Prop. 1981/82:35

Regeringens proposition

1981/82:35

om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.;

beslutad den 15 oktober 1981.

Regeringen föreslår riksdagen all anta del förslag som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det införs en avgift på allmänt ekonomiskt bistånd som lämnas enligt lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Vidare föreslås en mindre jämkning av reglerna om åläggande av ålerbelalningsskyldighet för bistånd som har lämnats enligt lagen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1982.

I Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr35

Den som erhåller bistånd enligt 1 § skall återbetala del mottagna beloppet lill statsverket. Lämnas bistånd enligt 1 § lill barn under 18 år är även barnets vårdnadshavare återbetalningsskyldig.

Lämnas bistånd enligt 1 § till sjöman eller annan som är eller varit anställd ombord på svenskt fartyg, för bestridande av kostnad, för vilken fartygets redare är ansvarig enligt författning eller avtal, är även redaren återbetalningsskyldig gentemot statsverket.

Återbetalningsskyldighet enligt första stycket får jämkas eller efterges, om särskilda skäl föreligger med hänsyn lill den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Den som har fått bistånd enligt 1 § skall återbetala del mollagna beloppet till staten. I samband med återbetalning av bistånd enligt I § första stycket skall också en avgift för biståndet betalas. Närmare föreskrifter om avgiften meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Om bistånd har lämnats lill ett barn under 18 år är även barnels vårdnadshavare skyldig att återbetala biståndsbeloppet och erlägga avgiften till staten.

Om en sjöman eller någon annan som är eller har varit anställd ombord på ett svenskt fartyg har fått bistånd enligt 1 §/ör att täcka kostnader som fartygels redare är an-svarig/ör enligt författning eller avtal, är även redaren skyldig att återbetala biståndsbeloppet och erlägga avgiften till staten.

Betalningsskyldighet enligt första stycket får jämkas eller efterges, om särskilda skäl föreligger med hänsyn lill den betalningsskyldiges ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Prop. 1981/82:35

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-10-15

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Wikström, Friggebo, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

1 Inledning

Svenska medborgare kan i vissa situationer vid vistelse utomlands få ekonomiskt bistånd av svenska utlandsmyndigheter. Bestämmelser om detta finns i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m. (ändrad senast 1978: 273). Biståndet kan vara antingen allmänt ekonomiskt bistånd eller ekonomiskt bistånd i brottmål (rättsligt bistånd).

Allmänt ekonomiskt bistånd([ §) kan ges bl. a. lill den som har råkat i en tillfällig ekonomisk nödsituation i ullandel (första stycket). Sådant bistånd kan också ges lill den som är bosatt i utlandet och som på grund av ålder, sjukdom eller annan omständighet är ur stånd all försörja sig (varaktigt ekonomiskt bistånd, andra stycket). Rättsligt bistånd (4 §) kan lämnas lill den som har berövats friheten genom beslut av en utländsk myndighet. Del rättsliga biståndet kan avse kostnader för försvarare, rättegångskostnader m.m.

Den som har fåll allmänt ekonomiskt bistånd är ålerbelalningsskyldig för beloppet. Ålerbelalningsskyldigheten kan emellertid jämkas eller efterges, om särskilda skäl föreligger med hänsyn till biståndstagarens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. I fråga om återbetalning av rättsligt bistånd gäller likartade regler som för återbetalning av kostnader för offentlig försvarare efter rättegång i Sverige. Frågor om återbetalningsskyldighet prövas av utrikesdepartementet (UD). Ett lagakraftvunnet beslut om återbetalningsskyldighel är direkt verkställbart.

Bislåndsgivningen för med sig stora administraUva kostnader för staten.

Prop. 1981/82:35 5

UD har med hjälp av riksrevisionsverket under år 1981 gjort en utredning för att kartlägga dessa kostnader. Utredningen visar att kostnaderna för allmänt ekonomiskt bistånd enligt 1973 års lag kan uppskattas lill i genomsnitt 900 kr. per bislåndsärende.

I detta sammanhang behandlas frågorna om avgiftsbeläggning av allmänt ekonomiskt bistånd och om ändrade regler för återbetalningsskyldighet när samma person har fått både allmänt ekonomiskt bistånd och rättsligt bistånd.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Avgift vid allmänt ekonomiskt bistånd

Den möjlighet till allmänt ekonomiskt bistånd som 1973 års lag erbjuder har missbrukats i en del fall. Vissa resenärer räknar uppenbariigen på förhand med möjligheten att kunna "åka hem på konsulatels bekostnad". Vidare är det inte ovanligt all resenärer kräver att utlandsmyndigheten skall bistå dem med förstärkning av reskassan.

UD har under senare år satt in åtgärder av olika slag för att motverka denna utveckling. I första hand försöker utlandsmyndigheterna alt genom råd och upplysningar bistå den resenär som vill ha ekonomisk hjälp. Ofta är delta tillräckligt för att den hjälpsökande på egen hand skall kunna ordna situationen.

Andra gånger kan del behövas mer aktiva åtgärder av utlandsmyndigheten för att den hjälpsökande med användande av egna tillgångar eller medel från exempelvis anhöriga skall kunna ta sig ur sin ekonomiska föriägenhet. För sådana fall har utrikesförvaltningen skapat rutiner för överföring av pengar, inväxling av checkar och likartade transaktioner. Något ekonomiskt bistånd lämnas inte av staten i dessa fall.

Slutligen finns det tillfällen när resenären måste få sådant ekonomiskt bistånd som avses i 1973 års lag. För att hindra att stödet utnyttjas på ett otillbörligt sätt har olika åtgärder vidtagits. Det har införts ett effektivare och snabbare förfarande för att återkräva biståndet till staten (se prop. 1977/78:168). Ett bevakningssysiem, som har till syfte att göra del möjligt att vägra bistånd ål den som inte har betalat tillbaka tidigare bistånd eller som har missbrukat biståndsmöjligheten, har gjorts effektivare. Klarare och mer restriktiva föreskrifter har utfärdats till utlandsmyndigheternas ledning. Massmedia och researrangörer har informerats om de regler som gäller.

Dessa åtgärder har gett vissa resultat. Så t. ex. har biståndet till charterturister minskat i större utsträckning än vad som kan tillskrivas nedgången i charterresandet. Alltjämt missbrukas emellertid möjligheten att få bistånd. Det är fortfarande inte ovanligt att pengarna lar slut någonstans på hemresan genom Europa.

Kartong: S. 7, rad 4 Står: riksdagen Rättat till: regeringen

Prop. 1981/82:35 6

Frågan om att avgiflsbelägga biståndet har ingående diskuterats mellan UD och utlandsmyndigheterna. Den uppfattning som därvid har kommit fram är alt det finns anledning alt tro att en avgift skulle minska benägenheten alt missbruka biståndet.

När lagstiftningen om ekonomiskt bistånd till svenskar i utlandet infördes låg som underiag en promemoria som upprättats inom UD. I promemorian diskuterades avgiftsfrågan men det ansågs inte då finnas skäl att införa en avgift. Som skäl angavs alt frågan var av ringa betydelse och att administrativa svårigheter skulle vara förknippade med ett avgiftssystem. Den dåvarande departementschefen anslöt sig till promemorians ställningslagande och något förslag om avgift lades inte fram.

Utvecklingen har visat all avgiflsfrågan nu bör tas upp på nytt. Mycket talar för att en avgiftsbeläggning skulle få flera gynnsamma effekter. Vetskapen om alt en avgift tas ut skulle troligen hos många bidra till en bättre ekonomisk planering före resan. Vidare torde en avgift avhälla resenärer från alt begära bistånd i andra situationer än sådana där det verkligen är påkallat. Härtill kommer att det är rimligt all de kostnader som staten åsamkas genom biståndet åtminstone till viss del ersätts av biståndsta-garna.

En avgiftsbeläggning bör inte omfatta varaktigt ekonomiskt bistånd till svenska medborgare som är bosatta utomlands. Avgift bör heller inte tas ut vid rättsligt bistånd.

Med anledning av vad jag nu har anfört förordar jag, efter samråd med chefen för UD, alt i 1973 års lag tas in föreskrifter som ger uttryck för principen om att den som får ekonomiskt bistånd enligt 1 § första stycket skall betala en avgift för detta. Avgiften bör tas ut i samband med att biståndsbeloppet krävs tillbaka. Den möjlighet lill jämkning och eftergift av ålerbelalningsskyldighet som föreligger enligt 2 § tredje stycket bör gälla även avgiften. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör meddela närmare föreskrifter om avgiften. I detta ingåi" även att fastställa avgiftens storlek.

Avgiften bör inte sättas alltför lågt, men den skall heller inte överstiga statens genomsnittliga kostnader för ärendena. I dagens penningvärde kan ett par hundra kronor vara en lämplig avvägning. För att göra hanteringen så enkel som möjligt bör avgiften i princip vara enhetlig.

De grundläggande reglerna om avgift bör las in i 2 § i 1973 års lag. Chefen för UD kommer senare alt föreslå regeringen alt meddela de närmare föreskrifter som behövs.

Jag har tidigare redogjort för att UD och utlandsmyndigheterna ofta bistår ekonomiskt strandsatta svenskar i utlandet på annat sätt än enligt 1973 års lag, l.ex. genom inväxling av checkar och överföring av pengar från bankkonton i Sverige. Även sådan hjälp förorsakar utrikesförvaltningen betydande kostnader. UD har i sin undersökning funnit att tjänsterna i genomsnitt kostar mellan 430 och 875 kr., beroende på ärendelyp. Enligt

Prop. 1981/82:35 7

min uppfattning är del rimligt alt även dessa tjänster beläggs med avgift. En sådan avgiftsbeläggning ligger emellertid inom regeringens kompetensområde och frågan utvecklas därför inte närmare här. Chefen för UD kommer senare alt föreslå regeringen all utfärda föreskrifter om avgifter för sådana tjänster.

2.2 Åläggande av återbetalningsskyldighet

Den som har fåll rättsligt bistånd är vid fällande dom i princip återbetalningsskyldig för beloppet. Ålerbelalningsskyldigheten får dock jämkas eller efterges om del finns skäl till del med hänsyn lill brottsligheten eller vederbörandes personliga och ekonomiska förhållanden (5 §). UD, som prövar frågan om ålerbelalningsskyldighet (7 §), lar bl. a. hänsyn lill fängelsestraffels längd. Om den dömde har återfått friheten beaktas de uppgifter om hans ekonomiska förhållanden som UD har kunnat få fram. Jämkning eller eftergift beslutas med ledning av bestämmelserna i rätlshjälpslagen (1972:429) och domstolsverkets föreskrifter om rältshjälpsavgift.

I många fall behöver den person som har berövats friheten utomlands inte bara rättsligt bistånd utan även allmänt ekonomiskt bistånd. Det behövs l.ex. ofta pengar för kostförslärkning och andra nödvändiga utgifter i fängelset. Om den frihetsberövade saknar egna medel och inte har möjlighet alt själv skaffa tillgångar genom lån eller på annat sätt, lämnar utlandsmyndigheten allmänt ekonomiskt bistånd enligt 1 § i 1973 års lag. Ålerbelalningsskyldighet fördetia bistånd föreligger men kan, som tidigare nämnts, under vissa fömtsättningar jämkas eller efterges (2 §). Om det belopp som har lämnats enligt 1 § inte betalas tillbaka, prövar UD frågan om återbetalningsskyldighet (3 §).

Reglerna om prövning av ålerbelalningsskyldighet är inte desamma för allmänt ekonomiskt bistånd och för rättsligt bistånd. När det gäller allmänt ekonomiskt bistånd fattar UD beslut om återbetalning först sedan bi-ståndstagaren visat att han inte tänker betala (3 §). Den rutin som tillämpas är att biståndstagaren får en betalningsanmodan och ett inbetalningskort från UD samt vid utebliven betalning även en påminnelse. Om han ändå inte betalar prövar UD frågan om ålerbelalningsskyldighet och fattar beslut.

I fråga om rättsligt bistånd prövar UD frågan om ålerbelalningsskyldighet och fattar beslut om återbetalning ulan att något krav har framställts dessförinnan (7 §).

Denna skillnad i förfarandet mellan de två bislåndslyperna leder till olägenheter när både allmänt bistånd och rättsligt bistånd har betalats ul lill samma person. Återbetalningsfrågan spaltas då upp på tvä olika rutiner. De samordnas visserligen så gott del låter sig göra, men proceduren är administrativt otymplig och onödigt arbetskrävande. Det måste dessutom

Prop. 1981/82:35 8

göra ett förbryllande intryck på biståndstagaren att i olika poster och vid skilda tidpunkter bli krävd på återbetalning av del bistånd som för honom säkerligen ter sig som en enhet.

Med anledning av det nu anförda förordar jag, efter samråd med chefen för UD, alt den skillnad i fråga om ålerbelalningsförfarandel som nu finns mellan allmänt ekonomiskt bistånd och rättsligt bistånd avskaffas. En ordning som är gemensam för de båda bislåndslyperna bör införas. Den lösning som dä bör väljas är den som enligt 7 § gäller för rättsligt bistånd. UD bör alltså i samtliga biståndsfall få pröva frågan om återbetalningsskyldighel utan föregående krav. 3 § i 1973 års lag, som reglerar prövningen av ålerbelalningsskyldighet vid allmänt ekonomiskt bistånd, bör därför ändras så att den kommer att överensstämma med regleringen i 7 §. Paragrafen bör också ge UD rält att pröva skyldigheten alt eriägga avgift enligt vad jag tidigare har förordat.

Den föreslagna ändringen innebär givetvis inte något hinder mol att UD, i de fall när det är lämpligt, anmodar biståndstagaren alt betala tillbaka beloppet och först vid utebliven betalning beslutar om ålerbelalningsskyldighet. Ett sådant förfarande, som slår i överensstämmelse med den gällande lydelsen av 3 §. kan antas bli det naturliga i flertalet ärenden även efter en lagändring. Den snabbare ordningen utan föregående krav är i första hand avsedd att användas i de blandade ärenden som tidigare har beskrivits.

Utöver vad jag nu har föreslagit förordar jag all ordet "statsverket" i 1973 års lag genomgående byts ul mol "staten" och all några smärre språkliga justeringar i övrigt görs i lagen.

2.3 Ikraftträdande m. m.

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 mars 1982.

Avgift bör las ut endast när allmänt ekonomiskt bistånd har beviljats efter lagens ikraftträdande. Delta bör föreskrivas i en övergångsbestämmelse.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen

att anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1973: 137) om ekonomiskt bistånd Ull svenska medborgare i utlandet m.m.