Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om ändrade regler för beskattning av skogsbruk. Förslagen, som bygger bl. a. på virkesförsörjningsutredningens betänkande (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning, syftar främst till all stimulera utbudet av virkesråvara.

I fråga om skogsägares möjlighet att erhålla inkomstutjämning genom att utnyttja skogskontosystemet föreslås två ändringar. Enligt nuvarande regler skall medel på skogskonto tas upp till beskattning om den skattskyldige överlåter en väsentlig del av sin skogsfastighet. Denna beskattning kan leda lill en minskad avverkning de närmaste åren före en tänkt överlåtelse och till att överlåtelser, som medför bättre förutsättningar för skogsbruket, fördröjs. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att överlålaren skall få behålla skogskontot om fastigheten övergår till annan genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva. En annan ändring avser löptiden när stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse motiverar en tidigareläggning av avverkningarna. Skogsägaren skall då få betala in medel på ett konto med tjugoårig löptid (skogsskadekonto) i stället för det tioåriga skogskontot. Minsta inbetalningsbelopp på skogsskadekonlot föreslås bli 50 000 kr,

För markanläggningar, t. ex. skogsvägar, gäller f. n. som huvudregel att avdrag medges enligt avskrivningsplan med 5 % årligen av ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet. I propositionen föreslås att avdrag för årlig värdeminskning av skogsvägar skall beräknas till 10 % av hela anskaffningsvärdet.

I fråga om dikning i skogsbruket görs f. n. skillnad mellan skyddsdikning och annan dikning. Till skyddsdikning räknas åtgärder som syftar till all

1 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 182

Prop. 1981/82:182 2

vidmakthålla skogsmarkens avkastningsförmåga. Dikning sorti höjer produktionsförmågan räknas som annan dikning. Omedelbart avdrag medges för skyddsdikning medan annan dikning däremot följer reglerna om avskrivning av markanläggningar. Enligt förslaget skall utgifter för all dikning som främjar skogsbruket anses som driftkostnader och därmed bli omedelbart avdragsgilla.

De nya reglerna om skogskonto skall gälla fr. o. m. 1983 års taxering medan de nya reglerna om skogsvägar och dikning avses gälla fr. o. m. 1984 års taxering.

De s. k. skogsavdragsreglerna reformerades år 1979. Övergångsbestämmelserna till denna lagstiftning har i rättspraxis ansetts ha den innebörden att tidigare medgivna skogsavdrag kan eliminera en skogsägares möjlighel lill skogsavdrag på ett lillskoltsförvärv. Detta kan i vissa situationer inverka negativt på skogsägarnas intresse att medverka i åtgärder för alt erhålla lämpligare brukningsenheter, I propositionen föreslås därför att övergångsbestämmelserna ändras så att det framgår att skogsavdrag enligt äldre regler inte till någon del skall begränsa avdragsulrymmet beträffande skogsförvärv som sker efter övergångstillfället. Den nya bestämmelsen föreslås bli tillämplig redan vid 1981 års taxering, dvs, vid den taxering då de nya skogsavdragsreglerna tillämpades första gången.

Propositionen innehåller slutligen förslag om att perioden för extra avdrag för skogsuttag förkortas med ett år. Stimulansen kommer därigenom att upphöra i och med utgärigen av juni 1982.

Anvisningar

till 22 §

1.' Till driftkostnader hänförs lön
eller liknande vederlag liksom un
derhåll åt personal, som använts för
jordbruket eller dess binäringar;
undantagsförmåner, pensioner, pe
riodiska utbetalningar på grund av
förutvarande anställning på fastighe
ten; arrendeavgift; avgäld, som hän
för sig till fastigheten; ränta på lånat
kapital sorn nedlagts i fastigheten
eller använts för dess drift; kostna
der för inköp av djur, utsäde, foder,
gödselmedel och dylikt; kostnader
för reparation och underhåll av drift
byggnader, markanläggningar och
inventarier; kostnader för anlägg
ning av ny skog; kostnader för vård
och underhåll av skog, såsom för
valtning, bevakning, väg- och bygg
nadsunderhåll, skyddsdikning,
skogsindelning m. m,, samt vid
skogsavverkning kostnader för vir
kets huggning, tillredning, utdriv-
ning, flottning m. m,; kostnader för
försäkring av personal, byggnader,
skog, gröda, djur, förråd och inven
tarier som inte är att hänföra till
personlig lösegendom, m. m. Skall
ersättning för avyttrade skogspro
dukter behandlas som engångser
sättning på grund av allframtidsupp-
lålelse (jfr punkt 4 tredje stycket av
anvisningarna till 35 §), är kostna
derna för avverkningen ändå att
anse som driftkostnader i skogsbru
ket.

1, Till driftkostnader hänförs lön eller liknande vederlag liksom underhåll åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner, pensioner, periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som hänför sig till fastigheten; ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier; kostnader för anläggning av ny skog; kostnader för dikning som främjar skogsbruket; kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogsindelning m, m,; samt vid skogsavverkning kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m, m,; kostnader för försäkring av personal, byggnader, skog, gröda, djur, förråd och inventarier som inte är att hänföra till personlig lösegendom, m, m. Skall ersättning för avyttrade skogsprodukter behandlas som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 §), är kostnaderna för avverkningen ändå att anse som driftkostnader i skogsbruket. Till reparation och underhåll hänförs vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som normalt kan påräknas i jordbruksdrift, såsom upplagande av nya fönster- eller dörröppningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med

'Senaste lydelse 1981:295,

Prop. 1981/82:182 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning av driften från en animalieproduklion till en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall byggs om för att i stället användas för helt annat ändamål, hänförs dock inte till reparation och underhåll.

Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt-eller bärodling får efler den skatlskyldiges eget val dras av antingen i sin helhet det år då inköpet eller planteringen har ägt rum eller genom årliga värdeminskningsavdrag. Värcleminskningsavdragel beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har färdigställts. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte och sjunde styckena skall tillämpas.

Värdet av fastighetens egna produkter, som används för fastighetens fortsatta drift, får föras av som driftkostnad men skall då samtidigt tas upp som intäkt.

Avdrag för avsättning lill pensions- eller personalstiftelse och kostnad för pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna till 29 §.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfas-fighel.

Skatlskyldigs barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten, som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad fär med motsvarande begränsning dras av som driftkostnad. För lön och underhåll till skattskyldigs barn, som inte har fyllt 16 år, får avdrag inle göras. Lönen och underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet,

4. Utgifter för anskaffande av en 4, Utgifter för anskaffande av en

markanläggning på en jordbruksfas- markanläggning på en jordbruksfastighet, vilken anläggning är avsedd tighet, vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan, dras av för driften i förvärvskällan, dras -genom årliga värdeminskningsav- om annat inte följer av punkt 7 - av drag. Avdrag medges, om inte annat genom årliga värdeminskningsav-följer av andra eller sjätte stycket. drag. Avdrag medges, om inte annat endast för sådana utgifter som har följer av andra eller sjätte stycket, bestritts av den skaltskyldige själv endast för sådana utgifter som har och endast om utgifterna avser arbe- bestritts av den skaltskyldige själv ten som har utförts under tid då han och endast om utgifterna avser arbe-har ägt fastigheten. Avdraget beräk- ten som har utförts under tid då han nas enligt avskrivningsplan lill 10 har ägt fastigheten. Avdraget beräk-procent för år räknat av anskaff- nas enligt avskrivningsplan till 10 ningsvärdet av tåckdike och till 5 procent för år räknat av anskaff-

2 Senaste lydelse 1981:295.

Prop. 1981/82:182 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

procent för år räknat av tre f järdede- ningsvärdet av täckdiken och skogs-
lar av anskaffningsvärdet av andra     vägar och lill 5 procent för år räknat
markanläggningar. Beräkningen av tre fjärdedelar av anskaffnings-
görs från den tidpunkt då anlägg-       värdet av andra markanläggningar,
ningen har färdigställts. I fråga om     Beräkningen görs från den tidpunkt
en anläggning, som är avsedd att       då anläggningen har färdigställts. 1
användas endast ett fåtal år, får dock            fråga om en anläggning, som är
anskaffningsutgifterna i sin helhet      avsedd att användas endast ell fåtal
dras av det år då anläggningen år, får dock anskaffningsutgifterna i
anskaffades.                               sin helhet dras av del år då anlägg
ningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbele som behövs för all marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning eller rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. Till markanläggning hänförs också körplan, parkeringsplats e, d., täckdike, öppet dike, invall-nings- och valtenavledningsföretag, mark- eller skogsväg eller brunn. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en markanläggning som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren, I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för iståndsältande och omläggning av ett förut anlagt täckdike. I läckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täckdike.

Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i driften (markinventarier). I enlighet härmed hänförs till markinventarier exempelvis sådan anordning som gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande anordning eller ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller annat. Till markinvenlarier hänförs också stängsel och annan jämförlig avspärrningsanordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl den på fasligheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna användning fördelas mellan markinvenlarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till markinvenlarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga lill byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras lill byggnaden.

I fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Har en investeringsfond e. d. eller statsbidrag lagils i anspråk för anskaffning av en markanläggning skall som anskaffningsvärde för markanläggningen anses den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med fyra tredjedelar av del ianspråktagna beloppet.

Övergår en faslighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt fasligheten. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en fastighet från ett

3. I fråga om skog som finris på fastigheten vid ingången av det beskattningsår för vilket taxering sker första gången enligt de nya bestämmelserna (övergångstillfället), bestäms anskaffningsvärdet och det gällande ingångsvärdet med utgångspunkt i skogens ingångsvärde enligt äldre bestämmelser.

Som anskaffningsvärde anses ingångsvärdet vid övergångstillfället lill den del sistnämnda värde grundar sig på vederlag vid köp, byle eller därmed jämförligt fång efter år 1951 och, i fråga om förvärv genom annat fång, på taxeringsvärde för år 1952 eller senare år. I intet fall får anskaffningsvärdet eller del av delta beräknas med stöd av äldre bestämmelser i punkt 7 andra stycket sista meningen av anvisningarna lill 22 § kommunalskatlelagen (20-årsregeln).

Som gällande ingångsvär-d e anses anskaffningsvärdet, beräknat enligt det föregående stycket, minskat med avdrag som den skattskyldige vid taxering år 1952 eller senare år har medgetts för minskning i skogens ingångsvärde o. d. Är enligt äldre lydelse av punkt 7 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen makes eller skyldemans förvärv avgörande för beräkningen av ingångsvärdet, skall avdrag som förvärvaren, eller i förekommande fall senare ägare, har medgetts, anses som avdrag som den skattskyldige själv har erhållit. Kan den skattskyldige göra sannolikt att belopp, varmed avdrag medgetts, hänför sig till fastighet för vilken något anskaffningsvärde inte skall beräknas enligt de nya bestämmelserna, skall vid tillämpning av detta stycke hänsyn inte tas lill beloppet.

Som gällande ingångsvärde anses anskaffningsvärdet, beräknat enligt det föregående stycket, minskat med avdrag som den skaltskyldige vid taxering år 1952 eller senare år har medgetts för minskning i skogens ingångsvärde o, d. Är enligt äldre lydelse av punkt 7 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen makes eller skyldemans förvärv avgörande för beräkningen av ingångsvärdet, skall avdrag som förvärvaren, eller i förekommande fall senare ägare, har medgetts, anses som avdrag som den skattskyldige själv har erhållit. Gällande ingångsvärde skall dock Inte las upp till lägre belopp än 50 procent av anskaffningsvärdet eller, i fråga om juridisk person som avses i de nya bestämmelserna i punkt 7 femte stycket av anvisningarna lill 22 § kommunalskattelagen, 25 procent av anskaffningsvärdet. Kan den skattskyldige göra sannolikt att belopp, varmed avdrag medgetts, hänför sig till fastighet för vilken något anskaffningsvärde inte skall beräknas enligt

Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt kan fysisk person, dödsbo och familjestiftelse, på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag, få uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk för belopp som sätts in på särskilt konto i bank (skogskonto). Uppskov medges inte delägare i handelsbolag eller i dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall tillämpas, för inkomst av bolagets eller dödsboets verksamhet.

Vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt kan fysisk person, dödsbo och familjestiftelse, på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag, få uppskov med beskattning av intäkt av skogsbruk för medel som sätts in på eit särskilt bankkonio (skogskonto eller skogsskadekonto). Uppskov medges inte delägare i handelsbolag eller i dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall tillämpas, för inkomst av bolagets eller dödsboets verksamhet.

Uppskov för insättning på skogsskadekonto medges endast om stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse har medfört au mer än en tredjedel av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varU fallet och om den skaltskyldige med intyg från skogsvärdsstyrelsen i länet eller på annat säil visar all den huvudsakliga delen av beskatlningsårels skogs-inläkler hänför sig lill avverkning som nu har sagts.

Uppskov för insättning på skogs-skadekonio medges inle om den skaltskyldige för del beskaiiningsår och den förvärvskälla som uppskovet avser också yrkar uppskov för insätl-ning på skogskonto.

Har uppskov för insättning på skogsskadekonto vägrats på grund av au de i andra stycket angivna villkoren inte varit uppfyllda får den skallskyldige, när laxeringen har vunnii laga kraft, anföra besvär med yrkan-

de om uppskov för insäuning på skogskonto i särskild ordning. Besvären skall ha inkommit senast sex månader efter det an taxeringen har vunnii laga kraft. Med bank avses i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank samt föreningsbank.

Skatlskyldig får för visst beskattningsår och viss förvärvskälla göra insättning på endast ett skogskonto. Har skattskyldig i strid mot denna bestämmelse lagt upp skogskonto i mer än en bank luedges uppskov endast för insättning på det först öppnade kontot.

En skattskyldig får för ett visst beskattningsår och en viss förvärvskälla göra insättning på endast ett skogskonto eUer skogsskadekonto. Har den skaltskyldige i strid mot denna bestämmelse gjort insättning på skogskonto eller skogsskadekonto i mer än en bank medges uppskov endast för insättning på det först öppnade kontot.

Skattskyldig får la ut det insalta beloppet tidigast fyra månader efter insättning. Uttag får avse hela det innestående beloppet eller del av detta, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor. Om särskilda förhållanden föranleder det, får regeringen medge att innestående medel tas ut tidigare än som nu har sagts.

Sedan tio år förflutit från ingången av det år då inbetalning enligt 5 § senast skall ha gjorts, skall banken betala ut kvarstående medel.

6§'

Den skaltskyldige får ta ul de inbetalade medlen tidigast fyra månader efter inbetalningsdagen. Uttagfår avse hela det innestående beloppet eller del av detta, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor. Om särskilda förhållanden föranleder det, får regeringen medge att innestående medel tas ut tidigare än som nu har sagts.

Sedan tio år eller, . i fråga om skogsskadekonto, tjugo år har förflutit från ingången av det år då inbetalning enligt 5 § senast skall ha gjorts, skall banken betala ut kvarstående medel.

9§«

Övergår skattskyldigs fastighet till annan skall, såvida fastigheten utgör den väsentliga delen av förvärvskiilla för vilken insättning på skogskonto har gjorts, innestående medel genast tas upp som intäkt av skogsbruk.

Övergår skattskyldigs fastighet till annan på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom gåva skall, såvida fastigheten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto eller skogsskadekonlo har gjorts, innestående medel genast tas upp som intäkt av skogsbruk. Har dödsbo innestående medel skall beskattning äga rum för det beskattningsår då reglerna om handelsbolag tillämpas första gången på dödsboet.

Har avtal träffats orn överlåtelse eller pantsättning av medel på skogskonto eUer skogsskadekonlo, skall medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk. Beskattning skall inte ske av den anledningen att den skattskyldige efter framställning från skogsvårdsstyrelse har förbundit sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medlen.

Har avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av medel på skogskonto, skall medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk. Beskattning skall inte ske av den anledningen att den skattskyldige efter framställning från skogsvårdsstyrelse har förbundit sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medel som slår inne på skogskonto.

Prop. 1981/82:182 13

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:342) om extra avdrag för vissa

skogsuttag

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1981:342) om extra avdrag för vissa skogsuttag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Det extra avdraget utgör summan av

a) fem procent av köpeskillingen för skog som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) tre procent av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) tre procent av saluvärdet av skogsprodukter som har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Avdrag beräknas dock endast på Avdrag beräknas dock endast på

sådan inläkt som hänför sig till tiden sådan intäkt som hänför sig till tiden

den 1 januari 1981-den 30 juni den 1 januari 1981-den 30 juni

1983. 1982.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1981/82:182 14

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-11

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändrade regler för skogskonto, m. m.

1 Inledning

Under senare år har avverkningarna inom skogsbruket sjunkit kraftigt jämfört med de sista åren av 1960-talel och 1970-lalets första hälft. Detta har lett lill att skogsindustrin inle har fått virke så all induslrikapacilelen har kunnat utnyttjas i den utsträckning som marknadsförutsättningarna har medgett. Mot denna bakgrund har virkesförsörjningsutredningen' haft till uppgift att analysera orsakerna till de förhållandevis låga avverkningarna samt att komma med förslag till åtgärder för att stimulera utbudet av virkesråvara. I betänkandet (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning har utredningen redovisat resultatet av sitt arbete. I en till mig tidigare överlämnad skrivelse har utredningen vidare föreslagit ändrade beskattningsregler vid skogsultag med anledning av skador på skog.

Utredningen föreslår ökat stöd till skogsbruket samt ändringar i skogsvärdslagstiftningen och i lagstiftningen på skatteområdet. Frågan om ökal statligt stöd behandlades av riksdagen under hösten 1981. Riksdagens beslut innebar bl. a. att ramarna för bidrag till skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd, till skogsbruksplaner och till översiktliga skogsinventeringar ökades (prop. 1981/82:30 bil. 5, JoU 1981/82:8, rskr 1981/ 82:29).

' Ledamöter: generaldirektören Bo S. Hedström, ordförande, riksdagsmännen Curt Boström, Bo Lundgren och Gunnar Olsson, lantbrukaren Per Stjernström samt verkställande direktören Brivio Thörner.

Prop. 1981/82:182 15

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av utredningens betänkande beträffande åtgärder inom skatteområdet som bilaga 1, dels utredningens lagförslag på skatteområdet som bilaga 2, dels skrivelsen med förslag till ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog som bilaga 3.

Beträffande nuvarande skogsbeskattningsregler samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet och den särskilda skrivelsen.

Betänkandet och skrivelsen har remissbehandlats. En inom budgetdepartementel upprättad förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena till den del de berör budgetdeparlemenlets sakområde bör fogas till protokollet som bilaga 4.

I det följande behandlar jag - efler samråd med cheferna för jordbruks-och industridepartementen - de förslag till ändringar på skatteområdet som virkesförsörjningsutredningen har lagt fram. Jag tar vidare upp en fråga rörande övergångsbestämmelserna till 1979 års omläggning av skogsbeskattningen (prop. 1978/79:204, SkU 1978/79:54, rskr 1978/79:392, SFS 1979:500). Som förutskickades i årets budgetproposition (prop. 1981/82:100 bil. 13 s. 54) lägger jag slutligen fram förslag om förkortning av tiden för den rätt till extra avdrag för vissa skogsuttag som fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser har vid 1982-1984 års laxeringar (SFS 1981:342).

2 Föredragandens överväganden 2.1 Allmänna synpunkter

För utbudet av virkesråvara spelar - särskilt vad gäller det enskilda skogsbruket - skattereglernas utformning en central roll. I huvudsak är skogsbeskattningen reglerad genom bestämmelserna om beräkning av inkomst av jordbruksfastighet i 21-23 §§ kommunalskattelagen (1928:370), KL. Bestämmelserna tillämpas även vid den statliga inkomstbeskattningen på grund av direkt hänvisning i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Dessutom finns vissa fristående författningar som är av betydelse för skogsbeskatlningen. Den viktigaste är skogskontolagen (1954:142).

De allmänna reglerna för beskattning av näringsverksamhet gäller också för skogsbrukels del. Som intäkt hänförs allt vad av fastighet, som har taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren lill godo vid faslighetens utnyttjande för skogshantering. Från bruttointäkten får avdrag göras för driftkostnader. Redovisningen skall ske enligt bokförings-mässiga grunder. Vid beräkning av nettointäkten skall därför hänsyn tas lill lager, varufordringar, varuskulder o, d. De möjligheter till konsolidering och inkomstutjämning som allmänt står till näringsidkares förfogande -lagernedskrivning, resultatutjämningsfond, allmän investeringsreserv m, m, - gäller också för skogsägare.

Prop. 1981/82:182 16

Förutom de allmänna regler som gäller vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet finns det åtskilliga specialbeslämmelser som direkt tar sikte på beskattningen av skogsinkomster. Det är dessa specialbestämmelser som brukar sammanfattas under beteckningen skogsbeskattning, I första hand avses därmed de regler som syftar lill att undanta uttag av skogskapitalet från beskattning, de s, k, skogsavdragsreglerna. Till skogsbeskattningen hör också skogskontolagsliftningen, Genom att sätta in medel på särskilda bankkonton (skogskonton) kan en enskild skogsägare få uppskov med beskattningen till dess medlen las ut från kontot.

Som jag nyss nämnt reformerades skogsavdragsreglerna år 1979, Tidigare kunde avdrag på grund av avverkningar under innehavstiden i princip medges endast om och i den mån skogsägaren kunde visa att avverkningen medfört en förrådsminskning eller att del verkliga värdet på skogen efler avverkningen understeg skogens skattemässiga restvärde. Att uppskatta volymen eller värdet på skogen vid olika tidpunkter var emellertid ofta ytterst svårt. Vid tillämpning av de nya reglerna undviks värderingsproblem av detta slag. Beräkningen av avdrag baseras i stället på beskattningsårets intäkter på grund av avyttring av skog. Avdrag kan normall medges med ett belopp motsvarande högst 50 % av summan av beskattningsårels intäkter till följd av rotpostförsäljning och högst 30 % av intäkterna till följd av försäljning eller uttag av skogsprodukter. Har fysisk person förvärvat en fastighet höjs dock. såvida förvärvet medfört mer ändamålsenliga brukningsenheter (rationaliseringsförvärv), avdragsnivån under viss lid till del dubbla. Avdrag kan således i dessa fall medges med ett belopp motsvarande hela intäkten till följd av en rotpostförsäljning och med högst 60 % av intäkten till följd av försäljning eller uttag av skogsprodukter.

Det sammanlagda avdragsbeloppet under innehavstiden får, såvitt gäller fysiska personers skogsinnehav, uppgå till högst 50 % av skogens anskaffningsvärde. För juridiska personer är avdragsutrymmet begränsat till 25 % av anskaffningsvärdet. Med anskaffningsvärde avses i princip den del av vederlaget för en skogsfastighet som kan anses belöpa på skog och skogsmark. Den som förvärvat en skogsfastighet genom arv, gåva eller annat benefikt fång har samma möjligheter till avdrag som den tidigare ägaren skulle ha haft om denne alltjämt hade innehaft fasligheten.

De nya reglerna gäller i princip fr. o. m. 1981 års taxering.

I propositionen om omläggningen av skogsbeskattningen framhöll föredragande departementschefen att förslagen till stor del endast hade karaktär av en teknisk översyn av de tidigare reglerna och att det därför var motiverat att ta ställning till frågan om behov förelåg av en mer grundläggande utredning rörande beskattning av skogsbruk. Enligt departementschefen talade flera skäl för att en sådan utredning borde komma till stånd (prop. 1978/79:204 s, 48), Uppgiften att undersöka om del finns förutsättningar för ett helt annorlunda skogsskattesystem kom att åligga virkesförsörjningsutredningen. Mot bakgrund av den under senare år förhållandevis låga

Prop. 1981/82:182 17

awerkningsnivån i skogsbruket blev del en huvuduppgift för denna utredning att analysera orsakerna till de låga avverkningarna samt att komma med förslag till åtgärder för att påverka utbudet av virkesråvara, I utredningsuppdraget har ingått bl, a. att undersöka behovet av ändringar i beskattningsreglerna.

Utredningen har prövat möjligheterna att lägga om beskattningen för att få ett generellt ekonomiskt styrmedel med vilket avverkningarna kan påverkas, Utredriingen har dock funnit alt de modeller som därvid diskuterats är förenade med betydande ölägenheter. Del gäller framför allt en definitiv schablonbeskattning av finsk modell som enligt utredningens bedömning inte kan genomföras i Sverige under det närmaste decenniet. Huvudskälet är att det f. n. saknas sådana uppgifter om de enskilda fastigheterna som krävs för all schablonbeskattningen skall ge ett acceptabelt utslag med hänsyn till de faktiska avverkningsmöjligheterna. Därutöver är systemet förknippat med en rad olägenheter av principiell och teknisk natur.

Utredningen har prövat också andra modeller med inslag av schablonbeskattning. Den preliminära skogsbeskattningen bygger på att skogsägaren årligen beskattas för en viss schablonintäkt, ett preliminärt belopp, som skall beräknas med utgångspunkt i avverkningsmöjlighetema. De preliminära beloppen skall sedan få fillgodoräknas när avverkningsinkomster inflyter. Även ett annat system, den särskilda skogsskatten, är utformat så att skogsägare, som inte redovisar någon skogsinkomst, träffas av en årlig beskattning. Till skillnad från den preliminära skogsbeskatlningen skall den särskilda skogsskatten vara definitiv. Någon avräkning mot senare avverkningsinkomster skall således inte förekomma. För fastigheter som är så små att avverkning bör ske endast med flera års intervall förutsätts att skogskontot används för att undgå negativa effekter av den särskilda skogsskatten. Utredningen har emellertid funnit att även dessa båda system skulle medföra stora problem vid tillämpningen.

Enligt de nu beskrivna schablorimeloderna beräknas den skattepliktiga inkomsten inte alls eller bara delvis på grundval av faktiska inkomster och utgifter. Utredningen har också diskuterat att behålla det nuvarande systemet för inkomstberäkningen och i stället söka styra virkesulbudet med avgifter och bidrag. Utredningen erinrar i detta sammanhang om betänkandet (SOU 1973:14) Mål och medel i skogspolitiken. I delta betänkande föreslogs ett generellt statligt stöd för alt stimulera återväxtåtgärder och produktionsfrämjande åtgärder under primärproduktionssladiel fram t, o, m, röjning. Förslaget innehöll vidare en avgift på innehav av skogsmark. Avgiften skulle utgå med ett bestämt årligt belopp per hektar. Den aktivitet man i första hand ville påverka var en kombination av slutavverkning och återväxtåtgärder.

Enligt virkesförsörjningsutredningen medför det beskrivna avgifts- och bidragssystemet sådana principiella och tekniska komplikationer att del inle

2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 182

Prop. 1981/82:182 18

kan användas. En variant av det systemet innebär alt finansieringen sker med höjd skogsvårdsavgift. Enligt utredningen är detta syslem visserligen något enklare. Utredningen pekar dock på att det uppkommer olämpliga omfördelningseffekler genom all de aktiva skogsägarna via avgiften får stödja de passiva skogsägarna.

Då utredningen har ansett det myckel vanskligt alt bedöma effekterna av de angivna typerna av generella ekonomiska styrmedel har den stannat för att inte föreslå någon sådan åtgärd. Enligt utredningen finns del t. o. m. risk för att det kommer fram mindre virke om samhällel ställer krav på viss inläkt från skogsbruket. Inläklskravet kan exempelvis komma att tillgodoses genom att skogsägaren tar ul en mindre kvantitet i de bästa bestånden i stället för att gallra eller slutavverka de sämsta bestånden. Utredningen pekar också på att de redan genomförda höjningarna av taxeringsvärdena och skogsvårdsavgiften ökat den ekonomiska pressen på de passiva skogsägarna.

Utredningen har av tidsskäl inte analyserat effekterna av 1979 års omläggning av skogsbeskatlningen. Beträffande de nya reglerna om skogsavdrag ifrågasätts dock om dessa mera långsiktigt står i samklang med riktlinjerna för skogspolitiken. Utredningen anser att del valda avdragsutrymmet är tilltaget så alt ett maximalt utnyttjande i många fall förutsätter en nedgång av virkesförrådet som skogsvårdslagen inle medger. Denna konflikt mellan beskattningsreglerna och skogsvårdslagen är enligt utredningen inte fillfredsställande. För att förhindra att planerade avverkningar skjuts på framliden anser utredningen dock alt en omprövning av de gällande reglerna bör anslå till dess att den av :regeringen aviserade marginalskattereformen har genomförts.

Enligt utredningens bedömning skulle en sänkning av marginalskatterna bidra till att öka avverkningsbenägenhelen. I avvaktan på en marginalskal-tereform är det enligt utredningen särskilt angeläget alt öka möjligheterna till skattemässig inkomstutjämning av skogsinkomsterna. Mot den bakgrunden föreslår utredningen en utvidgad insättningsrätt på skogskonto. Uppskov med beskattningen skall således medges för hela köpeskillingen för sålda rotposter och med 75 % av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter. Denna del av utredningsförslaget har redan föranleti lagstiftning (prop. 1981/82:30 bil. 4, SkU 1981/82:8, rskr 1981/82:14, SFS 1981:998). I fråga om skogskontot föreslår utredningen vidare att en överlåtare skall få behålla sitt skogskonto vid överlåtelse av fastigheten. Ett annat förslag som gäller skogskontot innebär att löpfiden förlängs från tio till tjugo år då insättning på kontot avser medel som uppburils vid avverkning på grund av skador på skogen. I fråga om skogsvägar föreslår utredningen en utvidgad avskrivningsrätt. Hela utgiften skall således få skrivas av på tio år medan f. n. endast 5 % får skrivas av årligen av ett belopp som motsvarar 75 % av anskaffningsvärdet. Utredningen föreslår slutligen att utgifter för all dikning som främjar skogsbruket skall få dras av omedelbart.

Vid remissbehandhngen har ingen remissinstans förordat att någon av de

Prop. 1981/82:182 19

alternativa beskaltningsmodeller som utredningen har tagit upp skall införas nu. Ett antal remissinstanser anser dock aft dessa beskattningsmodeller bör bli föremål för ytterligare utredning. Vidare ansluter sig några remissinstanser, bl. a. LO och TCO, till två av utredningens reservanters uppfattning alt ett avgifts- och stödsystem bör införas. Stödet, som skall utgå i form av bidrag till återväxtkoslnader och produktionsfrämjande åtgärder, skall finansieras med en höjd skogsvårdsavgift. Skogsstyrelsen anser alt frågan om ett sådant system bör utredas.

För egen del får jag anföra följande. Lönsamheten är av grundläggande betydelse för olika skogsägares benägenhet att avverka skog. Om det ekonomiska utbytet är dåligt eller om avverkningen går med förlust får man räkna med alt skogsägarens benägenhet att avverka minskar, I skogsägarens kalkyl betraktas vanligen återväxlkostnaderna som en kostnad direkt förknippad med avverkningen. Vidare torde de höga marginalskatterna påverka många skogsägares beslut i awerkningsfrågor. För de skogsägare som är pensionärer eller har sin sysselsättning förlagd till andra näringar än skogsbruk blir intäkterna från skogsavverkningar extrainkomster. Marginal-skatteeffekter i kombinafion med en stark inflationstakt kan därför få till konsekvens att avverkning ter sig som ekonomiskt ofördelaktigt jämfört med att låta skogen stå kvar,

Virkesförsörjningsutredningen har mot denna bakgrund beskrivit och analyserat alternativa beskatlningsrnodeller och avgifts- och bidragssystem vars syfte skulle vara bl, a, alt motverka marginalskatternas avverknings-hämmande effekter. Gemensamt för dessa syslem är all de bryter mot en grundläggande princip i del svenska skattesystemet. Detta bygger nämligen på principen att det är den skatlskyldiges förmåga att erlägga skatt som skall vara avgörande för skatteuttagets storlek (förmågeprincipen). Förmågeprincipen anses innebära bl. a. att den skattskyldige skall beskattas för realiserade - men inle för orealiserade - vinster. Skogsbeskattningen är uppbyggd efler denna princip. Detta gäller också annan näringsverksamhet, t. ex. jordbruk och rörelse. Flera principiella skäl talar därför emot att ändra grunderna för den nuvarande skogsbeskatlningen.

I jämförelse med de regler som gällde före 1979 års omläggning av skogsbeskattningen är de nya reglerna enklare att förslå och tillämpa. De syslem som utredningen har diskuterat medför å andra sidan stora problem vid tillämpningen. Därfill kommer att det, som utredningen har uttalat, är svårt all bedöma effekterna av dessa styrmedel och att del finns risk för att effekten blir alt det kommer fram mindre virke om samhället ställer krav på viss intäkt från skogsbruket.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att det inte finns anledning all göra några principiella ändringar i del nuvarande skogsbeskatlningssyslemet. Detta innebär bl. a. att de nuvarande reglerna om skogsavdrag bör behållas. Jag delar också utredningens uppfattning alt en sänkning av marginalskatterna kan antas leda till ökade avverkningar. Jag vill i detta sammanhang

Prop. 1981/82:182 20

erinra om att regeringen nyligen har beslutat inhämta lagrådets yttrande över ell förslag lill en skattereform som innebär en påtaglig sänkning av marginalskatterna. Reformen skall genomföras under tre år med början inkomståret 1983. När reformen är fullt genomförd skall huvuddelen av de helfidsarbetande ha en marginalskatt på högst omkring 50 %.

Som framgår av del föregående har virkesförsörjningsutredningen lagt fram förslag om smärre ändringar i skogsbeskatlningssyslemet. Dessa ändringar, som syftar lill att öka utbudet av virke, avser skogskonloreglerna och den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och skogsdiken. I det följande lar jag först upp utredningens förslag i dessa delar. Därefter behandlar jag frågan om möjligheten fill skogsavdrag vid fillskottsförvärv. Slutligen lägger jag fram förslag om förkortning av fiden för rätten till extra avdrag för vissa skogsutlag,

2.2 Reglerna om skogskonto

2.2.1 Nuvarande regler

Bestämmelser om uppskov med beskattningen av skogsinkomst finns, som jag tidigare har påpekat, i skogskonlolagen. Tekniskt är förfarandet utformat så att skogsinkomsterna alllid skall tas upp som inkomst i sedvanlig ordning enligt reglerna i KL. Avdrag medges därefter för det belopp som sätts in på skogskontot. Kontot är räntebärande. Kontoinnehavaren får göra uttag från kontot tidigast fyra månader efter insättningen och beskattas då för uttaget belopp. Även ränta på kontot beskattas som inkomst av jordbruksfastighet, dock först i samband med att beloppet las ut. Uttag får avse hela innestående beloppet eller del därav. Delultag får dock inle undersliga 1 000 kr.

Endast fysisk person, dödsbo och familjestiftelse har rätt att utnyttja skogskontolagens uppskovsbestämmelser (1 §). Sådan rätt tillkommer emellerfid inte delägare i handelsbolag eller kommanditbolag för någon del av hans bolagsinkomst. Inte heller föreligger uppskovsrätl för delägare i dödsbo när dödsboet enligt 53 § 3 mom. fjärde stycket KL skall beskattas enligt bestämmelserna om handelsbolag.

Uppskovsrällen är beloppsmässigt begränsad uppåt lill vad som svarar mot den beräknade nettointäkten av den jordbruksfastighet från vilken intäkten av skogsbruket härrör (2 §). Nedåt gäller spärregeln att insättning som avser viss förvärvskälla för ett och samma beskattningsår inte får undersliga 5 000 kr. (3 §).

I fråga om varje förvärvskälla gäller vidare all uppskovet för ett och samma beskattningsår får uppgå till högsl den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för upplåten avverkningsrätt och 75 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter och saluvärdet av uttag lill egen rörelse. Uppskovsrätten gäller också för den del

Prop. 1981/82:182 21

av utdelning från samfällighet som härrör från inläkt av skogsbruk i samfälligheten.

Sedan fio år förflutit från ingången av det år inbetalning skett, skall banken återbetala innestående medel (6 §). Oavsett om uttag gjorts skall dock medlen las upp fill beskattning om den skaltskyldige överlåter faslighet som utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning sketl. Detsamma gäller som huvudregel om avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av skogskontomedel. Taxeringen sker för det beskattningsår då fastighetsöverlåtelsen ägt rum eller avlal träffats om överlåtelse eller pantsättning av kontomedlen. Beskattning oavsett uttag skall också komma lill stånd bl. a. vid skifte av dödsbo och vissa bodelningar (9 §).

2.2.2 Skogskontots behandling vid överlåtelse av fastighet

Enligt utredningen verkar regeln om omedelbar beskattning av medel på skogskonto avverkningshämmande för en skogsägare som har medel på skogskonto och som avser att överlåta sin fastighet inom några år. Det kan t. ex. röra sig om en äldre skogsägare som har planerat att överlåta sin fastighet anfingen till sina barn eller lill någon utomstående. Utredningen anser alt den nuvarande regeln dessutom har indirekta negativa konsekvenser från virkesförsörjningssynpunkt genom att strukturrafionaliseringen hämmas.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund alt skogskontolagen ändras så att omedelbar beskattning av medel på skogskonto inte alllid skall äga rum när en fastighet byter ägare. Möjligheten för tidigare ägaren att behålla skogskontot skall stå öppen endast om fastigheten övergår till annan genom köp, byte eller gåva.

Utredningens förslag tillstyrks i princip eller lämnas utan erinran av nästan samtliga remissinstanser. RSV avstyrker dock förslaget. Enligt RSV kan förslaget knappast antas medföra ökad avverkning, RSV framhåller också alt förslaget skattetekniskt strider mot de principer som ligger lill grund för lagstiftning av likartat slag, t, ex, allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv. En investeringsfond skall återföras fill beskattning bl, a. när förelaget vid beskattningsårets utgång inte driver jordbruk eller rörelse och en investeringsreserv skall återföras till beskattning bl. a. om hela eller den huvudsakliga delen av den förvärvskälla, vari avsättningen till reserven har gjorts, under beskattningsåret har överlåfits eller verksamheten har upphört. RSV anser vidare att utredningens förslag medför vissa praktiska problem.

För egen del ansluter jag mig till utredningens uppfattning att den nuvarande ordningen med beskattning av skogskonlomedlen vid faslighets-överlåtelse kan leda till en minskad avverkning de närmaste åren före en tänkt överlåtelse. Därtill bidrar den fill alt fördröja för strukturrationalisering och generationsväxling angelägna överlåtelser. Detta talar för att en

Prop. 1981/82:182 22

möjlighel bör öppnas att få behålla skogskontot även om fastigheten har överlåtits. Awerkningsakfiviteten skulle därigenom kunna upprätthållas även under senare delen av en skogsägares innehavstid. Många äldre skogsägare kan t. o. m. väntas öka aktiviteten i och med att de genom skogskontot ges möjlighet all öka sin pension.

En rätt att få behålla skogskontot vid fastighetsöverlåtelse strider visserligen mot vad som gäller för avsättning till t. ex. allmän investeringsfond och allmän investeringsreserv. Skogskontot kan dock inte helt jämställas med sådana avsättningar. Till skillnad från dessa reserveringar behöver skogskontot nämligen inte las i anspråk i verksamheten utan får användas även för konsumfion. Enligt min mening torde utredningens förslag inle heller medföra några allvarligare prakfiska problem. Jag vill i sammanhanget erinra om alt banken är - även om fastigheten har överlåfits -skyldig att lämna kontrolluppgift när uttag från kontot sketl.

Mot den angivna bakgrunden förordar jag att utredningens förslag genomförs. Skogskontot bör dock få behållas inte endast när fasfigheten har överlåtits genom köp, byte eller gåva ulan även när överlåtelsen har skett genom ell med köp eller byi.e jämförligt fång, t, ex. fastighetsreglering. Beskattning av skogskontomedlen kommer att ske enligt reglerna i övrigt i skogskontolagen, dvs. normalt del år då utbetalning sker.

2.2.3 Skogskontots löptid

Som jag tidigare har nämnt skall medel på skogskonto som inle har tagits ut tidigare betalas åter till insättaren - och därmed beskattas - efter tio år.

Frågan om skogskontots löptid berördes i samband med lagstiftningen om utvidgad rätt lill uppskov när slormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse motiverar en fidigareläggning av avverkningarna (prop. 1978/79:81 s. 11-12). I några yttranden över den promemoria som låg till grund för förslaget hade önskemål framförts att medel på skogskonto skulle få stå inne en längre tid än tio år när medlen härrörde från kataslrofartade skador på skogen. Enligt min företrädare väckte en förlängning av uppskovstiden dock flera frågor av principiell natur. En så genomgripande ändring av skogskonlosyslemet ansågs därför inle böra övervägas i det sammanhanget utan delta fick i stället göras i det fortsalla arbetet med att utforma ett nytt skogsbeskatfiiingssyslem.

I detta sammanhang kan nämnas alt de belopp med vilka uppskov högst kan medges numera - efter den tidigare nämnda av riksdagen i höstas beslutade utvidgade insältninj;srätlen på skogskonto - är lika stora oberoende av på vilken grund avverkningen har skett.

Virkesförsörjningsutredningen har i en särskild skrivelse tagit upp frågan om skogskontots löptid i skadefallen. Utredningen föreslår alt löptiden förlängs från tio fill tjugo år då medlen avser avverkningar på grund av slormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse. Ändringen

Prop. 1981/82:182 23

föreslås gälla fr. o. m. 1982 års taxering. Enligt en övergångsbestämmelse skall ändringen tillämpas även i fråga om medel som finns innestående på skogskonto före ikraftträdandet. När det gäller fillämpningen av den föreslagna övergångsbestämmelsen förutser utredningen vissa problem. Del beror bl. a. på all de skogskontoinsätlningar som har gjorts i samband med avverkning av skadad skog hifintills inte har särbehandlats i skogskonlosyslemet. Därmed är det inte heller möjligt för bankerna att direkt avgöra vilka konton som berörs av bestämmelsen. Det skall därför ankomma på den skogsägare som vill utnyttja den förlängda uppskovsliden att genom intyg från skogsvårdsstyrelsen styrka grunden för den ursprungliga insättningen. Med stöd av ett sådant intyg kan banken föra över skogskonlomedlen fill ell nytt konto som omfattas av den längre löpfiden. Den maximala liden - tjugo år- skall därvid räknas från den ursprungliga insättningen. När det gäller nya insättningar på skogskonto förutsätts bankerna vara beredda alt lägga upp sina rutiner så alt skogskonlomedel som satts in efter avverkning av skadad skog kan särskiljas från övriga skogskonton.

Förslaget om förlängd löptid för skogskontot i skadefallen har remitterats endast till ett mindre antal remissinstanser. Förslaget tillstyrks av bl. a. skogsstyrelsen. De skattemyndigheter som har hörts ställer sig däremot i allmänhet avvisande fill förslaget, RSV, som pekar på en rad tekniska problem som är förknippade med en förlängning, anser t, ex, att förslaget inte utgör ett tillräckligt underlag för en lagstiftning. Även länsstyrelsen i Värmlands län (majoriteten) - det mest skadedrabbade länet - avstyrker förslaget. Enligt en av länsstyrelsen gjord undersökning beträffande ett särskilt hårt drabbat område har skogsägarna där inte tvingats redovisa onormalt höga inkomster. Detta lyder enligt länsstyrelsen på att nuvarande möjligheter till inkomstutjämning är tillräckliga.

För egen del får jag anföra följande. Det huvudsakliga syftet med skogskontosystemet är att skogsägaren skall kunna fördela skogsintäkterna mellan olika beskattningsår och därigenom erhålla en lägre beskattning. Normalt torde en tioårsperiod vara tillräckligt för detta syfte. Därvid bör beaktas att skogskontosystemet bygger på att kontomedlen skall kunna användas för att bekosta exempelvis återväxtåtgärder. Beskattningen av medel som tas ut från skogskonto kan på det sättet helt eller delvis neutraliseras av avdragsgilla kostnader. Det ingår ju i god skogsvård att vidta återväxtåtgärder i nära anslutning till slutavverkning. Det kan emellertid någon gång inträffa alt stormfällningar, insektsangrepp och liknande händelser motiverar så stora avverkningar att en inkomstutjämning över mer än tio år ter sig rimlig, I sådana undantagsfall kan behov föreligga att behålla medlen obeskattade längre tid än tio år. Jag ansluter mig därför fill utredningens uppfattning att skogskontots löptid bör förlängas i skadefallen. Löptiden bör i dessa fall, som utredningen har föreslagit, vara tjugo år.

Av prakfiska skäl bör insättning med tjugoårig löptid göras på ett särskilt

Prop. 1981/82:182 24

konto, benämnt skogsskadekonto. Bestämmelser om skogsskadekonton bör tas in i skogskontolagen.

Som förutsättning för alt få uppskov för insättning på skogsskadekonton bör gälla att stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse har medfört att mer än en tredjedel av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet. Del avgörande skall därvid vara att värdet av den skog som bör avverkas tidigare överstiger hälften av värdet av den kvarstående skogen. Vid bedömningen av storleken av de framtvingade skogsuttagen bör även avverkning av skog som inte direkt har skadats medräknas under förutsättning att det från skogsvårdssynpunkt eller av awerkningslekniska skäl är motiverat alt samtliga avverkningar görs i ett sammanhang.

Den omständigheten att skogsinläkten skall hänföra sig lill tidigarelagd "avverkning" bör tolkas i vid bemärkelse och innefatta t. ex. förstörelse av skog genom brand. Uttrycket innefattar vidare inte bara avverkningar som redan har gjorts ulan också avverkningar som till följd av skadan kommer att genomföras efter beskattningsårets utgång.

Av praktiska skäl bör skogsintäkler för ett visst beskattningsår och en viss förvärvskälla inte få grunda rätt till uppskov för insättning på både skogskonto och skogsskadekonto. De på beskattningsåret belöpande skogsintäkterna bör således Ugga fill grund för insättning på antingen skogskonto eller skogsskadekonto. För att få uppskov för insättning på skadekontot bör krävas alt den huvudsakliga delen av skogsintäklerna, dvs, ålminsione omkring 75 %, hänför sig till avverkning på grund av stormfällning e, d.

Det bör åligga den skattskyldige att visa att förutsättningarna för uppskov för insättning på skogsskadekonto är uppfyllda. Detta bör göras i första hand genom intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet. Den skattskyldige bör emellerfid ha möjlighet att även på annat sätt visa att han har rätt att utnyttja skogsskadekontot.

En skattskyldig som gör insättning på skogsskadekonto torde vanligen kunna visa att han är berättigad till uppskov för insättningen. Om uppskov emellertid inte medges bör han i stället kunna yrka uppskov för insättning på skogskonto. Skadekontouppskovet bör så att säga kunna förvandlas till ett vanligt skogskontouppskov. Här uppkommer emellertid problemet att uppskov för insättning på skogskonto enligt 5 § skogskontolagen förutsätter att skogsägaren senast på deklarationsdagen betalat in medel på skogskonto. Denna förutsättning är inte uppfylld för en skogsägare som yrkat uppskov för insättning på skogsskadekonto och därför gjort inbetalning endast på skadekonto. Jag föreslår därför att 5 § kompletteras med en regel av innebörd att den tidigare gjorda skadekontoinbetalningen godtas som skogskontoinbetalning. Som villkor för en sådan förvandling bör dock -bl. a. av kontrollskäl - krävas alt medlen förs över från skogsskadekontoftill ett skogskonto. Någon bestämd tidsfrist för denna överföring bör inte uppställas. Den omständigheten att den skattskyldige försummat alt föra

Prop. 1981/82:182 25

över medlen när yrkandet om uppskov för insättning på skogskonto framställs utgör således inte något definitivt hinder mot bifall. Det är tillräckligt att medlen förts över innan rätten avgjort framställningen.

Det kan teoretiskt förekomma att ett yrkande om att ett skogsskadekonto skall förvandlas till ett skogskonto framställs så sent att den tioåriga löptiden för skogskonto gått till ända,T en undantagssituation av delta slag bör någon överföring av medel till skogskonto inte tillåtas; ■

En skogsägare, som anfört besvär över att han vägrats uppskov för insättning på skogsskadekonto, har dänned inte förlorat sin rätt att ta ut medlen från banken. Medlen kan alltså tas ut medan taxeringsprocessen pågår. Har uttag skett kan medlen givetvis inte därefter föras över till skogskonto. Skogsägaren kan ändå ha ett starkt intresse av alt - sedan besvären avgjorts - få bifall till ett yrkande om att inbetalningen på skadekonto skall anses utgöra en inbetalning på skogskonto. Endast därigenom kan han nämligen uppnå den önskade skatteutjämningen mellan intäktsårel och uttagsåret. Uttaget bör därför inte hindra att det särskilda yrkandet om uppskov för insättning pä skogskonto prövas. Bifalles yrkandet kommer skogsägaren i samma situation som om han redan från början använt sig av skogskontösystemet.

Ett yrkande om att en inbetalning på skogsskadekonto skall godtas som en inbetalning på skogskonto bör inte få framställas förrän den ordinarie taxeringen vunnit laga kraft. Yrkandet bör ha kommit in till rätten senast sex månader efter nämnda tidpunkt, 1 övrigt bör yrkanden av detta slag behandlas i enlighet med de regler som enligt 103 och 104 §§ taxeringslagen (1956:623) gäller för besvär i särskild ordning.

Jag vill slutligen understryka att ett skogsskadekonto bör kunna förvandlas till ett skogskonto endast när'rätten till skadekontouppskov bortfallit på grund av villkoren i 1 § andra stycket skogskontolagen. Uppskovet skall således ha vägrats till följd av att skadan bedömts vara av för liten omfattning eller för att beskattningsårets intäkter till alltför stor del hänfört sig till intäkter för oskadad skog. Någon rätt till besvär i särskild ordning föreligger däremot inte om uppskov vägrats t. ex. därför att inbetalningen till banken skett för sent eller därför att underskott uppkommit i förvärvskällan,'

Reglerna om skogsskadekonton bör gälla fr. o. m. 1983 års taxering. Jag delar utredningens uppfattning att det i och för sig vore önskvärt att den föreslagna differentieringen av skogskontona kunde tillämpas på befintliga konton. Som skattemyndigheterna har påpekat skulle emellertid en sådan retroaktiv tillämpning leda till mycket stora praktiska problem,

I en särskild kungörelse (SFS 1954:144) finns föreskrifter om bl, a. underrättelseskyldighet mellan taxeringsmyndigheter och bank beträffande medel som sätts in på skogskonto. Denna kungörelse är, bl, a, till följd av mitt förslag om införände av skogsskadekonton, i behov av en allmän översyn. Jag avser att ta upp denna fiåga senare i år. Översynen torde inte kräva riksdagens medverkan.

Prop. 1981/82:182 26

2.3 Den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och diken

1 fråga om markanläggningar, t. ex. skogsvägar och brunnar, gäller som huvudregel att avdrag medges enligt avskrivningsplan med 5 % årligen av ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet. Avdrag för årlig värdeminskning av täckdiken beräknas dock fill 10 % av hela anskaffningsvärdet. Del kan anmärkas att tillfälliga skogsvägar får skrivas av omedelbart.

Frågan om värdeminskningsavdrag på markanläggningar har nyligen varit föremål för riksdagens prövning, nämligen i anledning av förslagen lill ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m. m. (prop. 1980/81:68, SkU 1980/81:25 och 47, rskr 1980/81:234, SFS 1981:295). I propositionen anförde jag, med anledning av framförda krav på utvidgad avskrivningsrätt för markanläggningar, att begränsningen lill 75 % av anskaffningsvärdet var motiverad eftersom många markanläggningar har ett bestående värde. Även avskrivningsprocenten borde lämnas oförändrad med hänsyn bl. a. till alt avskrivningarna beräknas på ett kollekfivt avskrivningsunderlag.

Skatteutskottet uttalade (SkU 1980/81:25 s. 118) alt den tekniska utvecklingen och strukturrationaliseringen inom näringslivet torde ha bidragit till att åtminstone vissa typer av markanläggningar fått en mer begränsad ekonomisk varaktighet än tidigare. Särskilt i fråga om valtenbrun-nar kunde enligt utskottet med hänsyn lill föroreningsrisken också ifrågasättas om inte utrangeringsavdrag kunde vara motiverat om och när anläggningen blev obrukbar.

Mot bakgrund av det anförda ansåg utskottet alt frågan om avdrag för värdeminskning av markanläggningar borde bli föremål för översyn. Denna borde avse inte bara vattenbruniiar utan också andra typer av markanläggningar i fråga om vilka en förmånligare avskrivning än den gällande kunde vara motiverad. Riksdagen delade utskottels uppfattning.

Översynen av den skattemässiga behandlingen av markanläggningar har-såvitt gäller markanläggningar i skogsbruket - gjorts av virkesförsörjningsutredningen. Enligt utredningen skulle en vidgad avskrivningsrätt för skogsvägar vara ett effektivt medel för alt få till stånd ett ökal vägbyggande. Utredningen anser dessutom alt utvecklingen inom skogsbruket har lett fill att vägkostnaderna alltmer har fått karaktär av avverkningskostnader. Utredningen föreslår därför att hela anskaffningsvärdet för skogsvägar skall få skrivas av på tio år.

I fråga om dikning görs f. n, skillnad mellan skyddsdikning och annan dikning. Till skyddsdikning räknas åtgärder som syftar lill att vidmakthålla skogsmarkens avkastningsförmåga. Dikning som höjer produktionsförmågan räknas som annan dikning. Enligt punkt 1 första stycket av anvisningarna till 22 § KL hänförs kostnader för skyddsdikning till driftkostnader. Omedelbart avdrag medges därför för sådana kostnader. Utgifter för annan dikning följer däremot reglerna om avskrivning av markanläggningar.

Prop. 1981/82:182 27

Enligt utredningen medför den nuvarande gränsdragningen mellan skyddsdikning och annan dikning inte sällan tillämpningsproblem. I fråga om behandlingen av utgifter för s. k. grundförbätlring anser utredningen att vissa paralleller kan dras med den ändring av avdragsreglerna för planteringskostnader som genomfördes i samband med reformen av skogsbeskattningen år 1979. Numera är även utgifter för nyplanlering av skog omedelbart avdragsgilla. Enligt utredningen talar övervägande skäl för att kostnaderna för all dikning som främjar skogsbruket jämställs med alla övriga skogsvårdsinsatser och därmed bli omedelbart avdragsgilla. Utredningen föreslår därför en sådan utvidgning av avdragsrätten.

Utredningens förslag beträffande skogsvägar tillstyrks eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanser. RRV, RSV och en länsstyrelse är dock kritiska.

Enligt RRV skulle förslaget gynna främst helt privata vägar. Erfarenheterna visar dock, menar RRV, att skogsvägar som byggs med bidrag, genom den samordning som sker mellan flera skogsägare, får såväl längre livslängd som bättre standard och sträckning. Mot bakgrund av detta och då stödet lill skogsvägar redan utökats kraffigt avstyrker RRV förslaget.

RSV pekar på att nuvarande regler bygger på principen alt en markanläggning i och för sig är utsatt för värdeminskning men att denna inte är total. Anläggningen anses nämligen medföra en värdeökning av fastigheten som i vart fall delvis är bestående. RSV ifrågasätter vidare starkt att en skogsägare skulle bli mer benägen alt bygga skogsväg om avdragsrälten ökar till att omfatta hela anskaffningsvärdet i stället för nuvarande 75 %. Härtill kommer enligt RSV att denna typ av markanläggning av principiella skäl inte bör behandlas på annat sätt än andra markanläggningar. Vidare framhålls de svårigheter av granskningsteknisk natur som kommer att uppstå om systemet bryts, RSV avstyrker därför förslaget i denna del.

Förslaget om rätt till omedelbart avdrag för kostnader för all dikning som främjar skogsbruket tillstyrks allmänt, RSV anser dock att de principiella invändningar som verket anfört i fråga om förslaget om skogsvägar i och för sig gäller även förslaget beträffande dikning. Beträffande detta förslag vill RSV dock inte anföra samma betänkligheter som i fråga om det tidigare vad gäller den administrativa belastningen. Det kan således underlätta både för den skattskyldige och för skatteadministrationen om kostnader för skogsdikning inte behöver delas in i omedelbart avdragsgilla och andra kostnader.

För egen del får jag anföra följande, I syfte att stimulera skogsvägnätels utbyggnad och förbättring ges statsbidrag fill ny- och ombyggnad av skogsvägar. Bidrag kan utgå med högst 75 % av godkänd kostnad i det skogliga stödområdets inre zon och med högst 60 % i resten av landet. Del enskilda mindre skogsbruket har företräde till bidrag framför övriga skogsvägar om inte aktuell väg har gemensamt intresse. För ändamålet har för innevarande budgetåren bidragsram på 70 milj, kr, ställts till förfogande. Med hänsyn fill skogsvägnätets stora betydelse för virkesförsörjningen

Prop. 1981/82:182 28

föreslås i årets budgetproposition att den slalsbidragsstödda verksamheten även för nästa budgetår planeras för en omfattning motsvarande ett bidragsbelopp på 70 milj, kr. Härav skall projekt motsvarande 20 milj, kr. hållas i reserv för eventuella sysselsältningsskapande åtgärder (prop. 1981/82:100 bil. 13 s. 55-57).

Av det anförda framgår att del lämnas ett betydande statligt slöd i syfte att stimulera anläggandet av skog:>vägar. Den av. utredningen föreslagna ändringen i den skattemässiga behandlingen av skogsvägar kan antas ytterligare stimulera skogsvägbyggandet. Trols att förslaget strider mol nuvarande principer för avskrivning av markanläggningar vill jag därför förorda att det genomförs. Med hänsyn bl, a, till önskvärdheten att undvika tillämpningsproblem anser jag att även utredningens förslag om omedelbar avdragsrätt för alla kostnader för dikning som främjar skogsbruket bör genomföras. Vad jag nu föreslagit föranleder ändringar i punkterna 1 och 4 av anvisningarna till 22 § KL,

Skogsstyrelsen tar i sitt yttrande upp frågan om avskrivning av markanläggningar i de fall då investeringsfond eller statsbidrag har tagits i anspråk för anskaffning av anläggningen, Enligt styrelsen synes bestämmelsen i punkt 4 femte stycket av anvisningarna till 22 § KL,-som infördes i samband med 1981 års översyn av avskrivningsreglerna, dels strida mot bestämmelserna om statsbidrag i anvisningarna till 19 § KL, dels få inte avsedda effekter i fråga om täckdiken.

För egen del får jag erinra om att frågan om beskattning av statsbidrag har setts över av bidragsskattekommittén, 1 betänkandet (Ds B 1981:17) Beskattning av statsbidrag och andra stöd till företag, m, m, föresläs delvis nya regler på delta område. Betänkandet remissbehandlas f. n. Jag avser att senare i år ta ställning till kommitténs förslag. 1 det sammanhanget finns det anledning att behandla även den av skogsstyrelsen väckta frågan,

2.4 Möjligheten till skogsavdrag vid tillskottsförvärv

De av riksdagen år 1979 beslutade nya reglerna för skogsbeskattningen gäller i huvudsak fr, o. m, 1981 års taxering, I fråga om fastigheter som har förvärvats före övergången till det nya avdragssystemet skall i princip del tidigare ingångsvärdet utgöra anskaffningsvärde vid tillämpning av de nya reglerna och det tidigare gällande ingångsvärdet utgöra gällande ingångsvärde i det nya systemet. Denna lösning belystes i propositionen med följande exempel. Om ingångsvärdet av den skog som fanns på fastigheten vid övergångstillfället var 100 000 kr. och det gällande ingångsvärdet 70 000 kr, borde avdrag under den fortsatta innehavsliden kunna medges med (70 000 ,/, 50 000 =) 20 000 kr. Som anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde enligt de nya reglerna borde således tas upp 100 000 kr, resp, 70 000 kr. Om det gällande ingångsvärdet vid övergången uppgick till 50 000 kr, eller mindre - detta innebär att avdrag tidigare medgetts med 50 000 kr, eller mer - fanns inte utrymme för avdrag i det nya systemet.

Prop. 1981/82:182 29

Det gällande ingångsvärdet i det nya systemet kan således uppgå till mindre än 50 % av anskaffningsvärdet. Enligt två av regeringsrätten nyligen avkunnade domar i ärenden angående förhandsbesked påverkar delta förhällande rätten till skogsavdrag även då skogsägaren gör ett tillskottsförvärv efter övergångstillfället. Innebörden av regeringsrättens domar kan belysas med följande exempel. Antag att den i del föregående nämnde skogsägaren fått skogsavdrag enligt äldre regler med sammanlagt 80 000 kr. Det vid övergångstidpunklen gällande ingångsvärdet är alltså (100 000 ,/. 80 000 =) 20 000 kr. Något år senare köper skogsägaren till skogsmark för 60 000 kr. Del nya ingångsvärdet blir 160 000 kr. och det nya gällande ingångsvärdet 80 000 kr. Något ytterligare skogsavdrag kan dock inle komma i fråga eftersom de redan medgivna avdragen motsvarar 50 % av ingångsvärdet.

Avsaknaden av skogsavdrag vid fillskottsförvärv leder fill alt den skattskyldiges möjligheter att finansiera förvärvet genom obeskattade skogsuttag försvinner. Detta kan i sin tur inverka negafivt på skogsägarnas intresse alt medverka i strukturralionaliseringsåtgärder. Denna konsekvens av lagstiftningen är enligt min mening olämplig. Jag föreslår därför att övergångsbestämmelserna till 1979 års lagstiftning ändras så att det framgår alt skogsvärdeminskningsavdrag enligt äldre regler inle till någon del skall begränsa avdragsutrymmet för skog som förvärvas efter övergångstillfället.

Den nya bestämmelsen bör tillämpas redan beträffande 1981 års taxering, dvs. då de nya skogsavdragsreglerna tillämpades första gången. Enligt 76 § fjärde stycket taxeringslagen (1956:623) får länsrätten pröva av en skatlskyldig anförda besvär som inkommit före utgången av juni månad året efler laxeringsåret om taxeringsintendenten helt eller delvis bifaller besvären i sak. Med hänsyn härtill är det enligt min mening inte nödvändigt att i detta fall införa regler om extraordinär besvärsrält,

2.5 Förkortning av tiden för rätt till extra avdrag för vissa skogsuttag

1 syfte alt stimulera skogsavverkningen infördes under våren 1981 ett extra avdrag för enskilda skogsägare under perioden den 1 januari 1981 - den 30 juni 1983 (prop, 1980/81:118 bil, 2, SkU 1980/81:44, rskr 1980/81:285, SFS 1981:342). Det extra avdraget uppgår till 5 % av köpeskillingen vid försäljning av skog på rol och till 3 % av köpeskillingen vid försäljning av leveransvirke och av saluvärdet av uttag till egen rörelse. Samtidigt beslutades att bl. a. delta stimulansavdrag skulle finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. För att detta skulle vara möjligt höjdes skogsvårdsavgiften från 3 till 6 %c av skogsbruksvärdet.

I årets budgetproposition förutskickades ett förslag om att förkorta perioden för det extra avdraget (prop, 1981/82:100 bil. 13 s. 54 Jag

Prop. 1981/82:182 30

återkommer nu till denna fråga och föreslår att perioden för det extra avdraget förkortas med ett år. Stimulansen kommer således att upphöra i och med utgången av juni 1982.

3 Statsfinansiella effekter

I samband med införandet av det extra avdraget för vissa skogsuttag uttalade jag (prop, 1980/81:118 bil, 2 s, 27) att skattelättnaden på grund av det extra avdraget är beroende av avverkningarnas storlek inom det enskilda skogsbruket. Vid en avverkad volym om 35 milj, m- skog uppskattade jag den årliga skattelättnaden till högst 75 milj, kr. Enligt mitt nu aktuella förslag skall perioden för det extra avdraget förkortas med ett år. Detta kan antas öka skatteintäkterna med högst 75 milj, kr.

Förslagen beträffande den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och diken innebär i princip en delvis definitiv skattelättnad, eftersom hela utgiften för anskaffningen skall få dras av medan f, n. endast 75 % av utgiften är avdragsgill, 1 fråga om skogsvägar kan dock det ökade avdraget återföras till beskattning vid en försäljning av fastigheten. Förkortningen av avskrivningstiden för skogsvägar medför vidare en skattelättnad under de första tio åren. Därefter ökar skattebelastningen. Den omedelbara avdragsrätten för diken innebär en skattelättnad det första året medan skattebelastningen för kommande år blir större än f, n.

Den möjlighet som enligt förslaget öppnas att få behålla skogskontot vid en överlåtelse av fastigheten och den förlängda löptiden för skogsskadekonton innebär inte nägra definitiva skattelättnader utan endast att skattebelastningen skjuts framåt i tiden.

Enligt min mening går det inte att beloppsmässigt ange hur stort skattebortfallet blir för stat och kommun till följd av de föreslagna ändringarna beträffande markanläggningarna och skogskontona. Allt talar emellertid för att bortfallet blir förhållandevis obetydligt.

4 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom budgetdepartementet upprättats förslag till

1, lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2, lag om ändring i lagen (1979:500) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3, lag om ändring i skogskontolagen (1954:142),

4, lag om ändring i lagen (1981:342) om extra avdrag för vissa skogsuttag.

De förslag som jag har tagit upp är enligt min uppfattning inte av sådan natur att lagrådet behöver höras.

Prop. 1981/82:182 32

BUaga 1

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1981:81) Skogsindustrins virkesförsörjning

Bakgrund

Under de senaste åren har skogsindustrin inte fått virke så att industrikapaciteten kunnat utnyttjas i den utsträckning som marknadsförutsättningarna medgett. Produktionen har således begränsats på grund av brist på virke, vilket medfört ett bortfall av exportinkomster av betydande omfattning. Beräkningar av storleken i)å produktionsbortfallet visar att det är fråga om miljardbelopp. Med den stora betydelse som skogsnäringen har för landets ekonomi och sysselsättning och med tanke på de allvarliga balansproblem vi har f. n. är det utomordentligt viktigt att försörjningen med virkesråvara kan tryggas.

Under senare år har avverkningarna sjunkit kraftigt jämfört med de sista åren av 1960-talet och 1970-talets första hälft då avverkningarna låg på en nivå som i det närmaste motsvarade den långsiktigt möjliga-75 milj. m-'sk. Nedgången i den genomsnittliga avverkningsnivån sammanhänger delvis med lågkonjunkturen 1977 och 1978 men när skogsindustrin åter gick in i en bättre konjunktur ökade virkesutbudet inte i takt med efterfrågan. Under åren 1977-1980 låg avverkningarna på en nivå motsvarande 55-60 milj, m-'sk, Under avverkningssäsongen 1980/81 beräknas avverkningarna uppgå till 62 milj. msk.

Inom privatskogsbruket sänktes avverkningsnivån med mer än 10 milj, nTsk under senare hälften av 1970-talet jämfört med den första hälften. Även inom storskogsbruket sänktes avverkningarna något efter en viss överavverkning under början av 1970-talel, Denna sänkning kan betecknas som ett led i anpassningen till en långsiktig avverkning. Under 1980-talel leder detta till behov av ökad avverkning i privatskogsbruket.

Till en del har de minskade avverkningarna kompenserats av alt skogsindustrins virkeslager minskat samtidigt som importen av vedråvara ökat markant och exporten har minskat. Problemen med virkesförsörjningen har emellertid kvarstått trots en kraftig virkesprishöjning 1980/81 och trots att vissa avverkningsstimulerande åtgärder vidtagits. Sammanlaget har industrins kapacitet utnyttjats till endast 80 % under högkonjunkluråren 1979 och 1980, Med bättre tillförsel av råvara hade kapacitetsulnytljandet kunnat vara högre.

Mot denna bakgrund har det varit virkesförsörjningsutredningens uppgift att analysera orsakerna till de förhållandevis låga avverkningarna samt att komma med förslag till åtgärder för att stimulera utbudet av virkesråvara.

Prop. 1981/82:182 33

Utgångspunkter

Utredningen har inte sett som sin uppgift att vare sig genomföra någon ny omfattande branschutredning för skogsindustrin eller föreslå någon annan ambitionsnivå för skogsproduktionen än den som riksdagen lagt fast. En grundläggande utgångspunkt har varit de riktlinjer för skogspolitiken som riksdagen beslutade om 1979, Vidare har utredningen utgått från de beslut rörande den allmänna näringspolitiken som riksdagen antagit. Det innebär bl. a. att skogsnäringen liksom andra näringsgrenar skall bidra till all uppfylla målen om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, balans i utrikshan-deln, regional balans samt god natur- och miljövård.

Enligt det skogspolitiska beslutet 1979 är den övergripande målsättningen för skogsbruket att skogen skall skötas så att den varaktigt ger hög och värdefull avkastning. Detta innebär bl, a, följande:

□ Skogsproduktionen måsle vara långsikfigt uthållig. Detta krav är sedan länge en central utgångspunkt i skogspolifiken, Skogsskölseln bör därför enligt riksdagsbeslutet inriktas på hög volymproduktion av värdefullt virke. Motiven är bl. a. att säkra skogsindustrins råvaruförsörjning och att trygga sysselsättningen i skogsnäringen och angränsande näringar,

□ Skogsbruket skall i princip vara självfinansierat. Detta innebär att skogsbruket skall drivas efter ekonomiska principer,

□ Skogsbruket bör sikta på en skogsproduktion som möjliggör en långsiktigt uthållig avverkningsnivå på i genomsnitt åtminstone 75 milj. msk.

Ambitionsnivån på 75 milj. msk skall dock inte uppfattas som en definitiv låsning vad gäller skogsproduktionens inriktning ulan mera tjäna som en allmän utgångspunkt för bedömningar av olika frågor på det skogspolitiska området. På lång sikl måste den råvaruförbrukande skogsindustrins kapacitet anpassas till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen för denna ambitionsnivå. Det finns emellertid ett betydande mått av flexibilitet kring den långsiktiga nivån. På kort sikt måste virkesuttaget kunna variera med hänsyn till konjunkturens växlingar. Avverkningarna under enskilda år kan ligga både över och under riktmärket 75 milj. msk utan att detta strider mot kravet på ett långsiktigt uthålligt skogsbruk, Åven på medellång sikt finns enligt de kalkyler som virkesförsörjningsutredningen genomfört en viss flexibilitet vad gäller awerkningsnivå. Exempelvis kan en viss sänkning av virkesförrådet tillålas under en viss period. Om det däremot sker en överavverkning under lång tid eller om skogsskötseln eftersatts i åratal blir del på sikt betydande konsekvenser för hela näringen.

Virkesbalansen

Enligt utredningens beräkningar är det i stort sett balans mellan virkestillgång och virkesbehov vid ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande

3 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 182

Prop. 1981/82:182 34

inom skogsindustrin. Detta förutsätter att det skogsskölselprogram som beräkningarna bygger på genomförs.

Skogsindustrins virkesbehov har sjunkit något under de senaste åren genom att nedläggningarna har varit större än tillkommande kapacitet. Vid början av 1981 uppgick virkesbehovet vid fullt kapacitetsutnyttjande till 63 milj, mfub vilket motsvarar en bruttoavverkning på ca 79 milj, m'sk. Ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande på 85 % motsvarar en bruttoavverkning på ca 67 milj, msk. Därtill kommer förbrukning av brännved,

Virkesförsörjningsutredningen har gjort omfattande beräkningar av de
framtida avverkningsmöjligheterna. Beräkningarna är en vidareutveckling
och uppdatering av de awerkningsberäkningar som 1973 års skogsutredning
genomförde. Bl, a, har hänsyn tagits till att avverkningarna under 1970-talet
blev totalt sett ca 100 milj, m'sk mindre än vad skogsutredningen förutsatte,
Awerkningsberäkningar av ovanstående typ förutsätter att all skogsmark
utnyttjas och sköts enligt de förutsättningar som lagts in i beräkningsmodel
len. Förvissa områden, speciellt de fjällnära skogarna, är det tveksamt om de
awerkningskvantiteier som faller ut i avverkningsberäkningarna kan erhål
las också i praktiken. Miljörestriktioner verkar också sänkande på den
fillgängliga virkesmängden. Efter reduktion för tveksamma tillgångar
beräknas den långsiktigt möjliga virkestillgången uppgå till omkring 70 milj,
m'sk, varav privatskogsbruket bör kunna svara för ca 40 milj. msk och
övriga ca 30 milj, msk, /

Medan det således i stort sett är balans mellan tillgång och efterfrågan på virke totalt sett råder ett visst underskott på barrträdsvirke och motsvarande överskott i fråga om lövträdsvirke. Den anpassning av industrin med hänsyn härtill som efter hand är nödvändig torde kunna ske inom ramen för skogsindustrins fortgående strukturomvandling.

Vid beräkningarna har genomgående förutsatts att den ökade förbrukningen av brännved inle kommer att inkräkta på de konventionella sorfimenten.

Enligt utredningens mening måste dock intensiteten i skogsvården

förbättras i förhållande fill 1970-talet om den långsiktiga awerkningsnivån

skall kunna upprätthållas. Detta innebär bl. a. fortsatt gödsling, ökad

1 gallring och högre uttag av lövträd vid gallringarna. Eftersläpningarna i fråga

om lövröjningen måste inhämtas. Enligt utredningens mening är detta inte

möjligt om inle kemisk bekämpning av lövsly får användas. Den långsiktigt

uthålliga awerkningsnivån minskar enligt utredningens beräkningar med ca

5 milj. msk per år om inslaget av. lövträd fortsätter att öka och någon

gödsling inte utförs.

Prop. 1981/82:182 35

Orsaker ull de låga avverkningarna

Utredningens analys visar att det är en mängd olika faktorer som har samverkat på sådant sätt alt avverkningsbenägenheten minskat bland skogsägarna.

Av grundläggande betydelse för virkesutbudet är utvecklingen av virkespriser och lönsamhet i skogsbruket. Vissa år under 1970-talel har lönsamheten varit låg, särskilt i inre Norrland. Under åren 1977-1979 kan de låga avverkningarna till stor del förklaras av konjunkturläget och därmed minskat behov av råvara för skogsindustrin samt den svaga utvecklingen av virkespriser och lönsamhet. Prishöjningarna 1979/80 och i synnerhet 1980/81 har emellertid inte resulterat i ökad avverkning i den omfattning som förväntats.

Utredningen pekar dessutom på att fastighets- och ägarstrukturen påverkar intensiteten i skogsbruket. Andelen pensionärer är hög och ungefär 1/3 av skogsägarna bor inte på fastigheten. Samägandet i form av dödsbon eller på annat sätt är utbrett. En stor del av skogsägarna är sysselsatta i andra näringar än jordbruk och skogsbruk.

Av detta följer alt det ekonomiska beroendet av skog inte är så påtagligt för många skogsägare. Den allmänna skärpningen av marginalskatterna under 1970-talet i kombination med hög inflationstakt har medfört att de ekonomiska motiven för att avverka har försvagats.

Den debatt om skogsbruket som förts under i stort sett hela 1970-talel torde för många skogsägare ha tett sig förvirrande och tvetydig. Under den första hälften av 1970-talet försiggick en intensiv debatt om främst överavverkning och kalhyggen, På senare år har debatten i huvudsak handlat om att avverkningarna varit alltför låga. Under hela decenniet har dessutom frågor som gödsling av skogsmark, dikning av torvmarker och framför allt kemisk lövslybekämpning diskuterats.

Det kan därför ha tett sig naturligt för många skogsägare att fråga sig om samhället önskar att de bedriver ett rationellt skogsbruk med hög intensitet i skogsvården och en hög avverkningsnivå. Det är först under de allra senaste åren som ett mera allmänt tryck på skogsägarna att öka avverkningarna kommit till stånd. Motsvarande intresse för ökad intensitet i skogsvården kan dock inte noteras. För att skogsvården skall kunna förbättras och avverkningarna öka krävs enligt utredningens mening ett mera entydigt besked härom ifrån slatsmakternas sida i fråga om angelägenheten av att dessa mål nås.

Genom den intervjuundersökning som utredningen låtit genomföra har bl, a. framgått att mindre god kännedom om skogsfillståndel på fastigheten kan ha varit orsaken till att vissa skogsägare inte avverkat mer. En ökad skogsbruksplanläggning är därför angelägen.

Investeringarna i skogsvägar har vidare varit otillräckliga. Även brist på arbetskraft kan ha bromsat avverkningarna under senare år. Generellt sett

Prop. 1981/82:182 36

råder obalans mellan sysselsättningsmöjligheterna i skogsbruket under barmarksperioden och under vintern. Under den senaste lågkonjunkturen har avverkningsresurserna dragits ned så att de inte varit tillräckliga för den större avverkning som högkonjunkturen krävde.

För att skogsvården skall kunna ökas i samband med en ökad avverkning inom privatskogsbrukel är det troligen nödvändigt att skogsägaren själv eller hans familj utför mera av skogsvårdsarbetet. Hinder som kan föreligga för en ökad aktivitet i detta hänseende bör därför så långt möjligt undanröjas.

Utredningens förslag

De åtgärder som bör vidtas för att öka avverkningsbenägenheten skall enligt utredningen uppfylla vissa kriterier. De bör inte rikta sig mot dem som någorlunda väl utnyttjar avverkningsmöjligheterna. Vidare bör de vara förenliga med en långsiktigt riktig skogsvårdspolitik t, ex, när det gäller beslåndsval och jämnhet i avverkningarna. Slutligen bör åtgärderna vara enkla att administrera.

Utredningen föreslår åtgärder på tre olika områden.

Skogsvårdslagstiftningen

Som nämnts har de riktlinjer för skogspolitiken som lades fast år 1979 varit en utgångspunkt för utredningens arbete. Skogspolitiken har i allt väsentligt en inriktning som tillgodoser de krav som kan uppställas från virkesförsörjningssynpunkt. Det saknas därför anledning att ifrågsätta nägra principiella omläggningar. På några punkter har utredningen emellertid funnit att ändringar inom ramen för skogsvärdslagstiftningen bör kunna få en awerkningsfrämjande effekt.

□ En föreskrift om avverkningsskyldighet förs in i skogsvårdslagen. Avverkning skall ske i den omfattning som är lämplig med hänsyn till skogstillståndet på fasligheten, I skogsvårdslagen uppställs ett visst minimikrav på avverkad volym. Kravet föreslås uppgå till hälften av den volym som är möjlig att avverka med hänsyn till skogslillståndel på fasfigheten. Kravet skall beräknas för och fullgöras under vissa perioder -fem år för större fastigheter och tio år för de mindre, 1 den praktiska tillämpningen är en schablonmetod nödvändig. Schablonberäkningen av avverkningskravet skall ske med utgångspunkt i vissa uppgifter om skogstillståndet som ligger till grund för fastighetstaxeringen. Skogsägare som anser alt schablonen ger ett för högt krav skall i förväg kunna få kravet prövat av skogsvårdsstyrelsen som också skall ha möjlighet att medge undanlag från avverkningsskyldigheten i vissa fall, Avverkningsskyldig-helen skall gälla för alla fastigheter. Med stöd av bestämmelsen kommer

Prop. 1981/82:182 37

passiva skogsägare med låg eller ingen avverkning att kunna förmås till aktivitet,

□ Ett betydande antal mindre fastigheter undantas från tillämpningen av bestämmelsen om ransonering av slutavverkningsskogen. Den nuvarande gränsen vid 100 m-k i produktionsförmåga höjs till 200 m'sk. Förslaget medför en påtaglig administrativ lättnad för tillsynsmyndigheterna ulan att det grundläggande syftet med ransoneringen motverkas,

□ Möjligheten att besluta om avverkning av mycket gammal skog som växer dåligt utvidgas genom en ändring av 6 § skogsvårdslagen. Det nu gällande kravet på att den låga tillväxten enbart skall vara förorsakad av röta och självgallring slopas.

Dessutom föreslås att skogsstyrelsen vidtar en justering av föreskrifterna om lägsta slutåldrar för skog av dålig kvalitet.

Ökat statligt stöd till skogsbruket

Utredningen föreslår att ett program för bättre skogar antas. Ökade statliga insatser blir därvid nödvändiga. För att möjliggöra ett ökat utbud av virke både på kort och lång sikt är del enligt utredningens mening nödvändigt att även på andra punkter förstärka det statliga stödet. För att det ökade stödet skall få avsedd effekt måsle del göras effektivare och enklare. Utredningen föreslår förstärkningar på följande punkter,

□ Ökat stöd till eU program för bättre skogar. Enligt skogsstyrelsens
beräkningar är omfattningen av glesa och dåliga skogar betydande.
Utredningen föreslår därför alt statsmakterna antar ett långsikfigt
program för att ersätta dessa dåliga skogar med bättre skog. Delta innebär
en satsning på ökad produktion i framtiden samtidigt som avverkningen i
nuläget innebär ökade möjligheter att få fram ytterligare virke. Målet bör
vara alt man satsar på att avveckla de glesa och dåliga skogarna under en
femlonårsperiod. Om programmet genomförs skapas 3 000-4 000 nya
arbetstillfällen i skogsbygderna för lång tid framöver.

Bidrag föreslås utgå till återväxtåtgärder med högst 90 % inom området för inre zonens "svårföryngrad skog" och med högst 70 % inom del övriga stödområdet när del gäller enskilda skogsägare. För övriga skogsägare föreslås högst 70 % inom hela det skogliga stödområdet. Utanför stödområdet bör bidrag utgå med högst 50 % för alla ägarkategorier. Stödet till återväxtåtgärder i samband med avveckling av dessa skogar föreslås öka med 170 milj, kr, till drygt 200 milj, kr.

Utredningen föreslår också en utvidgning av stödet vid om- eller hjälpplantering till följd av skador,

□ Statsbidragen till byggande av skogsvägar föreslås öka från 50 till 70 milj,
kr. Ett rationellt nät av skogsvägar är en förutsättning för att skogsbruket
skall kunna bedrivas effektivt. Det statliga stödet till byggande av

Prop. 1981/82:182 38

skogsvägar har ansetts vara ett angeläget och bra medel för att nå detta syfte. Behovet av nya skogsvägar är störst i Norrland, 1 södra delarna av landet är skogsvägnätet i stor utsträckning föråldrat och måste rustas upp,

□ Ökade anslag till översiktliga skogsinvcnieringar och för statsbidrag lill skogsbruksplaner. Syftet med en sådan resursförstärkning är att inom en 10-årsperiod förse samtliga enskilda skogsägare med fastighet av betydelse med skogsbruksplan. En ökad skogsplanläggning är enligt utredningens mening ett bra instrument för att öka skogsägarens intresse för aktiva åtgärder på fastigheten. Det gäller både skogsvårdsåtgärder och avverkning, I en särskild skrivelse till regeringen har utredningen påtalat den långsamma genomförandelakten i skogsbruksplanläggningen,

D Förslag om förenkling av stödsystemet. Enhetlig stödområdesindelning föreslås liksom ett slopande av vissa gällande tidsbegränsningar.

De ökade satsningarna i fråga om skogsvård, skogsbruksplaner och skogsvägar föreslås finansieras över statsbudgeten. Det ökade anslaget till översiktliga skogsinventeringar bör däremot finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel.

Skatter och avgifter

Utredningen har ingående prövat möjligheterna all lägga om beskattningen eller använda avgifter för att få ett generellt ekonomiskt styrmedel med vilket awerkningarna kan påverkas. De modeller som därvid diskuterats är dock förenade med betydande olägenheter. Det gäller framför allt en definitiv schablonbeskattning av finsk modell som enligt utredningens bedömning inte kan genomföras i Sverige under det närmaste decenniet. Huvudskälet är att det f. n. saknas sådana uppgifter om de enskilda fasfigheterna som krävs för att schablonbeskattningen skall ge ett acceptabelt utslag med hänsyn till de faktiska avverkningsmöjligheterna. Därutöver är systemet förknippat med en rad olägenheter av principiell och teknisk natur.

Utredningen har också prövat andra modeller med inslag av schablonbeskattning. Den preliminära skogsbeskattningen bygger på att skogsägaren årligen beskattas för en viss schablonintäkt, ett preliminärt belopp, som skulle beräknas med utgångspunkt från avverkningsmöjligheterna. De preliminära beloppen skulle sedan få tillgodoräknas när awerkningsinkom-ster inflyter. Ett annat system, den särskUda skogsskatten, innebär också att de skogsägare som inte redovisar någon skogsinkomst skulle träffas av en årlig beskattning. Till skillnad från den preliminära skogsbeskattningen skulle den särskilda skogsskatten vara definitiv. Någon avräkning mot senare awerkningsinkomster skulle således inte förekomma. För fastigheter som är så små att avverkning endast bör ske med flera års intervall förutsätts att

Prop. 1981/82:182 39

skogskontot används för att undgå negativa effekter av den särskilda skogsskatlen. Utredningen har funnit att även dessa båda syslem skulle medföra stora problem vid tillämpningen.

Då det har ansetts mycket vanskligt att bedöma effekterna av denna typ av generellt ekonomiskt styrmedel har utredningen stannat för att inte föreslå någon sådan åtgärd. Enligt utredningen finns del risk för att effekten kan bli att det kommer fram mindre virke om samhället ställer krav på viss intäkt från skogsbruket. Kravet kan komma att tillgodoses genom alt man tar ut en mindre kvantitet i de bästa bestånden i stället för att gallra eller slutavverka de sämsta bestånden. En bidragande orsak till ställningstagandet har också varit att de redan genomförda höjningarna av taxeringsvärdena och skogsvårdsavgiften ökat den ekonomiska pressen på de passiva skogsägarna.

Enligt utredningens bedömning skulle en sänkning av marginalskatterna bidra lill all öka avverkningsbenägenheten. En sådan reform har också aviserats. I avvaktan på marginalskaltereformen är det emellerfid särskilt angeläget att bl. a. ge ökade möjligheter alt utjämna beskattningeri av skogsinkomslerna för att undvika att avverkningar skjuts upp till dess reformen har genomförts. Mot den bakgrunden föreslår utredningen följande.

□ Utvidgad insättningsrått på skogskonto. Uppskov med beskattningen medges för hela köpeskillingen för sålda rotposler och med 75 % av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter.

□ Förslag om rätt för överlåtaren alt behålla skogskonto vid överlåtelse av fasfigheten.

Dessutom föreslår utredningen,

□ Utvidgad avskrivningsrätt för skogsvägkostnader. Hela kostnaden får skrivas av på 10 år,

□ Kostnaderna för all dikning som främjar skogsbruket får dras av omedelbart vid beräkningen av skogsbruksinkomster.

Utredningen förordar också att egenavgifter skall tas ut endast på värdet av egen arbetsinsats.

.\nvisnlngar

till 22 §

1,' Till driftkostnader hänförs lön
eller liknande vederlag liksom un
derhåll ål personal, som använts för
jordbruket eller dess binäringar;
undantagsförmåner, pensioner, pe
riodiska utbetalningar på grund av
förutvarande anställning på fastighe
ten; arrendeavgift; avgäld, som hän
för sig lill fastigheten; ränta på lånat
kapital som nedlagts i fastigheten
eller använts för dess drift; kostna
der för inköp av djur, utsäde, foder,
gödselmedel och dylikt; kostnader
för reparation och underhåll av drift
byggnader, markanläggningar och
inventarier; kostnader för anlägg
ning av ny skog; kostnader för vård
och underhåll av skog, såsom för
valtning, bevakning, väg- och bygg
nadsunderhåll, skyddsdikning,
skogsindelning m. m,, samt vid
skogsavverkning kostnader för vir
kets huggning, tillredning, utdriv
ning, flottning m, m,; kostnader för
försäkring av personal, byggnader,
skog, gröda, djur, förråd och inven
tarier som inte är alt hänföra till
personlig lösegendom, m, m. Skall
ersättning för avyttrade skogspro
dukter behandlas som engångser
sättning på grund av allframtidsupp
låtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av
anvisningarna till 35 §), är kostna
derna för avverkningen ändå att
anse som driftkostnader i skogsbru
ket.

LTill driftkostnader hänförs lön eller liknande vederiag liksom underhåll åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner, pensioner, periodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som hänför sig till fastigheten; ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader för inköp av djur, utsäde, foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och inventarier; kostnader för anläggning av ny skog; kostnader för dikning som främjar skogsbruket; kostnader för vård och underhåll av skog, såsom förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogsindelning m, m., samt vid skogsavverkning kostnader för virkets huggning, tillredning, utdrivning, flottning m. m.; kostnader för försäkring av personal, byggnader, skog, gröda, djur, förråd och inventarier som inte är att hänföra till personlig lösegendom, m, m. Skall ersättning för avyttrade skogsprodukter behandlas som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 §), är kostnaderna för avverkningen ändå att anse som driftkostnader i skogsbruket.

Prop. 1981/82:182 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Till reparation och underhåll hänförs vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som normalt kan påräknas i jordbruksdrift, såsom upptagande av nya fönster- eller dörröppningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning av driften från en animalieproduklion till en annan. Åtgärd som innebär en väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall byggs om för att i stället användas för helt annat ändamål, hänförs dock inte till reparation och underhåll.

Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukt-eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dras av antingen i sin helhet del år då inköpet eller planteringen har ägt rum eller genom årliga värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har färdigställts. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 4 sjätte och sjunde styckena skall tillämpas.

Värdet av fastighetens egna produkter, som används för fastighetens fortsatta drift, får föras av som driftkostnad men skall då samfidigt tas upp som intäkt.

Avdrag för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad för pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna till 29 §,

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m, m, i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning i fråga om jordbruksfastighet.

Skattskyldigs barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete på fastigheten, som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad fär med motsvarande begränsning dras av som driftkostnad. För lön och underhåll till skattskyldigs barn, som inte har fyllt 16 år, får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för barnet.

Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet,

4, Utgifter för anskaffande av en 4, Utgifter för anskaffande av en

markanläggning på en jordbruksfas- markanläggning på en jordbruksfastighet, vilken anläggning är avsedd tighet, vilken anläggning är avsedd för driften i förvärvskällan, dras av för driften i förvärvskällan, dras -genom årliga värdeminskningsav- om annat inte följer av punkt 1 - a\ drag. Avdrag medges, om inte annat genom årliga värdeminskningsav-följer av andra eller sjätte stycket,, drag. Avdrag medges, om inte annat endast för sådana utgifter som har följer av andra eller sjätte stycket, bestritts av den skattskyldige själv endast för sådana utgifter som har och endast om utgifterna avser arbe- bestritts av den skattskyldige själv ten som har utförts under tid då han och endast om utgifterna avser arbe-

- Senaste lydelse 1981:295.

Prop. 1981/82:182 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

har ägt fastigheten. Avdraget beräk- ten som har utförts under lid då han

nas enligt avskrivningsplan till 10 har ägt fastigheten. Avdraget beräk-

procent för år räknat av anskaff- nas enligt avskrivningsplan till 10

ningsvärdet av täckdike och till 5 procent för år räknat av anskaff-

procent för år räknat av tre fjärdede- ningsvärdet av täckdike oc/i skogs-

lar av anskaffningsvärdet av andra väg och till 5 procent för år räknat av

markanläggningar. Beräkningen tre fjärdedelar av anskaffningsvär-

görs från den tidpunkt då anlägg- det av andra markanläggningar,

ningen har färdigställts, I fråga om Beräkningen görs från den tidpunkt

en anläggning, som är avsedd att då anläggningen har färdigställts, I

användasendaslett fåtal år, får dock fråga om en anläggning, som är

anskaffningsutgifterna i sin helhet avsedd att användas endast ett fåtal

dras av det år då anläggningen år, får dock anskaffningsutgifterna i

anskaffades, sin helhet dras av del år då anlägg
ningen anskaffades.

Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning eller rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. Till markanläggning hänförs också körplan, parkeringsplats e. d,, täckdike, öppet dike, invall-nings- och valtenavledningsföretag. mark- eller skogsväg eller brunn. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en markanläggning som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för iståndsältande och omläggning av ett förut anlagt täckdike, 1 täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täckdike.

Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i driften (markinvenlarier), 1 enlighet härmed hänförs till markinventarier exempelvis sådan anordning som gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande anordning eller ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller annat. Till markinvenlarier hänförs också stängsel och annan jämförlig avspärrningsanordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fasligheten bedrivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till markinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.

1 fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier.

Har en investeringsfond e.d, eller statsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en markanläggning skall som anskaffningsvärde för markanläggningen anses den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med fyra tredjedelar av det ianspråktagna beloppet.

Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag

Prop. 1981/82:182 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en övertagande förening övertar en fastighet från ett dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom.

Övergår en fastighet lill en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får överlålaren det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av del avskrivningsbara anskaffningsvärdet för vilket han inle tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när verksamheten på jordbruksfastigheten läggs ned utan samband med avyttring av fasfigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering, I fråga om dike och skogsväg som har färdigställts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Nuvarande lydelse

2r-

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår, om annat ej följer av andra och tredje styckena, avse högst ett belopp motsvarande summan av

a) sextio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b)fyrUo procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter saml

z) fyrtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagils ut för förädling i egen rörelse.

Medför stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse att en betydande del av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha vant fallet, får skatlskyldig, om och i den män han med intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar all intäkt hänför sig till avverkning som nu har sagts, uppskov med högst eU belopp motsvarande summan av

a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsräu,

b) femtio procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskil-Ungen för avyttrade skogsprodukter saml

c) femtio procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskatl-

Föreslagen lydelse

Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskattningsår avse högst ett belopp motsvarande summan av

a) den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt,

b) sjuttiofem procent av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) sjuttiofem procent av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också i fråga om sådan ersäuning för skog eller skogsprodukter som avses i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna lill 35 § kommunalskattelagen (1928: 370).

Vid tillämpningen av första .j/ycÄ;e/ avses med köpeskilling även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Vid tillämpningen av första-tredje styckena avses med köpeskilling även försäkringsersättning för skog och skogsprodukter.

Uppskov medges inte med så stort belopp att underskott i förvärvskällan uppkommer vid beräkning av nettointäkt enligt kommunalskattelagen.

Har i förvärvskällan redovisats utdelning från samfällighet, som avses i 53 § 1 mom, första stycket f) kommunalskattelagen, medges uppskov för den del av utdelningen som härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår som utdelningen hänför sig til! på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skaltskyldige drivit själv.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

9§'

Övergår skatlskyldigs fastighet till annan på annat sätt än genom köp, byte eller gåva skall, såvida fastigheten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto har gjorts, innestående medel genast tas upp som intäkt av skogsbruk, skall beskattning äga rum för det

Övergår skattskyldigs fastighet fill annan skall, såvida fastigheten utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto har gjorts, innestående medel genast tas upp som intäkt av skogsbruk.

Har dödsbo innestående medel beskattningsår då reglerna om handelsbolag tillämpas första gången på dödsboet.

Har avtal träffals om överiålelse eller pantsättning av medel på skogskonto, skall medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk. Beskattning skall inte ske av den anledningen att den skattskyldige efter framställning från skogsvårdsstyrelse har förbundit sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medel som står inne på skogskonto.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering.

'Senaste lydelse 1979:501.

Prop. 1981/82:182 46

Bilaga 3

Virkesförsörjningsutredningens skrivelse om ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog

Till Statsrådet och chefen för budgetdepartementet

Åndrade beskattningsregler vid skogsultag tned anledtung av skador på skog

Under 1970-talet har en stor mängd växande skog förstörts av skadeinsekter, särskilt i Värmlands län. En starkt bidragande orsak till inseklsan-greppen har varit de stormfällningar som inträffade i slutet av 1960-talet.

Skogsvårdslagstiftningen gör det möjligt att föreskriva att skogsägare skall ingripa mot insektshärjningar. Statligt stöd i form av bidrag och lånegaranfi underlättar finansieringen av kostnaderna för skogsskyddsåtgärderna.

Förutom kostnadsfrågorna har givetvis även frågorna om den skattemässiga behandlingen av de skogsintäkter som flyter in vid avverkning av skadad skog stor betydelse för skogsägaren. Sedan lång tid tillbaka har man från olika håll krävt en lindrad beskattning i skadefallen. Åtgärder i syfte att åstadkomma sådan lindring har också vidtagits. Det har därvid främst gällt åtgärder inom ramen för skogskontosystemet. Numera innehåller skogskontolagen (1954:142) en regel om förhöjd rätt till insättning på skogskonto för intäkter som hänför sig till avverkning av skadad skog. När denna förhöjda insättningsrätt föreslogs i prop. 1978/79:81 behandlades även vissa andra frågor om förändrade beskattningsregler i skadefallen. Det gällde bl, a, skogskontots löptid. Föredraganden ansåg att dessa frågor borde övervägas vid det fortsatta arbetet med skogsbeskattningens utformning. Regeringen har därefter överlämnat framställningar i ämnet till virkesförsörjningsutredningen.

För intäkter från avverkningar under de första åren på 1970-talet till följd av stormfällningar och insektsangrepp gällde särskilda bestämmelser om insättning på skogskonto. Vid 1982 års taxering skall skogskontomedel som drogs av vid 1971 års taxering och som fortfarande står inne tas upp till beskattning. Det har därför hävdats att en förlängning av löptiden för skogskonto som även omfattar redan innestående medel bör genomföras med verkan fr, o, m, 1982 års taxering.

Mot den nu angivna bakgrunden har virkesförsörjningsutredningen med förtur tagit upp frågan om en förlängd löptid för skogskonto i skadefallen.

Utredningen delar uppfattningen att det krävs särskilda åtgärder för att

Prop. 1981/82:182 47

lindra beskattningen av inkomster på grund av tidigarelagda avverkningar till följd av stormfällning, insektsangrepp och andra skador på skogen. Del är lämpligt att detta sker inom ramen för skogskontosystemet.

När den vidgade insättningsrätten på skogskonto i skadefallen permanentades genom ändringen i skogskonlolagen sköts frågan om förlängd löptid till fortsatt utredningsarbete med hänvisning till att den väckte vissa frågor av principiell natur. Förutsättningarna för det resonemang som därvid fördes har i viss mån förändrats bl, a, genom de krav som den nya skogsvårdslagen ställer. Dessutom har en skogsägare som efter skogsskador satt in medel på skogskonto fr, o, m, 1980 års taxering möjlighet att åstadkomma en förlängning av tiden för inkomstutjämning genom att använda allmän investeringsreserv.

Enligt utredningens mening visar det nu sagda att en förlängning av löpfiden för skogskonto i skadefallen inte innebär det avsteg från beskattningsprinciperna som antyddes i samband med ändringen i skogskontolagen år 1979, Det framstår som angeläget att med olika medel förbättra förutsättningarna för alt skogsägarna aktivt skall medverka i bekämpningen av t, ex, insektsangrepp. Frågan har också en virkesförsörjningsaspekt, I vissa fall kan nämligen kravet på att ta upp skogskontomedel till beskattning leda fill att skogsägaren av skatteskäl underlåter att avverka. När det slutligen gäller de ekonomiska konsekvenserna för stat och kommun av en förlängd löptid bedömer utredningen dessa som marginella. Genom systemet med kommunal skatteutjämning gäller det sagda även för de kommuner som i särskilt hög grad utsatts för skador på skog.

Vid en samlad bedömning har virkesförsörjningsutredningen funnit att en förlängning av löptiden för skogskonto i skadefallen bör genomföras. Tiden bör lämpligen sättas till 20 år. Ett förslag till ändring i skogskontolagen bifogas. Som framgår bör ändringen genomföras så att den kan gälla fr, o, m, 1982 års taxering. När det gäller tillämpningen av den föreslagna övergångsbestämmelsen kan vissa problem förutses. Det har inte varit möjligt att få närmare uppgifter om det antal skogsägare och skogskonton som kommer alt omfattas av övergångsregeln. Det beror bl, a, på att de skogskontoinsättningar som gjorts i samband med avverkning av skadad skog inte har särbehandlats i skogskontosystemet. Därmed är det inte heller möjligt för bankerna att direkt avgöra vilka konton som berörs av den nya bestämmelsen. Del bör ankomma på den skogsägare som vill utnyttja den förlängda uppskovsliden att genom intyg från skogsvårdsstyrelsen styrka grunden för den ursprungliga insättningen. Med stöd av ett sådant intyg kan banken föra över skogskontomedlen lill ett nytt konto som omfattas av den längre löptiden. Den maximala tiden - 20 år - skall därvid räknas från den ursprungliga insättningen. Banken bör vara skyldig att underrätta taxeringsmyndigheterna om den vidtagna åtgärden. Skogsägaren skall också lämna en motsvarande redovisning i sin deklaration. När det sedan gäller nya insättningar på skogskonto torde bankerna vara beredda att lägga upp sina

Prop. 1981/82:182 48

rutiner så alt skogskontomedel som satts in efter avverkning av skadad skog kan särskiljas från övriga skogskonton, I beslutet har deltagit

Bo S, Hedström (ordf.) Curt Boström Bo Lundgren Gunnar Olsson Per Stjernström Brivio Thörner

Stockholm den 7 april 1981 Bo S, Hedström

Per Anders Lindgren Sekr,

Förslag till

Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs att 6 § skogskontolagen (1954:142) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§ Skattskyldig får ta ut del insalta beloppet tidigast fyra månader efter insättning. Uttag fär avse hela det innestående beloppet eller del av detta, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor. Om särskilda förhållanden föranleder del, får regeringen medge att innestående medel tas ut tidigare än som nu har sagts.

Sedan tio år förflutit från ingången Sedan tio år förflutit från ingången

av det år då inbetalning enligt 5 § av det år då inbetalning enligt 5 §
senast skall ha gjorts, skall banken senast skall ha gjorts, skall banken
betala ut kvarstående medel, betala ul kvarstående medel. Har

uppskov medgetts med slöd av 2 § andra stycket år dock tiden tjugo

Denna lag träder i kraft den , Därvid iakttas följande,

1, Den nya bestämmelsen tillämpas första gången vid 1982 års taxering,

2, Den nya bestämmelsen skall också tillämpas i fråga om kvarstående medel på skogskonto som före ikraftträdandet föranlett uppskov med beskattningen av intäkter som hänför sig till sådan avverkning som avses i 2 § andrastycket skogskontolagen (1954:142), Därvid skall den tid inom vilken banken senast skall betala ut kvarstående medel räknas från den ursprungliga skogskontoinsättningen.

Prop. 1981/82:182 49

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden över dels virkesförsörjningsutredningens betänkande Skogsindustrins virkesförsörjning (SOU 1981:81), dels utredningens skrivelse om ändrade beskattningsregler vid skogsuttag rhed anledning av skador på skog

1 Inledning

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkringsverket, kammarkollegiet, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), lanlbruksstyrelsen, styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet, skogsstyrelsen, naturvårdsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, slatens lantmäteriverk (LMV), statens industriverk, domänverket, hovrätten för nedre Norrland, kammarrätten i Sundsvall, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Ålvsborgs, Värmlands, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, allmänningsutredningen (Jo 1979:04), Centralorganisationen SACO/ SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Skogsindustriernas samarbetsutskott (SISU), Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska jägareförbundet. Svenska kommunförbundet. Svenska pappersindustriarbetareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet. Svenska träindustriarbetareförbundet, Sveriges arbelsledareför-bund, Sveriges industriförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Sågverkens råvaruförening. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt virkesråden i region 1, 2 och 3. Skrivelser har kommit in även från länsstyrelsen i Kalmar län, Sveriges häradsallmänningsförbund och civiljägmästaren Carl-Gustav Wahlström.

Kammarkollegiet har överlämnat yttranden från stiflsnämnderna i Växjö, Linköping, Karlstad, Härnösand och Luleå. Lantbruksstyrelsen har överlämnat yttranden från lantbruksnämnderna i Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Skogsstyrelsen har överlämnat yttranden från skogsvårdsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Väslernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Statens lantmäteriverk har överlämnat yttranden från överlanlmätarmyndigheterna i Kronobergs och Jämtlands län. Till länsstyrelsens i Kronobergs län yttrande har fogats yttranden från skogsvårdsstyrelsen i länet. Lantbrukarnas länsförbund i länet, SÅBI AB i Växjö och LO-dislriktet i Jönköpings-Kronobergslän, Till länsstyrelsens i Värmlands län yttrande har fogats yttranden från Billerud Uddeholm AB och LO-distriktet i länet. Till länsstyrelsens i Västernorrlands län yttrande har fogats yttranden från Norrskog ek, för.

4 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 182

Prop. 1981/82:182 50

samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare. Till länsstyrelsens i Jämtlands län yttrande har fogats yttranden från skogsvårdsstyrelsen i länet. Lantbrukarnas länsförbund i länet samt Norrskog ek, för. Till länsstyrelsens i Norrbottens län yttrande har fogats ett yttrande från skogsvårdsstyrelsen i länet, LRF och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har överlämnat ett gemensamt yttrande. 1 frågan om skatter och avgifter åberopas dessutom ett utlåtande av Lantbrukarnas skatledelegation. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund åberopar SISU:s yttrande. Svenska pappersindustriarbetareförbundet. Svenska skogsarbetareförbundel och Svenska Iräinduslriarbelareförbundet har överlämnat ett gemensamt yttrande,

I sammanställningen av remissyttrandena tas upp endast de delar som berör budgetdepartementets sakområde.

Efter remiss har yttranden över virkesförsörjningsutredningens den 7 april 1981 dagtecknade skrivelse om ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog avgells av riksskatteverket (RSV), länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands och Jämtlands län, bankinspektionen, skogsstyrelsen. Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR). Skogsstyrelsen har överiämnal ett yttrande från skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län.

2 1979 års reform av skogsheskattningen

Skogsavdragsreglerna ■ reformerades år 1979. Beräkningen av avdrag baseras numera på beskattningsårets intäkter på grund av avyttring av skog. Avdrag kan normalt medges med ett belopp motsvarande högst 50 % av summan av beskattningsårets intäkter till följd av rotpostförsäljning och högst 30 % av intäkterna fill följd av försäljning eller uttag av skogsprodukter. Har en fysisk person förvärvat en fastighet höjs dock, såvida förvärvet medfört mer ändamålsenliga brukningsenheter (rafiorialiseringsförvärv), avdragsnivån under viss fid till del dubbla. Det sammanlagda avdragsbelop-pel under innehavstiden får, såvitt gäller fysiska personers skogsinnehav, uppgå till högst 50 % av skogens anskaffningsvärde. För juridiska personer är avdragsulrymmet begränsat lill högst 25 % av anskaffningsvärdet. De nya reglerna gäller i huvudsak fr. o. m. 1981 års taxering.

Utredningen har av lidsskäl inte analyserat effekterna av 1979 års skogsbeskaltningsreform. Beträffande de nya reglerna om skogsavdrag ifrågasätter dock utredningen om dessa mera långsiktigt står i samklang med riktlinjerna för skogspolitiken. Utredningen anser alt det valda avdragsulrymmet är tilltagel så att ett maximalt utnyttjande i många fall förutsätter en nedgång av virkesförrådet som skogsvårdslagen inte medger. Denna konflikt mellan beskattningsreglerna och skogsvårdslagen är enligt utredningen inle tillfredsställande. För att förhindra att planerade avverkningar skjuts på

Prop. 1981/82:182 51

framtiden anser utredningen dock alt en omprövning av de gällande reglerna bör anstå till dess att den aviserade marginalskaltereformen har genomförts.

Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att det finns en konflikt mellan beskattningsreglerna och skogsvårdslagen och att detta förhållande bör föranleda en omprövning av gällande regler för skogsavdrag.

Lantbrukarnas skatledelegation anser däremot att det är olyckligt att utredningen ifrågasätter om de nuvarande skogsavdragsreglerna långsiktigt står i samklang med riktlinjerna för skogspolitiken och antyder att de gällande reglerna bör omprövas. Enligt delegationen är uttalandet inte ägnat all skingra den osäkerhet och tveksamhet som råder kring skogsskaltefrå-gorna. Delegationen anför:

Det finns enligt delegationens uppfattning inle någon konflikt mellan skogsavdragsreglerna och skogsvårdslagen. Skogsavdrag - liksom många andra inslag i skattesystemet - kan naturligtvis utnyttjas endast om förutsättningar därför verkligen finns. En avgörande utgångspunkt för skogsavdrag är att skogsinläkt föreligger vilket i sin tur förutsätter att avverkning kan ske i enlighet med vad skogsvårdslagen medger. Mot denna bakgrund finns således inga skäl att ompröva skogsavdragssystemet.

Principiellt kan den nuvarande skogsbeskattningsmodellen anses förenlig med de grunder som allmänt gäller för beskattning av näringsverksamhet. I stor utsträckning tillgodoser reglerna om skogsavdrag (i kombinafion med realisationsvinstbeskattningen vid avyttring) inte annat än ofrånkomliga krav på möjligheter till självfinansiering och reservbildning. Via bl. a, skogskontoreglerna kan en nödvändig inkomstutjämning uppnås. Inte heller från principiell utgångspunkt finns några bärande skäl för en omprövning av den nuvarande skogsbeskattningsmodellen.

Tillämpningsproblem gör det nödvändigt alt fillgripa schabloner för de avdrag som i princip skall motsvara den värdeminskning av skogen som ett skogsultag kan innebära. Schabloner leder naturligtvis ibland till vissa ojämnheter i beskattningen men detta måste av prakfiska skäl accepteras. En återgång till tidigare avdragssyslem eller liknande med myckel besvärliga, osäkra och kostsamma utredningar av värdeminskningarna vore verklighetsfrämmande. De krav på utredningar som tidigare ställdes gav f, ö, endast skenbart en bättre överensstämmelse mellan avdrag och faktisk värdeminskning.

Enligt LMV:s uppfattning bör nuvarande nivå på tillåtet avdrag kvarstå i rationaliseringssammanhang. Verket anför:

Det är vikfigt alt skattelagstiftningen är så utformad att den inte motverkar strukturrationaliseringen utan tvärtom stimulerar den, Avdragsmöjlighelen gör del lättare för en markägare som skall betala likvid alt skaffa fram medel för denna. Delta är speciellt viktigt i tider när det är svårt alt inom erforderlig tid låna upp nödvändigt kapital och när räntenivån är hög. Ett speciellt problem i delta sammanhang uppstår för de markägare som medgetts så stora värdeminskningsavdrag enligt de regler som gällde innan nuvarande syslem infördes all mer än hela avdragsutrymmet enligt nuvarande regler har utnyttjats. För dessa tillkommer i en del fall ingen avdragsrätl ens vid fillköp.

Prop. 1981/82:182 52

3 Alternativa beskattningsmodeller och avgifts- och bidragssystem

Utredningen har prövat möjligheterna alt lägga om skogsbeskattningen eller att använda avgifter och bidrag för att få ett generellt ekonomiskt styrmedel med vilket avverkningarna kan påverkas. Utredningen har dock funnit att de modeller som därvid diskuterats är förenade med betydande olägenheter. Det gäller framför allt en definitiv schablonbeskattning av finsk modell. Utredningen har funnit att även systemen med preliminär skogsbeskattning och särskild skogsskatt medför stora problem vid tillämpningen. Enligt utredningen innebär också det avgifts- och bidragssystem som föreslogs av skogspolitiska utredningen i belänkandet (SOU 1973:14) Mål och medel i skogspolitiken alltför stora principiella och tekniska komplika-fioner. En variant av det systemet innebär att finansieringen sker med höjd skogsvårdsavgift. Utredningen anser att delta system visserligen är något enklare. Utredningen pekar dock på att det uppkommer olämpliga omfördelningseffekter genom att de aktiva skogsägarna får stödja de passiva skogsägarna. Då utredningen dessutom ansett det vara mycket vanskligt att bedöma effekterna av de angivna typerna av generella ekonomiska styrmedel har den stannat för att inle föreslå någon sådan åtgärd.

Två av utredningens ledamöter samt tre av utredningens sakkunniga har i reservationer resp. särskilt yttrande förordat ett avgifts- och stödsystem. Stödet skall utgå efter avverkning i form av bidrag till återväxtkoslnader och produklionsfrämjande åtgärder. Stödet skall finansieras genom en höjd skogsvårdsavgift.

Utredningens ställningstagande i fråga om de alternativa beskattningsmodellerna hälsas med tillfredsställelse av bl, a, skattemyndigheterna.

RSV:

Det nyligen införda systemet med s, k, skogsavdrag har hittills tillämpats endast vid 1981 års taxering. Bortsett från vissa övergångsproblem synes systemet ha fungerat väl. Detta regelsystem bör numera vara känt av flertalet skogsägare som därför kunnat inrätta sin ekonomi utifrån de villkor som systemet lagt fast. Det torde i ett sådant läge vara mindre lämpligt att återigen övergå till ett nytt system för skogsbeskattningen och därigenom på nytt ändra skogsägarnas ekonomiska villkor. En sådan ändring torde också skapa en länge beslående förvirring om gällande beskattningsregler och medföra felaktigheter i fråga om redovisningen av skogsintäkter och yrkande om avdrag. Skatteadministrationen är f. n, så hårt ansträngd att RSV inte kan tillstyrka ett nytt skogsbeskattningssystem, som ofrånkomligen skulle ställa ökade krav på denna administrafion.

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Det nuvarande skogsbeskattningssystemet har efter många års utredande införts så sent som 1979 och tillämpats första gången vid 1981 års taxering. Redan av det skälet är del olämpligt att återigen ändra systemet. Ett av de

Prop. 1981/82:182 53

stora bekymren för skatteadministrationen är de täta ändringarna på olika beskallningsområden. Det ställer givetvis till trassel även för de skattskyldiga.

En fördel med nuvarande system är att det är förhållandevis enkelt att tillämpa. I vart fall är det betydligt, enklare än de alternativa modeller utredningen redovisat. Framför allt vore det olyckligt att införa det s. k. finska systemet som kräver mycket stora resurser i såväl dalorbehandlings-som gransknings- och konlrollhänseende. Länsstyrelsen delar därför utredningens uppfattning att det nuvarande skogsbeskattningssystemet bör behållas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

Länsstyrelsen anser alt omläggning av skogsbeskattningen i enlighet med någon av de modeller utredningen diskuterar inte bör ske. De modeller som utredningen prövat medför från skatteförvaltningens synvinkel att floran av svårhanterliga bestämmelser ökar. Del är här framför allt reglerna om hur fiktivt inkomstbelopp skall beräknas i de fall skogsavverkningen på den enskilda fastigheten är för låg. Här måste enligt länsstyrelsens uppfattning kunna uppstå en mängd tvistiga frågor. Detta medför från myndighetens sida extra arbete och dessutom att skogssakkunnig personal måste anlitas. Med den ägarstruktur som föreligger måste det på goda grunder antas att den enskilde skogsägaren också skulle bli tvungen att anlita sakkunskap för att kunna tillvarata sina intressen. Förfarandet leder således fill ökade kostnader för båda parter. Även förslaget att låta aktiebolagens och det allmännas skogar ligga utanför systemet inger betänkligheter av principiell natur. Intäkt av jord- och skogsbruk bör behandlas lika oavsett juridisk status. Inom skatteadministrationen finns önskemål om en allmän strävan mot förenkling av skattelagstiftningen för alt med de knappa resurser som finns kunna ha en reell möjlighet att uppnå likformighet och rättvisa vid taxering och att åtgärda former av väsentligt skatteundandragande. Den omläggning av skogsbeskatlningen som tillämpades första gången vid 1981 års inkomsttaxering har medfört lättnader. Sådana förenklingar får inte någon effekt om andra invecklade bestämmelser införs. Man bör i detta sammanhang också beakta alt genomförandet av förslag om allmän produktionsfaktorskatt och reformerad inkomstbeskattning kommer att medföra ökad arbetsbelastning.

Lantbrukarnas skattedelegation anser att det finns starka skäl att avvisa alla de alternativa beskattningsmodeller och andra styrmedel som utredningen har diskuterat och att detta behöver understrykas med större skärpa än vad utredningen har gjort. Delegationen anför:

Gemensamma drag hos systemen är dels att de skulle leda till icke acceptabla omfördelningseffekter mellan dem som är eller redan varit avverkningsakliva och dem som varit passiva dels att det skulle vara gynnsamt alt gå in i systemen med uppsparade virkesförråd,

Omfördelningseffekler och orättvisor skulle uppkomma genom att de redan aktiva drabbas av beskattning och/eller avgifter som är relativt sett högre än för de hittills passiva. De schabloner som systemen av bl, a, administrativa skäl måste bygga på leder ofelbart till att många för lång tid skulle belastas av skatt eller avgifter som inte kan ha motsvarighet i faktiska

5 Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 182

Prop. 1981/82:182 54

skogsinkomster. De som vid starten har ett uppsparat virkesförråd kan däremot ha betydande fördelar av schablonsystemen.

Effekterna - låt vara av varierande styrka i de olika systemen - är så uppenbara att de inte behöver ytterligare analyseras. För de flesta skogsägare ligger numera förhållandena i öppen dag. Så länge här diskuterade och liknande styrmedel förekommer i den offentliga debatten framstår det naturligtvis som en möjlighet att de kan komma att förverkligas. Blotta misstanken härom och vetskapen om de i så fall uppkommande konsekvenserna leder till att inånga skogsägare intar en avvaktande och försiktig avverkningspolitik.

Denna situation är naturiigtvis inte positiv för vi-Vesförsörjningen, Det finns därför nu anledning att klart och entydigt säga ifrån att ekonomiska styrmedel av diskuterad typ inte är acceptabla och därför inte kan införas, Alla tankar och propåer därom måste snarast och en gång för alla avföras ur offentlig debatt och utredande. Det finns inte skäl att upprätthålla en diskussion om omöjliga styrsystem eftersom diskussionen i sig själv motverkar avverkningsvilja och virkesförsörjning.

Under lång tid har skogsbeskattningens utformning utretts och diskuterats. Flera modeller har övervägts och på olika sätt framförts i debatten.

Enligt delegationens mening är det nödvändigt att läget beträffande skogsbeskattningsfrågorna stabiliseras. Endast därigenom kan man komma ifrån eller i vart fall mildra den osäkra och avvaktande hållning som av skatteskal präglar många skogsägares syn på avverkningsintensiteten.

Enligt lantbruksstyrelsen kan en särskild skogsskatt eller preliminärskatt öka säljbenägenheten och därmed främja strukturrationaliseringen och motverka passivt ägande. Problemen och svårigheterna med sådana system anser styrelsen dock vara så stora att de inle bör införas. I stället är regler som mer direkt tar sikte på rationaliseringen att föredra. Dessa frågor antar styrelsen kommer att behandlas av den nyligen tillsatta strukturutredningen (Jo 1981:05).

Ett antal remissinstanser anser att ett skogsskattesystem som helt eller delvis bygger på schablonbeskattning har klara fördelar. Några av dessa förordar att skogsbeskattningen utreds ytterligare.

Enligt Sågverkens råvaruförening har utredningen inte anfört några hållbara skäl till att ett preliminärsystem för skogsbeskatlningen inte skulle kunna införas, I brist på bättre förslag godtar föreningen dock utredningens förslag fill ändringar i skattereglerna.

Kammarrätten i Sundsvall har inte heller något att erinra mot utredningens förslag. Enligt kammarrättens bedömning finns det dock anledning att närmare diskutera ett skattesystem av samma modell som det finska. Kammarrätten anför:

Det kan, som utredningen gör gällande, vara svårt att vid en omläggning till ett sådant system undvika problem. Frågan är dock om utredningen icke överdrivit dessa svårigheter. Det är måhända t. ex, inte nödvändigt med en vetenskapligt gjord klassificering av landets totala skogsmarks avkastningsförmåga. Kanske kan man, i varje fall i ett inledningsskede, nöja sig med vissa inte alltför grova schabloner. När det gäller det föreslagna avverknings-

Prop. 1981/82:182 55

kravet enligt 14 § skogsvårdslagen är utredningen beredd att nöja sig med en mycket grov schablon. Det är som sagts kammarrättens mening att det finska skogsskattesystemet kan ha fördelar. Enligt kammarrätten bör systemet närmare dryftas.

Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet anser att en skogsbeskattning i enlighet med det finska systemet är det mest effektiva medlet att uppfylla utredningens mål. Enligt styrelsen synes det främsta hindret mot en sådan genomgripande ändring av skogsbeskattningen vara den nuvarande bristen på underlag vad gäller data för de enskilda fastigheterna. Styrelsen anser att de övergångsproblem som utredningen belyst i samband med den finska modellen måste gå att lösa på teknisk väg.

Enligt Svenska pappersindusiriarbetareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundel och Svenska iräinduslriarbelareförbundet torde en preliminär lillväxtbeskattning tillgodose de mål förbunden önskar uppnå. Då man från utredningens sida har redovisat att en sådan beskattning medför stora administrativa problem för skattemyndigheterna menar förbunden att denna modell och andra skatteförslag måste utredas ytterligare snarast så att de administrativa problemen kan undanröjas, I väntan på detta förordar förbunden i stället införandet av ett avgifts- och stödsystem. LO har förklarat sig instämma i vad förbunden har anfört, Sveriges arbetsledareförbund framför liknande synpunkter,

TCO, Svenska kommunförbimdet och länsstyrelsen i Värmlands län förordar att avgifter och bidrag används som ekonomiskt styrmedel. En minoritet av kommunförbundet och länsstyrelsen delar dock utredningens uppfattning beträffande detta styrmedel.

Skogsstyrelsen tar i sitt yttrande upp frågan om de alternativa beskattningsmodellerna är förenliga med förmågeprincipen i skattesystemet. Styrelsen anför:

Utredningen påpekar alt skogsskattereglerna har fått sitt nuvarande innehåll på grund av vissa skatterättsliga principer. Bl, a, har en beskattnings av rena kapitaluttag eller av icke realiserade vinster inte ansetts förenlig med den s. k, förmågeprincipen.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning kan den nuvarande tolkningen av förmågeprincipen i skogsskattesammanhang ifrågasättas. Innebörden av förmågeprincipen är att den skattskyldiges ekonomiska bärkraft skall vara avgörande för skatteuttaget så att skatten i princip innebär en lika stor uppoffring för alla. Med stöd av förmågeprincipen har det hävdats att skogens tillväxt inte skall beskattas förrän den genom skogsuttag omsätts i penninginkomster eller naturaförmån. Ett sådant synsätt kan ifrågasättas. Skogsägare som under en längre tid inte tillgodogör sig avverkningsmöjligheterna kan antas ha en god och en i takt med de uppsparade tillväxterna ökande förmåga att betala skatt, 1 den översyn av skogsbeskattningen som gjordes i Finland år 1978 kommer detta synsätt till uttryck på följande sätt:

■'Försäljningsintäktsbeskattningen skulle dock vara ägnad - såsom ock erfarenheterna i Sverige och Norge visar - att minska skogsägarnas

Prop. 1981/82:182 56

benägenhet till skogsförsäljning och sålunda även minska skogsindustrins produktion och nationalinkomsten. Det skulle inte heller vara riktigt från skalteförmågesynpunkl att beskatta en sådan skogsägare, som inte säljer virke från sin skog enligt sina verkliga avverkningsmöjligheter, lindrigare än övriga skattebetalare och att sålunda lämna den skatteförmåga som dessa awerkningsinöjligheter innebar obeaktad".

Det kan konstateras att det med ett sådant synsätt inte torde finnas några principiella invändningar mol en tillväxtbeskattning eller preliminär skogsbeskattning.

Skogsstyrelsen behandlar vidare marginalskatternas betydelse för virkesutbudet och anför i denna del följande:

Den undersökning som utredningen har genomfört i nära samarbete med skogsstyrelsen visar att flertalet skogsägare inte är beroende av skogen för sin försörjning. För nästan 2/3 av de privata skogsägarna utgör nettoinkomsten mindre än 10 % av den totala inkomsten och endast 5,6 % uppger att mera än hälften av inkomsten kommer från skogsbruket. För rena skogsägare är skogsinkomstens andel av totalinkomsten ännu mindre. Avverkningsbenägenheten blir givetvis låg hos skogsägare som inte behöver inkomsten för konsumtion och nödvändiga utgifter. Av tabell 28 H i bil. 2, framgår det att det finns ett samband mellan andelen inkomst från skogsbruket och awerkningsnivån. Sammanlagt 61,7 % av de tillfrågade skogsägarna uppger att orsaken till låg avverkning under de senaste fem åren har varit begränsade awerkningsmöjligheter, praktiska skäl och andra skäl, 14,7 % har angett att alltför stor andel av inkomsten går fill skatt och 19,2 % har uppgivit andra ekonomiska skål ån skatteskäl som den främsta orsaken till låg avverkning. Av dessa uppgifter kan man dra slutsatsen att marginalskatteeffekterna ingalunda har den största betydelsen för avverkningsbenägenheten.

Man bör också observera att vissa skogsägare, i första hand pensionärer, ofta torde ha relativt låga marginalskatter.

Utredningen pekar också på alt skogsägarna i inflationstider har klara fördelar av att låta skogen stå kvar.

Det torde, med hånsyn till inflationen, vara sannolikt alt många skogsägare, som inte behöver mera inkomster för konsumtion, även efler en marginalskattesänkning, finner det mindre attraktivt att flytta över kapital från skogen, som ger en låg men dock positiv realränta, till exempelvis ett bankkonto.

Det kan också antas att det finns skogsägare som, mer eller mindre kontinuerligt, behöver en inkomstförstärkning av viss storlek från skogsutlag. En marginalskattesänkning kan i dessa fall t, o, m, leda till en sänkning av virkesuttagen.

Det som ovan sagts hindrar dock inte att en kommande marginalskattesänkning kan antas få övervägande posifiva effekter på skogsägarnas vilja att avverka. Däremot finns det, enligt skogsstyrelsens mening, inle anledning alt förvänta att effekterna av marginalskattereformen eliminerar behovet av ytteriigare åtgärder av ekonomisk art.

Skogsstyrelsen förordar därför att ekonomiska styrmedel används för alt komma till rätta med det låga virkesutbudet. Enligt styrelsen kan en preliminär skogsbeskattning vara ett möjligt alternativ men ett sådant syslem förordas ändå inte i nuläget. Styrelsen anser all ett ekonomiskt styrmedel

Prop. 1981/82:182 57

som finansieras helt eller delvis genom skogsvårdsavgiften och som helt eller delvis kan vara utformat som ett skogsvårdskonto snabbt borde utredas. Styrelsen anför:

Utredningen har tidigare i kapitel 5, Allmänna överväganden, anfört som sin mening att det inte finns skäl att diskutera lägre skatt på inkomst från skogsbruk än på inkomster från andra förvärvskällor. Vidare säger utredningen att det ekonomiska incitamentet för att avverka inte är så påtagligt för många. För ca 50 % av de kombinerade företagarna och för mer än 70 % av de rena skogsägarna uppgår inte inkomst från skogsbruk till 10 % av nettoinkomsten. För mellan 80-90 % av alla skogsägare utgör skogsinkomsten mindre än 25 % av den totala inkomsten. Vid intervjuundersökningen har också relativt många skogsägare angivit ekonomiska skäl inkl. skaller som orsaken till den låga avverkningen. Av undersökningen framgår också, som tidigare har nämnts, att det finns ett samband mellan det ekonomiska beroendet av skogsbruket och avverkningsnivån. Utredningen avslår ändock ifrån att förorda något ekonomiskt styrmedel.

Skogsstyrelsen anser att det mot bakgrund av utredningens analys av ägarstrukturen och orsakerna till den låga avverkningsbenägenhelen som bl. a. visar att de ekonomiska incitamenten att avverka ofta är svaga, framstår som lämpligt att genom ekonomiska styrmedel försöka komma till rätta med problemen.

Utredningen anför som skäl för att inte förorda ekonomiska styrmedel bl. a. att alla styrmedel av ekonomisk art, som kan komma i fråga, är förenade med nackdelar samtidigt som effekterna är svåra att bedöma. Utredningen diskuterar och avfärdar av olika skäl i turordning, schablonbeskattning av finsk modell, preliminär skogsbeskattning, särskild skogsskalt samt avgifts- och bidragssystem och skogsvårdskonto.

Skogsstyrelsen delar utredningens uppfattning att ett schablonbeskatt-ningssyslem av finsk modell inle bör komma i fråga. Vid den höga skattenivå som nu råder krävs del en betydligt bättre grund för skatteberäkning än vad som kan åstadkommas genom ett arealbeskatlningssystem. Enligt skogsstyrelsens mening är det över huvud laget inte möjligt att konstruera ett system för schablonberäkning av skogsinkomsten som fyller rimliga anspråk på en rättvis inkomstbeskattning. Till detta kommer dessutom de av utredningen redovisade problemen som är av teknisk natur. Det finska systemet för skogsbeskatlningen kan därför avföras från fortsatta diskussioner om utformningen av ett nytt skogsskattesystem.

Ett system med preliminär beskattning har avgörande fördelar om man jämför med det finska systemet. Fördelarna kommer inte fram på ett tydligt sätt i utredningen. Skillnaden mellan en schablonberäkning av inkomst som grund för en definitiv beskattning och en schablonberäkning som syftar lill en preliminär beskattning är dock mycket stor, I det förra fallet är kravet på ett rikligt underlag betydligt större än i det senare fallet. Dessutom är kravet på all ligga nära "rätt värde" stort i det förra fallet medan nivån på del preliminära beloppet i det senare fallet kan anpassas, dels till önskad stimulanseffekt och dels till noggrannheten i tillgängligt underlag. För alt undvika en med hänsyn till önskvärda stimulanseffekter alltför bred säkerhetsmarginal bör, för de fall där avverkningsmöjligheterna är onormalt små, en möjlighet till jämkning finnas. Utredningen har farhågor för alt preliminärbeskattningen kan få en avverkningshämmande effekt för vissa grupper av skogsägare. Utredningen menar att skogsägare skulle avslå från

Prop. 1981/82:182 58

att avverka och använda schablonintäkten för avdrag av vissa kostnader eftersom schablonbeloppen under alla förhållanden får tillgodoräknas senare. Skogsstyrelsen anser att dessa farhågor är överdrivna. SkuUe riskerna för ett sådant handlande bedömas som stora är det också möjligt att sälla en tidsgräns för lillgodoräkningen av preliminärbeloppen.

Den av utredningen påtalade risken för att systemet med preliminärbe-skallning skulle leda till skogsvårdsmässiga olämpliga avverkningsprioriteringar kan däremot möjligen finnas. Vidden av problemet begränsas dock genom bestämmelserna i 5 § skogsvårdslagen och skulle kunna begränsas ytterligare genom lagsfiftning om en viss skyldighet att gallra skog.

Vad sluthgen gäller frågan om de administrativa komplikationerna och merarbetel vid laxeringen kan detta leda till ett behov av ökade personalresurser och ökad datorkapacitet inom skatteadministrationen. Huruvida sådana satsningar är motiverade måste givetvis bedömas mol bakgrund av den förväntade nyttan ställd mol kostnaden och i vad mån det finns bättre alternativ att tillgå.

Skogsstyrelsen anser all ett system med preliminär skogsbeskattning kan vara ett möjligt alternativ eller en tänkbar komplettering till en lagstadgad awerkningsskyldighet. Skogsstyrelsen vill ändå inte förorda att systemet nu införs. Anledningen till detta är alt svårigheterna vid övergången och fillämpningen, med hänsyn till det osäkra underlaget för att fastställa preliminärbeloppen, trots allt är betydande och att det enligt skogsstyrelsens uppfattning finns både enklare och effektivare ekonomiska styrmedel som först borde övervägas.

Ett system med särskild skogsskalt har jämfört med preliminärbeskattningen såväl administrativa som lagtekniska fördelar. Beskattningens definitiva karaktär innebär dock att särskild hänsyn måste tas till fastigheter med begränsade avverkningsmöjligheter. Alt vissa konflikter med skogsvårdslagens avverkningsbegränsande regler kan uppstå kan inte heller uteslutas. Beskattningens definitiva karaktär ställer också större krav på skogsägarens planering. Brister i planeringen kan nämligen innebära att skogsägaren drabbas av skatt på fiktiva inkomster. Skogsstyrelsen kan med hänsyn till utredningens invändningar och mot bakgrund av vad som ovan har sagts inte förorda att ett system med särskild skogsskatt införs.

Utredningen konstaterar alt alla ekonomiska styrmedel som kan komma i fråga är förenade med nackdelar samtidigt som effekterna är svåra att bedöma. De ekonomiska förutsättningarna för skogsbruket har också, bl. a, genom riksdagsbeslut, förändrats under utredningens arbete och utredningen anser att det finns anledning att avvakta effekterna av dessa förändringar. Utredningen belyser sålunda effekterna av den nyligen beslutade höjningen av skogsvårdsavgiften i kombination med höjningen av skogsbruksvärdena vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Enligt utredningens mening torde den påtagligt ökade avgiftsbelastningen i många fall uppgå till belopp som svarar mol en betydande del av skogsavkastningen. Därigenom är det möjligt alt uppnå effekter av det slag som har åsyftats med de av utredningen diskuterade beskattningsmodellerna. Utredningen uppger alt en bidragande orsak lill ställningstagandet att inte förorda något ekonomiskt styrmedel, också har varit att de redan genomförda höjningarna av taxeringsvärdena och skogsvårdsavgiften ökat den ekonomiska pressen på de passiva skogsägarna.

Skogsstyrelsen konstaterar att utredningen sålunda grundar sitt ställningslagande bl, a, på förutsättningen att avgiftsbelaslningen via skogsvårdsav-

Prop. 1981/82:182 59

giften behålls på ungefär nuvarande nivå. Skogsstyrelsen biträder utredningens uppfattning att man genom den nu gällande skogsvårdsavgiften kan uppnå effekter liknande dem som kan åstadkommas genom preliminärbeskattning eller särskild skogsskatt. Det bör dock påpekas att nuvarande avgiftsnivå ger ett lägre ekonomiskt tryck än vad som torde vara möjligt alt uppnå genom något av de nämnda beskattningssystemen.

En annan viktig skillnad mellan beskattningen som styrmedel och skogsvårdsavgiften är att den senare, om den används som hittills, har en dubbelverkande effekt genom att den ger möjlighel fill finansiering av ekonomiska stimulanser. Dessa kan i sin tur genom en lämplig utformning bidra lill att uppfylla de skogspolitiska målen.

Ett system med denna kombination av ekonomisk påtryckning och ekonomisk stimulans har många fördelar. Såväl avgiften i sig, som återbetalningen av den i form av ekonomiska stimulansbidrag, bör öka avverkningsbenägenhelen. Den del av systemet som innebär ekonomiska stimulanser ger därjämte möjligheter till en säkrare finansiering av den ökning av skogsvårdsinsatserna som är nödvändig för att upprätthålla en hög skogsproduktion. Att vid behov kunna variera avgiftsuttaget och anpassa och förändra bidragsreglerna innebär stor flexibilitet och ökar möjligheterna till styrning. Samtidigt är systemet enkelt och tar därför måttliga administrativa resurser i anspråk.

En väsentlig fördel med ett system som bygger på skogsvårdsavgiften, vid jämförelse med alternativa lösningar, är att systemet redan finns, 1 egentlig mening infördes nämligen systemet då skogsvårdsavgiften höjdes till nuvarande nivå, för att bl. a. möjliggöra finansieringen av ett extra avdrag vid beskattningen av skogsultag. Åven den tidigare avgiftshöjningen för alt finansiera det tillfälliga gallringsstödet utgjorde ett liknande inslag.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning är ekonomiska styrmedel nödvändiga för att komma till rätta med de problem som utredningen har pekat på. En möjlighel är att utveckla ett system som helt eller delvis bygger på skogsvårdsavgiflen. Som utredningen anför, kan man dock peka på vissa olämpliga effekter med den utformning som systemet nu har. Enligt skogsstyrelsens mening är det därför angeläget att snabbt utreda, dels i vad män det är möjligt att mildra dessa olämpliga effekter och dels hur man i övrigt kan förbättra och utveckla det befintliga systemet. Exempel på vikliga frågor som behöver utredas är bl. a,, om systemet kan kombineras med ett individuellt eller till brukningsenheten bundet skogsvårdskonto, om det skall finnas någon annan form av individuell anknytning, vilken nivå på avgifter och bidrag som är lämplig, om avgiften bör varieras med hänsyn till skogstillståndet och geografisk belägenhet, vilka skogsvårdsålgärder som bör omfattas av stödet, om en del av avgiften lämpligen bör användas för bidrag vid vissa skogsultag t. ex. gallringar samt hur bidragen lämpligen skall kombineras med det statliga stödet.

Som bakgrund till skogsstyrelseris ställningstagande kan del finnas anledning att erinra om att tidigare skogsutredningar har kommit fram till att del behövs ett skogspolitiskt styrmedel av ekonomisk art. Sålunda förutsåg den skogspolifiska utredningen (SOU 1973:14) de svårigheter som nu har drabbat skogsindustrin. Utredningen föreslog därför att ett avgifts- och stödsystem skulle införas. Detta förslag blev dock inte förverkligat.

I sitt belänkande Skog för framtid (SOU 1978:6) föreslog 1973 års skogsutredning införandet av ett särskilt skogsvårdskonto. Utredningen ansåg att skogsvårdskontot behövdes med hänsyn till utredningens förslag

Prop. 1981/82:182 60

om ökade skogsvårdsinsatser. Vid remissbehandlingen biträdde en majoritet i skogsstyrelsens styrelse förslaget. Förslaget om skogsvårdskonlo avvisades dock när riktlinjerna för skogspolitiken lades fast.

Enligt virkesförsörjningsutredningen är de ekonomiska incitamenten för många skogsägare alltför svaga. Detta anges som en av de främsta orsakerna till den låga avverkningsbenägenheten. Enligt utredningens mening måsle även intensiteten i skogsvården förbättras jämfört med 1970-talet om den långsikliga awerkningsnivån skall kunna upprätthållas. Utredningens analys av orsakerna till den låga avverkningsbenägenheten och dess uppfattning om behovet av åtgärder för att upprätthålla avverkningsnivån på sikt visar således att behovet av åtgärder av ekonomisk natur har förstärkts under de senaste åren.

Det kan konstateras att flera av utredningens reservanter tillmäter ekonomiska styrmedel stor betydelse. Enligt en av reservanterna kan den nuvarande nivån på skogsvårdsavgiften tillsammans med den kommunala garantibeskattningen åstadkomma ett tryck på avverkningen som motsvarar den av utredningen föreslagna avverkningsskyldigheten.

Enligt direktiven har utredningen i första hand haft i uppdrag att utreda den skattemässiga behandlingen av skogsinkomster och möjligheterna att därigenom åstadkomma ekonomiska stimulanser. Utredningen har dock inte ansett sig kunna lämna förslag till sådana lösningar. Av den anledningen anser skogsstyrelsen, såsom tidigare har anförts, att ett ekonomiskt styrmedel som helt eller delvis bygger på skogsvårdsavgiften och som helt eller delvis kan vara utformat som ett skogsvårdskonto snabbt borde utredas.

4 Skogskontots behandling vid överlåtelse av fastighet

Enligt nuvarande regler skall medel på skogskonto tas upp till beskattning bl. a. om den skattskyldige överlåter faslighet, som utgör den väsentliga delen av förvärvskälla för vilken insättning på skogskonto har skett.

Utredningen anser att regeln om omedelbar beskattning av medel på skogskonto när en fastighet byter ägare verkar avverkningshämmande för den skogsägare som har medel på skogskonto och som avser alt överlåta sin fastighet inom några år. Utredningen föreslår därför att regeln ändras så att omedelbar beskattning inte alltid skall äga rum vid överlåtelse av fastighet. Möjligheten för överlåtaren att behålla skogskontot skall stå öppen endast om fastigheten övergår fill annan genom köp, byte eller gåva.

Förslaget har tillstyrkts eller länmats ulan erinran av nästan samtliga remissinstanser. RSV är dock kritiskt. Verket anför:

Utredningens förslag om rätt för den som överlåter sin fastighet att slippa återföra skogskonto fill beskattning kan enligt RSVs uppfattning knappast antas medföra ökad avverkning. Visserligen kan det i dag förekomma fall där äldre skogsägare avstår från avverkning om han avser att överlåta fastigheten inom några år, men nuvarande regler om skogsavdrag kan i motsvarande mån antas medföra den effekten att fastighetsöverlåtelsen (onerös) tidiga-reläggs några år varvid den nye ägaren, på grund av rätten till skogsavdrag, torde vara mer avverkningsbenägen än den förre. Den förre ägaren har även möjlighel alt förbehålla sig avverkningsrätt på den försålda fastigheten, med

Prop. 1981/82:182 61

åtföljande rätt fill insättning på skogskonto.

RSV vill vidare framhålla att förslaget skattetekniskt strider mot de principer som ligger till grund för lagstiftning av likarlat slag. Här må nämnas lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, där det i 11 § stadgas att sådan fond skall återföras till beskattning om företagel vid beskattningsårets utgång inte bedriver jordbruk eller rörelse. Motsvarande regel finns i 11 § lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonlo. 1 11 § lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv sägs att allmän investeringsreserv eller vederbörlig del därav skall återföras till beskattning bl. a. om hela eller den huvudsakliga delen av den förvärvskälla, vari avsättningen till investeringsreserv har gjorts, under beskattningsåret har överlåtits eller verksamheten har upphört. Bakgrunden fill dessa regler och fill motsvarande regel i lagen om skogskonto torde vara den, alt kontot skall vara avsett att jämna ut vissa inkomster i fiden - inte att vara en ständig, obeskattad reserv.

RSV vill vidare peka på vissa praktiska problem som kan uppstå om skogskonto får behållas efter det att fastighet har överlåtits. Uttag från sådant skogskonto skall beskattas i den kommun där fasfigheten är belägen, även om den f. d. skogsägaren har flyttat till annan kommun. Denna ordning kommer dock att leda till problem i form av felaktiga redovisningar i självdeklaration m. m. I och för sig förekommer denna situation redan nu, i de fall medel från förbehållen avverkningsrätt har satts in på skogskonto, men eftersom situationen kommer att förekomma oftare med det föreslagna systemet får antalet felaktigheter antas bli i motsvarande mån flera. Problemet accentueras i det fall en f. d, skogsägare, som behållit medel på skogskonto, anskaffar ny skogsfaslighet med varierande grad av felkällor om den nya fastigheten ligger i samma församling som den försålda, i annan församling men samma kommun, i annan kommun eller i annat län, RSV vill här peka på del nu föreliggande förslaget till reformerad inkomstbeskattning som i väsentliga delar bygger på alt förvärvskällorna hålls i sär.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att genomförandel av förslaget bör anstå i allt fall lill dess utbotaxeringen slopas. Länsstyrelsen anför:

Från administrativ synpunkt ser länsstyrelsen vissa problem med förslaget om rätten för överlåtaren att behålla skogskonto vid försäljning av fastigheten. I länet är dessa försäljningar oftast förknippade med utbolax-ering, dvs. den avyttrade fastigheten ligger i annan kommun än fastighetsägarens hemortskommun. Kontrolluppgift om uttag av skogskontomedel efter avyttringen av fastigheten lämnas av bankerna men en riklig taxering förutsätter meddelande mellan taxeringsnämnderna. Eftersom den skaltskyldige inte längre äger fastighet i kommunen finns inget styrmedel för taxeringsnämnden all avkräva deklaration för taxering där om meddelandet inte avsänds eller kommer på avvägar.

En av de remissinstanser som tillstyrker förslaget. Lantbrukarnas skattedelegation, uppehåller sig mera utförligt vid detta.

Lantbrukarnas skattedelegation:

Den nuvarande ordningen med beskattning av skogskontomedlen vid fastighetsöverlåtelse leder dels till en minskad avverkning de närmaste åren före en tänkt överlåtelse dels till en fördröjning av för strukturrationalisering

6 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 182

Prop. 1981/82:182 62

och generationsväxling angelägna överlåtelser.

Utredningens förslag kommer om det genomförs att medföra att en avverkningsaktivitet kan upprätthållas även under senare delen av en skogsägares innehavslid. Många äldre skogsägare kanske rent av kan väntas öka aktiviteten genom att de via skogskontot ges möjlighet att späda på sin pension,

I ett något vidare perspektiv är det för virkesförsörjningen angeläget att strukturrationalisering och generationsväxlingar inte hämmas och fördröjs. Båda frågorna har avgörande betydelse för aktiviteten i skogsbruket. I görligaste mån måste befintliga hinder undanröjas. Ett viktigt led i detta är utredningens här diskuterade förslag.

Liksom utredningen finner delegationen att en åtgärd enligt förslaget inte skulle föranleda några påtagliga kontrollproblem. Genom den redovisning av skogskonto som regelmässigt skall ske på jordbruksbilaga kan konfinui-lelen beträffande skogskontomedlen lätt följas år från år. Bankerna har redan skyldighet alt lämna kontrolluppgift beträffande uttag. Det som krävs är att den skaltskyldige för fastighetskommunen lämnar jordbruksbilaga så länge skogskontomedel finns kvar.

Delegationen anser vidare att det inte finns några bärande skäl för det nuvarande förbudet att för samma beskattningsår både få avdrag för avsättning lill allmän investeringsreserv och uppskov för medel som sätts in på skogskonto. Enligt delegationen saknar frågan inte betydelse för awerkningsaktivitet och därmed virkesförsörjning. Delegationen anför:

Investeringsreserven avses i första hand komma till användning vid planerade investeringar inom fastighetenl Bäst effekt uppkommer om avsatta medel tas i anspråk för investeringar i byggnader eller markanläggningar. Avsätlningsrätten är begränsad till högst hälften av nettointäkten i förvärvskällan (dock minst 10 000 kr.). Denna begränsning leder ofta till att skogsägare av utjämningsskäl måste använda skogskonto i stället för allmän invesleringsreserv. De berövas därmed möjligheten att tillgodogöra sig de effekter som ansågs angelägna och som låg bakom införandet av den allmänna invesleringsreserven. Särskilt allvarlig är frågan för kombinerade jord- och skogsbruksföretag där investeringsbehovet är stort och måste helt eller delvis finansieras genom skogsuttag. Delegationen anser att en ändring snarast bör komma till stånd.

LMV anser alt det är av stor vikt för strukturrationaliseringen att utredningens förslag genomförs. Verket anser dock att skogskontot skall få behållas även när överiålelse har skett genom fastighetsreglering.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det av lagstiftningen bör framgå att beskattning av medel på skogskonto skall ske i fastighetskommunen i det fall den tidigare skogsägaren har flyttat lill en annan kommun.

5 Skogskontots löptid

Enligt nuvarande regler skall medel på skogskonto som inte har tagits ut tidigare betalas åter till insättaren - och därmed beskattas - efter tio år, I en den 7 april 1981 dag,lecknad skrivelse föreslår utredningen att

Prop. 1981/82:182 63

skogskontots löptid förlängs lill tjugo år i de fall då medlen avser avverkningar på grund av stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse. Ändringen föreslås gälla fr. o. m. 1982 års taxering. Enligt en övergångsbestämmelse skall ändringen tillämpas även i fråga om medel som finns innestående på skogskonto före ikraftträdandet.

Skogsstyrelsen, som tillstyrker förslaget, anför:

Det huvudsakliga syftet med skogskontosystemet är att ge fysiska personer m. fl. möjligheter att uppskjuta, och på flera år fördela beskattningen av skogsinkomster. Därigenom kan effekterna av progressiviteten i den statliga beskattningen vid ojämna inkomster mildras. I normalfallet torde en tioårsperiod vara fullt tillräcklig för att åstadkomma erforderlig inkomstutjämning, I de fall då skogsägaren tvingas till stora skogsutlag på grund av skador på skogen kan dock en längre tid än tio år för inkomstutjämning vara motiverad.

Enligt 2 § andra stycket skogskontolagen har skattskyldig rätt till förhöjd insättning på skogskonto om stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse medför att en betydande del av förvärvskällans skog bör avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet. I prop. 1978/79:81, där den förhöjda insätlningsrätten i skadefallen föreslogs, sägs del bl. a. all vid bedömning av vad som är en "betydande del av förvärvskällans skog" så är en tidigarelagd avverkning som motsvarar minst två års tillväxt en lämplig avvägning. Före tillkomsten av de permanenta uppskovsreglerna i skadefallen har vid flera tillfällen i princip samma regler tillämpats med stöd av tillfällig lagstiftning i samband med stormfällningar.

Skogsstyrelsen delar virkesförsörjningsutredningens uppfattning att den skattemässiga behandlingen av skogsintäkler som inflyter genom avverkning av skadad skog har stor betydelse för skogsägaren och att det är angeläget att med olika medel förbättra förutsättningarna för att skogsägarna aktivt skall medverka i bekämpningen av t, ex, inseklsangrepp. Enligt virkesförsörjningsutredningens förslag kan detta ske genom en förlängning av skogskontots löptid till 20 år i skadefallen om uppskov med beskattningen har medgetts enligt reglerna i 2 § andra stycket skogskonlolagen eller vad avser övergångsbestämmelserna, hänför sig till sådan avverkning som avses i 2 § andra stycket.

Enligt skogsstyrelsens uppfattning finns del skäl till en förlängning av skogskontots löptid i de fall då skador på skogen har framtvingat avverkningar av relativt stor omfattning. Bl, a, delta gör all det finns skäl som talar både för och emot en koppling av den längre löptiden till 2 § andra stycket skogskontolagen.

Skäl som talar emot är att skador som föranleder avverkning omfattande några få års tillväxt i och för sig inte motiverar en längre tid än tio år för inkomstutjämning. Detta dock under förutsättning alt inte insättning av medel på skogskonto motsvarande flera årsavkastningar har skett åren närmast före det att skadan inträffade eller insättning behöver ske på grund av normala avverkningar samma år.

I de fall skador av måttlig omfattning drabbat överårig skog är det, sakligt sett, rikfigare att mildra progressiviteten i beskattningen med hjälp av en särskild skatteberäkning enligt reglerna för ackumulerad inkomst. Av den

Prop. 1981/82:182 64

anledningen kan det även i sådana fall ifrågasättas om en längre löplid än tio år är motiverad.

Ytterligare ett förhållande som inger vissa betänkligheter mot en förlängd löpfid, annat än för rena katastroffall, är att många skogsägare låter huvuddelen av de insatta medlen stå inne ända fram till slutet av uppskovsperioden.

Del starkaste skälet för en utformning av reglerna enligt virkesförsörjningsutredningens förslag är att genom så enkla och lättillämpade regler som möjligt åstadkomma en viss lindring av beskattningen i skadefallen.

Ett särskilt skäl för en förlängd löplid för skogskontot vid stora skador och då skador inträffar vid upprepade tillfällen är att kostnaderna för efterföljande skogsvårdsåtgärder ofta är mycket betungande och sträcker sig över relativt lång lid - avsevärt mera än tio år - om man inräknar även röjningarna.

Virkesförsörjningsutredningen påpekar att en förlängning av löptiden för skogskonto i skadefallen även har en virkesförsörjningsaspekt eftersom kravet på att la upp skogskonlomedel lill beskattning kan leda till att skogsägaren underlåter att avverka av skatteskål.

En förlängning av skogskontots löpfid bör onekligen ha en viss betydelse för avverkningsbenägenheten i det enskilda fallet. Enligt skogsstyrelsens bedömning innebär dock begränsningen till skadefallen att inverkan på virkesförsörjningen totalt sett torde bli myckel marginell.

Virkesförsörjningsutredningens påpekande aktualiserar frågan om inte skogskontoreglerna kunde utformas på ett sätt som mera än nu främjar avverkningsbenägenhelen. Orn den primära uppgiften skulle vara att lösa den frågan är givetvis enbart en förlängning av löptiden ingen lämplig lösning vare sig i skadefallen eller generellt. 1 praktiken skulle det enbart innebära att man skjuter upp problemet och får samma eller större avverkningshämmande effekt efter ytterligare tio år. Om man vill åstadkomma en utformning av skogskontosystemet som mera än nu är ägnat att öka avverkningsbenägenhelen bör en förlängning av löptiden i skadefallen kompletteras med sådana ändringar av skogskonloreglerna som innebär en heltäckande och långsiktig lösning.

Den andel av skogsintäkten som enligt nuvarande skogskontoregler måste tasi upp till,beskattning samma år som den inflyter kan antas verka starkt återhållande på awerkningarna. I samband med skogskontouttag förstärks denna effekt ytterligare. Resultatet kan bli att skogsägaren trots en tillfälligt god konjunktur med stor efterfrågan på virke avstår från alt awerka. Av den anledningen borde det övervägas om inle uppskovsrätten borde utvidgas till att omfatta en större andel av rotvärdel. En sådan utvidgning måsle dock ovillkorligen förenas med regler om att insatta medel skall tas upp lill beskattning efter hand i lämplig ordning, exempelvis med i medeltal tiondel per år vid en löptid av tio år, I annat fall skulle en förhöjd uppskovsrätt kunna verka ännu mera avverkningshämmande i samband med stora skogskonto-uttag i uppskovslidens slutskede. Reglerna bör lämpligen utformas så att uppskovsrällen blir lika för alla avverkningar och bör lägst motsvara vad som nu gäller enligt 2 § andra stycket i skogskontolagen. En ytterligare förhöjning av uppskovsrätten bör dock övervägas. En sådan utformning skulle innebära en betydande förenkling, stimulera avverkningsbenägenheten och tillgodose behovet av uppskov med beskattningen vid stora skogsuttag t, ex, på grund av skador på skogen. Ett genomförande av förslaget skulle innebära att 2 § andra och tredje stycket i skogskontolagen kunde utgå, vilket i sin lur skulle

Prop. 1981/82:182 65

innebära att särskilda regler för en förlängd löptid i skadefallen, som ersätter kopplingen till 2 § andra stycket, skulle behöva utformas.

Tillämpningen av de föreslagna övergångsbestämmelserna kan komma alt vålla vissa problem. I de fall där intygen för insättning av förhöjt uppskovsbelopp enligt tillfälliga, eller numera permanenta, uppskovsregler i skadefallen finns sparade bör det vara enkelt att avgöra om rätt till förlängd löptid föreligger. Övergångsbestämmelsernas utformning förutsätter dock inle en tillämpning enbart i de fall då särskilda uppskovsregler har gällt eller har utnyttjats och i sådana fall kan det bli betydligt svårare att styrka grunden för den ursprungliga insättningen. Det kan även påpekas att på grund av tillfälliga regler om generellt förhöjd insättning på skogskonto för fiden 1 januari 1980-30 juni 1981 föreligger inle heller intyg enligt 2 § andra stycket för den liden i skadefallen.

Utöver de i framställningen föreslagna lagändringarna torde det även behövas en ändring i 1 § tredje stycket eftersom skattskyldig för visst beskattningsår och viss förvärvskälla kan behöva göra insättning på två konton ett med tioårig löptid och ett med tjugoårig löptid.

Skogsstyrelsen vill, med hänsyn främst till behovet i svårare skadefall, avslutningsvis tillstyrka virkesförsörjningsutredningens framställning om förlängd löptid på skogskonto i skadefallen, men anser att även en förhöjd uppskovsrätt i kombination med en reglerad återföring av insatta medel till beskattning bör övervägas. Det sistnämnda bör dock inte få förhindra alt en förlängd löptid i skadefallen kan tillämpas fr, o. m, 1982 års taxering eftersom detta bedöms som mycket angeläget.

Skogsstyrelsen har till sitt yttrande fogat ett yttrande av skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län, som tillstyrker förslaget eftersom det i väsentlig utsträckning överensstämmer med skogsvårdsstyrelsens tidigare framställningar. Styrelsen anför vidare:

Enligt förslaget skall den skogsägare som vill utnyttja den förlängda uppskovsliden kunna styrka grunden för den ursprungliga insättningen genom ett intyg från skogsvårdsstyrelsen. Ett sådant förfarande bedömer styrelsen vara lämpligt. Distriktspersonalen har under flera års arbete med att. bekärnpa granbarkborren fått en allmänt, stt god. uppfattning .qni. skadornas omfattning och lokalisering. Inventeringskartor och bekämpningsplaner bör också kunna utgöra ett användbart underlag vid utfärdandet av intyg.

Skogsvårdsstyrelsen förutsätter att taxeringsmyndigheterna godtar intyg som grundas på fältpersonalens allmänna kännedom om skadorna på de aktuella fastigheterna. Några mera ingående utredningar med fältkontroller kan av resursskäl inte bli aktuella annat än i undanlagsfall.

Att i förväg försöka bedöma resursbehovet för att utfärda intyg enligt utredningsförslaget är knappast möjligt. Med den handläggningsordning skogsvårdsstyrelsen förutsätter bör emellertid tidsåtgången för varje enskilt ärende bli ganska måttlig.

Bankinspektionen och Sveriges föreningsbankers förbund har inle något ätt erinra mot förslaget. Svenska bankföreningen har inte heller i och för sig något att invända mot förslaget. Föreningen påpekar dock att det krävs att ett särskilt konto får låggas upp beträffande medel som satts in lill följd av skadefall. Föreningen anför vidare:

Prop. 1981/82:182 66

Utredningen har också angett att redan insatta skogskontomedel med stöd av intyg skall kunna föras över till ett nytt konto resp, - i fråga om nya insättningar - att medel som satts in efter avverkning av skadad skog skall kunna särskiljas från övriga skogskonton. En sådan ordning står emellertid i strid med 1 § skogskontolagen, som föreskriver att endast ett skogskonto får läggas upp för en skatlskyldig. Förslaget kräver därför en ändring också i denna paragraf av innebörd att vid sidan av "ordinarie" skogskonto också ett konto får läggas upp för skadefallen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län tillstyrker förslaget med hänsyn till att del torde omfatta endast ett begränsat antal insättningar och inte utgöra något hinder mot framtida lagstiftningsarbete.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) godtar i princip förslaget om förlängd löptid för skogskontot i skadefallen. Förbundet är dock kritiskt mot övergångsbestämmelserna och anför beträffande dessa:

I övergångsbestämmelser har utredningen föreslagit att de nya reglerna även skall tillämpas i fråga om kvarstående medel på skogskonto som före ikraftträdandet föranleti uppskov med beskattningen av intäkter beträffande skadefallen. Utredningen har anfört att vid tillämpningen av föreslagna övergångsbestämmelser kan vissa problem förutses. TOR delar denna uppfattning.

Skogskontoinsättning som gjorts i samband med avverkning av skadad skog har inte särbehandlats i nuvarande skogskonlosystem utan medlen står fillsammans med annan insättning å samma skogskonto. Utredningen anser att det bör ankomma på den skogsägare som vill utnyttja den förlängda uppskovsliden att genom intyg från skogsvårdsstyrelsen styrka grunden för den ursprungliga insättningen. Med stöd av dylikt intyg skulle banken kunna överföra skogskontomedlen till ett nytt konto som omfattas av den längre löpfiden. Den maximala tiden - 20 år - skall därvid räknas från den ursprungliga insättningen.

Därest uttag från skogskontot inle skett efter insättning av likvid för skadad skog torde den föreslagna tillämpningen inte föranleda några större problem, TOR vill emellertid erinra om att deklarationerna efter gallringstidens utgång är makulerade, I de fall uttag skett från kontot efter nämnda insättning blir förhållandena ytterligare komplicerade. Kvarstående skogskontomedel kan t. ex, understiga denna insättning. Utredningen synes inte ha ansett att en proportionering av de kvarstående skogskonlomedlen bör ske i förhållande fill insättning av likvid för skadad skog och övrig insättning. Del har inte varit möjligt för utredningen att få närmare uppgifter om antalet skogsägare och skogskonton som skulle komma att omfattas av övergångsbestämmelserna. TOR vill även peka på den för taxeringsåren 1981 och 1982 gällande lagen 1980:389 om tillfälliga regler om insättning på skogskonto. Enligt sistnämnda lag erfordras intet intyg från skogsvårdsstyrelsen.

Med hänsyn till de svårigheter som tillämpningen av de föreslagna övergångsbestämmelserna skulle medföra för taxeringsnämnderna anser sig TOR inte kunna tillstyrka ett genomförande av desamma. TOR vill i stället förorda alt möjligheter till dispens medges.

De övriga skaltemyndigheter som har yttrat sig, nämligen RSV och länsstyrelserna i Värmlands och Jämtlands län, ställer sig avvisande till förslaget.

Prop. 1981/82:182 67

RSV:

RSV vill inledningsvis erinra om departementschefens uttalanden i propositionen 1978/79:81 s, 11 f. Departementschefen behandlar där frågan om en eventuell förlängning av uppskovstiden i katastroffallen. Efter att ha berört olika skäl för och emot en förlängning avslutar departementschefen enligt följande,

"Del anförda visar enligt min mening att en förlängning av uppskovstiden väcker flera frågor av principiell natur. En så genomgripande ändring av skogskontosystemet bör därför inte övervägas i detta sammanhang.

Denna fråga-- får i stället övervägas i det fortsatta arbetet med att

utforma ett nytt skogsbeskattningssystem".

De olika skäl som departementschefen dessförinnan kortfattat berört har inte närmare utretts av utredningen. Utredningen har inte heller redovisat vilka möjligheter till resultatutjämning som f, n, finns för skogsinkomster,

RSV har inom ramen för arbetet med att besvara remissen dessutom funnit ett flertal problemställningar av teknisk art som måste lösas i samband med en förlängning. Som exempel härpå kan nämnas,

1, Enligt nuvarande 1 § tredje stycket skogskontolagen får skatlskyldig endast göra insättning på ett skogskonto. Utredningen anser att banken med stöd av ett intyg kan föra över aktuella skogskontomedel till ett nytt konto som omfattas av den längre löptiden. Härav följer att nyssnämnda lagrum behöver ändras. Därvid måste också regleras om de två kontoslagen för ett och samma beskattningsår får öppnas i olika banker eller om kontona måste öppnas i en bank,

2, De intyg som utredningen anser en överflyttning av medlen skall kunna grundas på kanske inte finns bevarade.

RSV vill här också påpeka att deklarationerna normalt inte finns bevarade för aktuella beskattningsår. Deklarationen skall ju normalt bevaras endast under sex år. Inte heller har det fidigare funnits skäl att anteckna förhållanden som här är av betydelse i skogsliggaren. Inte heller torde det vara särskilt sannolikt att skogsvårdsstyrelsen i efterhand kan utfärda tillräckligt tillförlitliga intyg om fördelningen av skogsinkomsterna,

3, För taxeringsåren 1981 och 1982 gäller lagen (1980:389) om tillfälliga regler för insättning på skogskonto. Till följd av denna lags utformning krävs inga intyg från skogsvårdsstyrelsen för insättningar under beskattningsåren 1980 och 1981, Åven om skogsvårdsstyrelsen, den skaltskyldige eller banken normalt bevarar utfärdade intyg saknas således sådana för denna tid. Utredningens förslag kräver här en uppskattning från intygsgivaren,

4, Om en skattskyldig till i dag endast delvis har tagit ut insatta medel som är hänförliga fill ett beskattningsår, hur skall i så fall resterande medel behandlas? Vid tvekan bör de "normala" avsättningarna anses uttagna först, men frågan torde i vart fall böra beröras,

5, I dag har bankerna skyldigheter som till stor del underlättar laxerings-kontrollen vad gäller medel insatta på skogskonto. Det är också kontrollskäl som medfört att skogskontolagstiftningen i vissa avseenden är starkt formalistisk. Kontrollen bör också i ett system med två olika konton till stor del kunna grundas på uppgifter från bankerna och

Prop. 1981/82:182 68

tvångsutbetalningar. Härför krävs emellertid att bankerna tillser att fördelningen på de olika kontona blir riktig,

6, Ett system med två olika slags skogskonton kan leda till misstag vid insättningar. Den skattskyldige kan på grund av olika skäl anse sig endast kunna göra insättningar av den storlek som är tillålen inom ramen för normalfallen. Han behöver därvid inle förete något intyg för att styrka rätlen till uppskov vad gäller beloppet. Däremot torde sådant krävas om han ändå önskar göra insättning på kontot med den längre löptiden. Detta bör komma lill uttryck i lagtexten. Likaså bör regleras huruvida den skaltskyldige skall kunna överflytta medel från det ena kontoslaget till det andra kontoslaget (jfr RÅ 1972 ref 58 och RÅ 1970 ref 35). Det sistnämnda synes i vart fall vara avsett övergångsvis. Problemet torde dock även kunna bli aktuellt senare vid insättningar som sker av misstag eller på grund av bristande kunskap om den nya ordningen.

7, De föreslagna övergångsbestämmelserna synes inte beakta att den förhöjda insätlningsrätten vid skadefall fidigare har varit reglerad genom särskild lagstiftning. För att den nya ordningen skall gälla också för sådana insättningar torde krävas en regel med exempelvis följande lydelse, "Härvid skall anses som om ursprungligt uppskov medgetts med stöd av 2 § andra stycket". Med en sådan skrivning kan punkt 2 sista meningen utgå,

8, I övergångsbestämmelsen måste också regleras uppgiftsskyldighel för den skaltskyldige vad gäller överflyttade medel (jfr 4 § skogskontolagen).

Det nu framförda torde inte innehålla en fullständig uppräkning av de tekniska problem som bör lösas i samband med en eventuell lagstiftning. Enligt RSVs mening kräver också de exempel som här angetts alt en eventuell lagstiftning föregås av ytterligare utredning. Det bör därvid även kunna övervägas om del nu framlagda förslaget på ett överskådligare sätt skulle kunna regleras i en särskild lag för "skogsskadekonton" med lämpliga hänvisningar till skogskontolagen, RSV förutsätter att verket också bereds tillfälle att lämna synpunkter på de förslag som därvid framarbetas. Det nu framlagda förslaget utgör inte tillräckligt underlag för en lagstiftning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län redovisar i stort sett samma problemställningar som RSV har gjort. Länsstyrelsen tar också upp förslagels betydelse för virkesförsörjningen och skattekonsekvenserna för den enskilde skogsägaren:

Utredningen anför att den omständigheten alt behållningen på vissa skogskonton tas till beskattning vid 1982 års taxering kommer att leda till att skogsägare av skatteskal underlåter alt avverka. Del torde vara ett ringa antal skogsägare som gjort stora insättningar vid 1971 års taxering och låtit medlen stå inne maximal tid och följaktligen 1982 tvingas redovisa höga intäkter av jordbruksfastighet. På grund härav kan länsstyrelsen inte dela uppfattningen att virkesförsörjningen i nämnvärd omfattning kan påverkas.

Länsstyrelsen anser därför att förslaget har marginell betydelse för virkesförsörjningen. Med hänsyn till de övriga möjligheter till resultatuljäm-ning mellan beskattningsår (allmän investeringsreserv, avsättning för skogsvårdande åtgärder m, m,) som numera står ägare av jordbruksfastighet till buds, torde inle heller skattekonsekvenserna för den enskilde påkalla den föreslagna lagändringen.

Prop. 1981/82:182 69

Förslaget strider vidare enligt länsstyrelsens mening även mot en önskvärd förenkling av regelsystemet på beskattningsområdet.

På grund härav föreslår länsstyrelsen att förslaget inte läggs till grund för lagstiftning.

Länsstyrelsen i Värmlands län:

Såsom utredningen framhållit är det i huvudsak Värmlands län som drabbats av inseklsangrepp på växande skog. Ett område som drabbats särskilt hårt är Norra Ny församling i Torsby kommun. Såvitt framgår av 1980 års skattelängd förefaller det emellertid inte som om skogsägarna i området tvingats betala onormalt höga skatter därför att nuvarande möjligheter till inkomstutjämning skulle vara otillräckliga. Skattelängden för Norra Ny visar nämligen att endast sex skattskyldiga med hemort inom församlingen hade inkomst av jordbruksfastighet över 50 000 kr, vid 1980 års taxering, 1 två av fallen översteg inkomsten 100 000 kr.

En förlängning av löptiden för skogskonto som även omfattar redan innestående medel kommer utan tvivel att medföra åtskilliga administrativa problem. Ett av problemen beror på att flertalet deklarationer normall utgallras efter sex år och att man därför i många fall saknar möjlighet att kontrollera om det vid deklarationstillfället företetts ett intyg om sådan avverkning som avses i 2 § andra stycket skogskontolagen. Normalt lämnas intyget av skogsvårdskonsulenten året efter det att avverkningen skett. Intyget skall visa att viss angiven intäkt hänför sig till avverkning på grund av sådan skada som avses i nämnda lagrum (stormfällning, brand, insektsangrepp eller liknande händelse). Det är vanligt alt skogsägaren gjort normala avverkningar jämsides med avverkningar på grund av skada. Alt långt i efterhand intyga hur stor andel av intäkten som hänför sig till normalavverkning resp, avverkning på grund av skada torde vara svårt. Värdet av de intyg som enligt förslaget skall grunda rätt till förlängning av löptiden i nu avsedda fall måste därför ifrågasättas.

Taxering av fastighetsägare som är bosatta utom kommunen avses inom en nära framtid komma att ske i den skattskyldiges hemortskommun. Någon lokalkännedom kommer då inte att finnas när taxeringsnämnden skall ta ställning till om uppskov skall medges på grund av att intäkterna hänför sig lill sådan avverkning som avses i 2 § andra stycket skogskontolagen. God lokalkännedom har ofta stor betydelse för att taxeringsnämnderna skall kunna åsatta likformiga och rättvisa taxeringar. Vid allmän fastighetstaxering samtaxeras alla fasligheter som bildar en gemensam förvaltningsenhet, I en geografiskt vidsträckt kommun som Torsby är det inte ovanligt att en skogsägare har långt mellan sina skogsskiften. Ett intyg avseende avverkning på ett skifte inom viss del av kommunen kan i ett sådant fall åberopas av fastighetsägaren utan att taxeringsnämnden har någon reell möjlighet att bedöma om avverkningen i verkligheten skett inom en annan del av kommunen där skogen inte drabbats av någon skada.

Med hänsyn till att endast ett fåtal fastighetsägare torde ha nämnvärda skatteproblem på grund av stora skogsavverkningar och då det redan med nuvarande bestämmelser finns möjlighet att uppskjuta beskattningen under sju år genom att utnyttja möjligheten att göra avsättning till allmän investeringsreserv, avstyrker länsstyrelsen förslaget om en generell förlängning av löptiden för skogskonto i skadefallen till 20 år. Skatteeffekterna torde allmänt komma att lindras om den nyligen aviserade marginalskattereformen

Prop. 1981/82:182 70

genomförs. Skulle i enstaka fall svåra skattekonsekvenser uppstå för skogsägare pä grund av avverkning i sådana fall som nu är i fråga, bör det vara tillräckligt om länsstyrelsen ges rnöjlighet att efter ansökan medge dispens från skyldighet att göra uttag från skogskonto, förslagsvis under högst fem år.

En minoritet av länsstyrelsen förordar att virkesförsörjningsutredningens förslag genomförs.

6 Den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och diken

I fråga om markanläggningar gäller som huvudregel att avdrag medges enligt avskrivningsplan med 5 % årligen av ett belopp som motsvarar tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet.

Beträffande dikning görs f, n, skillnad mellan skyddsdikning och annan dikning. Till skyddsdikning räknas åtgärder som syftar till att vidmakthålla skogsmarkens avkastningsförmåga. Dikning som höjer produktionsförmågan räknas som annan dikning. Omedelbart avdrag medges för skyddsdikning medan annan dikning däremot följer reglerna om avskrivning av markanläggningar.

Enligt utredningen skulle en vidgad avskrivningsrätt för skogsvägar vara ett effektivt medel för att få fill stånd ett ökat vägbyggande. Utredningen föreslår bl. a. därför att hela anskaffningsvärdet skall få skrivas av på tio år. Utredningen anser vidare att övervägande skäl talar för att kostnaderna för all dikning jämställs med alla övriga skogsvårdsinsatser och därmed bli omedelbart avdragsgilla. Utredningen föreslär därför en sådan utvidgning av avdragsrätten.

Utredningens förslag beträffande skogsvägar har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanser, RRV, RSV och länsstyrelsen i Norrbottens län är dock kritiska.

RRV:

För att öka byggandet av skogsvägar föreslår utredningen dels ökat direkt statligt stöd, dels ändrade avskrivningsregler, Åndrade avskrivningsregler skulle framför allt gynna helt privata vägar. Erfarenheterna tycks dock visa att skogsvägar som byggs med bidrag, genom den samordning som sker mellan flera skogsägare, får såväl längre livslängd sorri bättre standard och sträckning. Mot bakgrund av detta och då stödet till skogsvägar redan utökats kraftigt avstyrker RRV utredningens förslag om ändrade avskrivningsregler.

RSV:

Enligt nu gällande regler får kostnad för skogsväg skrivas av med 75 % av den totala anskaffningskostnaden. Årligt avdrag får ske med 5 % på avskrivningsunderlaget. För denna typ av markanläggningar gäller således

Prop. 1981/82:182 71

samma regler som för andra markanläggningar. Före 1972 års lagstiftning gällde att avdrag för skogsväg fick ske med 10 % årligen på en tredjedel av anskaffningskostnaden för vägen. Departementschefen hade i prop, 1962:56, s, 80, anfört att varaktigheten av skogsvägar var svår att bedöma. Bl, a, med hänsyn härtill och att omedelbar avdragsrätt förelåg för anskaffningskostnaden för tillfälliga skogsvägar borde inte större andel av kostnaden för permanenta skogsvägar än en tredjedel få avskrivas,

1972 års lagstiftning medförde, som anförts ovan, att avskrivningsunderlaget höjdes till 75 % av anskaffningskostnaden. Härom anförde departementschefen (prop, 1972:120, s. 212) att varaktighetstiden för andra markanläggningar än täckdikningsanlåggningar var svår att bedöma, men i helt övervägande antalet fall torde fråga inte vara om anläggningar med begränsad varaktighet.

Principen bakom rätten till avdrag för värdeminskning på markanläggning är således den, att en sådan anläggning i och för sig är utsatt för viss värdeminskning, men denna är inte total. En sådan anläggning medför sådan värdeökning för fastigheten, som i vart fall delvis anses vara bestående. Detta torde inte minst gälla skogsvägar, där man i och för sig kan ifrågasätta om värdeminskningsunderlaget bort vara lägre än 75 % på grund av vägens bestående värde, detta sett mot bakgrund av att kostnaden för tillfälliga skogsvägar får dras av omedelbart,

RSV ifrågasätter starkt att en skogsägare skulle bli mer benägen att bygga skogsväg om avdragsrätten ökar till att omfatta hela anskaffningskostnaden i stället för nuvarande 75 % och att årlig avskrivning får ske med 10 % i stället för 5 % på underlaget. Enligt RSVs uppfattning torde lönsamheten för hela avverkningsprojektet, inkl, kostnaden för byggande av skogsväg, styra avverkningsbenägenheten. Vid en sådan helhetsbedömning torde storleken av avskrivningsunderlaget för vägen och avskrivningstakten spela en underordnad roll för beslutet om avverkning. Härtill kommer att denna typ av markanläggning av principiella skäl inte bör behandlas på annat sätt än andra markanläggningar och vidare de svårigheter av ganskningsteknisk natur som kommer att uppslå då systemet bryts. Vid en sådan samlad bedömning finner RSV att skogsvägar inte bör behandlas skattemässigt på annat sätt än andra markanläggningar, RSV avstyrker således förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Norrbottens län:

De kostnader som nedläggs i nya skogsvägar har ett visst bestående värde för fastigheten. Denna del bör inte medges som avdrag vid inkomstberäkningen. I prop. 1980/81:68 med förslag lill ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten m. m, behandlades denna fråga. Departementschefen anförde i anledning av framförda krav på utvidgad avskrivningsrätt för markanläggningar, att begränsningen till 75 % av anskaffningskostnaden fortfarande var motiverad eftersom vissa markanläggningar har ett bestående värde, Åven avskrivningsprocenten borde lämnas oförändrad bl, a, med hänsyn till att avskrivningarna beräknas på ett kollektivt avskrivningsunderlag. Länsstyrelsen anser att även efter avverkning är en skogsväg till nytta för fastigheten företrädesvis då för skogsvårdande åtgärder. Det bestående värdet av skogsvägar framstår tydligare än av skogsdikning.

Prop. 1981/82:182 72

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att hela anskaffningsvärdet av en skogsväg skall få skrivas av på fem år.

Skogsstyrelsen, som tillstyrker förslaget, anför:

Nedläggningen av flottningen har ökat behovet av vägar på många håll i norra Sverige, 1 de södra delarna av landet år stora delar av vägnätet föråldrat. Det är viktigt att erforderlig nybyggnad och upprustning av vägarna kommer till stånd eftersom de utgör en förutsättning för ett effektivt utnyttjande av landets skogstillgångar.

Den skattemässiga behandlingen av utgifterna för skogsvägar har varit föremål för överväganden av ett flertal utredningar under senare år. Såväl skogsskattekommittén (SOU 1969:30) som den skogspolitiska utredningen (SOU 1973:14) ansåg att kostnaderna för permanenta skogsvägar borde få avskrivas i sin helhet. Skogsskattekommittén föreslog en avskrivningstid på tio år medan den skogspolitiska utredningen ansåg det som angelägel med möjlighet till en kortare avskrivningstid, förslagsvis fem år. Efter det att nuvarande regler infördes år 1972 har avskrivningsreglerna för markanläggningar varit föremål för övervägande i företagsskatteberedningens betänkande (SOU 1977:86 och 87) och har krävts i framställningar om utvidgad avskrivningsrätt. Detta har dock inte föranlett någon ändring av reglerna. Utvidgad avskrivningsrätt för markanläggningar har inte ansetts mofiverad eftersom dessa bedöms ha ett bestående värde. Enligt skogsstyrelsens uppfattning kan dock skogsvägar som ersätter flottleder och skogsvägar som ersätter föråldrade delar i vägnätet ses som en nödvändig utgift för att motverka en försämring av en skogsegendoms värde. Detta hindrar givetvis inte att byggandet av permanenta skogsvägar i många fall också kan inverka värdehöjande.

En kortare avskrivningstid för skogsvägar kan motiveras med att många skogsvägar tillkommer för att tillgodose ett omedelbart behov och att det således i anslutning till vägbyggnaden görs stora skogsuttag under relativt kort tid. Enligt skogsstyrelsens erfarenheter har de mera förmånliga avdragsreglerna för tillfälliga vägar i vissa fall medfört att en sådan väg byggs i stället för en permanent skogsväg som kanske i vissa fall är den bästa lösningen. Det händer också i många fall att nya vägar byggs mycket enkelt och sedan ger upphov till höga underhållskostnader, vilket innebär skattemässiga fördelar. Det är givetvis önskvärt att skattereglerna utformas så att den bästa lösningen kan väljas utan att detta innebär skattemässiga nackdelar.

Skogsstyrelsen instämmer, med hänsyn till vad som ovan anförts, i utredningens förslag att hela kostnaden för skogsvägar skall få skrivas av och att avskrivningstiden förkortas till tio år.

Enligt anvisningar till 22 § kommunalskattelagen får för en anläggning, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades. Detta innebär att kostnaderna för tillfälliga vägar för en avverkning är avdragsgilla samma år som vägen anskaffas. Från teknisk synpunkt måste en skogsväg av det slag som här avses ofta byggas någon tid före användningen. Praktiska skäl kan också medföra försening av avverkningen. Enligt skogsstyrelsens mening borde därför anvisningstexten, vad avser skogsvägar, ändras så att avdrag kan få göras under senare år i anslutning till att vägen används för den tilltänkta avverkningen.

Innehållet i anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen, punkt 4, femte

Prop. 1981/82:182 73

stycket måste ändras för det fall hela kostnaden för markanläggning får avskrivas, "Fyra tredjedelar av" bör utgå ur anvisningstexten vad avser dessa fall,

Åven utan utvidgad avskrivningsrätt för skogsvägkostnader torde nämnda anvisningspunkt redan i nuläget få effekter som knappast kan ha varit de avsedda. För det första ger regeln orimliga konsekvenser vid avskrivning för täckdikning där hela anskaffningskostnaden redan nu får avskrivas. För det andra bör inte reglerna omfatta de fall då statsbidrag utgår till åtgärden. Statsbidraget kan nämligen anses utgå till anläggningskostnaden i sin helhet och således även till den del som inte är avdragsgill. Vad avser statsbidrag torde också anvisningarna till 22 § strida mot anvisningarna till 19 § KL,

Med den utformning som anvisningarna till 22 §, punkt 4, femte stycket nu har kan den anses ge rättvisande resultat i de fall då investeringsfond har tagits i anspråk för att täcka kostnaden för sådan markanläggning för vilken tre fjärdedelar av anskaffningsvärdet får avskrivas.

Förslaget om rätt lill omedelbart avdrag för kostnader för all dikning som främjar skogsbruket har allmänt tillstyrkts, RSV anser dock att de principiella erinringar som verket anfört beträffande förslagen rörande skogskonto och skogsvägar i och för sig gäller även förslaget om rätt till omedelbart avdrag för dikningskostnader. Detta gäller med särskild tyngd om förslaget endast med tvekan kan antas medföra ökad avverkning. Beträffande det nu aktuella förslaget vill RSV däremot inle anföra samma betänkligheter som i fråga om de två tidigare vad gäller belastningen av skatteadministrationen. Det kan således underlätta både för den skattskyldige och för granskningsadministrationen om kostnader för skogsdikning inte behöver delas in i avdragsgilla och icke avdragsgilla kostnader.

7 Vissa vid remissbehandlingen aktualiserade frågor

Lantbrukarnas skattedelegation lar upp frågan om möjligheten till skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv.

Lantbrukarnas skattedelegalion:

Reformeringen av avdragssystemet från 1981 års taxering var i huvudsak positiv, framför allt därför att beräkningen av värdeminskningsavdrag (skogsavdrag) förenklades. Vid en ökning av skogsinnehavet i samband med strukturrationalisering medförde emellertid de nya reglerna i de flesta fall en betydande försämring. Möjligheterna att genom skogsuttag självfinansiera skogslikvider beskars. Förhållandet har negativt påverkat skogsägarnas intresse och finansiella möjligheter att medverka i strukturåtgärder.

En i samband med reformen förbisedd konsekvens kom att betydligt förstärka problemen. Delegationen syftar på de många fall där skogsägare berörs av en fortlöpande rationalisering som kanske pågått sedan 1960- och 1970-talen. I samband med finansiering av tidigare förvärv har de sammanlagda avdragen kommit att överstiga halva sammanlagda anskaffningskostnaden för skogen. Därigenom beskärs eller omöjliggörs ytterligare avdrag vid kommande förvärv som behöver finansieras genom skogsuttag. I första

Prop. 1981/82:182 74

hand drabbas de företag som rationaliseringsorganen vill salsa på genom att fortlöpande tillföra skogsmark. Ett exempel kan visa problemet.

En skogsägare förvärvade genom arv efter faderns död 1966 en fastighet med skog. Skogens ingångsvärde var 34 000 kr, (— 1965 års taxerade skogsvärde).

År 1973 förvärvades från lantbruksnämnden skog för 54 000 kr. Förvärvet genomfördes som fastighetsreglering och finansierades genom skogsuttag som medförde skogsvärdeminskningsavdrag med 54 000 kr.

År 1976 erlades i samband med en ny fastighetsreglering 80 000 kr. i skogslikvid som föranledde skogsuttag och skogsvärdeminskningsavdrag med 80 000 kr.

År 1982 övervägs ett ytterligare förvärv med en skogslikvid om 94 000 kr. Vilka möjligheter finns till skogsavdrag vid ett skogsuttag för finansiering av likviden?

Skogens anskaffningsvärde
1966 års förvärv	M 000 kr.
197.3 "	54 000 '•
1976 •'	80 000 "
1982 " ev, förvärv	94 000 "	262 000 kr.
Avdragsutrymrne (50 procent)		131000 kr,
Tidigare avdrag
1973 års förvärv	54 000 kr.
1976 '■	80 000 •'	134 000 kr.

Hela avdragsutrymmet (inkl. det som uppstår genom 1982 års eventuella förvärv) är således tidigare förbrukat. Därav följer att inget som helst skogsavdrag kan erhållas vid uttag efter 1982 års eventuella förvärv. Intresset för eller möjligheterna till fortsatta skogsförvärv är naturligtvis mycket begränsat, I förlängningen påverkar detta också avverkningsintensiteten och virkesförsörjningen. En förbättrad fastighetsstruktur är en viktig grund för en ökad aktivitet.

Den delvis oförutsedda försämringen av avdrags- och finansieringssituationen hotar en fortsatt uppbyggnad av rationella skogsenheter och försvårar över huvud taget det angelägna strukturarbetet i skogsbruket. Frågorna bör enligt delegationens mening kunna lösas efter följande linjer.

Vid ralionaliseringsförvärv höjs avdragsutrymmet från 50 till åtminstone 75 % av anskaffningskostnaden för skogen. Vidare kompletteras övergångsbestämmelserna på sådant sätt alt skogsvärdeminskningsavdrag enligt tidigare regler inte till någon del skall begränsa avdragsutrymmet beträffande skogsförvärv som genomförs efter övergångstillfället,

LMV tar upp frågan om gernensamhetsskogarnas beskattning. Verket anför:

Vid omreglering av starkt ägosplittrade skogsmarker är bildande av gemensamhetsskog ett snabbt och effektivt sätt att uppnå en arrondering som medger tillfredsställande skogsdrift. Beskattningsreglerna är dock otillfredsställande i flera avseenden. På grund av att gemensamhetsskogen inte har möjlighet att fondera medel för framtida behov annat än i den begränsade ornfattning som resultatsutjämningsfonden medger kan löpande inkomster bli föremål för dubbelbeskattning- alltså beskattas både hos gemensamhets-

Prop. 1981/82:182 75

skogen och dess delägare. Vid utdelning av kapitaluttag som kan uppkomma genom upplåtelse av t, ex, grustäkt och vid försäljning av mark blir det dubbelbeskattning. Problemen har närmare berörts i en gemensam skrivelse från lantbruksstyrelsen och LMV till budgetdeparternentet 1977-06-13, vilken sedermera har överlämnats till strukturutredningen.

För alt bildande av gemensamhetsskogar skall kunna bli det effektiva och enkla alternativ vid strukturrationalisering av starkt ägosplittrade områden som det skulle kunna vara måste enligt LMVs mening - såsom även föreslås i den nyss nämnda skrivelsen - de olägenheter som finns i fråga om beskattningen ändras. Skattereglerna bör inte som f, n, hindra en rationell förvaltning av gemensamhetsskogen och ett delägarskap bör framstå som åtminstone neutralt ur skattesynpunkt jämfört med enskilt ägande.

Prop. 1981/82:182 76

Innehållsförteckning

Proposifionen.................................................................. ........ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ........ 1

Lagförslag.......................................................................

1, Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 3

2, Lagom ändring i lagen (1979:500) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 7

3, Lag om ändring i skogskonlolagen (1954:142) ........ 9

4, Lag om ändring i lagen (1981:342) om extra avdrag för vissa skogsuttag 13

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 1982. . 14

1, Inledning.................................................................. 14

2, Föredragandens överväganden............................... 15

2.1 Allmänna synpunkter........................................ 15

2.2 Reglerna om skogskonto.................................. 20

2.2.1 Nuvarande regler.................................. 20

2.2.2 Skogskontots behandling vid överlåtelse av fastighet 21

2.2.3 Skogskontots löpfid............................... 22

2.3 Den skattemässiga behandlingen av skogsvägar och diken 26

2.4 Möjligheten till skogsavdrag vid tillskottsförvärv 28

2.5 Förkortning av fiden för rätt lill extra avdrag för vissa skogsuttag 29

3, Statsfinansiella effekter............................................ 30

4, Upprättade lagförslag............................................... 30

5, Hemställan................................................................ 31

6, Beslut ....................................................................... 31

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1981:81)

Skogsindustrins virkesförsörjning....................... 32

Bilaga 2 Virkesförsörjningsutredningens författningsförslag 40

Bilaga 3 Virkesförsörjningsutredningens skrivelse om ändrade

beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador

på skog............................................................... 46

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över dels virkesförsörj
ningsutredningens betänkande Skogsindustrins virkesför
sörjning (SOU 1981:81), dels utredningens skrivelse om
ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av
skador på skog................................................... 49

GOTAB Stockholm 1982