och 70-talen, framträder den ökning av antalet i skogsbruket sysselsatta kvinnor, som inträffade under andra hälften av 1970-talet. Kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande i skogsbruket framträder emellertid än tydligare i arbetslöshetsstatistiken. Efter' att I968 och 1969 ha utgjort i genomsnitt 3 procent av de arbetslösa i skogsarbetarnas arbetslöshetskassa, har kvinnornas andel ökat till i genomsnitt 30 procent under 1979- En stor del av dessa kvinnor arbetar i skogliga plantskolor.

Prop. 1981/82:44

Kvinnornas arbetslöshet är i större utsträckning än männens koncentrer.ad till vinterhalvåret.

ANTAL SYSSELSATTA 1 000-TAL 100

90 . 80 .

50 .1 50

tC: J

0< C> D"

ii i'' ii d9 :: 7i 72 T;. ';- 11 11 11 Vi Fieur 2.3 Sysselsatta inom skogsbruket 1962-1979

Källa: arbetsmarknadsstyrelsen

kx figur 2.L framgår sysselsättningsutvecklingen i skogsbruket kvartal för kvartal under 1970-talet. Där kan noteras den intressanta förändring, som inträffade omkring år 1975- F°re 1975 minskade sysselsättningen under sommarhalvåret, medan den därefter har ökat under motsvaramde tid. Flera orsaker till denna förändring är tänkbara:

1. Andelen fast anställd arbetskraft har ökat, vilket medfört mindre säsongvariationer i antalet anställda.

2. Avverkningen, som till största delen utförts under vinterhalvåret, har spritts ut mer över året, så att en större amdel nu utförs under sommaren.

3. En ökad mekanisering av avverkningen har medfört att mindre personal behövs under vintern.

Prop. 1981/82:44

4. Avverkningen har varit av lägre volym de senaste åren, vilket medfört en lägre sysselsättning under vintern.

ANTAL SYSSELSATTA 1 COO-TAL 100

90 J

70 .,

£C .

/X -..TM

TO70 1971 1972 1973 197H 197D 1976 197? 197S- 1575

Figur 2.4 Antal sysselsatta inom skogsbruket 1:a kvartalet 1970 - 4:e

kvartalet 1979

fSlla: arbetsmarknadsstvrelsen

Av tabell 2.1 framgår hur den förvärvsarbetande befolkningen fördelar sig efter jrke och lön. Av tabell 2.2 framgår sysselsättning i skogscrul-:et mec fördelning på skogsbruksätgärder.

Prop, 1981/82:44 40

Tabell 2.1.Förvärvsarbetande befolkning efter yrke och lön 1970 och 1975. Skogsarbete och samtliga yrken.

Källa: Skogsstatistisk årsbok 1978.

Lim	Samllip.i yrk	xn	Skop>.irh':	■le	Skot-;	irbetc i	FörjnilrinL' i	r,
					''.'i av samllipa		1970—1975
					yrken 1970	1975
	1970	1975	1970	1975	yrken 1970	1975	.S:im!lii:;j	Sk.issarSclf
				,			yrken
Nhm	9.'i S-\i	114 411	3 71K	3 593	4.0	3.1	■■22.3	- 3.4
Vh'.n	n5 :;n	1(15 M.-l	4 040	3 97."'	4.5	3.8	- l'i.5	- 1.7
Jmll	7 :,'K	57 246	2 621	2 919	5.5	5.1	20.8	+ 11.4
Vnrl	lof. \>s	117 1X5	3 IfJi	2 726	3.11	2.3	.■ 10.4	-14.0
Gavl	IK. 9;n	130 676	3 231	3 03 i	2.8	2.3	1 11.8	- 6.2
Kopp	lOS 915	i:5 475	3 735	3 .145	3.4	2 7	+ 15.2	- 7.K
Vrml	IM OM	i:7 409	4 123	3 61)';	3.6	2.8	-11.7	- 12.6
Örrh	115 fi'U	126 I6S	1 970	1 W5	1.7	1.3	+ 9.1	- I6..i
Vslm	110 07:	i:i 942	1 031	965	0.9	0.7	+ lO.R	- 6.4
Upps	S8 700	104 669	912	913	1.0	0.9	+ 17.9	+ 0.1
Sihm	67? 135	756 510	S9S	1 109	0.1	0.1	+ !;.!	+ 23.5
Sodm	104 o;:	115 537	1 0U9	1 061	1.0	0.9	+ 11.1	+ 5.2
Ösip	160 1 15	181 223	1 740	1 853	1.1	l.fl	+ 13.2	+ 6.5
Skhg	104 xo:	121 752	774	959	0.7	0.8	1 16.2	-23.9
Älvi	177 .VM	197 6.57	1 970	2 026	1.1	1.0	+ 11.4	+ 2.8
Jkpi;	129 145	14 1 923	1 1.30	1 401	0.9	1.0	+ 9.9	+ 24.0
Krön	7o:i3	77 903	1 071	1 324	1,5	1.7	+ 10.9	+ 23.6
Kiilin	98 111	107 "32	1 4;:	1 615	1.4	1.5	-10.0	+ 14.4
Got!	:: 374	25 \K	64	195	0.3	0.8	+ 12.4	+ 304,7
Cltf	304 rt:	337 701	47 3	632	0.2	0.2	+ 11.0	-33.6
HjII	ii :97	102 4.S6	524	797	0.6	O.S	+ 26.0	+ 52.1
Bli-K	63 IKl	69 .9	42S	H<	0."	O.X	- 10.1	- 30.s
kris	1!: 4.'.s	124 507	745	sv:	0.7	0.7	- 10.7	- 1.7
MJ:i	319 5 IS	3.M (HM	426	527	0.1	0.1	+ 10.S	, ... T
NorilanJ	453 :i4	52* 185	16 ""rx	16 24 1	3.7	3.1	+ l\9	- 3.3
.'Ivejlund	i 316 6:	1 477 710	) 3 6"'S	12 743	I.U	0.9	+ 12.2	- 6.9
Go.\..;.i7nJ	1 w: Kjs	1 Wl IM	10 "57	12 7SI	U.7	0.7	-. i:.i	T 2v..>;
Ril.li	3 4 1? (.6S	3 S44 656	41 21'	4 1 765	1.2	l.l	12.7	+ 1.3

Prop. 1981/82:44 41

Tabell 2.2 Sysselsättning i skogsbruket med fördelning på åtgärder (i 000-tals dagsverken).

Källa: Skog för framtid, SOU 1978:7

Åtgärd 1970 1975

Avverkning	8 473
Tillredning	5 228
Terrängtrp	1 873
Övr arbete	1 372
Skogsvård	968
Hygge srensning	160
Markberedning	61
Lövbekämpning	5
Skogsodling	367
Röjning	360
Gödsling	4
Dikning	11

6 923 4 492 1 266 1 165

1 134

118

105

425

460

8 057

AV dgn föregäenae redovisningen framgår a.tt antalet sysselsatta i det direkta skogsbruket utgör endast drygt en procent av de förvärvsarbetande i landet. I Jämtland, som har den största andelen verksamma i skogsbruket, utgör siffran ungefär 5 procent. Denna andel av sysselsättningen kan beräknas vidmakthållas för den närmaste framtiden.

Dessa allmänna medeltalssiffror ger emellertid ingen riktig bild av skogsbrukets betydelse från sysselsättningssynpunkt och som viktig komponent i regionalpolitiken. Följande kan i det sammanhanget anföras.

Verksamheten i skogsbruket skapar en omfattande sysselsättning i den skogliga tillverkningsindustrin. Skogsbruket skapar också sysselsättning i transportledet, i vissa län utgör skogstransporterna pä lastbil ca 1/3 av totala lastbilstransporten. Skogsbruket skapar också sysselsättning inom verkstadsindustrin och i reparationsverkstäder. Eftersom skogsbruket

Prop. 1981/82:44 42

fortfarande hämtar en stor del av sin personal från glesbygderna - det gäller inte minst beträffande privatskogsbruket - medverkar skogsbruket i mänga fall på ett avgörande sätt till att bilda bas för en skälig infra-struktiir i glesbygderna.

Om skogsvården kan intensifieras bl.a. genom ett intensivare återväxt-och röjningsprogram, utnyttjande av bästa trädslag och förädlat material etc. bör förutsättningar ,skapas för att i framtiden öka sysselsättningen inom skogsbruket och skogsindustrin genom den ökade virkesproduktionen. Den nya skogsvårdslagen och det statliga stödet kombinerade med aktiv rådgivning utger några av de medel varmed samhället försöker nå ett sådant mål.

Ett av skogsbnikets problem när det gäller sysselsättningen har alltid varit variationer i arbetskraftsbehovet mellan sommar- och vinterhalvår. Tidigare var problemet att finna adekvat sysselsättning under sommaren medan förhållandet nu snarast är det motsatta. De ändrade förhållandena beror på mekaniseringen och den dära,v följande sysselsättningsminskningen i motormanuellt awerloiingsarbete jämte önskemålet att utnyttja awerk-ningsmaskinerna året cm. Dock har en väsentlig utjämning av arbetstillfällena skett och det Ö3'ervägande antalet svsselsatta är nu helårsanställda.

Prop. 1981/82:44 43

3 GÄLLANDE BESTÄMMELSER RÖRANDE KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL M.M.

3.1 Lagc';i_"tningen om hälso- och miljöfarliga varor

3.1.1 Inledning

Lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor består främst av lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor, och kungörelsen (1973:334 omtryckt 1979:348) om hälso- och miljöfarliga varor samt de föreskrifter som med stöd ?,v der.sa författningar har meddelats av vederbörande mjTi-digheter.

Den nämnda lagstiftningen är tillämplig pä dels ämne eller beredning som med hänsyn till sina kemiska eller fysikalisk-kemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller miljön, dels vara som innehåller sådant ämne eller beredning om varan därigenom och med hänsyn till sin hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Lagstiftningen'gäller dock inte i fråga om bl.a. livsmedel, läkemedel eller radioaktiva ämnen. Beträffande brandfarlig eller explosiv vara gäller lagstiftningen bara i den mån varan är hälso- eller miljöfarlig av annat skäl än som har föranlett att den har hänförts till dessa varukat e gor i e r.

Huvudprincipen i lagen' om hälso- och mil.iöfärliga varor är att skada på människor eller miljön genom kemiska produkter skall förebyggas så långt som möjligt. Detta sker i huinidsak på två sätt. Dels åläggs var och en som tillverkar, försäljer eller pä annat sätt hanterar eller importerar kemiska varor att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att motverka att varorna får skadliga verkningar. Dels kontrollerar myndigheter verksamheten och kan ingripa med tvångsmedel för att förebygga skadeverkningar. En grundprincip är att redan misstanke om att ett kemiskt medel kan vara skadligt för människan eller miljön medför att producenter m.fl. måste vidta försiktighetsmått och att myndighet kan ingripa mot produlrten.

Lagen har utformats som en.ramlag. Den innehåller dels grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och niljöfärliga varor, dels bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att i olika avseenden utfärda tillämpningsföreskrifter.

Prop. 1981/82:44

Regeringen har i kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor utnyttjat sin befogenhet att meddela närmare föreskrifter. Kungörelsen innehåller så;!unda föreskrifter om försiktighetsmått samt undersöknings- och märkningsskyldighet. I övrigt har regeringen delegerat sin befogenhet i detta hänseende till i första hand produktkontrollnämnden.

Figur 3.1 Den viktigaste lagstiftningen'som berör kemikalieanvändningen (produktkontrollen) samt arbets- och naturmiljön.

Svarta ytor anger lagens huvudområde, tonade ytor anger områden där lagen får indirekt eller sekundär betydelse.

(Fritt efter S. Westerlund i Kemisamhället och hälsan. Sekretariatet för framtidsstudier, Liber Förlag, I98O.)

KiljöskyddEla««n Hälsovårdsstadgan- Lagen om hälso- och miljöfarliga varor (produktkontroilagen) Arbetsmiljölagen

Naturvårdslagen Byggnadglagen

Skogsvårdslagen

Aibets- mijo	Markarv-va ndmng	Omgtvnings-hygien	Kemikalieanvändning	Natur-mljb
	Markarv-va ndmng	■•.'•'.•.	'•:•-•■ ■■■	, - 1


*j. !!''-l:Y*
	■■t!+:'-'M=Ä '■.";•■■■'■: t-'* ■ ■:■"'.::.i-:-
'"		-

Den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen om hälso-ooh miljöfarliga varor tillkommer huvudsakligen arbetarskyddsstyrelsen inom sitt verksamhetsområde och naturvårdsverket i övrigt. Regional och lokal tillsyn utövas av yrkesinspektionen och länsstyrelserna resp. hälsovårdsnämnderna. Beträffande transport av hälso- och miljöfarlig vara med luftfartyg och fartyg utövas tillsynen av luftfartsverket resp. sjöfartsverket.

3.1.2 Kemiska bekämpningsmedel

Försäljning och användning av bekämpningsmedel är reglerad genom den ovan-

Prop. 1981/82:44 45

nämnda lagstiftningen. En s.k. allmän aktsamhetsrecel återfinns i 5 § lagen om hälso- och miljöfarliga varor i vilken stadgas bl.a. följande:

"Den som hanterar eller importerar hälso- och miljöfarlig vara skall vid
taga de åtgärder och iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som behövs
för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Härvid
skall särskilt den som tillverkar eller importerar sådan vara noggrant
undersöka varans sammansättning och egenskaper i övrigt från hälso- eller
miljöskyddssynpunkt. Varan skall märkas tydligt med uppgifter av betydelse
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt."_____________________________

Med bekämpningsmedel förstås, enligt 22 § kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor "ämne eller beredning som är avsedd att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller amnan jämförbar olägenhet, förorsakad av växter, djur, bakterier eller "virus'.'.

I 25 § kungörelsen stadgas att bekämpningsmedel ej får saluhållas, överlåtas eller användas utan att vara registrerat hos produktkontrollnämnden samt att produktkontrollnämnden får medge undantag från sådan registreringsskyldighet om det behövs för vetenskaplig prövning. Om sjTinerliga skäl föreligger får nämnden också medge sådant undantag i fråga om medel för bekämpning av växtskadegörare eller växtsjukdom. Ansökan om registrering av bekämpningsmedel görs, enligt 26 § kungörelsen, hos produktkontrollnämnden.

Enligt 27 § får bekämpningsmedel ej registreras om

1. medlet kan befaras medföra sådan olägenhet från hälso- eller miljö
skyddssynpunkt att det ej lämpligen bör användas i bekämpningssyfte,

2. medlet på grund av bristande effektivitet ej är lämpat för sitt ändamål,

3. medlets benämning kan anses vilseledande i fråga om medlets sammansättning, verkan eller egenskaper i övrigt eller kan leda till förväxling med annat bekämpningsmedel, eller

4. medlet innehåller ämnet 2,4,5-'triklorfenoxiättiksyra (2,4,5-T), derivat eller salter därav.

Prop. 1981/82:44 46

I kungörelsens 37 a § stadgas att barrträdsplantor som behandlats med bekämpningsmedel, som inte är registrerat hos produktkontrollnämnden, inte får importeras. Emellertid får produktkontrollnämnden medge undantag från denna bestämmelse om särskilda skäl föreligger.

Prodviktkontrollnämnden utger årligen en tryckt förteckning över bekämpningsmedel som får saluhållas, överlåtas eller användas. NjTegistrering, återkallade registreringar, ändrade registreringsvillkor m.m. offentliggörs i "Aktuellt om produktkontroll", en informationsserie utgiven av statens naturvårdsverk.

3.1.3 Särskilda regler för fenoxisyror

För närvarande finns fyra verksamma substanser av typen fenoxisyra i registrerade medel. Dessa är

Mecoprop 1 för ogräsbekämpning i stråsäd, gräsvaller och dyl. DiklorproT-1

MCPA som ovan samt för lövslybekämpning

2,4-D som ovan samt för ogräsbekämpning i gräsmattor och fickning av enstaka lövträd

För fenoxisyramedel finns särskilda inskränkningar i användningen utöver dem, som gäller generellt for användning av bekämpningsmedel.

Fenoxisj+ror får således

1. inte användas för bekämpning av växtlighet i sjöar och vattendrag,

2. inte användas över områden där allmänheten får fritt färdas.

Undantag härifrån utgör hyggesytor och dyl. för eller med barrträds-föryngring där bekämpning får ske av lövträd, buskar och sly. Även på åkerrenar får bekämpning ske. Medlen fär dock pä sådana områden aldrig spridas närmare vägområde för allmän väg än fem meter.

Oavsett områdets karaktär får medlen också användas för punktbekämpning av enstaka träd och buskar genom fickning eller pensling av stubbar och rothalsar eller beträffande berberisbuskar, även genom sprutning,

Prop. 1981/82:44 47

3. inte spädas med annat lösningsmedel än vatten.

3.1.4 Spridning av kemiska bekämpningsmedel från luften

I 36 § kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor stadgas följande:

"Innan bekämpningsmedel får spridas över område där allmänheten får fritt färdas, skall den för vars räkning spridningen skall ske

1. underrätta polismyndigheten och hälsovårdsnämnden,

2. låta införa meddelande om spridningen i ortspressen,

3. låta utmärka området på väl synligt sätt enligt bestämmelser som meddelats av produktkontrollnämnden.

Om särskilda skäl föreligger, får produktkontrollnämdnen medge undantag från första stycket.

Produktkontrollnämnden' meddelar ytterligare föreskrifter i fråga om spridning av bekämpningsmedel. Sådan föreskrift kan innefatta förbud att sprida bekämpningsmedel inom visst område utan tillstånd av nämnden'.'.

Vairken lagen eller kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor innehåller emellertid några särbestämmelser rörande flygspridning, men täcker genom sin utformning även denna typ av hantering.

Produktkontrollnämdnen har med stöd av kungörelsen utfärdat dels allmänna föreskrifter (PKFS 1975-9) rörande spridning av bekämpningsmedel m.fl. varor från l\iften, dels föreskrifter (PKFS 1976:1) om spridning av bekämpningsmedel m.m. över områden där allmänheten får fritt färdas. Beträffande bekämpningsmedel som skall flygspridas gäller enligt PKFS 1975:9 att produktkontrollnämnden vid registreringen uttryckligen skall ha godtagit denna spridningsmetod som ett registreringsvillkor.

PKFS 1976:1 reglerar informationsskyldigheten vid såväl mark- som flygspridning. Där finns bestämmelser om hur och när 3mderrättelse till hälsovårdsnämnd och polismyndighet, enligt 36 § kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor, skall ske samt vilka uppgifter sådan underrättelse skall innehålla, vidare om vad meddelande i ortspressen skall innehålla och om

Prop. 1981/82:44 48

när sådant meddelande skall införas samt hur spridningsområdet skall utmärkas. Vid spridning från luften gäller dessutom att boende i närheten av spridningsområdet skall förvarnas. I kungörelsen ges vissa särskilda föreskrifter om flygspridning över skogsmark. Besprutning över renbetesland där åretruntbete äger riun får inte ske utan tillstånd från produktkontrollnämnden, såvida inte skriftlig överenskommelse mellan vederbörande sameby och den för vars räkning spridningen skall ske träffas. Beträffande övrigt renbetesland måste samråd mellan parterna ha föregått anmälan till nämnden.

Kunskapskrav för flygförare som sprider bekämpningsmedel från luften, regleras, vad gäller flygplan, i luftfartsverkets certifikatsbestämmelser för civil luftfart (BCL-C5.5) "Behörighetsbevis för flygbesättningsmedlem,. Jordbruksflygning-Flygplan." Där föreskrivs bl.a. att förare som får bedriva jordbruksflyg förutom grundutbildning och viss flygtid, skall ha ingående kännedom om de säkerhetsbestämmelser som gäller vid företag med tillstånd till jordbruksflyg, samt om bestämmelserna rörande de använda preparatens handhavande.

Naturvårdsverkets produktkontrollbj-rå har i samarbete med andra berörda myndigheter och ett av flygbolagen nyligen utarbetat ett förslag om obligatorisk utbildning för alla piloter som skall ägna sig åt flygbesprutning. Produktkontrollnämiiden antog förslaget vid sitt sammanträde i december 1979 och beslöt därvid att hos regeringen begära ett tillägg till kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor.

3.2 Naturvärdslagst iftningen

Enligt naturvårdslagen (1964:822) finns vissa möjligheter att reglera användningen av kemiska bekämpningsmedel.

Länsstyrelsen kan således enligt 7 § naturvårdslagen förklara ett område som naturreservat som bör skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig betydelse för allmänheten friluftsliv. I beslutet om bildandet av naturreservat skall enligt 8 § bl.a. anges de inskränkningar i rätten att förfoga över ett sådant område som behövs för att trygga ändamålet med reservatet. Som exempel på sådana inskränkningar nämns bl.a. förbud mot användningen av bekämpningsmedel.

Prop. 1981/82:44 49

Område, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skjdda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte bör avsättas till naturreservat kan av länsstyrelsen med stöd av I9 § förklaras som naturvårdsområde. Även i beslut om bildande av naturvårdsområde skall anges de inskränkningar i nyttjandet av fastigheten som behövs för att trygga ändamålet med beslutet. Är dessa inskränkningar så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras skall dock området i stället avsättas till naturreservat.

Vid sidan av möjligheterna att inrätta naturreservat och naturvårdsområden finns i 20 § en bestämmelse om skyldighet att i förväg samråda med länsstyrelsen i fråga om arbetsföretag som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Som exempel på sädana företag nämns markberedning genom hyggesplöjning, större schaktningar m.m. I naturvårdsverkets anvisningar nämns som exempel även kemisk behandling av vegetation eller insekter. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att vissa arbetsföretag inom landet eller del därav alltid skall anmälas för samråd. Enligt förarbetena till lagen bör det i första hand ankomma på länsstyrelsen att meddela föreskrifter om samrådsskjrldighet.

3.3 Arbetsmiljölagstiftningen m.m.

Arbetsmil.iölagen (l977:1l6o) som 1 juli 1978 ersatte arbetsskyddslagen ger grundläggande regler om arbetsmiljöns utformning. En huvudregel i lagen säger att arbetet skall anpassas till människans förutsättning i fysiskt och psykiskt avseende. Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på arbetsgivaren. Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att de anställda utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet.

Arbetsmiljölagen har en starkare inriktning pä de kemiska hälsoriskerna än vad tidigare gällande arbetarskyddslag hade. Den som tillverkar, importerar eller överlåter ett farligt ämne skall vidta de åtgärder som behovs för att hindra eller motverka att ämnet vid avsedd användning innebär risk från arbetarskyddssynpunkt.

Arbetarskyddsstyrelsen är den centrala myndigheten för arbetarskydd. Arbetarskyddsstjrrelsen och yrkesinspektionen utgör gemensamt arbetarskyddsverket . 4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 50

På viktiga områden kan arbetarskyddsstyrelsen enligt arbetsmiljölagen meddela direkt straffsanktionerande föreskrifter. Arbetsmiljölagen innebär också att yrkesinspektionens möjligheter att ingripa med föreläggande eller förbud har stärkts. Avsikten är att arbetsmiljölagens allmänt hållna regler skall fyllas ut genom föreskrifter från arbetarskyddsstyrelsen. Bemyndiganden för arbetarskyddsstyrelsen finns i arbetsmiljöförordningen (1977:1166). De anvisningar och föreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat med stöd av den tidigare arbetarskyddslagen, skall tillämpas tills de efter hand har ersatts med föreskrifter som styrelsen meddelar enligt den nya lagen.

Vid brand, oljeutflöde eller annan olycka med kemiskt ämne kan samhällets räddningstjänst behöva ingripa. Enligt brandlagen (1974:80) svarar kommunens brandförsvar för räddningstjänsten. Central myndighet för till-sjm över brandförsvaret är statens brandnämnd. Nämnden har enligt sin instruktion (1974:408) till uppgift att bl.a. lämna råd och anvisningar till länsstyrelser, kommxmer och enskilda i frågor rörande räddningstjänsten. Nämndens råd och anvisningar kan följaktligen avse frågor som rör hanteringen av kemiska ämnen..

Som nämnts ovan har arbetarskyddsstyrelsen, vid sidan av naturvårdsverket, det centrala tillsynsansvaret för efterle3maden av lagstiftningen om hälso-och miljöfarliga varor. På regional nivå utövas tillsynen inom arbetarskyddsområdet av yrkesinspektionen.

Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat anvisningar om personlig skyddsutrustning (Anv. 45:0 Allmänna anvisningar, Anv. 45'-3 Ögonskydd, Anv. 45:4 Andningsskj'dd, Anv. 45 = 5 Användning av andningsskydd) samt anvisningar (Anv. 126) till skydd mot yrkesskada vid hantering av kemiska bekämpningsmedel inom skogsbruk, jordbruk, trädgårdsarbete m.m.

5. •I Allemansrätten

Enligt 1 § naturvårdslagen (1964:822 omtryckt 1974:1025) är naturen en nationell tillgång som skall skyddas och värdas och vara "tillgänglig för alla enligt allemansrätten". Vad som avses med allemansrätten sägs dock inte i denna eller någon annan' lag.

Frågor med anknytning till allemansrätten har i olika sammanhang varit föremål för riksdagens behandling. Sålunda heter det i jordbruksutskottets

Prop. 1981/82:44 51

betänkande 1978/79:8:

"Allemansrätten har beskriats som en urgammal sedvanerätt, som endast i begränsad utsträckning kommit till uttrj-ck i lag. I korthet kan den sägas avse friheten för envar att färdas till fots över och att under en kortare tid vistas på annans mark - om det inte är fråga om tomt, plantering eller besådd åkermark där beträdandet kan åstadkomma skada - och att där plocka blommor, bär och svamp. Allemansrätten får dock inte ta sig sådana uttrjxk att markägaren och andra fastighetens innevånare tillfogas någon nämnvärd olägenhet eller skada; hemfriden i vidsträckt mening och markägarens (motsvarande) ekonomiska intressen fär inte kränkas, över huvud taget får den som befinner sig i skog och mark anses vara skyldig att ta hänsyn till sin omgivning. Detta framgår bl.a. av 1 § naturvårdslagen (1964:822), som föreskriver att var och en skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. Denna regel har självfallet betydelse också för allemansrättens del."

Jordbruksutskottet har vidare i betänkande 1976/77:10 bl.a. anfört:

"Utskottet vill (- - -) framhålla att vissa grundläggande principer angående allemansrättens innebörd i stort torde vara accepterade i det allmänna rättsmedvetandet. Detta utesluter självfallet inte att det kan förekomma situationer där den närmare omfattningen av allemansrätten är oklar eller föremål för delade meningar. I sakens natur ligger att frågor av angivet slag också kan vara kontroversiella och vålla konflikt mellan företrädare för markägarintressen resp. friluftsintressen. Detta torde gälla inte minst i de tätortsnära områdena, där möjligheterna till rekreation och friluftsliv utnyttjas intensivt och kanske inom relativt begränsade områden. Mot angiven bakgrund är det enligt utskottets mening särskilt angeläget att företrädare för olika intressen visar ömsesidig hänsyn och förståelse i nu åsyftade hänseende. För undvikande av intressekonflikter synes det bl.a. viktigt att allemansrätten inte åberopas som stöd för ett beteende som innebär påtaglig olägenhet för annans näringsutövning."

Undantag från rätten att färdas fritt över visst område gäller bl.a. för inhägnad byggnadsplats eller annan avskild arbetsplats, tomt och plantering samt andra ägor när det föreligger risk för markskada. Nysådda åkrar utgör exempel på den sistnämnda kategorin.

Prop. 1981/82:44 52

I fråga om odlad mark gäller förbud för passage så snart det är en klar risk för att redan passage av en enda person kan medföra ekonomisk skada för markägaren. På skogs- och betesmark kan man däremot i allmänhet röra sig fritt. Inom sådan mark har man, utan att bli straffansvarig eller ersättningsskyldig gentemot markägaren, rätt att plocka vilda blommor och andra örter (såvida dessa ej är fridlysta enligt lag) samt svamp och kottar.

Enligt 2 kap 1 § "jordabalken är "på rot stående växter" tillbehör till fastigheten varför växterna och därmed också bären, iiinan de är plockade, tillhör markägaren. Det torde därför inte utgöra något otillåtet intrång i allemansrätten om markägaren genom besprutning tillfälligt eller varaktigt fördärvar bären på sin fastighet.

Prop. 1981/82:44 53

4 FÖREKOMST OCH EKONOMISK BETYDELSE AV LÖVSLY OCH LÖVTRÄD I SKOGSBESTÅNDEN

4.1 Förekomst av lövsly och lövträd

Det råder skilda uppfattningar om lövträdsinslagets betydelse och omfattning på våra återväxtytor och i ungskogarna. Riksskogstaxeringen redovisar en del material som kan belysa situationen. Från taxeringsperioden 1953-58 fram till 1973-77 har antalet lövstammar på planteringsytor i hela landet i det närmaste tredubblats (figur 4.1). På självför-yngringsytorna är ökningen inte fullt så stor. Lövslyfrekvensen har ökat kraftigare efter 1971 , det år då lövslybesprutning med herbicider temporärt förbjöds. Kurvorna visar att lövfrekvensen ökat med ca 10 5 per år de senaste åren.

Skogsstyrelsen har låtit göra en specialbearbetning av riksskogstaxe-ringens senaste tillgängliga material rörande plant- och ungskogens sammansättning,(tabell 4.i). Materialet har delats upp på huggnings-klasser (hkl) och ägarekategorier inom riksskogstaxeringens fem regioner (figur 4.2), där region 1-3 omfattar norra Sverige och region 4-5 södra Sverige.

Följande huggningsklasser ingår:

A. Kalmark, dvs. skogsmark med lägre slutenhet än 0,3. På kalmark kan
finnas ett mindre antal äldre träd och/eller ett så lågt antal nya plan
tor att högst 30 % av produktionsförmågan utnyttjas.

B. Plant- och ungskog redovisas i tre klasser med ledning av bedömd
medelhöjd:

B 1 Plantskog med medelhöjd under 1,3 meter

B 2 Plantskog med medelhöjd mellan 1,3 och 3 meter

B 3 Ungskog med medelhöjd över 3 meter.

(Med medelhöjd avses medelhöjden efter en tänkt röjning.)

Prop. 1981/82:44

Lövplantor/ha

7000

6000

5000

4000

3000

2000 -

1000 -

Planteringar

yS. Sverige / y Norrland

8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000

1953/58 1954/72 1973/77

Sjäivföryngrjngar S.Sverige

Norrland

Tax.period

1953/58 1954/72 1973/77

Fiour 4.1 Lövplantantalets utvecklinq enliot riksskogstaxerinoarn? KäLla: .Skogen nr 9 - 10,1S7S

Prop. 1981/82:44

Figur 4.2 RIKSSKOGSTAXERINGENS REGIONINDELNING

Prop. 1981/82:44 56

Vid taxeringen har röjningsbehov registrerats för objekt som bedömts vara i behov av åtgärd inom tre år i hkl A och B 1.

Samtliga plantor räknas i detta fall (utom rönn och vide). För hkl B 2 och E 3 har klassificeringen avsett objekt som bedömts vara i behov av röjning inom tio år i norra Sverige och inom fem år i södra Sverige.

I hkl B 2 och B 3 har endast stammar högre än 1,3 m medräknats vid taxeringen. Stamantalet är således något underskattat beroende på att en del mindre stammar inte medräknats.

i tabell 4.1 redovisas skogsstyrelsens bedömning av arealen med röjningsbehov fördelad på huggningsklasser och ägarekategorier. För att få någor-l\inda jämförbara värden för hela landet har för norra Sverige 80 % av tioårsperiodens areal bedömts böra behandlas under de första fem åren och denna areal upptagits i sammanställningen.

"Lövröjning" avser bestånd där endast röjning i lövsly behöver utföras. "Röjning" avser bestånd med behov av röjning av såväl lövträd som barrträd. Det totala röjningsbehovet utgör alltså summan av lövröjning och röjning.

Vid studium a' tabellen bör det beaktas att markemas belägenhet spelar en betydande roll för röjningsbehovet.

Kronans skogar ligger i stor utsträcloiing i Norrlands inland och röjningsbehovet är där något mindre än på de privata skogarna, vilka i större utsträckning ligger på bättre marker närmare kusten. I södra Sverige är det ingen större skillnad mellan de olika ägaregrupperna. Förvånande är att storskogsbruket har så stort röjningsbehov trots att man helt kan styra sina insatser.

Tabell 4.2 visar trädslagsfördelningen i de olika huggningsklassema. I lövröjningsbestånden utgör lövandelen drygt 80 % av totala stamantalet och i övriga röjningsbestånd 60-70 %. Som synes är barrplantornas stamantal störst i B 1 och minst i B 2 och ökar sedan något i B 3> Skillnaderna beror på två saker. I B 1 inräknas alla stammar över 1 dm höjd. I B 2 och B 3 ingår endast stammar över 1,3 m höjd. Den tilltagande höjdspridningen hos stammarna medför att många först i B 3 når upp över 1,5 m. Vidare sker på grund a3' konkurrensen en avgång som minskar stamantalet.

Prop. 1981/82:44 57

Även vid en omedelbart insatt åtgärd i B 2 och B 3 blir det sannolikt ofta för få utvecklingsdugliga barrträd kvar efter en röjning. Åtskilliga barrträd torde redan vara så skadade att dt inte kan följa med i beståndets utveckling. Man vågar nog dra den slutsatsen att andelen barrträd blir liten och dimensionsspridningen stor med sänkt produktion som följd. Om man vill undvika större produktionsförluster i framtiden måste lövbe-kämpningen i de täta bestånden sättas in redan i huggningsklasserna A och B 1. Vid en mekanisk behandling måste då röjningen på grund av snabbväxande stubbskott i många fall upprepas en eller två gånger.

Prop. 1981/82:44

LTl

ho en

_l	_	LU
c:	cc	Q
Ul	LJ	?:
X.	X	<
<	<	_i
\-	1-	_i
*If)*	co	-«
o		X
o	0	ce
■	ii	ö
	CO	u.
'/)	CO
ii	ii:	—.

ca	q:	> 0
m		X
cr		OJ
		*c.}*
	.	in
*r--**	g;	CD
	•<	lY.
		:<	.—.
*S.1*	LA	e>	.
		t-	If
_	s;	»4
	0		..—
w		C
2:	—.	LU	in
			UJ
z	.'j;.		(-
-5	:	_1	z
:o	—.	<	UJ
ce	"Ä	LU	c:
>	-:>	q:	<
;o	0	■s	0.
_i	*-r.*
		r;	*■s.*
>	>	LJ	0
<	<	-J
		LiJ	H
>	>	C-
(J	0	z	z

X X < LU

— — e:

< .

I— L/J

ii 15

LU Z

X —

<:. Ii/

LU C:;

N CQ

u o

CNi 03

LU LO

< LU

<: :<

er!

LLl

CNl

LT.

/•-N

ro,

-- 1

M~\

XL,

N—-

.3-

LT,

.3-

■3-

—

.j-

v—.

rv.

0-;

L.'~l

t-rs

—5

c:>

Cvl

Osl

l-M

CSl

CNJ

■

•3-

tVN

.=r

.3-

T—

CNl

\S\

CTi

.-.N

LTl

.3-

u-i

"""

*:r

o>i

LTl

.3-

0-1

/—

.3-

o>i

.3-

r--.

CNI

\—

■*""

'* ■■

■—

*—

rsi

—

""'

: ""i

CIJ

CT-.

T—

t--..

—

rsi

LTl

.=r

—

.3-

o~i

.1—

—5 0

rr-

>•

-*.

.'-s

—s

.—v

—.

.—.

j—'

LTv

IXI

—1

,—

vr.

r~-

r-~~

LTl

—"

0.!

.3-

•ct

N-l

T—

l>A

T—

,—

.3-

CNl

■"

*•

T—

•=1.

«=•

..J

T—

h—

t—

•

h—

LlJ

•o:

•er

•ar

«a-

•a:

>■

■=:

>■

■ZL

•a:

C£.

1—.

:-■•

LTJ

cxl

■>■

C-)

i.i

•

(/:>

'.ul

CCi

■c—

■3-

C/I

[

Prop. 1981/82:44

c •H C :o K	CNJ PC
		E > 5 3	CC' o NX; ro C7N lO U" ITN ND LA	r— CNl .- - ro LA Nc Nr NO vr	c- nc r— to o lA L-N LA NC NT
		E > 5 3	OOOOOOOOOO OCNjOu->ca-or-oo CCOCIOC— 'lOr.N-NVOro N-NT-LTNCNJirNCNJNCCNIlACNJ	OOOOOOOOOO ooocr-ocTNONCOCTN CNlT-rorocjNNOT-lAOlA r—roNC CNjNC cj r-c\j [cnj	OOOOOOOOOO OroOOOLAOCCO-q- NDCnCTnnC t--t--->3-r- »T ■<-t-lAC\JLACNJNCCNJNOCNJ
		ri O	lA .- 'r CNJ -.d-CJN IO ve fic r-, T- CNJ .--N	CJN o LA cc CNJ CNJ ro ro T- T- CNJ ro	■=3- .- :" O NC CM N.C O O CO 1- CM ir, CC

		ti X! t:; 6 > co—	CN] t ni: cc NT) NC NC NT) NC NC	r- ro O lA '-LA NO to t~ t	c nc CC ••- r- \o N£- Nc. r- .0
		ti X! t:; 6 > co—	OOOOOOOOOO ONOCNJOfOOr-ONT; [~-OON-NCNJ.:3-Ni;Tr-OfO CNI.-'..--..--**.-'.-	OOOOOOOOOO OLAOT-OCNIOlAOt-— ■TNCr—.-NC»OCJlA.-t— LACNJlACMNC■r-ND'-N£>.-	OOOOOOOOOlA CCCOnoO-c-Ot-OCO CNJCNINCLAlA-.g-CNjLAlA-. rA.r-«a-— .--LAT-a-r-
ti' c C ■f~-'	f, CN!	1-1	CC On fO u~N T- ctn O r- .- CNJ	'- T- CNJ tC lA .- .- T- LA CTN	CM C NO T— CTn r- ro O ND NO 1- T- rA

		lä	U-N CC C 'T ro CC tC CC CC. OC	NC CC ro CNJ CNi t~- CC' CC CC CC	CNJ cc t- fO . ro cc 00 CO CO CO
		lä	OOOOOOOOOO OLTCLTNOCNJOr-O N-NCrN.NT— CNJfr— LA.- NT LA NC-.-r— r-NOi-	OOOOOOOOOO OONOCOONDOrocCNj CNICVJOOCCt-NOrONO ONi-CTNr-NCCTNr-CTN-r-	OOOOOOOOOO ■O'-OOOccOlaOC0 NrOLACTNCNJ T- lA-ucnj r—T-t— NCt-cCT-t—T-
		"rt 01	C ro r CV ON .- CNJ Cn; lA	lA T NC CNJ [— CNJ ro	lA I-- o ■•d- NC T- ro .* CN

		E > -pä CO--'	lA c, C ti •.-OC cc cc r- cc	CNl " CNJ LA "< CC OC CC CC CC	r- O CNJ tv cc- cc OC cc cc
		E > -pä CO--'	OCOOOCCCOC 0■r-ONr:OCN■OOOC-. ■.■cc CNJ rrNr: er. LAcrNC--cc U-. -=■ -=r -c ':	OOOCCOOCCC oirocTNCT-O!— o-«- CNJO. CNJC-C\JCC*-T-.- \r\ \D N.:;.-r--.,-r~T-	OOCCCCCOCO OLAOCCOCCCNC-r- ro X CNJ \c c o c - n Lr L* \r T- -.c .r- „ —
		r-{	ro cc o te CTn CNJ lA r CNi	'- « o cc t- •r- r- TT I—	•=3- n:;. o nS vT ro T- NO CT. C CM
		[i -a lå
			C LA r— r— cc CO cc r- r- r~	CNJ LA r— T- CNJ CC CC CC CC CC	T- lA o er- o CC CC' CC r- cc
			OOOOOOOOOO o- t— lALACnO :— c-rANO CtN CNJCNjNON-NCNJCNJ-rd-rArOCNJ T- CNJ T- .- T-	OOOOOOOOOO OroOvoOCTNOOO'- N0lA■=3■.c-CNJCC0■O C7Nro.;}-CNjCNjc\jr—roccro	OOOOOOCOCC CNcccrNO-roocrj NCCNCTNNUCMCCCM-NC LACNJr— CvJCNiNCrOLArO
		r-H Ii 0) 5	n£: 'sD IX >- r- r- NC NC lA	CNJ - CTn CTn lA	cc, On cc NT .-CM .- OC rN r— T- CNJ
	Q)		CC 1= LO =:) C? Cl LO Ph CO C	t/1 3? CO f:; CO fl CO C CO 33	cocQcot:;cOcqcoc3c0f
	Q)		Kronan Övr rillm Bolag I>rivata Summa	Kronan Övr allm Bolag Privata Summa	Kronan Övr allm Privata Summa
o			rN 1	LA 1	ri LO

Prop. 1981/82:44 60

För att minska antalet röjningar uppskjuter många markägare ingreppet tills beståndet är mer än tre meter högt. Betydande produktionsförluster är då oundvikliga. Enligt skogsvårdslagens bestämmelser kommer detta ej att godtas i fortsättningen.

Vid taxeringen har röjningsbehovet bedömts för en treårsperiod i hkl k och B 1. En tredjedel av den arealen borde årligen röjas för att eftersläpningen ska inhämtas. I resonemanget ligger dock en underskattning beroende bl.a. på att det årligen tillkommer arealer 'i hkl A som inte finns redovisade. En viss del av dessa arealer behöver röjas under treårsperioden. I hkl B 2 och B 3 har röjningsbehovet bedömts för en 5-årsperiod i mellersta och södra delen av landet och för en 10-årsperiod i norra delen. I sammanställningen över årligt röjningsbehov för dessa klasser för att inhämta eftersläpningen inom en 5-årsperiod har här bedömts stt 80 % av röjningsbehovet i norra Sverige faller på den första 5-årsperioden.

Det material riksskogstaxeringen redovisat hänför sig till åren 1973-77 för hkl A och B 1 och till åren 1975-78 för B 2 och B 3. Eftersom röjningsarealen Tjnder hela 1970-talet enligt allmän bedömning ökat, finns det skäl anta att denna ökning också fortsatt efter taxeringsperioden, vilken alltså ligger några år tillbaka i tiden.

?å goda grunder kan man också anta att man vid en bedömning av röjningsbehov när det gäller löv normalt underskattar de framtida arealerna beroende på svårigheten att förutse utvecklingen för en så lång period som fem resp. tio år.

I tabell 4.3■redovisas det årliga röjningsbehovet på grundval av riksskogstaxeringens material enl. tabell 4.1• På grund av vad som i föregående stycke sagts har röjningsbehovet emellertid ökats med 30 % i samtliga hkl.

Prop. 1981/82:44

Tabell .d.3 Bedömt årligt röjningsbehov

	1 000 tal hektar
Region	Sgare	Lövrö:	ning hkl			Roj	ninq hkl i
	Sgare	A 1	Bl	B2	B3	B2	B3 ' !
	Kronan	4 1	1 1	6	3	15	25 i
	tivr allm	1	3	2	1	5	S
1-3	Bolao	6	29	13	5 •	24	43
	Privata	18	29	12	6	27	m
	Summa	2S	6f,	33	15	71	149
	Kronan	1	b	3	1 1	4	B
	öv r allm	1	5	2	1	3	8 :
4-5	Bo"! a q	1	8	3	2	3	9
	Privata	c	30	12	6	15	57
	Susraa	8	49	20	■• 10	25	c;2 :
	Kronari	5	12	9	■ 4	19	33
Suir.:;io 1-5	livr allm	2	9	4	; 2	8	16 :
Suir.:;io 1-5	Bolag Privata	7 . 23	37 59	16 24	' 8 ■; 12	27 ! 42	52 i 130
	Summa	37	117	53	25 i	: 96	231 :

Det är ej enbart lövslyet som ökat. Även förrådet av grövre lövträd har ökat betydligt. Enligt riksskogstaxeringens uppgifter för taxeringsperioden 1968-72 till 1973-77 har lövförrådet i Götaland ökat med 9 milj. m sk. För hela landet har lövförrådet ökat med 23 milj. m sk (tabell 4.4). Arealen ren lövskog har dock minskat. Under samma tid har björkskogens tillväxt ökat 35 lo (tabell 4.5)-

Tabell t.ts. Virkesförrådet av löv enligt riksskogstaxeringen under tiden 1958-1977 Alla ägoslag. Milj. m sk

Tax 195S - 57 Tax 19GB - 72 Tax 1973 - 77

Norrland	165	(100)	162	( 93)	171	1' : A'. \
S'''er'il3nd	70	(100)	73	(104)	79	(r.3)
Göteland	ICii	(100;	114	(106)	123	(iir.)
Hela lan-jfit	343	(100	3i8	(101)	373	(109)

Prop. 1981/82:44 62

Tabell A.5 Taxeringsperiod 1973-77. Avsatt årlig tillväxt på alla ägoslag exklusive til'lväxt på avverkat virke, milj. m sk, förändring i 'fo från perioden 1968-72.

Hela landet

Tall______ Gran_____ Björk_____ Ovr lövträd______ Totalt

2.5 36.1 9.6 4.7 75.0

■fS -7 -i-So -flö +3

Regionala skillnader i behovet av lövkontrollerande åtgärder.

Skillnaderna beträffande det relativa behov av lövkontroll som föreligger i olika landsdelar är stora och svåröverskådliga. Detta har sin grund i bl.a.:

- Skillnader i skogshistoria, framför allt i vilken utsträckning lö-vträd
•fortfarande finns kvar i barrskogens slutfas. Lövkontrollbehovet under

■ungdomsfasen ökar ju mer lövträd som funnits inblandade i den avverkade skogen eftersom t.ex. stubbar och rötter ger upphov till stubbskott och rotuppslag.

- Aktuell vegetations- och klimatzon. Floran av buskar och lö-vträd är rikligare i .söder än i norr. Klimatet gör också att tillväxtförloppen är snabbare i söder. Detta medför att lö-wegetationen är mer aggressiv gentemot barrträd i södra Sverige än'.i norra.

- Skogsmarkens bördighets- och f-u .ighetsförhållanden. De bästa markerna

är mer utsatta för lö-vslyproblem än de svaga. Likaså är lövet mer aggressivt där marken är ytfuktig.

Ovanstående förhållanden kan kombinera sig på olika sätt i olika landsdelar och för olika skogsägare. Exempelvis förvaltar Domänverket skogar i Norrlands inland där markerna visserligen är svaga men där sluta-werknings-skogen är gles och bemängd med mängder av lågvärdig björk. Man kämpar därför med stora lövslyproblem i dessa områden. Mo och Domsjö hävdar att skälet till deras begränsade behov av lövkontroll är en systematisk och under lång tid bedriven uthuggning av lö-vrträden under skogens gallringsfas. Vid sluta-werkningen finns därför så gott som uteslutande barrträd kvar. I södra Sverige har den medelålders och äldre skogen till icke

Prop. 1981/82:44 63

ringa del uppstått ur igenväxande hagmarker. Härigenom kan inslag av mycket omfattande lövvegetation.såsom hassel och ek finnas kvar även i beståndens slutfas. Detta leder till snabb nyetablering på hyggesytan med åtföljande behov av intensiv lövkontroll.

4.2 Lövets inverkan på barrskogen

Inverkan nå marken

Björken har en positiv inverkan på marktillståndet. Huruvida detta kan medföra ökad virkesproduktion är oklart. Vissa forskare anser det fullt klarlagt att björkinblandning i granskog ger ett något högre pH-värde, vilket förbättrar omsättningen i humuslagret. Enligt andra forskare kan man inte konstatera någon större skillnad i de organiska ämnenas sammansättning hos björk- och granförna på samma ståndort.

Inverkan 'cå barrföryneringar

Björken är vårt dominerande lö-vträd. Den är ett pionjärträd dvs. den infinner sig före andra trädslag på kala ytor. Liksom andra pionjärträd växer den mycket snabbt i ungdomen och är i detta stadium klart överlägsen våra barrträd. Tillväxten är särskilt stark hos de stubbskott som vanligen skjuter upp när man hugger ned en björk. Detta är en naturlig följd av att stubbskotten försörjes från ett stort etablerat rotsystem. Nämnda förhållanden är välkända inom skogsbruket och därför eftersträvar man att hålla återväxtytor för tall och gran rena från lövsly. Vid en undersökning i Östergötland av björkstubbakottens höjdutveckling efter röjning erhölls bl.a. de resultat som återges i fig. 4.3. Vid röjningen var barrplantornas medelhöjd ca 12 dm. Trots detta försprång har björkens stubbskott -vuxit upp och förbi barrplantorna.

Pigur 4.4 och 4.5 åskådliggör lövets inverkan på barrkulturer. Undersökningen har utförts på Korsnäs-Marma och omfattar 13 hyggen med planteringar utförda åren I965-7O. 1 325 provytor (storlek 10 m ) har utlagts. Undersökningen är genomförd 1976. Vid undersökningstillfället var plantorna helt över-vuxna med lövsly. Stamantalet uppgick i en del fall till över 20 OOO/ha. Med ökad lövfrekvens minskar såväl tallens som granens dimensions- och höjdutvehkling.

Prop. 1981/82:44

9"'' - En jämförelse mellan verklig och teoretisk

höjdutveckling för stubbskott

Höjd. dm

30n

(3)

[D [2)

1) = Barrbeståndets
aktuella höjdut
veckling

2) = Höjdutveckling enligt vårtbjörk-funktionen

3) = Verklig höjdutveckling för stubbskotten

3 Är

—T-

—1 5

Prop. 1981/82:44

HgurA.A BARRPLANTORNAS RELATIVA DIAMETER VID OLIKA TÄTHET

HOS LÖVVEGETATIONEN (Källa: skogen 15/76)

100 Rel diam

30 40

Grundyta mVha

Fi9ur4.5 BARRPLANTORNAS RELATIVA HÖJD VID OLIKA TÄTHET

HOS LÖVVEGETATIONEN CKälla: skogen 15/76)

1001 fel höjd

30 40

Grundyta mVha D

1) Sumnia genomskärningsyta i stubbhöjd hos lövträden 5 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 66

Figur 4.6 a och b återger resultatet av en tallsådd utförd år 1947 i trakten av Ange. Halva arealen lö-yröjdes 1954. På den oröjda delen fanns då 15 000 stammar per ha. Tallen enkelställdes på båda ytorna I956 (en tallplanta i varje såddruta lämnades kvar). Ar 196I punktröjdes runt av björken hotade tallar på den tidigare ej björkröjda ytan så att varje tall fick ett visst ökat växtutrymme. (Punktröjning är en metod som ibland prövas för att åstadkomma röjningseffekt till lägre kostnad.) Trots att den ursprungligen oröjda ytan varit föremål för viss behandling är avgången hos tallen större på denna yta.

Vid uppskattning 1977 visade det sig att tallens volym var 2,5 gånger större på den lö-vröjda ytan jämfört med den oröjda.

I norra Sverige är förekomsten av lövsly på återväxtytor av tall särskilt ödesdiger. Lövslyet medför nämligen att snön inte packar sig utan blir liggande mycket porös. Kylan kan därför inte tränga ned i snötäcket. Temperaturen i snön blir då gynnsam för snöskyttesvampen, som angriper och dödar tallplantorna. För att undvika detta måste tallföryngringarna hållas fria från lövsly så länge tallplantorna inte når upp över snön.

Inverkan på -produlrtionen

Det förekommer ibland uppgifter om att biandbestånd med löv- och barrträd ger högre produktion än rena barrträdsbestånd. De undersökningar man därvid stöder sig på kan ofta inte generaliseras såsom brukar ske.

Det är odiskutabelt att granen på "granmark" har högre volymprod-uktion än tallen och våra vanliga lö-vträd. Vårtbjörken har vanligen lägre volymproduktion men kan nå upp till samma torrsubstansproduktion som granen, eller något högre. Utfallet av jämförelsen är i hög grad beroende av på vilka ståndorter jämförelsen sker. Glasbjörken kan inte i något avseende tävla med gran, tall eller vårtbjörk. Beträffande volymproduktionen ligger den enligt svenska undersökningar på ungefär hälften av tallen. Björkförrådet utgörs till större delen av glasbjörk, varför vårtbjörken ur produktionssynpimkt är av underordnad betydelse. Det torde vara svårt att ändra proportionerna mellan de två björkarterna.

För ö-vre Norrland föreligger vissa undersökningar, som belyser frekvensen vårt- och glasbjörk. Sammanlagt hade i ett försök 4 903 pro-vytor utlagts i 125 röjda ungskogsbestånd med en bonitet varierande mellan 2,5 -

Prop. 1981/82:44

rPSK/HA

Figur Å.6 Jämförelse mellan lövröjd och ej lövröjd del av en tallsådd anlagd 4r 1947 i trakten av Ange. (Skogsv-förbundets tidskrift 2/1979.)

m\ BJÖRK ■ GRAN □ TALL

10 -

EJ LÖVRÖJD LÖVRÖJD

a) VOLYM (M%./HA) 1977 PÄ DEN 1951 L!?/RDJDA DELEr.' RESP PA DEr EJ LöVRöJDA DELEN

STARANTAL/HA

000-

LÖVROJNING

? 000

2 000

1 000 -

LUVROJD EJ LDV-ROjy

1947

b) STAi"1ANTAL, TALL, VID OLIKA TIDPHMKTER DEL.S FÖR DEN % LWRDJDA DELEN DELS FUR DEN EJ LÖVRÖJDA DELEN

Prop. 1981/82:44 68

5,0 m sk per ha och år. Antalet undersökta björkar uppgick till 12 l8l st. Enligt resultaten utgör vårtbjörkens andel av det totala antalet under-söj—a björkar inte mer än ca 5 7». Vid en jämförelse mellan kusten och inlandet var vårtbjörksandelen något lägre i inlandet. ,.

Ovanstående resultat kan jämföras med undersökningar i 5-10 år gamla återväxter belägna inom en skogsförvaltning i Västerbottens respektive Västernorrlands län. Enligt dessa -undersökningar uppgick vårtbjörkens andel till 5 resp. 12 ?C av totala antalet undersökta björkar. Dessa undersökningar visar att glasbjörken är den dominerande björkarten i de två undersökta norrlandslänen.

För att komplettera de tidigare relaterade undersökningarna har riksskogstaxeringens pro-vträd använts för att beräkna volymandelen vårtbjörk i olika delar av landet. På grundval av totalt 15 400 pro-vträd från riksskogstaxeringen 1973-I977 har vårtbjörkens volymandel beräknats enligt nedanstående sammanställning. Vjrtbjörk, volymandel på skogsmark. Riksskogstaxeringen 1973

		Procer	it av 1	1'olymen	björk
Område	Diam 5-10	cm 10-15	15-20	20-25	25-30	30-35	35 +	<.
N Norrland	5	7	8	15	19	20	40	9
S Norrland	7	9	14	18	26	30	50	14
Svealand	31	34	38	49	59	71	70	44
Götaland	39	37	47	54	66	78	85	53
Hela landet	15	18	26	37	49	60	72	29
1) AC ■ BD län
2) X, Y och 2	län

Det framgår av redovisningen att vårtbjörksandelen är betydligt större i Götaland och Svealand än i Norrland. Förekomsten av vårtbjörk ger dock ej ensamt en klar uppfattning om dess värde. I sydvästra Sverige finns det t.ex. områden där vårtbjörken är av så dålig kvalitet att ut-

bj-tet av industrived är mycket lågt.

Mo och Domsjö har gjort vissa undersökningar av björkens produktion. Vid en sådan undersökning har man bl.a. använt riksskogstaxeringens pro-vyte-material och gjort parvisa jämförelser mellan tall och björk inom samma provyta. Resultatet visar att björken endast når upp till ungeför hälften så stor volym som tallen. Liknande resultat har erhållits från Mo och Dom-

Prop. 1981/82:44 69

sjös egna a-werkningar i gallrings bestånd. Undersökningen omfattar 1 129 huggarskiften om totalt 10 350 ha. Den a-werkade .tallens höjd, diameter och stamvolym befanns vara större än björkens på den övervägande delen av gallringsareälen. I medeltal var den utgallrade tallens stamvolym dubbelt så stor som björkens. Det förefaller följaktligen mindre sannolikt att tallen får så mycket bättre tillväxt i ett biandbestånd att den kan kompensera björkens dåliga tillväxt i så hög grad att totalproduktionen blir högre än i ett rent tallbestånd.

Prodxikt i onsvärde

En jämförelse mellan de olika trädslagen blir för det ekonomiska skogsbruket av betydelse först när man jämför trädens värdeproduktion. I följande exempel (tabell 4-6) har beräknats täckningsbidraget för gran och vårtbjörk på bonitet G 24 med 1971/72 års priser och kostnader. Materialet utgörs av ett avkomme- och proveniensförsök i Borinstorp (Y län) där gran och björk planteras på samma lokal i 1,5 m förband. Björken har röjts och gallrats vid 15 resp. 25 års ålder och granen röjts vid 25 års ålder. I alternativ 1 för björken förutsätts en maximal utveckling för den aktuella boniteten och i alternativ 2 ett snabbare a-vtagande med åldem beträffande höjd- och dimensioneringsutveckling.

Tabell 4.6 Täckningsbidrag för planterad gran och vårtbjörk på bonitet G 24. Jonsson III. 1971/72 års priser och kostnader (efter Erkén 1972).

Omloppstid, år

Totalt täckningsbidrag för hela omloppstiden, kr/ha

Täckningsb-Idrag, kr/ha o är

Gran	Björl.
AU 1	Alt 1	AU 2
80	50	50
12 570	2 850	2 100
157	57	42

Som framgår av tabellen ger denna beräkning avsevärt högre värden för granen än för de båda björkalternativen beroende på granens uthålliga tillväxt. Som ger en hög årlig medeltillväxt samt hög produktion av värdefullt sågtimmer. Olika skogsägarekategorier kan emellertid värdera virkesprod-uktion efter olika kriterier. Det torde därför vara vanskligt att hävda att ett visst trädslag är "lönsammare" än ett annat utan att närmare precisera grunderna för värderingen, samt ange beräkningsteknik.

Prop. 1981/82:44 70

Vid fastighetstaxering värderas lö-wirkesförrådet betydligt lägre än barrvirkesförrådet. Vid 1981 års fastighetstaxering beräknas således lövskogens värde till I/3 av barrskogens.

Prop. 1981/82:44 71

5 AUVÄMDNING AV KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL I SKOGSBRUKET

5.1 Inledning

För användning inom skogsbruket finns f.n. följande aktiva substanser registrerade som bekämpningsmedel: MCPA, 2,4-D, glyfosat, pikloram, permetrin, lindan, maneb, atrazin, simazin, 1,3-diklorpropen, 1,2-diklorpropan (DD) och metylisotiocyanat.

För lövbekämpning används MCPA, 2, 4-D, glyfosat och pikloram. Det sistnämnda används för fickning av träd eller sprutning på hyggen före plantering, de ö-vriga tre i första hand för spridning från luften på lövslyvegetation.

Permetrin används för snytbaggebekämpning och lindan för behandling av obarkat timmer mot barkborre m.fl. insekter.

Som svampmedel i plantskolor används maneb och som ogränsmedel atrazin och simazin. DD och metylisotiocyanat används för jorddesinficering.

Fenitrotion har - utan att vara registrerat för ändamålet - vid några tillfällen och efter särskilda dispens använts över skogsmark för insekt sbekämpning.

Den totala användningen av olika typer av bekämpningsmedel i skogsbruket 1979 har sammanställts i tabell 5-1• För jämförelse har medtagits även förbrukningen av bekämpningsmedel inom andra samhällssektorer. Av tabell 5-2 framgår förbrukningen av bekämpningsmedel inom skogsbruket fördelat på olika användningsområden (1977)-

För att följa upp utförd spridning av bekämpningsmedel från luften över skogsmark år 1979 har statens naturvårdsverk utfört en enkätundersökning riktad till dem, som under året till produktkontrollnämnden inkommit med anmälan/ansökan om spridning av bekämpningsmedel enligt produktkontrollnämndens kungörelse (PKFS 1976:1) med föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel m.m. över område där allmänheten får fritt färdas. Syftet var att kontrollera hur besprutningen genomförts jämfört med de förhållanden, som angavs i anmälan/ansökan.

Prop. 1981/82:44 72

Av enkätsvaren framgår att någon form av a-wikelse från anmälan förekommit i 64 % av fallen. Eventuell a-wikelse utgörs nästan uteslutande av en minskning av den besprutade arealen i förhållande till den ursprungligen beräknade. En utökning av den besprutade arealen har skett endast i ett fall. I sex fall utfördes ingen besprutning. De viktigaste orsakerna till slopande av besprutning har angetts vara folkopinion och direktiv från Domänverket på grund av valet av objekt, närhet till vatten, för lite sly samt val av manuell röjning eller motorröjning. Endast fem felbesprutningar har rapporterats. Fjra av dessa orsakade skade-eller polisanmälan.

Av tabell 5.3 framgår hur den besprutade arealen fördelar sig mellan olika skogsägaregrupper och län.

I tabell 5.4 återfinns en sammanställning av den totala skogsarealen som behandlats med bekämpningsmedel genom flygspridning åren 1976-1978. För jämförelse har även motsvarande åkerareal medtagits.

Prop. 1981/82:44

I o

m -H

•-I JJ

-I E

•CO D

.C m

to c

.2 o

lA CD

o ..1

X u

0 T)

1 »0}

3 :to

Ov CO CM

	.i
	U
	O
	>
	01
	Ti
	rH
0	wil
r—
T'	§
	.fJ
K
O
.M
(	m
O	c
	o
&}	4J
*>	d
o	i
J	UJ
t
(t)	..
■0	ri
c	i-i
:Ö	rH
g	■ä
rt
B!
.i

D bl X> 10 CT

■c

K\ On rsi

1- c

VO	■
		rH O -O C
ON		E
<■		CO
ON		c
hfN		c c
r	t
,	<-	B"
o
•3		o

CNl

c o

■o

> o

•c c :o

> C

■o

	r-t	rH	•0						tr
		u	0		rH				Cl
	•a	•0	e		C				U
		S	to		■3		rH		£-
	£	E	0		U		V	OJ	£-
	10	to	c		e		T3	u	•H
	Cl	cn	•H		tn		C	to
	c	r-	C		zr	i—1	E	c-	JT
.H	-r1	•H			c	u	tr.	c	D
O	C	C			.rJ	•c	*t:r*	r.	0
"O	c.	D.	:rj		C	c;	c	c-i
o.	_E	_I=	JC		i.		■H		1	i-H
e			(U	t—1	i.	'■. Vj	—	Jj	0	C
CO	l-i	Ii	r!	Si	>K	0	s		TJ	"D
t:>	CJ	0	10		.X	c	T)	t:	•C	CJ
c		r\	j-i	c'	0				>.	K
•ri	■5.	to	Jsr	E	.0	u		.—1	j>:	t-,
C	fc=	:c	tj	CT	F	0	v	0	u
.	c	u	w	c-	0	c	Ii	■D	;.—	C
CJ	>		c	>.				Cj	<-i	-H
c;	in	c-			tn	t!-;	rC		1—	U

CT
C
		Cl
tw
c		0
		c
"Öj		CN
-0
tn		C
•0		:c;
c
•		0
o.»		bl
n		T)
CJ	.—t	C
	c
—	•0	C
n	n	rn
	c	C
	tr.	■H
«	r	C

Prop. 1981/82:44

Tabell q,2 Kemiska bekämpningsmedel försAlda till skogsbruket kr 1977

________ Källa: Statens naturvårdsverk

Pnxluktslag Anvandningsomrtdc Mängd verksam substans

Ton_ Procentavall
____ _ försäljning

FungiciUcr Herbicider

Insekticider

Avskräckningb- medel

Plantskolor Plantskolor och ptantering pä tidigare åker

Buskbekämpnmg (uven i plantskolor) Obyrkat virke Jurdbchandhng t plantskolor'

Vill och sork

0.4

Summa

' Innehåller både fungicider och insekticider och räknas ibland till de fbrra

Tabell 5.3

Spridning av bekiinipninpsnu-dL-i frän lufU-ii ömt skvssmark !y7V. Ar».aluppj;iiler i hektar Källa: Statens naturvårdsverk

Lim	Anmiild	arc-dl			Bf?priJUid areal
	Domän-	Slor-	Bonde-	Tolall
	verket	■ skogs-brukcl	Drukcl
Stockholm	.	.	.	.	.
Uppsala	-	J55	59	613	153
Södermanland	~	-	-	~-	-
ösierpötland	66	412	213	691	f,«P
Jönköping	395	32	-	427	,"
Kronoberg	_	„	4;	42	0
Kalmar	409	-	10!	51(1	s%
Gotland	_	-	-	-	-
Blekinge	_	_	108	IflS	0
Kristianstad	-	-	374	374	335
Malmöhus	_	_	11	11	11
Halland	_	131	8	139	S3
Cöiebogs- och
Bohus	133	118	66	317	262
Älvfborg	666	1 145	729	2 540	2 106
Skaraborg	3:1	75	309	704	665
Värmland	:30	2 109	25	2 364	1953
Örebro	375	2 326	154	2 855	2 523
Västmanland	50	-	-	.0	50
Kopparberg	33	1.534	110	1677	1,505
Gävleborg	IW	3 704	36	3 937	3 786
Västernorrlanfl	643	4 056	127,1	5 973	4 905
Jämtland	777	4 422	_	5 199	■.-?8
Västerbotten	1%3	_	_	1963	i 884
Norrbollen	7 110	2 128	310	9 848	8515
Helan*., -t
1979	13 667	22 744	3 929	40 340	34 661
1978	13 178	1E743	:8?o	3.1801	29752
1977	14 705	I5i!01	•. 667	35 173	28 842
1976	6 830	15 234	8 280	30 344

Uppgifterna msarnlas av SNV genom cn enkät. Den besprutade arealen år oftast mindre än den till besprutnmg anmälda arealen. De viktigMSte orsakerna till detta är: folkopmion. närhet till vatten, for iiie sly. annan röjning:;meiod, olämpliga vindförhSIIandcn.

Ocn loiala produktiva skofrsmarlcen uppgår lill 3 217 000 ba. Del innebär all 0.15 procent av denna areal nygb'i:3j>njiades med bekämpningsmedel under 1979.

Prop. 1981/82:44 75

T'abe31 3.4 Areal behandlad med bekämpningsmedel genom flygspridning 1976-78


Ar Skogsmark, Herbicider	ha	Insekticider	Åkerareal, ha Insekticider	Fungicider	Övrigt
1976 22 828		-	8 420	26 487	725
1977 30 078		-	U 363	30 850	502
1978 31 702		50	10 810	54 400	500
uppskattad areal

Uppgifterna insamlade genom en enkät till samtliga flygföretag som bedriver jordbruksflyg i samband med utredningen om utvidgade tillständskrav för flygförare vid flygspridning av bekämpningsmedel.

Källa: Statens naturvårdsverk

5,2 Lövslybekämpning

Inom skogsbruket används för närvarande följande herbicider för bekämpning av lövträd och lövsly på föryngringsytor: MCPA, 2,4-1), picloram och glyfosat.

Det som gjort herbiciderna användbara är att de är selektiva dvs. endast vissa växtarter dödas medan andra är mer eller mindre ikänsliga. Det går således att bekämpa löwegetation utan att nämnvärt skada barrträden, Man slipper ifrån det tidsödande arbetet att välja ut vilka enskilda träd som ska behandlas. Det gör det möjligt att mekanisera behandlingen. Detta i förening med att behandlingen som regel inte behöver upprepas, medför att kostnaderna blir låga.

Herbicidbehandling sker endast när bestånden skall förnyas, dvs. en gång på 60-120 år. Kemisk lövbekämpning betyder inte att bestånden blir helt utan lövträd. Dels blir effekten nästan aldrig total utan en del mindre lövträdsplantor överlever, dels uppkommer vanligen viss självsådd av björk i bestånden. Dessa växer så småningom i kapp barrträden och kan då i viss utsträckning irigå i bestånden utan att skada barrträden. Det är då också möjligt att på manuell väg reglera trädslagsblandningen efter ståndortsförhållandena.

Prop. 1981/82:44 76

De behandlingsmetoder som förekommer inom skogsbiniket är följande:

1. Fickning, vilket innebär att oblandat preparat tillföres trädet 1
skåror som man hugger i en ring runt trädet. Behandlingen kan utföras
från savningsperiodens slut till ett par veckor före lövfällningen.

2. Pensling på stubbar kan utföras under hela barmarkstiden. Preparatet användes outspätt eller blandat med vissa mineraloljefraktioner, som huvudsakligen innehåller alifatiska komponenter t.ex. kristallolja. Metoden är effektiv mot arter som skjuter stubbskott, men ej mot arter som skjuter rotskott. Den tidigare metoden att spruta stubbar och stammar med preparat i oljebladning är numera förbjuden.

3. Bladbesprutning. Bladen besprutas med preparat blandat i vatten. Blandning med mineraloljor är ej tillåten. Behandlingen kan utföras från det att bladen är fullt utvuxna till ett par veckor före bladfällningen. Barrträden är känsliga under skottsträckningsperioden.

I barrbestånd kan man därför inte spruta förrän skottsträckningen är avslutad. Det betyder att sprutningen i sädana fall inte kan börja förrän tidigast vid månadsskiftet juli - augusti i norra Sverige och ett par veckor senare i södra Sverige.

Bladbesprutning kan ske antingen från marken med ryggsprutor och traktorsprutor eller från luften med fastvingeflyg eller helikopter.

Preparatåtgången.per ha är vanligen något mindre vid flygspridning än vid övriga metoder.

År 1970 behandlades ca 90 000 ha genom flygbesprutning och ca 10 000 ha med övriga metoder. Av olika anledningar flygbesprutas nu endast ca 50 000 ha/år. Övriga metoder används i obetydlig omfattning.

Kapaciteten för olika lövröjningsmetoder redovisas i tabell 5.5»

Prop. 1981/82:44

R	S	CM	--	CNl	N
S	o	-	LTl O	o	o

§ g

CJ3 >-

CJ3 Ll_ q;

ta ld ö

i g &

cn!

tD Ll_ S

—J 1--

g I

i g

^Il

8 I

lj-I _

i ö s

i i

Prop. 1981/82:44 78

5.2.1 Fenoxiättiksyror

Metoder och -preparat

Bekämpningsmedel baserade på fenoxiättiksyror används i svenskt skogsbruk för bekämpning av lövsly på ytor för eller med barrträdsföryngringar samt för bekämpning av fullvuxna träd i bestånd där slutawerkning är planerad. De preparat som kommer till användning för slybekämpning är esterfor7i;uleringar av fenoxiättiksyroma MCPA och 2,4-D. För punktbekämpning av lövträd genom fickning används aminsalter av 2,4-D i kombination med pikloram. Esterformer av fenoxisyror används även för stam-och stubbpensling.

Slybekämpnlngspreparaten sprids areelt med flyg, helikopter, traktor eller ryggspruta. För punktbekämpning (fickning) används i regel en för ändamålet specialgjord yxa sa'Jit en oljekanna för dosering av bekämpningsmedlet. En ytterligare förbättring utgör den s.k. ficknings-pistolen som möjliggör att man går ifrån den från arbetsmiljösynpunkt olämpliga hanteringen av oljekannan. En specialkonstruerad röjnings-såg med möjlighet till samtidigt applicering av preparatlösning är under utveckling.

Omfattning

Produktkontrollnämnden för statistik över den skogsareal som flygbe-spjTutas samt mängd försålda preparat. Arealen som besprutas med traktor och ryggspruta kan uppskattas med utgångspunkt från dessa uppgifter.

Ar 1978 inkom anmälan om spridning över 34 800 ha barrträdsföryngringar. Detta utgör oa 0,15 % a-v totala skogsarealen. Vid en enkät till anmälarna har dessa uppgivit att 15 % av anmäld areal ej besprutades, det vill säga 29 850 ha besprutades. Samma säsong såldes.76 ton fenoxisyror. Av denna mängd torde ca 1 ton ha använts för fickning, resten för areell besprutning. Vid en jämförelse av försåld kvantitet fenoxisyror och flyg-besprutad areal framgår att den försålda kvantiteten i det närmaste motsvarar den mängd som åtgår för den uppgivna besprutade airealen. Följaktligen förekommer traktorspridning och manuell spridning i mycket begränsad omfattning.

Prop. 1981/82:44 79

5.2.2 Glyfosat

Glyfosat registrerades i Sverige år 1975- Medlet blev godkänt för lövslybekämpning 1977 och för spridning från luften 1979. Användningsområdet är fastställt till "icke önskvärd vegetation på åkermark, i fruktodlingar, i barrträdsföryngringar, på industriområden o.d. samt för stubbehandling" . Det i Sverige förekommande preparatet är registrerat i faroklass 3. Medlet får även appliceras med specialkonstruerad röjningssåg.

Lämplig dosering vid luftspridning är 0,7 - 1 kg aktiv substans per ha (2-3 1 preparat uppblandat med 40 - 60 1 vatten).

5.3 Ogräsbekämpning

Av den totala mängden herbicider som användes inom skogsbruket år 1978 (79 ton) åtgick drygt 77 ton för lövslybekämpning och 1,4 ton för annan bekämpning av ogräs i plantskolor och skogsplanteringar. För närvarande är endast de aktiva substanserna atrazin och simazin registrerade för detta senare ändamål.

5.4 Insektsbekämpning

Varje användning av kemikalier i bekämpningssyfte kan betraktas som kemisk bekämpning och lyder i princip under registreringsbestämmelsema för kemiska bekämpningsmedel. De kemiska substanserna kan ha olika egenskaper och användningsområden:

- attraherande och repellerande ämnen (feromoner)
' gnagavskräckande ämnen

- insekticider.

Till attraherande ämnen hör de granbarkborre-feromoner, som utprovas i stor skala i Sverige och andra länder. I övrigt har de båda första grupperna ännu ingen större betydelse i praktiskt skogsskydd, eftersom effektiva medel saknas. Det pågår dock en intensiv forskning rörande feromoner och även gnagavskräckande ämnen studeras. Insekticider däremot är i en del fall viktiga medel i insektsbekämpningen. Insekticider har dock i svenskt skogsbruk mycket begränsad användning.

Prop. 1981/82:44 80

5.4.1 Feromoner

Med feromon avses varje av ett djur producerat och avgivet ämne med effekt på beteendet hos en annan individ av samma djurart. I bekämpningssammanhang brukar med feromon avses sådana doftämnen som vissa insektsarter producerar och använder för att locka till sig andra individer av samma art och som därför kan användas i bekämpningssyfte. Feromoneima utgörs av väl definierade kemiska föreningar och kan i bekämpningssajmnanhang klassificeras som biokemiska eller biotekniska bekämpningsmedel. För närvarande provas i stor skala i olika delar av landet möjligheten att locka granbarkborrar till fällor med hjälp av feromoner. Granbarkborrens feromoner innehåller åtminstone följande föreningar: ipsenol, ipsdienol, cis-verbenol, trans-verbenol och metylbutenol. I bekämpningssyfte används s.k. feromonenheter bestående av plastark innehållande en viss mängd av ipsdienol eller metylbutenol. Under 1979 användes 45O 000 enheter och 198O beräknas 5OO 000 enheter komma att användas. En feromonenhet kan fånga upp till 10 000 insekter per år.

5.4.2 Insekticider

Det viktigaste användningsområdet för insekticider i svenskt skogsbruk i dag är skyddet av barrträdsplantor. Tidigare användes DDT för detta ändamål och man har i praktisk användning kunnat konstatera, att DDT-behandling reducerade risken för plantdöd till följd av insektsangrepp med i genomsnitt 80 procent. Plantomas största fiende är snytbaggen, men även svarta bastborrar, ögonvivlar och andra arter skadar plantorna.

Efter förbudet mot DDT (fr.o.m. 1975) introducerades 1979 två syntetiska pyretroider, permetrin och fenvalerat för behandling av barrträdsplantor. Fenvalerat-formuleringen gav utmärkt skyddseffekt, men hade i vissa fall irriterande verken främst hos plantörema och drogs därför tillbaka redan samma år. För närvarande är två permetrinpreparat registrerade för behandling av plantor.

Försök vid Sveriges lantbruksuniversitet har dokumenterat en god effekt av permetrin mot snytbagge under en period av minst 2 äx. Rekommenderad koncentration av permetrin i behandlingsvätskan är 0,5 - 1 och på varje planta kan beräknas 15-50 mg. Användningsområdet är central behandling i plantskolor o.d. genom doppning eller i specialkonstruerade aggregat i form av s.k. spruttunnlar, i vilka plantorna utsatt för

Prop. 1981/82:44 81

sprutvätska genom ep sluten proce;,s. Konventionell besprutning av plantor i plantsängar eller på hyggen är inte tillåten. Under 1979 användes oa 1 200 kg pyretroider inom skogsbruket.

Ett annat användningsområde för insekticider i skogsbruket är behandling av obarkat virke mot angrepp och förökning av barkborrar och aindra virkesinsekter. Detta förekommer i mycket begränsad omfattning och är ingen rutinåtgärd, utan ett hjälpmedel i nödsituationer. Ett antal registrerade prepara-t har som enda eller viktigaste aktiva substans lindan. Enligt talrika försök både i Sverige och andra länder är linda-nets effekt klart överlägsen andra provade substansers skyddsverkan.

Sedan lång tid tillbaka har man sökt skydda obarkat, vältlagt virke mot insektsangrepp genom besprutning med insekticider. Syftet är dels att minska Insekternas möjligheter till förökning, dels att minska lagringsskadorna i form av blånad. För närvarande är endast lindan godkänt för denna behandling. Användningsvillkoren är: "För besprutning av obarkat timmer. Behandlat virke får ej flottas eller förvaras i vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Vid bevattning av behandlat virke bör lakvattnet recirkulera och får ej släppas ut i vattenområde".

Registrerade medel har faroklass. 2 och förekommer som sprutpulver eller emulgerbara lösningar. Före användning späds medlet med vatten till en suspension eller emulsion som innehåller 0,6 % lindan. Sprutvätskan appliceras på timret i en dosering av oa 1 liter per m i stora klosslagda vältor. Mindre vältor kräver högre dosering. Som ett genomsnitt torde man icke kunna räkna med högre effekt än en 70 - 80 procentig minskning av angreppen i jämförelse med en icke behandlad välta. I praktiken har ofta inte ens denna effekt uppnåtts.

Enligt föreskrifterna till den nya skogsvårdslagen angående virkeslagring får insekticidbehandling i skogsskyddande syfte endast ske om övriga skogsskyddsåtgärder ej kunnat vidtas, t.ex. på grund av transport-hinder.

Ännu mindre och endast sporadiskt förekommande är användningen av kemiska medel mot andra skogsinsekter såsom för skydd av barrträd mot barrätande insektslarver. Under det senaste decenniet har i enstaka fall och på begränsade arealer kemisk bekämpning förekommit för att hindra att bara?-trädsbestånd dödades av t.ex. barrskogsnunnan eller lilla tallstekeln. För dylika nödsituationer kommer troligen även i framtiden behov av kemisk bekämpning att finnas. Andra områden med bekämpningsbehov kan vara plantskolor och fröplantager. Som bekämpningsmedel kommer i fråga orga-6 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 82

niska fosforinsekticider, carbamater, ev. pyretroider och det på dispens provade kitinbildningshämmande diflubenzuron.

Användningen av insekticider i skogsbruket inskränker sig således i princip till följande:

- lindan mot insektsangrepp på obarkat virke

- permetrin för skyddsbehandling av barrträdsplantor

- i obetydlig omfattning andra medel mot eventuell massförekomst av barrätande insekter eller i plantskolor.

Det förefaller osannolikt att förbrukningen av insekticider inom skogsbruket skulle öka. Allt efter insektemas uppträdande torde dock förbrukningen variera något år från år, men knappast förändras nämnvärt i det fleråriga genomsnittet. Skyddsbehandling av barrträdsplantor med pyretroider är f.n. den-enda rutinmetoden som förekommer. Tidigare användes DDT för detta ändamål med en genomsnittlig förbrukning av ca 10 ton per år.

Flygbesprutning med insekticider förekommer mycket sällan. Totalt har i Sverige under alla år ca 15 000 ha besprutats med insekticider från luften, varav ca I4 800 ha besprutades på 1940- och 50-talen. Under senare år har flygspridning förekommit endast på relativt små arealer i samband med massförekomst av barrätamde insekter (främst barrskogsnunnan) som hotat skogens existens.

År 1979 användes för virkesskydd 10 ton insekticider (lindan, benomyl, 1-klornaftalin, 1,4-diKlorbensen). Samma år användes inom skogsbruket 14 ton övriga insekticider (metylisocyanat, 1,3-diklorpropan, tetra-klorvinfos, dimetoat, fenitrotion).

Prop. 1981/82:44 83

6 DE KEMISKA BEfCÄMPNINGSMEDLENS VERKAH PÅ MÄNNISKOR ELLER I MILJÖN

6.1 Arbetshygieniska aspekter

6.1.1 Inledning ■

Skogsbrukets arbetsskadeförhållanden beror av de arbetsmetoder som till-lämpas. Förändringama i metoder har ofta påverkats av krav på ekonomisk lönsamhet.

Under 1940- och 50-talen startade användningen av kemiska medel för begränsning av oenskat lövinslag i skogen, såväl i hyggesfasen som senare under ungskogens behandling. Vid sådan lövbekämpning användes i början ryggburna hand- eller motordrivna spjrutor. Dessa metoder var ofta olämpliga från arbetarskyddssynpunkt bl.a. därför att de medförde tunga lyft och stora risker för skador vid halkning och snavning. Exponering för de kemiska medlen var också uppenbar.

I takt med traktoriseringen under 1950- och 60-talen utfördes besprutningen även med aggregat kopplat till den dragande maskinen. Man uppmärksammade därvid särskilt de risker som föraren utsatte sig för vid köming i terräng. För att uppnå jämn och effektiv spridning av de kemiska medlen var man ofta tvingad att köra i obanad terräng och i geometriskt bundna stråk, vilket visat sig medföra väsentliga risker för ogynnsamma belastningar på föraren. Senare tids undersökningar har bekräftat att maskinföraren även utsätts för hälsorisker på grund av de vibrationer och stötar som fordon i terräng framkallar. Dessutom innebär körning i skogsterräng avsevärt större exponering för kemiska bekämpningsmedel än motsvarande arbete i öppen terräng. Nästa steg blev därför att utföra besprutning från luften med fastvingeflyg eller helikopter. Flygförarnas exposition är därvid praktiskt taget obefintlig, men givetvis får man räkna med en för, dessa arbeten normal flyghaveririsk med åtföljande personskador. I detta sammanhang har man från yrkesinspektionen särskilt uppmärksammat markpersonalens eventuella riskexposition, utan att finna några stöire olägenheter, förutsatt att man arbetar efter de instruktioner som utfärdats.

Parallellt med flygbesprutningen under I96O- och 70-talen har man fortsatt att utföra såväl mekanisk röjning som besprutning från marken.

De motor-manuella metoderna har successivt förbättrats, även från säkeirhets-synpurikt. Samtidigt har man i mindre utsträckning tillämpat en metod med s.k. fickning av träd ooh stubbar för att förhindra eller begränsa uppslag

Prop. 1981/82:44 84

av skott från stubbar och rötter. Sådama metoder har ofta varit förbundna med stark exposition för de kemiska medlen och även vissa risker för arbetsskador av verktyg.

Beträffande kemisk insektsbekämpning kan konstateras att några alternativa metoder som fullt ut kan ersätta de kemiska medlen ännu ej finns utvecklade. DDT, som tidigare använts bl.a. för doppning av barrträdsplantor till skydd mot snytbaggeangrepp, är numera totalförbjudet i Sverige. Användning av syntetiska pyretroider, vilka är ett substitut för DDT, är förenat med vissa arbetsmil jöproblem främst-avobehagskaraktär.-Undersökning av omfattningen av dessa problem pågår.

Vid hantering av preparat och doppvätska innehållande syntetiska pyretroider föreskrivs noggrann skyddsutrustning för att undvika inandning av damm eller dimma från det använda medlet samt ögon- och hudkontakt. Själva behandlingen av barrträdsplantor tycks ha fungerat hu-vudsakligen utan o-lägenheter. Vid planteringsarbetet med behandlade plantor ute i fält har arbetsmiljön i visst avseende visat sig mera ogynnsam. Långvarigt och svettigt arbete försvårar användning av skyddskläder, dessutom finns ofta dåliga tvättmöjligheter.

Under sommaren 1979 inkom till arbetarskyddsstyrelsen ooh naturvårdsverket rapporter om skogsarbetare som haft besvär i form av klåda och sveda på hud aamt snuva och hosta. Dessa effekter hänför sig hu-vudsakligen till plantor behandlade med ett medel innehållande fenvalerat. SjTDptomen kunde hänföras till den lokalirriterande effekten, dels på huden - förstärkt av stickande barr - dels på andningsvägarna genom damning av medlet. Som följd, av dessa olägenheter drogs det aktuella preparatet tillbaka redan samma år samtidigt som noggranna hanteringsföreskrifter utarbetades för plantor som behandlats med permetrinpreparat. Om de gi-vna föreskrifterna följs kan de aktuella permetrinhaltiga preparaten ej väntas ge upphov till olägenheter från arbetshygienisk synpunkt. Personer med känd allergisk disposition bör dock ej arbeta med medlen.

6.1.2 Risker med kemiska bekämpningsmedel

Kemiska bekämpningsmedel kan vara mer eller mindre giftiga. Symptom på akut förgiftning är bl.a. illamående, hu-vudvärk, yrsel, synrubbning, onormal törst och svettning. De aktiva substanserna samt ev. ingående lösningsmedel ooh föroreningar kan tas upp i kroppen genom m-unnen och lungorna.

Prop. 1981/82:44 85

Ett stort antal av de aktiva substanserna kan även tas upp genom huden. Den risk man löper vid hantering av kemiska bekämpningsmedel är beroende av en rad olika faktorer, såsom

- preparatets giftighet

- preparatets fysikaliska egenskaper, dvs. löslighet, flyktighet m.m.

- preparatets formulering, dvs. koncentrationen av aktiv substans, halten lösningsmedel etc.

- p-reparatets möjligheter att tas upp av den mänskliga organismen

- den enskilde individens kondition och motståndskraft (s j-uklighet, tidigare exposition, samexposition med andra medel, m.m.)

- preparatets an-vändnings område, användningssätt, användningstid samt vidtagna skyddsåtgärder.

Med akut förgiftning avses ett kortvarigt sjukdomstillstånd som inträffar som följd av en engångstillförsel av preparatet. Som ett mätt pä substansens giftighet vid engångstillförsel anges i allmänhet LD..-värdet, vilket anger der dos ; mf -ner kg kroppsvikt som leder till döden för 50 av en undersökt djurgrupp. Detta innebär att ju lägre LD_.-värdet är desto gif-*.\gar-' är substansen. Värdet är beroende bl.a. av på vilket sätt ämnet har tillförts. Man får därför olika LDj..-värden för förgiftning vid förtäring, hudkontakt ooh inandning. Vanligast i dessa sammanhang är att man anger giftigheten vid tillförsel genom munnen.

Med kronisk förgiftning avses ett långvarigt sjukdomstillstånd som inträffar till följd av tillförsel av preparatet vid ett eller flera tillfällen eller vid regelbunden tillförsel imder lång tid. En fortlöpande tillförsel kan ge upphov till en ständig ökning av kroppens halt av ämnet. I andra fall kan effekterna av ett ämne utgöra en allt större belastning för kroppen för varje expositionstillfälle, vilket så småningom ger upphov till skada. Orsakerna till kroniska förgiftningstillständ kan vara svåra att fastställa beroende bl.a. pä att förgiftningssymptomen i vissa fall kan uppträda lång tid efter expositionen.

Allergiska reaktioner i form av t.ex. eksem, snuva eller andningssvärig-heter kan uppkomma efter exposition för kemiska bekämpningsmedel. Den

Prop. 1981/82:44 86

allergiska reaktionen uppträder oftast inte vid de första kontakterna med ämnet utan i allmänhet efter kortare eller längre tids exposition. Allergiska reaktioner kan orsakas såväl av den aktiva substansen som av andra beståndsdelar i prepsiratet t.ex. lösnings- och emulgeringsmedel vair för sig eller i samverkan.

Vissa starkt allerglframkallande ämnen ger allergiska reaktioner hos ett stort antal individer, medan andra ämnen endast ger allergiska besvär hos särskilt känsliga personer.

De risker som är förenade med användning av ooh hantering av bekämpningsmedel beror således ej enbart av ämnets giftighet i sig utan också av flera andra faktorer såsom fysikaliska egenskaper och beredningsform i kombination med hanteringssätt.

Ett ämnes flyktighet påverkar riskbilden. Ju högre flyktighet desto större är risken att man vid de olika arbetsmomenten inandas ämnet i fråga. För de aktuella preparaten kan konstateras att flyktigheten kan anses vara så låg att en expositionsrisk via inandning av ångor kan anses vara försumbar jämfört med risken för inandning av aerosol vid t.ex. sprutning.

Inom skogsbruket utgör vätskeberedningar numera den enda beredningsformen. Produlrtkontrollnämnden beslöt nämligen i maj 1980 att återkalla samtliga pulverformTileringar av fenoxisyror av arbetshygieniska skäl. För estrama gäller att dessa föreligger i form av em-ulsioner p.g.a. sin låga vattenlöslighet. Detta medför att risken för hudabsorption ökar något i jämförelse med vattenlösliga beredningsformer.

Beträffande bekämpningsmedel likaväl som för kemiska substanser i allmänhet är såväl akut som kronisk giftighet av vikt för riskbedömning vid yrkesmässig användning. I samband med klassificeringen av bekämpni-".gsmedel har tidigare främst data beträffande akut giftighet utnyttjats.

Helati-vt få undersökningar är utförda där expositionsdata finns redovisade för människa. I samband med ett projekt som genomfördes i arbetarskyddsstyrelsens regi under sprutsäsongen 1972 studerades hanteringen av bekämpningsmedel inom skogsbruket. Beträffande expositionen för fenoxisyror i samband med arbete i skogsbruket framgick att expositionen i samtliga fall låg betydligt lägre än det av

Prop. 1981/82:44 87

American Conference of Govemmental Industry Hygienists (ACGIH) rekommenderade gränsvärdet 10 mg/m . Dessa mätningar utfördes ijinder den tid då flygbesprutning med bekämpningsmedel -var förbjuden. De resultat som redovisas är alltså i samtliga fall frän markbaserad besprutning.

Expositionsstudier på arbetare sysselsatta med fenoxisyrabesprutning från traktor i skogsbruket har också utförts. I detta fall utnyttjades preparat baserade på 2.4-D ooh 2,4i5-T i sprutkonoentration 2 % och doseringen 2-3 kg aktiv substans per ha. Resultaten ger vid handen att halterna vid denna typ av arbete ooh med denna maskinella utrustning i stort sett ligger på en nivå som klart underskrider nämnda rekommenderade gränsvärde. Det framgår vidare att arbete med ryggsprutor ger något högre expositionsvärden än motsvarande för traktorburen spruta. Preparat kunde påvisas i urinen men eliminationen var snabb; 2,4-D-halten sjönk till hälften på ca 12 timmar.Blodplasmahaltema var tämligen låga, upp till 0,1-0,2 ug/ml. Nivåerna varierade till följd av intermittent exponering, men visade ingen tendens till stegring under slutet av arbetsveckan, vilket antyder att fenoxisyroma inte ackumuleras 1 kroppen. Efter en arbetsdag med exposition för fencxisyra sjönk halterna under natten till nära detektionsgränsen.

Ingen av de undersökta personerna visade några allmänsymptom. Lätt ögon-irritation förekom vid ett tillfälle efter direktkontakt med sprutvätskan. Kontrollpersoner med exponering som var betydligt lägre visade ej mätbara halter vare sig i plasma eller urin.

Expositionsmätningar vid flygbesprutning med fenoxisjTor inom skogsbruket har såvitt känt ej utförts.

Den totala expositionen för fenoxisyror torde under 1960-talet och början av 70-talet, på grund av preparatkoncentrat, beredningsformer och maskinell utrxistning, ha varit något högre än vad som är fallet idag framför allt beroende på att andelen markbaserad besprutning då var större.

Den under de senaste åren ökade medvetenheten om kemiska arbetsmiljörisker ooh de anvisningar om arbete med kemiska bekämpningsmedel som arbetarskyddsstyrelsen gett ut under 1970-talet har också bidragit till att sänka expositionen.

Prop. 1981/82:44 88

6.1.3 Indelning i faroklasser

Grundat hu-vudsakligen på djurförsök, indelas de kemiska bekämpningsmedlen i olika faroklasser.

Vid indelning tas hänsyn framför allt till graden av akut giftighet hos den tekniskt framställda varan och dess slutliga beredningsform (formulering). Faroklassindelningen möjliggör bl.a. åtskiljande av mer eller mindre vådliga och från hanteringssynpunkt riskabla beredningsformer av en och samma aktiva substans.

Europarådet har publicerat råd och rekommendationer för såväl nationella . och andra myndigheter som tillverkare, vilka befattar sig med olika aspekter av registrering av kemiska bekämpningsmedel. Europarådet rekommenderar att den i nedanstående tabell återgi-vna faroklassindelningen tillämpas. Den av produktkontrollnämnden (PKN) tillämpade indelningsgrunden har medtagits som jämförelse.

LD-50 värde för råtta (mg/kg kroppsvikt) tillförsel genom munnen; tillförsel via huden

Faroklass

FEJ

fast vara i fl;'tandE ! vara

fast vara

vara

la ("extre.-nely'

il25

hazeirdcus") Ib ("highly i

hazardous")/

II ("moderately 125-
hazardous") oa 1500

III ("slightly > 1500
hazardous")

< 20

-50

20-200

50-500 200-2000

> 500 > 2000

<10

10-100 liO--!CO

100-lOCO ItOO-COi

> 1000 > iiOOO

Prop. 1981/82:44 89

Vid de för faroklassindelningen nödvändiga djurförsöken används vanligen råttor. Skulle mellertid andra undersökningar utförda pä annRt djurslag visa att känsligheten för visst ämne eller beredning är avsevärt större hos detta djurslag kan faroklassen justeras med hänsyn till detta förhållande .

Vissa preparat,kan, trots att hantering av desamma inte medför särskilt hög risk för akut förgiftning, placeras i högsta faroklassen (i Sverige faroklass 1) pä grund av speciella egenskaper hos preparatet. Sådana preparat ,. vilkas användning är förenad med särskild risk för skada på människor eller i miljön, fär endast hanteras av personer med särskild behörighet. Lantbruksstyrelsen meddelar behörighet beträffande preparat som används inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsodling. Dessa preparat får beteckningen IL eller ILx. Hithörande bestämmelses återfinns i lantbruksstyrelsens kungörelse (LBS 1974:42) om -tillstånd för användning av vissa bekämpningsmedel.. Laptbruksstyrelsen utfärdar även, i samråd, med produktkontrollnämnden, kursplaner för behörighetsgrundande utbildning i användning av kemiska betmedel och andra bekämpningsmedel.

För träskyddsraedel som används inom industrin, liksom för vissa insektsmedel meddelar Socialstyrelsen behörighet. Sådana preparat betecknas med ISo eller ISox. Socialstyrelsen ansvarar för utbildningen i samråd med produktkontrollnämnden.

Produktkontrollbyrån utreder f.n. en utvidgning av grunderna för faroklassindelningen på sådant sätt att även andra effekter än rent akuttoxiska och humanmedicinska skulle få betydelse för klassificeringen.

6.1.4 Hanteringeav kemiska bekämpningsmedel

Kemisk bekämpning har under senare är använts på en skogsareal av ca 30 000 ha per år. Under senare delen av 60-talet besprutades årligen 60 000-100 000 ha skogsmark med flyg. Ett flygplan besprutar på en dag lika stor areal som 250 man rö.jer -på motsvarande tid.Lövslybekämpning med ö-vriga metoder såsom traktorbesprutning, ryggspruta, fickning, markapplikation och röjsåg med stubbehandlingsaggregat torde idag vara av marginell betydelse. Jämfört med markspridning kan mängden spritt bekämpningsmedel med hjälp av fastvingeflyg reduceras med mellan 25 och 40 %, med helikopter ännu mer, eftersom man då dels får effektivare be-vätning, dels kan göra punktbehandlingar.

Prop. 1981/82:44 90

utspridning av preparat på marken runt träd torde knappaist förekomma ooh skulle i varje fall endast få marginell betydelse. Fickning kan vara intressant i den mån man på längre sikt får fram ny behandlingsteknik och nya principer och metoder för skogsvården.

Yrkesmässig besprutning med fenoxisyror i skogen sker under perioden fr.o.m. maj t.o.m. september. Flygbesprutning sker främst i augusti och september, medan markbaserad besprutning äger rum främst -under perioden maj-augusti beroende på det geografiska läget. Förutsättningen för s.k. "lövbaserad" besprutning är att träden bär löv vid besprutningstillfället. Detta begränsar givetvis besprutningstidens längd.

Hanteringen kan grovt indelas i följande moment:

1. Beredning av sprutvätska

2. Påfyllning

3. Sprutning

4. Rengöring

Beredning av sprutvätska har i hu-vudsak skett sä att preparatet i koncentrerad lösning tappats från fat via en hink till en tank, där den bruksfärdiga lösningen sedan beretts. De arbetsmiljöproblem som varit aktuella är hud- och ögonkontakt genom bl.a. stänk i samband med beredningen av lösningen. Inom skogsbruket används fenoxisyroma för närvarande i esterform ofta upplösta i organiska lösningsmedel. Detta gör att hudabsorptionen ksin bli av betydelse.

De i praktiken förekommande typerna av bekämpning medför skiftande expositionsrisker. Vid arbete i skogsbruket utfördes under åren 1972-1975 markbaserad besprutning, antingen med personburen spruta eller som trak-torbaserad besprutning. Gjorda -undersökningar antyder en högre exposition vid arbete med personb-uren spruta jämfört med trait or baserad besprutning.

De många preparatpåfyllningama vid manuell besprutning medför bl.a. större risk för kontakt med de koncentrerade medlen än när dessa hälls direkt

Prop. 1981/82:44 91

från förpackningar ner i en stor tank som vid traktorbesprutning. Hela utrustningen bärs dessutom på ryggen, vilket medför att risk föreligger för att huden kommer i direktkontakt med utläckande sprutvätska och med spill på behållaren. Dessutom sprutas medlet ut i sprutförarens omedelbara närhet samtidigt som denne går omkring i det område som besprutas.

Vid påfyllning av bekämpningsmedel antingen i tank på traktor eller i tank på flygplan finns risk för hudkontakt ooh stänk. I samband med flygbesprutning används oftast motorpump vilket minskar expositionen.

I samband med sprutningen finns risk för exposition genom inhalation av sprutdimma eller stänk. Detta gäller främst för markbaserad besprutning, antingen frän traktor eller via ryggspruta. Detta problem är betydligt mindre i samband med flygbesprutning.

I samband med rengöring av tank eller spruta är de främsta expositions-vägarna hudkontakt och inandiiing.

Det Si s-vårt att i exakta siffror ange hur mycket en arbetare blir utsatt för ett bekämpningsmedel beroende på att hanteringen, den personliga hygienen, handlag med teknisk utriistning m.m. varierar i hög grad mellan olika människor. Utredningen om spridning av kemiska medel (SOU 1974:35) fastslog att flygspridning är den spridningsmetod som ger lägst exponering av arbetaren. Besprutningspersonalen behöver under normala -omständigheter inte komma i direktkontakt med medlet. Vid tillredning av sprutvätskan ooh påfyllning av planet används i regel elektriska doseringspimipar. Piloten sitter väl skyddad frän spirut-vätskan. Levande markörer av besprutat område bör inte förekomma. Sprutpersonalen riskerar att komma i kontakt med sprutvätskan endast om något fel uppstår i systemet.

Flygbesprutning kan genomföras hu-vudsakligen utan att personalen kommer i kontakt med preparatet. Som framgår av figur 6.1 fylls preparat och -vatten på samtidigt och med hjälp av en pump, Dä det krävs en mindre mängd preparat jämfört med andelen -vatten (ca 4-51 preparat till 40 - 50 1 vatten per ha) regleras påfyllningen så att -under sista fasen pumpas enbart vatten över i flygplanet. På så sätt spolas ledningar och pump rena från preparatrester och risken för spill elimineras.

Från arbetshygienisk synpunkt måste flygbesprutning betraktas som överlägsen andra hittills tillämnade snridningsmetoder.

Prop. 1981/82:44

CO CD

CL.

I CO CJ3

C_3 CO

c/>

CO (O

•CO

Prop. 1981/82:44 93

6.1.5 Preparatformuleringar ooh aktuella substanser

För lövslybekämpning inom skogsbruket dominerar esterformer av fenoxisyroma till skillnad mot inom jordbruket där salterna av respektiva fenoxisyra är dominerande. Orsaken till detta är varierande känslighet hos den bekämpade växtligheten. Estrarna utnyttjas 1 skogsbriiket för att uppnå en snabbare och kraftigare effekt. De används till sprutning och pensling. Till fickning används preparat som innehåller aminsalter av fenoxisyror. Spädningsmedel för de olika typerna av preparat varierar, för flygbesprutning är dock endast vatten tillätet. I samband med stambas- och stubbehandling späds fenoxisyran vanligen med mineralolja. Oljans innehåll av aromatiska föreningar får härvid uppgå till högst 20 . Detta gör att kristallolja, vissa former av lacknafta med lägre halt av aromatiska kolväten samt lysfotogen kan användas, däremot ej dieselolja eller vanlig fotogen. Anledning till att man utnyttjar organiska lösningsmedel i dessa sammanhang är att en bättre absorption av fenoxisyran erhålls. Tillsats av organiskt lösningsmedel i stället för vatten medför att ytterligare en faktor av väsentlig toxikologisk betydelse införs.

Vid sidan av fenoxisjrror har glyfosat -under senare är fått ökad användning inom skogsbruket. Glyfosat är även godkänt för spridning från luften. Erfarenhetema av glyfosat från arbetarskyddssynpunkt är begränsade.

För insektsbekämpning används lindan och vissa sjTitetiska pyretroider.

Fenoxiättiksyror

Fenoxisyroma utvecklades under andra världskriget, då man hade planer pä att använda dem i kemisk krigföring mot växtodlingar. Efter krigsslutet introducerades de för fredligt bruk och sedan dess har deras användning snabbt och oavbrutet ökat. Den totala svenska förbrukningen, som utgör någon procent av världsförbrukningen, var 1947 ca 1 ton, I96O ca 6OO ton, 1970 ca 1 600 ton och 1979 ca 2 600 ton, allt räknat som aktiv substans.

Fenoxisyroma började debatteras i vidare kretsar i slutet av sextiotalet. Några av orsakerna till att debatten blev sä inflammerad -var den militära användningen av 2,4,5-T i Vietnam, förekomsten av 2,5,7,8-tetraklor'dibenso-p-dioxin (TCDD) i 2,4,5-T samt att fenoxisyroma var den största bekämpningsmedelsgruppen och de enda medlen som användes i någon etörre utsträckning i skogen, längs vägkanter och kraftledningsgator. Debatten

Prop. 1981/82:44 94

ledde till ett temporärt förbud 1971 för fenoxisyraanvändning på plats där allmänheten fick fritt färdas. Detta innebar att användningen i skogsbruket, längs vägar, järnvägar och kraftledningsgator förbjöds. Förbudet modifierades till påföljande säsong så att den skogliga användningen åter tilläts. Riksdagen införde därefter ett allmänt förbud mot flygspridning av bekämpningsmedel i skogsbruket. I praktiken var det endast fenoxisyror som spreds från luften. Fl-ygförbudet hävdes 1975.-.Som villkor för flygspridning infördes omfa"ttande informationsplikt till myndigheter och allmänheten. 1977 förbjöd regeringen all an-vändning av fenoxisyran 2,4,5-T samt salter och estrar därav.

Produktkontrollnämnden och dess föregångare giftnämnden har genomfört utvärderingar av fenoxisyroma 2,4-D:s ooh 2,4,5-T!s humantoxiska effekter vid två tillfällen efter de första registreringarna. Den första presenterades 1971 och utmynnade i att det inte fanns skäl att återkalla fenoxi-syraregistreringarna, men att vissa frågor rörande genetiska och kroniska effekter skulle utredas ytterligare.

Produktkontrollnämnden gjorde därefter 1974 en ny genomgång av alla gamla och nj't.illkomna forskningsrapporter om de aktuella fenoxisyromas toxiska effekter. Slutomdömet av rapporten var att det inte heller vid det tillfället fanns någon grund för att återkalla eller inskränka registreringarna av fenoxisyrapreparaten.

Generella användningsvillkor för fenoxisyrapreparat har utfärdats 19751 1976 och 1977. I dessa villkor anges i korthet att

- fenoxisyroma ej får användas för vattenväxt bekämpning

- de ej får användas på område där allmänheten får fritt färdas med undantag för bl.a. barrträdsföryngringar

- annat spädningsmedel än vatten ej får användas utom efter särskilt tillstånd.

Förbudet mot användning av fenoxisyror på plats där allmänheten får fritt färdas har tillkommit som en följd av den starka opinion som kxä-vt stopp för fenoxisyroma. Förbudet mot användning i sjöar och vattendrag har tillkommit på grund av fenoxisyromas giftighet för vattenorganismer.

Prop. 1981/82:44 95

Handelspreparaten av fenoxisyroma (som mest oa I30) förekommer som salter (natrium- ooh kalium- samt mono-, di- eller trietanolsalt) eller estrar (butyl- ooh butoxietylester m.fl.). I den mån sekundära eller tertiära aminer förekommer som baser i preparaten är- detta ett speciellt observandum med tanke på eventuell bildning av toxiska nitrosaminer genom reaktion med nitrit.då växter reagerar på besprutning med förhöjd nitratnivä. I handelspreparaten förekommande organiska lösningsmedel, emulgatorer m.m. kan även bidra till preparatens riskprofil.

Fenoxisyromas akuttoxicitet är relati-vt måttlig med ett LD--värde av ca 400 - 1 000 mg per kg kroppsvikt. Fenoxisyrapreparaten är ej frätande eller etsande, men en viss hud- och ögonirritation kan dock uppstå vid sprutning. Trots att ångtrycket för esterpreparaten är mycket lågt är lukten stark. Lukten härrör hu-vudsakligen från vissa föroreningar i preparaten. Fenoxisyromas akuttoxiska egenskaper har hittills inte bedömts utgöra något problem vid hainteringen. De kroniska effekterna av framför allt 2,4,5-T är relati-vt ingående studerade vid långtidsstudier på hund, råtta och mus.

De djurexperimentella försöken har inte gett anledning att misstänka att 2,4-D eller 2,4,5-T orsakar cancer. Vissa tester av screeningtyp är svagt positiva men det stora flertalet är negativa. Arnes' test, som är ett cancertest baserat pä mätning av mutationer i mikroorganismer, är negati-vt för fenoxisyroma.

Fenoxisyromas teratogena effekter är omdiskuterade. Djurförsök med 2,4,5-T visar att vid höga doser i närheten av dödlig dos kan skador på fostret uppstå. Det anses inte föreligga någon praktisk risk för fosterskador hos människor vid normal användning i skogsbruket.

Vid flygbesprutning av fenoxisyrapreparat används en ca 10 %-ig fenoxi-syralösning med vatten som lösningsmedel. Vid utförda mätningar av fenoxisyror i inandningsluft, blod och urin hos arbetare som utförde lövslybekämpning med traktoraggregat har det visats att arbetarna tar upp fenoxisyra dels via inandningsluften, dels genom huden.

Fenoxisyroma och då i första hand 2,4,5-T har varit föremål för ett stort antal utredningar och en omfattande forskningsverksamhet, såväl i Sverige som utomlands. Ett s.k. All-värde, dvs. Acceptabelt Dagligt Intag, som rekommenderas av en för FAO och WHO gemensam expertgrupp finns för

Prop. 1981/82:44 96

2,4tD och 2,4,5-T. Vid sidan av DDT och vissa organiska fosforföreningar torde 2,4,5-T Idag höra till de mest undersökta bekämpningsmedlen. De ö-vriga fenoxisyroma är undersökta i varierande omfattning.

Mot bakgrund av detta kan det konstateras att det hittills egentligen endast är fenoxisjnran 2,4,5-T, förorenad med 2,3,7,8-tetraklordibenso-p-dioxin, som ansetts Vrunna utgöra en eventuell riskfaktor -under praktiska förtiällan-den och i samband med avsedd hantering. Viss nytillkommen information om epidemiologiska undersökningar i Sverige av bl.a. fenoxisyraexponerade skogs- och läntbruksarbetare antyder dock en svag carcinogen verkan inte bara av preparat innehållande 2,4,5-T utan även av andra fenoxisyrapreparat.

År 1977 beskrevs ett antal patienter med malign mesenkymal mjukdelstumör, vilka tidigare exponerats för fenoxisyror. Denna kliniska observation föranledde en fall-kontrollstudie för att undersöka relationen mellan denna tumörtyp och exposition för olika agens, däribland fenoxisyror. Exposition för fenoxisyror eller klorfenoler (som är kemiskt närbesläktade) gav i denna undersökning en relativ risk på ca 6 gånger för malign mesenkymal mjukdelstumör för personer som utsatts för fenoxisyraexposition. Av de för fenoxisyror exponerade fallen var flertalet exponerade för 2,4,5-T, som liksom klorfenoler kan vara förorenade med polyklorerade dibenso-dioxiner och polyklorerade dibensofuraner.

Ytterligare en fall-kontrollstudie, omfattande personer bosatta inom landets fem sydligaste län, visade ungefär samma överrisk som i norrlands-studien för malign mesenkymal mjukdelstumör vid exposition för fenoxisyror eller klorfenoler. Som en delstudie analyserades exposition för 2,4-D och MCPA samt motsvarande fenoxipropionsyror diklorprop respektive mecoprop, vilket gav en överrisk av samma storleksordning. I en tredje, ännu icke publicerad kontrollstudie från samma klinik, visades att en tredje cancerform, colontumör, ej var relaterad till exposition för fenoxisyror. Däremot var risken för colontumörer ökad för asbestexponerade personer.

De refererade fall-kontrollstudierna ger ej underlag för en beräkning av antalet troliga fall i Sverige förorsakade av fenoxisyromas användning i skogsbr-uket, men utgör tillsammans goda skäl för att speciellt bevaka hanteringen av fenoxisyror.med tanke på eventuell risk för uppkomst av cancersjukdom.

Prop. 1981/82:44 97

I sammanhanget kan också nämnas en epidemiologisk studie som gjordes 1973 i Finland pä ca 2 000 fenoxisyraexponerade personer. Studien, som uppföljdes 1977, ooh som nyligen genomgått en ny granskning, har hittills ej indikerat någon översjuklighet i cancer.

Likaså kan nämnas en mindre studie på 204 personer som framställt, och därvid varit exponerade för, fenoxisyran 2,4,5-T. Någon ökad .dödlighet har ej kunnat påvisas i denna studie. De båda senare studierna är emellertid av för liten omfattning för att man skall kunna förvänta sig att finna några effekter av de slag som de redovisade fall-kontrollstudierna rapporterar .

Glyfosat

Glyfosat används i första hand för totalbekämpning av vegetation, men har även en viss selektiv verkan. I barrträdsföryngring kan medlet användas för bekämpning av slyvegetation och undervegetation.

I Sverige har glyfosat fått användas sedan 1975. Faroklassen är fastställd till klass 3. Vid den ursprungliga registreringen fastställdes användningsområdet till bekämpning av kvickrot och andra fleråriga ogräs pä åkermark. Sedermera har användningsområdet utvidgats och omfattar i dag användning mot icke önskvärd vegetation på åkermark, i fruktodlingar, barrträdsför-föryngring pä industriområden o.d. samt för stubbehandling.

Våren 1979 godkändes medlet även för spridning från luften för bekämpning av lövsly på ytor för eller med barrträdsföryngringar.

Glyfosat är systemiskt verkande, har stark fytotoxisk effekt, nedbryts snabb i jord samt har låg toxicitet hos däggdjur.

Prretrolder (-permetrin)

Permetrin, som f.n. är den enda använda pyretroiden inom skogsbruket, har en låg till måttlig akutgiftighet pä däggdjur. LD -värdet varierar mellan 500 och 4 000 mg/kg kroppsvikt, beroende pä använt lösningsmedel och därmed varierande absorptionsgrad. Ämnet har en utpräglat selektiv effekt på insekter i förhållande till däggdjur, vilket är en fördel från säkerhetssynpunkt .. Medlet är effektivt verkande ooh kan användas i låga dosei. Det har låg flyktighet och absorberas endast i ringa grad genom huden, men lokalt erhålls en svag ögon- och hudirritation. Elimineringen ur kroppen går

7 Riksdagen 1981/82.1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 98

tämligen snabbt och ingen upplagring sker i vä-vmader. Ämnet har inte visat sig ge cancerogena, mutagena eller fosterskadande effekter. I tväärsförsök på råtta och mus har vid höga doser observerats tecken på ner-vpåverksin, men inga skador har kunnat påvisas på ner-Tvä-vnad.

Lindan

Lindan är ett klorerat kolväte. Trots låg vattenlöslighet hör lindan till de mest vattenlösliga av de globalt sett vanligen förekommande klorerade kolväteinsekticiderna. Substansen är samtidigt en av de mest flyktiga.

LD_- vid oral tillförsel ligger mellan 50 och 200 mg/kg pä vanligen under-50

sökta vamblodiga djur. Utsöndringstiden vid engångsdos varierar i allmänhet frän 1/2-4 dygn beroende pä administreringssätt, dos m.m. Vid upprepad tillförsel kan upplagring framför allt i fettvä-vnad påvisas, men efter ett par veckor har ämnet utsönd-rats. Bland långtidseffekter av lindan kan nämnas vissa blodblldsförändringar sajnt fettinlagring framför allt i levern. Frågan om lindans cancerogena effekt har debatterats internationellt. I USA har Environmental Protection Agency klassificerat lindan som cancerogent ämne ooh restriktioner förbereds.

Inom ramen för det nordiska samarbetet på bekämpningsmedelsomrädet pågår en utvärdering av den samlade dokumentationen för lindan.

6.2 Bekämpningsmedeisrester i .skogsbär ooh :S-vamp m.m.

6.2.1 Inledning

Spridning av herbicider från luften sker omkring månadsskiftet juli/augusti. Anledningen till att denna tidpunkt -väljs är att även barrträden under sin tillväxtperiod (skottskjutningen) är mycket känsliga för de som tillväxthormon utnyttjade.herbiciderna. Spridningen kan därför inte ske förrän barrträden avslutat sin tillväxtperiod och årsskotten förvedats. Besprutningen måste dessutom sk» innan lö-vträden avslutat sin tillväxtfas och fällt bladen. Den period som därigenom är lämplig för behandling sammanfaller med bärsäsongen. Ett återkommande argument i debatten om flygspridning har därför varit att lövslybekämpningen skulle förstöra möjligheterna att plocka bär. Bärförekomsten är emellertid starkt begränsad i täta björksnår och det är endast de mest lövbesvärade hyggena som besprutas.

Prop. 1981/82:44

Skogsstyrelsen lät 1976 xindersöka i vilken utsträckning det fanns plockningsvärd bärförekomst pä flygbesprutningsobjekten (fig. 6.2). Man fann dä att på högst 6 fo a.v den flygbesprutade skogsarealen, fanns det bär värda att plocka. Med dåvarande omfattning av besprutningen utgjorde den attraktiva bärmarken endast 0,2 /oo av den totala skogsarealen. Myrmarkerna sprutas ej alls varför hjortronplockningen över hu-vud taget inte påverkas av flygsprutning.

Figur 6.2 Areal med plockningsvärd bärförekomst i procent av den totala flygsprutade skogsarealen. Källa: skogsstyrelsen 1976.

LJ Ingen bärförekomst

Ej plockningsvärd förekomst Plockningsvärd förekomst

Prop. 1981/82:44 100

6.2.2 Resthalter

Undersökningar avseende såväl resthalter av herbicider i skogsbär, svamp, -vatten, fisk och vilt, som smak- ooh luktförändringar hos skogsbär efter herbicidbesprutning har utförts vid framför allt statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Av publicerade rapporter framgår att i vatten, fisk och vilt har rester av fenoxisyror sällan påvisats. Funna halter har genomgående varit låga. Lingon, blåbär, hallon och svamp har insamlats från skogsmarker vid olika tidpunkter efter flyg- eller traktorbesprutning med fenoxisyraestrar. Analys av pro-vmate-ial insamlat 2-4 dagar efter besprutning visar i en undersökning följande totala fenoxi-syrahalter: för lingon i genomsnitt 4i4 (0,03-10,2) mg/kg, för blåbär 3,8 (1,9-5,8) mg/kg, för hallon 1,5 (1,0-2,1) mg/kg och för svamp 4,5 (0,3-8,0) mg/kg.

I prover tagna cirka en månad efter besprutningstillfället var motsvarande värden 2,9 (1,0-6,9), 2,0 (1,6-2,8), 1,0 (o,5-1,3) ooh 0,4 (0,3-0,4) mg/kg. Resultaten utvisar således en tämligen långsam sänkning av resthalterna i oskördade bär.

Vid en senare utförd undersökning omfattande såväl fenoxisyroma 2,4-D, 2,4,5-T och MCPA som glyfosat erhölls fenoxisyrahalter i hu-vudsakligen samma storleksordning som vid tidigare undersökningar. Endast relati-vt låga resthalter (upp till 0,8 mg/kg) av glyfosat kunde påvisas.

De undersökningar som utförts visar att

- flyg- och traktorbesprutning av skogsföryngringsytor med fenoxisyrapreparat i konventionell dos (1,5-2 kg fenoxisyra per ha från flyg, upp till 5 kg per ha frän traktor) kan leda till en icke obetydlig herbicid-kontamination av skogsbär och svamp, med totala fenoxisyrahalter på upp till 10 mg/kg

- sköljning av lingon avlägsnar endast en ringa del av ev. fenoxisyra-rester. Inom ett dygn efter besprutning kan upp till 25 urlakas, senare endast några få procent,

- syltkokning av lingon medför ingen eller endast obetydlig sänkning av fenoxisyrahalten

Prop. 1981/82:44 101

- förvällning, enbart eller i kombi'nation med sköl jning, kan eliminera 60 io av fenoxisyrainnehållet i svamp

- fenoxisyror ej kunnat-pä-visas i marknads prover av lingon eller fabriks-beredd lingonsylt

- fenoxlsyrarestema i oskördade bär kan ha en persistens av mer än en månad. I frys-förvarade bär kan rester påvisas i flera år.

Vid en undersökning av smak- och Iviktförändringar hos skogsbär (blåbär, lingon och hallon) efter herbicidbesprutning konstaterades att

- smak- och luktförändringar av negativ karaktär uppstått hos merparten av bärproverna

- den främmande kärva eller beska smaken Ibland påminde om fotogen, motorolja, fenol eller dylikt

- smakförsämringen hos fenoxisyrabehandlade blåbär tilltog med tiden, sannolikt beroende på biokemiska förändringar

- bär behandlade med preparat innehållande butoxietylestern av 2,4,5-T visade sig hos flera av försökspersonerna kunna framkalla en övergående bedö-vning av läppar och tunga.

Av föreliggande undersökningsresultat framgår att blåbär, lingon och hallon insamlade frän herbicidbehandlade skogsföryngringsytor kan uppvisa en påtaglig försämring av smak och lukt. Kvalitetsförsämringen i dessa avseenden kan vara så stor att besprutade skogsbär enbart från denna synpunkt kan vara undermåliga som råvara för livsmedelsindustrin, '.och rför,-privat konsumtion. Med tanke på den vanligen måttliga persistensen i miljön av fenoxisyror ooh glyfosat är det osannolikt att bär:framkomna under påföljande bärsäsonger skulle vara av dålig kvalitet -vad avser smak, lukt och konsistens. I bär insamlade ett är efter fenoxisyrabesprutning har heller inga rester av sådana herbicider kunnat påvisas.

'Enligt normer uppställda av Inköpsföreningen Svenska Skogsbär fär blåbär och lingon använda inom svensk livsmedelsind-ustri ej vara besprutade med bekämpningsmedel eller liknande preparat.

Prop. 1981/82:44

6.2.3 Resttoleranser m.m.

102

För att skydda livsmedelskonsumenten mot för höga resthalter av bekämpningsmedel har vissa länders centrala livsmedelsmyndigheter fastställt s.k. resttoleranser.

I Sverige har livsmedelsverket genom kungörelsen (SLV PS 1978:34) om främmande ämnen i livsmedel fastställt, sådana resttoleranser för vissa bekämpningsmedel (aktiva substanser) i eller på vissa livsmedel. Emellertid finns i Sverige ännu ej fastställda resttoleranser beträffande bär och svamp för de i detta sammanhang aktuella medlen dvs. 2,4-D, glyfosat ooh MCPA. (Livsmedelsverket har fastställt resttoleranser för 2,4-D och MCPA i spannmål och vissa spannmålsprodukter samt för 2,4-D i citrusfrukter.) Nedan har en sammanställning gjorts av senaste tillgängliga information om resttoleranssituationen för de nämnda substanseanna i några industriländer samt EG, vilka alla har omfattande listor med resttoleranser.

Land	2.4-D bär	svamp	glyfosat bär svamp	MCPA bär svamp
Sverige	-	-	-	-
Canada	blåbär 0,1	-	-	-
EG	-	-	-	-
Frankrike	-	-	-	-
Västtyskland	"all plant foods" 0,1		-	"plant food" 0,1
Japan	-	-	-	-
Nederländerna	("fruit, tables"	, vege-0,05)	("fruit, vege-tables" 0,05)	("fruit, vege-tables" 0,05)
USA	blåbär 0,1	-	-	-
Sovjetunionen	"all food products" "not permitted"		-	-

Prop. 1981/82:44 103

Den för Världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s organ för livsmedels-och jordbruksfrågor (FAO) gemensamma expertkommittén för livsmedelstillsatser (JECFA) har föreslagit att ett acceptabelt dagligt intag (ADl) av en li-vsmedelstillsats eller ett bekämpningsmedel beräknas på följande sätt: Med utgångspunkt frän alla tillgängliga data över ett ämnes toxicitet fastställs den högsta dos som dagligen kan ges till försöksdjur •under deras livstid utan att skadliga effekter kan påvisas. Denna s.k. noll-effektdos uttrycks i mg/kg kroppsvikt och dag. För att kompensera för bl.a. skillnader i känslighet mellan dj-ur och människa samt för den osäkerhet som av olika skäl kan finnas i försöksdata tillämpas därefter en godtyckligt vald säkerhetsfaktor, vanligtvis 100. Detta innebär alltså att den funna noll-effektdosen divideras med 100, och slutvärdet definieras som acceptabelt dagligt intag för människa. ADI-värdet uttrycks i mg per kg kroppsvikt och dag. Föreligger tillfredsställande data från studier på människa, kan en annan säkerhetsfaktor användas. Det bör understrykas att ADI-värdet avser daglig, livslång tillförsel. ADI-värdet kan därför, inom vissa gränser, överskridas i omvänd proportion till hur ofta ämnet i fråga, förtärs. Ett tillfälligt överskridande behöver därför inte innebära någon hälsorisk, men strävan bör givetvis vara att ADI-värden ej överskrids. Livsmedelsverket tar vid fastställande av resttoleranserna hänsyn till bl.a. rekommenderade ADI-värden. För 2, 4-D har ADI-värden ej ställts till 0,3 mg/kg kroppsvikt och dag och för 2,4,5-T till 0,003 mg/kg kroppsvikt och dag.

I lingon, som blivit kontaminerade med fenoxisyra i samband med besprut-ningar har, två dagar efter besprutningen, påvisats fenoxisyrahalter pä upp till 10 mg/kg, i blåbär upp till 6 mg/kg och i hallon upp till 2 mg/kg. I svamp har påvisats upp till 8 mg/kg.

Med ett ADI-värde för 2,4-D av 0,3 mg/kg kroppsvikt och dag skall en människa som väger 60 kg utan risk (dvs. med en säkerhetsfaktor av 100) dagligen kunna förtära 60 i 0,3 = l8 mg av fenoxisyran 2,4-D vilket motsvarar 1 ,8 kg bär med en halt av 10 mg/kg. Eftersom halten i allmänhet är betydligt lägre blir den "riskfria" bärmängden motsvarande större; vid en halt av 1 mg/kg uppemot 18 kg.

I den s.k. hormoslyrdebatten har uppgifter förekommit om att gravida kvinno■', som av misstag utsatts för bf-kämpningsmedel av fenoxisyratyp p.g.a. vinddrift eller liknande eller genom förtäring av kontaminerade skogsbär, skulle fått missfall eller att fostren skulle fått missbildningar. Även

Prop. 1981/82:44 104

om stora s-värigheter f.n. föreligger att pä grundval av djurförsök dra slutsatser om risken för fosterskador hos människa finns det f.n. knappast stöd i djurexperiment för antagandet att fenoxisyror skulle utgöra en risk för fosterskador hos gravida kvinnor som tillfälligtvis via besprutning eller förtäring av "besprutade bär kommit i kontakt med dessa medel.

Inte heller pä epidemiolbgisk grund anses det f.n. finnas stöd för antagandet att fosterskador skulle ha, orsakats hos människa efter låg exponering av modem för fenoxisyror via t.ex. förtäring av besprTitade bär eller tillfällig vistelse i -besprutat område. Ett flertal förmodade kausalsamband, såväl i Sverige som utomlands, har i olika sammanhang utretts utan att ha befunnits trovärdiga. Fortsatt uppmärksamhet på problemet är dock önskvärt, inte minst för att samla övertygande dokumentation.

6.3 Bekämpningsmedlens verkan i naturmiljön

Nat-urvårdsverket har i två rapporter (SNV PM 1082 och 1208) om bekämpningsmedlens inverkan på markens organismer redovisat omfattande genomgångar av den vetenskapliga litteraturen inom ämnesområdet.

I den första rapporten, vilken behandlar bekämpningsmedlens inverkan på markfaunan, konstaterar författarna bl.a. att

- bekämpningsmedlen mot skadegörare i åkermark och skogsmark ej sällan har skadliga återverkningar pä djurlivet i marken och således även drabbar andra organismer än skadegörama. Detta förhållande är mest framträdande för insektsmedlen. Därnäst i fråga om negativa sidoeffekter kommer medlen mot s-vampsjukdomar och i tredje hand ogräsmedlen

- de negativa effekterna sällan varar längre än ett år, såvida inte tillförseln av bekämpningsmedlet fortsätter att ske varje år. Skulle emellertid ett ooh samma preparat tillföras varje är på samma yta kan risk för permanent negativ påverkan på markfaunan föreligga

- det kan finnas samspelseffekter av negativ karaktär mellan bekämpningsmedel, jordbearbetning och kvävegödselmedel

- balansen mellan nyttiga djur och skadegörare liksom mellan markdj-ur ooh
-jnikroorganismer kan fö-r-skjutas och att stabiliteten i systemet kan minska

när mångformigheten a-vtar

Prop. 1981/82:44 105

- LD_.-värden bestämda på däggdj-ur är otillförlitliga som mått på giftig
heten när det gäller ryggradslösa djur. Tillförlitliga mått på giftig
het för ryggradslösa djur bör därför tas fram.

I den andra rapporten, vilken behandlar bekämpningsmedlens inverkan på markens mikroorganismer, konstaterar författaren bl.a. att

- bekämpningsmedlen inverkar, inhiberande eller stimulerande, på markmikro-organismemas tillväxt och andra aktiviteter både i renkulturer och i jord. Denna inverkan resulterar i förändringar i mikroflorans artsammansättning och i samspelet mellan olika arter

- i övervägande antalet fall där testningar genomförts har man med nuvarande metodik inte kunnat konstatera någon effekt av nämnvärd betydelse för markekosystemets fimktion

- fenoxisyroma har negativ inverkan på symbiotisk kvävefixering

- ett flertal herbicider påverkar växtpatogena mikroorganismer.

I det följande redovisas vissa ämnesrelaterade effekter i naturmiljön.

Fenoxiättiksyror

Fenoxisyrapreparaten anses inte vara extremt toxiska för något djurslag. Vid utfodringsstudier har man visat att vilt kan äta besprutade växtdelar utan att uppvisa förgiftningssymptom. Statens veterinärmedicinska anstalt har utfört ett stort antal analyser av fallvilt och nedlagt vilt från besprutade områden.ooh har då endast undantagsvis funnit fenoxisyrarster i kropparna. De högsta halterna som hittats är i storleksordningen 3-4 mg/kg i lever ooh njiirar. En förklaring till de låga haltema är att fenoxisyroma utsöndras snabbt.

Fenoxisyroma är däremot relati-vt giftiga för vattenorganismer. Akut LD__ för fisk är i storleksordningen 1-10 mg/l. Fenoxisyromas akutgiftighet för vattenorganismer innebär att de inte är lämpliga för vattenväxtbekämpning. Vid lövslybekämpning i skogsmark är risken, dock mycket liten för -vattenorganismer i angränsande sjöar och "vattendrag. Detta gäller ä-ven vid direkt besprutning över vattnet. Fenoxisyroma är klassade som icke bi-farliga. Akuta LD -värdet för bin är tio gånger högre än gränsvärdet för

Prop. 1981/82:44 106

s.k. bifarliga medel. Det kan dock.finnas anledning att misstänka att vissa esterpreparat under speciella omständigheter kan orsaka förgiftningar. Användningen av fenoxisyror i skogsbruket bedöms av naturvårdsverket innebära försumbara akuttoxiska risker för viltet. Hägra kroniska långtidseffekter på vilt har ej påvisats.

En framgångsrik lövslybekämpning innebär att ca 90 av hyggets lövsly dör. Ett behandlat område blir med andra ord inte helt fritt frän sly. Fältskiktet med bärris och örter påverkas i regel inte lika mycket som slyet vid besprutning därför att sprutvätskan ej når ned i några större mängder. Såväl bläbärs- som lingonris är relati-vt känsliga för höga doser av fenoxisyror varför skadorna på helt öppna fläckar kan bli allvarliga. Det tar på sädana fläckar åtskilliga år innan riset återhämtat sig. Att mängden ris minskar efter besprutning gör att det genomsnittligt blir färre bär året efter besprutningen och ett varierande antal år framåt. Emellertid anses kemisk och mekanisk röjning sammantagna och på lång sikt ge en liten men positiv effekt pä mängden bär och ris av lingon och blåbär. Däremot berörs inte hallontillgängen nämnvärt eftersom röjningen utförs när hallonriset är pä tillbakagång. Även förhållandena för örter och gräs förbättras i regel i och med att konloirrensförhållandena blivit gynnsammare.

Den hittillsvarande slybekämpningen anses inte ha haft någon negativ effekt på slybetande vilt i Sverige. Älg och rådsjurastammar har t.ex. ökat.mycket loraftigt sedan lövslybekämpningen infördes i Sverige, .beroende på att det moderna skogsbruket ger totalt sett mycket mer bete för älg och rådjur. Man har ej heller kunnat koppla fenoiisyraanvändningen i skogsbruket till tillbakagång för någon speciell viltart. Pä grund av att fenoxisyroma används endast en gång på 70-100 år på samma yta och dessutom på mycket begränsade områden anses det inte heller finnas anledning att befara att vissa växter skulle kunna utrotas. Det moderna skogs bi-uket i sig själ-vt innebär dock att villkoren för både flora och fauna förändras och .i vissa fall försämras.

Glyfosat

Den omfattande toxikologiska dokumentation som ligger till gr-und för registrering av produkten visar, att glyfosat har låg toxicitet på försöksdjur. LD__-värdet vid oral tillförsel är för råtta 4 320 mg/kg kroppsvikt. Långtidstoxikologiska och speciella toxikologiska undersökningar visar att medlet har en måttlig effekt på försöksdjuren.

Prop. 1981/82:44 107

Glyfosat ger en effektiv kontroll av undervegetationen på föryngringsytor. Vid skogsbesprutning påverkaur glyfosat även bärvegetationen. Förekomsten av bärväxter är starkt beroende på skogens ålder. Hallon och lingon är de vanligaste arterna i ungskog vilken oftast blir föremål för behandling. Lingonriset är relati-vt resistent mot glyfosat, medan blåbär och hallon är mera känsliga. Efter en besprutning kan det ta några år innan blåbärsriset återhämtat sig. Hallon skadas i regel i större utsträckning än blåbär.

Eftersom glyfosat dödar -undervegetationen kan en bekämpningsätgärd medföra ekologiska påverkningar. Växtnäringsni-vån i marken kan öka under den tid marken inte är täckt av undervegetation. Detta kan bidra till ökad tillväxt av barrträdsplantor, men även medföra risk för uriaknlng av vissa växtnäringsämnen. Behandlingen förändrar även florans sammansättning. De ettåriga arterna får i början dominans och det kan ta några år tills de ursprungliga arterna har återetablerat sig.

I vattendrag, sjöar och kanaler tycks glyfosat ha långvarig persistens. Fiskar absorberar relati-vt höga mängder och den upptagna glyfosat-mängden tycks vara persistent i fiskkött.

P\'retroider (-permetrin)

Permetrin, som f.n. är det enda utnyttjade ämnet inom pyretroidgruppen, är i allmänhet läggiftigt för däggdjiir och fåglar. Det har en bred effekt på insekter och är starkt bigiftigt. Det är dessutom ytterst fiskgiftigt och all förorening av sjöar och vattendrag skall undvikas. Det är därför av största vikt att behandling av barrträdsplantor sker -under kontrollerade betingelser för att förhindra ovarsam hantering av bekämpningsmedels.r rester, slam från doppning, sköljvatten från rengöring av utrustning m.m. I samband med utplantering av behandlade plantor får dessa ej vattensläs i eller i omedelbar näx-het av sjö eller vattendrag, ej heller jordsläs i omedelbar närhet därav.

I jorden adsorberas permetrin i hög grad vid jordpartiklar och har således låg rörlighet. Val planterade i jorden bör behandlade plantor knappast ge upphov till stömingar genom den ringa mängd som tillförs miljön. Nedbrytning i jord sker relati-vt snabbt med hjälp av mikroorganismer, i gynnsamma fall på några månader.

Prop. 1981/82:44 108

Lindan

Lindan är giftigt för humlor och bin. Det har en hög fiskgiftighet (vid jämförelse med permetrin dock ca 50 - 100 gånger lägre). Vid vissa undersökningar utomlands av halten lindan i nat-urliga populationer av fåglar och deras ägg, fiskar och salar har lindan kunnat påvisas, men endast i låga halter jämfört med t.ex. DDT.

Lindan är stabilt i luft samt mot påverkan av ljus och värme. Det är relati-vt stabilt i vatten, något stabilare i saltvatten än i sötvatten. Halten lindan i nat-urliga vatten a-vtar snabbare än vid motsvarande laboratorieförsök. Härtill bidrar processer såsom avd-unsthing, s.k. kodestil-lation med vattenånga, adsarption, sedimentation och mikrobiell nedbrytning. I jorden förekommer motsvarande eliminationsprocesser. Lindan applicerat pä jordytan försvinner därför snabbare än lindan som applicerats i jorden. I fuktig jord försvinner lindan snabbare än i torr. Generellt sett elimineras lindan ur jorden snabbare än andra klorerade kolväten men betydligt långsammare än bekämpningsmedel i allmänhet. I skogsmark är halveringstiden ett år eller längre. Det binds starkt till organiska jordpartiklar i de översta skikten. Vid låg dosering har inga eller obetydliga mängder kunnat påvisas i djupare liggande skikt i jorden. Risk för urlak-ning till grundvattnet kan dock föreligga i sandrika jordar som behandlats med större mängder lindan. Föroreningar av ytvattnet kan inträffa om ett timmerupplag som skall besprutas är beläget i närbetäck, ett dike eller dylikt eller om extrema höjdförhållanden råder.

Prop. 1981/82:44

109

ALTERNATIVA METODER FÖR LÖVKONTROLL OCH IKSEKTSBEKÄMPHING. EFFEKTIVITET OCE KOSTNADER M.M.

7.1

Bekämpningsmedel och bekämpningsmetoder

Med (kemiskt) bekämpningsmedel förstås enligt 22 § kungörelsen (1975:344) om hälso- och miljöfarliga varor sådant ämne eller beredning som kan användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jämförbar olägenhet, förorsakad av växter,-djur, bakterier eller virus. Dessa organismer kallas vanligen i skogs- och växtskyddssammanhang "skadegörare".

Även icke-kemiska eller s.k. alternativa bekämpningsmetoder utnyttjas för att åstadkomma ett motsvarande skydd mot skadegörare.

Existerande och tänkbara bekämpnings- eller produktionsmetoder kan indelas på det sätt som framgår av figur 7.1.

Figur 7.1 Bekämpningsmedel och bekämpningsmetoder Källa: Biologisk bekämpning av skadedjur

Prop. 1981/82:44

110

Framförallt i samband med insektsbekämpning används alltmer s.k. integrerad bekämpning varmed avses en samordnad och balanserad användning av olika metoder inkl-usive förebyggande sådana mot skadeinsekter.

Ak,w Kvm.ik B)Olo«>ik BiOT«lini,ii

bakhmpninp tMknipniny (»ktnipninB bekämpning

tr fr tr ,

Prognos och varningstjanst \,_.

Figur 7.2. Integrerad bekämpning

Källa: Biologisk bekämpning av skadedjur

Prop. 1981/82:44 111

7.2 Alternativa lövkontrollmetoder

7.2.1 Inledning

Lövinslaget i bestånden har ökat kraftigt under de senaste decenniema. En tungt vägande orsak härtill utgör skogsbetet-upphörande. Under första delen av detta sekel förekom ännu boskapbete över stora delar av skogsmarken. Genom skogsbetet hölls föryngringsytorna tämligen fria från lövsly så att barrträdsplantoma fick möjlighet att växa upp.

I anslutning till odlingsmarken förekom stora hagmarker där betesavkastningen hade ungefär lika stor betydelse som virkesavkastningen. När betesgången suocessi-vt upphörde tilläts barrskogen komma in, men inblandingen , av lö-vträd -var stor. Den var större än i den tidigare egentliga skogsmarken. Många av dessa hagmarksskogar med hög lövinblandning har nu börjat sluta-werkas. De ger då upphov till större lö-vuppslag än som förekommit någon gång tidigare. Den efterhållande verkan på lövskogen som vedhuggningarna inneburit har också minskat successi-vrt fram till år 1975- De ökade oljepriserna gör nu vedeldningen åter lönsam, vilket kommer att leda till ökade a-werkningar i lövskog främst av grö-vre träd. Jämfört med förhållandena före år 1950 finns det också större arealer slutav-verkningsmogen skog och man måste följaktligen sluta-werka betydligt större arealer än som skedde tidigare. Detta ökar givetvis det totala röjningsbehovet .

Före år 1930 hade massaindustrin ännu inte börjat utnyttja lö-wirket som rå-vara. De lö-vträd som växte upp och ingick i gallringsbeständen höggs i södra ooh mellersta Sverige i stor omfattning till kolved. Över hela landet höggs betydande mängder lö-wirke till brännved. Inom områden där det inte fanns avsättning för ved tillämpades i en del fall den metoden att man dödade lövträden i gallringsbestånden genom ringbarkning. Där nämnda skötselmetoder tillämpades var sluta-werkningsbestånden praktiskt taget utan lövinblandning. Insåningen av löv på föryngringsytorna blev därför i sådana fall obetydlig. Undantag därifrån var de bestånd som glesats ut genom blädningsartade hviggningar, så att lövslyt fått möjlighet att skjuta upp. Emellertid förblev dock en stor del av skogsarealen opåverkad av trädslagsreglerande åtgärder.

Efter andra världskriget ändrades förutsättningarna radikalt. Tillgången till äldre skog var större än förut och sluta-werkningama började öka i omfattning. Skogsbetet a-wecklades sucoessi-vt. Massafabrikerna började utnyttja lö-wirket.

Prop. 1981/82:44 112

De ändrade brukningsformema medförde att lövslyt började öka kraftigt på föryngringsytorna. Eftersom blädningen visat sig ge otillfredsställande återväxtresultat måste man öka intensiteten i skogsodlingsarbetet. Därvid beredde konkurrensen frän lövet stora bekymmer varför man prövade en rad olika metoder i försöken att minska lövslyförekomsten. Man försökte t.ex. bränna ihjäl stubbskotten. En annan metod var att med traktor rycka upp björkstubbarna sä att de inte skulle skjuta skott. Metoderna hade ringa framgång. Först när fenoxisyrapreparaten infördes i början på 50-talet fick man ett effekti-vt hjälpmedel för att reglera lövalyförekomst en.

Behovet att hälla tillbaka lövet i barrträdsföryngringama kommer att bestå. Riksskogstaxeringens uppmätningar ger klara belägg för detta. Lövförekomsten i sluta-werkningsskog är nämligen fortfarande påtaglig. Detta medför att även framgent rikliga rotskotts- och stubbsko-ttsuppslag efter a-werkning kan förväntas. Lö-vträd kommer också alltid att vara tillstädes i skogens randzoner med åtföljande insåning av frö pä nytillkomna kalytor.

I det följande behandlas några alternativ till skogsbrukets hittillsvarande metoder för att komma till rätta med de lö-vproblem som uppstår pä vissa arealer.

7.2.2 Mekanisk eller manuell lövkontroll

Lövröjning har av ålder utförts med enkla handverktyg såsom yxa och såg samt röjknivar av olika modeller. Sedan femtiotalet har röjningsmotorsågar börjat användas i allt större omfattning. De är nu helt det dominerande hjälpmedlet vid röjning.

Mekanisk röjning är lämplig främst på objekt med måttlig lövinblanding, samt på mindre objekt som är svåra att behandla med kemiska preparat. Vidare kommer röjningssågen till användning på objekt där man av olika anledningar vill behälla ett inslag av lövträd t.ex. i luckor i barrträdsbestånden. Mekanisk röjning är även nödvändig i de fall man vill behålla lö-vträd i form av en skärm t,ex. på starkt frostlänta lokaler över hela landet, i synnerhet där man planterar gran, eller strax under barrskogsgränsen, där plantorna måste skyddas mot klimatskador i form av frost och uttorkning. Eftersom det endast är skuggtåliga trädslag som tål överskärmning är det av våra vanliga barrträd endast granen som kan skyddas pä detta sätt. Skyddet får dock köpas till priset av betydligt

Prop. 1981/82:44 113

nedsatt tillväxt hos granen samt kostnader för att genom lämpliga röjningar forma och -underhålla en skärm av lagom täthet samt att avlägsna densamma när den fyllt sin uppgift.

Allmänt sett finns inget hinder för att det uppväxande lövslyt avlägsnas för hand. Manuell lövkontroll är dock en dyrbar åtgärd. Att avlägsna tusentals lövstammar per hektar tar tid. Dessutom måste åtgärden ofta upprepas en eller två gånger.

7.2.3 Skogsbetning

Försök har -under 1970-talet bedrivits för att utröna om man genom utökad fårbetning skulle kunna komma till rätta med en del av lövslyproblemet. Emellertid visar det sig att fårens betesval inte är idealiskt från denna synpunkt. Fåren ratar nämligen björk om de inte ställs på svältkost. Varje hygge behöver dessutom betas -under flera år med 3-5 i' eller fler per ha. Det krävs därför mycket stora mängder får för att annat än marginella effekter skall uppstå i fråga om lövslydecimering.

7.2.4 Uppskjuten röjning

På marker med utpräglade lö-vproblem medför utebliven lövkontroll, att en mycket stamrik ungskog av hu-vudsakligen lö-vträd utvecklas. Barrträdsinslaget blir ojämnt och ej det eftersträvade. Sämst klarar tallen konkurrensen. I stadiet för ungskogsröjning (2-4 m höjd) kan beständen ofta beskrivas som en tät vass av lövstammar. Ungskogsröjningen är kostsam och resurskrä-vande att genomföra. Slutresultatet blir ofta en ungskog med stort lövinslag pga. brist på utvecklingsbara barrträd. Den framtida avkastningen blir låg. Den i våra skogar helt dominerande glasbjörken producerar endast hälften så mycket som..tall och gran. Eken producerar ännu mindre. Genom gallringsingrepp - som blir osedvanligt dyra - måste skogsskötaren successi-vt avlägsna lö-vträd ooh söka föra över produktionen på existrerande ooh invandrande barrträd. Resultatet blir en beståndsbild som är långt ifrån idealisk, beståndet blir ojämnt och luckigt. Volyms- och värdetillväxten blir låg i dylika bestånd. Tillväxten fördelas pä ett stort antal genomsnittligt klena träd. Efter några årtionden blir gallringsbehovet utpräglat. Gallrings-åtgärden blir mycket dyr och går inte att mekanisera. Virkesskörden består av träd med ringa värde. Beståndet blir känsligt för snöbrott.

8 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 114

utvecklingen hos den reducerade mängd barrträd som överle-vt blir till-bakasatt. Tidpunkten för deras mognad förskjuts kraftigt framåt i tiden. Totalresultatet blir därför lågt markutnyttjande och dålig

värdeavkastning.

Underlåtna eller uppskjutna lövkontrollåtgärder leder ej heller till något tillskott av bränsleved. Jämfört med ett röjt bestånd är skillnaden mot ett oröjt, stamrikt bestånd i hu-vudsak att tillväxten fördelas på ett mycket större antal trädstammar, till stor del löv. Vid a-werkningen måste ett stort antal småträd avlägsnas vilka endast är användbara som bränsle. A-werkningskostnadema för detta klena virke kan bli så höga att den ekonomiska drivkraften för tillvaratagande kommer att saknas. Den virkesvolym de klena träden representerar kunde, om beståndet skötts tidigare, nu funnits i form av större, värdefullare och mer lättskördade träd. Även i ett tidigare röjt bestånd kan givetvis en del av virket tillvaratas för exempelvis bränsleändamål och detta då till lägre kostnader.

Barrvirket är oftast det bäst producerande, det billigaste, och därför gynnsammaste alternativet även om man vill framställa bränsle. Förutsättningar att skörda röjningsvirke som bränsle föreligger i stort sett endast på begränsade arealer inom bondeskogsbruket, då för eget uppvärmningsbehov .

7.2.5 Hyggesbränning

Under 1940- och 50-talen var hyggesbränningen i Nord- och Mellansverige en vanligt förekommande åtgärd. Efter bränningen skedde sådd eller plantering av framför allt tall. Bränningen leder till att kvarvarande lövvegetation inkl. levande stubbar och ytliga rötter till stor del dör. Gjorda undersökningar visar att lövsly- och lö-vträdsinslaget är,väsentligt mindre i barrträdskulturer som anlagts efter bränning jämfört med om sådan ej skett.

jesbränningen upphörde i praktiken under 1960-talet. Orsaken var bl.a. problem med en skadesvamp (rotmurkla) som angrep och dödade nysatta plantor. Ett annat skäl var svårigheten att anpassa denna mycket speciella och arbetsintensiva verksamhet till förändrade krav. Idag har dock nya tekniska lösningar gjort det möjligt att på nytt aktuelisera hyggesbränning.

Prop. 1981/82:44 115

7,2.6 Plantering av contortatall

Contortatallen växer i ungdomen ca 50 % snabbare på höjden än svensk tall. Den är dessutom motståndskraftig mot några svampsjukdomar som medför att den vanliga tallen lätt dukar under för lövslykonkurrens. Konsekvensen är att contortan - pä lämpliga odlingslokaler i norra Sverige - nästan alltid föirmår kämpa om herraväldet med lövet betydligt mer framgångsrikt -än vanlig tall.

Med hänvisning till vissa befarade risker vid contortaodling, samt därtill förmenta miljöskäl, har riksdagen genom föreskrifter i skogsvårdslagen ålagt skogsbruket restriktivitet beträffande contortaodling. Således får fr.o.m. år I984 under maximalt utnyttjande endast ca 25 000 hektar contortabestånd anläggas per år i landets nordliga och mellersta delar. Restriktionernas utformning gör det sannolikt svårt att ens nå upp till denna areal. Inom samma område uppstår varje äi ett lövkontroll-behov som arealmässigt sett är av en betydligt större storleksordning.

Contortatallen skulle emellertid kunna få en viktig roll som framtida biologiskt hjälpmedel för att bemästra en del av lövslyproblemet.

7.3 Kostnadsjämförelse mellan olika behandlingsmetoder

Enligt Skogsstatistisk årsbok 1977 anges röjningskostnaden till i medeltal 514 kr/ha för hela landet. Skogsstyrelsens statistik för beräknad normalkostnad vid röjningsarbete utfört av beredskapslag budgetåret 1978/79 återfinns i tabell 7-1. Den verkliga kostnaden är högre, men av mindre intresse då många arbetstagare i denna kategori icke har full arbetsförmåga.

Tabell 7.I Skogsvärd. Sedvanliga beredskapsarbeten. Budgetåret 1978/79 Höjning Källa: Skogsstyrelsen

Län Areal ha Av SVS godkänd Kr/ha Normal dags-normal kostnad, kr verksåtgång

Dagsv/ha

S W X Y

1, AC, BD ' 17 028 11 168 489 656 1,4

övriga	9 652	8 181 209	848	1.8
Summa	26 680	19 349 698	725	1.5

Prop. 1981/82:44 116

Dagsverkskostnaden är i tabellen beräknad till 475 kr/dag. Ett dagsverke utgörs av ca 7 effektiva timmar plus 1 timme för privilige-rad frånvaro, spilltid vid flyttning, dåligt väder och mörker samt tid för återkommande utbildning.

Dessa siffror är medeltal för röjningen. För de mera lövbemängda röjningsbestånden ökar dagsverksåtgången avsevärt. För sådana bestånd som bör kemiskt behandlas torde lågt räknat i medeltal ytterligare 0,5 dagsverken per ha behövas.

Vid en jämförelse av kostnaderna för mekanisk och kemisk röjning bör man ta hänsyn till att man som regel besprutar endast de mest lövbemängda objekten. Eftersom konkurrensen frän lövet i sädana fall är hård, är det nödvändigt att sätta in behandlingen i ett tidigt stadium dvs. redan i huggningsklass A och Bl (jfr. avsnitt 4.1)' Det är ytterst svårt ooh arbetskrävande att utföra en mekanisk röjning i sådana bestånd. Vid fällningen lägger sig stammarna som ett tjock täcke över barrplan-toma om man inte lägger det fällda riset till rätta. Det är ett tidsödande arbete och man kan inte undvika att en del plantor skadas genom toppbrott eller aldrig blir återfunna under riset. Det tätaste lövbeståndet kan inte röjas så länge bladen sitter kvar, därför att man inte ser barrplantoma.

Kostnaderna för flygbesprutning är beroende av objektets storlek, avstånd till flygfältet samt preparattyp. Om man använder fenoxisyrapreparat kan man räi:na med att flygbesprutningen kostar ca 200 kr/ha. Om man använder preparat baserade på glyfosat får man räkna med ungefär en fördubbling av kostnaderna. Till detta ska,,läggas en del kostnader som markägaren har för förberedelser. En flygsprutning dödar sällan allt löv på objektet. Därför kan det efter något år bli nödvändigt att göra en efterjustering med mekanisk röjning. Under nämnda förutsättningar blir kall::yl8n följande för lö-vrika bestånd vid användning av fenoxisyror:

Mekanisk röjning 2-3 gånger 2 200 kr/ha

Flygbesprutning + efterjustering 500 kr/ha

Besparing vid besprutning: 1 700 kr/ha

Förutom de direkta kostnaderna ber man värdera den inverkan respektive metod har på virkesproduktionen. Det är inte möjligt att med någon större

Prop. 1981/82:44 117

säkerhet värdera detta i pengar, utan man får nöja sig med att helt kort sammanfatta risken for skador på plantorna och hur produirtionen påverkas,

Vid mekanisk röjning finns viss möjlighet att lämna lö-vträdsplantor i luckor i barrträdsföryngringen. Detta kan ske endast vid sent insatta röjningar då barrplantorna hunnit bli ett par meter höga och de lövplantor som ska lämnas är rätt små. I annat fall blir barrplantorna snabbt övervuxna. En tidigt insatt lövbesprutning, före oa 2 .m bestånds-höjd, ger dock samma möjlighet, eftersom man vanligen får insådd i luckorna av lö-vplantor, som kan växa in i beståndet.

Mekanisk röjning är den enda användbara metoden då man behöver lämna en lövskärm till skydd mot klimatskador.

Det är, som nämnts, angeläget att i ett tidigt stadium röja de lö-vrika bestånden. Pä grund av arbetssvårigheterna ooh för att undvika röjningar flera gånger i samma bestånd, uppskjuts i praktiken den mekaniska röjningen till stamantalet minskat till följd av konkurrensen. Av skogsägarna uppfattas det nämligen knappast som meningsfullt att röja i detta skede, eftersom resultatet då inom kort tid blir mångdubbelt fler stammar. Barrföryngringarna skadas följaktligen genom plantavgång och nedsatt tillväxt. Detta innebär att den produktionsförlust som redan är grundlagd i nuvarande huggningsklass B2 och B3 kommer att uppstå även i de nya bestånd som växer in i nämnda klasser vid ett mekaniskt röjningsprogram .

7.4 Röjnings- och arbetskraftsbehov samt kostnader

I det följande har vid beräkning av erforderliga res-urser för röjning hänsyn tagits till nödvändigheten av att ta igen eftersläpande röjningsareal under de närmaste åren. Kär denna eftersläpning inhämtats sjunker det årliga röjningsbehovet till ungefär hälften. Den 1 januari 198O trädde den nya skogsvärdslagen i kraft. Skogsvärdslagen (§§ 7 och 9) föreskriver att plant- och ungskog ska skötas med röjningar. Enligt anvisningarna till lagen ska eftersläpningen inhämtas inom fem år.

I det följande görs beräkningar över röjningsbehov, kostnader och dagsverksåtgång för tvä alternativ för röjning, nämligen alternativ 1 med en kombination av kemisk och mekanisk röjning och alternativ 2 för enbart mekanisk röjning.

Prop. 1981/82:44 118

7.4.1 Alternativ 1: Kemisk och mekanisk röjning

Förutsättningar:

1. För kemisk behandling med herbicider medräknas följande arealer

- hela arealen i huggningsklass (hkl) A som enligt tabell 4.1. hänförts till lö-vröjning dvs. de mest lövbemängda hyggena,

- hela arealen i hkl Bl som enligt tabell 4-1 hänförts till lö-vrö jning,

- hälften av de arealer i hkl B2 och B3 vilka enligt tabell 7.2 har 6 000 stammar eller fler per ha. Egentligen borde hu-vudparten av dessa bestånd behandlas kemiskt men en stor ael av dem har som framgår av tabell 7.3, så lågt stamantal av barrträd att lö-vträden måste ingå i de framtida beständen. Sädana bestånd måste därför röjas mekaniskt.

Procent	av arealen :	L B2	och	B?	(se	tabell	7.2) mei	iZ 6	000 stammar/ha
Region	Lö-vröjning	hkl					Röjning	hkl
Region	B2	B3					B2		B3
1-3 4-5	18 27	24 32					14 20		17 21

- från summan av ovannämnda arealer dras 10 %. Denna areal beräknas ligga
inom sådana känsliga områden, som av naturvårdsskäl inte bör besprutas.
Denna areal överförs till mekanisk röjning.

2. För mekanisk behandling medräknas följande arealer:

- de arealer i B2 och B3 enligt tabell 7.2 vilka har mindre än 6 000 stammar per ha och hälften av arealen med 6 000 stammar eller flera (se under punl:t 1)

- 10 % av arealen för kemisk behandling enligt punkt 1.

(Anm. A och Bl skogarna, som inte hänförs till lövröjning röjs enligt vedertagna regler inte förrän de -vuxit in i B2 såvida det inte rör sig om enkelställningar i sådder och naturliga föryngringar.)

3. Kemisk behandling förutsätts ske med flyg utom för små objekt, som
behandlas från marken.

Prop. 1981/82:44 119

4. Kostnaden för den kemiska behsuidlingen beräknas till 5OO kr. per hektar som ett medelvärde för landet. Stora skillnader i kostnader föreligger beroende främst på objektsstorlek och ägarstruktur. I kostnaden är inkluderad administration och viss efterbehandling på mekanisk väg (0,3 dagsverken per ha).

5. Dagsverksåtgången vid mekanisk röjning i B2 och B3 beständen är beräknad till 1,4 dagsverken i region 1-3 och 1,8 dagsverken i region 4-5-

6. Arbetskostnad per dagsverke vid mekanisk röjning inklusive röjsåg 475 kr.

Ärligt röjningsbehov för de närmaste åren samt dagsverksbehov och kostnad enligt alternativ 1 framgår av tabell 7.4.

Prop. 1981/82:44

120

TABELL 7. 2 FÖRDELNING I STAMANTALSKLASSFR AV TOTALT STAHANTAL OCH LOVSTAMMAR I iiJGGrIi-SISS & OCH B3

miÅ: SK06SSWRELSBJ

		Totalt stam-
Hkl	Röjningstyp	antal (>C,5 m) PER HEKTAR YTA R = 20 M	Arealer	1 000 HA OCH		ANTAL	lövstakmar/ha
			Rec	lON 1 - 3		Re	GION	ii -5
			HA		Löv ST	HA		Löv ST
		0 - ilOOO	91		2 100	t;?		2 600
	Lövröj-	- 5000	11	105	i) 000	12	57	7 2C0
	ning	6 - 10000	11		8 300	8		8 3C0
B2		10000 + Summa	1.2 129	23	11 900 3 SCO	13 7?	2.1	13 700 5 7-:'0
B2		0 - moo	208		1 300	60		2 r.:-c
		i) - 6000	28	236	000	15	75	A 200
	Röjning	5 - 10000	23		5 900	8		7 500
		10000 +	15	38	11 700	11	19	11 300
		Summa	27i\|		2 500	9		'. ?oc
		0 - 3000	30		3 000	11		''i 3C0
	Lövröj-	5 - 4000	8		3 5C0	6		?0
	ning	- 6000	7	5	5 200	6	26	7 1C0
B 3		5000 +	14	*14**	10 500	12	12	11 *l"■''*
		Summa	59		5 200	5R		6 800
		0 - 3000	308		1 itOO	134		1 SCO
		3 - 4000	83		2 600	59		2 SOC
	Röjning	- 6000	S	il75	3 800	5	2ii7	i) 800
		6000 +	99	99	8 700	65	66	9 500
		Summa	57i)		3 200	313		100

Totalt stamantal,>0,5 m h, är bedömt på en yta r = 20 m, medan antalet lövstammar är uppräknat på en yta r = 5 m.

Prop. 1981/82:44

121

■64

E :o -o

E >

rt :o

00 —

OOOOOOOOOO

ooJOLrxoa": or-oo

CCCC LT-tTf-f '■ rr\T— Lr\CNJLr'rvj*0(NLIC\J

OOOOOOOOOO COCCnOOnOjOCTn C\lr-N-\r£ LTNOlTs

r— r>r\\x OJ* CM r-C\J [CO

ococoooooo

0'C0Clr0CC O' ■T- irNOjl/NCMVOCVVDCM

rt -o E >

to~—

OOOOOOOOOO OrOCMOKNO r—ovc r—oON~NC\j -MT

OOOOOOOOOO

OirNOT-ocMOLTNor* 'rvxjt—T-\crr\coLrsi- r--

OOOOOOOOO:

oooooo--oocc

CSJCMMDlO. LP*'C\JLr\LO. -nT

CN T f' "

T- ON O r—

T- CM

T- N-\

rt "ö

E >

ooooooccoo O u-. O u o c\' o r- o

OOOOOOOOOO

OCJNOcOOOrOvOCM

(MCMOCCCi-v£; r—ovo

ONt- G\ r- KC t— ONt- CTv'—

cc CO

OOOOOOOOOO OCOOCCO LrOC0 fr\r<-\ucrNCM i- LfNLn. c\j

ct -O

g >

OOOOOOOOOO O1-OOCJO0oc

OOOCOOOOOO OOCTNCT-CtO-

oocNCMONr—cvjcci—T-

ccccoccoco

C'JOCCOCCC\JC r< cc C\. -o c c c-j .- c c

QJ	01
-O	x>
C	m
ro +J
4J	4-1
F	er
rtj	•1-

l/l r— .i

t- O) tr-

ro '3 C

4-> cn É-f Q>

.i£ c c/2 tn

q; ..- rH

•>-> *a: Jh

OJ S- 4J

CL o "

— OJ O fcd
(O I— o

rt :o

oocooccooo

OOCCOvCO-OCN

[— LTNLniCNO t"— "l-VO CN CM CO D N C\J CNJ ' N~N rxA CVJ

o cc

OOOOOOOOOO OrOVDOONOOOi-\C LfN-t— OJCC CTN-Tf'

ONrTN-CNJ CM CO r~N~cc f
t- CM - -r-

ocoooococc

OVOONO-C-OCC ■

\r;ciNcr. \DCMccc\j'-..c

ro c h_3 rt

ul C i:£;m

•o cr;:rt

*j:o

oi s-••- > ,— :o

COPPCOcqcOCCCOfftCOPC

ct >

I—i -H

coEQcoepcnfflwccoÄ

u,	rt
!«	>
i—1	.H
fg	fi

COKCQCWKICOMCO.

C
rt	rt	t[-	rt	rt
C		rt	>
o		r-l	•H	E
&	:é	ä	i	M

OJ O) O jQ

Prop. 1981/82:44

122

TABELL 7, ÄRLIGT RÖJNINPSBFHOV Ft3R DE NÄRMASTE AREN SAMT DAGSVERKSBEHOV
■ -• ■ OCH KOSTNAD ENLIGT ALT 1

YMA:

Region	Hkl	Kemisk röjning		Mekanisk	RÖJNING
Region	Hkl	1 000 ha	KOSTN 1 000 KR	1 000 ha	Ant DAGSV	KosTN
						1 000 kÅ
1-3	A Bl B2 LÖVRÖJN B2 Röjning B3 LÖVRÖJN B3 RÖJNING	29 68 3 5 2 13		30 66 lA 136
	Summa	120	50 000	2US	5 000	163 590
-5	A Bl B2 LÖVRÖJN B2 RÖJNING B3 LÖVRÖJN B3 RÖJNING	8 3 3 2 9		17 22 8 73
	Summa	7i)	37 000	120	216 000	102 600
Summa	riket	19i)	97 000	366	550 WC	266 190
: En'ER	RED IC %
ENL A		175	87 300
Efter	TILLÄGG
1 enl b				385	589 800	280 155

Prop. 1981/82:44

7.4.2 Alternativ 2: Enbart mekanisk röjning

123

För att ersätta den i alt. 1 föreslagna kemiska röjningen med mekanisk gäller vid nedanstående kalkyl följande förutsättning:

- I hkl A åtgår 2 dagsverken per ha i region 1-3 och 3 i region 4-5

- I hkl Bl beräknas röjningen behöva -upprepas enligt följande:

Region

Antal rö.ininp-ar

Bagsverksåtgång

1-3

4-5

2,5 + 1 = 5,5 3+2+1=6

Dessa siffror är dook mycket osäkra eftersom dataunderlaget är begränsat.

- I hkl B2 och B3 beräknas åtgå 1,8 dagsv. i region 1-3 och 2,2 dagsv. i region 4-5i

- i ö-vrigt ■ förutsättningar enligt alt 1.

Det beräknade ärliga mekaniska röjningsbehovet för att ersätta kemisk röjning enligt alternativ 1 framgår av tabell 7.5. Det beräknade totala mekaniska röjningsbehovet samt dagsverksåtgång ooh kostnader framgår av tabell 7.6.

Tabell 7.5 Årligt mekaniskt röjningsbehov för att ersätta kemisk röjning enligt alternativ 1 Källa: Skogsstyrelsen

Region	Hkl	1 000 ha	Antal	dagsverken	Kostnad 1	000 kr
Region	Hkl	1 000 ha	per ha	Totalt	Kostnad 1
	A	29	2	58 000
	.Bl	68	3,5	238 000
1-3	B2 Lövröjn	3	1,8	5 400
	B2 Röjning	5	1,8	9 000
	B3 LbvrtSjn	2	1,8	3 600
	83 Röjning	13	1,8	23 400
	Summa	120		337 400	160 265
	A	8	3	24 000
	Bl	49	6	294 000
4-5	B2 Lövröjn	3	2,2	6 600
	B2 Röjning	3	2 2	6 600
	83 Lövröjn	2	2 2	4 400
	B3 Röjning	9	2,2	19 800
	Summa	74		355 400	168 815
Summa riket		194		692 800	329 080
Efter red. 10 1 enl		\ 175		623 500	296 163

Prop. 1981/82:44

124

Tabell 7.6 Totalt mekaniskt röjningsbehov, dagsverksätgång och kostnader Källa: Skogsstyrelsen

		1 000 ha	Antal dagsverken	Kostnad 1 000 kr
Enligt alt 1 Tillägg enl alt 2	ovan	385 175	589 800 623 500	280 155 296 163
Summa		550	1 213 300	575 318

7.4.3 Jämförelse mellan alternativen

I båda alternativen har det ärliga .röjningsbehovet satts till 56O 000 ha netto för att eftersläpningen skall kunna tas igen inom en femårsperiod. I alt. 2 har emellertid räknats med att hkl Bl behöver upprepade röjningar varför i detta alternativ den årliga behandlade arealen kommer att öka i inte obetydlig omfattning.

I alt. 1 uppgår kostnaden för såväl kemisk som mekanisk röjning till totalt dryft 367 milj. kr. och i alt. 2 med enbart mekanisk röjning till drygt 576 milj. kr. Kostnadsökningen vid övergång till enbart mekanisk röjning utgör således under angivna förutsättningar 20? milj. kr. per år.

Vid en jämförelse mellan dagsverksåtgång och arbetskraftsbehov för röj ningsprogrammen räknas inte dagsverksbehovet för planläggning och administration av röjningarna. I beskri-vningen ovan har angetts att i den kemiska röjningens kostnader har medräknats viss insats av mekaniska arbeten för efterjustering. Om denna insats beräknas till 0,3 dagsverken per ha skulle dagsverksåtgängen för kemisk röjning bli I75 000 x 0,3 = 52 500 dagsverken.

Dagsverksåtgången för kombination av kemisk och mekanisk röjning uppgår under angi-vna förutsättningar till 589 8OO + 52 5OO = 642 300 dagsverken och för enbart mekanisk röjning till 1 213 300 dagsverken. Siillnad i dags-verksätgång mellan alternativen utgör således 571 000 dagsverken per år.

Under antagande dels att röjningsbehov är fördelat sä att ca hälften ligger inom storskogsbruket och hälften inom privatskogsbruket (tabell 4.3), dels att privatskogsbruket till hälften utför röjningarna i egen regi, skulle tre fjärdedelar av röjningsbehovet behöva utföras av anställd

Prop. 1981/82:44

125

personal. Det innebär enligt alt. 1 ett arbetskraftsbehov av 481 7OO dagsverken och för alt. 2 91O 000. Antal personer som behöver sysselsättas för de tvä alternativen framgår av figur 7.3.

Om man utgår från att man kan röja högst halva året eller 100 dagar per är åtgår det i alt. 1 ca 4 800 personer och i alt. 2 ca 9 100 personer dvs. 4 300 personer fler. Om röjningen utförs som ett deltidsarbete -under två månader per är åtgår i alt. 1 dryft 12 000 personer och i alt. 2 ytterligare minst 11 000 personer således sammanlagt 23 000 personer.

Antal 1000-tal sysselsatta

Alt 2
	\
	\
.	\
\
Altl	\
	\	\
•	\	\ •	»
				m	-—•——
	1----------- 1------------- 1		r" 1 ■" '"""'1

20 LO 50 80 100 120

Antal röjningsdagar per person och år

Figui- 7 • 3 Antal personer som behöver sysselsättas för de två diskuterade alternativen

Källa: Skogsstyrelsen

Prop. 1981/82:44 126

Det som här redovisats kan sägas utgöra två ytterlighetersaltema-tiv. Sålunda ksm man å ena sidan utgå från att det inte kommer att kemiskt röjas 175 000 hektar årligen därför att många objekt som föreslagits till besprutning, utgörs av små och spridda bestånd inom pri-vatskogsbruket. Av organisatoriska och andra skäl är det svårt att få till stånd flygbesprutning av alla dessa. Även andra sprid-ninganetoder kan vara svåra att arrangera.

Altemativet med mekanisk röjning är å andra sidan en nästan ogenomförbar uppgift främst av kostnadsskäl. Därtill torde det bli svårt att skaffa arbetskraft för uppgiften. Att i stor utsträckning hänvisa ovan arbetskraft till röjningsarbete kommer, enligt de erfarenheter som hittills ■VTumits, att bli ytterst besvärligt inte minst från arbetsledningssynpunkt .

1979 års skogsvårdslag föreskriver att röjning ska utföras i erforderlig omfattning. Det förutsätts att eftersläpande röjningsbehov tas igen inom en femårsperiod. Pör att verkställa de skogspolitiska besluten krävs därför att ett röjningsprogram ungefär enligt här beräknad omfattning genomförs.

7.5 Arbetsskador vid röjning med mekaniska hjälpmedel

Statistiska uppgifter om arbetsskador

Hedan redovisas en bearbetning av de arbetsskadeanmälningar till försäkringskassorna som vidarebefordrats till arbetarskyddsstyrelsen via yrkesinspektionen. Bearbetningen är gjord med avseende pä arbetsskador som inträffat vid röjningsarbeten omfattande ungskogsröjning, hyggesrensning, linjeröjning och naturvårdsröjning.

Tabell 7.7 avser skador som drabbat anställda under 1978, medan tabell 7.8 avser skador som drabbat själ-yy-erksajnma företagare under tiden juni 1977 - december 1978. (Den senare kategorin omfattades av arbetsskade-försäkringslagen först fr.o.m. den 1 juli 1977, varför material saknas före dernia tidp-unkt). Tabell 7.8 bygger på en bearbetning som utförts av skogsstyrelsen.

Prop. 1981/82:44

127

o co'

o o

Cs) CN «- lO

■D

I -H

C in C

Ul 01 c

.H U >

o C U

t I I Ji

«- D

••-1 Ul

C m C

o -H

O) in c .H u >

.-I C *H o Dl U

IH o

t— -U V)

I .i;

■■-1 c in .H

c c >

o -H O) Ul

c ..

H-i in

■u o

1/1

					Oi	O)
					1 C	c
				Ul	> -H	•H
O)			u	v	O C	C
•0			o	,	c Ji!	O)	-
in	o>	a.	+*	+J	in o	c	(J
O	•0	0	in	.H	s:	c	•H
"-1	in		.H	-H	*.. u*	u.	*>
"D	•r-i	in	>	a	Ol*»	.>	lA
O	x>	■D		in	c w	in	in
.	u.	dl			•H	c	-M
Ul	u	U			c	0	-
o	0	T)	•D	c	ji; OI	Ul	0)
H.)	4.)	C	:0	•0	-H c	01	«n
i	å	£	Ul 1—	a in	i-S		C t—«

Prop. 1981/82:44 128

Tabell 7-8 Antal arbetsskador för kategoring själwerksamma företagare juni 1977 - december 1978 vid röjning med mekaniska hjälpmedel

Antal io

16	18,0
5	5,6
16	18,0
23	25,8
19	21,3
7	7,9
?	5.4

Motorkedjesäg

Motorröjsåg

Handredskap

Halkning

Kvist, träflis m.m. i ögonen

öTigt

Ofullständigt beskrivet

Summa 89 100,0

Källa: Skogsstyrelsen

Anm. Skogsstyrelsen anger att ett fätal arbetsskador vid planteringsarbete ingår i materialet. En reducering av antalet skador med 3 enheter till 86 kan därför synas skälig.

För att göra antalet skador enligt tabell 7.8 jämförbart med totala antalet skador enligt tabell 7-7 reduceras det förstnämnda antalet med en tredjedel vilket ger 57 skador per år. Det totala antalet skador vid röjningsarbeten i skogen under 1978 enligt arbetsskadeanmälningar till försäkringskassorna blir utgående ifrån ovanstående beräkningar således 353 + 57 = 390.

Av tabellerna framgår att a) mekaniska hjälpmedel, b)-träd, kvistar och soän samt c) halkning, sna-vning m.m. vardera förorsakar ca 1/3 av skadorna.

Arbetsskadornas svårighetsgrad

Pör att belysa arbetsskadomas svårighetsgrad vid röjning med mekaniska hjälpmedel har arbetsskadeanmälningarna till försäkringskassorna undersökts vad avser sj-ukskri-vningens längd. Bearbetningen har begränsats till kategorin anställda, eftersom motsvarande material för kategoring självverksamma företagare ej varit tillgängligt.

I tabell 7.7 redovisas sj-ukskri-vningens förväntade längd för olika skadeorsaker. (Sjukskri-vningstidens längd är en uppskattning utförd av arbetsgivaren vid ifyllandet av anmälan.) Av tabellen framgår att skadorna av motorkedjesäg har sin tyngdpunkt i gruppen med kortare sjukskrivningstid medan det motsatta förhållandet gäller för skador av motorröj-

Prop. 1981/82:44 129

såg. Redovisningen ger emellertid en onyanserad bild genom den grova indelningen i stora grupper. Ungefär hälften av skadorna, som hu-vudsakligen utgörs av sårskador, har vid arbetsskadeainmälan bedömts förorsaka en längre sjxikskri-vningstid. Hur lång denna sjukskri-vningstid är i medeltal eller hur den fördelar sig kan inte anges med ledning av det använda materialet. Samtidigt visar det redovisade dödsfallet att verkligt allvarliga olyckor kan förekomma.

Handvertygen visar en tydlig övervikt för den kortare sjukskri-vnings-tiden.

Skador orsakade av träd, kvistar, spän och splitter dominerar inom gruppen med den kortare sjukskri-vningstiden. Dessa skador är ofta ögonskador, som i stor utsträckning skulle kunna förebyggas genom en ökad användning av ögonskydd.

Skador till följd av halkning, sna-vning, sträckning etc. är ofta återfall i tidigare erhållna led- och muskelskador, vilket ibland anges 1 arbet sskadeanmälningama.

Arealer som rö.its med mekaniska hjälpmedel

Medeltalet av arealen för 197é och 1977 som övergåtts med skogsvårdsåtgärder är 466 000 ha (skogsstatistisk årsbok 1977). Om denna areal används för att göra en uppskattning av bearbetad areal 1978 och sätts i relation till ovan angivna antal arbetsskador erhålls 0,8 arbetsskador per 1 000 ha.

Det bör observeras att arbetsskadorna hänför sig till ungskogsröjning, hyggesröjning, linjeröjning och naturvårdsröjning medan den angi-vna arealen hänför sig til], enbart de två först nämnda kategorierna. Antalet arbetsskador bör således vara något överskattat i förhållande till den redovisade arealen.

Även den ovan redovisade arealen för röjning kan emellertid vara ni överskattad i förhållande till den verkliga arealen. Detta framgår av en jämförelse mellan data ur skogsstatistisk årsbok och resultat av riksskogs-taxeringen.

Underlaget för beräkningen av antalet arbetsskador per 1 000 ha bearbetad areal torde således vara behäftat med ett visst överskattningsfel både vad gäller antal arbetsskador och redovisad areal. Storleken av 9 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 130

överskattningen är svår att fastställa, men tendensen är att över-skattningama motverkar varandra.

Det ovan framräknade relationstalet 0,8 arbetsskador -per 1 000 ha torde således med vissa reservationer kunna användas som ett ungefärligt mått på arbetsskadefrekvensen.

ArbetSBkadeökning vid övergång från kemisk till mekanisk röjning och -på grund av ackumulerat röjningsbehov

Enligt statens naturvårdsverk var den flygbesprutade skogsarealen är 1978 29 576 ha.

Om det förutsätts att den flygbesprutade skogsarealen har en arbets-dryghet i dagsverken per ha vid mekanisk röjning som motsvarar medeltalet av de tidigare redovisade arealerna kan den förväntade ökningen av arbetsskadorna vid övergång till enbart mekanisk röjning uppskattas till ca 25 skador/är vid 1978 års flygbesprutade areal.

Enligt skogsstyrelsen finns ett accumulerat lö-vröjningsbehov i eftersatta skogsföryngringar. Detta behov uppskattas till 65O 000 ha. Utgående ifrån relationstalet 0,8 skador per 1 000 ha kan de arbetsskador, som skulle inträffa om den acc-umulerade arealen skulle röjas mekaniskt uppskattas till ca 500.

Då dagsverksåtgängen varierar beroende pä den areal som skall röjas (pga.. mängden sly, markens beskaffenhet o.d.) är det rimligt att justera den förväntade ökningen av antalet arbetsskador med hänsyn till detta. Det är sannolikt att såväl den f.n. flygbesprutade arealen som arealen med ackumulerat röjningsbehov kräver större arbetsinsats dvs. fler dag-s-verken per ha än den areal som nu röjs manuellt.

Den förväntade ökningen av antalet arbetsskador kan under angi-vna förutsättningar uppskattas bli ca 50 per är vid övergång från flygbesprutning till mekanisk röjning medan det eftersatta röjningsbehovet motsvarar totalt närmare 700 skador. På motsvarande sätt justerad arbetsskadefrekvens kan uppskattas till ca 1,1 skador per 1 000 ha ackumulerat röjningsbehov.

Prop. 1981/82:44 131

Jämförelse med tidigare utredning-ar

Arbetarskyddsstyrelsen utförde 1973 en utredning om arbetsskadeutvecklingen vid mekanisk röjning. Man fann därvid att antalet arbetsskador per 1 000 ha I968 uppgick till 1,3 medan samma relationstal 1971 uppgick till 1,1. Dessa relationstal kan jämföras med relationstalet 0,8, som beräknas ovan för 1978. Detta tyder på en minskad arbetsskadefrekvens i röjningsarbete uttryckt i antal arbetsskador per 1 000 ha. Här måste dock reservation göras dels för tidigare nämnd osäkerhet i arealuppskattningarna, dels för den sannolikt större arbetsinsatsen för röjning av nu flygbesprutad areal ooh ackumulerad areal.

Kemiska hälsorisker vid mekanisk rö.inins

Även vid mekanisk röjning kan vissa kemiska hälsorisker föreligga. Dessa risker betingas av inandning av avgaser från motorsågar och av oljedimma från framför allt kedjesmörjningen på motorkedjesågar samt hudkontaktproblem vid hantering av drivbränslen och oljor.

Utbildning och information

Vid nyanställning i röjningsarbete med mekaniska hjälpmedel i skogen måste utbildning och information av personal från arbetsmiljösynpunkt tillmätas en central betydelse. Manuell röjning av nu flygbesprutad areal och av ackumulerad areal förutsätter nyanställning i avsevärd utsträckning. Man kan här urskilja olika ka-tegorier, som kan vara tillgängliga för ifrågavarande insatser.

1. Ungdomar och andra som för närvarande saknar sysselsättning och sak
nar tidigare erfarenhet av röjningsarbete. Dessa bör genomgå en grund
läggande utbildning omfattande 1-2 veckor med hu-vudsaklig inriktning
på användning av motorröjsåg. Arbetet bör därefter bedrivas under hand
ledning av yrkeserfaren person. Service och reparation av sågar kan med
fördel utföras av serviceverkstad, som tillhandahäller tjänster.

2. Själ-werksamma företagare, lantbrukare m.fl. som kan disponera större
eller mindre tid för ifrågavarande röjningsarbete. Dessa bör ges till
fälle att under 1-2 dagar få information, instmktion ooh handledning
i handhavande av motorröjsåg, motorkedjesäg och handredskap. Detta kan
ske under s.k. skogsdagar och bygger på att deltagarna har tidigare er
farenhet av ifrågavarande arbeten.

Prop. 1981/82:44 132

3. De redan yrkesverksamma skogsarbetarna ges idag i viss utsträckning fortbildning inom sitt verksamhetsområde. En utökning och systematisering av fortbildningen är också önskvärd. Särskild vikt bör läggas vid arbetsmiljö- och arbetarskyddsfrågor vid hantering av olika mekaniska hjälpmedel vid röjningsarbete.

Genom en förbättrad ooh utökad utbildning erhålls utöver ett ökat risk- och skyddsmedvetande en från arbetsmiljösynpunkt säkrare arbetsmetodik inkluderande övergäng till användning av nyare och säkrare redskap och ökad användning av personlig skyddsutrustning.

Prop. 1981/82:44 133

7.6 Skadeinsekternas ekonomiska betydelse för skogsbruket

De allvarligaste skadeinsekterna i svenskt skogsbruk är större och mindre märgborren, granbarkborren, sextandade barkborren och snytbaggen. Totalt orsakar dessa ärligen värdeförluster på upp till en miljard kronor.

Märgborren

Större och mindre märgborren svarar värdemässigt för den största skadegörelsen av de nämnda insekterna. Genom sitt näringsgnag orsakar de till- , växtförluster som under 1970-talet beräknats till 4 milj. m'sk per år motsvarande en värdeförlust på ca 600 milj. kr. per är.

Märgborren finns i hela landet och är därför svär att bekämpa akti-vt. Forskning pågår att få fram bekämpningsmetoder mot märgborren med hjälp av doftsignaler (feromoner).

Märgborren lägger ägg framför allt i a-werkat virke, kullblästa, snöbrutna ooh andra försvagade träd samt i a-werkningsa-vfall. Endast i undantagsfall sker äggläggning i friska träd. Den förebyggande åtgärden att, som föreskrivs 1 skogsvårdslagen, hålla mängden yngelmaterlal på en låg nivå ger omedelbart utslag i försämrade yngelmöjligheter för märgborren och därigenom minskad skadegörelse.

Den egentliga skadegörelsen gör märgborrama när de efter kläckning närings-gnager i tallens toppskott. Toppskotten faller efter angrepp till mp.::'-zen och träden drabbas därigenom av en flerårig tillväxtförlust.

Kraven på skogsägaren att bättre planera a-werkningar och röjningar, att tillvarata mera klent virke, att ta hand om stormfälld skog m.m. innebär vissa kostnader. Å andra sidan minskar insektsskadoma och värdet av det tillvaratagna virket uppbär till stor del kostnadsökningen.

Granbarkborren

Granbarkborren har -under 70-talet orsakat s-våra angrepp inom vissa områden av vilka Värmland drabbats svårast. irligen har granbarkborren dödat 200 000-300 000 msk motsvarande en värdeförlust på ca 100 milj. kr. Liksom märgborren lägger granbarkborren ägg under barken pä a-werkat virke, a-werkningsavfall ooh försvagade träd. Vid tillräckligt stor population

Prop. 1981/82:44 134

angriper den även friska, stora granar. Skadegörelsen sker genom att granbarkborrama dödar frisk skog när de blir tillräckligt många.

De förebyggande åtgärderna enligt skogsvårdslagen fiingerar även för gran. Genom att tillhandahålla så lite yngelmaterlal som möjligt minskar granbarkborrens försöknlngsmöjligheter. När en granbarkborrehärjning inträffar hjälper emellertid inte förebyggande åtgärder utan aktiv bekämpning krävs.

Efter stormfällningen 1969 då ca JO milj. m sk blåste ner i södra och mellersta Sverige kunde inte allt virke upparbetas i tid utan barkborren fick möjlighet till massförökning. Under hela 1970-talet har granbarkborren härjat i flera län (hu-vudsakligen F, P, R, S, T, W, X och Y län) utan att man trots bekämpning lyckats få ner angreppen på acceptabel nivå. Fram till 1978 tillämpades i hu-vudsak den s.k. fångstvirkesmetoden dvs. insekterna fångades efter äggläggning i speciellt utlagt virke. Genom bark-ning, bevattning eller vattenläggning oskadliggjordes sedan ägg, larver och färdiga insekter. Denna metod var emellertid tung och arbetskrävande. Man hade dessutom kort tid på sig att behandla virket. De nya metoderna med feromoner och insektsfällor togs i bruk 1979. Med hjälp av feromoner kan granbarkborrarna lockas till särskilda fångstträd eller insektsfällor. Metoden har infriat förväntningarna. Det är betydligt billigare att använda denna metod än den tidigare använda med fängstvirke. Fångstvirkesmetoden är så dyr och arbetskrävande att man endast vid små angrepp kan uppnå godtagbar effekt. Enligt skogsstyrelsens flyginventering har skadorna minskat kraftigt sedan 1978 (fig. 7.4).

Inom områden med bekämpning mot granbarkborren är enligt skogsvårdslagen samtliga markägare skyldiga att delta i bekämpningen. Därvid utgår statsbidrag som i allmänhet skall ersätta 75 % av merkostnaden för bekämpningen. Fördelade statsbidrag de senaste åren framgår av nedanstående sammanställning.

Prop.	1981/82:44
År		Fördelat anslag (1 000-tal kr.)
1974		3 741
1975		1 006
1976		1 114
1977		975
1978		5 482
1979		22 609
1980		(27 000)"*

135

Verklig kostnad (1 000-tal kr.)

4 980

1 340

1 480

1 300

7 310

30 150

(56 000)

Beviljade medel ännu ej slutredovisade.

1979 åtgick ca 13 milj. kr. för inköp av insektsfällor och feromoner,

1980 ca 11 milj. kr. De nya bekämpningsmetodema har inneburit en kraftig fördyring av bekämpningen, men som framgår av figuren har bekämpiiinjen givit god effekt.

Prop. 1981/82:44

136

Figur 7.4

Granskog dödad av barkborren inom S-län och hela riket. Övriga län har betydligt mindre skador. Källa: Skogsstyrelsen.

1 DOO-tals m-sk

350 ..

300 ■-

200 -■

100 ■•

----- [--------- i--------- 1--------- 1 ( i r I

1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978

—1------- 1—

1979 1980

Prop. 1981/82:44 137

Sextandade barkborren

Under vissa år kan sextandade granbarkborren angripa unga granar och döda dem och därigenom orsaka förluster i unga granbestånd. Den sextandade barkborren samverkar också med granbarkborren varigenom större träd kan dödas. Den sextandade barkborren angriper toppen, medan granbarkborren angriper den med grö-vre bark försedda nedre delen av trädet.

Genom förebyggande åtgärder hålls populationen av sextandade barkboirrar på en tolerabel nivå. I samband med bekämpning av granbarkborren fångas även den sextandade barkborren i fängstvirke. F.n. finns ingen annan aktiv bekämpningsmetod mot sextandade barkborren. Kostnaden för skadegörelsen är inräknad i värdeförl-osten orsakad av granbarkborren.

Snytbaggen

Snytbaggen näringsgnager barken på unga barrträdsplantor. Vid svåra angrepp dör plantorna. Fram till 1975 hölls snytbaggeskadorna på en tolerabel nivå genom att de behandlades med DDT-lösning som skyddade dem upp till tvä är. 1975 förbjöds användningen av DDT för detta ändamål och inte förrän 1979 famns åter en godkänd insecticid för behandling av plantor. Skogsstyrelsens snytbaggeutredning anger, med utgångspunkt från inventeringar som genomfördes 1975, 1976 och 1977, de direkta förlusterna genom förbudet till 290 milj. kr. per år inkl-usive kostnad för hjälpåtgärder och de framtida tillväxtförlustema.

Inkluderas även förluster för skogsindustrin i form av mindre tillgång pä råvara, minskad sysselsättning etc. blir förlusterna större.

Under senare år har snyt-baggeskadorna minskat något på grund av utökad markberedning, längre väntetid m.m. men snytbaggen utgör fortfairande den allvarligaste skadegöraren pä skogsplantor i södra och mellersta Sverige.

Väntetiden (hygsvilan) är en direkt snytbaggekostnad. Varje      års hygges-
vila ger en produktionsförliist på ca 500 000 m sk, i Götaland     och Svea
land motsvarande 50-100 milj. kr. per år. Hyggesvilan är f.n.     i medeltal
2-3 år.

1979 godkändes 2 syntetiska pyretroider för behandling mot snytbaggen. De behandlade plsmtoma orsakade emellertid i vissa fall irritation hos

Prop. 1981/82:44 138

plantörema i form av utslag, hu-vudvärk m.m. Det ena av medlen förbjöds därför redan samma år.

Syntetiska pyretroider används i förhållandevis liten omfattning. Skyddseffekten är emellertid lika god som för DDT under två år. Behandlingen skyddar förutom mot snytbaggen även mot svarta bastborrar, ögonvivlar m.m. Utveckling pågår beträffande behandlingsmetoder. Preparat ooh behandling torde kosta omkring 10-15 öre per planta beroende på metod och preparatkoncentration.

Om lika mänga plantor behandlades som när DDT användes (ca 200 milj. plantor -per är) skulle detta kosta 20-30 milj. kr. per år. För närvarande behandlas inte mer än 10-20 milj. plantor per år.

En annan metod som häller pä att utvecklas är ett mekaniskt skydd i form av en plastkrage. Plastkragen och appliceringen är f.n. relati-vt dyrbar, ca 40 öre per planta. Metoden ger dock ett gott skydd mot snytbaggen åtminstone under det första året. Skyddet under följande är är dook sämre. Kragen skyddar ej mot ögonvivlar och svarta bastborrar.

På kort sikt tvingas skogsbruket plantera om eller hjälpplantera de hyggen där snytbaggen härjat. Plantinventeringen 1977 visade att ca 60 av alla hyggen hade för få levande plantor. En stor del av plantdöden beror på snytbaggens härjningar.

På sikt förloras värdefull virkesprodulition dels p.g.a. att alla plantor som dödats av snytbaggen inte går att finna och ersätta, dels p.g.a. att år av produktion går förlorade vid hyggesvila och då fleråriga plantor dödas och måste ersättas med yngre. Hyggesvilan medför också att hyggesvegetationen hinner växa upp och kan då kfäva plantorna. Skogsstyrelsen har vid en beräkning av de framtida tillväxtförlusterna p.g.a. snytbaggeskador använt skogsutredningens beräkningsmodell. Därvid har förutsatts att de saknade barrträden till viss del ersätts med lö-vträd. Minskningen i a-werkningsuttaget beror emellertid inte enbart på snytbaggeakadorna även om dessa bedöms svara för den större delen. Den utdragna föryngrings-tiden medför nämligen att lövslyt konkurrerar ut en del plantor. Insektsskadornas andel i minskningen av barrträdens antal bedöms till 75 5 i södra Sverige och 50 5 i norra Sverige. Efter denna korrektion visar kalkylen att a-werkningen i barrskog-minskar med 2,5 milj. m sk och att lövskogen ökar med 0,7 milj. m sk. Nettominskningen blir således 1,8 milj.

Prop. 1981/82:44

139

m sk virke. Lö-wirket är f.n. betydligt mindre värt än barrvirket. Skogsbrukets årliga förlust blir därför 1 1978 års prisnivå:

Kostnad för hjälpåtgärder 44 milj. kr.

"- tillvärtförluster 246 "-______________

Summa 290 milj. kr.

Bortfallet av skogsråvsira ger även i förädlingsledet upphov till förluster. Prod-uktionsvärdet antas -vara 800 kr/m sk för de marginella kvantiteter det är fråga om. Förädlingsvärdets andel är ca 40 %. Förliisten i produktionsvärde beräknas till 1 440 milj. kr. varav förädlingsförlusten blir 576 milj. kr. Med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna kan värdeförlusten totalt uppskattas till 1,5 miljarder kr. varav förädlingsvärdet utgör 0.6 miljarder kr.

Till detta kan läggas dels ett betydande bortfall av exportintäkter, dels bortfall i fråga om arbetstillfällen. Om man förutsätter att antalet sysselsatta i skogsbruket och direkt berörda näringar minskar i proportion till bortfallet av virke berörs drygt 6 000 årsarbetare.

Tabell 7.9 Sammanfattning av uppgifter om de fyra besvärligaste skadeinsekterna inom skogsbruket.

Källa: domänverket

	Snylbagge	Större murgborre	Mindre !nÖr}[borrc	Grc.nbark-borre
Förekommer	Hela l.ir.del	Hela Isndct	Ftamsi i Syd- a::li mclbnsvcriec.	llcir. taiidci
Angriper	Bamradsplan-lor Gnajcr av	Tzll-r	Taiiar	Granar
Skada	Bamradsplan-lor Gnajcr av	I.i5cl:'c»-i urholkar	Insekic.n iirliolkar	Ijirvcrna fjnapcr
	barken	c.-:h äyiit tallsiroit	ochdivjar lallskoll	gängar under lisr-kfin. TMcn dftr.
Yngiar	1 EiubbrOtic'	U.-.der ijKfct/ark på tali	Und.:r tiirmbarl; pl la!l.	IJndT granliarl:.
Bfkampnins	Ar.vand tc-	Ta f3it p.i ftlk	Ta raii pJ falli	Ta rati på fällt
	naiidljdc y'''''-	och skadat talivir-	ocli shadal lalivir-	oli *,\'.aAm f.ran-
	,or.	kr. Avlranspor: av	kc. Aviranpon av	vir!:c. Avirari<;fiorl
	Hyag;«iviia.	vir'ivc frå;! skogen i	virkr Mj\ skn.-cn i	av virc UUu sV:o-
	m:\i hzT c 6-	tid.	tid.	fc.\\ i tid.
	fl ing.	"Vjti-irrbcgjuta el-	Vaiienbpgiuta el-	VaUcnt)-j>jiHa el-
	i'.ora pianio:.	ler va;;cril3gga vi;!;:sv:':tor av tall.	ler vancnktgfja	ler V3tt-nl,ip?a
	-Stybbrylnir.g.		virlrwr.lhor av	viri.esvSlior av
			t:i]\|.	p/.in. l.apfa ut
		Barka. Ev in:ek-	Bnrka. Ev inscl:-	filngslvirke. Lo:l;.i
		licidbehandla.	licklljthandU.	med feromon.
				narka. Ev insel:-
	J			licidbchandln.

Prop. 1981/82:44 140

övriga insekter

Barrskogsnunnan har imder senare är lokalt singripit tallbeständ i Skåne. För att hindra spridning har besprutning skett med insekticid till en kostnad (1979) av ca 50 000 kr.

Röda tallstekeln har periodvis angripit tall i södra ooh mellersta Sverige. Denna insekt kan under några år förorsaka betydande tillväxtförluster men dör sedan ut av sig själv. Någon .praktiskt användbar bekämpningsmetod finns f.n. ej.

Sammanfattning

Om skogsplantor inte kan skyddas effekti-vt mot insekter, blir konsekvenserna inte enbart de i avsnittet redovisade förlusterna. Erfarenheterna under 1975-78 har visat, att skogsvården väsentligt försämras och att ett motstånd mot a-werkningar kan förekomma. Skulle ett effekti-vt och ekonomiskt skydd för barrträdsplantor kunna ersätta insekticiderna så skulle insekticidanvändningen i skogsbruket kunna minskas till en avsevärt lägre nivå än den nuvarande.

Minskad användning av virkesskyddsmedel torde i vissa fall vara möjlig utan allvarliga konsekvenser, om andra skyddsåtgärder som vattenläggning, vattenbesprutning eller barkning kan vidtagas.

Kan skogsbestånd, som hotas av att bli dödade av insekter, inte skyddas mot insektsangrepp, är konsekvenserna uppenbara. Särskilt svåra kan följdema bli när det rör sig om skyddsskog, fröbestånd eller pä annat sätt värdefulla bestånd. Även för plantskolorna och fröplantagema kan det innebära mycket allvarliga konsekvenser, om lämpliga och effektiva insektskontrollerande metoder inte kan användas.

7.7 Icke-kemisk insektsbekämpning

Skogsinsekter kan förorsaka skador på levande träd och på virke och andra skogsprodukter. Skadorna kan medföra ekonomiska förluster eller ha aindra negativa följder, t.ex. i nat-urvårdshänseende. Åtgärder för att hindra eller motverka insektsskador kan vara av olika slag. Ben största betydelsen har förebyggande och skogskulturella åtgärder. Bekämpning är en riktad åtgärd mot en insekt vid ett akut tillstånd. Exempel på bekämp-

Prop. 1981/82:44 141

ning är användning av kemiska medel eller utläggning av fångstträd. Vilken tjrp av åtgärd som är lämpligast beror på insekten och pä skadans art-. Insektens le-vnadssätt och populationsdynamik är utgångspunkter för bedömningen likaväl som det sätt på vilket skadan uppträder resp. kan förhindras.

7.7.1 Förebyggande åtgärder

Förebyggande åtgärder är ofta det bästa ooh billigaste sättet att undvika insektsskador och åtföljande ekonomiska förluster. Mänga insektsskador kan förebyggas eller minskas genom åtgärder som syftar till att ge träden hög livskraft. Beståndsanläggning med rätt kult-urmetod, val av lämpligaste trädsort och planttyp har denna effekt likaväl som rätt utförda röjningar och gallringar. Hit hör också skötsel av be.=itåndet efter naturkatastrofer och insektsangrepp samt ståndortsförbättrande åtgärder som gödsling och dikning. Vidare kan nämnas speciella förebyggande åtgärder t.ex. i plantskolor och plantager såsom användning av andra trädslag än gran för vindskyddshäckar och borttagande av gräsvegetation.

Angreppen av rekvisit-styrda insektsarter och insekter som angriper skogsprodukter förebyggs genom rätt utförda a-werkningar, uttagande av virke med klena dimensioner, minskning av lump och hyggesavfall, ev. stubbrytning, rätt lagring av virke och transport vid rätt tidpunkt. Viktigt är också att hyggesrensning ooh röjning utförs vid rätt tidpunkt samt vid behov även saneringshuggningar. Vidare är det viktigt med snabb upparbetning och transport efter storm ooh snöbrott.

7.7.2 Bekämpning. Alternativ till insekticider

För bekämpning av skogsinsekter kan man som alternativ till kemisk bekämpning använda fysikaliska metoder och fångstmetoder, biologisk bekämpning eller biotekniska metoder. I många fall kombineras metoder, t.ex. kemiska medel och fångstmetoder.

Insektsarter som £ör sin utveckling tehöver en t-iss livsförnödenhet (rekvisit), vilken förekommer i begränsad omfattning och därför påverkar pop-ulationstätheten hos arten.

Prop. 1981/82:44 142

Fångstmetoder har -under senare är använts i rätt stor omfattning. Dels gäller detta utlä'ggning av fångstträd och fångstvirke, särskilt mot granbarkborrar men även märgborrar. Det medvetna utnyttjandet av fängstvirke i form av rullande a-werkning för att decimera barkborrar är också en sådan fångstmetod.

De tidigare nämnda skogliga och förebyggande åtgärderna är viktiga för skogsskyddet mot insekter, men mot en del insekter, t.ex. barrskogsnunnan, finns antingen inte sådana möjligheter eller också är de otillräckliga. Under senare tid har ibland feromoner och mikrobiologiska metoder framhållits som lämpliga alternativ till insekticider.

På många håll i världen arbetar man med insekternas signalsubstanser, feromoner. För ett antal insektsarter är feromoner kända, t.ex. sexual-feromoner hos fjärilsarter och aggregationsferomoner hos några barkborrar. Hos många insekter söker man efter de aktiva substanserna. Endast relati-vt fä feromoner har kunnat framställas pä syntetisk väg.

Användningen av feromoner i fällor i prognossyfte studeras hos några skogsinsekter, t.ex. tallfly. Däremot har man fortfarande ingen klarhet över lämpliga strategier för praktiskt skogsskydd med feromoner. Den pågående norsk-svenska satsningen på feromoner och rörfällor i granbarkborrebekämp-ningen måste betraktas som ett försök, som har gett en del goda resultat, men vars slutliga bedömning är någ-ot oviss. Andra arbeten i Sverige rörande röda tallstekeln, barkborrar och kottinsekter är vetenskapliga studier som inte är mogna för praktiskt skogsskydd inom den närmaste framtiden.

Även pågående undersökningar över värdväxt-substanser är fortfarande i stadiet av vetenskapliga studier och har en lång väg kvar till ett eventuellt praktiskt utnyttjande.

I bedömningen av dylika kemiska s-ubstansers lämplighet för bekämpning av skogsinsekter måste också det tilltänkta användningssättet ingå. Sä länge feromoner används punktvis och i mycket små mängder, kan de från hälso-och miljösynpunkt bedömas mildare än om man vill sprida större mängder syntetiska substanser brett i skogen för beteendeblockering eller för-virming ("confusion technique").

Hälso- och miljösynpunlcter spelar också en viktig roll när det gäller mikrobiologiska medel. Endast ett fåtal insektspatogena organismer i

Prop. 1981/82:44 143

världen har passerat sådana .tester att man ansett sig kunna registrera dem, bland dessa den insektspatogena bakterien Bacillus thuringiensis (mot fjärilsarter), och senast röda tallstekelns kärnpolyedervirus. I Sverige är inget sådant preparat registrerat.

Hos skogsinsekter i Sverige har hittills endast några sjukdomsalstrande organismer konstaterats, som eventuellt kunde komma i fråga för biologisk bekämpning. De intressantaste hittills har varit kärnpolyedervirus hos röda tallstekeln (har provats många gånger i försök och är mycket effekti-vt) och hos barrskogsnunnan (har effekt men lämpar sig inte särskilt för praktiskt skogsskydd). Utsikterna för framgångsrik användning av bakteriepreparat som Bacillus thuringiensis i skogsskydd i Sverige bedöms som små och en användning av patogena svampar a-waktas med försiktig återhållsamhet.

När det gäller alternativ till insektsicidbehandling av barrträdsplantor kan fysikaliskt skydd mot snytbagge eventuellt bli aktuellt, om de ekonomiska och appliceringstekniska problemen kan lösas. Beträffande obarkat virke arbetar man pä att få bättre organisatoriska lösningar för lagring och transport, vilket skulle innebära minskade insektsangrepp.

En mera detaljerad redovisning av olika skogliga åtgärder för att motverka insektsskador återfinns i skogsstyrelsens utredning om skydd mot insektsskador pä skogsplantor (snygbaggeutredningen). Förutom användning av kemiska medel (avskräckande medel och insekticider) återfinns däri skogsbruksåtgärder (markbearbetning, hyggesvila, hyggenas placering, plant-sortiment, stubbupptagning m.m.), biologisk bekämpning (naturliga fiender och sjukdomar samt naturliga doftämnen), fångstmetoder och fysikaliskt skydd för plantorna.

7.8 Forskning vid Sveriges Isint bruksuni vers j tet

Sveriges lantbruksuniversitet bildades 1977 genom sammanslagning av flera högskolor och inrättningar pä jord- och skogsbrukets område. Förutvarande skogshögskolan kom därvid att ingå i universitetet som en skogsvetenskaplig fakultet, vid vilken bedrivs forskning och undervisning. Av budgeten beräknas ca 90 % falla på forskning och ca 10 på utbildning.

Fakultetens forskning är uppdelad pä följande fem programområden:

1. Markanvändning

2. Skoglig resursinventering

Prop. 1981/82:44 144

3. Ståndortens virkesproduktion

4. Itgärdsteknik i samband med virkesproduktion

5. Nyttigheter och miljövärden utöver virkesproduktion

Varje program leds av en kommitté med representanter från såväl universitet som näringslivet. Kommittéemas uppgift är att under forskningsnämnden samordna forskningen inom resp. program och inrikta densamma mot de frågor som anses mest väsentliga.

Ståndortens virkesproduktion är det mest omfattande.forskningsprogrammet och innefattar hu-vuddelen av den biologiska forskningen. Inom programmet återfinns följande planerade projekt med anknytning till utredningsområdet:

- Doftorientering hos skogsinsekter

- Parasitsteklar: taxonomi och biologi

- Migration hos skogsinsekter

- Skogsskydd och populationsdynamik hos skogsinsekter

- Insektpatologi ooh mikrobiologisk bekämpning

- Skogshygien och barkborrama

- Granbarkborren

- Skadeinsekter på kottar och frö, främst i plantager

- Fysikaliska skyddsåtgärder mot snytbaggen

- Betydelsen av björk ooh andra lö-vträd vid barrskogsföryngring

- Lövbehandling för skogsförnyelse

- Herbicidforskning

- Alternativa metoder för lövslyreglering

- Röjning och lövbehandling

Inom det femte forskningsprogrammet studeras bl.a. möjligheterna att bevara en rik fauna och flora. Vidare studeras olika viltarters ekologi, samband mellan viltet, landskapstypen och skogaskötselmetoderna samt rekreationstillfällen i samband med jakt, bär- och s-vampplocknihg. .Forskningen skall här belysa hur olika intensitet i virkesprod-uktionen och olika former av flersyftesbruk påverkar produktionen av olika nyttigheter.

Utanför lantbruksuniversitetet bedri-vs forskningsverksamhet även vid Institutet för skogsförbättring. Forskningsstiftelsen Skogsarbeten och Svenska Träforskningsinstitutet..

Prop. 1981/82:44 145

7.9 Anslag till forskning

Regeringen har i budgetpropositionen 198O (prop. 1979/80:100 bilaga I5) föreslagit en ökning av anslagen till utbildning, forskning och försöksverksamhet på jordbrukets, veterinärmedicinens och skogsbrukets områden med sammanlagt ca 48 milj. kr.

Ytterligare resurser föreslås för forskning kring bl.a. minskad användning av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruks- och trädgärdsområdet samt skogsföryngring.

Föredragande departementschefen har i propositionen beträffande lantbruksuniversitetet anfört bl.a. följande:

"Lantbruksuniversitetets forskning och försöksverksamhet har haft stor betydelse för produktivitetsökningen och framåtskridandet i berörda näringar. Till en del har utvecklingen emellertid också inneburit vissa negativa sidoeffekter. Samhällets krav har skärpts i fråga om god miljö och högkvalitativa produkter. Ett framgångsrikt jord- och skogsbruk är enligt min mening nödvändigt för en god samhällsutveckling, men samtidigt måste gälla att utvecklingen inom dessa näringar sker i harmoni med de lagar som naturen uppställer ooh med beaktande av människans rätt till en sund kost och en god livsmiljö. F.n. saloias emellertid grundkunskaper inom flera viktiga områden liksom kunskap om konsekvenser för miljön av olika åtgärder. Det är därför angeläget att lanbr-oksuniversitetet beaktar detta

i sin fortsatta verksamhet. (----- -) Jag föreslår därför att universitetet

tillförs ytterligare medel för forskning om möjligheterna att genom användning av ny teknik åstadkomma ett ekologiskt bättre balanserat jord-och skogsbruk."

Ett anslag till skoglig forskning disponeras av statens råd för skogs- och jordbruksforskning (SJFR) för bidrag till forskning ägnad att gagna skogsbrukets utveckling och stärka skogsnäringens bärkraft. I rådets anslagsframställning anförs bl.a. följande:

"Den av riksdagen beslutade skogspolitiska målsättningen innebär att stora krav kommer att ställas på forskarna och de skogliga forskningsinstitutionerna. Skall dessa kimna tillmötesgå skogsbrukets krav på ökad forskning, måste det ske en kraftig förstärkning av de personella och ekonomiska resurserna. Den för skogsbruket viktiga biologiska grundforskningen har

10 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 146

tyvärr blivit eftersatt. Forskningsuppgifterna är ofta tvärvetenskapliga och kan bäst lösas genom att bilda för projekten lämpliga forskningsgrupper.

Förutsättningarna för att kunna bilda flera sådana projektgrupper är att rådet kan ställa erforderliga medel till förfogande under minst en treårsperiod. Tyvärr saknar rådet i dag denna möjlighet, då sådana projekt skulle ta i anspråk alltför stor del av rådets årliga anslag, även om projekten kunde samfinansieras med andra medelsbeviljande organ.

Projektgrupper borde bildas för exempelvis följande mycket angelägna forskningsuppgifter:

- Skogsindustrins konkurrensläge ooh framtidsmöjligheter

- Miljömässigt acceptabla metoder för reglering av trädslagsblandning i plant- och ungskog

- Skogsmarkens förmodade försurning och hur den kan påverka mikrofloran och trädens tillväxt

- Miljömässigt acceptabla metoder för kontroll av skadeinsekter

- Möjligheten att öka utnyttjandegraden av tillförd växtnäring

- Tillämpningsmöjlighet inom skogsbruket av biologisk kvävefixering och mobilisering av organiskt bundet markkväve.

Rådet finner också angeläget att projektet "Arbetsmiljön i morgondagens skogsbnik" kan genomföras i planerad omfattning. Projektet kommer att samfinansieras med Arbetarskyddsfonden men kräver ett betydande anslag från rådet, om det skall kunna slutföras inom planerad tidsrymd."

Prop. 1981/82:44 147

8 EKONOMISKA KONSEKVENSER AV BEGRÄNSNINGAR I KEMISK LÖVSLYBEKÄMPNING

8.1 Inledning och avgränsningar ;.__

För att förstå konsekvensema av restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen måste man känna till varför det behövs sådan bekämpning. Behovet är både biologiskt och ekonomiskt (skogspolitiskt) betingat. Man måste också känna till tänkbara förebyggande och alternativa metoder för att bemästra lövslykonkurrensen i barrträdsföryngringar. I detta kapitels första del ges denna bakgrundsinformation. Därefter beskrivs konsekvenser som uppkommer inom skogsnäringen om den kemiska lövsly-.bekämpningen begränsas.

Konsekvensbeslcri-vningen är behäftad med stor osäkerhet. Det är därför angeläget att resultatet av eventuella restriktioner fortlöpande mät.s och utvärderas. Detta gäller bl.a. besprutningens areella omfattning, kostnader för manuell röjning, kvaliteten hos utförd röjning, förebyggande åtgärders omfattning och effektivitet samt administrativa svårigheter. Genom att mäta och utvärdera uppkomna konsekvenser ökas kunskapen. Framtida beslut kan dä fattas utifrån ett säkrare beslutsunderlag.

Samhället kan endast ställa begränsade resurser till miljövårdens förfogande. Det är därför angeläget att dessa resurser används så att den totala miljövärdsnyttan blir så stor som möjligt. Restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen kan i princip vägas mot andra angelägna miljö-värdsåtgärder. Denna typ av totaloptimering är emellertid inte möjlig att genomföra inom ramen för denna utredning.

Endast restriktioner som innebär minskad kemisk lövslybekämpning behandlas i detta kapitel. Däremot analyseras inte möjligheterna att ta fram nya preparattyper och applikationsmetoder som är mera miljövänliga än dagens. Sådant forsknings- och utvecklingsarbete kan ses som ett långsiktigt alternativ till övergång från kemisk till manuell röjning och behandlas i kapitel 71

Analysen sker med utgångspunkt från de skogspolitiska riktlinjer som beslutades av statsmaktema är 1979 (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:30, rskr 1978/79:387, SKSFS 1979=3). I detta beslut fastslogs att skogsmark med dess skog skall skötas sä att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Nuvarande trädslagssammansättning med dess relatirt

Prop. 1981/82:44 148

låga lövträdsandel (15 %) hör bibehållas. Svenskt skogsbruk skall alltså även i framtiden främst inriktas pä produktion av barrträdsvirke. 1973 års skogsutredning (SOU 1978:6-7) som låg till grund för beslutet, ansåg att en inriktning i hu-vudsak på barrträdsvirke är nödvändig för att vidmakthålla ooh förbättra skogsindustrins internationella konkurrenskraft. Efter slutawerkning skall därför ny skog normalt anläggas med inriktning på produktion av barrvirke. Produktionen av värdefullt barrträdsvirke hämmas om plant- och imgskogama är för täta eller om lö-vt räds inslaget är för stort. En röjningsskyldighet har därför införts i den nya skogsvårds lagen.

Inom naturvårdsrörelsen diskuteras alternativ till ovan skildrade skogsbruksinriktning (se bilaga 4)' Viktiga mål för det alternativa skogsbruket är att bevara det skogliga ekosystemets långsiktiga produktionsförmåga samt att tillgodose vårt behov av skog för rekretation, produktion av bär och vilt, faunaskydd etc. Det ger däremot väsentligt mindre industrirävara än dagens skogsbruk. Vidare skulle barrvirkes-andelen bli lägre och lö-wirkesandelen högre i det alternativa skogsbruket. Barrvirke är väsentligt bättre betalt än Ic-wirke som industri-råvara. Denna fördel för barrvirket förväntas bestå även i framtiden. Däremot är lö-vfirke minst lika bra som barrvirke til], brännved. Lövskog har vidare positiv inverkan på marktillståndet. Huiruvida detta kan medföra ökad virkesproduktion är dock oklart.

Utredningen om kemiska medel i jord- och skogsbmket har inte haft i uppdrag att ompröva skogspolitiken utan utgår från att nya, väl slutna barrträdsbestånd skall anläggas och att dessa skall skyddas från skadlig konkurrens från lövsly. Med en sådan skogspolitik ställs med nödvändighet stora krav på lövslybekämpning. Det blir därför dyrt att begränsa den billiga och effektiva kemiska lövslybekämpningen. Om skogsbruket däremot skulle inriktas mera på lö-wirkesproduktion bleve restriktioner i herbicidanvändningen billigare. Samma sak gäller om man sänkte ambitionerna på "varaktig, hög och värdefull virkesavkastning". Sådana förändringar av skogsbrukets inrik-tnirig sk-ulle dock leda till mycket stora intäktsbortfall för skogsbruket ooh skogaindustrin. Vidare skulle landets bytesbalans försämras (jfr. avsnitt 8.8). Företrädare för skogsbruket anser det vara ytterst osannolikt att ökade realpriser pä brärmved samt hänsyn till marktillständet skulle kunna rubba barrskogens överlägsenhet relati-vt lövskog.

Prop. 1981/82:44 149

8.2 ökat behov av lövslybekämpning

I det modema skogsbrul:et utnyttjas skogsmarkens virkesproducerande förmåga intensivare än tidigare. Förr var den totala a-werl-aiingen i landet betydligt lägre än nu. Skogsmarken utnyttjades då även för bete varvid inte minst lövslyt hölls tillbaka. Betesbniket ledde dock till att skogsbestånden ofta blev glesa med låg virkesproduktion 'som följd. När betesbruket upphörde ökade behovet av andra åtgärder för att hålla tilIbaka lövslyt.

Under 1920- och 30-talen tillämpades s.k. blädning (plockhuggning) i stor utsträckning, vilket gjorde den årliga kalhyggesarealen liten. Därvid begränsades röjningsbehovet. Vid blädning glesas den äldre skogen successi-rt ut genom a-vi/erkning av enstaka träd eller grupper av träd. Meningen ar att nya träd efter hand skall växa upp underifrån i luckorna. Metoden visade sig emellertid ge otillfredsställande åter-växtsresultat. På 1940-talet återgick man därför i stor skala till trakthyggesbr-uk (kalawerteing) med påföljande plantering, sådd eller självföryngring.

Vid sådan skogsfömyelse kan konk-urrensen från lövsly utgöra ett allvarligt problem, Detta problem är s-cörst om de tidigare bestånden innehållit lövträd ända fram till slutta-werkningen, ty dä uppkommer stora mängder stubb- och rotskott. Material frän riksskogstaxeringen visar att dagens sluta-werkningsbestånd ofta innehåller betydande antal lö-vträd. Förr bidrog upprepade bränn- och kolvedsgallringar till att göra många sluta-werkningsbestånd praktiskt taget lö-vt räds fri a. Detta begränsade lövslyproblemen på de hyggen som togs upp.

Efter andra världskriget ökade sluta-werkningarna i omfattning bl.a. beroende på att tillgängen pä äldre skog var stor. Detta ledde till större förj-ngringsytor och därmed ökat röjningsbehov.

Under 1940- och 50-talen tillämpades hyggesbränning i stor utsträckning i norra och mellersta Sverige. Bränningen minskade lövslyförekomsten i många fall medan effekten blev den motsatta i andra fall. Tillsammantaget torde dock bränningen ha begränsat lövslyproblemen. Under 1960-talet övergavs bränningen. En orsak var att denna arbetskr-ävande metod blev allt dyrare vid stigande löner. En annan orsak var förekomst av en murkla som angrep nysatta plantor på brända marker.

Prop. 1981/82:44 150

Markberedningen har ökat under senare år. Metoden minskar planteringskostnaden ooh ökar plantornas överle-vnad och tillväxt. Markberedningen gjTinar emellertid också insådden av lö-vträdsplantor vilket ökar löv-röjningsbehovet.

Skogsbr-uket har således genomgått en rad förändringar som successi-vt har ökat behovet av lövröjning. Förändringama kan till stor del förklaras av ekonomiska faktorer. Upprepade gallringar som gör sluta-werkningsbestånden lövfria samt hyggesbränning har blivit allt dyrare när lönenivån stigit. Sjunkande reala energipriser fram till mitten av 1970-talet gjorde den lövsanerande brännvedshuggningen olönsam. Genom att överge skogsbete samt ersätta blädning med trakthyggesbruk och efterföljande skogsodling har virkesproduktionen och därmed skogsbrukets intäkter kunnat öka. De kostnadsbesparingar och intäktsökningar som förändringarna givit upphov till har varit nödvändiga för att upprätthålla en acceptabel lönsamhet i skogsnäringen.

Lö-vröjningen kan ske manuellt. Men trots att röjningsmotorsågar införts är manuell röjning mycket arbetskrävande och därmed dyr. Ju flera lövbuskar som skall röjas bort, desto högre blir kostnaden. När fenoxisyrapreparaten introducerades på 1950-talet fick skogsbruket ett billigt och effektivt hjälpmedel för att reglera lövförekomsten. Lö-vproblemet var inte längre ett hinder för de nya skogsbruksmetoderna. På 1960-talet blev i storleksordningen 90 000 ha per är föremål för kemiska lövkontrollåtgärder. Detta motsvarar 0,4 % av landets produktiva skogsareal. Under 1970-talet kom medelvärdet att ligga på ca 25 000 ha. Hedgången orsakades av opinionstryck, förbud och andra restriktioner. Utan dessa begränsningar torde besprutningarna även under 1970-talet ha blivit cirka 90 000 ha per år.

Den minskade herbicidanvändningen under 1970-talet har inte motsvarats av någon nämndvärd ökning av manuell röjning. Samtidigt har DDT-förbudet med åtföljande insektsproblem ytterligare ökat lö-vröjningsbehovet under de senaste åren. DDT-förbudet har nämligen medfört att man i Syd- ooh Mellansverige uppskjutit planteringen flera år för att undvika snyt-baggeskador. Under dessa år får lö-wegetationen ett förspräng med åtföljande konlrurrensproblem.

Sammanfattning-s vis kan konstateras att införandet av nya skogsbruksmetoder ökat behovet av lö-vröjning. Under 1970-talet har denna röjning försummats pä stora arealer med ett stark ökat lö-vplantantal i plantskogama som

Prop. 1981/82:44

151

följd (figur 8.1). Figuren visar också att antalet barrträdsplantor blivit lägre. En stor del av dagens plantskogar har färre än 1 500 huvudplantor per ha. En viktig orsak till lägre plantförekomst i skogsodlingarna har varit en kostnadsbetingad strävan att sätta allt färre plantor. Även den tilltagande kontairrensen från lövslyt torde vara en viktig orsak. För få huvudplantor leder till minskad värdeproduktion i de nya bestånden. Det ofta alltför låga antalet huvudplantor av barrträd gör det angeläget att ställa kvar hu-vud-plantor av lö-vträd för att nå upp till tillräckligt många huvudplantor per ha. Kemisk besprutning är av denna anledning olämplig på vissa arealer.

Figur 8.1 Totalt antal barr- och lö-vträdsplantor i plantskog under tre taxeringsperioder

Skogsodlad plantskog

Självföryngrad plantskog

8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000

9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 I

	6000 5000 -4000 3000 ■ 2000 ■ 1000 7000 6000 ■ 5000 . 4000 3 000 2000 ■ 1000 .	Norrland Lov V
		X :..■■•■

		•-- "V


		S.Sveriae ,L6v

O N		\ .,V
O		.--''' ~-~
o CL.		Bo.

		Ill 1 ]

'1953/ 58

1964/72 '1973/' 77

'c _o a.

Norrland
---	-\ -
	\
\ Lo-
\ m

•--


--	' 1 ■ J S.Sverige


V ,.''''
•--' \
l--------------- 9 Bofr


1
,

Källa: Kempe 198O

'l953/' '1964/72'1973'
58 77

Prop. 1981/82:44 152

8.3 Behov av kemisk lövslybekämpning

Pä större delen av föryngringsytorna och ungskogarna är lövslyförekomsten så måttlig att manuell röjning är helt tillräcklig. Det är på objekt med riklig lövförekomst som man inom skogsbruket finner behov av kemisk bekämpning.

På objekt med rikligt lövinslag är kemisk lö-vröjning väsentligt billigare för skogsägarna än manuell röjning. Orsaken är att det är mycket arbetskrävande att med manuella metoder ta bort kanske flera tiotusentals lövstammar per hektar. Dessutom måste den manuella röjningen upprepas på grund av att nya rot- och stubbskott skjuter upp. Efter några år konkurrerar dessa åter med barrplantorna varför en ny röjning behövs. Vid kemisk bekämpning dödas lövbuskarnas rotsystem varför det som regel räcker med en kemisk behandling på varje föryng-ringsyta. Viss efterjustering med manuell röjning fordras dock på många besprutade objekt.

Företrädare för skogsbruket uppger att kemisk lö-vröjning behövs på oa 50 fl av de hyggesytor (ungskogar) som tillskapades på I96O- och 70-talen, Det är dessa arealer som nu är aktuella för lö-vröjning. Sluta-werkningama var under den aktuella perioden ca 300 000 ha om året. Det normala årsbehovet av kemisk lö-vröjning skulle därmed uppgå till ca 90 000 ha, dvs. ungefär lika mycket som besprutades per år under 1960-talet. Restriktioner i herbicidanvändningen under 1970-talet har gjort att det nu dessutom finns ett behov att behandla eftersatta objekt. Utifrån beräkningar som utförts av skogsstyrelsen ooh skogshögskolan har utredningen bedömt att det för närvarande finns en eftersläpning i fråga om lövröjning på avsevärt över 500 000 ha. Med tanke på det sätt lövslyet utvecklas och den takt med vilken barrträden försvinner på sådana oröjda arealer bör inte hela denna försummade lövslyskog behandlas med kemiska medel. Luckor som uppstått efter utgångna barrplantor bör fyllas med kvatrlämnade lö-vplantor. Företrädare för skogsbruket anser att ca 300 000 ha av eftersläpningarna bör behandlas med herbicider. Denna behandling bör genomföras under en femårsperiod. Dä skulle 60 000 ha eftersatta arealer besprutas per är. De närmaste fem åren skulle det alltså finnas ett totalt besprutningsbehov på I50 000 ha per är. Därefter sjunker behovet till 90 000 ha per år. På lång sikt kan behovet bli ännu mindre. Drygt halva besprutningsbehovet finns i norra Sverige (Norrland samt W- och S-län).

Prop. 1981/82:44 153

8,4 Metoder för att förebygga behovet av kemisk lövslybekämpning

På lång sikt kan det normala årsbehovet av kemisk lö-vröjning minska. En orsak är att sluta-werkningarsarealerna kommer att bli mindre än vad de varit de senaste årtiondena. En annan orsak är att behovet av kemisk lö-vröjning sannolikt kan minskas till under 30 % av slut-a-werkningsarealen genom olika förebyggande åtgärder. Det bör dock betonas att kunskapen om de förebyggande åtgärdernas effekt ännu är ofullständig. Genom forskning ooh praktisk verksamhet kan kunskapen öka.

De viktigaste förebyggande metoderna är:

1. Avlägsnande av lö-vträd i gallringar så att sluta-werkningsbestånden
blir sä lövfria som möjligt. Härigenom minskas stubb- och rotskotts-
bildningen efter sluta-werkningen. Den framtida lö-vröjningen skulle då
lättare kunna klaras utan kemiska medel. Mo ooh Domsjös erfarenhet
visar detta. Metoden har dock sina begränsningar.

I det moderna skogsbruket arbetar man med få men hårda gallringar. Dålig lönsajnhet hos gallringar med lågt virkesuttag är orsaken. Virket transporteras ut på stickvägar i gallringsbestånden. Det finns därför risk att lövsly växer upp inne i de relati-vt glesa bestånden ooh i stickvägama efter gallringen. Utgallring av lö-vträd leder därför inte med säkerhet till lö-vfria sluta-werkningsbestånd vilket begränsar metodens möjligheter att förebygga behovet av kemisk lövslybekämpning. En analys av riksskogstaxeringens material från åren 1974-1978 visar att det finns ett stort antal klena stammar av lö-vträd även i sluta-werkningsskogar. Om lö-vträden tas bort redan i tidiga förstagallringar reduceras dock de påtalade problemen förutsatt att barrbestånden är väl slutna. Detta förebygger dook behov av kemisk lövslybekämpning först pä mycket lång sikt. I många äldre skogar finns luckor i barrbestånden. I dessa luckor finns ofta lövträd. Bortgallring av dem skulle sänka virkesproduktionen fram till sluta-werkningen. Bland annat detta gör att metoden ofta är förknippad med betydande företagsekonomiska kostnader.

2. Med fickning döda lö-vträden inne i bestånden någon tid före slutav
verkningen. Vid fickning tillförs koncentrerade herbicidpreparat i skåror
som huggits i en ring runt trädet. Herbicidåtgången är mycket liten men
med den teknik som hittills tillämpats kan arbetaren komma i beröring
med det koncentrerade preparatet. Emellertid utvecklas f.n. metoder att

Prop. 1981/82:44 154

injencera preparatet i träden, vilket vore en klar förbättring från arbetsmiljö synpunkt.

Fickningen minskar lövslyproblemen på föryngringsytorna pä samma sätt som gallringen enligt punkt 1 ovan. Med fickning kan man förebygga be-sprutningsbehov som annars skulle uppkomma inom 5-10 år. Fickningen är emellertid förenad med betydande kostnader för skogsägarna särskilt om antalet stammar av lö-vträd är stort. I bestånd med ett stort antal små lö-vträd kan metoden inte tillämpas. Virket från fickade träd kan utnyttjas till bränn- och massaved men inte till timmer. I praktiken lämnas ofta de fickade träden kvar outnyttjade i skogen.

5. Eyggesbränning. Bränningen leder till att kvarvarande löwegetation inklusive le-vande stubbar och ytliga rötter till stor del dör. I mänga fall blir därför lövslyproblemen små i barrträdskulturer som anlagts efter bränning. I andra fall kan emellertid svåra lövslyproblem uppkomma efter bränning. En orsak härtill är att bränningen gynnar självsådd av bl.a. björk.

Bränningen upphörde i stort sett under 1960-talet. Orsaken var bl.a. problem med en rotmurkla som angrep och dödade nysatta plantor på brända marker. En annan orsak var att den då tillämpade bränningen fordrade en stor arbetsinsats.

Genom att utveckla en teknik där elden kontrolleras från flygplan eller helikopter kan den tidigare mycket arbetskrävande metoden bli företage-ekonomiskt konkurrenskraftig. Förutsättningar finne för en kraftig expansion av hyggesbränningen i Norrland, inte minst i händelse av starka restriktioner för kemisk lövkontroll. Bränningen är dock förknippad med kontroversiella miljökonsekvenser. På torra marker eller på marker med tunt humuslager kan bränning dessutom leda till näringsförluster ooh bonitetssänkning under lång tid. Med hyggesbränning kan man pä lämpliga marker förebygga besprutningsbehov som annars skulle uppkomma inom 5-10 år.

4. Plantering av contortatall. Contortatallen växer i ungdomen ca 50 % snabbare på höjden än svensk tall. Den är dessutom motståndskraftig mot några svampsjukdomar som medför att den vanliga tallen dukar under för lövkonkurrens. Konsekvensen är att contortan - på lämpliga odlingslokaler i norra Sverige - normalt förmår kämpa om herraväldet med lövet betydligt mera framgångsrikt än vanlig tall.

Prop. 1981/82:44 155

Med hänvisning till (icke definierade) risker med contortaodling har riksdagen genom föreskrifter i skogsvårdslagen ålagt skogsbruket restriktivitet vad gäller contortaodling. Från ooh med år I984 får endast ciika 25 000 ha contortabestånd anläggas per är ooh endast i norra och mellersta Sverige.

5. Farbete kan, utnyttjat pä rätt sätt, bidra till att minska lövsly
problemen. lö-vplantorna får dock inte bli för stora innan betningen
inleds. Antalet djur per hektar bör vara så högt att besvärande löv
vegetation betas ned men inte högre än att barrplantoma lämnas oskada
de. Fåren äter gäma asp, rönn och sälg. Däremot ratar de i allmänhet
björk och al. >

I skogsbygderna har lantbruksföretagen ofta små åkerarealer. Detta är en svår begränsning i möjligheterna att bygga upp stora rationella fårföretag i dessa bygder. Om hu-vuddelen av betet skrulle fås från hyggen kunde väsentligt flera får hållas på gårdar med en viss begränsad åkerareal. Möjligheterna till lönsam färskötsel skulle förbättras.

Cm varje hygge betades vartannat år under åtta år skulle ett färföretag med 200 tackor klara av cirka 35 ha nya hyggen varje är (varje år betas 13O-I5O ha). Med 100 sådana fårföretag skulle man klara 4 % av det årliga kemiska röjningsbehovet i slutet av 1980-talet. Om ökad hyggesbetning leder till en ökad total fårproduktion inom landet uppkommer avsättningsproblem för köttet. Världsmarknadspriserna är nämligen så låga på får-ooh lammkött och det skulle fordras ytterligare subventioner för att väsentligt Öka den inhemska konsumtionen. Omfattande hyggesbetning kan alltså leda till samhällsekonomiska kostnader trots att den i vissa fall kan vara en företEigsekonomiskt attraktiv metod att minska lövslyproblemen. I vissa delar av landet kan rovdjur, särskilt lo, allvarligt försvåra farbete på skogsmark.

6. Q-yriga åtgärder. Det finns en rad andra åtgärder som kan vidtas för
att minska behovet av kemisk lövslybekämpning. Man bör t.ex. luidvika
att ställa kvar lö-vträd som fröträd pä hyggen. Ett annat sätt att hindra
insådd av lövträdsplantor är att avstå från markberedning. Markberedningen
är dock önskvärd bl.a. med hänsyn till barrplantomas överle-vnad och
utveckling.

Man kan i vissa fall plantera gran i stället för tall på marker där riklig aspslyförekomst kan förväntas. Detta för att undvika knäcksjuka som angriper tallplantor ooh som är beroende av asplöv för att ut-

Prop. 1981/82:44 156

vecklas. Planteras tall på; sädana marker ställs mycket stora krax-på effektiv lövröjning.

Sa.mmanf at t nings vi s kan konstateras att förebyggande åtgärder inte kan ersätta kemisk eller manuell röjning. De kan dock på läng sikt minska arbetsbehovet och behovet av upprepningar vid manuell röjning. Genom förebyggande åtgärder kan därför merkostnaden för manuell röjning jämfört med kemisk sådan minska. På vissa arealer kan de förebyggande åtgärderna helt eliminera behovet av besprutning. Hur mycket kostnaderna ooh besprutningsbehovet minskar kan dock inte beräknais utifrån nuvarande kunskap.

De förebyggande åtgärderna är ofta förenade med kostnader och de ger effekt först på relativt lång sikt. Vissa av åtgärderna kan ha nega-ti-va miljömässiga eller ekologiska konsekvenser.

Genom forskning samt mätning ooh utvärdering av resultatet av vidtagna förebyggande åtgärder ökas kunskapen. De förebyggande åtgärderna kan dä bli allt effektivare med tiden,

8.5 Manuell röjning som alternativ till kemisk lövslybekämpning

Som framgått ovan är manuell röjning den lämpligaste metoden på större delen av föryngringsytorna. Behov av kemisk röjning föreligger därför endast pä en mindre del. Manuell röjning är lämplig främst på objekt med måttlig lövinblandning ooh på mindre objekt som är svåra att behandla med kemiska preparat. Vidare kommer röjningssåg till användning pä objekt där man av olika anledningar vill behälla ett inslag av lövträd t.ex. i luckor i barrträdsbestånden. Manuell röjning är även nödvändig när man vill behålla lövträd i form av en skärm på starkt frostlänta lokaler.

Det är pä marker med särskilt svåra lövslyproblem som det av kostnadsskäl föreligger behov av kemisk lövslybekämpning. Detta företagsekonomiskt betingade behov samt möjligheter att minska behovet med hjälp av förebyggande åtgärder sammanfattas i tabell 8.1.

Prop. 1981/82:44

157

Tabell 8.1 Behov av kemisk lövslybekämpning och effekt av förebyggande åtgärder.

Tidsperiod

Behov av kemisk lövslybekämpning_______

Utan utökade före- Med omfattande insatser byggande åtgärder för att utveckla och

tillämpa förebyggande
_________________ åtgärder____________

De närmaste 5 åren 150.000 ha/år

De därefter följ- 90.000 ha/år ande 5 åren

Obetydligt mindre än 150.000 ha/år/

Något .mindre än 90.000 ha/är'

Från och med bör- Ca 75.000 ha/är/ Troligen betydligt mindre
jan av 1990-talet än 75.000 ha/år

Beror pä sluta-werkningsarealens storlek under 1980-talet och senare.

£/

De förebyggande åtgärderna har ingen effekt pa de eftersatta arealerna. Det normala årsbehovet påverkas i nämnvärd grad tidigast 5 år efter det att förebyggande åtgärder vidtagits. Det tar dess--utom tid att utveckla och i större skala börja tillämpa metoderna.

8.5.1 De närmaste fem åren

I detta avsnitt anges arbetsåtgäng och kostnad för att ersätta besprutning med manuell röjning på hela eller delar av de 150 000 ha där det ärligen föreligger behov av besprutning. Uppskattningarna bygger på material från skogsstyrelsen ooh företrädare för skogsbruket.

Arbetsätgängen för manuell röjning beror dels på hur mänga och hur höga röj stammarna är vid varje ingrepp, dels pä hur många gånger röjningen måste upprepas innan barrföi-jmgringen klarar sig undan lövkonkurrensen. I större plantskogar med eftersatt lövröjning räcker det i allmänhet med ett manuellt ingrepp av storleksordningen 1,5-3 dagsverken per ha. Om man, som önskvärt är, inleder lövröjningen redan under kalmarks-fasen eller på tidigt plantstadium fordras 2-5 manuella röjningar. I norra Sverige räcker det i allmähet med tvä röjningar medan det ofta fordras tre i södra Sverige. Vid varje röjningstillfälle åtgår 1,5-3 dagsverken. På vissa arealer med tätt, snabbväxande lövsly blir därför den totala arbetsätgängen 6-7 dagsverken per ha.

Prop. 1981/82:44

158

Tabell 8.2

Beräkning av arbetsbehov som tillkommer om företagsekonomiskt motiverad besp?utning ersätts med manuell röjning. Sammanställningen avser de närmaste fem åren

Röjningsarealen fördelad efter arbetsbehov för manuell röjning

Hektar per är

Totalt dagsverksbehov som årligen tillkommer om företagsekonomiskt motiverad besprutning ersätts med manuell röjning

Mindre än 1,5 dagsverken 1*00 000 per ha

1,5-3 dagsverken per ha 50 000 ooh besprutning lämplig av tekniska och skogliga skäl

3,1-5 dagsverken per ha 50 000 ooh besprutning lämplig av tekniska och skogliga skäl

120 000

200 000

5,1-7 dagsverken per ha och besprutning lämplig av tekniska och skogliga skäl

Summa

50 000

300 000

620 000

I denna grupp ingår även arealer där arbetsbehovet är större än 1,5 dagsverken pel- ha men där besprutning är olämplig av tekniska eller skogliga skäl, t ex små spridda röjningsobjekt, luckor i barrplantsbestånden, frostlänta lokaler eller i hu-vudsäk barrplantsröjning.

Prop. 1981/82:44 159

I tabell 8.2 anges det arbetsbehov sum tillkommer om företagsekonomiskt motiverad besprutning ersätts med noggrant utförd manuell röjning,. Röjningsarealen har fördelats i olika klasser efter arbetsbehovet per ha vid manuell röjning. Att ersätta besprutningen pä 50 000 ha med relati-vt måttliga lövslyproblem skulle endast kräva 120 000 dagsverken. Att ersätta besprutningen pä 50 000 ha med betydligt större lövslyproblem skulle kräva 200 000 dagsverken. Stoppas besprutningen på 50 000 ha med mycket riklig lövslyförekomst åtgår 300 000 dagsverken för erforderlig manuell röjning. Att ersätta all besprutning skulle således kräva 620 000 dagsverken per år. Ungefär hälften av dessa dagsverkena hålnför sig till norra Sverige (Norrland samt W- och S-län).

Vid beräkning av dagsverkstalen har en upprepad och noggrant utförd manuell röjning förutsatte. På vissa marker kan man räkna med en bättre värdeutveckling av de nya bestånden med en sådan röjning än med besprutning. Vid manuell röjning kan man nämligen ställa kvar växtliga lövträd i luckor i barrplanstbeständen. Manuell röjning ger även möjlighet att behålla lö-vträd i form av en skärm som skyddar barrföryngringen pä frostlänta lokaler. Vid manuell lö-vröjning kan man också utföra påkallade re jningsåtgärder bland barrplantoma,, A andra sidan dödas även lö-wegatationens rotsystem vid kemisk bekämpning. Detta leder till att barrplantorna slipper konkurrens om växtnäring, vilket är en fördel Epeciellt på lägavicastande msrker i Korrland.

Dagsverjiskostnade:; vic nanueil röjnirif antar, i nedanstående kalk\rler ■vara 475 kr. (1978/79 ärs priser) ' . På ett objekt som fordrar två manuella röjningar med 2 resp. 3 dagsverken per ha blir den totala kostnaden 2x475+3x475 = 2 375 kr. per ha. Den första röjningen antas ske ungefär samtidigt som besprutning alternati-vt skulle ha utförts. Den andra röjningen antas ske sex år senare. En del av kostnaden för manuell röjning uppkommer alltså senare. Resurser som motsvarar kostnaden för den andra röjningen kan under tiden användas för andra investeringar som ger avkastning. Antag att dessa inventeringar ger en ärlig real förräntning pä 4 9. Dä bör kostnader för den senare röjningen diskonteras för att totalkostnader för maneli resp. kemisk röjning skall kunna jämföras vid samma tidpunkt. Nuvärdet av kostnaden för manuell

År 1980 är dagsverkskostnaden cirka 550 kr. Kostnaden för manuell röjning stiger alltså snabbt.

Prop. 1981/82:44 160

röjning blir i det aktuella, räkneexemplet: 2x475 + 3475 ~~xn J4~~)6 = 2 075 kr. per ha. Detta kan jämföras med den odiskonterade kostnaden som beräknades till 2 375 kr. Kostnadsreduktionen är ca 13 %• Ju längre in i framtiden den andra och eventuella tredje röjningen sker och ju högre avkastning företagens alternativa investeringar har, desto mera reduceras kostnaden vid nuvärdesberäkningen. Å andra sidan kan den reala kostnaden för manuell röjning öka över tiden. Dagsverkskostnaden blir då högre för den andra och tredje röjningen. I så fall reduceras eller elimineras helt kostnadsminskningen till följd av diskonteringen. I nedanstående kostnadsjämförelser antas att diskonteringen reducerar nuvärdeskostnaden för manuell röjning på följande sätt: Objekt som endast fordrar en röjning O %, objekt som fordrar två röjningar 10 % och objekt som fordrar tre röjningar 20 %.

Den företagsekonomiska dagsverkskostnaden kan i viesa fall a-wika från a-vtalsenlig lön pl\is lönekostnadspåslag m.m. Om det är nödvändigt med flera fast anställda skogsarbetare för att klara ökad manuell röjning kan kostnaden bli högre. Orsaken är att de nya fast anställda under vintern måste ges sysselsättning i motormanuell a-werkning vilken är dyrare än mekaniserad a-werkning. Speciellt inom privatskogsbruket kan å andra sidan den företagsekonomiska dagsverkskostnaden vara lägre. I många kombinerade företag kan röjning nämligen ske mellan arbetstoppama i jordbruket dä det kan råda brist på högproduktiv sysselsättning.

Kostnaden för flygbesprutning är beroende av bl.a, objektets storlek, avståndet till flygfält och antalet objekt i trakten samt preparattyp. Om man använder fenoxisyrapreprarat kan man räkna med att flygbesprutningen kostar ca 200 kr. per ha. Om man använder preparat baserade pä glyfosat fär man räkna med ungefär en fördubbling av kostnaden. Till detta skall läggas en del kostnader som markägaren har för förberedelser. Vid flygbesprutning dödas sällan allt löv. Därför kan det efter något år bli nödvändigt att göra en efterjustering med manuell röjning. Totalkostnaden för flygbesprutning blir därför ca 500 kr. per ha.

I tabell 8.3 anges den företagsekonomiska kostnaden för att ersätta kemisk lövslybekämpning med noggrant utförd manuell röjrj.ng. Röjnings-arealen har delats in i olika klasser pä samma sätt som i den föregående tabellen. På 50 000 ha där merkostnaden för manuell röjning är relativt begränsad kostar det 30-40 milj. kr. att ersätta besprutningen. I nästa klass som också innefattar 50 000 ha är kostnaden 60-70 milj. kr. Att stoppa besprutningeij på de 50 000 ha där merkostnaden är högst

Prop. 1981/82:44

skulle kosta 80-110 milj. kr.

161

Att ersätta all produktionsekonomiskt motiverad besprutning med manuell röjning skulle kosta 170-220 milj. kr. per år. Halva kostnaden av ett eventuellt totalförbud skulle uppstå pä 50 000 ha med särskilt svära lövslyproblem. Andra halvan av kostnaden skrulle uppstå på 100 000 ha med mindre lövslyproblem.

Tabell 8.3.

Beräkning av företagsekonomisk kostnad för att ersätta besprutning med manuell röjning. Sammanställningen avser de närmaste fem åren. 1978/79 års priser

Röjningsarealen fördelad efter arbetsbehov för manuell röjning

Mindre än 1,5 dagsverken

-Der ha

1,5-3 dagsverken per ha och besprutning lämplig av tekniska och skogliga skäl

3,1-5 dagsverken per ha och besprutning lämplig av tekniska och skogliga skäl

5,1-7 dagsverken per ha och besprutning lämplig av tekniska och skogliga skäl

Summa

Hektar per år Företagsekonomisk kostnad för att ersätta besprutning med noggrant

utförd manuell röjning____________

__________________ kr per ha_____ Totalt milj kr per år

30-1*0

mindre än 1 000'

UOO 000 50 000

3''*

1 000-1 600'" 60-70

50 000

80-110''*

större än 1 600"

170-220

50 000

'l denna grupp ingår även arealer där arbetsbehovet är större än 1,5 dagsverken per ha men där besprutning är olämplig av tekniska eller skogliga skäl, t ex små snridda röjningsobjekt, luckor i barrplantsbestånden, frostlänta lokaler eller i hu-vudsak barrplantsröjning.

Manuell röjning är företagsekonomiskt fördelaktigare på dessa arealer

'variationen beror dels pä skillnader i dagsverksåtgång per ha och dels pä andra fsik-torer såsom skillnader i manueUt och kemiskt röjda bestånds värdeutveckling samt a-wikelser mellan företagsekonomiska och a-vtalsenliga dagsverkskostnader

"•Kostnaden har reducerats genom diskontering

11 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 162

Ovatnstäende kalkyler anger skogsbrukets kostnader för att övergå till manuell röjning. Om röjningen åtminstone delvis katn utföras av eljest arbetslösa personer bli den samhäl1sekonomiska kostnaden lägre.

Prop. 1981/82:44 163

8.5.2 På längre sikt

Från mitten av 1980-talet kommer besprutningsbehovet att minska från 150 000 till 90 000 ha per är förutsatt att de nu eftersatta arealerna åtgärdas de närmaste åren. Pä 1990-talet kommer behovet att sjunka ytterligare på grund av att sluta-werkningsarealen minskar. Ett förbud mot kemisk lövslybekämpning om fem eller tio är skulle därför inte bli lika dyrt som ett omedelbart förbud.

Genom olika förebyggande åtgärder kan man pä lång sikt minska lövslyförekomsten på föryngringsytorna. Manuell röjning blir dä billigare. Kostnaden för att ersätta besprutning med manuell röjning skulle minska. Det fordras emellertid ytterligare forskning innan man kan ange hur mycket olika förebyggande åtgärder minskar det framtida besprutningsbehovet .

Vissa förebyggande åtgärder är förenade med obetydliga kostnader. Det är angeläget att sådana utförs i största möjliga utsträckning. Andra förebyggande åtgärder skulle innebära betydande kostnader för skogsbruket. Det är svårt att avgöra om sådana åtgärder är lönsamma i ett långsiktigt perspektiv. En osäkerhetsfaktor är den ofullständiga kunskapen om åtgärdernas förebyggande förmåga. En annan osäkerhetsfaktor är i vilken utsträckning kemisk lövslybekämpning blir tilläten i framtiden. Blir den tillåten är nyttan av förebyggande åtgärder liten. Om den däremot blir förbjuden blir nyttan av förebyggande åtgärder stor. En tredje osäkerhetsfaktor har sin grund i att förebyggande åtgärder måste vidtas åtskilliga år innan någon form av röjning är aktuell. Kostnaden för de förebyggande åtgärderna kan göra att andra investeringar måste skjutas upp. Viss produktion förloras härmed. Kostnaden för förebyggande åtgärder måste därför diskonteras. Om uppskjutna investeringar skulle ha givit en realförränt-ning på 4 % måste en förebyggande åtgärd som kostar 1 000 kr. minska röjningskostnaden om 10 år med minst 1 500 kr. för att vara lönsam.

Prop. 1981/82:44 164

8.6 fiisk för eftersatt röjning

Hittills har antagits att restriktioner i herbicidanvändningen leder till upprepad och noggrant utförd manuell röjning. Det är emellertid inte säkert att så blir fallet. Restriktionerna under 1970-talet ledde inte till någon nämnvärd ökning av den manuella röjningen. Resultatet har därför blivit stora mängder klenstammiga lö-vträd ooh ett glest och ojämnt bestånd av barrträd i många plant- och ungskogar. Såväl volym- som värdetillväxten är otillfredsställande i dessa bestånd. Fortsätter denna utveckling minskas sysselsättningen ooh lönsamheten i skogen samtidigt som industrins råvaruförsörjning och landets bytesbalans försämras.

Följande skäl kan finnas till varför ett besprutningsförbud inte leder till en tillfredsställande utan till en uppskjuten och otillfredsställande manuell röjning:

1. En tillfredsställande (upprepad) manuell röjning är så dyr för skogsägarna att många av dem inte anser den vara lönsam. De jämför en kostnad på 1 000 - 3 000 kr. idag med en merintäkt om 50 - 100 är. Vid ett förbud mot besprutning torde det frän lönsamhetssynpunkt bli nödvändigt att sänka skogsvårdslagens krav på röjning.

2. I dåliga avsättningslägen kan överskottet vid a-werkning vara så lågt att det inte räcker till att betala en skogsvård som innefattar äterväxte-åtgärder och tillfredsställande manuell röjning. Domänverkets resultat visar att så är- fallet pä stora arealer i Norrland. Pä sådana arealer

kan ett förbud mot kemisk lövslybekämpning leda till minskad a-werkning eller helt upphört skogsbruk. Domänverket räknar med att cirka 2 500 ha per är måste överges för akti-vt skogsbruk i norra och innersta Norrland vid besprutningsförbud. Pä andra arealer i Norrland skulle man tvingas acceptera en högre lövinblandning och lägre virkesproduktion.

3. Åtminstone i vissa regioner kan det vara svårt att rekrytera till
räckligt med arbetskraft för tillfredsställande manuell röjning. Manuell
röjning kan endast utföras under 100 - 200 arbetsdagar per år beroende på
landsända. Semester och sjukfrånvaro minskar antalet effektiva arbets
dagar till 65 - 165. Som ett genomsnitt för landet antas 110 arbetsdagar
per år.

För att ersätta all den besprutning som skogsbruket anser vara nödvändig med tillfredsställande manuell röjning skulle det fordras cirka 6 000

Prop. 1981/82:44 165

personer de närmaste fem åren. På längre sikt sjunker arbetskraftsbehovet väsentligt om förebyggande åtgärder vidtas.

Detta arbetskraftsbehov kan täckas genom flera fast anställda skogsarbetare eller genom tillfälligt anställda under röjningssäsongen. I bondeskogsbruket torde dessutom befintlig arbetskraft kunna utföra mera röjningsarbete. Enligt beräkningar som utförts vid arbetsmarknadsstyrelsen fanns det sommaren 1979 cirka 5 000 arbetssökande som skulle kunna tänkas söka skogsarbete. Dessutom torde vissa andra arbetssökande kunna intresseras för röjningsarbete. Vidare skulle kvinnornas låga sysselsättningsnivå i skogsregionerna kunna ökas. Totalt inom landet torde det alltså finnas tillräckligt med personer som kan och vill utföra röjningsarbete. Ett stort problem är dock att dessa personer inte alltid bor där röjningsarbetet finns. Ett annat problem är att många vill ha ett fast arbete och inte ett säsongsarbete såsom röjning. Bedömningen inom skogsbruket är att en total övergång till manuell röjning inte kan klaras med enbart tillfälligt anställda. Det skulle också fordras flera fast anställda, bl.a. för att kunna lösgöra van personal som arbetsledare för de ofta oerfarna säsongsanställda. Dessa nya fast anställda måste under vintern ges sysselsättning i motormanuell a-werkning. Härvid minskar underlaget för mekaniserad a-werkning vilken är billigare för skogsbruket än den motormanuella. Å andra sidan skulle en återgång till en ökad andel vin-tera-werkning vara positiv från skogsbygienisk synpunkt till följd av att en mindre mängd obarkat virke blev kvar i skogen på sommaren. Med flera fast anställda vore det också lättare att snabbt ta reda pä stormfälld skog vilket också vore positi-vt från skogshygienisk synpunkt.

Analysen i föreliggande avsnitt är behäftad med stor osäkerhet. Huruvida tillfredsställande manuell röjning blir lönsam ooh ekonomiskt möjlig, för skogsbruket vid ett eventuellt besprutningsförbud beror bl.a. på realprisutvecklingen pä virke. Tillämpningen av den nya skogsvårdslagens röjningsskyldighet avgör i vilken utsträckning även icke företagsekono-minskt lönsam röjning kommer att ske. Möjligheten att rekrjtera arbetskraft beror på konjunkturutvecklingen, arbetsmarknadspolitiken och eventuell framtida strukturarbetslöshet.

Huruvida införda besprutningsrestriktioner leder till tillfredsställande eller försummad manuell röjning beror alltså på en rad faktorer som utredningen varken kan styra eller förutsäga med någon större säkerhet. Av bl.a. detta skäl är det angeläget att resultatet av eventuella restriktioner fortlöpande mäts och utvärderas. Om erhållna resultat är otillfredsställande bör restriktionerna kunna förändras.

Prop. 1981/82:44 166

8.7 Konsekvenser av eftersatt röjning

En uppskjuten eller på andra sätt otillfredsställande manuell röjning resulterar i ungskogar med ett stort antal klenstammiga lö-vträd och ett glest, ojämnt bestånd av barrträd. Företrädare för skogsbruket har beräknat det produktionsbortfall som uppkommer vid eftersatt röjning. Man har därvid utnyttjat material från den senaste skogsutredningen (SOU 1978:6-7). Denna utrednings tre beräkningsalternativ skiljer sig åt bl.a. beträffande kalmarkstid, lö-vröjning och gödsling. Det är svårt att med skogsutredningens material beräkna vad enbart eftersatt röjning betyder i'form av minskad virkesproduktion. Detta i synnerhet som lövsituationen under senare är tycks ha utvecklats till ett betydligt större problem än vad som antogs i skogsutredningens lägsta produktionsalternativ. Man vet heller inte hur väl den manuella röjningen kommer att utföras i framtiden vid eventuella restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen. Som tidigare påpekats har skogsbrukets lönsamhetsutveckling, situationen på arbetsmarknaden och den nya skogsvårdslagens tillämpning avgörande betydelse härvidlag.

De beräkningar som utförts antyder att råvarubortfallet till följd av fortsatt eftersatt lö-vröjning kan uppgå till 4-5 milj. m sk per år. Förutom minskning av den totala produktionen sker en förskjutning så att löv-virkesandelen ökar och barrvirkesandelen minskar. Vid ett rånetto pä ÉO kr. per m sk leder detta produktionsbortfall till en nettointäktsminskning för skogsbruket på 240-300 milj. kr. per år. Figur 8.2 visar att ränettot varierar mycket kraftigt mellan olika år. Nettointäktsminskningen kan därför bli såväl avsevärt större som avsevärt mindre,

I skogsutredningen antas att lägre prod-uktion så gott som omedelbart leder till minskad a-werkning. Detta överensstämmer med principen om uthålligt skogsbruk. Eftersatt röjning leder då till ett omedelbart intäktsbortfall i skogsbruket. Om eftersatt röjning däremot leder till minskad a-werkning först när de aktuella bestånden är färdiga för a-werkning in på 2 000-talet kompliceras kalkylen.

Eänettot=försäljningsvärde för virke min-us direkta awerkningskostnader (a-werkning, transport etc). Ränettot skall täcka kostnaderna för åter-växtåtgärder, investeringar i vägar och diken, underhåll av dessa, röjnings-och gödslingskostnader, adjninistrationskostnader och räntor samt företagsvinst.

Prop. 1981/82:44

167

Vi vet inte om det reala ränettot kommer att öka eller minska på så lång sikt. Mellan början av 1950-talet ooh slutet av 1970-talet sjönk det reala ränettot avsevärt (figur 8,2). Hur det blir i framtiden beror bl.a. på den globala knappheten på virke ooh andra råvaror. Ytterligare en s-värighet tillkommer om man skall beräkna värdet av framtida a-werk-ningsvolymer. Om vi får en fortsatt ekonomisk tillväxt kommer vi att ha en avsevärt högre materiell standard när 1980-talets plantskogar blir a-werkningsfärdiga. Vid högre le-vnadsstandard är en viss inkomstökning värd mindre än samma inkomstökning vid en lägre le-vnadsstandard. Då finns det anledning att nedvärdera värdet av framtida intäkter. Om å andra sidan vår le-vnadsstandard sjunker på lång sikt finns det anledning att uppvärdera värdet av framtida intäkter.

Figur 8.2 Rånettots utveckling 1950-1978 Källa: Skogsstyrelsen I98O

kr/msk

80							V. fl
VU
60							1
50	4
40	»1
30	'/\	-\					. )
	v V	v	>		r	N	/ V
20	/	A			/	V	_{' r}
10			v*	v	-	'	-
0		,					__ 1 1—

1950 1955 1960 1965 1970 1975

löpande pris fast penningvärde

Ovan beräknades att produktionsbortfallet till följd av svårt eftersatt röjning är värt 240-300 milj. kr. per år vid ett rånetto på 60 kr. per m sk. Det förutsattes dä att en prod-uktionsminskning leder till en omedelbar minskning av a-werkningen. Om man i stället antar att avverkningsminskningen sker först när de aktuella bestånden är a-werknines-mogna erhålls andra resultat. Här ges ett par exempel:

Prop. 1981/82:44 168

1 . Om det reala ränettot ökar på läng sikt samtidigt som le-vnadsstan-darden förblir oförändrad eller sjunker (t.ex...pä grund av tilltagande knapphet på naturresurser) blir nuvärdet av prod-uktionsminskningen Större än 240-300 milj. kr. per år.

2. Om det reala ränettot sjunker pS lång sikt samtidigt som le-vnads-standarden ökar blir nuvärdet av produktionsminskningen mindre än 240-300 milj. kr. per år.

Om man finner en utveckling enligt punkt 1 sannolik, är det angeläget att eventuella restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen kompletteras med andra åtgärder som gör att noggrann manuell röjning blir utförd.

8.8 Skogsind-ustri, bytesbalans och sysselsättning

Hittills har endast skogsbruksaspekter behandlats. En-.eventuell minskning av virkesproduktionen till följd av eftersatt röjning får dock återverkningar i bl.a. skogsindustrin. Detta antyds av fig 8.3, som visar prod-uktionsvärdets uppbyggnad i skogsind-ustrin åx 1978. I skogsbruket uppkom ett rånetto på 3 710 milj. kr. detta är. Det virke som tillfördes skogsindustrin gav i slutändan ett produktions-värde på 43 243 milj. kr. För att åstadkomma detta produktionsvärde förbrukades virke, kemikalier, bränslen och-dyl. för 28 669 milj. kr. Förädlingsvärdet i skogsind-ustrin blev därför I4 574 milj. kr. Förädlingsvärdet utgör ersättning till arbetskraft och kapital. ■

Prop. 1981/82:44

169

Figur 8.3 Den skogliga råvarans förädling i Sverige och produktionsvärdets uppbyggnad år 1978 (milj. kr.).

Anm: Värdena inom parentes avser levererade varor till annan del av skogsindustrin.

.*. 7 350 >*

Ränatto

Vsnlt vid tavsransplats

Produktionsvärde 43 243

Förbrukning 28 669

Förädlingsvärde 14 574

Kalls: SOS Industri 1978. SOS Utrikashandel 1978. SOS SM N 1979:7.4, SkogssTvralseni bariikningar

Prop. 1981/82:44 170

Skogsnäringens exportvärde åren 1974-78 var 15-20 miljarder kr. per år. Detta motsvarade drygt 20 % av landets totala export. Skogsprod-uktema har stor betydelse för bytesbalansen, eftersom deras importandel är mycket låg.

Som redan betonäts vet vi inte i vilken utsträckning restriktioner i kemisk lövslybekämpning resulterar .i noggrant utförd eller i eftersatt manuell röjning. Om resultatet blir eftersatt röjning minskar produktionen särskilt av sådant virke som är begärligt för skogsindustrin. Om resultatet i stället blir noggrant utförd manuell röjning blir virkesproduktionen minst lika stor som om besprutning har utförts. Kostnadsläget i ■ skogsnäringen höjs dock, vilket kan göra;:att den svenska skogsindustrin förlorar andelar på världsmarknaden. Restriktioner kan alltså påverka skogsindustrin både genom minskad råvarutillgång och genom högre råvarukostnader. Här nedan analyseras först konsekvenserna av minskad råvarutillgång.

Beräkningar som utförts av företrädare för skogsbruket antyder att ett totalförbud mot kemisk lövslybekämpning kan leda till att a-werkningarna ganska snart minskar med 4-5 milj, m sk. Detta motsvarar ca 6 % av 1970-talets a-werKningsvolym. Det anses att ett eventuellt produktionsbortfall inom landet endast i mycket begränsad utsträckning kan ersättas med importerat virke. Det är därför troligt att en sexprocentig minskning av a-werkningarna leder till att produktions- och förädlingsvärdena inom skogsindustrin minskar nästan lika mycket. Snickerifabriker m.m. som har låg virKecförbrukning; men högt produktionsvärde torde dock inte beröras i lika hög grad. En sexprocentig minskning av produktionsvärdet inom skogsindustrin (exkl. delar av snickeriindustrin m.m.) motsvarar drygt två miljarder kr, per är. Förbrukningen av skogsindustriprodukter inom landet torde inte påverkas av produktionsvolymen. Minskningen faller i Stället på exporten.. Det är därför troligt att skogsnäringens exportvärde också minskar med drygt två miljarder kr. per år. En sexprocentig minskning av förädlingsvärdet inom skogsindustrin (exkl. delar av snickeri-industrin m.m. ) motsvarar en halv till en miljard kr. per är (1978 års priser).

Om restriktioner i kemisk lövslybekämpning omedelbart leder till minskad a-werkning uppkommer alltså stora samhällsekonomiska intäktsbortfall under perioder då virkesbrist begränsar skogsindustrins produktion. Dessa intäktsbortfall är väsentligt större än kostnaden för noggrant utförd

Prop. 1981/82:44 171

manuell röjning. De svenska sågverken är för sin konkurrenskraft helt beroende av tillgång till högklassigt barrsägtimmer.

På lång sikt torde en del av kapitalet och arbetskraften inom skogsnäringen kunna överföras till andra sektorer där de skapar förädlingsvärde och eventuellt även exportinkomster. Därför kan det vara mindre allvarligt om eftersatt röjning leder till minskad avverkning först på lång sikt. Hög a-werkning på kort sikt i kombination med eftersatt skogsvård är dock inte acceptabelt i ett långsiktigt naturresursperspektiv.

Minskad a-werkning skulle leda till minskad sysselsättning i skogsbruket, transportväsendet och skogsindustrin. De direkta kostnaderna härför ingår i det ovan beräknade beloppet för förlorat förädlingsvärde eftersom en del av förädlingsvärdet utgör ersättning till arbetskraften. En del av det förlorade förädlingsvärdet kan ersättas genom att arbetslösa skogsarbetare, chaufförer ooh skogsindustriarbetare överförs till andra näringar. Detta kan dock få negativa regionalekonomiska konsekvenser. Många av de hotade arbetstillfällena finns nämligen i regioner med betydande arbetslöshet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det med hänsyn till skogsindustrin,
jytestalansen och sysselsättningen är angeläget att eventuella restrik
tioner i kemisk lövslybekämpning kompletteras med andra åtgärder som
rör att noggrann manuell röjning blir utförd._________________________

Ersätts kemisk lövslybekämpning med upprepad och noggrant utförd manuell röjning skapas arbetstillfällen. Det skulle fordras inte bara säsongan-ställda utan också flera'helårsanställda skogsarbetare.

Den ökade sysselsättningen vore positiv från regionalekonomisk synpunkt. Samtidigt skall dock betonas att flygbesprutning är så billig och manuell lö-vröjning sä arbetskrävande att arbetsersättningen per dagsverke blir ytterst liten. En stor del av det belopp som sparas genom utebliven besprutning, skulle gå till kostnad för röjningssåg samt resor till och från arbetet. Det finns en rad andra skogsvårdsarbeten som ger väsentligt större ersättning per dagsverke. Hjälpplantering och gallring kan nämnas som exempel. Frän rent regionalekonomisk synpunkt finns det därför inte någon anledning att övergå från kemisk till manuell röjning.

Internationellt sett är kostnadsläget högt i det svenska skogsbruket.

Prop. 1981/82:44 172

Den svenska skogsindustrin har därför väsentligt högre råvarukostnad än viktiga konkurrentländer såsom USA och Kanada. Utan fortsatta rationaliseringar i skogsbruket kommer råvarukostnaderna att stiga i sådan grad att skogsind-ustrin förlorar andelar på världsmarknaden. Då kommer a-werkningarna, förädlingsvärdena, sysselsättningen och exportinkomsterna att sjunka. Omfattande besprutningsrestriktioner skulle således försvåra den nödvändiga kostnadsbegränsningen i skogsbruket.

Inom nat-urvårdskretsar har man' föreslagit ett skogsbruk som uppfyller olika ekologiska och miljömässiga mål bättre än dagens skogsbruk. I detta alternativa skogsbruk finns inget behov av kemisk lövslybekämpning (jfr bilaga 4). En övergång till ett sådant skogsbruk skulle ge ett väsentligt större bortfall av industriråvara än de 4-5 milj. m sk som diskuterats ovan. Samtidigt torde arbetsbehovet öka i skogsbruket. Det alternativa skogsbruket skulle ge så höga produktionskostnader för virkesråvaran att den svenska skogsindustrins konkurrensförmåga på världsmarknaden kraftigt skulle försämras. De minskade exportmöjligheterna torde leda till ytterligare minskning av a-werkningarna, förädlingsvärdena och sysselsättningen. Svåra regional-ekonomiska problem skulle uppkomma och bytesbalansen skulle försämras drastiskt.

Det alternativa skogsbruket skulle också ge en mindre andel barrvirke. I en utredning (Ds I 1979=5) om skogsindustrins nuläge och utvecklingsmöjligheter konstateras att den svenska massaindustrins konkurrenskraft kommer att vara störst för barrvedsmassa. Under 1970-talet sjönk också björkmassavedspriserna i förhållande till priset pä barrmassa-ved (figur 8.4). Man kan dock inte utesluta att ökande energipriser kommer att väsentligt förbättra björkvedspriset i framtiden.

Figur 8.4 Prisutveckling för olika slags massaved i Sverige

Kr/m3 fub

ISOi

too-

iXSN. . Grön NN ToU

--- X, / Björk

1968 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80

Källa: Skogsstyrelsen 198O

Prop. 1981/82:44 173

8.9 Principdiskussion om styrätgärder

Svenska miljövårdsbeslut bygger i allmänhet på en avvägning mellan olika intressen. Detta framgår bl.a. av §§ 4-6 i miljöskyddslagen. Av-vägningstahken kommer också till uttryck i förarbetena till lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Denna lag reglerar bl.a. jord- och skogsbrukets användning av bekämpningsmedel och handelsgödsel. Såväl i den proposition där lagen föreslås som i jordbmiksutskottets betänkande i anledning av propositionen framhålls att "intensiteten i ingripandet (mot en kemisk vara) måste bli beroende på en a-wägning mellan å ena sidan risken med varan och å andra sidan behovet av varan". Det är rim.ligt att även kommande beslut angående eventuella restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen bygger på en avvägning mellan nytta och risk.

Kemisk lövslybekämpning bör företas på de arealer där dess nytta anses väga tyngre än dess risk. På arealer där risken väger tyngre än njrttan bör besprutning däremot förhindras.

I figur 8.5 visas pä ett schematiskt sätt sambandet mellan lövslyförekomst och kostnad för kemisk respektive manuell röjning. Sambandet gäller för en viss marktyp i en viss del av landet. Kostnaden för kemisk bekämpning är tämligen oberoende av lövslyförekomsten medan kostnaden för manuell röjning stiger snabbt med antalet lö-vträdsplantor. .Om det finns färre än N lö-vträdsplantor är emellertid manuell röjning billigare. Om det finns flera än N, plantor är besprutning billigast. Utan styrätgärder är det därför troligt att besprutning genomförs när löv-plantsantalet överstiger N . Om kemisk lövslybekämpning inte är förknippad med några risker eller andra olägenheter är det samhällsekonomiskt önskvärt att besprutning sker när antalet trädstammar per ha överstiger N...

Om besprutning är förknippad med risker fordras däremot styrätgärder. Antag att man efter en a-wägning mellan risker ooh merkostnad för manuell röjning kommit fram till att besprutning endast skall ske, dä lövplantsantalet överstiger Bp. Olika styråtgärder är då möjliga.

Figur 8.5 b illustrerar administrativ styrning. I detxa fall ges tillstånd för besprutning endast om antalet lö-vträdsplantor överstiger N„. I princip måste en myndighet räkna antalet lö-vträdsplantor per ha på

Prop. 1981/82:44 174

varje föryngringsyta där skogsägaren önskar spruta. Den heldragna linjen visar den kostnadskurva skogsägaren möter vid administrativ styming. När antalet lö-vträdsplantor överstiger N. sjunker kostnaden drastiskt.

Styrningen kan alternati-vt åstadkommas med en avgift. Skogsägarna möter då den heldragna kostnadskurvan i figur 8.5 C. Avgiften gör att besprutning inte blir företagsekonomiskt lönsam då antalet lövträdsplantor understiger N_. Om antalet lö-vträdsplantor per ha överstiger N„ är dock besprutning plus avgift billigare än manuell röjning. Vid en riklig lövslyförekomst besprutar man alltså trots avgiften. Någon administrativ prö-vning behövs inte om avgiftsmetoden tillämpas.

Prop. 1981/82:44

175

Figur 8.5 a visar sambandet mellan antalet lö-vträdsplantor per ha och kostnad för kemisk lövslybekämpning resp. manuell röjning. De heldragna linjerna i figur 8.5 b visar den kostnadskurva skogsägaren möter om man med administrativ styrning förhindrar besprutning vid färre än N„ lövplantor per ha. Figur 8.5 c visar motsvarande förhållande om styrningen sker med en avgift.

■5 a Inga styråtgärder

kemisk lövslybekämpning

antal lövträdsplantor/ha

8.5 b Administrativ styrning

8.5 c Avgiftsstyrning

Prop. 1981/82:44 176

De två styrmetoderna leder i princip till lika stor reducering av besprutningen och därmed till lika stor ökning av arbetsätgängen för röjning. Den samhällsekonomiska kostnadsökningen blir därmed lika stor. Besprutningen stoppas på arealer som har färre än N„ lö-vplantor per ha med båda metoderna. Den samhällsekonomiska kostnaden har som gr-und att manuell röjning förbrukar mera resurser (främst arbetskraft) än besprutning. På en areal med N. lö-vplantor per ha är den samhällsekonomiska kostnaden för att besprutning inte sker K.-K kr. oberoende av om administrativ styming eller avgifter utnyttjas.

Vid avgiftsstyming uppkommer en finansiell överföring från skogsbruket till statskassan i form av avgiftsmedel. Detta är inte någon samhällsekonomisk kostnad ty den motsvarar inte någon real resursförbrukning. Den leder dock till sämre lönsamhet inom skogsnäringen. Mycket talar därför för att insamlade avgiftsmedel bör återföras till skogsbruket, t.ex. i form av ökade bidrag till angelägen skogsvärd.

De två styrmetoderna har alltså stora likheter. De skiljer sig dock åt på några viktiga punkter.

Kunskapen om kostnadskurvornas förlopp är ofullständig. Man kan därför inte veta exakt hxir mycket en viss avgift reducerar besprutningen. Om kostnaden för manuell röjning är högre än vad man antar när avgiftsbeloppet fastställs blir besprutningsrediiktionen mindre än beräknat. I vissa speciellt känsliga områden kanske man dessutom vill hindra besprutning oberoende av kostnad. Detta gör att administrativ styming är lämpligast i områden som är sneciellt känsliga från t.ex. naturvårds- och friluftslivssynpunkt.

Om man vill minska besprutningen även på ö-vriga föryngringsytor torde dock avgiftsstyming ha mänga fördelar. Den administrativa prö-vningen blir mycket resurskrä-vande om den skall genomföras i ett stort antal fall. Dess utfall får stor ekonomisk betydelse för de enskilda skogsägarna. Om antalet lö-vplantor bedöms understiga N får skogsägaren en stor merkostnad (jfr den diskontinuerliga kostnadskurvan i figur 8.5 b). Hed hänsyn till rättssäkerheten måste därför prövningen utföras mycket noggrant med höga administrativa kostnader som följd.

Om administrativ prö-vning av diskuterat slag tillämpas blir röjningen billigare för skogsägaren om lövslyförekomsten är mycket riklig än om den är något sparsammare. Genom förebyggande åtgärder "riskerar" skogs-

Prop. 1981/82:44 177

ägaren att få mindre än N- lö-vplantor per ha med ökade röjningskos-fcnader som följd. Administrativ prö-vning av diskuterat slag är därför olämplig om man vill stimulera skogsägarna att vidta förebyggande åtgärder.

Avgiftsmetoden stimulerar däremot till förebyggande åtgärder. Antag att antalet lö-vträdsplantor skulle bli större än N utan förebyggande åtgärder. Med förebyggande åtrder blir det endast t.ex. N . Förebyggande

K,. Om den administrativa prö-vningsmetoden tillämpats hade kostnaden i

åtgärder leder då till att röjningskostnaden minskar från K. till t.ex. K,. Om den administrativa prö-vr stället stigit frän K. till K ,

Ett system med avgifter för besprutning av skogsmark kan även vara förenat med vissa nackdelar. Om avgiftema inte återförs till skogsnäringen innebär de en form av produktionsfaktorskatt på skogsråvaran och leder till kostnadsökningar inom industrin med åtföljande försämrat konkurrensläge på den internationella marknaden. Om avgiftsmedlen ä andra sidan återförs till skogsnäringen skulle inte den totala kostnadsnivån öka mera än om administrativ styming tillämpades.

Även i ö-vrigt finns vissa problem förknippade med utnyttjandet av avgifter som miljö-politiskt styrmedel. T.ex. skulle ett avgiftssystem kunna ge upphov till en argumentation om att skogsägaren "köper sig rätten" att sprida bekämpningsmedel över skogsmark.

De tvä nämnda styrmetoderna kan kombineras. Ett tänkbart fall är att avgifter tas ut pä all besprutning och att dessutom administrativ prö-vning tillgrips i speciellt känsliga områden. I sådsina områden kan besprutning eventuellt stoppas oberoende av kostnad. En del av de insamlade avgiftsmedlen kunde användas som ersättning till skogsägare som inte får spruta inom ett känsligt område.

8.10 Sammanfattning

Under senare årtionden har skogsbruket förändrats väsentligt. Förändringar har dels lett till ökad prod-uktion av industriråvara, dels begränsat kostnadema. Förändringar har varit nödvändiga för att upprätthålla en accep-

En plan som anger var besprutning inte får ske i framtiden är exempel på en administrativ styrning;ssm stimulerar till förebyggande åtgärder.

12 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 178

tabel lönsamhet i skogsbruket. En del av de nya skogsbruksmetoderna har ökat behovet av lö-vröjning.- Denna röjning har bl.a. beroende pä restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen försummats pä stora arealer -under 1970-talet. De närmaste fem åren föreligger det därför ett besprutningsbehov på 150 000 ha per är. Under andra halvan av 1980-talet kommer behovet att sjunka till 90 000 ha per år förutsett att nu eftersatta arealer åtgärdas de närmaste åren. På lång sikt kommer behovet att sjunka ytterligare särskilt om förebyggande åtgärder vidtas. I dag är det svårt att avgöra om en omfattande satsning på förebyggande åtgärder är samhällsekonomiskt lönsam. Det fordras mera forskning om sådana åtgärder.

Den företagsekonomiska kostnaden för att ersätta besprutning med noggrant utförd manuell röjning de närmaste fem åren har beräknats uppgå till följande belopp (1978/79 är priser):

50 000 ha med relati-vt litet besprutningsbehov; 3O-4O milj. kr. per år

50 000 ha med stort besprutningsbehov: 60-70 "-

50 000 ha med mycket stort besprutningsbehov: 8O-IIO"-

150 000 ha 170-220milj. kr. per år

Om åtminstone en del av röjningen kan utföras av eljest arbetslösa blir den samhällsekonomiska kostnaden lägre än den företagsekonomiska. Från rent regionalekonomisk synpunkt finns det dock ingen anledning att gä över från besprutning till manuell röjning. Flygbesprutning är nämligen så billig och manuell lö-vröjning så arbetskrävande att arbetsersättningen per dagsverke blir j-iiterst liten. Det finns en rad andra skogsvårdsarbeten som ger väsentligt större arbetsersättning per dagsverke.

Det är stor risk att erforderlig manuell röjning inte blir utförd vid totalförbud eller andra omfattande restriktioner i den kemiska lö-vslybe-kämpningen. Erfarenheten från de senaste tio åren visar det. Eftersatt röjning leder till minskad prodiiktion av industriråvara vilket i sin tur får allvarliga konsekvenser för skogsind-ustrin, sysselsättningen och bytesbalansen.

Ovanstående sammanställning antyder att besprutning kan stoppas på betydande arealer till en relati-vt begränsad kostnad. Om besprutningen däremot stoppas på arealer med mycket stort besprutningsbehov eller i regioner med mycket svag lönsamhet i skogsbruket uppkommer stora samhälls-och regionalekohomiska problem. Det finns områden i Norrland och nordvästra

Prop. 1981/82:44 179

Svealand där besprutning är ekonomiskt eller biologiskt nödvändig rör fortsatt skogsbruk.

Lämplig begränsning av besprutningen kan åstadkommas med administrativ styming eller med avgifter. Även en kombination av de tvä stjrrformerna är möjlig.

Prop. 1981/82:44 180

RESTRIKTIONER ELLER FÖRBUD MOT KEMISK LÖVSLYBEKÄMPNING. ÖVERVÄGDA ALTEPJIATIV

9.1 Inledning

Ofta utgör osäkerhet i eller otillfredsställande omfattning av det vetenskapliga faktaunderlaget grunden för svårigheterna att bedöma viKten av de oönskade sidoeffekterna av kemikalieanvändningen i det modema samhället. Produktsortimentet förändras ständigt ooh användningen ökar på många områden.

Den kortsiktiga eller akuta toxiciteten av kemikalier är relati-vt välkänd och skall dokumenteras inför produktkontrollnämnden innan registre-ringstillständ ges. På basen av sädana data uppställer myndigheterna s.k, toleransnivåer och högsta tillåtna halter samt meddelar hanteringsföreskrifter. När det gäller verkan pä läng sikt på människa och miljö är faktaunderlaget, som även detta skall redovisas i samband med registrering, mången gång mera osäkert. Detta beror bl.a. pä den länga tid det tar för t.ex, en kronisk skada hos människan att bli manifest. För att få hållpunkter för en kemisk substans eventuella verkan i detta hänseende är man hänvisad till långtidsförsök på djur eller studier av sjukdomspanoramat, dvs. epidemiologiska studier. Båda typerna av undersökningar är relati-vt trubbiga instrument när det gäller bedömning för skada på människan. Olika former av s.k. mutagentest har kommit att spela en allt större roll för att spåra kemikaliers verkan pä arvsmassan, en verkan som i stor -utsträckning kan antyda att en cancerogen effekt kan förväntas.

Många människor känner oro för svårbedömbara skadeverkningar som kan uppstå på lång sikt eller på grund av svärutredda samverkanseffekter mellan olika miljöfaktorer. Bland dessa märks viss jTkes- och annan miljö-betingad cancer där dagens situation kan spegla tidigare kemikalieexposition. Det är därför synnerligen betydelsefullt att en fortlöpande intensiv vetenskaplig bevakning sker och att stor uppmärksamhet ägnas åt kontinuerliga studier av sjiikdomspanoramat och dess förändringar.

En uppskattning av risker av ovan anfört slag innehåller mänga svårbedömbara faktorer. Man ställs slutligen inför situationen att en risk för skada av en typ skall vägas mot risker för andra skador för-b-undna med alternativ hantering. Osäkerheten i riskbedömningsunderlaget såväl för den hantering som skall bedömas som för dess alternativ blir med naturnödvändighet stor på grund av de begränsningar och ofull-

Prop. 1981/82:44 181

ständigheter som föreligger i de underliggande studierna.

Mot denna bakgrund är det angeläget att pä alla områden söka begränsa användningen av naturfrämmande kemiska medel så långt det är möjligt. En begränsad kemisk lövslybekämpning skall ses som ett led i detta långsiktiga arbete.

Även i framtiden är det nödvändigt att noga följa och utveckla forskningen ifråga om de kemiska medlens risker och vidta de ytterligare begränsande åtgärder som kan aktualiseras. Mot bakgrund av osäkerheten i riskbedömningar vid användning av kemiska medel är det också nödvändigt att långsiktigt söka inrikta de inom skogsbruket använda produktionsmetoderna så, att användningen av kemiska medel begränsas i största möjliga utsträckning.

Svenska miljövårdsbeslut bygger i allmänhet på en a-wägning mellan miljöhänsyn ooh andra intressen. Det är rimligt att även kommande beslut angående restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen bygger på denna tillämpade grundprincip dvs. på en a-wägning mellan nytta och risk.

1 enlighet med ett sådant betraktelsesätt skulle kemisk lövslybekämp
ning företas på arealer där nyttan anses väga tyngre än risken för nega
tiva effekter. På arealer där risken väger tyngre än njrttan bör besprut
ning däremot förbjudas.

Som framgått av föregående kapitel är lövslyproblemen på cirka två tredjedelar av föryngringsytorna så små att besprutning är onödig och inte heller aktualiseras. Pä den återstående tredjedelen är lövslyproblemen större samtidigt som besprutning är prodiiktionsekonomiskt billigare än manuell röjning. På dessa arealer är besprutning förknippad med större eller mindre nytta. I vissa fall är den ekonomiska nyttan så liten som några hundra kronor per hektar. I andra fall är nyttan väsentligt högre. På arealer med mycket stora lövslyproblem kan nyttan uppgå till drygt

2 000 kr per ha i 1978/79 ärs priser.

Främst i Norrlands inland är rånettona vid a-werkning pä många ställen så låga, att varje merkostnad utöver den mest rationella måste undvikas. I dessa områden är kemisk lövslybekämpning ekonomiskt nödvändig för fortsatt skogsbruk. Pä vissa marker kan det dessutom innebära vissa biologiska fördelar med kemisk lövslybekämpning för att säkra näringstillgången för barrplantorna gentemot lövslyet i nyetablerade barrskogsodlingar.

Prop. 1981/82:44 182

9.2 Alternativ 1: Tillstånd inom vissa generella ramar

Altemativet innebär att skogsägama själva, inom ramen för vissa generella restriktioner och krav, bestämmer var kemisk lövslybekämpning skall förekoimna. Restriktionerna ooh kraven som skall gälla för hela landet bör omfatta bl.a. utsträckningen av vissa skyddszoner kring bebyggelse etc, särskilda hänsynsregler beträffande vattentäktsomräden ooh renbetesland samt bestämmelser om kungörande till allmänheten (jfr. avsnittet 9.3). Utformningen av sådana föreskrifter bestäms av berörda centrala myndigheter.

Genomförs detta alternativ stoppas besprutning i områden som är känsliga frän miljövårds- ooh friluftslivssynpunkt. Pä större delen av de löv-slydominerade föryngringsarealerna kommer dock kemisk bekämpning att kunna ske. Som tidigare nämnts kan det röra sig om ca 30 % av föryngringsarealen dvs. ca 0,5 % av skogsmarken. Kostnaden för restriktionerna varierar med hänsyn till lövslysituationen mellan O och drygt 2 000 kr. per ha. Om besprutningen stoppas pä 10 % (15 000 ha per år) av de arealer, där besprutningsbehov föreligger de närmaste fem åren, kan den företagsekonomiska kostnaden i skogsbruket bedömas uppgå till ca 20 milj. kr. -per är. Eftersatts röjningen kan-ett betydande bortfall av förädlingsvärde uppkomma i skogsindustrin. För skogsindustrin torde beloppet vara 5 - 10 gånger större. Om en del av den manuella röjningen utförs av eljest arbetslösa eller undersysselsatta blir den samhällsekonomiska kostnaden lägre om lönsammare alternativ sysselsättning saknas.

Genom en omfattande informationsskyldighet skall ingen människa ovetande behöva komma in på områden där besprutning pågår eller nyss företagits.

Väljs detta alternativ blir effektiv och billig lövslybekämpning åter möjlig på en viss del av föryngringsarealen (mindre än 1 av den totala skogsarealen). 1970-talets utveckling mot allt fler lö-vplantor i barrträdsföryngringama skulle därmed brjrtas. Detta gör att de nya barrträdsbestånden kommer att få högre slutenhet och högre produktion av värdefullt virke. Möjligheterna att hålla kostnader för föryngring och skötsel av plant- och ungskog på skälig nivå skulle troligen komma att stimulera till ökad a-werkning särskilt pä lågavkastande marker i norra Sverige och pä de mycket produktiva marker där lövslyproblemen efter sluta-werkning kan förväntas bli särskilt svåra. . Ökad a-werkning skulle leda till ökad sysselsättning i såväl skogsbruket som skogsindustrin samt ge ökade förädlingsvärden och exportinkomster.

Prop. 1981/82:44 183

9.5 A.ltemativ 2: Anpassad lövslybekämpning

I detta alternativ ges kommunerna möjlighet att utifrån sin lokalkännedom påverka besprutningsrestriktionemas omfattning. Det kommunala inflytandet bör ske redan vid urvalet av besprutningsobjekt och med hänsyn till miljövärds- och friluftslivsintressena. Kommunens inflytande motiveras främst av kommunemas övergripande ansvar för en markanvändning som tillgodoser olika intressen i kommunen samtidigt som hälso- ooh miljöaspekterna kan beaktas. Generella föreskrifter bör utfärdas av naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen respektive skogsstyrelsen. I dessa bör anges bl.a. vilka typer av områden som är känsliga från friluftslivs-, miljö- och natur-, vårdssynpunkt. Vidare bör anges vilka olika förebyggande åtgärder som minskar behovet av kemiska medel. Även försiktighetsmått vid besprutning bör anges. De centrala råden och riktlinjema syftar till att handläggningen av besprutningsärendena blir samstänmiig i olika kommuner. Naturligtvis kan skillnader i skogsmarkens lokalisering göra att besprutnings-förbud kommer att råda på olika stor del av skogsmarken i olika komm-uner. I en kommvm där en stor del av skogsmarken ligger nära bebyggelse, fritidsområden och vägar m.m. kan besprutning på en större del av föryngringsarealen komma att begränsas. I andra kommuner kan förbudsandelen bli avsevärt mindre. De markägare som vägras tillstånd till kemisk lövslybekämpning skulle i princip kunna kompenseras ekonomiskt med statliga eller kommunala medel. Då merkostnaden för manuell röjning på de arealer där kemisk bekämpning ej tillåts till övervägande del förväntas bli begränsade, torde emellertid sådan kompensation ej vara erforderlig. Ett system med ekonomisk kompensation skulle också Kräva bexyaande administrativa kostnader.

För att kemisk lövslybekämpning skall fä utföras fordras i detta alternativ att följande två krav är uppfyllda:

1. Kemisk lövslybekämpning på den aktuella marken kan ske utan påtaglig risk för olägenhet. Detta krav är uppfyllt om

a) marken ligger pä sådant avstånd från bebyggelse, fritidsområde, sjö, -vattendrag, allmän väg eller vattentäkt att besprutning kan ske utan olägenhet för friluftslivet, natxirvården eller de boendes hälsa och trivsel.

Lämpliga säkerhetsavstånd och -zoner kan illustreras med följande exem-

Prop. 1981/82:44 184

pel. Den slutliga utformningen bör dock ges av statens naturvårdsverk. Besprutning får inte ske inom skyddszoner som normalt sträcker sig

- 1 000 meter från tätort

- 200 meter frän mindre bebyggelsekoncentration

- 100 meter från spridd bebyggelse

- 500 meter från betydelsefullt fritidsområde

- 50 meter från allmän väg

- 50 meter från främmande mark (om inte markägarens tillstånd inhämtats)

- 50 meter från sjö och större vattendrag

Särskild hänsyn bör också tas vid besprutning av skogsmark inom eller intill vattentäktområde. Herbicidbehandling bör ej omfatta skogskanter, vägrenar (skogsvägar) och liknande ekotoner (gränser mellan ekosystem).

b) Besprutning kan ske utan påtaglig olägenhet för renskötseln.

I området där renskötsel får bedrivas under hela året enligt rennäringslagen (1971:437) skall krävas tillstånd från produktkontrollnämnden för att besprutning skall fä ske såvida inte överenskommelse träffats mellan vederbörande sameby ooh skogsägaren. (Denna restriktion är identisk med gällande bestämmelser (PKFS 1976:1).)

2. Kemisk lövslybekämpning på den aktuella marken är till stor.nytta för skogsägaren och samhället. Detta krav kan vara uppfyllt om

a) Lövslyproblemen är sä svåra att kostnaden för noggrant utförd manuell röjning är väsentligt högre än kostnaden för kemisk lövslybekämpning. Vid bestämning av vad som ska anses vara väsentligt högre kostnad bör hänsyn tas till skogsbrukets olika lönsamhet i skilda delar av landet. I de områden där mark, klimat och avsättningsmöjligheter gör skogsbrukets lönsamhet låg, bör svagare restriktioner tillämpas än i ö-vrigt.

b) Kemisk lövslybekämpning är biologiskt nödvändig för fortsatt skogsproduktion i det aktuella området.

Prop. 1981/82:44 185

Även detta alternativ torde möjliggöra en sådan kemisk lövslybekämpning att 1970-talets utveckling mot allt sämre barrträdsföryngringar kan brytas. De nya bestånden kan därmed få högre produktion av värdefullt virke ooh avverkningarna kan öka vilket skulle vara positi-vt för industrins råvaruförsörjning och för landets bytesbalans.

Alternativet skulle i sin tillämpning få följande utformning:

1 ■ Prö-vningen av olika bekämpninganedele hälso- och miljöfarlighet och därmed av deras allmänna tillåtlighet ligger kvar på central nivå (produktkontrollnämnden). Endast en central instans ican uppbåda nödvändig expertis och göra en kvalificerad bedömning av bekämpningsmedlens effekter.

2. Produktkontrollnämnden utfärdar råd och riktlinjer för att underlätta tolkningen av gällande bestämmelser rörande hantering av kemiska bekämpningsmedel enligt lagen om hälso- och miljöfarliga varor med följd-författningar. Nämnden bör också se över gällande bestämmelser om skyltning och kungörande till allmänheten ooh vid behov komma med förslag härvidlag.

3. Arbetarskyddsstyrelsen utfäj?dar med stöd av arbetsmiljölagen föreskrifter för arbete med och hantering av kemiska bekämpningsmedel. I anslutning till föreskrifterilä ger arbetarskyddsstyrelsen allmänna råd om hur föreskrifternas krav kan uppfyllas så att en godtagbair arbetsmiljö uppnås.

4. Statens naturvårdsverk utfärdar generella föreskrifter innehållande bl.a. riktlinjer om säkerhetsavstånd till stöirre vattendrag, vägar, bebyggelse m.m. som skall gälla samt regler för miljö- och naturvårds-hänsyn (jfr. bilaga 3).

5. Skogsstyrelsen utfärdar föreskrifter med biologiskt ooh skogstekniskt grundade krav för besprutningslov.

Vid avgörande av hiiruvida kemisk lövslybekämpning över viss skogsmark skall få utföras eller ej torde antalet lö-vträdsstammar per hektar kunna fä tillåtas vara en avgörande faktor. Merkostnaden för manuell röjning påverkas emellertid starkt av hur många gånger röjningen måste upprepas samt av mark-beskaffenheten (ytblookighet, lutning, virkesavfall etc), objektets storlek

Prop. 1981/82:44 186

och läge m.m. Detta .förhällande gör det mindre lämpligt att enbart ta hänsyn till antalet lö-vträdsplantor vid tillständsgi-vningen. Även andra faktorer bör därför beaktas.

6. Inom ramen för kommunens fysiska planering fastställer kommunfullmäktige en långsiktig plan - grundad på generella riktlinjer - av vilken framgår vilka områden som är känsliga från friluftslivs-, miljö- och naturvårdssynpunkt. Inom sådana områden (anges lämpligen pä en karta) får besprutning ej ske. Vid utarbetande av dessa avsnitt av den fysiska planen bör samråd ske med de berörda partema.

7. Skogsägare som önskar utföra kemisk lövslybekämpning ansöker om tillstånd hos skogsvårdsstyrelsen senast under oktober månad året före be-sprutningsåret.

S. Skogsvårdsstyrelsen beslutar, inom ramen för gällande föreskrifter, om skogsbesprutning får ske. Beslutet meddelas anmälaren senast under januari månad.

Skogsvårdsstyrelsens beslut kan överklagas hos skogsstyrelsen genom besvär. Skogsstyrelsens beslut kan överklagas hos regeringen genom besvär.

Under en övergångsperiod av ett är, och i a-waktan på kommunernas planlägg ■ ning av vilka områden som skall undantas från kemisk lövslybekämpning, skall skogsvårdsstyrelsen inhämta yttrande frän kommunstyrelsen.

9. Den för vars räkning kemisk lövslybekämpning sker skall underrätta polismyndighet och hälsovårdsnämnd om var och när besprutning skall ske. Meddelande om besprutning skall införas i ortspressen ooh området utmärkas. (Sådan informationsskyldighet finns redan stadgad i kungörelsen (1973=334) om hälso- ooh miljöfarliga varor samt i produktkontrollnämndens kungörelse (PKFS 1976:1) med föreskrifter om spridning av bekämpningsmedel m.m. över område där allmänheten får fritt färdas.)

Prop. 1981/82:44 187

9.4 Alternativ 3: Förbud

Anses all kemisk lövslybekämpning vara förenad med betydande hälso- och mijjörisker bör ett totalförbud övervägas. Detta alternativ är till skillnad från de tidigare administrativt enkelt. Däremot är ett totalförbud förenat med stora kostnader för skogsnäringen och samhället.

Att ersätta all produktionsekonomiskt motiverad besprutning med noggrant utförd manuell röjning torde kosta uppskattningsvis cirka 200 milj. kr. per år de närmaste fem åren (1978/79 års priser).

Om eljest arbetslösa kan utföra åtminstone en del av röjningen blir den samhällsekonomiska kostnaden lägre. Det är emellertid troligt att lö-vröjningen i verkligheten skulle bli eftersatt pä mänga ställen därför att en tillfredsställande manuell röjning är så dyr att den inte är ekonomiskt motiverad. I vissa delar av landet ger a-werkningarna så låga rånetton att de inte räcker till för att betala en skogsvärd som innefattar tillfredsställande manuell röjning. På mänga ställen är det dessutom omöjligt att rekrytera tillräcklig arbetskraft för manuell röjning.

Restriktionerna för kemisk lövslybekämpning under 1970-talet ledde inte till någon nämnvärd ökning i den manuella röjningen. Resultatet har därför blivit stora mängder klenstammiga lö-vträd och ett glest bestånd av barrträd i många plant-och ungskogar. Såväl volym- som värdetillväxten är otillfredsställande i dessa bestånd. Det är därför stor risk att ett totalförbud skulle förvärra lövslysit-uationen ytterligare även om skogsvårdslagen nimaera föreskriver att röjning skall ske. Det kan bli ekonomiskt ohållbart att upprätthålla detta krav. Företrädare för skogsbruket har beräknat att prod-uktionsbortfallet vid fortsatt bristfällig lö-vröjning kan uppgå till 4-5 milj. m sk per år. Om produktionsminskningen leder till att a-werkningarna omedelbart minskas med 4-5 milj. m sk blir nettointäktsbortfallet i skogsbruket 240-300 milj. kr. per år. Minskningen av förädlingsvärdet i skogsindustrin kan uppgå till innemot en miljard kr. per är. Exporten av skogsprodukter kam minska med ca tvä miljarder kr. per är (1976 års priser). På lång sikt kan kapital och arbetskraft överföras till andra näringsgrenar där de skapar förädlingsvärde och ev.- även exportinkomster. Då minskar de samhällsekonomiska kostnadema för råvarubristen. Minskad sysselsättning inom skogsbruket och skogsindustrin skulle dook skapa svåra regionalekonomiska problem.

Prop. 1981/82:44 188

Ett omedelbart totalförbud skulle således få mycket allvarliga konsekvenser för skogsbruket och skogsindustrin. Ett totalförbud infört efter t.ex. fem år skulle däremot få mindre allvarliga följder förutsatt att man de närmaste fem åren besprutar bl.a. de cirka 300 000 ha, där det nu föreligger ett akut behov. Vidare kunde en rad förebyggande åtgärder vidtas, vilka skulle göra det lättare att klara lö-vröjningen med enbart manuella metoder.

Prop. 1981/82:44 189

10 SAMMANFATTANDE SYNPUNKTER SAMT UTREDNINGENS FÖRSLAG

Av direktiven till utredningen framgår att kommitténs uppgift är att redovisa konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Dessutom skall utredningen värdera det underlagsmaterial som kommittén tar fram och utifrån en a-wägning mellan bl.a. näringspolitiska intressen och miljöintressen föreslå lämpliga åtgärder. Enligt direktiven skall arbetet kunna redovisas i form av delrapporter varvid de frågor som rör skogsbrukets användning av bekämpningsmedel bör redovisas under år 1980. Slutredovisning av hela arbetet skall ske vid utgången av I98I.

Utredningen avser a.tt framlägga sitt arbete i tre delrapporter. Den första, som härmed redovisas, rör bekämpning av lövsly inom skogsbruket. De återstående två rapporterna kommer att behandla gödselmedel i jord-och skogsbruk respektive kemiska bekämpningsmedel inom jordbruk ooh ö-rriga användningsområden. I det sistnämnda delbetänkandet planeras även att behandla vissa kompletterande frågeställningar rörande användningen av insekticider i skogsbruket,

I föreliggande delbetänkande "Bekämpning av lövsly" behandlas i kanitel 2 skogspolitiken och skogsvärdslagen samt skogsbrukets utveckling och inriktning med bl.a. regionalpolitiska och samhällsekonomiska konsekvenser av den hittillsvarande utvecklingen. Av redovisningen framgår att antalet sysselsatta i det direkta skogsbruket genomsnittligt utgör drygt en procent av de förvärsarbetande i landet, men att regionala variationer föreligger. Skogsbruket skapar en omfattande sysselsättning i den skogliga tillverkningsindustrin, vilken står för betydande exportinkomster, 15-20 miljarder kr. årligen. Även inom andra verksamhetsgrenar, t.ex. i transportledet, skapas sysselsättningsmöjligheter. I vissa skogslän utgör skogstransporterna ca 1/5 av de totala lastbilstransporterna,

I kapitel 3 redogörs för gällande bestämmelser rörande kemiska bekämpningsmedel m.m. såsom lagstiftningen om hälso- ooh miljöfarliga varor, särskilt fenoxisyror, samt prod-uktkontrollnämndens regelsystem för registrering och tillståndsgi-vning. I sammanhanget redogörs även för arbetsmiljölagstiftningen och de hanteringskrav som gäller vid användningen.

Prop. 1981/82:44 190

Förekomsten och den ekonomiska betydelsen av lövsly och lö-vträd i skogsbestånden behandlas i kapitel 4. Redovisningen i detta kapitel bygger pä det underlag som utredningen erhållit från skogsstyrelsen ooh skogsnäringens företrädare. Baserat på riksskogstaxeringens material anges relati-vt detaljerat lövslyets ekonomiska betydelse och röjningsbehovet på olika arealer. Bearbetning pch utvärdering av detta underlagsmaterial återkommer i kapitel 8.

Ka-pitel 5 omfattar användningen av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket. År 1979 användes IO6 ton bekämpningsmedel (aktiv substans) i skogsbruket varav 77 ton utgjordes av herbicider. Den totala förbrukningen av bekämpningsmedel inom landet utgjorde år 1979 9 384 ton, varav 4 307 ton var herbicider. Inom skogsbruket används hu-vudsakligen herbicider av fenoxisyratyp (2,4-D och MCPA).

I kapitel 6 betiandlas de kemiska bekämpningsmedlens verkan på människor och miljö, varvid den största uppmärksamheten ägnas åt de arbetshygieniska aspekterna. Orsaken härtill är bl.a. misstankar rörande sambandet mellan yrkesmässig exposition för fenoxisyror och uppkomsten av sjukliga tillstånd. Sålunda har uppgifter framförts att det möjligen föreligger en överrisk att drabbas av vissa former av sällsynta mjukdelstumörer och lymfom om man yrkesmässigt sysslat med besprutningsarbete. De undersökningar, som ligger till grund för dessa misstankar rör personer som tidigare sysslat med besprutning.

Med all sannolikhet var expositionen vid besprutningen större vid denna tidp-unkt (1950-talet) på grund av bristande medvetenhet om riskerna och därav följande ovarsamhet. Som framgår av redogörelsen i detta betänkande är besprutningstekniken med fenoxisyror idag omgärdad med betydande säkerhetsföreskrifter. Den tekniska utrustningen har också förbättrats.

De vetenskapliga undersökningar som de senaste åren framlagts pekar på att den som yrkesmässigt hanterar bekämpningsmedel aktuella inom skogsbruket, främst fenoxisyror, bör iaktta försiktighet ooh noggrant följa de regler, som prod-uktkontrollnämnden och arbetarskyddsstyrelsen utfärdat. De hälsorisker som förknippats med hantering av fenoxisyror kan främst ses som en arbetsmiljöfråga. Val av spridningsmetod har ett avgörande inflytande på risken för exposition för preparaten. Med mark-burna besprutningsaggregat kan det vid besprutning i kuperad skogsterräng vara svårt att förhindra att besprutningspersonalen utsätts för besprutningsmedlet. Främst av detta skäl är markburen besprutning i skogsbruket med ryggspruta eller traktor mindre lämplig.

Prop. 1981/82:44 191

När det gäller risken för tredje man finns en omfattande informationsplikt till allmänheten för att ingen ovetande skall behöva utsättas för besprutning. Beträffande eventuella resthalter av fenoxisyror i skogsbär ooh svamp redogörs för de omfattande undersökningar som genomförts ooh som visar att det i de flesta fall föreligger låga resthalter redan några dagar efter en bespinitning.. Dock kan smakförändringar kvarstå under längre tid.

Prod-uktkontrollnämnden har hittills inte funnit skäl att meddela generellt förbud mot användning av fenoxisyrapreparat inom skogsbruket. Däremot har nämnden kringgärdat preparaten med olika långt gående restriktioner ifråga om användningen, främst av yrkeshygieniska skäl.

Kemisk lövslybekämpning diskuteras i ka-pitel 7. Av redovisningen framgår att på täta lövslyobjekt blir besparingen med kemisk bekämpning upp till 2 000 kr. per ha i jämförelse med mekanisk röjning. Detta innebär att mekanisk röjning är 4 - 5 ggr dyrare än kemisk bekämpning på objekt av denna kategori. Såväl ekonomiska faktorer som möjlighet att rekrytera arbetskraft är viktiga faktorer vid en jämförelse mellan manuell röjning ooh kemisk bekämpning. Sålunda föreligger det enligt uppgift från skogsnäringen och arbetsmarknadsmyndigheterna svårigheter att rekrytera och utbilda det antal personer (6 000 - 8 000) som skulle behöva sättas in i det säsongsbetonade röjningsarbetet. Omkring hälften av detta arbetskraftsbehov finns i södra Sverige. Med en sådan stor ökning av antalet sysselsatta måste man räkna med en ökning' av antalet arbetsskador. Utredningen har uppskattat frekvensen arbetsskador vid mekanisk röjning till 0,8 per 1 000 ha, vilket med det årliga röjningsbehovet, ca 150 000 ha, skulle medföra en ökning med ca 120 arbetsskador per är under den första femårsperioden om all erforderlig röjning skulle ersättas med mekanisk. Man kan befara att denna genomsnittliga arbetsskadefrekvens kan komma att överstigas såväl på grund av att det stora antalet nyanställda har liten erfarenhet av röjningsarbete som pä grund av att tidigare flygbesprutade arealer samt arealerna inom det ackumulerade röjningsbehovet kan förväntas vara mera arbetskrävande än genomsnittlig röjningsmark. En omfattande extra satsning på utbildning krävs för att ge ett så gott risk- och skyddsmedvetande att en sådan ytterligare ökning av skadefrekvensen kan motverkas.

En förbättrad utbildning av olika personalkategorier som berörs av bekämpningsmedelshanteringen måste ävenledes betraktas som angelägen varför -en översyn av möjligheterna att åstadkomma en sådan bör komma till stånd.

Prop. 1981/82:44 192

Genom en effektiv, behovsanpassad utbildning nås en ökad kunskapsnivå om risker och behov av skyddsåtgärder samt om nödvändiga hanteringsrutiner för att undvika risker.

Även leverantörernas information om medlen inkluderande upplysning om risker och erforderliga skyddsåtgärder kan förbättras. Detta kan ske t.ex. genom förbättrad varningsmärkning (fastställs av prod-uktkontrollnämnden i samband med registrering) och annan produktinformation. Behov föreligger "vidare av att utveckla från arbetarskyddssynp-unkt bättre emballage så att onödig exposition vid upphällning och dosering kan undvikas.

Preparatformuleringar och spridninjsmetoder måste väljas sä att förutsättningar skapas för en hantering med lägsta möjliga expositionsrisk. Produktkontrollnämnden torde här ha betydande möjligheter att i sin registreringsverksamhet aktivt påverka en utveckling mot mindre farliga preparat och av från arbetamiljösynpunkt lämpliga spridningsmetoder. Som exempel kan här nämnas att ett -utvecklingsarbete pågår rörande en ny fickningsmetod som bygger på injicering av bekämpningsmedlet inkapslat i plast. Någon exposition för medlet behöver därför ej äga rum. Metoden skulle kunna vara ett komplement till manuell mekaniBk röjning ooh är i stort sett lika arbetsintensiv,

I kapitel 7 behandlas även alternativa metoder för lövslykontroll och insektsbekämpning i skogsbruket, Av redogörelsen framgår att fyra insektsarter - snytbaggen, granbarkhorren samt etöppe och mindre märgborren - förorsakar skador för skogsnäringen för ca 1 miljard kr. per år. Till detta kommer verkan av andr skadeinsekter varför värdeförlusten totalt kan uppskattas till 1,5 miljarder kr. Av detta utgör det förlorade förädlingsvärdet 0,6 miljarder kr. Dessutom tillkommer en minskad sysselsättning. Dessa uppgifter härrör från 1978 då de syntetiska pyretroidema ännu ej kommit i bruk som ersättning för DDT och ett mera omfattande program med feromonfällor mot greinbarkborren ej hunnit utvecklas. I dagsläget torde därför den totala skadekostnaden vara lägre.

I kapitel 8 redogörs mera detaljerat för de ekonomiska kortsekvenserna av begränsningar i kemisk lövslybekäjnpning. Räknat i 1978/79 ärs priser blir den produktionsekonomiska merkostnaden för att ersätta besprutning med manuell röjning de närmaste fem åren oa 170-220 milj. kr. per är. Av den beräknade arealen med behov av kemisk bekämpning (ca I50 000 ha)

Prop. 1981/82:44 193

står 1/3 eller 50 000 ha med svära lövslyproblem för hälften av den angi-vna kostnaden.

Bland de mänga alternativ till förslag rörande kemisk lövslybekämpning som utredningen diskuterat har tre lagts som grund för kommitténs överväganden. Dessa alternativ presenteras i kapitel 9.

Alternativ 1 innebär tillstånd för kemisk lövslybekämpning inom vissa generella ramar. I korthet innebär detta alternativ den ordning som rådde före införandet av det temporära förbudet mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Alternativ 2 innebär en delegering av beslutsfattandet rörande kemisk lövslybekämpning till lokal nivå på sådant sätt att kommunerna, inom ramen för sin fysiska planering, fastställer vilka områden som är känsliga från miljövärds- och friluftslivssynpunkt. Inom sådana områden har kommunerna möjlighet att förbjuda besprutning. Altemativet innebär också att skogsvårdsstyrelserna kan vägra tillstånd till besprutning på sådana objekt där manuell lövslybekämpning lämpligen kan ske.

Alternativ 5 innebär ett fortsatt totalförbud för all spridning av herbicider inom skogsbruket.

Utredningens förslag

Skogen är en viktig naturtillgång ooh skogsprodukterna ger Sverige betydelsefulla exportinkomster. Marknaden och de priser man kan få ut av skogsprodukterna bestäms till mycket stor del av faktorer utanför vår egen kontroll. Svenskt skogsbruk och svensk skogsind-ustri har kunnat möta den internationella konkurrensen genom ökad effektivitet ooh kvalitet. Detta har lett till en hög grad av mekanisering av skogsbruket samt införandet av tillväxtstimulerande åtgärder såsom skogsgödsling samt härdiga och snabbväxande barrträdsarter. Därtill kommer att själva a-werk-ningstekniken av prod-uktionsekonomiska skäl lett till att stora ytor a-werkas på en gång, vilket även leder till att en effektiv nyplantering blir möjlig. Ett sådant skogsbruk fordrar emellertid en relati-vt intensiv kontroll av uppkommande lövsly för att få en god tillväxt i de nya barrträdsbestånden.

Som en följd av det rationella skogsbruket uppstod en av 1970-talets mera intensiva miljödebatter gällande den kemiska bekämpningen av lövsly

13 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 194

på föryngringsytor inom skogsbruket. Särskilt livliga har diskussionerna varit när det gäller besprutning från luften med flygplan eller helikopter.

Som redogjorts för tidigare i detta kapitel har forskningsrönen antytt att de som tidigare sysslat med besprutning med fenoxisyror löper en viss överrisk att få vissa sällsynta tumörsjukdomar. De undersökningar som genomförts berör i stor utsträckning de expositioner som skedde under en tidigare period då man handskades inte helt varsamt med dessa medel. Med förbättrade säkerhetsföreskrifter o'h skyddsanordningar samt bättre teknik kan expositionen nedbringas högst väsentligt. Detta betyder för skogsbrukets del att flygbesprutning är den från arbetsmiljösynpunkt bästa metoden med minimal eller obefintlig exposition för bekämpningsmedlet.

All yrkesverksamhet inom skogsbruket innebär risker. Ett försök att göra en riskvärdering bör därför i första hand gälla jämförelsen mellan risken av att använda bekämpningsmedel ooh riskerna vid manuell eller mekanisk röjning. Enligt arbetarskyddsstyrelsens -undersökningar uppgår de senare till 0,6 skador per tusen ha, eller ca 0,0005 skador per' dagsverke. En röjning av lövsly på 150 000 ha skulle alltså medföra en ökning med ca 120 arbetsskador per år. Sett från arbetsmiljösynpunkt är kemisk lövslybekämpning från luften det minst riskabla alternativet.

Mot bakgrund av det ovan anförda förordar utredningen att alternativ 2, Anpassad lövslybekämpning, läggs till grund för beslut. Alternativet innebär betydande restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen med möjlighet för kommunerna att förbjuda sådan bekämpning inom känsliga områden. Samtidigt möjliggörs ett fortsatt rationellt skogsbruk med hög avkastning ooh sysselsättning i skogsnäringen med möjlighet till fortsatta betvdelsefulla exportintäkter från skogen.

Utredningen föreslår vidare att spridningen av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, anges i en särskild lag (se författningsförslag sid, 4)•

Utredningen föreslår att den nya lagen skall träda i kraft den 1 juli 1981 då den nuvarande lagen (1980:368) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark upphör att gälla. Kommunerna behöver dock tid för att ta ställning till behovet av besprutningsf örbud och för att fatta erforderliga beslut om sådana förbud. För att kommunerna redan från lagens ikraftträdande skall få ett sådant

Prop. 1981/82:44 195

infljtande på besprutningen som lagen åsyftar åläggs skogsvårdsstyrelsen en skyldighet att under en övergångstid inhämta yttrande från kommunstyrelsen. Enligt utredningens mening bör kommunema hinna med att före utgången av juni 1982 fatta beslut om spridningsförbud enligt denna lag.

Prop. 1981/82:44 196

11, RESERVATION OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN

Reservation av ledamoten John O Andersson

I direktiven till utredningen betonas att de ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna för.människors hälsa och för miljön vid användningen av oånga kemiska preparat i jord- ooh skogsbruket ooh den oro som såväl de som arbetar med sädana preparat som allmänheten känner inför dessa problem gör det nödvändigt att ytterligare åtgärder vidtas för att minska användningen av preparaten.

Det alternativ som utredningsmajoriteten förordar kommer, enligt min mening, icke att nämnvärt minska användningen av kemiska medel i skogsbruket. Tvärtom kan alternativet resultera i det motsatta, dvs. en ökad användning av kemiska medel i skogsbruket. Detta på grund av det uppdämda behovet av slybekämpande åtgärder, dels med tanke pä den utformning som alternativet fått.

Det sista står heller inte i överensstämmelse med de utfästelser som offentligt tillkännagavs av en del partier i 1979 års valrörelse. Jag vill erinra om att både Centern ooh SAP klart uttalat sig för ett giftstopp i skogsbruket. Det förslag som nu läggs är en klar reträtt från gjorda utfästelser och kommer i realiteten att fä karaktären av ett försök att komma runt en stark folkopinion. Om det förordade alternativet omsätts i praktiken, kommer detta sannolikt inte att visa sig vara de åtgärder som en oroad allmänhet hade väntat sig.

I anledning av detta vill jag reservera mig till förmån för förbudsalternativet, vilket inte innebär att jag godtar eller ansluter mig till de slutsatser som beskrivs i alternativet. De slutsatser som där dras skulle innebära svåra konsekvenser för näringen som helhet. I utredningsdirektiven ställs inget krav om ett framläggande av ett skogspolitiskt program, det är heller inte min mening att göra detta. Men för att undanröja alla eventuella tvivel om min syn på värdet av en riktig skogspolitik, och att en sådan politik är möjlig utan användning av de kemiska preparaten, vill jag anföra följande. Utgångspunkten därvid är ett samhällsekonomiskt synsätt.

Skogen utgör - rätt skött - vär värdefullaste naturtillgång. Skogsnäringen sysselsätter omlcring 300 000 människor. Skogsprodukter av olika slag

Prop. 1981/82:44 197

svarar för mellan 20 och 25 ?b av landets exportinkomster. Skogenäringen har även en stor regional betydelse. Omkring 1000 orter är mer eller mindre beroende av näringen, och i många glesbygder utgör skogsnäringen det enda ekonomiska underlaget för samhällsstrukturen. Skogen utnyttjas också för många andra ändamål, därför ställs också mänga olika krav på skogen och skogsbr-uket, Dessa olika krav står ofta i motsatsställning till varandra. Så t.ex, kommer ofta krav på produktionshöjande åtgärder i konflikt med de krav som måste ställas frän miljösynpunkt. Den skogspolitik som förts och de utredningar och åtgärder som vidtagits har icke klargjort eller visat vägen till h-ur dessa konflikter skall lösas. Enligt min mening måste utgångspunkten vara ett samhällsekonomiskt synsätt som förenar kravet på en hög sysselsättning, god miljö och höjd virkesproduktlon.

Skogar som anläggs i dag kommer att skördas om ungefär 100 år. Vi vet väldigt litet om vad skogarna kommer att användas till i en så avlägsen framtid. Men att skogarna kommer att utnyttjas pä ett eller annat sätt kan vi vara förvissade om. Därför bör produktionsinriktningen ge sä stor valfrihet som möjligt för dem som en gång i framtiden skall besluta om vad skogsråvaran skall användas till. Vidare måste inriktningen vara sådan att skogsmarkens virkesproducerande förmåga utnyttjas på ett effekti-vt sätt och landets naturliga produktionsförutsättningar - i relation till andra länders - tas till vara. Med ledning av dessa synp-unkter anser jag att den övergripande produktionsinriktningen skall vara produktion av främst barrträdsvirke av hög kvalitet. Här avses självfallet inte monokulturer, utan blandskogar där barrskogen är den dominerande. Anläggningen av nya skogsbestånd skall ske i förband som är väsentligt tätare än de som tillämpas i dag. Genom ändamålsenliga röjningar och gallringar skall trädslagsfördelningen regleras och värdefulla timmerdimensioner drivas fram till sluta-werkningar.

A.v detta framgår att jag icke godtar att lö-vröjningen och annan röjning blir eftersatt på grund av ett förbud för kemiska metoder. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att den eftersatta lö-vröjningen utgör endast en del av de stora brister som finns inom skogsvården. Enligt uppgift uppgår den totala arealen till ca 2 miljoner ha när det gäller röjning, utöver detta finns det ett mycket stort behov av s.k. underröjning i medeläldrig skog. Ungefär 2 milj. ha är i behov av sådan röjning. Detta behov har orsakats av underlåtenhetssynder ännu längre tillbaka i tiden. Man kan alltså inte hävda att eftersläpningen i röjningsåtgärder hänger samman med restriktioner för kemiska behandlingsmetoder, detta

Prop. 1981/82:44 198

eftersom den större delen av arealen som behöver åtgärdas är av den arten att röjning måste ske bland barrträden.

Jag anser att den avgörande orsaken till att skogsvårdande insatser i dag inte görs i tillräcklig omfattning är att dessa är långsiktiga investeringar, vilkas avkastning faller ut om kanske 100 år. Med krav på korta avskrivningstider och hög profitkvot som råder i kapitalistisk ekonomi blir sådana investeringar inte företagsekonomiskt lönsamma. Därför kommer de ej heller till stånd, även om de från samhällsekonomisk synpunkt är klart motiverade.

Att så är fallet bevisas av det faktum att under åren 1970-1976 ökade skogsägarnas behållning av virkespriset - efter det att kostnadema för a-werkning, transport ooh skogsvård fråndragits - från 19 till 52 kr/m , alltså med 33 kr/m under det att insatserna i skogsvärden bara ökade med 4 kr/m från 2 till 6 kr.

Att skogsvårdande insatser i ett långsiktigt perspektiv är lönsamma visar följande. Skogshögskolan har gjort beräkningar, vilka finns omnämda i 1973 års skogsutredning, som visar att man skulle kunna påräkna en produktion på ca 85 miljoner m'' sk per är mot nuvarsinde 75 miljoner, om all skogsmark var be-vuxen med skog som i vad gäller slutenhet är lika med "bättre hälften" i dagens skogar. De beräkningar som man grundat på denna taxering visar "att det, under förutsättning att föryngringsytorna sköts på ett ändamålsenligt sätt, bör vara praktiskt möjligt att öka den framtida skogsproduktionen med storleksordningen 20 %". Detta har man i nuvarande skogspolitik inte tagit fasta på.

Borttagandet av kemisk lövslybekämpning måste självfallet ersättas, dels med förebyggande åtgärder, dels med manuell röjning. Beträffande förebyggande åtgärder finns dessa omnämnda i utredningen. Önskvärt vore att just förebyggande åtgärder blir föremål för en vidare utvärdering och forskning. Det finns skäl som talar för att åtgärder i förebyggande syfte skulle få en större betydelse i skogsbruket än vad som nu bedöms vara realistiska. Framförallt måste alternativa birukningsmetoder utvärderas, i många fall hänger uppdykande problem samman med sättet att bedriva en viss verksamhet. Då får enligt min mening inte lösningen på problemen bli den lättaste och enklaste vägen, i detta fall att använda kemiska medel. Att ersätta den kemiska metoden med arbetskraft, måste åstadkommas pä tvä sätt. Dels med en större andel fast anställd arbetskraft i skogsbruket, dels med tillfällig arbetskraft. Otvivelaktigt finns i dag ett behov av ett ökat antal fast anställda i skogsbruket, bl.a. för att klara av den efter-

Prop. 1981/82:44 199

släpande skogsvården. Inte minst har detta framhållits från skogsarbetarnas fackliga organisationer. Då det gäller tillfällig arbetskraft måste åtgärder vidtas för utbildning, vidare måste arbetsförmedlingarna på ett bättre sätt än vad som nu är fallet organisera placeringen av den tillfälliga arbetskraften till skogsbruket.

Vad som framkommit i utredningen så blir merkostnaden för att ersätta den kemiska bekämpningen med manuella metoder ca 200 miljoner kr. per år de närmaste fem åren. Man kan ifrågasätta dels om merkostnaden är för högt. räknad, dels om inte möjlighet finns för en förenklad lö-vröjning vilket skulle innebära att kostnaden kunde pressas ner. Bl.a. har Domänverket med tanke på ett eventuellt kemiskt förbud startat en del försök för att finna förenklade metoder för röjning. Av egen erfarenhet ser jag vissa möjligheter till sådana förenklade metoder. Men eftersom sädana frågeställningar ger plats för mänga osäkra antaganden, så utgår jag från den kostnad som framräknats.

En avgörande fråga blir då om dessa resurser finns tillgängliga. Om man ser det ur ett samhällsekonomiskt synsätt så blir svaret ja, det hela kommer att .handla om en fördelningsfråga. Det betyder att pengar ooh arbetskraft används på ett annat sätt än vad som nu är fallet.

Exempelvis utbetalades under 1979 här i landet 1 69O milj. kr. _'råi: de erkända arbetslöshetskassorna, under samma tid utbetalades i kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) 283,2 milj. kr. De tio största skogs-förfrtagen utbetalade i aktieutdelning -under 1979 sammanlagt 313i3milj, kr, .Skogs'bolagens merkostnader för manuell röjning skulle enligt beräkning uppgå till 60 milj. kr. Aktieutdelning och företagsvinster visar ju då att denna merkostnad med bred marginal klaras av skogsbolagen själva. För Domänverket och ö-vriga allmänningar uppgår merkostnaden till oa 40 milj. kr. Det privata skogsbruket får den största merkostnaden ca 100 milj. kr. Då det gäller det privata skogsbruket skulle man nog vid en granskning finna att en mycket stor del av deras areal som bedöms som lö-vröjning, består av så små enheter att en kemisk behandling inte är praktiskt möjlig. Det skulle i så fall innebära .att stora arealer ändå måste behandlas med manuella metoder. Detta styrks också av det faktum att av det anmälda besprutningsbehovet -under 1978, så utgjorde det privata skogsbrukets andel bara 8,3 .

Om man sälimda utgår ifrån att statliga medel omdisponeras till Domänverket, ö-vriga allmänningar och det privata skogsbruket för merkostnaden, så skulle kostnaden för den delen bli ca I40 milj. kr. Statens andel i kostnaden för

Prop. 1981/82:44 200

arbetslösa uppgår till 1,3 miljarder kr. Det skulle alltså röra sig om en omfördelning på oa 10 ?o av dessa pengar. Det borde väl i detta sammanhang vara en önskvärd omfördelning, särskilt med tanke på de sysselsättningsproblem som finns i framförallt skogslänen, 63 % av de aktuella röjningarna finns i Norrland i skogslänen. Här skulle kunna skapas meningsfulla jobb för ungdom, för kvinnor etc. och samtidigt åtgärda eftersatt skogsvärd vilket innebär en investering för framtiden. På vissa av dessa röjningsobjekt skulle det vara möjligt att också tillvarata vedenergi. Självfallet är det inte min mening att arbetslöshets-understöd skall dras in för arbetslösa, alla arbetslösa kan inte placeras i röjning, men det måste vara möjligt att pä ett bra sätt använda arbetskraft och pengar som redan finns till meningsfulla arbeten. Det förhällandet råder ju, att eftersläpande skogsvårdsåtgärder, sysselsättningsproblem samt ekonomiskt stöd till arbetslösa existerar jämsides. Då bör det vara möjligt att ersätta kemiska metoder.med, både en ökning av fast anställd personal och med tillfällig arbetskraft.

Av det framförda framgår att jag anser det möjligt att ersätta den kemiska bekämpningen med manuella metoder. Det hela rör sig om en omfördelning av samhälleliga resurser, vilket naturligtvis kräver politiska ställningstaganden.

Pä preparat har diskuterats sä intensivt som fenoxisyroma. Ingen annan kemisk produkt har varit föremål för så många olika protestaktioner. Olika forskningsresultat som successivt lagts fram och som visat pä risker vid användningen har ytterligare ökat den oro som finns både hos dem som arbetar med preparaten och hos allmänheten. Särskilt de forskningsrapporter som framlagts av dr Lennart Hardell m.fl. visar på ett samband mellan fenoxisyroma och cancer. Nu fastslår utredningen att få bekämpningsmedel torde ha blivit så väl undersökta som fenoxisyroma, och detta har hävdats under flera år. Lika envetet har hävdats dessa syrors ofarlighet, ja detta har hävdats så kategoriskt från bl.a. produktkontrollbyrån att frågan måste ställas varför det måste utredas om möjligheten att begränsa dess användning. Trots dessa otaliga undersökningar ooh bestämda uttalanden så har nu Naturvärdsverket och Produktkontrollbyrån tvingats erkänna att syrorna måste betecknas som cancerframkallande. Den riskvärdering som används som bedömningsunderlag när ställning skall tas om en kemisk produkt skall användas eller inte, anser jag inte vara tillämplig. Hänsyn tas ju inte till alla kemiska produkters sammantagna inverkan pä människor och miljö, som en följd av detta måste strävan vara att minska det totala användandet av kemiska medel. Det finns ju gjorda erfarenheter som borde resultera i en mera försiktighet frän myndighetemas sida när det gäller

Prop. 1981/82:44 201

bestämda uttalanden om kemiska ämnens ofarlighet.

Nu tycks ju enighet råda om att minska den totala användningen av kemiska preparat i vårt samhälle. Användningen i skogsbruket är en mycket liten del av den totala användningen, men för det finns väl ingen anledning att fortsätta användningen av kemiska preparat bara för att det utgör en så liten del. Frågan måste ställas hur och -var det är möjligt att minska den totala mängden av kemiska medel och då anser jag att användningen av kemiska medel i skogsbriiket kan undvaras pä de grunder som jag anfört. Därför reserverar jag mig till förmän för förbudsalternativet.

Särskilt yttrande av ledamoten L. Arne Andersson

Frågan om lämpligheten av kemisk lövslybehandling frän luften har mycket starkt engagerat stora grupper av befolkningen. Ställningstaganden har ofta gjorts utifrån mera känslomässiga än sakliga utgångspunkter. Detta förhållande motiverar att utredningens ställningstagande är uppbyggt på starkt saklig grund. Den kontrollerade användandelinje, som utredningen nu föreslär, torde ha goda förutsättningar att förverkligas om den som nu är fallet stöds av en bred majoritet i utredningen. En bred enighet föreligger nu och tillgodoser i stor utsträckning vad moderata samlingspartiet anser vara väsentligt i detta sammanhang. Således har vi släppt vårt tidigare ställda krav om ersättning till de skogsbrukare som omfattas av undantag från möjligheten att lövslybekämpa från luften i enlighet med utredningens förslag. Den kostnadsökning som detta undantag kan ge anledning till är inte obetydlig och kan i många iaj.; uppgä till över 2 000 kr/ha. Vi anser fortfarande att ett sådant krav har högt berättigande men har ändå avstått frän att i utredningens slutskede hävda detsamma. Vi har i detta skede av utredningen ansett att yrkandet inte hade kunnat inrymmas i en så bred enighetslösning som nu är fallet. Vi har för den skull nu avstått från detta krav.

Särskilt yttrande av Sven Tågmark, sakkimnig

Jag anser det positi-vt att så bred enighet kunnat uppnås i bekämpningsfrågan.

Däremot kan jag inte biträda att kommunerna skall vara beslutsinstanser. De nuvarande storkommxmerna saknar såväl i sina förvaltningar som i fullmäktigeförsamlingarna den skogliga lokalkännedom som länsorganet skogsvårdsstyrelsen genom sina utplaceraae konsulenter har. Inte heller finns erforderlig skoglig kompetens.

Prop. 1981/82:44 202

Den så långt möjliga garantin för att svensk lag skall gälla lika för alla medborgare oavsett boplats finns i länsstyrelsens juridiska expertis, inte i kommunerna. I motsats till vad som hävdats inför utredningen frän komm-unförbundet har jag icke hos kommunalmän funnit något intresse för denna ytterligaire börda. Däremot är de - vilket jag anser riktigt - intresserade av ett betydande inflytande på planeringen.

Jag anser att planeringen skall ligga i skogsvårdsstyrelsen och besluten i länsstjTelsen.

Prop. 1981/82:44 203

Bilaga 1

DIREKTIVEN

Beslut vid regeringssammanträde 1979-08-09. Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.

Kemiska medel används i jord- och skogsbruket främst i form av handelsgödselmedel och bekämpningsmedel. Användningen av sådana kemiska medel har ökat de senaste årtiondena. Inom det moderna jord- ooh skogsbruket samt trädgårdsnäringen har dessa medel fått stor betydelse för nuvarande produktionsnivå.

Hanteringen av handelsgcdselmedel och bekämpningsmedel regleras med stöd av lagen (1973=329) om hälso- och miljöfarliga varor. De centrala bedömningarna enligt denna lag görs av produktkontrollnämnden. Särskilda bestämmelser om bekämpningsmedel finns i kungörelsen (1973:554) om hälso- och miljöfarliga varor. Enligt dessa bestämmelser skall bekämpningsmedel vara registrerat hos produktkontrollnämnden för att fä användas. Nämnden meddelar också de föreskrifter som skall gälla vid spridning av medlen och andra särskilda villkor till förebyggande av skada. Särskilda bestämmelser finns angående spridning över områden där allmänheten fär färdas fritt, dvs främst skogsmark. När det gäller hanteringen av handelsgödselmedel finns, förutom de generella bestämmelser i lagstiftningen om hälso- ooh miljöfarliga varor som kan vara tillämpliga, också vissa allmänna råd och anvisningar från berörda myndigheter.

I såväl den allmänna debatten som i arbetet hos berörda myndigheter ooh andra organ har frågan om användningen av kemiska preparat i jord- och skogsbruket alltmer uppmärksammats under senare är. Diskussionen har särskilt gällt spridningen av lövbekämpningsmedel över skogsmark. Olika forskningsresultat som successi-vt lagts fram och som visat på risker vid användningen av vissa preparat har ytterligare ökat den oro som finns både hos dem som arbetar med preparaten och hos allmänheten. Angelägenheten av att

Prop. 1981/82:44 204

användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket minskas sä mycket som möjligt har också framhållits i olika sammanhang.

I de riktlinjer som riksdagen de senaste åren antagit för jordbruks- resp skogspolitiken har också frågan om användningen av kemiska medel tagits upp. I prop 1977/78:19 om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken, m m framhålls bl a att det vid utformningen av prod-uktionsmålsättningen är angeläget att beakta de konsekvenser Som en mer restriktiv användning av kemiska medel kan få. Vidare framhålls att vi pä sikt måste eftersträva att finna en prodtiktions-teknik där hög effektivitet kan förenas med kraven pä resurshushållning och ekologisk balans. I prop 1978/79:110 om riktlinjer för skogspolitiken, m m sägs att användningen av kemiska medel bör begränsas så långt som möjligt.

Kontrollen över användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket har också successi-vt skärpts under de senaste tio åren. Som exempel på medel som tidigare använts i skogsbruket men som nu är förbjudna kan nämnas DDT-haltiga bekämpningsmedel, som användes till behandling av skogsplantor, ooh fenoxisyror av typen 2,4,5-T, som användes till lövslybekämpning. Kontrollen har också ytterligare skärpts genom bl a ökade krav på -underlagsmaterial för registrering av bekämpningsmedel,-strängare hanteringsföreskrifter och behörighetskrav när det gäller dem som använder medlen. I lagstiftningen har vidare införts bestämmelser med syfte att öka myndighetemas insyn och kontroll samt för att säkerställa att människor inte ovetande skall komma i kontakt med bekämpningsmedel eller område där sådana medel spritts.

Också när det gäller att fä fram alternativa produktionsmetoder och bekämpningsmetoder har insatserna successi-vt ökat. Forskning pågår för att utveckla alternativa mekaniska och biologiska bekämpningsmetoder och för att förebygga sjukdomar ooh förhindra insektsskador på växter. Forsknings- och utvecklingsarbete bedrivs också inom områdena växtförädling, alternativa brukningsmetoder, ändrad växtföljd m m för att få fram metoder som inte innebär långsiktiga negativa effekter i miljön eller skadar människors hälsa.

Prop. 1981/82:44 205

De ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna för människors hälsa och för miljön vid användningen av många kemiska preparat i jord- och skogsbruket och den oro såväl de som arbetar med sådana preparat som allmänheten känner inför dessa problem gör det enligt min uppfattning nödvändigt att ytterligare åtgärder nu vidtas för att minska användningen av preparaten. Det är samtidigt uppenbart att en kraftigt minskad användning av kemiska preparat i jord- och skogsbruket fär betydande konsekvenser för dessa näringar. En särskild kommitté med parlamentarisk sammansättning bör därför enligt min mening tillkallas för att utreda frågan om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m m. Därvid bör i detta sammanhang också inbegripas trädgårdsnäringen. Kommittén bör dessutom studera den användning som sker i ö-vrigt av bekämpningsmedel t ex i hushällen.

En hu-vuduppgift för kommittén bör vara att studera konsekvensema i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jord- och skogsbruket m m. Därvid bör såväl effekterna från hälso-och miljösynpunkt som konsekvenserna för bl a ekonomi och sysselsättning belysas. Kommitténs uppdrag bör omfatta såväl användningen av bekämpningsmedel som användningen av handelsgödselmedel.

Som underlag för sina bedömningar bör kommittén sammanställa tillgängliga uppgifter om den hittillsvarande användningen av olika kemiska preparat i de berörda näringarna. Kommittén bör därvid även redovisa de bedömningar som i olika sammanhang gjorts rörande framtida behov av kemisk bekämpning och gödsling.

En bedömning av konsekvenserna av en minskad användning av kemiska preparat i jord- och skogsbniket förutsätter en bedömning av vilka alternativa metoder som kan finnas. Kommittén bör därför inventera och redovisa de metoder som finns tillgängliga för att helt eller delvis ersätta de kemiska preparaten.

En viktig del av kommitténs arbete är att bedöma hälso- och miljöeffekterna av den nuvarande användningen av bekämpningsmedel

Prop. 1981/82:44 206

och handelsgödselmedel. Kommittén bör därför låta sammanställa och utvärdera de forskningsresultat som föreligger på detta område. Såväl effekterna i den yttre miljön som de problem som föreligger från arbetsmiljösynpunkt bör därvid beaktas. Kommittén bör vidare bedöma effekterna frän hälso- och miljösynpunkt av en förändring av dagens jord- och skogsbruk i riktning mot de alternativa metoder som kan finnas tillgängliga. Kommittén bör därvid redovisg. såväl de positiva effekter från miljösynpunkt som en minskad kemikalieanvändning medför som de miljöproblem som en användning av alternativa metoder kan ge upphov till. Kommittén bör således belysa exempelvis de miljörisker som en ökad användning av biologiska bekämpningsmetoder kan medföra liksom de problem från arbetsmiljösynpunkt som en övergång till mekanisk röjning kan ge inom skogsbruket.

Som jag tidigare berört skulle en kraftigt minskad användning av kemiska medel fä betydande konsekvenser för de aktuella näringarna. Det är angeläget att kommittén så långt möjligt kan redovisa och bedöma konsekvensema för bl a ekonomi och sysselsättning inom näringarna. Bland de frågor som därvid bör uppmärksammas är påverkan på arbetskraftsbehov, arealbehov, energiförbrukning, lagring och importbehov vid övergång i större eller mindre utsträckning till alternativa produktionsmetoder. Kommittén bör självfallet också studera hur såväl priser som försörjningen med olika råvaror och färdigvaror kan påverkas varvid bl a konsekvenserna för vår livsmedelsberedskap bör analyseras. Även de internationella aspekterna på försörjningsfrågoma bör belysas. En bred och öppen redovisning av samhällsekonomiska och näringspolitiska konsekvenser bör eftersträvas. Beskri-vningen av konsekvenserna för ifrågavarande näringar av en övergång till alternativa metoder bör göras mot bakgrund av de mål ooh riktlinjer för resp näring som statsmakterna nyligen angivit.

Kommitténs uppgift bör i första hand vara att i enlighet med vad jag här anfört redovisa, konsekvensema i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. Kommittén bör emellertid också utvärdera det underlagsmaterial som kommittén tar fram och utifrån en avvägning mellan bl a näringspolitiska intressen och miljöintressen föreslå lämpliga åtgärder. Alternativa förslag bör därvid redovisas .

Prop. 1981/82:44 207

De praktiska ooh ekonomiska möjligheteama att genomföra från miljösynpunkt i och för sig angelägna förändringar av nuvarande produktionsmetoder beror naturligtvis bl a pä i vilket tidsperspektiv bedömningarna görs. Enligt min mening bör kommittén pröva vilka förändringar som är rimliga och möjliga att genomföra pä relativt kort sikt. Härutöver bör kommittén emellertid också studera vilka jrtterligare. åtgärder för att tillgodose hälso- och miljösynpiuikter som kan göras i något längre tidsperspektiv. I detta sammanhang bör kommittén också pröva behovet av ytterligare forskning, försök och utvecklingsarbete i syfte att få fram alternativa produktionsmetoder. Möjligheten till ökade insatser inom bl a växtförädling, biologisk bekämpning och alternativ odlingsteknik bör därvid övervägas ooh erforderliga förslag läggas fram.

Enligt min uppfattning är det angeläget att en första redovisning av de frågor jag här berört kan föreligga relativt snart. Resultatet av arbetet bör lämpligen kunna redovisas i form av delrapporter varvid de frågor som rör skogsbrukets användning av bekämpningsmedel bör redovisas med förtur. Förslag i detta avseende bör redovisas iinder år 198O. När det gäller andra frågor bör arbetet planeras sä att en redovisning kan ske vid utgången av är 1981. Kommittén bör samråda med berörda myndigheter och andra organ samt med natxirresurs- ooh miljökommittén (Jo 1978:01) och ö-vriga pågående utredningar inom kommitténs ämnesområde i syfte att effekti-vt kunna utnyttja tillgänglig kunskap ooh undvika onödigt dubbelarbete.

Hed hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda, frågan oro användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m m

att utse en av ledamöterna att vara ordförande,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.

Prop. 1981/82:44 208

Bilaga 2

LAG (I9ö0:368) -OM FÖRBUD UNDER VISS TID MOT SPRIDNING AV BEK>>5PKIKGSMEDEL ÖVER SKOGSMARK

1 §

Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, är förbjuden intill utgången av juni månad 1981 eller den senare tidpunkt som regeringen föreskiver, även

om det inte finns något hinder mot detta enligt annan lagstift-

O ning.

2 §

Produktkontrollnämnden 'fär medge undantag från 1 §, om det behövs för vetenskaplig prö-vning. Där-vid skall produktkontrollnämnden föreskiva de villkor sam behövs till skydd för allmänheten.

3 §

Produktkontroll nämndens beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen genom besvär.

h §

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller mot -vllUcor som föreskri-vits enligt 2 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Prop. 1981/82:44 209

Bilaga 3

REKOMMENDATIONEE AVSEDDA ATT MINIMERA OÖNSKADE EFFEKTER AV HERBICIDANVÄNDNING INOM SKOGSBRUKET

Källa: Ingelög T, Effects of the silvicultural use of phenoxy acid herbicides on forest vegetation in Sveden, Ecol. Bull. (Stockholm) 27 :2i»0-25lt. 1978.

1. Herbicidbehandling bör ske sent i lövslyets utveckling, dvs när busksltiktet är så högt och slutet som möjligt, dock innan skador uppstår av slyet pä barrträdsplantoma.

Behandlingen bör företrädesvis äga rum inom områden som har följande egenskaper: lövslyets medelhöjd åtminstone 2 m;..lövslyets medeltäckning åtminstone 50 %. Inom områden med tall i norra Sverige, där snön normalt orsakar problem för skogsbruket (snöskyttesvamp), bör herbicidbehandling utföras tidigare.

Fördelarna med att följa denna rekommendation är följande:

- Endast obetydlig skada uppstår på markvegetationen.

- En frän skogsskötselsynp-unkt acceptabel reduktion av slyets biomassa erhålles i förening med en viss överle-vnad och återbildning av sly (önskvärt från ekologisk synpunkt).

Ingen avsevärd ökning sker av gräs etc i biomassa..Gräs är de fältskiktsväxter som allvarligast konkurrerar med barrträds-plantorna. Risken för en ökning i små gnagarpopulationen torde härigenom också minska.

- Ett förlängt förkulturstadium ("skyddsgröda") erhålles, vilket minskar risken för frostskador på granplantorna.

- Herbicidbehandling sker ej under det utvecklingsskede, då rikligt blommande örter, av betydelse för pollinerande insekter, förekommer som talrikast.

14 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 210

- Herbicidbehandling sker under en period dä områdena är mindre produktiva och attraktiva vad avser vilda bär.

Nackdelen är att dött lövsly som är högt är mer iögonfallande än kor-t sådant, och detta skulle under någon tid kunna vara negati-vt från estetisk synpunkt.

2. Herbicidbehandling bör ej omfatta skogskanter, vägrenar (skogsvägar) och andra ekotoner (gränser mellan ekosystem), eftersom sädana ofta är särskilt rika pä växtarter och av betydelse för åtskilliga djurarter. Sådana områden innehåller också ofta äldre lö-vträd, vilka hsir mycket stor betydelse för vissa djur såsom fåglar och insekter. Alltför täta snår längs vägarna medför emellertid en ökad risk för viltolyckor i trafiken, vilket också måste tas i beäktande.

3. Det är väsentligt från ekologisk synp-unkt att bevara en stor biologisk mångfald av arter och samhällen inom ekosystem, lika väl som ett mångfacetterat landskap. Behandling med herbicider bör därför inte omfatta alltför stora enskilda områden eller en alltför stor del av ett skogsområde. Ett maximivärde för enskilda skogsskötselområden borde fastställas på basis av vetenskapliga överväganden.

It. Särskild hänsyn bör tas till stora, öppna ytor, utan eller med endast ett glest bestånd av lövsly, vilka är belägna inom ett område som ska herbicidbehandlas. Sådana gläntor är ofta rika på växtarter och producerar under stundom en hel del vilda bär. Eftersom en ansenlig del av den totala herbiciddosen når markvegetationen i gläntorna kan skadorna pä växttäcket där bli stora. Genom anpassning av sprutmetoderna avseende fastvingeflyg eller genom användning av helikopter, bör det vara möjligt att undvika att behandla sådana ytor. Områden med en stor andel skogsgläntor bör behandlas från helikopter.

Prop. 1981/82:44 211

Bilaga 4

SKOGSBRUK MED EKOLOGISK GRUNDSYN'''

Skogsbruk är utnyttjande av skogens ekosystem. I ekosystemet ingår självfallet inte bara virkesträden utan i lika hög grad alla andra levande organismer och deras miljöfaktorer, som klimat, ljus- ooh vattentillgång. Samspelet mellan organismerna ooh deras miljö i ekosystemet vet vi ännu inte så mycket om.

Det är ekosystemet som helhet som producerar de nyttigheter vi tillgodogör oss genom skogsbruk. Därför måste skogen brukas, så att ekosystemets produktionsförmåga på lång sikt inte inskränks eller försämras. Detta ser naturvården som en grundläggande princip för allt utnyttjande av förnyelsebara nat-ur-reserver: bruka utan att förbruka. Skogsbrukets företrädare avger ofta samma principdeklaration. Skillnaden ligger i bedömningen av dagens skogsbruk och dess risker.

Kring denna vägning av riskerna mot nyttan kretsar diskussionen. "Nyttan" har länge -varit detsamma som virkesproduktionen. Skogsvårdslagen ser exempelvis skogsmarken först och sist som virkesproducent, även om virkesproduktionen kan ta vissa hänsyn till andra intressen. Naturvården har en annan uppfattning. Skogen producerar många nyttigheter, varav virke är en. Vilt; bär och svamp är andra. Skogen producerar också friluftsmiljö, som är av stor betydelse för människomas psykiska och fysiska hälsa. Skogen är livsmiljö för många växter och djur, som representerar ett oersättligt genetiskt kapital, vars förvaltning vi är ansvariga för.

Det finns inga giltiga skäl att, som skett, sätta en av de nyttigheter som skogen producerar framför de andra av det enda skälet a-tt just denna nyttighets värde enkelt kan mätas i pengar. Alla nyttjandeformema utgör likvärdiga delar i bruket av naturresursen skog. En grundläggande strävan måste vara, att varje nyttjandeform inte ska inkräkta på de ö-vriga. Oundvikliga målkonflikter måste lösas genom en avvägning med största möjliga långsiktiga samhällsnytta som mål och med ett bibehållande av ekosystemets produktionsförmåga som absolut förutsättning.

Källa; Levande skog - Naturvårdens synpunkter på skogsbruket, SNF, 1978

Prop. 1981/82:44 212

Med ett sådant synsätt blir det inte självklart att en viss brukningsmetod ska användas, även om den med stor sannolikhet ger ett produktionstillskott. Maximal virkesproduktion blir inte något meningsfullt mål. Det gäller istället att finna den lämpligaste produktionsnivån, genom att inom de ekologiskt betingade ramama för skogsbruk väga samman:

- behovet (som inte är det samma som efterfrågan) av träråvara -nationellt och globalt,

- vårt behov av skog för andra ändamål (rekreation, prod;iktion av bär och vilt, landskapsbild, faunaskydd etc).

Först sedan skogspolitikens mål bestämts pä detta sätt kan nyttan och skadan av varje åtgärd mätas i graden av måluppfyllelse och vägas mot en bedömning av åtgärdens ekologiska risker.

Samtidigt måste det framhållas, att konstaterandet att en metod är förknippad med vissa kända eller befarade ekologiska risker inte är tillräckligt skäl att avstå från att använda den. Skogsbruket kan nämligen lika lite som andra verksamheter vara riskfritt, vare sig ekologiskt eller i andra avseenden. Men riskerna måste kartläggas och bedömas seriöst. De risker som tas måste te sig befogade i ett långsiktigt och samhälleligt perspektiv. Att skogsindustrin genom dålig planering -vuxit sig för stor är "under inga omständigheter ett godtagbart skäl att ta i bruk vilka metoder som helst, bara de pressar fram mer virke nu eller om 50 är.

Svaren pä de a-wägnings- och målsättningsfrågor som diskuterats ovan ska istället formuleras i ett skogspolitiskt beslut. Det måste också bli en skogspolitisk fråga att sätta ramar för skogs-ind-ustrins kapacitet på en sådan nivå, att skogsbruket kan anpassas till de ekologiska och andra krav som den beslutade målsättningen ställer.

Styrmedlen för detta finns f. ö. redan i bruk genom det prövningsförfarande enligt 136 a § byggnadslagen som tillämpas.

Hur skulle då ett skogsbruk med ekologisk grundsyn se ut till omfattningen ooh metoder? Ingen kan rimligen avkrävas svar pä den frågan nu. Forskning och teknisk utveckling efter de skisserade riktlinjerna måste ge svaren efterhand, ty som alltid

Prop. 1981/82:44 213

måste förändringarna växa fram som en följd av att nya mål sätts upp för utvecklingen.

Vi vill ändå försöka summera det som sagts i den här skriften i några konkreta krav pä ett skogsbruk med de mål som formulerats ovan. Motiven för och konsekvenserna av dessa krav har diskuterats i andra avsnitt.

- Omkring hälften av virkeeuttaget sker genom gallring. Även röjningsvirke tas till-vara. En viss inblandning av lö-vträd eftersträvas på de flesta marker vid röjning ooh gallring ooh skogsindustrin anpassas till detta genom utökad kapacitet för lövmassa.

- Kalhyggenas storlek begränsas till högst 5-20 ha (den högre gränsen for sämre boniteter). Hyggesutläggning ooh a-werkning sker med största möjliga hänsyn till miljön.

- De mest radikala markberedningsmetodema (främst plöjning) tas ur bruk.

- Kemisk lövslybekämpning förekommer inte. Hyggesvila tillämpas och en lövslygeneration tillåts komma upp på hygget. Äldre plantor än för närvara.nde används, vilket ökar överle-vnaden

i planteringarna. Den långsammare tillväxten i början kompenseras av förbättrade näringsförhållanden längre fram. Där lö-vröjning är nödvändig, görs den mekaniskt.

- Insektsangreppen nedbringas genom anpassning av brukningsmetoderna, främst vid röjning och lagring av virke. Biologiska bekämpningsmedel utvecklas för de skadegörare som inte kan hållas tillbaka på annat sätt.

- Storskalig användning av Pinus contorta eller andra främmande trädslag förekommer inte på grund av de ekologiska riskerna.

- Skogsgödsling förekommer inte, dels på grund av miljöriskerna, dels därför att det i ett globalt perspektiv är mer angeläget att använda gödselmedlet i jordbruket.

- Myrmarksdikningen begränsas starkt.

- Igenplanteringen av jordbruksmark upphör.

- Tekniken anpassas till de skisserade förändringama, vilket bland annat innebär att de största maskinerna försvinner. Mindre och lättare maskiner minskar skadorna på mark och träd, vilket kommer skogsbruket tillgodo i form av minskade virkesförluster.

Prop. 1981/82:44 214

De förändringar som nämnts här avser all skogsmark. Särskild hänsyn till friluftsliv, fauna och flora etc. inom vissa områden kommer därutöver, -ungefär på det sätt som skogsvårdslagens tillämpningsanvisningar anger. Referensomräden ooh från nat-ur-vårdssynpunkt särskilt skyddsvärda objekt måste därutöver avsättas som reservat. Som tidigare nämnts har dessa restriktioner, i den omfattning som kan bli aktuell, mycket liten betydelse för virkesproduktionen.

Några av de förändringar som krä-vts av skogsbruket i dess helhet är däremot av mycket stor betydelse för virkesbalansen. Att avstå från de tillväxthöjande åtgärdernas gödsling, dikning och plantering av snabbväxande trädslag är med en mycket grov uppskattning att säga nej till ett virkestillskott pä 20 milj. m sk per år. Att tillämpa hyggesvila och att ge lövslyet en chans på hyggena innebär en förlängning av omloppstiden, vilket också innebär en produktionssänkning.

Men de föreslagna förändringarna är i andra avseenden produktionshöjande. Ett intensifierat gallringsbiruk höjer tillväxten och minskar virkesbortfallet genom självgallring. Ökad lövinblandning i bestånden förbättrar näringsförhållandena. Anpassning av brukningsmetoderna för att minska insektsskadoma ger ett avsevärt virkestillskott. Omsorgsfull skogsvård ger bättre skogar i nästa generation. På lång sikt leder förändringama mot ett skogbruk med den ovan skisserade målsättningen till ett stabilare ekosystem, en levande skog, med uthållig virkesproduktion på samhälleligt optimal nivå. Kortsiktigt blir omställningen däremot säkert besvärlig. Virkesuttaget måste begränsas och dessutom blir kostnadema för varje a-werkad kubikmeter högre (bl.a. genom ökade gallringar och skogsvårdsarbeten) . Sysselsättningen behöver dock inte minska inom skogsbruket - snarare tvärtom - men skogsindustrin kan fä problem, eftersom den redan nu är överdimensionerad. Skogsnäringens bidrag till vårt lands exportinkomster kommer inte att kunna fortsätta att öka.

Kan ett skogsbruk som bedrivs med den här skisserade målsättningen bli lönsamt? Vi är övertygade om detta. Med det fordrar att lönsamhetsbegreppet omvärderas och även inbegriper ansvaret för kommande generationer. Ett ekologiskt godtsigbart skogsbruk

Prop. 1981/82:44 215

är ekonomiskt utan tidsgräns.

Problemen ter sig stora, men de kommer med visshet att bli större ju längre vi dröjer med att angripa dem och något alternativ finns inte. Att basera lönsamhet och sysselsättning inom en näringsgren på överexploatering, utarmning och undanträngande av andra samhällsintressen är ingen framkomlig väg.

Prop. 1981/82:44 216

Bilaga 5

KONFERENS OM FENOXISYROR

Kungliga Vetenskapsakademien anordnade 1977 en internationell fenoxisyrakonferens i Stockholm. Vid konferensen drogs bl a följande slutsatser:

- Klorerade fenoxisyror bildas inte naturligt. Det finns inga data
som tyder på att dioxiner bildas från fenoxiherbicider i naturen.

-I samband med de klorerade fenoxisyroma är TCDD den enda dioxin som är av betydelse ur miljösynpunkt. TCDD finns i herbiciderna 2,lt,5-T och 2,k,3-Tp, men inte i 2,it-D eller i MCPA.

-Man finner vanligt-vis 1-2 ppm av klorerade fenoxisyror i jorden efter normal användning. Olikheter i marken och ojämn spridning gör att nivåerna lokalt kan variera något. Halveringstiden i jord för de klorerade fenoxisyroma är 3- veckor, för 2,'t,5-T så lång som upp till 10 veckor. Hedbryt-ningshastigheten ökar i allmänhet med ökande mikrobiell aktivitet ooh minskar -vid lägre pH, i synnerhet för pH under k. Upprepad tillförsel resulterar i en något snabbare mikrobiell nedbrytning för 2,'4-D och MCPA.

-Halten fenoxisyra i nysprutad vegetation är omkring 200-500 ppm. Efter 10 veckor har halten sjunkit till 20-50 ppm. Under den kalla -vinterperioden kan halten bli oförändrad, men ibland sjunker den. Fenoxisyror som applicerats genom fickning, kan finnas kvar i h-6 år i träartade delar av vegetationen, men detta är troligt-vis av mindre betydelse ur ekologisk synpunkt.

- På grund av avdrift kan fenoxisyror nå icke önskade mål. För att
undvika dessa risker behövs strikta bestämmelser med avseende på
väder och besprutningsteknik.

-Fenoxisyromas öde i växter, och de av dem inducerade förändringarna i växternas sammansättning, samt mekanismen för deras toxiska verkan är ofullständigt kända. Ytterligai-e studier på dessa områden kan bedömas vara av betydelse för förståelsen av jordbruks-

Prop. 1981/82:44 217

växternas reaktion på fenoxisyror och för utvecklandet av mera selektiva och effektiva metoder för herbicidanvändning. Sädana studier kan även ge betydelsefull kunskap om herbiciders toxicitet på cellnivå, vilket kan vara av relevans även för toxicitet i djur.

- De troliga exponeringsni-våerna för fenoxisyror och/eller dioxiner
varierar mellan olika befolkningsgrupper såsom anställda i fabri
ker som producerar fenoxisyror och/eller triklorfenol, personer
som preparerar och applicerar herbicider, allmänheten som -vistas

i besprutade områden och/eller förtär behandlad vegetation.

- Människor som representerar potentiella riskgrupper, bl a gra-vida k-vinnor och personer med kronisk leversjukdom, bör und-vika aktiviteter som innebär höggradig exponering - som t ex tillverkning och yrkesmässig spridning.

- Endast mycket låga fenoxisyrahalter återfinns i livsmedel. Även halterna i vilt, fisk och vatten är låga i Sverige. I skogsbär från nyligen besprutade områden kan halterna ibland vara högre, upp till omkring 10 ppm. Daglig konsumtion av så mycket som 1 kg bär med halten 10 ppm motsvarar en fenoxisyrados av 0,2 mg per kg kropps-vikt och dag hos en person som väger 50 kg. Detta värde torde motsvara en exponering i samma storleksordning som den som kan uppnäs av besprutningspersonal. Beräkningar baserade på extrembetingelser (hög exponering från livsmedel och den lägsta dos av 2,1(,5-T som orsakade teratogena effekter på möss) leder fram till en säkerhetsfaktor av minst 100.

-Om TCDD-nivån i fenoxisyror hålls under 0,1 ppm bör bedömningen av de hälsorisker som kan vara förbundna med sådtuia prod\ikter kunna baseras främst på fenoxisyran som sådan, och icke på för-oreninma.

Prop. 1981/82:44 218

- Vid värdering av risker sammanhängande med närvaro av TCDD i fenoxisyror bör även den potentiella exponeringen från föroreningar med liknande toxiska effekter, t ex halogenerade di-bensdioxiner, dibensofurander och azoxibensener, beaktas.

- Hittills utförda studier av fenoxisyrors ooh TCDDs tumörfram-kallande egenskaper har ej givit en definitiv indikation om huruvida dessa föroreningar är, eller icke är, carcinogena. Ytterligare och mera omfattande undersökningar pågår.

- Det enda statistiskt signifikativa resultat som visat att fenoxisyror inducerar mutationer som kan överföras till avkomman har erhållits med test för recessiva letaler i bananflugor (Droso-phila melanogaster). Arbeten med mikroorganismer stöder slutsatsen att fenoxisyror är mutagena -under de använda experimentella förhållandena. Två undersökningar med 2,4,5-T och en med 2,4-D, båda med rena syror, visade ett ökat antal recessiva letaler i bananflugan. Utifrån en grov jämförelse med den sträl-ningsdos som skulle ha gett en motsvarande effekt, kunde slutsatsen dras att den mutagena effekten av 2,4,5-T och 2,4-D är svag.

- Somatiska mutationer har observerats i bananflugor och kromo-somala aberrationer har visats kunna induceras i växter ooh däggdjur. Relevansen av dessa observationer i fråga om mutationsrisken (med eller utan samband med nedärvda skador) kräver fortsatta undersökningar. Observationen i ett fall av att emul-gator och/eller lösningsmedlet möjligen kan ha haft betydelse för mutageniciteten visar nödvändigheten av att dessa tillsatser vid tillredningen av fenoxisyrapreparaten innefattas i framtida studier.

- Beträffande fenoxisyromas beteendeeffekter på däggdjur var den allmänna meningen att ytterligare studier av dos-effekt sambanden fordras för att möjliggöra en värdering av sådana effekter - i den mån de förekozmner - -vid de doser som människor kan utsättas för till följd av normal herbicidanvändning.

Prop. 1981/82:44 219

- Någon motsvarighet hos djur till de fysiologiska mekanismer som ligger bakom fenoxisyromas herbicida effekter på växter är inte känd. Höga koncentrationer av fenoxisyror i växter vållar mindre specifika effekter, t ex xirkoppling av den oxi-dativa fosforyleringen. Denna effekt synes vara svag i dägg-d jtirsorganismer.

Bland de under konferensen utfärdade rekommendationerna återfinns följande:

1. Fortsatta studier av den mutagena verkan av fenoxisyror är
viktiga och bör innefatta alla preparatens komponenter samt ock
så deras föroreningar. För den kvantitativa värderingen av ris
ken för människan är det väsentligt att klarlägga mekanismen
för de observerade genetiska effekterna.

2. Studier av mutagenioitet bör även syfta till att skydda jord-bruksväxtemas arvsmassa.

3. Det rekommenderas att epidemiologiska undersökningar görs på människogrupper som exponeras för fenoiisyra-herbicider och dioxiner, innefattande alla slags effekter med tänkbar genetisk mekanism.

4. Beträffande användningen av herbicider på skogsmark rekommenderas att hänsyn tas till andra växter än de som man vill bekämpa, särskilt sådana som är av intresse för friluftslivet, samt sådana som är av vetenskapligt intresse. Information om effekterna av herbicider på dylika växter är ej tillräcklig ooh ytterligare forskning rekommenderas inom detta område.

5. Det rekommenderas att i varje besprutningsprogrsim särskild hänsyn tas till betydelsen av åkerrenar ooh andra s k ekotoner (gränser mellan ekosystem).

Prop. 1981/82:44 220

6. Vid val av herbicid och behandlingsmetod bör selektiviteten mellan den vegetation som behandlingen avser och ö-vrig vegetation inom målområdet beaktas.

7. Den ekologiska betydelsen för ryggradsdj-ur, ooh andra djtir, av biotyper, med hänsyn både till föda och skydd, framhävdes och det rekommenderas att hänsyn tas härtill vid herbicidanvändning och andra manipulationer av biotyper. Fortsatt forskning om den tänkbara betydelsen av förändringar i djurens biotoper rekommenderas. Uppmärksamhet bör ägnas åt både ryggradsdj-ur ooh ryggradslösa djtir.

8. Konferensen betonade betydelsen av att etablera och bevara referensområden som representerar viktigare miljötyper. Beträffande herbicidanvändning rekommenderas att referensområden skapas, i vilka herbicider icke används och där andra skötselåtgärder står under sträng kontroll.

Prop. 1981/82:44 221

Bilaga 6

LITTERATURFÖRTECKNING

Andrée G m.fl., Fosterskador i norra 'Täxmland, Miljöhäften 2, Miljöförbundet, 1979-

Austarå 0, Bekjempelse av stor granbarkbille. Tfirsk med synte-tiske feromoner og insekticid-spryting av stående traer, Medd. fra Norsk Institutt for Skogsforskning, 34:5, 129-152, 1978.

Boraiko A A, The Pestacide Dilemma, National Geographio Magazine, Vol 157, Nr 2, Februari, I98O.

Brelin B och Johansson T, Hyggesbete med får, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för skogsprod-uktion, Stencil 2, 1979,

Bäckström J, The phenoxy acid problem in Sweden, Ecol. Bull. (Stockholm) 27, 108-121, 1978.

Bäckström P-C m.fl., Röjning i framtida skogsbruk. Slutrapport från röjningsgruppen. Stencil, 1979.

Bärring U, Intryck från studier av lö-wegetationens behandling med kemiska preparat i Norrland, Norrlands Skogsvårdsförbunds Tidskrift, Nr 2, 1956.

Bärring U, Om tillstånd i Sveriges plantskogar. Institutionen för skogsföryngring. Skogshögskolan, Rapporter och uppsatser. Nr 2, 1963.

Bärring U, Erfarenheter .av glyfosat i flygbesprutningsförsök, Sveriges Skogsvärdsförbunds Tidskrift, Nr 2, 1979.

Bärring U, Flygspridningsförsök med glyfosat ooh triklopyramin. Rapport frän 20;e svenska ogräskonferensen, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för växtförädling-och konsulentavdelningen, 1979.

Prop. 1981/82:44 222

Bärring U, Glyfosat i flygspridningsförsök. Skogen, Nr 2, 54-36, 1979.

Bärring U, Skogsbruket och fenoxisyroma. Skogen, Kr 10, 1975-

Bärring U, The use of phenoxy herbicides in Swedish forestry: amounts, types and modes of application, Ecol. Bull. (Stockholm) 27, 219-230, 1978.

Bärring U, Utvecklingslinjer gällande buskbekämpning i skog, Sveriges Skogsvårdsförbunds Tidskrift, Nr 2, 1979.

Chapman T, Pesticides - a period of progress. Spän, 21.2, 1978.

Cookson C, "Emergency" ban on 2,3,5-T herbicide in TIS, Nature, Vol 278, 108-109, 8 mars, 1979.

Eidmann H, Die Behandlung von berindetem Nutzholz mit Insekti-ziden. Versuche mit verschiedenen Wirkstoffen i Schweden I969-73, Anz. Schädligskunde, Pflanzenschutz, Umweltschutz, 48, 97-104, 1975-

Eidmann H, Fler vapen mot snytbaggen. Skogen, Nr 3, 19-20, 1979.

Eidmann H m.fl., Residues of DDT and lindande on treated conifer seedlings and in forest soil, Studia föreställa Suecia, Nr 15I, 1979.

Epp D J m.fl., Identification and specifioation of inputs for benefit - cost modeling of pestioide use, (EPA - 600/5-77-012) U S Environmental Protection Agency, 1977.

Eeiksson L m.fl., Skogen full av bär. Forskning och framsteg. Ny 6, 21-29, 1978.

Eriksson M m.fl., Case-control-studie över maligna mesenkymala mjukdelstumörer och exposition för kemiska substanser. Läkartidningen, Vol 75, Nr 44, 3872-3875, 1979.

Prop. 1981/82:44 223

Eriksson L, Ingelög T, Kardell L, Blåbär, lingon, hallon -Förekomst och bärprod-uktion i Sverige 1974-1977, Sveriges lantbruksuniversitet. Avdelningen för landskapsvård. Rapport 16, 1979.

Erkén T, Planterad björk i mellersta och ö-vre Norrland, Sveriges Skogsvårdsförbunds Tidskrift, Nr 5, 1975.

Erkén T, Björkarter och stamantal i röjda ungskogar, Sveriges Skogsvårdsförbunds Tidskrift, Nr 1, 1973-

Erkén T, Björkens tillväxt på skogsmark i mellersta och norra Norrland, Sveriges Skogsvårdsförbunds Tidskrift, Nr 4, 1973.

Eme K, Inga eller låga resthalter av fenoxisyror i skogsbär, sylt, saft och svamp. Vår föda. Nr 5, 285-292, 198O.

Fleischer H m.fl., (Miljöcentrum och Miljögruppemas Riksförbund informerar om) Fenoxisyror, Miljöförlagen, 1976.

Folkesson B ooh Johanason T, Lö-vträdsförekomst på skogsmark. Analys av riksskogstaxeringens material från åren 1974 - 1978. (Preliminär rapport), Sveriges lantbruksuniversitet, Garpenberg, 1980.

Hagner S, Lövkontrollerande åtgärder i skogsbruket samt konsekvenser av en ändring i deras omfattning, PM 198O-OI-O2, 198O.

Hardell L och Sandström A, Maligna mesenkymala mj-ukdelstumörer och exposition för fenoxisyror eller klorfenoler, Läkartidningen, Vol 75, Nr 40, 3535-6, 1978.

Hardell L m.fl.. Maligna lymfom och exposition för kemiska substanser, särskilt organiska lösningsmedel, klorfenoler och fenoxisyror, Läkartidningen, Vol 77., Nr 44, 208-210, I98O.

Ingelög T m.fl., Smak- och luktförändringar hos skogsbär efter herbicidbesprutning. Vår föda. Nr 6, 1977.

Ingelög T, Effects of the silvicult-ural use of phenoxy acid herbioides on forest vegetation in Sweden, Ecol. Bull. (Stockholm), 27, 240-254, 1978.

Prop. 1981/82:44 224

Kardell L, Forest berries and mushrooms - An endangered Resource?, Ambio, Vol 9, Nr 5, 241-247, 1980.

Kempe G, Riksskogstaxeringens återväxtinventering åren 1973 -1977, Rapport 28, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, I98O.

Kolmodin-Hedman B m.fl., Kontroll av yrkesmässig exponering för fenoxisyror. Arbete och Hälsa, Nr 17, 1979»

Kolmodin-Hedman B m.fl., Yrkesmedicinak kontroll av berörd personal vid lindan- resp DDT-behandling av barrträdsplantor. En jämförelse. Arbete och Hälsa, Nr 7, 1976.

Kumm K-I, Några metoder för miljövårdsbeslut, Sveriges lantbruksuniversitet. Institutionen för ekonomi ooh statistik. Rapport 157, 1979.

Kumm K-I, Jämförelse mellEm alternativa utformningar av restriktioner eller förbud i fråga om kemisk lövslybekämpning, PM 1980-04-21, 1980.

La-vry T L m.fl., Filed worker exposure and helicopter spray pattem of 2,4,5T, Bull. Environm. Contam. Toxicol., 24, 90-96, 1980.

Lindström A ooh Mattsson A, Fysikaliskt skydd mot snytbaggeangrepp på skogsplantor, Sveriges lantbruks-universitet. Institutionen för skogsföryngring, Intema Rapporter 16, 1978.

Lundgren m.fl., Växtsubstansers deterrent- och repellentverkan på skadeinsekter. Biologisk-kemisk analys- praktiskt utnyttjande, statens naturvårdsverk, PM IO36, 1978.

Lund-Hie K, Skogsspryting med glyfosat, Norsk Skogsbruk, 25:5, 18~21, 1979.

Nilsson B ooh Salomonsson L-Å, Hytt medel mot snytbaggen. Skogen, Nr 3, 17-19, 1979.

Prop. 1981/82:44 225

Nilsson C, Miljögifter, Naturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, 1974.

Ollas R och Svensson S A, Våra framtida röjningsbestånd, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Redogörelse, Nr 4, 1979.

Olsson H och Brandt L, Maligna mjukdelstumörer och exposition för kemikalier, Läkartidningen, Vol 77, Nr 9, 760-761, I98O.

Öser B L, Benefit/Risk: Whose? What? How much?, Food Technology, 55-56, Augusti, 1978.

Pemberton J M, Pesticide degrading plasmids: A biological answer to environmental pollution by phenoxyherbicides, Ambio, Vol 8, Nr 5, 1979.

Ramel C, Miljögifter och genetiska effekter. Svensk Naturkunskap, 83-201, 1975.

Regnänder J, Konstgjorda feromoner i kampen mot granbarkborren, Skogen, Nr 7, 10-11 , 1978.

Rosén B, Miljövård för jordbruk, skogsbruk och trädgård, LTe förlag, 1973.

Safiotti U, Review of pesticide carcinogenesis data and regola-tory approaches, LARC, Sci Publ, 25, I5I-I66, 1979-

Samuelsson.K, Att stoppa giftspridningan - också den intellektuella;. Nya Perspektiv, Nr 3, 1979.

Sanne C (red). Kemisamhället ooh hälsan - En delrapport från projektet "Omsorgen i samhället", Sekretariatet för framtidsstudier, 1980.

Skoog P, Ekologi, Svenska Naturskyddsföreningen, 1979-

Söderbaum P, Samhällsplanering. Ekonomi. Miljö, Mdljöförlaget, 1978.

15 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 226

Tallskog L, Arbetskraftsbehov vid övergång till helt manuell lövkontroll, Arbetsmarknadsstyrelsen, PM 1980-02-22, I98O.

Torstensson L och Stark J, Inverkan av edafiska faktorer på nedbrytningen av herbicider i skogsmark, Sveriges lantbruks-universitet, Institutionen för mikrobiologi, Rapport 11, 1979.

Waitt A W, Pesticide legislation and industry, Pestic. Sci., 6, 199-208, 1975.

Westerlund B och Hostedt C, Kohortstudie av dödsorsaker för skogsarbetare med och utan exposition för fenoxisyrapreparat, Rapport till Arbetarskyddsfonden (ej publicerad), 1979-

Allemansrätten, Statens nat-urvårdsverk, Meddelande 3, 1979.

Användning av bekämpningsmedel 1978, Statens naturvärdsverk, PM 1242, 1979.

Användning av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket. Statens naturvårdsverk, PM 198O-OI-O9, I98O.

A.rbetsmiljö vid kemisk bekämpning inom skogsbruket, Arbetar-skyddsstjTrelsen, PM 198O-OI-O4, I98O.

Bekämpningsmedlen - användning och risker, LTs förlag, 1978.

Bekämpningsmedlens inverkan på markens organismer,

1. Djurlivet, SNV PM 1082, I978

2. Miikroorganismer, SNV PM 2108, 1979.

Biologisk bekämpning av skadedjtir. Intressegruppen for Biologisk Bekaempelse (svensk översättning), LTs förlag, 1979.

Domänverkets driftsstatistik, 1978.

EG:s direktiv angående klassificering, emballering ooh märkning av farliga ämnen, 6:e ändringen, Offioial journal, L 259, 1979.

Prop. 1981/82:44 227

FAO Production Y'earbook 1978, Vol. 32, FAO Statistics Series, Nr 22, 1979.

Fenoxisyror och människor, Mil jöförb-undet, 1978.

Fenoxisyror och deras dioxiner, Documenta, Nr 28, Kungl. Vetenskapsakademien, 1977.

Porest Use Chemicals Project, US Environmental Protection Agency, Program Plan, 198O.

Health hazards from new environmental pollutants, Report of a WHO study group, WHO Technical Report Series, Nr 586, 1976.

Iakttagelser av naturförhållanden inom herbicidbehandlade skogsmarker i Norrland, SNV PM 705, 1976.

Isolerad leverperfusion som testsystem för miljögifters toxiska och mutagena effekter. En utvärdering, SNV PM II98, 1979.

Kemikalier i miljön, Nat-urvårdsverkets årsbok, 198O.

Kemiska bekämpningsmedel. Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar. Nr 126, 1978.

Kemiska bekämpningsmedel för jordbruk, skogsbruk och trädgård, LTs förlag, I98O.

Kemiska bekämpningsmedel försålda i Sverige under år 1977, Statens nat-urvårdsverk 1979-

Kemiska bekämpningsmedel som använts i Sverige inom jordbruk, skogsbruk, trädgård, industri och ö-vrigt under år 1976, Statens naturvårdsverk, 1978.

Kemiska ogräsmedel i skogsbruket - Egenskaper och användningsområden. Skogshögskolan, Institutionen för skogsföryngring. Rapporter och Uppsatser, Nr 64, 1975.

Prop. 1981/82:44 228

Lantbriiket och miljövården, Sveriges lantbruksuniversitet. Arbetsgruppen för lantbruk och samhälle. Rapport 1, 1978.

Levande skog - Naturvårdens synpunkter på skogabruket, Svenska Naturskyddsföreningen, 1978.

Lövslybekämpning, Domänverket, 1979-

Lövslyproblemen på föryngringsytor och i ungskog. Skogsstyrelsen, PM 1979-12-28, 1979.

Maximum concentratlons at the workplace 1979. Report no XV of the Commission for investigation of health hazards of chemicals compounds in the work area, Deutsche Forschungsgemeinsohaft, 1979.

Miljöförbundets yttrande över SOU 1978:6-7 (Skog för framtid), 1978.

Miljö för framtiden - vår miljö år 2000, Svenska naturskyddsföreningens årsbok, 1976.

Minimerad användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket, Växtskydds- och ogräskonferenserna 1978, Sveriges lantbruksuniversitet, Växtskyddsrapporter, Jordbruk 3, 1978.

Nationell och internationell pesticid kontroll. Institutioner, organisationer, publikationer. Statens livsmedelsverk, 1979.

Ogräs- och växtskyddskonferenserna 1979. Gemensam del, Sveriges lantbruksuniversitet, Täxtskyddsrapporter, Jordbruk 7, 1979-

Om skydd mot insektsskador på skogsplantor (Snytbaggeutredningen). Skogsstyrelsen, 1978.

Om tillståndet i våra skogskulturer. Skogsfakta från Skogshögskolan, Nr 2, 1975.

Pesticides - Advice and recommendations to be uaed by national

Prop. 1981/82:44 229

and other authorities as well as manufactures concerned with the registration of agricultural and non-agricultural pe.sticides, Council of Europé, 4th edition, 1977.

Produktkontrollnämndens förteckning över bekämpningsmedel m.m., 1979, Statens naturvårdsverk, 1979.

Rapport fra Nordisk Råds utvalg for biologisk bekjemping av skadedyr (NUBBS), Oslo, februari, 1976.

Resthalter av fenoxisyroma 2,4-D och 2,4,5-T i den svenska viltfa-unan och möjligheterna för dioxinförgiftning, SNV PM 692, 1975.

Resultat från enkät om spridning av bekämpningsmedel från luften över skogsmark enligt PKFS 1976:1, Statistikuppgifter 1979, Statens naturvårdsverk, 1979-

Röjsågsanvisningar, Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar, Nr 74, 1970.

Skadeinsekter i skogen, Domänverket, 1979.

Skog för framtid. Betänkande av 1973 ärs skogsutredning, SOU 1978:6-7, 1978.

Skogen, Miljötidningen (teman-ummer) Nr 4, 1978.

Skogsbruk utan fenoxisyror?, SNV PM 719 och 720, 1976.

Skogsbrtiket i kommunernas planering, Statens planverk, Rapport 44 del 7,'1978.

Skogsindustrin - nuläge och utvecklingsmöjligheter. Promemoria utarbetad inom industridepartementet, DS I 1979:5, 1979,

Skogsordlista, Tekniska nomenklaturcentralen, TNC 71, 1978.

Prop. 1981/82:44 230

Spridning av kemiska medel. Betänkande av utredningen om spridning av kemiska medel, SOU 1974!35, 1974.

Statens naturvårdsverks författningssamling - Produktkontroll.

Suspended and cancelled pesticides, United Statens Environmental Protection Agency, May, 1978.

Svensk skog 198O. En faktasamling om svensk skogsnäring, Skogsstyrelsen, 1980.

Synpunkter rörande eventuella hälsorisker vid användning av fenoxisyrapreparat. Kemikontoret, PM I98O-OI-I8, 198O.

Tillståndskrav för flygförare vid flygspridning av bekämpningsmedel. Statens naturvårdsverk. Utredning 1, 1979.

Vad gäller om kemiska ämnen - En vägledning till författningar, allmänna råd m.m., Miljödatanämnden, 1979.

Täxtskyddskonferensen 1979. Speciell del, Sveriges lantbr-uksuni-versitet, Växtskyddsrapporter, Jordbruk 8, 1979.

Prop. 1981/82:44 231

Bilaga 2

Remissammanställning över betänkandet (Ds Jo 1980:11) Bekämpning av lövsly

1 Allmänna synpunkter

1.1 Skogsstyrelsen: För att skogsnäringen skal! kunna medverka till att samhällsmålen uppfylls måste produktions- och exportbetingelserna för skogsindustrin förbättras. Det gäller inte minst skogsindustrins råvarukostnader. En ytterligare höjning av dessa kostnader i förhållande till produktens saluvärde skulle få långtgående negativa konsekvenser inte

bara för skogsnäringen utan även för samhället i övrigt. Mot denna

bakgrund framstår det såsom mycket angeläget att skogsbruket får bedrivas med så rationella metoder som möjligt. Detta gäller inte minst röjning av plant- och ungskogar där behovet av åtgärder är mycket stort och där en fortsatt eftersläpning på sikt skulle leda till en sänkt virkesproduktion och därmed få betydande negativa konsekvenser för vårt lands ekonomi.

----- Skogsstyrelsen vill-- peka på att behovet av kemisk lövbe
kämpning kan komma att bli något större än vad som har redovisats i
utredningen. Anledningen till detta är avvecklingen av bestånd som omfat
tas av reproduktionsplikt enligt 5 § skogsvårdslagen. En nyligen genom
förd utredning vid skogsstyrelsen visar att reproduktionsplikt enligt 5§
punkt 3 föreligger på ca 2 milj. ha i skog som är äldre än 40 år. I vilken
omfattning och hur länge den årliga föryngringsarealen kommer att påver
kas av dessa tillkommande arealer blir i första hand beroende på avveck
lingstakten för dessa lägproducerande bestånd och hur den avvecklingen
kommer att påverka avverkningarna i normala slutavverkningsbestånd.
Det kan antas att vissa delar av dessa tillkommande arealer kommer att
vara svåra ut lövröjningssynpunkt och att den andelen kan komma att
uppgå till mellan 20000 och 40000 ha per år från senare delen av 1980-talet
och fram till några år in på 2000-talet.

---- Det är tyvärr en alltför vanlig uppfattning att ett stort lövinslag i

föryngringarna skulle kunna accepteras, dels för att slippa kemisk bekämp
ning eller dyr lövröjning och dels för att kunna tillgodogöra sig lövveden
som bränsle. En sådan brist i skötseln av plant- och ungskogar leder dock
inte till de välslutna och högproducerande bestånd som förutsätts i det
skogspolitiska beslutet och skulle sannolikt sett på lite längre sikt leda till
ökande lövslyproblem. Utredningen konstaterar också att barrvirke oftast
är det gynnsammaste alternativet för produktion av bränsle. Skogsstyrel
sen delar denna uppfattning och vill med skärpa framhålla att uppskjuten
röjning inte är en godtagbar metod för att minska behovet av kemisk
bekämpning.-- Skogsstyrelsen delar uppfattningen att det är angelä
get att på alla områden söka begränsa användningen av naturfrämmande
kemiska medel så långt det är möjligt. När det gäller kemisk bekämpning
av lövsly är det därför önskvärt att användningen begränsas till de objekt
där behovet är störst, dvs. till de objekt där mekanisk röjning är mycket
dyrare. Vidare bör skogsbruket bedrivas så att behovet av kemiska medel
på sikt kommer att minska. Fortsatt forskning och vidareutveckling av

alternativa lövkontrollmetoder är därför angelägna uppgifter.

Skogsstyrelsen ansluter sig helt till utredningens uppfattning att det är

Prop. 1981/82:44 232

angeläget att eventuella restriktioner i kemisk lövbekämpning kompletteras med andra åtgärder som gör att noggrann manuell röjning blir utförd.

Frågan om lövinslagets inverkan på marken har berörts mycket kortfattat av utredningen. Det har i olika sammanhang hävdats att en inriktning på lövskogsproduktion skulle motverka den pågående försurningen av våra skogsmarker. Skogsstyrelsen vill framhålla att en ökad lövinblandning sannolikt har en mycket marginell betydelse när det gäller att motverka försurningen. Försurningsproblemet måste angripas på ett annat och effektivare sätt.

------ Skogsstyrelsen har inte kompetens att bedöma riskerna för all
mänheten eller för naturmiljön av olika kemiska bekämpningsmedel. Det
kan dock konstateras att det trots en omfattande forskning hittills inte
framkommit någonting som tyder på att riskerna skulle väga tyngre än
nyttan av kemisk lövbekämpning. Skogsstyrelsen delar därför utredning
ens uppfattning att ett totalförbud inte är befogat och menar också att ett
förbud skulle avsevärt försämra möjligheterna att bedriva ett rationellt
skogsbruk. Ställningstagandet grundas på en nytto-risk-avvägning baserad
på vad som nu är känt beträffande riskerna och med hänsyn tagen till
användningssättet, vissa begränsningar beträffande spridningen samt de
måttliga mängder preparat som det är fråga om. Varsamhet vid hantering
en är viktig och skogsstyrelsen förutsätter att bestämmelserna om hante
ring och spridning av de aktuella bekämpningsmedlen utformas så att
arbetet kan utföras utan hälsorisker.

1.2 Statens naturvårdsverk: Frågan om hur man skall kunna få till stånd en mer generell begränsning av besprutningen - utanför de områden som kommunen får besluta om - till arealer med svåra lövslyproblem är enligt verkets mening mer komplicerad. Utredningen pekar själv på den byråkrati som torde vara förenad med skogsvårdsstyrelsernas noggranna prövning av varje enskilt objekt. Man diskuterar även möjligheten att använda en avgiftsstyrning och pekar på flera fördelar med detta.

Mot avgifter (som alternativ till skogsvårdsstyrelsernas prövning) talar främst risken för motsägande impulser genom att samhället, samtidigt som man tar ut en ev. besprutningsavgift på andra vägar försöker stimulera avverkning och nyanläggning av bestånd. En annan invändning mot avgifter kan vara att samhället genom skogsvårdsstyrelserna vill ha ett mer direkt inflytande på valet av besprutningsobjekt än vad en avgift medger.

För avgifter talar främst enkelheten, möjligheten att styra utvecklingen mot en mer begränsad användning av kemiska bekämpningsmedel genom att göra andra metoder konkurrenskraftiga samt möjligheten att denna väg finansiera avsevärda insatser för forskning och utveckling beträffande alternativa bekämpnings- och odlingsmetoder.

Vilket styrsystem statsmakterna än väljer behöver detta, som utredningen föreslår, kompletteras med tillämpningsregler från främst produktkontrollnämnden, arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket och skogsstyrelsen. Det bör ankomma på naturvårdsverket att utfärda riktlinjer om säkerhetsavstånd till större vattendrag, vägar, bebyggelse m.m. samt vissa andra regler för miljö- och naturvårdshänsyn (även utanför de områden som kommunerna ges rätt att besluta om).

----- Flertalet hälsovårdsnämnder har redan i dagsläget mycket be
gränsade resurser i förhållande till sina omfattande arbetsuppgifter. En
ökad kemisk bekämpning av lövsly jämfört med 1970-talets nivå kan kom
ma att medföra mer arbete för hälsovårdsnämnderna i deras roll som

Prop. 1981/82:44 233

tillsynsorgan.-- Slutligen vill verket i detta sammanhang erinra om

behovet av att förstärka resurserna när det gäller den tillåtlighetsprövning av bekämpningsmedel som sker via produktkontrollnämnden. Verket delar utredningens uppfattning att bedömningen av de enskilda bekämpningsmedlens hälso- och miljöfarlighet bör göras centralt. Motiven för detta ligger främst i möjligheten att utnyttja tillgänglig expertis och i kravet på likformighet. En väl fungerande bedömning på central nivå förutsätter emellertid att det finns tillräcklig kapacitet att verkligen fortlöpande bevaka riskerna inte enbart vid nyregistrering utan även beträffande tidigare beviljade registreringar.

1.3 Produktkontrollnämnden: Produktkontrollnämnden delar utredningens uppfattning, att prövningen av kemiska bekämpningsmedel skall ligga kvar på central nivå. Nämnden noterar med tillfredsställelse att utredningen vill att produktkontrollnämnden skall behålla den kvalificerade bedömning av hälso- och miljöfarligheten hos ett ämne som endast en central instans kan uppnå genom egen eller inkallad expertis. De ytterligare avvägningar som kommunfullmäktige skall göra enligt förslaget, berör andra aspekter av användningen än en bedömning av hälso- och miljöfarligheten, nämligen en avvägning mellan naturvårdens och det rörliga friluftslivets intressen å ena sidan och skogsbruket ä den andra.

1.4 Arbetsmarknadsstyrelsen: Utvecklingen inom skogsbruket har under senare år gått i riktning mot en ökad arbetskraftsåtgång under sommarhalvåret och en relativt minskad arbetskraftsåtgång under vinterhalvåret. Härtill har framför allt bidragit att mekaniseringstakten i skogsvårdsarbetet, som kräver mycket arbetskraft under korta säsonger, hittills varit

väsentligt svagare i avverkningsarbetet. En ökad, manuellt utförd

mekanisk lövslybekämpning kommer - om inte arbetsproduktiviteten i motsvarande grad kan höjas — att leda till en ytterligare skärpning av dessa tendenser. Det kommer också enligt styrelsens bedömande att bli svårt att i de berörda områdena rekrytera den för arbetet nödvändiga arbetskraften.

Från arbetsmarknadssynpunkt är det viktigt att skogsbruket kan finna produktionstekniska former som — samtidigt med att kraven på ökad produktivitet tillgodoses - bidrar till att utjämna sysselsättningen över året. Från denna synpunkt vill styrelsen för sin del förorda det mindre arbetskrävande alternativet med en kombination av kemisk och mekanisk röjning.

1.5 Arbetarskyddsstyrelsen: Arbetarskyddsstyrelsen delar den allmänt re
striktiva inställning till kemisk bekämpning av lövsly som utredningen
redovisar i sitt betänkande. Som utredningen framhåller är det mot bak
grund av osäkerheten i riskbedömningen vid användning av kemiska medel
nödvändigt att långsiktigt söka inrikta produktionsmetoderna inom skogs
bruket så att användningen av kemiska medel kan begränsas i största
möjliga utsträckning. Av betänkandet framgår att det torde föreligga goda
utsikter att nå långt i detta avseende. När det gäller bekämpning av lövsly
kan mekanisk röjning i vissa fall vara lämpligare än kemisk, t. ex. på
sådana begränsade ytor där flygbesprutning ej är praktiskt möjlig. Det
måste emellertid beaktas att mekanisk röjning, särskilt med motordriven
såg, innebär påtagliga risker för olycksfall. Riskerna är större om terrängen
är oländig och vegetationen kraftig.

Av de för närvarande använda metoderna för spridning av bekämpnings-

Prop. 1981/82:44 234

medel innebär flygbesprutning de avgjort minsta expositionsriskerna sett från arbetsmiljösynpunkt. Det krävs målmedvetna förebyggande åtgärder för att markbesprutning, vare sig från traktor eller med ryggspruta, över huvud taget skall kunna ske på ett från arbetarskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Det är förenat med stora svårigheter att ordna tillfredsställande skydd mot exposition för bekämpningsmedel under bibehållande av en i övrigt acceptabel arbetsmiljö. Detta beror bl. a. på att en omfattande personlig skyddsutrustning ofta måste användas vid besprutningsarbete i skogsterräng. Motsvarande synsätt kan anföras för de konventionella fick-ningsmetoderna. Däremot kan produkt- och metodutveckling inom fick-ningsområdet med utnyttjande av t.ex. injiceringsteknik minska riskerna vid fickning utan att omfattande personlig skyddsutrustning behövs.

1.6 Sveriges lantbruksuniversitet och statens veterinärmedicinska anstalt:

Lantbmksuniversitetet tillstyrker i allt väsentligt grundtankarna i utredningens förslag.

1.7 Statens miljömedicinska laboratorium: Under många år har diskussio
nen pågått om olika förmenta och reella risker med bekämpningsmedel i
skogen. De sista åren har denna diskussion rört eventuella cancerrisker
som följd av användningen av herbicider av typ fenoxisyror.

Tillgängliga experimentella studier ger icke underlag för att antagandet att de i skogsbruket numera dominerande herbiciderna (MCPA och 2,4-D) är cancerframkallande. Det bör dock framhållas att MCPA sannolikt icke uppfyller i dag ställda krav på toxikologiskt underlag för registrering av bekämpningsmedel. Sålunda har FAO/WHO:s Joint Expert Committee on Pesticide Residues (JECPR) icke ansett underlaget tillräckligt för att rekommendera ett högsta dagligt acceptabelt intag (ADI).

Nyare svenska epidemiologiska studier (av Hardell och medarbetare) har pekat på möjligheten av ett samband mellan exposition för fenoxisyror och vissa mjukdelstumörer. Sambandet synes endast föreligga vid yrkesmässig exposition.

De i utredningen refererade tidigare utvärderingarna av risker med fenoxisyror har väsentligen behandlat substanserna 2,4-D och 2,4,5-T. MCPA, den i dag helt dominerande fenoxisyran, behandlas i dessa sammanhang knappast alls. SML förutsätter att MCPA, som också utgör ett dominerande preparat i jordbruket, blir föremål för särskild utvärdering av utredningen i det fortsatta arbetet.

SML delar utredningens uppfattning att de hälsorisker som förknippats med hanteringen av fenoxisyror, främst utgör en arbetsmiljöfråga, och att kemisk lövslybekämpning från luften f.n. är det minst riskabla alternativet.

Risker för tredje man synes inte föreligga vid regelrätt hantering av medlen.

1.8 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Utredningen diskuterar två olika
metoder för styrning av kemisk bekämpning av lövsly:

1. Administrativ styrning innebärande möjlighet för kommunen att förbjuda kemisk bekämpning av lövsly, inom vissa områden resp. tillstånd till besprutning på övrig skogsmark efter skogsvårdsstyrelsens prövning.

2. Styrning med avgift på sä sätt aft endast plant- och ungskogar, starkt besvärande av lövsly blir behandlade med kemiska medel.

Utredningen säger också, att ovannämnda metoder kan kombineras.

Prop. 1981/82:44 235

. Utredningen lämnar ej klart förord för den ena eller andra metoden.

Länsstyrelsen förordar ovannämnda metod med administrativ styrning av kemisk bekämpning av lövsly.

1.9 Länsstyrelsen i Västerbotten län: I utredningen antyds att den företags
ekonomiska dagsverkskostnaden kan vara lägre i privatskogsbruket. Be
handlingsytornas medelareal är också mindre hos denna ägarekategori.
Följaktligen skulle behovet av kemisk bekämpning kunna vara mindre i
privatskogsbruket.

Länsstyrelsen delar denna bedömning men håller dock för troligt att behovet av kemisk bekämpning inom privatskogsbruket kan komma att öka framgent beroende på vikande arbetskraftsresurser vilket i sin tur sammanhänger med åldersstrukturen hos ägarna och det ökande antalet utbor. Till bilden hör vidare en minskad verksamhet med skogliga beredskapsarbeten vilka svarat för en betydande del av skogsvården inom privatskogsbruket i länet. Ett förbud av kemisk lövbekämpning skulle således enligt länsstyrelsens mening skapa problem även inom privatskogsbruket.

1.10 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Eftersläpningen i fråga om insatser för lövröjning är som framhålls i betänkandet betydande. Detta leder till att gagnvirkesproduktionen blir lägre och att om åtgärder ej vidtas förutsättningarna att på sikt tillgodose industrins råvarubehov försämras. En viss ändring kan emellertid ske när det gäller att definiera vad som skall anses som gagnvirke i och med att produktion av ved för uppvärmningsändamål kan förväntas bli lönsam. Detta kan på sikt komma att medföra omvärderingar i fråga om lövträdens betydelse som virkesproducent och markför-bättrare. F.n. är emellertid situationen akut när det gäller att komma till rätta med lövslykonkurrensen i många ungskogar. Det är därför rimligt att under rådande förhållanden tillåta kemisk bekämpning av lövsly under kontrollerade former.

1.11 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen delar i huvudsak utredningens grundläggande uppfattning om problemet med lövslybekämpningen. Länsstyrelsen anser sålunda att det ur samhällsekonomisk synpunkt bör föreligga möjligheter till sådan bekämpning i vissa fall. Förutsättningen härför är givetvis att verksamheten sker under kontrollerade former och med beaktande av generella och klara direktiv.

1.12 Länsstyrelsen i Värmlands län: Det nu gällande totalförbudet mot kemisk lövslybekämpning tillkom efter en osedvanligt stark och bred folkopinion. Vetenskapsmän och myndigheter förmådde inte framlägga ett sådant faktamaterial som stillade oron för följderna av användningen av gifterna.

Den nu framlagda utredningen innehåller faktamaterial, som bevisar att användningen av kemiska bekämpningsmedel ger ekonomiska fördelar för skogsbruket. Däremot kan inte utredningen lägga fram bevis för att kemiska bekämpningsmedel är ofarliga och att de inte har negativa verkningar på längre sikt. I den allmänna debatten har dessutom på senare tid förekommit flera uppgifter om direkt skadliga verkningar medan de som tidigare talade om bekämpningsmedlens ofarlighet blivit allt försiktigare i sina uttalanden.

Enligt länsstyrelsens mening har utredningen inte tillräckligt belyst ris-

Prop. 1981/82:44 236

kerna av giftanvändningen. I utredningen finns emellertid en underton av osäkerhet - det gäller att begränsa användningen och det gäller att i framtiden noga följa och utveckla forskningen om de kemiska medlens risker och vidta de ytterligare begränsande åtgärder, som kan aktualiseras.

1.13 Svenska kommunförbundet: Med hänsyn till problemets art och om
fattning anser styrelsen att det är felaktigt att bryta ut och fristående
remissbehandla ett utredningsförslag avseende enbart lövslybekämpning
en inom skogsbruket. Sålunda användes i skogsbruket under är 1978
endast 1 % av de ca 10000 ton bekämpningsmedel som totalt förbrukades
inom landet.

Flera skäl talar för att hela utredningsuppdraget bör slutföras innan ställning tas till delproblem såsom spridning av bekämpningsmedel mot lövsly över skogsmark.

Styrelsen finner också att frågor avseende kostnader för mekanisk röjning och alternativa metoder för lövkontroll behöver belysas utförligare.

1.14 Norrköpings kommun: Kommunstyrelsen anser att användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruket skall upphöra, men för att ta ställning till, hur och när detta kan genomföras, måste en helhetsbild tas fram. Utredningsuppdraget bör därför slutföras innan några definitiva ställningstaganden görs till delproblem såsom spridning av bekämpningsmedel mot lövsly över skogsmark. Av direktiven framgår också att kommittén skall göra en bedömning av tänkbara alternativa metoder, som helt eller delvis kan ersätta de kemiska preparaten. Kommunstyrelsen anser att denna fråga liksom kostnader för mekanisk röjning och arbetsmiljörisker behöver belysas utföriigare. Till helhetsbilden hör också ett klarläggande av effekterna av ett totalförbud på kort och läng sikt. Den kraftigt ökande användningen av kemikalier har lett till otrygghet och rädsla hos många människor. Kraven på en minskad användning av kemiska preparat i vår miljö växer sig allt starkare. Bristande kunskaper råder om de långsiktiga miljöeffekterna av storskalig, kemisk lövslybekämpning.

1.15 Svenska samernas riksförbund: Svenska samernas riksförbund (SSR) får inledningsvis understryka att frågan om "bekämpning av lövsly" har samband med och är ett resultat av storskaligheten i dagens skogsbruk, som framtvingar användande av metoder t. ex. giftbesprutning, som rubbar den ekologiska balansen och framkallar faror och hälsorisker för människor och djur förutom påverkan på växtligheten. Eftersom det bland människor skall inräknas renskötande samer och bland djur även renar finner SSR det uppseendeväckande att utredningen inte ägnat frågan om

giftbesprutning av renbetesmark någon närmare studie. Det är alltså

att beklaga att utredningen utan närmare diskussion och analys enbart
föreslår en bestämmelse, som enligt utredningen "är identisk med gällande
bestämmelser" (PKFS 1976:1). På likartat sätt som 1973 års skogs
utredning gjorde i sitt betänkande finner SSR att denna utredning medvetet
eller omedvetet söker sopa inverkan på renskötseln av lämnade förslag
under mattan.- Skulle en besprutning genomföras i den av utredning
en tänkta omfattningen skulle detta innebära ett undertryckande och för
trampande av samerna och de samiska näringarna, som dessutom skulle
stå i uppenbar strid med samhällets beslutade samepolitik.

Prop. 1981/82:44 237

1.16 Svenska naturskyddsföreningen: Inledningsvis vill föreningen konsta
tera att en av de grundläggande frågorna i diskussionen om lövträdsin
blandningen i landets skogar är frågan om ett gott marktillstånd kan bibe
hållas vid upprepad odling av rena eller nästan rena barrskogar. Är svaret
på denna fråga nej ger det sig nästan självt att en tillräckligt stor lövandel
måste ingå i barrskogsbeständen vilket i sin tur måste påverka utformning
en av och intensiteten i lövslyröjningen. Är svaret på frågan däremot ja kan
lövinblandningen väljas mera fritt.

Utredningen har i och för sig inte haft i uppdrag att utreda vilken lövandel som skall ingå i framtidens skogar. Uppdraget har formellt inskränkt sig till att avse användningen av kemiska medel som en lövslyreg-lerande metod. Med tanke på den avgörande betydelse som önskemålen om den framtida lövandelens storlek kommer att ha pä behovet av lövsly-reglerande åtgärder över huvud taget hade det dock enligt föreningens mening varit naturligt att utredningen ändå ägnat uppmärksamhet åt frågan. I varje fall borde man kunnat kräva av utredningen att den erinrat om frågans mycket stora - kanske rent av helt avgörande - betydelse.

Som det nu är inskränker sig utredningen till att redovisa att det finns delade meningar biand forskarna på vilket sätt björken och andra lövträd påverkar omsättningen av olika näringsämnen i marken och i vilken mån detla får återverkningar på virkesproduktionen. Den grundläggande frågan om marktillståndets långsiktiga utveckling ställs aldrig och utredningen för följaktligen heller inget resonemang om huruvida dagens slyregleringsåt-gärder kan påverka möjligheterna att bibehålla ett uthålligt skogsbruk.

1.17 Svenska jägareförbundet: I den avvägning som måste ske mellan
näringspolitiska och andra inressen när det gäller att föreslå lämpliga
åtgärder avseende användning av kemiska preparat i skogsbruket, har
jägareförbundet förståelse för att skogsbrukets och skogsindustrins fram
tid, baserad på produktion av barrvirke av god kvalité, måste ges hög
prioritet.

Skogen producerar emellertid många nyttigheter, varav virke bara är en. Vilt, bär, svamp och rekreation är andra. Skogsmarkens mångsidiga utnyttjande gör det enligt jägareförbundets uppfattning angeläget, att betydande hänsyn tas även till naturvårdens intressen.

Den naturvårdshänsyn som departementschefen uttalat sig för, innebärande bland annat att omfattande hänsyn måste tas i skogsbruket till skogen som livsmiljö för växter och djur, har i betänkandet enligt jägareförbundets uppfattning, tyvärr fått en långt sämre framtoning än vad som ur faunavårdssynpunkt varit önskvärt.

Medan således ekonomiska, sysselsättningsmässiga och toxiska aspekter ingående belysts och analyserats, har utredarna avstått från att närmare gå in pä konsekvenserna för viltmiljöerna vid de tre olika handlingsalternativ som skisserats. Detta är enligt Svenska jägareförbundets uppfattning en avsevärd brist.

Från ekologisk synpunkt är det väsentligt att bevara en stor biologisk mångfald av arter och samhällen lika väl som ett mångfacetterande landskap.

------ Svenska jägareförbundet får kraftigt understryka betydel
sen av att fanuavården vägs in i de naturvårdshänsyn, som kommunerna
skall lägga till grund vid urvalet av besprutningsobjekt. Genom Svenska
jägareförbundets fältorganisation finns i varje län heltidsanställda experter
inom detta ämnesområde - länsjaktvårdskonsulent och/eller länsjaktvår-

Prop. 1981/82:44 238

dåre. Enligt Svenska jägareförbundets uppfattning är det utomordentligt angeläget att dessa experter anlitas av kommunerna i planeringssammanhang när der gäller besprutningsrestriktionemas omfattning.

1.18 Svenska skogsarbetareförbundet: Frågan om kemisk bekämpning eller
manuell röjning är i stort sett beroende på kostnaderna för markägaren.
Om röjningskostnaden blir allt för dyr, föreligger därför risken att ägaren
inte kan förmås att vidta de nödiga åtgärderna. Utan tvekan är det tyvärr
också så, att många skogsägare — oavsett kategori - underlåter att i tid
röja och gallra i unga barrträdsbestånd. Inte heller vidtar man hjälpplante-
ringar i den utsträckning som skulle behövas. Vi är övertygade om att man
inom skogsbruket skulle kunna sysselsätta många fler arbetare om man
vidtog de förebyggande åtgärder som ovan beskrivits i form av hjälpplan
tering samt tidigare röjningar och gallringar.

---- Sysselsättningsfrågorna är av den största betydelse inom de

stora, men glest bebyggda områdena i vårt land, där aktivt skogsbruk
bedrivs. Vid valet av metoder för bekämpning av lövsly är det inte säkert,
att markägaren alltid undersöker huruvida manuell röjning är en lämplig
behandlingsmetod. Därför bör skogsarbetarnas fackliga organisation ges
tillfälle att överlägga med arbetsgivaren om möjligheterna att röja manu
ellt, i stället för besprutning med kemiska medel. Skogsarbetarna besitter
stor erfarenhet och kunskap i detta avseende och detta borde vara en
resurs som man tar till vara vid planeringen av varje års röjning. Det är
som nämnts nödvändigt att tillgängliga arbetstillfällen inte försvinner i
onödan inom skogsbruket. Vidare bör fortsatt forsknings- och ut
vecklingsarbete stimuleras för att få fram så tekniskt säkra behandlingsme
toder som möjligt.

1.19 Sveriges kemiska industrikontor: I utredningen diskuterades olika åtgärder för att begränsa omfattningen av den flygbesprutade skogsarealen och respektive metods för- och nackdelar redovisas. Utredningen stannar i sitt förslag till förmån för styrning med administrativa medel. Kemikontoret finner detta val välgrundat. De nackdelar som är förbundna med avgifter och som kortfattat redovisas i utredningen har sådan tyngd att detta alternativ framstår som klart olämpligt.

1.20 Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR): LRF och SSR delar i stort sett de synpunkter som utredningen framfört och de slutsatser som den dragit från det omfattande

underlagsmaterialet.- Utredningen har arbetat efter principen att

kemisk lövslybekämpning skall få företas där nyttan anses väga tyngre än risken för negativa effekter. Enligt LRF och SSR har emellertid utredningen i ett par väsentliga avseenden förenklat förutsättningarna för jämförelsen. Utredningen tycks helt ha koncentrerat sig på den hittillsvarande verksamheten med kemisk lövslybekämpning, i vilken lövbesprutning med fenoxisyror varit förhärskande. Utredningen borde, enligt förbundens mening, diskuterat huruvida det av produktkontrollnämnden godkända och av skogsbruket använda medlet glyfosat skulle ges samma riskbedömning. Det kan vidare diskuteras om lövslybekämpning med annan teknik än bladbesprutning, t. ex. fickning, skall betraktas på samma sätt som besprutning, vilket utredningen gjort. Som den föreslagna lagen nu är utformad kommer även fickning, också i förebyggande syfte, att förbjudas inom de områden där besprutning inte tillåts. Utredningen har i alltför liten grad

Prop. 1981/82:44 239

beaktat sådana aspekter, enligt förbundens uppfattning. Under alla förhål
landen borde fickning och stubbehandling vara tillåten utom i skydds
områden till vattentäkter. ,

1.21 Marks miljövårdsgupp: I utredningsdirektiven heter det att kunska
perna om riskerna för människors hälsa och för miljön gör det nödvändigt
"att ytterligare åtgärder nu vidtas för att minska användningen av prepara
ten". Vi kan konstatera att utredningen tyvärr helt nonchalerat dessa
direktiv.

I dag finns sambandet mellan fenoxisyror och cancer vetenskapligt

klarlagt.-- — I utredningen tar man inte konsekvenserna av nämnda

fakta. Man säger inte att cancerframkallande preparat borde stoppats av produktkontrollnämnden eller att kemisk lövslybekämpning innebär sådana risker att landets miljöopinion stått för en befogad kritik. Självfallet skulle ett sådant erkännande följdriktigt lett till att utredningen föreslagit ett totalförbud, men den inriktningen har majoriteten i utredningen undvikit. Av samma anledning "avstår" utredningen att granska gällande lagstiftning och på vilket sätt den använts.

1.22 Miljöförbundet: Vår uppfattning är alltså, att frågan om giftanvänd
ningen i skogsbruket nu måste få sitt slutliga avgörande. I det samman
hanget vill vi beröra ett vanligt argument mot ingripanden i skogsbrukets
giftanvändning. Företrädare för skogsbruket brukar hävda, att det i första
hand är jordbrukets användning av bekämpningsmedel som man bör ingri
pa mot eftersom den är många gånger mer omfattande. Detta är visseriigen
sant, men enligt vär mening inget giltigt skäl att dröja med ingrepp mot
skogsbrukets giftspridning. Skogsnäringen har ännu inte hunnit göra sig
lika beroende av kemiska medel som jordbruket. Därför är det jämförelse
vis lättare för skogsbruket att undvara gifterna, och om restriktioner införs
i tid kan man förhindra att skogsbruket utvecklar samma giftberoende som
jordbruket.

---- den sakinformation utredningen ger beträffande möjligheterna att

begränsa användningen av kemisk lövslybekämpning så gott som på varje punkt innehåller allvarliga brister. Väsentliga uppgifter om preparatens skadeeffekter förtigs eller meddelas i form av svävande andrahandsupp-gifter. Giftindustrins branschorgan tillåts bidra med material i utredningstexten utan att källan anges. Bedömningarna av konkurrensförhållanden mellan löv och baiT utgörs av otillåtet långtgående generaliseringar med utgångspunkt från delvis opublicerade forskningsresultat, vars värde således ej kan bedömas. Utredningens beräkningar av merkostnaderna för ett förbud mot kemisk bekämpning och av konsekvenserna vad avser antalet arbetsolycksfall bygger på ett flertal tvivelaktiga utgångspunkter. I flera fall bygger utredningen sina påståenden och slutsatser på källor som inte redovisas i texten, vilket gör uppgifterna omöjliga att kontrollera. Sammantaget gör detta utredningen fullständigt oduglig som underlag för ett politiskt beslut rörande den fortsatta användningen av kemisk lövslybekämpning i skogsbruket.

1.23---------------------------------- Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum: Så vitt vi för
står innebär utredningens förslag inte någon — minskning av kemika-

Ueanvändningen inom skogsbruket. Tvärtom pekar man på behov av en tämligen omfattande lövslybekämpning via flygbesprutning. Bland annat talas om ett uppdämt behov genom att flygbesprutning ej varit tillåten under en tid.

Prop. 1981/82:44 240

Frågan är om kommittén och dess utredare verkligen kan anses ha tagit direktiven på allvar i detta avseende. Man gömmer sig bakom 1979 års skogspolitik och visar knappast någon reell vilja att ompröva den i de delar som hänger samman med användningen av kemiska preparat. I den mån beredskap till omprövning saknas blir utredandet föga meningsfullt och närmast ett slöseri med skattebetalarnas pengar.

2 Övervägda alternativ

Ungefär hälften av remissinstanserna fillstyrker eller är positiva till huvuddragen i utredningens förslag till s.k. "anpassad lövslybekämpning". Ett stort antal av dessa har dock invändningar mot enskilda delar i förslaget. Av de remissinstanser som intar en negativ inställning fill utredningens förslag förespråkar de allra flesta ett förbud mot spridning av herbicider över skogsmark.

2.1 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen kan tillstyrka alternativ 2 under förut
sättning att vissa angivna modifieringar vidtas. Skogsstyrelsen be
dömer att utredningens ahernativ 1 i och för sig kan vara ett lämpligt sätt
att nå önskat resultat. En lösning enligt utredningens förslag (ah. 2) kan
också vara motiverad eftersom det finns starka önskemål om inflytande

från andra intressen än skogsbruket. Det framgår inte klart av

förslaget om detta enbart avser besprutning från luften. Utredningen har dock utförligt redovisat fördelar med denna metod utifrån både arbetarskyddsskäl, effektivitetssynpunkt och miljöskäl. Under förutsättning att föreskrifter för hantering och spridning utformas så att samma säkerhet uppnås som vid flygbesprutning borde även besprutning från marken kunna tillåtas. Det bör i detta sammanhang erinras om att det tillfälliga förbud som gällde från 1972 till 1975 endast rörde flygbesprutning medan besprutning från marken accepterades. Några nya rön som skulle motivera en helt omvänd syn på valet mellan de två huvudmetoderna har, såvitt skogsstyrelsen känner till, inte framkommit. Framför allt för privatskogsbrukets del finns det tillfällen dä besprutning från marken kan vara enda sättet att åstadkomma en godtagbar föryngring. Det kan röra sig om små och spridda föryngringsytor som är bemängda av rot- och stubbskott och där flygbesprutning inte är en lämplig metod. Det finns också förutsättningar att metoder för fickning kan utvecklas som väl tillgodoser både miljöaspekter och arbetarskyddsaspekter. Fickningen skulle främst ha betydelse som förebyggande åtgärd genom att lövträden då kunde behandlas före sjutav-verkningen så att inga rot- eller stubbskott kunde bildas efter avverkningen. Behovet av lövröjning skulle då avsevärt minska på föryngringsytan.

2.2 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser sig i huvudsak kunna
tillstyrka utredningens alternativ 2 "anpassad lövslybekämpning". Det
förutsätts då att vissa resursfrågor får en tillfredsställande lösning.

Naturvårdsverket anser inte att tillräckliga skäl finns för ett totalförbud på basis av nuvarande kunskaper om de tillåtna herbicidernas bieffekter. Med de inskränkningar i besprutningen som utredningen föreslår och de begränsningar som i övrigt gäller står kostnaderna för ett totalförbud enligt verkets mening inte i någon rimlig proportion till de vinster som ev. kan

Prop. 1981/82:44 241

uppnås för hälsa och miljö. Om statsmakterna likväl skulle ta ställning för ett fortsatt totalförbud är det angeläget att detta verkligen får en utformning som gör skäl för namnet. Ett totalförbud bör inte förenas med en dispensmöjlighet. Dispenser skulle dels urholka innebörden av ett totalförbud, dels ställa dispensgivande myndigheter inför svåra avvägnings- och rättviseproblem. Den allvarligaste nackdelen med ett förbuds- och dispenssystem är att den kanske viktigaste förtjänsten hos ett totalförbud skulle riskera att falla bort. Med detta avser verket att skogsägarna i hopp om att få dispens inte skulle ha anledning att tillräckligt anstränga sig för att vidta förebyggande åtgärder mot lövsly eller att utveckla alternativa bekämpningsmetoder.

Sammanfattningsvis anser naturvårdsverket

— att kommunen bör få besluta om kemisk lövslybekämpning i områden
som är känsliga från miljö- och friluftslivssynpunkt

- att denna beslutanderätt bör utövas som ett led i kommunens planering av markanvändningen

- att kommunens beslut bör förenas med besvärsrätt

— att skogsvårdsstyrelsen är det lämpligaste organet att bestämma om
slybesprutning på övriga arealer efter en behovsprövning i varje enskilt
fall

- att kostnaderna för samhällets prövning och tillsyn av kemisk lövslybe
kämpning bör bestridas av skogsbruket

— att vissa resurser bör tillföras verkets produktkontrollbyrå för att effek
tivisera prövningen av bekämpningsmedel.

2.3 Arbetarskyddsstyrelsen: Arbetarskyddsstyrelsen finner att kemisk
lövslybekämpning bör kunna bibehållas inom skogsbruket, men vill starkt
framhäva betydelsen av att spridningen sker under noggrant kontrollerade
förhållanden. Det är viktigt att berörda personalkategorier ges tillräcklig
utbildning samt informeras om risker och skyddsåtgärder, varvid leveran
törerna har ett grundläggande ansvar. Effektiva skyddsåtgärder måste
alltid vidtas och arbetet även i övrigt bedrivas på sådant sätt att exposiUon
förhindras.

Det är angeläget att arbetsmiljöaspekter beaktas när användning av bekämpningsmedel planeras, bl.a. vid val av spridningsteknik.

Med hänvisning till det ovan framförda tillstyrker arbetarskyddsstyrelsen de av utredningen framlagda förslagen.

2.4 Socialstyrelsen: Socialstyrelsen tillstyrker f. ö. utredningens förslag.

2.5 Hovrätten för Nedre Norrland: Med utgång från den bedömning av främst fenoxisyromas hälso- och miljöeffekter, som kommittén ger uttryck för och vad i övrigt kan utläsas av beskrivna forskningsrön, finner hovrätten vid en avvägning mellan nytta och risk att mera ingripande åtgärder för att förhindra skadeverkningar vid hanteringen av fenoxisyror vid lövslybekämpning ej erfordras än vad som var föreskrivna före fillkomsten av den provisoriska förbudslagen. Enligt hovrättens mening föreligger således ej något behov av en generell tillståndsprövning, möjligen bortsett från den som påbjudits till skydd för vissa renbetesmarker. Vidare kan framhållas att de i betänkandet presenterade forskningsrönen ger anledning att genom information och rekommendationer söka påverka markägarna i riktning mot återhållsamhet vid besprutning i gränsområden mellan olika ekosy-16 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 242

stem.--- Att förlänga det nuvarande provisoriska förbudet mot sprid
ning av bekämpningsmedel över skogsmark och eventuellt göra det perma
nent, bör i enlighet med vad kommittén uttalat icke komma i fråga. Kom
mittén har, uppenbarligen såsom en kompromiss mellan företrädare för
olika politiska åsiktsriktningar, stannat inför en ordning, enligt vilken
kemisk lövslybekämpning görs beroende av tillstånd av den lokala skogs
vårdande myndigheten med vetorätt för kommunen såvitt gäller skogs
mark där miljövårdssynpunkter och hänsyn till friluftslivet gör sig gällan
de.

2.6 Sveriges lantbruksuniversitet och statens veterinärmedicinska anstalt:

Lantbruksuniversitetet ställer sig bakom, att grundtankarna i det av

utredningen förordade alternativet 2, Anpassad lövslybekämpning, läggs
fill grund för regeringens beslut i frågan. Alternativet tillgodoser i rimlig
utsträckning såväl friluftslivets krav på tillgång till obesprutad skogsmiljö
som skogsbrukets krav på tillgång fill ekonomiskt försvarbara lövslybe-
kämpningsmetoder.- Utredningens ställningstaganden, som de av
speglas i det lagda lagförslaget, tillmötesgår friluftslivets och miljövårdens
intressen samt önskemålet att användningen av herbicider bör begränsas
genom att de inte används i onödan.

Då utredningen diskuterar dessa frågor, används emellertid oenhetlig
terminologi, som skapar oklarhet. I analyserande avsnitt av utredningen
talas oftast om sprutning, medan i lagtexten termen spridning används.
Detta kan leda till tolkningssvårigheter .Då utredningen inte fram
fört några toxikologiska eller miljömässiga sakskäl, som talar för långtgå
ende restriktioner, bör termen spridning i § 1 bytas ut mot bespmtning,
varigenom skogsbrukets användning av punktbehandlingsmetoder på ett
smidigt sätt möjliggörs.

2.7 Domänverket: Alternativ 1 ger enligt vår mening inte tillräckligt

utrymme för en acceptabel avvägning av olika intressen.

Alternativ 3 (= totalförbud) är oförenligt med skogsvårdslagen och in
nebär ett direkt hot mot domänverkets och skogsbmkets ekonomi.

Domänverket finner denna ansvarsuppdelning acceptabel, eftersom där
med den myndighet som bäst behärskar en viss aspekt på problemet också
får befogenhet att fatta beslut i det avseendet .

Alternativet innebär vissa risker. Främst då risken för en oenhefiig hantering kommunerna emellan. Vi anser det dock angeläget att finna en acceptabel väg ut ur en låst situation och kan för den skull acceptera det av utredningen förordade alternafiv 2.

Utredningens förslag talar generellt om spridning av bekämpningsmedel avsedda för bekämpning av lövsly. Enligt domänverkets uppfattning handlar förslagen dock endast om areell besprutning. Individuell behandling av lövträd som förebyggande åtgärd mot lövsly bör däremot vara fillåten på alla marker för metoder, som kan godkännas från arbetsmiljösynpunkt. Metoder under utveckling är t. ex. fickning med fasta och flytande preparat samt snittytebehandling i samband med mekanisk röjning.

2.8 Statens miljömedicinska laboratorium: Sett mot bakgmnd av den dis
kussion som pågått kring skogsbespmtningen i allmänhet och den starka
opinion mot densamma som utvecklats synes det emellertid nödvändigt att
begränsa användningen av kemiska medel i möjligaste mån. Miljömedi
cinska skäl att förorda ett förbud föreligger ej.

Prop. 1981/82:44 243

Det av utredningen förordade alternativet med centralt utfärdade direktiv i kombination med ett utökat kommunalt inflytande torde kunna ge fömtsättningar för en sådan begränsning.

2.9 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Utredningens förslag, betecknat som
alternativ 2, utgör enligt länsstyrelsens mening en mindre lyckad lösning.
Enligt förslaget skulle landet bli indelat i två olika slag av områden; dels
områden, där enligt kommunernas beslut kemisk bekämpning skulle vara
helt förbjuden, dels områden där i princip sådan bekämpning skulle vara
tillåten. Mot kommunernas ensidiga beslut ges ingen apell (om man undan
tar besvär enligt kommunallagen). Man får ett stelt och onyanserat besluts
system, som därjämte leder till onödig byråkrati.

I första hand anser länsstyrelsen att man bör kräva efter att på frivillighetens väg söka begränsa den kemiska slybekämpningen till fall där den kan ur miljösynpunkt godtas och där den är mest nödvändig. För skogsbmket gäller ju redan en allmän aktsamhetsregel i 21 § skogsvårdslagen. Detta stadgande bör även avse användningen av kemiska bekämpningsmedel i skogen. Genom så konkreta anvisningar som möjligt bör skogsägarnas skyldigheter i detta sammanhang klarläggas. Innan man tillgriper absoluta förbud med allt vad detta kan innebära av byråkratiskt krångel bör man enligt länsstyrelsens uppfattning söka sig fram till samförståndslösningar när det gäller användning av bekämpningsmedel i skogen.

Trots detta torde det vara ofrånkomligt att ibland intressekonflikter uppstår. Därför anser länsstyrelsen att användning av kemiska medel för slybekämpning bör föregås av ett anmälningsförfarande av något liknande slag som redan gäller enligt 20 § naturvårdslagen för vissa skogliga åtgärder. Om vederbörande myndighet inte efter en viss angiven tid reagerat negativt på en sådan anmälan skall bekämpningen kunna ske. I annat fall skall det åligga myndigheten att före viss tid besluta om förbud, inskränkning eller andra villkor för åtgärden.

De myndigheter, som kan vara aktuella för mottagande av anmälan och beslut i ärenden av detta slag, är kommun, skogsvårdsstyrelse och länsstyrelse. Dessa tre myndigheter bör givetvis ha ett nära samarbete i dessa frågor. Länsstyrelsen vill för sin del förorda att anmälan regelmässigt bör ske till skogsvårdsstyrelsen, som mycket snabbt bör kunna bedöma när lövslybekämpning är motiverad ur skoghg synpunkt eller känslig i miljövårdshänseende. I tveksamma fall bör ärendet överlämnas till länsstyrelsen, som bör ges befogenhet att förbjuda, begränsa eller villkora bekämpningsåtgärder. Länsstyrelsens beslut skall kunna överklagas.

2.10 Länsstyrelsen i Värmlands län: I Värmland har reaktionen mot giftan
vändningen i skogsbruket varit synnerligen stark både bland allmänhet och
politiker. En lag med absolut kommunalt veto mot användningen av ke
miska bekämpningsmedel mot lövsly skulle med säkerhet få som följd att
samfiiga kommuner i länet beslutade om förbud. Länsstyrelsen anser att
en sådan lag skulle ha vissa fördelar genom att den skulle möjliggöra
användning av bekämpningsmedel i de få områden som är otillgängliga och
där manuell röjning är förenad med stora svårigheter. Eftersom utredning
en inte lyckats framlägga ett sådant förslag, som ger kommunerna en
oinskränkt vetorätt, anser länsstyrelsen att det nu gällande totalförbudet
bör fortsätta att gälla. Ett sådant totalförbud har också den fördelen att
skogsbmket mera definitivt måste planera och inrätta sig för en manuell
röjning. Som exempel kan nämnas att det vid en analys gjord i norra

Prop. 1981/82:44 244

Värmland angående tillkommande arbetstillfällen genom manuell röjning så skulle där tillkomma ca 600 nya fasta arbetsfillfällen om man väljer att tillämpa manuell metod i stället för kemisk lövslybekämpning.

Sådana arbetstillfällen bör samordnas med kommunernas planering för beredskapsarbeten. Det är också viktigt att utbildningsinsatserna för skogsvården ökas.

2.11 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen utgår vid sitt ställningsta
gande från att den prövning av preparatens giftighet som sker genom
produktkontrollnämnden är tillfyllest och att preparat som har bestående
giftverkan eller på annat sätt är långsiktigt skadligt för naturmiljön därför
inte kommer att bli registrerade för användning. Utredningen har inte
närmare berört denna fråga och föreslår inte heller någon ändring av detta
prövningsförfarande.

Länsstyrelsen bedömer det lämpligt att kommunerna ges möjlighet att inom ramen för den fysiska planeringen undanta från kemisk bekämpning de områden som är värdefulla från naturvårds- och friluftslivssynpunkt.

Enligt länsstyrelsens uppfattning innebär de prövningsförfaranden som föreslås enligt alternativ 2 att en stor del av de olägenheter och intressekonflikter, som tidigare uppstått vid den kemiska lövslybekämpningen, kan elimineras. Samtidigt undviks orimligt höga röjningskostnader på den skogsmarksareal där extrema föryngringsproblem finns på grund av riklig lövslyuppväxt.

Utredningen bedömer att en kemisk bekämpning från arbetsmiljösynpunkt är att föredraga framför manuell röjning i aktuella typer av röjningsobjekt. Länsstyrelsen delar den uppfattning.

Länsstyrelsen förordar därför det av utredningen framtagna alternativet 2.

2.12 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det förslag till anpassad lövslybe
kämpning, som utredningen förordar, får ses som en på kort sikt accepta
bel kompromiss mellan miljövårdens intresse att begränsa användningen
av kemiska medel i skogsbruket resp. skogsbrukets intressen av att kom
ma till rätta med den höga och ökade andelen lövsly i plant- och ungskogar.

På sikt bör emellertid reglering av lövsly med kemiska medel ersättas av
andra metoder med mindre påverkan av naturmiljön.
Länsstyrelsen förordar-- alternativ 2--- .

2.13 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningens huvudförslag utgör en
lämplig kompromiss i detta avseende och ger även berörda kommuner
möjligheter att påverka utvecklingen. Länsstyrelsen ansluter sig till detta
förslag.

En tillståndsprövning av samtliga ärenden som avser kemisk bekämpning i skogsbruket är en administrativ apparat som kräver resurser. Denna fråga har ej belysts i betänkandet. Med hänsyn till de riktlinjer som angivits för besparing inom statliga myndigheter, däribland länsstyrelsen, är det angeläget att varje föreslagen utökning av tillståndsprövningen analyseras med avseende på resursförbrukningen. Betänkandet bör därför kompletteras på denna punkt.

Länsstyrelsen vill slutligen framhålla vikten av utbildning av piloter och övrig personal som handhar den kemiska lövslybekämpningen, så att regler och bestämmelser verkligen efterföljs.

Prop. 1981/82:44 245

2.14 Länsstyrelsen i Vä.sterboftens län: Länsstyrelsen instämmer i utredningens bedömning att kemisk bekämpning av lövsly måste tillåtas i viss utsträckning för att möjliggöra ett rationellt skogsbruk med hög avkastning och ansluter sig i princip till det av utredningen förordade "Alternativ 2: Anpassad lövslybekämpning".

2.15 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningen föreslår regler för en s.k. anpassad lövslybekämpning. Länsstyrelsen kan för sin del fillstyrka att lövslybekämpning tills vidare sker enhgt regler som syftar till en sådan anpassning som uttalats i motiven. Det är emellertid tveksamt humvida de föreslagna reglerna är lämpligare för att uppnå detta. En brist är också att utredningen inte tar upp frågan om hur herbicidanvändningen på längre sikt skall kunna minskas med ekonomiskt godtagbara konsekvenser.

2.16 Svenska kommunförbundet: Nya resultat avseende den kemiska löv-slybekämpningens effekter på fauna och flora talar för en ökad försiktighet vid både planering och spridning av herbicider. Med hänsyn till skogsnäringens intressen anser sig styrelsen dock ej kunna förorda ett generellt förbud. Det kunde i stället övervägas att utredningens alternativ 2 kompletteras så att även kornmunerna bereds tillfälle att ge synpunkter på spridning över annan skogsmark än för vilken kommunen utfärdat förbud.

Avslutningsvis vill styrelsen föreslå att ett sådant kompletterat alternativ blir närmare klariagt under det fortsatta utredningsarbetet. I avvaktan på ställningstagande härtill bör nuvarande temporära förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark (SFS 1980:368) fortsätta att gälla.

2.17 Svenska samernas riksförbund (SSR): Pä likartat sätt som 1973 års skogsutredning gjorde i sitt betänkande finner SSR att denna utredning medvetet eller omedvetet söker sopa inverkan på renskötseln under mattan. SSR ser det följaktligen oundgängligen nödvändigt att en överarbetning av utredningens förslag kommer till stånd för det fall att regeringen överväger att upphäva gällande förbud mot flygbesprutning. SSR får därför förbehålla sig möjlighet till vidare yttrande i anslutning fill kommande överläggningar eller på annat sätt. I avvaktan härpå vidhåller SSR ståndpunkten att flygbespmtning med fenoxisyror med hänsyn till risker och olägenheter inte får utföras.

2.18 Svenska naturskyddsföreningen: Enligt föreningens mening finns en rad omständigheter, vilka alla i större eller mindre utsträckning redovisas i utredningens betänkande, som antyder att handlingsalternativen borde ha utformats annorlunda än som föreslagits av utredningen .

Exempelvis är skillnaderna mellan åren 1981 -1985 på den ena sidan och de därpå följande åren på den andra så uppenbara att det inte är rimligt att - som utredningen gör - låta för- och nackdelar med olika alternativ under de allra närmaste åren avgöra vad som skall gälla för i princip obegränsad framfid.

---- Av det förda resonemanget kan enligt föreningens mening dras

slutsatsen att ett bespmtningsförbud för år 1986 och därefter inte skulle behöva få några negativa konsekvenser på virkesproduktionen utan tvärt om vara positivt från denna synpunkt och inte heller vara särskilt kostsamt. Fördelarna från naturvårdssynpunkt, rekreationssynpunkt etc. skulle emellertid vara stora. Enligt föreningens mening bör därför - oavsett

Prop. 1981/82:44 246

vad som beslutas för de närmaste fem åren — gälla ett besprutningsförbud för år 1986 och därefter.

De handlingsalternativ som kan formuleras bör enligt föreningens mening avse perioden 1981-85. Mot bakgmnd av vad som anförts ovan kan för denna period följande båda alternafiv ställas upp:

1. besprutning tillåts inom generella ramar (altemafivt efter en till kommunen och skogsvårdsstyrelsen delegerad prövning), dock att en styrande avgift enligt vad som diskuteras i betänkandets avsnitt 8.9 alltid tas ut vid bespmtning för att sådan endast ska ske på områden som det är mycket angeläget att bespruta från skogsekonomisk synpunkt.

2. nuvarande bespmtningsförbud förlängs och kombineras med åtgärder som av skogsvårdsskäl och arbetspoUtiska skäl stimulerar fram en tillräckligt stor manuell och motormanuell röjningsinsats.

Väljs alternativ 1 är det synnerligen viktigt att regler för besprutnings-vaksamheten utarbetas inte endast från arbetarskyddssynpunkt utan också från naturvårdssynpunkt. I utredningens bilaga 3 finns exempelvis ett antal punkter som därvid måste tillgodoses. Väljs å andra sidan alternativ 2 är det på motsvarande sätt viktigt att regler utarbetas för de slyförebyggande åtgärderna och för den manuella röjningen.

2.19 Svenska jägareförbundet: Med de synpunkter och reservationer som redovisats (jfr avsnitt 1.17) tillstyrker förbundet utredningens förslag.

2.20 Svenska skogsarbetareförbundet: Eftersom kemiska medel används i såväl jordbmket, industrin, hushållen, trädgårdsnäringen som skogsbruket, med de minsta kvantiteterna använda i skogsbmket, får frågan närmast karaktären av ett val mellan ett totalförbud över hela linjen eller ett val av bästa kända metoder för användning av kemiska medel. Förbundet tror inte, att ett totalförbud är möjligt att genomföra i dag. Förbundet fillstyrker därför utredningen - dock med krav på största möjliga restriktivitet vid användningen. Förbundet kräver också, att den lokala fackliga organisationen får inflytande vid planeringen av lövbekämpningsarbetena i skogen.

2.21 Sveriges industriförbund: Förbundet anser att utredningen borde ha rekommenderat det första alternativet, eftersom inget i det framlagda utredningsmaterialet talar för att de tidigare restriktionerna har varit otillräckliga. Vi vill hävda denna uppfattning trots att vi är medvetna om den ängslan som finns hos vissa delar av befolkningen inför skogsbesprutning-arna. Man måste nämligen enligt vår mening i detta sammanhang beakta vissa demokrafiska spelregler. Vi har upplevt starka uttryck för en miljöopinion vars representativitet är okänd. Politikernas naturliga reaktion inför denna opinion har varit fillsättandet av en utredning och införandet av ett temporärt totalförbud. När utredningens betänkande nu föreligger med ett så entydigt resultat måste vi acceptera sakförhållandena och besluta i enlighet med dem. Sakkunniga miljövårdsintressenter bland både pohfiker, myndighetspersoner och industriföreträdare har nu uppgiften att beskriva verkligheten för allmänheten.

2.22 Sveriges kemiska industrikontor: Det är Kemikontorets förhoppning att det framlagda förslaget - om det genomföres - kommer att skapa en långsiktig gmnd för skogsindustrins planering liksom också för bekämpningsmedelsindustrin. Kemikontoret har inga principiella erinringar mot utredningens förslag.

Prop. 1981/82:44 247

Likväl har förslaget en del nackdelar och brister som försvårar industrins planering. Särskilt är risken stor att bestämmelserna om det s. k. kommunala vetot leder till betydande olikheter mellan enskilda kommuner för skogsbmkets praktiska möjligheter att använda flygbespmtning över härför lämplig skogsmark. Detta betyder bl.a. att förutsättningarna att bedriva ett rationellt skogsbruk kan komma att påverkas av skogsmarkens lokalisering till olika, men närgränsande kommuner.

2.23 Landsorganisationen i Sverige (LO): De kemiska medel som i dag står
till buds i lövslybekämpning är av en farlighetsgrad som är lägre än många
andra använda medel i arbetslivet. De bör kunna användas i den begränsa
de utsträckning som utredningen föreslår. I första hand skall den minst
riskabla flygbespmtningen användas.

LO tillstyrker därför utredningens huvudförslag.

Den manuella hanteringen på marken bör begränsas och omgärdas av
säkerhetskrav i föreskrifter av arbetarskyddsmyndigheten. Forskning bör
fortsätta för att ytterligare klargöra om risker föreligger. När nya forsk
ningsrön ger anledning därtill får frågan omprövas. En övergäng till

manuell röjning med sågkUngor och andra redskap innebär avsevärda alternativrisker med framför allt allvarliga olycksrisker som följd.

LO vill i likhet med Skogsarbetareförbundet därför också förorda att samråd skall ske med den lokala avdelningen av Skogsarbetareförbundet för att klargöra vilken typ av röjning som skall ske och hur den skall genomföras.

2.24 Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU): Alternativ 1, dvs. fillåten
kemisk bekämpning inom vissa generella ramar, är den mest logiska slut
satsen av utredningens framlagda material och analys. Alternativet har den
bästa anpassningen till 1979 ärs skogspolitiska beslut, skogsindustrins
situation samt berörd speciallagstiftning.

Alternafiv 3, totalförbud, avvisas som omotiverat och i strid med skogspolitiska och andra näringspolitiska målsättningar.

Alternativ 2, anpassad lövslybekämpning, innebär ytterligare begräns
ningar för skogsägare i valet av beprövade metoder i rationellt skogsbmk.
SISU får ändå tillstyrka att detta förslag läggs till gmnd för beslut. Vad
som främst talar för ett förord för alternafiv 2 är enigheten bland ledamö
terna frän de demokratiska partierna, .

Vi delar kommitténs bedömning att alternativ 2 - restriktionerna till trots - på den helt övervägande delen av skogsmarken skall möjliggöra ett fortsatt rationellt skogsbruk med hög avkastning och sysselsättning. Det förutsattes härvid att naturvårdsverkets och skogsstyrelsens direktiv utformas med stor hänsyn till de näringspolitiska målen. Viktigt är bl.a. att s.k. känsliga områden definieras endast med hänsyn till besprutningens miljöpåverkan på allmänt frekventerade områden. SISU föreslår att även skogsbmkets intressenter får medverka i utarbetandet av de generella bestämmelserna.

Utredningen har genomgående - med undantag för några avsnitt, där det klart framgår annat - likställt "kemisk behandling" med "flygbespmtning". Vi tolkar därför innebörden av alternativ 2 och dess författningsförslag så att annan appliceringsmetod, punktvis behandling eller fickning, kan fillätas på all skogsmark. Villkoret är givetvis att arbetsmiljökraven kan uppfyllas.

Prop. 1981/82:44 248

2.25 Kalix kommun: Kommunens hälsovårdsnämnd, som beretts tillfälle
inkomma med synpunkter, har bl. a. framhållit att en kemisk lövslybe
kämpning med flygbespmtning innebär att arbetstillfällen exporteras till
andra delar av landet. Detta bidrager till arbetslöshet och undersyssel
sättning i länet. Nämnden ifrågasätter därför starkt ett återinförande av
denna form av lövslybekämpning.

Eftersom ett totalförbud skulle få allvarliga konsekvenser för skogsbruket och för skogsindustrin har dock kommunstyrelsen för sin del beslutat förorda att lövslybekämpningen får ske enligt i utredningen redovisat alternativ 2, varigenom kommunerna inom ramen för den fysiska planeringen skulle få möjligheter aU förbjuda besprutning i områden, som är känsliga ur miljövårds- och friluftslivssynpunkt. Kommunstyrelsen förutsätter dock därvid att manuell lövslybekämpning alltid skall ske i de fall detta är ekonomiskt försvarbart.

2.26 Östhammars kommun: Östhammars kommun delar utredningens uppfattning. Kommuner som har lokalkännedom bör avgöra var kemisk lövslybekämpning skall förbjudas. Kommunen förutsätter dock att en omprövning av lagstiftningen sker om framfida forskningsresultat resulterar i andra bedömningar beträffande den kemiska lövslybehandlingen. Kommunen fömtsätter vidare att eventuella kostnader - vid ett förbud mot kemisk lövslybehandling - icke kommer att belasta kommunen eller enskilda.

2.27 Nässjö kommun: Kommunen kan i princip fillstyrka utredningens förordande av alternativ 2. Detta sker då mot bakgmnd av att detta alternativ anses innebära betydande restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen.

2.28 Borlänge kommun: Att såsom i alternativ 2 indela kommunen i
områden för rekreation där bespmtning ej skall förekomma innebär en
inskränkning av människans utnyttjande av allemansrätten. Om alternativ
2 införes kommer fortfarande oron från allmänhetens sida att vara stor att
vid sina svamp- och bämtflykter komma in i bespmtade områden. Hälso
vårdsnämnden vet att det är svårt att få ut information om exakt var

skogslövslybekämpningen sker. En omfattande inventering krävs

för att ta fram de känsliga områden som skall undantagas för bespmtning. Då inventeringstiden är kort är det lätt att man missar områden som borde ha skyddats från bespmtning.

Alternativ 3 är den enda utveckling som ger ett lönsamt rafionellt skogsbmk på lång sikt och är ekologiskt riktigt.

2.29-------------------------------- Lycksele kommun: Kommunstyrelsen beslutade förorda alter
nafiv 3 i utredningens förslag innebärande ett fortsatt totalförbud för all
kemisk lövslybekämpning inom skogsbruket .

Skogens funktion som levnadsmiljö för andra växter och djur samt som rekreationskälla för människor riskeras att även fortsättningsvis, om kemisk bekämpning tillåts, utgöra källa för stor oro.

En oro som förstärks av att utredningar trots allt visar att vissa hälsorisker ej kan uteslutas.

Vidare noteras att kemiska bekämpningsmedel vanligtvis ej verkar se-lekfivt, dvs. det slår mot de växter man önskar få bort (lövsly) men även mot andra växter och djur.

Prop. 1981/82:44 249

2.30 Marks kommun: Inom Marks kommun har tlygbespmtningarna av
skogsmark mötts av mycket stort motstånd. Rädslan för påverkan på
miljön är påtaglig. Farhågorna för de långsiktiga effekterna på det ekolo
giska systemet är en bidragande orsak till oron. Vid besprutningarna har
alltför ofta hänt att besprutningsmedel hamnat utanför de fastställda områ
dena och där orsakat skada på annan växtlighet. Flygbespmtningarna har

även uppfattats som ett mycket starkt intrång på allemansrätten.

Ett förbud ger ökad sysselsättning och behovet av arbetskraft torde kunna
anskaffas då det endast utgör ca 10% av nu registrerade arbetslösa .

Marks kommun förordar alternativ 3 innebärande generellt förbud mot kemisk bekämpning av lövsly.

2.31 Norrköpings kommun: Utredningen förordar att alternativ 2, Anpas
sad lövslybekämpning, läggs fill grund för beslut. Föreskrifter för sprid
ning av bekämpningsmedel anges i en särskild lag. Kommunstyrelsen kan
inte acceptera lagförslagets utformning. § I som medger för kommunfull
mäktige att förbjuda spridningen av bekämpningsmedel kommer att be
gränsas genom föreskrifter av regeringen och statens naturvårdsverk, vil
ket innebär en inskränkning i fullmäktiges befogenheter.

Kommunstyrelsen vill därför förorda att kompletterande alternativ utreds under det fortsatta arbetet, som innebär ett absolut veto för kommunerna. Kommunerna bör ges möjlighet att stoppa besprutning inom kommunens område även över annan skogsmark än för vilken kommunfullmäktige utfärdat förbud. I avvaktan pä detta föreslår kommunstyrelsen att nuvarande temporära förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark (SFS 1980:368) fortsätter att gälla.

2.32------------------------- Skinnskattebergs kommun: Kommunen förordar därför att

utredningens alternativ 3 genomförs, dvs. fortsatt totalförbud mot kemisk lövslybekämpning inom skogsbruket.

Kommunen anser att ett generellt förbud bättre tillgodoser önskemålen från allmän hälso- och miljövårdssynpunkt om både minskad användning och försikfigare hantering av bekämpningsmedel i samhället. Volymen av bekämpningsmedlen inom skogsbruket är visserligen liten jämfört med giftanvändningen inom andra delar av näringsHvet, men om användningen skall minskas måste man börja någonstans. Kommunen anser att det av utredningen föreslagna alternativ 3 erbjuder ett bra tillfälle.

Om riksdagen bedömer att alternativ 3 är ett alltför långtgående förbud mot bekämpningsmedel, föreslår Skinnskattebergs kommun att ett något modifierat alternativ 3 genomförs. Detta bör innebära ett förbud men med viss dispensmöjlighet. Dispens skulle kunna medges i fråga om otillgängligt belägna marker långt från bebyggelse och som saknar intresse för fritids-och rekreationsändamål. Dessutom skulle det krävas att mekanisk röjning är tekniskt svår att genomföra p. g. a. markens beskaffenhet eller dylikt.

Om riksdagen väljer att genomföra utredningens alternativ 2 får det enligt Skinnskattebergs kommuns uppfattning inte genomföras utan att vissa villkor uppfylls. Kommunens rätt att helt förbjuda kemiska bekämpningsmedel inom vissa områden får inte väsentligt inskränkas genom de tillämpningsföreskrifter som meddelas enligt förslaget till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. När områden där bekämpningsmedel är förbjudna avgränsas i exempelvis den fysiska översiktsplaneringen, får kommunerna inte åläggas något informationsansvar som går längre än

Prop. 1981/82:44 250

vad som gäller för det översikfiiga planeringsdokument eller motsvarande där denna fråga behandlas.

---- Det bör även övervägas att införa kommunal vetorätt när det

gäller spridning av bekämpningsmedel i de områden där tillstånd föreslås lämnas av skogsvårdsstyrelserna.

2.33 Torsby kommun: Trots att det således från ekonomisk synpunkt är
fördelaktigare, att vid bekämpning av lövsly använda kemiska bekämp
ningsmedel genom flygbesprutning kan inte kommunen under nu rådande
förhållanden tillstyrka något av utredningens alternativ utan yrkar på, att
totalförbudet förlängs till dess att det är vetenskapligt klarlagt att prepara
ten är ofarliga. Kommunens uppfattning överensstämmer således i princip
med utredningens alternativ III.

Människorna i berörda bygder känner en stor osäkerhet för verkningarna av dessa preparat. Denna osäkerhet och oro har förstärkts under åren genom den allmänna debatten om dessa preparat.

Forskningen har under senare år inte heller kunnat undanröja dessa farhågor. Snarare synes farhågorna genom olika vetenskapliga undersökningar accentuerats.

2.34 Årjängs kommun: Årjängs kommun avstyrker förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark och förordar förbud mot användning av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket.

2.35 Åtvidabergs kommun: Kommunen kräver totalförbud mot kemisk lövslybekämpning i skogsbruket. Då aktuella skogsbruksmetoder har lett till en mycket svår situation kan kommunen tänka sig en bespmtningspe-riod av fem år under vilken tid förebyggande åtgärder måste bli föremål för utvärdering och forskning. Framförallt måste alternativa bmkningsme-toder utvärderas och en större andel skogsarbetare ges fast anställning. Vidare måste tillfällig arbetskraft ges nödvändig utbildning. I fråga om flygbesprutning förutsätter kommunen att lövslybesprutning utföres enbart från helikopter. Under de fem åren förutsätts att samråd sker mellan kommunen och skogsvårdsstyrelsen i fråga om enskilda bespmtningsom-rådet med möjlighet för kommunen att tillämpa ett kommunalt veto.

2.36 Marks miljövårdsgrupp: Det är Marks Miljövårdsgrupps uppfattning att endast alternativ 3 — totalförbud — mot giftspridningen i skogen — motsvarar svenska folkets krav och politikernas vallöften.

2.37 Miijöförbundet:-- Man kan---- utgå frän, att skogsvärdssty-

relserna skulle lämna tillstånd för kemisk bekämpning på alla ytor där det enligt gängse företagsekonomiska kalkyler är lönsamt att spruta, vilket är betydligt störte arealer än de 30000 ha som besprutats under senare år. Någon begränsning av skogsägarnas besprutningsplaner kommer inte att åstadkommas genom en tillståndsprövning hos skogsvårdsstyrelserna.

Utredningen hävdar i sin diskussion, att dess förslag innebär betydande restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen. Det är ett helt gmndlöst påstående. För det första kan ingenting sägas om förslagets effekter så länge inte de riktlinjer som skall vägleda kommunerna i deras beslut har presenterats. Och även om detta skett, vilket alltså inte är fallet, råder ju fullständig ovisshet beträffande i vilken mån kommunerna kommer att

Prop. 1981/82:44 251

utnyttja de möjligheter till förbud som kan tänkas bli följden av dessa riktlinjer.

Sanningen är, att utredningen lagt ett förslag vars effekter på användningen av en kemisk lövslybekämpning i skogsbruket inte kan förutses. Av de skäl vi anfört ovan anser vi för vår del, att det finns anledning att befara, att det system utredningen förslår inte skulle leda till någon begränsning av den kraftigt ökade insats av herbicider som planeras av storskogsägave och skogsvårdsmyndigheterna.

Vi menar alltså, att ambitionen att så långt som möjligt minska giftanvändningen i skogsbmket nu måste resultera i ett förbud mot kemisk lövslybekämpning, helt enkelt därför att ett sådant förbud nu är möjligt utan allvarliga konsekvenser. Arbetskraften finns. Kostnaderna är mycket måttliga. De alternativa åtgärderna finns. Miljöförbundet kan för sin del inte acceptera något annat alternativ än totalförbud mot kemisk lövslybekämpning och vi menar att de ambitioner som enhälligt kom till uttryck i 1979 års skogspolitiska beslut nu inte tillåter något annat ställningstagande.

Ett totalförbud är dessutom, till skillnad från utredningens förslag, lätt att administrera. Besvärliga tolkningstvister och skiljaktlig behandhng av skogsägare i olika kommuner undviks. Arbetsbelastningen i den kommunala och statliga förvaltningen blir mindre.

2.38 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum: Vi erinrar om att ett av jordbmksministerns syften med ifrågavarande utredning var att minska användningen av kemiska preparat inom jord- och skogsbmket. Vi kan inte annat än komma fram till att utredningens lagförslag — om det blir lag - på intet sätt kommer att medverka till en minskad användning av kemiska preparat inom skogsbmket, snarare tvärtom!

Det förslag som kommittén förordnar anser vi medföra stor byråkrafi och onödigt höga administrativa kostnader. Det är knappast förenligt med den nuvarande regeringens strävanden att minska byråkratin och hålla tillbaka de statliga utgifterna.

En avgiftskonstmkfion i kombination med kommunal självbestämmanderätt utgör ett bättre förslag. Styrning genom avgifter skulle ge skogsägarna incitament att ägna sig åt den skogsvård, som väl alla anser vara angelägen. Kommitténs förslag uppmuntrar snarare fill passivitet med sikte på att uppnå de lövslytillstånd, som innebär uppfyllande av kraven för lövslybespmtning.

Bäst är enligt vår uppfattning förbud mot användning av kemiska medel för lövslybekämpning. Ett sådan förbud skulle innebära en konstruktiv insats på väg mot ett samhälle där kemikalieproblemen hanteras med större varsamhet. Förbudet skulle vidare framtvinga god skogsvård.

3 Kommunernas rätt att förbjuda spridning. Besvärsrätten

Förslaget att låta kommunerna få större inflytande på användningen av bekämpningsmedel tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Det finns emellertid olika meningar om hur långtgående inflytandet bör vara och på vilket sätt det skall utövas.

Prop. 1981/82:44 252

3.1 Socialstyrelsen: Den lagstiftning som reglerar bekämpningsmedlens an
vändning är lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Den centrala tillsynen
över denna lagstiftning tillkommer naturvårdsverket samt arbetarskydds
styrelsen inom dess verksamhetsområde. Regionalt och lokalt utövas till
synen av yrkesinspektionen och länsstyrelsens respekfive hälsovårds
nämnder.

Inom skogsmark där kommunen inte förbjudit spridning av bekämpningsmedel anser socialstyrelsen att det är angeläget att hälsovårdsnämndens beslutskompetens preciseras för att det inte skall råda någon osäkerhet om hälsovårdsnämndens myndighetsutövning. Hälsovårdsnämnden måste som lokal tillsynsmyndighet göra en riskvärdering beroende på var bekämpningsmedlen används och därefter fatta beslut om säkerhetsåtgärder till skydd för människans hälsa.

Ett sådant beslut måste kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Hälsovårdsnämndens beslutskompetens måste klart skiljas från kommunfullmäktiges.

För att uppnå önskad samordning anser socialstyrelsen att det i lagtexten bör införas krav på att skogsvårdsstyrelsen skall höra hälsovårdsnämnden.

Socialstyrelsen anser att kommunfullmäktiges beslut, det kommunpolitiska beslutet, som tar hänsyn till olika intressen i kommunen inte skall regleras i vad avser besvärsrätten på annat sätt än vad kommunallagen redan anger.

3.2 Skogsstyrelsen: Enligt förslaget skall kommunerna kunna föreskriva att
spridning av bekämpningsmedel inte får ske över skogsmark som är käns
lig frän miljövårds- och friluftslivssynpunkt. Dessa områden skall lämpli
gen markeras på karta i samband med kommunens fysiska planering.
Samråd bör härvid ske med de berörda parterna. Det föreslås att statens
naturvårdsverk skall meddela närmare riktlinjer och föreskrifter om när
skogsmark kan anses vara av den art att den kan bli föremål för förbud.

Skogsstyrelsen vill här erinra om det samråd som enligt skogsvårdsförordningen 21 § skall ske mellan skogsvårdsstyrelse och kommun. Med stöd av naturvårdslagen kan också förordnas om naturvårdsområden (enligt 19 §) och samrådsområden (enligt 20 §) på skogsmark. Samrådsskyldighet råder vidare för sådana åtgärder som dikning och hyggesplöjning och inom vissa områden även för slutavverkning.

För en markägare måste det te sig förvirrande om antalet övertäckande lagar och bestämmelser blir för stort. Det finns risk för att skogsmarken särskilt i närheten av tätorter inte brukas på det aktiva sätt som motsvarar skogsvårdslagens bestämmelser, på grund av att skogsägaren är osäker om samhällets mål med skogsbmket.

Pä sikt borde en förenkling och samordning av gällande bestämmelser eftersträvas. Detta kan ske genom att det i den gällande brukningslagen för skog, (skogsvårdslagen) intas de bestämmelser om miljöanpassning av bmkningsmetoderna som nu regleras på annat håll och som rör skogsbruk. Skogsstyrelsen förordar således i första hand att de nu föreslagna bestämmelsema så långt möjhgt inordnas i skogsvårdslagstiftningen. För att undvika en alltför olikartad tillämpning mellan ohka kommuner bör det under alla förhållanden föreskrivas att områden som skall omfattas av spmt-ningsförbud skall fastställas efter samråd med skogsvårdsstyrelserna. Genom skogsvårdsstyrelsernas medverkan skulle fömtsättningarna för en någorlunda enhetlig fillämpning öka. Länsövergripande naturvårdsintres-

Prop. 1981/82:44 253

sen kunde dessutom tillgodoses genom nära kontakter mellan skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelsernas naturvårdsenheter. Övrigt samråd bör ske i enlighet med utredningens förslag.

Skogsstyrelsen förutsätter att naturvårdsverket skall utfärda föreskrifter till lagförslagets I § i samråd med skogsstyrelsen. Det är viktigt att dessa föreskrifter utformas så att inte onödigt stora områden undantas från besprutning. I skogsvårdslagen ställs stora krav på att skogen skall röjas och detta bör vara ett starkt skäl till att inte i onödan hindra användningen av så rationella metoder som möjligt.

Endast i enstaka typiska tätortskommuner kan det vara motiverat med förbud på en större del av föryngringsarealen. Schablonmässiga skyddszoner bör efterhand kunna ersättas av brukningsplaner som anger hur skogsbmket bör bedrivas med hänsyn fill gällande författningar och ett godtagbart markutnyttjande. Sådana bmkningsplaner bör begränsas fill aktivt nyttjade områden där särskilda anpassningar av skogsbruket är motiverat av miljöskäl. De bör ses som en konkret fortsättning av kommunernas fysiska planering, och bör upprättas av skogsvårdsstyrelserna.

3.3 Statens naturvårdsverk: När det gäller frågan om ett vidgat kommunalt
inflytande överensstämmer utredningens förslag i stort sett med det förslag
verket tidigare framfört till regeringen (1979-11-30). Mot den bakgmnden
begränsar verket sitt yttrande på denna punkt .

Utredningen har utvecklat verkets förslag såtillvida att de områden som inte skall få bespmtas efter (engångs)beslut av kommunfullmäkfige klart markeras på en karta. Detta innebär flera fördelar. Kopplingen till den kommunala markanvändningsplaneringen betonas. Vidare får skogsägarna klart för sig vad som gäller och man undviker en årlig prövning av varje enskilt besprutningsobjekt.

Till skillnad från naturvårdsverket anser utredningen att kommunens förbud mot besprutning inte skall kunna överklagas. Denna ger möjlighet till alltför skilda tolkningar kommunerna emellan när det gäller att bedöma vilka områden (vilken typ av områden) som kommunen bör undanta från besprutning.

Ett visst rättesnöre kommer självfallet kommunerna att ha i de allmänna råd som naturvårdsverket föreslås utfärda. Det förefaller dock inte troligt att man genom sådana råd klart och entydigt skall kunna precisera vilka områden som är "känsliga från miljövårds- och friluftslivssynpunkt".

Naturvårdsverket vidhåller sin uppfattning att rätlen att överklaga kommunens beslut torde vara en fömtsättning för en likartad lagtillämpning. Länsstyrelsen synes härvid vara en naturlig besvärsinstans. Verket är medvetet om att den närmare regleringen av kommunens beslutsrätt samt ev besvärsrätt kan bli problematisk och fordra närmare överväganden.

3.4 Statens planverk: Vad gäller utpekande av vissa områden med

förbud mot kemisk lövslybekämpning betraktar planverket detta som en väsenfiig markanvändningsfråga och därmed en fråga för den fysiska planeringen. Detla har behandlals ytterligt knapphändigt i utredningens betänkande. Verket vill därför utveckla sina synpunkter något i det följande.

Ett förslag fill en helt ny markanvändningslagstiftning har lagts fram i betänkandet "Ny plan- och bygglag" (SOU 1979:65-66). Enligt den föreslagna plan- och bygglagen (PBL) skall det för varje kommun finnas en aktuell marköversikt som omfattar kommunens hela område. Marköversikten skall tjäna lill ledning för beslul om markanvändning och byggande.

Prop. 1981/82:44 254

---- Genom ett annat institut, benämnt markförordnande, kan kom
munen bl. a. utfärda bestämmelser som behövs för att trygga friluftsintres-
set inom områden som är av särskild betydelse för rekreation och friluftsliv

Den nu föreslagna regleringen av kemisk lövslybekämpning kan på ett enkelt sätt samordnas med PBL genom att I § i utredningens lagförslag ersätts med en föreskrift om att skogsvårdsstyrelsen inte får ge tillstånd i strid mot ett markförordnande och att riktlinjer i marköversikten skall beaktas vid tillståndsprövningen. Härigenom får skogsvårdsstyrelsen möjlighet att i de enskilda fallen göra en avvägning av skogliga intressen mot friluftslivsintressen utan ett betungande remissförfarande i varje ärende samtidigt som kommunen kan utöva visst inflytande över denna avvägning även i de fall ett direkt förbud inte anses erforderligt.

PBL avses inte träda i kraft förrän den 1 januari 1985 medan den nu aktuella lagen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark föreslås träda i kraft redan den 1 juli innevarande år. Lagförslaget behöver därför också samordnas med nuvarande lagstiftning på den fysiska planeringens område, vilket ter sig något svårare eftersom denna i huvudsak

endast är inriktad på reglering av bebyggelse. Något planinstitut

som skulle kunna motsvara markförordnande i de hänseenden det nu är fråga om finns inte f. n. Det är alltså inte möjligt att klara hela samordningen genom en enkel hänvisningsbestämmelse på samma sätt som föreslagits ovan i fråga om PBL. Det synes i stället enklast att skriva in alla erforderliga bestämmelser om restrikfioner mot kemisk lövslybekämpning inom vissa områden i den särskilda lag som utredningen föreslår.

Vad som behövs utöver de bestämmelser utredningen föreslagit är dels en möjlighet för kommunen att genom riktlinjer påverka skogsvårdsstyrelsens prövning av ansökningar om tillstånd till besprutning, dels bestämmelser om förtärandet vid utfärdandet av sådana riktlinjer och av direkta förbud enligt 1 §. Planverket bedömer att sådana riktlinjer för tillståndsprövningen till viss del kan ersätta direkta förbud och att detta blir en totalt sett bättre lösning, bl.a. genom att den möjliggör en smidigare anpassning till ändrade förhållanden.

När det gäller förfaranderegler har man att utgå från syftet med rikfiin-jerna och förbuden, nämligen att skydda friluftsintresset. Härav följer enligt planverkets mening att den berörda allmänheten bör beredas tillfälle att göra sig hörd innan beslut fattas. Detta kan man uppnå genom att tillämpa motsvarande förfarande i fråga om samråd och utställning som

gäller vid upprättande av generalplan. Bestämmelserna i 14-18 §§

byggnadsstadgan kan tjäna som förebild för erforderlig författningstext.

Om förfarandebestämmelserna får detta innehåll bedömer planverket det troligt och lämpligt att den kommunala hanteringen kommer att ske i ett par omgångar. I en första omgång görs mot bakgmnd av kommunens översiktliga planering ett ställningstagande till vilka riktlinjer som behövs för olika delar av kommunen och var förbud kan behövas. I en eller flera efterföljande omgångar kan sedan förbudsområdena behandlas enligt de mer betungande reglerna. Ofta torde dessutom områdesredovisningen i dessa fall behöva ske i en annan kartskala.

I lagförslaget anges att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens naturvårdsverk skall meddela närmare föreskrifter om när skogsmark kan anses vara av sådan art att kommunen skall få utfärda förbud. Utredningen lämnar också exempel på vad sådana föreskrifter kan innebära. Planverket ifrågasätter om det är lämpligt med föreskrifter av

Prop. 1981/82:44 255

detta slag. De torde komma att slå mycket olika i skilda situationer. En planmässig samlad bedömning av alla omständigheter ger avsevärt bättre fömtsättningar att avgränsa förbudsområdena på ett för allmänhet och markägare begripligt sätt. Som ledning för denna bedömning bör allmänna råd meddelas såväl i fråga om formulering av riktlinjer som i fråga om var respektive riktlinjer och förbud bör gälla. Meddelandet av sådana råd bör vara en gemensam uppgift för naturvårdsverket, skogsstyrelsen och planverket.

3.5 Hovrätten för Nedre Norrland: Kommittén har valt att överlämna
förbudsfrågan till kommunens beslutande organ, kommunfullmäktige. Nå
gon rätt fill delegation till kommunstyrelsen har inte tagits upp i förslaget
och torde ej heller följa direkt av allmänna kommunalrättsliga grundsatser.
Mot bakgrund enbart av de skäl kommittén anfört för att ge kommunerna
inflytande över spridningsfrågan finns intet att erinra mot att valet fallit på
kommunfullmäktige. Sålunda torde lösningen vara helt i samklang med
grunderna för den kommunala organisationen och befogenhetsfördelning
en. Emellertid för förslagel i denna del med sig en olägenhet i fråga om
rätten till överprövning.

Besvär över kommunfullmäktiges beslut kan endast föras genom kom-munaibesvär. Kommitténs val av kommunfullmäktige som beslutsorgan utesluter prövning av annat än beslutets laglighet i de hänseenden som uppräknas i 7 kap 1 § kommunlagen. Härtill bör läggas att prövningsinstanserna inte kan ändra på det klandrade beslutet, blott upphäva det.

Den kompetens som kommunerna ges enligt förslaget kan för markägare medföra ingripande beslut. Det synes därför rimligt att markägaren skall kunna åvägabringa en fullständig prövning av beslutet, omfattande ej endast dess laglighet utan även dess lämplighet. Så mycket mer betydelsefull ter sig en sådan rätt till överprövning i anseende till att förslaget inte föreskriver någon ersättningsskyldighet gentemot markägaren.

För att öppna vägen för förvaltningsbesvär måste annat kommunalt organ än kommunfullmäktige ges den erforderliga kompetensen. Något formellt hinder mot att åt kommunstyrelsen uppdraga att handha förbudsfrågan synes inte vara för handen. Härvidlag kan hänvisas till bostadsan-visningslagen (SFS 1980:94) och lagrådets yttrande vid lagens tillkomst, prop 1979/80:72.

3.6 Domänverket: Vi vill speciellt framhålla värdet av att besluten

på kommunal nivå lyfts upp från eij ensidig bedömning i hälsovårdsnämnden till en mer allsidig belysning i kommunfullmäktige.

Vi accepterar--- att kommunfullmäktige fastställer en långsiktig

plan, av vilken framgår vilka områden som är så känsliga från frilufts-, miljö- och naturvårdssynpunkt att besprutning ej bör ske. Vi anser dock att det samråd som därvid föreslås skall vara obligatoriskt. Domänverket anser det dessutom önskvärt att inte bara de intressenter, som önskar använda herbicider, deltager i samrådet utan också representanter för skogs- och miljövårdande myndigheter i länet. Detta för att få en inom länet enhetlig tillämpning av de generella föreskrifter för samrådet, som kommer att utarbetas av statens naturvårdsverk. Domänverket förutsätter möjlighet att ta del i naturvårdsverkets arbete med dessa föreskrifter. Det är domänverkets uppfattning att i princip all mark är intressant för friluftsliv i olika former. De områden som nu tas undan bör vara sådana där

Prop. 1981/82:44 256

särskilt aktivt friluftsHv bedrivs. Efter samråd med intressenterna fast
ställer kommunfullmäktige en flerårig plan, som visar var bespmtning är
förbjuden resp tillåten. Planen anges lämpligen på en karta. Domänverket
fömtsätter att markägarna ges rätt att anföra besvär över detta kommunala
beslut--- . Den kan--- befaras, att tillämpningen blir mycket varie
rande även inom kommuner med likartad stmktur. Domänverket anser att
detta understryker kravet på att markägarna ges rätt att anföra besvär över
kommunernas gränsdragningar.

Det är--- viktigt att den kommunala planeringen och samrådet med

intressenterna bedrivs i en sådan takt att bespmtning under 1982 ej i onödan förhindras. Kommunerna bör för den skull vara klara med planer och beslut avsevärt före utgången av juni 1982.

3.7 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Av betänkandet (sid. 162 och 163)
framgår indirekt att utredningen som "förbudsområden" tänkt sig: områ
den kring bebyggelse, fritidsområden, sjö, vattendrag, allmän väg eller
vattentäkt. Det synes däremot oklart, om andra för bekämpningsmedel
känsliga naturområden som exempelvis skogsmark i skyddsvärda våt
marksområden eller botaniskt intressanta skogsmarker skall kunna ingå i
kommunfullmäktiges möjlighet till förbud. Att så kan ske bör klarläggas.

Samrådsskyldighet för kommunen bör övervägas. Samrådsskyldighet bör gälla med länsstyrelsen, när kommunen avser att införa förbud för visst område i enlighet med 1 § i lagförslaget. Detta understryker det lämpliga i att fråga om sådant förbud behandlas inom ramen för kommunens översiktliga planering, i första hand upprättande eller revidering av kommunöversikt. Enligt gällande riktlinjer för den fysiska riksplaneringen bör kommunema söka utveckla sin översiktliga planering, när det gäller skogen.

Slutligen bör i lagförslaget införas möjlighet att hos länsstyrelsen anföra besvär över kommunfullmäktiges beslut enligt 1 §.

3.8 Länsstyrelsen i Värmlands län: En klar brist i utredningen är att den inte klart anger kommunernas möjlighet att förbjuda spridningen av bekämpningsmedel. Enligt förslaget verkar kommunernas rätt att bli starkt begränsad av de föreskrifter som regeringen och de statliga myndigheterna kan utfärda.

3.9 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Av flera skäl är det angeläget att kommunerna fillämpar restriktionerna på ett någorlunda likformigt sätt. Exempelvis har många skogsägare mark inom flera kommuner och sådana skogsägare bör ges möjlighet att kunna planera för åtgärder mot lövet utan oskäligt stor variation i de kommunala kraven när de skogliga och natur-värdsmässiga förhållandena objektivt sett är likartade. De av utredningen föreslagna generella föreskrifterna måste därför ges en så strikt och entydig utformning som möjligt.

I skogsvårdsförordningen 21 § sägs att "Skogsvårdsstyrelsen skall samråda med kommunen i frågor av särskild vikt med hänsyn till de lokala förhållandena". För att detta grundläggande samrådskrav inte skall delvis sättas ur spel och för främjande av likformighet i de skilda kommunernas ställningstaganden borde skogsvårdsstyrelserna på något sätt kopplas in

Prop. 1981/82:44 257

även i kommunernas fastställande av förbudsområden. Lämpligen åläggs kommunerna att fastställa förbudsområdena efter samråd med skogsvårdsstyrelsen. Denna får då möjlighet att medverka till en skälig avvägning mellan å ena sidan de skogliga förutsättningarna och å andra sidan frilufis-, miljö- och naturvårdssynpunkterna, dels inom kommunen dels mellan kommunerna i länet.

3.10 Länsstyrelsen i Norrbotten län: Inom ramen för fysisk plane
ring avses kommunerna fastställa vilka områden som är känsliga från

miljövårds- och friluftslivssynpunkt. För närvarande råder en låg

planberedskap i länets kommuner vad gäller områdes- och generalplaner. Detta är särskilt markant för skogsområdena nedanför fjällen, dvs. där skogsbruket har sina huvudsakliga intressen. Flera kommuner i länet saknar för närvarande för någon del av kommunen den form av kommunalt och regionalt förankrade dokument som torde avses i utredningen. Undantag kan tlnnas exempelvis för centralorterna där översiktliga planer har arbetats fram i första hand för att reservera mark för tillkommande bebyggelse. Skogsbruket i dessa planer har alltså en mycket marginell betydelse för de syften som utredningen har. Eventuell skogsmark i översiktsplaner för tätorter torde dessutom komma att omfattas av de skyddszoner som föreslås gälla.

De upprättade översiktsplanerna i länet redovisar endast i grova drag

den tänkta framtida markanvändningen. Att ta ställning till kemisk

lövslybekämpning utifrån sådant befintligt planeringsunderiag bedömes i dag knappast möjligt.

Länsstyrelsen bedömer att risken är stor att det under överskådlig tid endast kommer att finnas ett otillfredsställande bedömningsunderlag i kommunerna eller hos skogsvårdsstyrelsen. Arbetet med att ta fram material i form av bland annat regionalt väl förankrade fysiska planer bedömer länsstyrelsen vara en både mycket tidskrävande och kostsam procedur för kommunerna.

Det förordade förslaget förefaller vara baserat på bristande kunskaper om regler och innebörd i nu gällande plan- och byggnadslagstiftning som ligger till gmnd för den fysiska planeringen i kommunerna. Här finns t. ex. ett omfattande samrådsförfarande inskrivet där allmänhetens medverkan i planeringsprocessen är en viktig del liksom samrådet med lokala och regionala myndigheter och organisationer. Att avstå frän denna prövning i en fråga som berör så många människor är mycket tveksamt.

------ De beslut som fullmäktige kommer att fatta med stöd av lagförsla
get kan överklagas endast såsom kommunalbesvär. De som drabbas av ett
förbud har således inte möjlighet att få en lämplighetsprövning av beslutet
till stånd. Lagförslagets 1 § har utformats med rekvisitet att förbudet en
dast får omfatta mark "som är känslig från miljövårds- och friluftslivssyn
punkt". En lagregel som är utformad med sådant markerat inslag av
lämplighetsavvägningar är inte ägnat att överprövas såsom kommunalbe
svär. Kammarrätten — som sedan 1 januari 1981 är första besvärsinstans i
kommunalbesvärsmål - har lika litet som regeringsrätten någon möjlighet
att själv bedöma om den mark som förbudet avser är "känslig från miljö
vårds- och friluftslivssynpunkt".

Utredningens förslag skulle enligt länsstyrelsen i stället kunna genomföras med en annan beslutsordning. Eftersom förbudet är av markanvänd-17 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 44

Prop. 1981/82:44 258

ningskaraktär bör beslutet enligt länsstyrelsen fillkomma i huvudsaklig överensstämmelse med byggnadsförbuden enligt byggnadslagstiftningen. Kommunen ansöker således hos länsstyrelsen att spridning av bekämpningsmedel skall förbjudas inom vissa områden. Länsstyrelsen kommunicerar ansökan med sakägarna och hör skogsvårdsstyrelsen och fattar därefter beslut. Detta beslut kan överklagas till regeringen. I ett sådant regelsystem kan även inskrivas en möjlighet fill dispens från förbudet.

Ett alternativ härtill kan vara att beslutanderätten läggs på en saknämnd i kommunen. Byggnadsnämnden torde i så fall vara bäst ägnad att göra de avvägningar i markanvändningsfrågorna som dessa beslut innebär. Även enligt detta alternafiv blir förvaltningslagen tillämplig och rättssäkerhetsintresset tillgodosett.

3.11 Svenska kommunförbundet: Enligt Svenska kommunförbundets styrelse ger utredningens alternativ nr 2 goda möjligheter för kommunerna att för vissa avgränsade områden förhindra planerade besprutningar. Härför krävs dock att diskussioner kring urval av besprutningsobjekt, fastställande av områden över vilka besprutningar ej får ske samt informafion härom kan ske på ett smidigt och informellt sätt, anpassat fill kommunens speciella förutsättningar och behov.

Detta alternativ bör även kunna medverka till att de problem, som skapats av det moderna skogsbrukets behov av att sprida bekämpningsmedel, blir mera omsorgsfullt belysta och diskuterade med de närmast berörda.

Den oro som skapats kring flygbesprutning med bekämpningsmedel och de kunskapsbrister som råder beträffande den storskaliga, kemiska lövsly-bekämpningens långsikliga effekter på skogarnas ekosystem ger dock anledning till tvivel på det föreslagna systemets möjligheter att underlätta och avdramatisera prövningen av bespmtningsärenden. För kommunerna innebär alternativet att de får axla ett utrednings-, planerings- och informationsansvar, vars omfattning är svårt att överblicka. Kraven på en minskad användning av kemiska preparat i vår miljö växer. Styrelsen anser därför att alternativet behöver kompletteras för att bättre tillgodose det lokala hälso- och miljövårdsarbetet och bidraga till att undanröja de konflikter som fortfarande råder mellan skogsbruk, naturvård, lokala intressen och allemansrätten.

Styrelsen vill även anmärka pä lagförslagets utformning. Den möjlighet som 1 § medger för kommunen att förbjuda spridningen av bekämpningsmedel kommer att begränsas genom föreskrifter av regeringen eller statens naturvårdsverk. Styrelsen ifrågasätter denna inskränkning i fullmäktiges befogenhet.

3.11 Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges skogsägares riksför
bund (SSR):-- finner LRF och SSR det otillfredsställande att ett av en

kommun meddelat bespmtningsförbud inte kan överklagas på annat sätt än genom kommunalbesvär. Kommunalbesvär torde endast undantagsvis kunna leda till att ett kommunalt beslut i den här aktuella frågan ändras.

---- Förbud mol spridning av bekämpningsmedel inom ett visst område

kan emellertid även åstadkommas med stöd av gällande naturvårdslag.

---- LRF och SSR föreslår därför att lagförslaget ändras på så sätt att en

anknytning sker till gällande naturvårdslagstiftning. Härigenom kan den besvärsordning som gäller enligt naturvårdslagen utnyttjas även i frågor som gäller kemisk lövslybekämpning på skogsmark. Vidare kan dåeventu-

Prop. 1981/82:44 259

ella, berättigade ersättningsanspråk tillgodoses genom att institutet naturreservat tillgripes. I övrigt bör institutet naturvårdsområde utnyttjas för att förbjuda kemisk lövslybekämpning.

I lagförslaget anges att närmare föreskrifter till 1 och 3 §§ skall meddelas av naturvårdsverket resp. skogsstyrelsen. Av lagförslaget framgår emellertid inte närmare arten av vilka skogsområden som skall anses känsliga fråh miljö- och friluftslivssynpunkt. Inte heller anges vad skogsstyrelsens allmänna föreskrifter om förutsättningarna för tillstånd till spridning av bekämpningsmedel skall innehålla. Före det att naturvårdsverket och skogsstyrelsen har utfärdat sina föreskrifter i dessa avseenden är omfattningen av det föreliggande lagförslaget enligt LRFs och SSRs bedömning helt obestämd. Inget i den föreslagna lagtexten hindrar t. ex. naturvårdsverket från att utfärda anvisningar som kan leda till mycket omfattande intrång för skogsbmket. Inte heller framgår i vilken utsträckning dessa anvisningar avses bli styrande för den kommunala planeringen. Förbunden kan inte godta en sådan ordning.

Genom den föreslagna lagen införs en rätt för kommun att i sin kommunöversikt föreskriva förbud mot spridning av bekämpningsmedel. LRF och SSR finner att delta förfaringssäll i viss mån står i strid mot gällande ordning för planer. Översiktsplaner fastställs i dag inte av länsstyrelserna men får å andra sidan inte heller rättsverkan mot en enskild markägare. För rättsverkan mot en enskild krävs planer som blir föremål för fastställelseprövning. LRF och SSR konstaterar att den av utredningen förordade ordningen har stora likheter med de regler för marköversikter med åtföljande markförordnande som upptagits i förslaget till ny plan- och bygglag. Förbunden kan inte godta denna ordning.

Det är på länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen som den sakkunskap
finns som rimligen har de bästa förutsätttningarna att avgränsa restrik
tionsområden och tillämpa regler om förutsättningar för tillstånd till sprid
ning av bekämpningsmedel utanför sådana områden. Med länssty
relserna som beslutsinstans vid avgränsning av restriktionsområden kan
vidare risken att frågor om kemisk lövslybekämpning får avvikande be-
handhng i olika kommuner minimeras. Det är emellertid självklart att
kommunernas inställning kommer att tillmätas stor betydelse i beslutspro
cessen.

3.12 Nyköpings kommun: Hälsovårdskontoret har för hälsovårdsnämn
dens räkning yttrat sig över betänkandet och understryker det positiva i att
kommunen får möjlighet att i ökad omfattning besluta om förbud av sprid
ning av kemiska bekämpningsmedel i känsliga skogsmarker. I samman
hanget erinras också om att hälsovårdsnämnden med stöd av lagen om
hälso- och miljöfarliga varor kan förbjuda spridning av bekämpningsmedel.

Sammanfattningsvis anser kommunstyrelsen det vara angeläget att kommunema får möjlighet att i anslutning till den fysiska planeringen ha ett avgörande inflytande på om och var en kemisk slybekämpning får äga rum.

3.13 Östhammars kommun: Östhammars kommun delar utredningens
uppfattning. Kommuner som har lokalkännedom bör avgöra var kemisk
lövslybekämpning skall förbjudas. Kommunen förutsätter dock all en om
prövning av lagstiftningen sker om framtida forskningsresultat resulterar i
andra bedömningar betr. den kemiska lövslybehandlingen. Kommunen

Prop. 1981/82:44 260

förutsätter vidare att eventuella kostnader - vid ett förbud mot kemisk lövslybehandling - icke kommer att belasta kommunen eller enskilda.

3.14 Ljusdals miljövård.sförening: Alternativ två ger sken av att kommunernas inflytande kommer att öka. Detta visar sig vid en granskning vara felaktigt. Kommunerna får rätt att med en långsiktig plan välja ut vissa områden som ej bör besprutas. Vilka områden som kan väljas ut bestäms helt av naturvårdsverket och produktkontrollnämnden. Kommunerna är sedan bundna vid denna plan och kommer sedan inte att tillfrågas. Detta kan innebära en försämring jämfört med tidigare då hälsovårdsnämnden varje år fick ta ställning till besprutningsplanerna. Det är alltså inte fråga om något "kommunah veto".

3.15 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miljöcentrum: Förslaget syftar formellt sett till att i första hand ge kommunalfullmäktige vissa begränsade befogenheter att förbjuda spridning av bekämpningsmedel enligt föreskrifter från statens naturvårdsverk.

Detta innebär de fakto att lagförslaget bara är en juridisk kuliss, som inte på något sätt ger kommunerna ökade befogenheter att förbjuda spridning av kemiska bekämpningsmedel inom skogsbruket. Den faktiska beslutanderätten i frågan kommer att hgga hos naturvårdsverket, dvs. det verk som under hela 1970-talet varit i ständig konflikt med de kommuner som med hänvisning till hälsovårdsstadgan försökt förbjuda bespmtningar.

Hantering av kemiska preparat inom skogs- och jordbmket regleras redan av ett flertal lagar som Lagen om Hälso- och Miljöfarliga Varor, Naturvårdslagen, Hälsovårdsstadgan, Arbetsmiljöiagen, Miljöskyddslagen och Brottsbalken (13 §, vårdslöshet med gift) m. m.

Tyvärr har dessa lagar inte tillämpats konsekvent av ansvariga myndigheter och domstolar. Dessutom står dessa lagar delvis i strid med varandra och det har ofta varit svårt att dra gränser mellan olika miljö- och hälso-myndigheters kompetensområde. Att mot den bakgrunden föreslå ytteriigare lagstiftning inom området förefaller snarare ägnat att skapa ytterligare rättskaos och förvirring.

Lagförslaget sägs av utredningen vara ägnat åt att ge kommunerna ökad självbestämmanderätt vad gäller användningen av kemiska preparat inom skogsbruket. Som framgått av vårt yttrande, ger förslaget i praktiken inte kommunerna någon ökad självbestämmanderätt.

Vi erinrar om att hälsovårdsnämnden i dag enhgt §5, 12 och 13 i Lagen om Hälso- och Miljöfarliga Varor utövar den lokala tillsynen av lagens tillämpning. Dessutom äger hälsovårdsnämnden enligt prejudicerande dom i Regeringsrätten (1978-06-30 nr 5730-1977) rätt aU utfärda individuella förbud, från fall till fall, med hänvisning till hälsovårdsstadgans §§70 och 71, vad gäller användning av kemiska bekämpningsmedel inom kommunen.

Kommunerna har alltså lagliga möjligheter att via sina hälsovårdsnämnder och med stöd av hälsovårdsstadgan utforma individuella förbud mot spridning av kemiska medel. Att mot den bakgrunden också ge kommunalfullmäktige vissa, synneriigen begränsade, möjligheter att utfärda förbud mot spridning av kemiska bekämpningsmedel förefaller snarare vara ägnat att skapa förvirring angående hälsovårdsnämndens respektive kommunalfullmäktiges kompetensområde än att begränsa användningen av kemiska bekämpningsmedel.

Prop. 1981/82:44 261

---- Den lokala kompetensen att bedöma riskerna med användning av

kemiska preparat inom skogs- och jordbruket finns hos hälsovårdsnämnden och inte hos kommunalfullmäktige.

Med tanke på de många tvister som ägt mm angående hälsovårdsnämndens rättsliga ställning i frågor som denna, hemställer vi i stället om lagstiftning syftande till att klargöra och förstärka hälsovårdsnämndernas rättsliga möjligheter att begränsa användningen av kemiska bekämpningsmedel inom skogs- och jordbmket.

4 Skogsvårdsstyrelsernas tillståndsprövning

4.1 Skogsstyrelsen: Utredningen har inte gjort några beräkningar av

vilka resurser som krävs för tillståndsgivningen. Det är dock viktigt att resursfrågan beaktas vid ett eventuellt beslut i överensstämmelse med utredningens förslag. Om ansökningarna antas omfatta 100000 ha årligen skulle detta innebära att skogsvårdsstyrelserna måste ta ställning till ansökningar omfattande uppskattningsvis 10000—15000 objekt. Om man utgår ifrån att det är möjligt att hinna med en okulärbesiktning av 3-4 objekt per dag skulle ca 3000 dagar behövas för tillståndsgivningen. Om mätningar krävs ökar arbetsinsatsen ytterligare. Det bör uppmärksammas att tillståndsgivningen bör kunna klaras med avsevärt mindre arbetsinsatser inom områden där översiktlig skogsinventering nyligen har utförts.

Skogsstyrelsen anser att ett anmälningsförfarande enligt samma principer som för avverkningsanmälan i första hand borde tillämpas. En sådan ordning skulle innebära en kraftig resursbesparing och mindre byråkrati. För det fall en lösning i enlighet med tillståndsalternativet ändå väljs föreslår skogsstyrelsen vissa modifieringar i förhållande till utredningens förslag.

Föreskrifterna om förutsättningarna för tillstånd bör, såsom sägs i utredningen, grundas på faktorer som har betydelse för merkostnaden för manuell röjning. Det är dessutom mycket viktigt att reglerna får en enkel och lättbegriplig utformning så att de förstås av skogsägarna och så att de inte bidrar till att skapa en tillkrånglad och onödig byråkrati. Vare sig myndigheter eller skogsägare skall behöva ägna dyrbar tid åt tillämpningsproblem och utdragna tolkningstvister.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning kan reglerna ges en enkel utformning. Utgångspunkten kan som utredningen anser lämpligen vara det antal stammar per ha av hämmande löv i barrträdsföryngringar som normalt bör utlösa tillstånd till besprutning. Antalet anges i tabellform för olika bonitetsklasser och för större geografiska områden (Götaland, Svealand och Nortland). Tabellen kan förses med en enkel korrekfion för onormala röjningssvårigheter.

4.2 Hovrätten för Nedre Norrland: Den omständigheten att kommittén ej
ger besked om den omfattning vari spridning bör vägras med stöd av
förevarande paragrafer påverkar bedömningen av det berättigade i att
generellt föreskriva en tillståndsplikt. Tveklöst kommer en tillstånds
prövning av här åsyftat slag att medföra betydande kostnader och olägen
heter. Med fog kan därför hävdas att den administrativa apparaten som
sådan bör invägas som ett moment i den avvägning av nytta och risk som

Prop. 1981/82:44 262

regleringen utgår från. De negativa effekter som en tillståndsprövning medför framstår för hovrätten som så påtagliga, att prövningsförfarandet ter sig mofiverat först när de skäl som erfordras från skogsvårdssynpunkt gör sig gällande med avsevärd styrka. För det fall målsäfiningen med en kommande reglering endast blir att i förhållandevis ringa mån inskränka spridningsrätten, vill hovrätten således ej tillstyrka ett tillståndsförfarande. För det fall ambitionsnivån i fråga om restriktioner bedöms skola vara låg, förefaller ett anmälningsförfarande med rätt till inskridande från myndighetens sida, aU vara en lämpligare lösning.

4.3 Domänverket: Inom det i princip tillåtna området föreslår utredningen att skogsägare ansöker om tillstånd hos länets skogsvårdsstyrelse för varje enskilt objekt. Domänverket anser för sin del att ett anmälningsförfarande är att föredra. Detta innebär nämligen lika goda kontrollmöjligheter men med mindre administrativt arbete.

4.4 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Mot förslaget att tillståndsfrågan i övrigt skall prövas av skogsvårdsstyrelsen kan invändas att en mera obunden avvägning mellan olika intressen skulle garanteras om länsstyrelsen vore tillståndsmyndighet och skogsvårdsstyrelsen i stället sakkunnigt remissorgan.

4.5 Miljövårdsgruppernas riksförbund och Miijöcentrum: Enligt lagförslagets 2 § krävs tillstånd av Skogsvårdsstyrelsen för spridning av bekämpningsmedel över annan skogsmark än för vilken kommunalfullmäktige utfärdat förbud enligt 1 § första stycket. Enligt 7 § får Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos Skogsstyrelsen.

Skogsvårdsstyrelsens och Skogsstyrelsens inställning till användningen av kemiska preparat inom skogsbruket är välkänd. Under 1970-talet har dessa instanser ständigt varit i konflikt med de miljöintressen som sökt begränsa användningen av kemiska preparat inom skogsbruket.

Skogsvårdsstyrelsen och Skogsstyrelsen har snarare verkat för en ökad än för en minskad användning av kemiska preparat inom skogsbruket. Dessutom besitter dessa två instanser ingen som helst sakkunskap vad det gäller att bedöma effekterna av kemiska preparat på hälsa, miljö och friluftsliv.

Lagförslaget syftar alltså fill att ytterst lägga bestämmanderätten angående spridning av bekämpningsmedel över skogsmark hos statens naturvårdsverk. Skogsvårdsstyrelsen och Skogsstyrelsen, dvs. tre institufioner som har en positiv inställning till användning av kemiska bekämpningsmedel.

5 Ersättningsfrågan

5.1 Skogsstyrelsen: Utredningen föreslår att ersättning inte skall utgå till markägare som på grund av miljö- eller friluftslivsskäl inte får använda kemisk lövbekämpning. Skogsstyrelsen vill påpeka att detta innebär ett avsteg från de principer som fillämpas i bl. a. naturvårdslagstiftningen, där ersättning utgår när pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Prop. 1981/82:44 263

5.2 Hovrätten för Nedre Norrland: Frågan om rätt till ersättning är enligt hovrättens mening avhängig den närmare utformningen av kommunernas befogenhet. En någorlunda vid befogenhet för kommunen med icke oansenliga inslag av möjlighet till skönsmässig prövning talar för att ersättning bör utgå till de markägare som drabbas. Den omständigheten att enligt uttalande av kommittén merkostnaden för manuell röjning på de arealer där kemisk bekämpning ej tilläts till övervägande del förväntas bli begränsade, utgör inte skäl för att ej ersätta den enskilda markägare som drabbats av kommunens förbud. Det bör därför stadgas rätt för markägare som drabbas av kommunens förbud mot kemisk lövslybekämpning till full ersättning för merkostnaden vid manuell bekämpning eller, om sådan inte kan åstadkommas, gottgörelse för värdeminskningen. Beträffande den besprutning som vägras med stöd av 3 § ställer sig saken måhända annorlunda. I dessa fall ligger till gmnd för ett förbud att merkostnaden för manuell röjning inte väsentligt överstiger besprutningskostnaderna.

5.3 Domänverket: Skogsägare som av kommun förbjuds sprida bekämpningsmedel mot lövsly skall enligt lagförslaget ej ha rätt till ersättning. Delta innebär ett avsteg från gällande princip, att markägare alltid skall ersättas i samband med restriktion, som medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Markägare med hela eller stora delar av sitt markinnehav inom förbudsområde drabbas givetvis särskilt hårt. Utan tvivel kommer utebliven ersättningsrätt att upplevas som mycket orättvis.

Domänverket är ändå berett att biträda den ersättningsfria linjen såsom ett nödvändigt inslag i en totallösning av den mycket komplicerade be-spmtningsfrågan. Vid frågans behandling i regering och riksdag skulle det dock vara av stort värde om departementschefen ville betona, att detta är ett speciellt undantagsfall från gällande ersättningsregel utan prejudicerande verkan för andra restriktioner på markanvändningen.

Betänkligheterna mot utebliven ersättningsrätt ökar givetvis, om förbudsområdena tillåts att bli stora. Här finns alltså ett tungt vägande skäl bland flera till att undantagsområdena verkligen begränsas fill arealer, där mycket starka mofi v för förbud kan anföras.

5.4 Svenska skogsarbetareförbundet: Förbundet anser att markägarna till de områden, som genom kommunala eller andra beslut blir förbjudna för kemisk lövslybekämpning, skall erhålla bidrag från kommunerna eller samhället, för att manuell röjning verkligen skall komma till stånd. När man lägger ut skyddszongränser för,känsliga områden, kan markägaren på ena sidan gränsen få fillstånd att utnyttja den billigare saneringsåtgärden, medan ägaren på andra sidan gränsen tvingas att tillämpa den dyrare metoden, detta trots att de båda ytorna är idenfiskt lika. Utredningens förslag om att inga bidrag skall utgå, måste i ett sådant fall upplevas som djupt orättvist.

5.5 Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund (SSR): Utredningen har uttalat att ett eventuellt spridningsförbud skulle kunna berättiga markägare till ersättning. I förslaget upptas dock ingen ersättningsregel, eftersom utredningen finner att de spridningsförbud som avses bli genomförda med stöd av lagen endast kommer att medföra begränsade skador för skogsbruket. LRF och SSR konstaterar att den föreslagna lagtexten inte ger garanti för att så blir fallet. Än tydligare är det att lagtexten inte hindrar beslut som leder till att enskilda markägare

Prop. 1981/82:44 264

drabbas av betydande intrång. Enligt förbundens mening måste - i enlighet med vad som gäller enligt naturvårdslagstiftningen - ersättning utgå i fall där bespmtningsförbud leder till att pågående markanvändning avsevärt försvåras för markägaren. Förbundens mening torde inte stå i strid med den gmndsyn som utredningen omfattat i ersättningsfrågan. Ett motsatt förhållande skulle utgöra en nyhet i svensk rält och endast kunna förklaras med att utgångspunkten för den föreslagna lagen är den att

spridning av bekämpningsmedel är förbjuden i princip. Att inte

utredningen utgått från ett sådant förbud i sitt arbete finner LRF och SSR uppenbart.

5.6 Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU): SISU hävdar den princi
pen att intrång som kan betecknas som avsevärt försvårande av pågående
markanvändning skall berättiga till ersättning. Även om restriktionerna,
totalt sett, som följd av en lagstiftning enligt alternativ 2 förutsattes bli
mycket begränsade, kan förbud mot användning av kemiska medel i skogs-
och jordbmk i enskilda fall leda till avsevärda produktionsbortfall och
fördyringar i ett rationellt näringsutövande. Risken ökar med närheten till
tätorter och frekventerade områden, vilket ytterligare understryker ange
lägenheten av att ersättningsfrågan kan ges en rättvis lösning med anpass
ning till naturvårdslagstiftningen.

Förslaget får ej leda till nya ersättningsfria restriktioner i skogsdriften vid den kommunala planeringen.

5.7 Bräcke kommun: Enligt utredningen skall inte någon ersättning utgå
fill de markägare som innehar känsliga områden och därigenom förbud mot
kemisk bekämpning av lövsly. Detta kan få till följd att sådana skogsområ
den får vänta på en nödvändig skogsvårdsinsats på gmnd av ekonomiska
skäl. Kommunen anser det därför vara mycket viktigt — ur såväl skoglig
och ekonomisk synpunkt som ur sysselsättningssynpunkt - att särskilda
medel ställs till förfogande till markägare vars skogsområden i betydande
omfattning kommer att undantas från besprutning.

6 Lagtekniska .synpunkter m. m.

6.1 Skogsstyrelsen: I lagförslagets 3 § sägs att tillstånd får lämnas om det
finns starka skäl ur skogsvårdssynpunkt. Skogsstyrelsen föreslår i stället
följande, mer gängse, formulering av första meningen i 3 §: Tillstånd får
lämnas om det är angeläget från skogsvårdssynpunkt.

Utredningen föreslår följande övergångsbestämmelser: "Intill utgången av juni 1982, skall skogsvårdsstyrelsen i ärenden angående tillstånd enligt 2 § inhämta yttrande från kommunstyrelsen. Om det därvid görs gällande att den med ansökan avsedda skogsmarken är av sådan art som anges i 1 § får tillstånd inte lämnas." Skogsstyrelsen föreslår att andra meningen utgår. I de fall skogsvårdsstyrelsen avser att fatta beslut som strider emot kommunstyrelsens yttrande föreslås i stället att ansökan skall underställas skogsstyrelsen som efter hörande av naturvårdsverket har att fatta beslut.

6.2 Hovrätten för Nedre Norrland: I språkligt hänseende vill hovrätten
beträffande 5 § påpeka att det inte är följdriktigt att tala om att "spridning

Prop. 1981/82:44 265

vägras enligt 4 §". Vad som förvägras en sökande enligt 4 § är endast
undantag från skyldigheten att söka tillstånd.

Den strafflatitud som valts är identisk med den som används i lagen om hälso- och miljöfarliga varor och föranleder ej någon erinran från hovrättens sida.

Såsom paragrafen är formulerad i förslaget synes straffsanktionen i fråga om brott mot 1 § närmast riktad mot kommunerna, vilket uppenbarligen ej kan ha varit kommitténs mening. Det bör stå "bryter mot förbud meddelat enligt 1 §" eller liknande.

---- Med hänvisning till vad ovan uttalats om besvärsfrågan anser

hovrätten all jämväl kommunstyrelsens yttrande enligt andra stycket i de föreslagna övergångsbestämmelserna bör kunna överprövas genom anförande av förvaltningsbesvär.

---- Med hänsyn till att förevarande reglering till både form och

innehåll avviker från vad i kungörelsen den 27 april 1973 om hälso- och miljöfarliga varor får anses fömlsatl bör där en hänvisning göras till den föreslagna lagen; exempelvis "om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark i vissa fall är särskilt stadgat".

Det bemyndigande som lämnas åt skilda myndigheter, däribland hälsovårdsnämnden, i 58 § kungörelsen avser tillsyn över efterlevnaden av lagen om hälso- och miljöfarliga varor och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Enligt hovrätten bör övervägas huruvida förevarande bestämmelser är tillfyllest om förslaget får rangen av lag. Möjligen bör en hänvisning ske till 58 § kungörelsen.

6.3 Sveriges lantbruksuniversitet och statens veterinärmedicinska anstalt: I

1 och 2 paragraferna i lagförslaget används termen spridning. Under punkt
3 i remissvaret har anförts att punktbehandlingsmetoder är värdefulla för
att förebygga uppkomst av ett framtida lövproblem. Metoderna kan också
utgöra alterhativ fill bespmtning. Då utredningen inte framfört några toxi
kologiska eller miljömässiga sakskäl, som talar för långtgående restriktio
ner, bör termen spridning i § 1 bytas ut mot------------- ytbehandling

eller ahernativt ytspridning , varigenom skogsbrukets användning

av punklbehandlingsmeloder på ell smidigt sätt möjliggörs.

Prop. 1981/82:44 266

Bilaga 3

Det remitterade förslaget

Förslag till

Lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för be
kämpning av lövsly, är förbjuden.

Med spridning av bekämpningsmedel avses enligt denna lag inte metoder där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

2 § Länsstyrelsen får medge undantag frän 1 § om

1. skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den
lokala befolkningen och

2. kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) om ålerväxt av skog inte
rimligen kan tryggas genom röjning med mekaniska metoder med hänsyn
till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning
och tillgången på arbetskraft.

3 § Produktkontrollnämnden får medge undantag från 1 §, om det behövs för vetenskaplig prövning.

4 § I ärenden enhgt 2 § skall yttrande inhämtas från kommunen och skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall vid sin prövning ta stor hänsyn till kommunens bedömning av skogsmarkens betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningen.

5 § Det finns särskilda bestämmelser med föreskrifter om registrering av bekämpningsmedel och med föreskrifter och villkor i övrigt för medlens användning.

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § eller åsidosätter villkor som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2 eller 3 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 § Länsstyrelsens och produktkontrollnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär.

Kommunen får överklaga beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 då lagen (1980:368) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall upphöra att gälla.

Prop. 1981/82:44 267

Utdrag
L.vGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-10-16

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet den 29 september 1981 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 1981 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Dahlgren beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Olding.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

2§

I första punkten har som villkor för dispens angetts, att skogsmarken är av liten betydelse för bl.a. den lokala befolkningen. Onekligen kan exempelvis också det förhållandet sägas vara av betydelse för den lokala befolkningen, att skogsmarken på grund av lövsly blir oanvändbar för skogsproduktion och därmed också som underlag för befolkningens försörjning. Emellertid är det tydligen inte meningen att man på detta sätt skulle anse skogens ekonomiska värde tala mot dispens. Vad som åsyftas är snarare att man skall fästa vikt vid skogsmarkens betydelse för befolkningens trivsel inbegripet möjligheten att plocka bär och svamp och med trygghet färdas och vistas i skogen. Av detta skäl synes "befolkningen" böra utbytas mot förslagsvis orden "befolkningens trivsel".

Från språklig synpunkt bör punkt 2 lämpligen inledas på följande sätt:
"2. kravet enligt 7 § skogsvårdslagen (1979:429) i fråga om återväxl av
skog inte rimligen kan tillgodoses genom ."

4§

I enlighet med vad som sagts under 2 § förordas att ordet "befolkningen" utbytes mot uttrycket "befolkningens trivsel".

Övergångsbestämmelserna

På sätt angivits i remissprotokollet gäller förbud mot spridning över skogsmark av bekämpningsmedel enligt 1980 års lag till utgången av juni 1982. Enligt 2 § nämnda lag kan undantag från förbudet medges. Den nu föreslagna lagen skall träda i kraft den 1 januari 1982, då 1980 ärs lag skall upphöra att gälla. Utan särskild övergångsregel kommer då undantag som

Prop. 1981/82:44 268

må ha meddelats för tiden efter den 1 januari 1982 att förlora sin gilfighet från och med sistnämnda dag. En övergångsregel är därför ur principiella synpunkter påkallad även om dess praktiska betydelse, med hänsyn till vad som under hand upplysts om meddelade undantag, blir ringa eller ingen. Det förordas att en andra mening upptages bland ikraftträdandebestämmelserna av följande lydelse: "Undantag som meddelats enligt 2 § sistnämnda lag skall gälla även efter den nya lagens ikraftträdande."

Prop. 1981/82:44 269

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-22

Närvarande: statsrådet Friggebo, ordförande, och statsråden Dahlgren, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Elmstedt, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition med förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande.

Jag delar lagrådets uppfattning att 2 och 4 §§ bör förtydligas på sätt lagrådet föreslår.

Lagrådet föreslår vidare en övergångsbestämmelse av innebörd att dispenser som meddelats med stöd av 1980 års förbudslag skall gälla även efter den nya lagens ikraftträdande. Enligt vad jag här inhämtat finns inte något behov av en sådan övergångsbestämmelse. Jag kan därför inte biträda lagrådets förslag på denna punkt.

Utöver vad som nu anförts bör vissa redaktionella ändringar göras i det remitterade förslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslaget till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17 september 1981.

Prop. 1981/82:44 270

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1981/82:44 271

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... .... !

Propositionens lagförslag ...................................... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 1981 3

1 Inledning ......................................................... 3

2 Allmän motivering ........................................... ... 4

3 Upprättat lagförslag ........................................ .. 10

4 Specialmotivering ............................................ 11

5 Hemställan ..................................................... 14

6 Beslut .......................................................... .. 14

Bilaga 1 Betänkandet (Ds Jo 1980:11) Bekämpning av lövsly 15

Bilaga 2 Remissammanställning över betänkandet Bekämpning av

lövsly ...................................................... 231

Bilaga 3 Det remitterade lagförslaget .................... 266

Utdrag av lagrådets protokoll den 16 oktober 1981 .... 267

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1981 269

Anmälan av lagrådsyttrande ................................ 269

Hemställan ........................................................ 269

Beslut ............................................................. 270

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981