Regeringens proposition

1981/82:2

med förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, m. m.;

beslulad den 25 juni 1981.

Regeringen föreslår riksdagen all anlaga de förslag som har upplagils i bifogade uldrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

BJÖRN MOLIN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposiiionen föresläs en ändring i lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling. Därigenom får en lulUjänsteman ullrycklig befogenhel alt under samma förulsällningar som f n. normall gäller i fråga om kroppsvisi-lalion företa s. k. ytlig kroppsbesiklning. Vidare föreslås en följdändring i valutalagen (1939: 350).

De nya reglerna avses träda i krafl så snarl som möjligl.

Riksdagen 1981182. I saml. Nr 2

Prop. 1981/82:2

Förundersökning rörande broll, som avses i denna lag, må inledas av lullmyndighel. Härden inlells av lullmyndighel, skall beiräffande myndighelen gälla vad i rällegångsbalken är siadgal om undersökningsledare. Är saken ej av enkel beskaffenhel, skall ledningen överlagas av åklagaren, så snarl någon skäligen kan misslänkas för brollel. Åklagaren skall ock eljest överlaga ledningen, när del finnes påkallal av särskilda skäl.

Åklagaren äge, då undersökning ledes av lullmyndighel, meddela anvisningar rörande undersökningens bedrivande.

Då undersökning ledes av åklagaren, äge han vid undersökningens verkställande anlita biträde av lullmyndighel, så ock uppdraga ål tulhjänsleman all vidtaga särskild lill undersökningen hörande ålgärd, om dess beskaffenhel lillålerdel.

Med lullmyndighel avses i denna paragraf chef för dislrikislullkain-mure. giänstiillkaininare och tullkammare eller annan befallningshavare i tullverket som generaltullstyrelsen förordnar att fullgöra vad som enligl paragrafen ankommer på lullmyndighel.

Med lullmyndighel avses i denna paragraf tullverkets ombudsman, itilldireklör, tullförvaltare, kusldi-sliiktchef och gränsdistrikichef. Generaliullslyrelsen äge förordna Jämväl annan befallningshavare i lullverkel än nu sagts all fullgöra vad enligl denna paragraf ankommer på lullmyndighel.

I9S

Förekommer mot någon, som an-Iräffas vid gräns- eller kuslorl eller ankommer lill plals, där förbindelse med ullandel äger rum, anledning all han har på sig gods, som enligt denna lag är underkastat beslag, må för eftersökande av sådanl gods tulltiänsleman förelaga kroppsvisilalion å honom. Om vederbörande chef för lull-, kusl- eller gränsbevakning finner skärpning av lull-kontrollen å persontrafiken lill eller från ullandel med viss lägenhel eller för viss lidrymd å någon plals oundgängligen nödvändig, må efler bevakningschefens förord-

Förekommer mol någon, som an-lräffas'vid gräns- eller kuslorl eller ankommer lill plals, där förbindelse med ullandel äger rum, anledning all han har på sig gods, som enligt denna lag är underkastat beslag, må för eftersökande av sådanl gods tulltiänsleman företaga kroppsvisilalion och ytlig kroppsbesiklning å honom. Om vederbörande chef för lull-, kusl- eller gränsbevakning finner skärpning av tullkontrollen å persontrafiken lill eller från ullandel med viss lägenhel eller för viss lidrymd å någon plals oundgängligen nödvändig, må efter bevak-

Prop. 1981/82:2

Nuvarande lydelse

nande kroppsvisilalion verkslällas ä envar, som med lägenhelen eller under tidrymden lill platsen ankommer från eller från platsen avreser lill ullandel. Sådanl förordnande skall ofördröjligen underställas generallullslyrelsens prövning men går likväl genasl i verkslällighel.

Kroppsvisilalion, som ärv mera väsentlig omfallning, skall verkslällas inomhus i avskilt rum eller i lämpligl ulrymme i fartyg saml. om undersökningsman eller den undersökte begär del och del kan ske ulan siörre omgång, i viiinens närvaro. Kroppsvisilalion å kvinna må ej verkställas eller beviltnas av annan än kvinna.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om förelagen kroppsvisilalion ertordras ej med mindre den undersökte det begär eller föremål, som påträffas, läges i beslag.

Föreslagen lydelse

ningschefens förordnande kroppsvisilalion verkställas ä envar, som med lägenhelen eller under tidrymden till platsen ankommer frän eller frän platsen avreser lill ullandel. Sådant förordnande skall ofördröjligen underslällas generallullslyrelsens prövning men går likväl genasl i verkslällighel.

Kroppsvisilalion, som ärav mera väsentlig omfattning, och ytlig kroppsbesiklning skall verkställas inomhus i avskilt rum eller i lämpligl ulrymme i fartyg samt, om undersökningsman eller den undersökte begär det och det kan ske ulan siörre omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisilalion och ytlig kroppsbesiklning å kvinna må ej verkslällas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad .sjuksköterska.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om företagen kroppsvisilalion eller ytlig kropps-besiktning ert'ordras ej med mindre den undersökte begär det eller föremål, som påträffas, tages i beslag.

Prop. 1981/82:2 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

slraff för varusmuggling angående slraff för varusmuggling angående

förundersökning m,m,, beslag. förundersökning m,m,. beslag,

husrannsakan och kroppsvisilalion husrannsakan, kroppsvisilalion ot/;

moisvarande tillämpning, ytUg kroppsbesiklning moisvarande

lillämpning.

Denna lag Iräder i kraft två veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den ulkommil frän Irycket i Svensk förfallningssamling.

Prop. 1981/82:2 5

Uldrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-05-27

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling. Söder, Johansson, Wirtén. Andersson, Boo, Pelri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedl. Tilländer. Ahrland, Molin

Föredragande: slalsrådel Molin

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

1 Inledning

En tulhjänsleman får enligt lagen (1960:418, ändrad senasi 1981: 227) om slraff för varusmuggling (den s. k. varusmugglingslagen) under vissa förutsällningar företa kroppsvisilalion på en person. Däremot kan en sådan tiänsteman inle i denna sin egenskap beslula om kroppsbesiklning. I lull-konlrollverksamhelen har man på sina häll tidigare ansell atl begreppel kroppsvisilalion omfallar inle bara en undersökning av någons kläder m.m. ulan även en yttre granskning av själva kroppen. Justitieombudsmannen (JO) har i ell beslut den 12 mars 1979 rörande kroppsvisilalion av besökande på en kriminalvårdsanslali utlalat sig om gränsdragningen mellan begreppen kroppsvisilalion och kroppsbesiktning. JO har därvid funnit bl. a. all ell synande av själva kroppen är alt hänföra till kroppsbesiktning. Om detta beslut har generaliullslyrelsen den 7 november 1980 informerat lullverkets tjänstemän.

1 skrivelse den 27 november 1980 till regeringen har generaliullslyrelsen hemslälll om ändring i varusmugglingslagen. Enligl hemslällan skulle tulltiänsleman få beslula om kroppsbesiklning på den som ankommer från utrikes ort och skäligen kan misslänkas för narkolikasmuggling. om fara är i dröjsmål. Framslällningar i frågan har gjorts hos regeringen också av enskilda.

Mot denna bakgrund har inom handelsdepartementet utarbetats promemorian Kroppsvisitation/kroppsbesiktning i samband med tullkonlroll. I promemorian föreslås en ändring i varusmugglingslagen, innebärande all en lulkjänsleman får ullrycklig räll all under samma förulsällningar som

Prop. 1981/82:2 6

f. n. gäller i fråga om kroppsvisilalion företa s. k. yllig kroppsbesiklning. Promemorian bör fogas till prolokollel i della ärende som bilaga I.

Efler remiss har yttranden över promemorian avgetls av justitiekanslern (JK), riksåklagaren, hovrätten över Skåne och Blekinge, generaliullslyrelsen, rikspolisslyrelsen, socialslyrdsen, Ivångsmeddskommillén (Ju 1978:06), justitieombudsmannen Wigelius (JO), Sveriges advokatsamfund och Svenska tulltiänslemannaförbundel.

Riksåklagaren har överiämnai yttranden från överåklagarna i Göteborgs och Malmö åklagardistrikt. Vidare har riksåklagaren redovisat synpunkler som inhämtals underhand från chefen för länsåklagarmyndighelen i Malmöhus län saml frän överåklagaren i Slockholms åklagardislrikl. Rikspolisslyrelsen har överiämnai yilranden från polisslyrelserna i Göleborgs. Malmö och Helsingborgs polisdislrikl.

2 Bakgrund

Lagstiftningsärendet berör således frågan om befogenheten inom tullverket atl beslula om kroppsvisilalion respektive kroppsbesiklning. I den bilagda promemorian lämnas lill en början en redovisning för della saml för regler om kroppsvisilalion och kroppsbesiklning i annan lagstiftning. Jag skall här försl beröra de beslämmelser som är akluella för tullverkets dd.

Föreskrifter om tvångsmedel av delta slag finns dels i rällegångsbalken (RB), dels i varusmugglingslagen. Reglerna i RB tar sikte på förundersökning i brottmål. Kroppsvisilalion och kroppsbesiklning kan utgöra led i denna. Till dessa föreskrifter ansluter särskilda beslämmelser i varusmugglingslagen om tullmyndighet m. m. som förundersökningsledare i vissa fall. 1 fråga om bl.a. kroppsvisilalion innehåller sislnämnda lag dessutom speciella regler som ger en vidare ram för att besluta om kroppsvisilalion, såväl när det gäller laga grund för elt sådant beslut som beträffande behörig beslutsfattare.

Bestämmelserna i RB innebär i huvudsak följande, såvitt nu är av inlresse.

Förundersökning i brottmål skall enligl 23 kap. I S inledas så snarl på grund av angivelse eller eljesl anledning förekommer, alt brott som hör under allmänt åtal. förövats. Enligl 3 § samma kap. inleds förundersökningen av polismyndigheten eller åklagaren. Har den inlells av polismyndighel och är saken inle av enkel beskaffenhel. skall ledningen övertas av åklagaren, så snart någon skäligen kan misslänkas för brollet. Åklagaren skall också eljesl överta ledningen, när del finnes påkallal av särskilda skäl. Innan förundersökning hunnit inledas, får polisman hålla förhör och vidta annan ålgärd i syfle all ulreda brollel, om åtgärden inle kan uppskjutas ulan olägenhet. Om användande av tvångsmedel under förundersök-

Prop. 1981/82:2 7

ningen gäller enligt 16 § vad som föreskrivs i 24-28 kap. Av 18 § framgår all då förundersökningen forlskridil så långt all någon skäligen misslänks för brollel denne skall, då han hörs, underrälias om misslanken.

I 28 kap. finns regler om husrannsakan saml om kroppsvisilalion och kroppsbesiklning. Av I § framgår all husrannsakan får föreläs i bl. a. slulel förvaringsslälle, om anledning förekommer all broll förövals, vara fängelse kan följa. En ytterligare förutsättning är all ålgärden företas för eftersökande av föremål som är underkastat beslag, eller eljesl lill ulrönande av omsländighel, som kan äga belyddse för uiredning om brollel. Hos annan än den som skäligen kan misslänkas för brottet får husrannsakan dock företas endasi om på grund av vissa omsländigheler eller eljesl synnerlig anledning förekommer, all genom rannsakningen föremål, som är under-kastade beslag, skall anlräffas eller annan uiredning om brollel vinnas.

Enligt 11 § samma kap. får - om del förekommer anledning, alt broll förövals, vara fängelse kan följa - kroppsvisilalion fördas för eftersökande av föremål, som är underkaslal beslag, eller eljesl till ulrönande av omsländighel, som kan äga betydelse för uiredning om brottet. Beslämmelserna är i huvudsak uppbyggda som beiräffande husrannsakan. På annan än den som skäligen kan misstänkas för brollel får sålunda kroppsvisilalion fördas endasi om synnerlig anledning förekommer, atl därigenom föremål, som är underkaslal beslag, skall anlräffas, eller annan uiredning om brollel vinnas. För samma ändamål får enligl 12 S kroppsbesiklning föreläs på den som skäligen kan misstänkas för brolt, pä vilkel fängelse kan följa.

Beiräffande kroppsvisilalion och kroppsbesiklning gäller enligl 13 § samma kap. i lillämpliga delar vad som föreskrivs i 4, 8 och 9 §S om husrannsakan. Della innebär bl.a. all beslui om ell sådant ivångsmedd meddelas av undersökningsledaren, åklagaren eller rällen. Är fara i dröjsmål får dock ålgärden beslutas av polisman, på sätt som följer av 13 §.

I varusmugglingslagen föreskrivs lill en början slraff för olika former av varusmuggling. Fängelse kan följa på samlliga former utom beiräffande ringa broll. Särskilda slraffregler gäller för olovlig befattning med smuggelgods. På uppsålligl sådanl brott kan följa fängelse. För bristande tillsyn över transportmedel finns en speciell regel. Vidare anges all gods, som varil föremål för varusmuggling, eller försök därtill, skall förklaras förverkat. Om egendomen inle finns i behåll, skall i slället värdet förklaras förverkal. Däruiöver gäller vissa andra föreskrifter.

1 13-14§§ slälls upp särskilda regler om förundersökning rörande brott som avses i varusmugglingslagen. En lullmyndighel får inleda en sådan undersökning. Har den inlells av en lullmyndighel, skall beiräffande myndighelen gälla vad som föreskrivs i RB om undersökningsledare. De följande föreskrifterna överensstämmer i sak med vad jag har redovisal rörande polismyndighets befattning med förundersökning (23 kap. 3 § RB). Om saken inle är av enkel beskaffenhel, skall sålunda ledningen överläs av

Prop. 1981/82:2 8

åklagaren, så snarl någon skäligen kan misslänkas för brollet. Också annars skall åklagaren överta ledningen, när del finnes påkallal av särskilda skäl. Med tullmyndighet avses i 13 § tullverkets ombudsman, lulldirek-tör, tullförvaltare, kusldislriklchef och gränsdistrikichef. Generaliullslyrelsen får förordna också annan befallningshavare i lullverkel all fullgöra vad som ankommer på lullmyndighel enligl 13 §.

Enligl 14 § åligger del bl.a. lulkjänsleman all i den mån honom anbefalld tiänslgöring därtill föranleder noggranl övervaka all broll. som avses i varusmugglingslagen, inle äger rum. Vidare äger enligt lagrummel tulltiänsleman bl.a. samma räll som enligl RB tillkommer polisman atl gripa den som misstänks för broll. som avses i varusmugglingslagen.

Enligl 15§ sislnämnda lag får bl.a. lulltiänsteman ta egendom, som kan anlas vara förverkad enligl lagen, i beslag.

1 19 § varusmugglingslagen ges särskilda regler om kroppsvisilalion. regler som i viss mån avviker från moisvarande föreskrifter i RB, I 19§ anges: Förekommer mol någon, som anlräffas vid gräns- eller kuslorl eller ankommer lill plals, där förbindelse med ullandel äger rum, anledning all han har på sig gods, som enligl denna lag är underkaslal beslag, må för eftersökande av sådanl gods lulhjänsleman förelä kroppsvisilalion å honom.

Vidare anges: Om vederbörande chef för tull-, kusl- eller gränsbevakning finner skärpning av lullkonlrollen å persontrafiken lill eller från ullandel med viss lägenhel eller för viss lidrymd pä någon plats oundgängligen nödvändig, må efter bevakningschefens förordnande kroppsvisilalion verkslällas å envar, som med lägenhelen eller under tidrymden till platsen ankommer från eller från platsen avreser lill ullandet. Sådanl förordnande skall ofördröjligen underslällas generallullslyrelsens prövning men går likväl genasl i verkslällighel.

En Jämförelse mellan vad som gäller enligt RB och varusmugglingslagen i fråga om kroppsvisilalion och kroppsbesiklning ulvisar bl.a. följande.

Beslui om kroppsvisilalion eller kroppsbesiklning enligt RB kan meddelas av lullmyndighel, om denna har inträn som förundersökningsledare (13 § varusmugglingslagen saml 23 kap. 3 § och 28 kap. 11 S RB). Till förutsäuningarna för etl sådant beslut hör bl. a. att del förekommer anledning alt broll enligl varusmugglingslagen har förövals och all fängelse kan följa på della. Vidare krävs bl.a. antingen atl den som kroppsvisileras skäligen kan misstänkas för brollel eller, i annat fall. all synneriig anledning förekommer alt därigenom föremål, som är underkaslal beslag, skall anträffas eller annan utredning om brottet vinnas. Beslut om kroppsbesiktning kan meddelas för samma ändamål men endasi i fråga om den som skäligen kan misslänkas för nyss nämnt broll.

Beslui enligt RB om dessa tvångsmedel kan alliså inle meddelas av en enskild lulltiänsteman i denna sin egenskap. Beslulel måsle fattas av en sådan lullmyndighel eller befallningshavare som anges i 13 S varusmugg-

Prop. 1981/82:2 9

lingslagen och som inträtt som förundersökningsledare. Den som kropps-besiktigas måsle vara skäligen misstänkl för ett sådant brott enligt varusmugglingslagen som det kan följa fängelse på. Kroppsvisilalion kan dock ske också i fråga om annan person, om synnerlig anledning av nyss nämnt slag förekommer.

För beslui om kroppsvisilalion endast med stöd av varusmugglingslagen gäller, som jag lidigare har berörl, en mer vidsträckl ram. På säll som jag har redovisal får beslut meddelas av en enskild lulUjänsteman, Del behövs alliså inle beslut av förundersökningsledare, vare sig denne är tullmyndighet m. m,. polismyndighel eller åklagare. Inte heller fordras det alt den som kroppsvisileras är skäligen misslänkl forell sådant broll enligt varusmugglingslagen på vilkel fängelse kan följa, eller all synnerlig anledning av vissl slag förekommer. Vad som krävs är i normalfallet bl.a. all del förekommer anledning atl vederbörande har på sig gods som är underkastat beslag enligl varusmugglingslagen.

Delta lorde med hänsyn lill omsländighelerna vid föreskriftens lillkomsi (prop. 1946:334 s. 15 jämfört med lydelsen av äldre lagrum, 14 S lagen (1923: 147) om slraff för olovlig vaminförsel) få loikas sä all det skall föreligga en grad av misslanke all den som kroppsvisileras har på sig sådanl gods. Däremol måsle det inte finnas anledning alt misslänka just denne för broll. Av del anförda lorde följa all den nu akluella föreskriften i 19 § varusmugglingslagen inle tillåter en rutinmässig kontroll i exempelvis den formen all man slickprovsvis plockar ul etl anlal personer för kroppsvisilalion.

För den skärpta tullkontrollen enligl samma lagrum gäller dock delvis andra föreskrifter. Har väl vederbörande bevakningschef funnit tillräckliga skäl för förordnande om sådan konlroll, får kroppsvisilalion verkställas på envar. Beslämmelsen, som i väsentliga drag fanns med i 1923 års lagstiftning rörande varusmuggling, kräver inte all misslanke föreligger alt vederbörande har på sig gods som är underkaslal beslag enligt varusmugglingslagen. Exempelvis måsle det antas atl en ren stickprovskontroll kan ske med slöd av beslämmelsen. Den torde därmed ha en i viss män preventiv funktion. Den försiktighet som kan synas naturlig i fråga om en så vittgående kontrollåtgärd visar sig beiräffande bl.a. själva förulsällningen för all vederbörande bevakningschef skall få förordna om denna. Enligl vad som upplysls i lagsliflningsärendel har beslui om skärpl lullkonlroll förekommil ytlersl sällan.

1 varusmugglingslagen finns inle särskilda föreskrifter om kroppsbesiklning. Beslui om en sådan åtgärd får alliså inle meddelas av en enskild tulltiänsleman som sådan. Inom lullverkel är det som nyss berörts endast viss lullmyndighel eller befallningshavare som har befogenhel därvidlag. Förutsätlningarna för ell sådanl beslui regleras ullömmande i RB.

Föreskrifter som berör frågan om hur kroppsvisilalion eller kroppsbe-

Prop. 1981/82:2 10

siklning får gå lill finns i RB liksom, beiräffande kroppsvisilalion, i varusmugglingslagen. 1 promemorian redovisas dessa regler.

Jag vill tillägga all del i lullagsliflningen finns särskilda beslämmelser som ger en lulltiänsteman befogenhet all vidla exempelvis stickprovskontroll i fråga om resandes varuinnehav. Regler om della är iniagna i 36 § lullagen (1973:670, 36§ ändrad senasi 1975: 1034) och 65 8 lullsladgan (1973:671).

3 Promemorian

1 den inledningsvis nämnda promemorian erinras lill en början om regeringsformens skydd för den kroppsliga inlegrilelen. Vidare redovisas beslämmelser om kroppsvisilalion och kroppsbesiklning i, förulom RB och varusmugglingslagen, andra lagar. Jag hänvisar lill den i promemorian lämnade redogörelsen, som bl.a, omfallar sådana ivångsåtgärder med avseende på dels häktade och anhållna m, fl, saml iniagna i kriminalvårds-anstalt, dels särskild kontroll på flygplats och presumtiva terrorister. Därutöver redovisas ell för riksdagen framlagt förslag rörande säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar.

I promemorian beskrivs vidare hur gränsen brukar dras mellan kroppsvisilalion och kroppsbesiktning i skilda lagsliflningssammanhang. Vidare redovisas JO:s förut berörda uttalande. Av delta framgår all denne anser atl den som vid en grundlig kroppsvisilalion tar av sig alla sina kläder inle skall behöva slå naken i tiänslemännens åsyn under visitalionen. All be vederbörande lyfta på armarna för kontroll av armhålorna, visa undersidan av fötterna och lyfta på håret är enligl JO all hänföra lill kroppsbesiklning. En undersökning av kroppen kan, enligt uttalandet, ju ske genom att man synar kroppen även om man inle lar på den. Också bl. a. en undersökning av håret måste enligt JO:s mening hänföras till kroppsbesiktning, liksom i regel undersökning av en peruk.

Vidare redovisas i promemorian en uppgifl från generaliullslyrelsen m.fl. om den praxis som har utbildats inom lullverkel beträffande tolkningen av begreppel kroppsvisilalion och som jag berörde inledningsvis. Enligl denna praxis inbegrips i begreppel även en yllig granskning av kroppen. Den som kroppsvisileras i samband med lullkonlroll har således när anledning förekommil fått klä av sig naken för all möjliggöra en sådan granskning. Därigenom har det enligl den berörda uppgiften varil möjligl att i anslulning till kroppsvisilalion avslöja sådana försök lill narkolikasmuggling som sker genom att smugglaren tejpar fast narkotika på kroppen, exempelvis i armhålor, i skrevet, mellan benen, under fotsulor eller instoppat i håret eller under en peruk. Vidare anförs del i promemorian atl

Prop. 1981/82:2 11

man inom tullverket som kroppsbesiklning lidigare egentligen endast betraktat undersökning av kroppens håligheler.

1 promemorian dras den slutsatsen att gränsdragningen mellan begreppen kroppsvisilalion och kroppsbesiklning är lämligen klar och alt begreppens innebörd får anses vara densamma oberoende av i vilkel förfallnings-sammanhang de förekommer. Del uttalas atl varje undersökning eller granskning av kroppen, antingen den är endasi okulär eller mera ingående, är att betrakta som kroppsbesiklning medan konlroll av kläder och andra persedlar är kroppsvisilalion.

Vidare redovisas i promemorian del närmare innehållel i generallullslyrelsens skrivelse den 27 november 1980 och i de övriga framställningar som har gjorts till regeringen i den aktuella frågan. Bl.a. har styrelsen med hänvisning lill JO:s beslut den 12 mars 1979 anförl all del inle alltid är tillräckligl all undersöka den misslänkles bagage och förelä kroppsvisilalion. I många fall är del enligl styrelsen nödvändigl all dessuiom förelä en ålminslone yllig kroppsbesiktning, eftersom del är en vanligl förekommande melod all narkotikasmugglare tejpar fast narkotikan direki på kroppen. Styrelsen pekar på atl, eftersom tulUjänslemän inle själva får beslula om kroppsbesiklning, beslui om elt sådanl tvångsmedel i regel fallas av undersökningsledare eller åklagare. Denna ordning medför enligt styrelsen olika olägenheier. Därvidlag framhålls bl.a. svårigheter atl få ell beslut utom ordinarie arbetstid, ell försvårande av den fortsalla ulredningen genom dröjsmålet, resursbindning och övervakningsproblem. Den av styrelsen föreslagna författningsändringen skall ses mol denna bakgrund.

För närmare detaljer i anslulning lill vad jag nu har anförl hänvisar jag till promemorian. I denna uttalas, all del - med hänsyn lill del synneriigen slarka samhälleliga inlressel av all så effektivt som möjligl förhindra atl framför allt narkotika förs in i landei - är uppenbart alt det föreligger ell behov av alt tulltjänstemän i samband med tullkontroll får besluta inte bara om kroppsvisitalioner utan också om en åtminstone okulär yttre granskning av den undersöktes kropp.

En sådan granskning innefattas dock i begreppel kroppsbesiktning, enligt promemorian. 1 denna diskuteras därför flera laglekniska lösningar för att uividga tullpersonalens befogenheter, nämligen:

1. En generell befogenhel för lulhjänstemän all i brådskande fall besluta
om kroppsbesiklning på den som ankommer från utrikes ort och skäligen
kan misstänkas för narkotikasmuggling (generaltullstyrelsens förslag).

2. Rätt för lulkjänsleman all besluta om yllig kroppsbesiklning under samma fömlsältningar som gäller beiräffande kroppsvisilalion, både i normalfall och i fråga om skärpl lullkonlroll.

3. Befogenhel för lulkjänsleman all beslula om fullsländig kroppsbesiklning.

4. Ändring av innebörden av begreppel kroppsvisilalion så all delta omfattar även den ytliga granskning av kroppen som kan ske sedan någon har tagit av sig samlliga kläder.

Prop. 1981/82:2 12

I promemorian lämnas närmare synpunkler rörande dessa fyra alternativ. Jag hänvisar därvidlag till denna. Alternativ två förordas där som den lösning för vilken övervägande skäl lalar, dvs. en befogenhel för lulkjänsleman all beslula om ytlig kroppsbesiklning under samma förutsättningar som gäller beträffande kroppsvisilalion.

Om innebörden av begreppel yllig kroppsbesiklning uttalas i promemorian all den utgör en lindrigare varianl av kroppsbesiklning. Den innefallar enligl promemorian endasi en yllre granskning av någons nakna kropp samt en undersökning av någons skägg, hår, peruk eller arm- eller benpro-teser. Vidare anges del all denna beskrivning av yllig kroppsbesiktning är avsedd all vara ullömmande. Varje annan form av kroppsbesiklning faller således uianför den ytliga. Dock anses del vara naturligt vid del prakliska genomförandel av en yllig kroppsbesiklning all den undersökle kan uppmanas alt exponera sådana eljesl dolda delar av kroppen såsom folsulor och armhålor men ingel ylleriigare. Del bör enligt promemorian alltså inle komma i fråga all be den undersökte inla några särskilda kroppsslällningar för atl underiäita besiktningen.

Till den närmare innebörden av promemorieförslaget återkommer jag i det följande.

4 Remissutfallet

Vid remissbehandlingen har allmänl erkänls all del finns behov av all tulltjänstemännen i vissa situationer har befogenhet alt fatta beslut om kroppsbesiklning som inle är mer ingripande. Vad man därvid pekar på är den avsevärda samhällsskada som narkotikamissbruket medför, det synnerligen slarka samhällsintresset av atl kunna förhindra all narkotika förs in i landei men även intresset av en i övrigt effektiv lullkonlroll, fördelarna från effektivitetssynpunkt saml en sannolikl preventiv effekt på narkotikasmugglingen. Däremol förekommer del delade meningar om bl. a. förutsäuningarna för ell sådanl beslut, gränsdragningen mol annan kroppsbesiklning, formerna för verkställighet m. m. Också vissa detaljfrågor berörs av remissinstanserna.

Till dem som förordar eller inle har någol all erinra mol atl behovet tillgodoses i huvudsak genom den i promemorian valda tekniska lösningen hör riksåklagaren, chefen för länsåklagarmyndighelen i Malmöhus län, överåklagaren i Malmö åklagardistrikt, hovrätten över Skåne och Blekinge, generaltullstyrelsen, rikspolisslyrelsen, polisstyrelserna i Göteborgs, Malmö och Helsingborgs polisdistrikt, socialslyrdsen, ivångsme-delskominittén, Sveriges advokatsamfund och Svenska lulltjänstemanna-förbundet. Exempelvis anser riksåklagaren att från prakliska synpunkler slarka skäl talar för förslagel, Hovrällen bedömer lösningen ändamålsenlig

Prop. 1981/82:2 13

och lämplig. Generaliullslyrelsen finner förslagel ulan ivekan vara all föredra framför styrelsens förslag. Rikspolisslyrelsen anser förslagel vara väl avvägt och anför bl.a. atl det frän rällssäkerhetssynpunkl inle lorde föreligga några betänkligheter.

JK uttalar att han från de synpunkter han har atl beakla inle har något alt erinra mol förslagel i vad del avser tulkjänslemans räll all företa yllig kroppsbesiklning när del finns anledning all misslänka någon för broll mol vamsmugglingslagen. Vidare finner JK del av angivna skäl moliveral all ytlig kroppsbesiktning skall kunna företas i samband med s.k. generell lullkonlroll, ulan all del föreligger misslanke om broll. Sådan besiktning bör därvid få företas också då någon bestämd misslänkl inle kan pekas ut men del finns skälig anledning all anta all man skulle finna smuggelgods hos en eller fiera i en viss siörre gmpp. Enligl JK bör kroppsbesiklning vid generell lullkonlroll emellertid inle få företas på så säll alt var och en urskillningslöst underkastas den. JK hänvisar på denna punkl lill beslämmelserna i regeringsformen.

Överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt anför vissa betänkligheter mot förslaget såvill gäller skärpl lullkonlroll men vill inle avstyrka del.

Också JO delar uppfallningen all lulkjänsleman bör ges ökade befogenheler all undersöka personer. JO ullalar vidare:

Emellertid måsle en viss försiktighet iakttas när man skall lagstifta härom. Del är ju här fråga om all begränsa en av regeringsformens fri- och rälligheler. Del är då vikligl all ha ell fullgott underlag för de överväganden som görs så atl man inle går längre än vad som är nödvändigt med hänsyn lill ändamålet.

Innehållel i den remillerade promemorian är tämligen magert och del är svårl all med ledning därav bedöma hur långl gående befogenheler lull-tiänslemän behöver ges. Promemorians förslag går i viss mån längre än vad generaliullslyrelsen har förordat och tydligen ansett erforderiigl. Vad som för mig framslår som mesl belänkligl är all enligl förslagel "yllig kroppsbesiklning" skulle få föreläs ulan all del föreligger någon konkret misstanke mol den undersökle. Del är ju ändå här fråga om en ålgärd som innebär elt allvarligl inlrång i den enskildes inlegritel. Man kan också fråga sig om lulkjänsleman i fråga om kroppsbesiklning (lål vara yllig) bör ges andra befogenheter än polismän har enligt rällegångsbalken. Vidare införs ell alldeles nytt begrepp, "yllig kroppsbesiklning", vilkel oundvikligen kommer all leda lill gränsdragningsproblem. Ell sådant nyll begrepp bör inle införas ulan mera ingående överväganden. 1 piomemorian har enligt min mening inle övertygande visals all den där valda lösningen bör väljas framför den som generaliullslyrelsen föreslagil.

Sammanfattningsvis anserjag på del föreliggande materialet all generallullslyrelsens förslag sakligl sett är all föredra. Jag vill tillägga atl jag delar uppfallningen i promemorian all man inte bör ge begreppet kroppsvisilalion i varusmugglingslagen en annan innebörd än begreppel har i annan lagstiftning.

Som en allmän reflexion i anslulning lill ärendel vill jag slutligen tillägga att en möjlighet på längre sikt är all ylleriigare minska på sambandet

Prop. 1981/82:2 14

mellan lullkonlrollen och tvångsmeddssyslemel i rällegångsbalken. Man kan länka sig regler som ger högre befallningshavare inom tullen befogenhet all beslula om kroppsbesiklning och della oavseil om del föreligger misslanke om brott, nämligen om del med skäl kan antas att den som anländer från utrikes ort olovligen medför gods. Vidare kan man i så fall berättiga tulkjänsteman i lägre ställning att besluta om kroppsbesiktning i brådskande fall.

Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt anför betänkligheter mol elt tillåtande av ytlig kroppsbesiklning vid skärpl tullkontroll och säger sig inle kunna tillstyrka förslagel i denna del. Beslut om en generell sådan kroppsbesiktning ler sig enligl dennes mening stötande. Han anser atl den enskilde lulUjänslemannen med slöd av sin behörighel från fall lill fall bör överväga om det finns skäl lill sådanl ingrepp i den personliga integriteten.

Gränsdragningsfrågor berörs också av andra remissinslanser. Riksåklagaren kan inte finna all ell införande av begreppel yllig kroppsbesiklning ger anledning till några principiella betänkligheter och pekar på att på sätt framgår av promemorian en liknande nyansering har skell på senare år i skilda författningar i fråga om kroppsvisilalion. Den i promemorian angivna uttömmande beskrivningen av vad som innefattas i begreppet yllig kroppsbesiktning lorde enligl riksåklagaren vara tillräcklig för alt lolkningssvårigheter skall undvikas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge pekar på atl enligt det remillerade förslagel yllig kroppsbesiklning innefallar uiöver yllre granskning av någons nakna kropp en undersökning av någons skägg, hår, peruk eller arm-eller benproleser. Vad gäller undersökning av någons hår utgår hovrällen från atl fråga är endast om huvudhåret och ej annan behåring. Vidare är del hovrättens uppfattning atl en undersökning av arm- eller benproteser i allmänhel är från inlegritetssynpunkt så ingripande atl den inle bör omfallas av begreppel yllig kroppsbesiklning,

Generaliullslyrelsen uttalar all förslagel visserligen inte läcker sådan kroppsbesiklning som innebär atl den undersökte får inta särskilda kroppsslällningar. Enligt styrelsens uppfattning kan det dock vara lämpligl alt denna mera ingripande typ av kroppsbesiklning är underkastad RB:s allmänna regler om kroppsbesiktning. Med hänsyn till all narkotika läll kan gömmas i munhålan bör dock den undersökte kunna uppmanas att öppna munnen för alt möjliggöra undersökning av munhålan. Enligt styrelsen framgår det inte klart av förslagel om della skall anses lillålel vid yllig kroppsbesiklning. Också tulltjänstemannaförhundet anser atl ytlig kroppsbesiktning bör omfalla munhålan.

Polisstyrelsen i Helsingborgs polisdistrikt menar all lulkjänslemännens behörighet bör ulvidgas ylleriigare någol. Till yllig besiktning bör hänföras all besiklning, som inte berör kroppens inre håligheler.

Enligt tvångsinedelskommillén lorde del inle föreligga någon egentlig Ivekan om vad som avses med kroppsvisilalion resp, kroppsbesiklning.

Prop. 1981/82:2 15

Samlidigl slår del dock klart alt gränsen mellan dessa två tvångsmedel blir i viss mån flytande. Kommiilén fortsätter:

Görs en kroppsvisilalion på det sättet all den som skall visiteras får la av sig alla kläder, är del ju nästan omöjligl all undgå all i viss mån granska den nakna kroppen samlidigl som man kontrollerar all alla kläder verkligen är avtagna. Fråga blir dock naturligtvis i så fall endast om en myckel yllig och summarisk kroppsbesiktning och inte om sådan mera ingående kroppsbesiklning som ryms under kroppsbesiklning enligl 28:12 RB. Tvångsmedelskommittén kommer all uppmärksamma denna gränsdragningsfråga jämle andra vid sin översyn av tvångsmeddsinslitulen i RB och andra författningar. Kommiilén har dock ännu inle påbörjat den delaljgenomgång av de olika tvångsmedlen som en sådan översyn kräver.

En särskild fråga är hur man lagtekniskt bör gå lill väga för all sälla de rälla gränserna för den kroppsbesiklning som en lulkjänsleman skall få företa i anslutning lill en kroppsvisilalion. Klart är å ena sidan alt kropps-besiktningen i fråga inle skall få innefalla undersökning av kroppens håligheler (anus, vagina) och inle heller tagning av blodprov, urinprov e.d. och än mindre någon form av läkarundersökning. Klart är å andra sidan också all en okulärbesiktning av kroppen utan all denna vidrörs skall få företas. Häremdlan ligger emellertid en rad mellanformer, t. ex. okulärbesiktning av skrev, armhålor, bröslveck, öron, näsa eller mun, som inle kan göras utan alt den besiktigade medverkar genom olika kroppsslällningar m. m. Vidare märks undersökningar av skägg, hår, peruker och proleser som inle kan genomföras rent okulärl ulan förulsäiler ell vidrörande av den besiktigade. 1 promemorian föreslås (s. 22) all den kroppsbesiklning som skall få företas benämns "yllig kroppsbesiklning" och all den skall få innebära endasi en yllre granskning av någons nakna kropp saml en undersökning av någons skägg, hår, peruk, arm- eller benproleser (land-proteser?), öm denna beskrivning sägs all den är avsedd all vara ullömmande och atl varje annan form av kroppsbesiklning skall falla utanför. Del tilläggs emellertid all det vid del prakliska genomförandel av en yllig kroppsbesiktning är naturligt att den undersökte uppmanas atl exponera sådana eljesl dolda delar av kroppen som folsulor och armhålor men ingel ytterligare. Del bör alltså inte komma i fråga alt be den undersökle inla några särskilda kroppsslällningar för all underlätta besiktningen. Dessa uttalanden är i viss mån motsägande. Skall en yllre granskning av någons nakna kropp bli fulll effektiv måsle den få omfalla också sådana delar av kroppen som döljs av hudveck och delar av kroppen (armar - armhålor, ben - Ijumskveck, fetlvalkar - mellangärde, mage etc). Anser man att den lypen av yllre granskning inle bör vara inbegripen bör del anges uttryckligen. Över huvud tagel synes del inte lämpligl all i lagtext införa elt sådant nyll begrepp som "yllre kroppsbesiklning" ulan all ge en legaldefinition av del. Del kan rimligen inle fä vara en uppgifl för motiven all klargöra var gränserna skall gå när gränserna rör så ömtåliga integritets-frågor som här.

Verkställighetsfrågor berörs av några. JO föreslår alt det i varusmugglingslagen las in bestämmelser om alt kroppsvisilalion och kroppsbesiklning inle får göras mer ingående än vad ändamålel med ålgärden kräver

Prop. 1981/82:2 16

och alt all den hänsyn som omsländighelerna medger skall iakllas. Han hänvisar därvidlag bl. a. till 52 c § lagen om kriminalvård i anstalt. Socialstyrelsen anför bl. a. följande:

Enligl förslagel skall lulkjänsleman beslula om och verkslälla yllig kroppsbesiktning. Sådan åtgärd kan bl.a. innefatta att undersöka arm-eller benproles eller avlägsna förband över sår eller gipsbandage. I vissa av dessa fall behöver några medicinska komplikationer inle uppslå i samband med åtgärden. 1 andra fall kan del emellertid vara nödvändigl, l.ex. vid avlagande av en mer komplicerad armprotes eller etl siörre gipsbandage, all bedömningen och åtgärden ulförs av medicinskt utbildad personal, i första hand legitimerad sjuksköterska. 1 den mån tullen inte haregen sådan personal anställd bör till tullen på lämpligl säll knytas medicinskt utbildad personal som har all biträda vid sådana undersökningar.

Bestämmelser om medicinsk personals medverkan vid yllig kroppsbesiklning lorde lämpligast kunna införas i verkslällighelsföreskrifler. Socialstyrelsen är beredd atl medverka vid utarbetande av sådana.

En speciell fråga tas upp av tvångsmedelskommittén, nämligen hur en lulkjänsleman skall förfara om någon vid en tullkontroll motsätter sig ytlig kroppsbesiktning när tiänslemannen bestämmer sig för all företa en sådan eller motsätter sig viss typ av granskning i samband med en sådan besiklning. Kommittén uttalar att den saknar lillräcklig överblick över de problem som kan uppstå i sådana fall men anser alt frågan inle bör gås förbi med lystnad ulan beaklas under del fortsalla lagstiftningsarbetet.

Riksåklagaren behandlar en fråga som rör ledningen av förundersökning i mål angående misstanke om narkotikasmuggling där sådan misslanke uppkommer i samband med tullkontroll och fråga om kroppsbesiktning aktualiseras. Riksåklagaren redovisar därvid en av honom den 8 maj 1981 lill generaliullslyrelsen avlålen skrivelse i ämnet. 1 denna anförs bl.a. följande:

Den i generallullslyrelsens framställning till regeringen väckta frågan om befogenhel för lulkjänsleman all beslula om kroppsbesiklning fömlsälter författningsändring. De inledningsvis antydda betänkligheter som frän skilda håll framförts till riksåklagaren mol den ordning som tillämpas när fråga om kroppsbesiklning aktualiseras i samband med tullkontroll inriktar sig emellertid på ell annal förhållande, nämligen del all fråga om kroppsbesiklning f. n. alltid underställs åklagarens prövning. Del har framhållits atl denna ordning är resurskrävande och leder lill tidsutdräkt som drabbar inle bara tullväsendets effektivitet genom all tullpersonal binds vid bevakningen av den misstänkte medan åklagaren söks per telefon utan även den misstänkte som måsle kvarstanna på lullstalionen i avbidan på alt åklaga-, rens beslut föreligger. Jag har vid övervägande av den akluella frågan kommit lill slulsalsen alt de olägenheier i fråga om beslutsförfarandet som sålunda påtalats hos mig i slor utsträckning lorde ha sin grund i all rådande praxis på områdel kommit alt utvecklas ulan all de möjligheter lill en mera rationell ordning som ges i varusmugglingslagens beslämmelser om ledningen av förundersökning rörande broll som avses i nämnda lag tagits till vara. Min slutsats grundar sig på följande överväganden.

Prop. 1981/82:2 17

När del gäller förhållandel mellan polismyndighet och åklagare som undersökningsledare finns sedan länge av riksåklagaren och rikspolisslyrelsen i samråd utfärdade anvisningar som bl. a. preciserar i vilka fall saken kan anses vara av sådan enkel beskaffenhel all polismyndighel fär vara undersökningsledare även sedan skälig misslanke uppkommit mot viss person. 1 de senasi ulfärdade anvisningarna (se riksåklagarens anvisningar angående vissa frågor rörande ledningen av förundersökning i brottmål, RÅFS 1979: 1, RÅC 1:95) har i den bilaga i vilken förtecknats brottmål där saken normall anses vara av enkel beskaffenhet upplagils även en del brolt som påföljdsmässigl är förhållandevis allvariiga, l.ex. misshandel, slöld och grov stöld. Bland de tvångsmedel som polismyndighel som undersökningsledare normall får beslula om ulan alt överiämna saken lill åklagaren upptas bl. a. husrannsakan som ej är av siörre omfattning, kroppsvisilalion och kroppsbesiklning. Av betydelse vid utformandet av de berörda anvisningarna har varil bl.a. avvägningar som gällt de olika broliens frekvens och den därvid delvis sammanhängande frågan om polismyndighelens erfarenhet av utredningar rörande de olika brolien, broliens arl och juridiska konslmklion särskill med lanke på svårigheten all utreda och bedöma de objektiva och subjektiva rekvisiten, misstankens styrka och broltels rubricering, saml de akluella Ivångsmedlens karaklär och omfallning.

Frågan när förundersökning som rör broll som avses i varusmugglingslagen skall anses vara av enkel beskaffenhel bör bedömas efler rikllinjer liknande dem som gäller vid tillämpningen av 23 kap. 3 § RB. Som fram-gåll av del föregående innebär vid lillämpningen av sislnämnda stadgande del förhållandel atl fråga om kroppsbesiklning aktualiseras normall inte all saken skall anses vara annal än av enkel beskaffenhel. När misslanke vid lullkonlroll uppkommer om all en resande söker smuggla narkotika genom all bära den dold under kläderna lorde som regel den gärning som vederbörande i vart fall i inledningsskedet kan misstänkas för vara varusmuggling som inle är ringa. Frågan om förulsällningar för kroppsbesiklning föreligger är då avhängig av en bedömning främsi rörande brottsmisstankens styrka. Tullmyndighet lorde i allmänhel ha en omfallande erfarenhel av eftersökande av narkotika i samband med kontroll av resande och av utredningsförfarandet i fall där misslanke föreligger om varusmuggling av narkotika som någon bär pä sig. Mot bakgrund härav synes vid misslanke om broll som nyss nämnts saken normall kunna anses vara av enkel beskaffenhel i varusmugglingslagens mening. 1 normalfallet bör därför enligt min mening tullmyndigheten kunna som undersökningsledare svara för fömndersökningen i de berörda fallen, i vart fall i inledningsskedet, och därvid också i denna egenskap i förekommande fall la slällning till frågan om kroppsbesiklningen av mera yllig nalur. Om fråga uppkommer om kroppsbesiklning av mera ingripande natur än en okulär granskning av kroppen, l.ex. undersökning av kroppshälighelerna, motiverar däremol såväl den i sådana fall regelmässigt svårare bedömningen av styrkan av brottsmisstanken som tvångsåtgärdens mera ingripande nalur alt saken överlämnas lill åklagare som undersökningsledare. Även i andra fall skall saken givelvis överlämnas lill åklagaren om målel i del enskilda fallel framstår som svårbedömt eller del eljesl är påkallat med hänsyn till omsländighelerna. 1 fall där del vid en kroppsbesiklning anlräffas narkotika hos den misstänkte måsle givelvis frågan om saken fortfarande är av enkel beskaffenhel åter övervägas av tullmyndigheten mol bakgrund av del utredningsläge som då uppkommit. Ofta torde ell inträde av åklagare som

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 2

Prop. 1981/82:2 18

undersökningsledare då bli erforderiigl, bl.a. med lanke på all fråga orn anhållande av den misstänkte kan aktualiseras.

En nyanserad lillämpning av varusmugglingslagens och rättegångsbalkens regler enligl vad jag här anförl synes kunna få lill följd alt beslut om kroppsbesiklning av mera ytlig nalur kan meddelas av lullmyndighel i flertalet av de fall där misstanke om narkolikasmuggling av här berört slag uppkommer i samband med tullkonlroll av resande.

I silt remissvar över promemorian ullalar generaltullstyrelsen all även om riksåklagarens skrivelse innebär elt mer rationellt förfarande än hillills för beslut om kroppsbesiklning - genom atl allmän åklagare normall inle behöver kopplas in för sådanl beslui - det är uppenbarl alt della förfarande inle kan ersälia promemorieförslagel, eftersom della förslag innebär dels atl undersökningarna kan göras i samma utsträckning som kroppsvisilalion, dels atl snabbare beslut kan fallas genom atl delta ankommer på den undersökande tiänslemannen,

Sveriges advokatsamfund lar upp begreppet tulltjänsteman och ullalar:

Enligt den föreslagna laglexien gäller all såväl kroppsvisilalion som yllig kroppsbesiklning fär företas av "lulkjänsleman". När del gäller moisvarande regler om kroppsvisilalion och kroppsbesiktning i 28 kap. RB förul-sältes atl sådan ålgärd vidtas av polisman, i normalfallet som biträde åt förundersökningsledaren enligl 23 kap. 3 § RB. Med "lulkjänsleman" torde avses all personal — också kontorspersonal och annan administrativ, personal - som är verksam hos lullverkel. Enligl samfundels mening bör beslut om ytlig kroppsbesiklning vara förbehållet arbetsledande personal hos lullverkel. Regler om della kan förslagsvis inläs i intern arbetsordning för tullverket.

Lagtekniska frågor las upp av några inslanser, bl. a. JK. Denne förordar en viss omredigering av den föreslagna laglexien så all del klarl framgår all andra slycket avser varje form av yllig kroppsbesiktning.

JO, som alliså sakligl förordar generallullslyrelsens ursprungliga förslag, har vissa invändningar mol den laglekniska lösningen i slyrelsens förslag. Bl.a. bör enligl JO bestämmelsen om kroppsbesiktning bättre anpassas till tekniken i varusmugglingslagen. JO förordar atl beslämmelsen las in som en särskild 19 a §, och utformas efter förebild av 18 §. Förslagsvis kan enligl JO beslämmelsen ges den avfattningen all i fråga om brolt som avses i I eller 3 § och som gäller narkotika lulkjänsleman har samma räll atl ulan förordnande förelä kroppsbesiklning som enligt rällegångsbalken tillkommer polisman. Vid sådan kroppsbesiktning bör enligl JO lillämpas vad som sägs om kroppsvisilalion i 19 § andra och tredje slyckena. Mer ingående kroppsbesiklning får dock utföras endasi av läkare. JO har vissa ylleriigare synpunkler av teknisk beskaffenhet.

Slutligen lar generaliullslyrelsen upp vissa tolkningsfrågor. Styrelsen uttalar följande:

Prop. 1981/82:2 19

Vad som sägs om kroppsvisilalion på s. 17 fjärde stycket i promemorian kan enligl styrelsens uppfallning endasi avse sådan generell kroppsvisilalion, som sker vid skärpl lullkonlroll enligl 19 § förslå slyckel andra punklen varusmugglingslagen. I kommenlaren lill varusmugglingslagen (S. Jungefors — E. Wahlberg: Smugglingslagsliflningen, s. 144) görs ell liknande ullalande och då avseende jusl denna lyp av kroppsvisilalion.

Vad gäller frågan om graden av misslanke m. m. vid kroppsvisilalion enligt 19 § förslå slycket förslå punklen varusmugglingslagen framgår följande av förarbelena.

1 proposition 1960: 115 (s. 128) med förslag lill lag om slraff för varusmuggling påpekas all beslämmelserna om kroppsvisilalion i nämnda lagrum överensstämmer med bl. a. de dessförinnan gällande bestämmelserna i 13 § lagen (1923: 147) om slraff för olovlig vaminförsel.

Sistnämnda paragraf fick denna lydelse genom lagen (1946:866) angående ändring i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om slraff för olovlig vaminförsel. Åndringen irädde i krafl den I januari 1948 samlidigl med den nya rällegångsbalken.

1 proposition 1946:334 (s. 15) med förslag lill denna ändring anföres endasi alt man i fråga om kroppsvisilalion föreslagit "mindre jämkningar i anledning av beslämmelserna i nya RB". Dessförinnan hade beslämmelserna följande lydelse:

"Undersökning ä person efler olovligen infört gods må förelagas allenast dä mol någon, som ä fartyg eller eljesl ankommer frän ullandel lill ort, där tullförvallning finnes, eller mol någon, som anlräffas vid gräns- eller kuslorl föreligger på sannolika skäl grundad misstanke, all han har på sig förstucket gods; dock må, där vederbörande chef för lull-, kusl- eller gränsbevakning finner skärpning av lullkonlrollen ä persontrafiken från ullandel med viss lägenhel eller för viss lidrymd å någon plals oundgängligen nödvändig, dylik undersökning efter bevakningschefens bestämmande verkslällas å envar med lägenhelen eller under lidrymden från utlandet lill platsen ankommande person. Sådanl förordnande skall ofördröjligen underställas generallullslyrelsens prövning men gånge likväl genasl i verkslällighel."

Att "mindre jämkningar" lett till att orden "på sannolika skäl grundad misslanke" bortfallit måste ses mol bakgrund alt det i den nya rättegångsbalken (28 kap. 11 §) föreskrivs bl. a. all kroppsvisilalion kan förelagas pä den som "skäligen kan misstänkas för brollel". 1 fråga om annan än den misslänkle gäller de slrängare bestämmelserna all kroppsvisilalion får företagas allenast om synnerlig anledning förekommer atl föremål som är underkastat beslag skall anlräffas m. m.

Mol bakgrund av vad ovan anförts är del angelägel atl del fastslås all kroppsvisilalion enligl 19 § första slyckel 1 p. varusmugglingslagen får företas dä del föreligger anledning lill misslanke all någon har på sig smuggelgods, men all någon stark misstanke om smuggling ej behöver föreligga ens vid en mer ingripande kroppsvisilalion. Den undersökning som lulkjänsleman får göra av resväskor och utrymmen i transportmedel m.m. enligl 36 § lullagen (1973:670) och 61 och 65 §§ tullsladgan (1973:671) kan däremot ske i form av en ren slicksprovskonlroll, vilkel också är det normala förfarandet.

Prop. 1981/82:2 20

5 Överväganden

5.1 Behovet av en författningsändring

Tullkonlrollen är ell myckel vikligt led i kampen mol framför allt narkotikasmugglingen. Därför är det i hög grad angelägel all lullverkel kan ulföra sin uppgifl så effektivt som möjligl. Samlidigl är del givet all konlrollen inle kan göras fullsländig. Tillgången pä resurser liksom även prakliska omsländigheler sätter nalurliga gränser för hur långt man kan gå. Hänsynen lill den personliga inlegrilelen är ell annal moment som verkar begränsande.

Hell nalurligl är det myckel angelägel atl de resande inle i onödan utsätts för det obehag som en långl driven personkonlroll kan föra med sig. Den ålerhållsamhel eller försiktighel som della kan motivera bör ä andra sidan inle drivas sä långl all andra vikliga samhällsinlressen eftersälis. Jag tänker då självfallel pä de allvarliga samhällsskador som narkolikamiss-brukel vållar. Till bilden hör vidare all den arbetssituation som var aktuell för lullverkel dä nuvarande smugglingslagsliflning tillkom är förändrad. Till skillnad mol klassiskt smuggelgods såsom alkoholdrycker och cigarrel-ter kan narkotika till belydande värde och fariighelsgrad läll döljas under den resandes klädsel. 1 den prakliska hanleringen av gränskonlrollen har inom lullverkel skell en anpassning lill della.

Som jag lidigare har redovisal har man på sina häll inom lullverkel sålunda funnil del nödvändigl all i samband med en långl driven kroppsvisilalion i viss omfallning granska ocksä den avklädda kroppen för atl söka efter främst narkotika. Inom tullverket har det rättsliga läget bedömts så, atl denna granskning omfattas av den befogenhet all beslula om kroppsvisilalion som en enskild lulkjänsleman har enligl 19 § första slyckel första meningen varusmugglingslagen.

Gränsdragningen mellan kroppsvisilalion och kroppsbesiklning berörs bl.a. i förarbelena till regeringsformen. Jag hänvisar på denna punkt lill den i promemorian iniagna redogörelsen. Av denna framgår all numera iakltas i viss lagstiftning en särskild gränsdragning mellan dessa begrepp. Den lorde innebära alt granskning och undersökning av en avklädd persons kropp hänförs till begreppel kroppsbesiklning. All en viss oklarhet om gränsdragningen dock kan råda i annal avseende antyds av innehållet i tvångsmedelskommitténs remissyttrande i della ärende.

Del lorde i och för sig kunna diskuteras huruvida begreppel kroppsvisilalion i 1960 års vamsmugglingslagstiflning hell ansluler lill den gränsdragning som numera förekommer. Oberoende av hur del kan förhålla sig därmed är del givelvis önskvärl, all man så långl möjligl i lagsliflningssammanhang använder en enhellig terminologi. Detta lalar för all nu söka finna en teknisk lösning som tillgodoser behovel av effeklivilel i lullkonlrollen samlidigl som en rimlig balans uppnås i förhällande till de andra angelägna inlressen som jag har berört.

Prop. 1981/82:2 21

På säll som har framgått kan avvägningen mellan de olika faktorerna ske på en rad olika säll. när del gäller en så ingående lullkonlroll av resande-strömmen som har diskuterats i della ärende. Man kan slälla upp särskilda krav på beslulsfatlarens kompelens eller överlåta ät den enskilde lulkjän-slemannen all falla beslulel. Därvidlag går del teoretiskt all skilja mellan olika silualioner och att ha speciella befogenhetsregler för exempelvis brådskande fall. För en kroppsrannsakan som går utöver en ren kroppsvisilalion kan slällas upp krav pä skälig misslanke om broll, evenludll av viss svårhelsgrad. Ell sådanl syslem med särskilda beslulsfatlare finns som har framgått f. n. i RB. Det är också möjligl atl i olika avseenden söka avskilja vilka delar av kroppen som får granskas och kanske också hur granskningen skall gå lill. Slutligen kan man bl.a. skilja mellan befogenheler vid normal tullkontroll respektive vid s. k. skärpl tullkontroll. Därvid kan det diskuteras om en kroppsgranskning m. m. skall fä förekomma vid t.ex. stickprovskontroll.

Remissinslanserna synes allmänl utgå från alt del nu är påkallal all uividga förfallningsslödel med avseende på kroppskonlroll av den arl som man inom tullverket hillills har lillämpal på grundval av varusmugglingslagens beslämmelser om kroppsvisilalion. De lekniska lösningar som har diskulerals skiljer sig dock från varandra i olika avseenden. Skillnaderna visar sig i hur vederbörande anser all man bör avväga de nyss berörda faktorerna mol varandra och därvid konslruera ell nytt syslem. Vissa lösningar synes inskränka lulkjänslemännens befogenhel jämfört med hur man på sina håll hillills har uppfallal dess ram. Andra lösningar som har diskulerals torde innebära all man vidgar ramen uiöver vad som har tillämpats i praktiken vid tullkonlrollen. Ocksä i andra avseenden finns del skillnader.

Jag konslalerar alt den gemensamma nämnaren för samlliga remissyll-randen och för promemorieförslagel är. alt den enskilde lulkjänslemannen bör ha ell lagstöd för all åtminstone i några silualioner få vidta en del av de åtgärder som i vissa lagsliflningssammanhang bedöms som kroppsbesiklning. För egen del är jag av den uppfallningen all del finns ell klart behov av della, om vi skall kunna på ell effektivt säll vidmaklhålla kampen mot främsi narkotikasmugglingen. Jag går därför över till alt närmare granska vad som bör gälla därvidlag och tekniken för all åsladkomma delta.

5.2 Olika tekniska lösningar

5.2.1 Vissa avvägningsfrågor

I promemorian diskuteras fyra alternativ, på sätt som jag lidigare (avsnilt 3) har redovisal. Förulom generallullslyrelsens förslag och den i promemorian förordade lösningen las upp tanken pä en befogenhel för den enskilde lullstiänstemannen all beslula om varje form av kroppsbesiktning, inbegripel en fullständig sådan. I denna lanke lorde ingå all förulsalt-

Prop. 1981/82:2 22

ningen för en sådan ålgärd skulle vara densamma som gäller för kroppsvisilalion enligt 19 § första slyckel första meningen varusmugglingslagen.

Till en sådan lösning som den sistnämnda måsle jag slälla mig avvisande. Del är ju inle på denna punkl som del har konstalerals ell behov i den praktiska hanleringen i samband med ingående kroppsvisilalion. Vidare rör del sig här om en betydande inlegriletskränkning. Av bl. a. rällssäker-hetsskäl bör man därför i nulägel hålla fasi vid kravel pä all vederbörande skall vara skäligen misslänkl för brolt på vilkel del kan följa fängelse, för alt en ingående kroppsbesiklning skall fä vidlas. Ocksä den nuvarande beslutsordningen bör bibehållas.

Etl annal alternativ är all ge begreppet kroppsvisilalion en vidgad innebörd i varusmugglingslagen så all del omfattar även yllig kroppsbesiklning. Av skäl som redovisas i promemorian kan jag inte tillstyrka en sådan ordning. Bl. a. skulle etl och samma begrepp komma atl ges olika innebörd i skilda författningar.

De två återstående alternativ som har diskulerals i ärendel omfallar lill en början generaltullstyrelsens ursprungliga förslag, till vilket JO i sak ansluter sig. Del andra huvudalternativet utgörs av den i promemorian valda lösningen. Till denna ansluter sig - med vissa reservationer, särskill beträffande läget vid skärpt tullkontroll - så goll som samtliga övriga remissinslanser, däribland geneialtullstyrdsen.

Del förstnämnda huvudallernalivet innebär all en lulkjänsleman, om fara är i dröjsmål, skall få besluta om kroppsbesiktning på den som ankommer frän ulrikes ort och skäligen kan misslänkas för narkotikasmuggling. 1 övrigl skulle beslämmelserna i 28 kap. RB gälla i fråga om kroppsbesiktning.

Innebörden av en sådan lösning är all man pä flera punkter begränsar förutsättningarna för atl vidla en yllig kroppsbesiklning, om jämförelsen görs med beslut om kroppsvisilalion med slöd av 19 § första stycket första meningen varusmugglingslagen med den innebörd man inom lullverkel lidigare har lillmäll sislnämnda begrepp. Beslui om kroppsbesiktning skulle således få meddelas av den enskilde lulkjänslemannen endast vid fara i dröjsmål. Någon sådan begränsning finns inle rörande kroppsvisilalion enligl nämnda lagrum. Vidare skulle krävas att del förelåg skälig misslanke om broll i fråga om jusl den som kroppsbesiklningen avser eller atl del fanns synnerliga skäl alt ändock kroppsbesiktiga denna. Elt sådanl krav saknas i lagrummel. Förulsältningen för kroppsvisilalion anges där vara bl.a. all del förekommer anledning all vederbörande har på sig gods som är underkaslal beslag enligl varusmugglingslagen. Så kan vara fallel ulan all misslanke behöver föreligga jusl mol den som kroppsgranskas. En ytterligare begränsning ligger i det förhällandet atl beslut om kroppsbesiktning enligt RB förulsäiler all den skäliga misslanken avser broll på vilkel del kan följa fängelse.

Samlidigl som generallullstyrelsens ursprungliga förslag innebär pälag-

Prop. 1981/82:2 23

liga begränsningar i förhållande till vad som hillills har behövl lillämpas i praktiken, innesluter den diskulerade lösningen en kraftig ulvidgning i förhållande lill denna lillämpning. Förslagel innebär ju all den enskilde tulltjänstemannen skulle under angivna förutsättningar ges befogenhet atl beslula om varje form av kroppsbesiklning och inle bara en yllig sådan. Någol behov av en så vittgående befogenhel synes inle ha visal sig i praktiken.

Jag erinrar om atl generaltullstyrdsen vid remissbehandlingen av promemorian har förklaral alt det remitterade förslagel ulan ivekan är all föredra framför slyrelsens förslag. Med hänsyn lill ålgärdens ingripande nalur hade siyrelsen vid ulformningen av förslagel anselt sig böra i möjligaste män anknyta lill gällande lagstiftning om kroppsbesiklning saml begränsa befogenheten lill eftersökande av narkotika, anför styrelsen. Enligt siyrelsen kan, som jag har nämnt, inle heller del av riksåklagaren angivna förfarandel med lullmyndighel som beslulsfallare i normalfallel i fråga om kroppsbesiklning av mer yllig nalur ersätta promemorieförslagel. Sislnämnda förslag innebär ju all undersökningarna kan göras i samma uisiräckning som kroppsvisilalion och all snabbare beslui kan fallas genom all detta ankommer på den undersökande tiänslemannen, ullalar styrelsen i sitt remissyllrande.

För egen del anser jag del förslå huvudallernalivel vara förenal med påtagliga nackdelar, bl. a. från effektivitetssynpunkt. Vidare vill jag ansluta mig lill den bedömning styrelsen redovisar i yllrandel. Del bör alltså prövas om man kan uppnå en bällre lösning med del andra huvudallernalivel.

5.2.2 Den normala tullkontrollen

Som skäl för att i sak ansluta sig till generaltullstyrelsens ursprungliga förslag har JO anfört bl.a. att del som för honom framstår som mesl betänkligt är all yllig kroppsbesiklning skulle få vidtas ulan att det föreligger någon konkret misslanke mol den undersökle. JO pekar härvidlag på alt del ju ändock är fråga om en ålgärd som innebär ell allvarligl inlrång i den enskildes inlegrilel.

På denna punkl bör man enligt min mening skilja mellan situationen vid normalbeslulen om kroppsvisilalion enligl 19 § varusmugglingslagen och den särskilda silualionen vid skärpl lullkonlroll enligl samma lagrum. I del försinämnda läget krävs bl. a. att del förekommer anledning mol någon all han har på sig gods som är underkastat beslag enligl varusmugglingslagen. På sätt som jag förut (avsnitt 2) har nämnt torde detta fä tolkas sä atl det skall föreligga en grad av misslanke all den som kroppsvisileras har på sig sådanl gods. Även om del inle fordras all man har anledning all misslänka jusl denne för ell smugglingsbroll lorde del vara mer sällan förekommande alt annan person kan misslänkas.

Prop. 1981/82:2 24

Mol bakgrund av della och av vad jag har uttalat i övrigt anserjag alt del i sak är påkallal atl en lulkjänsleman vid normal lullkonlroll får ullrycklig befogenhel all beslula om en viss begränsad kroppsbesiklning under samma förulsällningar som nu gäller för kroppsvisilalion enligl 19 S första slyckel första meningen varusmugglingslagen. All sälla upp särskilda kompetenskrav i fråga om beslutsfattaren när del gäller en sådan kroppsbesiklning finner jag vara både opåkallai i sak och olämpligt från effektivitetssynpunkt.

Behovet av atl lulkjänsleman har en sådan befogenhel är alltså klariagl. Därmed återstår all pröva om del går all på elt sätt som är lillräckligl klarl frän rättssäkerhetssynpunkt avgränsa de former av kroppsbesiktning som befogenheten skulle behöva omfatta. Här gäller det alltså gränsdragningen mellan ytlig och annan kroppsbesiklning. Enligt JO:s uppfallning kommer införandel av etl alldeles nyll begrepp oundvikligen atl leda till gränsdragningsproblem.

För egen del fär jag framhålla följande. Del är i och för sig rikligl all del kan vara svårt all undvika gränsdragningsproblem i sammanhangel. Till en del finns dock liknande problem redan f. n., nämligen i fråga om skiljelinjen mellan begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning såsom denna numera uppfattas. Jag vill på denna punkt erinra om vad tvångsmeddskom-miltén uttalar. Vidare finns del enligl min mening flera säll all minska problemen i del nu akluella sammanhangel. Deras omfallning är beroende av vad man vill lägga i begreppel yllig kroppsbesiktning, alltså hur ingående denna får bedrivas. Till delta kommer all den prakliska tillämpningen av en befogenhet härvidlag i viss mån kan styras genom anvisningar om hur befogenheten får användas.

Som jag lidigare har redovisal lämnas i promemorian en beskrivning av vad som avses vara innebörden i begreppel yllig kroppsbesiktning. Där anges sålunda all detta endasi omfatlar en yttre granskning av någons nakna kropp samt en undersökning av någons skägg, här, peruk eller arm-eller benproleser. Det framhålls vidare all denna beskrivning av ytlig kroppsbesiklning är avsedd all vara ullömmande och all varje annan form av kroppsbesiklning således faller uianför den ylliga. Härulöver lilläggs all det vid del prakliska genomförandel av en yllig kroppsbesiklning är nalurligl all den undersökle kan uppmanas all exponera sådana eljesl dolda delar av kroppen såsom folsulor och armhålor men ingel ytterligare. Enligt förslaget bör del alltså inle komma i fråga atl be den undersökle all inla några särskilda kroppsslällningar för att underiäita besiklningen.

Del är enligl min mening uppenbarl all varje form av kroppsbesiklning kan vara känslig från inlegrilelssynpunkl. 1 synnerhel gäller detta om vederbörande tiänsteman skall granska en person dä denne är avklädd och kanske även undersöka delar av kroppen. Redan f. n. gäller dock all en fullständig kroppsvisilalion får drivas så långl att vederbörande ombeds ta av sig alla kläder för att tiänslemannen skall kunna söka igenom dessa. Del

Prop. 1981/82:2 25

behov som har framkommil i lagsliflningsärendel avser lill en början all tiänslemannen bl. a. i denna silualion skall fä iaklla personens kropp för all se om denne har på sig smuggelgods, och då främsi narkotika. De prakliska erfarenhelerna visar ju all smugglare av narkotika ofta har denna l.ex. fasllejpad på kroppen. En sådan granskning innebär i princip en okulärbesiklning som kan ske i den formen alt vederbörande ombeds atl slå upp och atl tiänslemannen därefter tittar på de delar av kroppen som därvid är synliga saml fotsulorna. Vad jag nu har beskrivit kan sammanfattas med uttrycket yttre granskning av kroppen.

Från en sådan granskning av de kroppsytor som är synliga är del etl väsentligt steg lill all tiänslemannen ber personen all inla alldeles särskilda ställningar för all de för ögal dolda delarna av kroppen skall kunna iakllas. En annan lika konkrel gräns överskrids om granskningen övergår till all bli en ren kroppsundersökning. Så är fallel när tiänslemannen undersöker munhåla eller annan hålighel och överhuvud när han berör vederbörandes nakna kropp för all undersöka delar av denna.

Befogenhel för lulkjänsleman atl beslula om kroppsbesiklning behöver dock gå utöver en enbart yllre granskning av kroppen i den bemärkelse jag nyss har gell della begrepp. Del synes mig vid en avvägning rimligl alt tulkjänslemannen därutöver kan verkslälla en ren kroppsundersökning i fråga om vederbörandes huvudhår och armhålor. De prakliska erfarenheterna visar klart all elt behov härav föreligger. Några gränsdragningsproblem lorde knappast heller uppkomma med en sådan ordning. Inte heller kan den anses vara särskill ingripande frän inlegritetssynpunkt.

Med denna innebörd av begreppel yllig kroppsbesiktning gäller all lull-tjänstemannen får göra en yttre granskning också av proleser. Däremol får denne inle undersöka sådana. Exempelvis får inle vederbörande ombedjas att ta av sig protesen. En peruk kan, liksom annal huvudhår, både granskas och undersökas. Jag vill i fråga om peruker o. d. tillägga all en undersökning av sådana i vissa fall lorde kunna omfallas av begreppel kroppsvisilalion. Givelvis bör tiänslemannen kunna be den som skall besiktigas atl medverka till all besiktningen kan genomföras.

Av mitt anförande framgår all jag anser del angeläget att lulkjänslemannen inom den nu angivna ramen ges uttrycklig befogenhet all, under samma fömlsätlningar som gäller för kroppsvisilalion i normalfall enligl 19 § varusmugglingslagen, förelä åigärder som jag här har hänförl lill begreppel ytlig kroppsbesiklning. Skälel är givelvis narkolikasmuggling-ens utpräglade samhällsskadlighel och behovel av en så effektiv tullkontroll som möjligt i fråga om bl. a. sådanl gods. En ordning av detta slag har hittills tillämpats i praktiken och några negativa erfarenheler av della har inle framkommil i lagsliflningsärendel. Den ram jag här har angell för befogenheten är enligl min uppfattning godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt. Den lösning jag sålunda förordar överensstämmer också väsentligen med vad det stora flertalet remissinslanser har anslutit sig till eller lämnal ulan erinran.

Prop. 1981/82:2 26

Av del jag tidigare har anförl framgår all det i första hand ankommer på förundersökningsledare eller åklagare att pröva om det finns förutsättningar enligl RB alt beslula om en längre gående kroppsbesiklning än en yllig sådan. Om omständigheterna ger anledning lill delta, kan alliså den lulltiänsteman som verkställt en yllig kroppsbesiklning göra en anmälan för en sådan prövning. Exempelvis kan den undersökle ha uppfört sig på ell sådanl säll vid den ylliga kroppsbesiktningen all del kan ifrågasällas om han inle bär på sig smuggelgods som ej kunnal uppmärksammas vid denna besiklning. Av milt anförande framgår all jag anser del rikligl all RB:s föreskrifter får gälla i fråga om mer ingående kroppsbesiklningar.

5.2.3 Den skärpta tullkontrollen ,

Jag går nu över lill frågan om huruvida den enskilde lulkjänslemannen också skall ha befogenhel all beslula om yllig kroppsbesiklning inom den vidare ram som gäller i samband med skärpl lullkonlroll.

I promemorian uttalas all denna fråga är mera Iveksam. Har vederbörande bevakningschef förordnal om en sådan konlroll kan ju envar utsättas för kroppsvisilalion ulan all del krävs misslanke om broll. En ulvidgning av lulkjänslemans befogenhel lill all omfalla yllig kroppsbesiklning innebär alltså, sägs del vidare i promemorian, all vem som helst som råkar passera en gränskontroll där skärpl lullkonlroll pågår kan bli ulsall för en sådan besiklning.

Enligl promemorian är del dock framför alll Ire skäl som lalar för all della skulle kunna accepleras. Försl och främsi pekas på del angelägna i all få lill slånd en effektiv rutinmässig konlroll, som inle lämnar onödigt stora möjligheter öppna för exempelvis narkotikasmugglare. Vidare framhålls del all den ylliga kroppsbesiklning som del här är fråga om står de kroppsvisitalioner där en persons samlliga kläder granskas så nära, atl integriletsinlrångel inle ökar särskill myckel. Sluiligen slryks under del prakliska i alt inle alllför myckel laborera med olika grader av beslutsbefogenheter i olika lullkonlrollsammanhang.

Av min redogörelse har framgått atl remissopinionen i viss mån är splittrad i fråga om ytlig kroppsbesiklning i samband med skärpl lullkonlroll. JK finner del visserligen motiverat atl en lulkjänsleman har räll all förda yllig kroppsbesiktning vid generell lullkonlroll, ulan all del föreligger misslanke om brolt. På sätl som jag förut har berörl anser dock JK atl del skall finnas skälig anledning all anta all man skulle finna smuggelgods hos en eller flera i en viss siörre grupp. Vidare bör enligl JK kroppsbesiktning vid en generell tullkonlroll inle fä företas pä etl sådant säll all var och en urskillningslöst underkastas den. JK hänför sig därvid lill föreskrifterna i 2 kap. 12 § första och andra styckena regeringsformen. Av dessa följer bl. a. alt en begränsning av fri- och rälligheler genom lag eller annan förfaltning aldrig fär gå uiöver vad som är nödvändigl med hänsyn lill del ändamål som har föranlell den. Riksåklagaren ullalar sig om den fördel del

Prop. 1981/82:2 27

kan innebära från effeklivitelssynpunkl all undanlagsvis kunna företa även yllig kroppsbesiktning inom ramen för en skärpl lullkonlroll. Överåklagaren i Slockholms åklagardislrikl anför på denna punkl betänkligheter även om han inle vill avstyrka promemorieförslaget. JO, som i sak ansluler sig lill generallullslyrelsens ursprungliga förslag, anser dock att en möjlighel pä längre sikt är all ylleriigare minska på sambandet mellan tullkonlrollen och tvångsmeddssyslemel i RB. Enligt JO kan man därvid länka sig regler som ger högre befallningshavare inom tullen befogenhel alt besluta om kroppsbesiklning och della oavsett om det föreligger misslanke om brolt. En förutsättning skulle då vara all del med skäl kan anlas all den som anländer från ulrikes ort olovligen medför gods. Vidare kan man, forlsäller JO, i så fall berälliga en lulkjänsleman i lägre slällning atl beslula om kroppsbesiktning i brådskande fall. Överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt avslyrker förslaget och anser all den enskilde lulkjänslemannen från fall lill fall bör överväga om del finns skäl till ell sådant ingrepp i den personliga inlegrilelen. Övriga remissinstanser riktar inle erinringar mol promemorians förslag om befogenhel för lulkjänsleman all beslula om ytlig kroppsbesiklning pä envar sedan förordnande om skärpl tullkonlroll har meddelals.

För egen del vill jag uttala följande. Som jag tidigare har nämnt måsle del antas all en ren stickprovskonlroll kan ske vid skärpl lullkonlroll. Beslämmelsen lorde därmed ha en i viss mån preventiv funklion. Jusl möjligheten atl vem som helst kan räka ut för konlrollen saml del förhållandet all den har bred omfallning kan verka slarkl avhällande på presumtiva smugglare. Jag vill också erinra om själva förulsältningen för atl vederbörande bevakningschef skall få förordna om en sådan konlroll. För della krävs all denne bedömer skärpl konlroll oundgängligen erforderlig. Exempelvis kan del länkas all man har funnil smugglingsbenägenhelen extra slark på viss transportväg och alt del bedöms oundgängligen erforderligt atl söka sälta slopp för denna smugglingslrafik. Ell annat exempel kan givelvis vara atl man inom lullverkel på goda grunder kan misslänka all ell vissl Iransporl-medel vid ett vissl lillfälle medför en narkolikasmugglare, okänl vem.

Jag vill mot denna bakgrund framhålla atl omständigheterna i samband med skärpl tullkontroll är sådana atl den redovisade kritiken mol all ytlig kroppsbesiklning skulle få företas pä var och en som omfattas av konlrollen har en påtaglig tyngd. Skall den skärpla tullkontrollen få avsedd funktion, är del å andra sidan inle lämpligl all ändra pä de allmänna förutsällningar som nu gäller för denna för alt på så säll tillmötesgå remisskritiken när del gäller fömlsällningarna för ell beslut om yllig kroppsbesiklning i samband med en sådan konlroll.

Till della kommer all beslut om skärpt lullkonlroll hillills har förekommil ytlersl sällan. Del saknas alltså prakliska erfarenheler rörande behovel av alt kunna beslula om yllig kroppsbesiklning på envar i samband med en sådan konlroll. Jag har dock underhand inhämtat frän generaliullslyrelsen

Prop. 1981/82:2 28

all man sedan en lid överväger alt inom ramen för tillgängliga resurser tillämpa skärpt lullkonlroll i fråga om särskill utsålla Iransporlvägar.

Vid min samlade bedömning av inlegriletsaspekterna och övriga omsländigheler har jag kommit fram till atl del bör finnas en befogenhet för den enskilde tulkjänslemannen all beslula om ytlig kroppsbesiktning både i normalfallel och vid skärpl tullkontroll men atl förutsättningen för ell sådanl beslut bör vara densamma vid skärpl lullkonlroll som i normalsituationen. Av delta följer all del i båda fallen bör krävas atl del förekommer anledning alt den undersökle har på sig gods som är underkastat beslag enligl varusmugglingslagen. Yllig kroppsbesiklning bör alltså inte fä förekomma som ell led i en ren stickprovskontroll, annal än när del förekommer sådan anledning. Om erfarenhelerna av en ordning av delta slag skulle visa att den mot all förmodan inte är tillräcklig får en omprövning ske.

5.2.4 Lagförslaget

1 ärendel har på några håll framförts tanken all en befogenhel all företa ytlig kroppsbesiklning endasi skulle gälla i fråga om narkotika. För egen del har jag den uppfallningen all del slora flertalet fall av sådan besiktning visserligen torde komma all avse narkotika. Det finns dock annal värdefullt gods som kan smugglas dolt på kroppen. 1 del prakliska livet kan del vidare vara svårt atl upprätlhålla en gränsdragning också beiräffande varuslag. En befogenhel som är begränsad lill all avse narkolikakonlroll skulle sålunda kunna skapa problem i bl.a. de fall då misstanke om smuggling finns men inte om vilkel slag av smuggelgods del är fråga om. Också andra problem kan uppslå, exempelvis när lulkjänslemannen i samband med besiklning för all finna eventuell narkotika upptäcker annat smuggelgods. Jag ansluler mig bl. a. därför lill promemorieförslagel i denna del.

I likhei med vad som uttalas i promemorian anserjag all en uttrycklig befogenhel för lulkjänsleman all besluta om yllig kroppsbesiklning bör föreskrivas genom ändring i varusmugglingslagen. I 19 § första stycket första meningen samma lag bör därvid tilläggas befogenheten all företa yllig kroppsbesiklning. Tekniskt innebär ändringen all — om del väf förekommer anledning mol någon alt han har på sig gods som är underkaslal beslag enligl varusmugglingslagen saml övriga förulsällningar är uppfyllda — befogenheten kan användas såväl vid normal lullkonlroll som i samband med skärpt tullkonlroll.

Med begreppel ytlig kroppsbesiklning avses en yttre granskning av kroppen saml en undersökning av huvudhår och armhålor, pä säll som jag lidigare har redovisat. Begreppet huvudhår omfallar skägg o.d. saml vidare peruk.

Viss redaktionell jämkning av den i promemorian föreslagna lagtexten bör ske. Vidare bör uppräkningen i 13 § sista slycket varusmugglingslagen av befattningshavare, som skall anses vara lullmyndighel enligl paragrafen, justeras med hänsyn lill nuvarande distriklsorganisalion och arbetsfördelning inom lullverkel.

Prop. 1981/82:2 29

5.2.5 Vissa övriga frågor

Tvängsmedelskommiltén lar upp frågan om hur en lulkjänsleman skall förfara om någon vid en lullkonlroll motsätter sig ytlig kroppsbesiklning när tiänslemannen beslämmer sig för atl förelä en sådan eller molsäller sig viss lyp av granskning i samband med en sådan besiklning. Jag vill framhålla all denna fråga redan f. n. har aktualitet och inte påverkas av delta lagstiftningsärende. Genom den lagändring i 24 kap. 2 § brottsbalken som trädde i kraft den 1 januari 1981 (prop. 1979/80: 122, JuU 44. rskr 391, SFS 1980:579) ges i Iredje slycket nämnda lagrum regler om befogenhet all bruka det våld som med hänsyn till omständighelerna kan anses försvarligl för alt genomföra viss åtgärd, om vederbörande möts av molslånd. Della gäller bl.a. när någon i myndighetsutövning med laga räll skall verkslälla kroppsvisilalion, kroppsbesiklning, husrannsakan eller beslag eller annal omhänderlagande av egendom.

1 förarbelena lill den akluella lagändringen (prop. 1979/80:122) uttalas (s. 77) bl. a. alt det våld som kan anses försvarligt fär användas även för all betvinga s.k. passivl molslånd. Vidare anförs (s. 74) atl användandet av våld givelvis alllid sä långl del är möjligt bör undvikas.

Den nu berörda befogenheten gäller även i fråga om kroppsvisilalion eller kroppsbesiklning som lulkjänsleman beslular om med slöd av varusmugglingslagen. Delsamma gäller beiräffande beslui om sådan ålgärd som lullmyndighel eller särskill ulsedd befallningshavare fattar med slöd av RB.

Med den lösning jag förordar saknar socialstyrelsens synpunkler i fråga om medverkan av medicinskt utbildad personal vid ytlig kroppsbesiklning särskild aktualitet i delta ärende. Jag förutsätter dock all del redan nu lillämpas en sådan ordning inom lullverkel all denna medverkan kommer lill slånd där så är behövligt.

Jag har lidigare berörl ell förslag av JO alt del skall las in beslämmelser i varusmugglingslagen om all kroppsvisilalion och kroppsbesiklning inte fär göras mer ingående än vad ändamålet med ålgärden kräver och alt all den hänsyn som omständigheterna medger skall iakllas.

Jag ansluler mig givetvis i sak tiil de principer som omfattas av JO:s förslag. En lagbestämmelse om della bör dock övervägas i ett vidare sammanhang. Jag vill tillägga atl jag utgår från all berörda befallningshavare inom lullverkel redan nu iakttar dessa principer.

Generaliullslyrelsen gör vissa ullalanden som går ul på all del skall faslslås all någon slark misstanke om smuggling inle behöver föreligga ens vid en mer ingripande kroppsvisilalion enligt 19 § första stycket första meningen varusmugglingslagen. Frågan om vad som gäller därvidlag får dock även i fortsättningen lösas i rällslillämpningen.

Prop. 1981/82:2 30

5.2.6 Ikraftträdande m.m.

Jag anser det angeläget alt den föreslagna lagändringen genomförs så snart det är möjligl och föreslår att den träder i kraft kort lid efler ett riksdagsbeslul i frågan. Ikraflträdandebeslämmdsen i lagförslaget har utformats i enlighel med detta. De olägenheier som generaliullslyrelsen har pekat på i sin hemställan till regeringen minskas vid en tillämpning av den ordning med tullmyndighet som förundersökningsledare som riksåklagaren har förordat.

6 Upprättat lagförslag

1 enlighet med del anförda har inom handelsdepartementet upprättats elt förslag lill lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling. Förslagel bör fogas lill protokollet i delta ärende som bilaga 2.

7 Hemställan

Jag hemställer atl lagrådets yllrande inhämlas över förslaget lill lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling.

8 Beslut

Regeringen beslular i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1981/82:2 31

Bilaga I

H AN DELSDEPÄRTEMENTET Rältssekrelariatet

Kroppsvisitation/kroppsbesiktning i samband med tullkontroll

1 denna promemoria berörs frågor rörande lulkjänslemans befogenheler alt kroppsvisilera och företa kroppsbesiklningar. Juslilieombudsmannen har i elt beslut rörande kroppsvisilalion på kriminalvårdens område erinrat om innebörden av kroppsvisilalion respektive kroppsbesiktning. Beslulel har fält betydelse även för lulkjänslemännens möjligheler all förelä sådana undersökningar i samband med lullkonlroll. Della har gjort del nödvändigt att överväga om tulkjänslemannen bör ges vidgade befogenheler härvidlag. Krav härpå har bl.a. framslällls såväl från generaliullslyrelsen som frän lullpersonal pä fallel.

Med kroppsvisilalion avses undersökning av någons kläder eller vad han bär pä sig. Kroppsbesiklning innebär en undersökning av kroppen. Även en endasi okulär granskning av, kroppen efter avklädning är all betrakta som kroppsbesiklning.

Enligl 19 § varusmugglingslagen (1960:418) får lulkjänsleman företa kroppsvisitation på den som anlräffas vid t.ex. en gränsort om anledning förekommer all han har på sig gods som kan vara underkaslal beslag. Vidare kan chefen för bl. a. lullbevakning förordna om generell konlroll av resande i vissa fall. Även då fär kroppsvisilalion användas.

Varusmugglingslagen ger inle lulkjänsleman befogenhel all föranstalla om kroppsbesiklning. Det innebär all kroppsbesiklning får tillgripas endasi under de förulsällningar som anges i rällegångsbalken (RB). Del krävs sålunda atl någon kan skäligen misstänkas för broll på vilkel fängelse kan följa (28 kap. 12 §). Beslut om kroppsbesiklning fär meddelas av förundersökningsledare, åklagare eller rällen eller, i brådskande fall, av polisman (28 kap. 4 och 13 §§).

I lullkonlrollverksamhelen har man på sina håll lidigare anselt all kroppsvisitation även innefattar en yttre granskning av själva kroppen. JO:s erinran om begreppels innebörd har härvidlag kommii all i praktiken medföra begränsningar i fråga om lulkjänslemans möjligheter till sädana granskningar, vilka avsevärt försvårat tullkontrollverksamheten.

1 promemorian föreslås alt lulkjänsleman genom en ändring i varusmugglingslagen (1960:418) lilläggs uttrycklig befogenhel all under samma förutsättningar som f.n. gäller i fråga om kroppsvisitation också företa ylliga kroppsbesiklningar.

Promemorian har utarbetats inom rällssekrelarialel vid handelsdepariemeniel. Samråd har därvid ägt rum med tjänstemän inom andra delar av regeringskansliet.

Prop. 1981/82:2 32

1 Gällande rätt

1.1 Grundlagsregler

Skyddet för den kroppsliga inlegrilelen regleras i 2 kap. 4-6 §§ regeringsformen (RF, omtryckt 1979:933).

Enligl 2 kap. 6 § RF är varje medborgare genlemol del allmänna skyddad mol bl. a. påtvingade kroppsliga ingrepp och kroppsvisilalion. Uttrycket kroppsligt ingrepp avser enligt förarbelena främsi våld mol människokroppen. Dessuiom hänförs dit läkamndersökningar, smärre ingrepp som vaccinering och liknande föreledser som brukar belecknas som kroppsbesiklning. Med kroppsvisilalion avses undersökning av en persons kläder eller vad han annars bär på sig. I 2 kap. 12 § RF föreskrivs att delta skydd endasi får begränsas i den utsträckning RF medger genom lag eller genom annan förfaltning efler bemyndigande i lag. En sådan begränsning får göras endasi för all lillgodose ändamål som är godtagbart i ell demokratiskt samhälle. Begränsningen får vidare aldrig gå uiöver vad som är nödvändigl med hänsyn lill del ändamål som har föranlell den.

1.2 Bestämmelser i vanlig lag

Regleringen i RF av de grundläggande fri- och rällighelerna har direkt betydelse inte bara för lagstiftarens möjligheler all begränsa dessa. Även myndigheter och offentliga funktionärer har all respeklera rällighelerna i den mån de inle är begränsade i den ordning som RF föreskriver. Sedvänja, sakens nalur, allmänna rällsgmndsalser e.d. kan således inle åberopas som stöd för ingrepp i de fri- och rättigheter som tillkommer den enskilde enligl RF.

Fömtsättningarna för att företa kroppsvisitation och kroppsbesiklning regleras i flera olika sammanhang genom vanlig lag. De centrala bestämmelserna härom finns i rättegångsbalken (RB) och är av slraffprocessuell arl, dvs. ålgärderna fär företas endasi vid misslanke om eller uiredning av brott. Andra lagar, exempelvis varusmugglingslagen, medger all åtgärderna vidlas även för andra syften och ulan all misslanke om broll föreligger.

1.2.1 Kroppsvisitalion-kroppshesiklning enligt RB

Beslämmelserna om kroppsvisitation och kroppsbesiklning finns i 28 kap. Il-13§§.

Förekommer anledning alt broll förövals som kan medföra fängelsestrafffår pä den som skäligen kan misslänkas för brollel företas kroppsvisilalion och/eller kroppsbesiklning i syfle alt söka efler föremål som är underkaslal beslag eller eljesl för all ulröna omsländighel som kan vara av belyddse för ulredningen av brollel. Annan än den som skäligen kan misstänkas för brollel får kroppsvisileras endasi om det finns synnerlig anledning att tro all därigenom föremål som är underkaslal beslag skall

Prop. 1981/82:2 33

anlräffas eller annan uiredning vinnas om brotlel. Vid kroppsbesiklning, som alltså inle får företas pä annan än den som skäligen kan misslänkas för broll som kan medföra fängelse, får om del behövs blodprov tas eller annan undersökning, som kan ske ulan nämnvärt men, ulföras (Il och I2§§).

Beträffande kroppsvisilalion och kroppsbesiktning gäller i lillämpliga delar vad som stadgas i 4, 8 och 9 §§ rörande husrannsakan. Beslut om kropsvisilalion och kroppsbesiktning fattas således av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Polisman får dock beslula om sådan ålgärd om fara är i dröjsmål. Vidare skall protokoll föras och bevis om förelagen åtgärd på begäran lämnas lill den undersökte (13 § förslå si.).

Vidare föreskrivs all förrällning som är av mera väsenllig omfallning skall verkslällas inomhus och i avskill rum. Om annan än läkare förelar ålgärden skall om möjligt ell villne närvara. Blodprov får ej las av annan än läkare eller legitimerad sjukskölerska. Annan mera ingående undersökning får ulföras endasi av läkare. Kroppsvisilalion eller kroppsbesiklning på kvinna fär ej verkslällas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare (13 § andra och Iredje st.).

1.2.2 Kroppsvisitation och kroppsbesiklning enligt lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (häkteslagen)

Enligl 2 § häkleslagen skall den som är häktad kroppsvisileras senast vid ankomsten till förvaringsplatsen för eftersökande av föremål som han inle får inneha. 1 övrigl får häktad kroppsvisileras endasi under i lagrummel särskill angivna förutsättningar. Samtidigt medges dock all sådan yllig kroppsvisilalion som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och endast avser eftersökande av vapen eller andra farliga föremål fär företas även i annal fall.

Enligt 2 a § får häktad kroppsbesiktigas när del finns anledning misslänka all han har på sig föremål som han inle får ha. Vidare får om det är oundgängligen påkallat av hänsyn lill ordningen och säkerhelen inom förvaringslokalen häktad kroppsbesiktigas i vissa särskilt angivna situationer.

Enligt 2 b § får annan kroppsvisilalion än yllig kroppsvisilalion eller kroppsbesiklning på kvinna inte verkslällas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjukskölerska.

1.2.3 Kroppsvisitation och kroppsbesiktning enligl lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt (KvaL)

Beslämmelser som i sak motsvarar dem som finns i 2, 2 a och 2 b §§ häkteslagen ålerfinns i 52 a, 52 b och 52 c §§ KvaL. Beslämmelserna tillkom samtidigt genom lagändring som irädde i kraft den I januari 1979 (prop. 1978/79:62). Regler om l.ex. yllig kroppsvisilalion finns således i 52 a § tredje si. 3 Riksdagen 1981/82. I samt. Nr 2

Prop. 1981/82:2 34

Vidare ges i KvaL ocksä möjlighel alt kroppsvisilera den som vill besöka en intagen. I 29 § föreskrivs nämligen atl som villkor för etl besök kan av säkerhetsskäl föreskrivas all den besökande underkastar sig kroppsvisilalion eller medger undersökning av väska, kasse eller annal dylikt som han vill medföra vid besöket.

En motsvarande beslämmelse finns i 11 § häkleslagen beiräffande den som önskar besöka häklad eller anhållen.

1.2.4 Kroppsvisitation enligt lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats

Till förekommande av broll som ulgör allvarlig fara för säkerhelen vid luftfart fär särskild konlroll på flygplats äga rum enligl lagen (I §). Beslut om sådan konlroll meddelas av rikspolisslyrelsen för högsl ire månader varje gång. I brådskande fall får beslut härom fallas av polisstyrelse som då har att underställa beslulel rikspolisslyrelsen (2 §). Polisman eller annan som polisstyrelse har förordnal fär inom flygplatsens område bl.a. förelä kroppsvisilalion på flygpassagerare eller annan som uppehåller sig inom omrädel. Den som inle frivilligt underkastar sig kroppsvisilalion kan i slällei avvisas från flygplalsomrädel (3 §).

1.2.5 Kroppsvisitation och kroppsbesiklning enligt lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall

Lagens föreskrifter om tvångsmedel i brottsförebyggande syfle ingick tidigare som en del i den s.k. lerroristlagen från 1973 och gäller endasi utlänning som kan antas verka för eller tillhöra vissa våldsamma och' mililanla organisalioner dvs. presumtiva terrorister. Enligt 2 § får sådana under vissa angivna förutsällningar underkastas husrannsakan, kroppsvisilalion eller kroppsbesiklning. Beslut härom meddelas av polismyndighel. 1 övrigl gäller beslämmelserna i 28 kap. RB i lillämpliga delar. Lagen är tidsbegränsad och har senast förlängts all gälla lill ulgången av 1981.

1.2.6 Kroppsvisitation enligt förslag till lag om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar

Enligl förslag i prop. 1980/81; 114 får säkerhetskontroll äga rum för atl förebygga våldsbroll i samband med domslolsförhandlingar. Enligl förslagel är det domslol som meddelar beslui om säkerhelskonlroll. Konlrollen omfallar åhörare och dem som har kallals all närvara vid förhandlingen. Den syftar lill all eftersöka vapen och andra föremål som är ägnade all komma lill användning vid våldsbroll. För della ändamål får kroppsvisilalion äga rum och väskor och liknande undersökas. Förslagel lorde komma all behandlas av riksdagen under hösten 1981.

Prop. 1981/82:2 35

1.2.7 Kroppsvisitation enligt varusmugglingslagen (1960:418)

I varusmugglingslagen finns särskilda beslämmelser om sådana tvångsmedel som beslag, husrannsakan och kroppsvisilalion. Tulkjänsteman har räll all beslagta egendom som kan anlas vara förverkad enligl lagen (15 §). Tulkjänsteman liksom polisman får vidare i samma syfte utan förordnande företa husrannsakan i vissa utrymmen (18 §).

Kroppsvisilalion regleras i 19 §. Om del finns anledning lill misslanke all resande från ullandel eller någon annan som anlräffas vid gräns- eller kustort har pä sig gods, som enligl lagen är underkaslal beslag, fär tulltiänsleman förelaga kroppsvisitation å honom för all söka efter sådant gods (19 § första st. I p.).

Om vederbörande chef för lull-, kusl- eller gränsbevakning finner alt en skärpning av tullkonlrollen ä persontrafiken lill eller frän ullandel med viss lägenhet eller för viss lidrymd ä någon plals är oundgängligen nödvändig, får efter bevakningschefens förordnande kroppsvisilalion verkslällas på var och en som under en viss lid eller vid ell vissl lillfälle ankommer från eller avreser lill utlandel. Ell sådant förordnande skall ofördröjligen underslällas generallullslyrelsens prövning men går likväl genast i verkslällighel (19 § första st 2 p.). Vid en skärpl lullkonlroll fär således kroppsvisilalion fördas ulan all någon misslanke mol besiämda personer om broll föreligger.

Kroppsvisilalion, som är av mera väsenllig omfallning, skall verkslällas inomhus i avskill rum eller i lämpligl ulrymme i fartyg, saml, om undersökningsmannen eller den undersökle begär det och del kan ske ulan större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisilalion på kvinna får inle verkslällas eller bevitlnas av annan än kvinna (19 § andra si.).

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om företagen kroppsvisitation erfordras ej med mindre den undersökte begär del eller föremål som påträffas, tages i beslag (19 § tredje st.).

En enskild lulkjänsleman fär inle i denna egenskap i någol fall beslula om kroppsbesiklning.

Däremol lorde möjligen ell vissl ulrymme finnas för lullmyndighel all i dag med slöd av 13 § varusmugglingslagen beslula om kroppsbesiktning. 1 13 § stadgas nämligen alt förundersökning rörande broll enligl varusmugglingslagen får inledas av lullmyndighel. Med tullmyndighet avses tullverkets ombudsman, lulldireklör, tullförvaltare, kustdistriklschef och gräns-dislriktschef eller annan befallningshavare som generallullstyrdsen förordnar alt fullgöra vad enligt lagrummel ankommer på tullmyndighet. Beiräffande tullmyndighet gäller vad som stadgas i RB om undersökningsledare, exempelvis all undersökningsledare enligl 28 kap. 4 § RB fär besluta om kroppsbesiktning.

1 13 § första st. tredje och fjärde meningarna sägs vidare all om saken inle är av enkel beskaffenhel, skall ledningen av förundersökningen överläs av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brollel. Åklaga-

Prop. 1981/82:2 36

re skall även eljesl överlä ledningen av förundersökningen när sä är påkallal av särskilda skäl. För kroppsbesiklning krävs all någon misslänks för broll. Det lorde följaklligen i praktiken ankomma på åklagare all pröva frågan om kroppsbesiklning skall föreläs i vart fall om inte saken är av enkel beskaffenhel.

I kommenlar lill varusmugglingslagen (S. Jungefors - E. Walberg: Smugglingslagstiftningen, 1961) sägs härom följande:

Vid förundersökning, som ledes av lullmyndighel, äger myndighelen samma befogenheler som tillkommer förundersökningsledare enligl RB. Tullmyndighelen har följaklligen all föranslalla om sådana åtgärder som all hålla förhör med personer, som antagas kunna lämna upplysningar av betydelse för ulredningen, gripa misslänkl och hämla lill förhör ävensom föranstalta om eflerlysning, beslula om anhållande eller meddela reseförbud. Tvångsmedel av sådan allvarlig karaklär för den enskilde som anhållande och reseförbud lorde emellertid i praktiken endast i undantagsfall böra ankomma på tullmyndighet atl besluta om. 1 förarbelena till 23 kap. 3 § RB har som exempel på fall, då åklagaren, även om saken var enkel, borde övertaga ledningen angivils, all del kunde bli fråga all använda tvångsmedel rörande vilkel åklagaren lämpligen borde beslula. Denna synpunkl kräver beaklande även på förevarande område. Del ligger därför nära lill hands alt antaga, atl med den begränsning av lullmyndighels älalsrätl som föreligger enligl 24 §, kommer all följa även en begränsning i befallningen med sådana tvångsmedel, som kräver snar förhandling vid rätten.

Det bör emellertid här ylleriigare nämnas all enligt de av riksåklagaren och rikspolisstyrelsen gemensamt faslslällda anvisningarna angående ledning av fömndersökning i brottmål hindrar inte den omständigheten alt fråga om kroppsbesiktning har uppkommit vid en förundersökning att saken anses vara av enkel beskaffenhel (se RÅFS 1979: 1).

1.2.8 Gränsdragningsfrågor

1.2.8.1 mellan kroppsvisilalion och kroppsbesiklning

Med kroppsvisilalion avses enligl förarbetena lill rällegångsbalken (NJA II 1943 s. 373) en undersökning av någons kläder eller vad han eljesl bär på sig under del atl kroppsbesiklning innebär en undersökning av kroppen. Gränsdragningen mellan de båda begreppen har också berörls i senare lagförarbeten. 1 prop. (1975/76:209) om ändring i regeringsformen sägs exempelvis atl kroppsvisilalion "avser undersökning av en persons kläder eller av något som denne har med sig, l.ex. en handväska", (s. 147). 1 regeringsformen görs skillnad mellan kroppsvisilalion och "kroppsligl ingrepp". Beträffande del senare uUryckel sägs atl dit hänförs — förulom direki våld mot människokroppen - "läkarundersökningar, smärre ingrepp som vaccinering och blodprovslagning saml liknande föreledser som bmkar betecknas med ordet kroppsbesiklning".

Prop. 1981/82:2 37

Rällighelsskyddsutredningen berörde i sill betänkande Förstärkt skydd för fri- och rälligheler (SOU 1978:34) gränsdragningen mellan bl.a. kroppsvisilalion och kroppsbesiklning (s. 203 ff). Belänkandel finns inlaget som bilaga till prop, (1978/79: 195) om förslärkl skydd för fri- och rälligheler m.m. Ulredningen anför där bl.a. att gränsdragningen inte är entydig ulan i viss mån godtycklig. Så t. ex. lorde en kroppsvisitation, som innebär all inte endasi kläderna hos en person undersöks ulan även kroppens håligheler (vid narkotikabrott exempelvis), närmasl vara atl anse som kroppsbesiklning (s. 203 i belänkandel). 1 den vidare redogörelsen för de olika begreppen avser utredningen med kroppsbesiktning främsi läkarundersökning, smärre ingrepp av lyp vaccination saml lagande av blodprov och fingeravtryck (s. 204). Under begreppet kroppsvisilalion redogör ulredningen för sådana beslämmelser som medger "undersökning av någons kläder eller av del som någon bär med sig, 1. ex. en väska", (s. 206).

Också i prop. (1978/79:62) om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anslall, m. m. berörs gränsdragningen mellan kroppsbesiklning och kroppsvisilalion liksom i prop. (1980/81:114) om säkerhelskonlroll vid domslolsförhandlingar. 1 sislnämnda proposition avvisades f. ö. ell förslag från rikspolisstyrelsen om all även kroppsbesiktning skulle ingå i säkerhetskontrollen. Departementschefen framhöll därvid all kroppsbesiklning kan innebära ell myckel långtgående ingrepp i den personliga inlegrilelen och all del inle kunde komma i fråga alt generellt tillåta en sådan undersökning (s. 12 m).

Justitieombudsmannens beslut

Slutligen har ocksä justitieombudsmannen (JO) berörl gränsdragningen mellan kroppsvisilalion och kroppsbesiklning bl. a. i ell beslut den 12 mars 1979 angående kroppsvisilalion av besökande på kriminalvårdsanslali. Beslulel hade föranletis av en kvällslidningsarlikd vari uppgivils bl.a. all en kvinna vid besök på kriminalvårdsanslallen i Norrtälje före besöket blivit kroppsvisilerad av två kvinnliga vårdare. Hon hade därvid fått klä av sig och kvinnorna hade tittat "överallt, under håret, i öronen under fötter och under brösten".

1 beslulel anförde JO:

För egen del vill jag anföra följande.

Som jag inledningsvis angivit kan enligl 29 § KvaL som villkor för besök av säkerhetsskäl föreskrivas atl den besökande underkastar sig kroppsvisilalion. Några beslämmelser om kroppsbesiklning av besökande finns däremol inle i lagen. De vedertagna definitionerna av begreppen kroppsvisilalion och kroppsbesiklning är atl kroppsvisitation innebär undersökning av någons kläder eller vad han annars bär på eller med sig och all kroppsbesiklning innebär undersökning av någons kropp. Begreppen förekommer även i l.ex. rättegångsbalkens beslämmelser om tvångsmedel med anledning av misstanke om brott.

Som framgått är kroppsvisilalion en från inlegrilelssynpunkl mindre

Prop. 1981/82:2 38

ingripande ålgärd än kroppsbesiklning. Förevarande ärende gäller närmast frågan var gränsen går mellan de tvä typerna av ingrepp. All avgöra var gränsen går kan dock vara svårl, eftersom en kroppsvisilalion kan vara av den karaktären alt den slår nära en kroppsbesiktning. För såväl l.ex. besökare som ulsälls för ingrepp av della slag som för de tiänsteman som utför undersökningarna är del emellertid väsentligt atl del så långl del är möjligl klarlägges vilka undersökningsålgärder som skall hänföras lill den ena eiler andra kalegorin.

En allmän princip är all åigärder som kroppsvisitation och kroppsbesiklning inle får göras mer ingående än vad ändamålel med åtgärden kräver och att all den hänsyn som omsländighelerna medger skall iakllas (jfr-numera 52 c § KvaL). En kroppsvisilalion av besökare bör därför om möjligl ulföras utan all besökaren behöver la av sig annal än ytterkläderna. Enligl vårdarna i Norrläljeanslallens visilalionspalrull utfördes också undersökningarna på del sällel i en del fall. Om en grundlig kroppsvisilalion skall ske kan del givetvis vara nödvändigt alt besökaren tar av sig alla sina kläder. 1 dessa fall bör man dock enligl min mening se lill alt besökaren får t.ex. en rock eller en fill all la över sig medan visilalionen pågår eller också fär slå bakom en skärm. Besökaren skall alltså inte behöva slå naken i tiänslemännens åsyn under visilalionen.

Av de uppgifter vårdarna i Norrtäljeanstallens visitationspalrull lämnat i ärendet framgår alt de, när en besökare vid en kroppsvisilalion lagil av sig alla kläder, aldrig känner pä besökarens kropp men all de kan be besökaren lyfta på armarna för konlroll av armhålorna, visa undersidan av fötterna och lyfta på håret. En sådan undersökning måste enligl min mening anses gälla kroppen och därför vara all hänföra lill kroppsbesiktning. En undersökning av kroppen kan ju ske genom att man synar kroppen även om man inte tar på kroppen. Kriminalvårdsstyrelsen har hävdat atl en undersökning av håret torde kunna inrymmas i begreppel kroppsvisilalion. Jag kan inle dela den uppfallningen. En undersökning av harel måsle enligl min mening hänföras lill kroppsbesiklning. All låla besökaren själv l.ex. kamma igenom håret kan inte medföra all åtgärden bedömes annorlunda. Undersökning av en peruk får anses vara ett gränsfall. För min del anser jag all en sådan undersökning i regel bör hänföras lill kroppsbesiktning.

Jag konstaterar således all tiänslemannen vid Norrläljeanslalten vid kroppsvisitation av besökande i viss utsträckning har gåll längre än vad som kan anses tillåtet vid en sådan undersökning.

När det gäller undersökning av J. J. har---- förnekat all någon

undersökning av J. J:s bröst och öron skett. Däremol har förklaral

alt hon lillal på kroppen och känt igenom harel. Dessa åigärder är som framgåu aU hänföra lill kroppsbesiklning.

Uppgiften i tidningsartikeln alt en manlig besökare blivit analbesiktigad har tillbakavisats och jag finner inte anledning alt ylleriigare uppehålla mig vid den saken.

Jag finner inte skäl all i ärendel rikla kritik mol någon enskild befallningshavare vid Norrläljeanslalten. Jag beaktar därvid alt del här är fråga om en svår gränsdragning och att det för den enskilde befallningshavaren kan vara vanskligl all bedöma hur långl man får gä vid en kroppsvisilalion. Det är därför ytterst angeläget all den personal som skall ulföra undersökningar av det här slaget får erforderlig utbildning. Av kriminalvärdsslyrd-sens yllrande framgår all viss ulbildning nu ägt rum. Vidare avser krimi-

Prop. 1981/82:2 39

nalvärdsslyrdsen atl utfärda föreskrifter, varav skall framgå hur kroppsvisilalion skall gå lill i praktiken. Jag förulsäiler all siyrelsen beaklar vad jag här har anförl.

Jag vill tillägga alt del enligl min mening kan finnas anledning all ifråga-sälla om den begränsning beiräffande åigärder för konlroll av besökande, som ligger i all endasi kroppsvisilalion får ske, är lämplig idag, när det är stora svårigheter atl hindra all narkotika m. m. insmugglas på kriminal-vårdsanslalter. Det torde i första hand ankomma på kriminalvårdsstyrelsen all överväga denna och därmed sammanhängande frågor saml atl la det initiativ till lagändring som styrelsen kan anse påkallal.

Ärendel är härmed slulbehandlal av mig.

1.2.8.2 mellan kroppsvisilalion och yllig kroppsvisilalion

Benämningen yllig kroppsvisilalion tillkom den 1 januari 1979 då beslämmelser härom infördes i lagen (1976: 371) om behandlingen av häklade och anhållna m. fi. och i lagen (1974:203) om kriminalvård i anslall. 1 prop. (1978/79:62) om ändring i sislnämnda lag sägs (s. 29) all ytlig kroppsvisitation är en lindrigare variant av kroppsvisilalion. Med ytlig kroppsvisitation avses en endast summarisk undersökning av någons kläder. Denna beslår i all känna utanpå kläderna i syfle alt söka efter vapen eller andra farliga föremål.

2 Tullvisitation i praktiken

Tulkjänsteman får i dag företa kroppsvisitation av personer som ankommer från utlandel eller som anlräffas vid gräns- eller kuslorl. Det krävs dock all del finns anledning all misslänka all personen har pä sig exempelvis narkotika eller andra varor som kan las i beslag enligl varusmugglingslagen.

Om en chef för lull-, kusl-, eller gränsbevakning finner del oundgängligen nödvändigl all skärpa tullkontrollen för viss lid och på viss plats får han förordna atl kroppsvisitation skall ske av var och en som ankommer från eller avreser lill ullandel. Sådana förordnanden förekommer dock yllersl sällan.

Enligl uppgifl från generaliullslyrelsen m.fl. har inom lullverkel utbildats den praxisen beiräffande tolkningen av begreppel kroppsvisilalion att däri inbegripits även en yllig granskning av kroppen. Den som kroppsvisi-lerals har således när anledning förekommil fåll klä av sig naken för alt möjliggöra en sådan granskning. Därigenom har del varil möjligl all i anslulning lill kroppsvisitation avslöja sådana försök lill narkolikasmuggling som sker genom all smugglaren tejpar fast narkotika på kroppen, exempelvis i armhålor, i skrevet, mellan benen, under fotsulor eller instoppat i håret eller under en peruk. Enligl generaliullslyrelsen är det nämligen vanligt all narkotika lejpas fast direkt pä kroppen.

Prop. 1981/82:2 40

Inom lullverkel har lidigare säsom kroppsbesiklning egentligen endasi betraktats undersökningar av kroppens håligheler - öron, näsa, mun, anus och vagina.

Om en tulkjänsteman ansett all en sådan undersökning erfordrats har frågan normall underställts en åklagare eftersom enligl 28 kap. 13 § jmfr. med 4 § rättegångsbalken förordnande om kroppsbesiklning meddelas av undersökningsledare, åklagare eller rällen.

Åklagaren prövar därvid om förutsättningar för kroppsbesiktning finns dvs. bl.a. att det föreligger skälig misstanke om broll som kan medföra fängelse. 1 så fall övertar åklagaren ledningen av fömndersökningen enligl 13 § vamsmugglingslagen och kan därvid uppdra åt lullstiänstemannen atl vidla lill förundersökningen hörande ålgärd - exempelvis en kroppsbesiktning - om dess beskaffenhel tillåter del. 1 del sammanhangel måsle dock beaklas all mera ingående undersökning får ulföras endast av läkare.

Generaliullslyrelsen har den 7 november 1980 i Allmänl meddelande 1980:53 lill ledning för lillämpningen av 19 § varusmugglingslagen erinrat om vad JO uttalat i sill beslut den 12 mars 1979. 1 meddelandet sägs bl.a. alt vad JO anfört kan tiäna som vägledning även för tullverkets tiänsteman.

I en skrivelse lill tulldirektionen i södra regionen den 27 februari 1981 har generaliullslyrelsen ytterligare erinrat om all med kroppsbesiklning avses såväl undersökning av kroppshåligheler som okulärbesiklning av en persons kropp och atl således åigärder vidtagna enbart i syfle all syna en kropp ulan att denna därvid vidrörs är all hänföra lill kroppsbesiklning.

Tulkjänsteman fär således inle själva beslula om sädana ylliga kroppsbesiklningar annat än möjligen i egenskap av undersökningsledare (jfr. ovan).

Från tullpersonal på fältet har framförls atl följderna av JO:s ullalande och generallullslyrelsens meddelande i praktiken medfört väsentliga försämringar beträffande tullkonlrollen och möjligheterna alt förhindra framför alll smuggling av narkotika. Tidigare har en lulkjänsleman som företagit en mera omfallande kroppsvisilalion på ett nalurligl sätt i samband med denna även kunnal syna den undersöktes bara kropp för all söka efler faslejpad narkotika. Numera får lulkjänslemannen antingen avstå från detta sista momenl eller, sedan han noga övervägl om del finns grund för misslanke mol den undersökle om allvarligare broll, la kontakt med åklagare, föredra situationen och på sä sätl utverka etl beslut om att han får företa en kroppsbesiktning.

3 Framställningar till regeringen 3.1 Generaltullstyrelsens förslag

Generaliullslyrelsen har i skrivelse den 27 november 1980 lill regeringen (som inkom till handdsdepartemenlel den 14 januari 1981), med hänvisning till JO:s beslut den 12 mars 1979 rörande gränsdragningen mellan

Prop. 1981/82:2 41

kroppsvisilalion och kroppsbesiklning, anförl all del inle alllid är lillräckligt för att kunna uppdaga narkotikasmuggling atl undersöka den misslänk-tes bagage och företa kroppsvisilalion. 1 många fall är del nödvändigl all dessutom företa en åtminstone ytlig kroppsbesiktning, eftersom det är en vanligt förekommande metod att narkotikasmugglare tejpar fast narkotikan direki pä kroppen.

Eftersom tulkjänsteman inte själva får beslula om kroppsbesiktning fattas beslut om sådant tvångsmedel i regel av undersökningsledare eller åklagare. Tullpersonal, som yänstgör under kvällar och nätter eller eljest utom normal arbetstid såsom lördagar och söndagar hår emellertid, framhåller styrelsen, helt naturiigl svårt alt under sådan lid nä undersökningsledaren eller åklagaren för att få beslut om kroppsbesiklning. Del dröjsmål med kroppsbesiktningen som lill följd härav uppkommer kan vara lill avsevärt men för tullverkets arbete att uppdaga och förhindra narkotikasmuggling. Enligt generaliullslyrelsen finns därvid en uppenbar risk för alt smugglaren får tillfälle all göra sig kvitt smuggelgodset och för all den fortsatta utredningen även i övrigl försvåras genom dröjsmålel. Härtill kommer olägenheten av all lullpersonal binds vid uppgiften atl bevaka den misslänkle i avvaklan på beslui om kroppsbesiktning, vilket också medför fara for aU personalen utsätts för våld i samband med flyktförsök m.m. Vidare måste beaktas den olägenhet som drabbar den misstänkte genom all hans uppehåll på gränsorten förlängs beroende på dröljsmålel. För atl undanröja de nu nämnda riskerna och olägenheterna och därmed effektivisera bekämpningen av narkoiikasmugglingen bör enligl styrelsen lulkjänsleman ges befogenhet atl besluta om kroppsbesiklning vid misstanke om narkotikasmuggling, när fara är i dröjsmål.

Styrelsen föreslår därför alt till 19 § varusmugglingslagen fogas ell fjärde stycke av följande lydelse:

"Är fara i dröjsmål får lulkjänsleman beslula om kroppsbesiklning på den som ankommer från utrikes ort och skäligen kan misslänkas för narkotikasmuggling. 1 fråga om kroppsbesiklning gäller i övrigl bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken".

3.2 Framställning från tullmästarna Yngve Kahl och Björn Svensson i Malmö

1 framställningen anför Kahl och Svensson all om den enligl deras mening diskutabla gränsdragningen mellan kroppsvisilalion och kroppsbesiktning skulle bestå kan antalet narkotikabeslag komma atl minska drastiskt. De pekar på de svårigheter som följer med atl hålla elt anlal personer under uppsikt lill dess frågan om en eventuell kroppsbesiklning prövats av åklagare. Som det kanske svåraste hindret för en effektiv tullkonlroll enligl deras mening framslår kravet på en skälig misslanke om broll som kan medföra fängelse. Enligl Kahl och Svensson föreligger risk för aU lullper-4 Riksdagen 1981182. I .samt. Nr 2

Prop. 1981/82:2 42

sonalen inför dessa svårigheter lappar sin arbetsmotivation såvill avser uppgiften all förhindra införsel av narkotika. Därför hemställer tullmästarna Kahl och Svensson all handdminislern och justitieministern gemensamt skall verka för all en endasi okulär besiktning av kroppen skall betraktas om kroppsvisitation och inle som kroppsbesiktning.

3.3 Övriga framställningar

Elt antal personer i Växjö har.i skrivelse den 12 mars 1981 mot bakgrund av uppgifter i massmedia rörande lullpersonalens svårighder all stoppa narkotikasmugglingen krävl all tullverket ges möjlighel atl effeklivare hindra narkotikainförseln lill Sverige.

Vidare har överläkare Karin Tunving, Lund, i skrivelse den 16 april 1981 uppgivil bl.a. atl haschlillgången i Malmö-Lund områdel ökal oroväckande sedan tullens möjligheter att företa kroppsbesiktning "begränsats".

4 Överväganden

4.1 Utgångspunkter

Del torde inte föreligga någon egentlig Ivekan om vad som avses med begreppen kroppsvisilalion och kroppsbesiklning. Bl. a. genom de auktori-laliva ullalanden i olika sammanhang, vilka redovisals i det föregående, får begreppen anses vara förhållandevis noggranl definierade. Gränsdragningen mellan dessa är således lämligen klar. Varje undersökning eller granskning av kroppen, antingen den är endast okulär eller mera ingående är atl betrakla som kroppsbesiktning medan kontroll av kläder och andra persedlar är kroppsvisilalion. Med ytlig kroppsvisitation - även benämnd summarisk skyddsvisitation — avses en sådan undersökning där man endasi känner utanpå kläderna.

Begreppens innebörd får anses vara desamma oberoende av i vilkel sammanhang de förekommer, i RB, vamsmugglingslagen, lagen om kriminalvård i anstalt eller i annan författning.

Enligl 19 § vamsmugglingslagen får tulkjänsteman i samband med tullkontroll endast - under de förutsättningar som anges i lagen - företa kroppsvisitalioner. En lulkjänsleman får alltså, som framgår av det lidigare anförda, inte i någol fall i denna egenskap själv beslula om kroppsbesiktning.

Däremot lorde ell vissl ulrymme finnas för tullmyndighet att med stöd av 13 § varusmugglingslagen, sedan fömndersökning alltså inletts, besluta-om viss kroppsbesiktning av den som skäligen kan misslänkas för brolt som kan medföra fängelse. 1 praktiken innebär della ändå alt den enskilde tulkjänslemannen måste inhämta ett särskilt beslut antingen från en åkla-

Prop. 1981/82:2 43

gare eller från en sådan befattningshavare som i detta sammanhang utövar funktionen som tullmyndighet.

Del är föreslådigt om tulkjänsteman i samband med den mer eller mindre rutinmässiga tullkonlrollen drar sig för alt aktualisera denna kedja av överväganden och den därefter följande formaliserade rältsproceduren. Denna är ju utformad med tanke pä de mera allvarliga brotten där misslanke redan konkretiserats till en viss person. Förfarandet enligl 13 § är däremot inte lämpat för den rutinmässiga tullkontrollen som i praktiken föregår del stadium då förundersökning kan inledas och vars syfle primärt är alt uppspåra smuggelgods.

Såvitt angår kroppsvisitation är det tydligt alt misslanke om broll inle behöver föreligga beiräffande alla som kroppsvisileras. En sådan ålgärd ulgör ett led i sökandet efter smuggelgods och var och en som överhuvud har möjlighet att bära sådanl på sig kan komma all få underkasla sig kroppsvisitation.

Det är uppenbart atl narkotikasmugglares och andras möjlighet all undgå upptäckt i samband med lullkonlroll står i direki relation lill hur ingående de kontrolleras. Om exempelvis kroppsvisitalioner utförs sä strikt efler bokslaven alt tulkjänslemannen belas varje möjlighel all upptäcka exempelvis direkt på kroppen fasttejpade narkolikapakel blir naturiigtvis visilalionen rätt förfelad. Metoden atl smuggla gods på detta sätt är förvisso inte ny men den har utan Ivekan fåll särskild betydelse i en lid av ökande narkotikamissbmk.

Mot bakgrund härav och med hänsyn lill del synnerligen slarka samhälleliga intresset av alt så effektivt som möjligt förhindra all framför alk narkotika förs in i landei är det uppenbart all del föreligger ell behov av alt tulkjänsteman i samband med lullkonlroll fär beslula om inle bara kroppsvisitalioner utan också om en åtminstone okulär yllre granskning av den undersöktes kropp. En sådan granskning innefallas emellertid, som nämnts, i begreppel kroppsbesiklning.

4.2 Förslag till lösningar

Sedan väl konstaterats att del finns ell berättigat behov av all utvidga tullpersonalens befogenheler, insläller sig frågan hur denna befogenhetsul-vidgning bör utformas.

4.2.1 Generaltullstyrelsens förslag

Generaltullstyrdsen har föreslagil en generell befogenhel för lulkjänsleman atl i brådskande fall beslula om kroppsbesiklning på den som ankommer från utrikes ort och skäligen kan misstänkas för narkotikasmuggling. Förslaget skulle i sak medföra all lulkjänsleman fick samma befogenhel som polismän har enligt 28 kap. 13 § första slycket rällegångsbalken. Samtidigt skulle rättegångsbalkens regler i övrigt rörande kroppsbesikt-

Prop. 1981/82:2 44

ning bli tillämpliga, exempelvis all mera ingående undersökning endasi fär utföras av läkare.

Samlidigl som generaltullslyrelsens förslag innebär en utvidgning av lulkjänslemans befogenheler såtillvida all dessa kan, i brådskande fall, träda i undersökningsledares, åklagares eller rällens ställe och beslula om kroppsbesiktning kvarslår dock den inskränkningen - genlemol vad som gäller beiräffande kroppsvisitation - alt beslutet förutsätter all någon är misstänkt för narkotikasmuggling som inle är ringa. Styrelsen synes ha utgått ifrån atl narkotika som smugglas genom all fästas vid kroppen normalt är av sådan kvanlitel atl del inle är fråga om broll enligl 2 § varusmugglingslagen (ringa broll). Siyrelsen lorde inte heller ha avsell atl den föreslagna befogenheten skulle användas vid sädana generella kroppsvisitalioner som sker i samband med s. k. skärpl tullkonlroll i vart fall inle med mindre särskild misslanke dämnder väcks mot någon bestämd person. Som nämnts tidigare förekommer sådana generella kroppsvisitalioner endasi i myckel ringa uisiräckning. Frågan om kroppsbesiklning i samband med tullkonlroll skulle följaklligen enligl slyrelsens förslag alkjämt ulgöra ett led i en påbörjad förundersökning och inle en naluriig lullkonlrollåtgärd vid eftersökandet av smuggelgods.

4.2.2 Befogenhet att besluta om yllig kroppsbesiklning

Elt alternativ till alt ge lulkjänsleman befogenhel all beslula om en fullsländig kroppsbesiklning - inbegripel l.ex. en undersökning av kroppshåligheler — men endasi i brådskande fall, skulle kunna vara all lill de befogenheler att kroppsvisilera som tillkommer tulltjänstemän enligt vamsmugglingslagen lägga en befogenhel all beslula om respektive företa sådana endast ylliga kroppsbesiklningar som på ell nalurligl säll kan sägas höra samman med en långt gående kroppsvisilalion. Har en kroppsvisilalion gjorts så ingående alt den visiterade fått la av sig alla kläder ler det sig nämligen — kan man tycka - naturligt all undersökningen ocksä får omfatta ett ytligt beskådande av personens kropp. Lika naturiigl ler del sig alt i det sammanhangel en undersökning också kan göras exempelvis av en håruppsätlning eller peruk eller av en protes (kroppsallrapp). Beslui om en sådan ytlig kroppsbesiktning skulle få fallas av lulkjänsleman inle bara i brådskande fall ulan under samma fömlsältningar som gäller beiräffande kroppsvisitalioner. Samlidigl skulle beslui om mera ingående kroppsundersökningar alkjämt fallas enligt RB:s regler.

Några allvarliga betänkligheter från integrilelssynpunkt lorde väl knappasl kunna riktas mol alt på delta sätl uividga de beslulsbefogenheler som tulltjänstemän själva har enligt 19 § första stycket 1 p varusmugglingslagen. I dessa fall krävsju för atl kroppsvisitation och i så fall ytlig kroppsbesiktning skall få företas pä någon atl denne kan misstänkas ha på sig gods som är underkastat beslag enligl varusmugglingslagen. Skillnaden mellan en sådan misstanke och den misslanke om brott som fömtsälls för elt

Prop. 1981/82:2 45

beslut om kroppsbesiklning enligl RB är visserligen av praktisk betydelse men knappasl avgörande. Inte heller från rättssäkerhetssynpunkt lorde del medföra nämnvärda betänkligheter mol all överlåta besluten om denna endasi ylliga och kroppsvisitationen näraliggande kroppsbesiklning lill enskilda tulltjänsteman.

Mera iveksam kan frågan om ytlig kroppsbesiktning vara när det gäller s. k. skärpl lullkonlroll. Sådan lullkonlroll innebär enligl 19 § första st. 2 p atl var och en som exempelvis ankommer frän utlandel kan utsättas för kroppsvisitation efler beslut härom av tull-, kust- eller gränsbevakningschef. Därvid krävs inte alt misslanke om broll föreligger mol någon. Om befogenheterna även här utvidgas till all innefalla också en yllig kroppsbesiklning kan följaktligen vem som helst som råkar passera en gränskontroll där skärpl tullkontroll pågår bli föremål för en sådan undersökning. Framförallt tre skäl talar dock för atl delta skulle kunna accepleras. Först och främsi det angelägna i atl få till stånd en effektiv rutinmässig lullkonlroll, som inle lämnar onödigl slora möjligheter öppna för exempelvis narkolikasmugglare alt i skydd av samhällels respekt för den personliga inlegrilelen slinka igenom med narkotika; dels del förhållandel all den ylliga kroppsbesiktning det här är lal om slår sä nära de kroppsvisilationer där en persons samlliga kläder granskas all inlegrilelsinlrångel inle ökar särskilt myckel; dels slutligen det prakliska i all inle alltför myckel laborera med olika grader av beslulsbefogenheler i olika lullkonlrollsammanhang;

4.2.3 Befogenhet att besluta om fullständig kroppsbesiktning

För fullsländighetens skull bör även något beröras möjlighelen all överhuvud överlåta pä lullpersonal alt falla beslut rörande varje kroppsbesiktning, dvs. inle bara yllig sådan. En på så sätt utökad befogenhel skulle onekligen i väsenllig grad rationalisera och effektivisera tullkontrollen. Å andra sidan kan övriga kroppsbesiktningar än ylliga innefalla så långtgående integritetskränkande åtgärder all del inle från rättssäkerhets- och inlegritetssynpunkt är lämpligl atl ändra nuvarande beslutsprocesser. Del torde inle heller behövas för all nu göra lullkonlrollen lillräckligl effektiv och rationell. För de fall således där i samband med lullkonlroll en längre gående kroppsbesiktning än yllig sådan synes erforderlig bör alltså även fortsättningsvis rällegångsbalkens regler användas, dvs. skälig misslanke om broll som kan föranleda fängelse erfordras och beslut om kroppsbesiklning fattas av undersökningsledare, åklagare eller rätten.

4.2.4 Andrad definition av begreppet kroppsvisitation

En väg atl utvidga lulkjänslemans befogenheler vilken har berörls i framslällningarna till regeringen är all hell enkell faslslå all begreppet kroppsvisilalion - ålminslone i varusmugglingslagen - inbegriper såväl undersökning av någons kläder som den ylliga granskningen av kroppen som kan ske sedan någon lagil av sig samlliga kläder. Detta skulle emeller-

Prop. 1981/82:2 46

tid stå i mindre god överensstämmelse med den innebörd som termerna har tillagts i förarbetena till regeringsformen. Under alla förhållanden skulle det vara olämpligt atl tillskapa en särskild definition av kroppsvisitations-begreppet enligt vamsmugglingslagen och på så sätl skapa olika innebörd av ett och samma begrepp i olika sammanhang. All genomföra moisvarande ändring i alla de övriga lagar i vilka begreppel kroppsvisitation förekommer kräver å andra sidan en mycket grundligare översyn och en mera omfattande penetrering än vad söm kan ske i detta sammanhang. Möjligen kan dessa frågor komma att aktualiseras-i tvångsmeddskommilténs (Ju 1978:06) arbele med all se över tvångsmedelsregleringen vid förundersökning i brottmål m, m.

5 Slutligt förslag

5.1 Valet av alternativ

Av de fyra olika lösningar som presenlerals under 4.2.1-4.2.4 synes övervägande skäl tala för all den under 4.2.2 redovisade lösningen all låta tulkjänsteman besluta även om ylliga kroppsbesiktningar är den som är smidigast och enklast. En sådan lagändring kan dessutom på ell naluriigl sätt begränsas till att avse endasi förfaranden enligt varusmugglingslagen. Frågan om kroppsbesiklning i andra fall berörs således inle. Vidare medför en sådan lagändring i sak inle myckel mer än all en befogenhel som lullpersonal på sina håll lidigare ansett sig ha och också i praktiken sedan länge använt sig av nu också formellt överförs på dem. Samtidigt undviks i det praktiska handhavandet en hel del av de besvärliga gränsdragningsproblem som f.n. föreligger och som bl.a. justitieombudsmannen har pekat på.

5.2 Distinktionen mellan ytlig kroppsbesiktning och annan kroppsbesiktning

Förslaget lill befogenhelsulvidgning leder emellertid lill en ny gränsdragning nämligen mellan yllig kroppsbesiktning, varom lulkjänsleman alltså skulle få själva besluta, och annan kroppsbesiktning, som fortfarande skulle få ske endast med stöd av rättegångsbalkens regler. Säsom framgått under 1.2.8.2 kan redan en motsvarande uppdelning av begreppet kroppsvisitation sägas ha skett nämligen i ytlig kroppsvisilalion och annan kroppsvisitation.

En ytlig kroppsbesiktning utgör på moisvarande säll en lindrigare variant av kroppsbesiktning. Den innefallar således endasi en yttre granskning av någons nakna kropp saml en undersökning av någons skägg, hår, peruk, eller arm- eller benproteser. Denna beskrivning av yllig kroppsbesiklning är avsedd atl vara ullömmande. Varje annan form av kroppsbesiklning faller således utanför den ytliga.

Prop. 1981/82:2 47

Vid det praktiska genomförandel av en yllig kroppsbesiktning är del naturligt atl den undersökte kan uppmanas att exponera sådana eljest dolda delar av kroppen såsom fotsulor och armhålor men ingel ytterligare. Det bör alltså inte komma ifråga att be den undersökte intaga några särskilda kroppsställningar för atl underlätta besiktningen.

5.3 Förutsättningar för ytlig kroppsbesiktning

Tulltjänsteman bör enligt förslaget få besluta om yllig kroppsbesiklning under samma fömtsättningar som för närvarande gäller beiräffande kroppsvisitation. Tulkjänsteman får således själv efler behov - undersökning får ju enligt RF aldrig i något fall göras mer omfattande än som är nödvändigl — företa kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning när det finns anledning misstänka atl resande från ullandet eller annan som anlräffas vid en gräns har på sig smuggelgods.

Vidare bör vid s. k. skärpt tullkontroll efter bevakningschefs beslut var och en som vid etl visst tillfälle ankommer från eller avreser lill utlandel kunna bli föremål för såväl kroppsvisitation som ytlig kroppsbesiklning.

För verkställandet av ytlig kroppsbesiklning bör i övrigt gälla samma regler som för närvarande gäller för sådan kroppsvisitation som är av mera väsentlig omfattning.

5.4 Lagförslag

Förslaget att överlåta ål tulkjänsteman atl även beslula om yllig kroppsbesiktning kan lämpligen genomföras genom ändringar i 19 § varusmugglingslagen.

Förslag till

lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §
Förekommer mol någon, som an- Förekommer mol någon, som an
träffas vid gräns- eller kuslort eller träffas vid gräns- eller kuslorl eller
ankommer lill plats, där förbindelse ankommer till plals, där förbindelse
med uflandet äger rum, anledning med ullandet äger rum, anledning
alt han har på sig gods som enligl all han har på sig gods, som enligl
denna lag är underkaslal beslag, må denna lag är underkastat beslag, må
för eftersökande av sådanl gods för eftersökande av sådanl gods

lulkjänslman förelaga kroppsvisitation å honom. Om vederbörande chef för lull-, kusl- eller gränsbevakning finner skärpning av lullkonlrollen å persontrafiken lill eller från utlandet med viss lägenhel eller för viss lidrymd å någon plals oundgängligen nödvändig, må efler bevakningschefens förordnande kroppsvisitation verkställas å envar, som med lägenhelen eller under lidrymden lill platsen ankommer från eller från platsen avreser till ullandel. Sådanl förordnande skall ofördröjligen underslällas generallullslyrelsens prövning men går likväl genasl i verkslällighel.

Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfallning, skall verkslällas inomhus i avskill rum eller i lämpligt utrymme i fartyg samt, om undersökningsman eller den undersökle begär del och del kan ske utan större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation å kvinna må ej verkställas eller bevitlnas av annan än kvinna.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om förelagen kroppsvisUation erfordras ej med mindre den undersökle det begär eller föremål som påträffas, tages i beslag.

lulkjänsleman förelaga kroppsvisilalion och ytlig kroppsbesiktning å honom. Om vederbörande chef för lull-, kusl- eller gränsbevakning finner skärpning av lullkonlrollen å personlrafiken lill eller från ullandel med viss lägenhel eller för viss lidrymd å någon plals oundgängligen nödvändig, må efler bevakningschefens förordnande kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning verkslällas ä envar, som med lägenhelen eller under lidrymden lill plalsen ankommer frän eller från platsen avreser lill ullandet. Sådanl förordnande skall ofördröjligen underslällas generallullslyrelsens prövning men går likväl genasl i verkslällighel.

Ytlig kroppsbesiktning och sådan kroppsvisitation. som är av mera väsenllig omfallning, skall verkslällas inomhus i avskill rum eller i lämpligl ulrymme i fartyg saml, om undersökningsman eller den undersökle begär del och det kan ske ulan siörre omgång, i viltnens närvaro. Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning å kvinna må ej verkslällas eller bevittnas av annan än kvinna.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om förelagen kroppsvisilalion eller ytlig kroppsbesiktning erfordras ej med mindre den undersökte begär det eller föremål som påträffas, tages i beslag.

Förundersökning rörande broll, som avses i denna lag, må inledas av tullmyndighet. Har den inlells av lullmyndighel, skall beiräffande myndigheten gälla vad i rällegångsbalken är siadgal om undersökningsledare. Är saken ej av enkel beskaffenhel, skall ledningen överlagas av åklagaren, så snarl någon skäligen kan misstänkas för brollel. Åklagaren skall ock eljesl överlaga ledningen, när del finnes påkallal av särskilda skäl.

Åklagaren äge, då undersökning ledes av tullmyndighet, meddela anvisningar rörande undersökningens bedrivande.

Dä undersökning ledes av åklagaren, äge han vid undersökningens verkställande anlita biträde av tullmyndighet, sä ock uppdraga åt tulkjänsteman all vidlaga särskild till undersökningen hörande åtgärd, om dess beskaffenhel tillåter det.

Förekommer mol någon, som anlräffas vid gräns- eller kuslorl eller ankommer lill plals, där förbindelse med ullandel äger rum, anledning all han har på sig gods, som enligl denna lag är underkaslal beslag, må för eftersökande av sådanl gods tulkjänsteman företaga kroppsvisilalion å honom. Om vederbörande chef för tull-, kust- eller gränsbevakning finner skärpning av tull-

Förekommer mot någon, som anträffas vid gräns- eller kuslorl eller ankommer lill plats, där förbindelse med ullandel äger rum, anledning all han har pä sig gods, som enligl denna lag är underkaslal beslag, må för eftersökande av sådanl gods lulkjänsleman företaga kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning å honom. Om vederbörande chef för lull-, kust- eller gränsbevakning fin-

konlrollen å personlrafiken lill eller från ullandel med viss lägenhel eller för viss lidrymd å någon plats oundgängligen nödvändig, må efter bevakningschefens förordnande kroppsvisilalion verkställas å envar, som med lägenheten eller under tidrymden till plalsen ankommer från eller från plalsen avreser lill ullandel. Sådanl förordnande skall ofördröjligen underslällas generallullstyrelsens prövning men går likväl genast i verkslällighel.

Kroppsvisitation, som är av mera väsenllig omfallning, skall verkställas inomhus i avskill rum eller i lämpligl utrymme i fartyg saml, om undersökningsman eller den undersökle begär det och del kan ske utan siörre omgång, i viltnens närvaro. Kroppsvisilalion ä kvinna må ej verkställas eller bevitlnas av annan än kvinna.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om företagen kroppsvisitation erfordras ej med mindre den undersökle del begär eller föremål som påträffas, läges i beslag.

ner skärpning av tullkontrollen å persontrafiken lill eller från utlandet med viss lägenhet eller för viss tidrymd å någon plals oundgängligen nödvändig, må efter bevakningschefens förordnande kroppsvisitation verkställas å envar, som med lägenhelen eller under tidrymden till platsen ankommer från eller från platsen avreser till utlandet. Sådant förordnande skall ofördröjligen underslällas generaltullstyrelsens prövning men går likväl genasl i verkställighet.

Kroppsvisilalion, som är av mera väsentlig omfallning, och ytlig kroppsbesiktning skall verkslällas inomhus i avskill rum eller i lämpligl ulrymme i fartyg saml, om undersökningsman eller den undersökle begär del och del kan ske ulan större omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisilalion och ytlig kroppsbesiktning å kvinna må ej verkslällas eller bevillnas av annan än kvinna.

Förande av prolokoll och utfärdande av bevis om företagen kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning erfordras ej med mindre den undersökte begär det eller föremål som påträffas, tages i beslag.

Prop. 1981/82:2 51

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanlräde 1981-06-16

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligl lagrådel den 15 juni 1981 tillhandakommel uldrag av prolokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1981 har regeringen på hemslällan av slalsrådel och chefen för handelsdepariemeniel Molin beslulal inhämla lagrådels yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling.

Förslaget har inför lagrådel föredragits av hovrätlsassessorn Slaffan Sandström.

Förslagel föranleder följande yttrande av lagrådet:

I andra slycket andra meningen av 19 § i det remillerade lagförslagel foreskrivs alt kroppsvisitation och yllig kroppsbesiktning å kvinna ej må verkslällas eller bevillnas av annan än kvinna. 1 nyare lagstiftning har angetts alt kroppsvisitation eller kroppsbesiklning som gäller kvinna ej får verkställas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska (se t.ex. 52 c § lagen 1974:203 om kriminalvård i anslall). Eftersom det även vid en yllig kroppsbesiklning kan uppkomma behov av alt anlita medicinskt skolad personal och del framslår som onödigl all begränsa urvalet av läkare och sjuksköterskor som får anlitas när åtgärden gäller en kvinna till kvinnliga sådana, förordas alt beslämmelsen ges följande lydelse: "Kroppsvisitation och yllig kroppsbesiktning å kvinna må ej verkställas eller bevitlnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjukskölerska."

Valutalagen (1939:350) innehåller bestämmelser om bl.a. slraff och förverkande vid överträdelse av utförsel- och införselförbud, som med stöd av lagen meddelats i fråga om betalningsmedel m. m. 1 fråga om fömndersökning och tvångsmedel hänvisas emellertid i 14 § valulalagen lill bestämmelserna i lagen om straff för vamsmuggling. Bl.a. omnämns i paragrafen kroppsvisitation. Om avsikten är atl ytlig kroppsbesiklning skall kunna användas även när fråga är om s. k. valulasmuggling — någol som kan vara befogal för atl undvika svårigheter motsvarande dem departementschefen i remissen pekar på när del gäller smuggling av annat gods än narkotika - bör hänvisningen i 14 § valutalagen utvidgas lill att avse även de nya bestämmelsema om ytlig kroppsbesiklning i lagen om straff för vamsmugghng.

Prop. 1981/82:2 52

Uldrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-06-25

Närvarande: slalsminislem Fälldin, ordförande, och slatsräden Ullslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Söder, Johansson, Andersson, Boo, Pelri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Molin

Proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yllrande' över förslag lill lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling.

Föredraganden redogör för lagrådets yllrande och anför.

Lagrådel har ulom på tvä punkter inte haft några erinringar mol förslaget.

Lagrådet föreslår att 19 § andra slycket andra meningen varusmugglingslagen ges den lydelsen all kroppsvisilalion och ytlig kroppsbesiktning ä kvinna ej må verkslällas eller bevillnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Jag förordar att bestämmelsen ges den avfattning lagrådel föreslagit.

Vidare väcker lagrådel frågan om huruvida ytlig kroppsbesiklning skall kunna användas ocksä i samband med s. k. valutasmuggling. Lagrådel finner att sä kan vara befogat för atl undvika svårigheter motsvarande dem som det pekas på i remissen när det gäller smuggling av annal gods än narkotika.

Efler samråd med chefen för ekonomideparlemenlet förordar jag atl yllig kroppsbesiklning får ske ocksä i della sammanhang. 1 14 § valulalagen (1939: 350) hänvisas f. n. lill varusmugglingslagen i fråga om förundersökning m. m., beslag, husrannsakan och kroppsvisilalion. 1 överensstämmelse med vad lagrådet ullalar finner jag att hänvisningen i 14 § valulalagen bör ulvidgas till all avse även de nya beslämmelserna om yllig kroppsbesiktning i varusmugglingslagen.

Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 27 maj 1981.

Prop. 1981/82:2 53

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen aU anlaga

dels det av lagrådel granskade lagförslaget med vidtagna ändringar.

dels del vid regeringsprolokollet den 25 juni 1981 fogade förslaget till lag om ändring i valutalagen (1939:350).

Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslular all genom proposition föreslå riksdagen all anlaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1981/82:2 54

Innehållsförteckning

Propositionen .................................................... 1

Propositionens huvudsakliga Innehåll ........... ..... I

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för varu
smuggling ...................................................... 2

Förslag till lag om ändring i valulalagen (1939:350) .. 3

Utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 27 maj 1981 .... 5

1 Inledning ......................................................... 5

2 Bakgrund ...................................................... 6

3 Promemorian .................................................. 10

4 Remissutfallet ................................................ 12

5 Överväganden ............................................... 20

5.1 Behovel av en författningsändring ................. 20

5.2 Olika tekniska lösningar ................................ 21

5.2.1 Vissa avvägningsfrågor ......................... 21

5.2.2 Den normala lullkonlrollen ....................... 23

5.2.3 Den skärpta tullkontrollen ....................... 26

5.2.4 Lagförslaget ........................................ 28

5.2.5 Vissa övriga frågor ............................... 29

5.2.6 Ikraftträdande m.m................................. 30

6 Upprättat lagförslag ........................................ 30

7 Hemställan ..................................................... 30

8 Beslut .......................................................... 30

Bilaga 1 Promemorian Kroppsvisitalion/kroppsbesiklning i sam
band med tullkonlroll .............................. 31

Bilaga 2 Det remitterade lagförslagel ................. 49

Utdrag av lagrådels prolokoll den 16 juni 1981 ........ 51

Uldrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 25 juni 1981 ... .52

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981