Prop. 1981/82:30

Regeringens proposition

1981/82:30

om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.;

beslutad den 24 september 1981,

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upplagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas bakgmnden till nedskrivningen av den svenska kronan och till de förslag om andra ekonomisk-politiska åtgärder som regeringen presenterade den 14 september i år. Effekterna av dessa åtgärder redovisas jämte en bedömning av de inlernaUonella och inhemska konjunkturutsikterna under åren 1981 och 1982,

Av de åtgärder som presenterades vid den nämnda lidpunkten framläggs nu förslag bl, a, om en sänkning av mervärdeskallen. Vidare föreslås en lidigareläggning av besparingar inom ett flertal departements verksamhels-områden. Helårseffeklen av de nu framlagda besparingsförslagen uppgår lill ca 4 miljarder kr.

På skatteområdet tas i övrigt upp invesleringsfrämjande åtgärder, bl.a. en anknytning av stimulanserna till mervärdeskalleredovisningen samt vissa mer allmänna inkomstskaltefrågor.

Även andra åtgärder för att sUmulera näringslivet föreslås. Slutligen redovisas vissa åtgärder som faller inom regeringens kompetensområde.

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30

Prop. 1981/82:30 2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-09-24

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tilländer, Molin

Föredragande: statsråden Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Eliasson, Gustafsson, Molin

Proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

Statsrådet Wirtén anför;

1 Den ekonomiska politikens mål och inriktning

Utvecklingen under senare år

Oljechockerna och andra förändringar i världsekonomin har skapat stora svårigheter för hela västvärlden. Industriländernas ekonomier har sedan början av 1970-lalet präglats av inflaUon, arbetslöshet och låg tillväxt. I år beräknas den genomsnittliga inflationen i OECD-områdel bli ca 10%, samUdigt som arbetslösheten stiger lill 8% och tillväxten inskränker sig Ull drygt 1 %.

Sveriges problem är således ingalunda unika. Sett i ett internationellt perspektiv har Sverige i ell viktigt avseende - sysselsättningen - klarat sig bättre än nästan alla andra länder. I andra hänseenden, bl. a. vad gäller industriproduktionen, har den svenska utvecklingen varit sämre. Den svaga utvecklingen i Sverige har sina rötter i såväl internationella omständigheter som i interna svenska förhållanden. Med viss förenkling kan man konstatera att nästan alla de faktorer som under 1950- och 1960-lalen skapade en gynnsam internationell miljö för "den svenska modellen" i början av 1970-talet förbytles i sin motsats:

- Fram till 1973 kunde Sverige, liksom andra industriländer, dra nytta av successivt fallande realpriser på olja. Efter detta år har som bekant utvecklingen på oljemarknaden präglats av kraftiga fluktuaUoner och stora prisstegringar.

- Den snabba liberalisering av världshandeln som präglade 1950- och 1960-talen, gynnade särskilt små naUoner som Sverige i vilken den

Prop. 1981/82:30 3

utlandskonkurterande sektom omfattar en relativt stor andel av ekonomin. Vid ingången lill 1970-lalel var handelsliberaliseringens vinster i stort sett uttömda och under senare år har det funnits en tendens till växande prolektionism.

- Decenniema närmast efter del andra världskriget präglades också av hög interaalionell tillväxt vilket skapade goda förtilsällningar för vår exportindustri.

- Före Bretton Woods-syslemels sammanbrott präglades den internationella valutamarknaden av stabila växelkurser. Inflationstakten var också låg. De utifrån kommande inflalionsimpulsema var därför små och relativt lätta all prognosera. Delta förhållande utgjorde en viktig fömtsättning för att lönebildningen enligt den s.k. EFO-modellen skulle kunna fungera i praktiken. Även på denna punkt har en drastisk omsvängning ägt mm under de senaste åren som präglats av hög internationell inflationstakt och snabba kast i växelkursema.

- Sverige kunde i varje fall under 1950-lalei också dra nytta av en undervärderad krona vilket starkt underlättade strävandena alt upprätthålla balans i utrikeshandeln.

De yttre omständigheterna har således förändrats i ogynnsam riktning. Samtidigt måste man konstatera all den interna svenska utvecklingen i flera avseenden förvärtal problemen.

I början av 1970-talel genomfördes en skaltereform som medförde en kraftig skärpning av marginalskatter och progression. Ända fram lill slutet av 1970-lalel förvärtades de härmed sammanhängande problemen successivt eftersom skatteskalan bara i begränsad utsträckning anpassades till det sjunkande penningvärdet. Därmed motverkades arbetsinsatser, sparande och förelagande samtidigt som kostnadsinflalionen drevs på.

Vidare genomfördes åtgärder på arbetsmarknadslagsUftningens område som bl. a syftade till att på olika sätt förstärka anställningstryggheten men som också ledde till en minskad rörlighet och Ull en sämre fungerande arbetsmarknad.

De offentliga utgifterna växte i genomsnitt under 1970-talel avsevärt snabbare än den totala resurstillväxten i ekonomin. Den snabba tillväxten i den offentliga sektom ledde lill en undanlrängning av den konkurrensut-satla sektorn. Därmed påskyndades den försvagning av industrisektorn som tog sin början vid millen av 1960-lalel.

Överbryggningspoliliken i mitten av 1970-talel visade sig i efterhand också bygga på fömtsättningar som inte var realistiska. Framför allt var del inte möjligt all hålla ett väsentligt högre eflerfrågetryck i Sverige än i omvärlden utan all vår konkurrenskraft försämrades allvarligt. Under åren 1974-1976 steg de svenska lönekoslnadema per producerad enhet i förhållande till ullandel med 25% med betydande förluster av marknadsandelar som följd.

Devalveringarna under 1977 med sammanlagt ca 15% ledde Ull all vi

Kartong: S. 14, rad 41-42 Står: Lagrådets inhämtas. Rättas till:, vilka inom

--- beslut.

Prop. 1981/82:30 4

undgick fortsatta förluster men vi lyckades endast i begränsad utsträckning återta marknadsandelar.

Som ell resultat av denna utveckling, som således har sina rötter långt Ullbaka i Uden, präglas dagens situation av djupgående balansbrister. Påtagliga tecken på detta är de stora underskotlen i statsbudgeten och bytesbalansen samt den låga investeringsnivån. Som framhölls i den reviderade finansplanen är underskollen inflationsdrivande samtidigt som de beskär den ekonomisk-politiska handlingsfriheten. De försvårar den ekonomiska politikens strävan att upprätthålla full sysselsättning vid stabila priser. Den låga investeringsnivån medför också all möjligheterna till framlida ekonomisk tillväxt begränsas.

Det är således uppenbart all balansbrislerna försvårar för oss att uppnå de centrala målen för den ekonomiska politiken, dvs. full sysselsättning, stabila priser, god tillväxt, rättvis inkomstfördelning saml regional balans. Dessa mål är beroende av varandra. De viktigaste fömtsättningarna när del gäller att förbättra villkoren för de sämst ställda i samhället är sålunda full sysselsättning, stabila priser och god tillväxt.

Den mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken under de närmaste åren är därför att komma till rätta med balansbristerna i den svenska ekonomin. Dessa frågor analyserades i 1980 års långtidsutredning (SOU 1980:52, prop. 1980/81:150, FiU 1980/81:40, rskr 1980/81:420).

I syfte att belysa problemställningarna diskuterades i långtidsutredningen två huvudalternativ. I det första angavs de krav som ställs för aft successivt återskapa balans i den svenska ekonomin.

Enligt det andra huvudalternativet fortsätter utvecklingen i riktning mot allt större obalanser i ekonomin. Uppenbarligen måste vi sträva efter all få in den ekonomiska utvecklingen på en bana som ansluter lill den som skisseras i alternativ 1. Riksdagen har också anslutit sig lill denna slutsals.

Sedan beräkningarna i långUdsutredningen gjordes har problemen emellertid snarast skärpts. Industrins relativpriser har fortsatt all sUga med förnyade förluster av marknadsandelar som följd. Därtill kommer all växelkursutvecklingen under 1981 medförde att kronan totalt sett apprecie-rals. Utvecklingen av export, industriproduktion och industrisysselsättning har därmed kommit att t. o. m. ligga under alternativ 2.

Däremot är den ökade stramhet på konsumlionssidan som ligger i lång-Udsulredningens alternativ 1 på väg aft förverkligas. Den privata konsum-Uonen har således minskat med 1,5% sedan 1979. Den offentliga konsumtionen har visserligen fortsatt all öka kraftigt såväl under 1980 som under 1981 men myckel lyder på alt vi 1982 kommer all få en dämpad utveckling. Del förtjänar att framhållas all nedgången av den privata konsumtionen varit så kraftig att summan av privat och offentlig konsumtion redan 1981 i stort sett håller sig inom den totala "konsumtionsram" som angavs i långtidsutredningen. Samtidigt lyder utvecklingen hitUlls på att kapacilels-tillväxlen är lägre än enligt utredningens alternativ 1.

Prop. 1981/82:30 5

Den ekonomiska politikens inriktning

För att komma lill rätta med balansbristerna i den svenska ekonomin är del nödvändigt att Ullväxten under de närmaste åren sker i den konkur-rensulsalta sektorn, i första hand industrin. Jag vill understryka alt defta är det enda sätt på vilket vi långsikUgl kan trygga den fulla sysselsättningen. Försök all upprätthålla sysselsättningen genom all i olika former expandera inhemsk efterfrågan kommer med nödvändighet all leda Ull en sådan uppgång i bytesbalans- och budgetunderskott att politiken snart måste läggas om i åtstramande riktning. En sådan omläggning kan inte undgå att få myckel menliga konsekvenser för sysselsättningen.

När det gäller att skapa förutsättningar för en exportledd tillväxt spelar kostnadslägel en central roll. Del avtal som träffades mellan parterna för 1981 och 1982 ingav förhoppningar om aft konkurrenskraften i år skulle kunna hållas ungefär oförändrad och nästa år förbättras något. Utvecklingen på de inlernaUonella valuta- och kapitalmarknaderna har emellertid påtagligt försämrat förulsältningama för svensk industri. Del höga amerikanska ränteläget drar med sig höga räntor också i Europa och verkar dämpande på konjunkturen. Av delta och andra skäl har lillväxlprogno-serna för industriländerna, och därmed för våra exportmarknader, måst revideras ner. Den amerikanska penningpolitiken har också bidragit till att dollam stigit kraftigt gentemot den tyska D-marken och de andra EMS-valutoma.

Till följd av kursutvecklingen t. o. m. augusti hade Sveriges konkurtens-krafl gentemot Förbundsrepubliken Tyskland under den senaste 12-måna-dersperioden försämrats med ca 10 %. Verkstadsindustrin, som i vikliga avseenden måste utgöra motorn i en exportuppgång, drabbades särskilt hårt. Gentemot den amerikanska dollarn förelåg visserligen under samma period en förbättring av konkurtensläget med ca 18 % men totaleffekten för svensk industri innebar en påtaglig försämring.

Om man tar hänsyn lill den svaga utvecklingen av industrins sysselsättning, produktion och investeringar var del uppenbart att del svenska kostnadsläget måste nedbringas. Om motåtgärder inte vidtagits skulle vi riskerat all en betydande del av den utlandskonkurterande sektorns kapacitet slagils ul under den närmaste tiden. Del hade heller inte varit möjligt för industrin alt i Ullräcklig utsträckning dra nytta av en kommande internationell konjunktumppgång.

Under dessa omständigheter framstod del inte som ell realistiskt alternativ att hålla fast vid tidigare växelkurs och avvakta alt parterna på arbetsmarknaden slöt avtal som successivt förbättrade det svenska konkurtensläget. I ett kortare tidsperspektiv skulle emellertid en sådan hård-valulapolilik leda lill en kraftig ökning av arbetslösheten. Det skulle i sin tur leda Ull krav på arbetsmarknads- och induslripolitiska insatser av utomordentligt stor omfattning. Därmed hade budgelunderskoftel ytteriigare ökat, vilket i sin lur skulle förvärtal inflationstrycket och pressat upp

Prop. 1981/82:30 6

ränteläget. Detta skulle medfört att fömtsättningarna för den konkurtensutsatta delen av ekonomin ytterligare försämrats. Politiken skulle därför ha lett till en olycklig kombination av övervärderad valuta, högt ränteläge och stimulanser av den skyddade sektorn.

Ett teoretiskt länkbart alternativ hade varit att sänka arbetsgivaravgifterna. För alt nå samma effekt på konkurtenskraften som följer av en devalvering med 10 % skulle en sänkning av arbetsgivaravgifterna med närmare 15 procentenheter erfordras. En sådan åtgärd skulle leda lill en stark ökning av budgetunderskottet och en kraftig stimulans av den inhemska efterfrågan. Denna stimulans skulle vara avsevärt störte än den som ligger i den av regeringen föreslagna sänkningen av mervärdeskallen och således kräva ett väsentligt mer ambitiöst sparprogram för all hålla den inhemska efterfrågan på rimlig nivå. Lägre arbetsgivaravgifter gynnar i första hand personalinlensiva förelag. Dessa återfinns, även om man undantar den offentliga sektorn, lill stor del inom den skyddade sektorn. En devalvering ger däremot definitionsmässigt alla fördelar ål den konkur-rensutsalta sektorn.

Härtill kommer all en devalvering har en omedelbar effekt på industrins relaUva kostnadsläge. Prisrelationerna förändras från en dag till en annan. Sänkta arbetsgivaravgifter får däremot full effekt först när ett exportförelags alla underleverantörer av insalsvaror och utrustning hunnit sänka sina priser. Detta blir med nödvändighet en utdragen procedur.

Det förhållandet att en devalvering framstår som del bästa alternativet får inte dölja att det ligger i sakens natur alt det är fråga om en riskfylld operation.

Devalveringen innebär att väridsmarknadsprisema på varor i internaUonell handel höjs med 11 % räknat i svenska kronor. För att devalveringen skall bli framgångsrik krävs att denna prisökning endast i myckel begränsad utsträckning får slå igenom i vår inhemska pris- och lönenivå. Det är endast genom all hålla tillbaka våra inhemska priser och löner som devalveringen ger den åsyftade sänkningen av de svenska relaUvpriserna och relativkostnaderna.

Den sålunda förbättrade konkurrenskraften skall möjliggöra en expansion i den konkurtensutsatta sektorn. Denna expansionsprocess inleds med en ökad efterfrågan på svenska produkter som vi kommer att kunna avläsa i ökad export och minskad importpenelralion på den svenska marknaden. Detta leder till en viss lagerultömning, men det ger också ökad produktion och ett bättre sysselsättningsläge än vi annars skulle haft i den konkurtensutsatta sektorn. Dessa effekter gör sig märkbara redan under de första månaderna efter devalveringen.

För all uppgången skall bli bestående krävs emellertid alt investeringarna kommer igång inom industrin. I annat fall kommer uppgången att bromsas på grund av kapacilelsbrisl i den mest expansiva delen av industrin. Man måste också i ett relativt tidigt skede förvänta sig en lagerupp-

Prop. 1981/82:30 7

byggnad. Denna fas kan vi väntas komma in i under andra halvåret 1982. Uppgången får då också yllerligare näring av den internationella återhämtning som då förefaller sannolik.

I detta skede med en samtidig eflerfrågeökning från export, investeringar och lager blir de krav uppgången ställer på den svenska ekonomin betydande. Det är då av yttersta vikt all efterfrågan från andra delar av ekonomin hålls tillbaka. I annat fall kan vi närma oss kapacitetstaket för snabbt med efterfrågeinflalion som följd.

Förutom genom ökade investeringar måste också utrymme för uppgången skapas på kapacilelssidan genom en flexibel arbetsmarknad. I annat fall är risken stor all inflationsdrivande flaskhalsar uppslår vilka bl. a. leder till ökad löneglidning.

Under 1983 kommer de angivna kraven ytterligare all skärpas, allteftersom kapacitetsulnyltjandel i ekonomin ökar. Självfallet är därmed en lugn avtalsrörelse 1983 en viktig fömtsättning för en fortsatt återgång mot balans.

Under hela uppgångsfasen kommer inflalionsfaran och flaskhalsproblemen all vara ett latent hot mol en återgång lill balans. För alt devalveringen skall lyckas krävs alt dessa faror så långt som möjligt undanröjs. Den ekonomiska politiken måste därför utformas sä att

- inflation och inflationsförväntningar dämpas

- kapacilelslillväxlen i den konkurrensulsatla sektorn främjas genom en förbättrad produktionsförmåga

- efterfrågan från offentlig och privat konsumtion hålls tillbaka.

Kamp mot inflationen

Devalveringen kommer all leda till en engångshöjning av prisnivån med ca 2,5%. Reallönerna minskar i motsvarande mån. I syfte all motverka detta och alt förhindra att avtalens prisklausuler utlöses avser jag alt senare i dag föreslå att mervärdeskatten sänks från den I november 1981. Den nya skattesatsen blir 20% räknat som påslag på varans pris exkl. skall all jämföra med 23,46% f.n. Beräknat på varans pris inkl. skall blir skattesatsen 162/3% mot nuvarande 19 %.

Om sänkningen av mervärdeskatten inte genomförs bryts avtalets prisklausul igenom med 1,5 å 2%. Klausulen skulle ge ell extra lönepåslag på inte fullt I %. Detta skulle därmed ge en automatisk urholkning av den konkurtensförbältring devalveringen givit. Därtill skulle löneökningen ge en stimulans till inhemsk efterfrågan. Den snabbare prisutveckling som följer av det extra lönepåslagel kommer också genom budgelautomaliken alt resultera i en ytterligare uppgång i de offentliga utgifterna.

Sänkningen av mervärdeskatten motiveras också av den reallöneulveck-ling som ligger i 1981 års avtal. En nödvändig del av den anpassningsprocess Sverige står inför är en sänkning av reallönerna. 1981 års avtal ger också en minskning av reallönerna efter skatt med 4% 1981 och för 1982 en

Prop. 1981/82:30 8

reallöneminskning med 2% om prisutvecklingen ligger inom klausulens ram.

Jag har Udigare framhållit alt devalveringen var nödvändig, inte minst av sysselsältningsskäl. Den konkurtenskraftsförbältring som devalveringen ger ål den konkurtensutsatta sektorn måste emellertid motsvaras av en återhållsam efterfrågan i andra sektorer. I annat fall kan industrin inte Ullgodogöra sig det ökade expansionsutrymme som devalveringen ger på eflerfrågesidan.

Löntagarna har redan tidigare accepterat en betydande nedgång i sin reala standard under avtalsperioden. I det läge vi nu befinner oss är del därför naturligt att den börda som devalveringen medför fördelas också på övriga grupper i ekonomin. Del är detta som åstadkoms genom kombinationen av sänkt mervärdeskatt och lidigarelagda besparingar, vilka jag senare skall återkomma till. Devalveringen i kombination med övriga åtgärder som nu föreslås eller planeras inför budgetåret 1982/83 ger alltså en åtstramande effekt på den inhemska efterfrågan för år 1982 sammantaget.

År 1982 kommer den inhemska efterfrågan också alt utvecklas myckel svagt. Exkl. lager kommer den alt minska med 0,9%. Därtill kommer ell positivt lageromslag som motsvarar 1,3 % av BNP. Av lageromslaget ligger emellertid en betydande del på olja, varför resurskravet på den inhemska ekonomin blir mer begränsat än vad siffran antyder. Sammantaget bör en inhemsk eflerfrågeökning strax över noll år 1982 vara väl förenlig med de krav på inhemsk åtstramning som devalveringen ställer.

Del är i detta sammanhang inslmklivl alt jämföra med utvecklingen 1980, då mervärdeskatten höjdes för att dämpa ett för högt relativt eflerfrågetryck. Avtalet hade delta år givit en ökning av reallönerna efter skall som utan höjd mervärdeskatt hade lett till all den inhemska efterfrågan i ekonomin skulle ha ökat med mer än 3,5% med tyngdpunkt på andra halvåret. Samtidigt begränsades BNP-tillväxten från kapacitetssidan och kom delta år endast att uppgå lill ca 1,5 %. Höjningen var nödvändig för att ge en utveckling av reallöner och inhemsk efterfrågan som stod bättre i samklang med den inhemska resurstillväxten.

När nu mervärdeskatten åter sänks sker det för att inom ramen för en fortsatt restriktiv politik dämpa ett alltför kraftigt fall i reallönerna.

Åtgärderna har kompletterats med prisstopp lill årets slut. Som stopp-priser gäller de priser som rådde den 11 september 1981. När mervärdeskatten sänks kommer stoppriserna all sänkas i motsvarande grad. Förelagen får generellt höja sina priser med vad som motsvarar höjda importkostnader lill följd av valulakursförändringen. Prishöjningar får vidare ske som följd av de kostnadsökningar som följer av att livsmedelssubvenlionema minskar under prissloppsperioden.

Del ligger i sakens natur alt en devalvering leder Ull högre priser på importerade varor - ett av syftena med en växelkursjustering är ju att

Prop. 1981/82:30 9

stärka svenska förelags ställning gentemot importkonkurtensen — men det är angeläget all dessa höjningar inte tillåls generera yllerligare prisstegringar. Ett tidsbegränsat prisstopp kan bidra lill all dämpa inflationsförväntningarna i sådana sammanhang.

Ålgärdema medför att avtalsklausulen inte torde behöva utlösas i år. Totalt kan man räkna med all prisstegringarna under loppet av 1981 blir inemot 10%. De priser som ingår i avtalsklausulen och som bl.a. exklu-derar stigande energipriser ökar dock väsentligt långsammare.

I förlängningen av regeringens ekonomiska politik ligger att inte heller avtalens prisklausul för 1982 skall behöva utlösas. Löneökningen på ca 7 % kan, kombinerat med en viss ökning av produktiviteten, väntas medföra att kostnadsökningen per producerad enhet ungefärligen ökar med 5 % år 1982. Den strama inriktning som den ekonomiska politiken ges med bl.a. en påtaglig uppbromsning av de offentliga utgifterna kommer också aft verka dämpande på inflationstendenserna. I detta sammanhang har växelkurspoliUken en viktig roll all spela. Riksbanken har möjlighet alt ändra riktmärket för valutaindex så att kronan apprecieras med upp till 4 % för den händelse detta skulle behövas.

I syfte alt motverka den budgetförsvagning som följer av den sänkta mervärdeskatten och devalveringen bör andra åtgärder vidtas för att stärka statsbudgeten. Därför föreslås alt ca 4 miljarder kr. av de i prop. 1980/ 81:150 aviserade besparingarna om 12 miljarder kr. tidigareläggs. Vidare bör den särskilda skattereduktionen avvecklas och vissa andra skatteändringar genomföras vilket netto ökar statens inkomster med ca 1 miljard kr. under 1982. Vissa andra åtgärder verkar dock på kort sikt i budgetför-svagande riktning t. ex. de föreslagna invesieringsstimulanserna.

Jag återkommer strax till effekterna på den kommunala sektorn av nu nämnda förslag.

För att mer långsiktigt hålla tillbaka inflationen är del också nödvändigt att värna om frihandeln. De förslag om ökad prolektionism som framförs i olika sammanhang har del gemensamt att de fördyrar hushållens inköp och urholkar realinkomsterna. Ställningstagandet för frihandel dikteras även av insikten att vårt välstånd i avgörande grad bygger på att vi kan dra nytta av de effektivitetsvinster och den specialisering som ell fritt internationellt handelsutbyte möjliggör. Försök att isolera oss från omvärlden riskerar att leda till att själva basen för välfärdssamhället - liksom möjligheten att upprätthålla full sysselsättning - rycks undan.

Frihandeln medför att det svenska näringslivet till konsumenternas båtnad utsätts för en kostnadspressande konkurrens utifrån. På motsvarande sätt är del angelägel all även konkurtensen inom landet stärks. Chefen för handelsdepartementet avser därför att senare återkomma med förslag om skärpt lagstiftning mot skadlig konkurrensbegränsning.

Devalveringen bör i första hand utnyftjas för prissänkningar i utländsk valuta. Härigenom kan försäljningsvolymen öka och kapacitetsutnylQan-

Prop. 1981/82:30 10

del förbättras. Delta medför i sin tur att en nödvändig förbättring av företagens lönsamhet kommer till stånd vilket är en fömtsättning för ökade investeringar. För varor som handelsslål och massa, vars priser fastställs på världsmarknaden, får man räkna med att devalveringen i första hand ger upphov Ull förbättrade vinstmarginaler.

En högre vinstnivå är en önskvärd effekt av devalveringen. I en marknadsekonomi är del just genom en förbättrad vinslsiluation som vi kan få lill stånd den nödvändiga resursöverföringen från den skyddade till den konkurtensutsatta sektorn. Till bilden hör också all lönsamheten under senare år legat på en mycket låg nivå och bara under det bästa året (1980) nått upp Ull vad som varit boltenlägen i Udigare konjunkturcykler.

I syfte alt skapa incitament för förelagen all utnylQa del förbättrade vinsllågel lill ökade investeringar avser jag all föreslå all 25% av vinster över 1 milj. kr. under 1982 betalas in på tillfälliga vinstkonton i riksbanken.

Övriga åtgärder för att förbättra näringslivets produktionsförmåga

En förstärkning av den konkurtensutsatta sektorn förutsätter bl.a. ett skattesystem som premierar arbete och sparande. Den av regeringspartierna och socialdemokraterna träffade överenskommelsen om en inkomst-skattereform har detta syfte. Den arbetsgrupp som tillsalls av de berörda partierna kommer alt lägga fram sina förslag under oktober.

Åtgärder har vidtagits för all stimulera aktiesparandet och öka näringslivets tillgång Ull riskvilligt kapital. Dessa åtgärder har haft avsedd effekt och medfört en myckel stark uppgång i nyemissionsaklivilelen. HitUlls i år har nyemissioner om 1,5 miljard kr. aviserats.

Aktiesparfonderna beräknas medföra att hushållen tillför börsen ca 1,5 miljard kr. per år i riskvilligt kapital. Detta motsvarar väl hushållens andel av det riskkapital som enligt långtidsutredningen krävs för all finansiera den nödvändiga expansionen av näringslivets investeringar.

Jag har tidigare nämnt all arbetsmarknaden på senare år fungerat dåligt. Delta har bl. a. tagit sig ullryck i att det antal arbetslösa som svarar mot ett givet eflerfrågetryck på arbetsmarknaden ökat år från år sedan mitten av 1960-lalel. I syfte alt förbättra fömtsättningarna för en väl fungerande arbetsmarknad och underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden kommer vissa förändringar i lagen om anställningsskydd (LAS) all föreslås. Förslagen innebär att lagregler införs om rätt till provanställning och exlraanställning vid tillfälliga arbetstoppar. Provanställningen maximeras till sex månader. Extraanslällningar tillåts i det enskilda fallet upp Ull sex månader under en Ivåårsperiod. Enligt vad jag inhämtat kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet alt framlägga förslag under hösten.

Chefen för socialdepartementet avser vidare att lägga fram förslag om ett system med ökad självrisk i sjukförsäkringen under våren 1982. Härvid kommer lagstiftning all behövas för all åstadkomma en likvärdig självrisk för olika gmpper på arbetsmarknaden. Ett särskilt skydd för hälsosvaga

Prop. 1981/82:30 11

grupper kommer all införas inom sjukförsäkringens ram. Del nya systemet avses tillämpas fr. o. m. kalenderåret 1983.

Fömtsättningarna kommer också all prövas all redan nästa år, som ett första steg i angiven riktning, göra den karensdag som f n. finns mer effektiv.

1 fråga om arbetslöshetsförsäkringen finns det anledning all genomföra vissa förändringar. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser att i 1982 års budgetproposition återkomma lill delta.

Svårigheter att få fram råvara har varit en hämmande faktor för den svenska exporten av skogsprodukter under senare år. I ålgärdspakelel ingår därför en rad åtgärder för att stimulera utbudet av virke.

Chefen för jordbmksdepartementet kommer senare att föreslå att stödet Ull återväxtålgärder i samband med avverkning av glest bevuxna och dåliga skogar kraftigt förstärks, från 50 till 200 milj. kr. per är. Härigenom beräknas tillgången på virke öka med 4 miljoner m sk per år.

Stora skogsmarker som är bevuxna med slutavverkningsskog eller s. k. reslskogar saknar i dag skogsvägar. För all förbättra situationen föreslås också att anslaget lill skogsbilvägar ökas från 50 lill 70 milj. kr. Anslagen lill översiktliga skogsinvenleringar och skogsbruksplaner bör ökas med 5 milj. kr.

Finansieringen av dessa åtgärder kommer alt tas upp vid ell senare tillfälle.

Jag föreslår vidare att möjligheterna lill insättning på skogskonto förbättras. Uppskov med beskattningen bör medges för hela köpeskillingen vid försäljning av rolposter och med 75% av köpeskillingen vid försäljning av skogsprodukter.

I syfte aft stimulera näringslivets investeringar i inventarier och byggnader infördes under hösten 1980 regler om ett särskilt investeringsavdrag.

Jag föreslår nu att lidsperioden för del nuvarande invesleringsavdraget för byggnader förlängs med ett år. Del 10-procentiga avdraget kommer således att omfatta byggnads- och markarbeten t.o.m mars 1983. En fömtsättning för avdragsrällen bör dock vara all arbetet påbörjas senast den 1 november 1982. Samtidigt bör liden för frisläpp av investeringsfonder och investeringsreserver i vad avser byggnader förlängas med ett år.

I investeringsavdragens konstmktion ligger all relativt lång lid - ofta ett eller ett par år - förflyter från investeringstillfället till dess företaget får del av skattelättnaden. Denna lidsutdräkl torde normall uppfattas som mest besvärande vad gäller investeringar i maskiner. Jag föreslår därför all det nuvarande investeringsavdraget för inventarier läggs om. Under det sista kvartalet 1981 bör dock förelagen fritt få välja mellan de olika avdragssystemen. Omläggningen innebär all avdraget samordnas med uppbördssyste-mel för mervärdeskatten i stället för som nu med inkomstskatten. Del investerande företagels likviditetstillskott kommer därmed väsentligt

Prop. 1981/82:30 12

snabbare och stödet blir oberoende av rörelsens resultat. De delar av den skyddade sektorn som inte är skyldiga att redovisa mervärdeskatt såsom banker, försäkringsbolag m. fl. får efter omläggningen inte del av invesleringsavdraget.

Del nya avdraget har utformats som en reduktion av mervärdeskatten och föreslås uppgå till 10 % av anskaffningsvärdet exkl. mervärdeskall för investeringar och gälla t.o.m. den 31 december 1982. Det nu gällande fondfrisläppei för inventarier bör inte förlängas.

I syfte alt stimulera industrin till ökade insatser för forskning och utveckling utgår t.o.m. 1981 ell särskilt forskningsavdrag som kan medges vid laxeringen lill statlig inkomstskatt. Jag kommer senare i dag att föreslå alt möjligheten till avdrag skall permanentas. SamUdigt föreslås vissa förändringar jämfört med nuvarande syslem. Avdragsunderlaget ökas från 167% av lönekostnaderna Ull 250%. I syfte all stimulera forsknings- och utvecklingsinsatserna i mindre företag kommer kraven på den tid som läggs ned i FoU-arbele för att kostnaden skall ingå i avdragsunderlaget att sänkas från 50% lill 25%. Vidare kommer det s.k. basslödel aft sänkas från 10% Ull 5% av basunderlagel, samtidigt som ökningsslödel höjs från 20% till 30%.

Jag avser senare återkomma med förslag om införande av s.k. uppfin-narkonton. Förslaget, som är uppbyggt efter mönster av lagen om upp-hovsmannakonlon, ger uppfinnare möjlighet all skaltemässigt fördela s. k. uppfinnarinläkler under en femårsperiod. Till uppfinnarinläkl räknas sådan inläkt av rörelse som en fysisk person förvärvar genom en av honom gjord uppfinning.

Långsam offentlig utgiftsökning

Eft viktigt inslag i den ekonomiska politiken utgörs av åtgärder för att begränsa den inhemska konsumtionen och hålla tillbaka expansionen av den skyddade sektorn. I detta sammanhang spelar de offenUiga utgifterna en central roll.

Under 1981 beräknades dessa i den reviderade finansplanen öka med ca 5 % i reala termer. Som en följd härav beräknades de offentliga utgifterna komma att svara mol 67% av BNP jämfört med ca 64 % föregående år och 45 % för tio år sedan. Denna utveckling måste brytas. En betydande del av de offentliga utgifterna innebär ett direkt ianspråktagande av resurser i form av offentlig konsumtion. Det är nödvändigt att hindra alt den skyddade sektorn suger ål sig resurser som behövs i den konkurtensutsatta delen av ekonomin om utvecklingen mol Irendmässigt ökande bylesbalansunderskott skall kunna brytas.

En fortsatt snabb ökning av de offentliga utgifternas andel av BNP kommer med nödvändighet också all dra med sig antingen ett kraftigt ökat skattetryck eller ett ökande budgetunderskott eller en kombination av bådadera.

Prop. 1981/82:30 13

Ökande skatter riskerar att driva pä kostnadsinflationen och hämma tillväxten. Ökande budgetunderskott riskerar att leda lill valutaspekulation och bidrar lill all pressa upp ränteläget.

Del målmedvetna arbetet med alt dämpa de offenUiga utgifternas expansion syftar således till att lösa djupgående stmkturella problem i den svenska ekonomin. Härav följer all besparingsansträngningama inte kan skjutas på framtiden med hänvisning till konjunkturlägel. Självklart har besparingarna en deflalorisk effekt jämfört med vad som skulle vara fallet utan åtgärder. De offentliga utgifterna kommer dock att fortsätta all öka påtagligt även efter all hänsyn lagils lill sparåtgärderna. Dessa kommer endast all få lill resultat all ökningstakten dämpas, således inte all nivån sjunker.

Del sparmål om 12 miljarder kr. för budgetåret 1982/83 som uppställts av regeringen och i våras godkänts av riksdagen skall ses mol denna bakgrund. Som Udigare nämnts bör vissa av besparingarna tidigareläggas i syfte att motverka den budgetförsvagning som följer av sänkningen av mervärdeskatten.

Enligt de preliminära uppgifter som nu föreligger kommer kommunerna under nästa år att begränsa sin tillväxt Ull 1 % som angivils av regering och riksdag samtidigt som skallehöjningarna ligger på en låg nivå. För landstingskommunerna pekar de preliminära uppgifterna på en expansion som överstiger 1,5%. Det är angeläget all landsUngskommuner, som uppvisar en alltför hög expansion, under den Ud som återstår Ull dess budgeterna skall fastställas, ytterligare begränsar volymexpansionen.

Devalveringen och övriga åtgärder som ingår i regeringens ekonomiska politik kommer alt leda lill en ökad efterfrågan på arbetskraft. I rådande svaga konjunktur torde en viss ökning av arbetslösheten dock inte kunna undvikas under del närmaste halvåret. I syfte att motverka denna har redan i våras beslutats om omfattande arbelsmarknadspolitiska stödåtgärder för en total kostnad av 1,5 miljard kr. Regeringen har dämtöver via finansfullmakten beviljat ytterligare 600 milj. kr. för arbetsmarknadspolitiska ändamål.

Nödvändigheten av att inte binda resurser i näringar som inte positivt bidrar lill alt förbättra ulrikesbalansen sätter emellertid bestämda gränser för de arbelsmarknadspolitiska satsningar som kan göras. Också när del gäller induslripoliUken måste största reslriklivitet iakttagas.

Prop. 1981/82:30 14

2 Åtgärdernas effekter på den offentliga sektorn

2.1 Förslagens statsfinansiella effekter

Inom i första hand den statliga sektorn föreslås besparingar som kommer all leda lill en ytteriigare dämpning av stalsulgifternas lillväxtlakl. En utgångspunkt har därvid varit alt förslagen skall kunna träda i kraft redan Udigl under kalenderåret 1982. Jag tar här upp omfattningen och den huvudsakliga inriktningen av de åtgärder som nu bör föreläggas riksdagen. Vederbörande statsråd kommer därefter all lämna en mer detaljerad redovisning av besparingsförslagen m. m.

Inom justitiedepartementets område avses lagrådets yttrande inhämtas över vissa förändringar av rättshjälpen som medför minskade statsutgifter. Bl. a. bör avgifterna ses över och möjligheterna att få rättshjälp i vissa fall begränsas och i andra fall helt las bort. Vidare bör en skärpning ske i reglerna om prövning av arvoden till biträden enligt rältshjälpslagen och till offentliga försvarare. Den årliga besparingen beräknas uppgå lill ca 25 milj. kr.

\nom försvarsdepartementets område begränsas del reala planeringsutrymmet under budgetåret 1981/82 med ytterligare 200 milj. kr.

Inom socialdepartementets område föreslås åtgärder som medför en besparing om ca 2150 milj. kr. Av detta belopp avser en mindre del socialförsäkringssektorn utanför statsbudgeten. Som kommer att redovisas i del följande föreslås ändrade regler för vilka tidsintervaller som skall tillämpas vid omräkning av basbeloppsanknutna förmåner m.m. Detta innebär att indexuppräkning i fortsättningen skall göras endast en gång om året, nämligen i januari månad. Denna förändring som görs i lagen om allmän försäkring inom socialdepartementets område påverkar en rad författningar inom andra departements områden. Lagrådels yttrande kommer all inhämtas. Ändringarna medför bl. a. att pensionerna ändras Ull följd av prisutvecklingen högst en gång per år. I systemet för kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer föreslås införande av en undre hyresgräns om 80 kr. för såväl ensamslående som gifta pensionärer. Inom kort kommer vidare alt föreslås alt pensionstillskotten byggs ul samt vissa förbättringar av handikappersättning m. m. Slutligen föreslås att de statliga bosättnings-lånen avskaffas den 1 januari 1982.

Inom kommunikationsdepartementets område föreslås regeländringar i transportstödet för Nortland m.m. Regeringen har vidare beslutat om ändringar i statens järnvägars rabatter för pensionärer och studerande. Sammanlagt beräknas besparingarna uppgå till ca 110 milj. kr.

Inom utbildningsdepartementets område uppnås en besparing på stu-diestödsområdel till följd av del nya sättet att fastställa basbeloppet. Därutöver bör vissa anpassningar av regelsystemet genomföras vilka inom kort kommer att föreläggas riksdagen för beslut. Besparingen beräknas ge ca 130 milj. kr.

Prop. 1981/82:30 15

Inom arbetsmarknadsdepartementets område kommer att föreslås besparingar uppgående lill sammanlagt ca 140 milj. kr. Driftbidraget till sUftelsen Samhällsföretag sänks från 135% Ull 129% av lönekostnaden. Vidare avskaffas såväl detaljplaneringsbidraget som vissa former av lönebidrag.

Inom bostadsdepartementets område kommer all föreslås ändrade regler för fastställande av låneunderlag vid ombyggnad av småhus. Regeländringarna innebär att arbetskostnader får ingå i låneunderlaget endast om arbetena utförs av annan än lånesökanden. Den möjlighet till räntebidrag för faslighetslån till garage som nuvarande regler medger kommer att avskaffas. Vidare föreslås en avveckling av det slalskommunala bostadsbidraget Ull pensionärer m. fl. Stödet, som utgår som ell utfyllnadsbidrag till KBT, slår numera inte i rimlig proportion till administraUonskoslnaderna. Besparingen kan beräknas lill 10 milj. kr. för staten varav 7 milj. kr. avser administration. Den faslighetsekonomiska lönsatnheten för energisparålgärder som vidtas i kommunala och landstingskommunala byggnader och anläggningar har bedömts vara hög. Med hänsyn härtill föreslås att del statliga stödet till sådana åtgärder avskaffas. Slutligen föreslås ändrade regler för de s. k. tomlrältslånen. Sammanlaget beräknas besparingarna uppgå lill 475 milj. kr.

Inom industridepartementets område kommer all föreslås att reglerna för del regionalpolitiska stödet ändras. Lokaliseringslånen begränsas lill maximall 35 % av stödunderlagel samtidigt som möjligheterna att bevilja sådana lån slopas för bl. a. ändamålen marknadsföring och produktutveckling. Vidare föreslås all möjligheten alt ge lokaliseringslån lill rörelsekapital avskaffas i stödområde 1-3. Dessutom föreslås all bidrag och lån ej skall kunna ges för kostnadsfördyringar och tilläggsinvesteringar. Vidare slopas bidragen Ull investeringar i maskiner och inventarier i stödområdena 1-3. Sammantaget beräknas besparingarna uppgå lill ca 300 milj. kr.

Härutöver föreslås en budgetförstärkning som erhålls genom att pensionärernas extra avdrag vid inkomstbeskattning avtrappas snabbare än tidigare. Effekten beräknas uppgå till ca 600 milj. kr.

Summan av nu föreslagna besparingar m. m. är ca 4 miljarder kr. i helårseffekl. Del omedelbara genomslaget kalenderåret 1982 är inte möjligt all mer exakt uppskatta men uppgår till ett lägre belopp.

I 1981 års komplelleringsproposition föreslogs ett sparmål om minst 12 miljarder kr. för budgetåret 1982/83. Den slutliga prövningen av målet skulle dock ske inom ramen för budgetprocessen och med beaktande av de förttlsällningar som föreligger vid den Udpunklen. En avstämning gentemot budgetens inkomstsida måste därvid också göras. Riksdagen har ställt sig bakom denna inriktning av budgetpolitiken. För att uppnå det av riksdagen fastställda besparingsmålet bör således ytterligare besparingar om ca 8 miljarder kr, genomföras. Avsikten är att i 1982 års budgetproposi-Uon föreslå åtgärder som uppgår till detta belopp.

Prop. 1981/82:30 16

Utöver de förslag till besparingar jag nyss nämnt avser jag strax all återkomma med förslag till vissa ändringar av inkomstskatten för fysiska personer bl, a, avskaffande av den särskilda skattereduktionen. Dessa ytterligare ändringar kan beräknas ge en budgetförstärkning om ca 1 miljard kr, I motsatt riktning verkar förslagen om investeringsslimulanser.

Jag övergår nu Ull att något beröra effekterna på budgetsaldot av samtliga nu aktuella förslag. Tidigareläggningen av besparingar, liksom vissa av de föreslagna åtgärderna avseende inkomstskatten leder till en successiv budgetförstärkning. Samtidigt har åtgärderna inom andra områden en motsatt budgeteffekt. Detta gäller främst sänkningen av mervärdeskatten, men även andra förändringar som berör budgetens inkomstsida. Del kan inte heller uteslutas alt vissa andra säiskilda insatser kan bli aktuella som försämrar budgetsaldot något. Sammantaget finns det anledning förmoda all budgetunderskottet kommer alt bli något störte innevarande och nästa budgetår än vad som tidigare beräknats.

2.2 Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Statsmakterna bedömde våren 1981 att det av samhällsekonomiska skäl är nödvändigt att begränsa den kommunala konsumlionsökningen till ca 1 % år 1982. Även för åren efter år 1982 har bedömts alt den kommunala expansionen måste begränsas till högst 1 % per år.

För all uppnå den myckel kraftiga begränsning i ökningslakt det här är fråga om har vidtagits olika åtgärder. Centrala är naturligtvis åtgärderna rörande begränsningarna i kommunsektorns finansiella utrymme. För år 1982 begränsas utrymmet med 1,8 miljarder kr. enligt beslut våren 1981. De av riksdagen godkända riktlinjerna i kompletteringsproposiUonen våren 1981 för utveckling av de olika kommunala verksamheterna de närmaste åren med bl. a. en omprövning av sådana utbyggnadsprogram som barnomsorg och långtidssjukvård och lättnader i åligganden från staten innebär alt del ges reala förutsättningar för all uppnå den åsyftade begränsningen i volymökning till 1 %. Minskad statlig detaljkonlroll över kommunerna och en avsevärt myckel mer restriktiv hållning när del gäller alt tillföra den kommunala sektorn nya resurskrävande uppgifter utgör också centrala inslag i denna politik.

Statsmakterna uttalade i våras att man avsåg alt återkomma med förslag till yllerligare åtgärder om det i höstens budgetarbete i kommuner och landstingskommuner finns indikationer på att de beslutade åtgärderna inte räcker till för att begränsa volymökningen lill ca I % år 1982.

De uppgifter som f. n. föreligger om den budgeterade volymökningen i kommunsektorn pekar på att det kommer att ske en kraftig begränsning i volymökningstakt för år 1982 jämfört med tidigare år. När det gäller kommunerna ser det ul som om man skulle kunna lyckas med all hålla ökningen vid omkring 1 %. Även om en kraftig neddragning i ökningstakt

Prop. 1981/82:30 17

synes ske också för landstingskommunerna tyder dock uppgiflema här på en volymökning på drygt 1,5%.

När del gäller skattesatserna görs den bedömningen all ökningarna torde bli myckel begränsade.

De slutsatser som f n. kan dras i fråga om volymbegränsningen i kommunsektorn är all den förda politiken haft en avsevärd effekt och att kommuner och landstingskommuner arbetar medvetet på all kraftigt begränsa expansionen. Allmänt sett kan konstaleras all politiken varit framgångsrik även om del återstår en del när del gäller neddragningen för landstingskommunerna. Del är angeläget att de landstingskommuner som uppvisar en alltför hög expansion ytterligare begränsar volymökningen innan budgetarna för år 1982 fastställs. Jag avser all aktualisera frågan om yllerligare åtgärder behöver vidtas för alt få ned volymökningen om det skulle visa sig all resultaten av de ansträngningar som görs i del kommunala budgetarbetet blir otillräckliga.

När det gäller de nu aktuella ekonomisk-politiska åtgärderna kan jag konstatera all det är meningen alt alla samhällssektorer måste beröras av effekten från devalveringen. För kommunsektorns del finns del anledning all särskilt uppmärksamma möjligheterna lill all ersätta importerade varor med inhemska varor. Sänkningen av mervärdeskatten leder till betydande kostnadssänkningar för kommunsektorn. Det är därför i den situation som nu har uppkommit rimligt att del inte utgår någon kompensation från staten för de uteblivna ränteintäkter som har uppstått i samband med all ulbelal-ningsmtinerna för kommunalskaltemedel har lagts om fr. o. m. den 1 juli

1981. Av del skäl som jag tidigare har berört är del också nödvändigt med andra besparingar. För kommunsektorns del innebär de av mig tidigare nämnda förslagen bl. a. alt fr. o. m. den 1 januari 1982 kommer statliga lån inte längre att beviljas lill kommuner och landstingskommuner för energi-besparande åtgärder. Vidare kommer den statliga låneandelen för toml-rältslån all sänkas från 95 % till 25 % från samma datum. Finansieringen av sådana åtgärder får således i fortsättningen lill stor del ske på kreditmarknaden. Detaljplaneringsbidragel som utgår till kommuner för lidigareläggning av vissa projekteringsarbeten föreslås slopat fr.o.m. den 1 januari

1982. Den ändring som föreslås i fråga om KBT blir kostnadsneutral för kommunerna genom en sänkning av stalsbidragsprocenlsalsen. De förslag som rör inkomstskatten kommer alt beröra kommunsektorn först fr. o. m. år 1984 och jag avser att senare i annat sammanhang återkomma lill överväganden om kommunsektorns finansiella situation inför år 1984. Jag vill i sammanhanget också framhålla att förslaget om att höja grundavdraget vid kommunal inkomsttaxering lill 7500 kr. fr.o.m. inkomståret 1982 inkluderar en neutralisering av den ökning i de kommunala skalleinkoms-terna som blir följden av den Udigare i år beslutade begränsningen av reseavdragen. Det skall vidare nämnas alt åtgärderna rörande bl.a. vinst-fondavsättningar och invesleringsavdrag påverkar det kommunala skat-2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30

Prop. 1981/82:30 18

teunderiaget och därmed de kommunala skalleinkomslerna efter år 1983. Jag avser all i samband med förslag lill besparingar på statsbudgeten för budgetåret 1982/83 återkomma med förslag till åtgärder rörande del finansiella utrymmet i kommunsektorn år 1983.

3 Konjunkturutsikterna och åtgärdernas effekter

3.1 Den internationella utvecklingen

Den internationella utvecklingen under 1981 som förutsattes i den reviderade finansplanen innebar en myckel svag BNP-tillväxt i hela OECD-områdel, ca 0,5 %. Västeuropa antogs få den svagaste utvecklingen, -1 %, medan en viss produktionsökning skulle kunna ske i Förenta staterna och Japan, 1% resp. 3,5%.

Under första kvartalet 1981 blev tillväxten i Förenta staterna mycket kraftig. Den privata konsumtionen hölls uppe genom höga realinkomsler och sänkt sparkvot. Under andra kvartalet stagnerade emellertid aktiviteten i den amerikanska ekonomin, bl. a. beroende på det höga räntelägel.

I Västeuropa utvecklades BNP under första halvåret i huvudsak som fömtspålls i den reviderade finansplanen. Det amerikanska ränteläget tvingade fram en restriktiv penningpolitik i de flesta länderna. Vidare ledde den kraftiga dollarapprecieringen gentemot de europeiska valutorna lill höjda importpriser och därmed till en höjd inflationstakt i Västeuropa. Detta verkade återhållande på hushållens realinkomstutveckling och därmed på den privata konsumtionen.

Medan den interna efterfrågan således försvagades under 1981 i både Nordamerika och Europa expanderade exporten under första halvåret mer än väntat, framför allt lill följd av en myckel stark efterfrågan från OPEC och statshandelsländerna.

I de flesta OECD-länderna har den ekonomiska politiken f. n. en restriktiv inriktning. De stora länderna, främst då Förenta staterna och Storbritannien, prioriterar inflationsbekämpningen. Även i Förbundsrepubliken Tyskland är politiken stram. Ett undantag är den nya regeringen i Frankrike som satsar på en mer expansiv ekonomisk politik. De myckel höga arbetslöshetstalen som förutses för OECD-områdel, i genomsnitt under 1982 närmare 8%, kan komma aft medföra alt den ekonomiska politiken i några länder efterhand ges en något mer expansiv inriktning.

Den amerikanska räntenivån och dollarkursen blir en mycket betydelsefull faktor i den internationella ekonomiska utvecklingen under den närmaste Uden. Enligt den amerikanska administrationen kommer räntorna att gå ner så snart inflationstakten visar en klar tendens all sjunka. Bilden av den amerikanska inflationsutvecklingen är dock blandad. En viss nedgång i prisstegringstakten har kunnat registreras. Under andra kvartalet

Prop. 1981/82:30 19

var således inflationen nere i en årstakt om 7,5% i huvudsak beroende på en gynnsammare livsmedels- och energiprisutveckling. Senare har prisstegringarna ånyo ökat. På arbetsmarknaden sluts alltjämt nya avtal på omkring 10%, vilket tyder på höga inflationsförväntningar. Prognoser om fortsatta stora budgetunderskott för de närmaste åren bidrar till en fortsall hög räntenivå.

En annan mycket viktig faktor i den ekonomiska utvecklingen 1982 är oljepriserna. Den sjunkande efterfrågan har inneburit fallande oljepriser under 1981 räknat i dollar. Även om OPEC-länderna inte generellt har sänkt de officiella priserna, har priserna på den s. k. spotmarknaden legal klart lägre än tidigare. Genomsnittligt har OECD:s importpriser, inkl. frakt m. m., sjunkit med omkring 3,5%. Utvecklingen under återstoden av 1981 och under 1982 är svår all bedöma. Del förefaller dock sannolikt all oljemarknaden kommer all präglas av ett visst överskott ännu någon lid. Så länge denna situation beslår finns det anledning att räkna med en viss press nedåt på priserna. Om realpriset på olja skulle falla relaUvt kraftigt så innebär del att den ekonomiska aktiviteten kan komma all öka något mer än vad jag här har antagit. Man bör dock hålla i minnet att nya störningar när del gäller tillförseln av olja snabbt kan omkullkasla en sådan bild.

Även den allmänna prisslegringstaklen spelar stor roll för tillväxten inom OECD-områdel. Priserna på andra råvaror än olja har som ell resultat av den allmänt låga aktiviteten utvecklats svagt under 1981. Den mycket höga arbetslösheten talar för en återhållsam löneutveckling. Mot detta slår emellertid alt den oväntat höga inflationslakten 1981 i Västeuropa kan utlösa kompensationskrav i förhandlingarna om 1982 års löner. Sammantaget förefaller det dock troligt att inflationstakten sjunker något under nästa år.

Mot denna bakgmnd är det rimligt att räkna med att den ekonomiska akUvilelen i OECD-områdel under andra halvåret 1981 kommer att utvecklas svagt. I Västeuropa kommer den ekonomiska tillväxten alt bli svag bl. a. till följd av alt prisslegringstaklen förblir relativt hög, vilket leder till en fortsatt svag realinkomstutveckling för hushållen och därmed till en svag privat konsumlionsulveckling. De höga räntorna verkar även kraftigt dämpande på investeringarna.

För 1982 finns det anledning all räkna med all den restriktiva politiken kommer all leda lill en dämpning av inflaUonen, vilket i sin lur skapar fömtsättningar för en ökning av den privata konsumtionen och den ekonomiska aktiviteten. Om dämpningen av inflationen leder till fallande räntor förstärks dessa tendenser. Det finns anledning all räkna med alt uppgången blir mer markerad i Västeuropa än i Förenta staterna bl. a. som följd av en förbättrad konkurrenskraft, i första hand i Förbundsrepubliken Tyskland.

Den nedpressade inhemska akUviteten väntas under 1981 leda lill en importminskning i OECD-områdel på ca 3 %. Tillsammans med den posi-

Prop. 1981/82:30 20

tiva exportutvecklingen, en tillväxt pä ca 3% 1981, torde detta resultera i en markant förbättring i OECD:s samlade bylesbalansunderskott 1981 jämfört med 1980. Förbättringen är koncentrerad lill de stora länderna.

Sammanfattningsvis torde den svaga tillväxten i OECD-områdel under andra halvåret 1981 följas av en gradvis återhämtning under 1982. Tillväxttakten kan mol slutet av 1982 nå 3%. Med sUgande efterfrågan bör världshandeln utvecklas avgjort snabbare än under 1981. Osäkerhetsfaktorerna särskilt på den monetära sidan är emellertid myckel stora och del finns anledning att understryka risken att den internationella uppgången kan komma senare än som här förulselts.

Tabell 1. BNP-utvecklingen i några OECD-länder 1981 och 1982

Procentuell volymförändring

1981 1982

1 1/2	1 1/2
3 1/2	4 1/2
1	T

1/2	3
-2	1/2-1
-läO
1	2-2 1/2

Förenta staterna

Japan

Förbundsrepubliken Tyskland

Frankrike

Storbritannien

OECD-Europa

OECD totalt

3.2 Utvecklingen i Sverige hittills under I98I

I den reviderade finansplanen i våras redovisades en länkbar utveckling för ekonomin 1982. Under fömtsättning att den internationella konjunkturen började förbättras mol slutet av 1981 skulle den svenska ekonomin kunna växa med ca 2,5%. Som framgår av vad jag nyss anfört väntas nu den internationella konjunkturuppgången komma något senare än vad som tidigare ansetts troligt. Vidare kom den internationella valuta- och ränteutvecklingen att innebära betydande problem för den svenska ekonomin.

Under perioden augusti 1980-augusU 1981 har kronan stigit med drygt 9,5% mot EMS-valulorna i genomsnitt. Mol D-marken har uppgången varit 10%. Detta skulle med all sannolikhet på sikt haft kraftiga strukturella effekter. För de råvarubaserade branscherna, där prissättningen i hög grad sker i dollar, har dock valutakursulvecklingen inneburit förstärkningar. Hittills i år har den faktiska utvecklingen av den externa balansen varit bättre än vänlat som en följd av en kraftig nedgång i importen. Under det första halvåret uppvisade handelsbalansen sålunda ett överskott på ca 2 miljarder kr. och bylesbalansunderskollel för samma period kan uppskattas lill 5,5-6 miljarder kr. Trots förbättringen under 1981 kvarstår ell långsiktigt strukturellt underskott i den yttre balansen.

Nedgången i oljeimporten har spelat stor roll för handelsbalansen. Denna nedgång beror både på en minskning av den slutliga efterfrågan och en lagerneddragning. För handeln med bearbetade varor har konkurtens-kraftsförsämringen medfört all de svenska exportpriserna stigit mer än

Prop. 1981/82:30 21

konkurtenternas och detta har lett lill volymminskningar. Kortsiktigt har dock prishöjningarna medfört en förbättring av handelsbalansen. I ett senare skede hade sådana prishöjningar dock medfört att volymerna fallit ännu mera.

Som en följd bl.a. av den svaga export- och produktionsutvecklingen visade investeringsenkäter till näringslivet all industriinvesteringarna med all sannolikhet skulle fortsätta att falla även 1982. Del finns därmed klara indikationer på all tillväxten ulan motverkande ekonomisk-politiska åtgärder riskerade all bli svag även 1982 med en kraftig ökande arbetslöshet som följd.

3.3 Åtgärdernas effekter och utsikterna för resten av 1981 och för 1982

De åtgärder som regeringen presenterade den 14 september i år påverkar på ett avgörande sätt utvecklingen under resten av 1981 och under påföljande år. Devalveringen ger förelagen en omedelbar koslnadsförbätlring som kan användas till att förstärka förelagens finansiella ställning eller lill att genom en återhållsam prispolitik få en förbättrad volymexpansion och därmed på sikt också ökade vinster. Del är rimligt att räkna med all förelagens beleende i det här avseendet skiljer sig mellan olika branscher.

För de råvamproducerande branscherna där prissättningen i allmänhet sker i utländsk valuta, oftast i dollar, är del rimligt alt räkna med att förelagen inte förändrar sina priser i utländsk valuta utan lar hem de ökade intäkter som devalveringen ger.

För bearbetade varor har här anlagils att drygt 2/3 av del prismässiga utrymme som devalveringen skapar används lill all sänka priserna i utländsk valuta och resten används till all täcka den ökning av kostnaderna för importerade insalsvaror som devalveringen medför saml lill vinsiför-bättringar. Vid devalveringen 1977 sänkte de svenska exportföretagen under åren 1977 och 1978 sina relativa priser med drygt 11 procentenheter av det utrymme som devalveringarna på sammanlagt ca 15% skapade.

Världsmarknadspriserna på bearbetade varor i internationell handel beräknas öka med drygt 10% i år och ca 7% nästa år räknat som ett genomsnitt i naUonella valutor. Omräknat i svenska kronor är det en ökning med 12,5 resp. 15%. De svenska exportpriserna skulle med de gjorda antagandena öka med 11 resp. 9%. Under 1982 skulle relativprissänkningen sålunda uppgå lill 5-6%

Marknadstillväxten för våra varor, inräknat länder utanför OECD-områdel, väntas öka knappt I % i år och 4-5% 1982. Under innevarande år påverkas också exporten av kvardröjande effekter från relalivprishöjning-arna åren 1979 och 1980. Exporten av bearbetade varor torde därmed vara i stort sett oförändrad i år och öka drygt 9% nästa år, vilket innebär alt vi återtar förlorade marknadsandelar. Exporten av råvaror, bl. a. järnmalm

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr30

Prop. 1981/82:30 22

och trävaror, utvecklas betydligt långsammare. Totalt sett väntas därmed exportvolymen falla i år men öka med ca 8% 1982.

Importen har fallit kraftigt i år som följd av en svag inhemsk efterfrågan och lageravveckling. Oljeimporten har minskat i särskilt hög grad. Nästa år väntas en viss uppbyggnad av såväl oljelagren som lagren av andra insatsvaror. I övrigt torde den inhemska efterfrågan bli svag även 1982 som en följd av minskande privat konsumtion och investeringar. Exporten beräknas ha ett importinnehäll på 25 ä 30%, varför exportökningen i sig medför en viss importökning trots att devalveringen medför alt importen får svårare att konkurtera med svensk produktion. Den totala importvolymen torde öka med 3 ä 4%. Den reala ulrikesbalansen förbättras emellertid och bidrar med ca 1 3/4 procentenheter till BNP-tillväxten.

Skulle devalveringen slå igenom till fullo skulle importprisnivån stiga med 11 % utöver den underliggande världsmarknadsprisstegringen. Till en del torde dock importörerna bära bördan av devalveringen för aft i någon mån bibehålla sina marknadsandelar. Därför torde man kunna räkna med att importprisnivån ökar något mindre, ca 9%.

I genomsnitt för 1981 väntas importpriserna i svenska priser på bearbetade varor stiga med drygt 10%; och med över 13% nästa år. Råvaruprisökningarna blir ännu snabbare, i vatje fall 1981. På råvaror väntas nämligen importörerna fullt ut ta ut den prisökning som devalveringen medför.

Handelsbalansen kommer därmed all redovisa ett underskott på ca 2 miljarder kr. i år. Nästa är förutses ell i stort sett oförändrat handelsbalansunderskott. Det blir ingen kraftig förbättring av handelsbalansen beroende på all importkoslnaderna ökar snabbt och på att relalivprissänkning-arna på export i bötjan håller tillbaka inläktsökningarna innan volymvin-slerna uppkommit. Ett betydande osäkerhelselement i utvecklingen är oljelager och oljeimport.

Tjänstebalansen kommer att påverkas gynnsamt av devalveringen. Prissättningen har antagils i stort sett följa samma mönster som gäller för de bearbetade varorna.

Transfereringsbalansen försämras. Utlandsskulden ökar med 11% i svenska kronor räknat, eller över 5 miljarder kr. Netloslällningen gentemot utlandet påverkas också av att värdet av valutareserven ökar. Räntekostnaderna ökar som följd av devalveringen med ca 1 miljard kr. 1982.

Bytesbalansen beräknas redovisa ett underskott om ca 19 miljarder kr. i år och ungefär lika mycket även under år 1982.

Devalveringen höjer inflationstakten genom den verkan som de höjda importpriserna har. För att förhindra alt stigande imporlpriser ger upphov till en spridning av inflationsimpulser därutöver råder prisstopp till årets slut.

Devalveringen höjer konsumenlprisnivån med ca 2,5% och även om hela denna effekt inte hinner framträda i år så skulle ändå prisökningen från årets bötjan till dess slut uppgå till drygt 11 %. Den prisutveckling som

Prop. 1981/82:30 23

Tabell 2. Bytesbalans 1980-1982 Miljarder kr., löpande priser
	1980	1981	1982
Export av varor, fob. Import av varor, cif.	130,8 141,5	143,0 145,0	170,5 172,5
Handelsbalans	-10,7	-2,0	ca-2
Tjänstebalans Transfereringsbalans Korrigeringsposl'	-7,8 -12,5 8,9	-8,8 -17,5 9,8	-7,0 -21,5 10,7
Bytesbalans	-22,1	ca-19	ca-20

' Korrigeringsposten kan komma att ändras med hänsyn tagen till betalningsbalans-delegationens pågående arbete.

utlöser prisklausulen enligt löneavtalen ska exkludera energiprisstegringar. Men inte desto mindre torde devalveringen som isolerad åtgärd ha medfört att prisgränsen för 1981 på 9,4% brutits igenom.

Sänkningen av mervärdeskatten per den 1 november 1981 sänker konsumenlprisnivån med ca 1,8%, Därmed kommer inte heller avtalsklausulen all utlösas. Konsumentprisindex kan beräknas stiga med närmare 10% under loppet av året vilket motsvarar 12% mätt mellan årsgenomsnitten.

För nästa år finns del anledning räkna med att inflationstrycket dämpas. Devalveringens prishöjande inverkan är störst mot slutet av 1981 och bötjan av 1982. Den internationella prisstegringen avtar både på industriprodukter och olja. För råolja räknas med ett i dollar nominellt oförändrat pris under 1982.

Löneavtalen medför en lägre lönekoslnadsökning. Produktiviteten bör öka som följd av den ökade tillväxten. Inflationen skulle därmed kunna komma ner mol 6-8% under loppet av året.

För hushållen totalt sett torde de realt disponibla inkomsterna falla med ca 1,5%. Här har förutsatts all den privata konsumtionen sjunker lika mycket. Utan sänkning av mervärdeskatten hade minskningen uppgått till ca 3%.

Den inhemska efterfrågan (exkl. lager) torde minska med 0,9% 1982.

Den offentliga konsumtionen ökar obetydligt. För statens del innebär de utökade besparingarna att konsumlionsvolymen faller med närmare 1,5%. Kommunerna synes ungefär redovisa en konsumtionsökning vilken ligger i linje med de av regering och riksdag angivna riktlinjerna med en ökning på 1 %. Landstingskommunernas nu föreliggande planer lyder på en snabbare tillväxt. Det är angelägel alt Ullväxlen kan begränsas till 1 %.

Investeringarna minskar något. Både på den statliga och kommunala sidan råder stor återhållsamhet med nyinvesteringar. Bostadsbyggandet minskar med 5%. Ombyggnadsverksamheten ökar dock. För industrins del kan man räkna med ungefär oförändrade investeringar. Enkäter visar att ulan de nu föreslagna åtgärderna hade investeringsnivån inom industrin

Prop. 1981/82:30 24

fallit kraftigt. Devalveringen, investeringsstimulanser i form av avdrag samt de ökade överskott som kommer under år 1982 lägger en god grund för ökade investeringar i framliden.

En viss lageruppbyggnad kommer att ske av insatsvaror och varor i arbete. Den högre aktiviteten medför i sig ett ökat lagerbehov. Däremot väntas färdigvarulagren minska mot slutet av 1981 och i början av år 1982. Omsvängningarna från en lagerminskning under 1981 lill en viss lageruppbyggnad under 1982 ger ett bidrag till tillväxten. Det bör observeras alt en ökning av råoljelagren inte lar inhemska resurser i anspråk. Den totala inhemska efterfrågan skulle därmed öka med ca 0,5 % 1982.

Den ökade efterfrågan som exporten och dämpningen av importen innebär medför att produktionsnivån lyfts, särskilt inom industrin. För hela ekonomin har ökningen år 1982 beräknats bli ca 2 1/4% vilket är i linje med den långsikUga kapacilelslillväxlen som den uppskattats i långtidsutredningen. Under loppet av året bör dock uppgången vara något starkare. Konjunkturboltnen kan sägas vara nådd ungefär vid årsskiftet.

Industriproduktionen väntas stiga med ca 5%. Åtgärderna har givit fömtsättningar för en långsiktig expansion av industrisektorn under förutsättning att pris- och kostnadsutvecklingen under 1982 och åren därefter kan hållas på en låg nivå. Industrins andel av den totala ekonomin skulle därmed vara tillbaka ungefär på 1975 års nivå. Devalveringen och den därav följande produktionsuppgången medför att vinsterna ökar. För 1982 bör vinsterna, som andel av förädlingsvärdet, stiga relativt snabbt till de nivåer som rådde under första hälften av 1970-lalel. För all undvika inflationseffekter av en snabb vinstuppgång kommer 25% av vinsterna alt frysas i särskilda vinslkonlon i riksbanken.

Produktionsökningen medför positiva effekter på sysselsättningen även om detta inte kommer att realiseras fullt ul förtån efter 1982. En del av den ökade efterfrågan kan Ullgodoses genom lageravveckling. Vidare kan förelagen öka produktionen med befintlig arbetsstyrka. Så småningom kommer dock ell ökat anslällningsbehov alt visa sig.

Det ökade arbetskraftsbehovet kan antas bli 30000 å 40000 personer under 1982. Mot detta skall ställas ett ökat utbud på ca 30000 personer. Härav kommer dock de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna alt absorbera ca 15000. Den ökade efterfrågan på 30000-40000 personer skulle leda till alt arbetslösheten mellan åren 1981 och 1982 i genomsnitt minskar med 15000 ä 20000 personer lill betydligt över 90000. Nivån under vintern 1981/82 torde ligga högre än föregående vinter medan förbättringen i sys-selsällningslägel under loppet av året kan bli betydande. De under våren beslutade, tillsammans med de nu föreslagna, arbelsmarknadspolitiska åtgärderna, har sin verkan i första hand innan den ökade efterfrågan från näringslivet börjar. Därefter kan en successiv neddragning av de arbelsmarknadspolitiska åtgärderna ske.

Tabell 3. Försörjningsbalans 1980-1982

	Milj. kr.	Proc. volym-
	1980 löpande förändring
	priser
		1981	1982
Tillgång
BNP	519187	0,2	2 1/4
Iinporl av varor och tjänster	167372	-9,2	3,0
Summa tillgång	686559	-2,0	2,5
Efterfrågan
Bruttoinvestering	105173	-2,7	-1,2
Näringsliv	48621	-3,3	1,9
därav industri	18142	-7	0
Stadiga myndigheter och
affärsverk	12112	-2,8	-0,6
Kommunala investeringar	19526	-1,2	-5
Bostäder	24914	-6,1	5,3
Lagerinvestering'	6530	-1,6	1,3
Privat konsumtion	266512	-1,5	-1,5
Offentlig konsumtion	153430	2,0	0,3
Statlig	47 578	0	-1,4
Kommunal	105852	3,0	1,0
Export av varor och tjänster	154914	-1,0	8,0
Summa efterfrågan	686559	-2,0	2,5
Summa sludig inhemsk
efterfrågan	525 115	-0,8	-0,9
Summa total inhemsk efter-
frågan	531645	-2,4	0,4

Lagerförändring i procent av föregående års BNP.

Statsråden Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Eliasson, Gustafsson och Molin utvecklar härefter de närmare riktlinjema för och utformningen av sina förslag till åtgärder. Dessa anföranden och förslag redovisas i underprotokollen för försvars-, social-, kommunikations-, budget-, jordbmks-, handels-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementen.

Statsrådet Wirtén avslutar:

4 Hemställan

Med hänvisning Ull vad jag och övriga statsråd har anfört hemställer jag all regeringen i en gemensam proposition

dels föreslår riksdagen all godkänna de allmänna riktlinjei- för den

ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående, dels förelägger riksdagen vad de olika föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om. Regeringen bör vidare föreslå riksdagen att besluta förkorta motionstiden till 9 dagar.

Prop. 1981/82:30 27

Innehåll

1 Den ekonomiska politikens mål och inriktning........... 2

2 Åtgärdernas effekter på den offentliga sektorn....... .. 14

2.1 Förslagens statsfinansiella effekter ............... .. 14

2.2 Utvecklingen inom den kommunala sektorn ..... .. 16

3 Konjunklumlsiklerna och åtgärdernas effekter ......... 18

3.1 Den internationella utvecklingen .................... .. 18

3.2 Utvecklingen i Sverige hittills under 1981.......... .. 20

3.3 Åtgärdernas effekter och utsikterna för resten av 1981

och för 1982 ............................................. .. 21

4. Hemställan...................................................... 25

5. Beslut .......................................................... 26

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

Prop. 1981/82:30 1

Bilaga 1

Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM FÖRSVARSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

De ekonomisk-politiska åtgärder som chefen för ekonomi- och budget-departementen tidigare denna dag har redovisat översiktligt innebär bl. a. att del reala planeringsutrymmel inom försvarsdepartementets verksamhetsområde under budgetåret 1981/82 bör begränsas med 200 milj. kr. i förhållande till hitUlls fattade beslut (prop. 1980/81:100 och 124, FöU 1980/ 81:19, 22 och 26, rskr 1980/81:291, 322 och 331). Begränsningen bör genomföras så, att riksdagens bemyndiganden till regeringen aft justera utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret för budgetåret 1981/82 med hänsyn lill prisutvecklingen inte utnyttjas fullt ut. Det ankommer på regeringen att besluta om detta. Jag avser att återkomma till regeringen i dessa frågor.

På längre sikt påverkas försvarels utveckling främst av del försvarsbeslut som kommer all fattas under år 1982. Jag räknar med aft inför beslutet återkomma till regeringen med förslag, som bygger på 1978 års försvarskommiltés överväganden och rekommendationer beträffande säkerhetspolitiken och försvarels fortsatta utveckling.

Norstedts Tiyckeri, Stockliolm 1981

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bil. 1

Prop. 1981/82:30 1

Bilaga 2

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande: statsrådet Söder

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

ÅTGÄRDER INOM SOCIALDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

De besparingsåtgärder inom socialdepartementets ansvarsområde som ingår i del samlade ålgärdsprogram som presenteras av chefen för ekonomi- och budgeldepartementen och som jag här skall redogöra närmare för, lar sikte på all medverka Ull en viss uppbromsning av de kraftiga kostnadsökningarna för staten och den allmänna försäkringen.

De indexregler som gäller inom del allmänna pensionssystemet har under de senaste åren inneburit en kraftig kostnadsutveckling. Förslagen i del följande tar främst sikte på all begrärisa de årliga kostnadsökningarna ulan att leda lill långsikliga förändringar i socialförsäkringssystemet. Jag kommer också att föreslå all reglerna för kommunall bostadstilllägg ändras på så sätt att en nedre hyresgräns införs i statsbidragsbeslämmelserna. Jag vill framhålla att de förslag som berör pensionsförmånerna skall ses mol bakgmnd av att jag - som bl. a. aviserats i årets budgetproposiUon — inom kort återkommer till regeringen med förslag om höjning av den allmänna pensionens gmndnivå genom utbyggnad av pensionstillskotten. Jag avser all samtidigt återkomma med förslag om vissa förbättringar av handikappersättning m. m.

Jag kommer i det följande också att föreslå att reglerna för avräkning av kommunernas kostnader och statsbidraget för kommunala bostadstillägg lill folkpension anpassas lill de regler för utbetalning av kommunalskaltemedel som gäller sedan den 1 juli 1981. Vidare kommer jag all föreslå alt statens bosältningslångivning upphör den 1 januari 1982.

[1] Ändring av tidpunkten för indexuppräkning av folkpension m.m. Beräkningen av pensionsbelopp och andra förmåner m. m. enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring görs med ledning av ett basbelopp som I Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bil. 2

Prop. 1981/82:30 2

fastställs av regeringen för vatje månad. Folkpensionsförmåner, pensionstillskott och allmän tilläggspension utgår med vissa procentandelar av delta basbelopp. Det innebär att förmånsbeloppen ändras när basbeloppet ändras.

Basbeloppet skall följa förändringarna i del allmänna prisläget. För tiden t. o. m. oktober 1980 beräknades dessa förändringar med konsumentprisindex som grund. Sedan den 1 november 1980 tas vid beräkningarna inte hänsyn lill inverkan av indirekta skatter, tullar och avgifter medan tillägg görs för subventioner. Dessutom bortses från direkt inverkan på prisläget av ändrade energipriser.

Basbeloppet räknas fram genom att multiplicera 15400 kr. med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandel mellan det allmänna prislägel under andra månaden före den som basbeloppet avser och prislägel i juni 1980. Basbeloppet förändras när jämförelsetalet har ökat eller minskal med minsl 3% sedan närmast föregående förändring av basbeloppet skedde.

Under år 1980 höjdes basbeloppet vid fyra tillfällen. Hittills under år 1981 har basbeloppet höjts vid tvä tillfällen, nämligen från 16100 kr. till 16700 kr. för mars månad och till 17300 kr. för juni månad.

Chefen för ekonomi- och budgetdepartementen redovisar denna dag motiv och riktlinjer för vissa budgelförstärkande åtgärder m. m. Som ell led i dessa besparingar bör reglerna för uppräkning av indexanknulna förmåner m.m. ändras så att en sådan uppräkning i fortsättningen sker endast en gång per år. Jag föreslår därför all bestämmelserna för fastställande av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring ändras med delta syfte. Reglerna för fastställande av basbeloppet bör ändras på följande sätt. Basbeloppet fastställs att gälla för år i stället för som nu för månad. Fastställandet bör ske i december året före det år basbeloppet avser. Basbeloppet kommer därvid att räknas fram genom alt multiplicera 15400 kr. med del tal som anger förhållandel mellan del allmänna prislägel i november året före del år som basbeloppet avser och prislägel i juni 1980. Beräkningsgrunderna skall i övrigt vara desamma som gäller sedan den 1 januari 1981.

De nya reglerna för fastställande av basbeloppet bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1982. Basbeloppet för år 1982 kommer således all fastställas i december 1981 med tillämpning av nu gällande beräkningsregler. Genom denna ändring kommer de basbeloppsanknutna sociala förmåner m.m., som f.n. omräknas under löpande år vid förändring av basbeloppet, att fr. o. m. år 1982 räknas om endast ijanuari varje år.

Inom den allmänna försäkringen kommer förändringen alt beröra följande förmåner, nämligen folkpension i form av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension, barnpension, barntillägg till folkpension, handikappersättning och vårdbidrag saml allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension och barnpension.

Övriga socialförsäkringsförmåner som berörs är pensionstillskott enligt

Prop. 1981/82:30 3

lagen (1962:205) om pensionstillskott, hustmtillägg enligt lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, fastställd delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring samt fastställd livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och andra författningar inom arbetsskadelagstiftningen. Vidare är bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott anknutet lill basbeloppet.

Vad jag här har anfört föranleder bl.a. ändring i 1 kap. 6§ lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Denna ändring påverkar en rad områden även inom andra departement. Med hänsyn lill vad konstilulionsutskottet i sitt granskningsbetänkande 1980/81:25 anfört angående tidigare ändring av beräkningsgmnderna för basbeloppet bör delta lagförslag jämte följdändringar remitteras lill lagrådet för yttrande innan det läggs fram för riksdagen. Jag återkommer senare denna dag lill denna fråga.

Den här redovisade ändringen av indexreglerna kan förväntas leda till en begränsning av utgiftsökningen inom socialförsäkringssektorn med ca 1 800 milj. kr. under år 1982. Därav faller ca I 100 milj. kr. på statsbudgeten. Beloppet är beräknat med utgångspunkt i den högre utgiftsnivå som gäller för pensionerna efter devalveringen. Med hänsyn lill att skatteintäkterna kommer att minskas lill följd av åtgärden blir nettoeffekten lägre.

[2] Ändring av reglerna för kommunalt bostadstillägg till folkpension. Kommunall bostadstillägg Ull folkpension (KBT) kan utgå till den som är mantalsskriven i kommunen och som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension eller hustmtillägg. Kommunerna bestämmer själva om KBT skall utgå och vilka grunder som skall gälla. KBT är numera infört i samtliga kommuner.

KBT är inkomstprövat enligt regler som är fastlagda i lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Inkomstprövningen innebär i huvudsak all bostadstillägget minskas med en tredjedel av den inkomst som överstiger folkpension och pensionstillskott jämte ell belopp på 1 000 kr. per år för ensamslående och 750 kr. per år för var och en av makar.

KBT administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna och betalas ut samtidigt med folkpensionen.

Fr. o. m. år 1980 utgår statsbidrag lill kommunernas kostnader för KBT. Statsbidraget utgår under förutsättning att kommunen genom KBT (före inkomstavdrag) svarar för minsl 80% av bostadskostnaden upp lill en övre hyresgräns som för år 1981 är 750 kr./mån. för ensamslående och 850 kr./ mån. för makar. Fr. o. m. den 1 januari 1982 höjs dessa gränser till 800 kr./ mån. för ensamstående och 950 kr./mån. för makar. Dessa övre gränser är desamma som gäller för slalskommunala bostadsbidrag (SKBB) till motsvarande hushållsstorlek.

F. n. får ca 750000 folkpensionärer KBT. Ca 40000 kvinnor får dessutom reducerat hustmtillägg ulan alt KBT samtidigt utgår. Samtliga ingår i

Prop. 1981/82:30 4

inkomstprövningen för KBT och påverkas sålunda av förändringar i detta system. Av dessa 790000 pensionärer är ca 490000 ensamstående och 300000 makar. Av samtliga pensionärer med KBT beräknas ca 82% få reducerat bostadstillägg genom inkomslavdrag och 18% få oreduceral Ullägg.

Statsbidrag utgår sedan den 1 juli 1981 med 38% av kommunernas kostnader för KBT upp lill nämnda bostadskostnader per månad. Kommunerna har möjlighet all medge KBT också för bostadskostnader som överstiger dessa nivåer. De totala kostnaderna för KBT har för år 1981 beräknats Ull 3 760 milj. kr. Härav beräknas 1 340 milj. kr. läckas med statsbidrag.

Del har sedan flera år varit en strävan att försöka närma de två bidragssystemen KBT och SKBB - kommunala bostadstillägg till folkpension resp. slalskommunala bostadsbidrag lill barnfamiljer m. fl. - lill varandra. En av de gmndläggande olikheterna är att KBT läcker en viss del av bostadskostnaden från "bollen" och upp lill den övre hyresgränsen, medan del inom SKBB-systemel finns en undre hyresgräns. Inom SKBB-syslemel utgår således ingen ersättning för den del av bostadskostnaden som ligger under den hyresgräns som för år 1981 är 500 kr./mån. och fr. o. m. den 1 januari 1982 höjs till 550 kr./mån. Detta bidragssystem tar i stället sikte på alt begränsa de bostadskostnader som ligger ovanför denna nedre hyresgräns.

Som jag har nämnt är det önskvärt all de två bidragssystemens utformning kan närmas till varandra. I ell läge där det samtidigt är nödvändigt all begränsa ökningstakten för de staUiga utgifterna finns det flera skäl som talar för alt också i KBT-syslemel införa en nedre hyresgräns. Denna kan givelvis inte nu läggas på samma nivå som inom SKBB-systemel, utan bör anpassas lill den ekonomiska situaUonen för berörda pensionärer. Jag föreslår därför att del i slalsbidragsreglerna för KBT införs en sådan nedre hyresgräns, som bör vara 80 kr./mån. för såväl ensamslående som för makar. Som jag tidigare har nämnt höjs den övre hyresgränsen med 50 kr./ mån. för ensamstående pensionär och med 100 kr./mån. för makar den 1 januari 1982. Med dessa nya gränser kommer den statsbidragsgmndande bostadskostnaden inom KBT-syslemel all ligga mellan 80 och 800 kr./mån. för ensamslående och mellan 80 och 950 kr./mån. för makar tillsammans. Jämfört med den högsta bidragsgränsen som gäller för år 1981 innebär defta en minskning av det statsbidragsgrundande KBT-beloppet för en ensam pensionär med 30 kr./mån. om bidrag utgår med hela det statsbidragsgmndande beloppet och med 24 kr./mån. om bidrag utgår med 80% av den bidragsgrundande bostcidskostnaden. För makar blir det ingen minskning av del slalsbidragsgrundande KBT-beloppet jämfört med nuvarande bidragsregler.

Med denna nya nedre hyresgräns kommer statsbidrag sålunda alt medges endast under fömtsättning att KBT läcker minst 80% av bostadskostnaden mellan den nedre och övre hyresgränsen.

Prop. 1981/82:30 5

Med hänsyn till alt kommunerna skall ges tid all anpassa sina bidragsgrunder till de nya slalsbidragsreglerna och all riksförsäkringsverket och försäkringskassorna behöver tid för omläggningar inom bidragsadministrationen bör de nya reglerna träda i kraft den 1 april 1982. En förutsättning för att omräkningsarbete m. m. skall klaras av är alt de kommunala bi-dragsgmnderna blir så enkla och enhetliga som det är möjligt. Det ankommer på riksförsäkringsverket alt efter samråd med Svenska kommunförbundet vidla de åtgärder som krävs för alt de nya bidragsreglerna skall kunna genomföras administrativt.

Införandel av en nedre hyresgräns beräknas motsvara en begränsning av KBT-koslnaderna med totalt ca 600 milj. kr. för år räknat. För att denna besparing i sin helhet skall kunna tillföras statsbudgeten bör procentsatsen för statsbidrag Ull KBT ändras från 38% till 25% fr. o. m. den 1 april 1982.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

all godkänna de av mig förordade ändrade reglerna för statsbidrag till kommunall bostadstillägg lill folkpension.

[3] Ändring av reglerna för avräkning av kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension m. m. Enligt 16 § lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunall bostadstillägg lill folkpension och 6§ förordningen (1979:850) om statsbidrag lill kommunall bostadstillägg lill folkpension skall avräkning av kommunernas årliga KBT-koslnader saml statsbidrag på dessa kostnader göras i samband med utbetalning av kommunalskaltemedel. Denna utbetalning av kommunalskattemedel har skett med en sjättedel i var och en av månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Avräkningen görs av länsstyrelserna på grundval av uppgifter från riksförsäkringsverket.

I enlighet med förslag i årets komplelleringsproposition har utbetalningen av kommunalskatlemedlen ändrats så att denna fr. o. m. juli 1981 sker med en tolftedel vatje kalendermånad (prop. 1980/81:150, FiU 1980/81:40, rskr 1980/81:420). För att anpassa avräkningen av KBT-koslnaderna till de nya utbetalningsreglerna för kommunalskaltemedel bör avräkningsreg-lerna ändras på motsvarande sätt. Nämnda avräkning skall således göras med en tolftedel varje kalendermånad. Ändringen bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1982.

Vad jag här har föreslagit föranleder en ändring av 16 § i lagen (1962:392) om hustruUllägg och kommunall bostadsUllägg lill folkpension. Ell inom socialdepartementet upprättat förslag lill lagändring bör fogas lill protokollet i detta ärende som bil. 2.1.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

all anta förslaget lill lag om ändring i lagen (1962:392) om hustmtillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Prop. 1981/82:30 6

[4] Slopande av bosättningslåncn. Bosältningslån lämnas f. n. med högst 10000 kr. till makar, personer som avser alt gifta sig, ensamstående föräldrar, personer som stadigvarande sammanbor under äklenskapsliknande förhållanden samt ensamstående handikappade ulan barn. Lånen skall amorteras under högst sju år. Ränta utgår efter en räntesats som med 2,5 % överstiger det officiella diskontot. Läneverksamhelen sköts av riksbanken med viss medverkan av kommunernas sociala organ.

Med hänvisning lill vad chefen för ekonomi- och budgeldepartementen anför i sin allmänna redovisning av nu aktuella besparingsåtgärder föreslår jag att den statliga bosätlningslångivningen upphör den 1 januari 1982.

Avvecklingen av bosällningsiåneverksamheten bör ske på följande sätt. Riksbanken bör i mån av tillgång på medel kunna fatta beslut om nya bosältningslån på grundval av de ansökningar om lån som ingivils senast den 31 december 1981. För långivningen under budgetåret 1981/82 har totalt anvisats 50 milj. kr. För att nå de besparingseffekter som åsyftas bör emellertid den ytterligare begränsningen göras all riksbankens beslut om nya bosältningslån för perioden efter den 1 juli 1981 får omfatta totalt hälften av det för budgetåret disponibla beloppet. Det får ankomma på riksbanken att inom ramen för gällande bestämmelser vid behov prioritera mellan de lånesökande. Som allmän riktpunkt bör dock gälla att ansökningar som inkommit till riksbanken före den 14 september 1981 bör behandlas med förtur.

Jag vill dämtöver erinra om att ett slopande av bosätlningslångivningen också innebär vissa administrativa besparingar. Dessa administrativa besparingar kommer inte bara riksbanken utan också kommunerna till del. I underlaget för beslut om bosättningslån skall nämligen ingå ett yttrande från socialnämnden i den lånesökandes hemkommun med bedömning av sökandens sociala situation. Sociala centralnämnden i Stockholm har i en skrivelse till regeringen nyligen pekat på del betydande arbete som behöver göras i kommunerna för detta ändamål.

Med hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

att godkänna att den statliga bosätlningslångivningen skall upphöra den 1 januari 1982.

Nuvarande lydelse

Belopp som kommun skall erlägga för visst år avräknas mot del förskott på kommunalskatt, som kommunen närmast följande år äger uppbära enligt 72 § kommunallagen (1953:753) eller, i fråga om Stockholms kommun, enligt 76 § kommunallagen för Stockholm (1957:50), med en sjättedel vid varje ulbelalningslillfälle. Avräkning i januari och mars månader får dock ske med belopp som riksförsäkringsverket bestämmer på grund av en preliminär beräkning. Om belopp som avräknats i januari eller mars månad, icke motsvarar en sjättedel av statsverkets fordran hos kommunen, skall härav betingad jämkning ske av det belopp som avräknas i maj månad.

Riksförsäkringsverket lämnar riksrevisionsverkel, länsstyrelserna och kommunerna uppgift om belopp som skola avräknas.

Föreslagen lydelse

Det belopp som en kommun skall erlägga för visst år avräknas mol det förskott på kommunalskatt, som kommunen närmast följande år får uppbära enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. med en tolftedel vid varje ul-belalningslillfälie. Avräkning i yå.-nuafi, februari, mars och aprd månader får dock ske med det belopp som riksförsäkringsverket bestämmer på grund av en preliminär beräkning. Om det belopp som avräknats i januari, februari, mars eller aprd månad inte motsvarar en tolftedel av statsverkets fordran hos kommunen, skall en härav betingad jämkning ske av del belopp som avräknas i maj månad.

Riksförsäkringsverket skall lämna riksrevisionsverkel, länsstyrelserna och kommunerna uppgift om de belopp som skall avräknas.

Prop. 1981/82:30 1

Bilaga 3

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

[1] Ändrade studerande- och pensionärsrabatter vid statens järnvägar

Riktlinjerna för statens järnvägars verksamhet har lagts fast i 1979 års trafikpolitiska beslut (prop. 1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) och ytteriigare förtydligats i 1980 års strukturplan för statens järnvägar (prop. 1980/81:20, TU 1980/81:6, rskr 1980/81:101).

Av slruklurplanen framgår all statens järnvägar senast under budgetåret 1983/84 skall uppnå full kostnadstäckning och uppfylla det av statsmakterna uppställda förräntningskravet. För all detta mål skall uppnås krävs enligt strukturplanen bl.a. ökad rationaliseringsiakl, ökad investeringsvolym och inriktning av investeringarna mol de mest lönsamma objekten samt successiva laxehöjningar i person- och godslrafiken.

För budgetåret 1981/82 räknar statens järnvägar med en total resultat-brist inkl. förräntningskravet på ca 400 milj. kr. I regleringsbrevet för budgetåret 1981/82 avseende anslag lill statens jämvägar, understryks att statens jäm vägar skall vidta åtgärder för all snarast möjligt förbättra resultatet.

Statens järnvägars lågpriskort, som ger rätt lill lågprisbiljetl alla dagar utom fredagar och söndagar, kostar 100 kr. per år i andra klass och 160 kr. i första klass. Ett rabattkort, som f. n. kostar 525 kr. per år i andra klass och 800 kr. i första klass, berättigar lill resa till lågpris under veckans alla dagar. Studerande och pensionärer har dock, sedan statens järnvägar införde sill nya avgiftssystem i juni 1979, fått resa lill lågpris under veckans alla dagar ulan all behöva betala lågpriskort eller rabattkort. Pensionärer har härvid lill skillnad mol studerande haft rält all resa Ull lågpris i första klass.

Regeringen har i beslut den 17 september 1981 föreskrivit alt rabattsy-slemet för pensionärer och studerande skall ändras på följande sätt. För att I Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bil. 3

Prop. 1981/82:30 2

få resa till lågpris alla dagar utom fredagar och söndagar skall dessa resandekategorier köpa samma lågpriskort som övriga resande. För att få resa till lågpris veckans alla dagar skall de köpa ell speciellt rabattkort, vars pris ligger ca 20% över lågpriskorlet i första resp. andra klass. Rabattkortet i första klass avser dock endast pensionärer. Det nya systemet införs fr. o. m. den 1 januari 1982 och beräknas ge statens järnvägar en intäktsförstärkning på i storleksordningen 60 milj. kr.

Den avlastning av statens järnvägars fasta kostnader som fastställdes genom 1979 års trafikpolitiska beslut skall enligt beslutet vara bestående i sina huvuddrag under minst tre år, dvs. under så lång tid att tillräckligt underlag erhålls för att möjliggöra en utvärdering av effekterna på person-transportsystemet i dess helhet. När denna utvärdering görs och frågan om en omprövning av avlastningens storlek och utformning övervägs, kommer också effekterna av de nya pensionärs- och sluderanderabatterna att kunna beaktas.

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört i det föregående om ändrade pensionärs- och sluderanderabalter vid statens järnvägar.

[2] Transportstöd för Norrland m. m. Bakgrund

Som ett led i de regionalpolitiska strävandena att utveckla näringslivet i Norrland och övriga delar av allmänna stödområdet infördes år 1971 ett transportstöd (prop. 1970:84, SU 1970: 105, rskr 1970:271). Syftet var aft minska de koslnadsmässiga ölägenheter som följer med de stora avstånden inom stödområdet. Transportstödet har sedan införandet ändrats vid flera Ullfällen. Nuvarande regler för stödet bygger på riksdagsbeslut vid 1979/80 års riksmöte (prop. 1979/80:174, TU 1979/80:29, rskr 1979/80:418).

Kostnaden för transportstödet har ökat från 40 milj. kr. bidragsårel 1971 till beräknat 183 milj. kr. för bidragsårel 1982. Genom successiva utvidgningar av stödet har antalet bidragsberältigade transporter ökat kraftigt.

Genom regeringsbeslut den 12 juni 1980 har transportrådel (TPR) fält i uppdrag att se över transportstödets effektivitet. Uppdraget skulle ulföras med inriktning på att åstadkomma begränsningar och omprioriteringar inom nuvarande kostnadsram. TPR har den 21 september 1981 redovisat uppdraget (Rapport 1981:9, Transportstödet - ett sätt alt göra Sverige rundare).

Enligt TPR:s utvärdering är transportstödet ett effektivt regionalpolitiskt medel. TPR anser all stödet även fortsättningsvis i huvudsak bör ha den inriktning och uppbyggnad som del f.n. har. För all höja stödets effekUvitel och ge möjlighet lill besparingar har TPR lämnat förslag till vissa ändringar.

Prop. 1981/82:30 3

Föredragandens överväganden

Jag delar TPR:s slutsats alt transportstödet har en regionalpolilisk funktion. Stödet kan, som TPR visat, medverka till att ge företag i sysselsättningssvaga regioner långsikliga möjligheter att på mer likvärdiga villkor konkurrera med företag i andra delar av landet. Stödet bör enligt min mening vara regionalpoliUskl effektivt, dvs. medverka till att sänka Irans-portmerkostnaden för de företag inom stödområdet som för sin utveckling är beroende av transportkostnadernas storlek jämfört med förelag inom andra delar av landet. Stödets syfte är därför att stimulera företag att vidmakthålla produktionen inom stödområdet eller att välja en lokalisering inom stödområdet. Omvänt bör normall transportstöd inte lämnas lill förelag inom stödområdet, vilka trots höga transportkostnader kan få avsättning för sin produktion även utanför stödområdet liksom till de som har en naturlig lokalisering inom stödområdet. Stödet bör vidare utformas så att det stimulerar företagen inom stödområdet all höja förädlingsgraden i produktionen. Stödet bör också så långt möjligt vara trafikpolitiskt neutralt, dvs. inte påverka konkurrensen mellan olika transportmedel samt vara utformat på ett sätt som inte motverkar önskvärd rationalisering av transportsektorn. Vidare bör stödet vara lätt alt administrera och inte förorsaka onödiga administrativa kostnader hos förelagen. Slödel bör heller inte lämnas med större belopp än nödvändigt för alt uppnå de nämnda syftena.

Jag har med dessa utgångspunkter övervägt hur transportstödet bör utformas inom en minskad kostnadsram. Jag har härvid funnit att man genom vissa åtgärder som koncentrerar slödels regionalpolitiska effekter och genom all skapa ett mer lätthanterligt stöd kan uppnå en kostnadsbesparing på ca 50 milj. kr. för år 1982.

I det följande skall jag utifrån TPR;s utvärdering redovisa min syn på vissa förändringar av transportstödets framtida omfattning och inriktning.

Jag böljar med all behandla frågan om stöd bör ges till såväl transporter från produklionsslällen inom stödområdet {uttransporter) som transporter lill stödområdet (intransporter). TPR har prövat om det finns anledning att slopa slödel för transporter av råvaror och halvfabrikat lill stödområdet. TPR har därvid kommit fram till att det av regionalpolitiska och näringspolitiska skäl inte är lämpligt all slopa inlransportstödel.

Jag vill för egen del erinra om att en orsak till att intransportstödet infördes var att man ville stimulera en ökad förädling inom stödområdet genom att ge transportstöd för råvaror och halvfabrikat som kommer från platser utanför stödområdet. Intransportstödel utgår främst till verkstadsindustrin och den kemiska industrin, dvs. industribranscher som har stor betydelse för utvecklingen av ett differentierat näringsliv inom stödområdet. Jag är därför i likhet med TPR inte beredd att förorda att intransportstödel slopas. Slödel ligger väl i linje med de regionalpolitiska strävandena

Prop. 1981/82:30 4

all bygga upp en mer varierad och tryggare arbetsmarknad inom stödområdet.

Intransportstödel är branschanknulel och kan endast lämnas för råvaror och halvfabrikat som dels skall genomgå en inte obetydlig bearbetning hos mottagaren, dels inte produceras inom stödområdet. Erfarenheterna från bidragssystemet visar att det kan föreligga administrativa svårigheter att avgöra om en viss varukategori produceras och finns att tillgå inom stödområdet. Jag anser därför att del bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen utser att avgränsa intransportstödel i enlighet med stödets syfte och med beaktande av all stödet inte skall ge upphov lill orimligt extraarbete hos sökandena.

Vad gäller den varuslagsmässiga avgrånsningen av stödet har TPR främst undersökt slödel lill skogsindustrins transporter. Med hänsyn lill c.it skogsindustrins utvecklingsmöjligheter inom stödområdet i första hand är avhängiga råvamtillgången, och endast relativt marginellt iransportkost-naderna, har rådet föreslagit all kvarvarande stöd till papp- och papperstransporter slopas och all transportstöd lill sågade produkter endast skall lämnas lill förelag i stödområdets inland. Endast i inlandet torde enligt TPR:s mening transportstödet spela en regionalpolilisk roll när det gäller sågverksindustrin.

När transportstödet infördes Fanns en tendens till alt den svenska sågverksindustrin i allt högre grad skulle lokaliseras till södra och mellersta Sverige med åtföljande rundvirkestransporter söderut. För att motverka denna strävan beslöts all sågade produkter skulle vara berättigade Ull transportstöd. Situationen är nu annorlunda med brist pä rundvirke för skogsindustrin över hela landet.

Tillgången på mndvirke och den därav betingade prisbilden på råvaror till sågverksindustrin innebär sotn TPR visat att de norrländska sågverken i regel inte har sämre konkurrensfömtsätlningar än sågverken i södra och mellersta Sverige. För sågverk längs kusten med möjligheter till fartygs-transporter saml med goda väg- och järnvägsförbindelser torde i stort sett de lägre priserna på råvarumarkinaden motsvara den fraklmerkoslnad som finns gentemot förelag i södra Sverige. Däremot är situationen för sågverken i stödområdets inland inte lika god.

Del finns därför enligt min mening inte skäl för att sågade produkter bör vara en stödberättigad vara i kustregionerna samt i vissa inlandskommuner i stödområdets södra del, där inga fakta påvisats som pekar på alt transportstödet där är ett verkningsfullt inslag i samhällets regionalpoliUska stöd. Någon ändring av produktionens lokalisering kan inte väntas om transportstödet slopas. Del bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen utser att närmare avgränsa de områden för vilka stödet lill sågade trävaror skall slopas. .lag beräknar besparingen lill ca 18 milj. kr. i 1981 års priser och volym.

Däremot bör stödet finnas kvar för högre förädlingsgrad av produktion

Prop. 1981/82:30 5

baserad på rundvirke. Det gäller l.ex. board, trähus och möbler, vilka branscher konkurterar med förelag i södra och mellersta Sverige.

När det gäller papper är sedan år 1978 huvudparten av obearbetat papper inte slödberälligal. Numera lämnas stöd till finpapper och papper av vissa kvaliteter saml kartongpapp. De argument som jag tidigare har redovisat om produktionen av sågade trävaror gäller också produktionen av de nämnda papp- och pappersvarorna. Ell slopande av transportstödet för dessa varuslag torde därför enligt min mening inte negativt påverka produktionens lokalisering. Besparingen som härigenom möjliggörs beräknar jag till 6 milj. kr.

Genom ändrat lokaliseringsmönsler och sänkningar av lägsta avstånd och vikt för bidragsberältigade transporter har distributionstransporter av dagliga livsmedel, såsom mjölk, bröd etc, kommit att bli bidragsberältigade. TPR anser detta förhållande strida mol inlenUonerna för stödet. TPR föreslår därför all stödet lill dislributionstransporler av dagligvaror utgår.

Jag ansluter mig till TPR:s bedömning att utvidgningen av stödet till all omfatta denna kategori strider mol stödels huvudsyfte att främja den produktion som i annat fall skulle förläggas utanför stödområdet. Distribu-tionstransporter av typ dagligvaror av lokal karaktär bör därför inte ha stöd. Den närmare avgränsningen härav bör del ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att fastställa.

TPR har vidare föreslagit all kraven på vidareförädling skärps i förhållande lill vad som nu tillämpas. Framför allt anses delta vara önskvärt vad gäller järn- och slålvamindustrins produktion, l.ex. i fråga om graden av bearbetning av balk och profiler.

Jag anser att det finns skäl all se över vilka varor som bör vara slödbe-rättigade. Jag vill härvid understryka vikten av alt kraven på vidareförädling skärps. För all få lill stånd en önskad regional utveckling måste en ökad vidareförädling inom stödområdet uppmuntras. Jag anser därför att man fortsättningsvis bör mer strikt tillämpa kravet på vidareförädling i enlighet med transportstödets syfte.

I anslutning härtill vill jag la upp järn- och stålverkens produktion. Uppdelningen av järn- och stålverkens produktion i bidrags- resp. inte bidragsberältigade produkter innebär ett administrativt problem. Sändningarna innehåller normalt båda produklslagen. Då fraktbidraget till järn-och stålverken torde sakna betydelse från lokaliseringssynpunkt anser jag all ullransporlstödet helt kan slopas för järn- och stålprodukter. Kostnaden för stödet kan härigenom beräknas minska med ca 5 milj. kr. i 1981 års priser och volym.

TPR har vidare undersökt olika förenklingsmöjligheler vad gäller transportstödets geografiska avgränsning och bidragsstorlek. TPR har därvid föreslagit att fraklslödet pä erlagd nettofrakl för slödberättigade transporter lämnas med samma procentandel för alla transporter över en viss minimislräcka inom resp. Iransportslödzon. TPR har föreslagit alt mini-

Prop. 1981/82:30 6

miavståndel sätts Ull 251 km och att antalet Iransportstödzoner minskas
från nuvarande sex till tre zoner. Enligt TPR:s förslag skulle sålunda
fraklbidrag lämnas med följande procentandelar för vardera transportstöd-
zon.
Nortbottens, Västerbottens och Jämtlands län 35 %

Västernorrlands län 25 %

Övriga delar av stödområdet som nu har transportstöd 15 %

Jag delar TPR:s uppfattning all transportstödet bör utformas så enkelt och överskådligt som möjligt. En minskning av det nuvarande antalet Iransportstödzoner och avslåndsklasser bör i och för sig underlätta hanteringen av stödsystemet för såväl förelag som för TPR. Däremot anser jag inte att TPR:s förslag lill indelning i Iransportstödzoner i tillräcklig grad tillgodoser de regionalpolitiska prioriteringar som måste göras vid en begränsad medelsram för transportstödet. Enligt min mening måste därför de nordligaste och inre delarna av landet prioriteras. Jag förordar därför en modifierad zonindelning som lar hänsyn till dessa regionalpolitiska prioriteringar.

Jag delar däremot TPR:s uppfattning all endast transporter som överstiger 250 km bör vara bidragsgrundande. För all slödel vid en begränsad kostnadsram skall kunna användas på ell sätt som bäst överensstämmer med stödets huvudsyfte all utjämna kostnadsskillnaderna för de långväga transporterna föreslår jag att slödel även fortsättningsvis varieras med hänsyn lill transportsträckans längd. För att underlätta förelagens administrativa arbete med alt söka bidrag anser jag dock att avståndsindelningen kan göras enklare än f. n.

Sammanfattningsvis redovisas mina förslag i nedanstående uppställning.

Bidragssats i procent

Trän	isporta\	'Stånd	Transportstödzon
			1	2	3	4	5
251-	-400		10	10	10	10	10
401-	-700		10	20	25	30	30
701-			10	20	25	30	50

Transportstödzon 1:

av Värmlands län Arvika, Eda, Filipslads, Hagfors, Munkfors, Sunne, Säffle, Torsby och Årjängs kommuner,

av Kopparbergs län Avesta, Borlänge, Faluns, Gagnefs, Hedemora, Leksands, Malungs, Mora, Orsa, Rättviks. Säters, Vansbro och Älvdalens kommuner,

av Gävleborgs län Bollnäs, Hudiksvalls, Ljusdals, Nordanstigs, Ovanåkers och Söderhamns kommuner.

Transportstödzon 2: Väslernorrlands län.

Prop. 1981/82:30 7

Transportstödzon 3: Jämtlands län utom Strömsunds kommun.

Transportstödzon 4:

av Västerbottens län Nordmalings, Robertsfors, Skellefteå, Umeå och Vännäs kommuner,

av Nortbottens län Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner.

Transportstödzon 5:

av JämUands län Strömsunds kommun,

av Västerbollens län Dorotea, Lycksele, Norsjö, Sorsele, Slommans, Vilhelmina, Vindelns och Åsele kommuner,

av Nortbottens län Atjeplogs, Arvidsjaurs, Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Överkalix och Övertorneå kommuner.

Kostnaden för stödet kan genom dessa förändrade bidragsregler beräknas minska med ca 21 milj. kr. i 1981 års priser och volym.

För all kunna erhålla transportstöd måste del sammanlagda bidragsgrundande beloppet vara lägst 6000 kr. Med tanke på de många mindre förelag som i dag får transportstöd anser jag att man bör vara försiktig med alt höja den lägsta gränsen för bidragsgrundande belopp. Jag är därför inte nu beredd all föreslå någon förändring av beloppet. Del fraklbidrag som erhålls för en viss sändning bör emellertid slå i rimlig proportion lill de arbetsinsatser som handläggningen orsakar hos bidragssökande företag. Jag anser därför att regeringen fortlöpande bör anpassa del lägsta bidragsgrundande beloppet till prisförändringar på Iransportmarknaden.

TPR har vidare haft lill uppgift att pröva frågan om ett särskilt stöd lill sjötransporter. TPR har inte funnit några avgörande regionalpolitiska skäl alt låta transportstödet även omfatta sjöfarten. Däremot framhålls att del kan finnas sjöfartspolitiska skäl för ett sjölransportstöd. TPR avser att senare återkomma i denna fråga.

Frågan om sjölransportstöd ingår även i utredningsuppdraget för den särskilde utredare som tillsalts med uppdrag all utreda sjöfartens roll i trafikpolitiken (K 1980:4), den s.k. närsjöfartsutredningen. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete under år 1981.1 avvaktan på utredarens resultat är jag f. n. inte beredd alt ta ställning i frågan.

Vad gäller transportstödets administrativa utformning har TPR övervägt olika rationaliseringsmöjligheter. TPR föreslår här alt ansökningar om stöd inte längre skall behöva åtföljas av fraktsedlar. Stickprov eller andra kontrollmöjligheter bör i stället utnyttjas.

Jag vill för egen del understryka angelägenheten av att administrativa förenklingar genomförs för att underlätta bidragsförfarandel.

Besparingen med dessa förslag har jag sammanlagt beräknat lill ca 50 milj. kr. mätt i 1981 års priser och volym. Den totala kostnaden för

Prop. 1981/82:30 8

transportstödet i 1982 års priser och volym kan därmed enligt nu föreslagna ändringar beräknas till 128 milj. kr. mol totalt ca 183 milj. kr. med oförändrade regler.

Enligt min mening talar starka skäl för att de nya reglerna tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1982. Om detta är möjligt beror emellertid i hög grad på när riksdagen lar ställning lill de förändringar som jag nu har förordet. Detta tillsammans med behov av information om de förändrade reglerna leder fram lill alt jag inte vill utesluta att ikraftträdandet kan behöva läggas något senare.

För transportstöd lill förelag i Göteborgs och Bohus län saml Älvsborgs län bör del ankomma på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att göra den anpassning som blir nödvändig med hänsyn till ovan förordade riktlinjer.

Då de föreslagna förändringarna av transportstödet inte ger upphov till utbetalning av fraktbidrag förtän under andra halvåret 1982 behöver anslag inte nu beräknas för bidragsårel 1982. Jag avser all anmäla anslagsfrågan i 1982 års budgetproposition.

Hemställan

Med hänvisning till del anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

all godkänna de av mig förordade riktlinjerna för transportstöd lill Norrland m. m.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

Prop. 1981/82:30 1

Bilaga 4

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

1981-09-24

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

ÅTGÄRDER INOM BUDGETDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

En utförlig redogörelse har tidigare lämnats för den samhällsekonomiska bakgmnden lill och inriktningen av de skallepoliUska åtgärder som bör ingå som ett led i den ekonomiska politiken. I del följande tar jag nu upp den närmare utformningen av huvuddelen av dessa åtgärder.

Inledningsvis lar jag upp förslaget om sänkning av mervärdeskallen. Därefter behandlar jag olika frågor om invesleringsfrämjande åtgärder m.m. Jag tar först upp förslaget att knyta stimulansen av investeringar i maskiner och andra inventarier lill mervärdeskatteredovisningen. Som framhållits i det föregående bör investeringar i byggnader och markanläggningar även i fortsättningen stimuleras genom ett särskilt avdrag vid inkomsttaxeringen och denna fråga behandlar jag i den andra punkten. Vidare tar jag upp dels förslaget om att ett belopp motsvarande 25% av företagens vinster under år 1982 skall betalas in på tillfälliga vinstkonton, dels förslaget om utvidgad rätt till insättning på skogskonto. Slutligen lar jag upp ett antal mer allmänna frågor inom inkomstbeskattningen. De omfattar höjt grundavdrag och slopad särskild skattereduktion, avdrag för kostnader för arbetskläder samt folkpensionärernas skattelättnader.

I den inledningsvis lämnade redogörelsen för behovet av ekonomisk-politiska åtgärder fömlskickades också nya regler för särskilt forskningsavdrag vid taxeringen lill statlig inkomstskatt. Dessa frågor las inte upp i nu förevarande sammanhang. Jag avser emellertid all i annat sammanhang denna dag lägga fram förslag om ändringar i berörd lagstiftning.

1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 30. Bilaga 4

Kartong: Bilaga 4 S. 2, rad 32 Står: Höjningen Rättat till: Sänkningen.

Skattesatsen 16 2/3% innebär all 1/6 av en varas pris är mervärdeskall. Vid tillämpning av 60-procentsregeln är skatteandelen 1/10 av priset och vid 20-procentsregeln är skatteandelen 1/30.

Sedan den 1 januari 1981 gäller nya regler om skattskyldighetens inträde. Bestämmelserna innebär att skattskyldigheten inträder när en vara levereras, en tjänst tillhandahålls eller ett uttag görs. Om betalning för en beställd vara eller tjänst tas emot dessförinnan inträder skattskyldigheten när betalningen inflyter. Dessa bestämmelser, som gäller för alla skallskyldiga oberoende av redovisningsmelod, innebär all del normalt inte behöver uppstå något problem om vilken skattesals som skall tillämpas. Med hänsyn härtill behöver sänkningen av mervärdeskatten inte förses med särskilda övergångsbestämmelser. Sänkningen av skallen föranleder ändring i 13 och 59 §§ lagen (1968:430) om mervädeskalt, ML.

2 Investeringsfrämjande åtgärder m. m.

2.1 Nytt system för investeringsavdrag för inventarier

I enlighet med vad jag Udigare anförde bör del nuvarande systemet för sUmulans av näringslivets inventarieanskaffningar ersättas av ett avdrags-syslem som samordnas med mervärdeskatteuppbörden. Jag lar nu upp den närmare utformningen av ett sådant system.

Prop. 1981/82:30 3

2.1.1 Gällande bestäitimelser om särskilt investeringsavdrag

Del särskilda investeringsavdraget regleras i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för invenlarieanskaffning.

Avdraget medges vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller rörelse enligt kommunalskaltelagen (1928:370), KL, och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL.

Avdraget omfattar sådana tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Som inventarier anses dock inte anslutningsavgifter eller anläggningsbidrag till fastigheter (punkt 11 av anvisningarna till 22 § KL) och inte heller patenträtligheler och liknande rättigheter (punkt 6 av anvisningarna lill 29 § KL). Avdrag medges inte för följande slag av inventarier:

1. inventarier med en beräknad varaklighelstid av högst 3 år,

2. begagnade inventarier,

3. sådana motordrivna fordon och - med vissa undanlag - släpfordon som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603),

4. fartyg, luftfartyg och järvägsvagnar samt containrar och liknande anordningar för befordran av gods,

5. föremål avsedda för utsmyckning,

6. inventarier för vilka anskaffningsvärdet under beskattningsåret inte har uppgått till sammanlagt minsl 10000 kr.

Invesleringsavdrag beräknas inte för sådan del av anskaffningsvärdet för vilken statsbidrag som avses i åttonde stycket av anvisningarna lill 19 § KL har utgått. Avdrag beräknas inte heller för sådan del av anskaffningsvärdet för vilken vinslfond enligt lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto eller investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond eller motsvarande äldre författning har tagits i anspråk.

Del särskilda invesleringsavdraget utgör 20% av anskaffningsvärdet och utgår för inventarier som har levererats under perioden den 1 november 1980-den 31 december 1981. En särskild spärtegel finns för investeringsavdraget. Avdraget medges sålunda högst med ell belopp som motsvarar den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före särskilt invesleringsavdrag och före - i förekommande fall — inkomslbaserad avsättning till resullatuljämningsfond, avsättning till allmän invesleringsreserv och uppskov enligt reglerna om upphovsmanna-konto samt schablonavdrag för egenavgifter. Ett avdrag, som inte har kunnat utnyttjas, får förskjutas lill något av de närmast följande tre taxeringsåren.

Särskilda regler gäller för inventarier som den skatlskyldige själv har tillverkat eller förvårval från någon med vilken han är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap.

Prop. 1981/82:30 4

2.1.2 Gällande bestämmelser om mervärdeskatt

Mervärdeskatten är en s. k. iflerledsskatt, dvs. den las ut i varje led i tillverknings- och distributionskedjan. Skatten träffar endast mervärdet i varje led, vilket uppnås genom att de skattskyldiga från skatten på den egna omsättningen (den utgående skatten) får dra skatten på förvärven för verksamheten (den ingående skatten). Den ingående skatten på investeringar i inventarier och byggnader är avdragsgill i princip utan något krav pä periodisering.

Bostadsupplåtelser, bank- och försäkringstjänster, persontransporter, sjukvård och undervisning omfattas inte av skatteplikten men belastas med ingående skatt. Energi, dagstidningar och läkemedel omfattas inte heller av skatteplikten men belastas ändå inte av någon ingående skall eftersom de som yrkesmässigt omsätter sådana varor är skattskyldiga (s. k. tekniskt skattskyldiga) och har rält lill avdrag för den ingående skallen.

Någon utgående skatt redovisas inte vid export men rätt till avdrag för ingående skatt föreligger ändå.

Mervärdeskatten redovisas för perioder om en kalendermånad, två kalendermånader, halvt eller helt beskattningsår. Den normala redovisningsperioden är två kalendermånader. Om den ingående skatten regelmässigt överstiger den utgående med minst 1 000 kr. varje månad får redovisningen omfatta en kalendermånad. Redovisningen får normall omfatta helt beskattningsår om den skattepliktiga årsomsättningen är högst 100000 kr. och halvt beskattningsår om den är mellan 100000 och 200000 kr.

Redovisningen av mervärdeskatt följer numera, som en huvudregel, bokföringsmässiga principer. Detta innebär bl.a. att utgående skatt som avser en viss affärshändelse skall redovisas när denna händelse bokförs eller borde ha bokförts. På motsvarande sätt inträder rätlen till avdrag för ingående skatt när ett förvärv eller en införsel enligt god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts.

Från denna huvudregel finns några undantag. Redovisningsskyldigheten och avdragsrällen inträder i takt med betalningarna när det är fråga om en kreditförsäljning med förbehåll om ålertaganderätl. Om redovisning enligt huvudregeln skulle leda till en stor likvidiletspåfreslning får länsstyrelsen också medge redovisning av mervärdeskatt i takt med betalningarna (kon-tanlmetoden).

Vidare gäller att skattskyldiga som får använda sig av en förenklad bokföring kan få tillämpa kontantredovisning under löpande beskattningsår och först vid beskattningsårets utgång la med skatten på då föreliggande fordringar och skulder (bokslutsmetoden).

Betalningar i förskott eller a conto för beställda varor eller tjänster utlöser redovisningsskyldighet och avdragsrält.

Mervärdeskatten redovisas i deklarationer, som samtidigt utgör inbetalningskort till postgirot. Utrymmet på deklarationsblanketten år-starkt begränsat.

Prop. 1981/82:30 5

2.1.3 Överväganden och förslag Allmänt

Det särskilda invesleringsavdraget medges vid inkomsttaxeringen och dess effekter är därför beroende av verksamhetens resultat. Om nettointäkten före investeringsavdrag i en förvärvskälla är lägre än avdraget eller om ett underskott föreligger har avdraget ingen omedelbar eller endast en begränsad stimulanseffekt. Vidare krävs vanligen alt företaget redan har utnyttjat alla reserveringsmöjligheter för alt full stimulanseffekt skall uppnås. Genom kopplingen till inkomsttaxeringen uppstår i många fall dessutom en betydande tidsmässig fördröjning innan avdraget kommer företaget lill godo.

Investeringsavdragen utgör en del av de uppgifter som lätnnas i självdeklarationen. Bedömningen och kontrollen av avdragen ligger på taxeringsnämnderna.

Genom alt samordna invesleringsavdraget med redovisningen av mervärdeskatt får man ett effektivare styrmedel än det nuvarande avdraget. Avdraget kommer allUd förelagen till godo, oavsett om verksamheten ger vinst eller ej, och ger dessutom vanligen en snabbare effekt för företagen, eftersom den normala redovisningsperioden för mervärdeskatt är tvä månader.

Eftersom del nya mervärdeskalleanknulna invesleringsavdraget bör avlösa del nuvarande särskilda invesleringsavdraget bör bestämmelserna i allt väsentligt föras över till det nya systemet. Detta bör gälla inventariebe-greppel och kretsen av inventarier som undantas från rätten till avdrag. Det bör också gälla den avdragsberättigande affärshändelsen, leveransen. I övrigt innebär den ändrade tekniken att vissa materiella och administrativa ändringar av avdraget bör göras.

Avdraget bör vara tidsbegränsat och gälla lill utgången av år 1982.

Begränsningar av avdragsrätten

I ett system med investeringsavdrag som är anknutet till mervärdeskatten är det naturligt att låta endast dem som är redovisningsskyldiga till mervärdeskatt få möjlighet lill avdrag. Del skulle leda lill ett avsevärt administrativt merarbete alt öppna avdragsmöjligheten även för andra förelag och samtidigt får behovet av investeringsslimulanser för dessa andra företag allmänt sett sägas vara litet.

I den nuvarande lagstiftningen om investeringsavdrag har gjorts särskilda begränsningar i de fall investeringsfond har tagits i anspråk för investeringen. Detta sammanhänger bl.a. med alt fondutnytljandel i sig ger rätt till investeringsavdrag. Delta förbud mot kombinationen fondutnytljande/ särskilt invesleringsavdrag bör enligt min mening upprätthållas även i framliden. När det gäller inventarieanskaffningar kan detta normalt lösas på del sättet alt fonderna inte frisläpps för sådana investeringar som berättigar lill särskilt investeringsavdrag.

Prop. 1981/82:30 6

Åtskilliga företag har dock redan fått tillstånd alt utnyttja sina investeringsfonder för maskiner och andra inventarier som levereras under år 1982. Dessa tillstånd kan inte ändras. I sammanhanget bör också nämnas alt ett företag inte behöver något tillstånd för all få utnyttja den del av fonden som utgör den s. k. fria sektorn. En uttrycklig regel bör mol denna bakgrund införas om att rätlen lill investeringsavdrag går förlorad i den mån investeringsfond utnyttjas lör anskaffningen.

I lagstiftningen om vinslfonder finns - till skillnad mol lagstiftningen om investeringsfonder - inga regler om invesleringsavdrag. Av bl. a. detta skäl bör något hinder i princip inte uppställas mot att ell företag för viss inventarieanskaffning dels tar i anspråk sin vinslfond, dels medges del till mervärdeskatten kopplade invesleringsavdraget.

Beräkningen av avdraget

Det nuvarande invesleringsavdraget är anknutet till anskaffningsvärdet av inventarierna. Det nya investeringsavdraget skulle i stället kunna anknytas till den ingående merväideskatl som hänför sig lill investeringen. Del särskilda invesleringsavdraget för inventarier är nu 20% av anskaffningsvärdet. I anskaffningsvärdet ingår inte mervärdeskatt. "Värdet" för de skattskyldiga av avdraget varierar frän fall till fall. Om man antar alt avdraget kan utnyttjas i sin helhet och att marginalskatten är 70% för fysiska personer och 58% för aktiebolag är värdet av avdraget 14% resp. 11,6% av anskaffningskostnaden exkl. mervärdeskall.

Om värdet för de skattskyldiga skall vara oförändrat i ett nytt syslem får den ingående skatten vid skattesatsen 19% räknas upp med 60% resp. 50%.

Vissa skäl talar dock för att beräkningen av avdraget i stället bör grundas direkt på anskaffningsvärdet och inte på den ingående mervärdeskatten. Det fastighetsbegrepp som används i ML omfattar även vissa investeringar, som enligt KL anses som inventarier. Dessa investeringar beskattas enligt 60-procenlsregeln eller 20-procentsregeln och investeringsavdraget skulle i dessa fall bli lägre än för andra investeringar. Vidare utgör ett visst minsta anskaffningsvärde en förutsättning för avdraget. Jag anser därför att avdraget lämpligen bör knytas lill anskaffningsvärdet även i det nya systemet.

Avdraget bör bestämmas till 10% av anskaffningsvärdet exkl. mervärdeskall, vilket nära ansluter till nivån av såväl del nuvarande avdraget som ett avdrag med 50% av den ingående mervärdeskatten.

Särskilda frågor

Vid kreditförsäljning med förbehåll om ålertaganderätl inträder skyldigheten för säljaren att redovisa mervärdeskatt och rätlen för köparen lill avdrag för ingående skatt i takt med betalningarna. Om invesleringsavdraget fördelas på alla avbetalningarna blir stimulanseffekten mindre för avbe-

Prop. 1981/82:30 7

talningsköparen än för en kontantköpare. Vidare skulle krävas att den skattskyldige för varje redovisningsperiod som innehåller en avbetalning särbehandlar denna. Avdraget skulle dessutom få göras även efter utgången av år 1982 så länge avbetalningar för leveranser under år 1982 görs. Dessa effekter undviks om investeringsavdraget alltid kommer den skatlskyldige till godo omedelbart. Samtidigt som skatten på den första betalningen blir avdragsgill får också det särskilda investeringsavdraget på hela anskaffningen las upp som ingående mervärdeskatt.

Betalningar i förskott eller a conto för en beställd vara eller tjänst utlöser både redovisningsskyldighet och avdragsrält. Eftersom invesleringsavdraget är avsett alt stimulera investeringar som kommer till användning i en näringsverksamhet bör gälla alt det först är leveransen som ger den särskilda avdragsrällen.

Fastighetsförvaltande företag kan frivilligt välja att vara skattskyldiga för uthyrning av lokaler till hyresgäster som själva är skattskyldiga till mervärdeskatt. De inventarieanskaffningar som görs av ett sådant fastighetsförvaltande företag kommer att berättiga till det särskilda avdraget, vilket inte är fallet med del nuvarande särskilda investeringsavdraget."

Den nuvarande mervärdeskaltedeklaralionen ryms på baksidan av ett inbetalningskort till postgirot. Om skatt skall betalas för en viss redovisningsperiod skickas den ifyllda deklarationen och inbetalningskortet lill postgirot, som redovisar deklarationerna och skattebeloppen lill länsstyrelsen. Om skall inte skall betalas, l.ex. därtor att den ingående skatten överstiger den utgående skatten, skickas deklarationen direkt till länsstyrelsen.

Det enklaste förfarandet torde vara alt inordna det särskilda investeringsavdraget i mervärdeskalleredovisningen. Detta kan göras på det sättet att avdragsbeloppet förs in som ingående mervärdeskall på en särskild rad i deklarationen. De uppgifter som krävs för att skattemyndigheterna skall kunna bedöma avdragsyrkandel måste däremot lämnas i särskild ordning.

Den omständigheten att investeringsavdraget får göras direkt i mervärdeskaltedeklaralionen behöver inte innebära att avdraget likställs med ingående mervärdeskatt. Det kan dock vara lill fördel om så är fallet. Hela regelsystemet för inbetalning och återbetalning av skatt, straffansvar för lämnade uppgifter, skattetillägg m. m. kommer då automatiskt att gälla för invesleringsavdraget .

Lagstiftningsfrågor

Jag har tidigare anfört all det nya avdraget i likhet med det nuvarande särskilda investeringsavdraget bör vara tidsbegränsat. Det är därför lämpligast att reglera det nya systemet i en särskild lag. De olika paragraferna motiveras i del följande, när det har bedömts nödvändigt. I den mån bestämmelserna i den nuvarande och den föreslagna lagen stämmer över-

Prop. 1981/82:30 8

ens kan tidigare förarbeten och nuvarande praxis tjäna lill ledning vid rättstillämpningen.

2 §

Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § och 4 § fjärde stycket lagen om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning (den gamla lagen).

3 §

Paragrafens första stycke motsvarar 4 § första stycket i den gamla lagen. I punkt 6 har beloppsgränsen knutits lill redovisningsperioden för mervärdeskatt. I tredje stycket anges all beloppskravet, 2000 kr., skall justeras om redovisningsperioden omfattar mer eller mindre än 2 månader. Detta innebär t. ex. alt beloppsgränsen för den som redovisar mervärdeskatt för helt år är 12000 kr.

4 §

Paragrafens första stycke motsvarar 2 § i den gamla lagen och dess andra stycke motsvarar 4 § tredje stycket i den gamla lagen.

En naturlig lösning vore all den nya lagen log sikte på leveranser efter utgången av år 1981. Del finns dock en påtaglig risk för all de företag som anser att del nya avdraget är fördelaktigare än det gamla väljer att kräva senare leverans av redan avtalade invenlarieanskaffningar eller i andra fall senarelägga sina investeringar. Detta kan orsaka vissa problem för leverantörerna av inventarier.

Jag anser därför att den nya lagen bör kunna Ullämpas på leveranser redan från den 1 oktober 1981. Den som kan utnyttja båda avdragen bör få välja del som framstår som mest fördelaktigt för honom och därmed vara avskuren från rätten till del andra. I lagen om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning bör mot denna bakgmnd las in en bestämmelse om all investeringsavdrag enligt nämnda lag inte medges för inventarier för vilka den skatlskyldige har tillgodofört sig särskilt invesleringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt.

Den som innan den nya lagen har trätt i kraft har lämnat en deklaration för oktober eller november 1981 har inte kunnat beakta del nya avdraget. Inom ramen för det ordinarie förfarandet enligt ML får en ny rättad deklaration lämnas för redovisningsperioden i fråga och i den får det nya avdraget las med, om den skattskyldige vill del.

5 §

1 paragrafen anges bl. a. alt del särskilda avdraget beräknas lill 10% av anskaffningsvärdet, minskal med beloppet av mervärdeskallen, av inventarierna och alt avdragsbeloppel skall anses som ingående mervärdeskall.

Anskaffningsvärdet vid förvärv av inventarier kan oftast lätt fastställas. I del fall en skatlskyldig själv tillverkar ell inventarium, som uppfyller

Prop. 1981/82:30 9

kraven för avdrag, bör — på samma sätt som i punkt 2 av anvisningarna lill 41 § KL - med anskaffningsvärdet förstås den skaltskyldiges direkta kostnader och skälig del av de indirekta kostnaderna.

Vissa företag är skattskyldiga till mervärdeskall för endast en del av sin verksamhet. Detta gäller l.ex. finansieringsföretag som både hyr ut eller säljer inventarier och belånar fakturor eller avbelalningskontrakt. Sådana företag bör få del av invesleringsavdraget i den mån investeringen hänför sig lill den verksamhetsgren som medför skattskyldighet. Detta framgår av andra meningen i paragrafens första stycke.

Genom att avdragsbeloppet anses som ingående mervärdeskatt uppnås alt det får tas upp i mervärdeskaltedeklaralionen och att annars gällande bestämmelser om inbetalning och återbetalning av skatt, skattetillägg, straffsanktioner m. m. blir tillämpliga på beloppet.

Det nuvarande invesleringsavdraget påverkar inte avskrivningsunderlaget, dvs. del belopp på vilket värdeminskningsavdrag beräknas. Detsamma bör gälla nu ifrågavarande avdragsbelopp. Avskrivningsunderlaget för inventarierna vid inkomsttaxeringen bör alltså vara anskaffningsvärdet, minskal endast med den generellt gällande mervärdeskatten. Vidare bör, för alt undvika all tvekan om det särskilda avdragets karaktär, uttryckligen anges all det inte utgör skattepliktig inkomst vid inkomsttaxeringen.

6 §

Mervärdeskatten på kontanta transaktioner redovisas lika av alla skaftskyldiga. Skatten på kredittransaktioner redovisas däremot olika av olika skattskyldiga beroende på den bokföringsleknik som den skatlskyldige använder. I princip får den ingående skatten på ell avdragsberättigande förvärv dras av när förvärvet enligt god redovisningssed bokförs eller borde bokföras. Vissa skallskyldiga bokför uppkommande fordringar och skulder i anslutning till att en faktura ställs ul eller las emot. Andra bokför endast kontanta betalningar under räkenskapsåret och beaktar endast vid årets utgång de fordringar och skulder som då föreligger. Vidare gäller generellt att skyldigheten all redovisa utgående skall och rätten till avdrag för ingående skatt inträder i takt med betalningarna, när det är fråga om kreditlransaklioner med förbehåll om ålertaganderätl.

I fråga om del särskilda avdraget för ingående mervärdeskall bör gälla all avdragsrätten alltid inträder vid leveransen, oavsett hur den skallskyldige skall bokföra sina kredilinköp. Härigenom uppnås dels alt alla skattskyldiga får samma förmån, dels att det nya systemet automatiskt avlöser del nuvarande särskilda invesleringsavdraget. Genom den föreslagna formuleringen kommer avdragsrällen att inträda först vid leveransen även när betalning lämnas i förskoll eller a conto.

Prop. 1981/82:30 10

7 §

Som tidigare har framhållits har den nuvarande mervärdeskaltedeklaralionen inte plats för någon mer omfattande information om det särskilda avdraget. En särskild handling krävs därför i vilken den som yrkar sådant avdrag kan specificera det. Handlingen bör ha karaktären av en bilaga till deklarationen. Härigenom kan ingen tvekan råda l.ex. om att uppgifterna lämnas under straffansvar.

I vissa fall kan del finnas skäl all tillåla en mer begränsad uppgiflsskyl-dighel. Det kan t. ex. vara fråga om förelag som är väl kända av länsstyrelsen och som regelbundet gör omfattande inventarieanskaffningar. I sådana och liknande fall, när länsstyrelsen bedömer det lämpligt bl.a. från kon-trollsynpunkl, bör länsstyrelsen kunna medge l.ex. att den särskilda dek-laralionsbilagan inte behöver fogas lill varje mervärdeskatledeklaration, alt uppgifterna får lämnas årsvis eller alt en mindre detaljerad specifikation lämnas. En möjlighet bör också finnas att lämna uppgifterna l.ex. på magnetband, om detta är möjligt.

Länsstyrelsens förfoganderätt på detta område bör anges i ett andra stycke i paragrafen. Genom en hänvisning till 51 § tredje stycket ML uppnås all talan mol länsstyrelsens beslut förs hos riksskatteverket genom besvär och all talan inte får föras mot verkets beslut.

Enligt 3 § mervärdeskaltekungörelsen (1968:431) fastställer riksskatteverket formulär lill blanketter m. m. Delta täcker även den handling som avses i 7 §.

Övergångsbestämmelser

Den nya lagen bör, med hänsyn till vad jag har anfört beträffande leveranser under slutet av år 1981, träda i kraft en vecka efter den dag, då den kommit ut från trycket.

2.2 Förlängning av giltighetstiden för investeringsavdrag för byggnadsarbeten m.m.

Regler om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m. infördes under hösten 1980 (prop. 1980/81:60, SkU 1980/81:13, rskr 1980/ 81:66, SFS 1980:954). Avdraget kan medges skatlskyldig, som driver rörelse, jordbmk eller skogsbmk, och som utför ny-, lill- eller ombyggnad eller täckdikning på en i verksamheten använd fastighet. Investeringsavdrag får också göras av en fastighetsägare som hyr ut sin fastighet till en rörelseidkare.

Investeringsavdrag medges endast för arbeten som har igångsatts under perioden den 1 november 1980-den 30 september 1981. Avdraget utgör 10% av den del av utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad och 20% av den del av ulgiflema för täckdikning som hänför sig lill perioden den I november 1980-den 31 mars 1982.

Prop. 1981/82:30 11

Som jag tidigare har redovisat anser jag del vara angelägel alt liden för utnyttjande av de nuvarande stimulanserna för byggnadsinvesteringarna förlängs. Jag föreslår därför att lidsperioden för del särskilda invesleringsavdraget för byggnadsarbeten m. m. förlängs med ell år, dvs. lill utgången av mars 1983. Vidare bör igångsällningsperioden utsträckas lill utgången av oktober 1982.

Förlängningen av tiden för investeringsavdrag bör, som jag framhållit i det föregående, kombineras med en motsvarande utsträckning av frisläp-pet för utnyttjande av investeringsfonder. Förelagen bör således få la i anspråk sina investeringsfonder för investeringar i byggnader och markanläggningar som utförs t.o.m. mars 1983. Frisläppet bör omfatta belopp som senast vid 1982 års taxering avsatts lill investeringsfond. En förlängning bör också göras av del nuvarande frisläppet av reserver enligt lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv. Om dessa åtgärder beslutar regeringen.

Den föreslagna förlängningen av tiden för invesleringsavdrag föranleder ändringar i 2 och 3 §§ lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.

2.3 Insättning av medel på vinstkonto

Enligt lagen om insättning på tillfälligt vinstkonlo är aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker, vilkas huvudsakliga verksamhet avser jordbmk, skogsbmk eller rörelse, skyldiga att betala in 25% av årsvinsten Ull spärtade, ränlelösa konton i riksbanken (vinslkonlon). Understiger årsvinsten 1 milj. kr. behöver inbetalning inte göras. Del belopp som skall betalas in beräknas på gmndval av förelagets årsvinst under del beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1981 eller - om företagel på gmnd av föriängning av räkenskapsåret inte skall taxeras delta år - år 1982. För förelag vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderår är del alltså 1980 års vinst som ligger lill grund för skyldigheten att göra inbetalning på vinstkonlo.

Som huvudregel gäller alt det belopp, som skall betalas in till vinstkonto, skall vara riksbanken lill hända senast den dag då företaget senast skall avlämna sin allmänna självdeklaration för beskattningsåret. Om företaget underlåter att betala in föreskrivet belopp lill riksbanken, skall som skattepliktig inläkt las upp ell särskilt Ullägg som svarar mol del belopp som sålunda inte har betalats in. Förelaget har rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för vad som betalats in på vinstkonto under fömtsättning att ett belopp motsvarande inbetalningen i räkenskaperna avsätts till en vinslfond.

Medel som innestår på vinstkonlo är spärtade i fem år räknat från inbetalningsdagen. Under denna period får utbetalning i princip ske endast om beslut har meddelats att förelaget skall eller får ta sin vinstfond i

Prop. 1981/82:30 12

anspråk. Efter femårsperiodens slut har företagel däremot rält att efter uppsägning hos banken återfå del inbetalade beloppet. Däryid skall en mot återbetalningen svarande del av fonden omedelbart las upp som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla där fondavsättningen har gjorts.

Vinslfond eller del därav som har lagils i anspråk enligt lagen utgör inte skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter, för vilka fonden har tagits i anspråk, inte dras av som driftkostnad. Har fonden tagits i anspråk för inilialnedskrivning av en anläggningstillgång skall vid beräkning av avskrivningsunderlaget för tillgången beaktas endast den del av utgifterna som inte har täckts av det ianspråklagna beloppet.

Såsom jag inledningsvis anfört är del angeläget att ell förbättrat vinstläge för förelagen leder till ökade investeringar och inte ger upphov till inflatoriska lönebetalningar. Jag föreslär därför all lagen om insättning på tillfälligt vinstkonlo görs tillämplig även på företagens vinster år 1982.

Milt förslag föranleder ändring i 2-4 §§ lagen om insättning på tillfälligt vinstkonlo. Vidare föreslår jag £ilt författningshänvisningarna i 5§ och 7§ sjätte stycket nämnda lag justeras med hänsyn lill tidigare lagändringar.

Enligt 1 § andra stycket får regeringen, om del finns särskilda skäl, medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att sätta in medel på vinstkonlo. Dispensregeln har tillämpats bl.a. på banker, sparbanker, försäkringsbolag och liknande foretag (kreditinstitut) som normalt inte gör investeringar i byggnader och maskiner och som därför endast i begränsad omfattning skulle kunna utnyttja en avsättning till vinstfond. Jag anser att kreditinstituten generellt bör undantas från den obligatoriska insättnings-skyldigheten. Beteckningen kreditinstitut används här i samma betydelse som i lagen (1974:922) om kreditpoliliska medel. Undanlaget får självfallet betydelse endast för kreditinstitut som bedrivs i sådan juridisk form att de omfattas av vinstkontolagstiftningen, dvs. endast när institutet är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening eller en sparbank. Dessa kreditinstitut bör emellertid kunna frivilligt sälla in medel på vinstkonlo. En sådan insättning får samma konsekvenser som en obligatorisk insättning. Mitt förslag föranleder ett tillägg i I § första stycket. Det förordade undanlaget bör gälla endast 1982 års vinster. Någon retroaktiv begränsning av kretsen av insältningsskyldiga såvitt gäller 1980 års vinster bör således inte komma i fråga.

De förelag som har befriats från insättningsskyldighet avseende 1980 års vinster bör inte automatiskt bli befriade även såvitl gäller 1982 års vinster. I klarhetens intresse bör en uttrycklig regel om detta las in i övergångsbestämmelserna.

2.4 Utvidgad rätt att göra insättning på skogskonto

Skogskonlolagen (1954:142) omfattar fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser (enskilda skogsägare). Lagen är uppbyggd på del sättet att

Prop. 1981/82:30 13

den skatlskyldige medges uppskov vid inkomsttaxeringen för viss del av beskattningsårets skogsinläkler under fömtsättning all motsvarande belopp sätts in på konto i bank (skogskonto). Normall medges uppskov med högst 60% av köpeskillingen för sålda rolposter och 40% av köpeskillingen för leveransvirke och saluvärdet av uttag till egen rörelse. I de fall då avverkning måste Udigareläggas på grund av skador på skogen får insättning ske med högst 80% resp. 50%. Det lägsta uppskovsbeloppel är fr.o.m. 1981 års taxering 5000 kr. Beskattningen av insatta medel och upplupen ränta sker vid uttag frän kontot. Insättaren får ta ul medlen Udigast fyra månader efter insättningen. Medel som inte har tagits ul tidigare skall betalas åter till insättaren - och därmed beskattas - efter tio år.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar kan inte göra insättningar på skogskonto. Detsamma gäller delägare i handelsbolag och delägare i sådant dödsbo, som skaftemäsigl behandlas som handelsbolag, i fråga om inkomst från bolaget eller dödsboet. Utdelning från marksamfällighel ger dock under vissa förutsättningar mottagaren rält till insättning.

Genom lagstiftning under våren 1980 infördes tillfälliga regler för insättning på skogskonto (prop. 1979/80:173, SkU 1979/80:58, rskr 1979/80:399, SFS 1980: 389). Enligt denna lagstiftning kan en enskild skogsägare vid 1981 och 1982 års laxeringar få uppskov med höjda procentsatser. Uppskov medges med 80% av köpeskillingen för avverkningsrätter och 60% av köpeskillingen för leveransvirke och värdet av egna uttag. Den utvidgade avdragsrällen gäller skogsinläkler som hänför sig till perioden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981.

Syftet med de tillfälligt höjda procentsatserna för skogskonloinsällning var att stimulera avverkningarna inom det enskilda skogsbmket. I samma syfte infördes på våren 1981 en rätt Ull extra avdrag vid laxeringen för skogsinläkler som hänför sig till perioden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983 (prop. 1980/81:118 bil. 2, SkU 1980/81:44, rskr 1980/81:285, SFS 1981:342). Del extra avdraget är 5% för rolposter och 3% för leveransvirke och egna uttag.

Av del anförda framgår att statsmakterna under de senaste åren vidtagit flera åtgärder inom skatteområdet för att stimulera enskilda skogsägare att höja av verknings volymen. Som jag förut har framhållit är del alltjämt angelägel all få till stånd en ökning av virkesutbudet. Med tanke på alt virkesförsörjningsulredningen (I 1979:18) inom kort kommer att avge sitt slutbetänkande är jag emellertid inte beredd att nu föreslå några mer ingripande åtgärder inom detta område. Enligt min mening är det dock motiverat att redan nu ta fasta på ett av de förslag som kommittén fömt-skickat. Del föreligger nämligen risk för att enskilda skogsägare kommer att minska avverkningarna i avvaktan på alt den aviserade sänkningen av marginalskatterna är fullt genomförd. Ett sätt alt undvika en sådan utveckling är alt höja procentsatserna för insättning på skogskonto så all beskalt-

Prop. 1981/82:30 14

ningen av hela likviden för en avverkning kan uppskjutas Ull den tidpunkt då skogsägaren lar ul kontomedlen.

Mol den nu redovisade bakgrunden föreslår jag att möjligheten alt få uppskov enligt skogskonlosysiemet utvidgas Ull hela köpeskillingen för avverkningsrätter och till 75% av köpeskillingen för leveransvirke och värdet av egna uttag. De höjda procentsatserna bör gälla fr. o. m. 1983 års taxering. Skogsägare vars beskattningsår sammanfaller med kalenderår får alltså utnyttja de förmånliga insällningsreglerna på skogsinläkler som hänför sig till år 1982 eller senare. För alt få en mjuk övergång till de nya reglerna bör vidare de tillfälligt höjda procentsatser - 80% resp. 60% -som gäller intäkter under perioden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981 få Ullämpas ulan inskränkningar vid 1982 års taxering. Denna övergångsbestämmelse kommer därmed, såvitt gäller 1982 års taxering, all la över de på våren 1980 införda tillfälliga höjningarna. För taxeringsmyndigheternas del innebär delta alt de vid denna taxering inte behöver la ställning lill om en skogsinläkl hänför sig till första eller andra halvåret 1981. En ytterligare förenkling är att behovet av särskilda procentsatser vid uttag av skadad skog m. m. bortfaller.

3 Inkomstskattefrågor för åir 1982, m. m.

3.1 Höjning av det kommunala grundavdraget och slopad särskild skattereduktion

I prop. 1980/81: 116 bil. 1 om kommunalekonomiska frågor inför år 1982 föreslogs en höjning av gmndavdraget vid laxeringen Ull kommunal inkomstskatt från 6000 kr. Ull 7000 kr. Jag anförde i del sammanhanget:

När ett inflalionsskydd infördes i fråga om den statliga inkomstskatten (prop. 1977/78:49, SkU 1977/78: 14, rskr 1977/78:48, SFS 1977: 1070 och 1071) fick frågan om ett inflationsskydd för gmndavdragen, som då uppgick lill 4500 kr. vid taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomstskatt, anstå till dess ytterligare överväganden rörande kommunernas ekonomi skulle ske på gmndval av slutbetänkande från 1976 års kommunalekonomiska utredning.

Sedermera infördes ett indirekt inflationsskydd av grundavdraget (prop. 1978/79:50 bil. 2, SkU 1978/79:19, rskr 1978/79:107, SFS 1978:915). Detta åstadkoms genom en åriig inflaUonsuppräkning av den särskilda skallereduktion som medges enligt 2§ 5 mom. uppbördslagen (1953:272). Tekniskt innebar reformen att den s.ärskilda skatteredukUonen, som uppgick till 400 kr., uttrycktes som 0,4 basenheter minskal med 1 600 kr. Basenheten som ligger till grund för den inflalionsskyddade skatteskalan var urspmngligen på 5000 kr. och uppräknas med hänsyn till förändringar i penningvärdet. Jämfört med ett direkt inflalionsskydd av grundavdragen och den särskilda skallereduktionen var den valda metoden fördelaktigare för skattskyldiga med marginalskatlesatser under ca 35% men mindre förmånlig vid högre inkomster.

Under 1970-talels första år hade olika regler tillkommit som inslag i olika skatteomläggningar, vilka avsevärt komplicerade beräkningen av del kom-

Prop. 1981/82:30 15

munala skatteunderlaget. Enligt vissa regler skulle staten tillskjuta skatteunderlag samtidigt som vissa skattepliktiga ersättningar, bl.a. sjukpenning, skulle frånräknas. Dessa särtegler avskaffades genom beslut år 1979 (prop. 1978/79:95, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79:335). För aft övergången Ull de nya reglerna skulle bli neutral i fråga om koslnadsfödelningen mellan staten och kommunerna höjdes samtidigt gmndavdraget vid laxeringen till kommunal inkomstskatt med I 500 kr. till 6000 kr., medan den särskilda skattereduktionen, som helt belastar statsbudgeten, sänktes i motsvarande mån. I anslutning härtill avskaffades grundavdraget vid taxeringen till statlig inkomstskatt, vilket påkallade dels en teknisk anpassning av stats-skatteskalan, dels en mindre justering av den särskilda skattereduktionen (prop. 1979/80:58, SkU 1979/80:20, rskr 1979/80:137, SFS 1979:1156-1162). Den särskilda skattereduktionen utgör sedan dess 0,4 basenheter minskat med 2000 kr. Den årliga uppräkningen som alltså sker med 40% av basenhetens ökning motsvarar mer än väl ett direkt inflationsskydd av del kommunala gmndavdraget och den särskilda skatteredukUonen.

Det indirekta inflaUonsskyddet innebär all kommunsektorn tillförs ell ökat skatteunderlag genom att grundavdragels reala värde minskar, medan de skattskyldiga kompenseras för delta av staten. I ett läge där det är angelägel att begränsa del finansiella utrymmet i kommunsektorn och förstärka statsbudgeten måste denna överföring av skatteinkomster från staten till kommunsektorn motverkas. Därför bör nu en ytteriigare höjning ske av det kommunala grundavdraget med 1000 kr. lill 7000 kr. och en motsvarande minskning av den särskilda skattereduktionen genomföras.

Grundavdrag tillkommer fysiska personer, som har vislats i riket under hela eller någon del av beskattningsåret. Om vistelsen inte har varat hela året eller om den skattskyldige har uppburit sjöinkomst reduceras grundavdraget. I vissa fall kan även dödsbon få gmndavdrag. Ett särskilt gmnd-avdrag om 2000 kr. gäller för vissa ideella föreningar. Den förut angivna höjningen berör inte detta avdrag.

I proposiUonen framlades lagförslag enbart i fråga om beräkning av förskott på kommunalskall m. m. för år 1982 och av skatteunderlag för bidragsårel 1982. Vid dessa beräkningar skulle hänsyn tas till den föreslagna höjningen av grundavdraget, vilken eljest skulle ha påverkat kommunernas skatteinkomster först år 1984. I fråga om den lagtekniska regleringen av gmndavdragshöjningen m.m. anmälde jag alt jag avsåg att återkomma senare.

Riksdagen biföll propositionen (FiU 1980/81:31, rskr 1980/81:290, SFS 1981:346) och jag avser nu att la upp de frågor som således där lämnades oreglerade.

I prop. 1980/81:118 bil. 2 om ekonomisk-politiska åtgärder föreslogs att rätten till avdrag för kostnader för resor lill och från arbetsplatsen skulle begränsas Ull den del av kostnaden som överstiger 1 000 kr. Vidare föreslogs en skärpning av kravet på tidsvinst för avdrag för kostnader för resa med egen bil. I såväl prop. 1980/81:116 som prop. 1980/81:118 förklarade jag mig ha för avsikt alt återkomma med förslag i syfte alt neutralisera effekterna av den minskade avdragsrällen på kommunernas skatteinkomster.

Prop. 1981/82:30 16

Även prop. 1980/81:118 bifölls av riksdagen (SkU 1980/81:44, rskr 1980/ 81:285, SFS 1981:341). Propositionen behandlades även av finansutskottet som i sill av riksdagen godkända belänkande (FiU 1980/81:30, rskr 1980/81:284) uttalade följande.

Begränsningen av reseavdreigen får, genom alt den drabbar det stora flertalet löntagare, kraftig effekt på den beskattningsbara inkomsten och därmed på skalleinläklerna, även om detta sker med betydande försening. Utskottet noterar regeringens avsikt att neutralisera den gynnsamma effekt de ändrade reglerna får för det kommunala skatteunderlaget och tillstyrker att åtgärder vidtas som för över hela den posiUva budgeteffekten lill statsbudgeten.

En lämplig åtgärd för att tillgodose delta syfte är enligt min mening en ytterligare höjning av grundavdraget med 500 kr. och en motsvarande ytterligare sänkning av den särskilda skattereduktionen. Grundavdraget vid taxeringen lill kommunal iiikomslskatl skulle således höjas med sammanlagt 1500 kr. eller till 7500 kr. Jag återkommer i det följande till de tekniska frågorna och behovet av följdändringar.

Jag avser att i annat sammanhang återkomma med förslag till reglering av förskollen av kommunalskatt för år 1983 och underlaget för skatteutjämningsbidrag för samma år. Det kan påpekas all den nu föreslagna yllerligare höjningen av del kommunala grundavdraget med 500 kr. inte medför behov av någon särskild justering av förskotten, eftersom den motsvaras av en minskning av reseavdragen.

Den särskilda skaltereduktionen uppgår, som nämnts, lill 0,4 basenheter minskat med 2000 kr. Vidare gäller en tillfällig förhöjning av den särskilda skattereduktionen med högst 500 kr. för i första hand heltidsarbetande med inkomster under genomsnittet. Höjningen genomfördes år 1980 för att underiätta löneavtalen (prop. 1979/80:181, SkU 1979/80:62, rskr 1979/ 80:422, SFS 1980:455) och har sedan föriängts att gälla även för år 1981 (prop. 1980/81:50, SkU 1980/81:16, rskr 1980/81:117, SFS 1980:1061).

Höjningen av grundavdraget med 1 500 kr. motsvaras schematiskt av en minskning av den särskilda skattereduktionen med 450 kr., till 0,4 basenheter minskat med 2450 kr. Som jag tidigare, i redovisningen av den ekonomisk-politiska bakgrunden, anfört bör emellertid en budgetförstärkning genomföras genom att den särskilda skattereduktionen helt slopas.

Jag föreslår alltså att den särskilda skattereduktionen nu helt avskaffas. För alt inte skatt skall tas ul redan på helt obetydliga inkomster föreslår jag samtidigt alt första skiktet i skatteskalan görs skattefritt, dvs. skattesatsen sänks från I % till 0%. Effekten av dessa två åtgärder blir en skatteskärpning med 241 kr. i alla inkomstlagen. Verkningarna av den Ullfälliga förhöjningen bör i princip bestå, vilket kan uppnås genom en viss justering i skatteskalan.

Mina förslag innebär alt bestämmelserna om särskild skattereduktion upphävs och att statsskalleskalan justeras i enlighet med del anförda i

Prop. 1981/82:30 17

samband med att bestämmelserna om tillfällig förhöjning av skatteredukUonen upphör att gälla. De nya reglerna bör träda i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering. Jag återkommer strax lill vissa tekniska frågor.

Basenheten för år 1982 uppgår lill 6900 kr. och statsskatteskalan blir då enligt mitt förslag följande.

Bas-	Kronorår 1982	Skatt vid	Skattesats
enheter		skiktets början	inom skiktet
0- 1	- 6900		0
1- 4	6900- 27600	0	2
4- 7	27 600- 48300	414	4
7- 8	48 300- 55 200	1242	9
8- 9	55 200- 62 100	1863	14
9-10	62 100- 69000	2829	23
10-12	69000- 82800	4416	26
12-13	82800- 89700	8004	29
13-14	89700- 96600	10005	33
14-15	96600-103 500	12282	38
15-16	103 500-110400	14904	44
16-17	110400-117 300	17940	45
17-20	117300-138000	21045	48
20-30	138000-207000	30981	53
30-	207000-	67551	58

3.2 Avdrag för kostnader för arbetskläder

Genom lagstiftning år 1975 infördes en viss avdragsrält vid inkomsttaxeringen för arbetskläder (prop. 1975:86, SkU 1975:28, rskr 1975: 193, SFS 1975: 332). Reglerna gjordes tidsbegränsade och avsåg 1976-1978 års taxeringar. De har sedan förlängts att gälla även vid 1979-1981 års taxeringar (prop. 1978/79:50 bil. 2, SkU 1978/79:19, rskr 1978/79:107, SFS 1978:913). Reglerna, som logs in i en ny punkt 5 av anvisningarna Ull 33 § KL, innebar i huvudsak följande.

Avdrag medgavs skattskyldig som på gmnd av sill arbete hade haft inte oväsenUiga kostnader utöver det normala för andra arbetskläder än skyddsutrustning och skyddskläder. Avdraget uppgick lill 300 kr. RSV har årligen fastställt en förteckning över de yrkesgmpper som främst kunde komma i fråga (den senaste förteckningen finns i RSV Dt 1980:26, RSFS 1980:57). I lagmmmet logs också in uttryckliga bestämmelser om att kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder - i huvudsaklig överensstämmelse med rådande praxis - skulle vara avdragsgilla i sin helhet.

Vid bestämmelsernas tillkomst uttalade dåvarande departementschefen, statsrådet Sträng, följande.

Vad beträffar kostnader för den sålunda avgränsade typen arbetskläder - i fortsättningen betecknad "övriga arbetskläder " - anser jag all dessa inte i första hand bör beaktas genom regler om avdragsrält vid inkomsttaxeringen. Hur dessa kostnader skall kompenseras är enligt min mening 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bilaga 4

Prop. 1981/82:30 18

en fråga som på ett betydligt smidigare sätt bör kunna lösas genom överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden. Flertalet remissinstanser, liksom f. ö. även RSV, synes ha samma uppfattning. En ordning där arbetsgivarna tillhandahåller fria arbetskläder ål de anställda innebär fördelar även för arbetsgivarnE; eftersom kostnaderna för sådana kläder inte ingår i underlaget för arbetsgivaravgiften. Emellertid har frågan om arbetskläder ännu inte fått en tillfredsställande lösning avtalsvägen. Det finns därför skäl att under ett övergångsskede söka undanröja mer framträdande orättvisor på området. Den lagstiftning jag kommer att föreslå i det följande bör vara tidsbegränsad Reglerna bör gälla så lång tid som behövs för all arbetstagare och arbetsgivare skall kunna träffa avtal på området. Tre år bör vara tillräckligt i detta hänseende.

Av betydelse i sammanhanget är även följande. De kostnader för arbetskläder som kan tänkas uppkomma i de enskilda fallen är typiskt sett av ganska måttlig omfattning. De genomsnilUiga kostnaderna kan självfallet variera mellan olika yrkesgrupper men den fördyring, som vissa arbetstagare får vidkännas utöver kostnader för skyddskläder och liknande, torde sällan överstiga 200-500 kr. per år. Avdragsfrågan rör ett stort antal skattskyldiga. Statskontoret har i sitt remissyttrande räknat med att RSV:s förslag avser minsl 200000 deklaranter. Skatteadministrationen är i dag pressad av arbetsuppgifter och från många håll framförs önskemål om långtgående förenklingar av skattesystemet. Enligt direktiven för 1972 års skalleulredning är del en uppgift för kommittén att söka minska avdrags-floran. Nu nämnda omständigheter talar för all den provisoriska lösningen av avdragsrällen för övinga arbetskläder bör innehålla schabloner för beräkning av avdragen.

Alla - såväl löntagare som andra skattskyldiga - har utgifter för kläder som slits i arbetet. All genom en allmän avdragsrält söka dra en gräns mellan sådana utgifter som utgör en vanlig levnadskostnad och därför bör bäras av den skattskyldige och sådana som kan sägas hänförliga till arbete skulle leda lill en komplicering av skattesystemet som enligt en utbredd uppfattning bör undvikas. Den enligt min mening enda framkomliga vägen är därför all man försöker ange sådana arbeten som normalt sett medför ett kraftigt ökat slitage av arbetskläder, som arbetsgivaren inte tillhandahåller kostnadsfritt. - Avdragsrällen bör således avse de grupper som får vidkännas typiskt sett högre utgifter än vad som kan sägas vara normall.

Jag föreslår alt ett enhetligt avdragsbelopp införs och all delta skall få utnyttjas endast av arbetstagare som har sådana arbetsuppgifter att de regelmässigt måste vidkännas mer påtagliga kostnader för arbetskläder. Avdraget skall inte medges om arbetsgivaren tillhandahåller arbetskläder eller pä annat sätt bestrider kostnaderna härför. Med denna uppläggning behöver inte heller bestämmelserna om skattefrihet för vissa förmåner av mindre värde ändras.

Vid förlängningen av avdragsrällen uttalade min företrädare följande, efter att ha redogjort för gällande ordning och en framställning från LO om förlängning av avdragsrällen liill dess frågan mer allmänt kunnat lösas genom kollektivavtal.

För egen del vill jag framhålla följande. Det principiella avdragsförbudel i 20 § KL för kostnader för arbetskläder får anses välmotiverat. Inte minsl rent praktiska skäl talar starkt mol ett övergivande av den principen. Å andra sidan är den nuvarande ordningen inte helt Ullfredsslällande eftersom den leder lill en del ojämnheter. I vissa fall tillhandahåller nämligen

Prop. 1981/82:30 19

arbetsgivaren arbetskläder och så kan ofta ske utan skattekonsekvenser för de anställda. Enligt 32 § 3 mom. KL och de anvisningar som RSV utfärdar om förmåner av mindre värde beskattas nämligen inte värdet av fria överdrags- eller skyddskläder. Är det fråga om andra arbetskläder föreligger skattefrihet om inte förmånen har ett värde som överstiger 600 kr. för år räknat. I andra fall får de anställda själva slå för kostnader av detta slag och de kan då i princip inte få avdrag. Hur dessa kostnader -som inte i första hand avsågs böra beaktas genom en avdragsrätt vid inkomsttaxeringen - skulle kompenseras bedömdes i prop. 1975:86 vara en fråga som borde kunna lösas genom överenskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund infördes en tidsbegränsad avdragsrält. Tiden avvägdes på sådant sätt alt arbetsmarknadens parter skulle kunna träffa avtal på området. Tre år ansågs vara tillräckligt i detta hänseende.

LO har i sin framställning emellerUd påpekat att dessa frågor ännu inte har fåll någon mer allmän lösning genom kollektivavtal och därför hemställt all den tidsbegränsade lagstiftningen måtte förlängas.

Eftersom det alltjämt är önskvärt att frågan om kostnader för arbetskläder löses förhandlingsvägen föreslår jag att tiden förlängs ytteriigare tre år. Reglerna om avdragsrätt för kostnader för arbetskläder bör alltså tillämpas även vid 1979-1981 års laxeringar.

Avdragsrällen gäller endast inkomst av tjänst. Vid såväl reglernas tillkomst som förlängningen logs emellertid under riksdagsbehandlingen upp frågan om en motsvarande avdragsrält för egenförelagarna. Skatteulskot-lel uttalade vid båda tillfällena all denna fråga på grund av sin anknytning lill beskattningsreglerna om förmåner av mindre värde hade en mer generell räckvidd. Mol bakgrund härav - och i samband med förlängningen även med åberopande av att giltighetstiden hade begränsats t.o.m. 1981 års taxering — avstyrktes motionsvis framställda yrkanden i frågan.

Jag kan i allt väsentligt instämma i de uttalanden angående avdragsrällen för arbetskläder som jag här har redovisat. Till dessa kan läggas att avdragsrätten visat sig ge upphov till ett betydande merarbete i den praktiska Ullämpningen. Sålunda föranledde avdraget vid 1979 års taxering inte mindre än ca 100000 förfrågningar/avvikelser, vilket uppskattningsvis motsvarar en tredjedel av antalet avdragsberättigade.

Frågan om tillhandahållande av arbetskläder torde ännu inte ha fåll en så allmän lösning genom kollektivavtal alt bestämmelserna om avdragsrält inte längre behövs. Å andra sidan talar som framgått av del fömt anförda åtskilliga skäl mot en förlängning av avdragsrällen. Jag är emellertid inte beredd att föreslå ett upphörande av avdragsrätten men vill understryka angelägenheten av all frågan kan lösas på annat sätt. Önskemålen om förenkling och ytterligare schablonisering av avdragsreglerna är starka. Jag kan i sammanhanget också erinra om all RSV i en särskild framställning till regeringen framhållit behovet av en systematisk översyn av bestämmelserna om den skatlemässiga behandlingen av förmåner av mindre värde, dit som nämnts bl. a. arbetsgivares tillhandahållande av fria arbetskläder hör. Förlängningen av avdragsrätten bör med hänsyn härtill endast omfatta laxeringsåren 1982 och 1983.

Prop. 1981/82:30 20

3.3 Folkpensionärernas skatteläittnader

3.3.1 Inledning

Kommittén (B 1979: 14)' om folkpensionärernas skattelättnader tillsattes hösten 1979 med uppdtag alt göra en översyn av de särskilda skattelättnader som medges folkpensionärer (Dir 1979:138). I betänkandet (Ds B 1981:7) Folkpensionärernas beskattning har kommittén redovisat sina förslag. Till protokollet i delta ärende bör fogas en sammanfattning av betänkandet som bilaga 4.1.

Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i delta ärende bör som bilaga 4.2 fogas en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena.

3.3.2 Förmånsreglernas utformning

I korthet gäller följande i fråga om pensionsförmåner och beskattning av dem. För en utförligare redogörelse hänvisas till betänkandet.

Pensionsförmånerna inom den allmänna försäkringen är för ålderspensionärerna främst den allmänna folkpensionen och den allmänna tilläggspensionen (ATP). En ytteriigare förmån är de kommunala bostadstilläggen. Till folkpensionärer, som inte är berättigade lill ATP eller som endast får en låg sådan, utgår pensionstillskott. Fullt pensionstillskott uppgår sedan den 1 juli 1981 till 45% av basbeloppet.

Pensionsförmånerna är enligt gällande regler i princip skattepliktiga. Del kommunala bostadstillägget är dock undantaget från beskattning. Även om pensionsförmånerna således i p:rincip är skattepliktiga kommer de ofta all undantas från beskattning eller beskattas lindrigare på grund av reglerna om extra avdrag.

Folkpensionärer, vilkas huvudsakliga inkomst utgörs av allmän folkpension, medges sedan länge vid inkomsttaxeringen ett särskilt avdrag för nedsatt skatleförmåga. Reglernas innebörd är f. n. att ålderspensionär som har förmåner på den lägsta nivån, motsvarande folkpension och pensionstillskott, får avdrag med så stort belopp alt någon skatt inte kommer att påföras. Vid stigande inkomst trappas det extra avdraget av. Avdragets storiek är beroende av den lill statlig inkomstskall laxerade inkomstens storlek. Om denna inkomst inte överstiger ett visst högsta belopp skall avdraget tekniskt sett beräknas till vad som behövs för att den skatlskyldige inte skall påföras högre stadigt beskattningsbar inkomst än 6000 kr. Detta högsta inkomslbelopp motsvarar enligt gällande regler den taxerade inkomsten för en skatlskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension och övriga skattepliktiga intäkter av tjänst (si-

'Riksdagsledamoten Knut Wachtmeister, ordförande, ersättaren för riksdagsledamot Arne Andersson, riksdagsledamöterna Rune Carlstein, Wilhelm Gustafsson och Anita Persson.

Prop. 1981/82:30 21

doinkomsl) om sammanlagt 6 100 kr. saml åtnjutit schablonavdrag med 100 kr. I sidoinkomsten inräknas därvid även pensionstillskott.

När den taxerade inkomsten överstiger detta högsta inkomstbelopp reduceras det maximala avdagel med 40% av det överskjutande beloppet.

Även förmögenhelsinnehav påverkar det extra avdragels storlek. I den mån förmögenheten inte uppgår lill 90000 kr. skall den inte beaktas i delta sammanhang. Om förmögenheten uppgår lill belopp mellan 90000 och 150000 kr., skall del extra avdraget jämkas och om förmögenheten överstiger 150000 kr. skall något avdrag inte medges. Beloppsgränsen gäller såväl för ensamstående folkpensionär som för makar Ullsammans. De nu nämnda beloppen fastställdes genom lagstiftning år 1980 (prop. 1980/ 81:42, SkU 1980/81:11 och 16, rskr 1980/81:94 och 117, SFS 1980:1062) och skall tillämpas första gången vid 1982 års taxering. Hemmavarande barns förmögenhet skall i vissa fall räknas in i föräldrarnas förmögenhet. Barnens förmögenhet kan därför påverka storleken av det extra avdrag som utgår lill föräldrarna.

Vid beräkning av förmögenhet gäller särskilda regler i fråga om schablontaxerade en- och tvåfacniljsfastigheter och jordbruksfastigheter, som i huvudsak används för bostadsändamål. Sådana fasligheter skall inräknas i förmögenhelsvärdel med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan taxeringsvärdet och låneskulder i fasligheten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kr. Även del sistnämnda beloppet fastställdes år 1980.

3.3.3 Kommitténs förslag

I betänkandet har kommittén föreslagit att reglerna för folkpensionärernas beskattning ändras i väsentligen följanden avseenden.

- Avtrappningsreglerna för det extra avdraget ändras så att del till en böljan avtrappas med 66 2/3% av den lill statlig inkomstskatt laxerade inkomsten, lill den del denna är större än del belopp som berättigar lill största extra avdrag. När den laxerade inkomsten ökat med belopp motsvarande 3 basenheter bör avtrappningen sänkas lill 40% och när inkomsten stigit ytterligare med belopp motsvarande 1,5 basenheter, bör avtrappningen sänkas till 33 1/3%. Skärpningen skall, enligt förslaget, genomföras successivt under en treårsperiod.

- Del extra avdraget skall bestämmas med hänsyn även till skattesatsen i hemortskommunen. De kommunala skattesatserna bör indelas i fyra olika skikt och extra avdrag medges med lika stora belopp för pensionärer med likartade inkomstförhållanden och bosatta i kommuner som ligger inom samma skikt.

—Pensionär som har inkomst av eget arbete skall få ett särskilt avdrag, maximerat till 2000 kr.

—Gränsen för den förmögenhet som reducerar det extra avdraget föreslås höjd från 150000 kr. lill 225000 kr. och vid beräknande av extra avdrag för en av makarna eller för båda makarna skall vardera anses inneha

Prop. 1981/82:30 22

hälften av den gemensamma förmögenheten och vidare skall hemmavarande barns förmögenhet inte påverka storleken av del extra avdraget för föräldrarna. Det föreslås också alt de förmånliga värderingsreglerna i fråga om s. k. bosladsjordbruk förenklas. För framUden skall reglerna Ullämpas endast beträffande bostadsbyggnaden med Ullhörande tomt. Å andra sidan skall reglerna äga Ullämpning på alla jordbruksfastigheter.

3.3.4 Föredragandens överväganden

I direkUven för utredningen om folkpensionärernas skattelättnader framhöll dåvarande departementschefen all en utgångspunkt bör vara att man även för framliden måste ge ett särskilt stöd ål de grupper där folkpensionen utgör den helt dominerande inkomsten men att motsvarande inte gäller för de grupper som har inte obetydliga inkomster vid sidan av folkpensionen. De förslag som kommittén nu lagt fram bygger också på denna tankegång.

Kommittén har visserligen uttalat alt en mer omfattande utbyggnad av förmånssidan i och för sig vore en bättre lösning eftersom man därigenom skulle kunna undvara de särskilda skattelättnaderna. En reform i antydd riktning har kommittén emellertid ansett ligga utanför utredningsuppdraget och i stället föreslagit att skattelättnaderna t. v. bör utgå i form av extra avdrag. Kommittén har diskuterat även andra former för ekonomiskt stöd som ett särskilt bidrag eller skatterabatt men inte funnit dessa bättre än del nuvarande systemet. Kommitténs förslag har godtagils av flertalet remissinstanser och jag föreslår all systemet med extra avdrag behålls. Emellertid måste detta ändras i vissa avseenden, framför allt för alt skapa en bättre balans i skallehänseende mellan folkpensionärer och andra inkomsttagare i jämförbara inkomstlägen.

Den nuvarande ordningen kan sägas bygga på principen alt en folkpensionär som endast uppbär grundförmåner, dvs. ålderspension jämte ett pensionstillskott, inte skall påföras någon skatt. Denna princip bör enligt min mening behållas, i vart fall så länge pensionsförmånerna har sin nuvarande nivå.

Bilden blir emellertid en annan när folkpensionären har inkomster utöver de nyss nämnda grundförmånerna. Sådan är också situationen för flertalet folkpensionärer och denna del av folkpensionärskolleklivet blir även störte för varje år. Givelvis måste man även för framliden ha regler som möjliggör en successiv övergång från den fullständiga skattefriheten lill den nivå där inga särskilda skattelättnader längre bör utgå.

F. n. avtrappas del extra avdraget allteftersom en folkpensionär har inkomster utöver grundförmånerna. Avtrappningen sker med 40% av den inkomst som överstiger nämnda förmåner. I sin nuvarande form leder emellertid avtrappningen lill att extra avdrag kan medges även folkpensionärer, vars inkomster är jämförbara med inkomsterna för skallskyldiga i aktiv ålder. Jag kan t. ex. nämna att vid 1981 års taxering kunde en ogift

Prop. 1981/82:30 23

pensionär ha laxerad inkomst om 53600 kr. innan del extra avdraget var fullt avlrappal. Motsvarande inkomslbelopp var för gift pensionär vars make även hade folkpension 44500 kr. Makarna kunde alltså Ullsammans ha inkomster på uppemot 90000 kr. innan de i skattehänseende kom all behandlas som andra inkomsttagare.

Om inte reglerna ändras leder nuvarande ordning lill all de nämnda beloppen snabbi stiger. Genom alt pensionsförmånerna är knutna till basbeloppet stiger de nämligen - räknat i antal kronor - regelbundet. Delta medför i sin tur att också maximibeloppet för del extra avdraget måste höjas årligen. Del inkomslskikt inom vilket extra avdrag skall medges kommer då all öka med 3 1/2 gånger det belopp del extra avdraget stiger.

Kommittén har också enhälligt föreslagit en snabbare avtrappning av det extra avdraget. I stället för nuvarande enhetliga avlrappningsprocenl på 40 föreslås en avtrappning med 66 2/3 % i ett första skikt. Detta skulle sträcka sig från del belopp där högsta extra avdrag kan medges lill ett belopp som är tre basenheter större. I nästa skikt som föreslås motsvara en och en halv basenhet skulle avtrappning ske med 40% och i fråga om inkomster däröver med 33 1/3%.

Kommitténs förslag i denna del har fått ell något blandat mottagande. För egen del vill jag redovisa följande.

Lika rimligt som alt den folkpensionär som bara har gmndförmånerna f. n. är befriad från skatt, lika rimligt är det enligt min mening alt den pensionär som har inkomster jämförbara med inkomsttagare i akUv ålder inte särbehandlas. Delta uttalas också i direktiven. Den lämpligaste metoden för att nå fram till det angivna målet är alt ändra avtrappningsreglerna för det extra avdraget så alt delta inte kommer alt medges i så höga inkomstlägen som f. n. sker.

Jag finner kommitténs förslag i detta avseende välavvägt. Kommittén har föreslagit att reglerna skall införas successivt under en treårsperiod. För egen del anser jag emellerUd alt genomförandel bör ske något snabbare. Jag föreslår alt del sker över en Ivåårsperiod. Vid 1983 års taxering bör avtrappningen i del första skiktet ske med 55 5/9% i stället för 66 2/3%.

Milt förslag innebär inte all folkpensionärernas skattelättnader minskas i förhållande till vad de utgör i dag utom i de högre av de inkomstlägen där extra avdrag nu utgår. Förslaget innebär bara en dämpning av det extra avdragets tillväxt för framliden. Några siffror kan belysa det nu sagda.

Dessa bygger bl. a. på nuvarande pensionsnivå och på att basbeloppet inte överstiger 17300 kr. under år 1981 och att det i januari 1982 uppgår Ull 18000 kr. Ijanuari 1983 antas del uppgå Ull 19200 kr. Basenheten för år 1982 uppgår lill 6900 kr. och för år 1983 antas den uppgå lill 7500 kr. Vidare bygger mina exempel pä de förslag i fråga om inkomstskatten som jag tidigare har redovisat.

För en ensamstående folkpensionär kan då del högsta extra avdraget

Prop. 1981/82:30 24

beräknas stiga från 16300 kr. vid 1982 års taxering, lill 17600 kr. vid 1983 års och Ull 19200 vid 1984 års taxering. Den högsta laxerade inkomst vid vilken del extra avdraget är h<;ll avlrappal skulle däremot sjunka från 63050 kr. vid 1982 års taxering lill 62 100 kr. vid 1983 års taxering. Som nämnts skulle denna gräns ulan ändrade regler då i stället ha höjts betydligt. En folkpensionär kommer emellertid fortfarande i stor utsträckning all påföras lägre skall än inkomsttagare i aktiv ålder i motsvarande inkomst-läge. Vid 1983 års taxering kan inkomstskallen för en ensamstående folkpensionär med en laxerad inkomst på 30000 kr. således beräknas bli inemot 5000 kr. lägre. Vid en taxerad inkomst på 50000 kr. skulle motsvarande skattelättnad bli ca 1 600 kr. De skattelättnader som tillkommer en ensamstående folkpensionär i förhållande till inkomsttagare i aktiv ålder kan belysas av följande uppställning.

Taxerad	Skattelättnad
inkomst kr.
inkomst kr.	vid 1982 års	vid 1983 års	vid 1984 års
	taxering	taxering	taxering
20000	3976	4012	4000
25 000	4896	5612	5 600
30000	4344	4816	5440
35000	3 834	4020	4484
40000	3 290	3 162	3 528
45000	2259	2 244	2 380
50000	2140	1615	1326
55000	1452	975	741
60000	650	308	0
65000	0	0	0

Sammanfattningsvis innebär mitt förslag följande.

Om en folkpensionärs inkomster inte överstiger ett belopp motsvarande ålderspension och ett pensionstillskott skall del extra avdraget avpassas så att den skatlskyldige inte skall påföras högre statligt beskattningsbar inkomst än 7500 kr. Det valda beloppet, som motsvarar det gmndavdrag som fr. o. m. 1983 års taxering skall medges vid den kommunala taxeringen, medför så länge basenheten understiger 7500 kr., vid strikt tillämpning all statlig inkomstskatt kommer att påföras med några kronor. I dessa fall bör emellertid det extra avdraget kunna jämkas så all någon skall inte kommer att påföras. Redan gällande regler möjliggör detta. Jag vill också påpeka att påförd skatt som understiger 25 kr. - vilket blir fallet - inte las ul. Vid högre inkomster skall del extra avdraget avtrappas. Avtrappning skall ske med 66 2/3% - vid 1983 års taxering 55 5/9% - i ett skikt som med tre basenheter överstiger del belopp där högsta extra avdrag medges. I nästa skikt som har en bredd motsvarande en och en halv basenhet sker avtrappning med 40% och i fråga om inkomster däröver med 33 1/3%. Mina förslag föranleder ändringar i punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL.

Kommittén har föreslagit även andra ändringar. Del föreslagna hänsyns-

Prop. 1981/82:30 25

lagandel vid beräkningen av del extra avdraget till olika kommunala skattesatser har avstyrkts av en majoritet bland remissinstanserna, främst på grund av de praktiska problem som del skulle medföra. Till följd av milt fömt redovisade förslag all den särskilda skattereduktionen helt skall avskaffas har kommitténs konstruktion emellertid onödiggjorls.

Kommittén har även enligt sina direktiv haft i uppdrag att undersöka möjligheterna att ändra skallereglerna så alt pensionärer får intresse av all behålla eller skaffa sig lämpligt arbete. Kommittén föreslår ett särskilt förvärvsavdrag på högst 2000 kr. Delta förslag har fått ett genomgående negativt mottagande.

Huvudinvändningarna har varit att införande av ett sådant avdrag skulle strida mol vedertagna principer inom skallerälten och ytteriigare försvåra administrationen. Även fördelningspolitiska invändningar har framförts. Argumenten för förslaget har enligt min mening inte sådan tyngd att del mot bakgrund av dessa invändningar bör genomföras.

Som jag tidigare nämnt, kan innehav av förmögenhet påverka det extra avdragels storlek. Kommittén har föreslagit vissa ändringar även i dessa delar.

Kommittén konstaterar all sambeskallningen av makar vid jämkningen på grund av förmögenhet kan leda lill att båda makarnas extra avdrag trappas av mol en och samma förmögenhet. Kommittén finner detta oUll-fredsslällande och anser rent principiellt all helt individuell beräkning vore önskvärd. Kommittén har emellerUd inte funnit del lämpligt aft föreslå en sådan utan anser att frågan i stället kan lösas så att vid beräkning av extra avdrag för en av makarna eller för båda, vardera maken skall anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten. Ett sådant förfarande gör all villkoren för äkta makar vid förmögenhelsprövningen blir mer jämförbara med vad som gäller för ensamslående pensionär. Jag delar kommitténs uppfattning och föreslår att en regel av sådan innebörd införs.

Enligt 8§ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SFL, skall skatlskyldig med hemmavarande barn under 18 år taxeras för barnels förmögenhet, om barnels till statlig inkomstskall beräknade beskattningsbara inkomst inte uppgår till minsl 6000 kr. Barnets förmögenhet räknas då in i den skaltskyldiges skattepliktiga förmögenhet. Med barn avses även styvbarn och fosterbarn. Eftersom hemmavarande barns förmögenhet i vissa fall skall räknas in i föräldrarnas kan barnets förmögenhet ibland påverka storleken av det extra avdrag, som utgår Ull föräldrarna. Reglerna har kritiserats och kommittén föreslår all hemmavarande barns förmögenhet inte i något fall bör kunna påverka storleken av del extra avdrag för nedsatt skatteförmåga som eventuellt utgår lill föräldrarna. I sina anvisningar för 1981 års taxering har RSV också rekommenderat all man skall bortse från sådan förmögenhet. Jag förordar att en uttrycklig regel om detta införs i lagtexten.

De regler som tillämpas i fråga om vissa bosladsfastigheler föreslås

Prop. 1981/82:30 26

ändrade i ett avseende. I fråga om jordbruksfastigheter bör, enligt kommitténs förslag, förmånlig värdering ske endast i fråga om bostadshuset med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som bostad av den skatlskyldige.

Enligt gällande regler tillämpas de förmånligare värderingsreglerna beträffande jordbruksfastighet endast om denna används för bostadsändamål. Då gäller förmånsbehandligen å andra sidan hela fastighetsvärdet. För övriga jordbruksfastigheter gäller allmänna värderingsregler. I praktiken kan del vara svårt aft avgöra om en jordbruksfastighet huvudsakligen används för bostadsändamål. Utredningens förslag innebär all värderingsreglerna knyts lill själva bostadshuset med omkringliggande tomt och inte lill jordbruksfastigheten som sådan. Jag delar kommitténs uppfattning i detta avseende och föreslår att en sådan regel som kommittén föreslagit införs i lagtexten.

Då fasligheten är belånad skall på byggnaden och tomtmarken anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde, eller närmare bestämt de åsatia delvärdena, utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Härigenom uppnås överensstämmelse med en motsvarande regel som nyligen införts (prop 1980/81:193, SkU 1980/ 81:61, rskr 1980/81:412, SFS 1981:635) i punkt 2 av anvisningarna lill 3 och 4 §§ SFL.

Däremot är jag inte beredd alt godta kommitténs förslag om en höjning av den övre förmögenhelsgräns som utesluter all extra avdrag kan medges. Kommittén har här föreslagit en höjning från 150000 kr. till 225000 kr. Jag anser inte en sådan höjning motiverad nu eftersom beloppet 150000 kr. bestämdes så sent som föregående år (prop 1980/81:42, SkU 1980/81: 11 och 16, rskr 1980/81:94 och 117, SFS 1980:1062).

3.3.5 Särskilda frågor

För de närmast föregående inkomståren har som nyss nämnts skattelätl-naderna avvägts så all en folkpensionär med enbart ålderspension och pensionstillskott inte påförts någon skatt. Av punkt 2 av anvisningarna till 50 § KL framgår, att det extra avdraget vid en viss högsta sidoinkomst skall medges med så stort belopp att den statligt beskattningsbara inkomsten uppgår till högst 6000 kr., vilket belopp motsvarar grundavdraget vid laxeringen till kommunal inkomstskatt. Beloppet för högsta inkomst har uppjusterals fortlöpande. Vid den senaste ändringen (prop. 1980/81:50, SkU 1980/81:16, rskr 1980/81:117, SFS 1980:1062), som gäller 1981 års inkomster, fastställdes beloppet till 6 100 kr. Därefter har emellerUd prisutvecklingen varit sådan att ålderspensioner och pensionstillskott uppräknats med högre belopp än man hade anledning all räkna med när beloppsgränsen för 1981 års sidoinkomst fastställdes. Även för detta år bör därför beloppsgränsen uppjusteras. Gränsen bör höjas från 6 100 kr. till 6300 kr.

Prop. 1981/82:30 27

Jag har härvid utgått från all basbeloppet inte kommer att överstiga 17300 kr. under år 1981.

Enligt 22 § 3 mom. första stycket taxeringslagen (1956:623), TL, är skatlskyldig som har uppburit folkpension i regel skyldig att avlämna deklaration endast om hans inkomst uppgått Ull minst 20400 kr., eller om andra maken uppburit folkpension, 17800 kr. Jag har tidigare föreslagit all del inkomslbelopp som skall berättiga till högsta extra avdrag bestäms direkt med ledning av ålderspension och ett pensionstillskott. Motsvarande bör gälla i fråga om deklarationsplikten. Den, vars intäkter varit större än ifrågavarande belopp, är skyldig all ulan anmaning avge självdeklara-Uon. Vid beräkning om intäkten varit så stor all deklaration skall avges, skall för gift skallskyldig, vars make också uppburit folkpension under hela den tid av beskattningsåret som pension utgått lill den skattskyldige, utgås från en pension utgörande 77,5% av basbeloppet. För övriga skattskyldiga skall intäkten beräknas med utgångspunkt i en pension utgörande 95 % av basbeloppet.

De nya reglerna skall tillämpas första gången i fråga om 1982 års inkomster. De nyss nämnda beloppen i fråga om deklarationsplikt, som är avvägda med hänsyn lill reglerna för extra avdrag i fråga om 1980 års inkomster måste anpassas till 1981 års inkomster. Jag föreslår alt deklara-tionspliktsgränsen vid 1982 års taxering bestäms lill 23 500 kr. resp. 20500 kr.

Även reglerna om förmögenhets inverkan på deklarationsplikten måste ändras. F. n. gäller enligt 22 § 3 mom. andra stycket TL att folkpensionär är skyldig att deklarera om förmögenheten är störte än 75000 kr. Delta belopp har sin motsvarighet i KL:s regler om förmögenhels inverkan pä det extra avdraget. Som tidigare nämnts ändrades dessa regler under 1980 varvid beloppet höjdes från 75000 kr. till 90000 kr. En motsvarande höjning bör nu göras i TL. Mina tidigare redovisade förslag rörande makars förmögenhet gör all gränsen får sällas lill 90000 kr. för ensamslående och 180000 kr. för makar. Övergångsvis skall emellertid vid 1982 års taxering bara 90000-kronorsgränsen gälla.

Det får även i fortsättningen ankomma på RSV alt utfärda nödvändiga anvisningar. Verket skall också beräkna och fastställa storieken av det extra avdraget. Som jag nu föreslagit all den övre inkomslgränsen liksom deklaralionspliklsgränsen skall bestämmas behöver riksdagen inte längre årligen falla beslut om dessa belopp ulan RSV kan direkt utfärda erforderliga bestämmelser.

3.4 Tekniska frågor

3.4.1 Grundavdrag och skattereduktion m.m.

Reglerna om grundavdrag vid laxeringen lill kommunal inkomstskatt finns i 48 § KL. Mina tidigare framlagda förslag påkallar ändringar i 2 och 3 mom. av denna paragraf.

Prop. 1981/82:30 28

Beloppet 6000 kr. finns på åtskilliga håll inom skattelagstiftningen, bl. a. i fråga om bestämmande av dekliirationsskyldighel. Enligt 22 § I mom. TL, är fysisk person som har haft bruttoinkomster om minst 6000 kr. alllid skyldig alt ulan anmaning avlämna självdeklaration. Deklaralionspliklsgränsen har oftast anknutit till grundavdragets belopp. Däremot har del alltsedan införandel av den särskilda skattereduktionen inte förelegal någon exakt överensstämmelse mellan deklaralionspliklsgränsen och den inkomslgräns vid vilken skall faktiskt uppkommer. När grundavdraget senast höjdes från 4500 kr. lill 6000 kr. hade förslag redan tidigare framlagts om en motsvarande höjning av deklaralionspliklsgränsen (prop. 1978/ 79: 111 bil. 7). För innevarande år ligger den gräns där skatt uppkommer kring 7700 kr. Del exakta beloppet är beroende av den kommunala skattesatsen.

Mot bakgmnd av del anförda anser jag att det inte finns anledning att nu höja deklaralionspliklsgränsen.

Åtskilliga av de övriga regler som anknyter Ull beloppet 6000 kr. har närmare samband med deklaralionspliklsgränsen än med grundavdragels belopp och bör följaktligen inte heller ändras i detta sammanhang. Sådana regler finns i 8§ och 12 § 1 mom. SFL, avseende redovisningen av barns förmögenhet, och i 68 § TL, avseende längdföring av beslutade laxeringar.

Den nedre inkomslgränsen för tillhörighet lill den obligatoriska sjukpenningförsäkringen har alltsedan denna infördes nära följt deklaralionspliklsgränsen (prop. 1973:46 s. 99). Jag föreslår därför - efter samråd med chefen för socialdepartementet - inte heller någon ändring i reglerna härom eller de därtill anknytande reglerna rörande arbelsskadeförsäkring. Som en följd härav bör inte heller de beskattningsregler som föreskriver att sjukpenning m.fl. beskattade förmåner är skattepliktiga i den mån de grundar sig på en förvärvsinkomst om minsl 6000 kr. ändras i delta sammanhang.

Gift, vars make saknar inkomst, medges enligt 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272), UBL, skalteredLiktion med 1 800 kr. Avtrappning sker med 30 % av andra makens inkomst och rätlen lill skattereduktion upphör således när inkomsten uppgår till 6000 kr. Före höjningen av gmndavdraget från 4500 kr. till 6000 kr. var avtrappningsprocenlen 40 och avtrappningen således avslutad vid 4500 kr. Vid ändringen anfördes också att procentsatsen kom i bättre överensstämmelse med den marginalskattesats som blev aktuell för inkomster som översteg den gräns där skatt uppkom.

Frågor rörande bl.a. familjebeskatlningen ingår i det uppdrag som har lämnats lill familjeekonomiska kommittén (S 1979:06). Med hänsyn härtill är jag inte beredd att la upp frågan om någon ändring av nuvarande regler på denna punkt.

I samband med ändringarna av sjömansskatten för år 1979 öppnades en möjlighet för RSV all fastställa de sjömansskatlelabeller, som avses i 9 a § lagen (1958:295) om sjömansskatt, SjL, och som används i de enskilda

Prop. 1981/82:30 29

fallen, med beaktande av förändringar som hade skett i fråga om inkomstbeskattningen av landinkomst. Vid fastställandet av tabellerna skall nämligen beaktas ändringar i fråga om uttaget av slaUig inkomstskatt och storleken av den skattereduktion som medges enligt UBL, varmed har avsetls den särskilda skattereduktionen. Däremot kan ändringar av grundavdraget inte automatiskt beaktas och förslag om ändringar i sjömansbeskatlningen förelades därför riksdagen när gmndavdraget höjdes från 4500 kr. lill 6000 kr. och den särskilda skattereduktionen sänktes i motsvarande mån (prop. 1979/80:58 s. 59). I annat fall hade endast sänkningen av den särskilda skallereduktionen kunnat beaktas och en omotiverad skalteskärpning hade uppkommit för sjömännen.

Enligt min mening bör emellertid denna gången en annan lösning väljas. Del kan inte rimligen anföras några skäl mot att RSV vid utfärdandet av tabeller lika väl kan beakta en beloppsmässig höjning av grundavdraget vid taxeringen lill kommunal inkomstskall som förändringar i statsskalleskalan. Jag föreslår därför alt 9 a § SjL kompletteras med bestämmelser att även ändringar av gmndavdragets storlek kan beaktas. I fråga om sjömans-beskattningen finns också i anvisningarna till 12 § SjL en bestämmelse om högsta möjliga avdrag för väsentligen nedsatt skalleförmåga som anknyter lill grundavdragels storlek och som bör ändras i detta sammanhang.

Den tekniska utformningen av de särskilda skattelättnaderna för folkpensionärer anknyter lill grundavdragets storlek. Vidare finns i 53 § 1 mom. KL en regel om skatteplikt för viss pension lill utomlands bosatt pensionär lill den del pensionen överstiger 6000 kr. Sistnämnda belopp anknyter till grundavdraget och bör justeras såvitt avser laxeringen lill kommunal inkomstskatt. I fråga om laxeringen lill statlig inkomstskatt är lägel ett annat. Efter de ändringar som genomförs behövs undantaget här inte längre för att uppnå de urspmngligen åsyftade verkningarna. Den föreslagna skatteskalan innebär alt statlig inkomstskatt inte las ul förtän inkomsten överstiger en basenhet (6900 kr. år 1982). Undantaget från skattskyldighet bör således upphävas i denna del, vilket föranleder ändring i 6 § 1 mom. SIL. Övriga frågor rörande folkpensionärernas skattelättnader har jag redan behandlat.

Jag har i det föregående föreslagit alt den särskilda skallereduktionen skall slopas och jag skall här redovisa de lagändringar som förslaget påkallar. Bestämmelserna om den särskilda skattereduktionen finns i huvudsak i 2 § 5 mom. UBL som alltså bör upphävas. Därutöver finns hänvisningar lill detta lagmm eller i övrigt bestämmelser söm rör den särskilda skaltereduktionen i punkt 1 av anvisningarna lill 50 § KL, 2 § 2 mom. UBL, 68 § TL, 4 § lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall, 6 § lagen (1980: 1047) om skattereduktion för aktieutdelning saml - som jag nyss nämnde - i 9 a § SjL. Dessa lagrum får således ändras.

Prop. 1981/82:30 30

3.4.2 Övriga frågor

Enligt 22 § 1 mom. TL föreligger deklarationsskyldighet oberoende av inkomslförhållandena för fysisk person som har tillgångar, vars värde överstiger 200000 kr. Motsvarande gäller för sådan juridisk person som är skatlskyldig till förmögenhet, om värdet översUger 15000 kr. Beloppsgränserna anknyter till förutvarande skatlepliklsgräns för förmögenhetsskatten.

Under hösten 1980 (prop. 1980/81:42, SkU 1980/81:11, rskr 1980/81:94, SFS 1980:1055) höjdes skaltepliklsgränserna fr. o. m. 1982 års taxering lill 400000 kr. resp. 25000 kr. Reglerna om deklarationsskyldighet bör givetvis anpassas lill höjningen av beloppen.

Jag vill i sammanhanget la upp även en fråga av förenklingsnalur. Beskattningsbar förmögenhet avrundas f. n. nedåt lill helt hundratal kronor. Detta innebär att tabellerna för skatteberäkningen blir omfattande. Skillnaden mellan vatje steg i tabellen uppgår lill högst tre kronor. Önskemål har därför framförts om avrundning till helt tusental kronor. Jag föreslår att så sker, vilket föranleder en ändring i 9 § SFL.

Även vid inkomstbeskattningen bör en förändring ske i reglerna om avrundning. Taxerad inkomst avrundas f. n. lill helt tiotal kronor. Beskattningsbar inkomst för skattskyldiga som avses i 10 § 1 mom. SIL (fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser) avrundas nedåt lill helt hundratal kronor. Vid laxeringen lill statlig inkomstskatt skiljer sig för de flesta skattskyldiga laxerad inkomst från beskattningsbar inkomst endast genom alt olika avrundningsregler gäller. Jag föreslår att laxerad inkomst för fysiska personer m.fl. avrundas lill helt hundratal kronor. Avmndning av grundavdrag som skall beräknas för en del av ell år på grund av all vistelsen i landet har varat endast en del av året eller all sjöinkomst har uppburils under en del av året bör då ske uppåt till helt hundratal kronor. När gmndavdraget var 4500 kr. skedde avrundning uppåt lill helt tiotal kronor. Förslaget föranleder ändringar i 47 a § KL och 5 § SIL.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgeldepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1968; 430) om mervärdeskatt,

2. lag om särskilt invesleringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskaft,

3. lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt invesleringsavdrag för inventarieanskaffning,

4. lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt invesleringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinst-konto.

Prop. 1981/82:30 31

6. lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

7. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928: 370),

8. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskall,

9. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

10. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

11. lagom ändring i taxeringslagen (1956:623),

12. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

13. lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skall i vissa fall,

14. lag om ändring i lagen (1980:1047) om skatteredukUon för aktieutdelning.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.3. Med hänsyn lill lagstiftningsärendets brådskande natur anser jag all lagrådels yttrande inte bör inhämtas.

5 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

Prop. 1981/82:30 33

Bilaga 4.1

Sammanfattning av betänkandet (Ds B 1981:7) Folkpensionärernas beskattning

Bestämmelser om att folkpensionärer vid laxeringen skulle kunna medges extra avdrag för nedsatt skalleförmåga tillkom redan 1948. Ålskil-liga förändringar av reglerna har vidtagits därefter, men huvuddragen i systemet är fortfarande desamma.

Det extra avdraget är f.n. så avpassat alt den som uppbär endast grundförmåner (= ålderspension och pensionstillskott) inte behöver betala skall. När inkomsten är störte reduceras det extra avdraget med 40% av överskjutande belopp.

Genom alt pensionsförmånerna är knuta till basbeloppet stiger de -räknat i antal kronor - regelbundet. Detta medför i sin tur att också maximibeloppet för det extra avdraget måste höjas årligen. Det inkomstskikt inom vilket extra avdrag skall medges kommer därigenom alt öka med 3 1/2 gånger det belopp del extra avdraget stiger.

Vid fastställandet av det extra avdraget utgår man från den högsta kommunala skattesatsen i landet. Delta leder till att de folkpensionärer, som är bosatta i kommuner, som har lägre kommunalskatt, kan ha viss inkomst utöver grundförmånerna ulan att behöva betala skatt.

De nuvarande reglerna för beräkning av extra avdrag för folkpensionärer har medfört och kommer i allt högre grad att medföra att skattelättnader medges folkpensionärer med betydande sidoinkomsler.

Det extra avdraget beräknas vid 1982 års taxering inte vara fullt avlrappal förrän vid en inkomst på 52550 kr. för gift folkpensionär, vars make också uppbär folkpension, och på 63050 kr. för ensamstående folkpensionär och för gift folkpensionär, vars make saknar folkpension. Vid 1983, 1984 och 1985 års taxeringar beräknas motsvarande siffror till 57 800 och 69000, 64450 och 76350 resp. 70400 och 83 350 kr.

Den kritik, som kan riktas mot det nuvarande systemet för skaltelindring för folkpensionärer — extra avdrag - är främst alt det leder till mycket höga marginaleffekter för den, vars inkomster ligger inom avlrappnings-skiklel för del extra avdraget saml att skatteförmånerna år från år successivt sträcks ul lill allt högre inkomster.

De höga marginaleffekterna är en samlad följd av den progressiva statsskatten, avtrappningen av del extra avdraget och avtrappningen av det kommunala bostadstillägget, medan utsträckningen av skalleförmånerna till allt högre inkomstskikt beror på avtrappningsreglerna för det extra avdraget.

En sänkning av marginaleffekten är enligt vår uppfattning av grundläggande betydelse för en långsiktig lösning av frågan om folkpensionärernas beskattning. En sådan sänkning skulle kunna åstadkommas genom en lägre 3 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 30. Bilaga 4

Prop. 1981/82:30 34

avlrappningstakl av det extra avdraget och del kommunala bostadstillägget. Detta skulle emellertid i sin tur leda lill att förmånerna kom att utsträckas lill ännu högre inkomster än som sker i dag. Den förbättring som skulle erhållas i fråga om marginaleffekten skulle alltså medföra en icke önskvärd utvidgning av den grupp folkpensionärer, som erhåller förmåner och som alltså behandlas gynnsammare än skattskyldiga i aktiv ålder i motsvarande inkomslskikt.

Det nu sagda visar att del inte är möjligt alt åstadkomma ell syslem som både eliminerar marginaleffekter och samtidigt begränsar lättnader till pensionärer med låga eller mer måttliga sammanlagda inkomster.

Enligt vår uppfattning skulle en långsiktig lösning av frågan om folkpensionärernas beskattning kunna åstadkommas genom en generell förbättring av pensionsförmånerna och ell borttagande av del extra avdraget.

Den skatlemässiga särbehandling, som i dag sker av folkpensionärerna, skulle därvid ersättas med en så omfattande förbättring av förmånssidan att skattekraften blev så stor även för den som uppbar de lägsta förmånerna alt folkpensionen kunde beskattas enligt de regler som gäller för skattskyldiga i aktiv ålder.

En sådan höjning av förmånerna skulle dessutom ha en gynnsam inverkan på marginaleffekten.

En generell höjning av pensionsförmånerna är emellertid en reform av så betydande omfattning, all den legat utanför ramen för vårt uppdrag. Vi pekar därför endast på att en sådan höjning synes vara en framkomlig väg för att erhålla en långsiktig lösning vad gäller beskattningsreglerna för folkpensionärer och förordar att frågan blir föremål för ytterligare utredning.

Fram till dess en omfattande generell utbyggnad av förmånssidan kan komma lill stånd bör de särskilda skattelättnaderna till folkpensionärerna alltjämt utgå i form av extra avdrag. I sin nuvarande utformning leder delta system emellertid till att skattelättnader medges även folkpensionärer, vars inkomster är jämförbara med inkomsterna för skattskyldiga i aktiv ålder. Enligt vår uppfattning har skaltelätlnaderna för folkpensionärerna därigenom blivit mer omfattande än vad som kan anses vara motiverat. Vi föreslår därför all avtrappningsreglerna för det extra avdraget ändras så att avdrag fortsättningsvis inte kommer att medges i sä höga inkomstskikt som f.n.

Med beaktande av att marginaleffekten sä långt del är möjligt inte bör uppgå till eller överstiga 100% har vi funnit all avtrappningen av det extra avdraget lämpligen bör ske olika fort i olika inkomstskikt.

Enligt vårt förslag bör avtrappningen av del extra avdraget lill en början ske med 662/3% av den lill statlig inkomstskall laxerade inkomsten, till den del denna är större än det belopp som berättigar lill största extra avdrag. När den laxerade inkomsten ökat med belopp motsvarande 3 basenheter bör avtrappningen sänkas till 40% och när inkomsten stigit

Prop. 1981/82:30 35

ytteriigare med belopp motsvarande 1.5 basenheter, bör avtrappningen sänkas Ull 33 1/3%. (Basenheten för år 1981 = 6400 kr.)

De av oss föreslagna nya avtrappningsreglerna skulle om de genomfördes år 1982 medföra att skalleinläklerna nämnda år skulle öka med sammanlagt 1 200 milj. kr. En sådan skalteskärpning skulle i vissa fall kunna drabba den enskilde pensionären ganska hårt. Enligt vår uppfattning bör därför de nya reglerna införas successivt under en treårsperiod, så alt avtrappningen år ell skall vara 50 - 40 - 33 1/3% i de tidigare angivna inkomstskiklen. År två skall avtrappningen skärpas lill 60 - 40 - 33 1/3% för aft år tre slutligen fastställas lill 66 2/3 -40-33 1/3%. Skatteintäkterna kommer därigenom mätt i 1982 års penningvärde att öka med ca 500 milj. kr. år ett, 460 milj. kr. år tvä och 240 milj. kr. år tre.

För alt störte skattemässig rättvisa skall uppnås mellan pensionärer bosatta i olika kommuner, bör vid beräkning av extra avdrag hänsyn las till skattesatsen i hemortskommunen.

De kommunala skattesatserna i landet bör delas in i fyra olika skikt och extra avdrag bör medges med lika stora belopp för pensionärer, som har likartade inkomstförhållanden och som är bosatta i kommuner vars skattesats ligger inom samma skikt. Inom en kommun finns i allmänhet flera olika skattesatser till följd av olikheter i utdebiteringen mellan olika församlingar. Vid beräkningen av extra avdrag skall beaktas skattesatsen i den församling, där den skatlskyldige är bosalt.

Skatteintäkterna kan beräknas öka med ca 120 milj. kr. år 1982. om den kommunala skattesatsen beaktas i nu nämnd omfattning vid fastställandet av extra avdrag.

Enligt vår uppfattning bör den pensionär, som senast året före beskattningsåret fyllt 65 år och som har inkomster av eget arbete, erhålla ell särskilt avdrag. Avdraget bör motsvara inkomstens storlek men vara maximerat till 2000 kr. Del totala skattebortfallet lill följd av detta avdrag kan beräknas lill 210 milj. kr.

Förmögenhet, som uppgår till belopp mellan 90000 och 150000 kr. reducerar enligt gällande regler det extra avdraget. De redan tidigare höga marginaleffekterna kan härigenom komma alt höjas yllerligare. För alt i någon mån begränsa denna höjning av marginaleffekten föreslår vi all den övre förmögenhelsgränsen höjs från 150000 lill 225000 kr.

Vid beräkning av förmögenhet för fastställande av extra avdrag får i dag förmånliga värderingsregler tillämpas i fråga om schablontaxerad faslighet och sådan jordbruksfastighet, som i huvudsak används för bostadsändamål.

Enligt vår uppfattning bör dessa regler ändras i fråga om jordbruksfastighet. De förmånliga värderingsreglerna skall enligt förslaget få tillämpas endast på sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som utgör helårs- eller fritidsbostad ål den skallskyldige.

Vid jämkning av extra avdrag till följd av förmögenhelsinnehav skall

Prop. 1981/82:30 36

enligt gällande regler makars s.ammanlagda förmögenhet beaktas. Detta kan leda till att båda makarnas extra avdrag trappas av mot en och samma förmögenhet. Enligt förslaget skall vid beräkning av extra avdrag för en av makarna eller för båda vardera maken anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten.

Hemmavarande barns förmögenhet skall enligt förslaget inte längre i något fall kunna påverka storleken av del extra avdrag för nedsatt skatleförmåga, som kan medges föräldrarna.

Förslagen angående ändring av avtrappningsreglerna och hänsynslagande Ull den kommunala skattesatsen i hemortskommunen vid beräkning av extra avdrag medför en ökning av skatteintäkterna pä totalt ca 620 milj. kr. år 1982, medan förslagen angående ändring av förmögenhetsgränsen och införande av ett särskilt avdrag från arbetsinkomst medför kostnader i form av skattebortfall på ca 260 milj. kr. samma år. Därtill kommer visst yllerligare skaltebortfall till följd av våra förslag angående makars och hemmavarande barns förmögenhet.

För åren 1983 och 1984 kan skatteintäkterna lill följd av våra förslag beräknas öka ytterligare med ca 500 resp. 250 milj. kr. utan all någon ökning av skattebortfallet blir aktuell.

Enligt vår uppfattning bör de belopp, som under åren 1982-1984 återstår i form av ökade skalteinläkler sedan kostnaderna för förslagen räknats bort, i sin helhet användas lill en successiv utbyggnad av pensionslillskol-let.

Vi vill avslutningsvis framhålla att om de nuvarande reglerna angående grundavdrag, skattesatser och särskild skattereduktion ändras kan detta medföra all våra förslag behöver justeras.

Reservationer i vissa frågor har avgetls av Rune Carlstein och Anita Persson.

Särskilda yttranden har avgetls av Martin Ardbo och Nils Gustavsson.

Prop. 1981/82:30 37

Bilaga 4.2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds B 1981:7) Folkpensionärernas beskattning

Efter remiss har yttranden avgetts av kammarrätten i Jönköping, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket (REV), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), statens arbetsgivarverk (SAV), statens löne- och pensionsverk (SPV), länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus. Göteborgs och Bohus, Gävleborgs saml Norrbottens län, äldrearbetskom-mittén (A 1979:02), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR), Föreningen Sveriges fögderitjänslemän. Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lanlbmkarnas riksförbund (LRF), Pensionärernas riksorganisation (PRO), Svenska kommunförbundet, Sveriges folkpensionärers riksförbund (SFRF), Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttrande från lokala skattemyndigheten i Helsingborgs fögderi.

LRF har åberopat ell inom Lanlbmkarnas skaltedelegalion upprättat yttrande.

De sifferbeteckningar som anges efter olika rubriker i den följande sammanställningen syftar på motsvarande avsnitt i belänkandet.

1 Förmånsreglernas utformning (4.2)

Generell förbättring på förmånssidan (4.2.1)

Enligt kommitténs uppfattning skulle en generell förbättring av pensionsförmånerna och ett borttagande av det extra avdraget utgöra en sådan långsiktig lösning av frågan om folkpensionärernas beskattning, som efterlyses i direktiven.

Denna uppfattning delas av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, och LRF saml lokala skattemyndigheten i Helsingborg och TCO. Kammarrätten i Jönköping däremot betvivlar starkt alt det med del trängda ekonomiska läge, i vilket vi f. n. befinner oss, skall visa sig ekonomiskt och politiskt möjligt alt inom överskådlig lid åstadkomma en generell höjning av pensionsförmånerna av tillräcklig omfattning.

Kommittén har förordat all frågan om en generell höjning av pensionsförmånerna yllerligare utreds. I del framlagda förslaget diskuteras i stället hur folkpensionärernas speciella situation bör beaktas lill dess en utbyggnad skett på förmånssidan.

Yllerligare utredning tillstyrks av socialstyrelsen, SPV, länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län. SACO/SR, Föreningen Sveri-

Prop. 1981/82:30 38

ges fögderitjänstemän, Landstingsförbundet och TOR.

Socialstyrelsen anser dessutom att utredningen bör komma lill stånd så snabbt att provisoriet inte behöver förverkligas. Samtidigt framför socialstyrelsen förslaget att alla inkomsttagare bör likabehandlas. Alla de som uppbär inkomster på 23528 kr. (vilket motsvarar ålderspension och ett pensionstillskott) eller därunder skall inte eriägga någon skatt. /?/fV framhåller alt den nuvarande värdesäkringen bör prövas i ett längre tidsperspektiv.

SAV anser förslaget välavvägt men ifrågasätter om man inte borde avvakta utvecklingen på skatte- och bidragsområdel innan man vidtar omläggning av reglerna för pensionärernas beskattning.

LO avvisar helt förslaget och anser att frågan om likabehandling av pensionärer och andra inkomsttagare bör prövas i del fortsatta arbetet med skattereformens utformning. PRO framför liknande synpunkter.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän ifrågasätter om inte den enklas-le och snabbaste lösningen skulle vara alt göra del kommunala bostadsbidraget skattepliktigt.

Bidrag, skatterabatt (4.2.2 och 4.2.3)

Enligt kommittén bör de särskilda skattelättnaderna alltjämt utgå i form av extra avdrag. Kommittén har emellertid diskuterat att i stället införa ett system med bidrag, alternativt skatterabatt. Kommittén anser att inget av de nämnda systemen medför så positiva effekter att del är motiverat att för en relativt kort tid utföra del merarbete som införandet av en ny metod skulle innebära.

Av de remissinstanser som uttalar sig om dessa modeller är RRV, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och TOR i och för sig positiva till ett system med skatterabalt medan kammarrätten i Jönköping är negativ. Länsstyrelsen i Malmöhus län delar kommitténs uppfattning alt del i vart fall inte f. n. framkommit tillräckliga fördelar med något annat syslem som skulle motivera att frångå systemet med extra avdrag.

RRV anför att man vid långsiktigt inriktad prövning — om skaltelätl-nader skall bestå - bör överväga att övergå lill ett syslem med skatterabatt. RRV anför vidare.

Skatterabaltsmodellen har samma fördelar som systemet med extra avdrag. Skattelättnaden kan beräknas av skatteadministrationen oberoende av flertalet pensionärers uppgiftslämnande och är administrativt enkel all införa. Övergången kan förenas med en fortsatt befrielse från deklarationsplikt för pensionärer som endast har grundförmåner. Det går också lätt all göra skatterabatten inkomstprövad.

Skatterabaltsmodellen har fördelar även utöver det nuvarande systemet. Inkomstbestämningen i taxeringen kan göras på samma sätt som för övriga inkomsttagare och skiljas från frågan om skattelättnader för pensionärer. Värdet av skattelättnaden kan lättare avläsas av den enskilde pensionären, pensionärskollektivet och det allmänna. Skatterabatten kan konstrueras utan den automatik som inkomslavdrag får vid ökande marginalskatt.

Prop. 1981/82:30 39

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län redovisar likartade åsikter.

Sistnämnda länsstyrelse, liksom RRV tillstyrker dock alt systemet med extra avdrag behålls; länsstyrelsen med motiveringen att en ny metod är mindre lämplig i ett kortsiktigt perspektiv och RRV med hänvisning till del stalsfinansiella läget.

Kammarrätten i Jönköping redovisar bl. a. följande överväganden.

Den främsta fördelen med dessa system skulle vara all pensionärerna i skattehänseende skulle komma all behandlas på samma sätt som skattskyldiga i aktiv ålder. Detta skulle emellertid endast gälla själva laxeringsför-farandet. Det såsom en fördel betecknade förhållandel skulle i själva verket vara endast skenbart eftersom pensionärerna i motsats till andra skattskyldiga skulle vara Ullförsäkrade ett kontant bidrag all helt eller delvis betala skatten med i ena fallet och total eller partiell befrielse från skatten i del andra. Det blir något av en lek med ord all säga att pensionärerna skall behandlas på samma sätt som andra skallskyldiga då hela syftet med lagstiftningsarbetet är att bereda dem en särskild skallelindring. I vad avser bidraget skiljer sig ett skattepliktigt sådant föga från en generell höjning av folkpensionerna utom i del hänseendet att bidraget kan göras mindre generellt och att kostnaderna därmed kan bli lägre. Vidare har båda systemen och kanske särskilt bidragsalternaUvet påtagliga nackdelar i form av ökad skyldighet all avlämna självdeklaralioner eller avge inkomst-förklaringar, i form av marginaleffekter, i form av komplikationer avseende det kommunala skatteunderlaget etc. Nackdelarna synes således överväga.

Extra avdrag (4.2.4)

Kommittén har föreslagit skärpta avlrappningsregler för del extra avdraget samt all hänsyn skall las lill skattesatsen i hemortskommunen. Av de remissinstanser som uttalat sig angående de skärpta avtrappningsreglerna har följande avstyrkt, nämligen socialstyrelsen, SPV, länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län, LO, SFRF och TCO saml lokala skattemyndigheten i Helsingborg. Följande instanser har tillstyrkt förslaget, nämligen REV, RRV, RSV, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Östergötlands och Norrbottens län, LRF, SACO/SR saml äldrearbetskommit-tén.

Socialstyrelsen, som är tveksam Ull förslaget, anför bl. a. följande.

Som kommittén påpekar är det inte möjligt - i alla fall inte inom ramen för avdragssyslemet - alt åstadkomma en lösning av båda dessa problem samtidigt. Kommitténs lösning, och förslag, har en tydlig prägel av kompromiss mellan dessa två oförenliga mål. Resultatet har blivit att båda har uppnåtts i myckel blygsam grad. Och delta har skett till priset av inte oväsentliga skattehöjningar för foikpensionärer med låga eller måttliga sidoinkomsler. Denna effekt har motiverat förslaget all sprida införandet av de nya avtrappningsreglerna för del extra avdraget över tre år. Enligt tabell 15 i betänkandet uppgår skallehöjningen exempelvis till i runt tal 18% för dem med årsinkomster på 5000-10000 kronor utöver folkpensionens grundförmåner när det föreslagna avlrappningssystemet trätt i kraft

Prop. 1981/82:30 40

fullt ul. Den totala omfattningen av effekterna framgår av beräkningen all skatteintäkterna ökar med totalt 1 200 miljoner kronor, huvudsakligen från dem med små eller måttliga sidoinkomster utöver folkpensioneringens gmndförmåner. De fördelningspoliliska aspekterna härpå har kommittén inte närmare behandlat. Härtill kommer alt de föreslagna förändringarna i avdragssyslemet, och i all synnerhet reglerna för avtrappningen, blir svåröverskådliga för den enskilde och synes bli invecklade alt administrera. Socialstyrelsen finner del därför tveksamt om de myckel begränsade posiUva effekter den föreslagna ändringen av avdragssyslemet medför skall Ullmälas störte tyngd än de "nya" ölägenheter de medför; detta inte minsl med tanke på aft de innebär ytteriigare ett provisorium i avvaktan på en mer långsiktig lösning av problemen.

SPV, som begränsat sill yttrande till frågor som rör uträkningen av preliminär skall, avstyrker förslaget och förordar ytterligare utredning, närmast på gmnd av svårigheterna att uppnå överenslämmelse mellan preliminär och slutlig skatt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län delar inte kommitténs uppfattning alt del inte finns utrymme för skatteuttag för de pensionärer som enbart uppbär grundförmåner. Länsstyrelsen anser all förslaget har så många negativa sidor beträffande bl. a. marginaleffekter och disponibel inkomst för pensionärer i jämförelse med inkomsttagare i aktiv ålder aft det inte kan accepteras.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser alt förslaget har flera inte önskvärda effekter bl.a. genom att det ger mindre möjligheter att använda dator för beräkning av extra avdrag, att det blir svårare för de skallskyldiga alt själva räkna ut sitt extra avdrag, att det blir ökade felrisker vid tillämpningen och en felakUg användning av resurser som tillskapats för all komma ål det väsentliga skalteundandragandel.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län pekar framför allt på de ökade marginaleffekter som blir resultatet om man skärper avtrappningen och menar att dessa marginaleffekter är höga redan nu.

LO menar all förslaget drabbar dem som redan har måttliga ATP-inkomster.

RFV har från administrativa synpunkter inget all erinra mot förslaget. RRV tillstyrker i princip en lösniing enligt förslaget men anser alt det bör begränsas till all gälla inkomståret 1982. RSV har inget att erinra mot avtrappningsreglernas utformning men föreslår alt avdraget i stället skall reduceras med 57% av överskjutande taxerad inkomst. Tabellinlervallet skulle därmed bli 175 kr. i stället för 167 kr.

Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig i frågan om hänsynslagande lill skattesatsen i hemortskommunen är negativa lill förslaget i denna del. Förslaget avstyrks av RRV, RSV, SPV, kammarrätten i Jönköping, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus saml Gävleborgs län, LO och lokala skattemyndigheten i Helsingborg. Förslaget tillstyrks av RFV. LRF. SACO/SR och TOR.

Prop. 1981/82:30 41

Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter allvariigt om de administrativa merkostnader, som skulle uppkomma genom del föreslagna systemet med ett flertal olika tabeller, står i rimlig proportion lill de fördelar som skulle uppkomma.

RSV understryker också den ytterligare särbehandling av folkpensionärer som förslaget leder lill och del administrativa merarbelel som uppkommer och anför bl.a.

Kommitténs förslag innebär alt man, i syfte all få till stånd en sorts millimelertältvisa mellan folkpensionärer i olika kommuner, i stället åstadkommer en särbehandling av folkpensionärer i förhållande lill övriga skattskyldiga beträffande effekten av den särskilda skattereduktionen. Detta kan knappast ha varit avsikten dä den särskilda skattereduktionen infördes för folkpensionärer. Departementschefen uttalade i prop. 1977/78:49 sid. 39 följande: "1 fråga om folkpensionärerna bör skalleomläggningen för år 1978 sikta mol att närma skattereglerna för denna kategori lill dem som gäller för inkomsttagare i aktiv ålder. Del sker genom att även pensionärerna får del av den tidigare berörda skaltereduktionen samtidigt som del extra avdraget reduceras något."

Fördelen med likformiga regler för samtliga skattskyldiga är all del underiättar den jämförelse som alltid förekommer mellan olika grupper i vårt samhälle. Del är både ett samhällsintresse och ett rällvisekrav all reglerna utformas så att var och en kan bedöma vilka förmåner som ges till olika gmpper.

En utökning av labellanlalet gör inte reglerna om extra avdrag mera tillgängliga för den enskilde pensionären eller för granskaren även om den senare vid valet av tabell har tillgång lill datorstöd. Vissa svagheter i datorstödet kan inte undvikas. Så l.ex. kommer labellangivelsen på taxeringsavin inte alt slå i överensstämmelse med den skattesats som anges på deklarationsblanketten för dem som utträtt ur svenska kyrkan. Ökningen av labellanlalet blir dessutom svårhanterligt ur informationssynpunkt.

Även länsstyrelsen i Östergötlands län är negativ och anför att del inte finns tillräckliga skäl alt frångå nuvarande konstmktion. En differentiering av extra avdraget på grund av kommunalskattens storlek skulle yllerligare försvåra det praktiska laxeringsarbelel.

Länsstyrelsen i Malmöhus län kan inte finna något bärande skäl för att införa förslaget. Länsstyrelsen anser att den ökade komplexiteten i skattesystemet som skulle bli följden av förslagels genomförande inte står i någon rimlig proportion till de förhållandevis obetydliga konsekvenser förslaget skulle få för den enskilde folkpensionären.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att visserligen kan rällvisekrav tala för ell sådant hänsynstagande men att sådana krav också gör sig gällande för andra skattskyldiga än folkpensionärer. Om inte skattesystemet ändras så att alla skallskyldiga kompenseras för högre kommunalskal-lesals, bör inte folkpensionärer särbehandlas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser all förslaget bör genomföras un-

Prop. 1981/82:30 42

der förutsättning alt beräkningarna kan ske helt maskinellt och om informationsproblemen kan lösas enkelt. Om hanteringen inte kan lösas ADB-mässigt, bör förslagets belastning på skatteadministrationen beräknas.

SACO/SR tillstyrker förslaget och TOR har heller inget aft erinra häremot.

2 Sidoinkomst (4.3)

Arbetsinkomst (4.3.1)

Kommittén föreslår alt den pensionär, som senast året före beskattningsåret fyllt 65 år och som har inkomster av eget arbete, bör erhålla ett särskilt avdrag som skall motsvara inkomstens storlek men vara maximerat till 2000 kr.

Majoriteten av remissinstanserna avstyrker förslaget, nämligen RRV. RSV, SPV, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Gävleborgs och Norrbottens län. Landstingsförbundet, LRF, LO, PRO, TCO och lokala skattemyndigheten i Helsingborg. Följande remissinstanser tillstyrker: .vo-cialstyrelsen, RFV. kammarrätten i Jönköping, länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, SACO/SR. SFRF, TOR och äldrear-betskommittén.

RRV avstyrker förslaget och menar att särbehandlingen av pensionärer förstärks och anför bl. a.

Förslaget om ett särskilt avdrag för arbetsinkomster kan dessutom befaras medföra en ökad belastning på skatteadministrationen. Den föreslagna utformningen av detta avdrag liknar förvärvsavdraget. RRV har i en aktuell undersökning konstaterat, att förvärvsavdraget är en av de vanligaste förfrågnings- och avvikelsepunkterna vid taxeringen. Enligt en uppskattning från en urvalsundersökning på 1979 års taxering gjordes i fråga om förvärvsavdraget 128000 avvikelser eller förfrågningar med korrigeringar på 77 milj. kr till nackdel och 106 milj. kr lill fördel för de skattskyldiga.

RSV menar alt förslaget innebär att avsteg måste göras dels från den skatterättsliga principen om en rättvis och likformig beskattning och dels från skalleförmågeprincipen. R51V anför vidare bl.a.

Förslaget får sannolikt dessutom en del mindre acceptabla effekter. Risken är stor att det uppmuntrar till "skentransaktioner" i sådana situationer där utbelalaren har avdragsrält. Förslaget är med andra ord ett "brott" mot reciprocitetsprincipen. Riskerna för missbruk är av förklarliga skäl störst i de fall där intressegemenskap råder mellan utbelalare och mottagare. Del kan exempelvis gälla delägare i fåmansföreiag. Även om "brottet" får anses ringa torde del ändå vara tillräckligt för att del skall uppfattas som oacceptabelt.

Prop. 1981/82:30 43

Länsstyrelsen i Stockholms län betvivlar inte att ett sådant avdrag kan få vissa positiva effekter på arbetsutbudet från folkpensionärerna. Detta mås-le dock vägas mot det ökade adminstrativa krånglet. Länsstyrelsen ser därför helst all man söker nå den tilltänkta effekten genom den allmänna justeringen av marginalskatterna som aviserats.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser all avdragsfloran redan är tillräcklig och att ett sådant avdrag troligen endast skulle gynna relativt få pensionärer, l.ex. pensionärer som innehar jordbmksfastighel.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför bl. a.

Förslaget är märkligt eftersom i direktiven sägs att folkpensionärer i störte utsträckning ska behandlas enligt samma skatteregler som gäller för andra inkomsttagare. Förslaget strider dessutom mot grundläggande beskattningsprinciper. De avdrag som medges inom beskattningsrätten för närvarande motsvaras antingen av verkliga eller schabloniserade kostnader. Ell befintligt avdrag som närmast kan jämföras med det nu föreslagna är förvärvsavdrag som medges skattskyldig med hemmavarande barn och A-inkomst. För denna kategori kan avdraget ses som en schabloniserad kostnad som förvärvsarbete medför för föräldrar med minderåriga barn. Del nu föreslagna avdraget för folkpensionärer har inte förankring i några kostnader.

LRF anser inte heller att förslaget bör genomföras då del strider mol grundprinciperna i taxeringslagen om likformig och rättvis taxering. Enligt LRF:s mening kan förslaget länkas medföra missbruk i fall där intressegemenskap föreligger mellan utbelalaren och mollagaren.

LO anser alt det inte heller framstår som rimligt alt folkpensionärer med måttlig ATP skall drabbas av ytterligare försämringar för alt finansiera ett särskilt avdrag på 2000 kr. för pensionärers arbetsinkomster. Det skulle så som påpekas av flera reservanter kunna utnyttjas bara av en mycket begränsad grupp ålderspensionärer. För de pensionärer som har en arbetsinkomst av någon omfattning kvarstår dessutom marginalskatteproblemel i all huvudsak.

PRO konstaterar att skattefria arbetsinkomster endast kan utnyttjas av en synnerligen begränsad del av pensionärskollektivet. De som av olika skäl inte kan utnyttja förmånen tillhör i hög grad den grupp som genom skärpta regler får betala högre skatt. PRO finner det orimligt att en sådan effekt skall slå igenom i skattesystemet.

Socialstyrelsen tillstyrker förslaget trots den principiella inställningen att man bör vara restriktiv med att utöka avdragsfloran i beskaltningssys-lemet och anför bl. a.

Skälet härför är alt de nuvarande marginaleffekterna för de ålderspensionärer som önskar arbeta, och härför erhåller inkomst, är direkt avskräckande, genom kombinationen progressivilelen i den statliga inkomstbeskattningen — avtrappningen av del kommunala bostadstillägget - avtrappningen av del extra avdraget. Delta i kombination med vetskapen om

Prop. 1981/82:30 44

vad aktivitet, alldeles speciellt i form av meningsfullt arbete (i stället för sysselsätlningslerapi av olika slag) betyder för att skjuta upp åldrandeprocessen motiverar enligt styrelsens uppfattning alt man stimulerar sådant arbete för ålderspensionärerna. Förutom del rent mänskligt och socialt positiva i att fler ålderspensionärer, som önskar och förmår det, arbetar kan det i flera avseenden få gynnsamma resultat för samhällsekonomin, dels all minska vård- och omvårdnadskostnaderna, dels alt bättre utnyttja de kunskaper och erfarenheter och den arbetsförmåga som nu finns som outnyttjad resurs hos många äldre människor. - Det föreslagna avdraget synes vara det enklaste sättet ali! uppnå en sådan stimulans.

Socialstyrelsen instämmer i del förslag som framförts i särskilt yttrande av en av de sakkunniga, Martin Ardbo, att förvärvsinkomstavdragel på 2000 kronor värdesäkras genom anknytning lill basbeloppet. Om inte avdraget skall urholkas, genom den sannolika penningvärdesutvecklingen åren framöver, torde detta vara det enklaste sättet alt tillgodose skyddet av avdragels reala värde. Del bör i så fall övervägas om inte den allra enklaste konstmktionen vore att uttrycka avdraget i procent av basbeloppet. I förhållande till de basbelopp som gällde för mars—maj 1981 (kommitténs belänkande kom i april 1981) skulle avdraget kunna preciseras som 12% av basbeloppet.

Även kammarrätten i Jönköping tillstyrker förslaget och anför.

Frågan om behandlingen av pensionärernas arbetsinkomster aktualiserar ånyo problem med marginaleffekter. Såsom framgår av betänkandet finns del bland pensionärerna ett långt ifrån obetydligt intresse för skilda former av fortsatt förvärvsverksamhet. Pensionärernas lust för en fortsatt arbetsinsats torde ha främst två bevekelsegmnder, en av ekonomisk natur och en av ideell/social natur. Den ekonomiska bevekelsegmnden kan kort beskrivas som en önskan eller ett behov all dryga ul pensionen. Den ideella/sociala bevekelsegmnden beslår av en önskan alt "hålla i gång", vilken kan ha flera komponenter, såsom ökat välbefinnande av en efter åldern anpassad arbetsinsats, rädsla att förlora sociala kontakter, behov av en lagom blandning av arbetstid och fritid etc. Båda slagen av bevekelsegmnder kan givetvis samtidigt vara av betydelse för den enskilde pensionären. Även om en pensionär huvudsakligen har ett eller flera ideella skäl för sin önskan all göra en fortsall arbetsinsats måste luslen lill en sådan kraftigt minska om den ekonomiska behållningen blir ringa eller ingen. Enligt kammartältens bedömning är del främst av sociala skäl ell samhällsintresse att underlätta fortsatta arbetsinsatser av godo för hälsotillstånd, social samhörighet och trivsel i fall då pensionärens krafter gör dem möjliga. Delta samhällsintresse kan inte tillgodoses ulan all marginaleffekterna angrips. För många pensionärer måste del bli fråga om alt vid återkommande tillfällen rycka in som vikarie eller arbelsförslärkning på den tidigare arbetsplatsen. Bl.a. med hänsyn härtill finner kammartällen kommitténs förslag om ett fast avdrag från arbetsinkomst med 2000 kr. vara otillräckligt. Om man i stället väljer ett procentuellt avdrag skulle minskningen av marginaleffekten likväl bli tillräcklig samt den övre avdragsgränsen kunna sällas högre än 2000 kr. Kammartällen har den uppfattningen att avdrag med exempelvis 25 procent av arbetsinkomsten, maximerat lill förslagsvis 5000 kr. och således av betydelse för beskattningen upp lill en arbetsinkomst av 20000 kr., bättre skulle tillgodose

Prop. 1981/82:30 45

syftet med denna form av skaltelindring. Del bör observeras alt lösningen av detta problem kan bli avhängig av vilken form man ger de ovan angivna avlrappningsbestämmelserna.

Äldrearbetskommittén anser att del bör övervägas om inte utrymme finns alt medge avdrag med större belopp än som föreslagils.

3 Förmögenhetens betydelse för storleken av extra avdrag (4.4)

Beloppsgränser (4.4.1)

Enligt kommitténs förslag bör den övre förmögenhelsgränsen höjas till 225000 kr. Förmögenhet, som uppgår lill belopp mellan 90000 kr. och 225000 kr., kommer då att reducera del extra avdraget, medan förmögenhet som är störte än 225 000 kr. medför att något extra avdrag inte kommer alt utgå.

Följande remissinstanser tillstyrker: RFV, RRV, länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Norrbottens län, LRF, SACO/SR. Föreningen Sveriges fögderitjänstemän och TOR. Avstyrker gör däremot RSV, SPV, länsstyrelsen i Gävleborgs län. Landstingsförbundet, LO och lokala skattemyndigheten i Helsingborg.

RRV har inga invändningar mot förslaget men anser alt det bör gälla bara för år 1982. RRV framhåller också att del finns förmögenhelsregler inom bostadsstödet, för inkomstprövade avgifter och inom förmånssidan i övrigt som berör pensionärer. RRV efterlyser en samlad bedömning av de olika förmögenhelsreglerna.

/?5 V avstyrker förslaget och uttalar att en ytterligare höjning av den övre gränsen torde slå i strid med departementschefens uttalanden i direktiven om att förmånsbehandlingen av folkpensionärer inte bör utvidgas ytterligare.

Värderingsregler (4.4.2)

Kommittén föreslår att de förmånliga värderingsregler som vid förmö-genhelsberäkningen får tillämpas på schablontaxerad fastighet och sådan jordbruksfastighet som i huvudsak används för bostadsändamål skall få Ullämpas på endast sådant bostadshus med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skatlskyldige.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. RFV, RRV, RSV, länsstyrelserna i Malmöhus och Gävleborgs län, LRF, SACO/SR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän och TOR tillstyrker förslaget. SPV, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och LO avstyrker däremot förslaget.

RSV är positivt lill förslaget och anför.

Prop. 1981/82:30 46

Värderingsreglerna för jordbruksfastighet vid 1981 års fastighetstaxering har lett till att kommittén kunnat föreslå mera hanterliga regler vid den förmånliga förmögenhetsvärderingen av jordbmksfastighel.

Alt begreppet "jordbruksfastighet som i huvudsak används för bostadsändamål" utmönstras ur lagtexten och ersätts med del mera lältolkade "sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbmksfastighel som används som bostad av den skaUskyldige" innebär enligt RSVs mening att tillämpande myndigheter och domstolar avlastas ett stort bekymmer och torde dessutom leda lill en mera likformig tillämpning än nuvarande regler.

Länsstyrelsen i Maltnöhus län tillstyrker i princip förslaget men påpekar.

Länsstyrelsen har i princip inget annat att erinra mot kommitténs förslag (jämför dock vad som anföres under schablontaxerad fastighet) än alt viss ändring bör ske i föreslagen lydelse till anvisningarna lill 50 S kommunalskattelagen. Meningen "Vid beräkning av hur stort lånat kapital, som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall det i hela jordbruksfastigheten nedlagda lånade kapitalet fördelas i proportion lill storieken av åsatia delvärden" bör ändras lill "På bostadsbyggnaden och tomten skall anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomlen."

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det inte motiverat med förmånligare värdering av förmögenhet som beslår av fritidshus. Däremot bör enligt länsstyrelsens uppfattning, den förmånligare värderingen behållas för förmögenhet i jordbruksfastighet och schablontaxerad fastighet som är den skaltskyldiges permanenlbostad. LRF tillstyrker förslaget. Det blir enligt deras mening lätt att Ullämpa och det passar väl in på de nya reglerna om förmögenhetsvärdering av förelagsförmögenhet.

Däremot avstyrker länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län de föreslagna reglerna. Enligt länsstyrelsen föreligger det stor risk lill misstag vid framför allt proportioneringen av fastighetsskulden på bostadsdel och övrig del. Eftersom skulderna förändras från år till år är detta en beräkning som måste göras varje år för folkpensionärer som innehar jordbruksfastighet. Beräkningen synes inte heller möjlig all ulföra med skatledalorn.

Äkta makars förmögenhet (4.4.3)

Kommittén har föreslagit all, vid beräkning av extra avdrag för en av makarna eller för båda, vardera maken skall anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten.

Följande remissinstanser var positiva, nämligen RFV, RRV, länsstyrelsen i Malmöhus län, LRF, SACO/SR, Föreningen Sveriges fögderitjänstemän och lokala skattemyndigheten i Helsingborg. Däremot var RSV, SPV. länsstyrelsen i Gävleborgs län och LO negativa.

Föreningen Sveriges fögderitjänstemän är i princip positiv till förslaget

Prop. 1981/82:30 47

men påpekar att förekomsten av flera olika förmögenhetsbegrepp betyder ytterligare en komplikation vid den praktiska tillämpningen av beskattningsreglerna. TOR anför liknande synpunkter. RSV är negativt till förslaget och anför.

Kommittén föreslår att vardera maken vid beräkning av extra avdrag för var och en av dem eller för båda skall anses inneha hälften av den gemensamma förmögenheten. Här skapas återigen särtegler för en grupp som innebär avsteg från gällande principer om sambeskattning av förmögenhet och i samband därmed även avsteg från skatteförmågeprincipen enligt gällande skattesystem. Förslaget innebär alt makar med en sammanlagd förmögenhet om exempelvis 420000 kr., dvs. en beskattningsbar förmögenhet, kan komma att medges extra avdrag om inte avkastningen lägger hinder i vägen. Skattebortfallet till följd av defta förslag torde enligt utredningen vara försumbart. Det torde således vara få pensionärer som berörs av denna regel. Detta är enligt RSVs mening ett avgörande skäl att inte införa en sådan bestämmelse som skulle ytterligare försvåra tillämpningen av de redan idag krångliga reglerna om extra avdrag. Förslaget innebar att granskaren och givetvis den enskilde pensionären, som vill beräkna sin skall, i en och samma deklaration kan få tre olika förmögenhelsbegrepp att arbeta med, dvs. skattepliktig förmögenhet enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt, förmögenhet med hänsyn lill särskilda beräkningsgrunder för förmögenhet i fast egendom vid beräkning av extra avdrag och förmögenhet enligt särskilda beräkningsgrunder för makar vid beräkning av extra avdrag.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län biträder inte förslaget ulan anser att del strider mot principen att makar skall sambeskatlas för förmögenhet.

Hemmavarande barns förmögenhet (4.4.4)

Hemmavarande barns förmögenhet skall enligt förslaget inte längre i något fall kunna påverka storleken av del extra avdrag som kan medges föräldrarna. Förslaget tillstyrks av länsstyrelsen i Malmöhus län. LRF och SACO/SR. Flertalet remissinstanser uttalar sig inte i frågan.

Prop. 1981/82:30 49

Bilaga 4.3

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs all 13 och 59 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §-
Skallen utgår med nitton procent Skatten utgår med sexton och två

av beskattningsvärdet. tredjedels procent av beskattnings-

värdet.

59 e
Mervärdeskall utgår med nitton Mervärdeskatt utgår med sexton

procent av beskattningsvärdet. För och två tredjedels procent av be-
monteringsfärdigl hus utgår dock skallningsvärdet. För monterings
skatten med elva och fyra tiondels färdigt hus utgår dock skatten med
procent av beskattningsvärdet. tio procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med varans värde, beräknat enligt 6 § tullförordningen (1973:979), med tillägg av tull saml annan statlig avgift eller skall, mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande av beskattningsvärdet i fall som avses i 13 § tullförordningen iakttages all, om varan

reparerats i utlandet, beskattningsvärdet är lika med det belopp som betingals för reparationen med tillägg som i andra stycket sägs,

bearbetats på annat sätt eller tillverkats av svenskt eller i Sverige förtul-lal material, avdrag får medges för vad som i annan ordning belagts med mervärdeskall,

Ullverkats med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan hknande svensk prestation, avdrag får medges för värdet av sådant arbete eller sådan prestation.

Denna lag träder i kraft den 1 november 1981.

' Lagen omtryckt 1979: 304.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885. Senaste lydelse 1980:676. Senaste lydelse 1980:676.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bilaga 4

Prop. 1981/82:30 50

2 Förslag till

Lag om särskilt investeringsitvdrag vid redovisningen av mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Särskilt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt medges enligt denna lag.

2 § Avdrag medges vid anskaffning av döda inventarier avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten.

Med inventarier förstås tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Som inventarier anses dock inte nyttigheter som avses i punkt 11 av anvisningarna lill 22 § kommunalskattelagen (1928: 370) och inte heller tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 § nämnda lag.

Avdrag medges inte för sådan del av anskaffningsvärdet av inventarier för vilken utgår statsbidrag sorn avses i åttonde stycket av anvisningarna till 19 § kommunalskaltelagen. Avdrag medges inte heller för sådan del av anskaffningsvärdet för vilken investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond eller motsvarande äldre författning las i anspråk.

3 § Avdrag medges inte för

1. inventarier med en beräkriad varaklighelstid av högst tre är.

2. begagnade inventarier,

3. sådana motordrivna fordon och släpfordon som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603),

4. fartyg, luftfartyg och järnvägsvagnar saml containrar och liknande anordningar för befordran av gods,

5. föremål avsedda för utsmyckning,

6. inventarier för vilka anskaffningsvärdet, minskal med mervärdeskatt, under en redovisningsperiod som avses i 22 § första stycket lagen (1968:430) om mervärdeskatt inte har uppgått lill sammanlagt minst 2000 kronor.

Bestämmelserna i första st3'cket 3 gäller inte släpvagn som dras av traktor eller molorredskap och som används endast på sätt som anges i vägtrafikskallelagen (1973:601) i fråga om traktor klass II.

Omfattar en redovisningsperiod annan tid än tvä kalendermånader skall beloppet enligt första stycket 6 justeras i motsvarande mån.

4 § Avdrag medges endast för inventarier som levereras under liden den
I oktober 1981—den 31 december 1982. Avdrag medges dock inte om
leveransen grundar sig på ett skriftligt avtal som har träffats före den 1
november 1980. I fråga om inventarier som den skallskyldige har tillverkat
själv medges avdrag endast under förutsättning att tillverkningen har på
börjats efter den 31 oktober 1980 och avslutats under liden den I oktober
1981-den 31 december 1982.

Prop. 1981/82:30 51

För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken den skattskyldige är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, medges avdrag endast om inventarierna har tillverkals av säljaren och tillverkningen har påbörjats efter den 31 oktober 1980.

Avdrag för en viss inventarieanskaffning medges inte enligt både denna lag och lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning. Den skatlskyldige får själv bestämma vilket avdrag han vill utnyttja.

5 § Avdraget beräknas till 10 procent av anskaffningsvärdet, minskal
med mervärdeskatt, av inventarierna. Är den ingående mervärdeskatt som
hänför sig lill anskaffningen inte i sin helhet avdragsgill enligt lagen
(1968:430) otn mervärdeskatt får del särskilda avdraget beräknas endast på
den del av anskaffningsvärdet som svarar mot den avdragsgilla ingående
mervärdeskallen.

Beloppet av det särskilda avdraget anses som ingående mervärdeskatt. Beloppet skall inte minska avskrivningsunderlaget vid inkomsttaxeringen och skall inte räknas som skattepliktig inkomst vid nämnda taxering.

6 § Utan hinder av vad som föreskrivs i lagen (1968:430) om mervärdeskall skall det särskilda avdraget för visst inventarium göras i deklarationen för den redovisningsperiod under vilken leveransen har skett.

7 § Den som i deklaration enligt 22 § lagen (1968:430) om mervärdeskall gör avdrag som avses i denna lag skall i en särskild bilaga lämna närmare uppgifter om avdraget. Bilagan skall lämnas lill länsstyrelsen samtidigt som deklarationen lämnas.

När särskilda skäl föreligger får länsstyrelsen för viss redovisningsskyldig medge inskränkningar i denna uppgiftsskyldighel eller all uppgiflsskyl-digheten får fullgöras på annat sätt. I fråga om sådana beslut gäller 51 § tredje stycket lagen om mervärdeskall.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift pä den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

Vid beräkningen av nettointäkt av jordbmksfastighel eller rörelse enligt kommunalskaltelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om slaUig inkomstskatt har skattskyldiga, som anskaffat döda inventarier avsedda för stadigvarande bmk i verksamheten, rätt till särskilt investeringsavdrag enligt bestämmelserna i denna lag.

I fråga om handelsbolag beräknas avdraget för bolaget.

Med inventarier förslås vid Med inventarier förstås vid

tillämpning av denna lag tillgångar Ullämpning av denna lag tillgångar

som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Som inventarier anses dock inte nyltigheter som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 § kommunalskaltelagen och inte hiMler tillgångar som avses i punkt 5 av anvisningarna till 29 § nämnda lag.

som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för maskiner och andra för stadigvarande bmk avsedda inventarier. Som inventarier anses dock inte nyltigheter som avses i punkt 11 av anvisningarna lill 22 § kommunalskaltelagen och inte heller tillgångar som avses i punkt 6 av anvisningarna till 29 § nämnda lag. Särskilt investeringsavdrag enligt denna lag medges inte för inventarier för vilka den skattskyldige har tillgodofört sig investeringsavdrag enUgt lagen (1981:000) om särskdt investeringsavdrag vid redovisningen av mervärdeskatt.

Prop. 1981/82:30 53

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.

Härigenom föreskrivs all 2 och 3 §§ lagen (1980:954) om särskilt invesleringsavdrag för byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

Särskilt investeringsavdrag med- Särskilt investeringsavdrag med-

ges endast för arbete som har igång- ges endast för arbete som har igångsatts under perioden den 1 novem- satts under perioden den 1 november [9S0-den 30 september 1981. ber 1980-den jy oktober 1982.

Ell arbete anses igångsatt när del har påböijats på arbetsplatsen.

3 §'

Särskilt invesleringsavdrag utgör Särskilt invesleringsavdrag utgör
10 procent av den del av utgifterna 10 procent av den del av utgifterna
för ny-, till- eller ombyggnad och 20          för ny-, till- eller ombyggnad och 20
procent av den del av utgifterna för          procent av den del av utgifterna för
täckdikning som hänför sig lill peri- täckdikning som hänför sig till peri
oden den 1 november 1980-den 31 oden den 1 november 1980-den 31
mars 1982. Utgifter anses hänför-   mars 1983. Utgifter anses hänför
liga lill denna period om de avser liga lill denna period om de avser
material som har fogals in i en material som har fogats in i en
byggnad eller annat arbete som har byggnad eller annat arbete som har
ulförts under perioden.           ulförts under perioden.

Invesleringsavdrag skall göras för del beskattningsår under vilket ell arbete har utförts. Om arbetet hänför sig till flera beskattningsår och invesleringsavdrag på gmnd av arbetet inte redan har gjorts, får dock hela invesleringsavdraget göras vid taxeringen för del sista beskattningsår som kan komma i fråga.

Särskilt investeringsavdrag medges högst med ett belopp som motsvarar den vid laxeringen lill statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före särskilt investeringsavdrag och före — i förekommande fall — avdrag för inkomslbaserad avsättning till resullatuljämningsfond enligt 41 d § kommunalskaltelagen (1928: 370), avdrag för avsättning lill allmän invesleringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto saml avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas på detta sätt får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid den taxering som

Lydelse enligt prop. 1981/82: 10.

Prop. 1981/82:30 55

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto

Härigenom föreskrivs alt 1-5 och 7 §§ lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonlo skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Svenskt aktiebolag, svensk eko- Svenskt aktiebolag, svensk eko-

nomisk förening och svensk spar- nomisk förening och svensk spar
bank skall, om företagets huvud- bank skall, om förelagels huvud
sakliga verksamhel avser jordbruk, sakliga verksamhel avser jordbruk,
skogsbruk eller rörelse, sälla in me- skogsbmk eller rörelse, sälla in me
del på ett räntelösl konto i riksban- del pä ett räntelösl konto i riksban
ken (vinstkonto) enligt bestämmel- ken (vinstkonlo) enligt bestämmel
serna i denna lag. serna i denna lag. Kreditinstitut

som avses i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel behöver dock inte göra sådan insättning.

Regeringen får, om det finns särskilda skäl, medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att sätta in medel på vinstkonlo.

Företag, som avses i första stycket och som sätter in medel på vinstkonlo, har rätt till avdrag enligt bestämmelserna i 4 § för det belopp som i räkenskaperna har avsatts lill en särskild fond (vinslfond).

2 §

Insättning på vinstkonto skall gö- Insättning på vinstkonlo skall gö
ras med ett belopp som motsvarar     ras med ett belopp som motsvarar
25 procent av företagets justerade    25 procent av företagets justerade
årsvinst under det beskattningsår årsvinst under de beskattningsår
för vdket taxering i första instans för vilka taxering i första instans
sker år 1981 eller - om företaget på   sker år 1981 och 1983 eller - om
grund av förlängning av räken- företaget på gmnd av förlängning
skapsårel inte skall laxeras detta år   av räkenskapsåret inte skall laxeras
— år 1982. Understiger den justera-   ett av dessa år — närmast följande
de årsvinsten 1 miljon kronor behö-    år. Understiger den justerade års-
ver insättning på vinstkonlo inte    vinsten 1 miljon kronor behöver in-
göras.                                        sättning på vinstkonlo inte göras.

Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt fastställd balansräkning sedan årsvinsten, i den mån den påverkals av nedan angivna poster,

a) ökats med erlagda eller beräknade allmänna svenska skaller,

b) ökats med belopp som har avsatts till allmän investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond,

c) ökats med belopp som har donerats lill allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål,

d) minskals med restiluerade allmänna svenska skaller,

e) minskals med belopp som enligt 6 § lagen om allmän investeringsfond
har ålertorls från lagerinvesleringskonlo jämte Ullägg på sådant belopp.

Prop. 1981/82:30 56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

O justerats med belopp som har föranlett ändring av årsvinsten på gmnd av överföring av allmän investeringsfond och annan liknande fond, samt

g) ökats med belopp som har tagils i anspråk för av- eller nedskrivningar eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall den justerade årsvinsten jämkas med hänsyn till detta. Skall förelaget laxeras för två beskattningsår skall årsvinsten för de båda beskattningsåren läggas samman, varefter vinslen jämkas med hänsyn till de båda beskattningsårens sammanlagda längd.

Har förelaget vidtagit några åtgärder som kan antas ha tillkommit i syfte alt helt eller delvis undgå skyldighet att sätta in medel på vinstkonlo skall vid bestämmande av underlaget för insätlningsskyldighelen bortses från sådana åtgärder.

3 §

Inbetalning till vinstkonlo skall ha kommit ell riksbankskontor till hända senast den dag, då förelaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration för beskattningsåret.

Inbetalning som har gjorts senare än i första stycket sägs men senast den 15 oktober under taxeringsåret skall också godtas. I dessa fall skall företaget betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är en procent av det för sent inbetalade beloppet för den kalendermånad då beloppet rätteligen senast skulle ha betalats in och därefter en procent av beloppet för vatje påbörjad kalendermånad till dess inbetalning sker.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den lid som länsstyrelsen bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven lid utgår reslavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) på avgiftsbeloppet. Den särskilda avgiften och reslavgiflen får drivas in i samma ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall förelaget inte laxeras år Skall företaget inte taxeras är
1981 är företagel skyldigt all göra 1981 e/Zer / 955 är förelaget skyldigt
en preliminär inbetalning till riks- all göra en preliminär inbetalning
banken med belopp som motsvarar till riksbanken med belopp som
25 procent av den justerade års- motsvarar 25 procent av den juste-
vinsten eller - i förekommande fall rade årsvinsten eller - i förekom-
- den jämkade årsvinsten, beriik- mande fall - den jämkade årsvins-
nad enligt 2 §, som hänför sig lill len, beräknad enligt 2 §, som han
del eller de beskattningsår för vil- för sig till det eller de beskattnings-
kel taxering sker år 1980. Inbetal- är för vilket taxering sker år 1980
ningen skall ha kommit ett riks- respektive 1982. Inbetalningen skall
bankskontor till hända senast den ha kommit ett riksbankskontor till
30 april 1981. Finner företaget, vid hända senast den 30 april 1981 re-
avlämnandet av sin allmänna själv- spektive den 2 maj 1983. Finner fö-
deklaralion till 1982 års taxering, retaget, vid avlämnandet av sin all-
atl ett störte belopp skall betalas in manna självdeklaration till 1982 re-
lill vinstkonlo än vad som preliini- spektive 1984 års taxering, all ett
närt har betalats in, skall förelaget störte belopp skall betalas in lill
betala in vad som fattas senast den vinstkonlo än vad som preliminärt
dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 har betalats in, skall företagel beta-
mom. taxeringslagen skall ha av- la in vad som fallas senast den dag.

Vid beräkning av nettointäkt av jordbmksfastighel eller av rörelse enligt kommunalskaltelagen (1928: 370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har förelag, som avses i 1 §, rätt lill avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts lill vinstfond. Avdrag medges inte med högre belopp än vad företaget — i enlighet med bestämmelserna i 2 § - senast den 15 oktober under taxeringsåret har betalat in till vinstkonto. Avdraget får göras vid 1981 års taxering eller - om företaget på gmnd av förlängning av räkenskapsåret inte skall laxeras detta år - vid 1982 års taxering.

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskaltelagen (1928: 370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har företag, som avses i 1 §, rätt lill avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts lill vinslfond. Avdrag medges inte med högre belopp än vad förelaget - i enlighet med bestämmelserna i 2 § — senast den 15 oktober under laxeringsåret har betalat in till vinstkonto. Avdraget får göras vid taxeringen det år då insättningen senast skall ha skett eller — om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall laxeras nämnda år — vid påföljande års taxering.

Ett förelag kan inte få avdrag för avsättning till vinslfond i mer än en förvärvskälla.

5 §

Prop. 1981/82:30 58

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Vinslfond får tas i anspråk för följande ändamål, nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sådan byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inte utgör transportmedel i internationell trafik, är avsedda att användas i här i riket bedriven verksamhet, saml ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation av fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markanläggning här i riket och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller lill-
redningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och ut
vecklingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos förela
get,

O kostnader för alt främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas här i riket.

Belopp, som har avsatts lill vinslfond, får las i anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig lill tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av vinstfond för ändamål som anges i första stycket e) får göras endast av förelag som bedriver industriell tillverkning. Ianspråktagande enligt första stycket e) cch O får göras endast efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande av vinstfond får inte avse begagnade inventarier. I fråga om inventarier som företaget har anskaffat från näringsidkare med vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap får fonden tas i anspråk endast om inventarierna har tillverkats under beskattningsåret.

Om vinslfond enligt beslut enligt 6 § får tas i anspråk för arbete som avses i första stycket a) eller c), får förelaget, såvida arbetet hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett, under det sista året la fonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som svarar mol uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om tillgångar som avses i punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § saml i punkt 7 andra och tredje styckena och punkt 16 tredje och Qärde styckena av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370).

Med byggnader, inventarier och Med byggnader, inventarier och
markanläggningar förslås vid till- markanläggningar förslås vid till-
lämpning av första stycket tillgång- lämpning av första stycket tillgång
ar som vid inkomsttaxeringen be- ar som vid inkomsttaxeringen be
handlas enligt de bestämmelser handlas enligt de bestämmelser
som gäller för byggnader, maskiner som gäller för byggnader, maskiner
och andra för stadigvarande bmk och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier respektive avsedda inventarier respektive

Härigenom föreskrivs att 2 § dan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

skogskonlolagen (1954:142)' skall ha ne-

Föreslagen lydelse

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår avse högst ett belopp motsvarande summan av

2 §

/) den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

2) sjuttiofem procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

3) sjuttiofem procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har lagils ul för förädling i egen rörelse.

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ell och samma beskattningsår, otn annat ej följer av andra och tredje styckena, avse högst ett belopp motsvarande summan av

a) sextio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) fyrtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagils ul för förädling i egen rörelse.

Medför stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse att en betydande del avförvärvs-källans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet, får skattskyldig, om och i den mån han med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att intäkt hänför sig till avverkning som nu har sagts, uppskov med högst ett belopp motsvarande summan av

a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog. som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 263. Senaste lydelse 1979:501.

Prop. 1981/82:30

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

b) femtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) femtio procent av saluvärdet ai' skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också ifråga om sådan ersättning för skog eller skogsprodukter som avses i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Vid tillämpningen av första stycket avses med köpeskilling även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Vid tillämpningen av första-tredje styckena avses med köpeskilling även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Uppskov medges inte med så stort belopp all underskott i förvärvskällan uppkommer vid beräkning av neftoinläkl enligt kommunalskaltelagen.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning frän samfällighel, som avses i 53 § 1 mom. första stycket O kommunalskaltelagen, medges uppskov för den del av utdelningen som härrör från intäkt av skogsbmk i samfällighe-len under del beskattningsår som utdelningen hänför sig lill på samma sätt som om denna del utgjort inläkt av skogsbmk, som den skatlskyldige drivit själv.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering. Vid 1982 års taxering får dock uppskovet enligt 2 § första stycket avse högst ett belopp motsvarande summan av

1. åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för
skog, som har avyftrals genom upplåtelse av avverkningsräft,

2. sextio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

3. sextio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagils ul för förädling i egen rörelse.

2 mom.' Skatlskyldig fysisk person, som varit här i riket bos all under hela beskattningsåret, äger att å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt grundavdrag med 6000 kronor.

Har skatlskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gollgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt skall grundavdraget minskas med 500 kronor för vatje period om trettio dagar för vilken den skallskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag saml enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning.

3 mom.' Skatlskyldig fysisk person, som varit här i riket bosalt endast under en del av beskattningsåret, äger i hemortskom-

2 mom. Skallskyldig fysisk per
son, som varit här i riket bosatt un
der hela beskattningsåret, äger att å
den i hemortskommunen taxerade
inkomsten åtnjuta kommunall
grundavdrag med 7500 kronor.

Har skattskyldig under beskattningsåret uppburit lön eller annan gollgörelse som utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt skall gmndavdraget minskas med 625 kronor för varje period om trettio dagar för vilken den skatlskyldige uppburit beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag saml enligt 1 § 2 mom. lagen skattepliktig dagpenning. Det sålunda beräknade grundavdraget avrundas uppåt till helt hundratal kronor.

3 mom. Skatlskyldig fysisk per
son, som varit här i riket bosatt en
dast under en del av beskattnings
året, äger i hemortskommunen ål-

Prop. 1981/82:30 64

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

53 § / mom. Skyldighet all erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vUken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort förvärvats; saml

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller'annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrän och förvärvats genom verksamhel här i riket;

för pension enligt lagen för pension enligt lagen

(1962: 381) om allmän försäkring Ull (1962:381) om allmän försäkring lill
den del beloppet överstiger 6000 den del beloppet överstiger 7500
kronor och för annan ersättning t:n- kronor och för annan ersättning en
ligt nämnda lag; ligt nämnda lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänsle-pensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadelörsäkring och lagen (1956: 293) om ersättning ål smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått lill någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd:

för timstudieslöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973: 349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör lill sådan fastighet eller rörelse; samt

för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter samt - i den mån avdrag har medgetts för avgifterna - restiluerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter:

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar saml uthyrda eller med tomträtt eller vatlenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflutil av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikalionsverk med tillhörande byggnader och anläggningar

Lydelse enligt prop. 1981/82: 10.

Prop. 1981/82:30 65

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov;

c) landsting, kommuner och andra menigheler ävensom hushållnings
sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d) akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbelsorgan
för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som
enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,

sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utvecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande av vissa uppgifter från företagareförening lill regional utvecklingsfond,

allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, understödsföreningar som inte bedriver lill livförsäkring hänförlig verksamhet, pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., personalstiftelser som avses i samma lag med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildals enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd lill följd av driftsinskränkning, företagsned-läggelse eller rationalisering av företags verksamhet, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Allmänna pensionsfonden. Allmänna sjukförsäkringsfonden, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m.. Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Dag Hammarskjölds minnesfond. Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Fonden för industriellt samarbete med u-länder. Järnkontoret och SlS-Slandardiseringskommis-sionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Nortlandsfonden, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Nortland, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Svenska bibelsällskapets bibelfond. Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, Svenska skeppshypoieks-kassan. Svenska UNICEF-kommillén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd och Aktiebolaget Tipstjänst:

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinst
syfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt än
damål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets
försvar eller att, ulan begränsning till viss familj, vissa familjer eller be
stämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna under
stöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverk
samhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom
ideella föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor:

för inkomst av faslighet och av rörelse;

f) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga all avslå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, sam
fund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva lill livförsäkring hän-
5 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 30. Bilaga 4

Prop. 1981/82:30 66

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förlig verksamhel, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighel endast om samfällighelen har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighel eller regleringssamfällighel, samtliga här under f) avsedda bolag, verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvals;

g) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; saml

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller Ullbehör lill sådan faslighet eller rörelse.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, all stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål alt främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna del föranleda, av riksskatteverket åteikallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar

Ull 33 §
5.* Vid [919-1981 års laxeringar 5. Vid [919-1983 års taxeringar

gäller följande. gäller följande.

Avdrag medgives skallskyldig för kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets fullgörande. Med skyddsutmslning avses bland annat hjälm, skyddsglasögon, hörselskydd och skodon med stålhälta. Med skyddskläder avses sådana kläder, som har särskilda skyddsegenskaper mol frätande ämnen, mekaniska skador eller mot väta, värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförh ållande na.

Skatlskyldig som på gmnd av sitt arbete har haft icke oväsentliga kostnader utöver det normala för andra arbetskläder än sådana som avses i andra stycket är i anledning härav berättigad till avdrag med 300 kronor för år räknat. Avdrag medgives endast om de ökade kostnaderna beror på att arbetskläderna på grund av arbetets beskaffenhet utsattes för starkt slitage, kraftig nedsmutsning eller annars förbrukas osedvanligt snabbi.

Riksskatteverket fastställer årligen förteckning över yrkesgmpper som kan anses ha kostnader enligt tredje stycket.

Ull 50 § 1.' Den skaltskyldiges skalleförmåga bedöms med hänsyn, å ena sidan, till hans inkomst och förmögenhet saml, å andra sidan, lill vad han kan anses ha behövt lill nödvändigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn (existensminimum). Om inte särskilda förhållanden motiverar det skall existensminimum bedömas med hänsyn lill förhållandena under hela beskattningsåret. Sådana särskilda förhållanden får anses före-

*■ Senaste lydelse 1978:913. Senaste lydelse 1981:387.

Prop. 1981/82:30 67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ligga l.ex. om en skatlskyldig under året börjat i förvärvsarbete eller upphört med sådant arbete och inkomsten utslagen på hela året därför understigit existensminimibeloppet. I sådana fall bör existensminimum bedömas med hänsyn till den tid inkomsten åtnjutits.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om existensminimum enligt de grunder som anges i det följande.

Existensminimum i del särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum. Normalbeloppen utgör för ensamslående skallskyldig 15300 kronor, för sammanlevande makar 26600 kronor och för varje barn 6500 kronor mulUplicerade med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandel mellan del allmänna prislägel i oktober månad året före inkomståret och prislägel i oktober 1980. Förändringarna i del allmänna prislägel skall därvid beräknas på gmndval av konsumentprisindex. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom bostadskostnad, som beräknas särskilt och läggs till normalbeloppen.

Normalbeloppen för existensminimum är i första hand avsedda för skattskyldiga, vilkas inkomst huvudsakligen hänför sig till förvärvskällan tjänst.

Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatleförmåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptas den skaltskyldiges brulloin-täkler - inklusive biinkomster - minskade med sådana nödvändiga utgifter för inkomstens förvärvande som är avdragsgilla vid laxeringen, t. ex. avgifter för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagils i samband med tjänst, avgifter som den skattskyldige har erlagl i samband med tjänsten för egen eller eflerlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Beslår inkomsten av sådan livränta som avses i 32 § 2 mom. skall livräntan inräknas i inkomsten med oreduceral belopp. Även sådan livränta lill följd av personskada som inte är av skattepliktig natur skall inräknas i inkomsten. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatleförmåga vid existensminimum skall hänsyn vidare tas lill om den skatlskyldige uppburit skattefri ersättning på gmnd av sådan kollekliv sjukförsäkring som avses i 32 § 3 mom. tredje stycket. Barnbidrag medräknas inte i inkomsten.

När frågan om avdrag för nedsatt skalleförmåga vid existensminimum bedöms skall särskild vikt läggas vid att inkomslförhållandena uppskattas på ett riktigt sätt, speciellt med hänsyn till omfattningen av eventuella naturaförmåner och deras värde.

Har den skallskyldige haft lägre levnadskostnader än normalt skall den skallskyldiges existensminimum anses ha understigit normalbeloppet i motsvarande mån, l.ex. om han är ogift och har haft gemensamt hushåll med anhöriga eller andra eller om han har haft särskilda förmåner i form av billiga livsmedel eller andra liknande förmåner. I regel torde del inte finnas anledning att bevilja avdrag för nedsatt skalleförmåga vid existensminimum åt s. k. hemmasöner eller hemmadötlrar. Ej heller får avdrag medges om den skatlskyldige ägt tillgångar. Härvid bortses från sedvanliga hus-geråd, möbler och kläder, arbetsredskap, en mindre bostadsfastighel av enklaste beskaffenhet osv. Å andra sidan får existensminimum beräknas ha överstigit normalbeloppet om den skatlskyldige haft utgifter för underhåll av make och barn som han inte levt tillsammans med under beskattningsåret. Existensminimum för den skatlskyldige får även i andra fall

Prop. 1981/82:30 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bestämmas högre än normalbeloppel, om det är motiverat av särskilda skäl.

Har den skatlskyldige under beskattningsåret enligt beslut av den lokala skattemyndigheten fått befrielse från eller nedsättning av den preliminära skallen på grund av nedsatt skatteförmåga vid existensminimum, bör vid prövning av frågan om avdrag vid taxeringen för nedsatt skatleförmåga avvikelse inte ske från det av den lokala skattemyndigheten fastställda existensminimibeloppel, om inte nya omständigheter framkommit. Som exempel på sådana omständigheter kan nämnas att den skattskyldige äger tillgångar, som den lokala skattemyndigheten saknat kännedom om, eller att den skaltskyldiges ekonomiska ställning påtagligt förbättrats efter den lokala skattemyndighetens beslut.

Om den skattskyldige inte har Om den skattskyldige inte har
haft högre inkomst än det för ho- haft högre inkomst än del för ho
nom beräknade exislensminimibe- nom beräknade existensminimibe
loppel och detta beror på sådana loppet och detta beror på sådana
förhållanden som anges i 50 § 2 förhållanden som anges i 50 § 2
mom. tredje stycket, bör avdrag för mom. tredje stycket, bör avdrag för
nedsatt skatleförmåga medges med nedsatt skatleförmåga medges med
så stort belopp alt den skallskyldi- så stort belopp aft den skatlskyldi
ge inte påförs beskattningsbar in- ge inte påförs beskattningsbar in
komst. Har den skallskyldige rätt komsl. Har den skatlskyldige rält
lill skattereduktion enligt 2 § 4 eller till skallereduktion enligt 2 § 4
5 mom. uppbördslagen (1953:272), mom. uppbördslagen (1953:272),
skall delta beaktas då avdraget för skall delta beaktas då avdraget för
nedsatt skalleförmåga beräknas. nedsatt skatleförmåga beräknas.

Är inkomsten högre men inte så stor, alt inkomsten minskad med skatten uppgår till existensminimum, bör avdrag för nedsatt skatteförmåga beviljas med så stort belopp, alt större skatt inte kommer att tas ut än att inkomsten, minskad med skatten, uppgår till beloppet av existensminimum.

Nedsatt arbetsförmåga skall även anses föreligga om den skallskyldige på gmnd av arbetsskygghet ellei- missanpassning eller annars av psykiska skäl har svårt all förvärva normal arbetsinkomst.

2.* Vid bedömningen av om skaltskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. lill följd av att folkpensionen icke åtnjutits under hela året, utgör icke hinder mot att medgiva den skallskyldige avdrag. Avgörandi; för bedömningen i delta fall är huruvida folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndigh«:t regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand be- Avdraget skall i första hand be
stämmas med hänsyn lill storleken stämmas med hänsyn till storleken
av den skaltskyldiges taxerade in- av den skallskyldiges taxerade in
komst enligt lagen (1947:576) om komsl enligt lagen (1947:576) om

' Senaste lydelse 1980: 1062.

Det avdrag som beräknas med hänsyn lill skaltskyldigs statligt laxerade inkomst jämkas, om vär-6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bilaga 4

Nuvarande lydelse

stadig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst icke visst högsta belopp, skall avdraget beräknas Ull vad som behövs för att den skallskyldige icke skall påföras högre stadigt beskattningsbar inkomst än 6000 kronor. Delta högsta inkomslbelopp motsvarar laxerad inkomst för skatlskyldig, som under beskattningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och därutöver skattepliktiga intäkter av tjänst om sammanlagt 6100 kronor saml åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt 33 § 2 mom. första stycket. För gift skatt-skyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas del högsta inkomslbeloppel med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skallskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skallskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Om skaltskyldigs statligt laxerade inkomst överstiger del högsta inkomslbeloppel enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarade 40 procent av överskjutande laxerad inkomst.

Föreslagen lydelse

statlig inkomstskatt. Överstiger denna inkomst infe visst högsta belopp, skall avdraget beräknas lill vad som behövs för all den skatlskyldige inte skall påföras högre stadigt beskattningsbar inkomst än 7500 kronor. Delta högsta inkomslbelopp motsvarar laxerad inkomst för skallskyldig som under beskattningsåret inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen om pensionstillskott saml åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt 33 § 2 mom. första stycket. För gift skallskyldig, som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas det högsta inkomslbeloppel med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skallskyldiga beräknas del med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skatt-skyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpension.

Om skaltskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomslbeloppel enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 66 213 procent av taxerad inkomst mellan det belopp vid vilket högsta extra avdrag utgår och ett belopp som är 3 basenheter större, med 40 procent av taxerad inkomst inom ett därpå följande inkomstskikt av 1,5 basenheters bredd och med 33 1/3 procent av taxerad inkomst därutöver.

Det avdrag som beräknas med hänsyn lill skaltskyldigs statligt laxerade inkomst jämkas, om vår-

Prop. 1981/82:30

Nuvarande lydelse

del av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor. Om förmögenhelsvärdel överstiger 150000 kronor, skall avdrag inte medges. Fastighet, som avses i 24 § 2 mom., och jordbruksfastighet, som / huvudsak används för bostadsändamål, skall inräknas i förmögenhetsvärdet med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan taxeringsvärdet året före laxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten, i den mån skillnaden inte ÖversUger 250000 kronor. Är skillnaden störte beräknas värdet till 25 000 kronor jämte den del av s kill-naden som överstiger 250000 kronor. Har den skatlskyldige cJler hans make flera sådana fasligheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en fasUghel och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skatlskyldige.

Föreslagen lydelse

det av skattepliktig förmögenhet överstiger 90000 kronor. Om förmögenhelsvärdel överstiger 150000 kronor, skall avdrag inte medges. Fastighet, som avses i 24 § 2 mom., samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet, som används som bostad av den skatt skyldige, skall inräknas i förmögenhelsvärdel med belopp som motsvarar 1/10 av skillnaden mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens och tomtens taxeringsvärde året före taxeringsåret och lånat kapital, som nedlagts i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden och tomten i den mån skillnaden inte överstiger 250000 kronor. Är skillnaden större beräknas värdet till 25000 kronor jämte den del av skillnaden som överstiger 250000 kronor. Vid beräkning av hur stort lånat kapital som lagts ner i bostadsbyggnaden och tomten, skall på dessa anses belöpa så stor del av låneskulderna i förvärvskällan som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av det sammanlagda värdet av tillgångarna i förvärvskällan inklusive byggnaden och tomtmarken. Har den skallskyldige eller hans make flera sådana fastigheter, som avses här, gäller bestämmelserna endast för en faslighet och då i första hand för fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skallskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skatlskyldig iakttages bestämmelserna i 52 § 1 mom. sista stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas, såvitt avser punkt 5 av anvisningarna lill 33 §, första gången vid 1982 års taxering saml i övrigt första gången vid 1983 års taxering, om inte annat följer av punkterna 2 och 3 nedan.

2. Vid 1982 års taxering skall beloppsgränsen för inkomst utöver ålderspensionen i punkt 2 av anvisningarna lill 50 § vara 6300 kronor i stället för 6 100 kronor.

3. Vid 1983 års taxering skall reduktion av avdraget enligt punkt 2 av anvisningarna lill 50 § ske med 55 5/9 procent i stället för 66 2/3 procent.

för all inkomst, som av dem här i riket eller å uUändsk ort förvärvats;

c) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutlig skall eller tillkommande skatt, som resUtuerals, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; saml

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Nuvarande lydelse

10 §

1 mom." Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

Gmndbeloppel utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger / basenhet enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om stadig inkomstskatt:

/ procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

/ men icke 4 basenheter

4		• 5
5		•6
6		• 7
7		*■ 8*
8		• 9
9		' 10
10		, Il
11		• 12
12		• 13
13		• 14
14		• 15
15		■ 16
16		■ 17
17		' 20
20 •• " 30
30 be	senl	eter

grundbeloppet för 1 basenhet och 2% av återstoden 4 basenheter och 4% "

5	• 5%
6	• 8%
7	• 11%
8	• 14%
9	■ 20%=
10	• 22%
11	■ 26 Ve
12	• 29%
13	• 33%
14	• 38%,
15	• 44%,
16	• 45%o
17	• 48 %>
20	• 53%,
30	• 58%>

grundbeloppet för 4 basenheter och 4%c av återstoden

4 men icke 7 basenheter			grundb
7 •		• 8
8 •		• 9
9 •		■ 10
10 ■		• 12
12 •		• 13
13 '		• 14
14 •		• 15
15 ■		• 16
16 •		• 17
17 •		• 20
20 ' 30 ba	senh	• 30 eter

7	•■ 9%
8	" 14%,
9	*■■ 23%,*
10	•■ 26%,
12	•• 29%,
13	•• 33%,
14	" 38%,
15	" 44%,
16	•■ 45%,
17	" 48%o
20	•• 53%c
30	•■ 58%c

Prop. 1981/82:30 74

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 9§ lagen (1947:577) om slaUig förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §2

SlaUig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskatlningstiara förmögenheten.

Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages den skaltskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång.

Beskattningsbar förmögenhet ut- Den beskattningsbara förmögen-

föres i fulla hundratal kronor, så att heten avrundas nedåt tdl helt tu-överskjutande belopp, som icke sental kronor. uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik rJ74:859. Senaste lydelse 1974:311.

Prop. 1981/82:30 75

10 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föresknvs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'

dels att 2 § 5 mom. skall upphöra alt gälla,

dels att 2 § 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2                                                                                              §
2 mom.' I denna lag förstås med 2 mom. I denna lag förstås med
slutlig skatt: skall som har                 slutlig skall: skall som har
påförts vid den årliga debileringen påförts vid den årliga debiteringen
på grund av taxeringsnämnds be- på grund av taxeringsnämnds be
slut eller på gmnd av annat beslut, slut eller på gmnd av annat beslut,
som enligt gällande föreskrifter som enligt gällande föreskrifter
skall beaktas vid sådan debitering, skall beaktas vid sådan debitering,
och återstår efter iakttagande av och återstår efter iakttagande av
bestämmelserna om nedsättning av bestämmelserna om nedsättning av
skall enligt 4 och 5 mom. saml 2§ skall enligt 4 mom. saml 2§ lagen
lagen (1978:423) om skattelättnader (1978:423) om skattelättnader för
för vissa sparformer och 5 § lagen vissa sparformer och 5 § lagen
(1980:1047) om skallereduktion för (1980:1047) om skattereduktion för
aktieutdelning;                                                   aktieutdelning;

preliminär skatt: i 3 § nämnd skall, som betalas i avräkning på slutlig skatt;

kvarstående skatt: skall, som återstår alt betala, sedan preliminär skall har avräknats från slutlig skall;

tillkommande skatt: skatt som skall betalas på gmnd av eftertaxering eller enligt beslut om debitering sedan påföringen av slutlig skatt har avslutats;

kvarskatteavgift: avgift enligt 27§ 3 mom.;

respitränta: ränta enligt 32 §;

anståndsränta: ränta enligt 49 § 4 mom.;

ö-skatteränta: ränta enligt 69§ 1 mom.;

restitutionsränta: ränta enligt 69§ 2 mom.;

skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 4 mom.;

särskild skattereduktion: nedsättning av skatt enligt 5 mom.;

inkomstår: det kalenderår, som närmast har föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari månad nästföljande år;

uppbördsmånad: mars, maj, juli, september, november och januari;

gift skattskyldig: skallskyldig som laxeras med tillämpning av 52 § 1

' Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771 2§5mom. 1979: 1159. -Senaste lydelse 1980: 1049.

Prop. 1981/82:30 77

11 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs all 22 § 1 och 3 mom. samt 68 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 § / mom.- Nedannämnda skallskyldiga äro, där ej annat följer av stadgan-del i 3 mom., skyldiga att ulan anmaning Ull ledning för egen taxering avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:

1) aktiebolag, ekonomisk förening och aktiefond ävensom sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål all tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess brulloinläkler av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått lill sammanlagt minst 100 kronor,

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosalt under hela beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt. Ull sammanlagt minsl 6000 kronor och eljest till sammanlagt minsl 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, 4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som vilkens tillgångar av den art som angives i 3 § 1 mom. lagen om stat- anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577) lig förmögenhetsskatt, vid be- om statlig förmögenhetsskatt, vid skattningsårets utgång haft ett vär- beskattningsårets utgång haft ell de översUgande 200000 kronor el- värde överstigande 400000 kronor ler, såvitt angår sådan juridisk per- eller, såvitl angår sådan juridisk son som avses i 6§ 1 mom. b) person som avses i 6§ 1 mom. b) nämnda lag, 15000 kronor, saml nämnda lag, 25000 kronor, saml

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garanlibelopp för faslighet skall upplagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet enligt punkterna 2)-4) skall hänsyn icke tagas lill sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skatlskyldig enligt kommunalskaltelagen, lagen om slaUig inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskall.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under störte delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn lill makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skatlskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill lagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid Ullämpning av vad i första stycket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. Senaste lydelse 1979: 1080.

I fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig, som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.

3 mom.' Skatlskyldig, som uppburit folkpension, är med undantag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna själv-deklaraUon endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året uppgått till minst 20400 kronor, eller, om hans make uppburit folkpension, till minst 17800 kronor. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension och hustmtillägg. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbidrag.

I fråga om deklarationsskyldighet för dödsbo efter skattskyldig, som har avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skulle ha gällt för den avlidne.

3mom. Skatlskyldig, som uppburit folkpension, är med undantag som anges i andra stycket skyldig all ulan anmaning avlämna självdeklaration endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året varit större än belopp motsvarande intäkten för skattskyldig, som under beskattningsåret inte haft annan intäkt än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott. För gift skatlskyldig. som uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också för gift skattskyldig som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit folk-

68 §"

Av taxeringsnämnd beslutade laxeringar skall för varje skallskyldig införas i skattelängd.

I skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor med angivande tillika i fråga om skattskyldiga som avses i 9 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt huruvida inkomsten utgör A-inkomst eller B-inkomsl, medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst (summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag för underskoll), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskall och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning saml del antal perioder om trettio dagar för vilka den skatlskyldige har uppburit sådan inkomst under beskattningsåret, saml sjömansskallenämndens beslut om jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,

dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser dels beslut i övrigt, som avser

fömtsättning för avdrag enligt 48 § fömtsättning för avdrag enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskatlela- 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skatlere- gen (1928:370) eller för skallere-

" Senaste lydelse 1980:1050.

Prop. 1981/82:30 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

duktion enligt 2 § 4 och 5 mom. duklion enligt 2 § 4 mom. upp-
uppbördslagen (1953:272), bördslagen (1953:272),

dels beslut, som avser fömlsäilning för skattereduktion enligt 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller 5 § lagen (1980:1047) om skattereduktion lör aktieutdelning,

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progres-sionsbeslämmelser enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,

dels uppgift om skogsbmksvärde, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skall skall utgå enligt 11 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Uppgår den enligt lagen om slaUig inkomstskatt beräknade laxerade inkomsten Ull minst 6000 kronor för ensamstående och till sammanlagt minsl 6000 kronor för makar, som varit gifta vid ingången av beskattningsåret och under delta år levt tillsammans, skall den beräknade taxerade inkomsten införas, även om beskattningsbar inkomst icke uppkommer.

Skallelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall därefter såvitt gäller den årliga taxeringen med undantag av särskild faslig-helstaxering anses innefatta taxeringsnämndens beslut.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

2. De nya bestämmelsema i 68 § tillämpas dock första gången vid 1983 års taxering.

3. Äldre lydelse av 22 § 3 mom. första stycket skall tillämpas vid 1982 års taxering med den ändringen att de i lagrummet angivna beloppsgränserna skall vara 23500 kronor i stället för 20400 kronor och 20500 kronor i stället för 17800 kronor. Vidare skall vid nämnda taxering beloppsgränsen i 22 § 3 mom. andra stycket för gift skatlskyldig vara 90000 kronor i stället för 180000 kronor.

Prop. 1981/82:30 82

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs alt 4 § lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Spärtbelopp enligt 3 § jämförs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt och egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som beräknats för den skallskyldige på grund av taxeiingen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skatlskyldige erlagl sådan skatt under beskattningsåret.

Är den skatlskyldige berälUgad Är den skallskyldige berätli-

Ull nedsättning av statlig inkomst- gad till nedsättning av statlig in-
skatt eller förmögenhetsskatt ge- komslskatt eller förmögenhetsskatt
nom skattereduktion som avses i genom skaltereduktion som av-
2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen ses i 2 § 4 mom. uppbördslagen
(1953:272), 2 § lagen (1978:423) om (1953:272), 2 § lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer skattelättnader för vissa sparformer
eller 5 § lagen (1980:1047) om skal- eller 5 § lagen (1980:1047) om skal
lereduktion för aktieutdelning eller teredukUon för aktieutdelning eller
genom avräkning av utländsk skall genom avräkning av utländsk skall
enligt särskilda föreskrifter, skall enligt särskilda föreskrifter, skall
skallebelopp enligt första stycket skallebelopp enligt första stycket
beräknas som om skatteredukUon beräknas sorn om skattereduktion
eller avräkning av skatt inte hade eller avräkning av skall inte hade
skett. skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på gmnd av 1983 års taxering.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772. - Lydelse enligt prop. 1981/82: 10.

Prop. 1981/82:30 83

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1980:1047) om skattereduktion för akUeutdelning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
I fråga om skaltereduktion för I fråga om skallereduktion för
akUeutdelning tillämpas 2 § 4 mom. akUeutdelning tillämpas 2 § 4 mom.
femte och sjätte styckena upp- femte och sjätte styckena upp
bördslagen (1953:272). Skalle- bördslagen (1953:272). Skallere-
redukUon för akUeutdelning skall duklion för aktieutdelning skall till-
tillgodoräknas den skallskyldige godoräknas den skallskyldige före
före skattereduktion enligt 2 § 4 skattereduktion enligt 2 § 4 mom.
och 5 mom. uppbördslagen. uppbördslagen.

Har skatlskyldig under beskattningsåret varit skyldig all erlägga sjömansskatt och har denna nedsatts enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt på gmnd av bestämmelserna i denna lag, skall reduktionsbeloppet minskas med det belopp varmed nedsättning har skett.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och Ullämpas första gången i fråga om skatt som påförs på gmnd av 1983 års taxering.

Prop. 1981/82:30 84
Innehåll

1 Sänkning av mervärdeskatten ............................. 2

2 Invesleringsfrämjande åtgärder m.m...................... 2

2.1 Nytt syslem för invesleringsavdrag för inventarier 2

2.1.1 Gällande bestämmelser om särskilt investeringsavdrag . 3

2.1.2 Gällande bestämmelser om mervärdeskatt ... 4

2.1.3 Överväganden och förslag ...................... 5

2.2 Förlängning av giltighetstiden för investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m 10

2.3 Insättning av medel på vinstkonlo ................. 11

2.4 Utvidgad rätt all göra insättning på skogskonto .. 12

3 Inkomstskaltefrågor för år 1982, m. m................... .. 14

3.1 Höjning av det kommunala gmndavdraget och slopad särskild skattereduktion 14

3.2 Avdrag för kostnader för arbetskläder .............. .. 17

3.3 Folkpensionärernas skalt(lältnader ................. .. 20

3.3.1 Inledning .............................................. .. 20

3.3.2 Förmånsreglernas utformning ................... .. 20

3.3.3 Kommitténs förslag .............................. .. 21

3.3.4 Föredragandens överväganden ................ .. 22

3.3.5 Särskilda frågor .................................... .. 26

3.4 Tekniska frågor 27

3.4.1 Grundavdrag och skattereduktion m.m........ .. 27

3.4.2 Övriga frågor ...................................... 30

4 Upprättade lagförslag ........................................ . 30

5 Hemställan .................................................... . 31

Bilaga 4.1 Sammanfattning av betänkandet (Ds B 1981:7) Folkpen
sionärernas beskattning ...................... . 33

Bilaga 4.2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

(Ds B 1981:7) Folkpensionärernas beskattning 37

Bilaga 4.3 Förfallningsförslag ........................... . 49

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981

Prop. 1981/82:30 1

Bilaga 5
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande: statsrådet Gustafsson

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM JORDBRUKSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Skogsbruk och virkesförsörjning

Skogen och skogsbmket har stor betydelse för vårt välstånd. Exporten av skogsinduslriprodukter tillför landet väsentliga inkomster. Näringens importberoende är relativt ringa och dess positiva betydelse för bytesbalansen därmed stor. Näringen är också väsentlig för sysselsättningen inte minsl i glest bebyggda delar av landet. En gynnsam utveckling inom skogsnäringen är därför en myckel viktig fömtsättning för regionalpolitiken. Skogsbrukets och skogsindustrins betydelse i alla dessa avseenden kommer alt beslå.

Under de allra senaste åren har del varit svårt all tillgodose skogsindustrins virkesbehov. En fortsatt råvambrist som inte dikteras av begränsningar i landets skogstillgångar och fastlagda principer för hushållningen med dem måste undvikas. Svårigheter all i det korta perspektivet tillgodose efterfrågan på världsmarknaden kan genom förlorade marknadsandelar få långsikliga konsekvenser.

För all stimulera lill ökad avverkning har riksdagen beslutat om olika åtgärder. Så t. ex. infördes för år 1979 ett särskilt bidrag till gallring av skog på enskilda mindre fastigheter (prop. 1978/79: 199, JoU 1978/79:38, rskr 1978/79:427, SFS 1979:486). Bidraget förlängdes sedermera ytteriigare ett halvår (prop. 1979/80:101 s. 17, JoU 1979/80:28, rskr 1979/80:166, SFS 1980:67). Våren 1980 beslutade riksdagen vidare om förmånligare regler för insättning pä skogskonto i fråga om skogsinläkler under år 1980 och första hälften av år 1981 (prop. 1979/80:173, SkU 1979/80:58, rskr 1979/ 80:399, SFS 1980:389). Även omläggningen av skogsbeskattningen våren 1979 hade avverkningsstimulerande inslag (prop. 1978/79:204, SkU 1978/ 79:54, rskr 1978/79:392, SFS 1979:500 och 501).

Våren 1981 beslutade riksdagen att enskilda skogsägare får göra ett extra avdrag vid inkomsttaxeringen i samband med försäljning av skog under 1 Riksdagen 1981/82. I samt. Nr 30. Bd. 5

Prop. 1981/82:30 2

tiden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983. Avdraget finansieras med en höjd skogsvårdsavgift (prop. 1980/81:118 bil. 2, SkU 1980/81:44, rskr 1980/81:285, SFS 1981:342 och 343). Riksdagen beslutade våren 1981 vidare all i avverkningsstimulerande syfte väsentligt öka bl.a. statsbidragen lill enskilda skogsägare i Norrlands inland under två år. Även dessa stimulanser finansieras med skogsvårdsavgiflsmedel (prop. 1980/81:136, JoU 1980/81:25, rskr 1980/81:295). De tvä senast nämnda besluten fattades i avvaktan på all en särskild kommitté, virkesförsörjningsulredningen (I 1979: 18), lämnar sina förslag. I avverkningsstimulerande syfte har slutligen åtgärder vidtagits på prissidan. För föregående avverkningssäsong träffade sålunda virkesmarknadens parter avtal om höjda priser och prissällningssystemel lades i viss utsträckning om. Även för innevarande säsong har virkespriserna höjts.

Virkesförsöijningsutredningen har haft till uppgift att ge förslag till åtgärder för att påverka utbudet av virkesråvara. Utredningen, som beräknas avlämna sill slutbetänkande inom kort, redovisade i ett pressmeddelande i juni i år översiktligt sina förslag. Utredningen kommer sålunda med utgångspunkt i nya tillgångsberäkningar och analyser av behovet av åtgärder bl. a. att föreslå ändringar i skogsvårdslagstiflningen och skattelagstiftningen samt förstärkningar av det statliga ekonomiska stödet på ett antal områden inom skogsbruket. Utredningens förslag i fråga om det statliga stödet har följts upp i skogsstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1982/83, som har beslutats av en enig styrelse.

Virkesförsörjningsutredningens beräkning visar att del inom ramen för fastlagda principer för hushållningen med våra skogar finns möjlighet all öka avverkningarna i förhållande Ull de senaste årens omfattning. Av olika skäl är del enligt utredningens mening emellertid nödvändigt att statsmakterna vidtar ytterligare åtgärder för att ökningen skall komma lill stånd.

Del är också enligt min mening nödvändigt att åtgärder så snart som möjligt vidtas i syfte all förbättra skogsindustrins virkesförsörjning. Inte minsl behovet av all värna om marknadsandelar och att snabbt uppnå positiva effekter på landets ekonomi motiverar detta. Sysselsättningsläget är ett annat viktigt motiv för all inte avvakta.

En väg att öka virkestillgången är att bättre la lill vara virke som hanleras i samband med avverkning och skogsvård. Del staUiga stimulansbidraget för tillvaratagandet av klenvirke syftar härtill. En annan vikUg åtgärd är fortsatt utveckling av teknik för ell bättre Ullvaralagande av virket både i skogsbmket och i industrin.

Virkesförsörjningsutredningens förslag kommer all remitteras på sedvanligt sätt bl.a. med hänsyn lill att de rymmer flera lagstiftningsfrågor. När det gäller utredningens förslag lill förstärkning av del statliga slödel lill skogsbruket är lägel ell annat. Utredningens förslag är i den delen mindre komplicerade. De bygger på existerande administrativa mtiner och har dessutom som jag nyss nämnde ingående behandlats av skogsstyrelsen i dess styrelse.

Prop. 1981/82:30 3

Jag föreslår sålunda all yllerligare åtgärder redan nu vidtas för alt sUmulera lill ökad skogsproduktion. Mot bakgmnd av vad jag har anfört anser jag att sådana åtgärder kan vidtas utan all den fortsatta beredningen av virkesförsörjningsutredningens förslag föregrips.

De förslag jag lägger fram i del följande innebär förstärkning av existerande statliga stödformer. Förslagen syftar lill all öka utbudet av virke både på kort och lång sikt. Syftet är också att stärka underlaget för sysselsättning och service i skogsbygderna. Satsningar av det här slaget kan inte inskränkas lill ett enskilt är. Det lar tid alt realisera dem fullt ul. Dessutom, och del är del väsentligaste, behöver alla berörda kunna planera för arbelskraftsförsöijning, utbildning, försörjning med plantor m. m. Starkt tidsbegränsade åtgärder på delta område kan ge effekter som är motsatta de önskvärda. Så t. ex. kan en kortvarig stimulans av arbelsdryga åtgärder resultera i resursförflytlningar från mindre arbetsdryga med minskal virkesulbud som följd. För all undvika dessa ölägenheter och för all möjliggöra resursplanering och arbelskraflsrekrylering föreslår jag att de åtgärder jag redovisar i del följande planeras för en 15-årsperiod. Del utesluter givetvis inte att anpassningar kan bli nödvändiga om förulsältningama ändras eller om effekterna av åtgärderna inte blir de avsedda. Ell långsiktigt program möjliggör också teknisk utveckling och metodutveckling.

Stora delar av skogsmarken i vårt land utnyttjas mindre intensivt. Del finns sålunda 2-2,5 miljoner hektar skogsmark som är bevuxen med så gles skog alt markens produktionsförmåga utnyttjas dåligt. Orsakerna lill detta förhållande kan vara flera. En är all skogen har glesats ut successivt under lång lid varvid ny skog inte har haft möjlighet all växa upp. Ett annat skäl är att övergivna betesmarker fått växa igen helt ulan skötsel och med olämpliga trädslag. Förhållandel uppmärksammades i samband med 1979 års översyn av skogsvård slagen. I den nya lagen infördes sålunda en bestämmelse som föreskriver alt ny skog skall anläggas på skogsmark där skogen är så gles eller lill så stor del beslår av för marken olämpligt trädslag, all dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjligt. Samtidigt beslutades om statsbidrag till återväxlålgärderna efter sådan avverkning och till täckning av eventuell förlust därvid. För ändamålet togs upp en årlig bidragsram av 30 milj. kr. Bidrag till återväxtålgärder kan utgå med högst 50% av godkänd kostnad inom det skogliga stödområdets inre zon och med högst 30% i resten av landet. Bestämmelserna finns i förordningen (1979:792) om statligt stöd lill skogsbmket (ändrad 1981:374).

Jag föreslår all den bidragsform som jag nu har redogjort för utvidgas och förbättras. Målet bör därvid vara att under en 15-årsperiod avverka de glesa skogarna och ersätta dem med nya, produkUvare bestånd. Enligt skogsstyrelsens bedömningar kan inte hela den nämnda arealen bli föremål för åtgärder. Hänsynen som enligt skogsvårdslagen skall tas Ull naturvårdens och andra allmänna intressen gör att den för åtgärder tillgängliga

Prop. 1981/82:30 4

arealen måste minskas till ca 1,7 miljon hektar. Härav är två tredjedelar belägna i Nortland. Om åtgärderna fördelas på en 15-årsperiod beräknas de i genomsnitt ge närmare 4,5 miljoner m sk om året. Arbetskraftsbehovet härför har beräknats till ca 580000 dagsverken om året eller ca 3000 årsverken. Det årliga behovet av skogsplantor skulle öka med 50% och den långsikliga åriiga skogstillväxten med 4 miljoner m sk.

Villkoren för bidrag bör ändras enligt följande. Till återväxtålgärder bör fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser kunna få högst 90% bidrag inom de svårföryngrade delarna iiv del skogliga stödområdets inre zon. Till övriga skogsägare inom dessa delar och Ull samtliga skogsägare inom övriga delar av det skogliga stödområdet bör bidraget vara högst 70% av godkänd kostnad. För resten av landet bör bidraget bestämmas Ull högst 50%. Bidrag bör inte lämnas i de fall nettot från själva avverkningen väsentligt överstiger kostnaderna för ålerväxtåtgärderna. I övrigt bör gälla bestämmelserna i förordningen (1979:792) om statligt stöd lill skogsbmket.

Den årliga kostnaden för det 15-årsprogram som jag nu har föreslagit beräknar jag lill ca 200 milj. kr. Även om det är angelägel all programmet får full genomslagskrafl snarast Ican del med hänsyn lill behovet av information, rådgivning och utbildning inte beräknas få denna omfattning förtån nästa budgetår. För innevarande budgetår beräknar jag all det behövs en bidragsram av 100 milj. kr., dvs. en ökning med 70 milj. kr. i förhållande till vad som redan är beslutat.

Som jag har framhållit i del föregående behöver programmet för avveckling av de glesa skogarna introduceras på rätt sätt för all ge avsedd effekt. För all täcka kostnaderna för information, rådgivning och utbildning bör 2,5 milj. kr. av den föreslagna bidragsramen få las i anspråk:

Når det gäller täckning av arbetskraftsbehovet vill jag anföra följande. Ca 40% av del beräknade arbetskraftsbehovet för programmet kan väntas hänföra sig lill ålerväxtåtgärderna. All andelen inte är störte är en fördel med hänsyn lill snedfördelningen i efterfrågan på arbetskraft mellan sommar- och vinterhalvåren. Snedföj-delningen har uppkommit genom att mekaniseringen inom skogsbmket hittills i huvudsak har inriktats och varit möjlig att inrikta mol avverkningsarbelet. Den stora efterfrågan på arbetskraft för sommarens skogsvårdsålgärder är svår att tillgodose, bl. a. av del skälet att människor naturligt helst väljer heltidsarbete. Det program som jag nyss har föreslagit rymmer både sommar- och vinlerarbele. Jag utgår från att skogsbmket i sin planering av åtgärderna tar lill vara de möjligheter som programmet ger all hellidssysselsälta ny arbetskraft. Genom all programmet enligt mitt förslag blir långsiktigt är det möjligt för skogsbmket alt planera för både utbildning och rekrytering av den arbetskraft som behövs. Om det blir fråga om att prioritera mellan tänkbara bidragsmotla-gare, bör de ges företräde som n)'ansläller skogsarbetare.

Ett viktigt led i strävan mot ell aktivare skogsbmk är skogsbmksplanen. Riksdagen har Udigare betonat angelägenheten av att varje skogsägare med

Prop. 1981/82:30 5

fastighet av betydelse skaffar sig en skogsbrtiksplan. Till kostnaderna för skogsbmksplan kan staten lämna bidrag med ungefär hälften av den beräknade kostnaden. Staten bekostar helt de översiktliga skogsinvenleringarna som kan ligga till grund för planerna och som också utgör ell viktigt led i skogsvårdsstyrelsernas planering av sin verksamhel. För innevarande budgetär står 3,5 milj. kr. resp. 12,8 milj. kr. lill förfogande. Jag föreslår all dessa ramar vidgas med 2 milj. kr. resp. 3 milj. kr. Därmed nås två syften, nämligen ökad aktivitet på enskilda skogsfastigheler och förbättrat underlag för planering av del program som jag nyss har förordat.

De förslag som jag nu har lagt fram innebär all den sammanlagda ramen för bidrag under innevarande budgetär Ull skogsvård m. m. bör ökas med 75 milj. kr. lill 289,5 milj. kr.

Ett väl fungerande vägnät är en förutsättning för ett aktivt skogsbruk. Del behövs inte bara för transporter av virke, utan också för transport av personal och redskap i samband med avverkning och skogsvård. De enskilda vägarna som står till förfogande har en sammanlagd längd av drygt 190000 km. HärUll kommer de allmänna vägarna. Fortfarande saknar dock stora skogsarealer väg på rimligt avstånd. Utanför vägarnas normala verkningsdjup ligger drygt 6 miljoner hektar skogsmark, varav hälften är bevuxen med reslskog och annan slutavverkningsskog.

Statsbidrag kan lämnas till nybyggnad och ombyggnad av skogsvägar. Bidrag kan utgå med högst 75 % av godkänd kostnad i del skogliga stödområdets inre zon och med högst 60% i resten av landet. Det enskilda mindre skogsbmket har företräde till bidrag framför övriga skogsägare om inte aktuell väg har gemensamt intresse. För ändamålet har för innevarande budgetår en bidragsram av 30 milj. kr. ställts lill förfogande. Dessutom har regeringen i samband med vårens beslut om sysselsällningsskapande åtgärder särskilt anvisat ytterligare 20 milj. kr. för skogsvägsbyggnadsarbe-len i skogslänen under kommande vinter. Bidragsbeslämmelserna finns i förordningen (1979:792) om statligt stöd lill skogsbruket.

Del är angelägel att skogsvågnälels utbyggnad och förbättring påskyndas i hela landet. Jag föreslår därför alt bidragsramen för innevarande budgetår ökas med 20 milj. kr. till 50 milj. kr. Av ökningen bör ca hälften falla på stödområdets inre zon.

Jag har i del föregående redovisat ell flertal åtgärder som regeringen och riksdagen tidigare har vidtagit för att stimulera till ökad akUvilet i skogsbmket, bl. a. del extra avdrag som enskilda skogsägare får göra för virkesinkomster under tiden den 1 januari 1981-den 30 juni 1983. Inkomslskal-lereformen, som regeringen har för avsikt att föreslå riksdagen och som bl.a. berör marginalskatterna, kommer självfallet alt verka stimulerande på avverkningarna. Chefen för ekonomi- och budgeldepartementen har tidigare i dag i samma syfte föreslagit förbättrade möjligheter till användning av skogskonton.

Prop. 1981/82:30 1

Bilaga 6

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande: statsrådet Molin

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM HANDELSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Prisreglering

Såsom chefen för ekonomi- och budgetdepartementen har anfört beslutade regeringen den 14 september 1981 om allmänt prisstopp fr.o.m. den 17 september 1981. Regeringen har i samband därmed uttalat all det allmänna prissloppet bör gälla till årsskiftet 1981-1982. Jag vill nu anmäla frågan om förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236).

Allmänna prisregleringslagen (1956:236, ändrad senast 1973:301) är en beredskapslag som formellt är i kraft, men som endast kan tillämpas i vissa särskilt angivna lägen. Har lagen salts i Ullämpning ger den regeringen fullmakt att under vissa fömtsättningar införa olika former av prisreglering.

Fömlsällningarna för tillämpning av lagen anges i 1 §. Denna paragrafs första och andra stycken avser fall av krig och krigsfara. I paragrafens tredje stycke föreskrivs, att regeringen kan förordna om Ullämpning av lagens bestämmelser om av annan orsak fara har uppkommit för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare vam- eller tjänsteområde. Sådant förordnande skall gälla för viss lid, högst ett år varje gång. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en månad eller, om riksmöte inte pågår, inom en månad från början av nästkommande riksmöte. Om underställningen ej sker eller riksdagen inte inom två månader från del underställningen sked-de godkänner förordnandet, är detta förfallet.

Bestämmelser om formerna för prisreglering finns i 2-9 §§ prisregleringslagen. Enligt 2 § kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva, all visst pris skall gälla som högstpris vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller frivilligt utförande av viss tjänst. Högstpris får inte överskridas utan tillstånd. Enligt 3 § kan vidare regering-I Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bil. 6

Prop. 1981/82:30 2

en eller myndighet som regeringen bestämmer förordna om sloppris på viss förnödenhet eller tjänst. Detta innebär att den som frivilligt säljer förnödenheten eller frivilligt utför tjänsten inte ulan tillstånd får överskrida det pris vilket han tillämpade den dag som anges i förordnandet. Föreskrift om sloppris skall gälla för viss dd, högst sex månader. Tiden kan förlängas, varje gång med högst sex månader. Om ett gällande sloppris finnes vara högre än som kan anses skäligt, kan föreskrift meddelas om skälig sänkning av priset.

1 3 a § behandlas s. k. prisutfästelse. Härmed förstås att någon till myndighet, som regeringen bestämmer, har gjort särskild utfästelse om del högsta pris som han skall tillämpa på förnödenhet eller tjänst eller i övrigt om ordningen för försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst. En sådan utfästelse får inte frångås ulan myndighetens tillstånd. Enligt 3 b § kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva, all den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt utför viss tjänst inte ulan tillstånd får höja sitt pris förtän viss tid efter det alt han hos myndighet har gjort anmälan om prishöjningen och skälen för denna. Tiden får bestämmas till högst en månad.

Enligt 4 § kan föreskrift meddelas om att viss förnödenhet inte får säljas eller viss tjänst ulföras, om inte högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten eller tjänsten. 5 § innehåller förbud mol s. k. prisocker. I 6 § finns bestämmelser som syftar till att hindra att en prisreglering kringgås genom kombinationsavtal. 7 § ger regeringen möjlighet alt föreskriva ivångskar-lellisering, nyelableringskonlroll eller liknande. Enligt 8 § får myndighet som regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter om skyldighet att anslå prisuppgifter och om skyldighet att sälja förnödenhet efter vikt eller mått i förpackningar som är märkta på visst sätt o.d. De ytterligare föreskrifter om varors utförande, förpackning m. m. som behövs för genomförande av prisreglering meddelas enligt 9 § av regeringen.

Lagens återstående paragrafer, 10—22 §§, innehåller straffbestämmelser m.m. När någon bestämmelse i 2-9 §§ äger Ullämpning, skall enligt 1 § sista stycket även motsvarande bestämmelser i 10—22 §§ tillämpas.

Allmänna prisregleringslagen är, med undanlag för vissa bestämmelser, i tillämpning sedan den 21 december 1972. Enligt nu gällande förordning (1980:950) äger lagens 2-4, 6, S och 9 §§ Ullämpning t.o.m. den 20 december 1981. Förordningen är utfärdad med stöd av riksdagens beslut den3december 1980 (prop.,1980/81:24, FiU 11,rskr 49).

I prop. 1980/81: 24 redovisas de prisregleringsålgärder som har vidtagits fram till den 16 oktober 1980. Av redovisningen framgår alt prisslopp vid den tidpunkten gällde för mjölk och filmjölk saml tjänster som avsåg befordran av gods med lastbil i inrikes Qärrtrafik. Vidare gällde skyldighet att förhandsanmäla prishöjningar på särskilda varu- och tjänsteområden. Skyldigheten avsåg bl.a. vissa varor hänförliga till livsmedel och andra dagligvaror, byggnadsmaterial m.m., massa och papper, emballage av

Prop. 1981/82:30 3

papper eller plast, personbilar och husvagnar, bilreservdelar och biltillbehör, lantbruksmaskiner, vissa tidningar och Udskrifter, möbler samt läkemedel. På tjänsteområdet omfattades bl.a. reparaUoner av bilar och hushållsmaskiner, tryckeriarbelen, restaurang- och annan serveringsverksamhet saml befordran av gods med lastbil.

Den 1 januari 1981 upphävdes prissloppet på tjänster som avsåg befordran av gods med lastbil i inrikes fjärrtrafik. Samtidigt undantogs från förhandsanmälningsskyldighelen bl.a. personbilar, husvagnar, tidningar och tidskrifter, vissa tryckeriarbeten, reparations- och underhållsarbeten på radio- och TV-apparater saml restaurang- och annan serveringsverk-samhel.

Det allmänna prissloppet, som trädde i kraft den 17 september 1981, infördes som ett led i regeringens offensiv för alt återställa balansen i den svenska ekonomin (1981:904). Samtidigt upphävdes den tidigare gällande förordningen (1980:267) om prisslopp m.m. Del allmänna prisstoppet, som alltså enligt regeringens mening bör gälla till årsskiftet 1981 -1982, har tidsbegränsats t.o.m. den 20 december 1981 med hänsyn till alt tillämp-ningstiden för allmänna prisregleringslagen utgår denna dag om inte riksdagen dessförinnan beslutar om förlängning.

I regeringens ekonomisk-politiska program, för vilket chefen för ekonomi- och budgeldepartementen tidigare redogjort, ingår all bl.a. genom en momssänkning pressa ned den allmänna prisnivån. Det är då av vikt att det utrymme som därmed skapas för prissänkningar tillvaratas snabbt och effektivt. Jag avser därtor att återkomma till regeringen med del förslag om ändring av förordningen om prisstopp som krävs för all införa föreskrifter om sänkning av sloppris.

Till de prispoliliska åtgärderna hör också den prisövervakning som statens pris- och kartellnämnd (SPK), efter regeringens uppdrag den 17 december 1971, utövar då prisslopp inte gäller. För denna övervakning fastställde regeringen den 18 december 1980 nya riktlinjer. Därvid har SPK fått i uppdrag att utöva en intensiv prisövervakning inom vissa varu- och tjänsteområden, bl. a. livsmedel, byggnadsmaterial och byggnadsverksamhet, oljeprodukter, läkemedel, reparations- och underhållsarbeten på personbilar, lastbilar och hushållsapparater, vissa transporter, gas-, el- och värmeförsörjning, renhållning saml vallen- och avloppsförsörjning. Inom vam- och tjänsteområden som inte omfattas av den intensiva prisövervakningen skall nämnden följa prisutvecklingen och ha en beredskap för särskilda insatser. När så bedöms lämpligt skall nämnden inom dessa områden göra koncentrerade undersökningar. Enligt riktlinjerna skall nämndens prisövervakning inriktas på att förhindra prishöjningar som vidtas som kompensation för förväntade kostnadsökningar. Vidare bör nämnden arbeta för alt motverka prishöjningar som görs som kompensation för s. k. löneglidning. Nämnden bör också söka påverka prissättningen så all priserna inte höjs som kompensation för minskad försäljningsvolym.

Prop. 1981/82:30 4

Nämndens bedömningar skall dock ske med beaktande av samtliga i varje enskilt fall föreliggande omständigheter, såsom exempelvis prissättningens betydelse för förelagens möjligheter att finansiera ny- och ersättnings-investeringar samt utveckling.

I samband med införandet av del allmänna prissloppet har regeringen föreskrivit att riktlinjerna för SPK:s prisövervakning inte skall gälla sådana varor och tjänster som omfattas av prissloppet.

Prisregleringskommitlén (H 1975:06) har i maj 1981 avgivit slulbelän-kandel (SOU 1981:40-42) Prisreglering mol inflation. Kommitténs allmänna uppgift har varit alt utvärdera den prispolitik som har förts i Sverige sedan år 1972. Med prispolilik avses därvid de prisregleringsåtgärder som har vidtagits med stöd av prisregleringslagen och den prisövervakning som har bedrivits av SPK. Belänkandet remissbehandlas f.n. Remisstiden utgår den 1 november 1981.

Jag finner det angelägel all de prispoliliska frågoma noga prövas i belysning av belänkandet och de synpunkter som kommer fram vid remissbehandlingen. Mot bakgmnd av regeringens nyligen på ett brett plan vidtagna ekonomisk-poliUska åtgärder och i avvaktan på nämnda prövning förordar jag att tillämpningstiden för allmänna prisregleringslagen förlängs med ytterligare ett år. En sådan förlängning kräver riksdagens godkännande.

Jag hemställer således all regeringen föreslår riksdagen

att godkänna att regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9§§ allmänna prisregleringslagen (1956:236) under Uden den 21 december 1981-den 20 december 1982.

Norstedts Tryckeri, Stockliolm 1981

Prop. 1981/82:30 I

Bilaga 7

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL '

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande: statsrådet Eliasson

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Inledning

Inom arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde föreslås tre besparingsåtgärder bli genomförda med verkan fr. o. m. den Ijanuari 1982, nämligen dels slopande av delprogrammet Delaljplaneringsbidrag inom programmet Sysselsällningsskapande åtgärder, dels slopande av överföringsmöjligheten inom lönebidrag och dels en viss sänkning av statsbidraget lill Stiftelsen Samhällsföretag.

[1] Slopande av detaljplaneringsbidrag. Programmet Sysselsällningsskapande åtgärder omfattar bl. a. delprogrammet Delaljplaneringsbidrag, vilket syftar lill att främja upprätthållandet av en beredskap av färdigprojek-terade byggnads- och anläggningsprojekt som kan användas för att motverka arbetslöshet. Bidraget kan användas för i huvudsak följande tvä ändamål, nämligen dels för projektering av vissa kommunala anläggnings- och husbyggnadsarbeten, dels för statlig projektering av skogsvägar och skogs-vårdsarbelen. Dessutom kan bidrag utgå för inventering av utredning av naturvårdsprojekt lämpliga all ulföra som beredskapsarbeten. Tidigare har bidrag också utgått för projektering av bostadshus, men den möjligheten slopades efter förslag i regeringens proposition (prop. 1980/81:20, AU 1980/81:11, rskr 1980/81:56) om besparingar inom statsverksamheten.

Detaljplaneringsbidragel har tillkommit för alt säkerställa att färdigpro-jekterade objekt finns i tillräcklig omfattning i objeklreserven för beredskapsarbeten. Objektreserven under budgetåret 1980/81 motsvarande enligt arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) bedömningar ca 13 miljoner syssel-sällningsdagar, medan de utförda sysselsätlningsdagarna uppgick Ull ca 4,5 miljoner. Reserven är således under ett normalt budgetår avsevärt störte än del faktiska antalet utförda sysselsättningsdagar. Detaljplane-

Prop. 1981/82:30 2

ringsbidragets betydelse för arbetsmarknadspolitikens effektivitet är numera obetydlig, eftersom man även ulan delta torde få tillräckligt med objekt för beredskapsarbeten. Jag vill härvid framhålla att projekteringskostnaden normalt är en relativt liten del av hela kostnaden för en investering.

Jag förordar med hänvisning lill del nu anförda all detaljplaneringsbidragel fr. o. m. den I januari 1982 inte längre skall kunna beviljas. Före den 1 januari 1982 fattade beslut får dock fullföljas. Delta kan beräknas medföra en besparing för statsverket på ca 36 milj. kr. på helårsbasis.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har anfört om slopandet av möjligheterna all erhålla delaljplaneringsbidrag.

[2] Särskilda åtgärder för arbetsampassning och sysselsättning. För alt bereda anställning åt en sådan arbetshandikappad för vilken andra åtgärder inte lämpligen kan vidtas för all underlätta en arbelsplacering får lönebidrag lämnas enligt förordningen (1980:338, ändrad 1981:445) om anställning med lönebidrag. Lönebidrag lämnas till arbetsgivare som anställer en arbetssökande som på gmnd av nedsatt arbetsförmåga annars inte skulle få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. För en arbetshandikappad som redan är anställd hos arbetsgivaren får lönebidrag lämnas endast om det finns synnerliga skäl och om en annan arbetshandikappad som anvisas av arbetsförmedlingen samtidigt anställs saml att nedsättningen i den anställdes arbetsförmåga är så stor, att han annars inte skulle få behålla anställningen.

Lönebidrag för redan anställd får lämnas med 25 % av lönekostnaden för den anställde under fyra år varefter förnyad prövning kan ske. Bidrag för redan anställd får inte lämnas lill statliga myndigheter, allmänna försäkringskassor, affärsdrivande verk eller allmännyttiga organisationer.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 föreslår AMS all bidraget i samband med överföring av redan anställda Ull anställning med lönebidrag slopas. Delta skulle enligt styrelsen ge en minskning av medelsbehovet under delprogrammet Anställning med lönebidrag med 10 milj. kr.

Jag delar AMS uppfattning att möjligheten all erhålla bidrag genom alt överföra redan anställda till an:>tällning med lönebidrag kan slopas. Som framgått av min redogörelse är reglerna för överföring ytterst restriktiva och kan tillämpas enbart i de fall då arbetstagarens anställningstrygghet är reellt hotad. I de fall nedsättningen i den anställdes arbetsförmåga är så stor all det föreligger saklig grund för uppsägning på grund av den anställdes personliga förhållanden, men den anställde ändå vill fortsätta att förvärvsarbeta, får arbetsförmedlingen - på samma sätt som gäller för andra arbetssökande - pröva möjligheterna till annan arbelsplacering.

Jag förordar att möjligheten att erhålla bidrag genom all överföra redan anställda till anställning med lönebidrag upphör redan frän den 1 januari

Prop. 1981/82:30 3

1982. Liksom hittills bör dock överföringsmöjlighelerna finnas när det gäller anställda som återgår i arbete efter all ha uppburit helt sjukbidrag enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vidare förordar jag att möjligheten att förlänga lönebidrag för dem se har överförts lill anställning med lönebidrag upphör från samma tidpunk. Jag avser här personer för vilka lönebidrag utgått under minsl fyra år. Besparingen beräknas uppgå lill 11,0 milj. kr. Sammanlagt kan besparingen uppgå till 21 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna av mig förordade ändringar i riktlinjerna för anställning med lönebidrag alt tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1982.

[3] Bidrag till Stiftelsen Samhällsföretag. Stiftelsen Samhällsföretag har för budgetåret 1981/82 tilldelats medel för aft täcka underskottet i verksamheten (driflbidrag) motsvarande 135% av lönesumman för arbetslagarna i skyddat arbete.

Stiftelsen har redovisat ett minskat behov av driftbidrag.Det har uppnåtts genom en rad resultatförbättrande åtgärder inom sliftelseorganisa-tionen. Av den redovisade långlidsbedömningen framgår aft den gynnsamma utvecklingen beräknas fortsätta under hela planeringsperioden.

Enligt min mening bör genom ytteriigare ralionaliseringsålgärder de beräknade resultatförbältringarna kunna åstadkommas tidigare. Driftbi-dragsprocenlen bör därför redan under andra delen av innevarande budgetår kunna sänkas till 129%. En procent motsvarar ca 13 milj. kr., vilket innebär en besparing om ca 80 milj. kr. i helårseffekt.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

alt godkänna den av mig förordade förändringen av driftbidraget till Stiftelsen Samhällsföretag att tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1982.

Norstedts Trycken, Stockholm 1981

Prop. 1981/82:30 1

Bilaga 8

Utdrag
BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24 Föredragande: statsrådet Molin

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM BOSTADSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Bostadsförsörjning m. m.

[1] Bostadslån för ombyggnad av småhus. Bostadslånets storlek bestäms på grundval av ell i särskild ordning fastställt låneunderlag. Vid ombyggnad gäller all låneunderlagel skall motsvara den ombyggnadskoslnad som länsbostadsnämnden godkänner. I den godkända ombyggnadskoslnaden ingår därvid både material- och arbetskostnader. Arbetskostnaden ingår oberoende av vem som utför arbetet.

I fråga om lån Ull energibesparande åtgärder i småhus har regeringen, som chefen för bostadsdepartementet förulskickade i prop. 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten m. m. (bil. 12), beslutat om ändrade regler för all hindra alt statliga medel används lill s.k. grå verksamhet. De ändrade reglerna innebär all arbetskostnaderna för energibesparande ål-gärder, i motsats till vad som gäller vid ombyggnad, får ingå i låneunderlagel endast om arbetet utförs av någon annan än lånesökanden. Reglerna innebär vidare att en ansökan om utbetalning av lån i dessa fall skall innehålla vissa uppgifter om arbetet och vem som har ulfört detta. Ansökan skall dessutom innehålla en av sökanden undertecknad försäkran på heder och samvete alt uppgifterna är sanningsenliga. Uppgifterna skall av länsbostadsnämnden lämnas lill länsstyrelsen.

I prop. 1980/81:20 framhöll chefen för bostadsdepartementet som bakgrund lill de redovisade regeländringarna bl.a. all det är angeläget all arbeten med energibesparande åtgärder utförs i sådana former alt de sociala åtagandena för arbetskraften tryggas och all sociala avgifter och skaller betalas. Energibesparande åtgärder och ombyggnadsåtgärder har samma karaktär och utförs också i stor utsträckning samtidigt. Jag föreslår därför all möjligheten att få bostadslån till arbetskostnader vid ombyggnad av småhus begränsas på samma sätt som i fråga om lån lill energibesparande åtgärder i sådana hus. Om lånet avser ombyggnad av småhus bör 1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 30. Bil. 8

Prop. 1981/82:30 2

således arbetskostnader få ingå i låneunderlagel endast om arbetena utförs av annan än lånesökanden. I övrigt bör del ankomma på regeringen eller efter dess bemyndigande bostadsstyrelsen att meddela närmare bestämmelser i frågan.

De ändringar som följer av vad jag nu har föreslagit bör träda i kraft den 1 januari 1982.1 likhet med vad som beslutades i fråga om energisparslödel bör dock nu gällande bestämmelser fortfarande tillämpas i ärenden, i vilka ansökan om lån har kommit in till kommunens förmedlingsorgan före nyssnämnda tidpunkt.

Om lånlagarna även i fortsättningen utför eget arbete vid ombyggnad av småhus i lika stor omfattning som hittills, innebär mitt förslag att statens utgifter för bostadslån minskar med ca 70 milj. kr. per år och utgifterna för räntebidrag med ca 25 milj. kr. under del första året av lånetiden, räknat på en årsproduktion. Med hänsyn lill den lid som förflyter mellan ansökan och utbetalning av bostadslån kommer utgiftsminskningen att ske successivt med början under budgetåret 1982/83.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har förordat om ändrade grunder för bostadslån till arbetskostnader vid ombyggnad av småhus.

[2] Samordning av räntebidrags- och låneregler för ga-age. Enligt nuvarande bestämmelser för räntebidrag får ägare av sådina bostadshus, som uppförs eller byggs om med stöd av bostadslån, rä itebidrag lill kostnaderna för ränta på den del av faslighetslånen inkl. bostadslånet som belöper på låneunderlagel för bostäder. Därvid inräknas också låneunderlagel för lokaler om det inte överstiger 20000 kr. I fråga om småhus som bebos av låntagaren innebär bestämmelsen att räntebidrag normalt lämnas lill räntekostnaden även på den del av fastighetslånen som avser garage. För flerbosladshusen och för sådana småhus som upplåts med hyres- eller bostadsrätt uppgår däremot den del av låneunderlaget som avser garage normall till högre belopp än 20000 kr., vilket innebär att bestämmelsen i dessa fall hindrar räntebidrag för sådana utrymmen.

I en motion lill 1980/81 års riksmöte påtalades denna skillnad. Civilut-skoltet uttalade (CU 1980/81:29) med anledning av motionen att reglerna borde ses över. Enligt utskottet torde det kunna vara möjligt all ulan administrativa negativa effekter åstadkomma en belåning av egnahem, som inte ger dem fördelar i dessa hänseenden före andra boendeformer. Vad utskottet anförde har riksdagen gett regeringen till känna (rskr 1980/ 81:244).

Det ankommer på regeringen att besluta om de ändringar som behövs för all tillgodose riksdagsutlalandel. För sammanhangels skull vill jag dock anmäla all jag senare denna dag avser alt föreslå regeringen att avveckla den möjlighet till räntebidrag för lån till lokaler som de nuvarande reglerna medger. Ändringen bör träda i kraft den I januari 1982. Nuvarande be-

Prop. 1981/82:30 3

stämmelser bör dock fortfarande tillämpas i ärenden, i vilka ansökan om lån har kommit in Ull det kommunala förmedlingsorganet före årsskiftet.

Den ändring som jag nu har redogjort för beräknas medföra en minskning av statens utgifter för räntebidrag med ca 45 milj. kr. för det första året av lånetiden räknat på en årsproduktion. Med hänsyn till den lid som förflyter mellan ansökan om och utbetalning av bostadslån kommer utgiftsminskningen all ske successivt med början under budgetåret 1982/83.

[3] Bostadsbidrag. Samhället lämnar individuellt bostadsstöd lill folkpensionärer. Huvuddelen av delta stöd utgår i form av kommunall bostadstilllägg Ull folkpension (KBT). Som komplement härtill finns sedan den 1 januari 1978 en möjlighet för pensionärer all i vissa fall få statskommunalt bostadsbidrag. Bestämmelser härom finns i förordningen (1977:392) om slalskommunala bostadsbidrag Ull vissa folkpensionärer m.fl. Stödet är inkomstprövat och beroende av den bostadskostnad som fastställts i samband med beslut om bostadsbidrag. Riksdagen har beslutat (prop. 1980/ 81:100 bil. 16, CU 1980/81:29, rskr 1980/81:244) att statsbidrag för år 1982 skall beviljas för bidrag till bostadskostnader mellan 550 och 800 kr. för en ogift person och mellan 550 och 950 kr. för makar. Oreduceral bostadsbidrag beviljas om den bidragsgrundande inkomsten inte överstiger 26000 kr. för en ogift person och 29000 kr. för makar. Vidare gäller att utgående bostadsbidrag skall minskas med kommunall bostadstillägg lill folkpension, som utgår för den lid som bidraget avser.

Del slalskommunala bostadsbidraget Ull pensionärer nådde sin största utbredning i december 1978, då bidrag utbetalades lill ca 61000 personer. Genom bl. a. förbättring inom KBT-syslemel har antalet pensionärer som uppbär statskommunalt bostadsbidrag minskat lill ca 6600 vid ingången av budgetåret 1981/82. Samhällets totala kostnad för detta bostadsstöd har av riksförsäkringsverket beräknats Ull ca 8 milj. kr. för år 1982. Härav faller ca 3 milj. kr. på statsverket vid nuvarande slalsbidragsnivå. Enligt vad jag har erfarit uppgår administrationskostnaderna Ull ca 7 milj. kr. Stödet har numera vanligen ringa ekonomisk betydelse för mottagaren och står inte heller i rimlig proportion till administrationskostnaden. Jag förordar därför all stödet avvecklas i och med utgången av år 1981.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

aft godkänna vad jag har förordat i fråga om avveckling av statskommunala bostadsbidrag lill vissa folkpensionärer m. fl.

[4] Tomträttslån. Kommuner som upplåter tomträtt lill mark för bostadsändamål kan få ett särskilt statligt lån, s.k. tomträtlslån. Om lomlråll Ull mark upplåts för nybyggnad och den utförs med stöd av stadiga bostadslån lämnas tomträtlslån med 95 % av del belopp med vilket låneunderlaget för bostadslånet har minskats på grund av att huset uppförs på tomträllsmark. I annat fall lämnas tomträtlslån med 95 % av det kapitaliserade värdet av

Prop. 1981/82:30 4

lomlrällsavgälden. Ett tomträtt slån är amorteringsfritt i tio år och amorteras därefter med en trettiondel per år. På lånet betalas bosladslåneränla från utbetalningsdagen.

Närmare bestämmelser för långivningen finns i tomträtlslånekungörel-sen (1965:905, omtryckt 1976:793) och i bostadsslyrelsens tillämpningsföreskrifter lill kungörelsen.

Om tomträtt lill mark upplåts för sådan nybyggnad som utförs med stöd av bostadslån lämnas tomlrällslånel under kalenderåret efter del år då bostadslån har beviljats. I övriga fall lämnas lånet under kalenderåret efter det år då byggnadsnämnden har besiklal byggnadsprojektet eller i fråga om ombyggnad del år då ombyggnaden påbörjades. Under budgetåret 1980/81 utbetalades sammanlagt 194 milj. kr. i tomträtlslån.

Med hänsyn lill del stalsfinansiella lägel förordar jag all den statliga låneandelen sänks från 95 till 25 % av beräkningsunderlaget. Mitt förslag ger vid nuvarande ullåningsvolym en årlig besparing för statsverket om ca 150 milj. kr.

Mitt förslag om alt minska statens låneandel innebär vidare att kommunerna i fortsättningen blir hänvisade till all finansjera störte delen av sina markförvärv för lomlrättsändamål med lån från kredilmarknaden. Jag vill i sammanhanget erinra om de två s.k. kommunlåneinsUlulen - Kommun-kredit AB och Kommunlåneinstilulel AB. Instituten har tillkommit för alt kanalisera långfrisUga krediter lill kommunerna, särskilt till de mindre kommunerna som inte själva lånar upp medel på obligationsmarknaden. Vid överiäggningar mellan företrädare för bostadsdepartementet och riksbanken har framkommit att riksbanken är beredd alt vidta åtgärder som möjliggör för kommunlåneinstilulen alt öka sin årliga upplåning i en omfattning som svarar mol den inbesparing staten gör lill följd av milt förslag.

Som framgår av vad jag har anfört i del föregående lämnas tomträtlslån under året efter det kalenderår då fömtsättningama för lån har uppkommit. Jag förordar att den föreslagna sänkningen träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas på lån som lämnas fr. o. m. det året.

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen

alt godkänna vad jag har förordat om ändrade gmnder för lån till kommuner som upplåter mark med tomträtt för bostadsbebyggelse.

[5] Energisparstöd. Från anslaget Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m. m. bestrids bl. a. utgifter för statens ekonomiska stöd för energibesparande åtgärder i kommunala och landsUngskommunala byggnader och anläggningar. Fr. o. m. den 1 juh 1981 lämnas stöd i form av lån enligt förordningen (1981:590) om lån till energibesparande åtgärder i kommunala och landsUngskommunala byggnader.m.m. Stöd utgick tidigare i form av bidrag lill en del av den totala investeringen. Ändringen genomfördes på gmndval av förslag i prop. 1980/81:133 med rikUinjer för energisparverksamheten i byggnader m. m.

Prop. 1981/82:30 5

Vid sin redogörelse för de allmänna principerna för del framUda energisparandel i byggnader anförde chefen för bostadsdepartementet all de kraftiga energiprishöjningarna under de senaste åren hade medfört alt bidrag inte längre var nödvändiga för att energisparandel skulle vara attraktivt. Bidragen borde därför slopas för alla typer av åtgärder. Detta fick dock inte medföra all finansieringen av energisparåtgärderna försvårades. Chefen för bostadsdepartementet förordade därför all bidragen genomgående ersattes av lån.

För kommunernas del innebär de nuvarande reglerna följande. Lån lämnas i mån av tillgång på medel för alla åtgärder som syftar lill bättre hushållning med energi eller användning av andra energislag än olja. Bidrag lämnas dock alltjämt lill arbeten för vilka ansökan har kommit in före den 1 juli 1981. Lån lämnas till energisparåtgärder dels i kommunala och landstingskommunala byggnader och anläggningar, dels i byggnader och anläggningar, som tillhör vissa stiftelser och ideella organisationer. Frågor om lån prövas av bostadsslyrelsen och lån lämnas för hela den kostnad som styrelsen godkänner.

Riksdagen har för budgetåret 1981/82 fastställt ramen för bidrag och lån lill energibesparande åtgärder i kommunala och landsUngskommunala byggnader m.m. lill 175 milj. kr. (prop. 1980/81:133, CU 1980/81:37, rskr 1980/81:384).

Jag har inhämtat alt 14 ansökningar har kommit in till bostadsslyrelsen under innevarande budgetår fram Ull millen av september månad. De sökta lånen uppgår lill sammanlagt ca 3 milj. kr. De bidrag som övergångsvis kommer all beviljas under budgetåret 1981/82 uppgår enligt bostadsslyrelsen till ca 160 milj. kr. och skall avräknas mol den fastställda ramen på 175 milj. kr. Detta innebär således att nästan hela den tillgängliga ramen tas i anspråk av nu inneliggande ansökningar.

Den faslighetsekonomiska lönsamheten för energisparålgärder som vidtas i kommunala och landstingskommunala byggnader och anläggningar har bedömts vara hög, mätt i genomsnittlig besparingskostnad. Kommuner och landsting har genom sin ställning på kreditmarknaden normalt inga svårigheter att själva finansiera sådana investeringar. Med hänsyn härtill och lill statens behov av att begränsa utgifterna föreslår jag att det statliga låneslödet avvecklas. Detta innebär att kommuner och landstingskommuner m.fl. i fortsättningen själva får ta del fulla finansieringsansvaret för energisparålgärder i sina byggnader och anläggningar. Jag förordar alt låneslödet avvecklas i och med utgången av år 1981. Inga beslut all bevilja lån till energibesparande åtgärder bör således meddelas efter den 31 december 1981. För de lån som beviljas före delta datum och som ryms inom den av riksdagen beslutade ramen bör äldre bestämmelser gälla.

Jag hemställer aft regeringen föreslår riksdagen

alt godkänna vad jag har förordat om avveckling av lån Ull energibesparande åtgärder i kommunala och landsUngskommunala byggnader m.m.

Norstedts Trvckeri, Stockholm 1981

Prop. 1981/82:30 1

Bilaga 9

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-24

Föredragande: statsrådet Åsling

Anmälan till proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.

ÅTGÄRDER INOM INDUSTRIDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Besparingar inom det regionalpolitiska stödet till näringslivet

Ändamålet med del regionalpolitiska stödet Ull näringslivet är att skapa nya arbetstillfällen i lönsamma företag på orter som är långsikUgl drabbade av arbetslöshet och undersysselsätlning.

Eftersom detta ändamål även i nuvarande ekonomiska situation är myckel angelägel måste de besparingar som är nödvändiga även inom regional-poliUken noga övervägas, så alt de inte får negaUv effekt på företagens investeringar. De flesta sysselsättningstillfällen som kan skapas på det regionalpolitiska stödets villkor innebär lägre samhällsekonomiska kostnader i de fall altemativet för de berörda människorna är arbetslöshet. Eftersom detta ofta är fallet i de regioner där undersysselsältningen och arbetslösheten är hög får vid genomförandet av besparingarna de sämst ställda stödområdena inte drabbas alltför hårt.

Riksdagen har fastställt en beslutsram på ca 8,2 miljarder kr. för det regionalpolitiska stödet Ull näringslivet under budgetåren 1979/80-1983/ 84. Eftersom investeringsbenägenhelen inom industriföretagen hittills ly-värt varit låg inom stödområdet, liksom i hela landet, har beslutsramen inte utnyttjats fullt ul. Detta förhållande tillsammans med de besparingsåtgärder jag kommer all föreslå i det följande gör all jag räknar med att beslulsramen kommer att räcka lill även vid en i högsta grad önskvärd och nödvändig ökning av industriinvesteringarna.

Innan jag går närmare in på hur de nödvändiga besparingarna bör utformas vill jag erinra om att regeringen tidigare redovisat sin avsikt alt under våren 1982 förelägga riksdagen en proposition om den framlida regionalpolitiken. Inför denna proposition pågår f. n. olika slag av utredningsverksamhet som berör de regionalpolitiska stödmedlen. Jag avser att sedermera återkomma lill regeringen med förslag om ytterligare effektiviseringar I Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 30. Bd. 9

Prop. 1981/82:30 2

av del regionalpolitiska stödet. Jag avser då bl. a. all föreslå regeringen all i del sammanhanget pröva differentiering av arbetsgivaravgifterna som regionalpolitiskt stödmedel. Jag räknar även med att återkomma lill frågan om besparingar inom regionalpolitiken i ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Lokaliseringsstödet, dvs. avskrivnings- och lokaliseringslån, utgör den dominerande delen av del regionalpolitiska slödel. Besparingsåtgärderna måste därför för all få någon störte effekt inriktas på detta stöd.

För lokaliseringsstödets användning gäller i enlighet med riksdagens beslut ett flertal regler och begränsningar för när stöd kan utgå, dess maximala storlek osv. Bestämmelserna återfinns i förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt stöd. Besparingsåtgärderna lar sikte på att genom ändringar i dessa uppnå en god besparingseffekt ulan all hämma företagens möjlighet att genomföra regionalpolitiskt angelägna investeringar.

Beträffande möjligheten alt bevilja avskrivningslån föreslår jag därför att den begränsningen görs att avskrivningslån lill maskininvesteringar och inventarier, som f.n. enligt 20§ i nämnda förordning kan utgå i samtliga stödområden, begränsas till stödområdena 4—6.

Lokaliseringslån kan i dag lämnas för ändamål som anges i 28 § första och andra styckena i nämnda förordning. Första stycket gäller byggnader och markanläggningar samt maskiner och inventarier med en beräknad avskrivningslid av mer än tre år. Andra stycket gäller anskaffning av omsättningstillgångar, patent, licenser och liknande saml kostnader för marknadsföring, produktutveckling och liknande i samband med alt ell företag nyetableras, bygger ul eller strukturerar om verksamheten. Beträffande lånens storlek gäller dels att de endast får lämnas till den del ett projekt, lill följd av exempelvis brist på bankmässiga säkerheter, inte kan finansieras på den gängse kreditmarknaden under normala marknadsmässiga villkor, dels att de tillsammans med eventuellt avskrivningslån får uppgå lill högst 70 % av del godkända stödunderlaget. Regeringen kan dock om synnerliga skäl föreligger bevilja lokaliseringslån med högre belopp.

De besparingar som jag föreslår tar i första hand sikte på all begränsa användningen av lokaliseringslån. Jag anser det nödvändigt all bankerna lar ett störte ansvar för finansieringen av lokaliseringsslödsprojeklen. Bankerna har i dag kapacitet för detta.

I den mån brist på formella säkerheter gör del omöjligt för bankerna att lämna krediter kan enligt gällande regler industrigaranlilån beviljas för angelägna projekt. Del är även möjligt för de regionala utvecklingsfonderna all bevilja rörelselån eller lönegaranti för de ändamål vartill lokaliseringslån inte utgår.

Mot denna bakgrund förordar jag alt lokaliseringslån fortsättningsvis skall kunna lämnas, förutom för byggnader, markanläggningar, maskiner och inventarier enligt 28 § första stycket, endast för anskaffning av patent

Prop. 1981/82:30 3

och licenser samt i stödområdena 4-6 även för rörelsekapital. Vidare föreslår jag all lokaliseringslån utöver eventuellt beviljat avskrivningslån får lämnas med ell belopp som motsvarar högst 35 % av godkänt stödunderlag. Om synnerliga skäl föreligger bör dock regeringen liksom hittills i undantagsfall kunna besluta om lokaliseringslån Ull ett högre belopp.

I detta sammanhang vill jag också peka på nödvändigheten av alt realisUska kalkyler ligger Ull grund för beslut om lokaliseringsstöd. Stöd för koslnadsfördyrningar och tilläggsinvesteringar som uppkommer efter del alt investeringen påbörjats bör därför fortsättningsvis utgå endast om synnerliga skäl talar härför och genom beslut av regeringen.

De nya bestämmelserna bör gälla ansökningar om lokaliseringsstöd som görs efter den 31 december 1981.

De nya gmnder för beviljandet av lokaliseringsstöd som jag nu har förordat räknar jag med skall minska statens utgifter för avskrivnings- och lokaliseringslån med sammanlagt ca 300 milj. kr. per år när de får full genomslagskraft.

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de av mig förordade ändrade gmnderna för avskrivningslån och lokaliseringslån.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981