Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:165

Regeringens proposition

1981/82:165

med förslag till konkurrenslag;

beslutad den 18 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

BJÖRN MOLIN

Propositionens huvudsakliga innehåll

Begränsningar av konkurrensen mellan företagen kan ha skadliga ekono­miska verkningar i form av prishöjningar och minskad effektivitet m. m. För att undanröja sådana verkningar finns f.n. ett särskilt regelsystem, lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Lagen är inriktad på vissa förfaranden som företag vidtar samt på andra konkurrenshinder inom näringslivet. Enligt lagen gäller straffbelagda förbud mot s. k. brultoprissättning och mot anbudskar­teller. Beträffande övriga slag av konkurrensbegränsningar gäller att mark­nadsdomstolen (MD) genom förhandling med enskilda förelag skall söka undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Endast i ett speciellt fall har domstolen tillgång till tvångsmedel mot sådana begränsningar, om förhandlingen inte skulle leda till avsett resultat.

I propositionen föreslås en ny konkurrenslag. Huvudpunkterna är föl­jande.

De straffbelagda förbuden effektiviseras och straffen skärps. MD får möjlighet all vid vite förbjuda olika former av skadliga konkurrensbegrän­sande förfaranden. Ett system för kontroll av företagsförvärv (fusionskon­troll) införs. Förslaget innebär att sådana förvärv skall kunna förbjudas när de ger förvärvaren en dominerande ställning på marknaden eller förstärker förvärvarens redan dominerande stäUning. Förutsättningen är då bl. a. att marknadsdominansen ger skadlig verkan. Förhandling i MD mot ett sådant förvärv kan leda till att MD förbjuder del. Om regeringen fastställer beslu­tet blir det gällande mot förvärvaren.

1    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                    2

Den nya konkurrenslagen innebär vidare att det nuvarande systemet görs effektivare, bl. a. genom en möjlighet för MD att meddela interimis­tiska beslut om förbud. Till skUlnad mot vad som gäller f. n. kommer lagen att omfatta också fast egendom.

De nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1983.

 

Prop. 1981/82:165

Förslag till Konkurrenslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag har till ändamål att främja en från allmän synpunkt önsk­
värd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga konkur­
rensbegränsningar.

Åtgärder i enskilda fall

Undanröjande av skadlig verkan

2 § Om en konkurrensbegränsning har skadlig verkan inom landet, kan
marknadsdomstolen för alt förhindra sådan verkan besluta om åtgärder
enligt denna lag. En sådan åtgärd får riktas mot en näringsidkare som
föranleder den skadliga verkan.

Med skadlig verkan förslås att konkurrensbegränsningen på ett sätt som är otillbörligt från allmän synpunkt

1.    påverkar prisbUdningen,

2.    hämmar effektiviteten inom näringslivet eller

3.    försvårar eller hindrar annans näringsutövning.

3 §   Marknadsdomstolen kan meddela näringsidkaren

1.   förbud all tiUämpa ett visst avlal, avtalsviUkor eller annat konkur­rensbegränsande förfarande eller att tillämpa väsenfiigen samma förfaran­de som det sålunda förbjudna,

2.   åläggande att tiUhandahålla en annan näringsidkare en viss vara, tjänst eller annan nyttighet pä vUlkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare (säljåläggande) eller

3.   åläggande all eljest ändra ett av honom tillämpat konkurrensbegrän­sande förfarande, att i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst villkor eller att lämna viss information eller vidta annan åtgärd som mot­verkar förfarandet (rättelseåläggande).

Om den skadliga verkan innebär att ett pris med hänsyn till kostnaderna och övriga omständigheter är uppenbart för högt och saken är av större vikt, kan marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren att under en viss tid, högst ett år, inte överskrida ett visst högsta pris (prisåläggande).

4 § Innan förbud eller åläggande enligt 3 § meddelas, skall marknads­
domstolen söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling, om inte
omständigheterna talar däremot.

Särskilda bestämmelser om företagsförvärv

5 § Beslår i fall som avses i 2 § konkurrensbegränsningen i att näringsid­
karen, genom att göra ett visst företagsförvärv, får en dominerande ställ­
ning på marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet eller förstärker

 

Prop. 1981/82:165                                                    4

en redan dominerande ställning, skall marknadsdomstolen söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling. Är saken av särskild vikt från allmän synpunkt, får förhandlingen syfta till alt näringsidkaren skall avstå från förvärvet.

Med förelagsförvärv avses i denna lag förvärv av förelag som driver verksamhet inom landet. Som förelagsförvärv räknas också förvärv av aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Till företagsför­värv hänförs vidare fusion.

Första stycket tiUämpas även i fall då näringsidkaren är en av flera näringsidkare som sammanhålls av gemensamma ägarintressen eller på annat sätt och som genom hans förvärv får eller förstärker en dominerande ställning på marknaden.

6 § Har i fall som anges i 5 § en förhandling om avslående från företags­
förvärvet avslutats ulan att den skadliga verkan har kunnat förhindras och
finner marknadsdomstolen att förbud eller åläggande enligt 3 § inte bör
meddelas eUer är otillräckligt, kan domstolen förbjuda förvärvet.

Ett förbud enligt första stycket får inte meddelas i fråga om förvärv av aktier som har skett på Stockholms fondbörs eller förvärv som har skett genom inrop på exekutiv auktion. I stället får marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren att avhända sig aktierna eller den på auktionen förvärvade egendomen.

7 § Ett beslut om förbud eller åläggande enligt 6 § blir gällande mot
näringsidkaren endast om regeringen fastställer det. Beslutet skall av
marknadsdomstolen omedelbart underställas regeringen för prövning av
fastställelsefrågan.

Om regeringen fastställer ett beslut om åläggande enligt 6 § andra stycket, skall detta verkställas inom sex månader från det regeringen meddelade sitt beslut eller inom den längre tid som regeringen bestämmer.

8   § Ett företagsförvärv blir ogiltigt, om regeringen fastställer marknads­domstolens beslut om förbud mot förvärvet.

9   § Om regeringen finner alt ett beslut enligt 6 § inte skall fastställas, kan regeringen, om nya omständigheter eller andra särskilda skäl föranleder det, överlämna ärendet till marknadsdomstolen för förnyad handläggning.

Vite m.m.

10   §    Ett förbud eller ett åläggande enligt 3 eller 6 § får förenas med vite.

11   § Om förutsättningar för åtgärd enligt 3 § första stycket föreligger i ett visst fall, som ej är av större vikt, får näringsfrihelsombudsmannen vid vite förelägga näringsidkaren, för godkännande omedelbart eller inom viss tidsfrist,

 

1.    förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkur­rensbegränsande förfarande eller all tillämpa väsentligen samma förfaran­de som del sålunda förbjudna (förbudsföreläggande),

2.    åläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare (säljföreläggande) eller

3.    åläggande all eljest ändra ett av honom tillämpat konkurrensbegrän­sande förfarande, att i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst

 

Prop. 1981/82:165                                                    5

villkor eller att lämna viss information eller vidta annan åtgärd som mot­verkar förfarandet (rätldsefördäggande).

Godkänt föreläggande gäller som förbud eller åläggande som har medde­lats av marknadsdomstolen enligt 3 § första stycket. Ett godkännande som sker sedan den i föreläggandel utsatta tidsfristen har gått till ända är dock utan verkan.

Internationell överenskommelse

12 § Om det påkallas av hänsyn till en internationell överenskommelse,
kan regeringen, efter framställning av näringsfrihetsombudsmannen, be­
sluta att prövning av fråga om åtgärd enligt 3 § i visst fall får ske beträffan­
de en konkurrensbegränsning med verkan utom landet. En sådan konkur­
rensbegränsning skaU anses ha skadlig verkan, om den strider mot över­
enskommelsen.

Straffbelagda konkurrensbegränsningar m. m.

Bruttoprisförbud

13 §    En näringsidkare får inle

1.   betinga sig av en näringsidkare i ett senare led att denne vid försälj­
ning eller uthyrning av en vara inom landet icke skall gå under ett visst pris
eller

2.   tUl ledning för prissättningen i ett senare led inom landet ange ett visst
pris vid försäljning eller uthyrning av en vara utan att del framgår all priset
får sättas lägre.

Anbudskartellförbud

14 § En näringsidkare får inte ingå eller tillämpa en överenskommelse
med en annan näringsidkare eller i samförstånd med en sådan tillämpa ett
gemensamt förfarande eller, i syfte all så skall ske, öva påtryckning på en
annan näringsidkare, om överenskommelsen eller det gemensamma förfa­
randet innebär att vid anbudslävling för tillhandahållande av en vara, tjänst
eller annan nyttighet inom landet

1. någon skall avstå från att avge anbud,

2.    en anbudsgivare skall avge högre anbud än en annan eller

3.    samarbete annars skall förekomma i fråga om anbudssumma, förskoll eller kreditvillkor.

Första stycket gäller ej i fråga om en överenskommelse eller ett gemen­samt förfarande som

1.    har sin grund i att flera näringsidkare tillhandahåller en vara, tjänst eller annan nyttighet genom en särskild juridisk person med för dem gemensamma funktioner (säljorganisation) eller

2.    innebär att näringsidkare går samman för samfälld prestation med gemensamt anbud eller i den formen att någon av dem medverkar som underleverantör till anbudsgivare.

En näringsidkare som har ingått eller tillämpat en sådan överenskom­melse eller tillämpat ett sådant gemensamt förfarande som avses i första stycket men som är tillåtet enligt andra stycket skall, om han lämnar anbud i en anbudstävling som berörs därav, senast när anbudet avges skriftligen lämna uppgift om detta till den som anbudet skall riktas till.

 

Prop. 1981/82:165                                                               6

Undantag från förbuden

15 § Förbuden i 13 och 14 §§ gäller ej i fråga om ett förfarande som ett
koncernföretag tillämpar i förhållandet till eti annat företag inom koncer­
nen. Ytteriigare föreskrifter om undantag från förbudet i 13 § finns i 10 §
CECA-lagen (1972:762).

Dispens från förbuden

16 § Marknadsdomstolen kan, för viss tid eller tills vidare, meddela en
näringsidkare tillstånd till ett förfarande som är förbjudet enligt 13 eller
14 §.

Ett sådant tillstånd får lämnas endast om förfarandet kan antas främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till godo, eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller om eljest särskilda skäl föreligger.

Handläggningen m. m.

Ansökan

17 § Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt denna lag efter an­
sökan.

Ansökan som avser prövning enligt 2 § görs av näringsfrihetsombuds­mannen. Beslutar ombudsmannen för visst fall att inte göra ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare eller av en näringsidkare som berörs av konkurrensbegräns­ningen i fråga.

Interimistiska beslut

18 § Om särskilda skäl föranleder det, kan marknadsdomstolen för liden
till dess slutligt beslut föreligger besluta i fråga om förbud eller åläggande
enligt 3 § eller om tUlslånd enligt 16 §.

Särskilda bestämmelser om företagsförvärv

19   § Ärenden om företagsförvärv skall handläggas med särskild skynd­samhet.

20   § Så snart näringsfrihetsombudsmannen finner anledning att undersö­ka ett företagsförvärv, skaU han besluta särskilt om detta. Har part i avlal om företagsförvärv anmält förvärvet till ombudsmannen för prövning av fråga om förbud eller åläggande enligt 6 §, skall ombudsmannen snarast besluta antingen att undersöka förvärvet eller att lämna det ulan åtgärd såvitt avser sådant förbud eller åläggande.

Om näringsfrihetsombudsmannen har beslutat enligt första stycket aU lämna ett anmält förelagsförvärv ulan åtgärd, får han därefter ej beträffan­de samma förvärv begära marknadsdomstolens prövning av fråga om förbud eller åläggande enligt 6 §, såvida inte näringsidkaren har lämnat oriktig uppgift om föreliggande sakförhållanden av väsentlig betydelse för StäUningstagandet i beslutet. Har ombudsmannen beslutat att undersöka förvärvet och vill han begära sådan prövning, skall han senast inom tre månader från beslutet hos domstolen göra detta, om inte parterna i avtalet om förvärvet samtycker till en föriängning av denna frist.

Marknadsdomstolen kan, om synnerliga skäl föreligger, på begäran av näringsfrihetsombudsmannen för viss lid, varje gång högst en månad, föriänga frist som gäller enligt andra stycket.

 

Prop. 1981/82:165                                                    7

21   § När synnerliga skäl föreligger, kan marknadsdomstolen vid vite förbjuda en näringsidkare att fullfölja ett företagsförvärv intill dess ärendet har slutligt avgjorts. Om domstolens beslut rörande ett förelagsförvärv understäUs regeringen enligt 7 §, har regeringen motsvarande befogenhet.

22   § Innan ett förbud eUer ett åläggande enligt 6 § eller ett beslut av regeringen enligt 7 § meddelas, skall förvärvarens motpart i avtalet om företagsförvärvet ges tillfälle att yttra sig.

23   § Marknadsdomstolen får inte meddela förbud eller åläggande enligt 6 § senare än sex månader efler det att ansökan har gjorts enligt 17 §. Denna frist kan domstolen förlänga, om parterna i avtalet om företagsför­värvet samtycker till det eller om synnerliga skäl föreligger. Förbud eller åläggande enligt 6 § får inte meddelas senare än två år efler det alt avtalet om förvärvet slöts.

När marknadsdomstolen enligt 7 § har underställt regeringen sitt beslut, skall regeringen besluta i ärendet senast tre månader därefter. Vad som sägs i första stycket om förlängning av frist får därvid av regeringen tillämpas på motsvarande sätt.

Omprövning m. m.

24 § Ett beslut av marknadsdomstolen beträffande förbud eller åläg­
gande enligt 3 §, avslutande av förhandling enligt 4 eller 5 § eUer tillstånd
enligt 16 § utgör inte hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om
ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föreligger. Detsamma gäller
ett beslut av näringsfrihetsombudsmannen i fråga om föreläggande enligt
11 §.

Om marknadsdomstolen har beslutat att ej ingripa mot ett förelagsför­värv enligt 6 §, får domstolen inle ompröva frågan annat än om näringsid­karen har lämnat oriktig uppgift om föreliggande sakförhåUanden av vä­sentlig betydelse för ställningstagandet i beslutet. Har regeringen vid tillämpning av 7 § beslutat att inle fastställa ett beslut av domstolen, får regeringen ompröva frågan endast under motsvarande förutsättning.

Har regeringen med stöd av 7 § fastställt ett beslut av marknadsdomsto­len om förbud eller åläggande, får regeringen pröva frågan pä nytt, om del finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att detta inle längre behövs eller ej längre är lämpligt.

25 § Ansökan om marknadsdomstolens eller regeringens omprövning
enligt 24 § görs hos domstolen av näringsfrihetsombudsmannen eller den
mot vilken ett beslut om förbud eller åläggande riktar sig.

Ansökan om omprövning enligt 24 § andra stycket skall göras senast inom ett år efler meddelandet av marknadsdomstolens beslut eller, om fastställdseprövning skett enligt 7 §, regeringens beslut.

Före regeringens omprövning enligt 24 § andra eller tredje stycket skall domstolen göra en förberedande prövning av förutsättningarna för änd­ring. Om utgången av denna skall domstolen göra anmälan till regeringen.

Uppgiftsskyldighet

26 § Regeringen får meddela föreskrifter rörande skyldighet för den som
gör förelagsförvärv att lämna sådana uppgifter om förvärvet som behövs
för prövning enligt denna lag.

 

Prop. 1981/82:165                                                    8

27    § Näringsfrihetsombudsmannen kan, om det behövs för prövning en­ligt denna lag och särskilda skäl föreligger, ålägga en viss näringsidkare alt göra anmälan innan denne sluter avtal om företagsförvärv. En sådan anmälningsskyldighet skall gälla för viss tid, högst ett år.

28    § Näringsfrihetsombudsmannen får ålägga näringsidkare att tillhanda­hålla uppgift, handling eller annat som behövs i ärende enligt denna lag. Även i ärende om tillsyn över att ett förbud eller ett åläggande enligt lagen åtlyds får ombudsmannen besluta om motsvarande skyldighet för den som avses med förbudet eller åläggandet.

Samma skyldighet kan näringsfrihetsombudsmannen ålägga också an­nan än den som anges i första stycket, om det behövs för kontroll eller fullständigande av vad som skall fullgöras enligt första stycket och det är nödvändigt på grund av särskilda förhållanden.

I ett ärende som har underställts regeringens prövning enligt 7 § får chefen för handelsdepartementet ålägga skyldighet enligt första stycket första meningen eller andra stycket.

Särskilda bestämmelser

29    § En sammanslutning av näringsidkare likställs i denna lag med nä­ringsidkare. Ett beslut av en sådan sammanslutning likställs med en över­enskommelse eUer ett gemensamt förfarande som avses i 14 §.

30    § Åläggande som avses i 27 eller 28 § kan förenas med vite, om det finns skäl tiU detta.

31    § Uppgiftsskyldighel enligt denna lag innebär inle förpliktelse all röja yrkeshemlighet av teknisk natur.

32    § Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag får inte betungas onö­digt.

33    § Näringsfrihetsombudsmannen och marknadsdomstolen får av myn­dighet, som avses i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-och konkurrensförhållanden, begära biträde för utredning i frågor som kan vara av betydelse för prövning enligt denna lag.

Straff, besvär och övriga bestämmelser

Straff m.m.

34 §   TUl böter eller fängelse högst ett år döms den som

1.    uppsåtligen bryter mot 13 § 1 eUer 14 § första stycket,

2.    uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 13 § 2 eller 14 § tredje stycket eller

3.    i övrigt uppsåtiigen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift vid fullgörandet av anmälnings- eller annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag.

35 § Är gärning som avses i 34 § att anse som ringa, skall inte dömas till
ansvar.

 

Prop. 1981/82:165                                                    9

36 § Är brott som avses i 34 § 1 att anse som grovt, döms till fängelse i
högst två år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan eller i en upprepad brottslighet eller har medfört betydande skada.

37   § För gärning som omfattas av ett sådant förbud eller åläggande som har meddelats vid vite med stöd av denna lag döms inte tiU ansvar enligt 34 eller 36 §.

38   § Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. Sådan talan får väckas endast efter anmälan eUer medgivande av näringsfrihelsombudsmannen eller, i fråga om vite som marknadsdomstolen har ålagt pä talan av annan, av denne.

39   § Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter anmälan eUer medgivande av näringsfrihetsombudsmannen.

Besvär

40 § Mot näringsfrihetsombudsmannens beslut enligt 11, 12, 17, 20, 25,
33, 38 eller 39 § får talan inte föras. Ej heller får talan föras mot beslut
enligt 28 § tredje stycket.

Beslut enligt 27 § eller 28 § första eller andra stycket får, om beslutet är förenat med vite, överklagas hos kammarrätten genom besvär. Beslutet skall dock gälla omedelbart, om inte annat bestäms.

Övriga bestämmelser

41 § Vad som sägs i denna lag tillämpas inte på överenskommelse mellan
arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön eller andra arbetsvillkor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Genom lagen upphävs lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Åtgärd som har vidtagits med tillämpning av sistnämnda lag gäller som om motsvarande bestämmelse i den nya lagen hade tillämpats.

Ansökan om tillstånd enligt 16 § kan prövas före lagens ikraftträdande.

 

Prop. 1981/82:165                                                   10

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-12-22

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden UUslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, An­dersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Molin

Lagrådsremiss med förslag till konkurrenslag

1   Inledning

Sedan länge är det en näringspolitisk målsättning all konkurrensen mel­lan företagen skall vara fri inom de ramar som statsmakterna ställer upp. En sådan konkurrens främjar näringslivets effektivitet och utvecklingsför­måga och är därmed till nytta för konsumenterna. Konkurrensen bedrivs inom ramen för vår marknadsekonomi, som utgör ett decentraliserat eko­nomiskt system med en betydande frihet för de ekonomiska enheterna att besluta om olika åtgärder beträffande produktion, distribution m.m. Åt­gärdernas inriktning påverkas i sin tur av efterfrågan. Detta system för organisation av produktion och konsumtion ger stora fördelar för konsu­menterna också i fråga om valfrihet och möjligheter till rationella val.

I vissa fall kan det aUmännas önskemål om en fri konkurrens komma alt motverkas genom att företagen på en marknad samarbetar i stället för att konkurrera. Vidare kan vissa företag hindra andra från att konkurrera på lika viUkor. Också andra former av konkurrensbegränsningar förekommer.

I de fall sådana begränsningar har negativa ekonomiska följder för kon­sumenterna har samhället ett intresse av att gripa in för att få bort konkur­renshindren och därmed främja den önskvärda konkurrensen. Ett regel­system med detta syfte finns i lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

I motioner tUl bl. a. 1974 års riksdag fördes fram önskemål om en översyn av konkurrenslagstiftningen i moderniserande och skärpande rikt­ning. Förutom annat gällde det möjligheter till offentlig insyn och kontroll beträffande sammanslagningar av företag. Näringsutskottet anförde (NU 1974:10) bl. a. att det, sedan riksdagen senast behandlat frågan, hade kommit fram material som kunde anses tala för att konkurrenslagstiftning­en gjordes effektivare.

 

Prop. 1981/82:165                                                                 11

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 september 1974 och regeringens bemyndigande den 15 december 1976 tillkallades därefter sär­skilda sakkunniga' med uppdrag att se över lagstiftningen om konkurrens­begränsning.

De sakkunniga, som har arbetat under namnet konkurrensutredningen, har ijanuari 1978 överlämnat betänkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrens-begränsningslag. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en samman­fattning av utredningens överväganden som Bilaga 1, dels dess lagförslag som Bilaga 2. Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt utredningens närmare överväganden hänvisas i huvudsak till betän­kandet. En mer allmän bakgrundsbeskrivning av de svenska förhållandena lämnas i det följande.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Jönköping, bankinspektionen, försäkrings­inspektionen, Stockholms fondbörs, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), statens jordbruksnämnd (JN), kommerskollegium (KK), mark­nadsdomstolen (MD), näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris-och kartellnämnd (SPK), konsumentverket (KOV), patent- och registre­ringsverket (PRV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), slatens industriverk (SIND), länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Norrbottens län, delegationen (B 1977:09) för förelagens uppgiftslämnande (DEFU), nya arbetsrätlskommittén (A 1976:2), Handelshögskolan i Stockholm, Svens­ka handelskammarförbundel. Svenska kommunförbundet. Landstingsför­bundet, Sveriges advokatsamfund, Svenska sågverks- och trävaruexport­föreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveri­ges industriförbund (SI), Sveriges hantverks- och induslriorganisation (SHIO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska civilekonomförening­en. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareför­eningen (SAF), Sveriges redareförening. Företagareföreningarnas för­bund. Svenska bankföreningen. Byggherreföreningen, Dagligvaruleveran-lörers förbund (DLF), Familjeföretagens förening, Kooperativa förbundet (KF), Motorbranschens riksförbund (MRF), Svensk industriförening. Svenska företagares riksförbund och Sveriges aktiesparares riksförbund.

KK, som har givit samthga handelskamrar tillfälle att yttra sig, har bifogat dels ett gemensamt yttrande från dessa, dels särskilda yttranden från Gollands och Västerbottens handelskamrar. Länsstyrelsen i Stock-

' Numera ordföranden i marknadsdomstolen, f. d. regeringsrådet Lars Jonson, ord­förande, riksdagsledamoten Kjell A. Mattsson, förutvarande riksdagsledamoten numera statssekreteraren, docenten Ola Nyquist samt riksdagsledamöterna Wivi-Anne Radesjö, Lars Ulander och Knut Wachtmeister, samtliga som ledamöter. Ledamöterna har biträtts av experter.

 Utredningen har tidigare låtit publicera en studie av ett visst antal utvalda företags­förvärv som ett delbetänkande (SOU 1977:51, Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73, En fallstudie).

 

Prop. 1981/82:165                                                   12

holms län har tUl sitt yttrande fogat yttranden från Stockholms och Söder­tälje kommuner.

Svenska handelskammarförbundel, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, SHIO, SAF och Familjeföretagens förening har avgelt ett gemensamt yttrande. TUl detta har Svenska företagares riksförbund anslu­tit sig. LO har bifogat yttrande från Svenska deklrikerförbundel.

Handelshögskolan i Stockholm inbjöds under våren 1978 att inom ramen för utbildningen vid högskolan låta skolans studenter lämna ett remissvar över utredningens betänkande. Studentsynpunkterna, som bygger på grupparbeten inom kursen samordnad företagspolitik, redovisas i ett ge­mensamt remissyttrande.

En sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som Bilaga 3.

2    Bakgrund

2.1 Skilda former av konkurrensbegränsningar

Den ekonomiska teorin behandlar två huvudmodeller för förhållandena på en marknad, fri konkurrens respektive monopol. Båda är ett slags ytterlighetsfall.

Konkurrensen kan sägas innebära en tävlan mellan producenter respek­tive distributörer om leveranser, kunder, arbetskraft m. m. Konkurrenssi­tuationerna kan vara olika. Man brukar tala om fullständig eller fri konkur­rens, fåtalskonkurrens (oligopol) när endast få företag finns på marknaden, samt monopolislisk konkurrens (märkesmonopol eller s. k. kvasimono-pol). Den klassiska nationalekonomins modeller, byggda på förutsättning­en av en fullständig eller fri konkurrens, förekommer inte i praktiken annat än på vissa mycket speciella marknader. Den modell som man numera brukar utgå från betecknas med begreppet fungerande konkurrens. En sådan kan anses finnas om antalet säljare inte är för begränsat, de utbjudna produkterna inte är för differentierade, företagen inle handlar i samför­stånd med varandra och inga väsentliga hinder finns för nyetablering.

Monopolsituationen, dvs. när ett företag är ensamt på marknaden, inne­bär givetvis att konkurrensen har upphört.

Begränsningar av företagens konkurrensfrihet förekommer praktiskt ta­get alltid till följd av offentliga regleringar av skilda slag. Vidare uppstår konkurrensbegränsningar till följd av företagens egna beteenden eller ge­nom åtgärder från konkurrenters eller andra förelags sida. Själva företags­strukturen på en marknad kan också innebära en sådan begränsning.

Man kan indela olika former av konkurrensbegränsningar efler skilda slag av företagsbeteenden och marknadsstrukturer. I fråga om de förra brukar man skilja mellan vertikala respektive horisontella konkunensbe-gränsningar.

 

Prop. 1981/82:165                                                                 13

De vertikala konkurrensbegränsningarna utgörs av antingen samverkan meUan näringsidkare i olika säljled - såsom tillverkare, grossister och detaljister - eller påtryckningar från det ena av dessa led mot ett annat. Exempel på detta är skilda former av exklusivavtal samt s. k. bruttopris­sättning, dvs. att en leverantör för återförsäljarna anger det pris eller lägsta pris de skall hålla när de säljer vidare leverantörens produkt. Hit hör vidare att leverantören rekommenderar ett sådant pris (vertikalt cirkapris). Det kan också vara fråga om diskriminering, dvs. att en säljare behandlar en köpare sämre eller bättre än andra köpare som är likvärdiga från preslationssynpunkt, exempelvis genom säljvägran eller sämre affärsvill­kor. Också andra former finns, såsom köpvägran, bindning mellan en leverantör och dennes återförsäljare, m. m.

De horisonteUa konkurrensbegränsningarna avser samverkan eller på­tryckningar mellan näringsidkare i samma säljled, dvs. konkurrenter. I det förra fallet brukar man ibland tala om karteller. Därmed avses ofta ett mer avtalsbundel samarbete. I kartellfallen upprätthålls inte en fri konkurrens mellan de samverkande. Samarbetet kan gälla en gemensam pris- och rabattsättning, s. k. priskarteller, eUer en uppdelning av marknaden i fråga om bl. a. försäljningsandelar, kunder eller geografiska distrikt, s. k. mark-nadsddningskarteller. Andra exempel är samråd eller samverkan meUan konkurrenter i fråga om anbudsgivning, anbudskarteller. Också i fråga om de horisonteUa konkurrensbegränsningarna förekommer ytterligare former, bl. a. drkaprissätlning samt repressiva åtgärder såsom etablerings-hinder.

TUl en tredje grupp av konkurrensbegränsningar förs monopolställning. Hit räknas inte bara en reell ensamslällning på marknaden för en vara eller en tjänst utan också alt ett företag svarar för en väsentlig del av verksam­heten inom en bransch eller att företag som tillsammans svarar för en sådan del av marknaden står under någon form av gemensamt inflytande och därför inte agerar i obunden konkurrens med varandra. Denna grupp av konkurrensbegränsningar brukar man numera beteckna med begreppet dominerande stäUning.

Också rättslig eller annan särreglering kan innebära en art av konkur­rensbegränsning. Hit hör rättsliga monopol såsom på alkoholområdet samt vidare legal ensamrätt på immaterialrättens område genom exempelvis patentskydd m. m. De legala ensamrätterna utmärks av att de trots konkur­rensbegränsande effekter är utformade just för alt fungera i en marknads­ekonomi.

En särskild form av konkurrensbegränsningar utgörs av ensidiga utfäs­telser all inle bedriva verksamhet som konkurrerar med annat förelag, s. k. konkurrensbindningar.

Någon skarp gräns mellan skilda former av konkurrensbegränsningar kan inte dras. Ett visst företagsbeteende kan sålunda innebära att flera olika hinder ställs upp för konkurrensen och att effekter uppkommer på skUda områden.

 

Prop. 1981/82:165                                                   14

Jag vill särskilt framhålla alt konkurrensbegränsningar ingalunda behö­ver vara negativa från samhällssynpunkt. De ekonomiska verkningarna kan exempelvis vara positiva för konsumenterna. TiU delta återkommer jag senare.

2.2      Tidigare behandling av konkurrensbegränsningsfrågor

Konkurrensbegränsningsfrågorna uppmärksammades förhållandevis ti­digt av statsmakterna. År 1911 påbörjades ett utredningsarbete i fråga om förekomsten inom landet av iruster och karteUer samt deras inverkan på det ekonomiska livet. År 1925 utfärdades en lag om undersökning av monopolistiska företag och sammanslutningar. Denna lag ersattes av lagen (1946:488) om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Till grund för 1946 års lag låg tanken att förekomsten av konkurrensbe­gränsningar inte i och för sig gav anledning till ingripanden från samhällets sida. Det var först då missbruk eller skadliga verkningar uppenbarade sig som motåtgärder borde sättas in. 1 lagen uttrycktes denna princip så att syftet var att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning. För detta ändamål skulle övervakning ske dels genom registrering av konkur­rensbegränsande överenskommelser, dels genom särskilda undersökning­ar. Genom att de konkurrensbegränsande överenskommelserna blev of­fentligt publicerade i ett kartellregister hoppades man att företag som tenderade att missbruka sin ställning skulle vara återhållsamma och göra statliga ingrepp onödiga. Syftet var också att rikta möjliga konkurrenters uppmärksamhet på områden med oskälig prisbildning. Man räknade dock vid lagens utfärdande även med att sådana fall kunde förekomma då staten måste ingripa. Detta borde ske i första hand genom förhandlingar mellan en för ändamålet tillsatt kommitté och vederbörande förelag. Särskild undersökning fick beordras av övervakningsmyndigheten om det fanns anledning att misstänka skadlig verkan till följd av konkurrensbegränsning eller annars särskilda skäl förelåg. Utredningsorganen fick vidsträckta möjligheter att infordra uppgifter m. m.

Till övervakningsmyndighet utsågs kommerskollegium där en särskild byrå, monopolutredningsbyrån, inrättades för ändamålet. Bank- och fond­inspektionen samt försäkringsinspektionen erhöll dock övervakningsupp-giflen inom sina områden.

2.3      Gällande konkurrensbegränsningslag m. m.

2.3.1 TUlkomsten

År 1953 antog riksdagen (prop. 1953:103, 2LU 32, rskr 316) den nu gällande lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbe­gränsning inom näringslivet, konkurrensbegränsningslagen, i det följande benämnd KBL. Till grund för denna låg bl. a. nyetableringssakkunnigas betänkande (SOU 1951:27-28) Konkurrensbegränsning.

 

Prop. 1981/82:165                                                   15

1953 års lagstiftning gav uttryck för uppfattningen att det fordrades ytterligare lagstiftningsåtgärder för att hindra skadlig verkan av konkur­rensbegränsning inom näringslivet (prop. 1953:103 s. 63 f.). Departements­chefen anförde att varken den av monopolutredningsbyrån åstadkomna publiciteten eller näringslivels egen saneringsverksamhet kunde åstad­komma att ens flertalet av de enskilda konkurrensbegränsningar, som framstod såsom olämpliga från allmän synpunkt, verkligen avlägsnades. Enligt uttalandet måste staten på detta utomordentligt viktiga område, liksom inom andra områden av samhällslivet, ha både rättighet och skyl­dighet att skapa skydd mot företeelser som uppenbarligen skadade sam­hällsintresset.

Vid tUlkomsten av 1953 års lagstiftning bedömdes tiden ännu inte vara mogen för en avveckling av den prisreglering, som i olika omfattning hade pågått alltsedan år 1939. Det förutsattes sålunda all KBL skulle tUlämpas vid sidan av den då gäUande prisregleringslagen från år 1947. Även 1946 års övervakningslag bibehölls.

2.3.2 Systemets uppbyggnad

KBL bygger på två principer för samhällsingripanden mot konkurrens­begränsningar, förbudsprincipen och missbruksprincipen.

Förbudsprincipen innebär att förfaranden, som anses i allmänhet ha skadlig verkan, preciseras och förbjuds generellt i en författning, oftast vid straffansvar (kriminalisering). Detta innebär aUtså att förfarandet aUtid är otillåtet för envar i den kategori som förbudet riktar sig till.

Missbruksprincipen innebär att en kriminalisering inte har skett men alt lagstiftaren har gett samhällsorgan en befogenhet att gripa in mot ett enskilt företag när det konstateras att detta framkallar skadlig verkan av en konkurrensbegränsning. Syftet med ingripandet, som riktas enbart mot det berörda företaget, är att för framtiden undanröja sådan verkan. Man bru­kar här också tala om ingripande mot ett visst företags missbruk av sin ställning på marknaden.

Begreppet skadlig verkan inbegriper på konkurrensområdet följder som är negativa från ekonomisk synpunkt. I 5 § KBL anges sålunda att med skadlig verkan av konkurrensbegränsning förslås, att konkurrensbegräns­ningen på ett ur allmän synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbUdningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. Skadlighetsbegreppet har därmed ett ekonomiskt innehåll med inriktning på ett otillbörligt utnyttjande av ekonomiska fakto­rer. Som ett exempel kan tas ett företags missbruk av sin ekonomiska maktställning genom repressiva åtgärder mot konkurrenter, när verkning­arna är skadliga. Som jag nyss påpekade motiveras en kriminalisering av lagstiftarens uppfattning att det som görs otillåtet genereUt har skadlig verkan. Förbuds- och missbruksprinciperna bygger aUtså på en och samma grund och utgör därför närmast två skilda tekniker för åtgärder mot skad-

 

Prop. 1981/82:165                                                   16

liga konkurrensbegränsningar. Förbudsprincipen representerar därvid ett genereUt grepp genom uppställandet av ett straffbelagt förbud som är omedelbart tvingande för alla företag. Missbruksprincipen åter kan sägas vara en selektiv modell där en myndighet vidtar åtgärder i enskilda fall. Därvid lägger myndigheten ett ansvar på ett visst företag att upphöra med ett konkurrensbegränsande förfarande som i just det fallet bedöms ha skadlig verkan. En åtgärd i syfte all förhindra denna verkan förpliktar inte andra företag att upphöra med motsvarande beleende.

1953 års lagstiftning omfattade ursprungligen dels två straffsanktionera­de förbud, som redovisas senare (2.3.3), dels en föreskrift, grundad på missbruksprincipen, om ingripande i kartell- och monopolfall med för­handling tUl undanröjande av annan skadlig konkurrensbegränsning än den som var kriminaliserad. Föreskriften kan lämpligen betecknas som en missbruksbestämmelse. En speciell myndighet, näringsfrihetsrådet (NER), inrättades för en sådan förhandlingsverksamhet. Vid ett misslyc­kande i förhandlingsverksamhelen ålåg del rådet att göra anmälan om delta till regeringen, om saken var av större vikt. NFR:s beslut kunde inle överklagas.

Samtidigt med NFR inrättades en särskild myndighet, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor (NO). Dennes uppgift blev alt ta upp konkurrens­begränsningar till behandling och att föra det allmännas talan inför NFR. Om NO i visst fall beslutade att inte göra en framställan till rådet, fanns det möjlighet för en enskild part eller en sammanslutning av konsumenter eller löntagare att göra en sådan framstäUning.

NFR:s funktion övertogs senare av marknadsrådet (MR), numera mark­nadsdomstolen (MD).

År 1955 lämnade 1954 års priskontroUutredning betänkandet (SOU 1955:45) Konkurrens och priser. Principiellt utgick utredningen från all en effektiv konkurrens är en bättre prisregulalor ur samhällsekonomisk syn­vinkel än varje form av statiig priskontroll. Emellertid menade utredningen att det moderna ekonomiska livet var så komplicerat att statsmakterna inte helt kunde avslå från samhällelig kontroll över näringslivet. Utredningen ansåg att man vid rubbningar i den samhällsekonomiska balansen borde kunna tillgripa priskontroll vid sidan av generellt verkande ekonomisk­politiska medel för att i största möjliga utsträckning behålla balansen. För dessa fall borde del finnas en beredskapslag som möjliggjorde snabba ingripanden. För normala förhållanden skulle man enligt utredningen byg­ga på principen om konkurrensen som prisregulator. Därvid borde man inrikta sig på att undanröja verkningarna av de konkurrensbegränsningar som uppkommer även under normala förhållanden saml öka konsumenter­nas prismedvetenhet och priskännedom. Sistnämnda åtgärder skulle, an­såg utredningen, stimulera till priskonkurrens och skapa gensvar hos kon­sumenterna för en sådan konkurrensform.

I propositionerna (1956: 147-148) med förslag till allmän prisreglerings-

 

Prop. 1981/82:165                                                   17

lag m. m. resp. förslag till ändring i KBL m. m. lades fram förslag som med endast mindre jämkningar överensstämde med priskonlrollutredningens förslag. Riksdagen beslutade i enlighet med de framlagda förslagen (2LU 1956:34-35, rskr 295-296). Härigenom utvidgades tillämpningsområdet för KBL så att förhandling fick ske till undanröjande av skadliga verkning­ar av aUa former av konkurrensbegränsningar, alltså utan inskränkning till kartell- och monopolfallen. Samtidigt kompletterades KBL med en möjlig­het för regeringen att på framställan av NFR för viss lid fastställa ett högsta pris som en företagare inte fick överskrida, om en konkurrensbe­gränsning befanns medföra skadlig verkan i form av ett uppenbart för högt pris på en vara. I likhet med 1954 års priskontroUutredning ansåg statsmak­terna en sådan inom konkurrenslagstiftningen inrymd och permanent gäl­lande prisbestämmelse vara en förutsättning för att överföra då gällande prisregleringsföreskrifter tUl en beredskapslag.

Samtidigt med att ändringarna i KBL trädde i kraft den 1 januari 1957 avskaffades den då existerande priskontrollen och ersattes 1947 års pris­regleringslag med allmänna prisregleringslagen (1956:236). Denna lag har genom årliga beslut av regeringen med godkännande av riksdagen kontinu­erligt i vissa delar varit i tillämpning sedan den 21 december 1972. Riksda­gen har den 18 november 1981 beslutat godkänna att regeringen, för tiden den 21 december 1981-den 20 december 1982, förordnar om fortsalt tillämpning (prop. 1981/82:30, bil. 6, FiU 2, rskr 28). Med stöd av riksda­gens beslut har regeringen den 10 december 1981 meddelat ett sådant förordnande (SFS 1981:1146), avseende tiden t.o.m. den 20 december 1982.

Från och med den 1 januari 1957 gäller också lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden, vanligen kallad uppgiftsskyldighetslagen (UL). Företagare är enligt UL skyldig all lämna de uppgifter som behövs för att främja allmän kännedom om pris-och konkurrensförhållanden inom näringslivet.

Vid samma tidpunkt inrättades (prop. 1956:97, SU 123, rskr 281) statens pris- och kartellnämnd (SPK). SPK är central förvaltningsmyndighet för frågor rörande prisövervakning. Nämnden har bl. a. till uppgift att följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensför­hållanden inom hela näringslivet, med undantag av bank- och försäkrings­väsendet.

TiU grund för 1956 års lagstiftningsåtgärder låg, som jag har berört, tanken all samhällel bör bygga på konkurrensen som den bästa prisregula­torn. Åtgärderna kan sägas innebära en övergång från en dittills tillämpad regleringslinje, där det aUmänna genom prisreglering m. m. detaljstyr före­tagens prissättning, till en konkurrenslinje. Den sistnämnda omfattar åtgär­der för att främja konkurrensen mellan företagen för all därigenom åstad­komma alt priserna hålls på en skälig nivå. En sådan linje kan stödjas bl. a. genom information om priser m.m., konsumentpolitiska insatser och en 2   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                   18

allmän ekonomisk politik som minskar en obalans mellan utbud och efter­frågan.

År 1961 vidlogs (prop. 1961:86, SU 105, rskr 276) vissa åtgärder för att effektivisera den stafiiga verksamheten på pris- och konkurrensområdet. I första hand skedde det genom förstärkning av personalresurserna, bl. a. hos NO. I underlaget ingick betänkandet (SOU 1961:3) Effektivare pris­övervakning, som hade lämnats av 1960 års prisövervakningskommitté.

Till följd av en anmälan från NFR till regeringen om en resultaUös förhandling i ett konkurrensbegränsningsärende rörande leveransvägran (NFR 2/1965, Pris- och kartellfrågor, PKF, 1965:8-9) infördes i KBL år 1966 (prop. 1966:13, 3LU 4, rskr 79) räti för NFR att i visst faU vid vite förelägga en företagare att sälja en förnödenhet till en annan företagare på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra företagare.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att riktprisutredningen samma år avgav sitt betänkande (SOU 1966:48) Prissamverkan och konkurrens. Utredningen hade bl. a. haft till uppgift att ta ställning till frågan om lämpligheten av skärpt lagstiftning mot riktpriser och andra former av prissamverkan. Utredningen fann att en ytterligare effektivisering av den svenska pris- och konkurrenspolitiken var nödvändig men ansåg en utvidg­ning av förbudsbestämmelserna då inte utgöra den lämUgaste formen för detta.

Riktprisutredningens förslag lades till grund för en proposition (1967:75) vari föreslogs vissa av utredningen förordade åtgärder som syftade till en effektivisering av den statliga övervakningen av pris- och konkurrensför­hållanden samt prisupplysning. Målet skulle uppnås bl. a. genom förstärk­ning av personalresurserna vid NO:s kansli och hos SPK. Riksdagen godkände förslagen (SU 90, rskr 205).

Efter år 1966 har ändring inte gjorts i KBL i vad avser förutsättningarna och formerna för ingripanden mot skadliga konkurrensbegränsningar. Där­emot kan del sägas att samhällets prispohtik under 1970-talet har kommit att utformas så att regleringslinjen tillämpats vid sidan av den konkurrens­främjande metoden. Efter en ändring i prisregleringslagen år 1973 (prop. 1973:58, FiU 20, rskr 154) har sålunda prisreglering därefter förekommit fortlöpande på olika varu- och tjänsteområden. Genom en ändring år 1973 i instruktionen (1973:609) för SPK skall nämnden särskilt bl. a. genom över­läggningar med företag, organisationer och andra prissättare söka påverka prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning. Skyldigheten, som gäller alla varu- och tjänsteområden med undantag för bank- och försäkringsinspektionernas tillsynsområde, innebär fortlöpande kontakter meUan SPK och näringslivet för en sådan aktiv påverkan. Jag kommer i det följande (3.5) att närmare redovisa det prispolitiska systemet m. m.

 

Prop. 1981/82:165                                                   19

2.3.3. Förbudsprincipen

Förbudsprincipen kommer till uttryck i KBL i form av ett bruttoprisför­bud och ett anbudskartellförbud. Förbuden är straffsanktionerade.

Bruttoprisförbudet i 2 § KBL tar bl. a. sikte på den situationen att en leverantör söker bestämma vUket pris hans återförsäljare skall ta ut vid vidareförsäljning. Syftet med förbudet är att undanröja detta hinder för en från allmän synpunkt eftersträvansvärd priskonkurrens mellan återförsäl­jarna.

Anbudskartellförbudet i 3 § KBL har tUlkommit för att hindra organi­serad samverkan mellan anbudsgivare vid en anbudstävling. Sådan sam­verkan har bedömts som en särskilt skadlig form av konkurrensbegräns­ning mot bakgrund av anbudsförfarandets syfte att driva fram en hård, prispressande konkurrens.

Brott mot förbuden åtalas vid allmän domstol av allmän åklagare efter anmälan eller medgivande av NO, Straff för den som uppsåtligen bryter mot 2 eller 3 § KBL kan bh dagsböter eller, om brottet är grovt, fängelse i högst ett år eller dagsböter. MD kan för visst fall medge dispens från förbuden, om konkurrensbegränsningen i fråga kan antas främja kostnads­besparingar som tiU väsentlig del kommer konsumenterna till godo eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller om annars särskilda skäl föreligger.

2.3.4 Missbruksprincipen

I 1 § KBL anges bl. a. att det ankommer på MD att genomförhandling söka undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning, som bringas under dess bedömning. 1 missbruksbestämmelsen intagen i 5 § KBL före­skrivs att en sådan förhandling får äga rum när en konkurrensbegränsning i andra faU än som avses i 2 och 3 §§ finnes medföra skadlig verkan. Vidare lämnas där en definition av vad som skall förstås med begreppet skadlig verkan. Denna har jag berört tidigare (2.3.2).

Handläggningsordningen i MD innebär att domstolen har att - efter anmälan av part, oftast NO — i ett rättegångsförfarande efter skriffiig eller muntlig förberedelse med partema konstatera huruvida betingelserna för förhandling är uppfyllda. Vad som kommer upp till prövning är alltså enskilda företags beteenden m. m. Om MD i ett visst ärende finner att en konkurrensbegränsning föreligger och att den medför skadlig verkan kan domstolen besluta att förhandhng skaU äga rum för undanröjande av denna verkan. Rättegångsskedet avlöses därmed av ett förhandlingsskede. Nor­malt inleds förhandlingsskedet med att NO lar upp överläggningar med motparten om lämpliga åtgärder för att undanröja den skadliga verkan. Domstolen prövar sedan vid förhandlingssammanträde med parterna frå­gan om huruvida dessa åtgärder är tillräckliga.

Om skadlig verkan kvarstår trots förhandling, har MD endast i en situation tillgång till ett tvångsmedel. Domstolen kan, som jag tidigare har

 

Prop, 1981/82:165                                                   20

nämnt, enligt 21 § KBL förelägga en företagare vid vite alt sälja en vara tUl en annan företagare i ett senare säljled på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra företagare. 1 övriga fall har MD efter en resultaUös förhand­ling ej någon annan möjlighet alt få en ändring till stånd än att göra anmälan till regeringen, när domstolen anser saken vara av större vikt. Så har skett i ett fall av leveransvägran. Därvid infördes i KBL nyssnämnda möjlighet att meddela säljföreläggande vid vite.

Innebär den skadliga verkan av en konkurrensbegränsning att visst pris med hänsyn till kostnaderna är uppenbart för högt och finnes saken vara av allmän betydelse, har regeringen enligt 21 § KBL möjlighet att på hemstäl­lan av MD förordna om ett visst högsta pris. Ett sådant pris får inte överskridas av näringsidkaren i fråga utan tillstånd av MD. Ett förord­nande skall avse en viss tid, högst ett år. Befogenheten att fastställa ett sådant pris har inte utövats. Däremot har bestämmelsen haft betydelse i NO:s verksamhet.

2.3.5 Konkurrensbegränsningslagens räckvidd

Bestämmelserna i KBL riktar sig till företagare. Begreppet preciseras genom en uppräkning i 26§. Med företagare likställs sammanslutning av företagare. Någon skillnad görs inte mellan företag i statlig eller kommunal drift, kooperativa företag eller enskilda företag (prop. 1953:103 s. 284 f.). Med företag i statiig eller kommunal drift avses all av staten och kommu­nerna bedriven affärsrörelse, oavsett i vilken juridisk form rörelsen be­drivs. Förutom de stats- och kommunalägda bolagen räknas hit de affärs­drivande verken.

Köp och försäljning av fast egendom omfattas i princip inte av KBL. Detsamma gäller i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt till fast egendom.

Såväl missbruksbestämmelsen om förhandling mot konkurrensbegräns­ningar med skadlig verkan som de straffbelagda förbuden är inriktade på sådana begränsningar som medför ekonomiska verkningar på den svenska marknaden. Svensk exportförsäljning omfattas därför inte annat än i ett undantagsfaU. Detta regleras i 6§ KBL och innebär att regeringen kan ge tiUstånd till att förhandling får avse verkan utom riket av en konkurrensbe­gränsning. En förutsättning är att detta påkallas av hänsyn till överens­kommelse med främmande makt.

Utiändska företag med verksamhet på den svenska marknaden är skyl­diga alt rätta sig efter KBL men har också rätt till det skydd lagen kan ge.

Som en följd av rättsliga eller andra offentliga särregleringar kan konkur­rensbegränsningar uppkomma på vilka KBL kan bedömas inte vara till­lämplig. Sådana konkurrensbegränsningar ingår ibland som ett väsenfiigt led i ett regleringssystem. I andra fall kan de vara en biverkan. Exempel på system med sådana effekter kan hämtas från jordbruksområdet. Om en konkurrensbegränsning varken har direkt eUer indirekt samband med en sådan särreglering, kan ingripanden ske med stöd av KBL.

 

Prop. 1981/82:165                                                   21

KBL har inte tillämpning på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön och andra arbetsvillkor.

2.3.6 Rättstillämpningen m.m.

Uppgiften att rättsligt slå fast KBL:s innebörd ankommer på MD och, i fråga om straff, de aUmänna domstolarna. MD:s beslut kan inte överkla­gas. Genom dess prejudikatsskapande avgöranden har sedan år 1953 en rad faktiska situationer prövats i ärenden om tillämpning av missbruksbe­stämmelsen. Därvid har domstolen preciserat och vidareutvecklat den innebörd och vikt som man i skilda situationer bör tillmäta de faktorer som begreppet skadlig inverkan inrymmer. Detta har i hög grad konkretiserat lagstiftningen.

När det gäller omfattningen och karaktären av de praktiska ingripandena mot konkurrensbegränsningar måste vidare uppmärksammas NO:s lill-lämpning av KBL. NO gör därvid bedömningar som visserligen inle binder företagen. Redan i förarbetena tiU KBL uttalas dock att genom NO:s ingripanden rättelse av missförhållanden i många fall kan komma till stånd utan att NO bringar ärendet under NFR:s prövning. Så har också i mycket stor omfattning skett i praktiken.

En redovisning av rättstillämpningen sedan år 1953 lämnas i konkurrens­utredningens betänkande (s. 99-127).

Förut har berörts den form av konkurrensbegränsning som brukar be­tecknas som dominerande ställning. Exempel på detta är bl. a. ett företags monopolställning eUer överlägsna styrka gentemot konkurrenterna. Det kan också vara fråga om att företagen på en marknad står under någon form av gemensamt inflytande så att de inte konkurrerar med varandra, exempelvis företag i samma koncern eller med en och samma fysiska person som aktieägare.

En dominerande stäUning av detta slag kan ett företag eller en företags­grupp uppnå bl. a. genom att förvärva konkurrerande företag eller på annat sätt skaffa sig ett kontrollerande inflytande över dessa.

Med avseende på monopol- och oligopolfallen underströk föredraganden vid 1956 års lagstiftning (prop. 1956:148 s. 41) att förhandhng i sådana fall inte skaU gå ut på att undanröja själva ofullkomligheten i näringslivets struktur och att NFR sålunda exempelvis inte får förhandla om uppdelning av ett företag i flera.

Detta uttalande innebär inte att möjlighet skulle saknas i övrigt att ingripa mot ett dominerande företag. Ett sådant företag kan i flera avseen­den framkalla skadlig verkan som får mötas med förhandling. Så är fallet om den dominerande begagnar sin makt tUl att vidta konkurrensbegrän­sande förfaranden, exempelvis diskriminering och andra repressiva åtgär­der.

Frånvaron av en effektiv konkurrens kan också leda till alt ett domine­rande företag underlåter att i kostnadsbesparande syfte rationalisera sin

 

Prop. 1981/82:165                                                   22

verksamhet. Priserna blir därvid högre än vid en effektiv verksamhet. Så är också fallet om företaget använder sin ställning till att ta ut s. k. mono­polvinst. Av förarbetena till KBL framgår att ingripande enligt förhand­lingsklausulen avses kunna ske också i dessa faU.

Det tidigare nämnda förarbetsuttalandet tolkas ibland så att KBL i vart fall endast i begränsad omfattning kan antas ge möjlighet tiU ingripande mot företagssammanslagningar och uppkomsten av marknadsdominerande företag.

Vid NO:s prövning av ett eller en grupp företags dominerande stäUning har beaktats vad som sägs i förarbetena om att förhandling om uppdelning av ett företag i flera inte får ske. Därvid har dock inom NO-ämbetet gjorts den bedömningen att så länge sammansmältning till ett företag inte har kommit till stånd, utan två existerande företag alltjämt finns, en förhand-Ung inte behöver gå ut på att dela upp ett fungerande företag i flera juridiskt fristående delar. Enligt denna bedömning kan man på ett sådant stadium rikta in sig på att förhandla bort det inflytande som ett företag har över ett annat på grund av avtal, aktieinnehav eller styrelsefunktioner.

FrågestäUningen huruvida KBL ger utrymme för prövning av företags­förvärv har aktualiserats genom att NO i augusti 1980 vid MD anhängig-gjort talan mot en näringsidkare rörande dennes förvärv av aktier i ett konkurrerande företag. Ärendet är ännu inte avgjort. I ett den 9 juni 1981 meddelat beslut har dock domstolen uttalat att det enligt dess mening inte finns lagliga förutsättningar för att ta upp förhandling med förvärvaren i syfte att förmå denne att sälja aktierna. Vidare uttalas i beslutet att dom­stolen därmed inte har tagit ställning till frågan huruvida förvärvet kan bedömas medföra skadlig verkan och föranleda förhandling med annan inriktning. Denna fråga kommer domstolen att pröva senare.

2.3.7 Nuvarande former för kontroU äv företagsförvärv m. m.

Konkurrensutredningen lämnar i sitt betänkande (s. 303-305) följande redogörelse över vissa medel med vUka samhäUet f. n. kan utöva inflytan­de över koncentrationsprocessen.

Särskilda typer av företagsförvärv prövas enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m. (79/6 års lag). Lagen innebär huvudsakligen följande.

Utiändska medborgare får förvärva fast egendom eUer gruva eller idka gruvdrift bara efter särskilt tiUstånd som meddelas av regeringen eller, i vissa faU, länsstyrelsen. Med utländsk medborgare jämstäUs utländska bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser. Enligt 2§ första stycket får inte heller svenskt handelsbolag vari finns bolagsman för vilken de i lagen föreskrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller, svenskt aktiebolag vars aktiebrev får ställas till innehavaren eller svensk ekonomisk förening förvärva fast egendom eller gruva eller idka gruvdrift utan tillstånd i varje särskilt fall. Detsamma gäller enligt 2 § andra stycket i fråga om svenskt aktiebolag vars aktiebrev skaU ställas tUl viss

 

Prop, 1981/82:165                                                   23

man. Sådant bolag kan emellertid undgå tillståndspliklen genom att visst förbehåll, s. k. utlänningsklausul, tas in i bolagsordningen. Klausulen skaU gå ut på att utiändska rättssubjekt eller tillståndsplikliga svenska rättssub­jekt genom teckning eUer överlåtelse får förvärva bara en mindre del av bolagets aktier, nämligen vid varje tidpunkt mindre än 20% av röstetalet för bolagets samtliga aktier och mindre än 40% av bolagets hela aktiekapi­tal. Aktier som får förvärvas av utländska rättssubjekt brukar kallas fria aktier och andra aktier bundna aktier.

Innehåller bolagsordningen sådan utlänningsklausul — eller strängare föreskrifter — får klausulen enligt 2 § tredje stycket inte ändras utan medgi­vande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Sådant medgivande skall inte lämnas, om det strider mot väsenfiigt allmänt intres­se att bolagets aktier förvärvas av rättssubjekt för vilket de i lagen före­skrivna inskränkningarna i rätten att förvärva fast egendom gäller. Förvärv av aktier som sker i strid mot klausulen är ogiltigt. Enligt 5a§ krävs särskilt tillstånd om rörelse eller del av rörelse skall övergå från ett icke tillståndspliktigt till ett tillståndspliktigt rättssubjekt.

Nyetableringar och förvärv som görs av svenska företag utomlands kan kontrolleras inom ramen för den svenska valutalagstiftningen. Från den 1 juli 1974 har genom ändring i valutalagen (1939: 350) den penningpolitiska bedömningen av svenska företags utlandsinvesteringar kompletterats med en prövning utifrån industri- och sysselsättningspolitiska synpunkter.

Valutastyrelsen, som har att pröva företagens ansökningar om tUlstånd till valutautförsel enligt valutalagen, har nyligen i en rapport till riksbanks­fullmäktige tagit upp behovet av en utredning om de svenska utiandsinves-teringarnas effekter. Styrelsen framhåller att kontrollen av utlandsinves­teringar inte bör ses isolerat som en valutaregleringsfråga utan snarare som ett betalningsbalansproblem med industri- och sysselsättningspolitiska aspekter.

De näringspolitiska effekterna av internationella investeringar utreds av en den 30 juni år 1977 tillsaU kommitté (I 1977:6).

Viss kontroll av förvärv kan också ske i samband med tillämpning av reglerna om dispens från realisationsvinstbeskattning. Enligt 35 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928: 170) gäller att realisationsvinst på grund av avyttring av bl. a. vissa aktier i sin helhet är skattepliktig om den skattskyl­dige innehaft egendomen mindre än två år. Har han innehaft egendomen två år eller mera, är 40 procent av vinsten skattepliktig. Vissa avdrag får göras, på sätt närmare anges i bestämmelsen. Kan tillämpningen av detta antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän syn­punkt, kan enligt tredje stycket nämnda lagrum regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån heh eller delvis, om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning därom senast den dag avyttringen sker.

Departementschefen anförde härom bl. a. (prop. 1966:90 s. 112): Dis­pens skall givetvis inte medges i aUa de fall då försäljningen leder tUl alt två företag slås samman. Det måste bh en bedömning från fall tUl fall. Om köpeskillingen lämnas i form av aktier i det andra företaget, torde i regel förutsättningar för dispens få anses föreligga. Betalas köpeskiUingen i Ukvida medel har man däremot anledning ställa större krav på att del är fråga om sådan från allmän synpunkt angelägen strukturrationahsering, som bör medföra skattefrihet.

 

Prop. 1981/82:165                                                   24

Beträffande investmentbolag anförde departementschefen att genom den föreslagna dispensmöjligheten för försäljningar i struklurralionalise-ringssyfte de stora försäljningarna inom dessa bolag ofta kommer att befrias från beskattning. Något generellt undantag för sådana försäljningar som syftar till omplacering i andra aktier förordades dock inle.

Möjlighet att medge befrielse från realisationsvinstbeskattning enligt förevarande lagrum föreligger enligt departementschefen när ett företag upplöses efter fusion enligt ABL'. En sådan fusion är ofta ett led i en strukturrationalisering.

Enligt kungörelsen (1970:180) om statligt regionalpoUtiskt stöd utgår sådant stöd i vissa fall för att främja en samhällsekonomiskt och i övrigt lämplig lokalisering av näringslivet. Sådant regionalpolitiskt slöd som ul-göres av lokaliseringsbidrag eller avskrivningsbidrag eller avskrivningslån kan krävas åter bl.a. om bidragslagaren avhänder sig den rörelse eller någon betydande del av anläggningstillgångar, licenser, patent eller andra liknande tillgångar eller överiåter eller belånar någon betydande del av kundfordringar i den rörelse för vilken bidraget beviljats eller nedlägger väsentlig del av verksamheten. Återkräv kan också ske om annan väsentlig ändring sker i äganderätten till rörelsen eller - när bidragslagaren är juridisk person, vari fysisk person direkt eller genom förmedling av juri­disk person har ett bestämmande inflytande - väsentlig ändring sker i dessa förhållanden. Kungörelsen ger således möjlighet att pröva vissa förvärv m.m. om del säljande företaget fått lokaliseringsbidrag eller av­skrivningslån.

MBL har gett de anställda ökat inflytande och insyn i företagen. Lagen innehåller särskilda regler om alt kollektivavtal bör slutas i inflytandefrå­gor. För närvarande pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter om sådana avtal. Lagen ger också arbetstagarna en förstärkt förhandlings­rätt, när längre gående medbestämmanderätt inte har avtalats, saml rätt till information. Dessa förstärkta rättigheter gäller alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, alltså både arbetsled­ningsfrågor och företagsledningsfrågor.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är att den nya lagen (MBL) innehåller regler om primär förhandlingsskyldighet, vilka innebär bl. a. all arbetsgivaren är skyldig att själv ta initiativet till förhandlingar innan han fattar beslut i frågor om viktigare förändringar i verksamheten. Till sådana frågor räknas bl. a. nedläggningar, omläggningar och utvidgningar av drif­ten samt upplåtelse och överlåtelse av rörelsen. Lagen gäller frågor som rör förhållandel mellan arbetsgivare och arbetstagare. Tillämpat på frågor som rör samgåenden meUan företag innebär detta att lagen endast blir tillämplig i sådana fall när arbetsgivaren, dvs. det enskUda förelaget, fattar beslut om att avhända sig rörelsen eller del därav. I en situation däremot där någon köper aktierna i ett företag i syfte att genomföra omfattande förändringar i det köpta företagel finns del inle några vedertagna vägar för samråd. ABL bygger på ätt förvärv av aktier är en angelägenhet mellan förvärvaren och den som äger aktierna i del företag som affären rör.

När del gäller mycket stora förvärv förekommer det att förelagen tar kontakt med regeringen och presenterar förvärvsplanen innan förvärvet sker. Det är inte ovanligt att förhandlingar också förekommer mellan

' Aktiebolagslagen (1975: 1385).

- Lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet.

 

Prop. 1981/82:165                                                   25

företag och kommun i samband med förvärv. Det kan t. ex. gäUa att mark-dier lokalupplåtelse från kommunens sida kombineras med utfästelser från företagens sida om en viss lägsta nivå på sysselsättningen inom kom­munen.

3   Allmän motivering

3.1 Allmänna synpunkter på konkurrensfrågorna

Som jag förut framhöll är det sedan länge en näringspolitisk målsättning alt konkurrensen mellan företagen skall vara fri inom de ramar som statsmak­terna StäUer upp. En sådan konkurrens utgör en drivkraft inom marknads­ekonomin. Denna innebär ett decentraliserat ekonomiskt system med en betydande frihet för de ekonomiska enheterna att besluta om olika åtgär­der beträftände produktion, distribution m. m. Åtgärdernas inriktning på­verkas i sin tur bl. a. av köparnas beteende. Det råder aUlså ett växelspel meUan utbud och efterfrågan. I en marknadsekonomi är lönsamheten en central faktor för företagen och alltså något som på ett avgörande sätt påverkar konkurréiisviljan.

Det marknadsekoftomiska systemet för organisation av produktion och konsumtion innebär stora fördelar för konsumenterna. En fungerande konkurrens främjar näringslivets effektivitet och utgör en prispress till nytta för dessa. Genom en mångfald i utbudet ger systemet samtidigt konsumenterna valfrihet mellan olika produkter eller tjänster och möjlig­het att träffa rationella val. En effektiv, fungerande konkurrens leder därigenom på längre sikt till det bästa utnyttjandet av samhällets resurser.

Vad jag nu har sagt innebär inte att marknadsekonomin är ulan ofull­komligheter eller att den alltid fungerar som det är tänkt. Konkurrens­utredningens analys, som jag strax skall redovisa, belyser väl dessa frågor. Särskilt vill jag peka på de konsumentpolitiska problemen. Sådana olägen­heter i marknadsekonomin till trots måste den anses vara det bästa ekono­miska styrsystemet. Enligt min mening bör vi också i fortsättningen grunda vår ekonomi på en marknadshushållning där produktionens inriktning och storlek så långt möjligt bestäms av utbud och efterfrågan och där företag verkar i konkurrens med varandra.

Bilden är emellertid komplicerad. Utredningen framhåller att konkur­rensen inte är ett självändamål. Det avgörande är vUka fördelar konsumen­terna kan ha av en effektiv konkurrens. Också koncentration - i en bransch eller på en marknad — kan ibland vara från allmän synpunkt lämplig eller ofrånkomlig, anser utredningen. Den pekar härvidlag bl. a. på den situationen att det finns outnyttjade stordriftsfördelar i produktion, distribution eller administration. Detta skapar en drivkraft mot en fortsatt koncentration. Samtidigt kan det finnas andra krafter som verkar i motsatt riktning.

Jag kan dela utredningens slutsats att frågan om huruvida konkurrens

 

Prop. 1981/82:165                                                   26

eller koncentration är alt föredra i vår ekonomi inle kan besvaras allmän­giltigt utan måste prövas för varje särskild marknad efter de förutsättningar som råder där. Det behöver vidare inte alltid föreligga en motsättning mellan dessa begrepp, vilket också utredningen framhåller.

Även om en koncentration i vissa fall kan vara ofrånkomlig eUer rentav önskvärd från samhällssynpunkt måste dock politiken utformas med ut­gångspunkt i värdet av en effektiv, fungerande konkurrens.

Jag vUl med det anförda ge uttryck för mitt principiella avståndstagande från en regleringsekonomi. Det är min övertygelse att åtgärder på bredast möjUga front för att främja den önskvärda konkurrensen i stället är det från konsumenternas synpunkt bästa medlet för att öka utbudels kvalitet och bredd samt för att hålla priserna nere. Konkurrenslinjen är alltså den riktiga, om man skall kunna sätta konsumenternas bästa i första rummet. Ett upprätthållande av konkurrenslinjen ger de bästa förutsättningarna för att skapa balans i samhällsekonomin. Mitt förslag till en ny konkurrenslag är därvid ett betydelsefullt inslag.

Med utgångspunkt i det anförda är det för mig naturligt att dra två huvudslutsatser. Jag ser det för det första som ett vitalt samhällsintresse att marknadshushållningen förstärks genom åtgärder som främjar den önskvärda konkurrensen och motverkar såväl enskild som offentlig makt­koncentration.

Min andra slutsats är att det måste vara en självklar uppgift för samhället att så långt det är möjligt utforma sin politik på olika områden så att marknadsekonomins ofullkomligheter kompenseras och att hinder för dess fufiktionsduglighet undanröjs.

Jag vill mot denna bakgrund kort redovisa vissa omständigheter som alltid är av central betydelse för att främja en från allmän synpunkt önsk­värd konkurrens.

Förutsättningarna för hur företagen kan arbeta i det marknadsekonomis­ka systemet påverkas givetvis av de ramar som statsmakterna sätter upp. Del gäller då bl. a. den ekonomiska politiken samt närings-, regional-, arbetsmarknads- och miljöpolitiken. Lagstiftningsvägen regleras eller på­verkas på många olika sätt villkoren för näringslivet, i syfte att uppnå skilda samhällsmål. Det är i så måtto en självklarhet alt konkurrensen aldrig kan lämnas helt fri. Å andra sidan måste man vid utformningen av samhällets politik på detta och andra områden alltid söka upprätthålla en önskvärd konkurrens. Möjligheterna all öka konkurrensen inom redan reglerade områden måste också övervägas. En regleringslinje som inte ger företagen tillräckliga möjligheter att fatta egna beslut rubbar själva grund­förutsättningen i den marknadsekonomiska modellen. En centralstyrning av en sådan art ger inte utrymme för den önskvärda konkurrensen och snedvrider det ekonomiska systemet till nackdel för konsumenterna. Den maktkoncentration som en sådan styrning innebär är principiellt betänklig också ur andra synvinklar. Regleringslinjen motverkar den decentralise-

 

Prop. 1981/82:165                                                   27

ring — med förekomsten av en stor andel mindre och medelstora företag -som marknadsekonomin har som sin grundval.

En annan viktig förutsättning för en effektiv, fungerande konkurrens är att det alltid finns ett fritt marknadstillträde för såväl nya företag som för varor och tjänster från andra marknader. Till de grundläggande tankarna i en ekonomi med en marknadshushållning hör ju alt det råder näringsfrihet och etableringsfrihet. En sådan frihet driver utvecklingen framåt och utgör ett tryck på de på marknaden befintliga förelagen att inte stelna till och i stället söka vara effektiva och hålla rimliga priser. Av detta följer att frihandeln är av stor betydelse. Importkonkurrensen på den svenska mark­naden bidrar ju starkt till en sådan utveckling. För att det skall finnas goda etableringsmöjligheter och förutsättningar för utveckUng av befintliga före­tag behövs också en väl fungerande kapitalmarknad, där kapitalet kan kanaliseras till produktiva investeringar i näringslivet.

En frihandelsvänlig linje från vår sida underlättar också de svenska företagens tillträde till utländska marknader och därmed deras förmåga att försvara och stärka sin konkurrenskraft såväl på hemmamarknaden som utomlands.

En effektiv, fungerande konkurrens förutsätter vidare att företagen har tillräckUg lönsamhet. Lönsamheten fungerar som den nödvändiga driv­kraften till effektivitet, nyetablering och satsning på nya marknader. De positiva effekterna av detta kommer genom skUda faktorer konsumenterna till dd.

Den grundsyn jag här redovisat har präglat regeringspolitiken under senare år.

Denna politik har inriktats på en lång rad åtgärder för att förbättra näringslivets konkurrenskraft och därmed trygga basen för välståndsut­vecklingen. Regeringspolitiken går ut på att långsiktigt stärka företagens konkurrensmöjligheter och att stimulera dem tiU ett nytänkande och till ett framtagande av nya produkter m. m. Vidare syftar denna politik till att få till stånd en expansion på de områden där konkurrensförutsättningarna är bäst och att få fram en ökad nyetablering samt inbrytningar på nya mark­nader. Jag vill i fråga om regeringens konkurrensfrämjande insatser peka på bl. a. följande.

De mindre och medelstora företagens centrala roll inom marknads­ekonomin har numera uppmärksammats på ett helt annat sätt än tidigare. I regeringens proposition 1977/78:40 om åtgärder för att främja dessa före­tags utveckling redovisas ett brett åtgärdsprogram. Bl. a. har de näringspo­litiska insatserna på regional nivå kraftigt ökat. Länsvis har utvecklings­fonder byggts upp i stiftelseform. Deras uppgift är bl. a. att ge de mindre och medelstora företagen service och finansieringshjälp. Vidare har verk­samheten vid Sveriges exportråd förstärkts och breddats för att främja småföretagens exportansträngningar. På beskattningsområdet har många ändringar gjorts för att stödja dessa företag. En särskild småföretagsdele-

 

Prop. 1981/82:165                                                   28

galion har inrättats. Huvuduppgiften för delegationen är att fortlöpande följa och bevaka utvecklingen på småföretagsområdet, ge förslag till olika åtgärder samt i övrigt lämna synpunkter och råd rörande samhällets små­företagspolitik.

Särskilda rikthnjer för industripolitiken har under år 1981 antagits av riksdagen. Den centrala uppgiften för industripolitiken under 1980-talet har därvid angetts vara att stimulera och underlätta överförandet av produk­tionsresurser till de lönsamma och konkurrenskraftiga delarna av industrin och att därmed befrämja industrins internationella konkurrenskraft. Som specieUt viktiga områden för att påverka industrins utveckling på medel­lång och lång sikt framhåUs försörjningen med riskkapital samt forsknings-och utveckhngsinsatser. Huvudlinjer när det gäller alt förändra näringsli­vets kapitalförsörjning är att påverka kapitalmarknaden så all riskkapital i ökad takt förs över till näringslivet. För att effektivisera och ge bättre kontinuitet åt forsknings- och utvecklingsverksamheten har ett särskUt stödprogram utformats.

1 syfte att uppnå fördelen av ökad konkurrens meUan olika producenter samtidigt som enskUda myndigheter ges ökad handlingsfrihet har särställ­ningarna för vissa statliga bolag upphävts. Vidare har vissa statliga verk­samheter överförts tUl bolagsform, bl. a. för att arbetsbetingelserna skall bli mer likartade dem som gäUer för konkurrerande privata företag.

De olika konkurrensfrämjande åtgärder som jag här har redovisat följs löpande upp. Inom regeringskansliet tas f. n. fram ett underlag för ett nytt förslag till riksdagen om åtgärder för att ytterligare främja de mindre- och medelstora företagens utveckling. För att underlätta finansieringen för dessa företag görs statliga insatser av skilda slag.

Jag har här tecknat bilden av de allmänna konkurrensfrämjande insatser som behövs och går nu närmare in på konkurrensutredningens bedömning­ar. Nyss berördes de ramar som samhället ställer upp för företagen. Utredningen pekar på att det ekonomiska systemet förändras genom de pohtiska besluten. Genom sitt agerande kan statsmakterna styra företag­samheten mot de mål som de har för sin politik, konstaterar utredningen. I ett decentraliserat ekonomiskt system har samhället också en samordnan­de roll, dvs. ett ansvar för att de beslut som fattas av samhället och av företag tillsammans ger en fungerande ekonomi. I betänkandet anges de mål som i allmänhet brukar anföras för den ekonomiska politiken, nämli­gen full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare inkomstfördel­ning, rimlig prisstabUitet, balans i utrikesbetalningarna och en effektiv fördelning av de ekonomiska resurserna.

De medel som samhället har till sitt förfogande för att bedriva en sådan ekonomisk politik som har betydelse för näringslivets utveckling och för relationerna mellan näringslivet och konsumenterna återfinns enligt utred­ningen främst inom områdena för arbetsmarknads- och regionalpolitik, industripolitik - omfattande också energi- och miljöpolitik -, handdspoli-

 

Prop. 1981/82:165                                                   29

tik, prispolitik, konsumentpolitik, offentlig upphandling och konkurrens­politik. Samhällets finans- och skattepolitik spelar självfallet också en stor roll för näringslivet liksom t. ex. jordbruks- och bostadspolitik för de delar av näringslivet som berörs därav, anför utredningen.

Utredningen pekar särskilt på det starka sambandet mellan konsument-och konkurrenspolitiken. Ytterst syftar konkurrenspolitiken till alt ta till­vara de positiva följder för konsumenterna som en effektiv, fungerande konkurrens för med sig. Bland annat gäller det då utbudet av varor m. m. och möjligheten till ett fritt och rationellt val mellan dessa. En marknads­ekonomi fungerar enligt ekonomisk teori så all delta utbud visserligen initieras av producenterna, men konsumentemas fria val avgör utbudets innehåll och sammansättning. En gmndläggande förutsättning för att sy­stemet skall fungera effektivt enligt denna teori är att konsumenterna har fuU överblick över och är orienterade om de olika utbudens reella innebörd och inbördes värde samt handlar rationellt på grundval av dessa kunska­per. Ett sådant idealtUlstånd kan dock knappast nås, uttalar utredningen vidare, eftersom konsumenterna har begränsade möjligheter alt överblicka utbuden och värdera olika alternativ. Till detta kommer företagens mark­nadsföringsåtgärder, som påverkar konsumenterna och som kan vara mer eller mindre informativa.

Enligt min bestämda uppfattning måste här samhällets konsumenlpoU­tiska åtgärder komma in som ett kraftfullt stöd för konsumenterna. Konsu­mentpolitiken måste inriktas på att öka konsumenternas kunskaper, göra dem prismedvetna och aUmänt stödja och förstärka deras ställning på marknaden. Vidare gäller det att skydda konsumenterna mot t. ex. otillbör­liga marknadsföringsåtgärder, oskäliga avtalsvillkor och risker för skador på person eller egendom. Konsumentpolitiken syftar alltså till att bidra till ett sådant utbud av varor och tjänster som kvalitetsmässigt, prismässigt och till sin variation gynnar konsumenterna. Samtidigt måste man vara medveten om att samhällets åtgärder i sådant syfte i sin tur minskar företagens möjligheter att fritt välja konkurrensmedel och kan öka deras kostnader. Det finns aUtså i det enskilda fallet en brytningspunkt mellan för- och nackdelar för konsumenterna. ■

Av det anförda följer att konsumentpolitiken är ett myckel viktigt inslag i de samhällsåtgärder som behövs för att kompensera vissa ofullkomlig­heter i marknadsekonomin.

Den huvudslutsats jag viU dra knyter an till utredningens. Liksom denna anser jag att det också i framtiden måste vara en uppgift för konkurrenspo­litiken att söka dels ta till vara de positiva följder som konkurrens respekti­ve koncentration kan medföra för konsumenterna, dels motverka sådana negativa följder för samhället som kan uppstå tiU följd av konkurrensbe­gränsningar. Detta gäller vad utredningen betecknar som konkurrenspolitik i vid mening, dvs. alla de åtgärder inom framför allt det närings- och konsumentpolitiska fältet som har betydelse från konkurrenssynpunkt.

 

Prop. 1981/82:165                                                   30

Av det jag har anfört framgår att konkurrenspolitiken är ett bland flera medel för att nå de samhällsekonomiska målen. Sambandet mellan konkurrenspolitik och annan närings- och konsumentpolitik är mycket starkt. På sätt som jag förut har berört måste åtgärder inom samhällspoliti­kens olika delar utform.as under hänsynstagande till övriga delar. Det är därför angeläget att en ökad samverkan kommer till stånd mellan de ansvariga myndigheter som var på sitt fält söker uppnå de för konsumen­terna bästa resultaten.

Konkurrensutredningen har ansett sin uppgift i första hand vara alt behandla vad som i betänkandet kallas den egentliga konkurrenspoUtiken. Därmed avses vad som täcks av lagstiftningen om konkurrensbegränsning, alltså åtgärder mot konkurrensbegränsningar som är negativa från allmän synpunkt. I fråga om den egentliga konkurrenspolitiken anser utredningen det uppenbart att en särskild lagstiftning alltjämt krävs mot olämpliga följder av konkurrensbegränsningar inom näringslivet. Innan jag tar upp Utredningens förslag till lagstiftningsåtgärder vill jag lämna en sammanfatt­ning av dess analys av marknadsekonomins funktionssätt samt samhällets och företagens mål och medel på detta område. Den beskrivning utred­ningen gör av betydelsefuUa faktorer finner jag allmänt vara en både värdefull och nödvändig bakgrund tUl de överväganden jag kommer att redovisa.

Företagens agerande bestäms, uttalar utredningen, fömtom av de mål som företagen har, av de ramar eller regler som utformas av samhället. Dämtöver finns det bl. a, regler som är resultat av förhandlingar med de anställda eller överenskommelser mellan företag. Företagen är också bero­ende av de resurser som samhället stäUer till förfogande i form av t. ex. vägar, utbildad arbetskraft och forskning.

Olika teorier har lanserats under senare år om vad som styr förelagen. Vinstmålet har i flertalet teorier ansetts vara centralt. Andra teorier, anför utredningen, hävdar att bilden är mera komplicerad. Företagen måste enligt dessa betraktas som sociala institutioner, där intressenter i form av aktieägare, anställda, kunder, leverantörer, långivare, stal och kommun tillsammans åstadkommer en balanssituation som styr utveckUngen. Kon­sumentkooperativa företag har en speciell stäUning i och med att kunderna samtidigt är ägare.

Enligt utredningen har större företag och vissa aktiva mindre företag normalt någon form av långsiktig planering, dvs. inom företagel diskuteras fortlöpande mål och medel. För att åstadkomma lönsamhet på lång sikt måste, fortsätter utredningen, företagen förnya sig genom ny teknik, nya produkter och nya marknader. De måste därför sätta av resurser för en sådan utveckling. På lång sikt gäller det alt i förhållandet till andra företag bibehålla eller öka konkurrensförmågan och att inom företaget upprätthål­la effektiviteten. På kort sikt gäller det att få en acceptabel vinst och att vara flexibel, dvs. ha beredskap om ofömtsedda händelser skulle inträffa.

 

Prop. 1981/82:165                                                   31

Utredningen finner i sammanhanget de långsiktiga målen intressantast, därför att de kan leda till åtgärder som på sikt kan förändra konkurrensför­hållandet meUan företagen. För att ett företag skall kunna bibehålla eller öka konkurrensförmågan krävs tillväxt och stabilitet. Tillväxten kan gälla omsättning, vinst och marknadsandelar samt vidgning av produktsamman­sättning och köparkategorier. StabUUet innebär att företagets verksamhet såvitt möjligt sker under fullt kapacitetsutnyttjande, med tryggad avsätt­ning och därigenom stabil avkastning. EffektivUet inom företaget kan åstadkommas genom åtgärder som medför snabba omsättningshastigheter för försäljning, lager och arbetande kapital, fördjupning av företagets kun­skaper genom forskning och utveckling, ledning och utbildning av personal och genom en rätt avvägd ålderssammansättning på företagels reala till­gångar.

I en ideal planeringsprocess värderar enligt utredningen företagel de olika målen och kommer fram tiU en strategi för förelaget. Denna strategi bestämmer vilka medel företaget bör använda sig av för att nå de uppställ­da målen. Avgörande för förelagets strategi är vilka mål som prioriteras och den omgivning som företaget har i relation till andra företag. Företaget kan bestämma sig för en aktiv eller passiv strategi. Det är i första hand de aktiva företagens åtgärder som åstadkommer en förändrad struktur i nä­ringslivet.

Förelaget kan, anför utredningen, i sitt strategival välja att bibehåUa marknader och produkter oförändrade och i stället utveckla sig genom att t. ex. öka effektiviteten inom företaget. Det kan också bibehålla sin ställ­ning eller expandera genom att gå in med sin produkt på en ny marknad eller genom att utveckla nya produkter inom sitt område. Om detta inle leder till företagets mål kan det välja att expandera tUl nya marknader med nya produkter, s. k. diversifiering.

För att vidga sina marknader kan företaget ha en aktiv marknadsföring. Vidgade marknader kan också åstadkommas genom priskonkurrens.

En faktor av betydelse för strategivalet är vidare, anför utredningen, möjligheten tiU samordningsvinster (synergi), dvs. fördelar för företag genom samordnad försäljning eller drift, genom för flera produktionsområ­den gemensamt utnyttjade råvaror, investeringar, forskningsresultat etc. eller genom samordnad företagsledning. Diversifiering ger en riskspridning och bidrar därigenom ofta till stabilitet. Samordningsvinsterna är dock förhållandevis små, eftersom företagel inte direkt kan utnyttja sina tidigare erfarenheter från marknader och produkter.

Slutligen har enligt utredningen valet mellan att utvidga den egna verk­samheten och att köpa in sig på nya områden avgörande betydelse för strategin. Valet mellan förvärv av andra företag eller egen expansion beror i hög grad på företagets fömlsätlningar. Om förelaget har förutsättningar att åstadkomma stora samordningsvinster genom egen utveckling föredrar det i regel att utvidga den egna verksamheten. Saknas sådana förutsätt­ningar kan företaget föredra förvärv.

 

Prop. 1981/82:165                                                   32

Utredningen uttalar vidare att intresset av att konkurrera och valet av konkurrensmedel bl. a. styrs av de mål som företagen strävar mot. Vissa mål kan nås genom konkurrenshöjande åtgärder, medan andra mål nås enklare genom att företagen begränsar konkurrensen. Den främsta driv­kraften för att konkurrens skall uppstå torde vara vissa företags vilja att expandera. Expansionen kan åstadkommas bl. a. genom hög intern effekti­vitet, innovationer i form av nya och förbättrade produkter, nya mark­nader, nya produktions- och distributionsmeloder osv. Andra drivkrafter hos företagen tenderar tiU att begränsa konkurrensen. För att ett företag skall t. ex. nå en stabil ställning på en marknad är den enklaste vägen ofta att begränsa konkurrensen och därigenom minska störningar från andra företag. En avgörande faktor för intensiteten i konkurrensen är enligt utredningen företagsstrukturen och beroendet mellan företagen på en marknad. Ett företags intresse för konkurrens minskar om det vet att konkurrensåtgärder kommer att mötas av motåtgärder från de andra före­tagen och därigenom inte ge de relativa fördelar som eftersträvades. Delta är karaktäristiskt för fåtalskonkurrens (oligopol). Om en ren monopolsitua­tion uppstår upphör givetvis konkurrensen.

Utredningen anför också att samhället genom de offentligt ägda förela­gen kan delta i konkurrensen. I övrigt kan samhället endast skapa förut­sättningar för konkurrens samt undanröja förbjuden eller samhällsskadlig konkurrensbegränsning. Något medel som tvingar fram konkurrens finns inte.

Vidare framhåller utredningen att de av företagens medel som medför fördelar för samhället är de som inte bara leder mot företagens mål utan som också leder mot de mål som samhället har för sin poUlik, dvs. fuU sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt m.m. Om företagens agerande leder i motsatt riktning innebär del nackdelar för samhället. Självfallet är det ofta svårt att avgöra om företagens agerande medför fördelar eller nackdelar för samhället, påpekar utredningen. Fördelar på kort sikt kan exempelvis bli nackdelar på lång sikt och omvänt. En åtgärd som leder till snabb ekonomisk tillväxt kan exempelvis medföra sysselsättningsproblem eUer medföra en ojämn inkomstfördelning. En värdering av den totala effekt, som ett företags agerande får, innebär därför enligt utredningen som regel en mycket svår avvägning mellan olika för och nackdelar för samhället.

I fråga om företagskoncentrationen framhåller utredningen bl. a. föl­jande. Enligt koncentrationsutredningens analys hade i slutet av 1960-lalet svenska företag i de flesta branscher inte nått den från kostnadssynpunkt fördelaktigaste storleken, dvs. del fanns stordriftsfördelar i produktion, distribution eUer administration som inte utnyttjades och därmed drivkraf­ter mot en fortsatt koncentration. Även om företagsstorleken ökal under senare år, finns det fortfarande, säger utredningen, många områden i näringslivet med outnyttjade stordriftsfördelar. Den tekniska utvecklingen

 

Prop. 1981/82:165                                                   33

går dessutom i riktning mot att nya stordriftsfördelar uppstår. Del finns dock även marknadsmekanismer, som leder utvecklingen i decentralise­rande riktning. De viktigaste av dessa är att nya teknologier ständigt skapas och att vissa av dem kan utnyttjas ekonomiskt även vid drift i liten skala. Nya material, nya sätt att omvandla energi, utvecklingen inom elektroniken osv. har på vissa områden gjort det lättare med nyetablering, anför utredningen. Därigenom kan konkurrensen öka inom dessa områden och även inom närliggande områden, där substitut för de nya produkterna produceras. Av avgörande betydelse för att koncentrationen bromsas är således möjligheten att etablera nya företag. En annan faktor, som minskar koncentrationstakten, är att stordrift ibland är förenad med nackdelar av administrativt slag. Ökad byråkratisering, försvårad kommunikation eller minskad flexibilitet blir ofta följden av stora enheter.

Vidare anför utredningen att koncentrationen kan ske på olika sätt. För det första kan konkurrensen leda till att företag som prismässigt, kvalitets­mässigt, finansiellt eller av andra skäl är underlägsna, slås ut. Om denna utslagning inte kompenseras av nyetablering, blir följden en koncentration. En annan typ av koncentration åstadkoms genom förvärv, samgåenden och samarbete av olika slag meUan förelag. Syftet med dessa åtgärder kan vara att stärka konkurrensförmågan för det egna företagel. Samtidigt be­gränsas som regel konkurrensen mellan företagen.

Hur koncentrationen går till är betydelsefullt från samhällets synpunkt, fortsätter utredningen. Koncentration genom utslagning av svaga förelag kan ha fördelar från långsiktiga effektivitetssynpunkter, samtidigt som del kan medföra nackdelar på kort sikt för t. ex. berörda arbetstagare. En fördel framför koncentration som sker genom förvärv kan dock vara alt vissa av de svaga företagen kan, om de finns kvar i konkurrensen, över­vinna krisen och genom ökad effektivitet bidra till låga priser, teknisk utveckling osv. Utslagsgivande är, att det är effektiva företag som överle­ver. Vid förvärv däremot minskar normalt konkurrensen omedelbart och förvärvet behöver inle alltid syfta till att höja effektiviteten. Syftet kan exempelvis vara enbart att stärka den egna maktpositionen, utan alt detta medför effektivitetsvinster. Vid förvärv behöver det således inte vara fråga om att det mest effektiva företagel växer. Å andra sidan kan förvärv medföra andra fördelar för samhället, t. ex. en stabil sysselsättning.

Oavsett hur koncentrationen sker, kan den så småningom leda till alt oligopolistiska eller monopolistiska marknader bildas, med minskad eller ingen konkurrens. Utredningen framhåller att det ligger i konkurrensens natur att den, om ytterligare stordriftsfördelar kan uppnås, har en tendens att till slut eliminera sig själv. Detta skapar ett dilemma när det gäller konkurrensfrämjande politik. Lyckas man uppräfthålla en fungerande kon­kurrens genom olika åtgärder, så kan resultatet fördärvas genom koncen­tration, som leder till minskad konkurrens, framhåller utredningen. Denna pekar också på att det med andra ord saknas ett stabilt jämviktsläge. 3   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                   34

Utredningen diskuterar därefter närmare för- och nackdelar med kon­kurrens och koncentration. Därvid pekar utredningen bl. a. på att konkur­rens mellan företag ger upphov till fördelar för samhället, därför att den medför en press nedåt på priserna. Företagare med kostnader som är för höga vid existerande prisnivå tvingas att utnyttja material, arbetskraft och kapital på ett effektivare sätt, alternativt lägga ner verksamheten. De företagare som med störst framgång lyckas pressa sina produktionskost­nader, genom att utnyttja en förbättrad teknologi eller på annat sätt, erhåller, så länge som det teknologiska försprånget kan upprätthållas, en belöning i form av ökad vinst. Denna mekanism motiverar företagen att fortlöpande utveckla produkter och produktionsteknik.

Ytterligare fördelar tiU följd av konkurrensen är enligt utredningen högre kvalitet, ökad service och större urval, teknisk utveckling, ökad internatio­nell konkurrensförmåga, effektiv resursfördelning, decentraliserat besluts­fattande och valfrihet för konsumenterna.

I praktiken finns det många orsaker till att konkurrens inte får dessa fördelar fullt ut för konsumenterna och samhället, fortsätter utredningen. Nyetableringsmöjligheten är t. ex. ofta begränsad genom tekniska eller finansiella hinder. OmstäUningen av näringslivet sker med en viss tröghet, vilket gör att resurserna utnyttjas mindre effektivt. Trögheten föreligger ofta när det gäller att finna användning för frigjorda resurser. Konsumen­terna har ofta inte den kunskap och överblick som erfordras för att de genom sin efterfrågan skall kunna "styra" utbudet. Konkurrens kan också leda till vissa andra nackdelar för samhället. Därvidlag påtalar utredningen bl. a. att det i vissa fall uppstår överkapacitet och högre kostnader för marknadsmekanismen. Det kan i vissa faU vara på lång sikt effektivare för samhället om produktionen i företagen samordnas än om företagen kon­kurrerar. Effektivitetsvinsterna måste dock vägas mot de sysselsättnings­problem som kan uppstå på kort sikt, anför utredningen.

Som jag tidigare har berört konstaterar utredningen vidare att en kon­centration i näringshvel kan medföra fördelar för samhällel och konsumen­terna. Den uttalar vidare alt stordriftsfördelar, dvs. långsiktigt sjunkande styckkostnader, möjligheten till rationellare distribution, samordnings­vinster, ökad stabilitet m.m. ofta kan las till vara vid en koncentration. Detta kan medföra större anställningstrygghet och bättre löneutbetalnings­förmåga för företaget. Om företagskoncentrationen inte gått så långt att konkurrensen upphört eller allvarligt begränsats, kan stordriftsfördelarna föras vidare till konsumenterna i form av lägre priser, bättre service etc. Större effektivitet för exporterande företag stärker landets internationella konkurrensförmåga, till fördel för den nationella ekonomin.

Utredningen uttalar vidare bl. a. att — i fråga om förelag med i huvudsak tUlverkning för export - företagskoncentralionen medför inga nackdelar från konkurrenssynpunkt, fömtsatt att koncentrationen leder tiU stordrifts­fördelar och att problemet betraktas ur enbart nationell synvinkel. Likaså

 

Prop. 1981/82:165                                                   35

är, i branscher med en fungerande konkurrens från utlandet, koncentration av tillverkning och försäljning inom inhemska företag som regel enbart tUl fördel, om man likaledes enbart betraktar konkurrensaspekter och natio­nella synpunkter. Om de inhemska företagen genom t. ex. produktdifferen­tiering lyckas begränsa konkurrensen från utlandet, gäller självfaUet inle slutsatsen.

Den omställning och koncentration av näringslivet som blir en följd av teknisk utveckhng och konkurrens, kan komma i konflikt med samhällets ekonomiska politik pä kort eller lång sikt, fortsätter utredningen. I fråga om nackdelar pekar utredningen bl.a. på friställning av arbetskraft o.d., stelhet i prisbildningen, utebliven produktutveckling, minskad service samt ökade kostnader för samhällsinvesteringar.

Utredningen anför också följande. Intensiteten i konkurrensen minskar inte ulan vidare genom alt antalet företag som konkurrerar minskar. Kon­kurrensintensiteten är bl. a. beroende av styrkeförhållandet mellan företag och av förelagens bedömning om de kan nå några relativa fördelar i förhållande till andra företag genom konkurrensåtgärder. Det finns exem­pel på att konkurrensen har ökal när antalet företag minskat. Detta beror ofta på att styrkeförhållandena mellan de kvarvarande företagen har blivit mer lika. Om t. ex. i en bransch två mindre företag går samman för att klara sig i konkurrensen mot ett tredje företag, som är större, kan detta resultera i en ökad konkurrens. Alternativet tUl samgåendet kan vara att båda de mindre företagen slås ut. Det mest vanliga är emeUertid att ökad koncen­tration medför minskad konkurrens och en marknadsdominans för ett fåtal företag. Detta kan leda till nackdelar för samhället och konsumenterna genom att företagen har möjlighet att ta ut s.k. monopolvinst eller drivs ineffektivt.

Med monopolvinst förstås den extra vinst ett företag i skyddad position kan göra genom att utnyttja inflytandet över utbud och prisnivå. Genom sådana vinster blir samhällets resurser felaktigt fördelade. Vidare gäller enligt utredningen att ju färre företag som konkurrerar, desto större bUr risken för missbmk av dominerande ställning i form av konkurrensbegrän­sande avtal av olika slag, repressiva åtgärder mot konkurrenter, åtgärder med syfte att hindra andra företag att etablera sig, diskriminering o. d. Ofta medför en långtgående koncentration risk för flera typer av skadeverkning­ar på samma gång. Ett dominerande företag kan t. ex. skötas alltmer ineffektivt, ta uj monopolvinster och samtidigt diskriminera andra företag. Företagskoncentration medför som regel också att antalet beslutsfattare i näringslivet minskar. Makten i företagen koncentreras lUl ett fåtal ägare eller företrädare för dessa.

Utredningens slutsats har jag berört tidigare. Den är bl. a. att frågan om humvida konkurrens eller koncentration är att förorda i vår ekonomi inte kan besvaras allmängiltigt utan måste prövas för varje särskild marknad efter de fömtsättningar som där råder.

 

Prop. 1981/82:165                                                   36

I fråga om koncentrationsprocessen uttalar utredningen sammanfatt­ningsvis bl. a. följande. Företagskoncentralionen i det svenska näringslivet har ökat markant under senare år. En betydande del av denna ökning förklaras enligt utredningen av företagsförvärv. Dessas roll i koncentra­tionsprocessen har fått en allt större vikt. Samtidigt som koncentrationen har möjliggjort en betydande produktionsökning har, anser utredningen, slmkluromvandlingen skapat åtskilliga problem som bl. a. har att göra med sysselsättningen och fördelningen av välfärden mellan olika grupper av befolkningen och olika delar av landet. Enligt utredningen har det allmän­nas intresse av att kunna påverka strukturomvandlingen ökat därför att samhällets investeringar i social och annan service har fått större omfatt­ning. Samhällets och de anställdas ökade ambitioner har lett tUl att närings-och konsumentpolitikens olika grenar har byggts ut och att en rad arbets­rättsliga reformer har genomförts. Den egenthga konkurrenspolitiken har däremot varit i stort sett oförändrad sedan KBL:s tillkomst år 1953. Vid denna tidpunkt, anför utredningen, räknade man knappast med den kon­centration av det svenska näringslivet som därefter har inträffat. Inte heller den starka internationella koncentrationen av företag kunde för­utses. Mot bakgmnd härav och med tanke på att lagstiftningen i stort sett gällde ett nytt område anför utredningen att det dock var naturligt all vid tillkomsten begränsa lagstiftningen så att den i princip inte omfattar slruk-turingripanden mot företagskoncenlration i näringslivet. Enligt vad utred­ningen har konstaterat finns det såväl fördelar som nackdelar förknippade med koncentration genom företagsförvärv. De positiva och negativa sidor som i detta sammanhang bör uppmärksammas redovisas av utredningen (s. 330 ff.). Denna pekar därvid på sådana intresseområden såsom konkur­renspolitiken, ägarkoncentrationen, strukturomvandlingen, intresset av hög sysselsättning och kommunala investeringar.

Utredningen anför att del är en angelägen uppgift för samhället att vid företagsförvärv söka dels motverka olämplig koncentration och struktur­omvandling, dels hindra andra olägenheter för aUmänna intressen. En strävan bör därvid enligt utredningen bl. a. vara att strukturomvandlingen skall ha sådan inriktning och ske i den takt som vid en avvägning mellan de tidigare nämnda intressena inte framstår som olämplig från allmän syn­punkt. En kontroll av denna art kräver dock att statsmakterna i angelägna fall har sådana möjligheter till ingripanden som den nuvarande konkurrens­begränsningslagen inle ger utrymme för, anser utredningen.

I fråga om den egenfiiga konkurrenspolitiken föreslår utredningen en ny konkurrensbegränsningslag, som sammantaget innebären mycket långtgå­ende utvidgning och skärpning av det nuvarande systemet.

Bl. a. föreslår utredningen två nya straffbelagda förbud, nämligen mot priskarteller och marknadsddningskarteller, samt en bestämmelse som ger möjlighet för regeringen att vid vite ålägga viss näringsidkare att avhända sig aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Detta innebär

 

Prop. 1981/82:165                                                   37

vad som bmkar kallas upplösning avföretag (stmkluringrepp). Marknads­domstolen får vidare enligt förslaget möjlighet att vid vite förbjuda en näringsidkare att tillämpa ett visst konkun;ensbegränsande förfarande som bedöms ha skadlig verkan.

Ytterligare föreslår utredningen att den nuvarande lagstiftningen skall kompletteras med regler för kontroU av företagsförvärv. Därvid skall regeringen kunna förbjuda ett visst förelagsförvärv, om det vid en samlad bedömning anses kunna medföra övervägande olägenheter av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Vidare skall enligt utredningens förslag regeringen kunna ingripa mot förvärvet med förbud eller åläggande för att förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Förbud och åläggande skall kunna förenas med vite. Vid prövning humvida ingripande skall ske, skall enligt förslaget särskilt beak­tas hur förvärvet kan påverka prisbildningen, effektiviteten inom näringsli­vet och annans näringsutövning samt ägarkoncentrationen inom näringsli­vet, sysselsättningen, berörda arbetstagares och kommuners intressen samt vidare konsumenternas intressen. Vid prövningen skall också beak­tas ägarnas intressen.

Jag går nu över till att redovisa remissinstansernas inställning till kon­kurrenspolitikens utformning i stort. På flera punkter knyter deras syn­punkter an till vad jag fömt har redovisat.

Konkurrensutredningens allmänna slutsatser om konkurrenspolitikens uppgift och samband med andra samhällsåtgärder kommenteras i regel endast kortfattat av remissinstanserna. MD förklarar sig inte ha några erinringar mot vad utredningen anför. NO stryker under konkurrensens betydelse och uttalar bl. a. följande: Med omfattande ingripanden av reg­lerande natur i marknadsmekanismen löper man risken att det vitala sam­bandet mellan räntabilitet, investering och stabil sysselsättning i näringsli­vet rubbas på längre sikt. Samhället har ett betydande intresse av innova­tioner, utveckling av ny teknik och risklagande. Om risktagandet inte tillåls ge utbyte är det fara för att utvecklingsprocessen avstannar, vilket med nödvändighet får negativa effekter på investering och sysselsättning. Tendensen under senare år till stagnerande och t. o. m. avtagande investe­ringsvolymer är oroande och bör inte ytterligare förstärkas. Det är bl. a. därför av stor vikt att de fömtsättningar som statsmakterna angivit för tillämpande av prisreglering, nämligen att sådana ingrepp skall vara kort­variga och endast ske i undanlagsfall, ständigt hålls aktuella. Under nor­mala förhållanden utgör konkurrensen alltjämt den bästa prisregulalorn. SPK förklarar sig instämma med utredningens slutsats att konkurrenspoli­tiken måste ses i ett vidare samhällsekonomiskt sammanhang. Nämnden anför vidare all riskerna för ur konsumenternas synvinkel negativa verk­ningar på marknader med fåtalskonkurrens inte kan effektivt motverkas genom enbart konkurrensfrämjande politik. Därtill behövs - för all säker­ställa stordriftsfördelar men hindra de negativa verkningar som kan följa

 

Prop. 1981/82:165                                                   38

med stark koncentration - en övervakning av förelagens kostnads-, effek­tivitets- och lönsamhetsförhållanden samt av deras agerande på markna­den. SPK framhåller i detta sammanhang prisövervakningens betydelse. AMS instämmer i utredningens uttalande att inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken konkurrenseffeklerna av insalta åtgärder skall beaktas. KOV anser att förhållandet mellan konkurrens- och konsumentpolitiken måste klarläggas.

Även i det gemensamma yttrandet av handelskammarförbundel, gros­sistförbundet, SI, SAF, SHIO och Familjeföretagens förening, i fortsätt­ningen betecknade som 5/ m.fi., betonas att näringsfrihet och fri konkur­rens är av gmndläggande betydelse för näringslivets effektivitet och ut­vecklingsförmåga. Organisationerna framhåller handelspolitiken som den viktigaste faktorn för att främja samhällsnyttig konkurrens i ett land av Sveriges storlek. Genom att Sverige är så öppet för internationell konkur­rens måste konkurrenseffeklerna av olika politiska åtgärder bedömas med utgångspunkt i internationella marknadsförhållanden. Också näringslivets egna åtgärder inom Sverige måste bedömas i ett internationellt perspektiv, inte minst i fråga om koncentrationen inom näringsUvet och samverkan mellan företag. Organisationerna anser att KBL:s konkurrensfrämjande betydelse är mycket begränsad i jämförelse med vår handelspolitik.

En mera djupgående analys av konkurrensens roll i del nuvarande svenska samhället efterlyses av studenterna vid handelshögskolan, SACO/ SR, Svenska civilekonomföreningen, MRF och DLF. Det anförs bl. a. att utredningen inte har beaktat alt teori för en marknadsekonomi inte utan reservationer kan tillämpas på Sveriges biandekonomiska system. Vidare understryks att värderingen av konkurrensen kan ulfaUa olika i fråga om skilda branscher och företag. Länsstyrelsen i Kronobergs län anför att utredningen inte har beaktat sådana gmndläggande förhållanden som att samverkan måste få äga mm inom det svenska näringslivet så all intema-tioneU konkurrenskraft uppnås. En allvarlig brist är vidare enligt länssty­relsen att utredningen inte berör kooperationen eller branschföreningarnas framtida arbetssätt.

Principiella frågor rörande konkurrenspolitiken och de kooperativa före­tagen tas upp även av LRF och KF. De erinrar om att statsmakterna, genom tiUkomsten år 1977 av kooperationsutredningen, har markerat ett ökat intresse för den kooperativa företagsformen som alternativ till de privata och statsägda företagen. Förbunden hävdar att samverkan mellan kooperativa föreningar har lett och leder till ett bättre resultat för samhäUet och konsumenterna än en tillämpning av konkurrensideologin på förening­arnas förhållanden. En ny konkurrensbegränsningslag måste ge utrymme för kooperationens etablerade samarbetsformer. Av konkurrensutredning­en föreslagna nya straffbelagda förbud innebär härvidlag svårigheter.

När det sedan gäUer frågan hur man aUmänt bör se på utformningen och effekterna av samhällsingripanden i marknadsekonomin råder det delade

 

Prop. 1981/82:165                                                   39

meningar bland remissinstansema. Detta gäller även i fråga om vilka praktiska möjligheter samhället har att styra de ekonomiska händelseför­loppen. Innan jag går in närmare på de principiella huvudpunkterna i utredningens förslag vUl jag något beröra remissinstansernas generella inställning i dessa avseenden.

Allmänt kan sägas att de remissinstanser som helt eller delvis har varit mer positiva till utredningens förslag till ingripanden i stort ansluter sig till utredningens överväganden på dessa punkter eller lämnar dem utan erin­ringar. När del gäller de kritiska åsikterna koncentreras dessa bl. a. på vissa faktorer som jag nu kommer att redovisa sammanfattningsvis.

Stockholms fondbörs pekar på att en konkurrenslagstiftning måste utfor­mas så att företagen kan vidta erforderliga åtgärder snabbt och smidigt utan hinder av onödig byråkrati. Det krävs offensiva grepp av de svenska företagen med många nya initiativ för alt förelag eller produkter, som obönhörligt drabbas av tillbakagång, ersätts med nya produkter eller tjäns­ter, som kan hävda sig både på exportmarknaderna och på hemmamarkna­den. Näringspolitiken, varav lagstiftningen om konkurrensbegränsning kan ses som en del, skall underlätta, inle motarbeta eller försvåra slmktu-reU omvandling och förnyelse. Handelskamrarna understryker att om begränsningen av företagens handlingsfrihet genom lagstiftning drivs för långt eftekter kan uppkomma som står i strid med syftet att åstadkomma en fri och öppen konkurrens.

SI m.fi. framhåller att konkurrensbegränsningslagstiftningen innebären administrativ reglering av företagens beteende på marknaden, till skUlnad mot företagens löpande anpassning tiU konkurrenternas uppträdande. Del finns i marknadslagstiftningen risker för effektivitetsförluster som är större ju rigorösare lagstiftningen är och ju större förhandlande och beslutande befogenheter som har lagts i myndigheternas händer. LRF understryker att NO:s möjUgheter till ingripanden i högre grad får anses vara en resursfråga än en fråga om otillräcklig lagstiftning.

Sveriges köpmannaförbund uttalar att del största hotet mot marknads­ekonomin härrör inte från ofta rätt tillfälliga konkurrensbegränsningar inom det enskUda näringslivet utan från statliga ingripanden som på ett effektivt sätt försvagar och inte sällan helt eUminerar konkurrensen.

Ingrepp i den fria marknadsekonomin innebär alltid risker för negativa effekter, anför Svenska företagares riksförbund. Varje form av regleringar och förbud från det allmännas sida måste därför noga avvägas och prövas mot bakgrund av konstaterade missförhållanden av aUvarlig natur. Själv­fallet kan s. k. konkurrensbegränsande åtgärder från företagens sida inne­bära svårigheter av allmän politisk natur men i vårt land med en i huvudsak fri utrikeshandel är sådana svårigheter nästan undantagslöst temporära och måste vägas mot de uppenbara nackdelar för vår framtida levnadsstan­dard som ingrepp av den art som konkurrensutredningen föreslår medför.

SACO/SR framhåUer att en aktiv konkurrens fömtsätter rörlighet och

 

Prop. 1981/82:165                                                   40

risktagande. Vad konkurrenspolitiken främst borde vara inriktad på är att skapa vilja till tävlan i företag, möjligheter att tävla för den som vill göra det och ett från samhällssynpunkl lämpligt val av metoder. Förbud mot vissa typer av konkurrensbegränsningar kan aldrig ensamt bli ett effektivt medel att nå ett sådant mål. Som kunskapssituationen nu är blir möjlighe­terna av att bedöma effekterna av olika förändringar i konkurrenspolitiken myckel ofullständiga. Detta borde mana tiU en viss försiktighet när det gäller att för lång lid framåt binda upp konkurrenspolitiken med hjälp av detaljerade lagregler. Svenska civilekonomföreningen anför liknande syn­punkter.

För egen del vill jag anföra följande.

Jag delar utredningens uppfattning att det är uppenbart all en särskUd lagstiftning alltjämt krävs mot konkurrensbegränsningar med skadlig ver­kan. Samtidigt måste det understrykas att en lagstiftning mot sådana konkurrensbegränsningar inte ensam kan bli ett effektivt medel att få till stånd en konkurrens vars etTekter är positiva för samhället. Den ekonomis­ka politiken måste som jag förut har berört allmänt utformas så att förela­gen stimuleras till en från samhällssynpunkt nyttig konkurrens. Detta understryks också av flera remissinstanser. En konkurrenslagstiftning ut­gör således ett av medlen inom den ekonomiska politiken och måste hksom denna syfta till att våra samlade resurser utnyttjas på det mest effektiva sättet.

Några remissinstanser pekar särskilt på kooperationens roll och det ökade intresset för den kooperativa företagsformen. Utmärkande för de kooperativa rörelserna är att de byggs upp genom att individer sluter sig samman i föreningar som i sin lur kan samverka i gemensamma riksorgani­sationer. Principiellt finner jag del vara av stort värde att del på marknaden finns olika förelagsformer som kan konkurrera med varandra. Här har kooperationen en betydelsefull uppgift.

Jag går nu över till att behandla frågan om de grundläggande krav som bör ställas vid utformningen av en ny konkurrenslag.

3.2 En ny konkurrenslag

3.2.1 Målsättning och funktionella egenskaper

Jag vill till en början framhålla att marknadsekonomins överiägsenhel som styrsystem visar sig i de samlade effekterna i stort och över tid. Fördelarna för konsumenterna uppnås till priset av vissa nackdelar. Sam­hällsåtgärder på konkurrensområdet får inte utformas så all man för att söka motverka en viss nackdel riskerar att rubba marknadsekonomins förmåga alt ge resultat som till övervägande del är positiva för konsumen­terna. Bland annat krävs det att åtgärderna lämnar ett tillräckligt utrymme för företagen att fatta egna beslut. En konkurrenslag får alltså inte innebära eller kunna ge upphov till en regleringsekonomi.

 

Prop. 1981/82:165                                                   41

Om marknadsekonomin skall kunna ge positiva effekter för konsumen­terna måste den innefatta en hög grad av rörlighet och föränderlighet med en ständig växelverkan mellan skilda inslag. Från effektivitetssynpunkt är det nödvändigt att företagen anpassar sig till marknadsläget och konsu­menternas behov. Snabbhet därvidlag kan ge del enskilda företaget förde­lar över konkurrenterna på ett sätt som är till nytta för konsumenterna. En konkurrenslag måste alltså utgå från att de ekonomiska processer som lagen skall inverka på fortgår och kan förändras. Förhållanden som vid en tidpunkt framstår som olämpliga från allmän synpunkt kan vid en senare tidpunkt te sig som lämpliga, nödvändiga eller ofrånkomliga. Även det omvända kan gälla. Lagstiftningen måste därför medge all också de ansva­riga samhällsorganen förändrar sina bedömningar.

I bilden ingår vidare de motsatsförhållanden som kan uppkomma inom ekonomin. Därvid kan del gälla varandra motstående näringslivsintressen, konflikter mellan sådana intressen och konsumenternas samt vidare mot­sättningar mellan skilda samhällsintressen. Motsatsförhållandena kan vara att bedöma olika beroende på om man väljer ett kort eller långt tids­perspektiv. Även delta får beaktas.

Jag har fömt uttalat att konkurrenspolitiken bör utformas med utgångs­punkt i värdet av en effektiv, fungerande konkurrens. Detta måste givetvis prägla också den nya konkurrenslagen. Samtidigt vill jag erinra om den slutsals jag tidigare har redovisat, nämligen att frågan om huruvida kon­kurrens eller koncentration är att förorda inte kan besvaras aUmängiUigt utan måste bedömas för varje marknad efter de förutsättningar som råder där. En koncentration på en viss marknad kan således ibland vara ofrån­komlig eller rentav att föredra därior att den exempelvis leder tiU stor­driftsfördelar som kommer konsumenterna till godo. Här får man också uppmärksamma behovet av att stärka svenska företags konkurrenskraft utomlands. Den nya konkurrenslagen måste inordnas i detta mönster för att vara till nytta för konsumenterna.

Del kan aUlså inle hävdas att en koncentration av företagen på en marknad aUtid måste stå i strid mot konsumenternas bästa. Inte heller kan skilda former av konkurrensbegränsande beteenden begreppsmässigt anses strida mot samhällsintressena. Delta är också den nuvarande lagens ståndpunkt. I begreppet konkurrensbegränsning ligger, som jag fömt har berört, inte någon etisk värdering. Företeelsen prövas i stället med ut­gångspunkt i sina från allmän synpunkt ekonomiskt positiva eller negativa effekter i skilda situationer. Därför är det vid utformningen av den nya lagen nödvändigt att göra klart för sig att en och samma konkurrensbe­gränsning, som i en situation inte är acceptabel, i ett annat läge kan vara godtagbar eller önskvärd från samhällssynpunkt. Det senare kan vara fallet i fråga om ett sådant samgående mellan mindre eller medelstora företag som ger jämbördiga konkurrensförhållanden gentemot andra företag på marknaden. I andra lägen kan förhållandena vara de motsatta, dvs. verk-

 

Prop. 1981/82:165                                                                 42

ningarna av företagssamverkan m. m. kan vara negativa från konsument­synpunkt, exempelvis till följd av den marknadsdominans som uppstår.

Av det anförda framgår att del inte finns något stabilt jämviktsläge i en marknadsekonomi. Konkurrensutredningen framhåUer också all det ligger i konkurrensens natur att den, om ytterligare stordriftsfördelar kan upp­nås, har en tendens alt eliminera sig själv. För en konkurrenslagstiftning måste det vara en viktig uppgift att med effektiva medel hindra en sådan utveckling, när den inte är önskvärd frän konsumentsynpunkt.

Min beskrivning antyder det dilemma som finns genom att en och samma form av konkurrensbegränsning i vissa fall kan vara till fördel men i andra fall till nackdel från allmän synpunkt. Det kan ibland vara myckel svårt att i förväg avgöra vilketdera som kommer att bli faUet. Lagstift­ningsåtgärder som inte i tillräcklig mån lar hänsyn till detta kan på sikt bli en belastning för konsumenterna.

Vad jag anser att man bör uppmärksamma vid prövning av konkurrens­utredningens förslag till lagstiftningsåtgärder är mot denna bakgrund om åtgärderna motiveras av klara behov och kan tillgodose dem i tillräcklig omfattning. Vidare måste man kunna bedöma alt åtgärderna inle rubbar de komplicerade orsakssammanhangen i marknadsekonomin på ett sätt som är till övervägande nackdel för konsumenterna, exempelvis i form av för stora trögheter och beslutssvårigheter eUer vidare förluster i fråga om den effektivitet som vi eftersträvar med marknadsekonomin. Ytterligare får prövas vilka resurser som binds hos samhällel och företagen för att upp­rätthåUa administrationen av åtgärderna. En sådan resursbindning får i aUmänhet betalas av konsumenterna och måste därför vägas mot den nytta lagstiftningsåtgärderna kan ha för dessa. Vidare anser jag det vara av väsentlig vikt att man inte genom nya regler skapar krångel och onödig byråkrati.

Jag går nu över till frågan om målsättningen för en ny konkurrenslag. TiU sin inriktning blir lagen ett medel för att undanröja vissa konkurrens­hinder, när de är negativa från samhäUssynpunkt. Lagen skall dock inte ge upphov till en detaljstyrning av förelagens verksamhet. Vad som i stället måste prägla lagen är dess funktion av att vara konkurrensfrämjande. Genom att undanröja olämpliga konkurrenshinder skall lagen bidra till att främja den konkurrens som framstår som positiv från allmän synpunkt.

Utredningen har i en inledande paragraf i sitt lagförslag uttryckt syftet så, att lagen skall ha till ändamål att förhindra sådana följder av konkur­rensbegränsning inom näringshvel som är olämpliga från allmän synpunkt.

För egen del finner jag en på detta sätt avfattad ändamålsbestämmelse för långtgående. Man bör akta sig för en övertro på lagstiftningens möjlig­heter att motverka allt som på något sätt kan vara olämpligt för samhäUet. Lagstiftningen utgör ju ett av de många sätt på vilket den ekonomiska politiken kan påverka konkurrensförhållandena i en poshiv riktning. Som jag har framhållit tidigare kan dessutom ingripanden genom konkurrens-

 

Prop. 1981/82:165                                                   43

rättsliga åtgärder i vissa fall få övervägande negativa konsekvenser för konsumenterna.

Jag anser alt ändamålsbeslämningen i den nuvarande konkurrenslagstift­ningen i princip täcker vad som bör vara lagbestämmelsernas ändamål, räckvidd och inriktning. I 1 § KBL sägs att i syfte att främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet skall, på sätt i lagen stadgas, dels gälla förbud mot vissa arter av konkurrensbegränsning, dels ankomma på MD att genom förhandling söka undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning, som bringas under dess bedömning.

Enligt min mening bör man i en ändamålsbestämmelse i den nya konkur­renslagen Uksom f. n. peka på syftet att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet. Bestämmelsen bör sedan byggas ut så att däri anges att lagen i sådant syfte medger åtgärder mot vissa konkurrensbegränsningar inom näringslivet.

I fråga om skyddsintressena för lagstiftningen delar jag den av utredning­en uttryckta uppfattningen. Enhgt denna är det centrala för lagstiftningen att ingripa särskilt av hänsyn tUl konsumenterna - ytterst det totala konsumentkollektivet, dvs. samhällsmedborgarna.

Mot denna allmänna bakgmnd vill jag framhålla alt en konkurrenslag­stiftning måste ha vissa grundläggande egenskaper för att kunna medver­ka till att leda utvecklingen mot det bästa resursutnyttjandet.

Lagen måste tUl en början bygga på ett visst tidsperspektiv. Vad depar­tementschefen anförde i samband med ändringen i KBL år 1956 synes mig fortfarande ha stor aktuahtel. Han yttrade då (prop. 1956:148 s. 41) att det är av stor vikt att en åtgärd bedöms inte blott med hänsyn till sina direkta verkningar utan sätts in i vidare sammanhang. Härvid måste enligt an­förandel håUas i minnet att verksamheten inte syftar till den klassiska nationalekonomiska teorins fria konkurrens utan till den ur samhällets synpunkt mest effektiva konkurrensen. Detta anges vara en konkurrens som driver utvecklingen i den riktning, som på längre sikt kan förmodas innebära det bästa utnyttjandet av samhällets resurser. Departementsche­fen tillade att vissa begränsningar av konkurrensen sålunda otvivelaktigt är inte blott godtagbara utan förmånliga och rent av nödvändiga ur samhällets synpunkt.

Även utredningen och flera remissinstanser påtalar att del långsiktiga perspektivet måste ägnas särskild uppmärksamhet vid sidan av de mer omedelbara följderna av en konkurrensbegränsning. Oekså jag vill på liknande sätt stryka under bl. a. behovet av ett främst långsiktigt tidsper­spektiv.

Vidare måste de i lagen angivna bedömningsgmnderna för ingripande på missbmksområdet vara anpassade till att täcka skiftande marknadsför­hållanden för att kunna främja det förut angivna syftet. Det torde vara ofrånkomligt att sådana bedömningsgmnder ger utrymme för de för lagtill-lämpningen ansvariga samhällsorganen att inom vissa ramar vidareut-

 

Prop. 1981/82:165                                                   44

veckla lagstiftarens avsikter. Det anförda kan sammanfattas så att lagstift­ningen måste hafiexibilUet.

Man bör ställa ett tredje krav på en ny konkurrenslag. Mot bakgrund av de erfarenheter vi har på konkurrensområdet är det uppenbart att förhand-hngslösningar i många fall kommer att träffas på fältet. Det måste då finnas en inbyggd balans i systemet, så alt samhällets och förelagens åtgärder blir välförenliga med varandra. Kravet på marknadsanpassning kan därmed sägas gälla också samhällsorganen, som måste uppmärksamma för konsu­menterna såväl positiva som negativa konsekvenser av skilda ingripanden med stöd av en ny lagstiftning. 1 kravet på en balans ligger också att rättssäkerhetsaspekterna här liksom på andra områden måste prövas myc­kel noga.

Ett fjärde krav gäller effektivitet och därmed snabbhet i systemet. Jag menar alt, i de fall då det finns fog för att gripa in mot olämpliga konkur­rensbegränsningar, ingripandena måste kunna ske med tillräcklig snabb­het.

De väsentliga faktorerna vid utformningen av en ny konkurrenslag är således dess syfte att bidra till att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens, ett främst långsiktigt tidsperspektiv, flexibilitet, balans och effektivitet.

Jag går nu över till den närmare inriktningen av lagstiftningen.

3.2.2 Den principieUa uppläggningen

På sätt som jag inledningsvis berörde (2.3.2) bygger nuvarande lag, KBL, på två principer för samhällsingripanden mot konkurrensbegräns­ningar, förbudsprincipen och missbruksprincipen. Konkurrensutredning­ens förslag går ut på att man också t en ny konkurrenslag skall använda de två metoderna vid sidan av varandra. Som har framgått av det anförda omfattar utredningsförslaget två nya straffbelagda förbud, nämligen mot priskarteller och marknadsddningskarteller. Dämtöver föreslår utredning­en en utvidgning i fråga om de nu straffbelagda förfarandena - bruttopriser och anbudskarteller. I utredningsförslaget ingår även ett kontrollsystem för prövning av företagsförvärv samt vidare upplösning av företag (stmk­luringrepp). I övrigt bör enligt utredningen fortfarande tillämpas miss-bmksprincipen, förstärkt med vidgade sanktionsmöjligheter. Utredningen anser dock att ingripanden med stöd av en missbruksbestämmelse skall kunna ske även på det straffbelagda fältet. Vidare föreslår utredningen att den nuvarande bestämmelsen mot monopolvinster m. m. skall bibehåUas.

I likhet med utredningen finner jag att missbruksprincipen måste tilläm­pas också i den nya konkurrenslagen. Den bedömning jag kommer att redovisa i fråga om bl. a. gränsdragningen på förbudsområdet och beträf­fande åtgärder mot förelagsförvärv som är negativa från samhällssynpunkt innebär att huvudvikten alltjämt läggs på nämnda princip. Del är här lagstiftningen f.n. har de bästa fömtsättningarna att bidra till en effektiv

 

Prop. 1981/82:165                                                   45

resursanvändning. Jag finner det därför naturligt att till en början behandla vad som i detta lagstiftningssammanhang av tradition kallas missbmksom­rådet. Här rör det sig således om ingripanden i enskilda fall och inte om generella, straffbelagda förbud m. m.

3.3 Ingripanden i enskilda fall genom förbud eller åläggande mot missbruk (missbruksområdet)

3.3.1 Det nuvarande systemet på missbruksområdet

I dag gäller alt, om MD finner att en konkurrensbegränsning i andra fall än de straffbelagda medför skadlig verkan, förhandling får äga mm enligt 5 § KBL. Enligt 1 § samma lag ankommer det på domstolen att genom sådan förhandling söka undanröja den skadliga verkan. På konkurrensom­rådet har begreppet förhandhng mot skadlig verkan en specieU innebörd. Därmed avses det stadium av prövningen i MD då domstolen avslutar rältegångsskedets sammanträden och övergår till formell förhandling mot den skadliga verkan som domstolen har slagit fast i rältegångsskedet. Givelvis förekommer vid sidan av delta andra former av förhandlingar med företagen, exempelvis mellan NO och dessa.

På det sätt som departementsförslaget är uppbyggt i fråga om missbmks­området bör till en början närmare redovisas de centrala begreppen på detta område.

3.3.1.1 Det rättsliga begreppet konkurrensbegränsning

Begreppet konkurrensbegränsning definieras inte i KBL. Det har ansetts att en definition med nödvändighet skulle bli så vag till sin utformning att den i vart fall inle skulle ge någon nämnvärd vägledning för bedömandet av frågan när en konkurrensbegränsning skall anses föreligga. Den närmare begreppsbestämningen har överlämnats till rättstillämpningen. Med stöd av uttalanden i förarbetena (prop. 1956: 148 s. 19 och 37 ff., 2LU 1956:35 s. 18) ges åt termen konkurrensbegränsning en myckel vid innebörd. Begrep­pet anses i princip omfatta varje förhållande sotn innebär eller har tillföljd att konkurrensen inte är fullkomligt fri och ohämmad. Man kan här tala om en rättslig begreppsbestämning. Som jag tidigare (3.2) har understmkit finns det inte någon form av etisk bedömning i detta begrepp. Inle heller ligger i delta defmitionsmässigt något som är negativt från allmän syn­punkt.

Avgörande för om en konkurrensbegränsning enligt KBL förehgger eller inle är de faktiska förhåUanden som råder på marknaden i fråga. Det saknar betydelse huruvida en näringsidkare har haft för avsikt att begränsa konkurrensen eUer huruvida begränsningen har uppkommit som en inle avsedd bieffekt av dennes åtgärder m. m. Detta innebär att en åtgärd som har vidtagits för andra ändamål kan innefatta en konkurrensbegränsning som faller inom ramen för vad som kan prövas enligt KBL.

 

Prop. 1981/82:165                                                   46

Tidigare (2.1) redovisade jag vissa exempel på konkurrensbegränsning­ar, såsom karteller, diskriminering m.m. Också dessa omfattas av det rättsliga konkurrensbegränsningsbegreppet. Utöver den där lämnade redo­görelsen kan här som ett förtydligande av lagstiftningens innebörd över-siktiigt nämnas vissa andra förfaranden, som MD eUer dess föregångare (näringsfrihetsrådet, NFR, och marknadsrådet, MR) har funnit vara kon-kurrensbegränsade och som redovisas i konkurrensutredningens betän­kande.

Ett förbud för en kommissionär alt sälta ned det av kommittenten fastställda priset, i den formen att prisnedsältningen skulle tas av provi­sionen, bedömdes (MD 1/1973, PKF 1973:2-3) som en konkurrensbe­gränsning. Vidare fann MR i ett annat ärende att upphandling av tolalen-treprenad genom ett s.k. förhandhngsanbudsförfarande utgjorde en klar konkurrensbegränsning (MR 9/1971, PKF 1972:1-2).

NFR har haft att pröva skUda fall av köpvägran. 1 ett ärende (NFR 3/ 1966, PKF 1966:5) har tiU underlag för bedömningen legal aft del innebar en konkurrensbegränsning när Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen vägrade aU köpa vin och sprit från Sydafrika. 1 eft annat fall (NFR 1/1959, PKF 1959:3) har samma bedömning gjorts i fråga om vägran av bl. a. ett restau­rangbolag - som hade ensamrätt tiU avhämtningsförsäljning av öl genom butiker i en stad med omnejd — att anta ytterligare ett bryggeri som leverantör..

En privat auktorisation inom reklambranschen har (MD 21/1976, PKF 1976:8-9) ansetts utgöra en konkurrensbegränsning, bl. a. därför att auk-torisationssystemet som sådant — och inte skillnader i kompetens mellan auktoriserade och icke auktoriserade - medförde olikheter i konkurrenssi­tuationen.

Vidare har NFR funnit (14/1958, PKF 1959:1) alt, i fråga om fem grossisters samtidiga vägran att sälja till viss köpare, deras likartade upp­trädande tillsammantaget innefattade en konkurrensbegränsning.

Det bedömdes (MD 30/1973, PKF 1974:1-2) i ett visst ärende att en kommuns åtgärd att i sin trafikskola tillämpa så låga priser att verksamhe­ten där bedrevs med ett konstant underskott självfallet ryckte undan fömtsättningarna för en fri konkurrens på lika villkor för andra trafikskolor och således innebar en konkurrensbegränsning (ett särfaU av s. k. under­prissättning).

I ett annat beslut (MD 10/1976, PKF 1976:6) prövade MD eti ärende rörande en konkurrensklausul i ett köpeavtal. Domstolen yttrade att del låg i sakens natur att en klausul av den typ som var föremål för prövningen hade en konkurrensbegränsande effekt genom att eliminera potentiell kon­kurrens.

Ett annat exempel på vad som har bedömts utgöra en konkurrensbe­gränsning är ett tidningsföretags vägran att ta in en kommersiell annons, när det var fråga om en marknadsdominerande tidning som hindrade en företagare att genom annonsering i tidningen marknadsföra en vara som konkurrerade med varor som saluhölls av tidningen närstående företag (MD 4/1974, PKF 1974:4).

 

Prop. 1981/82:165                                                   47

3.3.1.2 Begreppet skadlig verkan

Jag har tidigare (2.3.2) redovisat legaldefinitionen av detta begrepp. I det nu aktuella sammanhanget bör dess innebörd belysas närmare.

Om MD har funnit ett visst förhållande utgöra en konkurrensbegräns­ning, återstår för domstolen att faststäUa humvida begränsningen leder till skadlig verkan i KBL:s mening. Som förut har nämnts är det en fömtsätt-ning för förhandling enligt 5 § att en sådan verkan föreligger.

15 § andra stycket KBL beskrivs vad skadlig verkan innebär. Där anges ätt med sådan verkan förstås att konkurrensbegränsningen på ett ur aU­män synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar verknings­förmågan inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsut­övning.

Av den nu redovisade definitionen framgår att den situation som kan föranleda ingripande med förhandling måste vara kvalificerad på visst sätt. Dels krävs att åtminstone något av de tre s. k. effektkriterierna har visats föreligga, dvs. nyss beskrivna följder för prisbildningen, verkningsförmå­gan eller annans näringsutövning. Dels fordras därutöver att konkurrens­begränsningen på ett från allmän synpunkt otiUbörligt sätt framkallar någon av dessa effekter, dvs. ett s.k. otillbörUghetskrtterium skall vara uppfyllt.

De uttalanden om innebörden av dessa kriterier som gjordes vid 1953 års lagstiftning och i senare lagstiftningsärenden utgör alltjämt en vägledning för rättstUlämpningen. Vid en redogörelse för dem bör dock framhållas att de får bedömas mot bakgrund av den specieUa utformning som denna lagstiftning erhöll när det gällde möjligheten att gripa in. Endast vissa konkurrensbegränsningar kunde sålunda vid tillkomsten av KBL göras tUl föremål för förhandling. Vidare framgår av det anförda all det i rätts­tillämpningen har skett en vidareutveckling och nyansering i fråga om begreppet skadlig verkan.

De konkurrensbegränsningar som enligt 1953 års lag kunde föranleda förhandling brukar man kalla monopolist- och kartellfallen. Dessa be­skrevs i dåvarande 5 § KBL på följande sätt:

1.    mellan företagare slutits kartellavtal eller annan liknande överens­kommelse eller eljest i samförstånd tillämpas gemensamt förfarande, som berör pris-, produktions-, omsättnings- eUer transportförhållanden eller

2.    inom viss näringsgren en företagare eller en gmpp av företagare, vUken sammanhålles av gemensamma ägarintressen i förelagen, svarar för en väsentlig del av företagsamheten i landet eller del av landet.

Vid förhandling skulle särskilt eftersträvas att hindra följande förfaran­den:

I. att företagare, på sätt i 5 § 1) sägs, samverka eller tiUämpa förfarande rörande prissättning eller uppdelning av marknad, där samarbetet är ägnat att väsentligt påverka prisbildningen;

 

Prop. 1981/82:165                                                   48

2.    att samverkan eller gemensamt förfarande, som avses i 5 § I), föran­leder missgynnande av viss eller vissa företagare; samt

3.    att företagare eller gmpp av företagare, som avses i 5 § 2), i sin verksamhet missgynnar viss eller vissa företagare.

Begränsningen tiU monopolist- och kartellfallen slopades år 1956. I det följande redovisas tUl en början vad som åsyftas med effektkrite­rierna. Därefter behandlas otillbörlighetskriteriet.

Effektkrtterierna

Om innebörden av de tre effektkriterierna uttalade departementschefen (prop. 1953:103 s. 116) till en början att det vid överläggningar med vissa företrädare för näringslivet hade rått enighet om att del främst är de prishöjande och effektivitetshämmande verkningarna av konkurrensbe­gränsning som man bör vara angelägen att hindra och som därför bör utmärkas som skadliga. Därtill hade det befunnits vara av vikt att närings­utövare som hindras i sin näringsutövning av enskilda företagares konkur­rensbegränsande åtgärder i viss utsträckning erhöll en självständig rätt till skydd i lagen. Också den verkan av konkurrensbegränsning att annans näringsutövning försvåras eller hindras bör därför betecknas såsom skad­lig, anfördes det.

Rörande priskriteriet tillades (s. 117) bl. a. all den allmänna utgångs­punkten för bedömningen naturligen bör vara prisets förhållande till kost­naderna. I fråga om exempelvis priskarteller får bedömas om priserna ur lönsamhetssynpunkt rent kalkylmässigt är höga i förhållande till kostna­derna vid en drift som ter sig rationell med hänsyn till förhållandena inom branschen. Ingår t. ex. i en kartell dels välrationaliserade företag med låga kostnader, dels mindre effektiva företag med höga kostnader bör jämförel­sen sålunda ske med förelagen inom den bättre gruppen. Också när det gäller ensamföretagen bör, enligt departementschefens uttalande, i princip samma betraktelsesätt tillämpas ehum naturligen en mera fri prövning blir nödvändig. I vissa fall torde jämförelse med liknande tillverkningar av annat slag kunna lämna vägledning.

Han tillade vidare att såväl när del gäller kartellfallet som beträffande monopolistfallet tillbörlig hänsyn bör lagas till företagarrisken. Stundom kan det i fråga om ensamföretagare vara påkaUat med en viss generositet vid tillämpningen. Uppenbart är att vid prissättningen en viss marginal för konsolidering, rationalisering och forskningsarbete måste finnas. Vid till-lämpningen av den förordade bedömningsmetoden synes det i allmänhet bli föga utrymme att särskilt beakta konjunkturläget. Skulle emellertid alldeles särpräglade konjunkturer föreligga, bör enligt departementschefen naturligen hänsyn tiU detta förhållande kunna las vid prövningen.

Beträffande hämmandekrlteriet uttalades (s. 118) bl.a. att fastän pris­bildningen i det alldeles övervägande antalet fall torde påverkas när effek­tiviteten hämmas det är av visst värde att låta de två leden framstå som

 

Prop. 1981/82:165                                                   49

självständiga i förhållande tiU varandra. Enligt departementschefen torde genom detta på ett klarare sätt komma till uttryck att effektivitetssynpunk­ten är av omedelbar betydelse för lagtillämpningen. Vidare anförde han att det torde finnas fall där effektiviteten hämmas av en konkurrensbegräns­ning utan att därför en otUlbörlig påverkan på prisbildningen kan skönjas.

Som exempel på vad som hämmar effektiviteten nämndes bl. a.: att tekniska och organisatoriska framsteg hindras, att tävlingslusten allmänt avtrubbas inom viss näringsgren, att mindre effektiva företag ges ett konst­lat skydd - t. ex. på det sätt att prissättningen i en kartell i alltför hög grad beaktar förhållandena inom förelag med höga kostnader - aft nyetablering eller ökning av kapaciteten inom en bransch uppmuntras utöver behovet eller alt begränsningen direkt lämnar utrymme för en stegring av kostnads­nivån som inle skulle vara möjlig vid fri konkurrens.

Som en viss överkapacitet utgör en normal företeelse inom näringslivet och kanske i vissa hänseenden också är önskvärd bör, anförde departe­mentschefen, den bedömning av behovet som förutsätts äga rum ske med försiktighet. Överkapaciteten bör, för att skadlig verkan skall anses före­ligga, vara så stor att den i inte oväsentlig omfattning överstiger det behov som rimligen kan fömtses.

Han fann det inte erforderligt att utmärka i lagen att skadlig verkan skaU förehgga redan vid fara för hämning av effektiviteten, lika litet som det ansetts påkallat i fråga om påverkan på prisbildningen. All man som fömtsättning för förhandling inte alltid skall behöva kräva redan inträffade konkreta skadliga effekter förefaller, uttalade han, å andra sidan självklart - del kan mycket väl tänkas fall då t. ex. en sträng karteUering kan sägas hämma verkningsförmågan hos en näringsgren fastän det ännu inle har ulkristalliserats påtagliga skadeverkningar i fråga om produktionens inrikt­ning.

I fråga om försvårandekrUeriet anförde departementschefen (s. 118-119) att det inte är opåkallat att rätten till fri näringsulövning även gent­emot hinder åstadkomna av enskilda vinner åtminstone det begränsade skydd som den ifrågasatta lagen kan ge. Han erinrade vidare om synsättet att en fullt fri konkurrens förutsätter att alla företagare kan tävla på lika villkor, så att de blir i tillfälle att göra sig gällande i förhållande till sin ekonomiska effektivitet. Därmed blir försvårandekriteriet av betydelse lika mycket för konsumenterna som för de omedelbart träffade förelagar­na. Departementschefen anförde vidare att, om konkurrensbegränsningar hindrar nya företag att göra sig gällande inom näringslivet eller hämmar redan bestående företag i deras utveckhng, detta på lång sikt måste verka konserverande på näringslivets stmktur och försvåra framväxten av nya effektiva företagsformer. Därigenom kan i det långa loppet en viss stelhet i näringslivet uppstå.

Av särskild betydelse från försvårandesynpunkt angav departements­chefen vara: systematiskt anordnade hinder för annans näringsutövning i 4   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                   50

form av exklusivavtal där på ena eller båda sidorna står en sammanslutning av företagare, samfällda bojkottaktioner genomförda av en hel grupp före­tagare, diskriminerande säljbestämmdser som tillämpas av en ensamföre­tagare eller en karteU samt slutligen organiserad nyetableringskontroll.

Otillbörlighetskriteriet

Del har inte bedömts tillräckligt för samhällsingripande att en konkur­rensbegränsning påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsutövning. Av 1953 års förarbeten (s. 116 f.) framgår att det ansågs ligga i sakens natur att inte varje sådan verkan praktiskt bör bedömas som från samhällelig syn­punkt skadlig. Lagstiftningen avser, framhölls det, väsentligen att förhind­ra verkliga missbruk och missförhåUanden. Av dessa förarbeten framgår vidare att man ville låta det komma tiU uttryck i lagtexten att emellanåt andra samhälleliga hänsyn än önskemålet om största möjliga konkurrens kan både motivera åtgärder av konkurrensbegränsande effekt och ursäkta sådana verkningar som passar in på något av de tre fallen i definitionen. Mot denna bakgmnd tillkom vid 1953 års lagstiftning uttrycket på ett ur allmän synpunkt otillbörligt sätt. TiU förtydligande av detta tillades (s. 119 L) att varjehanda förhållande av samhällelig natur, som motiverar eller ursäktar konkurrensbegränsningen i fråga, skall beaktas i sammanhanget. En avvägning måste sålunda göras mot andra samhäUeliga intressen som också är förtjänta av hänsyn och som möjligen kan göra begränsningen tiUbörlig, uttalades det.

När KBL år 1956 utvidgades till att avse alla slags konkurrensbegräns­ningar med skadlig verkan togs på nytt upp begreppet otillbörlig. Departe­mentschefen anförde därvid (prop. 1956:148 s. 39 f.) att uttrycket väl ger visst utrymme för subjektiva värderingar. I del övervägande antalet fall torde emellertid företagarna inte behöva hysa tvekan om en aktuell be­gränsning av konkurrensen kan anses medföra samhällskadlig verkan eller ej. Enligt denne är det tydligt att samhällsskadlighel inle kan anses förelig­ga när ofullständighet i konkurrensen är en omedelbar följd av naturlig vamknapphet, lagstiftning eller statiig reglering. Detta gäUer självfallet, sades det, också verksamheten inom jordbmkets ekonomiska föreningsrö­relse i den mån den följer de riktlinjer som har dragits upp av statsmak­terna i samband med jordbruksregleringen. Departementschefen tillade ytterligare alt förhållanden som nu har nämnts dock kan komma under NFR:s bedömning enligt lagen, såvida de utnyttjas på ett ur samhällets synpunkt otiUbörligt sätt. Men även i de allra flesta andra fall måste uttrycket anses ge tillräcklig ledning. I ordet otillbörlig ligger enligt uttalan­det tydligen ett krav på verklig samhällsskadlighel.

Som jag tidigare (3.2) har berört uttalade departementschefen vidare (s. 41) att det, vid prövningen av vad som i ett särskUt fall skall anses som samhällsskadlig verkan av konkurrensbegränsning, är av stor vikt all en

 

Prop. 1981/82:165                                                   51

åtgärd bedöms inle blott med hänsyn till sina direkta verkningar utan sätts in i vidare sammanhang. Härvid måste enligt anförandet hållas i minnet alt verksamheten inte syftar till den klassiska nationalekonomiska teorins fria konkurrens utan till den ur samhällets synpunkt mest effektiva konkurren­sen. Detta anges vara en konkurrens som driver utvecklingen i den rikt­ning, som på längre sikt förmodas innebära del bästa utnyttjandet av samhällets resurser. Vissa begränsningar av konkurrensen är sålunda otvi­velaktigt inte blott godtagbara utan förmånliga och rent av nödvändiga ur samhällets synpunkt, tillade han.

Av det anförda framgår att vid bedömningen av frågan om en konkur­rensbegränsning skall anses ha från allmän synpunkt otillbörliga effekter en avvägning måste ske mellan vad som kan anses från allmän synpunkt tala för och mot denna. Härvid får beaktas alla former av samhällsintres­sen och således inte bara ekonomiska sådana. Vitt skilda aspekter kommer därmed under bedömning, såsom sysselsättning, försörjning, kulturpolitik m.m.

I rätistillämpningen (NFR 9/1956, PKF 1956:6) har delta tidigare tolkats så att olägenheterna av en konkurrensbegränsning skall, sett från allmän synpunkt, väsentligt överväga fördelarna av begränsningen. Mot bakgmnd av detta kan i sammanhanget erinras om det s. k. Sunlighl-ärendet (NFR 3/ 1963, PKF 1963:4-5). Rådet fann däri bl. a. att en viss rabatt - som utgick till grossister men inte till andra köpare - oavsett om graden av dess omedelbara inverkan skulle kunna bedömas vara förhållandevis mindre, innefattande en konkurrensbegränsning som påverkade verkningsförmå­gan inom näringslivet. Rådet uttalade vidare att de principiella synpunk­terna i sammanhanget var av sådan vikt att vad Sunlight anfört därom att de genom funktionsrabatten skapade olikheterna mellan kunder skulle ha ringa ekonomisk betydelse inte i avgörande mån minskade de betänklighe­ter rabatten väckte ur konkurrenssynpunkt. - Skadlig verkan ansågs föreligga.

Liknande synsätt präglar andra avgöranden (3/1962, PKF 1962:6, och 26/1976, PKF 1976:10).

3.3.1.3 Rättspraxis m.m.

I förarbetena till KBL uttalades (prop. 1953: 103 s. 263 och 276) att genom NO:s ingripande rättelse av missförhållanden i många fall kan komma till stånd utan alt NO bringar ärendet under NFR:s prövning och att ombudsmannen härigenom får möjlighet att tämligen självständigt öva inflytande på lagtolkningen. Vidare anförde departementschefen all NO bör eftersträva att i första hand underställa NFR sädana konkurrensbe­gränsningar, som har stor betydelse ur allmän synpunkt.

Den utveckling som har skett efter lagens tillkomst har i allt väsentligt följt de linjer som nu angetts. I det stora flertalet ärenden som NO har handlagt har denne sålunda inte påkaUat MD:s prövning eftersom de

 

Prop. 1981/82:165                                                   52

förelag, som NO har bedömt framkalla skadlig verkan av konkurrensbe­gränsning, i allmänhet efter påpekande av NO till slut har ändrat sitt handlande på ett för denne godtagbart sätt. Till detta kommer att i de ärenden som har förts till domstolen ibland har inträffat all en sådan ändring har skett under domstolens handläggning. Delta har då föranlett NO att återkaUa sin talan som alltså inte har blivit föremål för materiell prövning av MD.

Vid en bedömning av lagens tillämpning sedan år 1953 är alt skilja mellan två frågor.

Som jag förut (2.3.6) har berört ankommer det på MD all slå fast KBL:s rättsliga innebörd. Domstolens beslut kan inte överklagas och MD är alltså den enda dömande instansen på området. De främsta rätlskällorna i fråga om gällande rätts innebörd blir därmed vad som har förekommit vid lagstiftningens tillkomst och efterföljande lagändringar saml MD:s prejudi­katsskapande avgöranden. Också den rätlsvetenskapliga litteraturen på området bidrar till tolkningen av systemels innebörd.

När det sedan gäller frågan om vilken omfattning och karaktär de prak­tiska ingripandena mot konkurrensbegränsningar har haft får uppmärk­sammas såväl MD:s avgörande som NO:s tillämpning av lagen. Till grund för NO:s ingripanden har då legal förarbetena till lagen samt MD:s beslut i skilda principfrågor m. m.

I konkurrensutredningens belänkande finns som har nämnts en beskriv­ning av skilda konkurrensbegränsningsärenden samt bedömningen av dem (s. 99-127).

3.3.2 Förslag till en missbruksbestämmelse — uppbyggnaden i stort 3.3.2.1 Bestämmelsens allmänna innebörd

I fråga om förutsättningarna för ingripande med stöd av en ny konkur­renslagstiftning erinrar konkurrensulredningen bl. a. först om det nuvaran­de systemels rekvisit: de tre effektkrilerierna samt otillbörlighelskriteriet.

Kravet på otiUbörlighet fyller en viktig uppgift i systemet, påpekar utredningen. Det ligger sålunda i sakens natur att inle varje företeelse som medför sådan verkan som avses med effeklkriterierna, bör bedömas som skadlig från samhällssynpunkl. Otillbörlighelskriteriet får därmed den funktionen alt skära bort företeelser som saknar nämnvärt intresse från allmän synpunkt. Molsättningsvis kan därav slutas, fortsätter utredningen, all en konkurrensbegränsning för alt kunna motivera ett samhällsingri­pande skall vara av viss vikt och därför ha ett allmänt intresse. Genom detta faller bort sådana frågor som saknar större ekonomisk betydelse i det särskilda fallet och inle heller är av vikt från principiell synpunkt. Vad som därvid och i övrigt bör gälla har i vissa hänseenden prövats av den dö­mande instansen, påpekar utredningen.

Med stöd av KBL:s förarbeten och utvecklingen i rättspraxis kan vidare på gmnd av otillbörlighetskriteriet hänsyn tas inle endast till lagens syfte

 

Prop. 1981/82:165                                                   53

och primära skyddsintressen utan också till andra beaktansvärda faktorer. Hit hör, anför utredningen, att — trots det till grund för KBL liggande främsta önskemålet om att söka upprätthålla en så effektiv konkurrens som möjligt — andra samhälleliga hänsyn ibland kan motivera vissa kon­kurrensbegränsningar, fastän de har negativa verkningar som passar in på något av effektkriterierna.

Utredningen uttalar vidare följande: Inte heller bedöms det som otillbör­ligt i KBL:s mening att vissa negativa effekter framkallas som en direkt och avsedd följd av en rättslig eller annan särreglering för vilken det allmänna svarar, exempelvis lagstiftning som skapar legal ensamrätt. En sådan särreglering har ofta, men behöver inte ha, formen av en särskild författning för alt den skall få beaktas vid otillböriighelsprövningen. Del kan räcka med alt ett speciellt regleringsmönsler har trängt igenom och erkänts genom statsmakternas handlande. Exempel på detta utgör de rikthnjer som statsmakterna har dragit upp i samband med jordbruksreg­leringen. En förutsättning är dock i sädana fall att den speciella regleringen inte utnyttjas till att begränsa konkurrensen i vidare mån än som är en följd av själva regleringen. I fråga om legala ensamrätter får vid otillbörlighels-bedömningen beaktas bl. a. om de utnyttjas utöver vad som har avsetts.

Generalklausulens nuvarande tekniska konstmktion innebär således, fortsätter utredningen, att tUlämpningsområdet bestäms genom begreppet konkurrensbegränsning. På delta område får under hänsynslagande till lagens syfte ingripande ske mot följder av konkurrensbegränsning — om de täcks av effektkrUerierna och även ryms inom otUlbörlighetskriteriet, dvs. omfattas av KBL:s skyddsintressen och inle framstår som motiverade på gmnd av samhällsintressen av annan art. Är samtliga dessa förutsättningar uppfyllda föreligger skadlig verkan i lagens mening, uttalar utredningen.

Jag går nu över till att redovisa utredningens värdering av det nuvarande systemet. Den uttalar bl. a. följande: Alt tillämpningsområdets omfattning bestäms genom ett delvis kanske vagt konkurrensbegränsningsbegrepp har vid rättstillämpningen inte visat sig vara till nackdel. Detta beror bl. a. på att del för ingripande fordras att ytterligare förutsättningar är uppfyllda. Enligt utredningens uppfattning är del lämpligt att bibehålla tekniken med ett vidsträckt prövningsområde - konkurrensbegränsningarna - där se­dan ytterligare avgränsade rekvisit anger när ingripande får ske.- När det sedan gäller de kriterier som sammanfallas med beteckningen skadlig verkan anför utredningen att erfarenheterna av det nuvarande systemet i här berörda delar i aUt väsentligt får sägas vara goda. Utrymme lämnas för en smidig tillämpning där samhällets ingripande kan ske i angelägna fall. Vidare har under de år som har gått i rällslillämpningen preciserats och vidareutvecklats den innebörd och vikt som i skilda situationer bör tillmä­tas de faktorer som skadlighetsbegreppet inrymmer. Därmed har man vunnit en inträngande belysning av dessa bedömningsgrunder, samtidigt som anknytningen till de faktiska situationer som har prövats i skilda

 

Prop. 1981/82:165                                                   54

ärenden i hög grad har konkretiserat lagstiftningen. Det ligger sålunda en särskild fördel i att föra den praxis och doktrin som har utbildats vidare till den nya lagen, något som talar för att generalklausulens nuvarande bedöm­ningskriterier inte bör onödigtvis ändras, anför utredningen vidare.

Mot denna bakgmnd föreslår utredningen att i en ny konkurrensbegräns­ningslag rekvisitet skadlig verkan bibehålls som grundläggande begrepp. I begreppet ligger, uttalar utredningen, även fara för inträde av de negativa effekter som skadlighetsbegreppet inrymmer. Enligt utredningens uppfatt­ning får det sägas ligga i sakens natur att det då måste vara fråga om risker av en mer påtaglig art.

De flesta remissinstanser är positiva till den materiella utformningen av missbmksbestämmdsen. NO anser att hittills tillämpade kriterier och prin­ciper har visat sig utgöra ett lämpligt underlag för en avvägning av det allmännas intresse vid bedömning av konkurrensbegränsningar. NO in­stämmer därför i utredningens förslag. MD hälsar med tillfredsställelse vad utredningen har anmält vara dess uppfattning beträffande lämplig utform­ning av den grundläggande regleringen i ett för MD:s dömande centralt stadgande. LRF konstaterar att kriterierna för bedömande av skadlig ver­kan haft förmåga att med rimlig tolkning täcka olika förekommande kon­kurrenssynpunkter.

Jag har övervägt humvida del nuvarande begreppet skadlig verkan fång­ar upp vad en konkurrenslagstiftning bör medge alt samhället griper in mot till skydd för konsumenterna. Prövningen av detta har skett bl. a. med utgångspunkt i rätlstiUämpningen och de krav jag inledningsvis (3.2) angav att man bör ställa i fråga om bl. a. flexibilitet. Jag konstaterar - i likhet med utredningen - alt utmärkande för det här beskrivna systemet är att det har en vid ram för vad som får beaktas. Av detta följer, å ena sidan, all förändringar i samhället av ekonomisk eller annan art kan förskjuta tyngd­punkten vid hänsynstagandet till skilda intressen. Å den andra sidan möj­liggör just denna uppbyggnad att man vid vaije särskild tidpunkt kan göra den avvägning som då är från allmän synpunkt lämplig. Inom den angivna ramen kan alltså ingripandena anpassas till vad ändrade förhållanden och nya företeelser kräver.

Jag anser att begreppet skadlig verkan med dess i praxis fastslagna och av utredningen återgivna innebörd är väl ägnat alt ligga till grund också för en ny konkurrenslag. På denna punkt vill jag vidare erinra om vad jag tidigare (3.3.1.2 under rubriken OtUlbörlighetskriteriet) har uttalat om den avvägning mellan skilda samhällsintressen som sker vid otillbörlighelsbe-dömningen. Behovet av ett främst långsiktigt perspektiv bör som tidigare (3.1) har berörts vara grundläggande vid tillämpningen. I del följande återkommer jag till vissa bedömningsfrågor.

Utredningen tar därefter upp frågan om formen för ingripande när skad­lig verkan föreligger.

Enligt nuvarande lag skall MD genom förhandling söka undanröja skad-

 

Prop. 1981/82:165                                                   55

lig verkan av konkurrensbegränsning. Detta innebär, som jag tidigare har redovisat, att domstolen i ett rättegångsförfarande först prövar om en påstådd konkurrensbegränsning med skadhg verkan föreligger. Om MD konstaterar att så är faUet, börjar ett förhandlingsskede då domstolen söker förmå vederbörande företagare att vidta rättelse. Denna metod för att få till stånd rättelse brukar kallas KBL.s förhandlingsprincip. Lyckas MD inte med delta återstår - bortsett från säljvägransfall - för domstolen endast möjligheten att anmäla förhållandet till regeringen. Regeringen kan ingripa mot uppenbara monopolvinster m. m. I övrigt är statsmakterna hänvisade (prop. 1953:103 s. 98) till möjligheten att ingripa på annat sätt.

Utredningen konstaterar att den näringsidkare som i dag framkallar skadlig verkan av konkurrensbegränsning måste medverka frivilligt, om sådan verkan skaU kunna undanröjas av MD i andra fall än säljvägran. Ett förhandlingsförfarande utan tvångsmedel är därför alltjämt huvudmetoden på missbruksområdet.

Om denna metod framhåller utredningen allmänt att allteftersom erfa­renheterna har ökal på konkurrensbegränsningsområdet detta har gett fog för en strängare bedömning av sådana konkurrensbegränsande åtgärder som är ägnade att medföra skadliga verkningar. Motsvarande utveckling har också skett utomlands. Mot bakgmnd av delta framstår del, säger utredningen, i dagens läge principiellt som oegentligt att samhället på missbmksområdet i de flesta fall saknar effektiva tvångsmedel när sam-häUsskadlig verkan har befunnits föreligga. Sådana tvångsmedel har an­setts naturliga i fråga om lagstiftning på angränsande områden, anför utredningen. Men också i fråga om rättslig reglering i övrigt, där angelägna samhällsintressen skall skyddas, torde det enligt utredningen finnas få motstycken till förfarandet alt det allmännas organ skall gripa in med endast överläggning.

Visserligen har, påpekar utredningen, förhandlingsmetoden hiltUls en­dast i ett fall inneburit ett direkt misslyckande. Det har dock inte aUtid varit möjligt eller kan i framtiden bli möjligt för MD att förhandlingsvägen uppnå det från allmän synpunkt kanske mest tillfredsställande resultatet. Vidare skall det nuvarande systemets effektivitet bedömas med utgångs­punkt också i de praktiska erfarenheterna från rättstillämpningen i övrigt. Därvid stäUer utredningen särskilt tidsaspekten i blickpunklen. Utredning­en anser att del är av vikt att samhället ges möjlighet att snabbi och effektivt kunna ingripa i angelägna fall på missbmksområdet. Del nuvaran­de systemet är för utdraget och tidskrävande.

Mot denna bakgmnd föreslår utredningen följande ordning. Om NO bedömer att skadlig verkan av konkurrensbegränsning föreligger skaU han genom överläggningar med berörda näringsidkare försöka få till stånd en frivillig uppgörelse som innebär att den skadliga verkan förhindras. Först om NO misslyckats bör han gå vidare till MD. Om NO för ärendet till MD skall domstolen, så snart skadlig verkan av viss konkurrensbegränsning

 

Prop. 1981/82:165                                                   56

har visats föreligga, kunna tillgripa en sanktion. En bestämmelse om delta bör, i likhet med vad som gäller nu, utformas som en generalklausul, fortsätter utredningen.

Vidare uttalar utredningen följande. När en generell sanktionsmöjlighet införs blir givetvis frågan om rättssäkerheten för näringslivet av särskild betydelse. Härvidlag kan sägas att i en generalklausul - liksom förhållan­det är enligt gällande lag - inte närmare kan anges vilka de åtgärder är som har sådan skadhg verkan som lagen vUl motverka. På de rättstillämpande organen ankommer då att konkretisera vad som är oförenligt med lagen. En följd av delta system blir att del inte aUlid är möjligt att med ledning endast av generalklausulen avgöra om ett förfarande är oriktigt. Med hänsyn till den oklarhet som sålunda kan gälla är del av väsentlig betydelse från rättssäkerhetssynpunkt att en sanktion inte drabbar den som har saknat vetskap om det oriktiga i förfarandet.

Därför, anser utredningen, är det påkallat att generalklausulen utformas så att straff inte kan tillgripas för en redan vidtagen åtgärd som bedöms oförenlig med bestämmelsen. I stället bör ett ingripande riktas endast mot att ett visst närmare beskrivet förfarande tillämpas i framtiden. Genom detta säkerställs att näringsidkare, som träffas av ingripandel, inte saknar kännedom om vad som i det aktuella fallet vid tillämpning av klausulen anses vara en skadlig konkurrensbegränsning. Behovet av rättssäkerhet har därmed tillgodosetts.

Mot denna bakgmnd finner utredningen det påkaUat och ändamålsenligt att MD:s ingripanden på missbruksområdet sker i den formen all domsto­len, när skadlig verkan av en konkurrensbegränsning har konstaterats, kan förbjuda en näringsidkare att tillämpa visst avtal eller avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande för att förhindra sådan verkan. I diskrimineringsfall bör vidare MD ha möjlighet att — liksom nu - ålägga en näringsidkare att tillhandahålla annan näringsidkare viss vara, tjänst eller annan nyttighet på viUkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare.

Förbud eller åläggande bör kunna förenas med vite, uttalar utredningen.

Förslaget alt MD skall kunna meddela förbud eller ålägganden, i stället för att förhandla om undanröjande av konstaterad skadlig verkan, tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av KK, MD, NO, KOV, SPK, SIND, länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län, Sveriges advokatsam­fund, KF, TCO, SACO/SR, LO, MRF och Svenska dvilekonomförening-en. Förslaget avstyrks av bankinspektionen och länsstyrelsen i Krono­bergs län. Kritiska mot förslaget är också SI m.fl. Svenska företagares riksförbund, Sveriges köpmannaförbund, LRF och Stockholms fondbörs. Dessa anser att sanktionerade beslut inte skall kunna meddelas förrän en förhandling i MD har misslyckats. Handelskamrarna menar att systemet eventuellt skulle kunna kompletteras med en möjlighet för MD alt meddela förbud i särskilt aUvarliga faU, om förhandlingar inte leder till någon överenskommelse.

 

Prop. 1981/82:165                                                   57

De remissinstanser som önskar behålla del nuvarande förhandlingssy­stemet har i huvudsak följande argument för sin ståndpunkt.

1.   Förhandlingsprindpen i den nuvarande generalklausulen har fungerat
mycket väl.

2.    Knappast något fall kan redovisas där den nuvarande ordningen inte har lett till resultat.

3.    Tvärtom måste systemet anses ha betydande positiva effekter med hänsyn tiU den flexibUitel som förhandlingsprincipen möjliggjort, en flexi­bilitet som självfallet är av stor vikt när det gäller att tillämpa en general­klausul som med nödvändighet måste komma alt bli mycket allmän till sin avfattning.

4.    De tvångsmedel, som nu finns tillgängliga när det gäller missbmk, har inte behövt tillämpas.

5.    Förhandlingsprincipen har visat sig väl anpassad tUl del svenska näringslivets stmktur och till att lösa problem av aktuellt slag. Den har på ett intemationellt unikt sätt möjliggjort nyanserade avvägningar för alt undanröja skadliga konkurrensbegränsningar.

6.    Eftersom MD i nuläget har praktiskt taget obegränsade möjligheter alt inom ramen för en förhandlingslösning välja former för undanröjande av skadlig verkan finns det anledning all fråga sig om den föreslagna förbudstekniken ger ett tillräckligt utrymme för MD att på ett effektivt sätt ingripa mot aUa typer av konkurrensbegränsande förfaranden.

7.    I vart fall bör förbud få meddelas först efler förhandlingar. På så sätt ges parterna möjlighet att friviUigt avpassa avtal eller andra åtgärder så att de inte längre anses ha skadlig verkan.

8.    Vitessanktionen kan ifrågasättas leda till minskad effektivitet genom den besvärliga frågan om utformningen av ett vitesåläggande. Alt med tvångsåtgärder t. ex. etablera ett fungerande affärsförhållande mellan leve­rantör och kund kan erbjuda betydande vanskligheter.

9.    Det nuvarande systemet innebär en möjlighet till företagsanpassade lösningar som skapar förståelse för en lojal medverkan av NO:s motpart.

För egen del vill jag uttala följande.

I och för sig anser jag all de remissinstanser som har förordat alt förhandlingsprincipen i någon form bibehålls har visat övertygande skäl för sin uppfattning. Man måste beakta alt förhållandena är speciella på kon­kurrensområdet. Jag kan ansluta mig till uppfattningen alt del kan vara olämpligt eller opraktiskt att helt slopa förhandlingsinslagel.

Samtidigt är det uppenbart att förhandlingssystemet till sin princip är ovanligt. Del är särpräglat att ett domstolsbeslut, som betecknar ett visst förfarande m. m. som samhällsskadligt, skall få sina följdverkningar för det berörda företaget fastställda genom i de flesta fall endast förhandling meUan domstolen och företagel om de åtgärder företagel kan vara villigt att vidta. Denna ordning leder sin motivering tillbaka till den utformning KBL fick år 1953 med ett förvaltningsorgan som uteslutande hade förhand­lingsbefogenheter. Genom lagändringar därefter har tvångsmedel i form av prisingrepp och säljåläggande förts in i systemet. Vidare har förvaltnings­organet omvandlats till att i dagens läge utgöra en specialdomstol och handläggningen alltså blivit judideU.

 

Prop. 1981/82:165                                                   58

Att KBL vid dess tillkomst byggdes på ett förhandlingssystem var i sin tur ett uttryck för den försiktighet som ansågs nödvändig när ny lagstift­ning på 1950-talet infördes på ett oprövat område.

Som jag fömt berört har i MD sedan år 1953 en rad faktiska situationer prövats i ärenden om tillämpning av förhandlingsklausulen. Detta har i hög grad konkretiserat lagstiftningens innebörd. Därför finns det numera i åtskilliga avseenden ett betydande erfarenhetsmalerial alt bygga på när det gäller de lägen då samhällel bör gripa in mot konkurrensbegränsande förfaranden. Omständigheterna är alltså i så måtto väsentligt annorlunda nu.

Vidare kan det nuvarande förhandlingssystemet genom uppdelning i ohka skeden i vissa fall framstå som onödigt utdraget och tidskrävande. Det är angelägel att man i en ny konkurrenslag inte befäster en ordning som i framtiden kan leda till en fördröjning när det gäller alt undanröja skadliga verkningar av en konkurrensbegränsning. Har ett visst företag ett intresse av alt dra ut på förfarandet kan ytterligare tidsutdräkt lätt upp­komma. Den allmänna kännedomen om att MD alllid först måste förhandla och, om förhandlingen misslyckas, endast vid säljvägran har en sanktions­möjlighet kan försvåra också NO:s arbete och minska genomslagskraften av de konkurrensvårdande myndigheternas bedömningar. Detta kan i sin tur innebära en snedvridning av konkurrensen till nackdel för de näringsid­kare som tidigt rättar sig efter de principer som bör gälla i fråga om vissa konkurrensbegränsande förfaranden.

Enligt min mening är det i en marknadsekonomi samhällets uppgift att skapa gynnsamma villkor för ett fritt näringsliv men också att med tillräck­lig effektivitet motverka sådana förfaranden inom näringslivet som har konstaterats vara skadliga från konkurrenspolitisk synpunkt.

Såväl principiella som praktiska skäl talar alltså med styrka för alt samhället nu ges möjlighet att när del är lämpligt snabbi kunna gripa in på missbmksområdet med tvångsmedel som i dagens läge framstår som ända­målsenliga. Samtidigt finns det som jag tidigare har berört övertygande skäl för alt i någon form bibehålla ett förhandlingssystem för de ärenden som kräver mer flexibla lösningar. Jag vill också påpeka att utredningens förslag att uteslutande gå på tvångsmedelsvägen inte läcker in den situa­tionen alt ett marknadsdominerande företag blir ineffektivt på ett sätt som innebär skadlig verkan, om man bortser från prisingrepp. Vid sidan om ett sådant ingrepp saknas i utredningsförslaget lämplig samhällsreaktion som f. n. består just i ett ingripande med förhandling. Även om sådana ärenden ännu inte torde ha nämnvärd aktualitet i det konkurrensvårdande arbetet är det av värde att förhandlingsmöjlighelen finns kvar också för de nu nämnda fallen.

Den naturliga slutsatsen av det anförda är att införa en ordning där domstolen går fram förhandlingsvägen, om inte omständigheterna talar mot detta. Den diskretionära avvägning som en sådan ordning kan sägas

 

Prop. 1981/82:165                                                   59

kräva kan med förtroende överlämnas till domstolen. Vägledande vid avvägningen bör vara vad som framstår som ändamålsenligt från samhälls­synpunkl och samtidigt tillgodoser befogade partsintressen. Ett direktin­gripande med en sanktionsålgärd kan te sig naluriigt i klara fall där del inte finns problem all formulera åtgärdens innehåll och där del skulle le sig stötande eller pä annat sätt olämpligt att förhandla om verkställigheten. Som exempel kan tas uppenbara fall av diskriminering eller andra repres­siva åtgärder. I andra situationer kan förhandlingsvägen te sig naturligare och ibland vara mer framgångsrik än tvångsåtgärder. Dessa kan i det enskilda fallet vara obehövliga och kan vidare vara för trubbiga med tanke på den tydlighet och konkretion som av rättssäkerhetsskäl måste iakttas vid utformningen av vad som i ett beslut om tvångsåtgärder räknas upp som förbjudet.

Jag skall senare (3.3.4.2) kommentera mitt förslag på denna punkt när­mare. I detta sammanhang redovisar jag den föreslagna uppbyggnaden endast i stort. Jag vill nämna att i fall där en tvångsåtgärd kan vidtas, det måste stå MD fritt att tillgripa en sådan när en förhandling har misslyckats.

Mot den lösning jag här föreslär kan man visserligen alltjämt rikta vissa principiella erinringar. Lösningen kan ju sägas innebära att ett judicieUt förfarande inför en domstol i ett visst stadium övergår till en förvaltnings-mässig ordning inför samma organ. De speciella förhållandena på konkur­rensområdet motiverar dock enligt min mening ett flexibeU system av detta slag.

När det gäller valet av tvingande sanktionsform anser jag utredningsför­slaget om införandet av ett med vite förenat förbud mot vissa förfaranden ha klara förtjänster. Den selektiva form av samhällsingripande som det här är fråga om ger utrymme för snabba och kraftfulla insatser.

Några remissinstanser har gett uttryck för oro för att samarbetet mellan NO och näringslivet skulle sältas i fara om förhandlingsprincipen i MD slopades. I mitt förslag bibehålls dock denna princip, lät vara med vissa ändringar. Vidare vill jag liksom utredningen peka på att ett vitessanklio-nerat system lämnar fritt spelmm för de hittillsvarande överläggningar mellan NO och näringslivet som i flertalet fall har lett till uppgörelser. Det förhållandet att nya former för ingripande förs in i systemet drabbar alltså inte företagen i sädana situationer. Man kan i sig beteckna KBL som en förhandlingslagsttftning i vid bemärkelse också genom dessa förhandlingar mellan NO och förelagen. Det nya systemet innebär inte någon förändring därvidlag och bibehåller som sagt ett nödvändigt förhandlingsinslag också i domstolen.

Enligt ett förslag om s.k. mdlandom som jag kommer alt ta upp i det följande blir det vidare möjligt för MD att besluta särskilt i frågan humvida skadlig verkan föreligger. Skulle domstolen i mellandomen konstatera att en sådan verkan föreligger, öppnas därmed möjlighet för NO och närings­idkaren att förhandla fram ett undanröjande av den skadliga verkan utan

 

Prop. 1981/82:165                                                   60

att man behöver gå över till en förhandling i MD eller till metoden med vilessanktionerade förbud m.m.

Liksom hittUls torde aUtså överläggningar mellan NO och företagen komma att utgöra den primära formen för samhällsingripande mot konkur­rensbegränsningar som NO bedömer ha skadlig verkan. En sådan ordning innebär dock all man måste söka främja en balans i systemet, bl. a. i den formen att MD tillförs nog med ärenden för att kunna fylla sin roll som prejudikatskapande instans. Jag tar upp denna fråga även i del följande (3.7.2.1).

Jag förordar den av utredningen föreslagna missbruksbestämmelsen som ger möjlighet för MD all vid vite förbjuda en näringsidkare att tillämpa ett visst avtal, avtalsviUkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande, när domstolen har funnit skadlig verkan föreligga. Vidare delar jag utred­ningens uppfattning alt nuvarande åläggande i diskrimineringsfall bör bibe­hållas. Jag tar dock senare (3.3.4.2) upp frågan om huruvida det bör finnas en generell möjlighet att meddela åläggande även i vissa andra fall. Därvid redovisar jag också i övrigt den tekniska utformningen av bestämmelsen.

3.3,2.2 Erfarenheterna vid hittillsvarande rättstillämpning m. m.

Vid utformningen av en ny konkurrenslag, byggd på begreppet skadlig verkan, är det av vikt alt tillgodogöra sig erfarenheterna vid rättstillämp­ningen sedan år 1953. Också för att ge lagstiftningens innehåll en konkre­tion är del lämpligt att jag här redovisar den översiktsbild utredningen tecknar.

Till en böljan vill jag erinra om ett förut återgivet uttalande av utredning­en. Den framhåller att den föreslagna missbruksbestämmelsen i likhet med 5 § KBL ger utrymme för fortsall rättsbildning och utfyllnad inom den givna yttre ramen. Vidare uttalar utredningen all - eftersom förhållandena på det område där regeln skall tillämpas är föränderliga - man varken kan eller bör ställa upp ett detaljerat schema över vilka konkreta företeelser ingripanden kan riktas mot. Utredningen anser i stället att del, på sätt som gäller redan nu, bör lämnas ål de rättstillämpande organen att bedöma när ingripande skall ske.

Mot bakgmnd av vad jag tidigare har uttalat är det naturligt att jag ansluter mig tiU utredningens synsätt. Därmed är också sagt all inte heller jag finner ett sådant detaljerat schema möjligt. Utredningen har dock vall alt söka finna bl. a. urskiljbara marknadssituationer som kan vara av särskilt intresse från konkurrensfrämjande synpunkt. Till en början söker utredningen därvid ange faktorer som bör uppmärksammas när en analys skall göras beträffande konkurrenssituationen på en viss konkret marknad, en marknadsanalys. Jag kommer först att redovisa uttalanden som utred­ningen gör rörande denna analys.

Utredningen anför till en början följande: Generellt kan med avseende på skadlighelsbedömningen av de skilda huvudtyperna av konkurrensbe-

 

Prop. 1981/82:165                                                   61

gränsning sägas att var och en kan förekomma under skiftande marknads­förhållanden. Vidare kan skilda konkurrensbegränsningar ha olika betydel­se från allmän synpunkt. Det kan röra sig om skadlig verkan som är relativt begränsad. Men det kan också vara fråga om högst allvarliga skadliga konkurrensbegränsningar. I det sista fallet kan anledningen vara begräns­ningens utbredning på marknaden. Men effekterna kan också hänga sam­man med marknadsstrukturen. Vidare gäller alt vid skadlighelsbedömning­en måste beaktas inle bara effekten inom del säljled där konkurrensbe­gränsningen utövas. Av lika stor vikt är vad som kan inträffa i följande eller tidigare led.

Bedömningen av en viss huvudtyp av konkurrensbegränsning kan därför falla ut olika i skilda marknadssituationer, fortsätter utredningen. Generel­la uttalanden kan inte göras i fråga om graden av olämplighel eller lämplig­het i fråga om varje huvudtyp av konkurrensbegränsning. Däremot är del möjligt alt beskriva vissa marknadssituationer där starka skäl kan tala för förekomsten av skadlig verkan när en viss konkurrensbegränsning är för handen. Av central betydelse i ett ärende är att genom en marknadsanalys söka fastställa graden av konkurrens respektive koncentration på den konkreta marknaden. Härvid gäUer del omfånget av den makt eller kon­troll som vissa ekonomiska subjekt kan utöva över andra saml den bind­ning i övrigt som kan finnas mellan sådana. Men det är också fråga om konkurrensens kvalitet, dvs. dess grad av effektivitet, fortsätter utredning­en. Vidare bör hänsyn tas till bl. a. importmöjligheterna, aktuell och poten­tiell substilulskonkurrens, marknadsandelar och marknadspositioner för företagen på marknaden, marknadstendenser, förelagsstrukturen, konkur-rensinlensilelen saml eventuella hinder för marknadstillträde.

Ytteriigare anför utredningen följande (s. 254, jfr s. 250, 359 och 399): Bestämmandet av vad som skall anses vara marknaden för viss nyttighet erbjuder särskilda problem. Kärnfrågan gäller vilka produkter som är ägnade att konkurrera med varandra. Det är här aktuellt att bedöma den funktion viss nyttighet har, dvs. vilket behov den kan fylla. Man kommer därmed över i frågeställningen vilka substitut som finns eller kan komma att utvecklas. Därmed prövas den potentiella konkurrensen. Av betydelse är då också de jämförda produkternas egenskaper samt vidare bl. a. pris och distributionsform. Också bör uppmärksammas hinder som kan finnas för andra all vinna tillträde till marknaden, köparpreferenser och möjlighe­ten till efterfrågeomsvängningar. Vidare är det aktuellt att ta ställning till bl. a. den geografiska avgränsningen av marknaden samt frågan huruvida viss produkt utgör en egen marknad eller ingår i en större sådan. Del är den relevanta marknaden som skall avgränsas innan del är möjligt att fastställa ett företags position och styrka.

Utredningen drar vissa slutsatser av del anförda och uttalar (s. 395) därvid aUmänt följande i fråga om den marknadssituationen alt något eller några företag har en dominerande ställning: Mot denna bakgrund får sägas

 

Prop. 1981/82:165                                                   62

att skilda former av konkurrensbegränsningar som utövas av ett företag, en sammanhållen gmpp av förelag eller samverkande, i och för sig frislåen­de företag, som är dominerande på viss marknad i ett eller flera säljled i allmänhet måste ägnas särskild uppmärksamhet. Det är här fråga om en koncentration som kan visa sig i form av ett ägande, som omfattar flera företag, men också genom kraftiga, sammanhållande kopplingar mellan skilda företag. Ju större marknadsdominansen är, desto större är riskerna för skadlig verkan. Detta kan visa sig i fråga om snabbare prisstegringstakt än på andra jämförbara produkter, hög lönsamhet eller stelhet i förelags-stmkturen. Effekterna på prisbildningen och effektiviteten inom bran­schen av företagens konkurrensbegränsande åtgärder kan då ofta vara så negativa att skadlig verkan föreligger.

Det bör framhållas att utredningen i annat sammanhang (s. 250) uttalar att det i begreppet dominerande ställning inte ligger att skadlig verkan måste förekomma. Från konkurrensvårdande synpunkt tilldrar sig domi­nanssituationen dock särskilt intresse, menar utredningen.

Vidare uttalar (s. 250) utredningen bl. a. följande: Vid en konkurrenspo­litisk värdering av dominansproblemel får tiU en början uppmärksammas de effektivitetsvinster som kan uppnås vid ökad stordrift och koncentra­tion. Till detta kommer att Sverige internationellt sett har en liten hemma­marknad. Inom t. ex. industriproduktionen kan sålunda också den som dominerar viss svensk marknad vara ekonomiskt mindre betydande vid verksamhet på en internationell marknad. Marknadsdominans behöver därför inle innebära något som efter avvägning av skilda intressen framstår som olämpligt från allmän synpunkt. Till detta kommer att det utrymme som finns för förelag att uppnå en dominerande ställning ofta begränsas genom förekomsten av faktisk eller tänkbar importkonkurrens. Också om de fall av dominans som därefter kan kvarstå förmodligen inte är många är dock tydligt att i dessa fall den dominerande positionen kan vara förenad med påtaglig grad av skadlighet. TiU denna bedömning bidrar främst två omständigheter. I skyddet av en dominerande ställning kan vissa förelag tillåla sig diskriminering eller på annat sätt repressiva åtgärder mot köpare och kvarvarande eller presumtiva konkurrenter. Sådana åtgärder får sär­skilt allvarliga följder, eftersom exempelvis köpare som missgynnas kan­ske inte kan vända sig till andra leverantörer. Skadlig verkan är alltså enligt vad del synes nära förknippad just med maktpositionen.

Utredningen fortsätter: Men också för det dominerande förelagets in­terna handlande innebär den starka ställningen på marknaden vissa risker. I blickpunkten kommer här att den skyddade ställningen kan leda till minskad effektivitet samt brister i bl. a. rationalisering och produktutveck­ling. Detta kan innebära skadlig verkan eftersom ett ändamålsenligt resurs­utnyttjande är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. En annan aspekt rör här det förhållandel all exempelvis en dominerande koncern med verksamhet inom olika områden kan bli något av en sluten intern-

 

Prop. 1981/82:165                                                   63

marknad (s. k. reciprocal dealing). Också delta kan föra med sig nyss nämnda följder. Vad som nu har berörts kan givelvis leda till all företaget håller för höga priser. Detta kan ske i vinstsyfte genom uttagande av monopolvinst. Alternativt eller samtidigt kan det bero på all företaget till följd av ineffektivitet arbetar med för höga kostnader.

Det är uppenbart, menar utredningen, att frånvaron av en effektiv kon­kurrens - som skaU utgöra det primära medlet för alt uppnå en från allmän synpunkt önskvärd prisbildning och struktur - innebär att en viktig spärr mot skadliga verkningar har avlägsnats.

För egen del vill jag anföra följande.

Utredningens redovisning av hur en marknadsanalys bör göras belyser väl dessa frågeställningar. Den modell för bedömningen som utredningen StäUer upp tar sin utgångspunkt i bl. a. ett tidsperspektiv och inle i ett statiskt synsätt. Avgörande för bedömningen blir därmed den troliga ut­vecklingen på en viss marknad och inte de för ögonblicket föreliggande marknadspositionerna mellan företagen.

Liksom utredningen anser jag att det skydd som marknadsdominansen ger innebär att en viktig spärr mot skadlig verkan saknas. En generell slutsats blir därmed att dominanssiluationen är förenad med påtagliga risker för effekter som är aUvarliga från konkurrenssynpunkt. Ser man samlat på det material och de överväganden utredningen redovisar i sitt betänkande står det samtidigt klart att det är svårt att ställa upp en slags presumtion för skadliga interna eller externa verkningar vid den marknads­situation som en dominerande ställning utgör. Också utredningen anser all del i begreppet marknadsdominans inte ligger att skadlig verkan måste förekomma.

Jag tror att mer ingående anvisningar från lagstiftaren i allmänhet inte är möjliga på detta område. Det bör, såsom också utredningen är inne på, vara en uppgift för de rättstillämpande organen att bygga vidare på lagstif­tarens intentioner med lagen och att därvid vidareutveckla vad som bör gälla. Här liksom i övrigt måste bedömningen präglas av en helhetssyn.

Det anförda ulvisar dock tydligt alt de konkurrensfrämjande myndighe­terna måste ägna särskild uppmärksamhet ål de förfaranden som mark­nadsdominerande företag tiUämpar liksom åt själva den slruktursituation som dominansen kan spegla. Jag menar att det måste vara en väsenfiig uppgift för en ny konkurrenslag att medge effektiva ingrepp mot missbmk av en marknadsdominerande ställning.

Jag har hittills behandlat utredningens modeUför analys av konkurrens­situationen på en viss marknad. Vidare har jag tagit upp utredningens bedömning av graden av fara för skadlig verkan i vissa marknadssitua­tioner. Vid sidan av detta redovisar utredningen en mer aUmän uppfattning om vissa av de olika huvudtyperna av konkurrensbegränsningar. Jag vill något beröra också den sidan av saken. Det bör då framhållas att en del av de uttalanden som jag återger präglas av att utredningen i första hand har

 

Prop. 1981/82:165                                                   64

prövat om förbudsmetoden borde tiUgripas, alltså tekniken med generella, straffsanktionerade förbud. Mitt ställningstagande i lagstiftningsärendet innebär att denna infallsvinkel inle får samma aktualitet, på sätt som kommer att framgå av det följande (3.4.4). Utredningens bedömningar synes mig detta oaktat på många punkter värdefulla, bl. a. genom beskriv­ningen av de faktiska omständigheter som kan behöva uppmärksammas i samband med skilda huvudtyper av konkurrensbegränsningar. Jag vill peka på att de av utredningen redovisade bedömningarna föranlett detalje­rade och omfattande synpunkter vid remissbehandlingen. Därvidlag hänvi­sar jag till remissammanställningen (Bilaga 3).

Utredningen tar till en början (s. 224) upp bedömningen av prissättning i en gemensam säljorganisation och anför bl.a.: Här är del fråga om alt konkurrenter, som är självständiga företagare, går samman om all sälja sina produkter genom en säljorganisation - ett bolag eller en förening. Mot sina kunder, som förut kanske har kunnat i viss utsträckning spela ut dem mot varandra, uppträder de därefter som en enhet. Med detta kan jämstäl­las att en av de samarbetande sköter försäljningen för allas räkning. Samar­betet i en sådan organisation fömtsätter normalt att produkterna åsätts samma priser. Därmed elimineras priskonkurrensen helt. Mestadels avstår de samarbetande från att konkurrera med varandra också i fråga om pro­duktegenskaper, sortiment, service, distribution och marknadsföring.

Den form av konkurrensbegränsning som säljorganisationen innebär kan, säger utredningen vidare, rätt ofta ha positiva sidor på så sätt att samordningen ger vinster från rationaliseringssynpunkl, t. ex. genom lägre totala sälj- och transportkostnader. Del kan därvid vara fråga också om minskade utgifter för personal, fakturering, marknadsföring, lagerhållning och produktutveckling m. m. Utredningen fortsätter: Just samordnings­vinster utgör den påtagliga skillnaden mellan samverkan med säljorganisa­tion som medel och samarbete där var och en själv sköter försäljningen men alla tillämpar samma lägsta pris e.d. Rationaliseringseffekten avser dock oftast endast en säljfunktion. På produktionssidan brukar i sådana faU, såsom riktprisutredningen har påpekat (SOU 1966:48 s. 91), företagen fortfarande arbeta som självständiga enheter. Eftersom någon form av kvotering av leveranserna ibland blir nödvändig, kan produktionsstruk­turen komma alt bevaras i en kanske orationell form. Härvidlag kan riskerna för negativa verkningar bedömas vara i stort sett desamma som beträffande priskarteller. Del är sålunda i vissa fall alt befara all prisnivån anpassas till de minst effektiva av de samarbetande förelagen. I ett sådant fall kan de mera effektiva förelagen i skydd av samverkan göra större vinster som inle kommer konsumenterna tiU godo.

I detta sammanhang erinrar konkurrensutredningen om att riktprisutred­ningen uttalade bl. a. följande (SOU 1966:48 s. 91 f) i fråga om säljsamar-bele:

 

Prop. 1981/82:165                                                   65

Bedömningen av försäljningsorganisationernas effekt kan göras än mindre generell än när det gäller priskarteller. Försäljningsorganisatio­nerna medför vissa positiva effekter som priskartellerna saknar, medan risken för negativa verkningar i stort kan bedömas vara densamma. Ten­densen mot ökad samverkan i form av gemensam försäljningsorganisation är tydlig, och ett förbud enbart mot priskarteller skulle otvivelaktigt på­skynda denna utveckling. I vissa fall synes försäljningsorganisationerna utgöra ett skede i en utveckling mot fuUständigare sammanslagningar. Önskvärdheten härav blir beroende av ställningstagandet till problemet företagskoncentration och mera distinkta monopolsituationer kontra sam­verkan mellan finansiellt och organisatoriskt fristående företag.

Enligt konkurrensutredningens uppfattning visar bl. a. de konkurrens­vårdande myndigheternas erfarenheter, alt del alltjämt saknas fog att påslå att säljorganisationer generellt har skadlig verkan. Särskilt påtagligt kan detta vara där mindre företag går samman för att hävda sig i konkurrensen med andra. Vid en blockbildning med intensiv konkurrens kan ibland saknas varje form av skadlighet. För att viss säljorganisation skall kunna påstås vara skadlig krävs alltså en analys av den marknad inom vilken organisationen verkar och, såsom riktprisutredningen har framhållit (SOU 1966:48 s. 105), en bedömning av konkurrensbegränsningens verkningar på förelagsstrukturen, prisnivån och kostnadsstrukturen, uttalar utred­ningen.

Därefter (s. 226 ff.) prövar utredningen frågan om vilken ställning som bör tas beträffande öppna, horisontella prisrekommendationer. Utredning­en redovisar bl. a. dessa överväganden: Prissamverkan i denna oförbin­dande form är sedan länge vanligt förekommande. Huvudformerna av samverkan är dels rekommendationer som utges av föreningar i vilka konkurrenter inom viss bransch ingår, dels prisavtal mellan konkurrerande företag. De flesta rekommendationerna avser lokalt verksamma näi-ingsid-kare. Av de riksomfattande avtalen avser flertalet drkaprislislor som utges av branschföreningar. Vid bedömningen av horisontella prisrekommenda­tioner möter delvis samma avvägningssvårigheter som tidigare har redovi­sats i fråga om vertikala cirkapriser. Den grundläggande frågan är också här humvida skadliga verkningar generellt får antas var förknippade med rekommenderade priser. Som en fördel med horisontella prisrekommenda­tioner brukar anges att de besparar förelagen att själva utarbeta egna kalkyler. En cirkaprislisla kan därför för mindre företag med starkt begrän-§ade resurser för egen kalkylering vara ett värdefullt hjälpmedel. Främst gäller detta om företagel arbetar med ett mycket stort antal artiklar. Horisontella cirkaprislistor kan också vara av värde för senare led genom att köparna får lättare att göra prisjämförelser.

Mot dessa fördelår skall ställas de nackdelar som prisrekommendatio­nerna kan medföra, säger utredningen och fortsätter: Cirkapriserna kan komma att sättas på en nivå som ger också mindre effektiva företag

kostnadstäckning och lönsamhet. Härigenom överkompenseras rationella 5   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                   66

företag. Möjligheterna att hålla cirkapriserna på en hög nivå ökar ju större andel av marknaden som de samverkande förelagen har. Detta innebär inte bara negativa effekter på prisbildningen. Det finns också risk för skadlig verkan i form av orationell företags- eller branschstruktur. Vid horisontell prissamverkan förekommer rätt ofta stor prisföljsamhet till de rekommen­derade priserna. Härigenom kan prisrekommendätionerna motverka en aktiv priskonkurrens genom att företagen lättare kan hålla sig till en etable­rad prisnivå. Bedömningen enligt KBL av horisontell cirkaprissällning har till stor del baserats på hur cirkapriserna har påverkat prisnivån med beaktande av kostnaderna vid en drift som ter sig rationell med hänsyn till förhållandena i branschen. Vidare har beaktats följsamhelen till den åsatta cirkaprisnivån. Båda dessa förhållanden kräver för en närmare analys ett omfattande utredningsarbete. Det har av NO mot denna bakgrund be­dömts inte vara möjligt att mer ingående granska mer än ett fåtal av de cirka 300 horisontella prisrekommendationer som för närvarande finns i kartellregistret.

Utredningen uttalar vidare bl. a.: Även i sådana fall där horisontella prisrekommendationer inte leder till stor prisföljsamhet kan negativa effek­ter uppkomma. En sådan situation föreligger där cirkaprisnivån medvetet av de samverkande företagen lagts på en så hög nivå att det inte är möjligt att fullt ut tillämpa denna prisnivå (överprissättning). Den höga cirkaprisni­vån kan av företagen användas som jämförelse när man anger de egna -lägre - priserna. Köparna, exempelvis konsumenterna, kan då få in­trycket av att göra ett förmånligt köp när man får en stor rabatt på det fiktiva priset. Om cirkapriserna i stäUet avser produkter som säljs till yrkesmässiga förbmkare skapar den höga cirkaprisnivån ett utrymme för stora rabatter som medför risker för en väsentlig diskriminering av främst mindre köpare. Dessa känner i regel inte till de rabattvillkor som tUlämpas gentemot andra köpare varför diskrimineringen är svår att upptäcka och därmed att motverka. Gemensamt för båda dessa fall av cirkapriser på en orealistiskt hög nivå är att prissättningen, trots att den oftast inte följs av företagen, ändå skapar en högre prisnivå än vad som skulle vara möjligt utan prissamverkan.

Prisstelhet eller fiktiv prissättning m. m. är dock inte en självklar följd av ett cirkaprissystem, lika litet som ett sådant system automatiskt innebär en för hög kostnadsnivå eller leder till ineffektivitet, säger utredningen och fortsätter: Avgörande för utvecklingen på en marknad där cirkapriser tillämpas är nämligen i princip de konkurrensförhållanden som där råder. När de som samverkar genom egna prisrekommendationer är utsatta för intensiv konkurrens från utomstående företag eller block av företag, som kanske har egna cirkaprissystem, är det uppenbart att skadliga verkningar inte måste vara förbundna med cirkaprissättningen. Det ligger nämligen i sakens natur att i denna marknadssituation de skilda cirkaprissystemen i allmänhet får anpassas till vad som är konkurrenskraftigt. Vidare torde

 

Prop. 1981/82:165                                                   67

inle sällan gälla att närvaron av sådan sidokonkurrens minskar följsamhe­ten till cirkapriserna. Till detta kommer att cirkaprissättningen ibland har endast mindre inverkan pä den faktiska prissättningen. - Mot denna bakgmnd måste, såsom riktprisutredningen har framhållit (SOU 1966:48 s. 107), i varje enskUl fall prövas vilket inflytande de prissamverkande företa­gens prissättning har på prisnivån i branschen, regionalt eller för hela landet. När det finns olika företagsgmpper på marknaden är del bl. a. av stort intresse att utreda vilket block som kan betecknas som prisledande. Också vad riktprisutredningen ytterligare har anfört (SOU 1966:48 s. 106) synes enligt konkurrensulredningen alltjämt äga relevans:

Konkurrensintensilelen bör bedömas inte endast efter förekomsten av direkt priskonkurrens utan också efler struklumtvecklingen. I en bransch, som under relativt oförändrade efterfrågeförhåUanden karakteriseras av omfattande stmkturförändringar, kan konkurrensen antas vara verksam, även om den inte kommer till uttryck i mera väsentliga skillnader i pris mellan olika företag eller förelagsgrupper. Starka indicier på skadlig ver­kan föreligger däremot, när strukturen i en bransch med prissamverkan kan betecknas som statisk och inträffade kostnadsökningar, t. ex. lönehöj­ningar, tämligen omedelbart och fullständigt slår igenom i prissättningen.

Med hänsyn till det anförda har konkurrensutredningen funnit att ett priskartellförbud f. n. inte bör täcka vad som endast är vägledande priser i det horisonteUa ledet.

Utredningen tillägger: Den nu förda diskussionen avser prissamverkan som endast är vägledande för dem som berörs därav och som redovisas öppet. Det är emellertid uppenbart att det i praktiken kan förekomma ett samarbete som utåt framträder som endast väglednde men som enligt de samarbetandes avsikt skall utgöra en bindning av prisnivån. Självfallet skall i sådant fall avseende fästas vid vad samarbetet i sak innebär och inte vid den yttre formen. Avgörande därvid är bl. a. hur parterna uppfattar samverkans reella innebörd och hur tUlämpningen har skett. Förekomsten av påtryckningar mot dem som visar obenägenhet all följa ett cirkapris talar därvid för att syftet är alt binda priserna. Vidare gäller att dold samverkan generellt måste uppfattas som en prisbindning oavsett den yttre formen.

Det får tilläggas att utredningens uttalanden rörande prisbindning lar sikte på det straffbelagda förbud mot priskarteller som utredningen före­slog.

Utredningen uttalar vidare sammanfattningsvis följande: En situation där påtaglig fara för negativa effekter oftast föreligger är när de samver­kande företagen tillsammans har en dominerande ställning på marknaden. Det kan exempelvis röra sig om prisledare. Här bör bedömningen av horisontell prissamverkan mer genereUt kunna ta detta förhållande till utgångspunkt. Mer omfattande undersökningar av prisföljsamhet och pri-

 

Prop. 1981/82:165                                                   68

sernas relationer till kostnaderna bör kunna förbehållas särskilt svårbe­dömbara fall. Redan det förhållandet att faran är påtaglig för all negativa effekter skall uppslå av den art som skadlighetsbegreppet innesluter gör det i princip påkallat att det framgår av det material som föreligger i ärendet att samverkan ger vinster eller besparingar som är av vikt och som på något sätt kommer konsumenterna till godo. Därefter får den totala avvägningen ske i skadlighetsfrågan. Förenklade prisjämförelser för kö-pama kan normalt inte utgöra tillräckliga skäl för all godtaga samarbetet mellan de marknadsdominerande. Detsamma gäller bl. a. i fråga om kost­nadsbesparingar avseende kalkylering.

I samband med sina överväganden rörande förbud mot marknadsdelning tar utredningen särskilt upp specialiseringsavtal (s. 232). Härvidlag ullalar utredningen bl. a. detta: Beträffande specialiseringsavtal, som är den form av delning som snabbast växer i omfattning, gäller sålunda rätt ofta att stordrU"lsfördelar uppnås, vilka kan uppväga den nackdel som det i och för sig innebär att faktisk eUer potentiell konkurrens upphör. Dessa rationaliseringseffekter gör del tydligt att ingripanden mot dessa avlal också i fortsättningen bör ske enligt missbruksmetoden. Vidare finner utredningen i fråga om avtal med i regel utländska företag om hemmamark­nadsskydd att det med hänsyn till främst de internationella aspekterna f n. inte finns tillräckliga skäl alt låta sådana avlal träffas av ett generellt förbud. TiU de faktorer som här kommer in i bilden hör sålunda hänsyn till internationell reciprocitet, dvs. stäUningstaganden i andra länders konkur­renslagstiftning till hemmamarknadsskyddsavtal som verkar till nackdel för svensk export. Konkurrensreglerna i Sveriges frihandelsavtal med EEC och CECA samt i EFTA-konventionen kan också få betydelse.

Också beträffande konkurrensbegränsningsområdet i övrigt har utred­ningen prövat om förbudsprincipen bör tillämpas. Utredningen har dock funnh att fog saknas för detta, när en grundsats om generell skadlighel som skäl för förbud mot viss konkurrensbegränsning upprätthålls. Vidare utta­las: Detta innebär inte att det saknas andra beteenden än de enligt förslaget förbjudna som kan vara klart olämpliga. Hit hör väsentligen vad man sammanfattningsvis brukar kalla för diskriminering, dvs. missgynnande åtgärder som ett säljled utövar mot ett annat. De repressiva åtgärderna kan också gälla skilda former av påtryckningar som konkurrenter utövar mot varandra. Från tillämpningen av KBL är välbekant sådana påtrycknings­medel som bojkott, sälj- eller köpvägran i övrigt, diskriminerande säljvill-kor och annat, fortsätter utredningen som till en början lar upp säljvägran.

Utredningen uttalar bl. a. (s. 233): Det grundläggande problemet är inte att ta ställning i frågan humvida någon skall tillålas att på ett från allmän synpunkt otiUbörligt sätt försvåra annans näringsutövning genom säljväg­ran. Svaret på detta måste naturligen bli nekande och detta är också gällande rätts ståndpunkt. Svårigheten beslår i stället däri alt del i princip måste stå en näringsidkare fritt att bestämma t. ex. med vilka han vill

 

Prop. 1981/82:165                                                   69

upprätthålla affärsförbindelse, så länge inte därigenom exempelvis en pre­sumtiv kund missgynnas i förhållande till andra kunder som gentemot honom fullgör samma prestation som den missgynnade skulle kunna göra. Ett förbud mot diskriminering kan således inte byggas på den yttre hand­lingen att köp eller försäljning inte kommer till stånd. I stäUet måste faststäUas skälet till detta och effekten för den som berörs därav. Till delta kommer att också när ett missgynnande har visats föreligga inle heller detta ofrånkomligt innebär att sådan verkan föreligger. Finns exempelvis i fråga om säljvägran fullgod ersättningsprestation att tUlgå på villkor som inte är missgynnande, kan det ibland vara så att den som har vägrats att köpa en vara m. m., som inte är väsentlig för honom i hans sortiment, inte med fog kan påstås ha fått sin näringsutövning hindrad eller försvårad på ett sätt som är otillbörligt från aUmän synpunkt. - På gmnd av del anförda och med hänsyn till erfarenheterna från rättstillämpningen under gångna år finner utredningen det f. n. vara ofrånkomligt att missbruksprincipen an­vänds i de nu berörda fallen.

Utredningen går därefter över till ett särfall av säljvägran, bojkotten. Som sådan bmkar man beteckna en säljvägran som är resultat av en gemensam aktion från konkurrenters eller flera leverantörers sida. Enligt utredningens uppfattning kan bojkotter endast i undantagsfall bedömas annat än som skadliga eftersom de i regel är oförenliga med de principer som ligger till gmnd för KBL och för den nu föreslagna lagen.

Härefter behandlar utredningen prisdiskriminering och uttalar bl. a. föl­jande: Ett missgynnande kan vidare förekomma också i den formen att exempelvis en säljare visserligen inte vägrar att leverera men gentemot viss kund tUlämpar villkor som är sämre än vad andra kunder i samma situation erbjuds. Detta kallas vanligen prisdiskriminering. Att inte heller i dessa fall förbudsprincipen är lämplig förklaras av flera omständigheter. TUl en början är differentierade villkor för olika kunder normalt förekom­mande och oundvikliga från rationella utgångspunkter när de har en ekono­misk gmnd, såsom att vissa kunder genom större inköp per leverans, säsongsmässigl anpassad ordergivning eller annat liknande minskar leve­rantörens kostnader för den prestation som är i fråga. På delta bygger i många fall förekommande rabaltskalor och liknande. Sådan differentiering utgör inte någon form av diskriminering om samma vUlkor tillämpas för kunder vars prestationer är likvärdiga. Problemet blir därmed alt man i varje särskilt fall måste fastställa om differentieringen utgör ett missgyn­nande. Vad frågan här rör är humvida de tillämpade villkoren brister i prestationsanpassning när det gäller behandlingen av den som får visst pris jämfört med andra som inte får detta. Redan därför framstår ett straffbelagt förbud som olämpligt. TUI detta kommer att, även om ett förbud skulle riktas in direkt på vad som i allmänna ordalag beskrivs som ett missgyn­nande, därmed inte är sagt att skadlighet i KBL:s mening alltid föreligger. Är den vara eller tjänst som diskrimineringen gäller inte väsentlig för

 

Prop. 1981/82:165                                                   70

köparen i dennes sortiment och finns fullgod ersättningsprestation att tillgå på villkor som inte är missgynnande behöver, som nämndes tidigare i fråga om säljvägran, så inte vara fallet. Det sagda har motsvarande tillämpning vid sådant missgynnande som kan bestå i att viss köpare men inte andra köpare får s. k. maktrabatt. - Med hänsyn till det anförda är det enligt utredningens bedömning också här ofrånkomligt att ingripanden åtminsto­ne f. n. måste ske genom en individuell prövning enligt missbmksprind-pen. Utredningen framhåller att det vid denna bedömning naturligen vilar på den som behandlar skilda kunder olika att lägga fram allt det material han menar utgör stöd för att villkoren är prestationsanpassade.

Utredningen tar sedan upp exklusivavtal med marknadsdelning och anför följande: En annan fråga har visst samband med det föreslagna förbudet mot marknadsddningskarteller. Det sistnämnda äger som har framgått tillämpning på det horisontella ledet och avser aUtså åtgärder varigenom konkurrenter eller presumtiva sådana inbördes begränsar kon­kurrensen. Men också genom åtgärder i det vertikala ledet kan uppnås en hknande effekt, som en följd av dirigering från ett säljled mot ett annat eller genom samverkan mellan skilda led. Exklusivavtal, som ofta är förenade med områdesdelning, utgör ett exempel på delta. Genom dessa avtal kan i olika omfattning hindras konkurrens mellan en säljares återförsäljare. Del­ta kan leda tiU att mindre effektiva företag får ett skydd mot andra företag som i sin tur hindras att expandera på ett sätt som vore möjligt på en friare marknad. Detta hinder mot inommärkeskonkurrens medför en risk för en ineffektiv företagsstmktur vilket gäller i än mer ökad omfattning om syste­met har utformats så att också mellanmärkeskonkurrensen försvåras. Yt­terligare en viktig aspekt är den nyelableringsförsvårande effekten av dessa avtal. Om genom dem alla attraktiva återförsäljare binds upp, bildas därmed en marknadsbarriär som kan hindra potentiellt konkurrerande produkter att komma in på marknaden.

I fortsättningen framhåller utredningen vanskligheten i bedömningen av exklusivavtal. Den uttalar: Vad som präglar situationen är den nära an­knytningen till leverantörens säljpolitik och hans urval av återförsäljare. Ett nära samband föreligger också med det selekliva försäljningssystemet som inte i sig behöver innebära en konkurrensbegränsning med skadlig verkan och som kan vara förenlig med välmotiverade överväganden. Me­dan exklusivavtal med områdesdelning i ett efterföljande led således kan där mbba konkurrens och effektivitet kan alltså ett förbud mot delning m.m. samtidigt få omedelbara återverkningar i fråga om leverantörens effektivitet och konkurrensförmåga. Humvida detta är av underordnad betydelse jämfört med effekten i efterföljande led låter sig inte besvaras generellt. Enligt konkurrensutredningens bedömning ger mot denna bak­grund erfarenheterna av utvecklingen inte i dagens läge tillräckligt under­lag för ett förbudsingripande mot vertikal marknadsdelning.

Utöver de nu berörda fallen finns andra former av konkurrensbegrän-

 

Prop. 1981/82:165                                                   71

sande åtgärder, såsom konkurrensklausuler, försäljning till underpris, andra former av etableringskontroll, privat auktorisation m.m., uttalar utredningen. Den anser att det f. n. inte kan i något av dessa fall hävdas att förbudsprincipen skulle vara lämpligare än missbmksprincipen.

Jag har nu redovisat utredningens mer allmänna överväganden vid be­dömning av frågan humvida ytterligare straffbelagda förbud borde införas. När det sedan gäller tiUämpningen av en missbruksbestämmelse uttalar utredningen bl. a. följande (s. 396): Diskriminering genom säljvägran eller missgynnande viUkor m.m. utgör typexempel på vad som kan försvåra annans näringsutövning. Oavsett diskrimineringens omfattning kan ett så­dant förfarande i allmänhet inte accepteras. Diskriminering som utövas av dominerande företag är särskilt aUvarlig. Ett nära samarbete med det sagda har vad som ibland kallas maktrabatter. Det kan här gälla årsbonus eller annat som aUmänt gynnar större köpare i förhållande tiU mindre sådana, utan att deras prestationer motiverar detta från kostnadssynpunkt. Enligt utredningens mening bör det också i fortsättningen i princip ankomma på rättstiUämpningen att ta ställning tUl maktrabalterna. Begreppet saknar en aUmängiltig innebörd och kan läcka en rad olika situationer. Ett nära samband med berörda frågeställningar har vidare en företagares allmänna säljpolitik i fråga om olika kunder, oavsett om några av dessa har en maktposition gentemot företaget. Utredningen vill peka på vikten av att granska rabattens effekter både i leverantörsledet och i handelsleden. Ibland kan rabatten ha positiva effekter genom att den medför större rörlighet i prissättningen och en skärpt konkurrens. I vissa fall kan dock den som erhåller rabatten tänkas utnyttja förmånen till alt tränga undan konkurrenterna. En redan försvagad konkurrens i en bransch kan därmed ytterligare minska i styrka. Ett allvarligt fall föreligger om effektiva men mindre företag får ett bestående handikapp i konkurrensen genom att de inte får del av en rabatt som de hade bort erhålla. Om detta sker systema­tiskt och under längre tid kan det få betydande negativa konsekvenser för branschens effektivitet, struktur m.m.

Utredningen fortsätter: Vidare gäller alt förekomsten av en maktrabatt synes nära kopplad med situationen att köparen är prisledare eUer på annat sätt dominerande på marknaden och därigenom kan diktera sina viUkor. Maktrabatteringen synes alltså ofta leda till ytterligare tillväxt i fråga om det dominerande företaget. Därmed föds kanske nya anspråk. Balansen i det ekonomiska systemet kan därigenom påtagligt rubbas. - I fråga om vertikala exklusivavtal med områdesdelning finns det också anledning att noga följa utvecklingen. Risker för bl. a. en ineffektiv förelagsstruktur samt prishöjande verkningar kan här föreligga, särskih om avtalen dessut­om har kopplats med andra konkurrensbegränsningar. Därvid kan del röra sig exempelvis om vertikala eller horisontella prisrekommendationer. Lik­som eljest har del särskUd betydelse om konkurrensbegränsningen omfat­tar en större del av marknaden. Vid bedömningen måste dock även beak­tas hur ett ingripande inverkar på det tidigare ledet.

 

Prop, 1981/82:165                                                   72

En annan konkurrensbegränsning som i sammanhanget särskilt har övervägts av utredningen är stora inköpskarteUer. Täcker en sådan kartell mer eller mindre en hel marknad måste detta bedömas som allvarligt om tidigare led kan skadas eller samverkansvinster inte kommer tUl nytta också för konsumenterna, uttalar utredningen och tillägger: I allmänhet synes skadlig verkan föreligga i sådana eller liknande fall, exempelvis när kartellen förhindrar prispressande importkonkurrens eller svensk export. Också alla andra konkurrensbegränsningar har särskilt intresse när de har stor utbredning eller utövas av dominerande förelag. Som exempel kan nämnas överenskommelse om all inle deha i anbudsförfaranden, säljor­ganisationer, systematisk underprisförsäljning samt prisklausuler vid upp­låtelse av immateriell egendom m. m.

Vad utredningen sålunda har uttalat har som jag tidigare berört föranlett åtskilliga synpunkter vid remissbehandlingen. Bl. a. gäller detta i fråga om s.k. maktrabatter. Dessa har också uppmärksammats i samband med ett avgörande av MD år 1978, nr 19 (PKF 1978:9), och den diskussion som förevarit i anslutning därtill.

Jag anser det vara viktigt att de olika omständigheter som utredningen har redovisat uppmärksammas i rätlstiUämpningen och vägs mot varandra vid en värdering i det enskilda fallet efler förhållandena på den konkreta marknaden. Allmänt pekar utredningens slutsatser klart i den riktningen att ju större utbredning en konkurrensbegränsning har på en marknad desto större kan riskerna för negativa effekter vara. Det mönster som här avtecknar sig synes väl förenligt med vad jag tidigare har uttalat om intresset av att gripa in mot missbmk av dominerande ställning. Hit hör också bl. a. del fallet att fristående företag, som tillsammans har den större andelen av marknaden, samverkar med varandra.

3.3.3 Frågan om kontroll av företagsförvärv och upplösning avföretag 3.3.3.1 Bakgmnd

Jag har fömt (3.1) gett en samlad bild av utredningens analys och överväganden i fråga om det marknadsekonomiska systemet, däribland för- och nackdelar med konkurrens och koncentration inom näringslivet. Därvid har också redovisats utredningens uppfattning att ett system för kontroU av företagsförvärv bör införas i vårt land. Utredningen bygger sina överväganden bl. a. på en genomgång av koncentrations- och förvärvsut­vecklingen i det svenska näringsUvet, tiU vilken jag hänvisar (betänkandet s. 291-302). I underlagsmaterialet ingår också ett tidigare framlagt förslag till lag om kontroll av företagsförvärv (Ds Ju 1974:17) saml remissyttran­den över detta.

Man kan kort sammanfatta utredningens beskrivning av för- och nackde­lar med förelagsförvärv på följande sätt: Koncentrationen i näringslivet kan vara en direkt följd av konkurrensen - svaga företag slås ut - eller bero på all förelag eller dess ägare förvärvar andra förelag. Företagsför-

 

Prop. 1981/82:165                                                   73

värv medför oftast positiva verkningar för samhället genom t. ex. förbätt­rad effektivitet, rationellare markhadsstmktUr, möjlighet till snabbare tek­nisk utveckling och bättre konkurrensförmåga gentemot bl. a. utlandet. Om det sammanslagna företaget ökar sin styf ka kan dessutom konkurrens­situationen på marknaden förbättras. Å andra sidan medför sådana förvärv ibland olika olägenheter för samhället. DeSsa kan vara av olika slag. De olägenheter från allmän synpunkt som försläget i första hand tar sikte på är olämpliga konkurrensbegränsningar, en från industripolitisk synpunkt icke önskvärd stmkturomvandling, en koncentration av ägandet, negativa verkningar på sysselsättningen eller andra nackdelar för anstäUda och kommuner saml nackdelar för konsumenterna, t. ex. i form av försämrad service.

Utredningen föreslår att företagsförvärv, där det förvärvade företaget har en viss minsta storlek, skall prövas. Enligt förslaget skall, som jag tidigare har nämnt, regeringen kunna gripa in mot förvärvet med förbud eller åläggande, om det behövs för att förhindra sådan olägenhet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Utredningen anser att det måste vara regeringen som fattar dessa beslut. Som skäl för detta anförs bl. a. att besluten innebär en politisk avvägning mellan olika intressen och att i den förhandlingsverksamhet som kan föregå besluten regeringen bör vara det bedömande organet. Härigenom åstadkoms en samordning med annan närings- och konsumentpolitik. Enligt utredningsförslaget skall prövning ske av förvärv av rörelse eUer del av rörelse, av andel i handelsbolag och av aktier i aktiebolag samt vidare förvärv genom fusioner mellan aktiebo­lag eller mellan ekonomiska föreningar. Aktieförvärv skall prövas endast om de leder till ett innehav av minst 10 procent av det totala aktiekapitalet eller röstetalet för aktiebolag som noteras på fondbörsen och av minst 20 procent för övriga bolag. Både när det gäller förvärv av andel i handelbolag och aktie i aktiebolag fömtsätts att ingripande skall komma i fråga endast när förvärvaren genom förvärvet får ett kontrollerande inflytande över det förvärvade företaget. Sådant inflytande anses föreligga när förvärvaren kan bestämma innehållet i principbeslut om företagets ledning och framtid.

Undantagna från prövningen är enligt förslaget förvärv inom en kon­cern, nyemissioner som i princip innebär oförändrade ägarförhållanden samt, i vissa faU, utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie.

Själva prövningen skall enligt förslaget innefatta en vägning av för- och nackdelar från aUmän synpunkt. Vid bedömningen skall särskilt beaktas hur förvärvet kan påverka prisbildningen, effektiviteten inom näringslivet och annans näringsutövning samt ägarkoncentrationen inom näringslivet, sysselsättningen, berörda arbetstagares och kommuners intressen samt konsumenternas intressen. Också ägarnas intressen skaU beaktas.

Förvärv av företag under en viss storlek skall enligt utredningen falla utanför prövningsområdet. Prövning skall sålunda ske endast om det före­tag eller den verksamhet som förvärvet avser har sysselsatt i genomsnitt

 

Prop. 1981/82:165                                                   74

minst 50 arbetstagare, omsatt minst 10 miljoner kronor eller haft tillgångar om sammanlagt minst 20 miljoner kronor.

Organisatoriskt föreslår utredningen alt prövningen skall ske i två steg. NO svarar för en förberedande prövning. Denne skall därvid sortera ut de fall som kan medföra sådan olägenhet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt och överlämna dessa fall till regeringen. Vissa fall skall alltid lämnas till regeringen, nämligen om förvärvet har särskilt stor om­fattning eller kan medföra betydande olägenhet för allmänt intresse eller om andra särskilda skäl föreligger, t. ex. alt del är av vikt att handläggning­en sker snabbt. NO skaU, när det av tidsskäl inte är omöjligt, inhämta material och synpunkter från andra berörda fackmyndigheter, främst SPK och statens industriverk (SIND). Detta bör NO redovisa i det yttrande till regeringen som skall följa beslutet om överlämnande.

Enligt utredningsförslaget skall NO:s prövning inledas genom att anmä­lan av ett förvärv eller ett planerat sådant görs till NO. Berörda parter har möjlighet att genom frivUlig anmälan sätta igång prövningsförfarandet. Om anmälan inte gjorts kan NO ålägga part i ett förvärvsavlal att anmäla förvärvet inom viss tid. Sådant åläggande får inte meddelas senare än två år från det avtal om förvärvet slöts. NO kan även - om särskilda skäl föreligger - ålägga en viss juridisk eUer fysisk person att göra anmälan, innan förvärv sker. NO föreslås få högst två månader på sig för sin prövning.

Beredningen i regeringskansliet av förvärvsprövningsärenden föreslås ske i en permanent interdepartemental beredningsgmpp med företrädare för berörda departement.

Sedan ett ärende har överlämnats till regeringen kan regeringen, efter att ha hört parterna i ett förvärvsavtal, förbjuda förvärvet, om det vid en samlad bedömning anses kunna medföra övervägande olägenheter av vä­sentlig betydelse från allmän synpunkt. Som ett alternativ till att förbjuda förvärvet kan regeringen vid vite meddela förvärvare förbud eller åläg­gande för viss tid eller tills vidare, om det behövs/ör att förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän syn­punkt. Den sakliga innebörden av detta är alt förvärvet tillåts på vissa vUlkor, som exempelvis kan gäUa sysselsättningen, sortiment m. m. För­bjudna förvärv blir enligt förslaget ogiltiga.

Regeringen skall meddela sitt beslut, inom sex månader. Denna tidsfrist — liksom motsvarande för NO - kan förlängas med samtycke av parterna i förvärvsavtalet. Regeringens prövningstid kan också förlängas, om del är oundgängligen nödvändigt för utredningen i ärendet. Regeringen skall, om särskilda skäl föranleder det, kunna meddela ett interimistiskt förbud för parterna att fullfölja förvärvet under den tid prövningen pågår.

Remissinstansernas principiella inställning till utredningens förslag om prövning av företagsförvärv är blandad. Sådana näringslivets organisatio­ner som SI m. fl. och LRF samt Svenska företagares riksförbund. Stock-

 

Prop. 1981/82:165                                                   75

holms fondbörs, handelskamrarna, KF såvitt avser kooperationen och Sveriges aktiesparares riksförbund (Aktiespararna) är emot en förvärvs­prövning. Också vissa myndigheter, däribland bankinspektionen, försäk­ringsinspektionen såvitt gäller dess område, KK, SIND och länsstyrelsen i Kronobergs län avstyrker helt eller ställer sig allmänt negativa till försla­get. I stort sett positiva tUl utredningsförslaget är däremot MD, NO, SPK, KOV, AMS, länsstyrelserna i Stockholms och Norrbollens län samt Sveri­ges advokatsamfund och Svensk industriförening med vissa reservationer. Bland arbetstagarorganisationerna uttalar sig LO och TCO för förslaget medan SACO/SR och Svenska civilekonomföreningen är kritiska mot del. En del remissinstanser, bland dem statskontoret. Svenska kommunförbun­det och Landstingsförbundet, tar inle stäUning till principfrågan.

De remissinstanser som anser att en lagstiftning om kontroll av företags­förvärv principiellt inte är önskvärd anför främst följande huvudargument:

1.   Sammanslagningar av företag är önskvärda med hänsyn till vår inter­
nationella konkurrensförmåga. Den svenska marknaden är liten och svens­
ka företag små internationeUt sett. Samtidigt är den svenska marknaden
utsatt för importkonkurrens. Stafiiga engagemang i genomförda eller pla­
nerade koncentrationsåtgärder (varvs-, stål-, textU- och skogsindustri) vi­
sar att koncentrationskontroll är i stort obehövlig och utredningsförslaget
inaktuellt.

2.    Det har inte påvisats något konlrollbehov eller exempel på skadliga företagssammanslagningar.

3.    Möjligheterna att värdera effekterna av företagsförvärv och bedöma framtida utveckling, bl. a. potentiell konkurrens, är små.

4.    Regeringen har redan nu olika möjligheter att hindra företagssam­manslagningar som kan medföra påtagliga olägenheter, bl. a. genom regler­na om realisationsvinstbeskattning.

5.    Ett kontrollsystem innebär rättsosäkerhet och kan verka hämmande på företagens planering och på näringslivet överhuvudlaget. Sammanslag­ning av företag är redan fömt en invecklad och utdragen process.

6.    Samhällets ansvar mot företag och parter vid ett förvärvsförbud är ett oulrett problem.

När det sedan gäller upplösning avföretag anför utredningen bl.a. (s. 249) att från allmän synpunkt olämpliga följder av konkurrensbegränsning inom näringslivet kan ha sin gmnd redan i de stmkturella förhåUandena på en marknad. Så kan vara fallet när ett företag har fåll en dominerande StäUning på marknaden. En sådan ställning har givetvis en monopolist. Men begreppet täcker också det förhållandet att ett företag — eller en av gemensamma ägarintressen sammanhållen grupp av företag - behärskar så stor del av en marknad att företaget eller gmppen av företag dominerar denna. Dominansen kan bestå i en helt övervägande marknadsandel, fort­sätter utredningen. En sådan krävs dock inte om ett företag ändock kan agera utan att behöva ta nämnvärd hänsyn till konkurrenters och poten­tiella konkurrenters reaktioner.

 

Prop. 1981/82:165                                                   76

Som har nämnts tidigare påpekar utredningen att det i begreppet domi­nerande ställning inte ligger att skadlig verkan nödvändigtvis förekommer. Utredningen uttalar bl. a. följande: Från konkurrensvårdande synpunkt tilldrar sig dock dominanssituationen särskilt intresse. Gällande rätts ståndpunkt är den att förhandling inte skall gå ut på att undanröja vad som är en ofullkomlighet i näringslivets struktur. KBL syftar alltså i dag inle till att förändra rådande marknadsstruktur utan möjliggör endast ingripanden mot olämpligt utnyttjande av ekonomisk maktställning. Vid översynen av lagstiftningen bör på nytt prövas frågan huruvida, vid sidan av ingrepp mot ett dominerande företags åtgärder på marknaden, en möjlighet bör finnas tiU strukturingrepp i specieUa fall.

Utredningen för därefter en diskussion om för- och nackdelar med marknadsdominans. Därmed kommer utredningen in på frågeställningarna kring begreppen konkurrens och koncentration. Därvidlag pekas på stor­driftsfördelar och ökad internationell konkurrenskraft för de svenska före­tagen. Utredningen konstaterar alt marknadsdominans inle behöver inne­bära något som framstår som oläntpligt från allmän synpunkt. I vissa fall kan dock den dominerande positionen vara förenad med påtaglig grad av skadlighet, menar utredningen och åberopar främst två omständigheter. Den ena är att ett företag med en dominerande ställning kan vidta diskrimi­nerande eller på annat sätt repressiva åtgärder mot köpare och kvarvaran­de eller presumtiva konkurrenter. Vidare kan den skyddade ställningen leda tiU ineffektivitet. Detta kan föra med sig för höga priser.

För vissa speciella situationer bör det enligt utredningens förslag finnas en möjlighet till stmkluringrepp, som kan gä ut på att upplösa ett mark­nadsdominerande företag i flera med varandra konkurrerande enheter. Detta föreslås ske genom en möjlighet för regeringen att ålägga en viss näringsidkare att avhända sig aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Åläggandet skall kunna förenas.med vite.

Till stöd för förslaget åberopar utredningen alt en marknadsdomine­rande StäUning som medför skadlig verkan kan utgöra en mer allvarlig form av konkurrensbegränsning än en sådan som sker i form av exempelvis samverkan mellan konkurrenter. Vidare är betydelse för utredningens ställningslagande främst del samtidigt framlagda förslaget om en prövning av företagsförvärv. Utredningen anför att eftersom systemet endast avser förvärvsfall det finns behov av strukturingrepp när ett förelag utan sådant förvärv uppnår en marknadsdominerande ställning. Så kan inträffa exem­pelvis genom att konkurrenter faller bort av andra skäl än företagsförvärv.

Utredningen utgår emellertid från att situationer där stmkluringrepp kan komma i fråga blir ytterst få. Bestämmelsen om sådana ingrepp har därför enligt utredningen utformats som en undantagsregel, avsedd att tillgripas endast i myckel viktiga fall när de normala metoderna inte är tillräckliga och det är av synnerlig betydelse.

Förslaget om möjligheter till strukturingrepp avvisas mycket bestämt av

 

Prop. 1981/82:165                                                   77

en majoritet bland remissinstanserna. Därvid sätts i första hand i fråga behovet av en sådan bestämmelse. Kammarrätten i Jönköping anför sålun­da att ingenting i det redovisade utredningsmaterialet tyder på att det nu är påkaUat att införa en så långtgående regel. Bankinspektionen anser att bestämmelsen är aUtför långtgående och strider mot hhtills i Sverige tilläm­pade rättsprinciper. Stockholms fondbörs menar att blotta förekomsten av en lagregel, som endast kan tänkas bli tillämpad i sällsynta undantagsfall, kan öppna möjligheter till spekulation i den politiska och ekonomiska debatten om förestående ingrepp mot ett företag med åtföljande osäkerhet för dess ledning, anställda, kreditgivare m. fl. Fondbörsen anser att denna osäkerhet försvårar en rationell kurssätlning, därmed motverkar fondbör­sens möjligheter att fungera som en effektiv marknadsplats och dessutom kan utgöra en hämsko på nyemissionsverksamheten när det gäller såväl aktier som obligationer. Kommerskollegium framhåller all del, såvitt kol­legiet kan bedöma, synes finnas en risk för att blotta närvaron av en sådan lag minskar företagens motivation att investera och expandera i Sverige. Vidare anför kollegiet att det, om företagsuppdelning åläggs, finns stor risk för att det tillskapas företag som på sikt kräver kostsamma åtgärder från samhällets sida för att överleva. Samtliga remissinstanser med näringslivs­anknytning, KF, Sveriges advokatsamfund och handelskamrarna riktar synnerligen aUvarlig kritik mot förslaget och menar att utredningen har tagit tiU mer våld än vad nöden kräver. KK, SIND och KOV avstyrker också förslaget. Några myndigheter, bland dem NO och länsstyrelsen i Stockholms län, tillstyrker förslaget. Så gör också LO, SACO/SR och Svenska civilekonomföreningen.

För egen del vill jag framhålla följande i frågan om ett system för kontroU av företagsförvärv.

Mot bakgmnd av det grundläggande önskemålet om en effektiv, funge­rande konkurrens står det klart att koncenlralionsprocessen inom det svenska näringslivet måste följas med uppmärksamhet.

Som skäl för att konkurrenslagstiftningen inte bör omfatta företagssam­manslagningar åberopas i första hand hänsyn till vår internationella kon­kurrensförmåga. Jag instämmer i synpunkten alt sammanslagningar som är påkallade av sådana hänsyn inte bör motverkas utan myckel starka skäl. Samtidigt måste man hålla i minnet all en betydande del av vårt näringsliv f. n. inle är utsatt för internationell konkurrens.

Frågan blir därmed om man kan stanna vid den nuvarande ordningen. Jag erinrar på denna punkt om att MD har slagit fast (se 2.3.7) att del f. n. saknas lagliga förutsättningar alt med slöd av KBL ta upp förhandling med en förvärvare av aktier i ett konkurrerande förelag i syfte alt förmå denne att sälja dessa. Det kan antas att domstolen skulle komma till en liknande bedömning i fråga om andra former av företagsförvärv.

Vid bedömningen av frågan måste övervägas huruvida de ekonomiska skeenden det här gäller låter sig hanteras i termer av förbud. Man måste

 

Prop. 1981/82:165                                                   78

alltså pröva om det är realistiskt att tänka sig att en formell befogenhet för ett samhällsorgan att t. ex. förbjuda ett visst företagsförvärv går att över­föra i praktiskt handlande. En viktig faktor blir härvid all pröva vilka reeUa möjligheter som finns att i det konkreta fallet avgöra humvida ett visst företagsförvärv kan komma att medföra problem av den omfattning som utredningen har angett. Enligt utredningsförslaget krävs i detta hänseende att förvärvet vid en samlad bedömning kan anses medföra övervägande olägenheter av väsenfiig betydelse från allmän synpunkt. Här får också uppmärksammas att ett företagsförvärv innebär en ekonomisk transaktion mellan två parter. Det är befogat alt pröva också säljarens läge om det tilltänkta förvärvet förbjuds. Säljarens situation måste ju i allmänhet vara den att han har bedömt just den i förbudsärendet aktuella försäljningen som den mest fördelaktiga eller kanske enda möjliga. Frågan humvida säljaren har ett rimligt alternativ måste alltså från rättssäkerhetssynpunkt tiUmätas stor vikt.

1 bilden ingår att väga de nu berörda faktorerna mot andra omständighe­ter som är betydelsefulla vid bedömningen av frågan om ett system för kontroll av förvärvsprocessen bör införas. Dit hör den grad av ansvar samhället tar på sig för den kommande utvecklingen, vare sig man ingriper i ett visst fall eller ej samt frågan vilka resurser som kan komma att bindas hos samhället och förelagen vid ett system med prövning av företagsför­värv.

Mot denna bakgmnd vill jag till en början redovisa närmare vissa remiss­synpunkter.

NO bedömer för sin del att förbud mot företagsförvärv kan bli aktuellt endast i sällsynta fall. SIND uttalar alt endast ett mindre antal företagsför­värv skuUe komma att hänskjutas till regeringen för granskning. Liknande synpunkter framförs av andra remissinstanser. Vidare anför KK att utred­ningen inte har givit några konkreta exempel på fusioner som har haft skadliga verkningar och där regeringen har saknat handlingsmöjligheter. Bankinspektionen finner alt, om olägenheter bedöms uppstå genom det nuvarande systemet, dessa redan nu kan undanröjas eller motverkas ge­nom regeringens agerande.

När det gäller frågan om vilka rent praktiska möjligheter som finns att i det enskilda fallet avgöra huruvida ett visst företagsförvärv bör förbjudas på gmnd av förvärvets följder för skilda allmänna intressen får uppmärk­sammas följande. De allmänna intressen som enligt utredningsförslaget skall beaktas är till en början de gängse konkurrensrättsliga kriterierna prisbildningen, effektiviteten inom näringslivet och annans näringsutöv­ning. Vidare skaU beaktas ägarkoncentrationen inom näringslivet, syssel­sättningen, berörda arbetstagares och kommuners intressen saml konsu­menternas intressen. I sin motivering till bestämmelsen nämner utredning­en som exempel på ytterligare, beaktansvärda allmänna intressen som grund för förbud mot företagsförvärv försörjningsberedskapen och önsk-

 

Prop. 1981/82:165                                                   79

värdheten av en god miljö. Andra aUmänna intressen som kan behöva beaktas kan, anför utredningen, vara av bostadspolitisk eUer jordbmkspo-litisk art. Utredningen pekar på att det kan finnas ytterligare allmänna intressen att ta hänsyn till. Också ägarnas intressen skall beaktas vid prövningen.

Utredningen framhåller själv att prövningen kan innebära svåra avväg­ningar och all de allmänna intressen som berörs kan strida mot varandra. På flera ställen betonar utredningen betydelsen av att ha ett -långsiktigt perspektiv vid bedömningen. MD, som i princip ansluter sig till utredning­ens förslag, framhåller att det är fråga om ett högst sammansatt problem­komplex. KK anser att, såvitt man kan bedöma, det torde vara en nästan omöjlig uppgift att avgöra om fömtsättningarna för ett ingripande förelig­ger med beaktande av alla de kriterier som anges. SIND ställer sig tvek­samt till möjligheterna alt göra samhällsekonomiska utvärderingar av en­skilda förelagssammanslagningar. För detta krävs bl. a. att långsiktiga, stmktureUa konsekvenser för såväl region som bransch skall kunna över­blickas och fömtses både för det fall förvärvet kommer till stånd och inle kommer till stånd. Sveriges advokatsamfund anser det otillfredsställande med så vida kriterier. Aktiespararna finner det på sätt och vis förståeligt att utredningen inte har dokumenterat de nackdelar som den själv påstår att förslaget skall skydda mot. Det måste nämligen vara utomordenfiigt svårt att konstalera eventuella nackdelar i efterhand. Enligt Aktiesparar­nas bedömning måste det dock vara ännu svårare att i förväg i samband med prövningar söka avgöra humvida ett förelagsförvärv eller liknande är olämpligt från allmän synpunkt.

Vid remissbehandUngen har vidare av åtskilliga instanser ifrågasatts hur det av utredningen föreslagna kontrollsystemet ter sig från rättssäkerhets­synpunkt och med avseende på ekonomiska effekter för näringslivet och därigenom samhället.

KK anser att det föreligger stor risk för godtyckliga bedömningar vid prövningen. Enligt KK synes det också finnas stor risk för all samhället på något längre sikt kan tvingas vidta mycket kostsamma åtgärder för all fortsätta verksamheten vid företag som har förbjudits att förvärvas av annat företag. Ett förbud kan också medföra att en utveckling mot en rationellare branschstmklur förhindras. NO uttalar att en ökad kontroU av företagsförvärv och de möjligheter till ålägganden och villkor för förelag som förslaget åsyftar, i vårt ekonomiska system inte bör tillämpas på ett sådant sätt att företagens ansvar upplevs som alltför betungande eller övervältras på samhälleliga organ. Länsstyrelsen i Stockholms län fram­håller att de näringspolitiska effekterna av en förvärvslagstiftning av nu aktuell typ enligt länsstyrelsens uppfattning är mycket svåra att bedöma. Därför måste en sådan lagstiftning uppfylla högl ställda krav på klarhet och därmed fömtsebarhet i rättstillämpningen.

Bankinspektionen anser att bestämmelsernas innehåll ger anledning till

 

Prop. 1981/82:165                                                   80

allvarliga betänkligheter. För företag som överväggr ett samgående måste existensen av bestämmelserna innebära ett betydande mått av rättsosäker­het. Det kan befaras att reglerna kommer att verka hämmande på företa­gens planering och näringslivet överhuvudtaget. Prövningen torde dessut­om försvåra eller hindra att beslut kan fattas tillräckligt snabbt, något som ofta kan vara nödvändigt med hänsyn till de berörda företagens situation eller vara en fömtsättning för samgåendet. SIND framhåller att det över­gripande förbudskriteriet att olägenheterna skall vara av väsenfiig betydel­se från aUmän synpunkt måste medföra skönsmässiga och i viss mån godtyckliga bedömningar. En lagstiftning på området inrymmer därför risk för att en från samhällssynpunkt önskvärd stmkturomvandling hindras eller begränsas. Vidare måste det enligt SIND:s mgning bU svårt att i den totala bedömningen tillräckligt beakta ägarnas intressen från rättssäker­hetssynpunkt.

SI m.fl. pekar på nödvändigheten av omfattande strukturrationalisering­ar och konstaterar samtidigt att det under de senaste åren har blivit allt svårare att genomföra samgåenden. T. o. m. i krislägen har fusjgner blivit utdragna, kostsamma processer av ett slag som man tidigare endast har haft en begränsad erfarenhet av inom näringslivet. En fusionskontroll som ytterligare komplikation skulle få övervägande negativa effekter. Händels-kamrarna anser att regler om fusionskontroll bl. a. skulle medföra problem genom den ovisshet som skulle skapas hos berörda företag, De problem i olika avseenden som skulle uppstå om tiUstånd inte lämnas understryks kraftigt. Aktiespararna framhåller aspekterna onödig byråkratisering och rättsosäkerhet. Föreningen anser alt prövningen inte kan betraktas som annat än godtycklig och att rättssäkerheten för aktieägarna därigenom är i fara.

3.3.3.2 Det principiella ställningstagandet

Jag kan i flera avseenden förstå remissinstansernas invändningar. Samti­digt vill jag framhålla att de nuvarande möjligheterna att gripa |n mot företagsförvärv som allvarligt skadar konkurrensen på en betydelsefuU marknad enligt min uppfattning är klart otillräckliga och att det därför finns behov av regler mot sådana förvärv. Jag är medveten om att införandet av en möjlighet tiU sådana ingripanden skulle kunna för de berörda företagen och andra medföra konsekvenser som i sig ter sig långtgående med hänsyn till bl. a. behovet av stabilitet i näringsutövningen. Ingripanden mot full­bordade företagsförvärv kan t. ex. mbba fömtsättningarna för de disposi­tioner som förvärvaren har vidtagit med stöd av sin rådighet över det förvärvade. Enligt min mening kan det dock inte övertygande hävdas alt hänsynen till omsättningens säkerhet principiellt måste i varje avseende utesluta samhällsåtgärder för att hindra ett företags tUlväxt genom före­tagsförvärv, när företaget närmar sig en ensamställning på marknaden. En sådan tillväxt kan i vissa fall innebära ett förfaringssätt som — med hänsyn

 

Prop. 1981/82:165                                                   81

till att gmndförutsättningen för det marknadsekonomiska systemet slås undan på den aktuella marknaden och till övriga omständigheter - inte ter sig försvarbart.

Ett regelsystem för att i mycket vikliga fall ingripa mot företagsförvärv måste enligt min uppfattning bygga på det principiella stäUningstagandet att förelagsförvärv i riktning mot en reell ensamställning för förvärvaren åtminstone i vissa fall utgör ett missbmk av den frihet som lämnas företa­gen i ett marknadsekonomiskt system. Införs ett regelsystem för att för­hindra företagsförvärv av ett sådant slag är det mot denna bakgrund naturligt för presumtiva förvärvare att inrätta sig efler systemels före­komst. De bör således undvika att fullborda företagsförvärv, som skulle kunna angripas med ett sådant system, innan frågan om förvärvets godtag­barhet hunnit prövas av de ansvariga samhällsorganen. Regelsystemet blir därmed en av betingelserna,för näringsverksamhet och sluter naturligt an till den gmndfömtsättning som näringslivet är baserat på, nämligen beho­vet av att UpprätthåUa en effektiv, fungerande konkurrens. Jag vill här erinra om också det förhållandel att en stark företagskoncentration inom ett led i produktionen och distributionen allvarligt kan skada konkurrens-fömtsättningarna för företagen inom ett annat led, tidigare eller efterföl­jande.

Det är givet att ett sådant system måste kringgärdas av alldeles speciella säkerhetsfaktorer för att i tillräcklig mån skydda rättssäkerheten saml omsättningens säkerhet. Bl. a. krävs särskilda regler för att garantera en så skyndsam handläggning som möjligt samt lidsfrister efter vars utgång ingripanden mot själva företagsförvärvet i allmänhet icke fick ske. Ett system av detta slag måste i sin helhet och till sina detaljer utformas med en omsorgsfuU avvägning meUan de mot varandra stående intressen som lagstiftningsärendet speglar.

Med hänsyn tiU konkurrensens centrala uppgift i det marknadsekono­miska systemet och dess gmndläggande betydelse för att driva fram effek­tivitet, rimlig prisnivå och en resursfördelning som kommer konsumen­terna tiU godo anser jag att det mot denna bakgmnd är av stor vikt att pröva om det går att finna en välavvägd form för ingripanden mot sådana företagsförvärv som kan bedömas medföra en från allmän synpunkt myc­ket olämplig koncentration.

Enligt min uppfattning synes remisskritiken i fråga om den tekniska lösningen väsentligen föranledas av följande faktorer. Utredningen har föreslagit ett mycket vidsträckt och formellt mycket omfattande kontroll­system. Vidare har utredningen valt att inom ramen för en konkurrenslag­stiftning söka lösa också andra problem som kan vara förenade med en koncentrationsprocess genom företagsförvärv.

Det finns enligt min mening saklig gmnd för den kritik som går ut på att man därmed - i ett försök att få bort vad som är ofullkomligheter i det marknadsekonomiska systemet - har lämnat den egentliga konkurrenspo­litikens område. 6   Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                   82

Visserligen är det myckel angeläget att åtgärder vidtas som uppväger dessa ofullkomligheter men detta bör enligt min uppfattning ske med andra ekonomisk-politiska medel och på beprövade vägar, exempelvis inom industri- och sysselsättningspolitikens ram. Av utredningsförslagets lag­modell framgår att en olägenhet av en viss omfattning för ett allmänt intresse skulle kunna vara gmnd för ett förbud mot ett förelagsförvärv. Varje form av sådant samhällsintresse skulle alltså vara relevant. Som jag nyss berörde anför utredningen som exempel bl. a. ägarkoncentrationen, sysselsättningen, arbetslagar- och kommunalintressen, försörjningsbe­redskapen och miljöintressen. När det gäller förbud mot konkurrensbe­gränsande förfaranden med skadlig verkan har utredningsförslaget en heh annan utformning. Här måste de relevanta ekonomiska aspekterna - dvs. negativ inverkan på prisbUdningen, effektiviteten eller annans nä­ringsutövning - föreligga som gmnd för ett förbud, låt vara att positiva effekter för ett annat allmänt intresse i ett enskilt faU skall kunna motivera att denna negativa inverkan inte bedöms som otillbörlig från allmän syn­punkt liksom att dessa effekter får vägas mot eventuella negativa verkning­ar för andra sådana intressen.

Vid övervägande av utredningsförslaget och remissynpunkterna har jag kommit fram till att det bör vara möjligt att genom tekniska och andra förändringar i förslaget tillgodose dess gmndtanke, som jag anser vara riktig till sin konkurrenspolitiska inriktning, och samtidigt beakta många av remissinvändningarna. Systemet kan enligt min uppfattning utformas så att tillbörlig hänsyn tas tiU de motstående faktorer som jag berörde inlednings­vis. Därmed skulle man alltså ge tUlräckligt utrymme för de konkurrens­vårdande myndigheterna att i angelägna fall gripa in mot olämpliga före­tagsförvärv. En lucka i den nuvarande lagstiftningen skulle därigenom fyllas. Jag kommer därför att föreslå att möjlighet öppnas tiU samhäUsingri-pande mot vissa förelagsförvärv. En avgränsning bör dock ske för all säkerställa att endast de verkligt angelägna fallen möts av sådana åtgärder. Eljest löper man betydande risker för sådana från samhällssynpunkt nega­tiva effekter som många av remissinstanserna har pekat på, däribland en omfattande byråkrati och centralstyrning.

Redan nu vill jag nämna att förslaget riktas in på att förhandling i MD och, ytterst, förbud skall kunna tillgripas mot företagsförvärv som ger förvärvaren en dominerande stäUning eller förstärker en sådan ställning, om skadlig verkan uppkommer. En ytterligare fömtsättning för förbud bör då vara att saken är av särskild vikt från allmän synpunkt. Ett förbudsbe­slut av MD skall underställas regeringens prövning och bhr gällande om regeringen fastställer det.

Utredningens förslag om att införa en bestämmelse som ger samhällel befogenhet att upplösa företag har mötts av en remisskritik som är tungt vägande. Jag finner mig inte kunna förorda att bestämmelsen införs.

Reglerna rörande kontroll av förelagsförvärv bör bygga på de materiella

 

Prop. 1981/82:165                                                   83

kriteriema för ingripande på missbruksområdet. Jag tar därför först upp frågan om utformningen av missbmksbestämmdsen.

3.3.4 Den tekniska utformningen i stort av ett sammanfört system mot missbruk

3.3.4.1          Uppläggningen

Tidigare (3.3.2.1) har jag allmänt angett hur missbmksbestämmdsen bör byggas upp. Materiellt bör den gmndas på begreppet skadlig verkan.

Också de regler som jag kommer att föreslå beträffande vissa företags­förvärv utgår från detta begrepp men anvisar särskilt konstmerade ingri­pandeformer för att förhindra den skadliga verkan. Principiellt är departe­mentsförslaget alltså så uppbyggt att det utgör ett sammanfört system vars utgångspunkt är att man i det enskilda fallet konstaterar att skadlig verkan föreligger. De särskilda företagsförvärvsreglerna utgör därför i princip endast en påbyggnad i förhåUande till missbmksbestämmdsen.

3.3.4.2       Utformningen av missbmksbestämmdsen och ingripandereglema
Utredningen förordar att missbruksbestämmelsen, intagen i 2 kap. 1 § i

utredningens lagförslag, i sina detaljer skall utformas på följande sätt.

Föranleder näringsidkare skadlig verkan inom landet av konkurrensbe­gränsning, kan marknadsdomstolen för att förhindra sådan verkan

1.   förbjuda näringsidkaren att tillämpa visst avtal eller avtalsvillkor eller
annat konkurrensbegränsande förfarande,

2.   ålägga näringsidkaren att tillhandahålla annan näringsidkare viss
vara, tjänst eUer annan nyttighet på vUlkor som motsvarar vad han erbju­
der andra näringsidkare.

Domstolen kan även överlämna ärendet till regeringen enligt 2 eUer 3 §.

Konkurrensbegränsning har skadlig verkan då den, på ett sätt som är olämpligt från allmän synpunkt,

1.    påverkar prisbildningen,

2.    hämmar effektiviteten inom näringslivet eller

3.    försvårar eUer hindrar annans näringsutövning.

Vid bedömningen skaU särskild hänsyn tagas till konsumentemas intres­sen. I fråga om prövning av företagsförvärv gäller 3 kap.

Hänvisningarna i första stycket sista meningen avser de av utredningen föreslagna bestämmelserna om prisingrepp (2 §) respektive upplösning av företag (stmkluringrepp, 3 §).

AUmänt uttalar konkurrensutredningen följande (s. 245) om missbmks­bestämmdsen: Utredningen har inte funnit fog för att - bortsett från diskrimineringsfallet - föreslå en genereU möjlighet att med stöd av gene­ralklausulen utfärda ålägganden om att uppfylla viss handlingsplikt. För en sådan bedömning talar att ett åläggande att tillämpa visst förfarande innebär att den det riktas mot blir skyldig att göra detta och därför inte kan

 

Prop. 1981/82:165                                                   84

ersätta förfarandet med ett annat. För att den ålagda handlingen är den från samhällets synpunkt mest riktiga svarar därmed den instans som har utfårdat åläggandet. Detta ansvarslagande för vad som är det rätta hand­lingssättet i viss situation synes vara mer långtgående och betungande än -vad som är påkallat för lagstiftningens syfte. - Ett förbud åter får till innebörd att vederbörande måste upphöra med den handUng som har gjorts otillåten. Därmed står dock öppet för honom att överväga andra handlings­möjligheter än den förbjudna.

Utredningen anser att utgångspunkten för lagstiftningen på detta område bör vara att den enskilde näringsidkaren själv har att inrätta sig så att han inte förfar i strid med lagen. Det ansvar samhället främst har anledning att ta på sig är väsenfiigen att stoppa sådana överträdelser som för med sig samhällsskadliga verkningar. Enklast sker detta genom ett förbud mot själva den konkurrensbegränsande åtgärden, .när ett sådant förbud är möjligt. Någon skyldighet för MD att - såsom blir fallet vid åläggande av handlingsplikt - anvisa ett godtagbart ersättningsfört"arande bör därför inte föreskrivas, bortsett från det särskilda fall som rör säljåläggande.

Vidare uttalar utredningen följande: Ett förbud bör alltså till en början kunna riktas mot att viss näringsidkare tillämpar ett avtal eUer avtalsvillkor som utgör en konkurrensbegränsning varav följer skadlig verkan. Men också tillämpandet av andra förfaranden som har sådan följd bör kunna förbjudas. Hit hör såväl konkurrensbegränsande samverkan meUan flera näringsidkare som repressiva åtgärder som en eller flera näringsidkare riktar mot andra. Även mot andra skadliga konkurrensbegränsningar kom­mer vitesförbud i fråga. Är förutsättningarna enligt 2 kap. 1 § uppfyllda i övrigt kan förbud komma att gälla exempelvis att köpare tillämpar en bojkottöverenskommelse eller att säljaren tillämpar en cirkaprisöverens-kommelse eller på annat sätt samarbetar om pris. Vidare kan förbud avse bl. a. exklusivavtal, konkurrensklausuler, etableringskontroll och samver­kan med säljorganisation som medel.

Enligt utredningens bedömning bör den tekniska utformningen av för­bud i allmänhet inte bereda svårigheter. Delsamma gäller den möjlighet alt meddela säljåläggande som finns redan nu, i gällande KBL. I utredningens specialmotivering behandlas detta ytterligare. Det framhålls särskilt alt förbud kan riktas endast mot vad som utgör en konkurrensbegränsande åtgärd. Uppstår skadlig verkan på så sätt att ett marknadsdominerande företag i sin skyddade ställning blir ineffektivt e.d. utgör förbudsmetoden inte den rätta formen för ingripande mot denna verkan. Avsikten är alltså inte att förbud skall användas vid sådana skadliga följder av ett företags handlande eller brist på handlande. Givetvis kan dock förbud komma i fråga vid externa följder, dvs. när företagels förfarande medför verkan för andra.

Förslaget innebär dock, fortsätter utredningen, att bl. a. vid ineffektivi­tet m. m. andra ingripanden kan ske. Därmed avser utredningen, fömtom annat, de föreslagna föreskrifterna om pris- och stmkluringrepp.

 

Prop. 1981/82:165                                                   85

Om utformningen av missbruksbestämmelsen uttalar utredningen i öv­rigt bl. a. följande: Utredningen har, som framgått av det tidigare anförda, inte funnit fog för att föreslå ändring i fråga om de principer som bör ligga till gmnd för ingripanden på missbruksområdet samt de faktorer som får beaktas vid prövningen. Med hänsyn till detta och tUl värdet av att knyta an till hittillsvarande rättstillämpning har utredningen sökt att i den nya bestämmelsen i största möjliga mån använda de termer och begrepp som finns i nuvarande KBL. - På sätt som skadlighetsbegreppet är uppbyggt skall förhindras sådant som är till nackdel från konkurrenspolitisk syn­punkt. Lagförslaget har därför, i vad avser det område som den nuvarande lagen omfattar, inte den innebörden att ingripande skall få ske mot viss konkurrensbegränsning endast därför att den innebär exempelvis att ar­betskraft friställs i en omfattning som är till väsenfiig olägenhet från allmän synpunkt. Ett ingripande skaU alltjämt bygga på vad effektkriterierna innehåller om prisbildning, effektivitet och annans näringsutövning. Där­emot kan givetvis, liksom i dag, vid prövningen av vad som skaU anses vara skadligt dämtöver beaktas de positiva och negativa följder en konkur­rensbegränsning kan ha för andra allmänna intressen än de rent konkur­renspolitiska. Sådana samhällsintressen kan gälla sysselsättning, anställ­das intressen, konsumenternas valfrihet och servicebehov, kostnader för samhället vid flyttning av företag och arbetskraft - bl. a. med hänsyn till gjorda investeringar, branschprogram som fömtsätter en mer planmässig stmkturdl utveckhng, lokaliseringsfrågor, handelsbalansen, landets för­sörjning vid kriser, bibehållandet av Sveriges internationella konkurrens­förmåga m. m. Av det anförda framgår att det vid bedömningen måste ske en avvägning meUan vad som kan anses från allmän synpunkt tala för och mot viss konkurrensbegränsande åtgärd.

1 fortsättningen framhåUer utredningen bl. a. följande: Liksom den nuva­rande generalklausulen i 5 § KBL ger den här föreslagna klausulen utrym­me för fortsatt rättsbildning och utfyllnad inom den givna yttre ramen. Eftersom förhållandena på det område där regeln skall tillämpas är förän­derliga kan och bör inte ställas upp ett detaljerat schema över vilka konkre­ta företeelser ingripanden kan riktas mot. På sätt som gäller redan nu bör ål de rättstillämpande organen lämnas att bedöma när ingripande skall ske. Allmänt kan dock sägas att förfaranden som ligger nära del enligt förslaget utvidgade förbudsområdet kan av samma skäl som har grundat förbudet vara att bedöma som skadliga. Vidare är det en viktig uppgift att med stöd av generalklausulen hindra beteenden som kringgår de straffbelagda förbu­den. - Av den föreslagna bestämmelsen framgår att uttrycket otillbörligt i 5 § andra stycket KBL har ersatts med termen olämpligt. Härmed avses dock ingen ändring i sak.

Vissa av remissinstanserna har redovisat detaljsynpunkler på den före­slagna missbmksbestämmelsen. Flera reagerar mot att utredningen an­vänder utryckssättet olämpligt från allmän "synpunkt. De pekar på att i

 

Prop. 1981/82:165                                                   86

nuvarande lag i stället används begreppet otillbörligt, som anses ha en bättre valör. Exempelvis MD uttalar att det sistnämnda uttrycket är avse­värt starkare. Begreppet olämpligt ger enligt domstolen intryck av en utvidgning av möjligheterna till ingripande.

Flera remissinstanser tar upp frågan om formerna för ingripande. NO uttalar bl. a. följande: Den huvudsakliga formen för MD:s ingripande skall enligt utredningen vara förbud. Åläggande skall inle få användas annat än i de fall där åläggande kan utfärdas redan enligt gällande lag, dvs. i fall av leveransvägran eller hknande diskriminering. Eftersom MD i nuläget har praktiskt taget obegränsade möjligheter att inom ramen för en förhand­lingslösning välja former för undanröjande av skadlig verkan, finns del anledning att fråga sig om utredningens förslag ger ett tillräckligt utrymme för MD att på ett effektivt sätt ingripa mot alla typer av konkurrensbegrän­sande förfaranden. Vid vissa tillfällen kan det framstå som nödvändigt för att undanröja skadlig verkan att ett företag korrigerar viss tidigare vidtagen åtgärd vars verkningar alltjämt fortlever. Det kan exempelvis vara fråga om att återkalla uppmaning tiU bojkott eUer liknande aktioner. - MD:s rätt att meddela förbud för näringsidkare att-tillämpa visst konkurrensbegrän­sande förfarande omfattar enligt utredningen även möjlighet att förbjuda underlåtenhet som medför skadlig verkan. Även med en sådan tolkning av innebörden av ett förbud torde man inte kunna ingripa mot varje form av konkurrensbegränsning med skadlig verkan. Det finns risk för att den ovanliga konstmktionen att förbjuda underiålenhet inte är tillfyllest. Det kan nämligen visa sig svårt att formulera invändningsfria förbudsleman. Mot bakgmnd av bl. a. detta menar NO att MD:s möjligheter att utfärda ålägganden måste vidgas, så att sådana kan utfärdas även när det inte är fråga om leveransvägrans- och diskrimineringssitualioner.

Advokatsamfundet anser att man måste beakta att de avtal, avtalsvillkor, eller andra konkurrensbegränsande förfaranden som det är fråga om ofta utgör en del i ett komplicerat affärsförhållande mellan parterna. Detta försvårar möjligheten att - om hänsyn tas till samtliga övriga avtalsförhål­landen och relationer parterna emellan - rätt bedöma verkan av ett förbud . riktat mot ett avtal, avtalsvUlkor eUer förfaranden. Den nuvarande för­handlingsordningen har gjort det möjligt för MD och parterna att, efter det att MD uttalat sin mening humvida ett visst förhållande inneburit en skadlig konkurrensbegränsning, gemensamt söka finna en ändring i avtalet så att den skadliga verkan undanröjts. Genom det sätt på vilket utredning­en föreslår att MD nu skall kunna utfärda förbud kommer partema inte att ha deiina möjlighet att justera avtalet och samtidigt vara säkra på att det justerade avtalet inte strider mot av MD utfärdat förbud. Det kommer därför att vara av avgörande betydelse för parternas fortsatta agerande hur förbudet utformas.

SI m.fi. anför bl. a. att ett system där missbmksregler blir omedelbart sanktionerade genom förbud och ålägganden enligt deras mening är alltför

 

Prop. 1981/82:165                                                   87

tmbbigt, inle minst därför att konsekvenserna av detta är oberäkneliga då förhållandena ändrats med tiden efter ett beslut.

För egen del viU jag framhålla följande.

Jag har tidigare (3.3.2.1) uttalat att jag anser att begreppet skadlig verkan är väl ägnat att ligga liU grund för en missbmksbestämmdse i den nya konkurrenslagen. Jag ansluter mig mot bakgmnd av vad jag då anförde tiU utredningens beskrivning av hur skilda faktorer får avvägas mot varandra vid bedömningen av skadlighetsfrågan. Liksom utredningen finner jag del lämpligt att man — för att bevara kontinuiteten i rättstillämpningen - i största möjliga mån bygger på termer och begrepp i den nuvarande lagen. De förändringar som utredningen ändock har gjort kan jag i stort ansluta mig till. Av skäl som MD har fört fram anser jag emellertid att begreppet otillbörligt inte bör ersättas med utlryckssältet olämpligt. Någon ändring av den innebörd uttrycket otillbörligt har fått i praxis är inle avsedd.

I fråga om de tekniska formerna för ingripande vill jag erinra om alt jag tidigare (3.3.2.1) har förordat all MD skall använda ett förhandlingsinslm-ment mot skadlig verkan, när inte omständigheterna talar mot detta. I övrigt förordar jag som nämnts utredningens förslag att MD skall kunna förbjuda ett företag att tillämpa visst avlal, avtalsvillkor eller annat kon­kurrensbegränsande förfarande. Jag anser att svårigheter av del slag, som advokatsamfundet och SI m. fl. pekar på, går att övervinna i den praktiska hanteringen.

MD behandlar en fråga som rör förbudets tekniska avfattning. Domsto­len pekar på att utredningen i specialmotiveringen uttalar alt vid avfattan­det av ett förbud klart skall anges vad som är förbjudet. På denna punkt anför domstolen bl. a. följande: Delta resonemang, som uppenbarligen är dikterat av en strävan att åstadkomma rättssäkerhet, finner MD i och för sig vara lovvärt. Det bör emellertid påpekas att enligt avtalsvillkorslagen, som uppvisar likheter med det föreslagna aktuella stadgandet däri alt enligt båda lagarna fråga kan vara om förbud mot avtalsvillkor, kan MD förbjuda näringsidkare att använda visst villkor eller väsentligen samma villkor. Enligt marknadsföringslagen kan domstolen på jämförligt sätt låta förbudet avse viss handling "eller annan liknande handling". Skälet till ifrågavaran­de regleringar i avlalsviUkorslagen och marknadsföringslagen är givelvis att ett förbud som träffar endast visst preciserat villkor eller handlande ofta lätt skulle kunna bli verkningslöst genom att den förbudet avser företar en i sak betydelselös modifiering av ett viUkor eller ett handlande. Del synes böra övervägas om det inte också i den konkurrensrättsliga regleringen borde ges möjlighet att vid meddelande av ett förbud något vidga förbuds­området utöver just det villkor eller handlande, varom fråga är, på sätt är fallet enligt avtalsvillkorslagen och marknadsföringslagen; skälet, härför torde göra sig lika starkt gällande vid den aktuella lagstiftningen som vid de nämnda båda lagarna.

Jag finner MD:s nu redovisade överväganden till en viss del välmolive-

 

Prop. 1981/82:165                                                   88

rade. Enligt min uppfattning bör regeln formuleras så, att MD kan förbjuda en näringsidkare att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat kon­kurrensbegränsande förfarande eller att tillämpa väsenfiigen samma förfa­rande som det sålunda förbjudna. Dock vill jag understryka att sistnämnda möjlighet bör användas med påtaglig försiktighet, eftersom förhållandena på det konkurrensrättsliga området är mycket speciella. I princip får tve­kan inte råda om vad som i det stora hela ryms i ett förbud som utvidgats UU att gäUa ett väsentligen identiskt förfarande. Ofta torde det vara lämp­ligt att det aUernativa förfarande som förbudet omfattar preciseras mer konkret. Samtidigt får man vara medveten om de svårigheter som kan möta på denna punkt. Å andra sidan finns det med förbud mot mer opreciserade alternativa förfaranden en betydande sannolikhet för att en. allmän domstol kommer att vara obenägen att döma ut ett förelagt vhe eller i vart fall kommer att vara benägen att jämka del. Detta kan komma att förringa det konkurrensrättsliga systemets funktionsduglighet. Efter­som mitt förslag omfattar också en möjlighet till interimistiska förbud finns det utrymme att snabbt gripa in i de fall då det slutligt meddelade förbudet inte täcker alternativa förfaranden. Detta torde leda till alt MD i allmänhet kan underlåta att låta ett förbud omfatta andra alternativa förfaranden än sådana som låter sig preciseras med tiUräcklig tydlighet.

Utredningen föreslår vidare (s. 393) att den nuvarande åläggandeformen vid säljvägran m. m. i 21 § KBL skall bibehållas med vissa omformulering­ar. När skadlig verkan har konstaterats skall enhgt förslaget MD kunna ålägga en näringsidkare att tillhandahålla en annan näringsidkare viss vara, tjänst eUer annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare. Utredningen anför vidare att någon ändring i förhål­lande till vad som har uttalats i förarbetena tUl 21 § KBL (prop. 1966: 13 s. 22 ff., 3LU 4, rskr 79) inte ligger till gmnd för förslaget, med ett undantag. Detta är att bestämmelsen läcker mer än 21 § KBL, som är begränsad tiU alt gälla försäljning av förnödenhet.

Vid tillkomsten av 21 § KBL uttalade departementschefen bl. a. föl­jande.

En vitesbestämmelse kan inle begränsas till att gälla endast ren leverans­vägran. Med leveransvägran bör jämstäUas sådana faU då leverantör vis­serligen erbjuder leverans men endast på villkor som klart missgynnar kontrahenten i förhåUande till andra köpare. Villkoren bör motsvara vad leverantören erbjuder andra jämförbara köpare. Jämförelsen bör härvid i första hand avse såväl säljares som köpares prestation i likartade fall.

Syftet med ett vitesföreläggande bör vara att söka upprätta affärsförbin­delser på normala villkor mellan parterna snarast möjligt och föreläggande­na bör utformas från denna utgångspunkt. Det torde inte vara lämpligt att uppställa några närmare regler angående föreläggandenas utformning. För­hållandena i det enskilda fallet måste vara avgörande. Näringsfrihetsrådet bör under förhandlingsskedet inhämta erforderliga uppgifter för att kunna

 

Prop. 1981/82:165                                                   89

bedöma de försäljningsvUlkor som i det aktuella fallet kan anses motsvara vad leverantören erbjuder andra företagare. Uppenbart är att vitesföreläg-gandet - vare sig det görs mer eller mindre detaljerat - måste ges ett så preciserat innehåll att oklarhet inte uppstår om föreläggandels innebörd. Det bör beaktas att förhållandena inom näringslivet kan undergå snabba förändringar. Av detta skäl och med hänsyn till syftet att snarast etablera en normal affärskontakt bör föreläggandet alltid gälla en begränsad tid. När den företagare som skall åläggas leverans är en juridisk person får det anses naturligt att föreläggandet riktas direkt mot den juridiska personen.

Såsom--- framhållits torde del i vissa lägen vara nödvändigt att sätta

vitesbeloppet högt.

Jag ansluter mig till utredningens förslag. De synpunkter departements­chefen anförde år 1966 synes alltjämt kunna vara tUl vägledning vid rätts­tillämpningen.

Vidare vill jag peka på att införandet av den förbudsteknik som jag förordar också vidgar de möjligheter som förefinns enligt lagstiftningen från år 1966. Sålunda blir det exempelvis i fall av säljvägran möjligt för MD att välja mellan förbuds- och åläggandetekniken.

Bortsett från fall av diskriminering avvisar utredningen tanken på att införa en möjlighet för MD att ålägga ett företag att uppfylla viss handlings-phkl. Vad utredningen uttalar om möjligheten att förbjuda en underlåten­het som i sig kan bedömas som en konkurrensbegränsning synes mig dock i sak stå åläggandeformen nära. Samtidigt lämnar utredningens konstruk­tion på denna punkt utrymme för olika frågetecken. Rent praktiskt kan det visa sig svårt att i ett konkret fall använda konstmktionen. Denna kan också föra med sig osäkerhet om förbudets omfattning.

Jag är visserligen övertygad om att MD i de flesta fall på ett naturligt sätt bör kunna använda förbudstekniken. Detta gäller även fall då förbudet i sak kan sägas innebära ett visst åläggande. Som ett teoretiskt exempel kan tas förbud att bedriva visst kartellsamarbete utan att vidta någon viss åtgärd, såsom att upplysa köpare om karlellsamarbetet. Man rör sig här med en form av förbud som bmkar kallas villkorade. I sådana anges under vUka fömtsättningar förbuden inte gäller. I vissa situationer är dock för­budsmetoden inte lämplig för att förhindra skadlig verkan av en konkur­rensbegränsning. Så är exempelvis fallet när förbudet inte kan eller bör knytas an tiU ett visst konkurrensbegränsande förfarande ulan avser att framtvinga ett handlingssätt som kan förhindra skadlig verkan av ett annat sådant förfarande. Ett exempel som NO anför är skyldighet att skriftligen återkalla tidigare uppmaning till bojkotlaktion. Här synes den rena hand­lingsplikt det rör sig om inte få uttryckas som ett förbud att underlåta att verkställa sådan återkallelse. I främst fall av denna eller liknande art bör det finnas möjlighet för MD att direkt ålägga företagel alt vidta den åtgärd som prövas erforderlig. Det anförda utesluter givetvis inte att villkorade förbud kommer till användning.

 

Prop. 1981/82:165                                                   90

Jag förordar alltså att tekniken med åläggande får användas också utan­för det område som gäller säljvägran o.d. Samtidigt menar jag alt de synpunkter som har varit avgörande för utredningens förslag är värda det största beaktande vid domstolens val mellan förbud och åläggande i det enskUda fallet. Jag anser att valet måste träffas med utgångspunkt i att företagens handlingsfrihet inte skaU inskränkas mer än som är nödvändigt för att tillgodose de intressen som lagen vill skydda. En nackdel med åläggandetekniken kan, som utredningen har redovisat, vara att företagens handlingsfrihet försvinner. En annan är att samhället måste ta ansvaret för att det påbjudna handlingssättet är det från allmän synpunkt mest riktiga. Därför menar jag att MD i allmänhet i första hand bör pröva om förbud­stekniken är lämplig. Så torde ofta vara fallet. I andra fall kan ett åläggande vara nödvändigt eller mer ändamålsenligt än ett förbud. Det kan också visa sig lämpligt att ange det påbjudna i form av ett förbud kompletterat med ett åläggande. Om en sådan kombination är tiUräcklig från allmän synpunkt och företaget genom detta får större handlingsfrihet bör den vägen givetvis väljas.

Givetvis bör en befogenhet att meddela åläggande av en handlingsplikl så långt möjligt preciseras och begränsas. Ett problem därvidlag är dock att de situationer som ålägganderegeln måste läcka in torde kunna vara av de mest skiftande slag. Delta hänger samman med att själva begreppet konkurrensbegränsning är så vidsträckt. De företagsbeleenden m. m. som det därvid är fråga om kan variera utan givna gränser.

Jag menar dock att det finns en naturlig ram för vad ålägganden bör få gå ut på. Ramen utgörs av åläggandets samband med förbudstekniken och karaktär av komplement till denna. Förbudslekniken är ju inriktad mot ett visst konkurrensbegränsande förfarande, exempelvis en uppmaning till bojkott, som skaU bringas att upphöra. Så kan ske genom alt vederbörande förbjuds vid vite att upprepa åtgärden. Här kan åläggandetekniken komma in på ett naturligt sätt i den formen att vederbörande därtill förpliktas att skriftligen återkalla uppmaningen. Åläggandet blir därmed en teknik för att tiUrättalägga den situation som har uppstått genom det konkurrensbegrän­sande förfarandet. Ett annan exempel, som inte har berörts, är mndskri-velser från en branschförening i syfte alt få medlemmarna att inle under­skrida en viss prisnivå. I dessa faU kan ett åläggande att skriftligen upplysa om att prissättningen är fri vara påkallat, eventuellt i förening med ett förbud mot fortsatta mndskrivdser av en sådan art.

Syftet med ett åläggandeinstitut på konkurrensområdet bör alltså i prin­cip vara att ändra på ett av näringsidkare tillämpat konkurrensbegränsande handlingsmönster för att motverka negativa effekter av den art som skad­lighetsbegreppet omfattar. Åtgärden bör kallas rättelseåläggande.

1 det remitterade förslaget har jag mot denna bakgmnd gjort vissa begränsningar i fråga om vad åläggande får inriktas på. Detta behandlas i specialmotiveringen.

 

Prop. 1981/82:165                                                   91

Jag har tidigare redovisat av utredningen lämnade exempel på förfaran­den som man kan ingripa mot enligt missbruksprincipen, när de är förena­de med skadlig verkan. Givetvis finns det andra exempel. En ram för vad som får beaktas utgörs av det rättsliga begreppet konkurrensbegränsning. Det måste bli de rättstillämpande organens uppgift att, liksom f.n., med utgångspunkt i lagens syften, skyddsintressen och funktionssätt faststäUa vilka företeelser som är att hänföra tUl delta begrepp. Genom den intres­seavvägning som måste ske vid bedömningen av vad som är otillbörligt från allmän synpunkt skall säkerställas att förbud eller åläggande ej riktas mot förfaranden som är betydelselösa från konkurrenssynpunkt eller som av annan grund inte bör hindras sett ur konkurrenslagens synvinkel. Be­dömningarna i dessa avseenden kan ibland komma att ställa de rättstilläm­pande organen inför en grannlaga uppgift.

Som jag redan har nämnt delar jag utredningens uppfattning att man varken kan eller bör ställa upp ett detaljerat schema över vilka konkreta företeelser ingripanden kan riktas mot. Utredningen har likväl dragit vissa slutsatser om marknadssituationer m. m. som bör ägnas särskild uppmärk­samhet. Dessa slutsatser har jag berört tidigare (3.3.2.2).

Med det anförda har jag angivit vissa av de huvudelement som bestäm­melserna bör bygga på. Grunden bör således vara begreppet skadlig ver­kan. Ingripandeformerna omfattar förbud och vissa ålägganden. Dessa skall kunna förenas med vite. Jag går nu över tiU att behandla andra frågor som gäller avgränsningen av missbruksbeslämmdsens räckvidd.

Den personkrets som nuvarande lagstiftning omfattar bestäms genom begreppet företagare. En legaldefinition av detta begrepp finns i 26 § KBL. Definitionen innebär att KBL ej omfattar pengar eller andra betalningsme­del och inte heUer fast egendom eller upplåtelse av sådan egendom. Jag kommer senare (3.6.1) att förorda att denna begränsning slopas och alt lagen generellt får sin inriktning på näringsidkare. Detta begrepp bör således användas i lagen.

I fråga om bestämmelsens tekniska utformning vill jag tillägga följande.

Den förutsättning som utredningen anger för ingripande enligt miss­bruksbestämmelsen är, att om en näringsidkare/öron/eder skadlig verkan inom landet av konkurrensbegränsning marknadsdomstolen kan för att förhindra sådan verkan vidta vissa åtgärder. Vid remissbehandlingen har det riktats en viss kritik mot denna avfattning. Den går ut på att texten är svårläst. Jag kan i viss mån ansluta mig tUl den uppfattningen. Samtidigt delar jag utredningens åsikt att det inte bör krävas att näringsidkaren själv har framkallat konkurrensbegränsningen men väl att han föranleder den skadliga verkan av denna, alltså ett krav på samband. Saknas denna länk i lagtexten finns ingen där angiven spärr mot att, när ett företag har framkal­lat en konkurrensbegränsning med skadlig verkan, ett annat företag för­bjuds att tUlämpa ett visst förfarande som visserligen inte har föranlett den skadliga verkan som del är fråga om men som, om det stoppas, kan

 

Prop. 1981/82:165                                                   92

undanröja denna verkan. Som ett exempel kan tas att företaget A vägrat att leverera en homogen produkt till en detaljist och att därefter A:s konkur­rent B åläggs att leverera samma slag av produkt till denne detaljist.

Vidare anser utredningen att det bör gälla ett krav på vad som sedan länge på detta område kallas inlandsverkan. Därmed avses alt effekterna av en någonstans förekommande konkurrensbegränsning skall visa sig inom landet. Också i detta avseende delar jag tankegången. Därmed är i och för sig inte sagt alt förhållandet måste anges i lagtexten. Ur en annan synvinkel låter det sig ju sägas att en svensk lagstiftning naturiigen måste tolkas i en sådan riktning, även om detta inte är särskilt angivet. Med hänsyn tiU omständigheterna finner jag det dock lämpligt att begränsningen får komma till uttryck i bestämmelsen. Innebörden av begränsningen be­lyses i det följande (3.6.2.).

Med utgångspunkt i detta sker i departementsförslaget en lagteknisk omredigering i förhållande till utredningsförslaget. Själva missbruksbe-slämmelsen inryms därvid i en särskild paragraf, 2 §, som innehåUer de viktigaste materiella rekvisiten. De skilda formerna för ingripande tas in i efterföljande paragrafer. Vid omredigeringen tillgodoses också vissa syn­punkter som har förts fram vid remissbehandlingen.

Att MD kan gripa in för att förhindra skadlig verkan innebär två saker, framhåller utredningen. 1 det ena fallet vidtas åtgärden för all bryta ett ej avslutat beteende. I det andra kan beteendet ha upphört men ändock ha bragts under domstolens rättsliga prövning. Förbudet riktas då, säger utredningen, mot ett framtida ålempptagande av förfarandet. Härvid krävs det enligt utredningen inte att påtaglig risk föreligger för att detta förnyas.

Som skäl för att prövning i MD skall kunna ske också när en konkurrens­begränsning har upphört anför utredningen följande: På marknadsförings­området är en sådan prövning möjlig i MD, men enligt vad domstolen har slagit fast (MD 6/1976, PKF 1976:2-3) saknas denna möjlighet på föreva­rande område. Med hänsyn till MD:s rättsbildande funktion finns dock ett klart behov av att samma ordning skall gälla på konkurrensbegränsnings-området som i fråga om MFL. Till den osäkerhet som kan råda om vad som är gällande rätts innebörd på sistnämnda område bidrar otvivelaktigt en begränsning som den nuvarande. Det kan ju nämligen förekomma fall av stor principiell vikt där rättelse sker frivilligt och som därför inte kan prövas av MD. Förslaget tiU ny KBL bygger därför på gmndtanken alt talan i ett konkurrensbegränsningsärende skall kunna väckas också när den åtgärd talan har riktats mot har upphört.

MD finner förslaget välmotiverat och NO anser del vara av stor vikt att en sådan möjlighet skapas. De näringshvsorganisationer som har berört förslaget är dock kritiska. Enligt LRF synes del inte vare sig principieUt förenligt med missbmksprincipen, av större värde från prejudikalsynpunkt eUer i övrigt behövligt att en sådan möjlighet införs. Inle heUer här kan paraUeller med marknadsföringslagen anses ha större bärighet. NO:s re­surser bör i stället inriktas mot åtgärder som fortfarande pågår.

 

Prop. 1981/82:165                                                   93

SI m.fl. framhåller att, med den förhandhngsprincip som hittills har varit gmndläggande på missbmksområdet och som av tidigare anförda skäl bör bibehållas, det är oförenligt att prövningen i MD skulle kunna avse verk­ningar som redan har blivit undanröjda. Något vägande skäl har inte anförts för att det skulle finnas behov av att bringa principfall under MD:s prövning, om det inte finns något företag som vidhåller en konkurrensbe­gränsande åtgärd av det slag som påstås ha skadlig verkan. Vidare måste med hänsyn till karaktären av prövningen enligt KBL prejudikatsinlresset av ett avgörande efter ett förfarande som har genomförts utan någon reell motpart till NO betecknas som ringa. För prejudikatsbildningen är det av särskild vikt att sakfrågorna belyses genom argumentation från båda sidor. I sådana fall då konkurrensbegränsande åtgärder av ett slag som påstås ha skadlig verkan genomförs av ett flertal olika företag är det därför viktigt att NO:s talan riktas mot något företag som fortsätter med sådana åtgärder även efter NO:s ingripande. Ett företag som av något skäl redan har upphört med den konkurrensbegränsande åtgärden saknar reellt intresse av att utveckla sin talan med det arbete och de kostnader som är förbundna därmed. Mot bakgrund härav hemställer organisationerna att prövning av konkurrensbegränsning som redan upphört inte skall kunna förekomma.

TiU de negativa remissinstanserna hör Sverige advokatsamfund som anser att den föreslagna rätten att pröva konkurrensbegränsning, som har upphört, torde vara en följd av utredningens förslag att förhandUngsprinci-pen skall frångås. Samfundet delar inte utredningens uppfattning alt MD skall kunna pröva principiellt viktiga fall efter del att den mot vilken NO:s talan riktar sig har upphört med åtgärden och då torde ha ringa intresse av att få ärendet fuUständigt prövat av MD. Dessutom torde det kunna inträf­fa, vilket har skett inom marknadsföringsområdet, alt näringsidkaren an­tingen har upphört med sin verksamhet eller inte kan påträffas. Det två-partsförhållande på vilket förfarandet inför MD vilar kommer i sådant fall i obalans. Samfundet utgår från att, om den av samfundet föreslagna änd­ringen i förhandhngsprincipen genomförs, avfattningen av 2 kap. 1 § ges en utformning så att MD:s bedömning skall avse endast existerande konkur­rensbegränsningar. Även i det faU förhandlingsprincipen helt skulle över­ges — i enlighet med utredningens förslag - bör bestämmelsen i 2 kap. 1 § utformas så alt den endast avser aktuella konkurrensbegränsningar.

Jag vUl peka på att det är svårt att dra paralleller med marknadsförings­området. Där gäller det ofta att ta ställning till vederhäftighetsfrågor och att göra etiska bedömningar. På konkurrensbegränsningsområdet rör det sig däremot om ofta mycket komplicerade ekonomiska frågor. Ett omfat­tande utredningsmaterial krävs i allmänhet. Rättegångsförfarandena blir därmed tidskrävande för parterna. Detta leder ofta till höga rättegångs­kostnader.

Mot bakgmnd bl. a. av detta anser jag att prövning i MD av ett konkur­rensbegränsande förfarande i allmänhet inte bör förekomma, när man har

 

Prop. 1981/82:165                                                   94

betryggande anledning att tro att förfarandet är avbmtet och inte kommer att återupptas. Där å den andra sidan en sådan anledning saknas, synes det mig kunna bli ett hinder mot lagstiftningens effektivitet om frågan humvida ett visst konkurrensbegränsande samarbete har upphört eller inle måste ledas i bevis av NO. Min uppfattning bygger på följande omständigheter.

För den utomstående som viU bedöma graden av konkurrens på en marknad kan det vara mycket svårt eller omöjligt att konstalera om kon­kurrensen fungerar eller om företagen samarbetar om en gemensam pris­sättning m. m. Vad man i sådana fall ofta får söka spåra är parallelliteter i konkurrenternas faktiska handlande. Prissättningsbeteendet är här naturli­gen av särskilt intresse. Möjligheten alt avläsa samtidiga och hknande prishöjningar - alltså mönstret för ett gemensamt förfarande — försvåras dock av att det i ett företags strategi kan ingå att ibland bryta sig ur samarbetet för viss tid.

Har samarbetet upphört kan detta dessutom vara tUlfälligt och samver­kan kanske lätt kan åtempptas. Till detta kommer att det i bedömningsögonblicket kan återstå lång tid innan nya prissättningsbeleen-den antyder om företagen har börjat uppträda självständigt eller om de fortsätter samarbetet.

Om NO i dessa och liknande fall skulle ha bevisbördan för att det konkurrensbegränsande förfarandet pågick eller om ett avbrott i samarbe­tet skulle innebära ett formellt hinder mot att fortsättningsvis förbjuda detta, skulle lagstiftningen riskera att bli ett slag i luften i vissa fall. Exempelvis skulle NO ibland inte kunna utfärda förbudsföreläggande när företaget anmäler att det har upphört med ett påtalat förfarande. Motsva­rande gäller i fråga om MD:s förbud.

På grund av det anförda bör man enligt min mening hålla fast vid utredningens teknik att använda begreppet förhindra skadlig verkan. Där­med markeras således att meddelat förbud avser såväl fortsättandet av det otillåtna förfarandet som ett ålempptagande av delta. Jag vill erinra om vad jag nyss uttalade om alt i de fall, där man har betryggande anledning att tro att ett förfarande är avbrutet och inte kommer att återupptas, prövning i MD i allmänhet inte bör förekomma. Vad som närmare bör gälla i dessa avseenden får prövas i rättstiUämpningen.

Det finns en rad andra frågor att ta upp, som har samband med miss-bmksbestämmelsens funktionssätt m. m. Dit hör den tidsrymd under vU­ken förbud eller åläggande bör gälla och omprövning av beslut om tvångs­ingripande. Ytterligare gäller det bl. a. frågor om interimistiska beslut i MD, föreläggande om förbud m. m. som NO skulle meddela i ärenden som inte är av större vikt, missbmksbeslämmdsens användning också på del straffbelagda området samt uttrycklig rätt för MD att särskilt behandla frågan huruvida skadlig verkan föreligger (mdlandom). Jag tar upp detta senare sedan jag behandlat frågan om missbruksbestämmelsens koppling till företagsförvärv med skadlig verkan. I fråga om lagtextens lydelse hänvisar jag till det remitterade lagförslaget.

 

Prop. 1981/82:165                                                   95

F. n. gäller att MD, om en förhandling mot skadlig verkan inle ger avsett resultat och ärendet inte rör diskriminering, skall göra anmälan till rege­ringen, när saken finnes vara av större vikt. Bakgrunden till bestämmelsen är tanken (jfr. prop. 1946:264 s. 29 och 1953:103 s. 94) all lagstiftningen skuUe kunna skärpas samt vidare att regeringen exempelvis skuUe ha möjlighet att vidta åtgärder för tullsänkningar, igångsättande av konkurre­rande statliga företag samt statligt övertagande av en monopoliserad nä­ringsgren. Det var förutsatt att vissa sådana åtgärder krävde riksdagens medverkan. Endast vid ett tiUfälle har MD gjort anmälan.

Anmälningsförfarandet var enligt mitt synsätt befogat vid introduk­tionen av ett system där det bedömande organet, NFR, uteslutande hade förhandlingsbefogenheter. Läget är nu helt förändrat och jag ser inle något behov av att ha en forrriell ordning av detta slag inskriven i systemet. Att förfarandet nu slopas hindrar givetvis inte MD all agera med en anmälan, om så anses behövligt.

3.3.4.3 Utbyggnad med särskilda regler mot missbmk genom företager-värv

Rörande mitt principiella ställningstagande till frågan om behovet och lämpligheten av att införa ett system för kontroll av företagsförvärv hänvi­sar jag till det tidigare (3.3.3.2) anförda.

Konkurrensutredningens förslag till kontroll av företagsförvärv synes främst rikta sig mot de företag som genom sådana förvärv antingen uppnår en dominerande stäUning på marknaden eller förstärker sin redan domine­rande StäUning. Jag delar uppfattningen att uppkomsten eller förstärkning­en av en sådan dominans i vissa fall kan sätta den önskvärda konkurrensen på en marknad ur kraft eller allvarligt försvaga den på ett sätt som innebär skadlig verkan.

Den kontroll som behövs mot en olämplig koncentration genom före­tagsförvärv kan med fördel direkt riktas in på de förvärv som jag nyss nämnde (dominansförvärv). Genom en sådan inriktning undviker man de särskilda ölägenheter som följer av utredningsförslagets detaljerade gräns­dragningsregler. Den här avsedda direkta inriktningen gör systemet mer selektivt. Samtidigt slipper man ett omfattande regelverk, som skapar sina egna tiUämpningsproblem.

Tolkningen av begreppet marknadsdominerande ställning kan i det en­skilda fallet vara problematisk. Väsentligen gäller det därvid att avgränsa den marknad där man har alt pröva om dominans föreligger. Detta är dock inte något nytt problem. De på detta område rättstillämpande organen har sedan lång tid erfarenhet av att i det enskilda fallet fastäUa den relevanta marknaden. Deras praxis omsluter en omfattande analys av faktorer som måste beaktas. Genom detta finns del en fast och till verkligheten anpassad grund alt bygga systemet på. Jag återkommer till detta och till frågan om en ytterligare avgränsning av marknadsbegreppet för alt rikta in systemet på verkligt vikliga fall av företagsförvärv.

 

Prop. 1981/82:165                                                   96

Den väg jag här pekat på leder alltså till den målgmpp som utredningen synes ha tänkt sig. Med en sådan uppläggning bhr det också möjligt att knyta an till de materiella bedömningsgmnder som missbmksbestämmel­sen innehåller. På denna punkt bör framhållas följande.

Jag har redan (3.3.3.2) gett uttryck för min uppfattning att konkurrens­lagstiftningen av principieUa och praktiska skäl bör vara inriktad på alt avlägsna hinder mot en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens. De åtgärder som behövs för att uppväga vad som är ofullkomligheter i den marknadsekonomiska modellen bör i princip alltså vidtas inom samhälls­politiken i övrigt. Exempel som jag därvid berörde är sysselsättningspoliti­ken och industripolitiken. Med delta är också sagt att jag anser alt en prövning av företagsförvärv bör ske enbart med utgångspunkt i konkur­rensrättsliga bedömningsgrunder. Ett kontrollsystem mot dominansför­värv bör därför bygga på begreppet skadlig verkan. Jag erinrar om att detta begrepp står för att en konkurrensbegränsning på ett sätt som är otillbörligt från allmän synpunkt påverkar prisbildningen, hämmar effektiviteten inom näringslivet eller försvårar eller hindrar annans näringsulövning. De åtgär­der mot koncentrationsprocessen som i vissa fall är påkallade från konkur­renssynpunkt och som del är möjligt och lämpligt att vidta kan med ett sådant bedömningssätl infogas i ett sammanfört system mot missbmk. Härigenom uppnår man också den önskvärda enhetligheten i fråga om bedömningsgrunderna.

Jag föreslår alltså att skadlig verkan i samband med dominansförvärv skall vara grunden för samhällsingripande mot själva företagsförvärvet. Samtidigt vill jag peka på att missbmksbestämmelsen enligt mitt förslag har en spännvidd som läcker hela den situation som företagsförvärvet utgör en del av och som det är konkurrensrättsligt relevant att beakta. Förslaget medger att man kan välja den mest lämpliga formen av ingripan­de för att förhindra den skadliga verkan som är förknippad med situa­tionen. Denna form kan vara alt förvärvet återgår, men så behöver inte vara fallet. Det sammanförda missbmkssystemet får därmed en nödvändig flexibilitet. Detta innebär bl. a. att sammanhållande kopplingar som inte består i överförandet av äganderätt till företag, liksom alla andra former av konkurrensbegränsningar, också omfattas av missbruksbestämmelsen. I de fall då ett förbud mot ett företagsförvärv av något skäl inte är aktuellt, finns det alltså andra metoder för att söka komma till rätta med situa­tionen. Detta innebär vidare att det, jämsides med ett ingripande för all upphäva ett visst företagsförvärv, kan vara aktuellt att använda andra ingripandeformer.

Med den begränsning till begreppet skadlig verkan som jag således föreslår i fråga om företagsförvärv kommer stora delar av den remisskritik som framfördes mot utredningsförslaget inle alt träffa departementsförsla­get. Jag erinrar vidare om att nämnda begrepp blivit ingående belyst i rättspraxis sedan år 1953. Visserligen har MD inte förhandlat mot skadlig

 

Prop. 1981/82:165                                                   97

verkan i samband med företagsförvärv. Erfarenheterna av alla de ärenden rörande konkurrensbegränsningar som har prövats måste dock kunna ge en mycket god vägledning för rättstillämpningen.

Den inriktning av systemet som jag hittiUs har redovisat gör det också naturligt att lägga den rättsliga prövningen hos MD. Jag återkommer till frågan om domstolen bör vara enda instans.

Fördelarna med att MD blir den rättsligt prövande instansen är uppenba­ra. En domstolsprövning i fråga om företagsförvärv säkerställer - inom ramen för ett kontradiktoriskt förfarande - en offentligt redovisad praxis, förenlig med de marknadsrättsliga bedömningar som det tillkommer MD att göra i övrigt. Det judicidla förfarandet med dess offenfiighetsprincip är alltså från rättssäkerhetssynpunkt avgjort att föredra framför andra lös­ningar.

Det anförda kan sammanfattas så att missbruksbestämmelsen och ingri­pandereglerna bör byggas ut med en speciell föreskrift som tar sikte på ett särskilt fall. Särfallet är alt en konkurrensbegränsning som har skadlig verkan består i att en näringsidkare, genom att göra ett visst företagsför­värv, får en dominerande ställning på marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet eller förstärker en redan dominerande ställning.

Jag tar nu upp frågan om \ilka former för ingripande som bör finnas i systemet när det gäller företagsförvärv. Jag finner det naturligt att MD på detta oprövade fält alltid till en början tillämpar förhandlingsprincipen, mot bakgrund av lagstiftningstraditionen på området. En teknisk lösning där åtgärder i fråga om företagsförvärv kan beslutas, utan ett föregående förhandlingsinslag är olämplig också därför att andra åtaganden från för­värvarens sida ju i det enskilda fallet kan vara fördelaktigare för konsu­menterna. Förhandlingsinslaget bör av dessa skäl vara obligatoriskt, när det gäller företagsförvärv.

Jag anser alltså att MD — sedan domstolen har slagit fast att den relevanta konkurrensbegränsningen föreligger och att näringsidkaren för­anleder skadlig verkan av denna — skall genom förhandling söka förhindra denna verkan. Det bör då i lagtexten göras klart alt förhandlingsmålet kan omfatta också ett avstående från förvärvet. Dock bör gälla att saken skall vara av särskild vikt från allmän synpunkt för att förhandlingen skall få mynna ut i en påverkan från domstolens sida för att få förvärvaren att avstå från företagsförvärvet. Emellertid bör självfallet domstolen kunna verka för en ordning som på annat sätt kan förhindra den skadliga verkan.

Nästa huvudfråga är om systemet bör innehålla ett tvingande inslag. Som jag redan har nämnt anser jag att - då övervägande skäl talar för införandet av en kontroll mot för stark koncentration — det i systemet också bör finnas en möjlighet att i verkligt angelägna fall i sista hand förbjuda förvärvet. Därmed uppkommer frågan var befogenheten att fatta beslutet skall läggas.

Jag har kommit fram tiU att den lämpligaste ordningen är följande.. 7   Riksdagen 1980/81.1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                   98

MD bör ges befogenhet att - om förhandlingen inte leder tUl avsett resultat - förbjuda det företagsförvärv som är i fråga, för att förhindra den skadliga verkan som näringsidkaren föranleder. Förbudet bör emellertid inle bli gäUande annat än om det fastställs av regeringen. Om domstolen beslutar om förbud, skall den alltså enligt mitt förslag underställa regeringen sitt beslut.

Bakgmnden tiU detta ställningstagande är speciella omständigheter som har samband med de ibland mycket omfattande ekonomiska processer som företagsförvärv kan utgöra. Å ena sidan är det som nyss nämnts av stort värde att en dömande instans prövar och tar ställning i den ofta myckel betydelsefulla förbudsfrågan. Å den andra sidan är det ofrånkomligt att det kan behövas bredast möjliga överblick över de allmänna intressen som prövningen omfattar, när det gäller frågan om ett förbud trots vissa fakto­rer kan underlåtas. En sådan överblick har regeringen. Det anförda gör det lämpligt att utforma förfarandet som ett underställningsinslitut med rege­ringen som det organ som har möjlighet att fastställa beslutet eller att låta det vara verkningslöst helt eller delvis. Systemet sluter i viss mån an till den ordning som gäller idag beträffande prisåläggande, låt vara alt överfö­randet där sker genom ett anmälningsförfarande.

MD:s bedömning i bl. a. frågan om marknadsdominans och skadlig ver­kan bör ligga till gmnd för regeringens prövning. Detta innebär en viss presumtion för att regeringen skaU fastställa domstolens beslut. Denna utgör ju ett särskilt sammansatt organ med specialkompetens för det mark­nadsrättsliga området och med lång erfarenhet av bedömningar inom detta.

Skulle regeringen inte dela MD:s bedömning att företagsförvärvet bör förbjudas fastställs inte domstolens förbudsbeslut. Regeringen gör således inte någon ändring i beslutet.

I detta sammanhang vill jag understryka en särskUd skillnad mellan den judicidla och den administrativa ordningen. I den förra är domstolen i princip bunden av vad som har gjorts tiU processmaterial. Har exempelvis företaget i fråga inte tUlfört processen sådana omständigheter som kan tala tiU vederbörandes förmån och dessa inte kommer in på annat sätt, kan utgången bli en annan än om de för näringsidkaren förmånliga omständig­heterna hade varit tillgängliga för domstolen. I det administrativa förfaran­det kan ordningen vara annorlunda. Sedan domstolen underställt regering­en sitt beslut, kan ärendet komma att tillföras nya, viktiga synpunkter.

Regeringens beslut humvida företagsförvärvet skaU förbjudas eller inte kan aUtså gmndas på bredast möjliga kännedom om de ohka samhällsin­tressen som kan vara berörda av förvärvet.

Jag vill tillägga att det av mig föreslagna prövningssystemet bör omfatta alla förvärv med avseende påföretag som driver verksamhet inom landet. Därmed kommer också utiändska uppköp m.m. av sådana företag att omfattas av den fusionskontroll som inryms i konkurrenslagen. Den pröv­ning av företagsförvärv som sker med slöd av annan lagstiftning får därvid

 

Prop. 1981/82:165                                                   99

äga mm vid sidan av den nu aktuella kontrollen. Att detta teoretiskt kan innebära att prövningen av ett visst företagsförvärv kan komma att ske enligt två skilda regelsystem utgör enligt min uppfattning ingen nackdel. Så sker också i andra sammanhang som gäller näringsverksamhet. En erfor­derlig samordning kan ske på myndighetsplanel.

Också förvärv av företag inom massmedieområdet prövas enligt konkur­renslagen, med utgångspunkt i dess syfte och skyddsintressen. Rörande förhållandel mellan tryckfrihetsförordningen och andra regelsystem finns en redogörelse i massmediekoncentrationsutredningens betänkande (SOU 1980:28) "Massmediekoncentration Lagförslag och motiv" (s. 63 ff.).

TUl förhållandena på bank- och försäkringsområdet återkommer jag i specialmotiveringen.

I fråga om bedömningsgrunderna i övrigt samt förbudsingripandenas tänkbara antal viU jag först peka på att jag delar vissa remissinstansers uppfattning att ingripanden mot företagsförvärv torde -bli rätt fåtaliga. Exempelvis kan säljarens situation i ett konkurs- eller avvecklingsfall m. m. vara sådan alt det inte kan anses vara från aUmän synpunkt otillbör­ligt att förvärvet sker. Är säljarens svårigheter kända för MD. torde inte något förbud komma alt meddelas. Blir situationen känd först hos rege­ringen kan det leda tiU att regeringen inle fastställer förbudet. Också i andra lägen kan ägarens eller köparens situation bli avgörande för utgång­en.

Även det förhållandet att en fortsatt stmkturrationalisering inom nä­ringslivet är nödvändig kommer att begränsa ingripandenas antal. Som utredningen har funnit är företagsförvärv oftast fördelaktiga från konkur­renssynpunkt. Också behovet av att stärka svenska företags internationel­la konkurrenskraft bör beaktas. Om dessa utgångspunkter för bedömning­en råder det en betydande enighet. De har framhållits både av utredningen och av remissinstanser som i princip tiUstyrkt det av utredningen föreslag­na, generella kontroUsystemet.

Även när en motsatsställning mellan konkurrens och koncentration före­ligger överväger oftast de för konsumenterna positiva effekterna av ett företagsförvärv. Till detta kommer de situationer då en från konkurrens­synpunkt negativ koncentration genom företagsförvärv är ofrånkomlig av en eller annan anledning, bl. a. därför att det helt enkelt saknas alternativ. Av stor betydelse är vidare den konkurrens utifrån som den svenska marknaden är eUer kan bh utsatt för.

Det finns alltså naturliga moment som kommer att verka för återhållsam­het i fråga om samhällsingripanden på detta område. Med hänsyn till att vi inte har råd att riskera att den nödvändiga stmkturrationaliseringen försvå­ras anser jag en sådan återhållsamhet vara befogad. Där å andra sidan sådana moment saknar tyngd och övriga omständigheter gör det befogat med ett ingripande mot ett företagsförvärv, innebär den nya konkurrensla­gen ett skydd för effektiviteten inom näringslivet, liU nytta för konsumen-

 

Prop. 1981/82:165                                                  100

terna. Jag viU här peka på situationer då ett förelagsförvärv ger en sådan ökad marknadsmakt åt förvärvaren att man riskerar olika former av miss­bmk av en monopoUstisk eller dominerande ställning. Missbmket kan ta formen av monopolvinster o. d. till nackdel för konsumenterna. Det kan också vara så att effektiviteten försämras. Förvärvet kan vidare undanröja en konkurrent och alltså minska antalet oberoende företag på marknaden. Därmed kan valfriheten för konsumenterna komma att reduceras. Här får man vidare ta med i bilden den dynamiska effekten av förvärvet på nä­ringslivets stmktur, exempelvis s. k. defensiva sammanslagningar bland kvarstående konkurrenter. Också vad som kallas konglomerat får upp­märksammas med avseende på effektivitetsaspekten och med hänsyn till maktbalansfrågor på marknaden. Vad jag nu har pekat på utgör exempel på faktorer som bör uppmärksammas vid en samlad avvägning i det enskilda. fallet.

Utredningen föreslog som ett alternativ tUl formliga förbud att regering­en skuUe förbinda ett förvärv med olika tvingande vUlkor som kunde avhjälpa förekommande olägenheter för. skilda aUmänna intressen. Med departementsförslagets inriktning på begreppet skadlig verkan är det inte aktuellt med sådana villkor vare sig utanför eller inom det konkurrrenspoli-tiska faltet. Om ett marknadsdominerande företag exempelvis vidtar repressiva åtgärder är det enligt mkt förslag möjligt för NO att hos MD omedelbart begära ett interimistiskt förbudsbeslut m. m. Något behov av att kunna meddela tvingande föreskrifter beträffande ett eventuellt framti­da beteende finns alltså inte.

Också planerade företagsförvärv måste kunna komma under prövning. När det gäller förvärv som har fullbordats när prövningen sker bör särskild hänsyn tas till hur lång tid som har förflutit när frågan om ingripande av MD eller regeringen kommer upp. Faktorer som här kan få betydelse är bl. a. om förvärvet har fullföljts trots ingripande från NO eller om del har skett utan att offentliggöras. Jag finner det naluriigt att sätta en yttersta gräns för marknadsdomstolens förbud mot förelagsförvärv. Sådana skall inte i något fall få meddelas senare än två år efler det att avtal om förvärvet slöts.

Enligt konkurrensutredningens förslag skulle företagsförvärv som för­bjudits bh ogiltiga. Särskilda regler föreslås dock av utredningen beträffan­de vissa aktieförvärv m.m. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning och återkommer senare tUl innebörden av departementsförslaget.

Vissa tidsregler bör finnas, som syftar till snabbhet i prövningsförfa­randet. Ärenden som rör företagsförvärv måste kunna behandlas med stor skyndsamhet. Detta belyses väl av underlaget i lagstiftningsärendet. Jag hänvisar på denna punkt till konkurrensutredningens betänkande och re­missyttrandena samt föreslår följande ordning. Så snart NO finner anled­ning att undersöka ett företagsförvärv, skall han besluta särskUt om detta. Om part begär det skall NO snarast pröva om förvärvet kan lämnas utan

 

Prop. 1981/82:165                                                  101

åtgärd såvitt avser förbud e.d. mot detta eller om undersökning skall inledas. Lämnas förvärvet utan åtgärd kan NO inte därefter begära MD:s prövning av frågan om att förbjuda förvärvet, utom i fall av oriktiga uppgifter. Vill NO efter undersökning begära MD:s prövning av denna fråga skall han senast inom tre månader från undersökningsbeslulel göra detta. När det gäller MD är det inte möjligt att föreskriva en så kort frist för handläggningen. I domstolen bör i fråga om förbud mot förvärvet tiden vara sex månader, om man skall kunna säkerställa en ändamålsenlig hand­läggning. Därmed säkras också ett beslutsunderlag som gör del möjligt att sätta handläggningstiden hos regeringen kort. Fristen bör där vara tre månader.

De nu angivna fristema bör under speciella förhållanden kunna för­längas.

Jag viU vidare nämna att systemet kräver en befogenhet för regeringen att - om den finner att ett av MD meddelat förbud mot ett visst företags­förvärv inte skall faststäUas - kunna överlämna ärendet till marknadsdom­stolen för förnyad handläggning. En sådan befogenhet bör användas en­dast då det är motiverat av nya omständigheter eller andra särskilda skäl. Vidare bör regler införas om omprövning av beslut. I fråga om omprövning av regeringens beslut bör en förberedande granskning göras av marknads­domstolen. Också i omprövningsfallen bör den nyss berörda tvåårsfristen gälla.

De nu berörda reglerna tas upp i 9 och 19-25 §§.

Senare tar jag upp frågan om domstolens sammansättning (3.7.2.3) och frågan om interimistiska förbud mot företagsförvärv (3.7.2.5).

3.3.4.4   Prisåläggande

Den nuvarande prisbestämmelsen i KBL gör det möjligt ätt under vissa fömtsättningar fastställa det högsta pris ett företag får tillämpa. Sakligt kan regeringen med stöd av bestämmelsen sänka del faktiskt tillämpade priset. Förfarandet är avsett att riktas mot framför aUt monopolvinster och mot för höga kostnader vid ineffektivitet. Förekomsten av marknadsdominans har alltså ett särskilt intresse i detta avseende. Bestämmelsen kan dock användas mot exempelvis prissättningen inom en kartell.

Prisbeslämmelsen kräver en särskild bakgmndsbeskrivning, som re­dovisar också det prispolitiska området. Jag kommer att lämna en sådan beskrivning i det följande (3.5). Här bör endast nämnas att jag förordar att bestämmelsen ges en motsvarighet i den nya lagen. 1 likhet med vad som gäller f.n. kopplas den till begreppet skadlig verkan och integreras i det sammanförda missbmkssystemet. Befogenheten att fastställa ett högsta pris har hittiUs inte kommit tiU användning. Bestämmelsen har dock haft betydelse i NO:s verksamhet. I den nya lagen bör befogenheten läggas hos MD, mot bakgmnd av att domstolen nu ges rätt att förbjuda alla former av konkurrensbegränsningar med skadlig verkan.

 

Prop. 1981/82:165                                                  102

3.4 Generella ingripanden genom straffbelagda förbud

3.4.1 Förslag till bruttoprisförbud 3.4.1.1 Bakgmnd I 2 § KBL anges följande.

Utan tillstånd av marknadsdomstolen må företagare, där ej annat är särskilt stadgat, varken av företagare inom senare försäljningsled betinga sig, att vid försäljning av förnödenhet här i riket visst pris icke må under­skridas, eller till ledning för prissättningen inom senare försäljningsled i riket eljest angiva visst pris, med mindre därvid kommer till uttryck att priset får underskridas.

Bruttoprisförbudet kan alltså sägas ta sikte främst på den situationen att en leverantör söker bestämma det pris hans återförsäljare skall ta ut vid vidareförsäljning.

Vid förbudets tillkomst år 1953 uttalade departementschefen (prop. 1953:103 s. 169-170) att systemet med brultopris hade så ringa fördelar i förhållande till nackdelarna att det i aUmänhet måste anses skadligt. Den allvarligaste anmärkningen var enligt uttalandel att systemet motverkade en allmän rationalisering inom distributionen och därmed i och för sig möjliga prissänkningar inom detaljhandeln.

Förbudet avser betingande eUer angivande av priser. Därvid kan del vara fråga om ett minimipris, dvs. ett lägsta pris som får överskridas men inte underskridas. Vidare kan det gälla ett fast bmttopris, som återförsäl­jaren alltså varken får höja eller sänka. Däremot träffar förbudet inte angivandel av ett maximipris, som ju inte hindrar lågpriskonkurrens. Ej heller är det otUlåtel att rekommendera återförsäljaren visst pris vid vidareförsäljningep. Det senare kallas vanligen vertikal cirkaprissällning.

Från förbudet kan meddelas dispens. Jag återkommer till detta i det följande.

Fastän cirkapriser har undantagits från bmttoprisförbudet kan sådana former av konkurrensbegränsning givetvis mötas av ingripande, enligt missbmksbestämmelsen i 5§ KBL, om skadlig verkan föreligger. Sådan verkan kan bestå i bland annat s.k. prisstelhet. Med detta avses alt följsamheten till cirkapriserna har blivit stor vid återförsäljningen.

I betänkandet redovisar utredningen praxis i fråga om bestämmelsen. Därvid ingår dels brottmål där åtal för överträdelse av 2 § KBL har prö­vats, dels NO-ingripanden där åtal inte har väckts. Utredningen återger bl. a. utgången i ett brottmål som har prövats av högsta domstolen (HD).

Postorderföretaget Positiv Frilid hade i brev till RFSU hotat med att upphöra med aU grossistförsäljning om RFSU inle höU det angivna priset på en av Positiv Fritid saluförd muskelstärkare. Brottmålet om detta fördes upp i HD, som i dom den 25 maj 1976 fäUde Positiv Fritids mark­nadschef till ansvar för förseelse mot bmttoprisförbudet. I domen uttalas

 

Prop. 1981/82:165                                                  103

att den åtalade i egenskap av marknadschef hade att självständigt och på eget ansvar sköta företagets marknadsföring, låt vara att han därvid hade att följa de allmänna riktlinjer som den högsta förelagsledningen hade fastställt för denna gren av verksamheten. I målet hade inte ifrågasatts annat än att brevväxlingen med RFSU föll inom ramen för de åligganden marknadschefen hade att fullgöra. HD bedömde i vad mån den åtalade gärningen stod i strid med det i 2 § KBL första ledet intagna förbudet mot att "betinga" sig visst pris av återförsäljare och fann att så inte var fallet. Därvid uttalade HD att uttrycket "betinga sig" i överensstämmelse med allmänt språkbruk innebar att företagaren i anbud, vid avtalsslut eller eljest i mellanhavandel mellan parterna uppställer som villkor, att medkontra-henten iakttar det fastställda priset. Domstolen ansåg däremot att den åtalade gärningen stred mot andra ledet i 2 § KBL och anförde på denna punkt: Enligt det andra ledet i 2 § är det förbjudet för säljande företag att till ledning för prissättningen i senare säljled ange visst pris, med mindre därvid kommer tUl uttryck alt priset får underskridas. Innebörden härav får, med hänsyn till lagstiftningens syfte, antagas vara att i princip inga som helst påtryckningar får förekomma i avsikt att förmå avnämaren att upprätthålla viss prisnivå. I förevarande fall har Positiv Fritids uttalanden i breven till RFSU visserligen formellt begränsats tiU att avse önskemål men genom förklaringen att all grossistförsäljning kan komma att upphöra har Positiv Fritid — trots att verkningarna av åtgärden inte skulle träffa enbart RFSU - utövat obehörig påtryckning. Uppenbarligen har del varit Positiv Fritid obetaget att, som följd av att en önskad enhetlig prisnivå ej kunnat etableras, lägga ned grossistförsäljningen; det obehöriga har bestått i all Positiv Fritid sammankopplat priset med hotet om nedläggning av grossist­försäljningen, tydligen i syfte alt förmå återförsäljarna, i detta fall i första hand RFSU, att håUa den önskvärda prisnivån. - Uttalandena i breven innefattade därför enligt HD:s mening ett åsidosättande av 2§ KBL. (Nytt juridiskt arkiv 11976:299, PKF 1976:6).

Bortsett från de fåtaliga fall som har lett till åtal har inom NO-ämbetet handlagts en rad ärenden som avser bmttoprisförbudet. De flesta av dessa har varit av bagaleUartad natur och gällt bl. a. sådana prisangivelser i annonser, kataloger och på förpackningar m.m. där del inle har framgått att de angivna priserna fick underskridas. Ärendena har i allmänhet kunnat avskrivas sedan de berörda företagen för NO förklarat att de fortsättnings­vis ämnade använda uttrycket cirkapris eller på annat sätt ange att priset fick underskridas.

Dispensgivningen har varit av mycket begränsad omfattning. Endast fem dispensansökningar har enligt utredningens redovisning bifallits, bl. a. för böcker, noter, farmaceutiska specialiteter och en på prov anordnad fasträkningsförsäljning av tidskrifter.

Den viktigaste dispensen gällde bokbranschen, inom vilken bruttopriser hade tillämpats sedan mitten av 1800-talet. NFR fann år 1958 (NFR 7/1958, PKF 1958:6—7) att ett slopande av bmttoprissystemet inom bokbranschen kunde antas leda till att den svårsålda men kulturellt ofta värdefulla littera­turen skulle bli mindre lättillgänglig och eventuellt också utges i mindre utsträckning. Att en vägrad dispens sannolikt skulle leda tiU förlust från

 

Prop. 1981/82:165                                                  104

kulturell synpunkt ansåg rådet utgöra ett sådant särskilt skäl för beviljande av tillstånd som avsågs i 4§ KBL. Dispensen, som hade tidsbegränsats, upphävdes genom beslut av NFR år 1965 (1 och 4/1965, PKF 1965:2 och 1965:8-9) med verkan från den I april 1970. I beslutet framhölls bl. a. att bmttoprisema, etableringskontrollen och ensamrättsförsäljningen hämma­de utvecklingen av nya former för spridning av böcker samtidigt som dessa företeelser förklarades medföra en ekonomisk belastning för branschen och därmed för konsumenterna. Med ett friare bokhandelssystem förvän­tades bl. a. en för konsumenterna större tillgänglighet av böcker, dvs. böcker skulle komma att säljas av ett större antal återförsäljare än tidigare och genom nya försäljningskanaler. Till följd av denna ökade spridning av bokförsäljningen skulle det uppstå priskonkurrens, vilken skulle verka i prisdämpande riktning.

F. n. finns ingen gäUande dispens från bmttoprisförbudet.

3.4.1.2 Konkurrensutredningens överväganden och förslag

Utredningen uttalar bl. a. följande.

Förbudet mot bmttopriser har visat sig effektivt främja priskonkurrens i distributionen. Det framstår enligt utredningens uppfattning alltjämt som välmotiverat. F.n. finns inte någon dispens från förbudet i tillämpning. Detta styrker ytterligare uppfattningen att bindning av priskonkurrens i efterföljande säljled i allmänhet har skadlig verkan och endast sällan kan antas ha samhäUsnyttig effekt. Här kan också pekas på den skärpta attity­den utomlands tUl bmttoprissättning. När bmttoprisförbudet infördes i Sverige 1 början av 1950-talet hade det få motsvarigheter internationellt. Numera gäller däremot bmttoprisförbud även i övriga nordiska länder och i ett stort antal andra stater. Mot denna bakgmnd finner utredningen del vara klart att vad som förbjuds i 2 § KBL alltjämt bör vara otillåtet.

Vidare uttalar utredningen att den har övervägt om det finns skäl att utvidga förbudet mot prisangivelser i det vertikala ledet till att avse också rekommenderade priser, dvs. cirkapriser. Utredningen fortsätter: Denna fråga har behandlats av riktprisutredningen (SOU 1966:48 s. 104), som ansåg att bmttoprisförbudet var väl snävt till sin omfattning. Därvid an­fördes att konsumenterna vanligen uppfattade termen riktpris - vilken då ofta användes som beteckning på ett vägledande pris - som ett mer fast pris och att hot om leveransvägran eller hknande påtryckningsåtgärder kunde medföra att riktprisangivelser betraktades som bindande av återför­säljarna och därigenom fick en bruttopriseffekt. Riktprisutredningen, som inte fann skäl då föreligga för något mera generellt förbud mot prissamver­kan, ansåg det ej heller påkallat att på denna punkt genomföra en isolerad lagteknisk översyn. Av betydelse för detta ställningstagande var bl. a. att riktprisutredningen bedömde det vara möjligt att utan lagändring genomfö­ra en övergång till termen cirkapris. Nämnda utredning underströk dock att samtliga former av konkurrensbegränsning som faller utanför förbuden kan prövas enligt generalklausulen och alt förbuden därvid torde påverka

 

Prop. 1981/82:165                                                  105

prövningen av vad som skall anses innefatta skadlig verkan i situationer som ligger nära sådana som omfattas av förbuden. Dé överväganden som hade föranlett att en angränsande företeelse direkt hade förbjudits ägde, tUlade riktprisutredningen, naturligen särskild tyngd vid skadlighetspröv-ningen, vilket i betydande mån torde neutralisera nackdelarna av själva förbudsstadgandenas begränsning.

Enligt konkurrensutredningens bedömning kan betydande nackdelar vara förknippade med den vertikala cirkäprisangivdsen, på sätt som när­mare utvecklas i ett av NFR år 1969 meddelat beslut (NFR 2/1969, PKF 1969:2-3). Dit hör att prisstelhet i större eUer mindre grad uppstår i vissa faU. Möjligen kan i denna del sägas att cirkaprissystemet i sig mer genereUt bidrar till att göra priserna mindre rörliga i återförsäljarledet, anför utred­ningen vidare och tUlägger: Såsom NFR uttalade i nämnda beslut kräver nämligen avvikelser från angivna cirkapriser i flertalet fall särskilda åtgär­der i form av ommärkning, separata skyltar e. d. Ett visst tröghetsmoment kan då spela en roll för följsamhet vid återförsäljning.

Utredningen fortsätter: Å andra sidan är återförsäljarna inte bundna vid att tillämpa cirkapriset. Därmed kvarstår möjligheten att med frångående av cirkapriset bedriva en effektiv priskonkurrens. Erfarenheten visar där­vid bl. a. att den som konkurrerar med lägre prisnivå i allmänhet finner det fördelaktigt att göra en jämförelse med det cirkapris andra tillämpar. Från konsumenternas synpunkt innebär detta ätt cirkaprissystemet då används för jämförelse vid lågpriskonkurrens och utgör en prisorientering för dem. Med utgångspunkt i de synpunkter som ligger till gmnd för generalklausu­len i 3 § marknadsföringslagen (1975:1418) om informationsskyldighet kan en sådan orientering i exempelvis annonsering som producenter bedriver ibland bedömas vara påkallad. Det kan anmärkas att den som lämnar inkorrekta uppgifter om rådande cirkaprisläge också riskerar ett ingripan­de med stöd av marknadsföringslagen. Som en fördel med det vertikala cirkaprissystemet kan vidare räknas att det inle sällan leder till besparingar från hanterings- och kostnadssynpunkt. Detta gäller särskilt i fråga om sortiment vari ingår en mycket stor mängd artiklar. Skall i ett sådant fall varje enskild detaljist själv beräkna priset kan förfarandet fördyra varan vid försäljning över disk. Fördyringen kan i så fall få betalas av konsumen­terna.

Frågan hur stor risken för prisstelhet är när cirkaprissystemet används låter sig enligt utredningen inte besvaras generellt. Den anser att också förhållandena inom varje särskild bransch har betydelse för den utveckling som kan följa av cirkaprisangivelser. Till bilden hör då även vilken utbred­ning cirkaprissättningen har. Även utveckUngen efter år 1953 får beaktas. På denna punkt kan sägas att vertikalt vägledande priser har minskat i omfattning. Cirkaprissällning av detta slag kan därför inte påstås idag utgöra en särskilt framträdande form av konkurrensbegränsning, uttalar utredningen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  106

Mot denna bakgmnd finner utredningen det vara olämpligt alt föreslå en utvidgning av vad som förbjuds i 2§ KBL. Den tiUägger: Det bör under­strykas att denna bedömning inte innebär att utredningen anser fördelar mer än nackdelar alltid utmärka cirkaprisförfarandet ulan endast alt förbud ej utgör en lämplig form av ingripande. All anledning finns för de konkur­rensvårdande myndigheterna att också i framtiden med vaksamhet följa utvecklingen inom branscher där vertikala cirkapriser förekommer. Är prisstelheten på viss marknad stor, exempelvis i samband med att skilda leverantörer tillämpar samma cirkapris, föreligger en situation närbesläk­tad med ett system med bruttopriser. Särskih aUvarligt är det om i denna situation en säljare vägrar att leverera till en köpare som har visat sig benägen att gå under cirkapriset. I allmänhet måste då finnas fog för ett ingripande enligt missbmksprincipen. Vidare bör uppmärksammas om på en marknad förekommer överprissättning (s. k. moon prices). Därvid gäl­ler det en i viss mån fiktiv cirkaprissällning där den som inte har vetskap om den egentliga prisnivån missgynnas i förhållande till andra. Detta kan leda till en alltför hög prisnivå och till prisdiskriminering. Konkurrensför­utsättningarna mbbas alltså. Det kan tilläggas att också fiktiv prissättning som verkar vilseledande kan angripas med slöd av generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen.

UtveckUngen efter år 1953 visar att det beträffande bmttoprissättning finns behov av att med försäljning av vara jämställa uthyrning, anför utredningen och pekar på att det här bl.a. gäller leasing m.m., som har ökat i omfattning. Den som säljer eller hyr ut en vara kan då ange det pris som kunden skall ta när denne i sin tur hyr ut varan i sin näringsverksam­het.

Utredningen föreslår att det nuvarande bruttoprisförbudet i 2 § KBL ges en motsvarighet i 2 kap. 6§ utredningens lagförslag.

Denna bestämmelse bygger enligt utredningen i allt väsentligt på de tankar som har legat till gmnd för 2§ KBL. Vidare har beaktats den utveckhng som därefter har skett i praxis. Utredningen anser att frågor om dispens från förbudet också i framtiden myckel sällan torde bli aktuella. Å andra sidan saknas det enligt utredningen fog att nu formellt skära av varje möjlighet till dispens. Utredningen föreslår därför att dispensrätl alltjämt skall finnas.

3.4.1.3 Utformningen av ett bmttoprisförbud

Jag vill framhålla följande.

Jämfört med den nuvarande bmttoprisbestämmdsen innebär utred­ningsförslaget en förändring. F.n. anges det förbjudna bl.a. så att en företagare inte får av företagare inom senare försäljningsled betinga sig att vid försäljning av förnödenhet här i riket visst pris ej får underskridas. I den föreslagna nya avfattningen beskrivs motsvarande situation så, att en näringsidkare inte får söka förmå annan näringsidkare i senare säljled att vid försäljning av vara inom landet ej gå under ett visst pris.

 

Prop. 1981/82:165                                                  107

Utredningen uttalar att det föreslagna förbudet träffar själva åtgärden alt man söker förmå annan till ett sådant förfarande, oavsett om ett påtryck­ningsmedel används eller inte. Enligt vad utredningen anför är detta påkallat för att önskvärd effektivitet skaU uppnås när det gäller att hindra en som generellt skadlig bedömd konkurrensbegränsning. Utredningen påpekar att genom detta en viss utvidgning sker i förhållande till gällande rätt. Det fömt (3.4.1.1) refererade rättsfallet åberopas därvid av utredning­en. I målet tolkade HD innebörden av begreppet betinga sig och fann att detta innebär uppställandet som villkor att medkontrahenten iakttar del fastställda priset.

Utredningen uttalar att åtgärden att söka förmå kan bestå i uppställandel av villkor i anbud, vid avtalsslut eller eljest. Uttrycket söka förmå täcker vidare alla former av aktivitet för att få tUl stånd den lägstprisbindning som paragrafen tar sikte på.

I det nuvarande förbudet anges vidare i ett andra led att företagare inte får /(■// ledning för prissättningen inom senare försäljningsled i riket eljest ange visst pris, med mindre därvid kommer tiU uttryck att priset-får underskridas. Utredningsförslaget för i allt väsentligt denna handhngsregd vidare i sak.

Av det jag har anfört torde framgå att begreppet söka förmå är betydligt mer omfattande än de nu tillämpade bedömningsgmnderna. Dessa begrän­sar förbudets räckvidd till - i fråga om betingande - att villkor ställs upp. Innebörden av det andra ledet i det nuvarande förbudet får, enligt vad HD har slagit fast, antas vara att i princip inga som helst påtryckningar får förekomma i avsikt att förmå avnämaren att upprätthålla en viss prisnivå. Till innebörden i övrigt av andra ledet återkommer jag i specialmotive­ringen.

Flera remissinstanser är kritiska till den föreslagna utvidgningen av bmttoprisförbudet. MD finner för sin del denna jämförelsevis avsevärd och erinrar om att viss försiktighet bör iakttas för undvikande ay all en alltför långtgående kriminalisering sker. SI m.fi. anser att en väsentlig skärpning inträder och framhåller att utgångspunkten vid skärpning av en lagbestämmelse bör vara att den vid tillämpningen har visat sig icke effek­tivt främja eller motverka vad som åsyftades vid dess tiUkomsl. Organisa­tionerna uttalar att utredningen inte har lagt fram någon sådan doku­mentation utan tvärtom vitsordat att förbudet effektivt har visat sig främja -priskonkurrens i distributionen. Till detta fogar de att effektivitetssträvan­den genom vaga uttryckssätt som "söka förmå" innebär ett oacceptabelt åsidosättande av kravet på rättssäkerhet. Vidare anför SI m.fl. bl.a. följande: Även missuppfattningar på gmnd av kommunikationsproblem mellan leverantören och dennes kunder kan leda till straffbarhet. Från förbudsområdet undantas nämligen även fortsättningsvis rekommenderan­de prisangivelser. - Organisationerna anser i stället den avgränsning som skedde i HD-avgörandet vara klar.

 

Prop. 1981/82:165                                                  108

Likartade synpunkter förs fram av LRF och Sveriges köpmannaför­bund. Också dessa anser alltså ändringen omotiverad samt framhåller de gränsdragningsproblem som uppstår. Bl. a. pekas på att den nuvarande bestämmelsen väl har fyllt sitt främsta syfte att effektivt främja priskon­kurrens i distributionen.

Jag vill till en början uttala att jag övervägt den nuvarande bestämmel­sens innehåU, räckvidd, funktionssätt och effekter. Jag anser behovet av bestämmelsen vara klarlagt. Dess existens har inte heller på något håU satts i fråga.

På sätt som har framgått av min redogörelse föreslår utredningen en utvidgning av det nuvarande bmttoprisförbudet. Enligt min mening bör en ökad kriminalisering ske endast då ett klart behov finns. Vidare måste man vid en utvidgning kräva att den nya gränsen mellan det straffbelagda och det straffria området får en tillräcklig grad av konkretion. Det förbjudna handlingssättet måste kunna beskrivas så tydligt att företagen i rimlig utsträckning kan fömtse vad som kan komma alt leda till straffansvar.

Den kritik från remissinstansernas sida som har förts fram redan i fråga om behovet av att utvidga bmttoprisförbudet är enligt min mening vä­gande. Som ett exempel på den osäkerhet om förbudets gränser som kan följa med utredningsförslaget kan nämnas att utredningen till det otillåtna området hänför att någon söker förmå annan att på visst sätt bestämma sitt pris. Dit räknar utredningen en medveten aktivitet som inte endast är obetydlig. Vidare inrymmer utredningen i begreppet söka förmå alla former av aktivitet för att få tUl stånd en lägstprisbindning.

Med hänsyn tUl det anförda anser jag att den nuvarande bestämmelsens gmndkonstmktion bör föras vidare till den nya konkurrenslagen.

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen avser försäljning av vara. Med detta skall enligt förslaget jämställas uthyrning. NO tillstyrker bl. a. detta. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter dock om inle också brutto­prissättning på annat än varor borde omfattas. Därvid anför hovrätten att, även om det kan vara svårt att föreställa sig bmttopris på t. ex. tjänst eller annan nyttighet, det dock borde övervägas att behandla jämförbara fall lika.

Enligt min uppfattning är det lämpligt att utsträcka bestämmelsen till att gälla också uthyrning. Däremot synes den av hovrätten ifrågasatta utvidg­ningen inte vara erforderlig. Skulle behov framdeles uppstå av en utvidg­ning av detta slag får en ändring övervägas då.

Vid remissbehandlingen har uttryckts önskemål om ett förtydligande på en viss punkt. Därvid borde klarläggas att förbudet omfattar också det fallet att en produkt överlåts i samband med utförande av tjänst åt annan, såsom kan ske vid t. ex. bilreparationer. För egen del anser jag att den bestämmelse som jag kommer att föreslå i princip kan tUlämpas i den riktningen. Vissa gränsdragningsfrågor kan kanske aktuaUseras men de får bedömas i rättstillämpningen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  109

Jag förordar att bmttoprisförbudet ges den avfattning som framgår av 13 § i det remitterade förslaget.

3.4.2 Förslag till anbudskartellförbud 3.4.2.1 Bakgmnd

Med uttrycket anbudsförfarande (anbudstävling) avses i allmänhet vä­sentligen att en presumtiv beställare fordrar in anbud från flera säljare beträffande viss angiven prestation och klargör för dem som deUar i anbudsförfarandet att också andra har uppmanats att avge anbud, Ofta används termen upphandling som beteckning för detta.

Det s. k. anbudskartellförbudet i 3 § KBL riktar sig mot vissa former av samarbete mellan anbudsgivare. Bestämmelsen har följande lydelse:

Ej må företagare utan tillstånd av marknadsdomstolen träffa eller tilläm pa överenskommelse att samråd eller annan samverkan mellan olika före­ tagare skall äga rum innan någon av dem avgiver anbud å försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst här i riket.

Beträffande motiveringen tiU förbudet uttalades i förarbetena till 1953 års lagstiftning (prop. 1953:103 s. 138 f.) att det inte syntes kunna förnekas att den gemensamma anbudsprövningen, hur den än har anordnats, i flertalet fall är ägnad att driva upp anbudspriserna. Också när överenskom­melsen innebär att anbud skall avges till det lägsta pris som har anmälts vid förhandsprövningen gäller detta. När man kommit överens om en viss kvotering saknas ju, framhöU departementschefen, nämnvärd anledning att vid sådan prövning anmäla särskilt lågt pris. Enligt departementschefen kommer till detta att den gemensamma anbudsprövningen redan i sig själv måste anses utgöra ett långt gående avsteg från den grundsals om fri konkurrens, som den enskilda företagsamheten i allmänhet betecknar som gmndvalen för sin verksamhet.

Förbudet riktar sig främst mot en sådan organiserad form av samverkan som anordnades av s. k. anbudsringar inom främst byggbranschen. Dessa innebar ofta hemlig förhandsprövning av anbud. De företag som deltog i kartellsamarbetet kunde exempelvis ha åtagit sig att anmäla alla anbuds­förfrågningar till en gemensam ombudsman som de hade utsett. Om en av de samarbetande önskade anta ett anbud fick han anmäla detta tiU ombuds­mannen och därvid uppge anbudssumman. Denne kontrollerade därefter att summan hade beräknats efter överenskomna kalkyler. Det företag, som efter överenskommen kvotering eUer enligt annan grund stod i tur att få arbetsuppgiften, underrättades av ombudsmannen gm den lägsta anbuds­summa som hade uppgetts bland kartellmedlemmarna. Företaget kunde därefter utan priskonkurrens från de andra lämna sitt anbud. Ibland före­kom det alt andra medlemmar, som inte stod i lur, lämnade anbud med högre anbudssumma. Genom detta skapades ett intryck av att priskonkurT rens hade funnits vid anbudslävlingen:

 

Prop. 1981/82:165                                                  110

Vad förbudet riktar sig mot är själva förhandsprövningen av anbud när denna är organiserad genom en i förväg träffad överenskommelse. Där­emot är det tiUåtet att i ett enskilt fall samråda med en annan presumtiv anbudslämnare om innehållet i ett anbud, såvida det inte finns ett i förväg träffat avtal om detta. Förbudet avser alltså i princip avtal om framtida samråd samt den praktiska tillämpningen av avtalet men inte samråd i enstaka fall utan föregående avlal.

Inte heUer omfattar förbudet t. ex. det förhållandet att genom en anbuds­kartell har fastställts gemensamma kalkylnormer eller aUmänna leverans­bestämmelser, under fömtsättning att det inte krävs samråd i enskilda fall. Ett annat exempel på icke straffbelagda anbudskartellförfaranden är gene­rella överenskommelser mellan företagare att inte lämna offerter som led i anbud sförfarande.

I fråga om konkurrensbegränsningar som faller utanför förbudet mot anbudskarteller kan ingripande ske med stöd av missbruksbestämmelsen i nuvarande KBL, när skadlig verkan föreligger.

Beträffande praxis hänvisas till utredningens betänkande (s. 214 ff,). Ett brottmål rörande anbudskartellförbudet har prövats av HD (Nytt Juridiskt Arkiv I 1979:683).

3.4.2.2. Förslag av byggkonkurrensutredningen m. m.

I betänkandet (SOU 1972:40) Konkurrens i bostadsbyggandet, föreslog byggkonkurrensutredningen en ändring av anbudskartellförbudet i syfte att göra förbudet mer effektivt. Nämnda utredning pekade därvid bl. a. på att det inte är ovanligt att man inom byggbranschen använder ett förfaran­de som kaUas att "ge och ta pris". Detta innebär i allmänhet att en entreprenör, som vill vinna en anbudstävling, önskar lämna uppgift tiU en konkurrent om den anbudssumma entreprenören har tänkt sig. Den som "tar" sådant pris anses därefter förpliktad att i sitt anbud överskrida det pris han har fått utlämnat åt sig. På liknande sätt kan den som inte vill komma i fråga för en viss entreprenad "ta" det pris en konkurrent tänker bjuda och därefter i sitt eget anbud överskrida detta. Att anbud på sådant sätt lämnas också av dem som vet att deras anbudssumma är för hög förklaras ibland med alt man av "artighet" gentemot anbudsinfordraren inte vUl utebli från anbudslävling.

Byggkonkurrensutredningen uttalade att förfarandet att man ger och tar pris torde vara lika prisuppdrivande vare sig det har föregåtts av överens­kommelse eller inte. Enligt nämnda utredning är det vidare stötande att förfarandet och de s. k. artighetsanbuden ger ett falskt sken av att anbud har lämnats i konkurrens. Vidare uttalade utredningen att det ligger i sakens natur att dolda samråd vid enstaka tillfällen om de över huvud blir kända i vart faU inte uppmärksammas av myndigheterna förrän anbud har avgetts och beställaren redan har vållats skada. I sådant fall är det inte tUlräckligt att förhandling kan komma liU stånd med stöd av 5 § KBL. Det

 

Prop. 1981/82:165                                                  111

finns då inte längre något annat att förhandla om än all förfarandet inle skall upprepas.

Därtill anförde byggkonkurrensutredningen alt de ärenden rörande över­trädelser av förbudet som hade förekommit hos NO under senare år ytterligare underströk vikten av att förbudet görs mer effektivt. Utredning­en ansåg det vara en brist att nuvarande bestämmelse inte träffar sådan dold samverkan som sker utan föregående överenskommelse. En effektivi­sering skulle också få betydelse för beivrandet av dold samverkan som faktiskt föregås av överenskommelse men där denna inte kan påvisas. Vidare framhöll utredningen att, om dess övriga förslag genomfördes, anbudstävlingar blir den dominerande formen för upphandling av byggan­de och material samt också i ökad utsträckning vid fördelning av mark. Det är därför, uttalades det, av stor vikt att de gynnsamma effekterna av anbudstävlingarna inte minskas eller uteblir genom samråd mellan anbuds­givarna. Att anbudskonkurrensen inte sätts ur spel genom samråd är också av betydelse för i vilken omfattning denna upphandlingsform kommer till ökad användning.

Enligt byggkonkurrensutredningens förslag skulle 3 § KBL ges följande lydelse:

Har anbud å försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst här i riket infordrats från flera företagare samtidigt, må de ej utan tillstånd av marknadsrådet samråda eller eljest samverka innan någon av dem avgiver anbud.

Företagare som gå samman för samfälld prestation må dock avgiva gemensamt anbud. Ha de samrått om anbudet utan att enas må de ej härefter avgiva anbud utan samtycke av den som infordrat anbudet.

Om avtal slutits på gmndval av anbud, som avgivits i strid mot vad här stadgats, äger den som infordrat anbudet fordra ersättning för därigenom uppkommen skada.

Förslaget innebär således att förbudet gäller samråd sedan anbud har infordrats och oberoende av om tidigare avtal finns. Regeln om skadestånd kunde enligt byggkonkurrensutredningen vara av betydelse från samhälle­lig synpunkt, bl. a. genom att den kan antas stimulera beställarens intresse av att medverka liU att förbudet mot anbudssamråd iakttas. Slutligen föreslog byggkonkurrensutredningen höjda straffsatser för brott mot för­budet.

Vid remissbehandling av byggkonkurrensutredningens betänkande an: fördes i huvudsak följande i fråga om förslaget till ändring av 3 § KBL.

Förslaget tillstyrktes av Svea hovrätt, byggnadsstyrelsen, riksrevisions­verket, marknadsrådet (MR), näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kartellnämnd (SPK), boendeutredningen, riksbanksfullmäktige. Svenska kommunförbundet, Svenska byggnadsarbetareförbundet, Sveri­ges advokatsamfund, Hyresgästernas riksförbund (HSB) och BPA Bygg-produktion AB.

 

Prop. 1981/82:165                                                  112

Av dessa instanser anförde byggnadsstyrelsen att samråd av det slag som utredningen avsåg alt förbjuda enligt styrelsens erfarenhet förekom. Den föreslagna skärpningen av lagen var mycket angelägen. Samarbete mellan företag som avsåg att inge gemensamt anbud fick emellertid inte hindras.

MR anslöt sig till de överväganden och bedömningar som utredningen åberopade som skäl till den föreslagna skärpriingen. Rådet ifrågasatte emellertid om krav på beställarens samtycke var mer effektivt när det gällde att motverka inte önskade anbudssamråd än exempelvis enbart en skyldighet för företagen att upplysa beställaren om att samråd hade ägt mm. En ensidig upplysningsphkt från företagens sida föreföll vara en enklare lösning som inte torde medföra minskat skydd för beställaren.

NO ifrågasatte om inte de upphandlingsregler som byggkonkurrens­utredningen hade föreslagit borde kompletteras med en föreskrift med krav att byggherre vid upphandling skuUe avkräva anbudsgivare försäkrar) om att de inte hade samrått om anbuden.

SPK anförde att effekterna av samråd kunde bli desamma oavsett om en föregående överenskommelse hade träffats eller inte, Den hittillsvarande tillämpningen av lagen visade vilka svårigheter som uppstod då man skuUe styrka att överenskommelse om samråd hade träffats, Nämnden delade även utredningens uppfattning att regeln om skadestånd kunde få till följd att byggherrens intresse av att brott mot KBL påtalas ökade.

Sveriges advokatsamfund riktade ingen saklig invändning mot den före­slagna utvidgningen av förbudet mot anbudssamråd men framhöU att svå righeten att visa att samråd förekommer kvarstod och inte torde kunna avhjälpas genom lagstiftning.

BPA instämde i att förekomsten av sådana missförhållanden som att "ge" och "ta" pris borde motverkas liksom s.k. artighetsanbud som i stort sett var lika prisuppdrivande och stötande oavsett att förfarandet skedde av "artighet". BPA betonade dock att samråd mellan anbudsgi­vare, vilket hade tiU syfte att upprätthålla respekten för yad SOm inom byggnadsbranschen kunde anses vara god sed, naturligtvis jnte borde förbjudas. En skärpning av lagen måste träffa klart skadliga fall av anbuds= samråd. Det var omöjligt att helt hindra samråd. Myndigheterna skulle vid tillämpning av lagstiftningen komma att hamna i svåra gränsdragningspro- blem när det gällde att ta ställning till om anbudssamråd var skadligt eller inte,

Svea hovrätt ifrågasatte behovet och lämpligheten av den föreslagna regeln om skadestånd.

Några remissinstanser hade starkare invändningar mot utredningens förslag. Näringslivets byggnadsdelegation ansåg att det låg i näringslivets intresse att anbudssamråd förhindrades. Behovet ay en avsevärt längre gående förbudsregel av det slag som utredningen föreslog var däremot ingalunda självklart och kunde inte anses klarlagt i och med dpn gjorda ptredningen, Härtill kom alt det föreslagna förbudet inte hade erhållit en agceptabel avgränsning. Förslaget kunde därför inte läggas till grund för lagstiftning utan en genomgripande överarbetning: Delegationen utveck- la(le omfattande synpunkter i denna fråga. Sveriges industriförbund an- fpfde att de kritiska synpunkter på förslaget som hade lämnats i Näringsli­ vets byggnadsdelegations yttrande inte var uttryck för en bedömning av förslaget enbart ur byggnadsbranschens synvinkel utan i hka hög grad ägde tillämpning på övrig industri. Svenska byggnadsentreprenörföreningen an­såg inte behovet av en längre gående förbudsregel klarlagt genom utred-

 

Prop. 1981/82:165                                                  113

ningen. Förslaget kunde inte läggas till gmnd för lagstiftning utan en genomgripande omarbetning.

Byggkonkurrensutredningens förslag om skärpt lagstiftning mot anbuds­samverkan föranledde inte ändring i KBL. I konkurrensutredningens di­rektiv anfördes dock alt utredningen skulle beakta de av byggkonkurrens­utredningen föreslagna ändringarna i KBL.

3.4.2.3. Konkurrensutredningens överväganden och förslag Konkurrensutredningen uttalar till en början följande: Utmärkande för anbudsförfarandet är beställarens syfte all uppnå en hård priskonkurrens mellan anbudsgivarna. Ett samarbete mellan konkur­renter som begränsar sådan konkurrens innebär ofta inte blott ett hinder mot prissänkningar och rationalisering utan utgör också i viss mån ett missbmk av beställarens förtroende, eftersom det står i strid mot de fömtsättningar som anbudsförfarandel bygger på. Än mer påfallande blir detta om man därtill genom skyddsanbud döljer för beställaren att de som framstår som konkurrenter i själva verket har kommit överens om vem av dem som skall avge det lägsta anbudet.

Mot denna bakgmnd finner konkurrensutredningen det påkallat att en förbudsbestämmelse riktad mot anbudssamverkan har sådan utformning alt alla beteenden som med fog kan bedömas som generellt skadliga blir otillåtna. De erfarenheter som har vunnits vid tillämpningen av den nuva­rande bestämmelsen ger, som byggkonkurrensutredningen har funnit, be­lägg för att samråd utan föregående överenskommelse bör förbjudas. Vid utformningen av förbudet bör man dock enligt konkurrensutredningens mening så långt det går dels konkretisera vilka beteenden som är otillåtna, dels från det förbjudna området skilja av sådana åtgärder som inte kan sägas generellt vara av skadlig art. En precisering måste alltså ske i fråga om de former av samverkan eller samråd som förbudet skall omfatta.

Konkurrensutredningen fortsätter: Byggkonkurrensutredningens förslag innebär i sak att varje form av samverkan eller samråd efler det att anbudstävling har utlysts är förbjuden för dem från vilka anbud har inford­rats — innan någon av dem avger anbud. Därav torde följa alt avtal om framtida samverkan vid anbudsgivning inte förbjuds. Av betänkandet framgår att begränsningen har tillkommit i syfte att markera att förbudet rör samråd mellan dem som vid samrådstillfället befinner sig i en konkur­renssituation. Därigenom skulle nämligen undvikas att förbudet drabbade det samråd som före anbudsgivning måste äga rum mellan huvudentre­prenör och underentreprenör. Ett något mer vidsträckt förbudsområde kan dock av vissa skäl vara att föredra, även om det av byggkonkurrensutred­ningen föreslagna förbudet skulle göra det otillåtet att tillämpa ett generellt avtal om anbudssamverkan. I dagens läge är sålunda generella överens­kommelser om framtida anbudssamråd förbjudna och en motsvarande

8   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  114

ordning synes, enligt konkurrensutredningens mening, böra gälla också i framtiden. För detta talar det förhåUandel att i ett fall, där det inte kan visas att samråd har ägt rum vid visst tillfälle, det dock kan ha kommit fram att en generell överenskommelse om samverkan finns. Det vore då mindre lämpligt om den generella överenskommelsen skuUe vara tillålen. TiU detta kommer att undantag för samråd som avser stäUning som underleverantör synes kunna göras i en annan ordning, som utredningen återkommer tiU senare.

Mot denna bakgrand bör, uttalar konkurrensutredningen, en ny förbuds­bestämmelse rörande anbudskarleller utformas så alt förbudet täcker både avtal eUer annan samverkan, som tar sikte på framtida samarbete vid anbudsgivning, och sådant samarbete i samband med ett visst anbudsför­farande - oberoende av om del sker till följd av avtal e. d. Därtill bör enligt konkurrensutredningens uppfattning förbudet träffa del förfarandet att näringsidkare överlägger om att inleda anbudssamverkan, oavsett om överläggningarna leder till ett samarbete. Något skäl för att sådant samråd skuUe falla utanför förbudet synes inte föreligga.

Konkurrensutredningen uttalar vidare: Till detta kommer önskemålet att göra bestämmelsen så effektiv som möjligt med hänsyn tiU svårigheten att leda i bevis vad som har uppnåtts i fråga om planerad samverkan. Av liknande skäl bör förbudet täcka också det förfarandet att en näringsidkare söker förmå annan att inleda ett otillåtet samarbete. Det anförda har tagit sikte på de situationer som förbudet skall röra. När det därefter gäller vilka handlingar som bör vara otiUåtna finner konkurrensutredningen att en viss konkretisering av det förbjudna numera är möjlig mot bakgmnd av de erfarenheter som har vunnits vid tillämpningen av gällande bestämmelse. Konkurrensutredningen föreslår att förbudet skall avse samverkan eller samråd mellan näringsidkare om att vid anbudsförfarande någon skall avstå från att avge anbud, att viss anbudsgivare skall avge högre anbud än annan eller att samarbete eljest skall förekomma vid anbudsgivning i fråga om bestämmandet av anbudssumma eller betalningsvillkor. Förbudet före­slås också gälla försök att förmå någon till sådan åtgärd som nu har angivits.

Enligt konkurrensutredningens bedömning gör den särskilda situation som föreligger vid anbudstävlingar det befogat all inle ta undan från förbudet sådant som har betecknats som endast vägledande e. d. Cirka­prislistor m. m. bör således vara otillåtna i den mån de har tillkommit för anbudsförfaranden och inte för sedvanlig bufiksförsäljning e. d. Utredning­en uttalar vidare: Vissa andra former av samverkan vid anbudstävlingar än de nu nämnda kan dock, som har påpekats bl. a. vid remissbehandlingen av byggkonkurrensutredningens betänkande, vara nyttiga och tiU bestäl­larens fördel eUer i vart fall vara påkallade för att den prestation ett anbud avser skall kunna genomföras. Sådana företeelser är all näringsidkare beträffande visst anbudsförfarande samverkar eller samråder med annan

 

Prop. 1981/82:165                                                  115

näringsidkare om att flera näringsidkare skall gå samman för samfälld prestation med gemensamt anbud. Vidare kan del gälla alt någon av dem skall medverka som underleverantör till anbudsgivare. Eftersom det alltså inle kan hävdas att dessa former av samarbete genereUt har skadlig verkan bör de tas undan från förbudet.

Byggkonkurrensutredningen har vidare, som framgår av det fömt an­förda, föreslagit alt, när samråd om gemensamt anbud har ägt mm utan att företagarna har enats, dessa därefter inte skall få avge anbud utan sam­tycke av den som har infordrat anbudet. Enligt konkurrensutredningens bedömning synes en sådan till skydd för beställaren utformad regel gå längre än som är erforderligt. Som har framhållits vid remissbehandlingen av byggkonkurrensutredningens förslag bör det i stället, anför konkurrens­utredningen, vara tillräckligt att beställaren, när anbud avges, underrättas om att samråd har ägt mm i fråga om gemensamt anbud eller medverkan som underleverantör. Korikurrensutredningen lämnar därför förslag om en sådan underrättelsephkt. Enligt förslaget bör den gälla för anbudsgivaren vare sig gemensamt anbud eUer medverkan som underleverantör har kom­mit tUl stånd eller inte. Liksom själva förbudet bör underrättelseskyldighe­ten slraffsanktioneras. Enligt konkurrensutredningen bör således under­rättelse ske senast när anbud avges. En tidigare tidpunkt för underrättelse är av praktiska skäl olämplig, uttalar utredningen och föreslår i överens­stämmelse med det anförda att i 2 kap. 9 § utredningens lagförslag skall ges följande regel i fråga om anbudskarteller.

Näringsidkare får ej ingå eller tillämpa avtal eller eljest samverka eller samråda med annan näringsidkare om att vid anbudsförfarande som avser tillhandahållande av vara, tjänst eller annan nyttighet inom landet

1.  någon skall avstå från att avge anbud,

2.  viss anbudsgivare skall avge högre anbud än annan,

3.  samarbete eljest skall förekomma vid anbudsgivning i fråga om be­stämmandet av anbudssumma eller betalningsvillkor.

Ej heller får näringsidkare eljest söka förmå annan näringsidkare till sådan åtgärd.'

Första stycket gäUer ej förfarande som avser att flera näringsidkare skall gå samman för samfälld prestation med gemensamt anbud eller i den formen att någon av dem medverkar som underleverantör till anbudsgi­vare.

Har anbudsgivare deltagit i förfarande som avses i första stycket men som är tillåtet enligt andra stycket, skall han senast när han avger anbud skriftligen lämna uppgift om detta förhåUande till den som har infordrat anbudet.

3.4.2.4. Utformningen av ett anbudskartellförbud

Jag viU till en början allmänt uttala att jag finner det uppenbart att ett förbud mot vissa former av anbudskarteller även framgent är behövligt. Förbudet skall ju söka upprätthålla de fömtsättningar som en anbudstäv­ling vilar på - bl. a. en hård, prispressande konkurrens. Vidare gäller det

' Denna mening har av utredningen avsetts ingå i första stycket.

 

Prop. 1981/82:165                                                  116

att ett dolt samarbete mellan dem som skaU konkurrera får karaktär av missbmk av anbudsinfordrarens förtroende.

Därmed blir huvudfrågan den hur ett förbud mot anbudskarteller bör vara utformat. Man måste därvid vara medveten om att det här gäller en central bestämmelse med räckvidd över hela näringslivet. Bestämmelsen reglerar vidare otillåtna moment i ett förfarande - anbudstävlingar - som är synnerligen vanligt förekommande. Därför är det av den största vikt att förbudet avgränsas rätt redan när man bedömer frågan uteslutande från samhällsekonomisk utgångspunkt. Sådana moment inom anbudstävlingens ram som är till fördel för samhället får alltså inte försvåras eller hindras genom anbudskarteUförbudels avfattning.

1 min redogörelse har jag berört den räckvidd det nuvarande förbudet mot anbudskarteller har. Man kan säga att det till en början är förbjudet för ett företag att träffa överenskommelse om framlida samråd eller annan samverkan mellan olika företag innan någon av dem avger anbud. Förbu­det gäller avtalsslutandel som sådant, oberoende av om avtalet faktiskt hinner tillämpas vid en viss anbudstävling eller ej. Vidare träffar förbudet också den omständigheten att det nämnda företaget praktiskt tillämpar den i förväg träffade överenskommelsen. Som jag framhöll tidigare är det däremot tiUåtet för ett företag alt i ett enskilt faU samråda med en annan presumtiv anbudslämnare om innehållet i ett anbud — såvida del inte finns ett i förväg träffat avtal om detta.

Konkurrensutredningens förslag är således att en näringsidkare inte skall få "ingå eller tillämpa avtal eller eljest samverka eller samråda med annan näringsidkare om att vid anbudsförfarande som avser tillhandahål­lande av vara, tjänst eller nyttighet inom landet" vissa särskilt angivna beteenden skall tillämpas. Till dessa beteenden återkommer jag.

Det finns skäl att här redovisa vad konkurrensutredningen har velat lägga i uttryckssättet ingå eller tiUämpa avtal eller eljest samverka eller samråda. Utredningen hänvisar i speciaimotiveringen på denna punkt till vad den anför i anslutning till förslaget om ett priskartellförbud. Där uttalas följande (s. 404 f.):

De i första punkten förbjudna formerna av åtgärder är således att man ingår eller tUlämpar avlal eller på annat sätt samverkar eller samråder i de avseenden bestämmelsen beskriver.

Av detta framgår att förbudet till en början träffar sådana priskarteller som består i avtalsbunden prissamverkan i det horisontella ledet. Enligt bestämmelsen är redan avtalsslutet otillåtet. Efter mönster av anbudskar­tellförbudet i 3 § KBL har i bestämmelsen såsom otillåtet vidare angetts att man tillämpar avtalet, dvs. praktiskt handlar i enlighet med detta.

Men ett prissamarbete behöver inte grundas på formliga avtal, skriftliga eller muntUga. Det kan nämligen också inträffa att flera näringsidkare utan förpliktelse i samförstånd tillämpar visst prisförfarande. Därför har i be­stämmelsen angetts att också annan samverkan än i form av avtalsslut eller tillämpning av avtal är förbjuden.

 

Prop. 1981/82:165                                                  117

Vidare innebär förbudet att det är otillåtet redan att man samråder om del i bestämmelsen angivna förfarandet. Skälet är bl. a. all del i ett visst fall kan vara svårt att visa att ett likartat beteende har skett i samförstånd. Därvid kan det likväl ha kommit fram att samråd har skett.

Överläggningar som sker för att utröna förutsättningar för prissamver­kan är således förbjudna. Det bör tilläggas att i begreppet samråda ligger ett krav på ett konkret handlande som har karaktären av att man rådslår i frågan om prissättning eller rabattering och som inte endast utgör ett mer lösligt omnämnande av prisfrågor. Förbudet avser att hindra näringsidkare att söka uppnå samarbete om prissättning men inte att förbjuda varje form av prisdiskussioner. Del får här erinras om de fömt berörda undantagen i tredje stycket, som möjliggör bl. a. vissa prisrekommendationer.

En fråga av praktisk betydelse är skillnaden mellan parallellt handlande och samordnade förfaranden.

På en marknad med fåtalskonkurrens eller prisledarskap kan själva marknadskrafterna föra med sig att exempelvis en prishöjning slår igenom mycket snabbt. Konkurrenterna på marknaden kan genom detta komma att parallellt med varandra eller i nära följd höja priset på en produkt lika mycket eller med väsentlig överensstämmelse. 1 ett sådant fall kan alltså utvecklingen ske utan att samarbete har förekommit mellan konkurrenter­na.

Det inträffar dock att i denna eller en annan liknande marknadssituation flera eller alla samordnar sitt agerande. Här kan det röra sig om en sådan form av samarbete som, utan att man går så långt som tUl en överenskom­melse, dock utgör en medveten samverkan. Det kan vara fråga om olika praktiska arrangemang, direkta eUer indirekta kontakter samt bl. a. utsänd prisinformation från prisledaren med förvarning om prishöjning som han planerar. Oavsett den form samarbetet tar sig kan det innebära att samspe­let för de inblandade undanröjer osäkerheten om hur de skall förhålla sig tUl varandra i bk a. prishänseende. Just det samordnade beteendet utgör här skUlnaden mot ett självständigt beslut som en säljare fattar om prishöj­ning. Därvid är det givetvis tUlåtel för honom all söka ta med i beräkningen hur konkurrenter kan komma att reagera. Samordningen åter motverkar priskonkurrens och får vidare till effekt att de samarbetande skyddas i förhållande till varandra.

Samarbete av den art som här har betecknats som samordnat förfarande täcks av förbudet i första stycket. Helt naturligt kan det i ett enskilt fall vara svårt att leda i bevis att samordning har förekommit. Särskilt kan detta gälla i en brottmålsprocess med tanke på de beviskrav som där råder. Förhållandena kan dock vara något annorlunda vid prövning enligt gene­ralklausulen i I §. Tecken som kan tala för att samordning har förekommit kan vara eljest svårförklarliga paralleller i företagens prissätlningsbe-teende, såsom att prishöjningar har gjorts lika stora, tillkännagetts vid samma lidpunkt, avsett motsvarande produkter eller har skett samtidigt eller i lät följd. En jämförelse kan vidare ske med den marknadsutveckling som hade varit tänkbar under fömtsättning av att samordning inte hade förelegat.

Konstitutivt för samordnat förfarande är alltså att del i förelagens hand­lingssätt framträder ett mönster gemensamt för de samverkande. Särskilt viktig vid bedömningen är därför helhetsbilden av företagens agerande på marknaden.

 

Prop. 1981/82:165                                                  118

Remissinstanserna har haft mycket ingående synpunkter på avfattningen av ett anbudskartellförbud. Jag hänvisar på denna punkt aUmänl tiU re­missammanställningen. Vissa huvudsynpunkter kommer jag dock att redo­visa i det följande.

Starkt kritiska synpunkter förs fram av SI m.fi. mot förslaget att också samverkan eUer samråd som inle gmndar sig på formliga avtal skall vara straffbelagt. Man kan sammanfatta organisationernas inställning på föl­jande sätt: För att uppnå en så effektiv lagstiftning som möjligt får man inte gå så långt att skäliga rättssäkerhetskrav lämnas obeaktade. Vaga ut­tryckssätt i lagtexten och allmänt hållna motivuttalanden innebär uppenbar risk för att lagstiftningen stannar på papperet och aldrig når ut tiU näringsli­vet eller leder tiU missuppfattningar och tolkningssvårigheter såväl för tillämpande myndigheter som näringslivet. Osäkerheten kan leda till handlingsförlamning eller allmänt minskad respekt för strafflagstiftningen. Del av utredningen föreslagna uttryckssättet "eljest samverka eller sam­råda" fyller inte ens lågt ställda krav på förutsebarhet och medför risk för godtycke vid tillämpningen. Annan samverkan än sådan som gmndar sig på skriftliga eller muntliga avlal bör inte omfattas av förbud. Uttryckssät­tet "i samförstånd bestämma" förordas i stället. Därmed fångas upp den typiskt sett skadliga handlingen, dvs. när samverkan formaliserats på ett mer påtagligt sätt.

För egen del vill jag anföra följande.

Jag vill sammanfatta innebörden av konkurrensutredningens förslag så att det nuvarande förbudet skulle utvidgas till att omfatta följande faktorer:

1.  Avtal eller annan samverkan som tar sikte på framtida samarbete vid
anbudsgivning.

2.  Samverkan i samband med ett visst anbudsförfarande - oberoende av om det sker till följd av tidigare avtal eller annat samarbete.

3.  Överläggningar om att inleda anbudssamverkan — oavsett om över­läggningarna leder till ett samarbete eller ej.

4.  Försök av en näringsidkare att förmå en annan att inleda ett otillåtet samarbete.

Jag delar uppfattningen att del är angeläget att effektivisera det nuvaran­de anbudskartellförbudet. Så kan till en början ske genom att det klarläggs att avtal om ett visst beteende blir straffbart vare sig det avser framtida samarbete eller en viss, vid avtalsslutet aktuell anbudstävlan.

Utredningen har valt att utvidga förbudsområdet så att inte bara avlal ulan varje form av vad som kallas samverkan eller samråd primärt krimi­naliseras. De invändningar som har förts fram mot dessa begrepp är enligt, min mening tungt vägande. Det låter sig visserligen sägas att begreppen finns i det nuvarande anbudskartellförbudet. Där talas nämligen om alt "träffa eller tillämpa överenskommelse alt samråd eUer annan samverkan. mellan olika företagare skall äga rum".

På denna punkt finns det emellertid en avgörande skillnad mellan den nuvarande lydelsen och den av utredningen föreslagna. F. n. krävs ju alt

 

Prop. 1981/82:165                                                  119

man i brottmål kan styrka att avtal har slutits. Den väsentliga innebörden av detta synes vara att en överenskommelse finns som är bindande för parterna, dvs. innebär förphktelser i förhållandet mellan dem. I del nuva­rande förbudet anges dämtöver som föremål för avtalet alt del avser samråd eller annan samverkan. Dessa senare begrepp redovisar därmed avtalets innehåU, dvs. vad det är förbjudet att sluta avtal om.

I konkurrensutredningens förslag betecknar begreppen samverkan och samråd inte innehållet i ett otUlåtet samarbete. Detta innehåll exemplifie­ras i stället genom en uppräkning som bl. a. tar sikte på att någon skall avstå från att avge anbud eller skall avge högre anbud än annan. I stället använder utredningen begreppen samverkan och samråd som beskrivning på den aktivUet som är förbjuden vid sidan om ingåendet av avtal och tUlämpningen av detta. Detta innebär all aktiviteterna avtalsslut, avtalstill-lämpning, samverkan och samråd mellan företag kriminaliseras om de går ut på tillämpning av vissa andra, särskilt angivna beteenden. Till de aktivi­teter som är förbjudna - när de går ut på dessa beteenden - lägger utredningen vidare att en näringsidkare eljest söker förmå någon till sådan åtgärd. Vagheten i det sistnämnda begreppet har jag berört i del föregåen­de (3.4.1.3.). Enligt utredningen avser det en rriedveten aktivitet som inle endast är obetydlig.

Av det anförda framgår att utredningen i fråga om otillåtna aktiviteter har gjort förbudet mycket vittgående. Det finns därför enligt min uppfatt­ning en betydande risk för att helt normala öch vardagliga affärskontakter samt sedvanhg informafionsspridning skuUe komma att omfattas av förbu­det utan att det i de flesta fall finns något behov därav från samhällssyn­punkt. Samtidigt som förbudet på detta sätt är ytterligt vidsträckt saknar det tillräckligt klara yttergränser. Jag vill därvidlag peka på oklarheten om innebörden av det begrepp "samråda" som utredningen föreslår. Däri lägger utredningen ett krav på "ett konkret handlande som har karaktären av att man rådslår och som inte endast utgör ett mer lösligt omnämnande av" vissa frågor.

Enligt min mening bör av i första hand rättssäkerhetsskäl önskemålet om en så effektiv bestämmelse som möjligt inte leda tiU att förbudet avfattas på detta sätt. Därför bör man gå andra vägar då det gäller att söka göra anbudskartellförbudet mer effektivt.

Jag har särskilt övervägt om byggkonkurrensutredningens förslag skulle vara bättre ägnat att genomföras. Nämnda utredning föreslog, som jag fömt har redovisat, följande avfattning: Har anbud å försäljning av förnö­denhet eller utförande av tjänst här i riket infordrats från flera företagare samtidigt, må de ej utan tillstånd av marknadsrådet samråda eller eljest samverka innan någon av dem avgiver anbud.

Min kritik mot begreppen samverka och samråda har dock relevans också i fråga om byggkonkurrensutredningens förslag. Visserligen görs däri en ytterligare avgränsning genom kravet på att anbud skall ha införd-

 

Prop. 1981/82:165                                                  120

råts från flera företag samtidigt. Å andra sidan begränsas därigenom det f. n. förbjudna området. Byggkonkurrensutredningens förbudsförslag fång­ar ju inte upp avtal om framtida samråd. Jag delar konkurrensutredningens uppfattning att också sådana avtal alltjämt bör vara förbjudna, när de har ett visst innehåU.

Vad man — vid sidan om avtal - bör söka hindra beträffande anbudskar­teller är enligt min mening att företagen i samförstånd iakttar ett visst handlingsmönster vars inriktning på väsenfiiga punkter generellt får till verkan att anbudsförfarandets gmnd - den hårda, prispressande konkur­rensen - väsentligt rubbas. Detta är vad konkurrensutredningen kallar för samordnade förfaranden.

En samordning av ett sådant slag är en företeelse som uppmärksamma­des redan vid KBL:s tillkomst år 1953. Det förhandlingssystem som då introducerades var begränsat till de s. k. monopolist- och kartdlfaUen. Jag har tidigare (2.3.2.) redovisat dessa. På sätt som jag då berörde hade det i dåvarande 5 § KBL intagna kartellfallet den avfattningen att "mellan före­tagare slutits kartellavtal eller annan liknande överenskommelse eller el­jest i samförstånd tiUämpas gemensamt förfarande, som berör pris-, pro­duktions-, omsättning- eUer transportförhållanden". Som jag därvid fram­höll slopades begränsningen till monopolist- och kartellfallen år 1956 i samband med att KBL utvidgades till att avse alla slags konkurrens­begränsningar med skadlig verkan.

Enligt min uppfattning kan den i sak önskvärda skärpningen av anbuds­kartellförbudet med fördel knyta an till den en gång i KBL använda formuleringen. Det finns då ett avgränsande kriterium - det i samförstånd iakttagna handlingsmönstret - som det är lämpligt att bygga förbudet på. Samtidigt uppnås en betydande och sakligt starkt befogad utvidgning av det kriminaliserade området, utan att detta sker på bekostnad av rättssä­kerheten. Man knyter vidare an till ett etablerat begrepp som har vunnit en belysning i rättstillämpningen samt konkurrensutredningens betänkande. Frågan om humvida gemensamma förfaranden förekommer har sedan många år vid skilda tillfällen prövats i rättstillämpningen.

Mot denna bakgmnd förordar jag att ett anbudskartellförbud i den nya konkurrenslagen får följande innebörd i vad avser otillåten samverkan, när den är inriktad på vissa särskilda beteenden som jag strax skall behandla: En näringsidkare får inte ingå eller tillämpa en överenskommelse med en annan näringsidkare eller i samförstånd med en sådan tillämpa ett gemen­samt förfarande, om överenskommelsen eller det gemensamma förfaran­det innebär att vid anbudstävling för tiUhandahåUande av en vara, tjänst eUer annan nyttighet inom landet sådana beteenden skaU förekomma.

I mitt förslag ingår inte den ytteriigare aktivitet som utredningen vill förbjuda, nämligen att näringsidkaren eljest söker förmå annan näringsid­kare till otillåten åtgärd, som av utredningen beskrivits som samverkan eller samråd. Skälet är tyngden av den kritik som har riktats mot förslaget.

 

Prop. 1981/82:165                                                  121

Del önskemål om ökad slagkraft åt förbudet som har legat tiU gmnd för utredningsförslaget har jag dock stor förståelse för. Jag menar att man kan tillgodose önskemålet på ett bättre sätt. Detta är att man kriminaliserar påtryckningar som en näringsidkare utövar på en annan näringsidkare i syfte att en förbjuden överenskommelse skall ingås eller tillämpas eller att ett förbjudet gemensamt förfarande skall tillämpas. Innebörden av detta behandlas i specialmotiveringen.

Jag går nu över till frågan om vilka beteenden som - i förening med de angivna aktiviteterna - bör föra med sig straffbarhet.

I 9§ konkurrensutredningens lagförslag anges dessa beteenden så, att det skaU vara fråga om att någon skall avstå från att avge anbud, att viss anbudsgivare skall avge högre anbud än annan eller att samarbete eljest skall förekomma vid anbudsgivning ifråga om bestämmandet av anbuds­summa eller betalningsvillkor.

De förfaranden som utredningen vill täcka in med denna avfattning är bl. a. kvotering och andra normer för fördelning av leveranser mellan sig som företag tillämpar. Också återkallande av anbud täcks in liksom s. k. artighetsanbud (skyddsanbud). Vidare omfattas ett samarbete om t. ex. lägsta pris för ett anbud.

Remissinstansema har haft detaljerade synpunkter även i nu aktuella avseenden. Bl. a. har Sveriges advokatsamfund riktat kritik mot begreppet anbudsförfarande och i stället förordat uttrycket anbudstävlan. 5/ m.fi. som godtar begreppet anbudsförfarande, pekar pä att konkurrenssitua­tionen normalt framträder genom sättet för anbudsinfordran. Det kan här röra sig om annonsering i dagspressen (öppen anbudsinfordran). Vidare kan det vara praxis med konkurrens även vid s. k. begränsad anbuds­infordran, som sker genom inbjudan till endast vissa företag. Organisatio­nerna anser det vara nödvändigt att den gmndläggande fömtsättning som utredningen bygger på kommer tUl uttryck i lagtexten. Denna förutsättning är att de som samverkar eller samråder på något sätt är eller kan bh konkurrenter med varandra i fråga om den prestation som anbudsförfaran­det avser. Om inte detta markeras i bestämmelsen faller samråd med kreditgivare eller andra finansiärer, konsulter etc. in under förbudet, anser organisationerna. Dessa förordar att 9 § första stycket 1 får avse det fallet att någon skall avstå från alt avge anbud i syfte att åstadkomma fördelning av uppdrag mellan olika anbudsgivare. -Advokatsamfundet uttalar sig ock­så i sådan riktning.

SI m.fi. menar vidare att begreppet betalningsvillkor är oklart till sin innebörd. Också andra remissinstanser för fram detaljsynpunkter. Bl.a. pekar MD på att den föreslagna formuleringen inte torde utgöra hinder mot alt flera näringsidkare avtalar om att den av dem, som erhåller uppdrag efter avgivande av anbud, på visst sätt har att till de övriga utge ersättning härför - något som för de samverkande skulle reducera drivkraften att avge lägsta möjliga bud.

 

Prop. 1981/82:165                                                  122

Jag finner några av de synpunkter som har förts fram välgmndade. Även om vissa förändringar således bör göras är det min bedömning att utred­ningens förslag i stort utgör en välavvägd konkretisering av del nuvarande anbudskartellförbudet. Jag förordar att förbudets första stycke, som av­gränsar det primärt förbjudna, ges den avfattning som framgår av 14 § i det remitterade förslaget.

Konkurrensutredningen anser att ett undantag skall göras från anbuds­kartellförbudet och anför att vissa former av samverkan vid anbudslävling-ar kan, som har påpekats bl. a. vid remissbehandUngen av byggkonkur­rensutredningens betänkande, vara nyttiga och till beställarens fördel eller i vart fall vara påkallade för att den prestation ett anbud avser skall kunna genomföras. Sådana företeelser är enligt utredningen att näringsidkare beträffande visst anbudsförfarande samverkar eller samråder med annan näringsidkare om att flera näringsidkare skall gå samman för samfälld prestation med gemensamt anbud. Vidare kan det gälla att någon av dem skall medverka som underleverantör till anbudsgivare. Eftersom det alltså inte kan hävdas att dessa former av samarbete generellt har skadlig verkan bör de, uttalar utredningen, tas undan från förbudet.

Innebörden av undantaget utvecklar utredningen på följande sätt (s. 416):

En särskild form av prissamarbete vid anbudsförfarande föreligger när näringsidkare lämnar ett gemensamt anbud, bl. a. ett anbud som självstän­diga näringsidkare avger tillsammans i enkelt bolag. Man talar här ibland om konsortier. Detta samgående om utförandet av prestationen innebär givetvis ett samarbete också i fråga om anbudssumman och omfattas därför tekniskt av förbudet. Av detta skäl och då gemensamma anbud bör tillåtas har gjorts ett undanlag för sådana anbud.

En med gemensamma anbud närbesläktad situation föreligger när anbud avges av en särskilt bildad juridisk person som utgör sammanslutning av tillverkare. Härvid kan det vara fråga om en redan befintlig säljorganisa­tion - säljbolag eller säljförening - som i eget namn säljer delägarnas produkter e. d.

Det kan givetvis inträffa att en sådan av medtävlare bildad säljorganisa­tion lämnar anbud vid anbudstävhng. Anbudet behöver därvid inte innebä­ra att delägarna skall utföra en prestation tillsammans. Fråga kan ju vara om exempelvis försäljning av en produkt som de alla tillverkar var för sig. Vidare förekommer att självständiga näringsidkare går samman vid visst anbudsförfarande på så sätt att de bUdar en särskUd juridisk person som i eget namn lämnar anbud på en för delägarna gemensam prestation.

I fråga om anbudsgivning genom juridisk person kan sägas följande.

Innebörden av priskartellförbudet i 7 § lagförslaget är, som har anmärkts under paragrafen, att samverkan, samråd eller påverkan mellan konkur­renter om att gemensamt sälja sina nyttigheter genom en för ändamålet bildad säljorganisation inte är otUlåten eftersom vissa positiva effekter kan vara knutna därtUl.

På ett liknande sätt kan ett samarbete med gemensam säljorganisation ibland framstå som nyttigt i fråga om de kvalificerade prestationer som det ofta gäller i samband med anbudstävlingar.

 

Prop. 1981/82:165                                                  123

Därför är andra styckets undantag i fråga om gemensamt anbud tillämp­ligt på det i sak likställda förfarandet att avge anbud genom särskUd juridisk person. Det bör dock särskilt framhållas att i begreppet samfälld prestation med gemensamt anbud, som undantaget avser, i princip ligger att de samverkande alla skall på något sätt delta i utförandet av den prestation som anbudsförfarandet avser. Att exempelvis leverantörer av en vara går samman om att genom en juridisk person lämna ett enda anbud om leverans som de i princip var för sig hade kunnat åta sig, innebär inte alt de har gått samman för samfälld prestation på sätt som åsyftas med nämnda undantag.

Vid remissbehandlingen uttalar NO följande: Enligt specialmotiveringen ligger häri att de samverkande alla skall delta i utförandet av den prestation som anbudsförfarandet avser. Samgående mellan leverantörer om ett enda anbud när leverantörerna var för sig hade kunnat åta sig leveransen sägs inte åsyftas med undantaget. Denna förklaring är mycket väsentlig och borde, enligt NO:s mening, komma till direkt uttryck i lagtexten. Det ligger annars nära till hands att man inläser étt generellt undantag för i stort sett all gemensam anbudsgivning. Undantaget kan måhända omformuleras på

ungefär följande sätt: "---- gemensamt anbud i fall då samverkan är en

fömtsättning för prestationens fullgörande. Första stycket gäUer inle heller
förfarande i den formen att näringsidkare medverkar        ".Ett konsor­
tium eller liknande som bildas för leveranser eller arbeten av större omfatt­
ning än deltagarna var för sig kan prestera behöver därmed inte söka
dispens även om samarbetet avser upprepade tillfällen. Men om delta­
garna, vUket kan ligga nära tiU hands, även vill samarbeta i fråga om
mindre uppdrag, skaU detta inte vara möjligt utan dispens av marknads­
domstolen. För att komma in under undantaget bör det inte heller vara
tillräckligt att samarbete anges avse prestationer av sådan storlek och art
att enskilda deltagare i samarbetet inte kunnat fullgöra dem. Den faktiska
tillämpningen måste vara avgörande för bedömningen.

SI m.fi. tar upp förhåUandel mellan de nya förbuden och anbudskartell­förbudet. Organisationerna konstaterar att samarbete i gemensamma sälj­bolag uttryckligen undantas från det av utredningen föreslagna priskartell­förbudet. Från förbudet mot anbudskarteller görs undantag för gemensam­ma anbud. De varor som säljs i ett försäljningsbolag kan, fortsätter organi­sationerna, i många fall bjudas ut både genom vanlig försäljning och genom anbud i anbudsförfarande. Är formen för upphandling i en viss situation anbudsförfarande och de genom försäljningsbolaget samverkande företa­gen i och för sig självständigt hade kunnat utföra den ifrågavarande presta­tionen träffas samverkan av anbudskartellförbudet. Detta kan enhgt orga­nisationemas uppfattning inte ha varit utredningens mening med definitio­nen av begreppet "samfälld prestation med gemensamt anbud". - LRF ansluter sig till detta.

MD uttalar att uttrycket "förfarande som avser att flera näringsidkare skall gå samman för samfälld prestation med gemensamt anbud" bör

 

Prop. 1981/82:165                                                  124

utbytas mot formuleringen "förfarande som avser samarbete mellan nä­ringsidkare för åstadkommande aV samfälld prestation med gemensamt anbud".

Jag finner ett undantag i fråga om gemensamma anbud m. m. välmoti­verat. Den närmare utformningen av undantaget återkommer jag till i specialmotiveringen.

Jag går nu över tUl att behandla utredningens förslag om en upplysnings­phkt när anbudsgivare haf deltagit i de nyss uppräknade tillåtna förfaran­dena. Enligt förslaget skall vederbörande senast när han avger anbudet skriftligen lämna uppgift om detta förhåUande till den som har infordrat anbudet.

Vid remissbehandlitigén framhåUer SI m.fl. att såväl i Sverige som internationellt man framför allt vill komma åt hemliga anbudskarteller, där beställaren vilseleds öm att konkurrens förekommer. Försöker man göra en nyanserad förbudsbeslämmelse där lojala förfaranden inte hindras finns en risk att det blir alltför lätt att maskera otillbörliga handlingssätt. Motåt­gärder häremot är då insyn även i de lojala förfarandena vilket skärper beställarnas vaksamhet. Organisationerna pekar på en viss nackdel med den föreslagna automatiska upplysningsplikten - betydande administrati­va komplikationer - men anser sig böra acceptera den. De anser dock att upplysningsplikten enbart bör avse vid anbudstillfället gällande avtal och inle s. k. spräckta konsortier eller avtal som har upphört att gälla.

SI m.fi. uttalar vidare följande: Av vad organisationerna har anfört om avgränsning av personkretsen och förbjudna förfaranden följer att upplys­ningsplikten bör avgränsas på motsvarande sätt. Dessutom synes bestäl-larintresset inte påfordra en uppgiftsskyldighet som avser "typiska" un­derleverantörer som på grund av sin storlek eller annat förhåUande inte torde vara i stånd att avge eget huvudanbud. Från konkurrensbegräns­ningssynpunkt torde för dessa fall heller knappast finnas något större intresse för att kräva en uppgift härom i samband med anbudsgivningen. Detta synes också vara utredningens uppfattning när den anför (s. 417 i betänkandet): "Det åligger alltså anbudsgivaren att lämna upplysning om den samverkan eller del samråd som har förekommit med konkurrenter om gemensamt anbud eUer medverkan som underleverantör". Den föreslagna regelns avfattning ger däremot inte uttryck för att uppgiftsskyldigheten skulle vara begränsad till sådan underleverantör som kan sägas vara reell konkurrent. Det finns dock enligt organisationerna skäl för en ytterligare begränsning. De vill också tfrågasätla nödvändigheten av skriftlig upp­giftsskyldighet när anbud kan lämnas muntiigen. Regeln synes endast leda till en ökad byråkratisering.

LRF ansluter sig på flera punkter till vad SI m.fl. uttalar liksom även Byggherreföreningen. Denna anför vidare att del inte är ovanligt i bygg­nadsbranschen att anbud infordras för. annans räkning, nämligen i den formen att ett s.k. byggledarföretag eller annan konsult infordrar anbud.

 

Prop. 1981/82:165                                                  125

avsett att ställas tiU en byggherre. I dessa faU är det inte särskilt lämpligt att den föreskrivna uppgiften lämnas till den som har infordrat anbudet. I stället bör uppgiften lämnas till den som anbudet riktas till- Föreningen tfrågasätter också om det inte innebär överdrivet nit att föreskriva skriftlig uppgift i de faU anbudet avges muntligen. Om man slopar skriftlighetskra-vet, kan man föreskriva alt uppgiften skall lämnas "i anbudet".

Jag finner en upplysningsskyldighel av den föreslagna arten myckel lämplig. På så sätt bringas omständigheter som kan vara av betydelse för beställarens bedömningar till dennes kännedom. Det bör framhållas att skyldigheten endast avser förfaranden som inte har straffbelagts.

När det gäller detaljutformningen vill jag allmänt framhålla följande. Den av utredningen föreslagna bestämmelsens räckvidd bör j yiss mån begrän­sas. Jag anser det dock vara olämphgt att inskränka upplysningsskyldighe­ten till enbart vid anbudstillfallet gäUande avtal. Vidare synes det mig inte möjligt att i lagtexten skilja av underleverantörer spm kan anses som "typiska" och som på gmnd av sin storlek eller annat förhållande inte skulle vara i stånd att avge eget huvudanbud. Frågan om vilka uppgifter som skyldigheten omfattar kommer jag att behandla i speeialmotiveringen. Redan nu vill jag dock fömtskicka att det är själva förhållandet att man har deltagit i de särskilt angivna förfarandena som skaU bringas till beställarens kännedom, med uppgift om de deltagande företagen. Denna uppgift är det väsentliga. Någon ohanterlig uppräkning av formerna för kontakter tvingas således inte fram genom uppgiftsskyldighelen.

Vidare delar jag utredningens uppfattning att uppgifterna bör lämnas skriftligen. Bakgrunden är givetvis bevissvårigheter som annars skulle kunna uppkomma. Byggherreföreningens synpunkt att uppgiften bör läm nas till den som anbudet riktar sig till synes mig värd att beakta. Eftersom uppgift bör kunna lämnas också innan anbudet ges in bör dock en omfor­ mulering ske.

3,4.3 Undantag från de straffbelagda förbuden

3.4.3.1 Förfaranden som har sin gmnd i en internationell överenskom­melse

I konkurrensutredningens betänkande lämnas en redogörelse för ut­ländska och internationella åtgärder på konkurrensbegränsningsområdet. I redogörelsen behandlas bl. a. Sveriges frihandelsavtal med den europeiska kol- och stålgemenskapen (CECA). Utredningen framhåller att CECA-avtalet föranledde en särskild författning, nämligen lagen (1972:762) om prisbestämmelser för järn- och stålmarknaden, CECA-lagen. Enligt 10 § nämnda lag äger inte bmttoprisförbudet i 2 § KBL tillämpning i fråga om pris som avses i CECA-lagen, om detta är oförenligt med de bestämmelser om priser på järn- och stålvaror och om transportpriser som finps i artikel 20 i CECA-avtalel.

Flera remissinstanser, bl.a. KK, NO och SI m.fl., tar upp frågor i anslutning tUl detta undantag. KK anför bl. a. följande:

 

Prop. 1981/82:165                                                  126

Sverige har i och med frihandelsavtalet med den europeiska kol- och stålgemenskapen också iklätt sig vissa förpliktelser på stålprissättningens område. Häri åtar sig den svenska regeringen att i fråga om priser för leveranser såväl på svenskt område som tiU den gemensamma marknaden, som verkställs av svenska företag, garantera huvudprinciperna i CECA:s egna prisregler.

Med stöd av CECA-lagen har regeringen i särskild kungörelse (1973:720) uppdragit åt kommerskollegiet att utfärda de tillämpningsbe­stämmelser, som erfordras i anledning av de svenska åtagandena i artikel 20:2. Så har skett. Frågan uppkommer nu, hur dessa bestämmelser för­håller sig till den nuvarande konkurrenslagstiftningen och till den av utred­ningen föreslagna. På en punkt har statsmakterna redan reglerat denna fråga, nämligen CECA-lagens förklaring att 2 § KBL ej äger tillämpning på ifrågavarande varuområde, om delta är oförenligt med bestämmelsema i vårt frihandelsavtal med CECA. Utredningen föreslår i materiellt hänseen­de inte någon ändring på denna punkt. Här kan antecknas, att kommers­kollegiets meddelande angående prisbestämmelser på stålområdet ålägger stålproducenterna att i avtal med sina köpare förplikta dessa att iaktta prisreglerna vid återförsäljning av varor i oförändrat skick, fortsätter KK.

Gmndläggande för CECA:s prissystem är, uttalar KK vidare, att varje stålproducent självständigt fastställer, publicerar och ändrar sin prislista. Prishstan skall i princip gälla non-diskriminatoriskt gentemot aUa köpare. Avvikelser från prislistan får ske endast under vissa fömtsättningar, bl. a. genom s.k. aUnjering. Kommerskollegiet har i de grundläggande tillämp­ningsbestämmelserna endast i ett avseende auktoriserat ett prissamarbete mellan de svenska stålproducenterna. Det gäller frakttarifferna, vilka en­ligt CECA:s grundläggande principer skall vara offentliga. Den av Sverige valda lösningen på detta offentlighelsproblem har varit att ålägga produ­centerna att själva offentliggöra sina tillämpade fraktpriser. Kommerskol­legiet har godkänt ett förfarande, varigenom stålföretagen i sina prislistor hänvisar till gemensamt (av Stålmarknadsinstitutet) fastställd frakttariff-publikation.

KK tillägger bl. a. följande: Vad som hittills har sagts om CECA:s regler och regleina i Sveriges avtal med CECA har avsett vad som gäller under normala marknadsförhållanden. CECA-fördraget ger emellertid möjlighet att tillgripa extraordinära åtgärder då en "påtaglig krissituation" (crise manifeste) föreligger eller är omedelbart förestående. Kommissionen kan t. ex. i enlighet med artikel 58 i CECA-fördraget införa ett bötessanktione-rat system med produktionskvotering då gemenskapen befinner sig i ett sådant krisläge. På prisområdet kan i enlighet med artikel 61 i fördraget minimipriser införas om en sådan kris föreligger eUer är omedelbart före­stående. Även i detta fall sanktioneras överträdelse mot ett sådant beslut med böter. Hittills har trots rådande svårigheter på den gemensamma marknaden något produktionskvoteringssystem inte införts. Däremot har minimipriser införts för vissa varor.

 

Prop. 1981/82:165                                                  127

KK pekar mot bakgmnd av den svenska regeringens samt EG-kommis-sionens tolkning av avtalet på att svenska företagare tUl följd av internatio­nell överenskommelse kan försättas i en situation där de riskerar att komma i konflikt med priskartellförbudet. I och för sig är det inte heUer uteslutet att företagare till följd av någon liknande överenskommelse också kan komma i konflikt med marknadsdelnings- och anbudskartellförbuden.

I fortsättningen uttalar KK bl. a. följande. Eftersom det inte bör komma ifråga att tillämpa förbud mot åtgärder som är det avsedda resultatet av en internationell överenskommelse eller en ofrånkomlig följd av denna bör undantag för sådana åtgärder göras i någon form. Detta kan exempelvis ske genom att det i 2 kap. 10 § införs ytterligare ett undantag med innebörd att förbuden i 2 kap. 6-9 §§ inte gäller ifråga om förfaranden som har sin grund i internationell överenskommelse som Sverige har ingått. Alternati­vet skulle annars kunna vara att berörda företag ansöker om dispens enligt 2 kap. 11 §, men detta synes mindre tilltalande eftersom förelagen inte själva har tagit initiativ till dessa förfaranden. Genom att utöka antalet undantag i 10 § med det ovan föreslagna utformas också lagen så att det nämnda av kollegiet sanktionerade frakttariffarrangemanget, liksom CECA-prisreglernas åläggande att tillverkare i vissa fall är skyldiga att vid sina leveranser till senare handelsled ställa upp villkor i fråga om priserna vid vidareförsäljning, också undantas från förbuden i 6-9 §§.

Även NO redogör för de åtgärder som har vidtagits på slålområdet inom ramen för CECA-lagens bestämmelser och för fram liknande synpunkter som KK. NO tillägger att, ehum detta knappast behöver uttryckas särskih i lagtexten, det bör i förarbetsform inskärpas att undantaget endast gäller sådana förfaranden som är det direkta och avsedda resultatet av den internationella överenskommelsen eller en ofrånkomlig följd av denna. 1 tveksamma faU anser NO att företagen bör söka dispens. Samtliga undan­tag från en viss lag bör anges i denna lag för att göra bestämmelsernas räckvidd överskådlig. Av denna anledning bör enligt NO undantaget i CECA-lagen från bmttoprisförbudet överföras till en ny konkurrenslag medan man i CECA-lagen kan göra hänvisning tUl denna nya lag.

SI m.fi. har liknande synpunkter som KK och NO. Organisationerna pekar bl. a. på att en brevväxhng meUan svenska regeringen och kommis­sionen och ett i samband därmed ingånget åtagande från svensk sida har tvingat de svenska verken att anpassa sina prislistor till de högre CECA-priserna. Svenska företag kan sålunda på gmnd av internationell överens­kommelse komma i konflikt med priskartellförbudet. Organisationerna kan inte utesluta att konflikt även kan ske med marknadsdelnings- och anbuds­kartellförbudet. Vidare framhåller de betydelsen av att svenska företag inte hindras att medverka till fullföljande av svenska internationella åta­ganden.

För egen del vill jag anföra följande.

Jag vill till en början nämna att sedan remissinstansernas yttranden

 

Prop. 1981/82; 165                                                 128

avgavs ytterligare åtgärder har vidtagits på stålområdet. Sålunda förklara­de kommissionen i oktober 1980 att gemenskapens stålindustri befann sig i en "påtaglig krissituation" och produktionskvolering infördes, Sommaren 1981 utfärdades föreskrifter som inkluderade gemenskapens grossister i prisregelsyslemet. 1 Sverige har föreskrifter utfärdats spm förphktigar svenska grossister att respektera CECA:s prisregler (KFS 1981; 11), Före­skrifterna trädde i kraft den 16 november 1981. Däremot har inte någon produktionskvotering införts i Sverige.

Vissa remissinstanser har förordat att det på förbudsområdet görs ett genereUt undantag för förfaranden som har sin grund i en internationell överenskommdse som Sverige har ingått, Enligt min mening bör dock f, n. undantag göras i det enskilda fallet vid införlivandet av överenskommel­sen, Så har skett genom CECA-lagens undantag från bmttoprisförbudet. Anledning att utvidga del undantagna området torde nU inte föreligga, Jag förordar att det i konkurrenslagen görs en hänvisning til! CECA-lagen. En redaktionell ändring som krävs i sistnämnda lg återkommer jag till i samband med vissa ändringar i bf-a. lagen om marknadsdomstol m.m., som jag kommer att anmäla särskilt för regeringen.

3.4.3.2 Koncerntransaktipner

Vid tillämpningen av KBL har det ifrågasatts huruvida förbuden mot bmttopriser och anbudskarteUer är tillämpliga på transaktioner som sker inom samma koncern, Som ett exempel kan tas att ett moderföretag levererar varor till ett dotterföretag och därvid betingar sig att det senare inte får underskrida visst pris för varan vid-återförsäljning. Men det kan också vara så att moderförelaget utan samband med leverans bestämmer vad dotterföretaget skall hålla för pris vid sin försäljning. Ett annat exem­ pel som har diskuterats är motsvarande beleende inom ramen för skilda rörelser m. m- som en och sammajuridiska person bedriver.

I förarbetena till bruttoprisförbudet uttalade (prop. 1953:103 s. 280) departementschefen att förbudet endast avsåg sådan vertikal prisbindning som upprätthålls av sinsemellan självständiga företagare. Därmed upp-kpmnier frågan när företagare skall anses sinsemellan självständiga.

En fömtsäUning måste till en början vara att det rör sig om juridiskt sett skilda personer. Exempelvis måste ett bolag, som i sin verksamhet driver såväl grossiströrelse som återförsäljning, vara oförhindrat att internt be­stämma ett brultopris som skall tillämpas i bolagets butiker. Detta framgår av MD 9/1974 (PKF 1974:5-6).

Är det väl fråga om skUda juridiska personer har förbudet tolkats kunna vara tillämpligt också i det fall att dessa personer saknar affärsmässig självständighet.' Detta kan vara fallet när ett företag år mpderbolag (jll ett aiinat.

' Martenius, Lagstiftningen om konkurrensbegränsning, Stockholrn 1965, s. 68.

 

Prop. 1981/82:165                                                                129

Vad som är gäUande rätt på denna punkt torde inte ha prövats av domstol.

Konkurrensulredningen uttalar att om exempelvis ett bolag har det bestämmande inflytandet över ett annat bolag och därtill ett väsenfiigt intresse i det senares stäUning och resultat det synes tveksamt om det är lämpligt att beteckna bolagen som sinsemellan självständiga ur den synvin­kel som är av betydelse enligt KBL. I en ekonomisk enhet av del berörda slaget ligger del i sakens natur att dotterbolaget på grund av sin beroende ställning och de gemensamma intressena ofta kommer att tillämpa återför-säljningspriser som är lämpliga från koncernens sida sett. Att mot denna bakgrund låta förbudet gälla dessa situationer synes vara ulan mening från konkurrensvårdande synpunkt. Utredningen pekar därvid på att de två bolagen i verkligheten inte konkurrerar med varandra.

Utredningen uttalar vidare följande: EG ser inte koncerninlerna transak­tioner som konkurrensbegränsande åtgärder. I linje med att koncernföre­tag betraktas som en enhet när det gäller interna dispositioner, betraktas de i EG-rätlen såsom en enhet också mot sin omvärld, dvs. i förhållande till bl. a. köparna, i den mån de faktiskt fungerar enhetligt. Denna princip om ekonomisk enhet har ansetts kunna innebära, att den juridiska själv­ständigheten hos ett företag, som tiUhör en företagsgrupp av besläktade företag, måste respekteras i konkurrensrättsligt hänseende av tredje perso­ner endast till den grad som självständigheten respekteras av moderbolaget och de övriga besläktade företagen själva.' Också i Sverige har ansetts alt det finns goda skäl att räkna med all ett hknande betraktelsesätt skulle komma all hävdas av en svensk domstol. Härvid har åberopats som gmnd del förhållandet att man inom konkurrensrätten måste arbeta med konkur­rensrättsligt relevfinta kriterier, som sluter an till de ekonomiska realite­terna, och inte kan stanna vid ett mer formaljuridiskt, associationsrätlsligt resonemang.

Enligt kpnkurrensutredningens bedömning talar övervägande skäl av den art sorn har berörts för att koncerninterna transaktioner generellt tas undan från hela det straffbelagda området.

Utredningen har övervägt men inte funnit lämpligt all också ta undan med koiicernfallet jätnförliga omständigheter. Hit hör att en fysisk person äger aktierna i två skilda bolag eller att någon på skUda gmnder har ett dominerande inflytande över flera företag, som därigenom kan sakna själv­ständighet i förhållande tiU varandra. Ett sådant undantag skulle enligt utredningen föranleda en rad tolkningsproblem och kunna göra förbuden ineffektiva. Därför bör frågan lösas dispensvägen.

' Se Bernitz, Gorton och Grönfors, Sjöfart och konkurrensrätt, Göteborg 1976, s. 97, och Stenberg, Studier i EG-rält, Nyköping 1974, s. 245 f.  Se a. a. av Bernitz m. fl., s. 98.

9   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  130

Vidare anför utredningen följande. Slutligen bör anmärkas att koncern­undantaget inte ger uttryck för uppfattningen att koncerninterna transak­tioner ej kan medföra skadlig verkan. Tvärtom kan så vara fallet och då kan ingripande ske enligt 2 kap. 1 § utredningens lagförslag. Ett praktiskt exempel kan vara underprisförsäljning i den formen att ett moderföretag vid leverans till ett dotterföretag i senare led tillämpar ett pris som ger dotterföretaget möjlighet att slå ut konkurrenter. Det kan också vara så att ett moderföretag, som levererar till flera, ger utomstående sämre villkor än företag inom koncernen. Koncernundantagel innebär endast alt därmed avsedda dispositioner inte lämpligen bör angripas med straffbelagda för­bud.

Remissinstanserna har inte riktat invändningar mot utredningens förslag på denna punkt. NO uttalar att begreppet koncern har getts samma inne­börd som den som har lagts till gmnd för 4 § lagen (1974:12) om anstäU-ningsskydd. Innebörden är vidare än aktiebolagslagens koncernbegrepp. Det finns emellertid företagssammanslulningar och företagsgmpperingar med ägarsamband, där man kan ha olika tolkningar huruvida de omfattas av koncernbegreppet eller inle, vUket kan skapa tveksamhet om undanta­gets räckvidd. Här torde det dock enligt NO röra sig om sådana frågor som bör lösas i rättstillämpningen. Självfallet är det väsentligt att koncernin­terna transaktioner av berört slag, särskilt på starkt koncentrerade mark­nader, kan bli föremål för ingripande enligt generalklausulen. Närheten till det förbjudna området får vid prövningen enligt generalklausulen tillmätas särskild vikt, anför NO. LRF, som avstyrker de föreslagna nya förbuden, pekar på att kooperationen inte kan sägas omfattas av koncernbegreppet, men utgör en parallell till detta. Förbundet anser att inte bara koncemför-■ hållanden utan även den kooperativa samverkan måste undantas från de nya straffbelagda förbuden för den händelse dessa införs.

Jag finner utredningens förslag välmotiverat i fråga om förbuden mot bmttopriser och anbudskarteller och förordar därför detta. För att gränser­na för vad som är straffbart skall få tillräcklig tydlighet föreslår jag dock att undantaget skall knyta an till koncernbegreppet i aktiebolagslagen (1975:1385). Eftersom de av utredningen föreslagna nya straffbelagda för­buden inte genomförs aktualiseras inte den av LRF väckta frågan.

Liksom utredningen vill jag understryka att missbmksbestämmelsen mycket väl kan få tillämpning på koncernlransaktioner, exempelvis på underprissättning. Men det finns också hknande eller andra sådana Irans--aktioner som kan vara diskutabla från konkurrenssynpunkt. Dit hör bl. a. att ett dotterföretag i grossistledet vid en prishöjning som del till dotterfö­retaget levererande moderföretaget tillämpar mot alla kunder i grossistle­det inte skaffar sig täckning för prishöjningen vid försäljning till fristående eUer i koncernen integrerade detaljister. Konkurrerande grossistföretag, som måste höja sht pris för att kompensera prishöjningen, kan därvid orsakas allvarliga konkurrensnackdelar.

 

Prop. 1981/82:165                                                  131

Jag yUI slutligen tUlägga att den av mig förordade missbruksbestämmel­sen givetvis kan användas också för ingripande mot sådana koncernbe­teenden som motsvarar vad som omfattas av de straffbelagda förbuden mot bruttopriser och anbudskarteller. Som ett exempel kan las att två dotterföretag utåt uppträder som konkurrenter i en anbudstävling men därvid kommer överens om att del ena förelaget skall avge ett s. k. skydds­anbud.

3.4.4 Frågan om kriminalisering av priskarteller och marknadsdelnings-karteller

Som jag har berört tidigare (3.1) föreslår utredningen alt två nya straffbe­lagda förbud skall föras in i konkurrenslagstiftningen. Dessa förbud avser s.k. priskarteller och marknadsdelningskarteller. Utredningen uttalar om priskarteller bl. a. följande.

Ett samarbete om prissättning, rabatter m. m. mellan dem som konkur­rerar i samma säljled benämns vanligen priskartell. Samarbetet kan också gälla kostnadskalkylering eller liknande. Det behöver självfallet inte avse samtliga företagare inom samma säljled. Av särskild betydelse är dock om ett sådant samarbete sker mellan dem som är prisledare e. d.

Utredningen har delat upp denna horisontella prissamverkan i tre typ­fall, nämUgen öppen eller dold prisbindning, samt vidare prissättning i gemensam säljorganisation och öppna prisrekommendationer. Del första gäller ett samarbete som låser prissättningen och därmed hindrar priskon­kurrens mellan de samverkande. Till detta typfall hör s. k. price-fixing, en dold prisbindning.

Det andra typfallet utgörs av vad som kallas en gemensam säljorganisa­tion som ditintUls konkurrerande leverantörer bildar. En gemensam, öp­pen prissättning är här en följd av den form man har vall för samarbete. Gemensamma säljbolag är exempel på detta.

TUl det tredje fallet räknar utredningen prisrekommendationer, som alltså inte är bindande, och som utfärdas öppet av konkuixenter till gemen­sam vägledning. Detta utgör en motsvarighet till vertikal cirkaprissällning och innebär att prisangivelserna formellt och reellt endast är vägledande för de berörda. Främst är det här fråga om prisrekommendationer från branschföreningars sida. Men det kan också vara fråga om avtal meUan endast några konkurrenter om priser som är rekommenderade.

En speciell form av horisontell prissamverkan är anbudskarteUer.

I fråga om öppen eller dold prisbindning anser utredningen alt den kan få till följd att även de mindre effektiva förelagen genom prissamarbetet får ett skydd mot konkurrens från de andras sida. Detta kan innebära att priset sätts så högl som krävs för att de förelag som har de högsta kostnaderna skall kunna beslå. Därmed kommer priset att ligga på en för hög nivå vilket också i andra avseenden är ägnat att leda till skadliga verkningar. Vidare kan redan kännedom om de övriga samverkandes agerande leda till en

 

Prop. 1981/82:165                                                  132

minskad återhållsamhet vid kalkylering och prissättning. De mer rationella företagen skaffar sig större vinster genom lägre kostnader utan all delta kommer konsumenterna tiU godo.

Vidare kan, anför utredningen, konkurrensviljan avimbbas genom sam­arbetet, eftersom de mer effektiva företagen till följd av detta hindras att låta sin överlägsenhet komma till uttryck i prissättningen. Detta innebär en allvarlig risk för att företagsstrukturen inle anpassas till vad som är ratio­nellt och effektivt. Faran för ytterligare prisökningar är vid sådant förhål­lande påtaglig. Såväl på kort som på lång sikt innebär detta samhällsskad­liga verkningar beträffande prisbildningen och näringslivets effektivitet. Detta gäller särskilt, påpekar utredningen, sådan prisbindning som kan få genomslag på marknaden i sin helhet eller på en väsentlig del av denna. Så kan vara fallet om denna form av prissamverkan omfattar flertalet av säljarna eller om den sker bland dem som är prisledare på marknaden. Dämlöver kan del förekomma ett bundet prissamarbele mellan mindre eller medelstora företag som ett led i åtgärder för all stärka konkurrens­kraften gentemot större förelag på marknaden. I dessa fall, fortsätter utredningen, kan effekterna av samarbetet vara lämpliga från allmän syn­punkt. I allmänhet måste nämligen de samarbetande på grund av sidokon­kurrensen låta vinsterna av samverkan komma till uttryck i prissättning m. m.

Utredningen uttalar sammanfattningsvis bl. a. all prisbindning mellan konkurrenter i princip utgör ett sådant avsteg från det marknadsekonomis­ka systemet som generellt är ägnat alt leda till skadlig verkan. Därför föreslår utredningen ett förhud mot såväl öppen som dold horisonteU prisbindning, alltså en kriminalisering.

Utredningen har ansett att i nuvarande läge missbmksprincipen alltjämt måste lämnas företräde framför förbud när det gäller formen för ingripan­den i fråga om samverkan som sker genom säljorganisationer. Vidare har utredningen funnit att ett priskartellförbud inte bör täcka vad som endast är vägledande priser i det horisontella ledet. Utredningens motivering på dessa punkter har jag redovisat tidigare (3.3.2.2).

1 fråga om utformningen av bestämmelsen anser utredningen övervä­gande skäl tala för all förbudet träffar också del förfarandet att näringsid­kare överlägger om all inleda prissamverkan, oavsett om överläggningarna leder till ett samarbete eller inle. Detsamma gäller när en näringsidkare söker förmå en annan att inleda ett otillåtet samarbete.

Mot bakgrund av bl. a. dessa överväganden har utredningen utformat priskartellförbudet så alt näringsidkare förbjuds att ingå eller tillämpa avtal eller pä annat sätt samverka eUer samråda med annan näringsidkare i samma säljled om bestämmandel av pris eller rabatt, som skall tiUämpas vid försäljning av vara eller tillhandahållande av tjänst eller annan nyt­tighet inom landet. En näringsidkare får enligt utredningsförslaget inte heller annars söka förmå en annan näringsidkare i samma säljled alt på

 

Prop. 1981/82:165                                                  133

visst sätt bestämma pris eller rabatt, som näringsidkaren skall tillämpa vid försäljning.

Två undantag görs från förbudet. Det första avser samarbete om pris eller rabatt som endast är vägledande. En fömtsättning är dock all samar­betet redovisas genom uppgift till myndighet som avses i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden eller anges öppet på annat sätt. Det andra undantaget gäller förfaranden som har sin gmnd i alt flera näringsidkare tillhandahåller vara, tjänst eller annan nyttighet genom särskild juridisk person eller annars gemensamt.

Vidare finner utredningen del nödvändigt med ytterligare undantag från priskartellförbudet. Till dessa återkommer jag senare.

Jag går nu över till att redovisa bakgmnden lUl utredningens andra förbudsförslag.

Utredningen uttalar att konkurrenter eller presumtiva konkurrenter ibland samarbetar genom att dela en viss marknad mellan sig, s. k. mark­nadsdelning. Delningen kan ske i olika former, varav kvoteringsavtal är en. Kvoteringen kan innebära att var och en av de samarbetande begränsar sin tUlverkning eller försäljning till viss mellan dem överenskommen andel av deras sammanlagda omsättning. Genom bestämmelser om t. ex. skade­ståndsskyldighet för den som överskrider sin kvot kan ett sådant avtal göras än mer effektivt, anför utredningen.

En annan form av delning brukar man beteckna som områdesdelning. Därvid förekommer att envar av de samarbetande får sitt geografiska distrikt att sälja i, fredat från konkurrens från de övrigas sida. Med detta förknippas skyldighet att inle gå utanför det egna distriktet.

Också marknadsdelning efter kundslag förekommer, fortsätter utred­ningen. Beroende på hur urvalet sker kan detta vara antingen likvärdigt med en geografisk delning eller ha en annan karaktär. Ett exempel på det sistnämnda är avtal mellan konkurrenter om att en av dem skall sälja endast till vissa av köparna på en marknad och de andra till de övriga köparna.

En särskild typ av marknadsdelning kallas hemmamarknadsskydd, anför utredningen vidare. Därvid kan en säljare träffa avtal om sådant skydd med en utländsk konkurrent. Detta innebär i allmänhet alt säljaren i sitt land inte skall mötas av konkurrens från den utländske avtalsparten.

Ytterligare en art av delning tar sikte på all var och en av de samarbetan­de skall specialisera sig på tillverkning av en särskild produkt, som de övriga då avstår från. Det kan här vara fråga om exempelvis de skilda delarna av en tekniskt avancerad produkt, såsom ett fartyg. Detta kallas vanligen specialiseringsavtal.

Utredningen uttalar att iakttagelser vid tillämpningen av generalklausu­len har visat att marknadsdelning genom kvotering eller indelning på geografisk gmnd eller i fråga om kunder är förenad med påtagliga skade­verkningar. Visserligen kan dessa typer av marknadsdelning enligt utred-

 

Prop. 1981/82:165                                                  134

ningen ibland leda till mer omedelbara effektivitetsvinster genom att de samverkande får sin, avsättning tryggad eller distributionskostnad mins­kad. Men av helt övervägande betydelse är dock, anför utredningen, att -när delning av detta slag omfattar hela marknaden eller en väsentlig del av denna - konkurrensen om köparna sätts ur kraft såvitt gäller de samarbe­tande. Ineffektiva företag kan få skydd och likartade negativa faktorer som vid prisbindning framträder. Utredningen uttalar alt de nu berörda del-ningskarlellerna genom detta i allmänhet är förenade med skadlig verkan. Därför föreslår utredningen ett straffbelagt förbud i fråga om delning av tUlverkning eUer försäljning av vara inom landet i kvoter eller på geogra­fisk grund eUer ifråga om kunder.

I likhet med vad som har angetts beträffande priskartellförbudet finner utredningen att de bör vara otillåtet såväl att överlägga om sådan delning som att ingå eller tillämpa avtal eller eljest samverka i nu aktuellt avseen­de. Delsamma gäller försök att förmå annan alt inleda ett otillåtet samarbe­te. Den särskilda situation som föreligger vid marknadsdelning gör det vidare befogat, anser utredningen, att förbudet omfattar också sådant som betecknas såsom endast vägledande, oförbindande e.d.

Som jag har nämnt tidigare föreslår utredningen ytterligare undantag från priskartellförbudet. Dessa skall enligt förslaget gälla också i fråga om marknadsddningsförbudet. TUl en början undantas från straffansvar för­faranden som ett koncernföretag tillämpar i förhållande till ett annat före­tag inom samma koncern. Inle heller gäller förbuden i fråga om ett förfa­rande som endast i mindre mån kan begränsa konkurrensen. Widare un­dantas förfaranden som utgör ett led i ett åtagande att för annans räkning sälja en vara eller tillhandahålla en tjänst eller en annan nyttighet. Slutli­gen undantas sådana förfaranden som har sin grund i upplåtelse av imma­teriell egendom.

Vidare bör nämnas att utredningen föreslår att MD i ett énskih fall skall kunna ge dispens från de straffbelagda förbuden. På denna punkt uttalar utredningen bl. a. att dessa visserligen grundas på att de otillåtna åtgärder­na generellt har skadlig verkan. Dock kan del, anför utredningen, i vissa fall förhålla sig annorlunda.

Jag går nu över till remissbehandlingen. De två nya förbudsbestämmel­serna tiUstyrks i huvuddrag av KK, MD, NO, KOV, SPK, SIND, länssty­relserna i Stockholms och Norrbottens län, MRF, TCO och LO. Förbuden avstyrks av länsstyrelsen i Kronobergs län, LRF, KF, Sveriges advokat­samfund, Sveriges köpmannaförbund, SACO/SR och Svenska civileko­nomföreningen. En tredje gmpp remissinstanser motsätter sig inte förbud mot vissa former av pris- och marknadsdelningskarteller men anser alt förbuden bör ges en klarare och mera begränsad räckvidd. Bland dessa instanser är handelskamrarna och SI m.fl. I fråga om den argumentation som åberopas hänvisar jag aUmänt till remissammanställningen.

Konkurrensutredningens förslag har mötts av en bred kritik från vissa av remissinstanserna, bl. a. Sveriges advokatsamfund.

 

Prop. 1981/82:165                                                  135

Advokatsamfundet pekar på svårigheterna i att utforma ett förbud mot priskarteller m.m. så precist att rättssäkerhetssynpunkterna tillgodoses utan att förbudet samtidigt ges en alltför vid eller snäv ram. Här uppkom­mer enligt samfundet en konflikt mellan, å ena sidan, rättssäkerhetssyn­punkten och kravet på en lättolkad avfattning av förbudet och, å andra sidan, önskemålet att åtgärder som samhället bör beivra faller innanför förbudet resp. att tillåtna åtgärder faller utanför. De undantag konkurrens­utredningen gör från förbuden är så utformade att det blir omöjligt för den enskilde att exakt kunna bedöma om ett förfarande är förbjudet eller inte. Enligt samfundets mening torde detta i praktiken komma att innebära att näringsidkarna, innan de vidtar en åtgärd såvitt avser prissamverkan eller marknadssamverkan, antingen kommer att söka dispens oberoende av om de anser förfarandet förbjudet eller inte, eller helt avslår från en åtgärd som annars kunde ha positiva konkurrenseffekter. Detta kommer att föra med sig en administrativ belastning på systemet vilket inte torde öka möjligheterna att snabbt och effektivt kunna ingripa mot fall där verklig skada föreligger. Samfundet anser vidare bl. a. att avfattningen av förbu­den och undantagen från dem inle är tillräckligt precis för att uppfylla rimliga krav på rättssäkerhet. Samfundet kan bl. a. av dessa skäl inte acceptera utökningen av förbudsområdet enligt utredningens förslag. 1 stället förordar samfundet att näringsidkare ges möjlighet att hos MD på förhand få prövat humvida ett visst förfarande som näringsidkaren redan tillämpar eller avser att tillämpa är förbjudet. Näringsidkaren skulle därvid vara fri att - utan att därmed göra sig skyldig till brott mot förbudet -tiUämpa förfarandet tiU dess MD:s uttalande erhållits. Kan en ordning av nu föreslagen kcU"aktär ej införas, kan samfundet av rättssäkerhetsskäl inte tillstyrka en utvidgning av förbudsområdet till att omfatta även priskar­teller och marknadsdelningskarteller utan förordar missbmksmetoden.

SI m.fi. anser bl. a. att vissa delar av de föreslagna nya förbuden inte fyller ens lågt ställda krav på fömtsebarhet och medför risk för godtycke vid rättstillämpningen. De anser vidare att det finns en uppenbar risk att lagstiftningen stannar på papperet och aldrig når ut tUl näringshvel eller leder till missuppfattningar och tolkningssvårigheter såväl för tillämpande myndigheter som för näringshvel.

För egen del vill jag anföra följande.

Att skilda former av prissamverkan och marknadsdelning i vissa situa­tioner kan ha skadlig verkan finner jag uppenbart. Liksom utredningen anser jag det vara mycket angelägel att samhället kan gripa in i sådana fall. Den fråga som därmed kommer upp är valet av teknik för ingripande, där utredningen förordar en kriminalisering med räckvidd generellt över hela näringslivet och alltså utan nu gällande begränsning av straffbeläggningen till specieUa situationer där en utvidgning av det kriminaliserade området efter hand kan ske på grundval av vunna erfarenheter.

Tanken på att mer generellt gå över från nuvarande missbmksprincip till

 

Prop. 1981/82:165                                                  136

en förbudsteknik har aktualiserats i tidigare sammanhang. Vid KBL:s tillkomst övervägdes förbudsfrågan särskilt. Föredragande departements­chefen fann därvid en kriminalisering tillrådlig endast i fråga om bmtto­priser och anbudskarteller. Också i samband med 1966 års effektiviserings-åtgärder på pris- och konkurrensområdet prövades förbudsfrågan. I likhet med riktprisutredningen fann föredragande departementschefen att ett för­bud mot prissamverkan då inle borde stadgas, bl. a. med hänsyn till alt en omfattande dispensgivning måste fömtses.

Vid de nyss berörda tillfäUen då förbudsfrågan övervägdes särskilt före­låg inte något utredningsförslag med, såsom nu är fallet, i lagtext beskrivna otillåtna handlingssätt samt utförliga motivuttalanden om förbudens inne­börd. Vad som har förekommit i det nu aktueUa lagstiftningsärendet, däribland den remisskritik som jag nyss redovisade, pekar dock på att mina företrädares slutsatser är riktiga. Jag vill utveckla detta på följande sätt.

Ett dilemma är att - om en kriminalisering skall få tillräcklig effekt mot sådana konkurrensbegränsande förfaranden som helt allmänt betecknas som prissamverkan och marknadsdelning — den samtidigt får en mycket generell avfattning och en bredd som straffbelägger också sådant som inte har skadlig verkan. Utredningens lagstiftningsteknik innebär här i sak att man angriper problemet genom att primärt förbjuda ett ytterst vidsträckt område. Redan genom den generalisering i uttryckssätten som därvid måste användas uppstår betydande tolkningsproblem när det gäller förbu­dels yttergränser. Genom olika undanlag från det primärt förbjudna söker utredningen till ett tillåtet område återföra vissa företeelser som bedöms inle vara lämpade för en kriminalisering. På det sätt som återföringen sker ger utredningsförslaget nya tolkningsproblem och ökar alltså osäkerheten om vad som är förbjudet. Redan från rättssäkerhetssynpunkt kan detta vara betänkligt, särskilt när man som är fallet enligt utredningsförslaget tvingas att i del primära förbudsområdet inbegripa företeelser som kan vara vardagligt förekommande i affärshvet, exempelvis i viss omfattning ett omnämnande av prisfrågor, men ointressanta från konkurrensvårdande synpunkt.

Här speglar sig ett problem på konkurrensområdet. Som jag fömt (3.2) har berört kan ju ett och samma konkurrensbegränsande förfarande, som en näringsidkare företar, i vissa lägen ha övervägande fördelar eller vara klart önskvärt från aUmän synpunkt medan i andra situationer motsatsen kan gälla. Huvudsakligen beror slutsatsen på marknadslägel och graden av sidokonkurrens. Konkurrensutredningen pekar själv på alt exempelvis även ett bundet prissamarbete meUan mindre eller medelstora företag kan ha lämpliga effekter för konsumenterna. Anledningen till delta är all sam­arbetet kan stärka dessa företags konkurrenskraft gentemot större företag på marknaden och därmed öka konkurrensintensiteten tUl fördel för sam­hället.

 

Prop. 1981/82:165                                                  137

Utredningen har sökt lösa denna svårighet, till en början genom att från de straffbelagda förbuden göra undantag för förfaranden som endast i mindre mån kan begränsa konkurrensen. Ett undanlag av detta slag ökar dock osäkerheten om kriminaliseringens räckvidd. Vidare står del klart att förbuden trots detta och andra undantag alltjämt skulle träffa en rad beteenden som utredningen med sin inställning till de mindre och medel­stora företagens konkurrenssituation och stora vikt i det marknadsekono­miska systemet egentligen inte vill straffbelägga. Dessa beteenden kan vara nyttiga eller rentav viktiga från samhällssynpunkt.

En kriminalisering synes alltså leda tUl att man såsom utredningen föreslår måste ha ett dispensförfarande i systemet, alltså en möjlighet för MD att i ett enskih faU efter prövning av där föreliggande omständigheter befria ett visst företag från annars föreliggande straffansvar för vad som är en överträdelse av de straffbelagda förbuden.

Mot ett sådant dispenssystem torde man såvitt nu är i fråga kunna rikta principiella invändningar. Jag vill också mot den av mig beskrivna bak­gmnden påpeka att i fråga om prissamverkan och marknadsdelning för­budstekniken kan leda tiU ett stort antal dispensansökningar. 1 så fall innebär detta en betydande administrativ belastning, både för samhället och för företagen. De mindre och medelstora företagen, för vilka en brist på administrativa resurser ofta är ett problem, skulle få det extra besvärligt genom att denna gmpp i särskild omfattning skulle behöva syssla med tolknings- och dispensfrågor.

Av det anförda framgår att med det underlag som nu finns i förbudsfrå­gan jag inte kan förorda utredningens förslag om en kriminalisering av priskarteller och marknadsdelningskarteller. Till skillnad mot vad som gäller de för speciella situationer uppställda förbuden mot bmttoprissätt­ning och anbudskarteller rör det sig här om mycket vidsträckta förbudsom­råden. Av flera skäl kan jag inte heUer ansluta mig till den av advokatsam­fundet föreslagna ordningen.

En konsekvens av detta ställningstagande är att missbmkstekniken aUt­jämt får användas mot sådana karteller som har skadlig verkan. Jag vill understryka vad jag redan har uttalat om angelägenheten av att samhället kan gripa in i sådana fall. Det sätt som mitt förslag har utformats på ger helt nya möjligheter att snabbt vidta åtgärder också mot en skadlig kartellise-ring. Jag erinrar om att positionerna i den nya konkurrenslagen flyttas ut mycket kraftigt genom att MD ges befogenhet att vid vite förbjuda företag att fortsätta med ett kartellsamarbete eller annat konkurrensbegränsande förfarande som har en skadlig verkan. Detta gäller alltså även priskarteller och marknadsdelningskarteller. En sådan möjlighet saknas f. n.

Mitt förslag har den fördelen att NO har befogenhet att granska alla former av konkurrensbegränsningar och kan välja ut de fall där det är angeläget att gripa in. Om en uppgörelse därvid inte kan träffas med företagen, kan NO föra förbudsfrågan under MD:s prövning. I vissa faU

 

Prop. 1981/82:165                                                  138

kan NO vidare enligt mitt förslag själv förbjuda företeelser som inle är av större vikt. I den nya konkurrenslagen ökar aUtså slagkraften av de ansva­riga myndigheternas bedömningar avsevärt. Samtidigt som det nuvarande systemets smidighet bevaras ökar vidare snabbheten vid samhällsingripan­dena påtagligt. Jag kommer därvidlag all föreslå en möjlighet för MD att meddela s. k. interimistiska förbudsbeslut.

Av det anförda framgår att samhäUsorganen nu ges helt andra möjlighe­ter än f. n. föreligger alt gripa in mot bl. a. priskarteller och marknadsdel­ningskarteller. I fråga om bedömningen av dessa kartellers skadlighel vill jag framhålla att den beskrivning och analys som konkurrensulredningen har lämnat blir av värde. Jag finner del angeläget att de konkurrens vår­dande myndigheterna i fortsättningen ägnar speciell uppmärksamhet åt prissamarbete och marknadsdelning. Särskilt betydelsefullt är delta om de som samarbetar har en större andel av marknaden.

Avslutningsvis vill jag i denna del säga att de konkurrensvårdande myndigheterna med uppmärksamhet bör följa utvecklingen på detta områ­de samt utvärdera effekterna av den nya konkurrenslagen.

3.4.5 Dispens från de straffbelagda förbuden ■

MD kan i dag meddela näringsidkare tillstånd att vidta en åtgärd som står i strid mot de i KBL uppställda förbuden mot bruttopris och anbuds­karteUer (dispens). Av 4§ KBL följer att tillstånd får meddelas endast om konkurrensbegränsningen kan antas främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till godo, eller i övrigt bidra tiU en ur allmän synpunkt ändamålsenlig ordning, eller om eljest särskilda skäl är därtiU.

När i KBL vid straffansvar förbjuds vissa åtgärder beror detta på alt de har bedömts utgöra konkurrensbegränsningar som generellt har skadlig verkan. Förbudet gmndas aUtså i sak på en presumtion. Dispensförfaran­dets funktion blir därmed att i ett enskilt fall pröva om presumtionen där har bmslit. Tekniskt har detta utformats så att något av de inledningsvis nämnda kriterierna kostnadsbesparing, ändamålsenlig ordning eller sär­skUda skäl skall visas föreligga.

Endast i ett fåtal fall har i rättstillämpningen meddelats dispens från bmttoprisförbudet. Mest känd är den dispens som har funnits på bokhan­delns område. Någon nu gällande dispens finns inte. Detta har jag berört tidigare. Också beträffande anbudskartellförbudet har dispensgivningen haft ringa omfattning.

Innebörden av den nu gällande dispensregeln belyses närmare i rätlstUl-lämpningen. AUmänl torde kunna sägas följande.

För att häva den skadlighetspresumtion som förbuden i KBL bygger på krävs inte enligt dispensregelns lydelse alt sökanden kan visa att den konkurrensbegränsning han vill ha dispens för saknar varje form av skadlig verkan enligt KBL. Ett bärande skäl för detta synes vara att det i allmän-

 

Prop. 1981/82:165                                                  139

het måste vara omöjligt att förebringa tillfredsställande bevisning om att en sådan skadlighet inte tiU någon del kan uppslå i framtiden, ifall dispens beviljas.

Utredningen uttalar att dispensinstitutet i stället kan sägas vara upp­byggt efter en slags överviktsprincip, där det åligger sökanden att visa att den åtgärd han vill vidta kan antas ha viss samhällsnytta. Utredningen fortsätter: Såsom dispensinslitutet har utformats i KBL är MD inte skyldig att meddela dispens endast därför att ett eUer flera dispenskrilerier visals föreligga. Å andra sidan har inle föreskrivits att alla dispenskriterierna måste vara uppfyllda för att begärt tillstånd skall få meddelas. I ett visst ärende kan ett dispenskrav vara uppfyllt men samtidigt ha framkommit risk för andra effekter som är negativa. Gällande rätt torde innebära att domstolen med utgångspunkt i KBL:s syfte och funktionssätt har att avväga visad samhällsnytta mot eventuella negativa följder. Därvid blir det ytterst fråga om vad som är från allmän synpunkt lämpligt eller olämpligt. Vid den allmänna prövningen i ett dispensärende kan det också finnas skäl att beakta vilken utveckling som är sannolik om dispens inle medges.

Enligt utredningens bedömning bör till gmnd för en ny dispensbestäm­melse läggas de principer som får antas gälla nu. Litredningen anser dock att det är lämpligt att dessa kommer tUl ett mer klart uttryck i lagtexten. Den ordning utredningen förordar innebär följande, uttalar utredningen: Dispensbestämmelsen bör liksom enligt KBL vara uppbyggd efter en överviktsprincip så att sökanden visar att den åtgärd han vill ha dispens för trots allt har en viss samhällsnytta. Det ligger i sakens natur att den positiva följden av konkurrensbegränsningen måste vara påtaglig och ha en viss omfattning för att över huvud kunna anses tala för att begränsningen är motiverad. Kan det antagas att samverkan mellan konkurrenter, för vilken dispens söks, främjar effektiva konkurrensförhållanden på markna­den för viss vara, tjänst eller annan nyttighet bör detta tiUmätas betydelse. Så kan vara fallet när små eller medelstora företag vill samverka för att bättre kunna möta konkurrensen från dem med större marknadsandelar.

---- Också på ett annat sätt kan en konkurrensbegränsning, som är

förbjuden, visa sig i ett enskilt fall vara till nytta för konsumenterna genom att öka effektiviteten inom näringslivet. Som ett exempel kan tas att samarbete mellan konkurrenter leder liU kostnadsbesparingar som kom­mer konsumenterna till godo. Även eljest kan samarbetet vara tUl fördel för annat aUmänt intresse. Utredningen anför vidare all vid bedömningen allmänt kan beaktas att ett ifrågasatt samarbete har viss positiv effekt beträffande t. ex. dessa faktorer: kostnadsutveckling, produktstandard och tillverkningsmetoder, tillverkningsprocesser i övrigt, distribution, före­tagsstmktur, sortiment och utbud, produktutveckling och produktivitet, utvinningen av råvaror, annan teknisk eller ekonomisk utveckling, konkur­renskraft, sysselsättningsgrad, lokalisering, utrikeshandel eller betalnings­balans.

 

Prop. 1981/82:165                                                  140

Utredningen fortsätter: MD bör dock inte vara skyldig all meddela
dispens när ett eller flera dispenskriterier har uppfyllts. För att kunna
förverkliga lagförslagels syfte måste nämligen domstolen liksom nu äga
rätt att pröva alla de negativa följder den konkurrensbegränsande åtgärden
kan få, så länge dessa följder har betydelse från konkurrenssynpunkt.
Därför måste beaktas, förutom samhällsnyttiga följder, också länkbara
konsekvenser som är negativa. Som ett exempel kan tas all domstolen vid
sin prövning av en viss åtgärd, som leder till omedelbara kostnadsbespa­
ringar, naturligen inte kan bortse från åtgärdens tänkbara effekter på lång
sikt, exempelvis hämmad rationaliseringsgrad till följd av samverkan mel­
lan konkurrenter. - — - Av det anförda följer att MD vid dispenspröv­
ningen hksom nu bör kunna fritt väga mot varandra de positiva och
negativa konsekvenser för de aUmänna intressen som kan bedömas vara
förenade med den åtgärd för vilken dispens söks. I bestämmelsen bör
därför anges att - när viss nytta föreligger - samarbetet inte heller i övrigt
får framstå som olämphgt från allmän synpukt genom sina effekter i fråga
om bl. a. de nyss redovisade faktorerna rörande kostnadsutveckling, sys­
selsättning m. m.- Utöver graden av visad samhällsnytta, avvägning­
en mot tänkbara skadliga följder och hänsynstagande till närvaron av
effektiv sidokonkurrens måste beaktas också andra faktorer. Hit hör frå­
gan om hur pass omfattande den konkurrensbegränsning är som man söker
tUlstånd för.

Utredningen uttalar slutligen bl. a. all en allmän fömtsättning för att förbättringar till följd av en konkurrensbegränsning skall kunna tillmätas betydelse givetvis är att de kan antas komma konsumenterna till godo.

Mot denna bakgrund/öres/dr utredningen att MD skall kunna ge dispens från förbuden för viss tid eller liils vidare i fråga om förfarande som kan antas främja effektiva konkurrensförhållanden på marknaden för viss vara, tjänst eller annan nyttighet, på annat sätt bidraga till effektivitet inom näringslivet eller vara till fördel för annat allmänt intresse. Förfarandet får dock inte begränsa konkurrensen mer än som är nödvändigt och får ej heller i övrigt framstå som olämpligt från allmän synpunkt.

Vid remissbehandlingen uttalar MD att det är välgrundat alt fömlsält-ningama för erhållande av dispens i princip lämnas orubbade. MD menar dock att det direkt av lagtexten bör framgå att den effektivitetsökning som ett samarbete mellan konkurrenter må kunna åstadkomma skall - för att dispens får meddelas - på ett påtagligt sätt komma konsumenterna till godo och inle endast leda till större lönsamhet för de samarbetande. Domstolen erinrar härvidlag om att konsumenterna omnämns i den nuva­rande bestämmelsen. NO anser att nu gällande föreskrift jämte doktrinen i och för sig väl beskriver de principer för beviljande av dispens som förslaget syftar till. NO motsätter sig ernellertid inle den utformning som utredningen givit dispensbestämmelsen som enligt NO kan sägas kodifiera nuvarande praxis.

 

Prop. 1981/82:165                                                  141

Jag viU erinra om att det i den nuvarande bestämmelsen endast på en punkt har ställts upp ett krav av den art som MD och utredningen lar upp. Därvid är del fråga om dispensgrunden att konkurrensbegränsningen kan antas främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsu­menterna till godo. Däremot finns inte ett sådant krav beträffande de övriga dispensgmnderna, nämligen att begränsningen kan antas i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning respektive om eljest särskUda skäl är därtill. I och för sig kan del dock givetvis hävdas all vad som är en ändamålsenlig ordning från allmän synpunkt begreppsmäs­sigt måste sägas vara till konsumenternas fördel, nämligen i vart fall om man avser det totala konsumentkollektivet, dvs. samhällsmedborgarna, i stället för köparna på den marknad där företaget arbetar.

Utredningen har aUtså funnh att det bör vara en allmän förutsättning -för att förbättringar tUl följd av den dispenserade åtgärden skall kunna tiUmätas betydelse — att dessa kan antas komma konsumenterna till godo. Det synes dock oklart om utredningen då avser endast köparna eUer även konsumentkollektivet.

Jag kan ansluta mig i stort tiU utredningens analys av dispensförfarandet. Uppenbarhgen behövs det en vid handlingsram för dispensmyndigheten. Det är nämligen mycket svårt all förutse alla de konkreta fall som kan komma i fråga för dispensgivning och de varierande omständigheterna i de olika faUen.

Som jag nyss berörde är dock en viss oklarhet förenad med utrednings­förslaget. Vidare är jag inle säker på att den lydelse utredningen har föreslagit i övrigt ger tillräckligt vida handlingsmöjligheter. Det går knap­past att utesluta att man i ett visst fall inle direkt kan hävda alt en dispens måste vara tUl fördel för ett allmänt intresse - något som utredningen menar alltid skall krävas - men alt det ändock föreligger särskilda skäl av annan art som talar för att bevilja dispensen. Den nuvarande bestämmel­sen lämnar ett utrymme för sådana situationer. Jag anser det vara lämpligt att behålla denna möjlighet även om det torde kunna förutsättas att gran­den för en dispens i princip oftast är att hänföra åtminstone till en medelbar samhällsnytta.

Den nuvarande regeln kan visserligen sägas inle fullt ut spegla de hand­lingsmöjligheter som den lämnar utrymme för och som utredningen har pekat på. Likväl har den visat sig fyUa den funktion den bör ha. Detta talar enligt min uppfattning för att i väsentliga delar bibehålla den nuvarande konstraktionen. Man undviker därmed också vissa tolkningssvårigheler som teoretiskt kan uppstå och tryggar kontinuiteten i rättstillämpningen.

SI m.fi. uttalar att en rätt att besvära sig till regeringen bör finnas när MD har vägrat dispens. Organisationerna uttalar vidare all i vissa akuta situationer som kan vara orsakade av exempelvis vikande marknader, lågkonjunkturer eller som i nuläget speciella kriser samverkan mellan samtliga eller en stor del av företagen inom den drabbade branschen kan

 

Prop, 1981/82:165                                                  142

framstå som nödvändig för att övervinna den uppkomna situationen. Ett system med individueUa dispenser kan i dessa fall vara både otiUräckligt och alltför byråkratiskt. I dessa lägen kan i stället erfordras genereUa dispenser inom vUka företagen utan individuell prövning från myndigheter­nas sida kan träffa överenskommelser exempelvis om marknadsuppdel­ning.

Organisationerna anför vidare: Sökande i sådana ärenden bör kunna vara en branschorganisation men även enskUda företag. Med hänsyn till att det för regelns tillämpning krävs en allsidig bedömning av ärendet med möjlighet att företa bedömningar utifrån ett större näringspolitiskt sam­manhang bör regeringen enligt organisationernas uppfattning vara pröv­ningsmyndighet. Också inom EG har denna problematik på senare lid uppmärksammats. — Sammanfattningsvis föreslår organisationerna att i lagtexten regeringen, för särskilt krisdrabbade branscher, ges möjlighet alt för branschen som sådan eller för en grapp av företag inom den berörda branschen bevilja en generell dispens från förbudsområdet, då så är nöd­vändigt för att mildra effekterna av en akut kris.

I viss mån liknande synpunkter förs fram av LRF.

Med den avgränsning av förbudsområdet som jag har förordat torde antalet dispensfaU minska kraftigt jämfört med utredningsförslaget. Utrymmet för s. k. generella dispenser synes därmed i praktiken bli myc­ket begränsat. Till detta kommer att ett system med sådana dispenser ter sig i viss mån främmande för svenska förhållanden och kan inrymma betydande gränsdragnings- och andra tillämpningsproblem samt risk för en splittrad praxis. Jag är därför inte beredd att förorda det system SI m.fl. föreslår. Inte heller kan jag förorda att besvärsrält införs på sätt som SI m. fl. har uttalat. Till frågan om överklagbarhelen av MD:s beslut återkom­mer jag i avsnitt 3.7.2.5 under rubriken Rättskraften.

Svenska bankföreningen anser att bankinspektionen skall vara dispens­myndighet såvitt gäller banker och andra under inspektionens tillsyn. Jag finner dock inte skäl att på denna punkt frångå vad som gäUer f. n.

3.4.6 Straffsanktioner m.m.

Bruttoprisförbudet och anbudskartellförbudet är straffsanktionerade ge­nom bestämmelserna i 29 § första stycket KBL. Straffansvar kan utkrävas vid uppsåtliga överträdelser av förbuden och straffet är i normalfallet dagsböter. Om brottet är grovt kan fängelse i högst ett år eller dagsböter följa. Åtal kan enligt 31 § KBL väckas av allmän åklagare endast efter anmälan eller medgivande av NO.

I yttrande över riktprisutredningens belänkande (SOU 1966:48) Pris­samverkan och konkurrens föreslog NO en ändring av straffbestämmel­serna i fråga. NO angav att omkring 90 ärenden rörande överträdelser av bmttoprisförbudet ditintUls hade handlagts inom NO-ämbetet men att inte något av dessa ärenden hade lett till åtal. Anledningen härtill var främst

 

Prop. 1981/82:165                                                  143

enligt NO att det inte hade gått att klarlägga att överträdelserna hade skett uppsåtiigen. NO framhöll att det för straffbar överträdelse av brallopris-förbudels första led - som förbjuder betingande av alt visst pris inte får underskridas av återförsäljare — torde böra krävas uppsåt hos gärnings­mannen. Vad angick det andra ledet syntes det NO däremot synnerligen tveksamt om samma subjektiva rekvisit skulle krävas. NO ifrågasatte om det — bortsett måhända från faU av upprepade överträdelser - överhuvud­taget var möjligt att visa all det vid annonsering eller annan reklam, där det inle hade kommit till uttryck alt priset fick underskridas, uppsåtligen hade angivits visst pris till ledning för senare försäljningsled. Då del med nuva­rande utformning av ansvarsbestämmelserna i praktiken mestadels var omöjligt att beivra överträdelse av ifrågavarande bestämmelse, menade NO att en ändring av 29 § lagen borde övervägas varvid straffbestämmel­serna borde konstrueras som vid oaktsamhetsbrott.

Byggkonkurrensutredningen föreslog (SOU 1972:40 s. 130) att straffska­lan för grovt brott i fråga om anbudskartellförbudet skall utvidgas till att omfatta fängelse i högst två år.

Konkurrensulredningen anför: För ansvar vid överträdelse av 2 kap. 6 § första stycket I, 7 § första stycket, 8 § första stycket eller 9 § första stycket i den nya KBL bör krävas uppsåt. I fråga om 2 kap. 6 § första stycket 2 bör på de av NO redovisade skälen ansvar kunna utkrävas också vid oaktsamhet. Delsamma bör gälla vid underlåtenhet att fullgöra upp­giftsskyldighet enligt 9 § tredje stycket. För såväl uppsåtliga som oakt­samma lagöverträdelser bör i fråga om normalfallen gälla en enda straff­skala med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Vid ringa brott bör inte straff dömas ut.

Konkurrensulredningen delar byggkonkurrensutredningens uppfattning att straffet för grova brott mot förbudet mot anbudssamverkan måste höjas. Enligt konkurrensutredningens mening finns del därvid starka skäl att från de normala fallen skilja av de grova och dit hänföra brott som har utgjort ett led i en organiserad förbjuden samverkan eller i en upprepad brottslighet eUer medfört betydande skada. För dessa bör gälla en särskild straffskala i vilken endast frihetsstraff bör ingå och då fängelse i högst två år. Vad nu har sagts bör även gälla för grova brott mot de övriga förbuden. Allmänt åtal för brott mot de straffsanktionerade förbuden i KBL får idag väckas endast efter anmälan eller medgivande av NO. Denna regel bör enligt utredningens mening behållas för att uppnå en önskvärd enhetlighet vid bedömningarna samtidigt som det säkerställs att åtal väcks endast i angelägna fall.

MD finner den föreslagna straffskärpningen beträffande grova brott vara välmotiverad. Domstolen anför vidare att i lagtexten bl. a. ulsägs att brott som "utgjort ett led i en organiserad, förbjuden samverkan" kan vara att bedöma som grovt. MD finner den citerade texten svårbegriplig. Att den samverkan som det är fråga om skall vara förbjuden är en förutsättning för

 

Prop. 1981/82:165                                                  144

att brott skall föreligga och kan därmed inte utgöra en särskilt belastande omständighet som skulle kunna föranleda att brottet skall bedömas som grovt. Den avsedda innebörden i den aktuella lokutionen är måhända att brott som utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan kan vara att bedöma som grovt. Lagtexten bör - om så är fallet - ändras i enlighet härmed, uttalar domstolen.

NO framhåller att förfaranden av de slag som omfattas av förbuden kan förorsaka betydande ekonomiska skador för konsumenterna och samhäl­let. Om t. ex. en leverantör genom överträdelser av bruttoprisförbudet förmår sina återförsäljare att hålla en högre prisnivå än de eljest skulle ha hållit så kan den totala prishöjning som han förorsakar komma att omfatta betydande belopp, påpekar NO. Åtgärden öppnar vidare fältet för andra leverantörer och återförsäljare att ta ut högre priser än som är motiverat av respektive företags kostnader. De samhälleliga skadorna av här ifrågava­rande ekonomiska brottslighet kan följaktiigen bli stora. Utredningens val av strafflatitud, som innebär alt de "gamla" förbudens påföljder skärps och att de nya anses som lika aUvarliga, framstår för NO som följdriktig. Den skärpta inställningen tiU dessa brott ligger i linje med den hårdare attityd som samhäUet alltmer intagit mot olika former av ekonomisk brotts­lighet.

För egen del vill jag understryka att det finns all anledning att med kraft gripa in mot främst olika former av dold samverkan mellan konkurrenter när det gäUer anbudstävlingar. Här handlar det ofta om ett slags missbruk av anbudsinfordrarens förtroende. Genom all den organiserade samverkan är okänd eller dold för beställaren - och dessutom kanske förklädd genom s. k. skyddsanbud m. m. - har denne inte möjlighet att uppmärksamma att den avsedda hårda, prispressande konkurrensen saknas. Detta kan leda till mycket negativa följder för prisbildningen. Dessutom kan de samverkande komma i åtnjutande av ett konstlat skydd som minskar deras effektivitet.

Av dessa skäl anser jag det angelägel att effektivisera det nuvarande anbudskartellförbudet. Så sker till en början genom den utformning jag tidigare (3.4.2.4) har föreslagit. Men även i fråga om straffpåföljden är det påkallat med en ordning som medger att man i ökad omfattning kan gripa in mot den nu aktueUa skadliga samverkan. Därför delar jag utredningens uppfattning att straffet för grova brott mot anbudskartellförbudet bör hö­jas. Utredningens beskrivning av vad som är att hänföra.lill grova brott bör justeras på sätt som MD har påpekat, För sådana brott bör gälla en särskild slraffskala i vUken endast frihetsstraff ingår och då fängelse i högst två år. I normalfallen bör det finnas en enda straffskala med dagsböter eller fängel­se i högst ett år.

Också i övrigt kan jag ansluta mig tjll vad utredningen har uttalat. Detta innebär bl. a. att jag förordar att straffbestämmelserna m.m. utformas på motsvarande sätt när det gäller bruttoprisförbudet. Av effektivitetsskäl bör på sätt utredningen har föreslagit införas visst straffansvar vid oaktsamhet.

 

Prop. 1981/82:165                                                  »45

Jag vUl erinra om att dispens kan meddelas från förbuden när det framstår som befogat i det enskilda fallet.

3.5 Närmare redogörelse för prisbestämmelsens bakgrund m. m.

I det sammanförda system mot missbruk som jag föreslår ingår skilda befogenheter för samhällsorganen. Jag har därvidlag motiverat och föresla­git en allmän missbraksbestämmelse med vitessanktion (3.3.2 och 3.3.4.2) samt en utbyggnad med särskilda regler om förhandling och förbud mot missbruk genom företagsförvärv i anslutning tUl marknadsdominans (3.3,3.2 och 3.3.4-3). Jag nämnde därvid (3.3.4.4) även all jag skulle kom­ma att motivera och föreslå en motsvarighet tUl nu gällande bestämmelse i KBL pm prisingrepp i enskilda fall. Jag vill här anmäla denna fråga.

Den nuvarande föreskriften kom till år 1956 i samband med att prisreg­leringslagstiftningen fick beredskapskaraktär och alltså inte skulle tilläm­pas under normala förhållanden. Föreskriften är intagen i 21 § tredje stycket KBL och tar sikte på den situatipnen att en förhandling i MD har avslutats utan att skadlig verkan har kunnat undanröjas. Det åligger därvid domstolen att, om saken är av större vikt, göra anmälan till regeringen. Innebär den skadliga verkan att ett pris med hänsyn tiU kostnaderna och övriga omständigheter är uppenbart för högt, kan regeringen under viss föratsättning förordna om ett högsta pris, som inle får av företagare överskridas utan tillstånd av domstolen.

Den nu redovisade prisbestämmelsen bör ses mot sin bakgrand i bl. a. samhällets prispolitik och vissa av de instrument som finns inom denna. Vidare gäller att det finns ett nära samband mellan åtgärder på del prispoli­tiska och på det kpnkurrenspolitiska fältet. Dit hör bl. a. att en effektiv, fungerande konkurrens verkar som en prisregulator och att prisregleringar starkt kn påverka företagens konkurrensmöjligheter. Dessa två områden har vidare sedan länge ett gemensamt utredningsorgan, statens pris- och kartellnämnd (SPK). För att kunna sätta konkurrenslagstiftningen in i det rätta perspektivet är det därför lämpligt att ge en översiktlig redogörelse för del prispphtiska systemet. Vissa punkter har jag något berört tidigare (2.3.2).

3.5.1 Den prispolitiska bakgrunden

Utredningen anför: Rimlig prisstabihtet är ett av de centrala målen för den ekonomiska politiken. Stabiliseringsåtgärder genom finans- och pen­ningpolitik är de huvudsakliga medlen i denna politik. Härutöver finns möjligheten tiU direkt prisreglering och prisövervakning. I förhållande till konkurrenspolitik är det framför allt de två senare medlen som är av intresse. Begreppet prispolitik används därför i fortsättningen för den verksamhet som omfattar prisreglering och prisövervakning. En avgöran­de fråga för utformningen av prispolitiken är vilken huvudlinje som väljs: 10   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  146

regleringslinjen eller konkurrenslinjen. Tillämpar man regleringslinjen låter man det ankomma på statliga myndigheter att i detalj och fortlöpande reglera priserna på olika varuslag. Tillämpar man konkurrenslinjen litar man till konkurrensen som prisregulator och inriktar statens verksamhet på prisövervakning (utan direkta ingripanden), åtgärder mot konkurrens­begränsningar, konsumentpohtik och en allmän ekonomisk politik som minskar obalanser mellan utbud och efterfrågan.

3.5.2 AUmänna prisregleringslagen (1956:236)

År 1956 avskaffades i Sverige den priskontroll som hade byggts upp under kris- och krigsåren på 1940-talet. Samtidigt slogs fast, att direkt prisreglering endast borde förekomma under extraordinära ekonomiska förhållanden och att man normalt borde bygga på konkurrensen som prisregulator. Konsekvensen av detta beslut blev som tidigare (2.3.2) nämnts bl. a. att konkurrensbegränsningslagen utvidgades och att en per­manent beredskapslag för prisreglering tillskapades, aUmänna prisregle­ringslagen (1956:236, PL). Förutsättningen för tiUämpningen av denna lag var från början - frånsett faU av krig och krigsfara - att betydande fara för allvarlig stegring av det aUmänna prisläget i riket uppkommit.

TUI grand för statsmakternas ställningstagande år 1956, då alltså konkur-rensUnjen förordades, låg de slutsatser som 1954 års priskontroUutredning (SOU 1955:45) kom fram till. Utredningen hade studerat erfarenheterna från krigsårens prisreglering, som även tillämpades under de första efter-krigsåren, men som vid mitten av 1950-talet med några få undantag av­vecklats på aUa områden. Utredningen fann regleringslinjen medföra så­dana väsentliga olägenheter, att den endast borde användas vid mera extrema fall av bristande samhällsekomisk balans. Även den senare tillsat­ta stabiliseringsutredningen tog i sitt betänkande (SOU 1961:42) Mål och medel i stabiliseringspolitiken avstånd från prisreglering under normala förhållanden.

Riktprisutredningen avvisade i sitt betänkande (SOU 1966:48) Prissam­verkan och konkurrens en återgång till regleringslinjen, såsom den tilläm­pats under krigs- och krisåren på 1940-talet. Utredningen anförde alt det -särskilt på längre sikt - ur många synpunkter torde ställa sig klart fördel­aktigare att söka uppnå relativt sett låga konsumentpriser och rikt urval av varor och tjänster genom konkurrens än genom detaljreglering. En effektiv tillämpning av konkurrenslinjen utgjorde enligt utredningen ett verksamt vapen för att främja prisstabilitet och förhindra onödiga prisstegringar samt stimulera till nödvändiga prissänkningar.

Föratsätlningarna för tillämpning av prisregleringslagen ändrades år 1973. Lagen kan numera sättas i tiUämpning när det har uppstått fara för allvarlig prisstegring på viktigare varu- eller tjänsteområde. Syftet med lagändringen (SFS 1973: 301) var att begränsade och kortvariga prisingrepp skulle kunna användas i stabiliseringspolitiken. I förarbetena till lagen

 

Prop. 1981/82:165                                                  147

(prop. 1973:58, s. 35) anförde departementschefen bl.a.: När tanken på prisreglering avvisats i ohka sammanhang under efterkrigstiden, har frågan gälU en permanent priskontroll av den typ som fanns under kriget och åren närmast därefter. Vad frågan nu gäller är prisregleringar av en annan typ, nämligen kortvariga ingrepp i prismekanismen som ett instmment i stabili­seringspolitiken.

PL medger - efter 1973 års lagändring - fyra olika former av prisin­grepp:

1.    Högstpris — ett av regeringen eller av regeringen utsedd myndighet fastställt pris som inte får överskridas.

2.    Stoppris - det pris varje säljare gentemot var och en av sina köpare tillämpade en viss dag får inte överskridas.

3.    Anmälningsskyldighet - skyldighet att i förväg anmäla planerad pris­höjning och skälen för den. Tidigast en månad efter anmälan får prishöj­ning ske, om inte tUlstånd ges av prismyndigheten att höja tidigare.

4.    Prisutfästelse - en frivillig utfästelse från ett företag att inte frångå ett med prismyndigheten avtalat pris.

Föreskrifterna om dessa prisingrepp är straffsanktionerade.

Vid krig träder PL automatiskt i tillämpning. Regeringens beslut i andra fall om tiUämpning av prisregleringslagen skall underställas riksdagen och kan gälla högst ett år varje gång. Lagen var för första gången efter dess tiUkomst år 1956 i tillämpning från augusti 1970 tiU utgången av år 1971. Efter avvecklingen av 1970/71 års allmänna prisstopp - i och med utgång­en av år 1971 — sattes lagen ånyo i tiUämpning i december 1972. Tillämp­ningstiden har därefter förlängts varje år. Jag har tidigare (2.3.2) redovisat vad som gäller f. n.

Flera varor och tjänster har under senare år varit underkastade prisreg­lering, i första hand prisstopp eUer anmälningsskyldighet. Vid flera tillfäl­len har det förekommit allmänt prisstopp.

Effekterna av prisregleringarna och prisövervakningen under perioden efter år 1971 har utvärderats av prisregleringskommittén (H 1975:6), som i mitten av år 1981 lade fram sitt slutbetänkande (SOU 1981:40-42) "Pris­reglering mot inflation?". Utredningens majoritet anser att prisreglering bör tUlgripas endast om det uppkommer akuta krislägen med varuknapphet o.d. eller eljest extraordinära förhållanden föreligger. Betänkandet är efter remissbehandling nu föremål för beredning inom regeringskansliet.

3.5.3 Lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkur­rensförhållanden

På grundval av bl. a. 1954 års priskontrollutrednings förslag i belänkan­det (SOU 1955:45) Konkurrens och priser antog riksdagen (prop. 1956:148, 2LU 35, rskr 296) lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet röran­de pris- och konkurrensförhållanden, vanligen kallad uppgiftsskyldighets-

 

Prop. 1981/82:165                                                  148

lagen (UL). Genom denna lag upphävdes 1946 års lag (se 2.2.) om övervak­ning av konkurrensbegränsning inom näringslivet. I propositionen an­fördes att prisreglering kunde undvaras endast om konkurrensen blev tillräckligt effektiv. Detta skulle åstadkommas bl. a. genom en utvidgad konsumentupplysande verksamhet från samhällets sida. En förutsättning för att en sådan verksamhet skulle kunna bedrivas på önskvärt sätt var dock att samhäUsorganen fick tillräckliga möjUgheter att följa prisutveck­lingen och omständigheterna vid prissättning. Insynen var också ett villkor för att samhället skuUe kunna utöva en effektiv prisövervakning, en verk­samhet som föreslogs bli en permanent statlig uppgift.

Enligt UL är företagare skyldiga att lämna de uppgifter, som erfordras för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet. Om det erfordras för kontroll eller fullständigande av uppgift är också annan skyldig alt lämna uppgifter. Vidare åligger det företagare att efter anmaning lämna uppgift om konkurrensbegränsning som berör hans verksamhetsområde och som har avseende på pris-, produktions-, omsättnings- och transportförhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen. Uppgiftsskyldigheten innebär inte skyldighet att röja yr­keshemlighet av teknisk natur. Företagare kan också åläggas att tillhanda­hålla konkurrensbegränsande avtal, handelsböcker, korrespondens och andra handlingar. Den som är uppgiftsskyldig kan även kaUas att instäUa sig inför vederbörande myndighet.

Skyldigheten att lämna uppgifter kan vilessanktioneras. Om någon un­derlåter, uppsåtligen eller av oaktsamhet, att inom förelagd tid lämna uppgift eUer lämnar felaktig uppgift kan han dömas till böter, eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst ett år eller till böter.

Över de konkurrensbegränsande överenskommelser som vederbörande myndighet fått uppgift om eller eljest erhållit kännedom om skall enligt en bestämmelse i lagen föras ett särskilt karteUregister.

I en särskild kungörelse (1956:519) har regeringen lämnat statens pris-och kartellnämnd (SPK) befogenhet att inhämta uppgift enligt UL samt att föra kartellregistret. Motsvarande befogenheter har lämnats bank- och försäkringsinspektionerna på deras respektive verksamhetsområden.

I sekretesslagen (1980:100) finns regler om sekretess i fråga om de myndigheter som skall handha tillämpningen av UL.

Syftet med karlellregistret är dels att kartlägga förekomsten av konkur­rensbegränsande avtal, dels att dra allmänhetens och potentiella konkur­renters uppmärksamhet till dessa företeelser och deras eventuella skad­lighet. Detta möjliggörs genom att registren är offentiiga. Offentiigheten syftar ytterst till att förhindra missbrak och att förmå parterna att upphöra med överenskommelser som är skadliga.-

Konkurrensutredningen har redovisat vissa synpunkter i fråga om kar­tellregistreringen. Jag återkommer tUl detta senare.

NO saknar i dag rätt att ålägga näringsidkare att lämna uppgifter som

 

Prop. 1981/82:165                                                  149

erfordras för NO:s bedömning i konkurrensbegränsningsärenden. När så behövs kan dock NO begära att SPK, bankinspektionen eller försäkrings­inspektionen med tUlämpning av UL skall införskaffa erforderligt material.

3.5.4 Statens pris- och kartellnämnd

SPK är central förvaltningsmyndighet för bl. a. frågor rörande prisöver­vakning. Nämnden har tiU uppgift att följa utvecklingen av och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom hela närings­livet med undantag av bank- och försäkringsväsendet.

SPK tillkom vid ändringen av KBL år 1956. Nämnden ersatte i viss mån den från andra världskrigets dagar kvarlevande priskontrollnämnden. Samtidigt överfördes monopolutredningsbyrån vid kommerskollegium till det nybildade SPK.

Enligt instruktionen (1973:609) för statens pris- och kartellnämnd åligger det nämnden särskilt bl. a. följande: att utföra undersökning rörande pris­bildningen inom visst område av näringslivet, om prisutveckling, konkur­rensförhållanden eller andra omständigheter ger anledning tUl det, att föra kartellregister, att, om anledning finns att befara skadlig verkan av konkur­rensbegränsning inom visst område av näringslivet eller eljest skäl förelig­ger, undersöka förekomsten av sådan begränsning och därav föranledd inverkan på pris-, produkfions-, omsättnings- eller transportförhållanden saml att biträda marknadsdomstolen och näringsfrihetsombudsmannen vid utredning i fråga, som kan vara av betydelse för förhandling enligt lagen (1953:603) om motverkande i vissa faU av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Administrationen av de prisreglerande åtgärder som regeringen har vid­tagit med stöd av prisregleringslagen har åvilat SPK. Regeringen har vid olika tillfällen meddelat närmare riktlinjer för tillämpningen av de pris­stopp som beslutats på olika varu- och tjänsteområden.

Kartellregistret omfattar f. n. omkring 3 800 avlal, varav drygt 1200 är i kraft. För att få in uppgifter om karteller kan SPK använda sig av upp­giftsskyldighetslagen. Kontakterna mellan registret och NO är täta. NO tar ofta upp förhandlingar med avtalsparter på basis av uppgifter i registret. Detta har kompletterats med ett särskilt storföretagsregister som omfattar fusioner och uppgifter om större företag. Med utgångspunkt i uppgifter ur storföretagsregislret och kartellregistret färdigställer SPK bl. a. årligen en rapport om fusioner och konkurrensbegränsande avtal.

Enligt instruktionen skall nämnden bl. a. också informera allmänheten om rådande pris- och konkurrensförhållanden samt delge NO och annan myndighet sådant undersökningsresultat, som kan vara av betydelse för myndighetens verksamhet med avseende på pris- och konkurrensförhål­landena inom näringslivet. SPK bedriver en omfattande upplysningsverk­samhet. I tidskriften Pris- och kartdlfrågor (PKF) återges nämndens utred­ningar helt eller i sammandrag, liksom MD:s och NO:s beslut. Fr. o. m. år

 

Prop. 1981/82:165                                                  150

1982 ersätts PKF med tidskriften Pris och Konkurrens. Däri kommer att lämnas, föratom redogörelser för MD:s och NO:s beslut, sammandrag av SPK:s utredningar. Dessa återges fullständigt i SPK:s utredningsserie. Information om prisutveckhngen i Sverige och vissa andra länder lämnas månadsvis i rapporten Prisutveckhngen. - Ungefär varannan månad träf­far NO:s och SPK:s ledningar varandra och utbyter information om på­gående verksamhet. Utöver dessa kontakter på ledningsnivå förekommer så gott som dagligen kontakter mellan NO:s och SPK:s personal.

3.5.5 Bakgrunden till den nuvarande prisbestämmelsen

När den nuvarande prisbestämmelsen i KBL övervägdes år 1956 redovi­sade departementschefen det förslag av 1954 års priskontroUutredning som förelåg. Till en början återgavs (prop. 1956:148 s. 21 f.) utredningens överväganden.

Såsom förut nämnts anser utredningen att det gentemot 1953 års lag kan anmärkas att dess effektivitet är försvagad även i det avseendet att den ger näringsfrihetsrådet enbart förhandlande befogenhet men icke möjlighet att genom direkt föreläggande ingripa mot samhällsskadlig verkan av konkur­rensbegränsning. Utredningen finner att lagen verkat så kort fid, att det är svårt att redan nu avgöra, huravida denna svaghet är av någon praktisk betydelse. Utredningen framlägger därför med ett undantag icke något förslag till vidgade befogenheter i förevarande avseende. Undantaget gäl­ler det tänkbara fallet, att en konkurrensbegränsning medför skadlig ver­kan, bestående i aUtför hög prissättning, och att rättelse icke kan vinnas förhandlingsvägen. 1 prissättningsfrågor är företagarnas ekonomiska in­tresse mera direkt engagerat än vad fallet är beträffande sädana konkur­rensbegränsningar, som tagit sig uttryck på annat sätt än i priset. Frånva­ron av varje maktmedel kan enligt utredningens mening i dylika fall göra det svårt att nå en godtagbar uppgörelse enbart genom förhandling. Dessa svårigheter kan förväntas bli framträdande, om möjligheten att tillgripa direkt prisreglering reserveras för vissa särskilda förhållanden. För det faU att konkurrens icke kan åstadkommas förhandhngsvägen, bör därför möj­lighet fortfarande finnas att fastställa ett högsta pris för förnödenheten eUer tjänsten i fråga. Med hänsyn tiU vanskligheten att avgöra, vad som är ett skäligt pris bör detta dock icke ske i andra fall än när ett pris är uppenbart orimligt och innebär ett utnyttjande av brister i konkurrensen.

Av det anförda anser utredningen framgå, att behovet av ett stadgande, som ger möjlighet att i nu avsedda fall ingripa med förordnande om högsta pris, är permanent. Å andra sidan har man anledning förmoda, att blotta förhandenvaron av ett dylikt stadgande så avsevärt underlättar möjlighe­terna till uppgörelse förhandlingsvägen, att det endast sällan behöver tUl-lämpas. Något hinder möter icke mot att denna undantagskaraktär kom­mer till synes genom att stadgandet får en formulering, som utesluter att del kan komma till användning i oträngt mål. Såsom utgörande en del av den permanenta näringslagstiftningen har en dylik regel sin rätta plats i 1953 års lag.

Med beaktande av de nu anförda synpunkterna föreslår utredningen, att i lagen införes en bestämmelse som möjliggör fastställande av högsta pris, då det av en företagare tillämpade priset står i uppenbart missförhållande

 

Prop. 1981/82:165                                                  151

tiU kostnaderna. En föratsättning bör dessutom vara, att prissättningen först upptagits till förhandling inför näringsfrihetsrådet ulan att överens­kommelse kunnat uppnås.

En fråga för sig är, huravida befogenheten att förordna om högsta pris skall läggas i näringsfrihetsrådets hand. Denna lösning viU utredningen för sin del icke förorda. I syfte närmast alt betona stadgandets undantagska­raktär föreslår utredningen, att fastställandet av högsta pris i nu avsett fall skall ankomma på Kungl. Maj:t efter framställning av näringsfrihetsrådet. Däremot kan åt rådet lämpligen uppdragas att vid behov medge undantag från eUer jämkningar i ett meddelat förordnande om högsta pris.

Om ett högsta pris åsättes enligt de nu skisserade reglerna, bör detta icke betyda, alt saken för framtiden får därvid bero. Tvärtom bör frågan om den konkurrensbegränsning, som föranlett åtgärden, vid första lägliga tillfälle upptagas på nytt och möjligheterna till uppgörelse därvid omprövas. Med hänsyn härtill synes ej erforderUgt och knappast heller lämpligt, alt ett förordnande om högsta pris får gälla under obegränsad tid. Utredningen föreslår, att giltighetstiden begränsas till ett år från den dag, då förordnan­det meddelades. Detta utesluter givetvis icke, att nytt förordnande bör kunna meddelas efter utgången av denna tid, om förutsättningar därför föreligger.

Departementschefen gjorde (s. 41 ff.) därefter bl. a. följande uttalande.

En annan av utredningen föreslagen ändring i 1953 års lag innebär, som redan antytts, att möjlighet att fastställa högsta pris skall införas i lagen. För det fall att förhandlingen ej ger önskvärt resultat innehåller lagen nu ej andra regler än att rådet skaU anmäla förhållandet till Kungl. Maj:t, om saken finnes vara av större vikt. Utredningen föreslår att Kungl. Maj:t skall äga att på hemställan av rådet fastställa högsta pris, då konkurrensbe­gränsning medför skadlig verkan genom att visst pris står i uppenbart missförhållande till kostnaderna.

Detta förslag tillstyrkes eller godtages i allmänhet av remissinstanserna. Man ifrågasätter dock i vissa faU om behov av lagändringen föreligger. 1 några yttranden anföres tillika principiella invändningar av innebörd att lagen, som nu icke medger annan åtgärd än förhandling, radikalt förändrar karaktär om däri införes en möjlighet att begagna tvångsmedel samt att det skulle strida mot lagens anda, som är alt motverka bl. a. reglering av priser, att göra den tiU ett prisregleringsinslrament. Även om sistnämnda invändningar icke heh saknar teoretiskt berättigande, bör de dock enligt min mening stå tillbaka för det praktiska behovet av den föreslagna be­stämmelsen. Svårigheten att uppnå det åsyftade resultatet, dvs. att undan­röja skadlig verkan av en konkurrensbegränsning, torde nämligen vara särskih stor då denna verkan består i att priset är för högt. Denna svårighet har emellertid hittills icke varit av större betydelse, eftersom man haft möjligheten att genom direkt prisreglering bestämma ett skäligt pris. Men då samhället avhänder sig denna möjlighet, bhr behovet av den föreslagna bestämmelsen uppenbarligen mera framträdande. Jag finner alltså att även en ändring av lagen i den föreslagna riktningen är en nödvändig följd av att prisregleringen reserveras för extraordinära förhållanden.

Såsom utredningen föreslagit bör en bestämmelse om faslstäUande av högsta pris komma tiU användning endast i undantagsfall. Den skall icke

 

Prop. 1981/82:165                                                  152

tillgripas för att genomföra en mera allmän prisreglering i situationer då den aUmänna prisregleringslagen icke kan sättas i kraft. Syftet med före­skriften är endast att ge samhäUet en möjlighet att ingripa i sådana faU då priset på en vara tUl följd av ofullständighet i konkurrensen är uppenbart för högt. I anslutning härtiU må ock erinras om att den primära förutsätt­ningen för att fastställande av högsta pris skall ifrågakomma är att konkur­rensbegränsningen innebär skadlig verkan i lagens mening, dvs. på ett ur samhäUets synpunkt otillbörligt sätt påverkar prisbildningen eller de övriga i lagen särskilt angivna omständigheterna. Med dessa inskränkningar sy­nes befogade anmärkningar icke kunna riktas mot förslaget.

Befogenheten all fastställa högsta pris torde, såsom utredningen föresla­git, böra förbehållas Kungl. Maj:t. Det synes lämpligt att beslut om högsta pris får fattas endast efter hemställan av näringsfrihetsrådet. Ingripandel kommer då att föregås av en genom grundliga utredningar förberedd of­fentlig förhandling inför rådet. Denna utformning av förfarandet ger företa­garen goda möjligheter att undanröja den samhällsskadliga verkan av kon­kurrensbegränsningen och därigenom förhindra att bestämmande av högs­ta pris kan ske. Det synes ock lämpligt att priset fastställes för högst ett år i taget och att näringsfrihetsrådet får rätt att medge överskridande av det högsta priset.

3.5.6 Konkurrensutredningens principiella överväganden rörande en pris­bestämmelse

Utredningen uttalar följande.

Pris- och konkurrenspolitik brakar ofta behandlas som ett begrepp. Det beror på den koppling som finns mellan tänkbara medel för att nå del gemensamma målet, som ytterst är bästa möjliga varor till låga priser. Reglering och konkurrens kan vara svåra att förena. Detaljreglering av en bransch under lång tid kan påverka konkurrensförhållandena och leda till ett samarbete mellan företagen i branschen. Som förut har nämnts bygger man i Sverige sedan millen av 1950-talet i huvudsak pä konkurrenshnjen. Prisregleringarna under senare år innebär inte att konkurrenslinjen har övergivits. De skall snarare ses som en del av den kortsiktiga stabilise­ringspolitiken under en period med kraftiga prisstegringar, uttalar utred­ningen.

Vidare framhåller utredningen att direkta prisingrepp med stöd av be­stämmelserna i 21 § KBL hittills inle har företagits. Med stöd av dessa har emellertid NO förhandlat med företag om deras prissättning. Under senare år har också prisregleringslagen använts i vissa fall för att förhindra pris­stegringar på områden med monopolislisk prissättning, uttalar utredning­en.

Konkurrensutredningen har övervägt om man kan slopa möjligheten att ge föreskrifter om priser med slöd av KBL och helt överföra denna funktion till prisregleringslagen. Därvidlag uttalas följande: En sådan ord­ning skulle medföra att ingripandena på prisområdet i sin helhet skulle administreras av SPK. Därmed skulle risken att NO och SPK samtidigt förhandlar med ett företag om dess prissättning elimineras. Ett sådant

 

Prop. 1981/82:165                                                  153

överförande skulle emellertid innebära en väsenfiig ändring av prisregle­ringslagens syften och principiella uppbyggnad. Prisregleringslagen är inte avsedd alt tillämpas annat än i speciella krissituationer. Med undanlag för krigsfall är det nödvändigt att regeringen förordnar om lagens tillämpning. Regeringens förordnande skall inom en månad underställas riksdagen för godkännande.

Utredningen fortsätter: Föratsättning för ett sådant förordnande är att fara för aUvarlig prisstegring föreligger på viktigare vara- eller tjänsteom­råde. Monopolislisk prissättning kan emellertid förekomma utan att sådan fara föreligger. Det kan t. ex. vara fråga om all ett företag missbrakar en dominerande marknadsställning genom att håUa ett oskäligt högt pris och att föreskrift bör meddelas om sänkning av detta. Prövningen av sådana ärenden om missbrak av marknadsslällning faller principiellt inom konkur­renslagstiftningens ram. HärtiU kommer att dessa ärenden kan avse också andra former av missbrak av den dominerande ställningen. Prövningen bör vara aUsidig och även gäUa frågan huruvida den direkta metoden eller den konkurrensfrämjande metoden bör tillämpas. Det kan t. ex. vara så att ett prisingripande inle på sikt är lika effektivt som ett ingrepp mot själva konkurrensbegränsningen. Om ärenden av detta slag skuUe behandlas inom ramen för prisregleringslagen, skulle detta innebära att en del av lagstiftningen mot skadlig konkurrensbegränsning byggdes in i prisregle­ringslagen. Detta skulle fömtsätta en principiell och genomgripande änd­ring av denna lag. Utredningen anser därför att ingripande mot monopolis­lisk prissättning alltjämt måste kunna ske enligt KBL.

Vad här har anförts hindrar självfallet inte att ingrepp på områden med monopolislisk prissättning sker enligt prisregleringslagen för de syften och i de former som den lagen anger. Om ingrepp aktualiseras på den gmnden att ett företag missbrakar en dominerande marknadsställning, måste emel­lertid frågan prövas i den ordning som anges i KBL, uttalar utredningen som fömtsätter att NO - om NO tar upp en prisfråga - självfallet alltid först samråder med SPK.

De överväganden av konkurrensutredningen som jag här har redovisat mynnar således ut i slutsatsen att en prisbestämmelse behövs också i en ny konkurrenslagstiftning. I del följande behandlar jag den nuvarande be­stämmelsens tekniska utformning och utredningens ändringsförslag m. m. Där berör jag också remissinstansernas uppfattning.

3.5.7 Nuvarande och föreslagen utformning av prisbestämmelsen m. m.

Den nuvarande föreskriften i 21 § tredje stycket KBL har följande innebörd. Föralsättningen för bestämmelsens tUlämpning är till en början att förhandling har avslutats i MD utan att skadlig verkan har kunnat undanröjas och all domstolen funnit saken vara av större vikt och därför gjort anmälan tiU regeringen. Innebär den skadliga verkan att ett visst pris med hänsyn till kostnaderna är uppenbart för högt och finnes saken vara av

 

Prop. 1981/82:165                                                  154

allmän betydelse kan regeringen på hemställan av domstolen förordna om visst högsta pris, vilket inle får av företagare överskridas utan tiUstånd av domstolen. Förordnandet skall avse viss tid, högst ett år.

Iförarbetena tiU 1956 års lagstiftning uttalade (prop. 1956:148 s. 42 ff.) departementschefen bl. a. all den i regeln innefattade jämförelsen i första hand bör avse förhållandet mellan priset och de faktiska kostnaderna för framställningen av den vara det gäller hos de av den aktuella konkurrens­begränsningen berörda företagarna. Han tillade vidare bl. a.:

Ofta nog lärer kostnadsnivån vara ungefärligen densamma hos alla före­lagarna. Men läget kan också vara det att betydande skiUnader i kostnads­läget föreligger de olika företagarna emeUan. Att i sådant fall städse laga kostnadsläget hos företagaren med de högsta kostnaderna till utgångs­punkt för bedömningen kan enligt min mening ej vara riktigt. Den omstän­digheten att en företagare som medverkar i en konkurrensbegränsning har en hög kostnadsnivå, t. ex. till följd av underlåtenhet att vidtaga rationali-seringsålgärder i en omfattning som måste anses normal, kan icke rimligen motivera, att samhället vid avgörandet, huravida priset på en av konkur­rensbegränsningen omfattad vara är för högt, skall nödgas utgå från nämnda företagares faktiska kostnader. Detta skulle innebära ett slöseri med de gemensamma resurserna, som lagen just syftar till att motverka. Likartade synpunkter kan också göra sig gällande i del fall alt kostnadsni­vån är ungefärligen densamma, t. ex. om i ett oligopolfaU aUa berörda företagare underlåtit att, kanske just till följd av den föreliggande konkur­rensbegränsningen, vidta sådana rationaliseringsåtgärder som framstår som naturliga. Även i monopolfallet kan sådana förhållanden länkas före­ligga. Fall finns sålunda där del är motiverat att jämföra priset med ett lägre belopp än de verkliga kostnaderna.

Å andra sidan kan det såsom Sveriges industriförbund anfört finnas skäl för att vid jämförelsen taga hänsyn även till andra omständigheter än kostnaderna. Införandel av en ny vara eller genomförandet av en ny tiUverkningsmetod innebär ofta nog ett betydligt risktagande. Ibland med­för åtgärden endast förlust medan den i andra fall kan ge ett avsevärt ekonomiskt utbyte. Uppenbarligen är det ett samhällsintresse att riskta­gande av denna art sker och av betydelse härför är självfallet den vinst som kan uppkomma. Det måste alltså anses motiverat ur samhällets synpunkt att man vid jämförelsen mellan pris och kostnader tar hänsyn till dyhka och liknande omständigheter, bland vilka även må nämnas avsättningsbehov för rationaliserings- eller forskningsändamål.

Befogenheten att fastställa högsta pris bör otvivelaktigt innebära rätt för Kungl. Maj:t att fastställa högsta priset i form av stoppris. Innebörden av begreppet högsta pris är alltså ett annat än den nya prisregleringslagens högstpris.

Bestämmelsen har berörts i betänkandet (SOU 1961:3) Effektivare pris­övervakning, s. 75 ff., samt i prop. 1961:86, s. 64.

Konkurrensutredningen uttalar till en början följande: Vid lagöversynen bör av skäl som utredningen har angivit i det föregående bibehållas en möjlighet att inom konkurrensbegränsningslagstiftningens ram gripa in mot

 

Prop. 1981/82:165                                                  155

oskähg prissättning när denna har sin grund i exempelvis missbruk av marknadsdominerande ställning. Anledning saknas att på någon punkt som är mer betydande ändra på föratsätlningarna för ingripande. Enligt utred­ningens bedömning ger dock kravet på att ett pris skall vara uppenbart för högt och att saken skall befinnas vara av allmän betydelse ett intryck av högre ställda krav för ingripande än vad som måste antagas vara avsett. Med den nuvarande formuleringen löper man risken att bestämmelsen blir verkningslös. Närmast som ett förtydligande föreslås här alt ingripande skall kunna riktas mot en prissättning som är oskäligt hög.

Den nu gällande föreskriften innebär att regeringen och inte MD har beslutsfunktionen i fråga om ett prisingripande. Utredningen har övervägt om på denna punkt en ändring är påkallad. En sådan ändring skulle kunna till viss del motiveras med hänvisning tiU att MD redan i dagens läge får genom förhandling söka undanröja skadlig verkan som rör prisfrågor e. d. Ges - som utredningens förslag innebär - domstolen nu rätt att utan förhandling använda vitessanktion kunde detta anses tala för att den också i det nu aktuella fallet fick gripa in med tvångsmedel mot för höga priser. Utredningen fortsätter: Mot en sådan ordning talar dock övervägande skäl av annan art. Hit hör främst det förhållandet att beslutanderätten enligt allmänna prisregleringslagen (1956:236) primärt tUlkommer regeringen. Eftersom - teoretiskt — ingripanden enligt den lagen skulle kunna komma i viss motsatsställning till ett förordnande med stöd av KBL om högsta pris, krävs här en fullgod samordning i syfte att undvika detta. Sådan samordning uppnås bäst genom att beslutsrätten i båda fallen ges åt rege­ringen. Också 1954 års priskontroUutredning avrådde (SOU 1954:45 s. 130) från annan lösning.

Av dessa skäl finner konkurrensutredningen del lämpligt att beslutande­rätten också i fortsättningen förbehålls regeringen. Vidare bör det ankom­ma på regeringen att bedöma huruvida visst av regeringen fastställt pris skall få överskridas. Det bör stå regeringen fritt alt i beslut om visst pris ange att detta inte får överskridas utan tUlstånd av myndighet som rege­ringen bestämmer. Särskild föreskrift om detta torde enligt utredningen inte behöva ges i lagen.

När det slutligen gäller sanktionsformen vid överträdelse av beslut om högsta pris får det enligt utredningens uppfattning anses som lämpligt all åläggande, som kan förenas med vite, kommer till användning. Nuvarande bestämmelser om straff m. m. i 29 § andra t. o. m. Qärde styckena KBL ges därför inte någon motsvarighet i utredningens lagförslag.

Utredningen uttalar slutligen att den föreslagna regeln väsentligen torde få sin funktion när fråga är om uttagande av s. k. monopolvinster, dvs. vid missbrak av dominerande ställning.

Endast få remissinstanser berör uttryckligen utredningens övervägan­den rörande prisbestämmelsen.

NO anser i likhet med utredningen att det i konkurrenslagstiftningen bör

 

Prop. 1981/82:165                                                  156

finnas möjlighet att ingripa mot för högt pris. Även om nuvarande bestäm­melse - för övrigt i hkhet med bestämmelsen om leveransåläggande - inte behövt tillgripas av MD, har den dock i många ärenden hos NO varit av stor betydelse. NO anser att det inte finns anledning alt erinra mot den omformulering av paragrafen som föreslås och inte heller mot att regering­en och inte MD skall besluta om överskridande av högslpris.

MD däremot anför bl. a.: Enligt utredningen talar mot en beslutanderätt för MD i aktuellt hänseende att beslutanderätten enligt aUmänna pris­regleringslagen primärt tillkommer regeringen, varför - teoretiskt - in­gripanden enligt den lagen skulle kunna komma i viss motsatsställning till ett av MD med stöd av konkurrensbegränsningslagen givet förordnande om visst högsta pris. MD anser att utredningens farhågor för att en konflikt av angivet slag skuUe kunna uppslå överdrivna. Enligt MD:s mening bör beslutanderätten avseende prisingrepp ligga hos domstolen. För det fall MD — trots vad som har anförts häremot — inte skulle ges beslutanderätt beträffande prisingripande bör därför enligt domstolens uppfattning en regel om återförvisning till domstolen för bestämmande av annan åtgärd än förordnande om visst högsta pris införas.

MD anför vidare: Enligt 21 § tredje stycket KBL kan ett prisingripande ske såvida den skadliga verkan innebär att visst pris med hänsyn till kostnader och övriga omständigheter är uppenbart för högt saml saken finnes vara av allmän betydelse. Dessa betingelser för prisingripande har i föreslagna 2 § ersatts med rekvisitet att visst pris med hänsyn liU kostna­derna och övriga omständigheter skall vara oskäligt högt. Enligt betänkan­det är den nuvarande formuleringen i 21 § tredje stycket KBL beträffande föratsätlningarna för prisingripande sådan att risk finns att bestämmelsen blir verkningslös. Vidare uttalas i betänkandet alt, närmast som ett förtyd­ligande och utan att någon mer betydande ändring beträffande föratsätl­ningarna för ingripande avses, i den föreslagna regeln bör utsägas att ingripande skall kunna ske mot prissättning som är oskäligt hög. MD anser detta utredningens uttalande vara förvirrande, varför förtydligande bör ske.

SPK föratsätter att avsikten är att övervakningen av att regeringsföre­skrift om högsta pris åtföljs skall åvila SPK. Det förefaller bankinspektio­nen inte troligt att åtgärder som rör prisingrepp visar sig behövliga inom inspektionens tillsynsområde.

För egen del viU jag anföra följande:

Den nuvarande prisbestämmelsen utgjorde vid sin tillkomst i princip inte någon nyhet. Läget vid den tidpunkten var ju att då gällande prisreglerings­lagstiftning medgav permanent prisreglering, mot bakgmnd av kristidsför­hållandena under främst 1940-talet. 1954 års priskontroUutredning betrak­tade saken så att - medan prisregleringen i övrigt borde begränsas tUl beredskapssiluationer - möjligheten till en sådan reglering borde bibehål­las för normaUider när det gäller vad utredningen kallade ett uppenbart

 

Prop. 1981/82:165                                                  157

orimligt pris. Utredningen strök vidare under följande omständigheter. För del första var behovet av ett stadgande, som gav möjlighet all i nu avsedda faU gripa in med förordnande om högsta pris, permanent. Stadgandet borde alltså utgöra en del av den permanenta näringslagstiftningen. För det andra borde bestämmelsen ha undantagskaraklär och endast sällan behöva tillämpas. Utredningen tänkte sig i stället uppgörelser förhandlingsvägen.

Som har framgått av det anförda hade departementschefen liknande uppfattning i stort. Jag vill erinra om att han uttalade alt svårigheten att undanröja skadlig verkan torde vara särskilt stor då denna verkan består i att priset är för högt. Till detta lade han att svårigheten dittills dock inte varit av större betydelse, eftersom man hade haft möjligheten att genom direkt prisreglering bestämma ett skäligt pris. Men då samhället avhände sig denna möjhghet, blev behovet av den föreslagna bestämmelsen mera framträdande. Också departementschefen underströk all bestämmelsen borde komma till användning endast i undantagsfall. Den skulle inte tillgri­pas för att genomföra en mera aUmän prisreglering i situationer då den aUmänna prisregleringslagen inte kunde sättas i kraft. Syftet med föreskrif­ten var endast att ge samhället en möjlighet att ingripa i sådana fall då priset på en vara till följd av ofuUständighet i konkurrensen är uppenbart för högl, yttrade departementschefen vidare.

Man kan mot denna bakgrand sammanfatta de tankar som år 1956 låg tiU grund för prisbestämmelsen på följande sätt. Väl borde direkt prisreglering mot inflation m. m. tillgripas endast i beredskapssituationer. Sådan regle­ring skulle därför avskaffas i fråga om normaltider. Men man skulle också för normala förhållanden behålla en form av prisingrepp för att komma åt monopolvinster m.m. i samband med ofullständigheter i konkurrensen. Fastän behovet därav var permanent förutsågs att en bestämmelse om detta skulle tillämpas endast undantagsvis.

Vad jag nu har uttalat tar sikte på prisbestämmelsens plats i systemet och avsedda funktion.

När det sedan gäller bestämmelsens betydelse vUl jag erinra om att befogenheten att fastställa högsta pris med stöd av lagrammet hittills inte har använts. Av delta kan man ingalunda dra den slutsatsen att bestämmel­sen saknar ett praktiskt värde. Tvärtom uttalar NO att den har varit av stor betydelse i många ärenden hos denne. Av det jag har sagt framgår också att lagstiftaren har avsett förhandlingsuppgörelser och utgått från att bestäm­melsen endast i undantagsfall skulle tillämpas genom formella beslut. Enligt vad jag har inhämtat har bestämmelsen också under de senaste åren spelat en viktig roll i NO:s förhandlingsverksamhet.

Vad jag här har pekat på innebär alltså endast att bestämmelsens inne­börd och räckvidd inte har prövats genom beslut av regeringen i konkreta' fall. Detta beror på att MD inle haft att pröva frågan huruvida prisbesläm­melsen kunde och borde tillämpas. Till delta torde ha bidragit den pris­reglering och prisövervakning som har förekommit under 1970-talet.

 

Prop. 1981/82:165                                                  158

Enligt min uppfattning bör den nuvarande prisbeslämmelsen ges en plats i den nya konkurrenslagen. Detta är också remissinstansernas slutsats. Dock bör, såsom jag tidigare har anfört, befogenheten att faststäUa ett högsta pris utövas av MD. Bakgranden är att domstolen enligt mitt förslag ges möjlighet att förbjuda alla former av skadliga konkurrensbegränsning­ar. Det ter sig då naturhgt att domstolen också kan utöva den mindre ingripande befogenheten att för en begränsad tid besluta om ett sådant prisingrepp. Vidare förenklas regelsystemet samtidigt som det innebär en mer ändamålsenlig ordning. I denna kan MD välja mellan olika åtgärder för att på lämpUgaste sätt förhindra skadlig verkan av en konkurrensbegräns­ning. Åtgärderna omfattar därigenom förhandlingsingripande, förbud, sälj­åläggande och prisåläggande. Till delta kommer de särskilda reglerna för kontroll av företagsförvärv. Fördelarna med en sådan ordning är uppenba­ra. Enligt min mening torde samordningen med eventuella prisåtgärder med stöd av en prisregleringslagstiftning inte bereda tekniska problem av nämnvärd betydelse.

Jag går nu över till att behandla den avfattning som konkurrensutred­ningen anser alt en prisbestämmelse i den nya konkurrenslagstiftningen bör ha och den vitessanktion som utredningen förordar. Vad utredningen därvidlag föreslår finner jag mig i stort kunna godta. Dock har utredningen frångått det nuvarande rekvisitet att priset skall vara uppenbart för högt. I stället använder utredningen uttryckssättet oskäligt högt. Med beaktande av vad MD uttalar anser jag att den nuvarande formuleringen bör bibehål­las.

3.6 Den föreslagna lagens räckvidd

KBL:s räckvidd bestäms av flera för lagen grandläggande termer. Vissa av dessa har berörts i det föregående. Av särskUd betydelse är, som där har framgått, begreppen konkurrensbegränsning och skadlig verkan.

Andra centrala begrepp tar sikte på vilka personer - fysiska eller juridis­ka - och nyttigheter som träffas av lagens regler. Ytterligare rör det sig om lagens räckvidd över gränserna. Vidare gäller det frågan om hur KBL förhåller sig till områden som täcks av rättslig eller annan särreglering, bl. a. immaterialrätten och arbetsrätten.

Tidigare (2.3.5) har jag i korthet berört den nuvarande lagstiftningens innebörd på dessa punkter. Jag lar nu upp dessa frågor till närmare gransk­ning och redovisar därvid min bedömning av hur man med stöd av den nya konkurrenslagen bör ställa sig i bl. a. dessa avseenden.

3.6.1 Begreppen näringsidkare och nyttighet m. m. 3.6.1.1 Bakgrand

De i 2-3 §§ KBL straffbelagda förbuden riktar sig till företagare. Också i övrigt används i lagen delta uttryck. Förhandlingsbeslämmelsen i 5 § är

 

Prop, 1981/82:165                                                  159

dock språkligt så uppbyggd att däri inte anges mot vem ett förhandlingsin­gripande kan riktas. Före en lagändring år 1956 användes emellertid i 5 § termen företagare. Det finns fog för antagande alt ändringen av klausulens avfattning inte har inneburit ett frångående av tidigare ståndpunkt. Rätts­praxis har denna innebörd (t. ex. NFR 10/1959, PKF 1959:9-10).

I 26 § KBL definieras vad som i lagen förstås med företagare. Därmed menas envar som yrkesmässigt tillverkar, köper eller säljer viss förnöden­het, driver rörelse för utförande av viss tjänst åt annan, utövar försäkrings­rörelse eller rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar eUer handel med in- eUer utländskt mynt eUer med värdepapper, överlåter eller upp­låter förmögenhetsrättighet av immateriell art, upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller utövar sådan hotell- eller pensionatsrörelse, för vUken fordras myndighets tillstånd.

Vidare anges i 26 § att med företagare likställs sammanslutning av före­tagare.

Enligt förarbetena (jfr. prop. 1953:103 s. 284 f.) innebär detta att någon skillnad inte görs mellan företag i statlig eller kommunal drift, kooperativa företag eller enskilda företag. Med företag i statlig eller kommunal drift åsyftas därvid all av stal eller kommun utövad rörelse, oavsett i vilken juridisk form rörelsen bedrivs, t. ex. affärsdrivande verk och stats- eller kommunalägda bolag. NO har exempelvis i ett flertal fall behandlat åtgär­der vidtagna av affärsdrivande verk. Två av dessa fall har prövats av MD (beslut 15/1978, PKF 1978:7-8, och beslut 21/1978, PKF 1978:10).

Det kan vidare erinras om aU MD i ett beslut (30/1973, PKF 1974:1-2) har uttalat att en kommun som drev trafikskola genom kommunens skol­styrelse var att bedöma som företagare i KBL:s mening. I motiveringen anfördes bl. a. att kommunen erbjöd allmänheten vissa tjänster mot av­gifter.

Däremot faller inte inom KBL:s tillämpningsområde konkurrensbe­gränsande åtgärder som vidtas av stat och kommun utanför den affärsdri­vande verksamheten i egentlig bemärkelse. Ett exempel (NO dnr 284/1976, PKF-referat saknas) från NO:s verksamhet kan belysa delta. 1 en kommun hade sex företag ansökt om tomtplats för butiksetablering. Kommunstyrel­sen hade tiUstyrkt att företaget A, som hade ansökt först, skulle få tomt­plats. Kommunfullmäktige gav — utan motivering — platsen till företaget B. A anförde då klagomål hos NO som fann att ärendet inte kunde prövas enligt KBL enär kommunfullmäktige inte var företagare i lagens mening. Även om det kunde vara förenat med avgtfter att ansöka om tomtplats eller byggnadslov etc. grandade sig kommunens åtgärder i delta fall på offentiig-rättslig reglering till skillnad från drivandet av körskoleverksamhet i det tidigare angivna fallet.

Med företagare likställs, som tidigare har nämnts, en sammanslutning av företagare. Delta gäller oavsett om sammanslutningen som sådan själv driver verksamhet som avses i 26 §.

 

Prop. 1981/82:165                                                  160

Enligt 27 § KBL jämställs i lagen med överenskommelse i tillämpliga delar stadgar, antagna av sammanslutning av företagare saml av sådan sammanslutning eljest utfärdade bestämmelser eller föreskrifter.

Bestämmelsen skaU ses mot bakgrand av att ett kartellsamarbete kan ske exempelvis i den formen att de samarbetande företagen bildar en förening i stället för alt sluta avtal. De överenskommelser som kunde ha redovisats i eti separat avtal mellan företagen skrivs då i stället in i föreningsstadgarna eller i föreskrtfter eller bestämmelser som föreningen beslutar om. En mycket stor del av de konkurrensvårdande myndigheter­nas arbete avser verkningar av konkurrensbegränsningar, som har genom­förts av företagaresammanslulningar.

Bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet är föremål för sär­skild övervakning från offentliga myndigheter, bank- och försäkringsin­spektionerna. KBL har ändock ansefts böra omfafta verksamheten inom dessa grenar av näringslivet.

Begreppet förnödenhet i 26 § har samma innebörd som enligt bl. a. 1946 års lag om övervakning av konkurrensbegränsning (prop. 1953:103 s. 280). Därmed avses (prop. 1946:264 s. 36) först och främst vad som kallas lösöre samt vidare elektrisk kraft. Under begreppet förnödenhet föll enligt 1946 års lag inte pengar och andra betalningsmedel samt värdepapper.

Den begränsning av begreppet företagare som görs i 26 § genom bl. a. uttrycket förnödenhet innebär enligt förarbetena (prop. 1953:103 s. 285 f.) att köp och försäljning av fast egendom inte omfattas av KBL. Detsamma gäller i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt till fast egendom.

TUI grand för ståndpunkten år 1953 att fast egendom inte borde omfattas av KBL åbei-opade (prop. 1953:103 s. 285) departementschefen ati han inte fann skäl att frångå ställningstagandet i samband med 1946 års lag. I förarbetena till denna uttalade vprop. 1946:264 s. 37) föredraganden bl. a. följande.

Visserligen torde åtminstone i städer och andra tätorter, såväl i fråga om tomtmark som beträffande bebyggda fastigheter, element av monopolislisk prisbildning förekomma. I varje fall gäller detta såtiUvida att icke blott enskUda personer utan även vissa statliga, kyrkliga och kommunala organ vid försäljning av fastigheter icke säUan torde utlaga priser, som kunde ha varit avsevärt lägre, därest vederbörande icke vall att till förfång för mera aUmänna samhälleliga intressen systematiskt utnyttja ett knapphelsläge. Emellertid ingå de härmed sammanhängande spörsmålen i den allmänna bostadspolitiska samt stadsplane- och regiontekniska planeringen. I viss mån ha de samband med den allmänna jordbrakspolitiken. Övervakning av de monopolistiska tendenserna på detta område torde därför lämpligen böra åstadkommas i annan ordning än den i förevarande förslag avsedda. Viss kontroll över dessa tendenser förekommer redan beträffande nybygg­nader. Vad angår hyresmarknaden torde den gällande hyresregleringen skapa tUlräckliga garantier mot monopolistiska tendenser. Någon anled­ning alt göra denna marknad till föremål för särskild monopolövervakning synes därför ej föreligga.

 

Prop. 1981/82:165                                                               161

I det förat berörda beslutet 10/1959 (PKF 1959:9-10) av NFR var situationen följande. Enligt ett avtal hade en stad förbundit sig alt reserve­ra ett område för gruppbebyggelse med småhus av en viss typ som avtals­parten, en byggnadsentreprenör, representerade. Tomtköparna saknade alltså valfrihet i fråga om hustyp. Rådet fann ärendet avse fast egendom och KBL på den granden inte vara tillämplig.

Frågan humvida visst ärende rörde fast egendom prövades vidare av MD i beslutet 9/1971 (PKF 1972:1-2). Invändning hade gjorts om att ärendet, som avsåg avlal rörande byggnadsproduklion, hade ett sådant samband med annat avlal om markupplåtelse, att det föll utanför KBL:s tillämpningsområde. MD uttalade, att köp och försäljning av fast egendom samt upplåtelse av nyttjanderätt till sådan egendom är undantagna från KBL:s tillämpningsområde. Även om ett visst samband förelåg mellan de båda avtalen fann dock MD att delta inte var sådant att avtalet rörande byggnadsproduklion skulle vara undantaget KBL:s tillämpning.

Sedermera har MD på nytt fått anledning att la ställning till begränsning­en i fråga om fast egendom (beslut 21/1978, PKF 1978:10). 1 ärendet framgick att luftfartsverket bedrev parkeringsverksamhel i anslutning till flygplatsen Arlanda. Som konkurrenter fanns två privata parkeringsföretag nära flygplatsen. Luftfartsverket anmodade de båda förelagen alt upphöra med parkeringsverksamheten och förbjöd dem att hämta och avlämna kunder på verkets mark framför flygplatsen.

MD fann att en parkeringsrörelse har en sammansatt karaktär genom att del är fråga om verksamhet som dels skulle kunna sägas innebära att upplåtelser av nyttjanderätt till fast egendom kommer till stånd, dels också innefattar utförande av vissa tjänster åt kunderna. Med hänsyn till all syftet med KBL:s undanlagsreglering - bl. a. alt från lagens tillämpnings­område utesluta verksamhet avseende fast egendom som inom särskilt del bostads- och jordbmkspoliliska området är föremål för en konkurrens-rättslig övervakning i annan, särskild ordning - och då den aktuella verksamheten väsentligen fick betraktas som ett bedrivande av rörelse för utförande av viss tjänst åt annan, fann MD all saken kunde prövas.

För NO har begränsningen i fråga om fast egendom inneburit att denne i flera fall har varit förhindrad att ingripa mot vissa konkurrensbegränsning­ar.

Ett kommunägt bolag, som ägde en terminalanläggning i Trelleborgs hamn, hyrde ut anläggningen till Kontinentterminalen AB i vilket flertalet i TreUeborg verksamma speditionsföretag gick in som aktieägare. Konti­nentterminalen förband sig att ställa anläggningen opartiskt och på skäliga viUkor till förfogande även för andra förelag än dem som var intressenter i bolaget, mot att det kommunägda bolaget å sin sida förband sig att inte upplåta mark på annat håll i hamnen för terminalhantering. En fristående speditör gjorde hos NO gällande att avtalet var konkurrensbegränsande och hindrade honom från att till lägre priser bedriva omlastning på annat håll i hamnen. NO skrev av ärendet under hänvisning till alt avtalet avsåg villkoren för upplåtelse av fast egendom. (NO dnr 193/1973, PKF-referat saknas.)

11    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

Prop. 1981/82:165                                                                162

I ett ärende (NO dnr 260/1976, PKF 1976:10), rörande vägran alt upplåta hyresrätt till butikslokal av hänsyn till på marknaden redan etablerade förelag,liar uttalats att del framstår som otillfredsställande att konkurrens­begränsningar, som både till syfte och verkningar riktar sig mot varumark­naden, skall vara oåtkomliga därför all de — kanske av en ren tillfällighet -har blivit kopplade till fast egendom.

Andra fall där NO har saknat möjlighet all gripa in har gällt att fastig­hetsägare har ställt som villkor för uthyrning all vissa varor inte fick säljas i lokalen. Vidare har det förekommit all flera fastighetsägare har träffat överenskommelse om att inte hyra ut butikslokaler under ett visst lägsta pris.

Med begreppet utförande av viss tjänst ål annan avses (prop. 1953:103 s. 285 jämfört med prop. 1946:264 s. 32 och 36-37) bl.a.: banker, försäk-ringsinrätlningar, transportföretag, företag som utför reparationsarbeten, inslaUationsfirmor, frisörer, utövare av s. k. fria yrken såsom läkare, advo­kater och fastighetsmäklare, bankernas kommissionsrörelse, uthyrning av kassafack, nolariatsavddningarnas verksamhet m.m.

3.6.1.2 Konkurrensutredningens överväganden och förslag

Utredningen uttalar alt del, sett i förhållande till KBL:s syfte och till-lämpningsområde, i dag framstår som otillfredsställande att konkurrensbe­gränsningar med avseende på fast egendom är undantagna. Del slår ju nämligen klart att det här är fråga om åtgärder med sådana effekter på varumarknaden och tjänstemarknaden som kan vara negativa i en omfatt­ning som innebär skadlig verkan. Av de i förarbetena till KBL gjorda uttalandena framgår alt inskränkningen har tillkommit för alt undvika beröring med den allmänna bostadspolitiska samt den stads- och region-tekniska planeringen, liksom i viss mån den allmänna jordbrukspolitiken. I sammanhanget hänvisades också till den då gällande hyresregleringen, som dock numera har avskaffats.

Vidare anför utredningen: Fastän hänsyn alltjämt kan behöva tas till de aspekter som berörs i dessa uttalanden är dock tydligt att vissa konkur­rensbegränsningar förekommer där sådana aspekter inte berörs. Skall lag­stiftningen på detta område bli effektiv krävs därför alt också fast egendom faller inom tillämpningsområdet. Som princip vid rättstillämpningen bör därvid gälla att de berörda särregleringarna skall beaktas när dessa är aktuella. Därmed ges en vägledning för när ingripande inte bör komma ifråga. Förnödenhetsbegreppet bör alltså ersättas av ett vidare begrepp som omfattar bl. a. fast egendom. Enligt utredningen bör också begreppet företagare i KBL ersättas så att terminologin görs enhetlig med annan marknadsrältslig reglering. Den pekar därvid på alt konkurrenslagstift­ningen är en del av den generella marknadslagsliflningen och all i sådan lagstiftning används begreppet näringsidkare samt vara, tjänst eller annan nyttighet.

 

Prop. 1981/82:165                                                  163

Utredningen anför följande i fråga om dessa begrepp: Med termen nä­ringsidkare förstås var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art, både fysisk och juridisk person. I sammanhanget kan hänvisas tiU bl. a. varumärkeslagen (1960:644), prop. 1960:167 s. 39 och 48, samt lagen (1970:412) om otiUbörlig marknadsföring, prop. 1970:57 s. 90. Sistnämnda lag har sedermera utan förändring av näringsidkarebegrep-

o

pel ersatts av marknadsföringslagen (1975:1418). Vidare används begrep­pet i bl. a. konsumentköplagen (1973:877) och konsumentkreditlagen (1977:981). - Uttrycket vara omfattar fysiska föremål eller saker, inbegri­pet levande djur. Utanför ett sådant varabegrepp faller t. ex. fast egendom, elektrisk kraft, aktier och andra värdepapper, krediter samt rättigheter av olika slag. Termen nyttighet täcker dock också dessa företeelser liksom även varor och tjänster. På denna punkt kan hänvisas till propositionen (1975/76: 34 s. 126 f.) med förslag till marknadsföringslag.

Mot denna bakgrand använder utredningen i sitt lagförslag begreppen näringsidkare samt vara, tjänst eller annan nyttighet.

3.6.1.3 Avgränsningen enUgt den nya lagen

Remissinstanserna har i endast mindre omfattning berört utredningsför­slaget i den nu aktuella delen. NO framhåller alt dennes erfarenheter har visat att det är påkallat att i varje faU fast egendom och upplåtelse av nyttjanderätt till sådan egendom inle undandras den konkurrensrättsliga lagstiftningen. Därför anser NO det vara bra alt utredningen föreslår all ingripanden framdeles skall kunna göras mot envar som är näringsidkare. NO framhåller att i den mån hänsyn behöver tas till den aUmänna boslads-pohtiska samt den stads- och regionlekniska planeringen eller till den allmänna jordbrakspolitiken delta bäst sker vid skadlighetsprövningen, på sätt som utredningen framhåller.

NO pekar vidare på att ideella organisationers status kan vara svårbe-stämbar. Dessa driver ofta verksamhet av ekonomisk karaktär. NO erinrar om ett avgörande i MD år 1974 (15/1974, PKF 1974:7). Domstolen uttalade då att begreppet näringsidkare skall fattas i vidsträckt mening. Med nä­ringsidkare förstås var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art (prop. 1970:57 s. 90).'Också ideella föreningar är aUlså näringsidkare, om de främjar sitt syfte genom all driva näringsverksamhet. Den omständigheten att den ekonomiska verksamheten avser att främja ett välgörande syfte utgör inte hinder för alt vederbörande anses som närings­idkare (SOU 1966:71 s. 91). På grund härav och då alltså fråga var om marknadsföring av vara betraktade domstolen den i målet aktuella organi­sationen som näringsidkare i det sammanhang som det var fråga om.

Vidare anger NO som sin uppfattning att, så snart en ideell organisation eller vilken annan fysisk eller juridisk person som helst regelmässigt erbju­der tjänster ål annan mot ersättning, organisationen i denna del är att betrakta som företagare i KBL:s mening. Att denna gräns ligger fast bör komma tiU uttryck i förarbetena till den nya lagen, menar NO.

 

Prop. 1981/82:165                                                  164

Även SPK tillstyrker den nu nämnda utvidgningen.

Remissinstanserna i övrigt har inle riktat invändning mot utredningsför­slaget i nu aktuellt avseende.

För egen del vill jag uttala följande.

För att del marknadsekonomiska systemet skall kunna fungera i den riktning vi önskar krävs det att samhäUet följer utvecklingen löpande och med beredskap att sätta in effektiva, konkurrensfrämjande insatser där de visar sig behövas. Jag finner del angeläget att en ny konkurrenslag -byggd på dessa ambitioner - ges en räckvidd som nu framstår som ända­målsenlig från allmän synpunkt. En utvidgning på sätt som utredningen föreslår är välmotiverad i belysning av erfarenheterna från rättstillämp­ningen och med hänsyn till utformningen av annan marknadsrältslig lag­stiftning. På så sätt uppnås en betydande förbättring i fråga om lagstiftning­ens verkningsgrad. Därför förordar jag vad utredningen har anfört.

Vad NO har ullalat om innebörden av begreppet näringsidkare synes mig allmänt sett vara träffande. Del måste emellertid också i fortsättningen vara en uppgift för rättstillämpningen att med beaktande av omständighe­terna i de enskilda fallen pröva dessa frågor närmare.

3.6.2 Territoriell begränsning 3.6.2.1 Bakgrand

KBL:s syfte är (jfr prop. 1953:103 s. 213 och 217) primärt all skydda den svenska marknaden mot olämpliga konkurrensbegränsningar. Såväl för­handlingsbestämmelsen som de straffbelagda förbuden är därför inriktade på konkurrensbegränsningar som medför ekonomiska verkningar på denna marknad, s.k. inlandsverkan. Av detta följer all skilda aspekter måste komma under bedömning när del gäller lagens räckvidd över gränserna. Dels gäller det frågan hur långt lagen formellt sträcker sig, dvs. huruvida den omfattar inte bara åtgärder i Sverige ulan också åtgärder som vidtas utomlands och som får inlandsverkan. Dels uppstår frågan hur långt man praktiskt kan eller bör utnyttja lagens tillämplighet. Delfrågor som här berörs gäller folkrätten och länkbara sammanstötningar mellan svensk och utländsk rättsordning.

En frågeställning som har beröring med båda dessa huvudfrågor är vem ett ingripande skaU kunna riktas mot och hur vederbörande skaU nås när detgäller utländska företag.

Av lagens inriktning på inlandsverkan synes till en början följa att svensk exportförsäljning inle kan angripas annat än i ett undantagsfall, som berörs i det följande. Varken förhandlingsbeslämmelsen eller de i lagen straffbelagda förbuden torde alltså täcka konkurrensbegränsande avlal eller förfaranden vUka är träffade eller beslutade i Sverige men som endast avser utländska marknader. Har dock t. ex. en exportkartell även inlandsverkan faUer den del som har verkan i Sverige i princip inom KBL:s tillämpningsområde. Från rättstillämpningen kan nämnas ett NO-

 

Prop. 1981/82:165                                                  165

ärende om hemmamarknadsskyddsavtal på pappers- och pappområdet. I anslutning tUl avtal om samarbete på exportområdet mellan vissa nordiska pappers- och ceUulosaproducenter fanns villkor enligt vilka parterna för­band sig att inte konkurrera på varandras hemmamarknader. NO ingrep mot dessa villkor som ansågs hämma möjligheterna till imporlkonkurrens på den svenska marknaden (NO dnr.94/1966, PKF 1973:9).

Undantagsfallet regleras i 6 §. Av denna bestämmelse följer att förhand­hng inte får utan regeringens tillstånd gälla verkan utom riket av konkur­rensbegränsning. TUlslånd får meddelas endast i den mån del påkallas av hänsyn tiU överenskommelse med främmande makt.

Enligt denna regel är det alltså fråga om ingripande mot konkurrensbe­gränsningar som medför skadlig verkan utomlands, s.k. utlandsverkan. Endast generalklausulen är tUlämplig beträffande utlandsmarknaden och således inte de i KBL straffbelagda förbuden. Undantagsbestämmelsen rörande utlandsverkan har hittills inte tillämpats.

När del gäller åtgärder som vidtas av företag med verksamhet i Sverige får det anses sakna betydelse om ett företag är svenskt eller utländskt, dvs. bildat enligt utländsk stats lag. Inte heller synes det få betydelse vilken nationahtet aktieägarna har. Utländska företag med verksamhet på den svenska marknaden får därför anses skyldiga att rätta sig efter den svenska KBL. Å andra sidan är de också berättigade till del skydd KBL kan ge, exempelvis mot åtgärder från svenska förelags sida för all försvåra eller förhindra importkonkurrens.

Härefter gäller det frågan i vilken omfattning KBL är tillämplig beträf­fande åtgärder som vidtas utomlands men som får inlandsverkan.

Förarbetena till KBL ger inte full klarhet i vad man ansåg gälla på denna punkt vid lagens tillkomst. Ett uttalande av departementschefen innehåller följande (prop. 1953:103 s. 216 f.).

Vid bedömningen av de olika slag av konkurrensbegränsningar, som behandlats i tidigare avsnitt, har i första hand rent svenska förhållanden beaktats. Det ligger emellertid i sakens natur, alt en konkurrensbegräns­ning ofta har en internationell anknytning i ett eller annat avseende. Sålun­da kan en utländsk företagare eller grapp utländska företagare ulan sam­verkan med svenska näringsutövare genomföra konkurrensbegränsningar på den svenska marknaden. Ett praktiskt exempel är att en utländsk leverantör bestämmer ett minimipris eller ett fast brattopris på en vara som han utan mellanhand tillhandahåller detaljhandlare i Sverige. 1 dylikt fall kan de svenska myndigheterna icke ingripa med stöd av den tilltänkta lagstiftningen, eftersom utlänningen icke nås av bestämmelsen om straff för överträdelse av braltoprisförbudet. Detsamma gäller utländska an­budskarteller. Icke heller kan förhandling inför näringsfrihetsrådet uppta­gas med utländska företagare beträffande övriga konkurrensbegränsning­ar. Endast genom internationella överenskommelser torde del vara möjligt att förhindra skadlig verkan inom Sverige av sådana konkurrensbegräns­ningar, som genomförs av utlänningar.

 

Prop. 1981/82:165                                                  166

I det s.k. Bayer-Kerr-ärendet (MD 16/1977, PKF 1977:8) prövade MD innebörden av detta uttalande samt frågan om KBL:s territoriella räckvidd och därmed också följdfrågan om domstolens behörighet alt ta upp ärendet tUl prövning.

NO:s talan var riktad mot två utländska företag med säte i Förbundsre­publiken Tyskland respektive Schweiz. MD konstaterade inledningsvis att klar ledning inte fanns i lag, allmänna principer och doktrin inom den internationella processrätten. Därför måste frågan om domstolens behörig­het bedömas mot bakgrund av KBL:s allmänna syfte och materiella upp­byggnad. Vidare uttalade domstolen bl. a. följande.

Den av NO i förevarande ärende påstådda skadliga verkan har sina effekter på den svenska marknaden för dentalartiklar. Lokaliseringen av den påtalade konkurrensbegränsningens effekter tillåter således i och för sig ett ingripande med stöd av konkurrensbegränsningslagen. De konkur­rensbegränsande åtgärderna har emellertid vidtagits av utländska företaga­re. I lagen görs inte någon skiUnad meUan svenska och utländska företaga­re. Angående utiändska företagare uttalar sig emellertid vederbörande departementschef i lagens förarbeten på bl. a. följande sätt (prop. 1953: 103

s. 216 o.f.).-- 'Av uttalandet framgår att departementschefen räknar

med förekomsten av konkurrensbegränsningar som har en internationell anknytning i ett eller annat avseende. Såsom exempel på en internationell konkurrensbegränsning anger departementschefen att en utländsk leveran­tör bestämmer ett minimipris eller ett fast bruttopris på en vara som han tillhandahåller detaljhandlare i Sverige. På denna typ av utländsk företaga­re kan enligt departementschefen konkurrensbegränsningslagen inte till-lämpas. Departementschefens bedömning är i uttalandet motiverat på ett knapphändigt och oklart sätt. Det sägs endast att den utländska företaga­ren inte kan "nås" av konkurrensbegränsningslagens straffbestämmelser. Vidare sägs att "icke heller kan förhandling inför näringsfrihetsrådel upp­lagas med utländska företagare beträffande övriga konkurrensbegräns­ningar". Den tolkning av departementschefens uttalande som ligger när­mast till hands är att det är rent faktiska hinder som omöjliggör en tillämp­ning av konkurrensbegränsningslagen. Svenska myndigheter saknar med andra ord maktmedel för att mot den utländske företagarens vilja tUlämpa lagen på honom.

Oavsett hur departementschefens uttalande skall förslås finns emellertid utländska företag beträffande vilka det skulle vara orimligt alt inte anse konkurrensbegränsningslagen tUlämplig. Sålunda är naturligtvis utländsk fysisk person som driver sitt företag i Sverige skyldig att rätta sig efter gällande svenska bestämmelser beträffande näringsverksamhet; rörande sådant företag kan del inle råda någon tvekan om konkurrensbegräns­ningslagens tillämplighet. Nära nog samma tveklöshet rörande lagens till-lämplighet är för handen beträffande utländskt företag som har sitt säte utomlands men har en påtaglig anknytning till det svenska näringslivet. Ju svagare anknytning till Sverige ett utländskt förelag har desto svårare blir det självfallet alt motivera konkurrensbegränsningslagens tillämplighet. Var denna gräns går torde svårligen kunna anges i någon allmän formel

' Uttalandet har nyss ålergetls.

 

Prop. 1981/82:165                                                  167

ulan får i stället fastläggas genom marknadsdomstolens fortlöpande rätts­bildning. Vid en sådan rättsbildning måste hänsyn las även till ändrade tidsförhållanden och till utvecklingen inom näringslivet. Sedan det åter­givna departementschefsuttalandets tillkomst i början av 1950-lalel har UtveckUngen av de internationella relationerna inom näringslivet medfört alt bedömningen av konkurrensbegränsningslagens tillämplighet på ut­ländska företag numera måste delvis bli en annan än den som återspeg­lades i uttalandet. Härvid behöver endast hänvisas till att förbättrade kommunikationer och avancerade marknadsföringsmetoder möjliggjort för i utlandet verksamma utländska företag all i vissa fall uppträda på den svenska marknaden i samma omfattning och med samma styrka som de i Sverige verksamma företagen.

Vid övervägandel av om ett utiändskl förelag har sådan anknytning till Sverige som bör anses skapa behörighet för marknadsdomstolen all till saklig prövning uppta en mot företaget riktad talan enligt konkurrensbe­gränsningslagen är det erforderiigt att granska företaget i ett flertal skilda hänseenden. Såsom exempel på anknytningsfakla må här omnämnas före­tagets andel av den svenska marknaden i branschen, företagets egen repre­sentation i Sverige och förelagels storlek. Även sådana förhållanden som hur länge företaget varit verksamt på den svenska marknaden och företa­gets avsikt alt etablera sig varaktigt i Sverige torde ha betydelse. Del är under hänsynstagande till omständigheter av nu antydd beskaffenhet som marknadsdomstolen har alt avgöra om domstolen är behörig att uppta NO:s talan mot de i ärendet aktuella utländska förelagen.

Såväl Bayers som Kerrs produkter har saluhållils på den svenska denlal-marknaden under en längre tidsperiod. De i ärendet aktuella varorna är välkända för de svenska kunderna och åtnjuter en hög marknadsandel. Bayer och Kerr har organiserat sin försäljning på den svenska marknaden på överensstämmande sätt, nämligen genom svenska återförsäljare. Därtill kommer att båda företagen håller sig med egna representanter på den svenska denlalmarknaden. Representanterna lar visserligen inle egentiig del i försäljningsverksamheten men upprätthåller en nära kontakt med återförsäljarna saml står i fortlöpande kontakt med svenska tandläkarsko-lor för att på ett tidigt stadium kunna inarbeta sina produkter. På grund av vad sålunda anförts har Bayer och Kerr visat en medveten strävan till stadigvarande etablering på den svenska marknaden. Såvitt angår Bayer är dessutom alt beakta alt förelaget, lål vara utanför denlalbranschen, bedri­ver verksamhet i Sverige genom ett svenskt dotterföretag, Bayer (Sverige) AB. Denna omständighet bör dock enligt marknadsdomstolens mening inte föranleda en i behörighetsfrågan avgörande åtskillnad mellan NO:s talan mot Bayer och NO:s talan mot Kerr. Vid ett hänsynstagande till samtliga i spörsmålet betydelsefulla förhållanden anser nämligen mark­nadsdomstolen att konkurrensbegränsningslagen bör i samma mån anses äga tillämpning på båda företagen. Marknadsdomstolen finner sig alltså behörig att till saklig prövning uppta NOs talan mot såväl Bayer som Kerr.

Mot beslutet anmälde tre ledamöter avvikande mening i fråga om moti­veringen och anförde bl. a. följande.

Avgörande för bedömningen av lagens tillämplighet i fråga om sådana konkurrensbegränsningar måste enligt vår mening vara om konkurrensbe­gränsningen är direkt inriktad på den svenska marknaden och har påtagliga

 

Prop. 1981/82:165                                                  168

effekter på denna marknad. Är detta fallet, måste konkurrensbegräns­ningslagen anses tillämplig och marknadsdomstolen behörig, oavsett var det eller de företag som genomför konkurrensbegränsningen har sitt säte. Denna ståndpunkt torde också stämma överens med de grandsatser i fråga om tillämpligheten av lagstiftning på konkurrensbegränsningsområdet som är under utveckling inom den internationeUa rätlen.

Vidare uttalade reservanterna att del borde kunna förutsättas all ut­ländska företag som verkar på den svenska marknaden i här avsedd om­fattning också är beredda att medverka som part i ärenden enligt konkur­rensbegränsningslagen. Vilka åtgärder som kunde komma i fråga om ett företag skulle vägra att göra detta fick prövas om ett sådant fall skulle uppkomma.

Enligt en inom den rältsvetenskapliga litteraturen företrädd uppfattning skulle för KBL:s tillämplighet fordras verkningar som är påtagliga och direkta. Den konkurrensbegränsande överenskommelsen måste i vart fall vara särskilt inriktad på Sverige. Däremot skulle del anses sakna betydelse under vilket lands lag avtalet eller åtgärden faller vid en internationelll privalrättslig bedömning. Enligt denna uppfattning måste otvivelaktigl till­räcklig verkan på den svenska marknaden anses föreligga när konkurrens­begränsningen direkt avser varor eller tjänster som tillhandahålls på den svenska maknaden samt den prestation konkurrensbegränsningen avser medför ekonomiska verkningar på denna marknad.'

Ett NO-ärende gällde lobaksförsäljning på båtarna över Öresund. NO fann att de aktualiserade frågorna avsåg pris- och konkurrensförhållanden utom riket och därför föll utanför tillämpningsområdet för lagen. I motive­ringen uttalades bl. a. alt sådan försäljning som det var fråga om sedan gammalt hade jämstäUls med exportvaror och lämnats skattefri. NO fann inte anledning att bedöma saken annorlunda vid tillämpning av KBL. (NO dnr 66/1963, PKF 1963:9-10).

I NO:s praxis har samarbete mellan rederier som drev trafik med färjor mellan svenska och utländska hamnar prövats i sak (NO dnr 197/1974, PKF-referat saknas, NO dnr 247/80, PKF 1980:8 saml NO dnr 252/80, PKF 1981:1-2).

I fråga om räckvidden av de i KBL straffbelagda förbuden torde kunna sägas följande.

Bruttoprisförbudet i 2 § gäller försäljning här i riket. Avgörande synes alltså vara att själva den brulloprissalta försäljningen sker i Sverige, dvs. det säljled som berörs av brutloprisförfarandet skall befinna sig här i landet, så alt svensk anknytning finns.

På ett liknande sätt gäller anbudskartellförbudet i 3 § KBL överenskom­melse om samverkan mellan olika företagare innan någon av dem avger

Se Bernitz, Gorton, Grönfors, Sjöfart och konkurrensrätt, Göteborg 1976, s. 75 ff.

 

Prop. 1981/82:165                                                               169

anbud på försäljning av förnödenheter eller utförande av tjänst här i riket. Också här torde det alltså vara avgörande all platsen för försäljningens eller tjänstens utförande finns inom landet.

Att ett utländskt förelag deltar i en anbudskarlell eller all själva kartell­avtalet träffas utomlands torde därför inte hindra att anbudskartellförbudet är tillämpligt när de anbud som den förbjudna samverkan avser gäller försäljning av en förnödenhet eller utförande av en tjänst i Sverige. På hknande sätt torde bruttoprisförbudet i princip träffa föreskrifter m. m. av utländska företag i fråga om varor som de exporterar lUl Sverige för vidareförsäljning. En annan fråga, som praktiskt har stor betydelse, är hur ett utländskt förelag skall nås. Detta behandlas senare.

Av detta följer aUlså att straffbestämmelsernas räckvidd över gränserna har bestämts genom ett konkret angivande av vilka moment i konkurrens­begränsningen som utgör granden för deras tillämplighet - nämligen plat­sen för försäljningens respektive tjänstens utförande.'

I frågan vem ett ingripande skall kunna riktas mot och hur vederbörande skaU kunna nås när det rör sig om utländska förelag ger förarbetena i KBL inte närmare vägledning. Också delta är en fråga som rör vad som är möjUgt alt genomföra i praktiken. Här kan även erinras om reservanternas uttalande i Bayer-Kerr-ärendet.

Ett uppmärksammat NFR-beslul fattades i det s. k. Fleischmann-målel.

Det västtyska förelaget Gebr. Fleischmann sålde bl. a. leksakståg på den svenska marknaden genom ett, från del tyska företaget helt fristående, svenskt företag såsom generalagent. Generalagenten synes endast ha varit förmedlare, och försäljningen skedde till detaljist genom ett flertal svenska grossister. Fleischmann angav i strid mot braltoprisförbudet fasta bralto-priser i sina kalaloger. Generalagenten var aktiv för alt tillse alt dessa priser inle underskreds. En detaljist, som hade underskridit priserna, avstängdes från leveranser. Sedan generalagenten hade åtalats för överträ­delse av braltoprisförbudet, invände han all han endast hade agerat såsom representant för Fleischmann. Stockholms rådhusrätt fällde emellertid generalagenten till självständigt ansvar för överträdelse av bruttoprisför­budet. Leveransavslängningen mot den priskonkurrerande detaljisten för­anledde NO att föra talan mot generalagenten och grossisterna i NFR med yrkande om leveransernas återapptagande. Så skedde innan rådet hade prövat ärendet i sak (NFR 4/58, PKF 1958 s. 261, NO dnr 95/1957, PKF 1959 s. 193).

Det har i den rättsvetenskapliga litteraturen bedömts att detta mål synes klargöra att del finns vidsträckta möjligheter alt gripa in enligt generalklau­sulen i KBL mot utländska företags självständiga, rörelsedrivande repre­sentanter i Sverige och att dessa därvid knappast med framgång kan åberopa tiU sitt fredande att de har handlat i enlighet med anvisningar från del utländska företaget.

' Se på denna punkt och i övrigt del anförda arbetet.

 

Prop. 1981/82:165                                                  170

Har det utländska förelaget representation här i landet vänder sig vanli­gen NO till representanten. Så har skett då del utländska företaget haft dotterföretag här. En invändning att konkurrensbegränsningen hade beslu­tats av det utiändska moderbolaget har NO inle godtagit. Ett exempel är NO:s uttalande i det s.k. ICI-ärendel (NO dnr 58/1969, PKF-referat sak­nas) alt den omständigheten att del utländska moderbolaget (ICI) hade beslutat om en leveransvägran avseende ett svenskt företag inle hindrade NO all med stöd av generalklausulen i KBL kräva att leveranserna åter­upptogs.

MD har i ett ärende angående leveransvägran av reservdelar till rulltrap­por ansett att en svensk handelsagent för en västtysk tillverkare represen­terade det västtyska företaget vid MD trols att handelsagenten själv inle ansåg sig behörig alt företräda tillverkaren. I domstolen företedde NO handlingar av vilka framgick alt NO brevledes hos tillverkaren väckt frågan om ställförelrädarskap för denne och därvid framhållit alt, om företagel inte lät sig representeras av annan än handelsagenten, liUver-karen torde komma att anses representerad i Sverige av handelsagenten. Tillverkaren hade i svarsbrev till NO hänvisat till handelsagenten för vad som enligt domstolen måste uppfattas som det vidare utförandet av tillver­karens talan i ärendet (MD dnr A 3/75, NO dnr 215/1975, PKF 1976:5).

För övrigt förekommer i NO:s praxis alt förelag i utiandet delges skri­velser, går in i skriftväxling med NO och även ställer ombud för sig här i landet. En väg som NO någon gång har vall för alt förmå en utländsk företagare all upphöra med konkurrensbegränsningar eller alt gå i svaro­mål i Sverige är att framhålla för förelaget att NO inom ramen för interna­tionellt samarbete kan vända sig till konkurrensmyndighelen i företagets hemland och påtala förhållandena för att den vägen försöka få ändringar till stånd. Frågor i anslutning till det anförda behandlas i avsnitt 3.9.

I detta sammanhang bör nämnas den förut (3.4.1.1) redovisade, av högsta domstolen meddelade domen i ett mål angående överträdelse av braltoprisförbudet.

3.6.2.2 Konkurrensutredningens överväganden och förslag

Utredningen erinrar om den f. n. gällande principen att KBL är tillämplig på förfaranden som har verkan i Sverige, s. k. inlandsverkan. Vidare pekar utredningen på att man under speciella förhållanden kan enhgt lagen pröva svenska företags åtgärder som har verkan utomlands, s. k. utlandsverkan. Enligt utredningens bedömning innebär det nuvarande systemet all man på lämpligt sätt kan avväga svenska intressen mot vad som är förenligt med folkrätten och våra konventionsåtaganden liksom mot vad som är praktiskt möjUgt och tekniskt genomförbart. Därför har utredningen vaU i princip samma lösning i lagförslaget som enligt gällande rätt.

Utredningen fortsätter: Delta innebär alt lagförslaget i fråga om tillämp­ningen av generalklausulen i 2 kap. 1 § i första hand har sin inriktning på

 

Prop. 1981/82:165                                                  171

inlandsverkan. Liksom i dag föreslås dock att lagen skall på del f.n. reglerade området kunna tiUämpas på förfaranden med utiandsverkan när så erfordras av hänsyn till Sveriges konventionsåtaganden. För detta bör krävas beslut av regeringen, på sätt som nu är fallet. En regel om detta har tagits in i 2 kap. 5 § lagförslaget.

När del därefter gäller frågan efter vilka linjer man skall avgöra bl. a. huravida inlandsverkan föreligger och vilken styrka denna verkan bör ha uttalar utredningen följande: Enligt sin avfattning läcker KBL formellt alla konkurrensbegränsande åtgärder som har inlandsverkan. Del är dock rättsligt erkänt att lagens lerrUoriella tUlämpningsområde begränsas av folkrätlsliga principer. Dessa principer kan vara ganska oklara. Av särskild betydelse är vidare att folkrättens innehåU inte är en gång för alla fastlagt. I stället befinner sig principerna i utveckling genom nytillkommen stats-praxis. Även om folkrätten således begränsar varje enskild stats handlings­möjligheter beträffande förhållanden med internationell anknytning gäller å andra sidan att det är de skilda staternas gemensamma agerande i fråga om folkrättens innebörd som bestämmer dess innehåll och därmed dess begränsande verkan. Mot denna bakgrund kan sägas all EG-rältens ge­nombrott och vidareulformning har lett till en utveckling där man i större utsträckning än förr erkänner möjligheten av att tillämpa konkurrensbe-gränsningslagsliflning på utländska förelags handlingar. Därmed har också ökat möjligheten av alt tillämpa svensk konkurrensbegränsningslagstifl-ning i sådana fall.

Utredningen fortsätter: Av folkrättsliga grandsatser om gränser för räck­vidden av nationell lagstiftning och rättstillämpning följer dock att en konkurrensbegränsningslag inle kan göras tillämplig på varje konkurrens­begränsning som genomförs utomlands och som på något sätt har verkan i Sverige. Den gräns lagförslaget här bygger på är all konkurrensbegräns­ningen skaU vara direkt inriktad på den svenska marknaden och ha påtag­liga effekter på denna marknad.

Sådan direkt inriktning föreligger om del konkurrensbegränsande förfa­randet avser varor eller tjänster som tillhandahålls på den svenska markna­den eller i övrigt särskilt reglerar frågor som rör sådant tillhandahållande. Men också när den prestation begränsningen gäller tillhandahålls utanför den svenska marknaden kan länkas undantagsfall, uttalar utredningen vidare, när den har en så bestämd utformning med avseende på denna marknad och fullgörs så nära denna all del är naturligt att beteckna den som direkt inriktad på Sverige. 1 begreppet påtaglig ligger att effekten på den svenska marknaden har viss varaktighet och betydelse. En relevant ekonomisk effekt i Sverige kan alltså knappast föreligga om ett utländskt företag endast helt tUlfälligt uppträder på den svenska marknaden.

Däremot bygger inte utredningsförslaget på att del är av betydelse humvida ett utländskt förelag har sitt säte här i landet eller på annat sätt är representerat här. Också när så inte är fallet skall lagen i princip kunna vara tiUämplig, anför utredningen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  172

Slutligen framhåller utredningen följande i de nu aktuella frågorna: Av detta följer dock inle alt det alltid skulle vara möjligt att praktiskt utnyttja den formella svenska jurisdiktion som nyss har berörts. 1 vissa fall kan det nämligen bli faktiskt omöjligt för svensk myndighet att gripa in mot ett utländskt företag. Ett sätt alt söka komma till rätta med en sådan situation kan vara en hänvändelse till en konkurrensmyndighel i del land där företa­get befinner sig eller annan form av internationell samverkan. I praktiken kan det förekomma fall där en konkurrensbegränsning har både inlands­verkan och utiandsverkan. Bortsett från situationen att reservbeslämmel-sen om utiandsverkan har tillämpats kan här prövas endast verkan inom landet. Att gränsen mellan dessa företeelser inle alllid behöver vara läll-dragen gäller redan nu. Särskilt kan uppmärksammas faUet all svenska företag som samverkar på exportmarknaden kan ha svårt all helt utan hänsyn till detta fritt konkurrera med varandra på hemmamarknaden. På sätt som skadlighetsbegreppet är konstruerat finns dock utrymme för alt la hänsyn till att de konkurrensbegränsande verkningarna i Sverige kan vara en följd av ett samarbete på exportmarknaden. I fråga om de straffbelagda förbuden kan detta vidare ge anledning till dispens.

3.6.2.3 Avgränsningen enligt den nya lagen

KK uttalar att kollegiet har all la ställning till svensk konkurrenslag­stiftning med hänsynstagande till Sveriges förpliktelser på detta område i internationella överenskommelser, för närvarande i frihandelsavtalen med EEC och CECA (artikel 23 respektive 19) samt EFTA-konventionen (arti­kel 15). Då förslaget till ny konkurrensbegränsningslag ej står i strid vare sig med frihandelsavtalen eller EFTA-konventionen, har KK i detta avse­ende inga invändningar mot dess bestämmelser. KK ansluter sig särskilt till utredningens bedömning all systemet i förslagets 1 kap. 5 § med pröv­ning av de enskilda fallen av konkurrensbegränsning med verkan utom­lands möjliggör en avvägning av svenska intressen mot vad som är fören­ligt med våra internationella förpliktelser.

NO understryker betydelsen av del klargörande som utredningen gör beträffande lagens territoriella tillämplighet. För att konkurrensbegräns­ningslagen skall bli effektiv är del nödvändigt att den kan användas mot varje konkurrensbegränsning med verkningar i landet. En förutsättning härför är att den s.k. effektprincipen tUlämpas så att det är möjligt alt ingripa mot konkurrensbegränsningar vidtagna i utlandet men med effekter i Sverige, framhåller NO.

MD pekar på all utredningen vad gäller den föreslagna lagens territo­riella begränsning anger all tillämpningen av generalklausulen i 2 kap. 1 § i första hand har sin inriktning på s. k. inlandsverkan. Domstolen fortsätter: Vidare anförs i betänkandet rörande frågan, efler vilka linjer man skall avgöra humvida inlandsverkan föreligger och vilken styrka denna verkan skall ha, att lagförslaget bygger på all konkurrensbegränsningen skall vara

 

Prop, 1981/82:165                                                  173

direkt inriktad på den svenska marknaden och ha påtagliga effekter på denna marknad, varvid anges att direkt inriktning bl. a. föreligger om det konkurrensbegränsande förfarandet avser varor eller tjänster som tillhan­dahålls på den svenska marknaden samt att i begreppet "påtaglig" ligger att effekten på den svenska marknaden skall ha viss varaktighet och betydelse. Härefter understryks i betänkandet all den föreslagna lagen inte bygger på att del är av betydelse humvida ett utländskt företag har sill säte här i landet eller på annat sätt är representerat här; också när så inte är fallet skall lagen i princip kunna vara tUlämplig.

MD hänvisar till att innebörden i gällande rätt i aktuellt hänseende framgår av marknadsdomstolens beslut i det s. k. Bayer-Kerr-ärendet. Av beslutet framgår bl. a. all vid avgörande av om MD är behörig uppta talan avseende påstådd konkurrensbegränsning av ett utländskt rättssubjekt till saklig prövning hänsyn skall tas till det utländska företagets grad av an­knytning till Sverige, varvid oUka anknytningsfakta såsom t. ex. om företa­get har egen representation i landet eller om det har för avsikt att varaktigt etablera sig här bör beaktas. Utredningens angivande av efler vilka linjer behörigheten skall bedömas överensstämmer således inte med gällande rätt, uttalar domstolen, ulan ger ullryck för minoritetens uppfattning be­träffande behörighetsfrågan i Bayer-Kerr-ärendet. MD vill med skärpa framhålla att, om en eventuell rätlsförändring i enlighet med utredningens uttalande i behörighetsfrågan åsyftas, detta måste åstadkommas genom stiftande av lag och inle kan ske genom ett uttalande i betänkandet om vad lagförslaget i aktuellt hänseende bygger på.

Sveriges redareförening poängterar all föreningen har haft anledning att särskilt intressera sig för konkurrenslagstiftningens territoriella begräns­ning och att föreningen i ett aktuellt fall låtit ulföra en rättsutredning om sjöfart och gällande konkurrens, till vilken hänvisas i flera fall i betänkan-del. I betänkandet anges, anför redareföreningen, att utredningen i denna del valt i princip samma lösning i lagförslaget som enligt gäUande rätt. Föreningen vill i detta sammanhang fästa särskild uppmärksamhet vid de slutsatser angående gränserna för svensk konkurrenslagstiftnings tillämp­lighet på internationell sjöfart som återges i den av föreningen ombesörjda rättsutredningen. Då enligt betänkandet ingen ändring i sak föreslås beträf­fande den svenska konkurrenslagstiftningens territoriella begränsning ut­går redareföreningen från alt slutsatserna i nämnda rättsutredning har beaktats under utredningsarbetet och att dessa slutsatser därmed kan anses vägledande även för framtiden. Föreningen vill i detta sammanhang särskilt understryka betydelsen av att följande två slutsatser i rättsutred­ningen inte påverkas av nu aktuella lagändringar: "Konkurrensbegrän­sande samarbete i trafik helt mellan utländska hamnar faller utanför svensk konkurrensbegränsningslagstiftning också när denna trafik i betydande utsträckning utnyttjas av svenska transportörer". - "Svenska myndighe­ter har på antytt sätt erkänt linjekonferenssyslemei såsom en väsenfiig

 

Prop. 1981/82:165                                                  174

konkurrensstyrande faktor på den internationella sjöfartens område. Lin­jekonferenserna utgör alltså en av statsmakterna godtagen regleringsme­kanism för internationeU sjöfart. Detta ger sjöfarten en konkurrensrältslig särställning i förhållande tUl andra näringsgrenar. Härigenom undantas ytterligare en rad fall från ingripanden enligt KBL".

För egen del vill jag uttala följande.

Låt mig till en början slå fast att den nuvarande konkurrenslagstiftningen enligt sin lydelse är tillämplig när relevanta effekter har uppstått på den svenska marknaden, utan all någon begränsning därvid görs i fråga om var den konkurrensbegränsande åtgärden har vidtagits.

Till sin yttre form framträder därför lagen med anspråk på alt vara tillämplig i fråga om varje utomlands föreliggande konkurrensbegränsning som medför dessa effekter.

En undantagslös tiUämpning av en sådan effektprincip kan dock av en rad olika skäl vara ogörlig eller olämplig. Till en början kan de grundsatser som utbildas inom den allmänna folkrätten utgöra hinder. I bilden ingår då även traktaträllen, dvs. internationella avtal som ett land har förpliktat sig att följa. Därutöver måste man uppmärksamma de allmänpolitiska frå­gorna. Ett alltför vidsträckt hävdande av den nationella lagstiftningens räckvidd över gränserna kan leda till motåtgärder som skadar den stat som ställer dessa anspråk. Här kan nämligen andra staters suveränitets­intressen beröras på ett sätt som leder till repressalier. Motåtgärderna kan vara av mycket skiftande art. Exempelvis kan de komma till uttryck i form av handelspolitiska vedergällningsaktioner. Så kan ske på den marknad som är aktuell i det enskilda fallet. Men det kan också gälla andra vara-eller tjänsteområden. Motåtgärderna kan vidare la sig formen av en kon­kurrenslagstiftning som i sin lur hävdar en alltför vidsträckt extralerrito-riell tillämpning. Del kan också vara fråga om lagstiftning som på annat sätt är direkt riktad mot exempelvis svenska intressen, bl. a. i den formen att svenska företags verksamhet utomlands försvåras. Ibland kan lagstiftningsåtgärder av detta slag ha det innehållet all den utländska staten med tvångsmedel förbjuder sina medborgare alt hörsamma de tvingande påbud som en annan stat riktar mot dessa med slöd av en extraterriloriell tillämpning av sin nationella lagstiftning. Härvid uppkommer en lagkolli­sion där ett och samma rättssubjekt kan komma i en till del yttre omöjlig handlingssitualion. I realiteten kan dock den sistnämnda statens möjlighet att förverkliga sanktionsholet vara obefintlig när det gäller företag utanför dess territorium. Å andra sidan kan det länkas alt denna stat söker ingripa mot företaget vid ett senare tillfälle när detta är nåbart, exempelvis om det etablerar sig pä statens territorium, eller alt nämnda stat riktar vedergäll­ningsåtgärder mot helt andra förelag från samma land, befintliga inom dess område.

De problem som här avtecknar sig kan alltså sägas vara av främst folkrättslig, allmänpolitisk, juridisk-ieknisk och praktisk art.

 

Prop. 1981/82:165                                                  175

När det först gäller de folkrättsliga frågorna vill jag anföra följande.

TUl grand för den nya konkurrenslagen måste givetvis läggas att den inle får tillämpas extraterritoriellt i en utsträckning som strider mot de folk­rättsliga principerna. Hit hör bl. a. respekten för den enskilda slatens territoriella integritet och maktmonopol inom sitt område samt — å andra sidan — skyldigheten för denna stat att därvid respektera immunitet och att inte heller i övrigt utöva obegränsad judiddl eller exekutiv makt mot främmande stat eller medborgare inom territoriet.

Mellan staterna föreligger alltså ömsesidiga folkrätlsliga rättigheter och förpliktelser som får omedelbar återverkan på de formella och praktiska möjligheterna att hävda en mer eller mindre vidsträckt extraterriloriell tillämpning av en konkurrenslagstiftning. På sätt som konkurrensutred­ningen har uttalat kan dock de folkrättsliga principerna vara ganska oklara. Till detta bidrar att folkrättens innehåll inte är statiskt. I stäUet kan princi­perna befinna sig i utveckling genom nytillkommen slatspraxis. Utveck­lingstendenserna därvidlag kan på vissa områden vara myckel svåra alt skönja, bl. a. mot bakgrand av att olika grupper av nationer har skilda intressen, ibland också sinsemellan i en grapp. Därför kan man inte i allmängiltiga termer ange det närmare innehållet i de folkrättsliga principer som framdeles kommer alt avgränsa den nya konkurrenslagens räckvidd i territoriellt hänseende. Däremot är det möjligt att något beröra i vilken riktning man i nuläget synes böra utsträcka anspråken på extraterriloriell tillämpning av den nya lagstiftningen.

Enligt min mening är del av betydelse att vid bedömningen skilja mellan, å ena sidan, frågan om konkurrenslagens formella tillämplighet och, å den andra sidan, lämpligheten av all i ett enskilt fall använda den tillämplighet som kan föreligga för att söka rikta ett samhällsingripande mot ett visst utländskt företag för förfaranden som detta har bidragit till utanför Sveri­ge. Vidare bör man skilja mellan de principer som f. n. kan vara ägnade att ligga tiU grand för lagen saml tekniken för att säkerställa att lagen kan tillämpas på ett sätt som står i överensstämmelse med allmän folkrätt och samtidigt stöder befogade svenska intressen.

Det är min bedömning alt anspråk på extraterritoriell tillämpning inle bör upprätthällas i fråga om alla utomlands förekommande konkurrensbe­gränsningar som har negativa ekonomiska verkningar på den svenska marknaden (inlandsverkan). Alt å andra sidan inskränka lagens räckvidd till fall då del utomlands befintliga företaget har en mer eller mindre påtaglig anknytning till Sverige synes mig tveksamt. Själva konkurrensbe­gränsningen eller dess effekter kan ju - även när en sådan anknytning saknas - ha en särskild, kanske avsedd inriktning på den svenska markna­den och få sådana verkningar här som sammantaget gör det naturligt för oss att, med sikte på bl. a. sådana fall, i förväg ha markerat i vår lagstift­ning ett anspråk på att kunna sätta in motåtgärder i de fall och former som vi finner lämpliga. Alt konkurrenslagen bör äga tillämplighet i situationer

 

Prop, 1981/82:165                                                  176

av denna art synes mig välförenligl med vad som f. n. får antas vara sedvanerätt på området.

Mot denna bakgrund kan jag i princip ansluta mig till den åsiktsriktning som företräds av bl. a. den rätlsvetenskapliga litteraturen och av konkur­rensutredningen. ' Jag hänvisar till vad utredningen har uttalat om en direkt inriktning på den svenska marknaden och påtagliga effekter på denna marknad. Det måste emellertid ankomma på rältslilllämpningen alt pröva närmare vad som därvidlag bör gälla och alt anpassa bedömningarna efter den utveckling som kan ske på folkrättens område.

1 den tekniska frågan är del min uppfattning att man kan välja samma lösning som enligt KBL. Jag anser det alltså inle nödvändigt att låta de begränsningar den allmänna folkrätten lägger på en extraterriloriell tillämpning komma till uttryck i själva lagtexten. Den nya konkurrenslagen skiljer sig därvidlag föga från vad som gäller på näraliggande områden.

Jag går nu över till tillämpningsfrågan, dvs. frågan om huruvida man i de enskilda fall som har utländsk anknytning och som faller inom den nya lagens räckvidd bör ingripa med slöd av lagen. Här berörs inle bara juridisk-tekniska utan även praktiska aspekter.

Enligt min mening kan de faktiska omständigheterna i dessa fall skifta så starkt alt de inte är meningsfuUt all söka lämna några allmänna anvisning­ar. Avvägningen måste också här liksom f n. ankomma på de rättstilläm­pande myndigheterna. Jag delar konkurrensutredningens uppfattning att det i vissa fall kan vara faktiskt omöjligt för de svenska myndigheterna alt gripa in mot ett utiändskl förelag. 1 andra fall kan det vara en lämplighels-fråga om den svenska lagstiftningen bör tillämpas eller ej. Vad man härvid­lag kan behöva fästa avseende vid är att en lagkollision föreligger. Är ett utiändskl förelag villigt att uppträda som part i ett konkurrensbegräns­ningsärende kan dock delta ha en betydelse.

Jag vUl vidare allmänt uttala följande. Internationella konkurrensbe­gränsningar med skadliga verkningar över nationsgränserna bör enligt min mening mötas med så effektiva motåtgärder som möjligt. Det är dock otillfredsställande om den enskilda staten söker tillgodose önskemålen därvidlag genom mer långtgående anspråk på extraterritoriell tillämpning av sin konkurrenslagstiftning. I längden måste detta leda till svåra konflikt­situationer och motstridiga anspråk från skilda stater. Därför är det angelä­get att Sverige liksom övriga stater samverkar på det internationella planet för att få till stånd de önskvärda motåtgärderna. Jag kommer i det följande (3.9) att la upp den betydelsefulla frågan om internationeU samverkan mot skadliga konkurrensbegränsningar. Därvid behandlar jag också den av utredningen föreslagna regeln om ingripande mot konkurrensbegränsning­ar som har verkan utomlands.

Se pä denna punkt det förut anförda arbetet av Bernitz m. fl.

 

Prop. 1981/82:165                                                                177

Med anledning av vad Sveriges redareförening har anfört vill jag under­stryka vad jag tidigare har uttalat, nämligen att det måste vara en uppgift för rättstillämpningen att med ledning av omständigheterna i de enskilda fallen pröva bl. a. frågan om den nya konkurrenslagens räckvidd och möjligheterna alt gripa in med slöd av lagen. Detta gäller givetvis såväl på kommunikationsområdet som beträffande näringsverksamhet i övrigt. Frå­gan om särregleringars inverkan på de konkurrensrältsliga bedömningarna behandlar jag genereUt i följande avsnitt.

3.6.3 Rättslig eller annan särreglering 3.6.3.1 Bakgrand

Vid sidan av KBL finns en mängd regler eller normer som också inver­kar styrande på företagens handlingssätt. Som en följd av, eller i samband med, sådana regleringar kan det uppslå konkurrensbegränsningar. Dessa ingår ibland som ett väsentligt led i systemet. I andra fall kan konkurrens­begränsningen exempelvis vara en biverkan av regleringen.

Under åberopande av delta redogjorde departementschefen vid tUl­komsten av KBL för sin syn på dessa och hithörande frågor. Han uttalade därvid bl. a. följande (prop. 1953:103 s. 226 ff.):

Såsom de sakkunniga framhållit kan den föreslagna lagstiftningen enligt
sakens natur icke åberopas gentemot offentiiga regleringar med konkur­
rensbegränsande verkningar. En annan sak är, såsom jag redan tidigare
understrakil, att statsmakterna även här bör söka främja betingelserna för
fri konkurrens. De statliga regleringar, som av olika skäl befinns nödvän­
diga, bör alltså utformas på ett sådant sätt all konkurrensen ej hämmas i
större utsträckning än nödvändigt. Att dessa synpunkter beaktas, då redan
bestående regleringar överses eUer fråga blir om nya, är högeligen angelä­
get. Av vikt är också att tillämpningen av befintliga offentliga regleringar
sker på sådant sätt, att konkurrensen ej i onödan begränsas.         

Bortsett från att en offentlig reglering i sig själv kan innebära en begräns­ning av konkurrensen, förekommer det ofta, att statliga regleringar är intimt förbundna med konkurrensbegränsningar, åstadkomna av enskilda. I många fall är dylika konkurrensbegränsningar en följd av den offentliga regleringen, som icke förutsetts av statsmakterna och som icke är vare sig ofrånkomlig eUer av värde för regleringens riktiga tillämpning. I likhet med de sakkunniga, vilkas uppfattning i detta hänseende icke blivit motsagd, anser jag, att sådana konkurrensbegränsningar bör bh föremål för samma behandling och bedömning som andra enskilda konkurrensbegränsningar.

Emellertid utgör, såsom förat antytts, en av enskilda sammanslutningar eller företagare anordnad konkurrensbegränsning stundom en föratsätt­ning för den offentiiga regleringens tillämpning eller också en ofrånkomlig och förutsedd följd av denna. Såsom exempel på konkurrensbegränsningar av detta slag har de sakkunniga anfört av jordbrakskooperalionen genom­förda konkurrensbegränsningar, som är av väsentlig betydelse för den statliga jordbraksregleringens genomförande. I anslutning därtill har de sakkunniga betecknat det som uppenbart, att dylika konkurrensbegräns­ningar icke kan betraktas såsom skadliga i lagens mening. Vissa remiss-

12   Riksdagen 1980/81. 1 samt. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  178

myndigheter har uttalat sin anslutning till denna uppfattning, och jord-braksnämnden har förordat ett uttryckligt undanlagssladgande för sådana privata konkurrensbegränsningar. Andra remissmyndigheter har bestritt, att jordbrakels organisationer över huvud bör vara berättigade till någon särställning.

Redan i annat sammanhang har fastslagits, att den nya lagens syfte är att motverka endast sådan konkurrensbegränsning inom näringslivet, som föranleder ur allmän synpunkt skadliga verkningar. Det har framhållits, att emellanåt andra samhällehga hänsyn än önskemålet om fri konkurrens kan både motivera åtgärder av konkurrensbegränsande effekt och ursäkta verkningar, som eljest skulle anses skadliga. I departementsförslaget har detta uttryckts så att konkurrensbegränsningen skall vara all bedöma såsom otillbörlig. Vid bedömningen måste en avvägning ske mot andra samhälleliga intressen, som också är förtjänta av hänsyn. Del ligger i sakens natur, att en av enskilda företagare eller sammanslutningar anord­nad konkurrensbegränsning, som är det direkta och avsedda resultatet av en offentlig reglering eller en ofrånkomlig följd av densamma, icke kan sägas vara otillbörlig. Statsmakterna har ju i dylika fall redan vid reglering­ens genomförande funnit, att de intressen, som ur aUmän synpunkt talar för den offentliga regleringen, väger tyngre än den nackdel, som ingreppet i konkurrensen utgör. Att i lagen upptaga ett uttryckligt undantagsstad­gande för dylika konkurrensbegränsningar finner jag knappast erforderligt. Jag ansluter mig aUtså i denna del till de sakkunnigas uppfattning. Avgö­randet huravida en konkurrensbegränsning har ett sådant samband med den offentliga regleringen, att den redan till följd härav måste anses tillbör­lig, får överlämnas till näringsfrihelsrådets avgörande. Att svårbedömbara gränsdragningsfrågor här liksom i andra fall uppkommer kan icke undvi­kas.

De av jordbrakskooperationen genomförda konkurrensbegränsande åt­gärderna sammanhänger i många fall intimt med den statliga jordbruks­regleringen. 1 främsta rammet gäller detta de åtgärder, som avser insam­ling och, ehuru i något lägre grad, förädling av jordbraksprodukterna. I flertalet dylika fall bör enligt min uppfattning sambandet med den statliga jordbruksregleringen beaktas på det sätt, som här anförts. Vad angår distributionen av jordbraksprodukter är sambandet med jordbmksregle-ringen i såväl grosshandelsledet som delaljhandelsledet i allmänhet väsent­ligt svagare. Endast i undantagsfaU synes det kunna föranleda, att konkur­rensbegränsningar i dessa hänseenden skall betraktas såsom i och för sig tillbörliga.

1 samband med ändringen i KBL år 1956 uttalade (prop. 1956:148 s. 39) departementschefen bl. a. att det var tydligt att samhällsskadlighel inte kunde anses föreligga i sådana av kommerskollegium och NFR påtalade fall då ofullständighet i konkurrensen är en omedelbar följd av naturlig varaknapphet, lagstiftning eller statlig reglering. Detta gällde självfallet, tillade han, också verksamheten inom jordbrakets ekonomiska förenings­rörelse i den mån den följde de riktlinjer som hade dragils upp av statsmak­terna i samband med jordbruksregleringen.

1 detta sammanhang kan återges ett uttalande år 1967 (prop. 1967:95 s. 280 o. f.). Departementschefen anförde där bl. a. följande:

 

Prop. 1981/82:165                                                  179

I syfte att söka upprätthålla den med gränsskyddet avsedda prisnivån vidtas f. n. marknadsreglerande åtgärder. Dessa åtgärder går främst ut på att ta hand om eller förmedla avsättningen av överskott på olika produkter. Jordbraksutredningen har ansett all det, i avvaktan på alt självförsörj­ningsgraden sjunker till den av utredningen på längre sikt förutsatta nivån, är nödvändigt att behåUa systemet med marknadsreglerande åtgärder. Även om jag i princip anser alt jordbrakel självt borde heh ansvara för avsättning och tillfällig lagring av uppkommande överskott av jordbraks­produkter, finner jag del i nuvarande överskoltsläge ofrånkomligt att lik­som hittills åtgärder vidtas inom ramen för jordbraksregleringen för att åstadkomma balans på den inhemska marknaden för jordbrakets pro­dukter och därigenom så långt möjligt söka upprätthålla den med gräns-skyddet avsedda prisnivån. Jag vUl emellertid framhålla att de kostnader, som uppkommer för avsättning av överskotten, liksom hiltUls bör åter­verka på jordbrakets intäkter och i princip belasta de produktionsgrenar där överskott uppkommer. De nuvarande marknadsreglerande åtgärderna är ofta komplicerade och till sina verkningar svåröverskådliga. Det är därför angeläget att åtgärderna och därmed i princip regelsystemet ej ges större omfattning än som är oundgängligen nödvändigt. Enligt min mening bör på sikt åtskilliga förenklingar i förhållande till det nu gällande regle­ringssystemet kunna ske.

Jordbraksutredningen har övervägt om de marknadsreglerande åtgär­derna bör handhas av statlig myndighet eller, såsom nu delvis är fallet, av särskUda regleringsföreningar som slår under statiig kontroU och insyn. Utredningen har funnit det mest ändamålsenligt att åtgärderna fullgörs av regleringsföreningar inom i princip samtliga varaområden. Sålunda bör enligt utredningen producentkooperaliva organ ej ombesörja marknads­reglerande åtgärder utan regleringsföreningar bör inrättas även för mjölk och mjölkprodukter samt för fabrikspotatis och produkter därav.

Jag delar jordbraksutredningens uppfattning att de marknadsreglerande åtgärderna i princip bör fullgöras av särskilda regleringsföreningar. Till frågan att inrätta nya sådana föreningar återkommer jag i det följande. 1 fråga om sammansättningen av föreningarnas styrelser ansluter jag mig i huvudsak till utredningens förslag och förordar att i styrelserna förutom representanter för staten, jordbraket saml handel och industri bör ingå företrädare för konsumenterna. Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ls bemyndigande, statens jordbruksnämnd bör äga meddela de föreskrifter som erfordras för att i fråga om befintliga regleringsföreningar genomföra vad jag nu förordat och de övriga omläggningar av föreningarnas verksam­het som kan vara behövliga. Bl. a. bör prövas i vUken omfattning beslut bör understäUas jordbruksnämndens prövning. Vidare kan del visa sig lämpligt att i vissa fall samordna kansliorganisationen.

Jordbruksutredningen har i fråga om sambandet mellan marknadsregle­ringarna och näringsfriheten framhållit angelägenheten av alt dessa regle­ringar utformas så att varje tvivel är uteslutet om en viss privat reglering är en omedelbar följd av en statlig reglering och därmed i princip är undanta­gen från bestämmelserna i lagen den 25 september 1953 (nr 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. För att åstadkomma detta bör enligt utredningen alla statliga marknadsregle­ringar göras så fuUständiga, ges en sådan utformning och tillämpas så att syftet med prissättningen för varje enskild vara kan genomföras utan att detta föratsätter särskild medverkan i regleringsverksamheten eller kom­pletterande regleringar från jordbrakels ekonomiska föreningsrörelses sida.

 

Prop. 1981/82:165                                                  180

Jag anser att det såväl ur producent- som konsumentsynpunkt är angelä­get att inom jordbrukssektorn så långt möjligt tUlämpas samma principer i fråga om konkurrens som för näringslivet i övrigt. De marknadsreglerande åtgärder som ingår i jordbruksregleringen medför ofrånkomligen ati kon­kurrensen inom jordbrukssektorn i viss mån begränsas. Defta understry­ker angelägenheten av att, såsom jag nyss berört, marknadsregleringarna ej görs mera omfattande än som är oundgängligen nödvändigt. Del är också enligt min mening av stor vikt all ifrågakommande marknadsregle­ringar heh åvilar stathg myndighet eUer de nyss nämnda regleringsför­eningarna. Detta innebär i princip att jordbrukels ekonomiska föreningsrö­relse bör befrias från åligganden av detta slag och sålunda som jordbraks­utredningen framhållit i konkurrenshänseende bör kunna bedömas enligt samma normer och från samma utgångspunkter som aUmänl gäller. Jord-brukspriskommitlén har mot bakgranden av vad jordbraksutredningen anfört i ämnet utialat ati sedan de ändringar i regleringssystemet vidtagits, som kommittén föreslår, det i allmänhet ej torde erfordras andra marknadsreglerande åtgärder än dem som åvilar statens jordbruksnämnd eller regleringsföreningar. Enligt kommittén bör dock under den närmaste regleringsperioden för mjölkregleringen gälla vissa undantag som jag åter­kommer till i det följande.

Särregleringar behöver inte nödvändigtvis ha formen av en särskild lag eller annan författning. Det kan räcka med att étt specieUt regleringsmöns­ter har trängt igenom och erkänts genom statsmakternas handlande. Som exempel på olika regleringar har i ett rätlsvelenskapligl arbete nämnts regler om etablering, prissättning och konkurrensförhållanden inom viss eller vissa branscher. Del kan också vara fråga om ordnings-, sundhels-eller säkerhetssynpunkter. På denna punkt sägs vidare följande:'

1 växande utsträckning förekommer som komplement till eller ersättning för särregleringar i författningsform sådana antagna normer eller riktlinjer som har en från juridisk synpunkt lösare karaktär, men dock i praktiken fyller en styrande funktion. Ett särskUt viktigt exempel är riktlinjer som riksdagen har antagit för politiken på ett visst område. Man kan vidare nämna avlal eller liknande uppgörelser ingångna mellan företrädare för det allmänna och branschorganisationer eller förelag. Ett ytteriigare exempel är internationeUa konventioner som ännu inle ratificerats av Sverige men som tillkommit under svensk medverkan och som avses bli antagna.

KBL:s tillämpningsområde begränsas alltså i realiteten av särreglering­arna. Det rör sig om en elastiskt och över tiden föränderiig begränsning av KBL:s räckvidd. Införs en ny särreglering,.som innefattar konkurrensbe­gränsande regler om t. ex. marknadsinlräde eller prissättning, inskränks i motsvarande mån möjligheterna ati tiUämpa KBL. Slopas däremot en tidigare gällande särreglering av motsvarande slag, vidgas härmed automa­tiskt KBL:s räckvidd. KBL innefattar m. a. o. den allmänna marknadslag­stiftningen på konkurrensområdet.

Se det fönit anförda arbetet av Bernitz m. fl., s. 102 f. och 128.

 

Prop. 1981/82:165                                                  181

Ett exempel på den rättsUga bedömningen av en särreglerings förhål­lande till generalklausulen i 5 § KBL utgör det s.k. SAS-ärendet (MD 16/1973, PKF 1973:7-8). SAS hade ensamrätten till regdbunden luftfart inom Skandinavien.

I SAS-koncernen ingick charlerflygföretagel Scanair. MD fann utrett all nämnda förelag — men inle charterflygbolagen utanför koncernen — i viss omfattning hade medgett sådan rabattering beträffande anslutningsresor med SAS som SAS bar ansvaret för. Därvid hade SAS visserligen debi­terat Scanair ordinarie priser men på förhand iklätt sig ansvaret för de ekonomiska konsekvenserna av Scanairs rabattgivning och i samband med boksluten tillfört Scanair belopp som täckte även rabatteringarna. MD ansåg alt del relevanta i ärendet var att SAS hade iklätt sig ansvar för Scanairs rabattgivning. Denna konkurrensbegränsning medförde enligt MD en allvarlig risk för alt charterbolagens näringsverksamhet försvåra­des ävensom risk för att effektiviteten inom charterflygmarknaden hämma­des och alt prisbUdningen .på längre sikt otillbörligt påverkades. Konkur­rensbegränsningen hade dock inle påvisats alltjämt förekomma. Omstän­digheter som skulle kunna anses innefatta så konkreta risker för dylik prisdiskriminering inom den överblickbara nära framtiden att de motivera­de ett ingripande från MD hade inte anförts. - NO hade i andra hand påstått skadlig verkan till följd av all SAS hade låtit rabatteringen upphöra i StäUet för alt utsträcka den till alla charterflygbolag och att SAS inle gav tillräckligt höga rabatter på anslutningsflyg inom Sverige. NO åberopade därvid bl.a. att SAS inte - genom att söka utverka en s.k. government request - möjliggjorde och lämnade rabattering av biljettpriserna såvitt angick resande som ville utnyttja reguljära Unjer för att vinna anslutning tUl charterflyg. MD uttalade härvidlag att - heh bortsett från frågan, huravida SAS skulle kunna lyckas utverka en government request med dylik rabat-teringsbefogenhet såsom effekt — SAS' underlåtenhet att på av NO åsyftat sätt gynna just charterresenärer över huvud tagel inte innebar all SAS därmed kunde sägas utnyttja sin ställning till att begränsa konkurrensen i högre grad än vad SAS' av statsmakterna tillförsäkrade position i sig innebar. Att denna underlåtenhet skulle såsom sådan kunna läggas SAS till last såsom konkurrensbegränsning kunde följaktligen inle hävdas. Detta gjorde sig i motsvarande mån gällande i frågan om SAS inle lämnade lillräckhgt höga rabatter på anslutningsflyg inom Sverige. Inte heller med avseende pä sin prissättning i denna del kunde SAS sägas utnyttja sin ställning på ett otillbörligt sätt. — NO:s talan lämnades ulan bifall.

Gränsdragningen meUan KBL och en rättslig särreglering har också prövats av MD i det tidigare nämnda beslutet nr 21/1978 (PKF 1978:10) angående parkeringsverksamheten vid Arlanda. Luftfartsverket invände att MD saknade behörighet alt uppta NOs talan tiU saklig prövning, efter­som verket erhållit en exklusiv rätt att handha parkeringsrörelsen vid bl. a. Arlanda flygplats.

I verkets inslraktion (1967:339) anges alt detta driver och förvaltar statens flygplatser för civil luftfart och därmed sammanhängande rörelse. I prop. 1967:57 angående rikfiinjer för luftfartsverkets verksamhet och orga-

 

Prop, 1981/82:165                                                  182

nisation uttalade departementschefen i fråga om omfattningen av verkets verksamhet bl. a. att luftfartsverket bör förvalta och driva statliga flygplat­ser samt förklarade sig vidare i huvudsak inte ha något att erinra mot ett uttalande av 1963 års luftfartsutredning enligt vUken verket också borde utveckla den del av stationstjänsten som är ramptjänst och komplettera den tiU flygtrafiken knutna verksamheten med annan verksamhet som indirekt anknyter till flygplatsen. - Domstolen ansåg att det av utredning­en torde kunna sägas framgå att verket har att tillse att erforderliga parke­ringsmöjligheter finns tillgängliga vid landets civilflygplatser. Ur de ak­tuella källorna kunde emellertid enligt MD inte härledas att man med den rättsliga reglering som bestämmer omfattningen av verkets verksamhet direkt avsett att - med uteslutande av andra företag - förbehålla luftfarts­verket rätt att driva parkeringsrörelse vid civila flygplatser. Detta var enligt domstolen inte heller vad som skulle vara att betrakta som en faktisk konsekvens av den ifrågavarande regleringen i instraktionen.

Ett flertal ärenden som har rört särregleringars betydelse har prövats av NO. Det har då gällt bl. a. det jordbruksreglerade området. När exempel­vis ohka fall av leveransvägran har ansetts inte ha vare sig direkt eller indirekt samband med jordbruksregleringen har ingripande skett i vanlig ordning.' Vidare kan nämnas några ytterligare exempel.

På olika håll i landet hade bussföretag, verksamma inom samma område, bildal en gemensam bussbeställningscentral med uppgift att motta, pris-sätta och fördela beställningar av bussresor Körningarna fördelades mel­lan medlemsföretagen efter bestämda kvoltal. I fråga om prissättningen gällde i princip, att av vederbörande länsstyrelse enligt yrkestrafikförord-ningen fastställda maximitaxor skulle tillämpas. NO inriktade i första hand sin bedömning på bussbestäUningscentralen i Jönköping. NO fann det tveksamt om centralens verksamhet var förenlig med anbudskartellförbu­det i 3 § KBL men grandade sin bedömning på generalklausulen i 5 § KBL. NO konstaterade att centralens tiUkomsl hade medfört prishöjningar utöver inträffade kostnadsstegringar genom att anbudskonkurrensen satts ur spel. Prishöjningarna hade visserligen inte gått utöver den av statsmak­terna sanktionerade maximilaxan, men del var fråga om ett organiserat samarbete i syfte alt uppnå de i taxan angivna priserna. Samarbetet hade medfört att centralen hade fått monopol på bussbeställningstrafiken på orten, vilket omöjliggjorde köpslagan. Sedan NO hade funnit samarbetet inom centralen medföra skadlig verkan enligt 5 § KBL, utträdde SJ jämte ytterligare ett företag ur samarbetet. NO:s agerande ledde tUl en avveck-hng av systemet med bussbeställningscentraler. (NO dnr 124/1962, PKF 1965:3.)

Flera reseföretag hemställde om åtgärder från NO:s sida i anledning av att SJ hade givit ett visst företag i branschen 25% rabati vid anslutnings­resa per tåg till företagets sällskapsresearrangemang utan att ge konkur­rentföretag motsvarande förmån. Sedan NO tagit upp saken, frånföll SJ sin ståndpunkt. (NO dnr 244/1966, PKF 1967:1-2.)

' Se Martenius, Lagstiftningen om konkurrensbegränsning, Stockholm 1965, s. 184 f.

 

Prop. 1981/82:165                                                  183

En aktionsgrapp på Golland hävdade hos NO att Linjeflyg AB (LIN) otUlbörligt utnyttjade sin monopolställning genom för hög prissättning till men för befolkningen och företagsamheten på Gotland. NO fann sig emel­lertid inte kunna ingripa mot LIN:s monopolställning med hänsyn till att regeringen, genom alt endast bevilja LIN tillstånd enligt luftfartslagen för regelbunden trafik mellan Gotland och fastlandet, givit LIN denna ensam­rätt. Inte heUer fann sig NO kunna ingripa mot LIN:s taxesättning, efter­som denna i enlighet med regeringens föreskrifter vid trafiktillståndets lämnande hade prövats och godkänts av luftfartsverket. (NO dnr 17/1969, PKF 1970:4)

NO har ansett sig inte kunna ingripa mot påstådda diskriminerande effekter av att en länsstyrelse med stöd av lagen (1977:293) om handel med drycker vägrat en restaurang vinrältigheter (NO dnr 273/1980, PKF 1981:1-2).  -

Ett annat ärende rörde ett beslut av bankerna att sänka inlåningsrän­torna med en halv procentenhet. Det framkom att beslutet fattals i samråd mellan bankerna. Den samordning som förekommit mellan bankerna hade emellertid sin grand i riksbankens beslut om diskontohöjning några veckor tidigare samt påpekanden som riksbanken i anslutning härtill och vid senare tillfällen gjort till bankerna beträffande effekterna på deras lönsam­het och riksbankens strävan att stimulera allmänheten till köp av statspap­per. NO fann sig mot denna bakgrand inte böra göra gällande alt vad som framkommit om samråd meUan bankerna medförde från allmän synpunkt skadlig verkan enligt KBL (NO dnr 47/1981, PKF 1981:3).

1 det praktiska arbetet hos NO är det ganska vanligt att missnöjda företagare eUer konsumenter vänder sig tUl NO och klagar över konkur­rensbegränsande verkningar av rättsliga särregleringar. Är del juridiskt klart att något ingripande med stöd av KBL inle kan ske upplyser NO om detta. I andra fall tar NO upp anmälan till behandling i avsikt att klarlägga rättsläget. Även om det sedermera visat sig att den rättsliga särregleringen hindrade ingripanden enligt KBL, har det förekommit att myndigheter som tillämpar särregleringen tagit intryck av NOs utredning och sökt att i fortsättningen beakta konkurrensaspekterna i högre grad än tidigare. NO har också i några fall genom särskilda skrivelser fäst regeringens uppmärk­samhet på konkurrensbegränsande effekter av särregleringar, t. ex. i fråga om taxitrafiken och den officiella provnings- och kontrollverksamheten (NO dnr 541/1977, PKF 1977:2, och NO dnr 279/1978, PKF 1980:3).

3.6.3.2 Konkurrensutredningens överväganden och förslag

Utredningen hänvisar till de nyss redovisade principer som gäller i fråga om KBL:s förhållande till rättslig eller annan särreglering och uttalar alt dessa läggs till grand också för lagförslaget. Vidare anför utredningen följande: Konkret innebär detta att även den nya lagen i fråga om general­klausulen i 2 kap. I § uttrycker allmänna regler som får vika för detaljerade särregler om hur företag skall förfara i visst hänseende, när de konkurrens­begränsande effekter särreglerna har kan sägas vara nödvändigt och med avsikt förbundna med dem eller en ofrånkomlig följd av dessa. Det är här

 

Prop. 1981/82:165                                                  184

alltså fråga om vad som inte sträcker sig utöver direkta och avsedda följder av en särreglering. Går förfarandet längre än så kan dock i princip ingripan­de ske med stöd av 2 kap. I § lagförslaget. - 1 fråga om del kriminaliserade området gäller enligt allmänna principer att förbuden inte är tiUämpliga när i en annan lag uttryckligt har för visst fall legaliserats del enligt lagförslaget otillåtna förfarandet. I fråga om annan särreglering, som saknar denna statsrättsliga dignitet, torde dock krävas att dispens måste sökas beträffan­de ett förbjudet förfarande även om det exempelvis är ett utflöde av det allmännas politik på visst område. Del kan då förutsättas att MD vid prövningen av dispensansökningen fäster särskilt avseende vid att det otillåtna förfarandet i ett speciellt fall har fått samhällets godkännande. Genom detta föreligger därför skäl för dispens.

3.6.3.3 Avgränsningen enligt den nya lagen

LRF lar upp frågan om förhållandel mellan jordbrukspolitiken och kon-kunenspolitiken. Förbundet anför bl. a. följande:

I prop. 1977/78:19 om "Nya riktlinjer för jordbrukspolitiken m.m." uttalade departementschefen, all han i likhet med 1972 års jordbruksuired-ning ansåg att de på producentkooperaliv grund uppbyggda mejeri- och slakteriföreningarna ger effektivitetsfördelar. Den ägare- och företags-straktur som råder har bl. a. möjliggjort anläggningar av stora produktions­enheter med planmässig uppsamling och distribution saml produktutveck­ling, vilket kommit både producenter och konsumenter till godo.

Med hänsyn tiU de farhågor som stundom framförts om att bristen på konkurrens, särskilt på mejeriområdet, skulle leda till försämrad effektivi­tet hade jordbruksutredningen undersökt möjligheterna att föra över pris­sättning och prisreglering för kött- och mjölkprodukter från partiledet till producentledet. Utredningen ansåg dock att någon ändring inle var moti­verad men föreslog vissa åtgärder i syfte att garantera en önskvärd effekti-vitetsulveckling och tiUfredsställande konkurrens inom de förädlingsled som omfattas av jordbruksprisregleringen. LRF noterar här uppskattning­en av det marknadssystem som till väsentlig del bygger på de lantbruks-kooperativa förelagens nuvarande verksamhet.

Garantier för en tillfredsställande konkurrens inom förädlingsledet borde enligt departementschefen kunna erhåUas genom alt slatsmakternas insyn i konkurrensförhållandena utökades, samtidigt som möjligheterna till ingripanden vid eventueUt uppkommande missförhållanden förbättrades. Ingenting hade dock framkommit som visade att missförhållanden skulle föreligga och att svårigheter skulle kunna uppslå alt vid en sådan eventua­litet få dem tillrättalagda. Jordbruksutredningen framhöll (prop. 1977/ 78:19, s. 93):

"NOs verksamhet omfattar inle de konkurrensbegränsningar som kän ingå som ett led i en offentlig reglering och inte heller sådana av enskilda sammanslutningar eller företagare anordnade konkurrensbegränsningar som utgör en föratsättning för den offentliga regleringens tillämpning eller en ofrånkomlig och fömlsedd följd av denna. Det får emellertid inte anses uteslutet att missförhållanden kan uppkomma till följd av sådana konkur-

 

Prop. 1981/82:165                                                  185

rensbegränsningar som faller utanför NOs ämbetsområde. Del bör inom ramen för jordbruksprisregleringen finnas möjlighet att pröva och vid behov ingripa mot sådana missförhållanden. Det bör ankomma på jord-braksnämnden alt bereda och besluta i här angivna frågor".

Departementschefen och riksdagen antog jordbraksutredningens förslag på nu berörd punkt.

Jordbruksutredningen föratsätter uppenbarligen alt det finns ett sam­band mellan offentlig regleringsverksamhet och vissa konkurrensbegräns­ningar inom lantbmkskooperalionen. Frånvaro av offentliga reglerings-uppgifter för föreningarna utesluter heller inle detta.

Såsom framgår av del anförda har statsmakterna sökt föriägga mark­nadsregleringarna på jordbrukels omåde till statliga eller halvstalliga or­gan. Enligt 1967 års riksdagsbeslut - som i detta hänseende inle förändrats genom senare riksdagsbeslut - borde jordbrukets föreningsrörelse befrias frän åligganden av marknadsreglerande slag. Del framhölls, som nämnts, att / allmänhet skulle inle andra marknadsregleringar än dem som åvilar jordbraksnämnden eller regleringsföreningarna erfordras. Ett visst utrym­me lämnades alltså.

Vid sidan av utav jordbruksnämnden och regleringsföreningarna hand­havda marknadsregleringar företas alltjämt viss regleringsverksamhet ge­nom lantbrukets ekonomiska föreningsröfdse. Viss föreningssamverkan i och genom lantbmkskooperationens riksorganisationer kan dessutom på sill sätt både anses betinga och betingas av statliga regleringsåtgärder. Statsmakternas insyn på området är myckel god och verksamheten hand­has direkt på jordbmksnämndens uppdrag och med nämndens goda minne.

Del bör i delta sammanhang understrykas, alt de nuvarande marknads­regleringarna som bl. a. föreningarna deltar i är en förutsättning för den prisnivå som utgör utgångsläget vid överläggningarna mellan statsmak­terna, lantbrukarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen om prissättningen på jordbrakels produkter. Ändras förutsättningarna för dessa marknadsregleringar påverkar detta den prisnivå man har att utgå ifrån i förhandlingarna och därigenom också jordbrukarnas inkomster.

Vad ovan anförts visar enligt LRF:s mening klart att det finns kopplingar mellan konkurrensbegränsningar inom lantbrukskooperationen och jord­braksregleringen. Omfattningen härav är dock inle i detalj klarlagd.

LRF anför vidare bl. a. att kriminaliseringen av pris- och marknadsdel-ningssamarbete vållar problem. Förbundet anser det såväl principiellt fel­aktigt som praktiskt olämpligt alt tillämpa ett dispensförfarande i MD för de principiella och komplexa frågor som sammanhänger med jordbraksreg­leringens räckvidd visavi konkurrensbegränsningar inom lanlbrakskoope-rationen.

För egen del vill jag uttala följande.

Jag delar det synsättet att tillämpningsområdet för en konkurrenslagstift­ning i realiteten bör vara begränsat av särregleringar som är ett ullryck för samhäUets syn på hur verksamheten bör bedrivas på ett visst område. På denna punkt rör del sig på sätt som tidigare har uttalats om en elastisk och över tiden föränderlig begränsning som bör gälla också i fråga om tillämp­ningen av missbraksbeslämmelsen i den nya konkurrenslagen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  186

Klarast framträder detta förhållande då särregleringen är inrymd i en lag eller annan författning. Ett konkurrensbegränsande beteende som är kon­formt med statsmakternas tvingande normgivning kan inte bedömas vara OtiUbörligt från allmän synpunkt. Men också utan att beteendet kan förkla­ras av en sådan normgivning kan slutsatsen ibland vara densamma. Ett exempel som har nämnts är riktlinjer som riksdagen har antagit för politi­ken på ett visst område. Man kan sammanfatta detta så all staten genom att anbefalla beteendena har tagit över ansvaret för deras förenlighet med det allmännas intressen. Uppenbarligen saknas då fog att använda de former för samhällsingripanden på missbruksområdet som den nya kon­kurrenslagen inrymmer.

Vad jag nu har anfört tecknar en viktig princip för rättstiUämpningen. Den beskrivna situationen framstår dock som starkt förenklad när man jämför med de praktiska problem som kan möta våra konkurrensvårdande myndigheter.

Vid sidan av tvingande normgivning förekommer till en början andra former av påverkan från offentliga organs sida gentemot näringslivet. Här rör man sig alltså på frivillighetens plan. Det är enligt min mening ingalun­da givet att vatje sådan form måste ursäkta konkurrensbegränsande bete­enden som sluter an därtill. Så kan visserligen vara fallet när myndigheter­na i denna sin verksamhet följer anvisningar som de högsta statsmakterna har meddelat. Sådana direktiv kan ha lämnats i förarbeten till en lagstift­ning, i form av särskilda riksdags- eller regeringsbeslut eller på annat liknande sätt, exempelvis i instruktionen för en myndighet. Det synes i allmänhet inte välmotiverat att i fall av en sådan art inskrida mot förelag som, visserligen frivUligt, rättar sig efter samhällets önskemål.

Om, å den andra sidan, en myndighet utövar viss påverkan på ett företag utan att på denna punkt kunna åberopa statsmakternas önskemål är det inte självklart att företaget måste i alla lägen stå fritt från ingripanden med stöd av konkurrenslagen. Låt mig då samtidigt tillägga att situationer av denna — teoretiska - art givetvis i första hand bör lösas genom en samver­kan mellan de berörda myndigheterna.

Särregleringar kan aUlså utgöra en begränsning för tiUämpningen av den nya konkurrenslagen. Enligt min mening bör man inte stanna vid detta förhåUande. På denna punkt viU jag framhålla följande.

Den omständigheten att samhället ställer sig bakom vissa konkurrensbe­gränsande förfaranden är, som jag förat berört, ett uttryck för uppfattning­en att förfarandena i vart fall medför övervägande fördelar för konsumen­terna. Emellertid är det alls inte givet att samhällsbedömningen i fråga alltid måste vara riktig eller ständigt förbli välavvägd.

Som ett viktigt led i den konkurrensfrämjande politik vi behöver föra måste därför ingå en ständig prövning och omprövning i dessa avseenden. Redan det förhållandel att konkurrensbegränsningar som del allmänna ställer sig bakom kan få särskilt omfattande utbredning och ekonomiskt

 

Prop. 1981/82:165                                                  187

myckel betydande verkningar visar hur viktigt detta är. Det anförda gäller givelvis även sådana konkurrensbegränsande inskränkningar i förelagens handlingsfrihet som samhället direkt liUskapar, exempelvis genom olika regleringar. Jag menar att man över hela fältet noga måste pröva att åtgärder som syftar till att sätta konsumenternas bästa i första rummet också i sak får denna effekt.

I det följande kommer jag att behandla detta närmare. Redan nu viU jag uttala att de konkurrensfrämjande frågorna långt mer än hittills måste uppmärksammas i våra myndigheters arbete. Jag avser att föreslå särskilda uppgifter för NO på denna punkt.

Det hittills anförda har tagit sikte på den situationen all särregleringar som det allmänna slår bakom heh motiverar utformningen av de konkur­rensbegränsande åtgärder som företagen vidtar. Så är dock inle aUlid fallet. Jag delar konkurrensulredningens uppfattning alt man måste släUa speciella krav för att ett konkurrensbegränsande förfarande skall kunna anses motiverat på grund av dess anknytning tiU en särreglering. Dit hör i princip all de konkurrensbegränsande effekterna av särregleringen kan sägas vara nödvändiga och med avsikt förbundna med denna eller en ofrånkomlig följd därav. Det är därvid bl. a. fråga om vad som inle sträcker sig utöver direkta eller avsedda följder. Går förfarandet längre än så kan missbmksbestämmelsen vinna tUlämpning.

Vad jag nu har uttalat gäller alla former av särregleringar. Sådana finns på en rad olika samhällsområden.

3.6.4 Immaterialrätten 3.6.4.1 Bakgrand

Immaterialrätten utgör det rättsliga regelsystemet till skydd mot efter­bildning och annat obehörigt utnyttjande av annans prestationer och kän­netecken.

De rättsområden som ifråga om prestationsskyddet är aktuella rör bl. a. upphovsrätt, fotografisk bild, patent och mönster. Gemensamt för dessa immaterialrälter är att de ger en tidsbegränsad ensamrätt som är knuten till intellektuella prestationer, vilka i regel skall uppfylla vissa krav på origina­litet.

Regleringen sker bl. a. genom lagen (1960:729) om upphovsrätt till litte­rära och konstnärliga verk samt lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild. Patenträtten regleras av patentlagen (1967:837). Slutligen regleras rätten till mönster, dvs. förebilden för en varas utseende eller för ett ornament, genom mönsterskyddslagen (1970:485).

Rätten tiU kännetecken berör också flera delområden. I första hand är del fråga om varumärkesrätt, firmarätl och namnrält. Avgörande skUl­nader mot skyddet för intellektuella prestationer föreligger. Här gäller det att skydda vad som används som individualiseringsmedel - varumärken, firmor, namn m. m. Vidare är ensamrätten tiU kännetecken inte tidsbegrän­sad.

 

Prop. 1981/82:165                                                  188

De lagar som främst är av intresse i delta sammanhang är till en början varamärkeslagen (1960:644). Den behandlar bl. a. näringsidkares ensam­rätt till varamärke såsom särskilt kännetecken för all från andras varor skilja sådana varor som han tUlhandahåller i sin rörelse. Skydd kan också vinnas för slagord eller annat i näringen använt särskilt varukännetecken. Vidare finns kollektivmärkeslagen (1960:645). Enligt denna kan ensamrätt till sådant märke eller annat varukännetecken förvärvas av näringsidkar-föreningar och kontrollorgan. Firmalagen (1974:156) reglerar bl. a. ensam­rätten till firma, dvs. den benämning under vilken näringsidkare driver sin verksamhet, och andra näringskännetecken.

Beträffande immaterialrätten är del vanligt att intrång i rättigheterna från utomståendes sida både är straffbelagt och skadeslåndsgrundande. Firmalagen har också förbud.

Utanför det på detta sätt skyddade området faller vad man brukar kalla know-how. I allmänhet menas därmed sådan kunskap och erfarenhet som är säregen för ett förelag. Någon allmängiltig definition finns dock inte. Begreppet kan i viss mån sammanfalla med s.k. yrkeshemligheter och tekniska förebilder, som liU del skyddas genom lagen (1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Det gäller då två former av förtroen­demissbruk. Sålunda kan en person under vissa föratsättningar straffas om han använder sig av eller yppar fabrikationssält, anordning, affärsförhål­lande eller annat som han vet utgör en arbetsgivarens yrkeshemlighet. Motsvarande gäller om någon i annat fall obehörigen använder sig av eller ger annan del av ritning, mönster, modell, schablon eller sådan teknisk förebild som han för utförande av arbete eller eljest för affärsändamål har fått sig anförtrodd.

Know-how har ofta stor ekonomisk betydelse och del är vanligt att tekniskt utvecklade förelag upplåter licens till sin know-how mot royalty. Del är vidare myckel vanligt att palentlicenser kombineras med upplåtelse av patenlhavarens know-how rörande patentels utnyttjande vid tillverk­ning och marknadsföring. Ofta är i sådana fall know-how-licensen den ekonomiskt väsentligaste.

Tanken bakom upphovsrätten, patenträtten och möhsterrällen är att den legala ensamrätten med däri liggande förbud mot efterbildning skall stimu­lera tiU skapande insatser. Detta åstadkommer man genom all ge rättighelsinnehavaren en skyddad position på marknaden så att han om möjligt skall kunna få ett ekonomiskt utbyte av sin insats.

Dessa immaterialrälter betecknas ibland som marknadskonforma i den bemärkelsen alt de är speciellt utformade för alt fungera just i en mark­nadsekonomi. Lagstiftningen är väsentligen inriktad på att bestämma och avgränsa de olika ensamrätternas uppkomst, räckvidd och innebörd. Ål rättighetsinnehavarna överlåts i allmänhet att genom licens mot royalty förfoga över sina rättigheter ekonomiskt. Det kan röra sig om exklusiva upplåtelser, som alltså ger ensamrätt, eUer enkla licenser, där licensgi­varen kan göra motsvarande upplåtelse också till annan.

 

Prop. 1981/82:165                                                  189

Genom detta inverkar immaterialrätlerna påtagligt på konkurrensförut­sättningarna på marknaden. Som regel utgör de viktiga konkurrensmedel. Därvid är de dels konkurrensfrämjande på så sätt att de stimulerar tiU insatser genom del skydd som skapas för prestationerna. Dels innebär ensamslällningen i sig en konkurrensbegränsning i förhållande till dem som står utanför ensamrätten. I det sistnämnda fallet kan detta inverka prishö­jande. Enligt patentlagen kan dock ingripande ske i vissa sådana fall genom regler om Ivångslicens. Av 45 § patentlagen följer sålunda bl. a. all, om en uppfinning som någon har patent på inte utövas i skäligt omfång, annan äger erhålla tvångslicens därtiU efter viss lid. Enligt 47 § nämnda lag äger vidare den som vill yrkesmässigt utnyttja uppfinning, vara annan har patent, erhålla tvångslicens därtUI, om hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det. Ytterligare föreskrifter lämnas i 48-50 §§ sam­ma lag. Regler om Ivångslicens finns även i mönsterskyddslagen.

Också känneteckensrätten är utformad för att fylla en funktion som är nödvändig i en marknadsekonomi. Varamärkes- och firmarätten gör det möjligt all individualisera en näringsidkares rörelse samt de varor och tjänster som tillhandahålls i denna. Givetvis har näringsidkarna intresse av all gentemot varandra ha ett skydd för sina individualiseringsmedel. Men det är också i samhällets och konsumenternas intresse att säljarna på marknaden framträder individualiserade och med från varandra särskilj­bara kännetecken. Här fyUer känneteckensrällen viktiga konkurrensfräm­jande och konsumentinformerande funktioner.

I likhet med skyddet för intellektuella prestationei- medför också känne­teckensrällen vissa konkurrensbegränsande effekter, särskilt varumär­kesskyddet. I praktiken är det nämligen så alt varumärkena inle bara individualiserar olika företags produkter utan också i viss mån differentie­rar dem i köparnas ögon. Under inflytande av bl. a. marknadsföringen knyter exempelvis konsumenterna ofta olika föreställningar tUl skilda märkesvaror. Härvid kan skapas märkespreferenser av kanske till stor del irrationell karaktär. Sädana preferenser kan utan saklig grund ge en i viss mån skyddad position för ett förelag i förhållande till konkurrenterna, s. k. märkesmonopol eller kvasimonopol.

Mot denna allmänna bakgrund är det givet att konflikter kan uppkomma mellan KBL och den immaterialrättsliga lagstiftningen. I frågan om hur dessa skall lösas — alltså gränsdragningen mellan de skilda regleringarnas kompetens när de berör varandras områden - har sedan KBL:s tillkomst år 1954 skett en viss förändring.

Nyetableringssakkunnigas uppfattning var (SOU 1951:27 s. 560) all den föreslagna lagen inte skulle medföra någon inskränkning i patenträtten annat än om den utnyttjades för att framtvinga annan konkurrensbegräns­ning, exempelvis genom all binda återförsäljare att la visst pris. Till delta anslöt sig (prop. 1953:103 s. 227-228) departementschefen i allt väsentligt. I prop. 1960:167 s. 37 med förslag till varamärkeslag m. m. uttalade dock

 

Prop. 1981/82:165                                                  190

föredraganden att det inte borde vara uteslutet att ingripa mot skadlig verkan av märkesvammonopol ens i sådana fall då konkurrensbegrän­sande åtgärder ägde stöd i själva vammärkesrätlen.

Vid tiUkomsten av patentiagen anförde (prop. 1966:40 s. 179) föredra­ganden rörande tillämpningen av patentlagens bestämmelse om tvångsli­cens i 47 § bl. a., att del var tydligt att patenträttigheter i del enskUda fallet kan utnyttjas på ett sätt som kommer i strid med fundamentala samhällsin­tressen och att det i ett sådant läge måste finnas möjlighet att genom tvångslicensbeslämmelser direkt begränsa den med patentet förenade en­samrätten. Innan tvångslicens tillgrips, borde det dock slå klart alt förelig­gande missförhållanden inte lämpligen låter sig rätta genom tiUämpning av lagbestämmelser som mera allmänt är riktade mot osunda företeelser inom näringslivet, exempelvis KBL. Om t. ex. palenthavaren i licensavtal upp­ställt villkor oförenliga med KBL borde man överväga om denna lagstift­ning i första hand kunde tillämpas för att undanröja villkoret.

När mönsterskyddslagen antogs framhöll (prop. 1969:168 s. 52) föredra­ganden bl. a. att ett ingripande mot skadlig verkan av en ensamrätt till mönster borde kunna ske, inte bara om en mönslerhavare går utom ramen för sina rättigheter enligt mönsterskyddslagen och utnyttjar ensamrätten ull att tvinga fram eller understödja annan konkurrensbegränsning, utan undantagsvis även om åtgärderna framstår som oantastliga från rent möns­terrättslig synpunkt men måste anses ha skadlig verkan från konkurrensbe­gränsningssynpunkt. Lagrådet framhöll (prop. 1969:168 s. 338):

Mönsterrätten utgör ett rättsligt monopol som den föreslagna lagstift­ningen avser att skydda. Utnyttjas rätten för syften som är främmande för dess ändamål, bör ingripande enligt konkurrensbegränsningslagstiftningen kunna ske; här avses alltså fall som anges i 1955 års betänkande. Men det bör, såsom framgår av ovan återgivna uttalanden, inte vara uteslutet alt ingripande kan äga ram även i andra fall. Någon principiell skillnad kan härvidlag inte föreligga mellan patenträtten och mönsierrätlen, ehum gi­vetvis med hänsyn till de samhäUsintressen som kan komma i fråga ingri­panden mot patenträttigheter måste antagas bli vanligare. Om exempelvis en patenthavare (mönslerhavare) på ett livsviktigt område antingen inte utövar sin patenträtt (mönsterrält) — ehura alster framställda enligt mono­polrätten skuUe vara till stort gagn för aUmänheten - eller också tillämpar orimligt höga priser på varan, och han tillika i ena eller andra fallet vägrar att alls upplåta licens eller kräver en orimligt hög licensavgift, synes föratsättningar för förhandlingar inför näringsfrihetsrådet föreligga. 1 vissa fall kan, om sådana förhandlingar blir resullallösa, maximipris på varan komma att fastställas enligt 21 § tredje stycket konkurrensbegränsningsla­gen. Också andra situationer kan länkas. Över huvud tagel synes det ligga i hnje med samhällsutvecklingen i stort, att extrem och samhäUsskadlig utövning av sådana i och för sig samhällsnyttiga monopolrätler som patent­rätten och mönsierrätlen utgör kan mötas med ingripande enligt konkur­rensbegränsningslagstiftningen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  191

Departementschefen uttalade därefter (prop. 1969:168 s. 349) att vad lag­rådet hade anfört om den föreslagna mönsterskyddslagens förhållande till lagstiftningen om konkurrensbegränsning inte föranledde något yttrande från hans sida.

NFR intog år 1959 i det s.k. Pommac-ärendet (NFR 8/1959, PKF 1959:6) den ståndpunkten att avgörandet av frågorna om och tiU vem licensupplåtelser skulle ske, på anförda skäl fick anses innefattat i de befogenheter enligt varamärkeslagstiflningen som tillkommer varamärkes-havaren utan inskränkning av KBL. I alla händelser borde det gälla med hänsyn till vissa angivna omständigheter i ärendet, ansåg rådet.

NO har ansett vägran att sälja färdigbuteljerad Coca-Cola till ett bryggeri inte kunna försvaras under hänvisning till ensamrätten till varamärkel Coca-Cola och önskemålet att skydda märkets good-will (se NFR 5/1964, PKF 1964:10).

I det s.k. däckdubbsmålet (MD 7/1972, PKF 1972:5) prövades frågan om KBL:s tillämplighet inom del av patenträtten skyddade området. Här skall endast nämnas att majoriteten fann del möjligt att ingripa mot ett i och för sig rättsenligt utnyttjande av patent genom kvoteringsvillkor i ett patentlicensavtal. Rådet fann alt kvoteringsbeslämmdsernas inverkan på prisbUdning samt effektivitet och konkurrensförhållanden i delta fall var så allvarlig att den inte kunde försvaras genom hänvisning tUl patentskyddet.

SlutUgen har frågan om förhållandet mellan KBL och patentlagen be­rörts vid en ändring år 1978 i 3 § patentlagen, vari anges vad den genom patent förvärvade ensamrätten innebär. Föredraganden uttalade (prop. 1977/78:1 Dd A s. 330-331) följande.

Del bör anmärkas alt omfattningen av den ensamrätt som enligt patent­lagen tillkommer palenthavaren kan inskränkas enligt konkurrensbegräns­ningslagstiftning. I 1966 års proposition berördes denna fråga i anslutning till bestämmelsen i 47 § om att ivångslicens kan meddelas, om hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det. Föredragande departements­chefen yttrade därvid (prop. 1966:40 s. 179) att patenträttigheler i del enskilda fallet kunde utnyttjas på ett sätt som kommer i strid mot funda­mentala samhäUsintressen och all del i ett sådant läge måste finnas möjlig­het för samhällel att ingripa. 1 vissa fall kunde därvid enligt departements­chefen rättelse åstadkommas genom en tillämpning av lagbestämmelser som mera allmänt var riktade mot osunda företeelser inom näringslivet, såsom bestämmelser rörande prisövervakning, förhindrande av konkur­rensbegränsning o.d. Det bör även påpekas att marknadsrådet (numera marknadsdomstolen) har intagit den ståndpunkten, att det principieUt är möjligt att ingripa med stöd av konkurrensbegränsningslagsliftningen ock­så mot sådana konkurrensbegränsningar som faller inom patenträttens ram (marknadsrådels avgörande 1972 nr 7; det s. k. däckdubbsmålet). När del gäUer konkurrénsbegränsningslagstiftningens tillämplighet föreligger det sålunda enligt marknadsrådet inte någon absolut principskUlnad mellan konkurrensbegränsande åtgärder som har sin grand i den legala ensamrät­ten och konkurrensbegränsande åtgärder utanför ramen för ensamrätten.

 

Prop, 1981/82:165                                                  192

I ett fall har marknadsdomstolen, sedan den konstaterat att en konkur­rensbegränsning med skadlig verkan förelåg i form av ett åtagande att inte driva konkurrerande verksamhet, tagit upp förhandling i syfte att undanrö­ja denna verkan, det s. k. Gambroärendet (MD 10/1976, PKF 1976:6).

Ärendet gällde en konkurrensklausul som band en före detta anställd i AB Gambro. Domstolen gjorde i detta ärende en avvägning bl. a. mellan å ena sidan Gambros intresse alt skydda sitt know-how och å andra sidan det allmänna intresset av all tillverkning av en ny produkt skulle igångsättas. I den förhandling, som följde domslolsavgörandet, beaktades Gambros in­tresse av att skydda sitt know-how också på det sättet att den före detta anställde frigjordes från konkurrensklausulen endast i den utsträckning som erfordrades för den nya tillverkning som planerades men förblev bunden att inte samarbeta med Gambros vikfigaste konkurrenter.

Frågan om skydd för know-how aktualiseras inte sällan hos NO i ären­den angående konkurrensklausuler i samband med avtal om företagsöver-lålelser. NO brakar acceptera att sådana klausuler normalt får gälla upp tiU tre år, bl. a. under hänvisning till att den till vars förmån klausulen gäller kan ha ett berättigat anspråk på skydd för know-how.

3.6.4.2 Konkurrensutredningens överväganden och förslag

Utredningen uttalar: Enligt gällande rätt kan man med slöd av KBL gripa in mot konkurrensbegränsande effekter som är en följd av åtgärder utöver själva den legitima utövningen av ensamrätten. Så kan vara fallet med avtalsviUkor som licensupplålare föreskriver i fråga om den prissätt­ning som licenstagare skall tillämpa. Men i rättspraxis (MR 7/1972, det s. k. däckdubbsmålet) har därutöver skett en inbrytning också på vad som i visst fall har ansetts utgöra det -;v en immaterialräll omfattade området. Därvid ansågs en kvoleringsföreskrift kunna angripas enhgt KBL, trots således alt kvoteringen i sig utgjorde ett slags mått för hur stor prestation som licenstagaren fick tillgodogöra sig på grund av licensupplåtelsen och i den meningen skulle kunna sägas utgöra en del av föremålet för själva upplåtelsen.

Enligt utredningens bedömning ger del nuvarande systemet på denna punkt tUlfredsslällande möjligheter alt med beaktande av skilda reglering­ars syften dra gränser för deras kompetensområden. Därför finns det vid lagöversynen inte anledning att bryta med detta system, där det ankommer på rättstillämpningen alt vidareutveckla vad som bör gälla. Lagförslaget innebär därför inle någon ändring på denna punkt. Att ingripanden enligt lagförslaget inom ett immaterialrättsligt eller på annat likvärdigt sätt skyd­dat område måste ske under hänsynstagande tUl bl. a. vad som är särskilt allvarligt från konkurrensbegränsningssynpunkt, utgår utredningen från kommer att beaktas vid tillämpningen. I sammanhanget erinrar utredning­en om de uttalanden som gjordes i förarbetena till ändringar i patentiagen (1967:837), prop. 1977/78:1, Dd A s. 330-331.

 

Prop. 1981/82:165                                                  193

3.6.4.3 Avgränsningen enligt den nya lagen

PRV uttalar att det sedan länge är vedertaget ati del ligger i samhällets intresse att stödja vikliga former av inlellektuellt skapande verksamhet genom alt meddela legala ensamrätter. Denna grundsals har varit vägle­dande för det svenska lagstiftningsarbetet på immaterialrättens område.

Verket pekar på att utredningen har redogjort för olika departements­chefsuttalanden i frågan om gränsdragningen mellan konkurrenslagstift­ningen och den immaterialrättsliga lagstiftningen.

PRV fortsätter: Av dessa framgår det att, under de mer än två decennier som KBL har varit i kraft, uppfattningen i frågan har undergått en viss förändring. Denna ändrade uppfattning torde ha sin grund dels i näringsli­vets utveckling mot större företagsenheter, därvid drivkraften har varit krav på högre effektivitet och en hårdare konkurrens från ullandel, dels i samhällets slrakturomvandhng med därtill hörande konkurrenspoliliska ingredienser. 1 de få rättsfall som har förekommit på delta område, avspeg­las denna ändrade uppfattning. Utredningen har också kommenterat ut­vecklingen i praxis. MD:s avgörande år 1972 i det s.k. däckdubbsmålet utvisar att MD i särskilda fall kan ingripa med stöd av KBL även mot sådana konkurrensbegränsande avtalsvillkor, som faller inom ramen för patenträtten. Avgörandet torde även kunna vara vägledande för andra grenar av immaterialrätten.

Vidare uttalar verket följande: Däckdubbsmålet gällde den konkurrens­begränsande effekten av patent. Risken för alt sådan effekt kan uppkomma även på mönsterskyddsområdet har PRV uppmärksammat i samband med tillämpningen av 1970 års mönsterskyddslagstiflning. Ett fall som gäller ett mönsterskyddat avgassystem för bilar har tilldragit sig viss uppmärksam­het och lett liU diskussion i massmedia. Företrädare för bl. a. textil- och möbelbranscherna har uttalat farhågor för att konkurrenshämmande mo­nopol kan skapas genom regislreringsskydd för alltför enkla mönster. Tillämpningen av mönsterskyddslagen medför otvivelaktigt vissa avväg­ningsproblem. PRV säger sig vara väl medvetet härom och strävar efler att utforma en praxis som även beaktar konkurrensaspekten.

Risken för att otillbörliga monopol tillskapas genom varumärkesregistre­ring är däremot enligt PRV:s uppfattning betydligt mindre. Verket anför alt, genom den noggrannhet varmed PRV tillämpar varumärkeslagens krav på särskiljningsförmåga, det förhindras att oberättigade ensamrätter upp­kommer till sådana ord eller figurer som bör hållas fria för begagnande av envar i reklam eller eljest i näringsverksamhet.

PRV pekar på att konkurrensutredningen har ansett att det även fortsätt­ningsvis bör ankomma på rättspraxis att vidareutveckla vad som bör gälla i fråga om gränsdragningen mellan konkurrensbegränsningslagstiftningens och den immaterialrättsliga lagsttftningens kompetensområde. Enligt PRV:s uppfattning är det ogörligt all genom lagreglering dra mer strikta gränser mellan de olika lagstiftningarnas kompetensområden än vad som 13    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  194

redan nu kan sägas råda. Normalt måste man acceptera sådana konkur­rensbegränsande effekter, som uppkommer som en följd av ensamrätter­nas legitima utövning..Men om dessa effekter kan konstateras vara skad­liga, kan det å andra sidan vara rimligt att samhället har tillgång fill lämpliga och effekfiva medel för att motverka dem.

PRV anför vidare alt verket delar konkurrensutredningens uppfattning att det är lämpligt att frågor om gränsdragningen löses i den praktiska rättstillämpningen. För att bekämpa sådana fall av skadlig konkurrensbe­gränsning som undantagsvis kan uppstå även vid rättigheternas normala utövning får man liksom hittills förlita sig på möjligheten till ingripande med stöd av konkurrenslagstiftningen.

Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad utredningen ullalar om förhållandet mellan konkurrensrätten och immaterialrätten samt de prin­ciper som bör iakttas. På sätt som utredningen anför är del vid gränsdrag­ningen mellan skilda regleringars kompetensområden fråga om alt beakta deras syfte. Därmed gäUer det alltså att uppmärksamma deras skyddsob­jekt och skyddsintressen i övrigt. 1 bilden ingår även att pröva återverk­ningarna ifall det ena systemet ges företräde framför det andra. Man måste således uppmärksamma de styreffekter och praktiska följder i övrigt som det rättsliga valet mellan två system kan få för dem som systemen riktar sig tiU samt för konsumenterna.

Jag delar åsikten att det måste vara en uppgift för rättstiUämpningen all även i fortsättningen dra gränserna i de frågor jag nu har tagit upp.

3.6.5 Arbetsrätten

KBL äger inte tiUämpning på överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön och andra arbetsvillkor, enligt vad som anges i 28 §. Till motivering av bestämmelsen anförde (prop. 1953:103 s. 235-236) föredraganden bl. a. att på arbetsmarknaden vanligen två lika­berättigade parter stod mot varandra, att arbetsmarknadens konkurrensbe­gränsningar i viss mån, ehum långt ifrån fullständigt, blivit föremål för en legal och sedvanerättslig reglering samt att den ytterligare reglering som kunde vara erforderlig av naturliga skäl borde ansluta sig till den utveck­ling som redan hade ägt rum. Vidare uttalade (s. 287) han att det förutsätts att begreppet arbetstagare i allmänhet ges samma tolkning som i arbets-fredslagsliftningen och att med arbetstagare aUtså likställs s.k. beroende uppdragstagare.

Den avgränsning av KBL:s tillämpningsområde som görs på grand av 28 § synes i huvudsak sluta an till den gränsdragning som sker i I § andra stycket medbestämmandelagen (1976:580, MBL). Där anges att i lagen anses som arbetstagare även den som utför arbete åt annan och därvid inte är anstäUd hos denne men har en stäUning av väsentligen samma slag som en anställd. Fråga är då om s. k. jämställda uppdragstagare. Den för vars räkning arbetet utförs skall i ett sådant fall vid tillämpning av MBL anses som arbetsgivare.

 

Prop. 1981/82:165                                                  195

I förarbetena till 1953 års lagstiftning återges (prop. 1953:103 s. 234) ett uttalande av nyetableringssakkunniga. Däri sägs att om en organisation på arbetsmarknaden medverkar i en konkurrensbegränsning på varumarkna­den undantagsbestämmelsen inte borde kunna åberopas.

I ett visst ärende begärde NO hos NFR förhandling med Svenska frisör­föreningen och Svenska frisörarbetareförbundet rörande bestämmelser i ett mellan dem gällande kollektivavtal om avtalsenligt skydd för en av organisationerna faställd dyrortsgrapperad minimiprislisla på olika frisör-arbeten. Minimiprishstan kallades riksprislista. Av bestämmelsen följde alt enskild medlem av frisörföreningen inte hade rätt alt underskrida pri­serna i listan, oavsett om han hade anställda i sin rörelse eller ej. Sedan rätidse hade sketi återkallade NO sin talan (NO dnr 90/1956, PKF 1959 s. 362).

NO har i ett ärende ifråga om en s. k. enmärkesklausul vid försäljning av symaskiner gjort vissa bedömningar i fråga om avgränsningen gentemot arbetsmarknaden (NO dnr 249/1975, PKF 1977:1). Husqvarna Symaskiner AB sålde symaskiner genom representanter. Förhållandet mellan Hus­qvarna och representanterna reglerades i kollektivavtal mellan bolaget och Handelstjänstemannaförbundet. Den första fråga som härigenom aktuali­serades var om representanterna var att anse som arbetstagare i KBLs mening. I avtalet sades all representanterna som regel var all betrakta som beroende uppdragstagare i den s. k. arbetsfredslagstiftningen. Det sades emellertid också att representanten bedriver agenturen som "självständig företagare". Mot bakgrand av bl. a. en redovisning av hur det civilrältsliga arbetstagarbegreppet utvecklats i praxis under senare år fann NO att en tolkning av koUektivavtalel med betydande styrka talade för att represen­tanterna regelmässigt borde betraktas som arbetstagare i KBLs mening. -Härefter återstod alt klarlägga om enmärkesklausulen, dvs. skyldigheten för representanterna att enbart föra Husqvarnas märke, gällde "lön eller andra arbelsvUlkor". NO ansåg det i denna del vara svårt att hävda att denna skyldighet inte skuUe utgöra ett arbetsviUkor. NOs slutsats i fråga om tillämpligheten av 28 § KBL blev därför att starka skäl talade för att paragrafen var tillämplig, men det logs inle någon slutlig ställning i denna fråga. I StäUet konstaterade NO att oavsett om 28 § var tillämplig eller ej så skulle en bedömning enligt 5 § KBL ge vid handen all anknytningen till arbetsmarknaden och omständigheterna i samband därmed skulle utgöra ett sådan förhållande av samhällelig natur som i detta fall motiverade eller ursäktade konkurrensbegränsningen. På grand härav vidtog NO ingen åtgärd för att undanröja enmärkesklausulen.

Konkurrensutredningen anser att det också i fortsättningen bör gälla ett undantag för arbetsmarknaden motsvarande vad som nu föreskrivs i 28 § KBL. I princip kan därför enligt en i 5 kap. 8 § föreslagen regel ingripande inte ske mot avtal på denna marknad, när de i avtalet intagna arbetsvillko­ren får en konkurrensbegränsande effekt. Å andra sidan innebär inte detta att undantaget är tillämpligt när arbetsmarknadsorganisationer, kanske i ett kollektivavtal, medverkar tiU en konkurrensbegränsning på marknaden utan att detta är ett utflöde av regleringen av arbetsvillkor. Detta gäller i princip redan i dag, uttalar utredningen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  196

I praktiken måste naturligen uppstå fall när gränsdragningen är svår, anför utredningen och fortsätter: Som exempel kan nämnas all i ett kollek­tivavtal arbetsgivaren förpliktar sig att lämna arbetstagarna viss anställ­ningsförmån i form av prestation som tredje man skall fullgöra. Om arbets­tagarorganisationen därvid kräver att den av arbetsgivaren bekostade pres­tationen skall lämnas av viss angiven näringsidkare och arbetsgivaren medverkar till detta, kan i praktiken ske en rubbning av konkurrensförhål­landena på den aktuella marknaden. Vid prövningen av frågan humvida den föreslagna lagen i ett sådant fall kan anses tillämplig, så att ingripande med stöd av lagen får ske mot arbetsgivaren, kan flera aspekter vara av betydelse.

På denna punkt uttalar utredningen följande: Om exempelvis tredje man ingår i samma koncern som arbetsgivaren synes det stå klart alt lagen inte är tUlämplig. Det är här fråga om ett förfarande som kan jämställas med att en arbetsgivare lämnar naturaförmån ur själva den rörelse vari berörda arbetstagare är anställda. Är däremot tredje man självständig gentemot arbetsgivaren bör bedömningen kunna utfalla annorlunda. I de fall där det inte är nödvändigt för en riktig reglering av arbetsvillkoren att en speciell näringsidkare presterar den av arbetsgivaren bekostade anställningsför­månen, är den föreslagna lagen i princip tillämplig. Annars skulle del teoretiskt kunna inträffa en situation i vilken från allmän synpunkt allvar­liga ekonomiska störningar inträder på en marknad där visst förelag blir dominerande genom att en ström av köpare på detta sätt kanaliseras till företaget, med förbigående således av företagets konkurrenter. - Alt man på delta område dock måste noga avväga det befogade i ett ingripande är självklart. Vidare gäller alt, vid prövni'.igen av frågan huruvida skadlig verkan föreligger, väl kan beaktas sambandet med regleringen av arbets­villkor.

Remissinstanserna har inte särskUt berört gränsdragningen mellan kon­kurrensrätten och arbetsrätten.

För egen del kan jag även på denna punkt i allt väsentligt instämma i utredningens uttalanden. Här rör man sig med vad som har vissajämförd-sepunkler med en särreglering. Till skillnad mot de tidigare redovisade regleringarna blir det i detta fall fråga om ett område som uttryckligen undantas i lagtexten. 1 sak är del dock på åtskilliga punkter fråga om all göra en motsvarande avvägning, bl. a. när det gäller att bedöma vad som är ett direkt och nödvändigt utflöde av regleringen av arbetsvillkor eller en ofrånkomlig följd därav. Del förhållandel alt vad som i sig kan sägas vara ett konkurrensbegränsande förfarande får sitt uttryck i en överenskom­melse om arbetslön och andra arbetsvillkor behöver ju givelvis inte alllid innebära att förfarandet är undantaget från konkurrenslagens tillämplighet. Eftersom undantaget kan beröra en stor mängd förelag och få betydande ekonomiska verkningar i del enskilda fallet, anser jag det vara av vikt all de konkurrensvårdande myndigheterna ägnar gränsdragningen särskild uppmärksamhet.

 

Prop. 1981/82:165                                                  197

Del bör understrykas att ingripanden med stöd av den nya konkurrensla­gen alltid riktas mot den som är näringsidkare. Normalt torde det därför i det nu aktueUa sammanhanget bli aktuellt med ingripanden endast mot arbetsgivaren.

3.7 Marknadsdomstolen och näringsfrihetsombudsmannen

De delar av utredningsförslaget som jag hittiUs har behandlat omfattar huvudformerna för ingripande mot skadliga konkurrensbegränsningar. Jag tar nu upp förslaget i övrigt och kommer därvid över till de organ som tillämpar konkurrenslagstiftningen. De aspekter som utredningsförslaget aktualiserar omfattar bl. a. dessa myndigheters hittillsvarande funktioner och arbetsformer samt en bedömning av vad som är en lämplig ordning framdeles. 1 anslutning till detta redovisar jag vissa av utredningens förslag till ändringar i den nu gällande ordningen.

Jag viU inledningsvis erinra om alt efler den nuvarande lagstiftningens tillkomst år 1953 myckel betydande förändringar har skett såväl i samhället i stort som inom näringslivet. Också systemet för ingripande mot skadliga konkurrensbegränsningar har påverkats av denna utveckling. Vidare har inom KBL:s ramar vuxit fram en vidareutveckling av 1953 års ordning, grundad på erfarenheterna i rättstillämpningen. Jag vill belysa detta något för att ge ett mer konkret underlag för bedömningarna.

3.7.1 Bakgrund 3.7.1.1 Domstolen

Jag har tidigare (2.3.2) nämnt att en speciell myndighet — näringsfrihets­rådet (NFR) - inrättades år 1953 för all sköta förhandhngsverksamheten enligt KBL. 1 uppgiften ingick att först fatta rättslig ståndpunkt i frågan om huravida en skadlig konkurrensbegränsning förelåg i det enskilda fallet.

Under den tid som förflutit sedan NFR:s tillkomst har förändringar skett i fråga om det bedömande organets karaktär. Rådet hade från början huvudsakligen en funktion liknande en förvaltningsmyndighet, med rälls-tillämpande och förhandlande uppgifter. I och med tillkomsten av mark­nadsföringslagen av år 1970 ersattes NFR av marknadsrådel (MR), som fick till uppgift att tillämpa såväl KBL som dåvarande marknadsföringslag­stiftning. Uppgiften har sedermera utvidgats till att avse också annan lagstiftning. I prop. 1970:57 (s. 61) med förslag till lag om otillbörlig marknadsföring m. m. uttalade föredragande statsrådet bl. a.:

Den nyss antydda organisatoriska uppläggningen med ett övervakande organ och ett särskilt centralt organ med dömande funktioner överens­stämmer nära med den som f. n. finns på konkurrensbegränsningsområdet. Näringsfrihetsrådel har där den dömande funktionen och näringsfrihets­ombudsmannen för det allmännas talan hos rådet. Åtskilliga skäl talar för en sammankoppling mellan organisationen för administrering av konkur-

 

Prop. 1981/82:165                                                  198

rensbegränsningslagstiflningen och den organisation som skall handha den nya generalklausulen mot otillbörlig reklam och marknadsföring. Ett skäl som jag särskilt vUl peka på är alt generalklausulen mot otillbörlig reklarn och marknadsföring inte får tillämpas så att den kommer i konflikt med de principer som ligger bakom konkurrensbegränsningslagsliflningen. Samti­digt är det viktigt att inle konkurrensbegränsningslagsliflningens princip om fri konkurrens ges så stor räckvidd att den sanktionerar otillbörliga konkurrensmetoder.

Det effektivaste sättet att undvika konfliktrisker av olika slag är alt helt samordna administrationen av de båda lagarna. Enligt min mening är det emellertid tillräckligt om den dömande funktionen förenas hos ett och samma organ. Övervakningsuppgiflen sköts sannolikt effektivare om vart­dera området får sin egen ombudsman. I detta sammanhang bör beaktas bl. a. att den utredning som krävs enligt de båda lagarna skiljer sig ganska avsevärt. Bedömningen enligt konkurrensbegränsningslagen skall ske hu­vudsakligen efler ekonomiska kriterier, medan bedömningen enligt lagen om otillbörlig marknadsföring främst är av etisk art.

Samtidigt tillkom lagen (1970:417) om marknadsråd m.m. Däri logs in bl. a. processuella föreskrifter avseende rådet. Vissa av dessa ägde mot­svarighet i KBL. Dessa motsvarigheter upphävdes. Däremot behöll man i KBL andra handläggningsregler, som jag redovisar i del följande. På denna punkt uttalade (s. 163) föredraganden bl. a. följande:

I promemorian förordas all de viktigaste bestämmelserna om marknads­rådet tas in i en särskild lag och att denna skall innehålla också en grund­läggande regel om konsumentombudsmannen. Delta synes mig i och för sig vara lämpligt. Eftersom marknadsrådet skaU överta näringsfrihelsrå­dets uppgifter föranleder den nya lagen om marknadsrådet vissa ändringar i konkurrensbegränsningslagen. De taglekniska samordningsproblem som härvid uppstår föreslås i promemorian bli lösta på följande sätt.

I konkurrensbegränsningslagen behålls de materiella bestämmelserna oförändrade. Reglerna om näringsfrihelrådets sammansättning och beslut-förhet bryts ut och motsvarande föreskrifter beträffande marknadsrådel tas in i lagen om marknadsråd. Den grandläggande bestämmelsen om näringsfrihetsombudsmannen förs över från konkurrensbegränsningslagen tiU lagen om marknadsråd. Bestämmelserna om förfarandet i konkurrens­begränsningsärenden har så intimt samband med de materiella reglerna att de inte lämpligen kan brytas ut. De får därför slå kvar i konkurrensbe­gränsningslagen. Däremot regleras förfarandet inför marknadsrådet i marknadsföringsärenden i den nya lagen, eftersom det är önskvärt alt föreskrifter om marknadsrådets sammansättning och om förfarandet inför rådet så långt det är möjligt las upp i samma lag.

Frågan om MR:s status kom på nytt under bedömning i samband med tillkomsten av förvaltningslagen (1971:290). Lagrådet uttalade (prop. 1971:30 s. 695) bl. a. att, då MR fick anses ha avsevärt större likhet med en domstol låt vara för särskilda uppgtfler, än med en förvaltningsmyndighet, MR inte borde betraktas som en förvaltningsmyndighet. På detta svarade (s. 713) föredragande statsrådet att även om han inte liU alla delar kunde

 

Prop. 1981/82:165                                                  199

ansluta sig tiU den av lagrådet lämnade motiveringen han dock fann vissa skäl tala för lagrådets uppfattning rörande MR:s ställning.

Den I januari 1973 ändrades beteckningen marknadsrådet tiU marknads­domstolen. 1 prop. 1972:131 (s. 15) med förslag till lag om ändring i lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring m.m. uttalade därvid föredra­gande statsrådet att marknadsrådet i mycket hade ställning som dömande organ.

Enligt 11 kap. 11 § regeringsformen har regeringsrätten rätt att bevilja resning i ett avgjort ärende samt alt återställa försutten lid när fråga är om ett ärende för vUket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltnings­myndighet är högsta instans, medan prövningen i annat fall tillkommer HD. Genom beslut den 9 september 1975 i ett ärende mellan KO och Scienlologikyrkan i Sverige angående marknadsföring av "E-meter" be­viljade HD med beaktande av nämnda lagram resning i beslut av MD (se Nytt Juridiskt Arkiv I 1975:461). HD:s beslut innebär att HD har funnit ati MD — som utgör första och enda instans i de ärenden domstolen avgör — varken är en förvahningsmyndighet eller en förvaltningsdomstol. MD torde alltså ha betraktats som en fristående specialdomslol, fallande utan­för både den ordinära administrationen och den förvaltningsjudidella orga­nisationen.

Konkurrensutredningen framhåller att det mot denna aUmänna bak­grand bör uppmärksammas att de handläggningsregler som i dag finns i KBL tar sikte på förfarandet i en instans - NFR - vars judicidla inslag var långt mindre utpräglat än i fråga om MD. 1 denna bemärkelse kan sägas att del beträffande handläggningen av KBL-ärenden har i viss utsträckning dröjt sig kvar sådana föreskrifter om arbetsformer som i praktiken har passerats av utvecklingen. Uttalandena i förarbetena till KBL har därför inte samma betydelse som eljest. Vad som i övrigt anges i bestämmelserna behöver inte heller alltid helt täcka den i praktiken tillämpade ordningen, anför utredningen vidare.

Innan dessa handläggningsregler redovisas tar jag upp frågan om MD:s sammansättning. En särskild lag (1970:417) om marknadsdomstol m.m. (MDL) samt en inslraktion (1970:1030) reglerar domstolens verksamhet. Vidare finns en arbetsordning.

MD består av ordförande och vice ordförande samt åtta andra leda­möter. Av dessa är två s. k. särskilda ledamöter, en för ärenden om konkurrensbegränsning samt en för ärenden om marknadsföring och ären­den om oskäliga avtalsvUlkor.

Ordföranden och vice ordföranden skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Ledamoten för ärenden om konkurrensbegränsning skall ha särskild insikt i näringslivets förhållanden. Ledamoten för ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor skall ha särskild insikt i konsu­mentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får inte utses bland personer som kan anses företräda företagarintressen

 

Prop. 1981/82:165                                                  200

eller konsument- och löntagarinlressen. Av de övriga ledamöterna skall tre utses bland företrädare för företagarintressen och tre bland företrädare för konsument- och löntagarinlressen.

För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna skall det finnas en eller flera ersättare. Samma krav ställs då i fråga om dessa som på vice ordföranden och särskild ledamot. Också beträffande övriga ledamöter skall det finnas en eller flera ersättare, även dessa utsedda på samma grander som nämnda övriga ledamöter. Regeringen utser ordföran­de, vice ordförande, övriga ledamöter och ersättare.

Samtliga ledamöter utses för viss tid.

Innan ledamot eller ersättare börjar tjänstgöra i domstolen skall denne ha avlagt domared.

MD är beslutför när ordföranden och fyra andra ledamöter är närvaran­de. I beslut skall lika antal ledamöter som företräder företagarintressen samt konsument- och löntagarinlressen delta. Ordföranden kan ensam på domstolens vägnar företa förberedande åtgärder och pröva fråga om av­skrivning av ärende.

Som MD:s beslut gäller den mening om vilken de flesta ledamöterna förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

Vid domstolen finns sekreterare, vanligen hovrätlsfiskaler, vUka tjänst­gör som föredragande och i övrigt biträder ordföranden i domstolen.

De flesta avgöranden av MD har avsett tillämpningen av marknadsfö-ringslagstiflningen.

MD publicerar sina avgöranden i konkurrensbegränsningsärenden i lid­skriften Pris- och kartellfrågor (PKF), som utges av statens pris- och kartellnämnd i samarbete med NO och domstolen. Dessutom har utgetis prejudikatssamlingar, nämligen Näringsfrihelsrådets beslut 1954-1963 och 1964-1970 saml Marknadsdomstolens avgöranden 1971-1973, 1974-1975, 1976-1977 respektive 1978-1979.

Jag går nu över lUl de viktigare handläggningsregler som gäller för MD i konkurrensärenden.

I KBL anges att framställning om förhandling görs av NO. Om NO i visst fall har beslutat att inte påkalla förhandling, får framställning därom göras jämväl av företagare, som omedelbart berörs av konkurrensbegräns­ningen ifråga, eller av sammanslutning av konsumenter eller löntagare. Exempel på att denna subsidiära lalerält har utnyttjats finns bl. a. i NFR 3/ 1957 och 9/1959 (PKF 1957:2 respekfive 1959:6) samt MD 7 och 15/1978 (PKF 1978:4 respektive 1978:7-8). FramstäUning om förhandling skall göras skriftligen. Därvid skall i framställningen anges de skäl som den grundas på.

MD har till en början alt pröva om framställningen är av beskaffenhet alt kunna leda tUl förhandling. Detta föratsätls regelmässigt ske vid ett sam­manträde. Är del uppenbart att framställningen inle förtjänar avseende, får den dock avslås ulan att sammanträde hålls inför domstolen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  201

MD skall bereda sökanden samt motsidan tillfälle att vid sammanträdet framlägga sina synpunkter på frågan, humvida de för förhandling stadgade betingelserna föreligger. Dessa betingelser är alt domstolen finner en kon­kurrensbegränsning med skadlig verkan föreligga. NO skall kallas till sam­manträdet även om han inte är sökande. Före sammanträde får muntlig eUer skriffiig förberedelse äga ram i den omfattning MD prövar erforderlig.

Domstolens materiella prövning sker inom ramen för vad som brakar kallas rättegångsskedet. Detta har jag berört tidigare (2.3.4). Förfarandet är kontradiktoriskt, dvs. svaranden skall alltid beredas tillfälle att yttra sig över motpartens talan. I förarbetena uttalas att det ligger i sakens natur att parterna äger förebringa aU den utredning som de kan önska. NO och MD får påkalla biträde av myndighet som avses i den s. k. uppgiftsskyldighets­lagen (se 3.5.3), vanligen SPK, för utredning i fråga som kan vara av betydelse för förhandling enligt KBL.

Om det som har förekommit vid sammanträde ger vid handen, att skadlig verkan föreligger har MD att besluta om förhandling. Därmed vidtar således ett förhandlingsskede. Syftet med delta är att få vederböran­de alt vidta en sådan rättelse att den skadliga verkan undanröjs.

Vidare anges i KBL att sammanträde för förhandling skall ske inför MD eller, om så prövas lämpligt och ärendet inte är av synnerlig vikt, dess ordförande. När en förhandling skaU avslutas måste detta dock ske vid sammanträde med parterna inför domstolen.

I fråga om förfarandet inför MR anförde föredragande statsrådet i förar­betena tiU lagstiftningen (prop. 1970:57 s. 167) att den föreslagna ordning­en var ändamålsenlig. Denna ordning innebar enligt honom att ärendena skulle handläggas i rättegångsliknande former och i stort sett efter rätte­gångsbalkens principer. Vissa grundläggande bestämmelser om förfaran­det borde meddelas i lag men någon detaljreglering borde inte komma i fråga. Erfarenheterna från NFR:s verksamhet visade enligt föredragan­dens mening att något behov härav inte förelåg. Det hade visat sig vara en klar fördel att förfarandet var smidigt och att man inte var bunden av ett så strikt regelsystem som det som rättegångsbalken innehöll.

I MDL intagna föreskrifter om domstolens sammansättning har jag redovisat. Däratöver innehåller MDL allmänna föreskrifter om förfaran­det. Enligt dessa äger bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offent­lighet vid domstol motsvarande tillämpning vid MD. Utöver vad som följer av detta kan MD förordna att sammanträde för handläggning av konkur­rensbegränsningsärende skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antagas att förhandlingsarbetet i ärendet skulle försvåras till följd av of­fentligheten.

Bland övriga handläggningsregler i MDL bör nämnas en bestämmelse som ändrats senast år 1975 (prop. 1975/76: 34) i samband med tillkomsten av marknadsföringslagen (1975:1418). Enligt denna kan MD vid vite före­lägga part eller annan, som kan antas ha upplysning att lämna som är av

 

Prop. 1981/82:165                                                  202

betydelse i ärendet, att instäUa sig personligen inför MD. Domstolen kan också besluta att den som inte är part skall höras som vittne. Därvid äger bl. a. vissa bestämmelseri rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Part kan även föreläggas vid vite att tillhandahålla domstolen handling, vara­prov och liknande som kan ha betydelse i ärendet. Detta innebär dock inte skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk natur. I fråga om proces­suella viten ges dessutom ytterligare föreskrifter.

Av MDL framgår all i MD:s beslut varigenom ärende avgörs skall anges de skäl på vilka beslutet grundas. Beslutet sänds till parterna samma dag som det meddelas.

Vidare gäUer bl. a. att fråga om utdömande av de viten som jag nyss nämnde prövas av MD.

Talan får enligt MDL inte föras mot MD:s beslut (prop. 1970:57 s. 162) i ärende enligt KBL. I förarbetena till MDL uttalas (prop. 1970:57 s. 169) att det inte finns anledning alt avvika från den inom förvaltningsrättskipning­en ännu allmänt gällande principen att enskild part själv skall bära sina kostnader. Någon särskild föreskrift om detta i den nya lagen ansågs inte behövlig.

Innan jag går över till att behandla utredningens förslag om lämplig handläggningsordning bör på motsvarande sätt redovisas utvecklingen i fråga om NO-ämbetet.

3.7.1.2 Ombudsmannen

För att handha uppgifter enligt KBL inrättades år 1953 ett särskilt ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor, från år 1970 benämnt näringsfrihetsombudsmannen (NO). NO är en förvaltningsmyndighet på vilken förvaltningslagen (1971:290) är tillämplig. Innehavaren av tjänsten som ombudsman skall vara lagkunnig. NO biträds närmast av en ställföre­trädare. Ärendena hos NO avgörs i normalfallet efter föredragning inför NO eller dennes ställföreträdare. Handläggning och förberedelser för före­dragning sker på olika rotlar, som förestås av en byråchef eller en avdel­ningsdirektör.

Hela personalen motsvarar f. n. nästan 19 heltidstjänster. För den hand­läggande personalen finns vid sidan av NO och dennes ställföreträdare drygt 12,5 heltidstjänster.

Enligt gällande indelning handläggs ärendena på sex rotlar, som har följande sakområden.

Rotel 1. Jordbrak, skogsbrak, fiske, Uvsmedelsindustri, tjänster samt ad­ministrativa ärenden.

Rotel 2. Handel med dagligvaror, viss livsmedels- och kemiskleknisk in­dustri, olja och bensin, bilar och andra transportmedel samt inter­nationella frågor och planering.

Rotel3. Bank- och försäkringsverksamhet, massa-, pappers- och pappers-varaindustri, grafisk industri, järn-, stål- och metallmanufaktur, verkstadsindustri samt information.

 

Prop. 1981/82:165                                                  203

Rotel 4. Textil och läder, gummi och plast, möbler, hushållsartiklar, foto, ur, optik, järnhandel, kontorsmaskiner, restaurang och hotell, renhållning och rengöring, sjukvårdsutrustning saml vissa specialartiklar.

Rotel 5. Järn, stål och metaller, böcker, tidningar, andra media, samfärd­sel, sport-, lek- och hobbyartiklar samt radio/TV, grammofoner, bandspelare och musikinslrament.

Rotel 6. Byggnadsverksamhet inklusive el- och VVS-enlreprenader, bygg­nadsmaterial, el-, gas-, värme- och vattenverk.

Enligt instruktionen (1965:654) för näringsfrihelsombudsmannen åligger del denne särskilt att ta upp till behandhng konkurrensbegränsningar som är av betydelse för större konsumentintressen eller påverkar konkurrens­förhållanden inom en hel näringsgren eller på ett påtagligt och avgörande sätt försvårar eller hindrar företagares näringsutövning.

NO beskrivs ibland som åklagare i konkurrensbegränsningsärenden. Det ankommer i första hand på NO att göra framställan hos MD om förhand­ling enligt KBL och att föra det allmännas talan inför MD. Däremot är det en uppgift för allmän åklagare att föra talan vid allmän domstol i fråga om brott mot förbudsbestämmelserna i KBL. Åtal får dock väckas endast efter anmälan eller medgivande av NO. Genom detta bär NO i brottmåls­ärenden ansvaret för bedömningen av frågan om huravida de samhällsin­tressen som lagstiftningen avser att skydda har salts å sido på ett sådant sätt att saken bör prövas straffrättsligt av i första hand åklagare.

NO:s verksamhet har i praktiken utvecklats så att flertalet ärenden avgörs och avskrivs av NO utan att framställan om förhandling sker. Delta är, som jag tidigare har berört, i linje med vad statsmakterna uttalade då ämbetet tillskapades. I de faU framställning har gjorts uppnår NO ofta -genom frivUlig rättelse av näringsidkaren i fråga - en lösning innan MD har avgjort ärendet. Vidare kan under handläggningen i domstolen NO:s talan ibland medges av motparten varpå talan återkallas. Genom förhand-Ungsverksamhetens inriktning i praxis har NO kommit att inta en nyckel­ställning på konkurrensområdet. Samtidigt har MD:s funktion som rätlsbil-dande organ inte blivit så omfattande som väntat eftersom, mot den nämnda bakgranden, antalet avgöranden av MD och dess föregångare har måst bh jämförelsevis få.

Enligt instruktionen kan NO under vissa föratsättningar ge förhands­besked i frågan om huravida en viss konkurrensbegränsande åtgärd, som en företagare står i begrepp att genomföra, enligt NO:s bedömning kan anses medföra skadlig verkan enligt KBL. Ett sådant besked är inte bindande för NO vid en senare prövning, om nya omständigheter har tillkommit eller annan särskild anledning föreligger. Det tänkta förfarandet med förhandsbesked har dock i praxis i stor utsträckning ersatts av att företagen under hand tillfrågar NO om en konkurrensbegränsande åtgärd kan tänkas medföra skadlig verkan i lagens mening. NO kan då redogöra

 

Prop. 1981/82:165                                                  204

för de rikthnjer efter vUka en bedömning enligt KBL sker. Därigenom får företagen en bättre utgångspunkt för sin egen prövning av åtgärdens lämp­lighet.

Två huvudtyper av ärenden förekommer hos NO. I s. k. inilialivärenden är det NO som själv börjar undersöka ett fall där en konkurrensbegräns­ning med skadlig verkan kan sättas i fråga. I anmälnings- och förfrågnings­ärenden åter kommer initiativet till ärendena från näringsidkare, allmänhe­ten eller andra. Alla ärenden hos NO, bortsett från telefonförfrågningar o. d., registreras och klassificeras.

Däratöver brakar branschulredningar, remisser o. d. registreras som ärenden. Samtliga ärendelyper har ökat successivt. Antalet nya ärenden var 250 år 1970, 409 år 1975 och 464 år 1980. För år 1981 beräknas antalet ärenden uppgå till i rant tal 500.

Det är förutsatt att NO skall bedriva en upplysningsverksamhet i kon­kurrensfrågor. Genom sin förhandlingsverksamhet får NO en god inblick i konkurrensproblemen inom olika sektorer av det svenska näringslivet. Förhandlingsverksamheten öppnar också kanaler för NO att föra ut infor­mation i näringslivet om de handlingslinjer efler vilka NO arbetar och som han önskar få företagen att acceptera som riktmärken för deras handlande. Ett led i NO:s upplysningsverksamhet är den information om NO:s praxis som ges i PKF under rabriken Meddelanden från NO. Sålunda redovisar NO i PKF ett flertal ärenden där han efler överläggningar har kunnat skriva av ett ärende därför att den skadliga verkan av en konkurrensbe­gränsning har undanröjts.

En betydelsefull lagstiftning på konkurrensområdet är den förat (3.5.3) nämnda lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighel rörande pris- och konkur­rensförhållanden, uppgiftsskyldighetslagen (UL). Jag har förut redogjort för denna lagstiftning och för statens pris- och kartellnämnds (SPK) verk­samhet (3.5.4). Därvid belyste jag framväxten av de skilda myndigheterna på konkurrensområdet, deras traditionella roller och del biträde som bl. a. SPK lämnar NO på utredningssidan. UL utgör därvid den rättsliga gran­den för SPK:s uppgiftsinhämlande. NO åter saknar rätt att använda UL. Jag hänvisar i dessa avseenden till min tidigare framställning.

3.7.2 Överväganden och förslag ifråga om domstolen m. m.

Konkurrensutredningen uttalar aUmänt om sitt förslag att det liksom f. n. kommer att i normalfallen finnas två centrala funktioner med olika karak­tär, varav den ena avser en rättslig normering. Denna rätlsbildande uppgift förbehålls MD. Den andra funktionen avser bl. a. övervakning, förhand-lingsverksamhel och initiativ till ingrepp. Liksom nu skall den tillkomma NO. Också jag förordar att systemets centrala myndighetsfunktioner be-hålles. Därvid bygger jag på min utvärdering av de praktiska erfarenheter­na sedan år 1953.

 

Prop. 1981/82:165                                                  205

3.7.2.1 Den rättsbildande uppgiften

Konkurrensutredningen uttalar bl. a. följande om den normbildning i anslutning till ingripanden i individuella fall som missbmksbestämmelsen ger utrymme för: Utmärkande för generalklausulen i 2 kap. I § lagförslaget är att här inte föreligger en lagtext som i detalj räknar upp vad som är OtUlåtet. Av bl. a. detta skäl är den inte heller straffsanktionerad. Den formella normbildningen sker i stället genom MD:s avgöranden i enskilda faU. Dessa är visserligen inriktade på situationen i ett sådant fall. Vidare kan enligt förslaget vitessanktionen användas endast mot den som är svarande i visst ärende. Domstolens skilda avgöranden har dock ett stort principiellt värde som sträcker sig utöver del enskilda ärendet. Genom besluten konkretiseras nämligen skilda typfall och hur dessa skall bedömas enligt generalklausulen. På så sätt bildas ett nät av handlingsnormer som får betydelse i situationer motsvarande dem som har stått under MD:s prövning. Fastän normerna inte är rättsligt bindande utanför visst ärendes ram ger de alltså vägledning om hur domstolen kan tänkas handla i ett hknande fall. Detta får verkan inte bara för andra näringsidkare. Också för NO:s verksamhet blir de styrande.

Mot denna bakgrand anser utredningen det vara av väsentlig vikt alt NO kan bringa under domstolens bedömning skilda typfall av konkurrensbe­gränsning, där del behöver prövas huruvida skadlig verkan föreligger m.m. Genom detta lämnas utrymme för ett fortgående och systematiskt skapande av normer för olika situationer. Utredningen tiUägger att del rättspohtiskt kan vara av särskilt värde att viss handlingslinje där så kan ske i princip bhr rättsligt fastslagen och därigenom kan vinna en bredare efterföljd. NO kan då använda detta i förhållande till näringslivet och kan shppa att gång på gång gripa in mot samma företeelse för alt övertyga den i varje enskilt fall aklueUe näringsidkaren om det olämpliga i en företeelse av denna art.

Enligt utredningen ger det nuvarande systemet otillräckligt utrymme för vad som är önskvärt på denna punkt. De ändringar utredningen föreslår kommer jag alt behandla i det följande.

Såvitt nu är i fråga vill jag framhålla följande.

Jag kan i princip ansluta mig tUl vad utredningen uttalar. Således delar jag bl. a. också den bedömningen alt del är av väsentlig vikt att NO kan bringa skilda typfall under MD:s bedömning för att på så sätt få fram rättsligt prövade normer. Samtidigt måste man ta med i beräkningen erfa­renheterna i rättstillämpningen sedan år 1953 liksom resursfrågan.

Dessa erfarenheter ger vid handen att den allra största mängden ärenden klaras upp redan under NO:s handläggning. I del enskilda ärendet kan anledningen vara en förhandlingsuppgördse med det berörda förelaget eller att NO inte vidtar någon åtgärd. I det sistnämnda avseendet kommer givelvis priorileringsfrågorna in men det kan lika väl röra sig om den situationen att någon åtgärd från NO:s sida inte är motiverad. Har ärendet

 

Prop. 1981/82:165                                                  206

förts till MD återkallar inte säUan NO sin talan efter det att förelaget har ändrat sitt beteende i den riktning NO finner önskvärd. Det är alltså få fall som förs till MD och som mynnar ut i en slutlig bedömning.

Man måste vara medveten om att det också i det förstärkta system som jag förordar finns samma mekanismer som de som f. n. leder tUl ett stort antal förhandlingsuppgörelser. Hit hör bl. a. en viss obenägenhet hos före­tagen på grand av publichetseffekler, kostnader och annat att inta svarandepositionen i marknadsdomstolen.

SI m.fi. tar upp en fråga som har ett samband med det nu anförda. Organisationerna uttalar bl. a. följande.

Konkurrensbegränsningslagen har betydelse för företagen dels genom sin så att säga allmänpreventiva verkan dels genom att de konkurrensvår­dande myndigheterna aktualiserar lagens tillämpning i visst fall. Från båda dessa aspekter är del viktigt att myndigheternas agerande är adekvat och föratsebart, dvs. att rättssäkerhet föreligger. Rättssäkerhetens funktion är inte bara att ge den enskilda skydd mot övergrepp från myndigheterna utan också att se till att lagens tillämpning hålls inom dess syfte. Rättsreglernas utformning är då självfallet av central betydelse.

Konkurrensulredningens förslag innebär en radikal förändring av ba­lansförhållandet mellan NO och företagen. Utvidgningen av det förbjudna området genom straffbud med oklara gärningsbeskrivningar, övergivandet av förhandlingsprincipen och införandet av möjlighet alt till regeringen driva frågor om uppdelning av företag ger NO förhandlingsresurser som enligt organisationerna innebär en skadlig verkan.

Det är ingen självklarhet att myndigheterna som till sitt förfogande får svepande generalklausuler och stora befogenheter handlägger sina ärenden med omdöme. De flesta ämbetsmän som handlägger marknadsrättsliga frågor har tyvärr inte direkt näringslivserfarenhet. Noggrannhet och om­sorg vid prövningen måste därför vara inbyggda i själva regelsystemet. Myndigheternas befogenheter måste avgränsas så alt risken för alt sådana ingripanden "i överkant" som medför oföratsebara konsekvenser mini-meras. Del är här en fråga om förtroende för myndigheterna. Till skillnad mot många andra länder finns i Sverige ett relativt öppet förhållande mellan de konkurrensvårdande myndigheterna och näringslivet. Förskjuts balansen på ett sätt som inle är motiverat av den faktiska utveckUngen kan ett motsatsförhållande uppstå som ingendera parten har intresse av. Därför känner organisationerna oro inför den balansförändring som konkurrensul­redningens förslag innebär.

Organisationerna anför vidare att utredningen i alltför liten grad har beaktat att — såsom rättspraxis utvisar — NO:s bedömningar långtifrån alltid står sig vid en rätislig prövning.

Jag vill mot denna bakgrand aktualisera vissa principiella frågor som gäller systemets förmåga att skapa handlingsnormer till vägledning för förelagen. Sådana normer kan, på sätt som utredningen har beskrivh, ha olika valör. Man rör sig här med ett fält som till en början omfattar handlingsregler prövade av MD. Dessa är rättsligt bindande för det företag mot vilket MD i ett enskilt ärende har riktat förbud eller åläggande enligt

 

Prop. 1981/82:165                                                  207

den nya lagen, i förening med vite. Att ett visst beteendemönster sålunda har förbjudits eller anbefallts i fråga om delta förelag torde i sin tur ha en stark inverkan på andra, seriösa näringsidkare ulan alt dessa är rättsligt förpliktade att ta intryck. Från praktisk synpunkt kan man därför tala om en normbildning, om än utan tvångsinslag, som avser andra företag.

Bland de handlingsregler som jag här talar om ingår vidare de berörda förhandlingsuppgörelsema mellan NO och företagen, ensidiga åtaganden från de senares sida eller korrigerade beteenden i övrigt inom näringslivet. Bakgrunden kan härvidlag skifta.

Ibland har det beteendemönster som NO viU förändra prövats av MD, vilket NO kan framhålla för det berörda företaget. I andra fall saknas det vägledande beslut av MD med avseende på den föreliggande konkreta situationen. Jag vill erinra om att omständigheterna i de enskilda fallen kan variera utan givna gränser. Därvid har NO alt självständigt pröva huravida lagstiftningen ger rättslig grand för ett ingripande i del föreliggande, kon­kreta ärendet. Om NO bedömer lagens förutsättningar för ingripande vara uppfyUda, är denna bedömning givetvis inte rättsligt bindande för förelaget ifråga. Avstår exempelvis företaget på sätt som NO vill från ett visst förfarande sker detta utan någon juridisk förpliktelse därtill. En sådan skyldighet kan endast MD skapa och detta bara i det enskilda fallet. Jag bortser i sammanhanget från utredningens förslag om att NO skall få utfärda bl. a. förbudsföreläggande som, om det godkänns, får samma ver­kan som ett beslut av MD.

Det förhållandet att NO:s förhandlingsuppgörelser med förelagen dels kan avse situationer som inte har prövats av MD, dels inte är rättsligt tvingande, bör inte föranleda deti slutsatsen att man här alllid har att göra med åtgärder som företagen vidtar fullt ut frivilligt. Jag har redan nämnt att bl.a. publiciletseffekter och kostnadsaspekter kan påverka företagens be­dömningar. Detta kan ske också i sådana faU när de anser att konkurrensla­gen inte ger fog för ingripande eller att tveksamhet måste råda på den punkten. I en del sådana situationer kan full visshet om rättslägel skapas endast av en dömande instans.

Det skulle kunna hävdas alt nu påtalade omständigheter har sin grand i att man på konkurrensområdet har en allmänt avfattad missbraksbestäm­melse som inte detaljerat räknar upp vad som är otillåtet. Erfarenheterna torde dock visa att det också i anslutning till detaljerade, straffsanktione­rade föreskrtfter kan förekomma en bred påverkan från den övervakande myndighetens sida gentemot de företag som bestämmelserna riktar sig tiU. Ofta torde därvid myndigheten med framgång påverka enskilda förelag att ändra ett handlingssätt som myndigheten bedömer strida mot de straff­sanktionerade föreskrifterna, ulan att frågan om åtal och rättslig prövning aktualiseras. Ej heller i dessa faU är det alltså rättsligt fastslaget att ett företag har handlat i strid mot de aktuella reglerna, som inle alltid behöver vara lätta att tolka.

 

Prop. 1981/82:165                                                  208

På konkurrensområdet kan man dock bygga på ett stort praktiskt erfa­renhetsunderlag där en mängd konkreta situationer redan har prövats av MD. Det är vidare för NO hksom för andra myndigheter en viktig ämbels-uppgift att beakta dessa rättssäkerhelsaspekter. Jag vill också peka på del självklara förhållandel att företagen inte har skyldighet att rätta sig efter vad den ena parten — NO — anger som sin ståndpunkt beträffande lagens innebörd. Skulle så vara fallet blev det närmast fråga om bindande bestäm­melser utfärdade av NO. En ordning av det slaget har inle förespråkats av någon och är enligt min mening utesluten på detta område.

När det sedan gäUer de särskilda farhågor som SI m.fl. ger uttryck för konstaterar jag att dessa inte torde ha aktualitet med avseende på det system som jag förordar. Jag anser alltså att en tillräcklig balans mellan samhällets och enskildas intressen kan uppnås också i det nya systemet.

3.7.2.2 Missbraksbestämmelsens användning på det straffbelagda området En handling som är otillåten enligt någon av straffbestämmelserna i marknadsföringslagen (1975:1418) kan angripas med slöd av föreskriften rörande otillbörlig marknadsföring. Det finns alltså möjlighet att dra sam­ma handlingssätt inför antingen allmän domstol eller MD. Teoretiskt är det inget som hindrar att ett och samma förfarande prövas i mer än en ordning, även om endast en av sanktionerna kommer i fråga. Genom att det i princip har lagts i konsumentombudsmannens hand alt avgöra om en viss handling skall föranleda åtal vid allmän domstol eller förbudstalan vid MD har nackdelarna av att möjligheter tUl en sådan dubbelprövning finns i allt väsentligt undanröjts, uttalar utredningen. Åtalsvägen anlitas inte annat än i de faU där en straffpåföljd anses påkallad av allmän- eller individualpre­ventiva skäl. Huvudalternativet är alltså att talan förs vid MD.

Samma princip anser utredningen vara lämplig och påkallad för konkur­rensärenden. Genom detta säkerställs enligt utredningen att rättsbildning­en huvudsakligen sker i MD. Därför saknas i lagförslaget den spärr som KBL innehåller mot prövning enligt förhandlingsparagrafen även beträf­fande i KBL straffbelagda åtgärder.

LItredningens förslag att generalklausulen skall kunna användas också mot företeelser som är otiUåtna enligt straffbestämmelserna i konkurrens­lagen innebär en förändring i förhållande till nuvarande ordning, anför NO. Flera företeelser som står i strid med förbuden kan vara av den art att en prövning inför MD med dess speciella kompelens kan visa sig lämplig. Särskilt kan detta bh aktuellt i fråga om gränsfall. Skapandet av handlings­alternativ i dessa fall borde enligt NO:s mening kunna bidraga till en mer ändamålsenlig ordning. Också MD finner den föreslagna ordningen lämp­lig. Domstolen uttalar all detta förhållande kan få till följd alt för samma förfarande fråga om utdömande av både straff och vite kan uppkomma vid allmän domstol. TiU undvikande av att för överträdelse av ett förbud först utdöms vite och härefter straff för samma gärning stadgas i förslagets 5

 

Prop. 1981/82:165                                                  209

kap. 3 § bl. a. all för gärning som omfattas av ett av MD meddelat förbud inte skall dömas till ansvar. 1 del faU straff har utdömts för viss gärning som härefter blir föremål för ett MD:s vilessanktionerade förbud kan vid överträdelse av detta förbud vite komma att utdömas för samma förfaran­de som fidigare har träffats av straff. Häremot finns emellertid enligt MD:s uppfattning ingenting att invända, eftersom del då är fråga om en ny förbudsöverträdelse — ett så all säga "nytt brott".

SPK delar utredningens uppfattning att huvudalternativet bör vara att talan förs i MD.

Jag ansluter mig till uppfattningen att den föreslagna ordningen bör införas. Frågan om vUken väg som bör väljas i det enskilda fallet torde få bero av vad som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Jag vill understryka att MD enligt det av utredningen tänkta systemet inte har att pröva huravida uppsåt eller oaktsamhet har förekommit från en näringsidkares sida. Däremot kan domstolen, om den finner det lämpligt, slå fast att ett visst förfarande faller under de objektiva rekvisiten till en i konkurrenslagen inlagen straffbestämmelse. Effekten av delta kan anses vara alt särskUd bevisning i MD om förfarandets skadlighel i princip blir överflödig, eftersom kriminaliseringen är ett uttryck för lagstiftarens upp­fattning att det otillåtna generellt har skadlig verkan. Omständigheter som ådagaläggs i det enskilda fallet kan dock visa alt presumtionen brustit. Till bevisfrågan återkommer jag senare. Jag vill vidare påpeka all den av utredningen föreslagna ordningen innebär att förbud eller åläggande med­delas med verkan endast framåt i tiden. Tekniken konkretiserar vad som i det enskilda fallet fortsättningsvis är otillåtet och är därmed godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt.

3.7.2.3 Domstolens sammansättning

Enligt mitt förslag får MD som en ny arbetsuppgift all - när så är aktuellt i ett konkurrensärende - pröva skadlighetsfrågan beträffande ett företagsförvärv som ger förvärvaren en dominerande ställning på markna­den eller som förstärker denna ställning. Åtgärder som domstolen har all överväga för att förhindra en sådan verkan kan bestå i att förhandlingsvä­gen söka få till stånd en ordning för att förhindra den skadliga verkan. Om saken är av särskild vikt från aUmän synpunkt får förhandlingen syfta till ett avslående från företagsförvärvet. Har en förhandling om avstående från företagsförvärvet avslutats utan att den skadliga verkan har kunnat förhindras, kan domstolen under viss förutsättning förbjuda förvärvet eller meddela visst åläggande. Domstolen underställer sitt beslut regeringens prövning. För att gälla skall beslutet fastställas av regeringen.

Domstolens nya arbetsuppgift ger anledning alt överväga dess samman­sättning. För de nuvarande reglerna har jag redogjort tidigare (3.7.1.1). Jag erinrar om att domstolen består av ordförande och vice ordförande samt åtta andra ledamöter. Av de senare är två s. k. särskilda ledamöter, varav 14   Riksdagen 1980/81.1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  210

den ene dehär i ärenden om konkurrensbegränsning. Av de övriga sex ledamöterna utses tre bland företrädare för företagarintressen och tre bland företrädare för konsument- och löntagarinlressen. För ledamot ulses en eller flera ersättare.

Den nämnda nya arbetsuppgiften kan komma alt omfatta ingående pröv­ning av rättsligt och ekonomiskt svårutredda och svåröverskådliga frågor. Det gäller här alt avväga för- och nackdelar med ett ingripande mot ett förelagsförvärv saml alternativ till förbud mot själva förvärvet. Samtidigt kan det ganska ofta krävas en hög grad av snabbhet i handläggningen för att inte den nödvändiga strakluromvandlingen skall hejdas eller försvåras och för att parterna så snart som möjligt skall få besked om förvärvet kan genomföras. Jag erinrar om att det kan komma att gälla stora och betydel­sefulla företagsförvärv med en mängd intressenter som berörs av frågan om förvärvet kommer till stånd eller inte.

Den arbetsmässiga belastningen på domstolen kan alltså bli mycket stor i ett enskih ärende. Mot bakgrand av det anförda är del enligt min bedöm­ning ofrånkomligt att del tekniska inslaget i domstolen måste förstärkas genom att antalet särskilda ledamöter utökas. Lämpligen sker detta genom att ytterligare två sådana ledamöter för konkurrensfrågor tillförs domsto­len. För den ene av dessa bör gälla samma behörighetskrav som för vice ordföranden, medan den andre blir att jämställa med den hittillsvarande särskUde ledamoten för konkurrensbegränsningsärenden. Därigenom kan företagsförvärvsprövningen tillföras den ytterligare rättsliga och ekono­miska sakkunskap som är nödvändig.

Jag har övervägt om utökningen med två särskilda ledamöter kan be­gränsas tiU sådana konkurrensärenden i vilka företagsförvärv kommer under prövning. Av flera skäl är det dock inle en lämplig ordning. Bl. a. kan i ett sådant ärende komma under bedömning skilda former av konkur­rensbegränsande beteenden vid sidan av dominans tiU följd av ett förelags­förvärv. Vidare kan andra alternativ än ingripanden mot själva företagsför­värvet aktualiseras i ett visst ärende, exempelvis åtgärder mot förvärva­rens diskriminerande beteende. Ibland kan frågan om åtgärder mot ett sådant förvärv komma upp på ett senare stadium av ett ärendes handlägg­ning. Om man skall kunna undvika riskerna för en splittrad praxis och omtagning av processen bör i fråga om konkurrensärenden den förstärkta ordningen med tre särskilda ledamöter gälla som ordinarie sammansätl-ningsregel. Särskilda domförhelsföreskrifler avgör sedan hur många leda­möter som måste vara närvarande i del enskilda fallet.

Den ändring jag nu förordar ingår som en viktig del i det samlade system för konkurrensärenden som jag föreslår. Den nya sammansättningen krä­ver en ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. Jag avser all särskilt återkomma till regeringen med förslag till lagstiftning i denna och vissa andra frågor som rör marknadsdomstolslagen m. m.

 

Prop. 1981/82:165                                                  211

3.7.2.4          Övrigt

Utredningen anför alt marknadsdomstolens arbetsinsats såvitt då kunde bedömas endast i mindre mån berörs av utredningens förslag.

Domstolen framhåller dock i sill yttrande att den föreslagna lagen med aU sannolikhet kommer alt medföra en avsevärd ökning av antalet ären­den, varför det finns anledning att under beredningen uppmärksamma behovet av ökade resurser hos domstolen.

Övriga remissinstanser har inle berört frågan om domstolens resursbe­hov.

För egen del konstaterar jag att del är en grundläggande skillnad mellan utredningens och mitt förslag, nämligen beträffande förvärvskonlroUen. Enligt mitt förslag får ju domstolen här en central roll. Detta påverkar givetvis dess resursbehov. Prövningen av företagsförvärv kan, som jag fidigare framhållit, vara mycket komplicerad. Samtidigt finns det i allmän­het ett behov av att den sker med stor skyndsamhel.

Jag har redan förordat en utökning av antalet särskilda ledamöter i domstolen. Också i övrigt måste resursfrågan övervägas. Jag avser att särskilt återkomma till regeringen i denna fråga.

3.7.2.5          Processen i konkurrensärenden
AUmänt om handläggningsregler m.m.

Som jag har anfört tidigare är MD numera att bedöma som en special­domstol. Framför allt på konkurrensområdet finns det dock alltjämt hand­läggningsregler som tar sikte på förhållandena vid NFR:s tillkomst. Därut­över gäller att det saknas föreskrifter för MD avseende vissa processför­hållanden. Del kan här gäUa sådant som inte kräver reglering eller som del t. o. m. är en fördel att inte reglera, uttalar utredningen. Men del kan också vara så att avsaknaden av en uttrycklig bestämmelse hindrar domstolen från viss åtgärd under handläggningen av ett ärende.

Utredningen anför alt man på dessa punkter kan säga all bl. a. frågor rörande processföremålet och intervention är oreglerade. Del torde vidare inte vara möjligt att föra faslsläUdsetalan inför MD. Regler saknas därtill om parts rätt till ersättning för rättegångskostnader. Delta innebär att man måste tillämpa principen all enskUd part själv får bära sina kostnader.

Att närmare se över rätlegångsförfarandet i MD faller enligt utredningen utom ramen för uppdraget. För att säkerställa en ändamålsenUg handlägg­ning av konkurrensärenden har utredningen dock funnit det vara ofrån­komligt att föreslå en viss författningsreglering som avser dessa ärenden. Utredningen anser alt man inle skall uppfatta detta så alt det på grund av avsaknaden av uttrycklig reglering saknas motsvarande möjligheter exem­pelvis på marknadsföringsområdel. Frågan om vad som gäller därvidlag måste prövas efter varje lags förutsättningar.

Vidare uttalar utredningen följande: Vad som har sagts kan dock enligt utredningens uppfattning tala för att de regler som avser processen vid MD

 

Prop. 1981/82:165                                                  212

föratsätlningslösl bör ses över generellt och i ett sammanhang. Frågan har uppmärksammals bl. a. i samband med tillkomsten av marknadsföringsla­gen (prop. 1975/76:34 s. 117) och vid en ändring i avlalsviUkorslagen (prop. 1976/77: 110 s. 42). Utredningen har vidare sett över handläggningsreglerna i KBL och funnit att de bör bringas i överensstämmelse med vad som gäller enligt lagen om marknadsdomstol m. m. (MDL) för prövning av bl. a. ärenden som avser marknadsföringsområdel. Anledning saknas att i en ny KBL behålla de nuvarande handläggningsreglerna medan i fråga om exem­pelvis marknadsföringen motsvarande regler finns i MDL. Utrednihgens förslag innebär all regler om lalerält bibehålls i den nya KBL medan procedurreglerna finns i MDL samt gäUer för all handläggning vid domsto­len och således även för konkurrensärenden.

Jag vill erinra om ett uttalande år 1970 i förarbetena till den nuvarande ordningen. Föredraganden anförde (prop. 1970:57 s. 167) all ärendena vid marknadsrådet (MR) skulle handläggas i stort efter rättegångsbalkens prin­ciper och alt vissa grundläggande bestämmelser om förfarandet borde meddelas i lag men att någon detaljreglering inte borde komma i fråga. Enligt föredragandens mening visade erfarenheterna från näringsfrihetsrå­dets (NFR) verksamhet att något sådant behov inle heller förelåg.

Enligt min uppfattning har erfarenheterna av den mer fria och obundna prövningen i MD varit goda också under 1970-talel. Det framstår alltjämt som en klar fördel att systemet är smidigt och att domstolen inle är bunden av ett så strikt regelsystem som det som rättegångsbalken innehåller.

Det kan framdeles bli anledning all se över bl. a. de processuella frå­gorna generellt och i ett sammanhang. Något särskilt behov av att göra det i anslutning till detta lagstiftningsärende kan jag dock inle finna. Detta hindrar dock givetvis inle alt man nu lar upp vissa frågor som kan behöva lösas särskilt. Jag kommer i det följande all behandla några punkter som utredningen aktualiserar..

Utredningens förslag i fråga om placeringen av handläggningsreglerna i den nya konkurrenslagen respektive i MDL kan jag i sak ansluta mig till. Jag vill dock erinra om att i departementsförslaget en genomgripande förändring sker såvitt gäller kontrollen av förelagsförvärv. Utredningsför­slagets handläggningsregler blir här i stora delar inaktuella och måste ersättas av bestämmelser anpassade till den nya situationen. Dessa särskil­da regler bör tas in i den nya konkurrenslagen.

De ändringar som mitt förslag också på dessa punkter kräver i MDL avser jag alt särskilt anmäla för regeringen vid ett senare tillfälle. Därvid kan också aktualiseras vissa smärre justeringar i annan lagstiftning.

Talerätt

Utredningen anför i fråga om lalerätlen följande: NO:s lalerält anges i 2 kap. 12 § andra stycket lagförslaget. Vidare anges i huvudsaklig överens­stämmelse med gäUande rätt att, om NO för visst fall beslutar all inte göra

 

Prop. 1981/82:165                                                  213

ansökan till MD, sådan ansökan får göras av sammanslutning av konsu­menter eller löntagare eller av näringsidkare som berörs av konkurrensbe­gränsningen i fråga. Dessutom får enligt förslaget också sammanslutning av näringsidkare sådan subsidiär lalerält. Motivet är all det ibland kan finnas ett näringslivsintresse av att viss konkurrensbegränsning prövas av MD fastän NO från sin utgångspunkt inte har funnit tillräckliga skäl att föra ett ärende dit. Här görs reglerna i KBL parallella med marknadsföringsla­gen (1975: 1418) och lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvill­kor.

Utredningens förslag tar sikte på det område som den nuvarande lagstift­ningen täcker. För kontrollen av förelagsförvärv föreslår utredningen sär­skilda regler, som saknar aktualitet med den utformning som departe­mentsförslaget har. Jag finner emeUertid den av utredningen föreslagna ordningen lämplig över hela fältet och förordar därför en sådan lösning. Regler om lalerält finns bl. a. i 17 § i det remitterade förslaget.

Partsställning

1 fråga om partsslällningen i MD i konkurrensärenden anför utredningen följande: När den subsidiära talerätten ensam utnyttjas kan NO inte ha ställning av part. Något formellt hinder att han - sedan subsidiär talan är väckt — använder sin talerätt föreligger inte. Ett skäl för sådant inträde -som inle bör bedömas som intervention - kan vara nytillkommande om­ständigheter under processen i MD. Efler inträdet får också NO ställning som part. Läget är ett annat bl. a. när en näringsidkare ansöker om dispens från ett i 2 kap. lagförslaget straffbelagt förbud. Här intar NO enligt lagförslagels grunder automatiskt ställning som motpart. Utredningen har ansett det inle vara behövligt att markera detta i lagtexten. - En motsva­righet till föreskrtften i 15 § första stycket andra meningen KBL om höran­de av NO saknas. Detsamma gäller i fråga om föreskriften i andra stycket samma paragraf, nämligen alt tillstånd (dispens) inle får återkallas utan alt tillslåndshavaren har fått tillfälle all yttra sig. Också denne är ju i en sådan situation part och NO, om han har gjort ansökan om återkallelse, motpart. Att en bestämmelse om hörande av den som är part inte erfordras följer av reglerna i MDL om hörande av parterna.

Fortsättningsvis anför utredningen: I övrigt kan sägas all frågor rörande partsstäUning och ställförelrädarskap för part är föga belysta i förarbetena tiU nuvarande KBL. De synes också böra få en generell lösning som läcker inle bara KBL-området. För det gällande rättsläget kan hänvisas till dok­trinen.' Utredningen finner dock anledning alt på vissa viktiga punkter ta ställning i frågor som ännu inte synes ha fåll en uttrycklig lösning. De straffbelagda förbuden i 2 kap. lagförslaget bygger på den grundtanken att

Se bl. a. Bernitz m. fl.. Sjöfart och konkurrensrätt, Göteborg 1976, s. 94 ff.

 

Prop. 1981/82:165                                                  214

konceminterna dispositioner inte är av en art som bör vara straffrättsligt OtUlåten. Dotterföretagens osjälvständighet i förhållande tiU moderförela­get gör det nämligen befogat att räkna koncernen som en enda enhet. Uttryckligt undantag för sådana dispositioner har därför gjorts i 2 kap. 10 § första stycket lagförslaget. Som framhålls i speciaimotiveringen innebär dock detta inte att dispositioner av denna art skulle vara skyddade mot ingripande enligt generalklausulen i 2 kap. 1 §.

När nu aUlså koncernen enligt förslaget bör betraktas som en enhet bör därav följa att talan i MD enligt 2 kap. lagförslaget får riktas mot ett utomlands beläget moderföretag för vad dess dotterföretag har gjort på den svenska marknaden, uttalar utredningen och fortsätter: Men lalan skall också kunna riktas endast mot ett i Sverige beläget dotterföretag för en konkurrensbegränsning som föranleds av företaget eller av dess moder­företag. Motsvarande valfrihet bör gälla när inte not av företagen finns eller är representerat i Sverige men något av dem föranleder sådan inlands­verkan som enligt fömt angivna principer bör kunna prövas enligt general­klausulen i 2 kap. 1 §. Finns å andra sidan i Sverige en självständig representant för ett av företagen, kan komma i fråga att talan riktas mot denne trots att han kanske har handlat i enlighet med anvisningar från det utländska förelaget. Men också i ett sådant läge föreligger rätt att med förbigående av exempelvis en i Sverige befintlig generalagent rikta talan mot det utländska företagel.

Slutligen anför utredningen följande: Med frågan om ställförelrädarskap hänger samman två andra faktorer. Den ena rör det straffrättsliga ansvar som enligt principerna för delegerat förelagaransvar kan drabba en anställd vid eller en representant för ett förelag. Den andra gäller den processuella frågan om vem som är behörig att företräda exempelvis en part som befinner sig utomlands. De problem som härvidlag kan uppstå får enhgt utredningens bedömning i det nuvarande läget lösas i rättstillämpningen.

NO biträder utredningens förslag alt subsidiär lalerält skall tillerkännas även sammanslutning av näringsidkare och anför bl. a. följande: Då den subsidiära talerälten utnyttjas kan del under handläggningen i MD fram­komma nya omständigheter eller marknadssituationen kan ha förändrats på så sätt att NO finner att det föreligger ett allmänt intresse att den påtalade konkurrensbegränsningen undanröjs. NO bör därvid i enUghet med vad utredningen föreslår kunna inträda i processen och få samma ställning som om han själv gjort ansökan fill MD. Defta bör dock i motsats till utredningens förslag komma till uttryck i lagtexten, anser NO. Det bör även framgå av lagtexten alt NO har ställning som motpart då en näringsid­kare ansökt om dispens från något av de i 2 kap. intagna förbuden. NO anser vidare att det i 13 § MDL bör anges att för det fall annan än NO har ansökt om prövning enligt 2 kap. I §, NO bör få del av ansökan och övrigt material i ärendet.

MD anser det vara naturligt att domstolen låter höra NO i dispensären-

 

Prop. 1981/82:165                                                  215

den, men menar att det inte är självklart att denne därvid intar ställning av motpart. En uttrycklig regel om att NO skall höras i dispensärenden bör därför införas enligt domstolen.

Jag delar utredningens bedömning av frågan om i vilka situationer NO bör anses ha partsställning. Vidare anser jag det naturligt att MD låter NO få del av en ansökan som annan har gjort om prövning enligt 2 § i det remitterade lagförslaget. Jag kan också ansluta mig till bedömningen att särskilda regler i konkurrenslagen om hörande av part inte erfordras ut­över vad som bör följa av MDL:s bestämmelser på denna punkt. Vissa redaktioneUa ändringar i MDL krävs för detta. Också dessa kommer jag att anmäla särskilt för regeringen.

Utredningen gör vissa uttalanden om vem talan bör kunna riktas mot i koncernfaUen. I princip kan jag ansluta mig till utredningens uppfattning. På denna punkt viU jag dock erinra om vad jag tidigare (3.6.2) har anfört rörande den nya konkurrenslagens räckvidd över gränserna. Därvid tog jag först upp frågan om lagens tillämplighet beträffande utomlands vidtagna konkurrensbegränsande åtgärder. Den principieUa ståndpunkt som jag in­tog mot bakgrand av bl. a. folkrättsliga överväganden innebär anspråk på extraterritoriell tUlämplighet av lagen inom en av mig angiven ram. I de fall som omfattas av denna ram får varje gång frågan om det svenska jurisdik-tionsanspråket bör utnyttjas prövas särskilt. Därvid kan både lämplighels-hänsyn och omständigheter av praktisk art få vägas in. Jag hänvisar här­vidlag till det tidigare sagda.

I sammanhanget vill jag erinra om mitt förslag om ett undantag från förbuden mot bmttopriser och anbudskarteller när det gäller koncemför-hållanden. Detta koncernbegrepp ansluter till motsvarande begrepp i aktie­bolagslagen (1975:1385) för att tydligt avgränsa det straffbelagda området. Intet hindrar att ett vidare koncernbegrepp vinner tillämpning på det processueUa området, exempelvis det som har lagts till grand för förslaget tiU ny anstäUningsskyddslag (prop. 1981/82:71 s. 115f).

Processföremålet

Föremålet för processen är det förfarande som har bragts under pröv­ning samt de yrkanden som har framställts. I likhet med vad som nu gäller saknas i den föreslagna lagstiftningen regler mot att MD prövar laleänd-ringar, framhåller utredningen och tillägger bl. a. följande. MD kan pröva endast det förfarande mot vilket NO eller annan taleberättigad har vänt sig i ansökan eller senare under processen. Påstås skadlig verkan följa i visst hänseende av detta förfarande kan domstolen pröva om sådan verkan föreligger i ett avseende, som har berörts i processen. Parterna måste ju kunna förutse vad MD kommer att grunda sin bedömning på. I fråga om den yrkade rättsföljden åter kan situationen vara en annan. Om än domsto­len inte kan gå längre i fråga om förbud än vad som yrkats, måste domsto­len i övrigt vara oförhindrad att inom denna ram ge ett förbud annat

 

Prop. 1981/82:165                                                  216

innehåU än som har begärts. Del motsvarande gäller i fråga om åläggande enligt 2 kap. 1 § i utredningens lagförslag.

Utredningen föratsätter i princip att förbud eller åläggande som beslu­tats enligt 2 kap. 1, 2 eller 3 § i fråga om utformningen har varit föremål för parternas yttranden under handläggningen. Detta menar utredningen vara väsentligt med hänsyn till de svårigheter som kan uppstå vid den konkreta utformningen av förbud eller åläggande, när det är ett komplicerat ärende.

Slutligen uttalar utredningen följande: Det bör ytterligare anmärkas att MD:s uppgift är liksom nu inte blott att utiåta sig i en Ivistig fråga. DärtiU skall domstolen söka alt rättsligt normera visst förfarande på ett sätt som konkretiserar lagens innebörd och som ger vägledning för rätlstiUämpning­en och för de i övrigt berörda. På domstolen faUer sålunda den rätlsbil­dande uppgiften.

Jag anser att utredningens uttalanden bör kunna vara vägledande vid rättstillämpningen.

Interimistiskt beslut i allmänhet och vid företagsförvärv

Marknadsföringslagen (1975:1418, MFL) ger möjlighet för MD att för­bjuda en näringsidkare all vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan nyttighet företa en reklamåtgärd eller annan handling som genom all strida mot god affärssed eUer på annat sätt är otillböriig mot konsumenter eller näringsidkare. Vidare kan domstolen ålägga näringsidkare att vid mark­nadsföringen lämna information som har särskild betydelse från konsu­mentsynpunkt. Domstolen kan också förbjuda saluhållandel av bl. a. pro­dukter som medför särskild risk för skada på person eller egendom.

Enligt MFL kan MD, om särskilda skäl föranleder del, meddela ett förbud eller åläggande av denna art även för tiden till dess slutligt beslut föreligger. Ett sådant interimistiskt beslut föregriper alltså den kommande domstolsprövningen. Det binder dock givetvis inte domstolens handlings­frihet i fråga om det slutliga beslutets innehåll.

Utredningen anser det klart befogat att det också i konkurrensärenden öppnas en liknande möjlighet för domstolen. En bestämmelse om detta finns i 2 kap. 14 § utredningens lagförslag.

Det finns en skiljehnje meUan de näringshvsorganisationer och de myn­digheter som har yttrat sig över förslaget. SI m.fl., LRF och Sveriges köpmannaförbund avstyrker förslaget medan MD, NO och KOV tillstyr­ker detta.

SI m.fi. anför sålunda: Med hänvisning till bestämmelsen i MFL om interimistiskt beslut anser utredningen det klart befogal att en liknande möjlighet införs också i KBL. Utredningen - som inte redovisar några erfarenheter hitintills av behov av interimistiska åtgärder - synes härvid ha underskattat olikheterna meUan ärenden om otillbörlig marknadsföring, informationsplikt och produktsäkerhet samt ärenden om undanröjande av skadlig konkurrensbegränsning. 1 det senare fallet skulle ett interimistiskt

 

Prop. 1981/82:165                                                  217

förordnande om undanröjande av konkurrensbegränsningen påverka ett vidare ekonomiskt sammanhang och ingripa i förhållandena på ett i prakti­ken mer eller mindre oåterkalleligt sätt. Då det inle är uppenbart alt skadlig verkan föreligger — vUket knappast är fallet i de komplicerade ärenden som normalt leder till prövning i marknadsdomstolen - kan därför del slutliga ställningstagandet inte föregripas utan konsekvenser som utred­ningen inte synes ha beaktat.

Också LRF pekar på att MFL har fått tjäna som förebild för utredningen beträffande ifrågavarande förslag. Några erfarenheter som belyser att nå­got prejudikatsbehov härav föreligger redovisas dock inle. Återigen, säger LRF, noteras att utredningen styrts av ett konkurrensteoreliskl synsätt och övervärderat likheterna mellan ärendena i MFL och KBL. Effekterna av ett undanröjande av en konkurrensbegränsning är regelmässigt mer ingripande och svårbedömda än följderna av en marknadsföringsåtgärds eliminerande. OåterkalleUga följder uppkommer i praktiken förhållandevis läti, uUalar LRF.

I fråga om både förbud och åläggande kan interimistiska beslut medföra betydande olägenheter, anför Sveriges köpmannaförbund. Besluten kan t. o. m. föregripa del definitiva ställningstagandet på sådant sätt att ett efter en relativt snabb och därför mindre grundlig utredning fattat interimistiskt beslut i realiteten blir slutgiltigt. Det kan av praktiska och andra skäl vara omöjligt att efter upphävandet av ett interimistiskt förbud eller åläggande återgå till det läge som rådde före del interimistiska beslutet. Effekten av detta blir därför bestående, menar köpmannaförbundet.

MD anser det vara välbetänkt att en möjlighet att meddela interimistiskt förbud införs i en ny konkurrensbegränsningslag. Till samma slutsats kom­mer KOV som särskilt pekar på bestämmelsernas syfte all få till stånd en snabbare handläggning av konkurrensbegränsningsärenden.

NO framhåller att möjligheten till interimistiska beslut i flera fall torde kunna spela en väsentlig roll. Främst torde den enligt NO bli aktuell när en konkurrensbegränsning hotar medföra väsentliga ölägenheter och del är angeläget med ett snabbt beslut. Genom denna möjlighet ges utrymme för ett direkt och snabbt ingripande mot skadliga konkurrensbegränsningar. Härigenom ökar genomslagskraften för de bedömningar som görs av de konkurrensvårdande myndigheterna. NO anser sammanfattningsvis be­stämmelsen om interimistiska beslut välgrundad.

Jag vill för egen del uttala följande.

Frågan huravida del är sakligt motiverat samt lämpligt all införa en möjlighet till interimistiska beslut på konkurrensområdet skall givetvis bedömas självständigt. Något önskemål i sig att få en parallell till mark­nadsföringsområdet föreligger inle från min sida. Däremot kan jag se flera fördelar med den föreslagna ordningen. Samtidigt synes det mig möjligt alt undvika olägenheter av det slag som några remissinstanser har pekat på.

Från rättstillämpningen är känt att det förekommer fall av exempelvis

 

Prop. 1981/82:165                                                  218

repressiva beteenden där skadlighelsbedömningen kan vara ganska given, kanske mot bakgrund av marknadssituationen. Bl. a. kan det röra sig om säljvägran eller prisdiskriminering från ett marknadsdominerande företags sida. Det kan också förekomma mer uppenbara fall av skadligt samarbete mellan konkurrenter. Exempelvis kan det röra sig om situationer som MD har prövat i andra sammanhang och då har funnit fog att beteckna som skadliga.

Jag fäster stor vikt vid att det allmännas organ i fall av sådan eller liknande art snabbi kan ingripa. Det är en olämplig ordning att man i avvaktan på en kanske tidskrävande handläggning i MD skall från NO:s sida vara hänvisad tUl övertalningsförsök i dessa mer klara fall. En möjlig­het tiU interimistiska beslut som förbehålls domstolen kan bli ett värdefullt medel på detta område och kan höja effektiviteten i systemet påtagligt. Behovet av detta medel är alltså klarlagt.

När det sedan gäller tillämpningen av en sådan bestämmelse är det givet att MD bör utnyttja en befogenhet av delta slag med beaktande av de ingripande konsekvenser av ekonomisk eller annan art som ett interimis­tiskt beslut kan få. Att beslut av denna art i princip bör reserveras för mer uppenbara fall har jag redan berört. Är processföremålet svårbedömbart måste det finnas alldeles speciella skäl för ett interimisfiskt beslut. 1 bedömningen får ingå också frågan om humvida det konkurrensbe­gränsande förfarandet innebär, eller hotar att föra med sig, negativa följder för exempelvis det företag som är föremål för ett i ett ärende aktueUt repressivt förfarande, följder som då bör vara av klart väsentlig beskaffen­het. Vidare får uppmärksammas huruvida det föreligger fara i ett sådant dröjsmål som det innebär att avvakta tidpunkten då MD kan fatta den slutliga ståndpunkten i ärendet.

Som ett praktiskt exempel kan tas att en grossist strax före högsäsong för en produkt avslängs från leverans och därmed saknar möjlighet att förse detaljisterna med produkten. Delta kan leda tiU stora omedelbara ekonomiska förluster för i första hand grossisten. Samtidigt kan detaljis­terna tvingas att gå över tiU en annan grossist. Därmed kan uppstå beslåen­de förändringar för grossisten i fråga om kunder.

Något krav på att situationen skall vara så drastisk för alt ett interimis­tiskt beslut skall få meddelas ligger givetvis inte till grand för mitt förslag. Exemplet har lämnats endast för all visa vilka snabba och omfaftande ekonomiska konsekvenser företagens beslut kan få för andra företag lik­som för konsumenterna.

Vad jag nu har uttalat tar sikte på de fall av konkurrensbegränsande beteenden som nuvarande konkurrenslagstiftning främst är inriktad på, såsom samverkan mellan konkurrenter eller repressiva förfaranden. Jag förordar att därvidlag får gälla en bestämmelse av den art som utredningen föreslår. Bestämmelsen är intagen i 18 § lagförslaget.

Också när det gäller prövning av företagsförvärv bör det finnas en

 

Prop. 1981/82:165                                                               219

möjlighet till interimistiska beslut medan prövningen pågår. Sakens be­skaffenhet gör del dock påkallat med särskild försiktighet och stark åter­hållsamhet i fråga om fullbordade förvärv. Om synnerliga skäl föreligger, bör MD kunna förbjuda en näringsidkare att fullfölja ett företagsförvärv under ärendets handläggning. I vissa fall kan nämligen ett fullföljande i praktiken komma att leda till en så långt gående integrering i förvärvarens organisation all ett annars befogat förbud skulle leda till ekonomiska konsekvenser av en art som gör ett förbud opraktiskt.

Ett sådant förbud bör gäUa intill dess ärendet har slutligt handlagts. Självfallet skall annorlunda förordnas så snart omständigheterna motiverar detta. Också regeringen bör ha en motsvarande befogenhet, när MD har undersläUt regeringen för prövning ett beslut om förbud mot ett förelags­förvärv. Bestämmelsen inryms i 21 §.

Jag förordar alltså en sådan ordning när del gäller förelagsförvärv och återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen där jag också tar upp frågan om den grad av restriktivitet som bör iakttas i olika situationer.

Särskild prövning av frågan om skadlig verkan

Institutet mdlandom (jfr 17 kap. 5§ rättegångsbalken) är inte berört såvitt gäller den lagstiftning som reglerar MD:s verksamhet. 1 princip bedöms dock rättegångsbalkens regler vara analogi tillämpliga ulan att domstolen kan anses bunden vid dessa eller ha praktisk möjlighet att i alla lägen ge rättegångsbalken en motsvarande tillämpning. Detta har jag berört tidigare.

Utredningen bedömer det vara värdefullt att MD ges uttrycklig rätt all besluta särskUt i frågan huravida en näringsidkare föranleder skadlig ver­kan av viss konkurrensbegränsning. Vidare uttalar utredningen följande: Ofta torde det nämligen förhålla sig så att det är endast den rättsliga ovissheten i frågan huravida skadlig verkan föreligger som avhåller en näringsidkare från att frivilligt göra en för NO godtagbar ändring i visst beteende. Klarläggs det väl all skadlig verkan finns enligt MD:s bedöm­ning, blir i sådana faU frågan om sanktion kanske inaktuell. Erfarenheterna av det nuvarande systemet talar starkt för att situationen ofta kan bli av denna art. I I5§ lagförslaget avseende MDL föreskrivs mot denna bak­grand att MD i ett ärende enligt 2 kap. I § KBL kan, om part begär det, ta upp tUl särskUd prövning frågan huruvida näringsidkare föranleder skadlig verkan av konkurrensbegränsning.

Jag StäUer mig i det väsentliga positiv tUl utredningens förslag. På sätt som jag tidigare har anfört bör dock de ändringar i MDL som den nya konkurrenslagen föranleder anmälas för regeringen särskilt.

Bevisningen och domstolens avgörande

Detaljerade regler saknas f. n. i fråga om bevisningen i processen vid MD.

 

Prop. 1981/82:165                                                  220

De frågor som blir aktuella rör bl. a. bevisföring, bevisvärdering, bevis­börda och bevisningens styrka. På denna punkt har i doktrinen skett en värdering såvitt gäller förfarandet i marknadsföringsärenden.' Vad som därvid har anförts synes tillämpligt också i konkurrensärenden, ullalar utredningen.

Fastän det f. n. bör lämnas åt domstolen att själv utforma de närmare principerna kan därför sägas följande, anför utredningen vidare. I allmän­het synes 35 kap. 1 § rättegångsbalken kunna tillämpas analogt. Denna bestämmelse innehåller att rätlen skall efter samvetsgrann prövning av allt som förekommit avgöra, vad i målet är bevisat. Men också vad som sägs i 2, 4, 6 och 7§§ samma kapitel synes vägledande för MD. Där anges bl. a. följande. För omständighet som är allmänt velerlig krävs inle bevis. Inte heller fordras bevis om vad lag stadgar. Underlåter part bl. a. att fullgöra något i räftegången prövar rätlen med hänsyn till allt som har förekommh vilken verkan som bevis som må tillkomma partens förhållande. Det an­kommer på parterna alt sörja för bevisningen. Men rätlen äger också, om del finnes erforderligt, självmant föranstalta om bevisning. Rätten kan besluta att inle fillåta viss bevisning eller alt avvisa den, under närmare angivna omständigheter.

Mot bakgrand bl. a. av det anförda kan sägas att fri bevisprövning gäller i MD, anför utredningen och fortsätter: Av delta följer dels ati alla kun-skapskäUor får användas för ati få fram sanningen (fri bevisföring), dels att domstolen obundet bestämmer bevisvärdet av den framlagda bevisningen (fri be vis värdering). Alt prövningen dock är begränsad till vad som är processmaterial eller som eljest analogi får beaktas enligt de återgivna reglerna, följer av 35 kap. 1 § rättegångsbalken.

1 fråga om de krav som bör ställas på bevisningens styrka gäller inga formella regler för MD. Enligt utredningens bedömning bör del anförtros åt domstolen alt liksom hittills själv utforma principerna för delta.

Utredningen anför vidare följande: På en viktig punkt finns dock anled­ning tUl ett uttalande. Det gäller de ibland förekommande fallen att en näringsidkare, mot vilken ingripande med slöd av generalklausulen sker, är obenägen att medverka till utredningen. Det kan härvid, som har berörts tidigare, gälla exempelvis material som i ett diskrimineringsfall gör del möjligt alt bedöma huravida leveransvillkor är prestationsanpassade eller inte. En Underlätelse på denna punkt får tolkas med vägledning bl. a. av vad rättegångsbalken föreskriver om motsvarande situation. Enligt utred­ningens bedömning måste därvid underlåteisen anses tala med styrka för att sådant missgynnande verkligen föreligger som NO har gjort gällande i ett ärende. Annars skulle orimliga krav ställas på NO medan den part som inle lämnar ut det material som visar vad som har förekommit bereder sig en skyddad ställning. Det bör dock framhållas all en sådan bevisvärdering

' Se Bernitz, Modig, Mallmén, Otillböriig marknadsföring, Nyköping 1971, s. 316 f.

 

Prop. 1981/82:165                                                  221

naturligtvis inte avser följdfrågan, nämligen huruvida näringsidkaren för­anleder skadlig verkan av det i ärendet påtalade konkurrensbegränsande förfarandet.

TUl del anförda kan läggas vissa uttalanden som utredningen gör i samband med sina överväganden rörande ett priskartellförbud. Jag har tidigare (3.3.2.2 och 3.4.4) redovisat att utredningen i detta förbud inte vUl inbegripa horisontella cirkapriser. I fråga om tillämpningen av missbruks­principen i dessa faU anför utredningen följande: Mot bakgrund av utred­ningens ställningstaganden till priskarteller och liknande samarbetsformer bör beaktas följande. En situation där påtaglig fara för negativa effekter oftast föreligger är när de samverkande företagen tillsammans har en dominerande ställning på marknaden. Del kan exempelvis röra sig om prisledare. Här bör bedömningen av horisontell prissamverkan mer gene­reUt kunna ta detta förhållande till utgångspunkt. Mer omfattande under­sökningar av prisföljsamhet och prisernas relationer till kostnaderna bör kunna förbehåUas särskilt svårbedömbara fall. Redan det förhållandel att faran är påtaglig för ati negativa effekter skall uppstå av den art som skadlighetsbegreppet innesluter gör det i princip påkallat all det framgår av det material som föreligger i ärendet att samverkan ger vinster eller bespa­ringar som är av vikt och som på något sätt kommer konsumenterna till godo. Därefter får den totala avvägningen ske i skadlighetsfrågan. Förenk­lade prisjämförelser för köparna kan normall inle utgöra tillräckliga skäl för att godtaga samarbetet mellan de marknadsdominerande. Detsamma gäller bl. a. i fråga om kostnadsbesparingar avseende kalkylering.

NO tar upp bevisvärderingsaspekter i fråga om cirkaprissällning och uttalar bl. a. följande: Ett påtagligt problem är svårigheterna att visa all ett vägledande samarbete medför skadlig verkan. Dessa svårigheter är i hu­vudsak av utredningsteknisk art och gäller frågan huravida prisrekommen­dationerna verkar prishöjande eller åtminstone motverkar prissänkningar. Ett sätt alt visa delta är all bestämma graden av prisföljsamhet till rekom­mendationen. Av intresse är därvid i huvudsak två frågor, säger NO. Den första frågan gäller "den statiska situationen" vid något eller några be­stämda tillfällen. Hur ligger de faktiska priserna i förhållande till den rekommenderade prisnivån? Den andra frågan gäller "den dynamiska aspekten". Hur förändras den faktiska prisnivån när rekommendationen ändras? Motverkar rekommendationen prissänkningar som i och för sig motiveras av förändringar i marknadssituationen?

Den största svårigheten i detta sammanhang uppkommer när man skall klariägga den faktiska prisnivån, uttalar NO och fortsätter: Om man skall skaffa sig en tillförlitlig - och därmed oantastiig - bild av den faktiska prisutvecklingen måste man i praktiken gå till de särskilda fakturorna. Detta gör att det innebär ett stort arbete att redan hos en enda näringsidka­re utreda den faktiska prisnivån vid ett visst bestämt tillfäUe. Skall man studera en hel bransch och dessutom klarlägga förändringar över tiden blir

 

Prop. 1981/82:165                                                  222

uppgiften synnerligen arbetskrävande. I praktiken har uppgtften visat sig vara så arbetskrävande att det finns uppenbar risk för alt utredningsresul­tatet när det väl är färdigt framstår som föråldrat. Det finns anledning att särskilt betona svårigheten att visa all priset kommit att ligga högre än det skulle ha legat om rekommendationen inte funnits. Ett alternativ till de beviskrav som ställs med nuvarande lagstiftning är enligt NO:s uppfattning att MD får bedöma dessa branschomfattande konkurrensbegränsningar på huvudsakligen principiella grunder. Del torde närmast vara så utredningen har tänkt sig tiUämpningen i fortsättningen, anför NO. Ett betydligt effekti­vare sätt att handlägga sådana vittomfattande prissamarbeten skulle dock vara att inbegripa dem under del föreslagna priskartellförbudet och låta eventueUt samhällsnyttiga undanlag få dispens. Ett prissyslem skulle då inle år efter år kunna undandra sig myndighetemas bedömning t. ex. ge­nom att del förklaras att — i och för sig kanske från företagssynpunkl välgrundade — ändringar planeras. Företagen har också oftast den bästa tillgången tUl material om praktiska effekter av ett samarbete och får genom tiUståndskravet ökat incitament att ta fram erforderligt material.

För egen del vill jag uttala följande.

Jag anser del vara naturligt att MD tillmäter det betydelse om svaranden är obenägen att lämna sådana uppgifter om egna förhåUanden som är av vikt för bedömningen i ärendet.

Också jag har den uppfattningen att påtagliga risker kan vara förenade med vissa former av branschtäckande samverkan mellan konkurrenter. Åtminstone f. n. synes del mig dock kunna diskuteras om man bör på de av utredningen anförda grunderna förorda ett sådant bedömningssätl som utredningen föreslår när del gäller frågan om prisföljsamhet. Jag åsyftar då uttalandet att mer omfattande undersökningar av prisföljsamhet bör kunna förbehållas särskilt svårbedömbara fall av samverkan mellan dem som tillsammans har en dominerande ställning på marknaden.

Min tveksamhet på denna punkt vill jag sammanfatta sålunda. Det är svårt att generellt förorda en begränsning i fråga om utredningsverksamhe­ten avseende prisföljsamhet när man inte kan ange vad begränsningen skulle gå ut på. Något underlag härvidlag har utredningen inte lämnat. Fastän utredningen inte föreslår en legalpresumtion beträffande skadlig verkan av en branschövergripande samverkan synes dess förslag i sak närma sig en sådan presumtion, låt vara att motbevisningen inle skall gå ut på frånvaro av relevanta negativa effekter utan närvaro av viss samhälls­nytta. Likväl ställer utredningen sig i ett annat sammanhang avvisande till en presumtionslanke.

Enligt min uppfattning kan det vara naturligt för MD all i första hand utgå från konkreta företeelser, alltså ådagalagda förfaranden. Om en cirka­prislisla finns på en viss marknad men materialet i ärendet närmast ger vid handen att följsamhelen är låg synes slutsatsen kunna bli att konkurrensen fungerar och all listan saknar betydelse i praktiken, om man inle lar in

 

Prop. 1981/82:165                                                  223

andra aspekter i bilden. Sådana omständigheter kan då bl. a. vara att prislistan genom sin förekomst och andra omständigheter får bedömas utgöra en påtaglig riskfaktor i riktning mot en försvagning av konkurrensen meUan företagen.

Jag anser att det bör lämnas ål MD all själv utforma de närmare princi­perna i fråga om bevisningen. Att bevisföringen bör vara fri är dock självklart. Delsamma gäller bevisvärderingen.

Jag viU också peka på skillnaden mellan alt visa förekomsten av den konkurrensbegränsning vars verkningar skall prövas i målet och själva verkningarna. I begreppet skadlig verkan ingår redan fara för att de rele­vanta negativa effekterna skaU uppträda på ett sätt som är otillbörligt från allmän synpunkt. Effekterna behöver alltså inte ha hunnit inträda vid tidpunkten för MD:s prövning. Däremot torde det i allmänhet ligga i sakens natur att själva den konkurrensbegränsning som utgör grunden för processen förekommer, om man bortser från situationen med planerade företagsförvärv. Detta gäller i sådant fall oavsett om begränsningen utgörs av ett strakturförhållande - exempelvis en dominerande ställning - eller ett konkurrensbegränsande förfarande, t. ex. säljvägran. Det nu anförda utesluter dock inte att domstolen, sedan den slagit fast förekomsten av en viss konkurrensbegränsning med skadlig verkan, kan vilja la upp förhand­ling också mot tänkbara framtida följdbeteenden, i syfte att minska denna verkan.

I fråga om bevisningen pekar utredningen på en regel intagen i 25 § KBL. Där anges att NO liksom även MD kan av myndighet, som avses i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållan­den, påkalla biträde för utredning i fråga som kan vara av betydelse för förhandhng enligt KBL. Utredningen finner det vara av ett visst värde all i den nya KBL en liknande regel ställs upp som också avser vad förhandling kan täcka idag, alltså konkurrensbegränsningar enligt 2 kap. i utrednings-försläget. Aspekter som här berörs är enligt utredningen bl. a. framväxten av de skilda myndigheterna på pris- och konkurrensområdena samt den åtskillnad som därvid av tradition görs mellan utredande verksamhet res­pektive bedömning i ärenden enligt KBL.

1 fråga om MD:s slutliga avgörande föreslår utredningen inle någon ändring i förhåUande till nuläget. I 19 § utredningens lagförslag avseende MDL regleras således Uksom nu vad beslutet skall innehålla. Bestämmel­sen har därtill byggts ut till alt gälla beslut med anledning av särskild prövning av skadlighetsfrågan.

Jag delar utredningens uppfattning all NO och MD alltjämt bör kunna påkalla sådant biträde med utredningsverksamhet. En regel om detta får tas in i 33 § i lagförslaget. Frågan om utformningen av MDL kommer, som jag förut har nämnt, att anmälas särskilt för regeringen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  224

Rättskraften

Endast i fråga om återkallelse av en meddelad dispens finns del i dag i KBL regler som rör rättskraften av ett slutligt beslut. 1 12 § marknadsfö­ringslagen (1975:1418, MFL) anges däremot all beslut i fråga om förbud eller åläggande enligt 2-4 § MFL inte utgör hinder alt samma fråga prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder del. Alt motsvarande regel saknas i fråga om KBL torde förklaras av alt del nuvarande systemet i början byggde på en ren förhandlingsverksamhel.

Utredningen uttalar bl. a. följande. Det föreslagna systemet innebär att MD:s beslut också i framliden omedelbart vinner laga kraft och endast resningsvägen kan överprövas. Däremot bör besluten inte ha s. k. negaliv rättskraft. Därför är del lämpligt att det uttryckligen anges all MD får ompröva ett tidigare meddelat beslut. Detta sägs i 2 kap. 13 § lagförslaget avseende KBL. Ett krav på relativ rättskraft bör dock gälla. På den punkten har utredningen funnit anledning att utforma regeln i överens­stämmelse med 12 § MFL. Det fordras alltså särskilda skäl för att ompröv­ning skall få ske. Innebörden av delta utvecklas närmare i specialmotive­ringen till 2 kap. 13 § lagförslaget avseende KBL. Lagförslaget bygger inle på tanken att frikännande dom i brottmål i fråga om ett KBL-förbud utgör rättegångshinder mot alt lalan därefter väcks vid MD om ingripande mot den prövade åtgärden med slöd av generalklausulen i 2 kap. 1 §, ullalar utredningen.

Remissinstanserna riktar i allmänhet inle någon erinran mot vad utred­ningen anför på dessa punkter. Advokatsamfundet framför dock den upp­fattningen att det från rättssäkerhetssynpunkt är önskvärt att MD:s beslut skall kunna prövas av högsta domstolen. Sveriges köpmannaförbund dis­kuterar behovet av en inslansordning och anför: Överhuvudtaget framstår det som i hög grad otillfredsställande, all de viktiga frågor som rör konkur­rensförhållandena inom näringslivet inte kan få en från rättssäkerhetssyn­punkt lika betryggande handläggning som ärenden och tvister som kan underställas ända till tre instanser. Ofta är sistnämnda tvister och ärenden av mindre betydelse än konkurrensfrågorna. Med den utvidgning och skärpning av konkurrensbegränsningslagen som föreslås, är det ännu mer angelägel än tidigare, all det även på delta område i rättssäkerhetens intresse skapas en tillfredsställande inslansordning. Detta kan exempelvis ske antingen genom en underinstans under MD eller genom en överinstans över denna. Den starkaste invändning som kan anföras mot delta förslag torde vara risken för en föriängning av tiden för ärendenas behandling. Man behöver dock inle räkna med all ett större antal ärenden skulle komma att behandlas av två instanser. Också näringsidkarna är angelägna om att det slutliga avgörandet inle onödigtvis fördröjes. Ett överklagande torde komma all ske endast i särskilt betydelsefulla ärenden, då del även ur allmän synpunkt måste vara värdefuUt alt få den dubbla prövning som två instanser möjliggör. Genom den första instansens beslut och molive-

 

Prop. 1981/82:165                                                  225

ringen för detta klarlägges vad som bedömes vara mest relevant i ett ärende, vilket underlättar ställningstagandet till ett eventuellt överkla­gande och utformningen av detta. Förfarandet i den första instansen bör dessutom kunna bli snabbare med vetskap om att del kan vara möjligt att gå till en högre instans.

Köpmannaförbundet hemställer all frågan om en särskild inslansordning övervägs i samband med den fortsatta behandlingen av konkurrensulred­ningens betänkande. En praktisk lösning kunde vara tillskapandet av en första instans - "Handelsrätt" på tingsrällsnivå - med nuvarande MD som överinstans.

Jag ansluter mig i princip till vad utredningen ullalar. I fråga om förbud mot företagsförvärv bör gälla särskilda regler som jag återkommer till i specialmotiveringen till 24 och 25 §§.

I de särskUda frågor som remissinstanserna har tagit upp vill jag först erinra om alt mitt förslag såvitt avser förbud mot företagsförvärv innebär att MD:s beslut underställs regeringens prövning.

När det sedan gäller konkurrensområdet i övrigt är enligt min uppfatt­ning erfarenheterna av den f.n. tillämpade ordningen goda. Samtidigt måste en rad invändningar av principiell och praktisk art riktas mot de genomgripande förändringar som nämnda två remissinstanser föreslår skall övervägas. Jag erinrar om att riksdagen ingående granskat (NU 1978/ 79:27, rskr 217) dessa frågor. Jag kan inle finna alt skäl förebragts att frångå den nuvarande ordningen.

3.7.3 Överväganden och förslag ifråga om ombudsmannen m.m. 3.7.3.1 Ämbetsuppgiflerna

Utredningens beskrivning av NO:s ämbetsuppgifter är träffande i fråga om NO-ämbetets funktion också med den utformning av konkurrenslagen som jag föreslår. Jag ansluter mig alltså till följande redogörelse för NO:s allmänna uppgifter.

Utredningen uttalar till en början att NO får vidgade befogenheter för alt fylla dagens uppgifter. Utredningen fortsätter: Delta innebär att NO ges en central roll som den administrerande och exekutiva myndigheten i ett sys­tem för alt förhindra sådana följder av konkurrensbegränsning inom nä­ringslivet som är olämpliga från allmän synpunkt. Han får ställningen som övervakare, förhandlare, motpart i ärende som han har fört till MD samt vidare som tillsynsmyndighet när del gäller efterlevnaden av ingripanden som har skett med stöd av lagen. Inom ramen för givna resurser har NO därvid att göra en prioritering så att de från samhällssynpunkt mest ange­lägna åtgärderna kommer till stånd. Ytterligare har NO alt pröva frågor om huravida anmälan eller medgivande till åtal skall ske i de fall överträdelse av de i lagen kriminaliserade förbuden kan sältas i fråga. NO skall vidare kunna lämna vissa förhands- eller underhandsbesked. Dessutom bör han bedriva upplysningsverksamhet av den art som förekommer i dag. Också 15   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  226

på ett mer allmänt plan bör NO kunna överlägga och samarbeta med näringslivet för alt främja lagens syften. Till frågan om särskilda uppgtfler för NO återkommer jag senare.

3.7.3.2 Uppgiftsskyldighet för näringsidkare m. m.

Enligt gällande ordning saknar NO möjlighet alt genom föreläggande själv kräva in uppgifter eller annat som behövs för prövning enligt KBL. I stället får NO enligt 25 § KBL vända sig till i allmänhet SPK, som med stöd av uppgiftsskyldighetslagen kan hämta in det material som erfordras. För denna lag har jag redovisat tidigare (3.5.3).

Utredningen anser all det nu krävs ett mer smidigt syslem med möjlighet också för NO att utan hänvändelse till SPK direkt förelägga en näringsid­kare att lämna visst material. Vidare uttalar utredningen bl. a. följande: TUl detta kan läggas att NO också när del gäller liUsyn över meddelade förbud eller ålägganden bör kunna agera direkt. Slutligen blir del i fråga om systemet för prövning av företagsförvärv nödvändigt att NO har en regle­rad rätt att på anmodan erhålla uppgifter m. m. 1 dessa fall kan ju råda särskild brådska, av hänsyn till parter eller andra. Med hänsyn till alt NO själv måste ha räti aft fordra in material i förvärvsfallen framstår det som naluriigt att han ges motsvarande befogenhet avseende 2 kap. lagförslaget. - På grand av uppgiftsskyldighetslagens speciella karaktär och utformning framstår det som mest ändamålsenligt, all inle låta NO utöva befogenheter enligt nämnda lag ulan alt i den nya KBL infoga de önskvärda reglerna. Detta har skett i 4 kap. lagförslaget. MalerieUt har bestämmelserna utfor­mats i räti nära överensstämmelse med uppgiftsskyldighetslagens regler. I 4 kap. I § lagförslaget behandlas den uppgiftsskyldighel som föreslås avse­ende 2 kap.

Utredningen anför fortsättningsvis: Vidare föreslås i 4 kap. 5 § alt NO också i visst annat fall skall kunna fordra in material. Där sägs bl. a. alt även annan än som avses i 4 kap. 1 § har motsvarande skyldighet som anges i bestämmelsen, om del är nödvändigt på grand av särskilda förhål­landen och behövs för kontroll eller fullständigande av vad som skall fullgöras enligt 4 kap. 1 §. En liknande befogenhet har SPK enligt 1 § andra stycket uppgiftsskyldighetslagen. - Eflerkoms inle sådan anmodan som här avses får NO enligt 4 kap. 7 § andra stycket lagförslaget förelägga den uppgiflsskyldige att fullgöra sin skyldighet vid vite. Uppgiftsskyldighelen bör lämpligen inle avse tekniska yrkeshemligheter. Därför anges i 8§ samma kapitel att uppgiftsskyldighel enligt 4 kap. inte innebär skyldighet att röja yrkeshemlighet av teknisk natur. AUmänt måste vid tillämpningen av de berörda reglerna iakttagas att den som är uppgiftsskyldig inle betung­as onödigt. Utredningen har funnit det vara av värde alt detta anges i lagen. Föreskriften finns i 4 kap. 9§ lagförslaget.

Liksom utredningen anser NO att en effektiv laglillämpning förutsätter att uppgiftsskyldighetsregler införs. NO har inte någon erinran mot den

 

Prop. 1981/82:165                                                  227

föreslagna utformningen av de i 4 kap. 1 -5 §§ intagna reglerna. Vitessank-tionering av anmodan att lämna uppgift kan enligt NO:s uppfattning vara nödvändig för att man skall kunna försäkra sig om alt få in begärda uppgifter. NO framhåller det vidare som väsentligt all tillämpande myndig­het iakttar återhållsamhet med infordran av uppgifter. NO har inget att erinra mot utformningen av 4 kap. 10 § men understryker nödvändigheten av att NO kan begära utredningar hos SPK, bankinspektionen och försäk­ringsinspektionen.

ÄO V tiUstyrker att NO får möjlighet alt ta in uppgifter från näringsidkare i syfte alt effektivisera tUlämpningen av konkurrensbegränsningslagen.

DEFU anför följande. DEFU:s huvuduppgift är all reducera och förenk­la företagens uppgiftslämnande, såväl befinthga som nya uppgiftskrav. DEFU skall också verka för alt uppgiftslämnandets kostnader och konse­kvenser belyses. Genom bestämmelserna i 4 kap. utvidgas uppgiftsskyl­dighelen på ett väsentligt sätt för näringsidkare. Enligt gällande lagstiftning saknar NO möjlighet att direkt kräva in uppgifter. NO ges genom lagförsla­get möjlighet att själv kräva in uppgifter frän näringsidkare. I och med att begreppet näringsidkare föreslås ersätta begreppet företagare kommer den nya konkurrenslagens och uppgiftsskyldighetslagens tillämpningsområden och därmed sammanhängande uppgiftsskyldighet att öka i en icke oväsent­lig omfattning. En påtaglig utvidgning förorsakas också av alt begreppet nyttighet används i stället för förnödenhet.

DEFU ser en uppenbar brist i att utredningen inte fört en mer allsidig diskussion för alt bl. a. från uppgiflslämnarsynpunkl belysa konsekvenser­na av ovan refererade utökningar av uppgiftsskyldighelen. Exempelvis är det klart otillfredsställande all ingen redovisning skett av vilka följderna blir av alt tillämpningsområdet för uppgiftsskyldighelen utvidgas tUl att gälla fast egendom. Lagförslagen kan förorsaka en rad nya uppgiflsinsam-lingar som i och för sig inte behöver inrymmas i förslagens primära syften.

DEFU anser att utredningen borde ha ägnat ett större intresse ål att från uppgiflslämnarsynpunkl försöka redovisa konsekvenserna av den relativt omfattande utvidgningen av uppgiftsskyldigheten. I avsaknad av en sådan redovisning finner DEFU det svårt att göra en mer ingående bedömning av utredningens förslag.

För egen del viU jag uttala följande.

Jag har förståelse för värdet av alt reducera och förenkla förelagens uppgiftslämnande så att dessa inte får vidkännas för höga kostnader här­för. Från konsumentsynpunkt är det ju viktigt att utbudet av varor och tjänster" inte fördyras i onödan. Detta får dock inle vara ett självändamål som sätter angelägna samhäUsintressen på undantag. Mitt huvudsyfte med den nya konkurrenslagstiftningen är att tillföra inslag som gör denna till ett mer effektivt och slagkraftigt instrument på missbraksområdet. Det är alltså väsentligt att samhäUsskadliga inslag i del marknadsekonomiska systemet kan spåras och motverkas med tillräcklig snabbhet.

 

Prop. 1981/82:165                                                               228

Mot denna bakgrund framstår det för mig som klart otillräckligt att NO i de fall de av honom begärda uppgifterna inle lämnas saknar möjlighet alt förelägga vederbörande att lägga fram dessa. Från rättslig synpunkt är del vidare otillfredsställande att NO inle har ett förfallningsstöd för nuvarande uppgiftsinhämlande. Jag vill liUägga all det här mest blir fråga om att inhämta uppgifter i enskUda fall och inte om all göra regelrätta insamlingar av uppgifter.

Av det anförda framgår alt jag förordar att NO får möjlighet att infordra uppgifter m. m. i vissa fall. De av utredningen föreslagna reglerna om detta kan dock inskränkas i vissa avseenden. Mitt förslag framgår av del remitte­rade förslaget.

Jag vill tillägga alt utredningen också föreslår särskilda uppgiftsskyldig­hetsregler med avseende på kontrollen av företagsförvärv. Bestämmelser­na är intagna i 4 kap. i utredningens lagförslag (Bilaga 2). Också jag finner bestämmelser av sådan art påkallade.

Till de nu behandlade bestämmelsernas närmare innehåll återkommer jag i specialmotiveringen till 26-28 §§.

Utredningen har vidare föreslagit alt den registrering av förelagsförvärv som SPK nu utför skall överföras till NO som en följd av alt denne enligt utredningens förslag får i uppgift att pröva sådana förvärv. Även med den uppläggning av lagstiftningen jag har föreslagit finns ett fortsall behov av att de konkurrensvårdande myndigheterna har kännedom om utvecklingen beträffande marknadsstruktur och företagsförvärv. Jag är dock inle nu beredd att ta ställning till hur registerföring och därmed sammanhängande verksamhet bör ordnas. Jag avser att återkomma särskilt till regeringen i denna fråga.

Jag vill understryka att det föreligger ett klart behov av en samordning mellan NO:s och SPK:s uppgiftsinhämlande. Företagen får alltså inte betungas onödigt. Detta bör anges i lagtexten, på sätt som utredningen har förordat.

Hithörande regler upptas i 31-33 §§ lagförslaget.

3.7.3.3 Vissa handlingsalternativ m. m. Ombudsmannens förhandlande verksamhet m. m.

När NO finner ett missförhållande föreligga som faller under lagen bör NO, om inle särskilda skäl talar mot detta, söka genom kontakt med den eller de berörda vinna en frivillig rättelse, ullalar utredningen. Del förhäl­landet att ett förhandlingssystem i MD föreslås bli slopat innebär alltså inle ändring på denna punkt. Tvärtom bör gälla den principen att överläggning­ar om sådan rätidse utgör den primära formen för samhällsingripande, dvs. är den helt normala ordningen. Utredningen fortsätter: Vid kontakter med näringsidkare bör NO vara oförhindrad all liksom hittills lämna vissa informella, icke bindande underhandsbesked. Den formella möjligheten att lämna officiellt sådant besked som NO har enligt 6§ instruktionen bör

 

Prop. 1981/82:165                                                  229

vidare finnas kvar, även om den hittills har kunnat utnyttjas föga. Det anförda innebär givetvis inte att NO ej skaU få agera mer direkt i bl. a. brådskande fall eller när det är svårt att få överläggningar till stånd eller förda tiU slut.

Jag kan i princip ansluta mig till utredningen. Vad jag tidigare har uttalat rörande normbildningen i anslutning tiU missbruksbestämmelsen måste dock beaktas. Dit hör att NO:s tolkning att det föreligger ett missförhållan­de, som ger rättslig grand för ingripande, är en partsslåndpunkl som motparten inle är skyldig att godta. Detta är inte utmärkande just för konkurrensområdet utan förekommer på många andra fäh.

Förbuds-, sälj- och rättelseföreläggande

Enligt 14 § MFL har konsumentombudsmannen (KO) möjlighet alt i fall som inte är av större vikt genom förbudsföreläggande pröva frågan om förbud mot otillbörlig marknadsföring eller, i vissa fall, mot saluhållande av vara. Har föreläggande, som skall förenas med vite, godkänts, gäller det som förbud som har meddelats av MD. Vidare kan KO enligt 15 § MFL meddela informationsföreläggande. Motsvarande gäller i fråga om detta.

Erfarenheterna på konkurrensbegränsningsområdet ger vid handen att det är önskvärt att NO får motsvarande befogenheter, uttalar utredningen och fortsätter: Dessa bör då avse förbud eller åläggande enligt generalklau­sulen i 2 kap. 1 § lagförslaget. Förbud bör alltså gälla tiUämpning av visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande. Åläg­gande bör avse tillhandahållande till annan näringsidkare av viss vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad som den föreläg­gandet avser erbjuder andra näringsidkare.

Utredningen anför vidare följande: Främst två intressen tillgodoses med denna art av åtgärder, som skall vara förenade med vite. Först gäller alt NO genom ett sådant föreläggande kan, när del behövs, snabbt gripa in på ett sätt som med erforderlig auktoritet visar NO:s ställningstagande till visst förfarande, exempelvis ett fall av klar leverans vägran som inte kan godtas. Genom detta torde framdeles NO:s arbete kunna effektiviseras på ett sätt som är önskvärt. Vägrar den berörde att godkänna föreläggandet kan han med säkerhet vänta sig att saken förs till MD. Men också på ett annat sätt blir det av värde för NO alt kunna utfärda sådana förelägganden. Vidare står fördelar för den berörde näringsidkaren här alt vinna. På denna punkt gäller följande. När förhandlingar mellan NO och ett företag har lett . till en godtagbar rättelse synes visserligen NO i allmänhet kunna nöja sig med delta och skriva av ärendet. Bryter sedan näringsidkaren mot uppgö­relsen drabbas han dock inte av påföljd annat än om beteendet strider mot ett slraffsanklioneral förbud. Därför kan del i vissa fall finnas behov av den garanti mot ett upprepande som ett vilessanktionerat förbud kan innebära.

Å andra sidan kan det i ett sådant fall vara onödigt att dra ärendet under

 

Prop. 1981/82:165                                                  230

MD:s bedömning, fortsätter utredningen och tillägger: Här får ett system med föreläggande utfärdade av NO en given betydelse. När föreläggandel har godkänts får det nämligen samma verkan som ett av MD meddelat förbud eller åläggande. Vid överträdelse kan därefter vitet komma att dömas ut efter anmälan eller medgivande av NO. Den bestämmelse utred­ningen alltså föreslår har tagils in i 2 kap. 15 §. Liksom motsvarande bestämmelse på marknadsföringsområdel gäller den ärenden som inte är av större vikt. Delta får ses i relation till hur ärendena ser ut på konkur­rensbegränsningsområdet. Rätt ofta är det här fråga om ekonomiska för­hållanden av inte endast ringa betydelse. NO bör dock inte själv avgöra ärenden som är exempelvis prinicipiellt viktiga eller ekonomiskt omfat­tande.

MD anför: KO har enligt marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen tillagts en motsvarande befogenhet, varvid de erfarenheter som vunnits på detta område beträffande tillämpningen av den där aktuella regleringen enligt MD:s uppfattning manar till försiktighet med alt införa den föreslag­na befogenheten för NO i den nya konkurrensbegränsningslagen. Del bör i vart fall understrykas alt förbud- och leveransföreläggande endast kan få komma i fråga i fall som är av ringa vikt.

NO uttalar att, eftersom praktiskt taget alla ärenden där skadlig verkan föreligger i dag löses genom överenskommelse mellan näringsidkaren och ijNO, del i vissa fall kan vara motiverat att kunna använda sig av ett vilessanktionerat förbud för att förhindra ett upprepande av ett visst kon­kurrensbegränsande beleende. NO kan också genom ett föreläggande mar­kera sin bedömning av ett visst förfarande och vad som enligt NO:s uppfattning krävs för alt skadlig verkan skall upphöra. Detta torde som utredningen förmodar effektivisera NO:s arbete. I likhet med vad som har anförts beträffande MD:s möjligheter all utfärda förbud och ålägganden bör också NO:s rätt alt utfärda ålägganden vidgas utöver leveransföreläg­gande, anför NO vidare.

Med den inriktning som jag förordar att den nya konkurrenslagen skall ha är det naturligt för mig att ställa mig positiv till utredningens förslag. Jag anser att det finns ett behov också på konkurrensområdet av denna typ av åtgärder. Förslaget öppnar möjligheter till effektiva och snabba insatser från NO:s sida. Därför förordar jag en sådan ordning. En bestämmelse om detta bör anpassas till den utformning jag har förordat beträffande 3 § i det remitterade förslaget. Givelvis bör möjligheten användas endast i mer uppenbara fall som inte är av större vikt. Jag återkommer tUl denna fråga i specialmotiveringen.

Andra handläggningsfrågor

1 5 kap. 4§ andra stycket utredningens lagförslag har lagils in en liknan­de regel som den som nu finns i 31 § KBL. Regeln innebär all allmänt åtal för brott mot den föreslagna lagen får väckas endast efter anmälan eller

 

Prop. 1981/82:165                                                  231

medgivande av NO. Jag delar utredningens uppfattning alt denna regel bör finnas kvar. Därmed uppnås en önskvärd enhetlighet vid bedömningarna samtidigt som det säkerställs att åtal väcks endast i angelägna fall. Jag vill därtill erinra om all missbruksbestämmelsen skall kunna användas på det straffbelagda området.

Utredningen anför vidare följande: NO kan också besluta att föra visst ärende till MD. Hans talerätt regleras i 2 kap. 12 § andra stycket lagförsla­get. Vikten av att principfall förs dit har berörts tidigare. Besvärsbestäm­melser finns i 5 kap. 5 § lagförslaget. Innebörden är att besvär inle får föras mot NO:s beslut enhgt 2 kap. förslaget. Ett sådant beslut är det som ombudsmannen fattar när han gör ansökan till MD enligt 12 § andra stycket samma kapitel. Vidare gäller det sagda också beslut om all utfärda för­budsföreläggande eller leveransföreläggande. Fattar NO i ärende avseende 2 kap. beslut om anmodan att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt 4 kap. 1 eller 5§ eller om vite enligt 4 kap. 7§, får talan mot detta föras hos kammarrätten genom besvär. I 5 kap. 4§ första stycket lagförslaget anges bl. a. att talan om utdömande av vite får väckas endast efter anmälan eller medgivande av NO eller, i fråga om vite som avses i 2 kap. 4§, av annan som hos MD har ansökt om prövning enligt 2 kap. 1 §.

Med den uppläggning som departementsförslaget bygger på inträder nya situationer där frågan om överklagbarhelen beträffande NO:s beslut måste övervägas. Jag redovisar milt förslag i speciaimotiveringen till 40 §.

SärskUda uppgifter

Den utformning mitt förslag har gör all del blir en viktig uppgift för NO att följa koncenlralionsprocessen i näringslivet saml att ägna särskild uppmärksamhet åt förfaranden som marknadsdominerande förelag tilläm­par.

1 samband med min redovisning av allmänna synpunkter på konkurrens­frågorna (3.1) har jag berört ytterligare en betydelsefull uppgift för NO. Jag underströk därvid alt en av de bärande tankarna beträffande en ekonomi med marknadshushållning är att del finns näringsfrihet och etableringsfri­het. Här gäller del alltså all det finns ett fritt marknadstillträde för såväl nya företag som för varor och tjänster från andra marknader. Att nya företag kan etableras driver ju utvecklingen framåt och utövar ett tryck på de befintliga företagen att inle stelna till utan att vara effektiva och hålla rimliga priser.

Min bedömning är därför att man måste iaktta stor reslriklivilel med etableringskontroll, privat såväl som offentlig auktorisation saml olika former av tUlståndstvång, där villkor ställs upp för att etablering skall få ske i viss verksamhet. Beslut och regler, som framstår som motiverade sett mot bakgrund av sill syfte, kan allvarligt inverka på konkurrensförutsätt­ningarna, t. ex. mellan olika företag i en bransch, eller på förutsättningarna för att del över huvud skall förekomma konkurrens inom en viss samhäUs-

 

Prop. 1981/82:165                                                  232

sektor eller på en viss marknad. De mest långtgående besluten härvidlag är att förbehålla en viss marknad för ett enda företag. Exempel på detta är vissa legala eller faktiska monopol för statiiga bolag och affärsverk.

1 de fall elableringsfriheten begränsas genom lagstiftning är del i regel fråga om enskUda branscher, där speciella skäl såsom hälso- och säker­hetsrisker, behov av integritelsskydd eller skydd för stora ekonomiska värden anses föreligga. Även i dessa fall bör emellertid återhållsamhet iakttas med all ställa andra viUkor, än sådana som hänför sig till kompelen-sen hos dem som utövar verksamheten. Villkoren bör alltså i princip inte innefatta en bedömning av behovet av antalet företag i en bransch eller på en ort.

Ytterligare ett sätt på vilket statsmakterna kraftigt minskar möjligheter­na till konkurrens är genom att reglera hela samhällssektorer, såsom skett genom jordbrakspolitiken och bostadspolitiken. Vad som här sagts innebär inte att den fastiagda politikens inriktning på sådana områden i granden ifrågasätts, utan är avsett all ange ett vidare perspektiv på konkurrenspoli­tiken och framhålla att konkurrensaspekterna bör beaktas då beslut fattas inom olika samhällssektorer.

Även regler som gör att viss verksamhet i stort sett endast kan bedrivas i offentlig regi, t. ex. utbildning och sjukvård, uteslänger konkurrensen. I syfte att främja konkurrensen och hushålla med medel bör bl. a. kommu­nerna utnyttja möjligheterna att anlita enskilda företag för uppköp, när dessa företag kan erbjuda bättre villkor än vad verksamhet i det allmännas egen regi skulle innebära. Man får här även uppmärksamma om verksam­het i sådan regi kan skada konkurrensförutsättningarna på en marknad på ett sätt som är till nackdel för konsumenterna.

Jag vill stryka under all del som ett viktigt led i den konkurrensfräm­jande politiken måste ingå en ständig prövning och omprövning i fråga om konkurrensbegränsningar som det allmänna ställer sig bakom eller direkt tillskapar, exempelvis genom olika regleringar. De konkurrensfrämjande frågorna måste långt mer än hittills uppmärksammas i våra myndigheters arbete. Viklen av delta understryks av del ekonomiska lägel.

Mot denna bakgrund anser jag all NO bör ges ett särskUt uppdrag i fråga om att övervaka bl. a. olika former av etableringskontroll, auktorisation och tUlståndstvång, oberoende av vem som har beslutat om dem. Därvid bör NO pröva deras utformning och effekter från konkurrenssynpunkt. Befintliga etableringshinder m. m. bör alltså granskas där så är påkallat så att inslag som onödigtvis begränsar konkurrensen kan tas bort. NO kan, när han finner anledning till detta, förhandla t. ex. med en myndighet som berörs och kan i sista hand vända sig till regeringen méd förslag om ändringar.

Givetvis bör delta uppdrag omfatta inte blott redan befintliga etableringshinder m.m. Också i fråga om överväganden som gäller nya regleringsformer eller annat med elableringshindrande effekter måste NO i

 

Prop. 1981/82:165                                                  233

erforderlig omfattning komma in i bUden på ett tidigt stadium. Ett lämpligt sätt att få till stånd samråd med NO kan vara att ålägga vissa myndigheter att informera NO om planer på särskilda typer av regleringar m.m.

I denna uppgift för NO får vidare ingå all också utanför området för olika former av etableringskontroll m. m. uppmärksamma om vissa sam­hällsåtgärder får olämpliga konkurrensbegränsande effekter. Jag hänvisar till vad jag nyss uttalat.

Jag vill i sammanhanget närriria att den omprövning av reglerande åtgär­der m.m. som jag här förordar slår i god överensstämmelse med en rekommendation inom OECD. Detta behandlar jag i avsnitt 3.9.

De särskilda uppgifter jag hittills här förordat att NO i lämplig omfati-ning skall ges täcker alltså ohirådena marknadsdominans, koncentration och etableringshinder m. m.

Vad jag nu har anfört visar vidare vikten av att de konkurrensfrämjande myndigheterna i tillräcklig omfattning konsulteras i utredningssamman­hang och vid remissbehandlingen av skilda utredningsförslag. Den värde­fulla praktiska erfarenhet och inblick sorti dessa myndigheter har i fråga om näringslivels betingelser och funktionssätt kan på så sätt nyttiggöras till fördel för konsumenterna. Samtidigt erbjuder dessa myndigheters gransk­ning en form av kontroll över att i sig kanske välmotiverade samhällsåt­gärder inte leder till sådana oförutsedda nackdelar från konkurrenssyn­punkt som är till skada för konsumenterna.

Publicitelsprincipen har hävd på konkurrensområdet. Den innebär ati samhällsorganen söker ge offentlighet åt konkurrensbegränsande överens­kommelser mellan företag. Grundtanken är all publicering på bred basis -med vederbörlig hänsyn tUl företagens behov av skydd för affärshemlig­heter - bör verka återhållande på företag som har en tendens att missbra­ka sin ställning. Publicitet kring missbruk anses kunna skapa en allmän opinion, som genom sin press på företagen gör statliga ingrepp onödiga. Genom en sådan publicitet anses vidare länkbara konkurrenters uppmärk­samhet kunna komma all riktas på områden med oskälig prisbildning, där det då alltså finns möjlighet att ta upp en priskonkurrens.

Till detta synsätt ansluter jag mig. Jag anser del vara i linje med det anförda att NO utökar och aktiviserar informationsspridningen om bl. a. MD:s och sina ställningstaganden i skilda ärenden av betydelse. Intressen-ler som här berörs är näringslivsorganisationer, massmedia, myndigheter och andra. En på detta sätt kanaliserad information bedömer jag som myckel värdefull för att främja genomslagskraften av del allmännas be­dömningar i fråga om skadliga konkurrensbegränsningar. Här bör också pekas på möjligheten att få bl. a. näringshvsorganisationerna alt i ökad omfattning medverka till informationsspridning till enskilda förelag m.m. Den tekniska utveckUngen kan här komma att spela en roll.

En likaledes viktig uppgift för NO bör vara alt på ett allmänt plan få ökad publicitet och debatt kring konkurrensfrågorna och deras betydelse för konsumenterna.

 

Prop. 1981/82:165                                                  234

Vad jag här har uttalat om särskilda uppgifter för NO ankommer del på regeringen alt besluta om. Jag kommer senare att särskilt anmäla dessa frågor för regeringens beslut.

Resursfrågor

En effektiv och verkningsfull tillämpning av det föreslagna regelsyste­met mot skadliga konkurrensbegränsningar är givelvis i väsentlig grad beroende av vilka resurser som stäUs till förfogande. Frågan om en resurs­förstärkning för NO måste prövas redan mot bakgrund av de nya arbets­uppgifterna. Också denna fråga avser jag alt senare anmäla särskilt för regeringen.

3.8 Vissa särskilda frågor

3.8.1 Giltigheten av avtal i strid med konkurrenslagstiftningen

Ett avtal kan på flera sätt komma i motsatsställning till konkurrenslagen. Avtalet kan sålunda strida mot ett i lagen straffbelagt förbud. Del kan också träffas av ett förbud som MD meddelar. Men även ulan all så är fallet kan avtalet föranleda skadlig verkan enhgt lagen.

Därmed inställer sig frågan vilken rältsföljd denna oförenlighet har för avtalets giltighet. 1 den mån ogiltighet kan sägas inträda gäller del också hur situationen konkret skall lösas för de berörda, avtalsparterna eller andra. Dessa spörsmål har aktualiserats under konkurrensulredningens arbete och synes ha stor praktisk betydelse för näringslivet.

Konkret måste man skilja mellan ett förbud som träffar ett konkurrens­begränsande avtal i sin helhet saml ett förbud som riktar sig mot endast en del av detta, exempelvis mot ett visst avtalsvillkor.

Centrala regler om rättshandlingars ogiltighet finns i 3 kap. avtalslagen (1915: 218). 1 28 och 29 §§ föreskrivs ogiltighel av rättshandlingar som har fillkommh genom rättsslridigt tvång. 30 § behandlar svek och 31 § ocker. I 32 § anges bl. a. att en viljeförklaring, som till följd av felskrivning eller annat misstag har fått annat innehåll än som har varit avsett, inte är bindande för den som har avgelt viljeförklaringen, om motparten insåg eller borde ha insett misstaget. I 33 § föreskrivs all en rättshandling inle får göras gällande, om omständigheterna vid dess fillkomst var sådana att del skuUe strida mot tro och heder alt med vetskap om dem åberopa rättshand­lingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas ha haft sådan vetskap.

Dessa bestämmelser tar sikte på omständigheterna vid en rättshandlings fillkomst. Rättsverkan är att rättshandlingen förklaras ogiltig. I 36-38 §§ avtalslagen finns däratöver vissa bestämmelser där rättsverkan är att avta­let helt eller delvis jämkas eller lämnas utan avseende.

Före år 1976 fanns i vissa andra lagar än avtalslagen civilrättsliga klau­suler av liknande innebörd som i avtalslagen. Detta gäller bl. a. i fråga om

 

Prop. 1981/82:165                                                  235

skuldebrev, avbetalningsköp, försäkringsavtal, rätten till arbetstagares uppfinningar samt upphovsrätten till litterära och konstnärliga verk. Vid sidan av de nu behandlade lagreglerna tillämpades allmänna rätlsgmnd-satser om förhållanden som kan leda till avtalsvillkors ogiltighet, bl. a. den s.k. förulsättningsläran.

År 1976 upphävdes de nu berörda klausulerna utanför avtalslagen. De ersattes med en ny generalklausul som utvidgar det lagreglerade området och har giltighet för hela förmögenhetsrätten. Den finns intagen i 36 § avtalslagen.

Bestämmelsen anger att avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avse­ende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalels innehåll, omständig­heterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omstän­digheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat avseende eller i sin helhet lämnas ulan avseende. Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Ytterligare anges i bestämmelsen all det anförda äger motsvarande tillämpning i fråga om villkor vid annan rätts­handling än avtal.

Vid sidan om denna bestämmelse finns i 38 § avtalslagen en särskild regel. Den innebär alt om någon för all förebygga konkurrens har betingat sig av annan alt denne inte skall bedriva verksamhet av visst slag eller inte ta anställning hos någon som bedriver sådan verksamhet, den som har gjort utfästelsen inte är bunden därav i den mån utfästelsen sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt.

I förarbetena (prop. 1975/76:81) liU den nya bestämmelsen i 36 § avtals­lagen belyses de skilda situationer som får beaktas bl. a. vid bedömningen av ett avtals giltighet. Jag vill till den del delta kan antas ha särskilt intresse på konkurrensområdet här redovisa bestämmelsens innebörd samt vidare vad som är all iaktta i fråga om 38 § samma lag.

36 § innebär all två alternativa påföljder är möjliga när ett avtalsvillkor bedöms som oskäligt enligt paragrafen, nämligen jämkning eller ogiltighet. En sådan påföljd är möjlig oavsett om oskälighelen hänför sig till villkoret i sig, till omständigheterna vid avtalets tillkomst eller till något annat förhål­lande. Situationen kan vara den att det är fråga om huravida ett visst vUlkor vid tUlämpning i det särskilda fallet skall lämnas obeaktat. Men det kan också gälla att förklara ett villkor vara utan verkan för framtiden. 1 del senare fallet får generalklausulen användas för alt förklara ett avtalsvUlkor eller hela avtalet ogUtigt.

Av förarbetena framgår att valet av påföljd beror på en mångfald fakto­rer och att domstolarna bör ha full frihet alt välja de lösningar som är mest praktiska och bäst tillgodoser parts yrkanden. Föredragande statsrådet tillägger dock att det vid undanröjande av ett visst villkor kan uppstå den

 

Prop. 1981/82:165                                                  236

komplikationen alt någon annan bestämmelse måste träda i villkorets ställe. Han anför vidare alt exempel på jämkning kan vara nedsättning av viten och skadeslåndsbelopp, förlängning av frister eller tider för avtals giltighet samt uppställande av ytterligare förutsättningar för inträdet av rältsföljder.

Vidare dras i förarbetena upp vissa riktlinjer för tillämpningen av gene­ralklausulen. Beträffande hänsynen till gott affärsskick uttalas bl. a. att en näringsidkare normalt bör vara bunden av sin egen praxis. Jämkning bör alltså kunna ske om han underlåter att tillämpa denna praxis i förhållande till viss part och i stäUet gör gäUande ett strängare avtalsvillkor. Vidare sägs att också diskriminering i princip bör kunna utgöra grund för jämk­ning.

I förarbetena behandlas även frågan om vilken hänsyn som skall tas tUl innehållet i andra lagbestämmelser än 36 § avtalslagen. På denna punkt uttalar föredraganden bl. a.:

Vid tiUämpningen av generalklausulen kan hänsyn i många fall behöva tas till innehållet i andra lagbestämmelser. Den som yrkat att ett visst avtalsvillkor skall jämkas eller lämnas ulan avseende med slöd av general­klausulen bör som grund härför kunna åberopa att villkoret strider mot en tvingande bestämmelse eller avviker från en disposiliv regel. Avtalspart bör emeUertid också kunna göra gäUande att ett villkor skaU jämkas e.d. trots att det överensstämmer med en tvingande eller disposiliv bestämmel­se.

När ett viUkor strider mot en tvingande bestämmelse kan den som drabbas härav i många fall få rättelse genom alt åberopa en sanklionsbe-slämmelse som anknyter till den tvingande bestämmelsen. I vissa fall kan ett villkor eller ett avtal förklaras ogiltigt, medan i andra fall den drabbade kan tillerkännas skadestånd. Del är emellertid inte alltid sådana möjlighe­ter står till buds. Generalklausulen kan då ha en viktig uppgift att fylla genom att ge möjlighet tUl jämkning av villkoret e. d.

1 betänkandet berörs också frågan om förutsättningarna för alt tillämpa generalklausulen på avlal som slår i strid med lagstiftningen om skadlig konkurrensbegränsning. Vissa typer av konkurrensbegränsande avlal, nämligen sådana som innebär bmlloprissättning eller anbudskarleU, är förbjudna enligt konkurrensbegränsningslagen (1953:603), om inle mark­nadsdomstolen har lämnat särskilt tUlstånd. Kommer ett sådant avlal under allmän domstols bedömning, bör domstolen givelvis inle gå in på någon självständig bedömning av om avtalet är sådant alt tillstånd kunde ha meddelats. Har tiUstånd inte meddelats, bör avtalet bedömas enligt samma principer som andra avlal som strider mot tvingande lagregler. Resultatet torde, som utredningen påpekar, bli alt avtalet anses civilrätts­ligt ogiltigt. Har marknadsdomstolen meddelat dispens från förbudsbe-slämmelsen, kan allmän domstol inte företa en förnyad prövning av samma fråga. Detta hindrar dock inle att ett villkor i ett sådant avtal kan bli föremål för jämkning e.d., om viUkoret skulle anses oskäligt från någon annan synpunkt.

 

Prop. 1981/82:165                                                  237

Avtal som kan förmodas vara konkurrensbegränsande kan i vissa fall bli föremål för prövning enligt konkurrensbegränsningslagen trots alt avtalet inte är av sådan art att del omfattas av förbudsbestämmelserna. Även när det gäller sådana avtal delar jag utredningens uppfattning att allmän dom­stol inte bör gå in på någon självständig prövning av skadlighelen från konkurrensbegränsningssynpunkt. AUmän domstol bör emellertid ha full frihet all vid en civilrättslig prövning bedöma om ett sådant avlal är oskäligt mot en enskild avtalspart eller ej. All marknadsdomstolen har ansett att ett avtal innefattar skadlig konkurrensbegränsning bör, som utredningen påpekar, kunna "tgöra ett skäl för att en enskild part inte skall behöva vara bunden vid avtalet enligt dess innehåll. Har marknadsdomsto­len å andra sidan funnit alt ett avtal inte innefattar skadlig konkurrensbe­gränsning, hindrar inte detta att allmän domstol kan jämka ett visst villkor e. d. på gmnd av att det bedöms som oskäligt.

Ytterligare tas i förarbetena upp frågan om s. k. kopplade avtal. En avtalspart kan t. ex. ha ingått ett på avtalet grundat sidoavtal med en tredje person. Vidare kan flera avtal vara beroende av varandra utan att direkt vara sammankopplade. Det gäller t. ex. avlal som träffas av detaljhandlare och andra mellanhänder i distributionen. På denna punkt uttalas att man vid tillämpningen av 36 § inle kan bortse från all ett avlal kan påverkas av avtalsförhållanden i ett annat led. Sambandet mellan ohka avlal kan vidare ge anledning till en mera vidsträckt tillämpning av bestämmelsen än an­nars, när det är fråga om avtalsrelationer mellan näringsidkare.

Konkurrensutredningen ar\iÖT mot bl. a. denna bakgrand följande: Det kan sägas att gäUande rätt innebär, ulan all detta generellt regleras i lag, all en ogillighelsverkan inle automatiskt är knuten till varje form av legalt förbud e.d.' Det är alltså alltjämt ingalunda säkert att en rättshandling som från viss synpunkt är lagstridig eller rent av straffbar är civilrättsligt ogiltig. Allmänt gäller att man vid prövning av frågan måste särskilt se till förbu­dels syfte, konsekvenserna av en ogillighelspåföljd och behovet av en sådan påföljd. Till detta kommer all med begreppet ogiltighel inle alllid skall förstås nullitet ulan varje rättsverkan. Så kan ibland vara fallet om ett avtal har ingåtts i strid med ett lagsladgal förbud. Har å andra sidan avtalet träffals före del förbudet meddelades kan ogiltighet föreligga i fråga om skyldighet att prestera enligt avtalet. Delta behöver dock inle sakna rättsverkningar i övrigt, exempelvis i fråga om återbäring av skiftade prestationer eller om skadeslåndsskyldighel.

Konkurrensutredningen har övervägt huravida den föreslagna lagen borde reglera också ogUlighelsfrågan, såvitt gäller missbruksbeslämmd­sens förbud. Bedömningen är alt detta inle krävs. Utredningen ullalar följande till stöd för sin slutsats. Utslagsgivande är alt frågan om ogiltighet synes ha vunnit en tillfredsställande lösning genom generalklausulen i 36 §

' Jfr. Bernitz, Svensk Juristtidning 1974 s. 126 ff., med där angivna källor i fråga om

ogillighelsverkan.

 Jfr. Karlgren, Avtalsrättsliga spörsmål. Lund 1954, s. 10 ff.

 

Prop. 1981/82:165                                                  238

avtalslagen. Vid tillämpningen av denna kan, som har framgått, beaktas de skUda sakfrågor som kräver en praktisk lösning för de berörda. Klausulen kan vidare användas vare sig visst avlal strider mot en lag vari föreskrivs ogiltighel eller så inte är fallet. En föreskrift i utredningens lagförslag rörande ogiltighet skulle därmed sakna eget värde. Dessutom skuUe den väsentiigen lösa endast en delfråga, nämligen den huravida fullgördselalan kunde bifallas av allmän domstol. Kvar står då behovet av att i vissa lägen lösa följdfrågorna. Detta kan ibland bäst ske genom att avtalet jämkas i ett enskilt fall i stället för att man konstruerar ett mer stelt system med lagstadgad ogiltighetspåföljd.

I fråga om de skilda situationer som kan komma upp just på konkurrens­begränsningsområdet tillägger utredningen följande: Har ett avlal träffats i strid med ett slraffsanklioneral förbud synes del vara uteslutet att allmän domstol skulle döma ut fullgörelse enligt det förbjudna avtalet och därmed sätta å sido vad KBL avser att förhindra. Rör tvisten i stället fråga om tillämpning av 36 § avtalslagen på det sålunda förbjudna avtalet torde, som har uttalats i förarbetena, avtalet anses civilrättsligt ogihigl. Också det förhållandet att anbudsgivare, som har slutit avtal med beställaren, inte gentemot denne har fullgjort sin upplysningsplikt enligt 2 kap. 9§ sista stycket i den nya KBL, kan vara en grand för att tillämpa 36 §. Vidare kan inträffa att MD förbjuder ett avtal, som inte är kriminaliserat, därför alt del innefattar skadlig verkan. Detta bör utgöra ett skäl för att en enskild part inte skall behöva vara bunden vid avtalet enligt dess innehåll.

Ett avtal kan vidare innebära skadlig verkan utan alt delta har rättsligt fastställts genom ett generellt förbud eller genom ingripande enligt bestäm­melsen i 2 kap. 1 § lagförslaget, fortsätter utredningen. Avtalet kan exem­pelvis innebära diskriminering utan att sådan ockersilualion föreligger som grundar ogiltighet enligt 31 § avtalslagen. 1 detta läge bör enligt återgivna uttalanden i förarbetena till ändringarna i avtalslagen diskrimineringen i princip kunna utgöra grund för jämkning med stöd av 36 § nämnda lag. Har åter ett med slöd av den nya KBL uppställt förbud träffat endast visst eller vissa villkor i ett avtal, kan jämkning ske på olika sätt enligt 36 § avtalsla­gen. Utredningen hänvisar på denna punkt till bestämmelsens förarbeten.

Slutligen berör utredningen den förut redovisade föreskriften i 38 § av­talslagen. Däri behandlas möjligheten all jämka eller åsidosätta en konkur­rensklausul. Bestämmelsen avser bl. a. specifikt arbelsrältsliga förhållan­den (se prop. 1975/76:81 s. 148-149) och rör motstående partsintressen. Endast medelbart kommer del allmännas intressen under bedömande. Enligt utredningen gäller därför självfallet att möjligheterna alt gripa in enligt en konkurrenslagstiftning inte på något sätt binds genom 38 § avtals­lagen. MD kan sålunda förbjuda en konkurrensklausul som del eventuellt inte hade varit möjligt att angripa med stöd av 38 § sistnämnda lag.

Vad utredningen har uttalat har inle föranlett erinringar vid remissbe­handlingen. Utredningens överväganden torde vara rättvisande och jag kan därför i princip ansluta mig till dem.

 

Prop. 1981/82:165                                                  239

3.8.2 Skadeståndsskyldighet

Jag har tidigare (3.4.2.2) berört byggkonkurrensutredningens förslag om en förfatlningsmässig reglering i KBL av en viss skadeslåndsskyldighel. Förslaget innebär att om avlal har slutits på grundval av anbud som har avgetts i strid med vad nämnda utredning föreslår i fråga om ett anbudskar­tellförbud, beställaren skall äga fordra ersättning för därigenom uppkom­men skada.

Enligt 2 kap. I § skadeståndslagen (1972:207) skall envar som uppsåtli­gen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada ersätta skadan, såvida inte annat följer av lagen. Vidare gäller enligt 4§ samma kapitel att den som vållar ren förmögenhelsskada genom brott skall ersätta skadan enligt vad som är föreskrivet i lagen i fråga om person- och sakskada. Med ren förmögenhetsskada förstås i lagen sådan ekonomisk skada som upp­kommer ulan samband med att någon lider person- eller sakskada.

Delta skadebegrepp ingick under vad som tidigare brakade benämnas allmän förmögenhetsskada. Begreppet täcker skada som drabbar en per­sons allmänna ekonomiska ställning. Del kan här vara fråga om bl. a. utebliven vinst i näringsverksamhet eller intrång i en immaterialrältighet (se prop. 1972:5 s. 451). En skadeståndsregel just för anbudskartdtfall skulle således vara inriktad på ren förmögenhelsskada.

Vid remissbehandlingen av byggkonkurrensutredningens förslag restes viss invändning mot regeln rörande skadestånd. Därvid sattes i fråga behovet och lämpligheten av denna.

Genom skadeståndslagen gavs år 1972 till följd av regeln i 2 kap. 4§ uttryck för rättsprincipen all ren förmögenhetsskada, vållad genom brott, grundar rätt till ersättning av den som har framkallat skadan. Enligt kon­kurrensulredningens bedömande saknas därför tillräcklig anledning att ta in en särskild föreskrift i en ny KBL. Föreskriften skulle ju inte vara behövlig vid sidan om bestämmelsen i skadeståndslagen.

Frågan om skyldighet att betala skadestånd för rén förmögenhelsskada bör dock vid lagöversynen behandlas inle blott med sikte på vad del föreslagna anbudskartellförbudet täcker, anför utredningen. Dessutom måste nämligen övervägas vad som lämpligen bör gälla i fråga om skade­slåndsskyldighel på konkurrensbegränsningsområdet i sin helhet.

Utredningen uttalar följande: Till en början får framhållas alt frågan om vad som är ersällningsgillt synes vara tillfredsställande reglerad på hela del fält som enligt lagförslaget är straffbelagt. Att den rena förmögenhelsska-dan skall ersättas vid brott följer ju av bestämmelsen i 2 kap. 4 § skade­ståndslagen. När del gäUer andra skadliga konkurrensbegränsningar är dock lägel ett annat. Eftersom del här inte är fråga om brott enligt den föreslagna lagen, grandar skadeståndslagen inle rätt till ersättning annat än om förfarandet är brottsligt enligt en annan författning. Så kan någon gäng vara fallet i fråga om skadlig konkurrensbegränsning som inle är straffbe-

 

Prop. 1981/82:165                                                  240

lagd I KBL. 1 vissa av de återstående fallen kan vidare rätt till ersättning finnas enligt annan lagstiftning. Där reglerad skadeslåndsräll rubbas nämli­gen inle av skadeståndslagen. Exempel på sådana regler finns bka.. på immaterialrättens område. Vad frågan rör i detta sammanhang är således restfallen- Om behov föreligger av en skadeståndsregel för dess, utgör skadeståndslagens reglering intet hinder mot alt i en ny KBL tas in en sådan regel. Enligt 1 kap. I § skadeståndslagen tillämpas nämligen inte lagens bestämmelser om skadestånd, om annat är särskilt föreskrivet,

Utredningen fortsätter: I 19§ MFL finns en bestämmelse som ger kon­kurrerande näringsidkare rätt till ersättning i vissa fall. Utöver de faU sorn tar sikte på förfaranden som har straffbelagts i nämnda lag gäller alt rätt tiU ersättning föreligger när någon bryter mot förbud som i ett enskilt fall har meddelats mot otillbörlig marknadsföring. Detta innebär att nämnda lag inte grandar skadeståndsrätt för vad som har skett före del ett sådant har meddelats. Endast skada som har uppkommit genom alt förbudet över­träds är alltså ersältningsgill. Vid bestämmelsens tillkomst avvisades (se prop. 1970:57 s. 100 ff.) tanken på en mer omfattande ersätlningsrätt. Detta skedde mot bakgrund bl. a. av att ett handlande som strider mot de i generalklausulen angiyna normerna jnte i och för sig bör kunna föranleda påföljder av annat slag än eti förbud mot upprepande.

Det sist anförda bör enUgt konkurrensulredningens uppfattning f. n. iakttas också på konkurrensbegränsningsområdet. Av detta följer att en förfatlningsmässigl reglerad skadeslåndsskyldighel - om en sådan skulle uppställas — här skulle komma att ha en praktisk funktion endast i de säkerligen ytterst fåtaliga fall när ett meddelat vitesförbud överträds. Där­för måste starkt sättas i fråga om en sådan regel skulle vara meningsfylld på del nu aktuella området, anför utredningen.

Till detta kommer all kpnkurrensutredningens förslag innebär en kraftig skärpning av samhällets inställning till skadliga konkurrensbegränsningar, anför utredningen som vidare ullalar följande: Brotlsområdel har gjorts betydligt större, vilket innebär motsvarande skadeslåndsskyldighel för ren förmögenhelsskada. Både preventiva och reparaliva effekter förknippade med skadestånd har där alltså tillgodosetls. Även utanför brotlsområdel föreslås väsentligt effektivare sanktioner. Del kan då inle övertygande hävdas att behpv nu föreligger av ytterligare åtgärder. Frågan huruvjda sådana bör komma till stånd bör i stäUet lämpligen prövas när erfarenheter har vunnits av ett syslem för ingripande sådant som det föreslagna. Dess­utom bör tilläggas att skadeståndslagens ståndpunkt i fråga om ersättning för ren förmögenhelsskada inle innebär all rättsläget är statiskt. Enligt uttalanden i förarbetena till lagen (prop. 1972:5, särskilt s. 449--450 och 568) är bestämmelsen om ren förmögenhetsskada inte avsedd att utgöra hinder för en rättsutveckling genom praxis i riktning mot ett vidgat an.svar för ren förmögenhelsskada. Åt rättstillämpningen är enligt vad som följer av uttalandena Ln. lämnat tiU avgörande frågan i vilken utsträckning

 

Prop. 1981/82:165                                                 241

ersättning för ren förmögenhetsskada kan eller bör utgå i andra fall än vid brott eller då skadeslåndsskyldighel är föreskriven i annan lag. Också på konkurrensbegränsningsområdet kan alltså en vidareutveckling komma att ske genom praxis. Men del kan också i framtiden komma all prövas mer generellt på förmögenhetsrättens område i vad mån skyldighet all ersätta ren förmögenhelsskada bör utvidgas genom lag.

Slutligen gäller det frågan vilka som tillhör kretsen av skadeståndsberät-tigade. Utredningen anser att delta får bedömas efter vad som är naturligt med beaktande av lagens skyddsintressen. Till denna krets hör i princip konkurrerande näringsidkare liksom andra näringsidkare i tidigare eller senare säljled, om de berörs mer direkt av brottet. Däremot tillkommer inte ersättningsrätt mer obestämda kretsar, såsom exempelvis konsu­menter som endast indirekt berörs. Lagens syfte är visserligen att främja det totala konsumenlkolleklivets intressen. Dess verkningsområde är dock näringsUvet och de där agerande.

Inte heller i denna del har någon invändning förts fram vid remissbe­handlingen. Jag finner i huvudsak de argument utredningen har lagt fram vara vägande även i det läget att de av utredningen föreslagna nya straffbe­lagda förbuden inle införs. Alltså kan jag ansluta mig till utredningens linje. TUI vad utredningen har uttalat bör fogas att också kontraktudla förhållan­den kan komma under bedömning då en skadeståndsfråga prövas i del enskilda fallet.

3.8.3 Pris- och kartellnämndens uppgiftsinhämtande ifråga om fast egen­dom

Utredningen pekar på att den föreslagit att en ny konkurrensbegräns­ningslag skaU omfatta också näringsverksamhet som avser fast egendom m.m. och att NO skall ges möjlighet att själv fordra in uppgifter som behövs i ärende enligt lagen. Reglerna om detta gäUer också i fråga om fast egendom. Utredningens avsikt är dock att NO alltjämt skall kunna begära att SPK inhämtar uppgifter när del gäller bl. a. mer omfattande undersök­ningar. Därvid har SPK som rättslig grund för att kräva in uppgifter de regler som finns i uppgiftsskyldighetslagen (se avsnitt 3.5.3). Som där framgår föreligger skyldighet att lämna uppgifter för företagare. Därmed förstås enligt 2 § samma lag: envar som yrkesmässigt tillverkar, säljer eller köper viss förnödenhet, driver rörelse för utförande av viss tjänst ål annan, utövar försäkringsrörelse eller rörelse avseende in- eller utlåning av pen­ningar eller handel med in- eller utiändskl mynt eUer med värdepapper, överlåter eller upplåter förmögenhetsrältighet av immateriell art, upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eUer utövar sådan hotell- eller pensio­natsrörelse, för vilken fordras myndighets tiUstånd. Enligt bestämmelsen likställs med företagare sammanslutning av företagare. Denna bestämmel­se är likalydande med 26 § KBL. Att det i båda bestämmelserna använda uttrycket förnödenhet inte omfattar fast egendom m. m. har redovisats tidigare (3.6.1). 16   Riksdagen 1980181. I saml. Nr 165

Prop. 1981/82:165                                                  242

När nu tillämpningsområdet för den nya KBL vidgas till alt avse också fast egendom är det påkallat att uppgiftsskyldighetslagen ändras på mot­svarande sätt, uttalar utredningen och fortsätter: Annars skulle inträda den situationen att SPK i vissa fall saknade rättslig möjlighet alt kräva in sådana uppgifter som NO behöver i ett konkurrensbegränsningsärende och som NO själv har laglig möjlighet att fordra in. En ändring i uppgiftsskyl­dighetslagen kan på denna punkt ske i den formen alt begreppet näringsid­kare i lagen ersätter termen företagare. Därvid blir legaldefinitionen av företagarbegreppel obehövlig.

Jag delar utredningens uppfattning att del vidgade tiUämpningsområdet för den nya konkurrenslagen gör det påkallat med den föreslagna ändring­en i uppgiftsskyldighetslagen. Jag avser all anmäla frågan om ändring i nämnda lag särskUt för regeringen.

3.9 Internationell samverkan mot skadliga konkurrensbegränsningar

Konkurrensutredningen uttalar bl. a. följande.

Företagssamarbetet sträcker sig ofta över nationsgränserna och konkur­rensbegränsningar får i många fall verkningar i flera länder. I sädana fall kan varje land tillämpa sin interna lagstiftning. Den nya KBL är t. ex. i princip under vissa fömlsätlningar tillämplig när en konkurrensbegräns­ning har verkan i Sverige. Utredningen har vidare vid diskussionen av partssläUningen förordat en rättstillämpning som bl. a. innebär att multina­tionella företag betraktas som en enhet. Detta har till följd att tillämpning­en av svensk konkurrensbegränsningslag på sådana förelags verksamhet sträcks ut så långt som del över huvud synes vara möjligt.

Konkurrensbegränsningar med verkan som föranleds av utländska före­lag kan dock inle i aUa situationer beivras effektivt med stöd av nationella regler. Om t. ex. internationella koncerner som inte har dotterbolag i Sverige delar upp den svenska marknaden kan denna konkurrensbegräns­ning ibland i praktiken endast angripas internationellt. Delsamma kan vara fallet om uppdelningen gäller den internationella marknaden. Dessa frågor har tagits upp i olika internationella organisationer. Vissa regler om inter­nationeU samverkan för kontroll över konkurrensbegränsningar med ver­kan över gränserna har också tillkommit. Ännu är dock dessa regler otillräckliga för att medge en tillfredsställande kontroll över internationelll förelagssamarbete och multinationella företag.

Konkurrensutredningen anser att Sverige genom en positiv medverkan i internationella organ bör verka för en utveckling som leder till ytterligare internationell reglering mot konkurrensbegränsningar samt ett effektivare konsultations- och samrådsförfarande på detta område. När bedömning görs i fråga om ingripanden enligt den nya KBL mot utländska förelag är det vidare viktigt att den internationella aspekten vägs in. För det interna-

 

Prop. 1981/82:165                                                               243

liondla samarbetet kan del vara av betydelse all kollision såvitt möjligt inle uppstår i onödan mellan skilda staters regleringssystem.

I konkurrensulredningens belänkande (s. 155-179) lämnas en redogö­relse för utländska och internationella åtgärder på konkurrensbegräns­ningsområdet. Jag hänvisar till denna beskrivning för närmare detaljer, bl. a. rörande skilda internationella organ. I detta sammanhang lämnar jag en kort sammanfattning rörande det internationella samarbetet. Framställ­ningen inriktas särskilt på förhåUandena efler år 1977, då utredningen avslutade sitt arbete med betänkandet.

Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT)

GATT-avtalet bygger på vissa fasta huvudlinjer som anger principer för en liberaliserad världshandel. Enligt avtalet gäller bl. a. ett principiellt förbud mot kvantitativa restriktioner för export och import samt ett stad­gande mot nationella regler som diskriminerar utländska varor. Inom GATT gäller vidare ett särskih normsystem för all motverka dumping. GATT-avtalet reglerar däremot inle internationella karteller och andra icke offentliga konkurrensbegränsningar.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)

OECD:s verksamhet omfattar främst utrednings- och samordningsfrågor som rör ekonomisk politik. Inom OECD finns sedan länge en expertgrupp (konkurrenskommillén) som behandlar konkurrensbegränsande åtgärder. Sedan konkurrensulredningens slutbetänkande lämnades har OECD, på grundval av konkurrenskommitténs arbete, utgett rapporter och rekom­mendationer som rör konkurrensbegränsningsområdet. En av rapporterna avser s.k. köparmakl och diskriminering och en annan konkurrensål-gärder i reglerade sektorer. Den senare rapporten har också utgjort grund för en rekommendation till medlemsländernas regeringar.

Rekommendationen avser åtgärder inom branscher som i ett land är underkastade särskild reglering eller är undantagna från konkurrenslag­stiftningar. Medlemsländernas regeringar rekommenderas bl. a. all genom­föra översyner av regleringar och undantag från konkurrenslagstiftning för all överväga om de ursprungliga skälen eller omständigheterna för regle­ringarna fortfarande gäller. Övervägandena gäller också frågan om huruvi­da regleringarna har lett till avsedda mål och huruvida samma mål skulle kunna uppnås genom regleringar med mindre konkurrensbegränsande ef­fekt eller genom att branschen underkastas konkurrens och kontroll genom konkurrenslagsltftning. Tidigare (3.7.3.3 under rubriken Särskilda upp­gifter) har jag berört vikten av sådana överväganden.

OECD antog år 1979 en rekommendation som gäller notifiering, utbyte av information och samordning av åtgärder på konkurrensområdet. Re­kommendationen innehåller också ett avsnitt om konsultationer och med-Ung.

 

Prop. 1981/82:165                                                               244

Rekommendationen innebär bl. a. att ett medlemsland, som med stöd av sin konkurrenslagstiftning vidtar åtgärder som berör viktiga intressen för ett annat medlemsland, bör nolifiera del andra medlemslandet på lämpligt sätt och vid lämplig tidpunkt, om möjligt i förväg och åtminstone vid en tidpunkt som underlättar kommentarer eller konsultationer. Rekommen­dationen innehåller vidare en uppmaning till samordning av myndigheter­nas åtgärder i konkurrensärenden, när detta är lämpligt och praktiskt. Vidare rekommenderas medlemsländerna alt som en del i sitt samarbete lämna varandra sådan relevant information om konkurrensbegränsningar som deras legitima intressen tillåter dem all avslöja.

Medlemsländerna tillämpar denna rekommendation i stor omfattning. Under perioden juni 1980-juni 1981 förekom sålunda 87 nolifieringar. 1 14 andra fall begärde ett medlemsland information från ett annat medlemsland rörande konkurrensfrågor. Därutöver förekom i 18 fall samarbete på annat sätt, främst i form av kontakter mellan tjänstemän vid de olika konkurrens-myndigheterna. Sverige dellog i ett tiotal fall. De fiesla av dessa avsåg nolifieringar angående pågående ärenden.

Europeiska gemenskaperna (EG)

EG omfattar dels europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC), dels europeiska kol- och stålgemenskapen (CECA). Inom båda dessa gemen­skaper finns särskilda regler mot konkurrensbegränsningar. Särskilt stor betydelse har EEC:s konkurrensregler kommit att få. Man har genom dessa skapat ett omfattande normsystem som snabbt vidareutvecklas. Systemet bygger pä förbudsprincipen med vissa undantagsmöjligheter.

Grandläggande är artiklarna 85 och 86 i Romfördragel, som komplet­teras av utfärdade förordningar och en omfattande rättspraxis. Tillämp­ningen av normsystemet ankommer i första hand på EG-kommissionen. Kontrollfunktionen fylls av EG-domstolen som har den rällsskapande rollen.

Sveriges avtal med EG

Sverige slöt år 1972 avtal om frihandel med EG - ett avlal med EEC och ett med CECA (de s. k. EG-avlalen).

EEC-avlalet innehåller i artikel 23 vissa regler som rör karteller och marknadsdominerande förelag. En part som anser att ett förfarande strider mot konkurrensreglerna kan enligt artikel 27 ta upp ärendet i del förvalt­ningsorgan som har upprättats enligt EEC-avlalet. 1 förvaltningsorganet, den s. k. blandade kommittén, skall båda parterna aktivt verka för att skapa klarhet rörande de påtalade svårigheterna. Om parterna inle kan komma överens i förvaltningsorganet inom tre månader, kan den skadeli­dande parten vidta de skyddsåtgärder som den anser nödvändiga för alt undanröja de allvarliga svårigheter som har uppstått.

Erfarenheterna från tillämpningen av EG-avlalen visar att EG och Sveri-

 

Prop. 1981/82:165                                                  245

ge har föredragit att så långt som möjligt motverka konkurrensbegränsande åtgärder med slöd av EEC-avlalet respektive KBL. Varken EG eller Sverige har således normalt åberopat frihandelsavtalets regler. EEC har i StäUet främst tillämpat artiklarna 85 och 86 när konkurrensbegränsande förfaranden av svenska företag har haft effekter inom EEC. På samma sätt har de svenska konkurrensmyndighelerna vall alt tillämpa konkurrensbe­gränsningslagen i de fall företag från EEC-området tillämpat konkurrens­begränsande förfaranden på den svenska marknaden. Även i Sverige har man i sådana fall sökt tillämpa effektprincipen, dvs. ingripit mot förelag oavsett om dessa varit verksamma i Sverige eller utanför landels gränser, under föratsättning att konkurrensbegränsningen haft verkningar i Sveri­ge.

Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)

Konkurrensreglerna i EFTA-konventionen (artiklarna 13-17) innehåller bestämmelser om statliga stödåtgärder, offentliga företags verksamhet, offentlig upphandling m. m. saml elableringsrätt. Reglerom konkurrensbe­gränsningar inom näringslivet upptas i artikel 15. Reglerna är inte direkt tillämpliga på företag i medlemsländerna, utan utgör endast en förpliktelse för medlemsländerna all ingripa med stöd av nationella bestämmelser.

Vissa riktlinjer har fastställts för behandhngen av konkurrensfrågor (den s. k. Köpenhamnsproceduren). Regeringen i ett medlemsland skall sålunda — utan att avvakta formellt klagomål eller full bevisning om överträdelse av artikel 15 - undersöka fall av påstådd överträdelse, om omständighe­terna tyder på att en kränkning av artikeln föreligger. Konkurrensreglerna har tUlämpals i några få fall, vilka lösts genom informella kontakter mellan berörda länder.

FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD)

FN-organel UNCTAD, som tillkom under 1960-talel på initiativ från främst utvecklingsländerna, skall bl. a. tillvarata dessa länders handels-och utvecklingsinlressen. UNCTAD har under 1970-lalel i ökande ut­sträckning kommit att behandla konkurrensbegränsningsfrågor. Sålunda antog Förenta Nationerna år 1980 en inom UNCTAD utarbetad kod med multilateralt överenskomna principer och regler för kontroll av konkur­rensbegränsningar. Koden har formen av rekommendationer och riktar sig till såväl förelag som stater. Den har översalls till svenska (Ds H 1981:4). I koden anges bl. a. alt företagen bör avslå från åtgärder som begränsar tillträdet till marknader eller på annat sätt otillbörligt hindrar konkurrensen så att negativ inverkan uppkommer eller kan väntas uppkomma för den intemationdla handeln. Koden saknar sanktioner men årliga möten arran­geras inom UNCTAD för att följa upp tillämpningen av rekommendatio­nerna. Regeringen har i beslut den 10 september 1981 överlämnat koden till näringsUvet och dess organisationer saml till arbetsmarknaden och dess

 

Prop. 1981/82:165                                                               246

parter med en rekommendation all företag i sin verksamhet skall iaktta dessa principer och regler saml delge NO sina erfarenheter rörande kodens tillämpning. Regeringen har vidare uppdragit ål NO alt följa tillämpningen av koden och till chefen för handelsdepartementet inge förslag till årliga rapporter att tUlstäUas UNCTAD:s generalsekreterare i enlighet med ko­dens sektion F paragraf 2.

World InteUectual Property Organization (WIPO)

WIPO är ett fackorgan inom FN och handhar frågor om det industriella rättsskyddet och upphovsrätten. Organisationen förvallar ett antal interna­tionella konventioner, bland vilka Pariskonventionen för del industriella rättsskyddet är den viktigaste för Sveriges del.

WlPO:s mål är alt verka för all bl. a. uppfinningar, varumärken och mönster skyddas över hela världen och att på så sätt motverka otillbörlig konkurrens. En viktig uppgift därvid är att främja harmonisering av lag­stiftningen på området mellan medlemsstaterna.

Sedan år 1975 har inom WIPO pågått ett arbete på en revision av Pariskonventionen. Revisionen är främst föranledd av u-ländernas intresse av all få bättre tillgång till patenterad teknik samt alt aUmänt göra patent-systemet mer överskådligt och tillgängligt.

Nordiskt samarbete

Mellan de nordiska pris- och konkurrensmyndighelerna pågår ett fortlö­pande samarbete. Detta omfattar bl. a. informationsutbyte i enskilda ären­den och utredningar samt viss samordning av undersökningar. F. n. ge­nomförs en samordnad undersökning av importpriser i de nordiska län­derna. Del förekommer också årliga möten med företrädare för de olika myndigheterna.

Internationella konkurrensbegränsningar behandlade av de svenska kon­kurrensmyndigheterna

Enligt vad jag inhämtat från NO har i ett antal fall konkurrensmyndighe­ternas åtgärder riktals mot utlandsägda förelag verksamma i Sverige. Normalt har svårigheter inte uppstått på grund av del utländska ägandet, eftersom företaget befunnit sig i Sverige och därmed varit möjligt all nå med åtgärder. 1 några fall har dock inhämtandet av uppgifter försvårats av att det utlandsägda förelaget har hänvisat till moderbolaget utomlands. Som regel har dock myndigheterna hittills erhållit begärt material. Där­emot har ibland svårigheter förelegal all kontrollera det begärda materia­lets riktighet. Exempelvis har det gällt upplysningar om inlernprissältning inom en utländsk koncern, en information som då ansetts vara av betydel­se för bedömningen av den i Sverige tillämpade prissättningen.

I vissa ärenden, t. ex. avseende leveransvägran, har det företag som avböjt all leverera inle haft någon verksamhet i Sverige. Leveransvägran

 

Prop. 1981/82:165                                                  247

har dock haft effekt på den svenska marknaden. I sådana fall har som regel de utländska företagen på något sätt låtit sig företrädas i Sverige och även accepterat NO:s och MD:s beslut.

En särskild grapp av konkurrensbegränsningar är s. k. internationella karteller. Om en sådan kartell har konkurrensbegränsade effekter i Sverige är svensk konkurrenslagstiftning tillämplig. Exempelvis kan kartellavtalet direkt reglera företagens uppträdande på den svenska marknaden. Även i fall där internationella karteller reglerar företagens uppträdande endast utanför Sverige kan dessa i vissa fall få indirekta effekter på den svenska marknaden. Sådana effekter kan uppkomma t. ex. genom att kartellpar-terna utan formella överenskommelser respekterar varandras hemma­marknader och sålunda inte på allvar konkurrerar på dessa, alltså en form av gemensamt förfarande. Del anförda gäller internationella karteller vare sig svenska förelag deltar eller inle. Även om förelags deltagande i interna­tionella karteller inle alls skulle påverka ett visst lands marknad kan deltagandet strida mot internationella överenskommelser som landet träf­fat.

Frågan om internationella karteller har nyligen behandlats av näringsut­skottet (NU 1981/82:2).

För egen del vill jag uttala följande.

Ett kraftfullt samarbete på det internationella planet för alt förhindra eller undanröja skadliga konkurrensbegränsningar som sträcker sig över gränserna är enligt min mening av stor vikt. Delta gäller oavsett om del i sådana fall rör sig om karteller eller andra former av konkurrensbegräns­ningar. Del är här inte fråga om att hejda endast sådant som får skadlig verkan också i Sverige. Överhuvud är det av stort värde för oss alt konkurrensen även internationelll är effektiv. Då Sverige utgör en liten del av det internationella samfundet är upprätthållandet av principen om en fri världshandel av omedelbar betydelse också för vårt land. Av dessa skäl bör vi vara aktivt engagerade för denna sak. Åtgärder som främjar frihan­deln och motverkar skadliga konkurrensbegränsningar kan därmed sägas tjäna samma syfte.

De problem som kan möta vid isolerade nationella lagstiftningsåtgärder mot internationella konkurrensbegränsningar av skadlig art är påtagliga och belyses av vad jag har anfört tidigare (3.6.2). Vi bör alltså med kraft stödja ansträngningarna för att få fram internationella överenskommelser med syfte alt effektivt motverka skadliga konkurrensbegränsningar som har räckvidd över gränserna.

1 vår konkurrenslagstiftning finns f. n. en regel som lar sikte på fall då vi bör gripa in mot vissa konkurrensbegränsningar därför att de får verkning­ar utomlands och oavsett om de får negativa effekter också här i landet. Regeln är inlagen i 6§ KBL och innebär att förhandling inte får ulan regeringens tillstånd gälla verkan utom riket av konkurrensbegränsning. Vidare anges däri alt tillstånd får meddelas endast i den mån del påkallas av hänsyn till överenskommelse med främmande makt.

 

Prop. 1981/82:165                                                  248

Konkurrensutredningen föreslår alt den nya lagstiftningen skall inrym­ma en motsvarande bestämmelse med i huvudsak samma konstruktion. Mot bakgrund av vad jag tidigare har uttalat om värdet av ett internatio­nellt samarbete på detta område finner jag det angelägel att förslaget genomförs. Den bestämmelse jag förordar finns intagen i 12 § lagförslaget.

1 detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som rör tiUämpningen av lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighel rörande pris- och konkurrensför­hållanden (UL). Beträffande lagens närmare innehåU hänvisar jag till min tidigare redogörelse (3.5.3). I avsnitt 3.8.3 har jag berört behovet av en viss ändring i UL.

Enligt UL är företagare skyldiga alt lämna de uppgifter som behövs för att främja aUmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden inom näringslivet. Av 3§ följer att skyldighet all lämna uppgift avser bl. a. en närmare angiven konkurrensbegränsning som berör vederbörandes verk­samhet och har avseende på pris-, produktions-, omsättnings- eller trans­portförhållanden. Före en ändring som vidlogs år 1972 fanns i 3§ den begränsningen att det skulle gälla förhåUanden "i riket". I prop. (1972:135) angående avtal med den europeiska ekonomiska gemenskapen, m.m. togs (s. 55f.) upp frågan om denna begränsning. Föredragande departementschefen redogjorde bl. a. för innehållet i de regler om konkur­rensbegränsningar som är intagna i artikel 23 i vårt avlal med EEC, föralom annat en förpliktelse alt ingripa mot svenska företags konkurrens­begränsningar.

Föredraganden förutsatte, alt svenska företagare skulle komma all med­verka liU att uppgörelse kan träffas i fall där otillåten konkurrensbegräns­ning ifrågasätts. Därvid pekade han dock på begränsningen i UL i fråga om förhåUanden "i riket" och anförde att denna formulering kunde medföra svårigheter vid utredning av fall i samband med EEC-avtalet. Föredragan­den förordade alt lagen skulle ändras så alt även förhållanden utom Sveri­ge kan utredas med slöd av lagen. Denna ändrades sedermera så all begränsningen "i riket" logs bort.

Del kan diskuteras huravida UL efler den nyss berörda ändringen medger exempelvis att uppgifter inhämtas från svenska företag rörande verksamhet som bedöms kunna ha verkningar utanför Sverige men inle inom det område som täcks av frihandelsavtalen med EEC och CECA. Enligt 1 § UL avser ju lagen uppgifter som behövs för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhåUanden "inom näringslivet". Det kan ligga nära till hands alt tolka saken så att sistnämnda uttryck avser del svenska näringslivet, när annat inte uttryckligen har uttalats.

Mot bakgrand av vad jag har anfört tidigare om värdet av ett internatio­nelll samarbete finner jag det vara angeläget att förtydliga regelsystemet i UL. Jag anser alt del bör klarläggas alt lagen ger slöd i vissa lägen för att inhämta uppgifter rörande internationella karteller eller sådana andra kon­kurrensbegränsningar som kan ha verkningar utomlands, oavsett om det rör sig om EG-områdel eller ej. Med ett sådant klarläggande kommer

 

Prop. 1981/82:165                                            2 §   249

Sverige att positivt kunna medverka till de internationella ansträngningar­na på detta område. Samtidigt ges härigenom de konkurrensvårdande myndigheterna ett effektivare arbelsinslramenl.

För alt nå de avsedda resultaten bör en regel om uppgiftsinhämlande i dessa fall inte begränsas till vad som följer av våra konventionsåtaganden. Också då det i övrigt är till gagn för del internationella samarbetet på detta område bör UL kunna användas. Jag tänker då särskih på samarbetet över gränserna mellan skilda länders konkurrensmyndigheler.

På sätt som f.n. gäller enligt KBL beträffande utiandsverkan bör det ankomma på regeringen att besluta om tillämpningen av de regler jag anser bör införas i UL. I likhet med övrig följdlagsliftning till den nya konkur­renslagen bör den nu aktueUa ändringen anmälas särskilt för regeringen.

4   Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättals förslag till konkurrenslag. Förslaget bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som Bilaga 4'.

5   Specialmotivering

1§

Denna lag har till ändamål att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga konkurrensbe­gränsningar.

Lagens inledande bestämmelse beskriver allmänt dess inriktning och knyter samman de konkreta reglerna i efterföljande paragrafer. Vad som närmare avses med åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar måste avgöras på grandval av lagens övriga bestämmelser.

För lagens ändamål har redovisats i avsnht 3.2.1. 1 fråga om syftet får tilläggas alt lagens skyddsintresse är en sådan konkurrens som är till konsumenternas bästa. Ytterst handlar del härvid om det totala konsu-mentkolleklivet, dvs. samhällsmedborgarna.

2§

Om en konkurrensbegränsning har skadlig verkan inom landet, kan marknadsdomstolen för att förhindra sådan verkan besluta om åtgärder enligt denna lag. En sådan åtgärd får riktas mot en näringsidkare som föranleder den skadliga verkan.

Bilagan har uteslutits här. Lagförslaget är likalydande med det som är fogat vid propositionen.

 

Prop. 1981/82:165                                            2§   250

Med skadlig verkan förslås att konkurrensbegränsningen på ett sätt som är otillbörligt från allmän synpunkt

1.    påverkar prisbildningen,

2.    hämmar effektiviteten inom näringslivet eller

3.    försvårar eller hindrar annans näringsutövning.

Paragrafen innehåller de materiella element som är förutsättningen för åtgärder som anges i efterföljande paragrafer och utgör lagens missbruks­bestämmelse. Dess närmare innebörd har ulföriigl redovisats i den all­männa motiveringen. Till denna hänvisas här i första hand.

De åtgärder som 2 § ger MD stöd för att vidta finns upptagna främst i 3-6§§. Härav framgår att, när en bestämmelse bland de sistnämnda paragra­ferna tillämpas, delta alltid sker med samtidig tillämpning av 2§, som ju utgör den grandläggande föralsättningen för att en sådan åtgärd får vidtas.

Bestämmelsen avser skadlig verkan inom landet. Företagen kan alltså genomföra konkurrensbegränsningar som får sina verkningar utomlands utan att detta kan prövas enligt huvudregeln i 2§. Av 12§ följer dock att regeringen kan besluta att prövning av fråga om åtgärd enligt 3 § i visst fall får ske i fråga om en konkurrensbegränsning med verkan utom landet. Skadlighelsbedömningen i ett sådant fall lar därvid inle sin utgångspunkt i legaldefinitionen i 2§ andra stycket ulan bestäms på annan grund, som anges i 12 §.

Åt MD överlämnas all på grundval av en formellt obunden bevisvärde­ring avgöra huruvida del föreligger en konkurrensbegränsning med skadlig verkan inom landet. Vissa principer som kan vara vägledande för värde­ringen har redovisats i 3.7.2.5 i avsnittet Bevisningen och domstolens avgörande.

Bestämmelsen kräver inte all uppsåt eller oaktsamhet förekommit hos den mot vilken åtgärd riktas med stöd av 2 § och någon av de efterföljande ingripandereglerna. Domstolens bedömning grandas alltså liksom f. n. på alt de uppställda objektiva föratsätlningarna är uppfyllda.

Av 2§ första stycket framgår all åtgärd enligt lagen tillgrips för att förhindra sådan verkan som är skadlig i lagens mening. Två situationer kan därvid förekomma. 1 den ena vidtas åtgärden för att avbryta ett ej avslutat beteende. 1 den andra kan beteendet ha upphört. Del kan också vara ovisst hur del förhåller sig därmed. Åtgärden riktas då mot ett återupptagande eller ett fortsättande av förfarandet. Härvid krävs inle all en påtaglig risk föreligger för att detta förnyas.

Bakgrunden till valet av uttrycket förhindra har belysts i avsnitt 3.3.4.2. Ullrycket markerar också alt en åtgärd enligt någon av ingripandereglerna inte får sträcka sig längre än som behövs för att avlägsna den skadliga verkan. Delta innebär dock inte alt en sådan åtgärd måste fullt ut avlägsna denna verkan för alt få tillgripas. MD kan alltså fritt inom den angivna ramen utforma ingripandels omfattning efler vad som är ändamålsenligt eller praktiskt möjligt.

 

Prop. 1981/82:165                                                        2§   251

Den beslutade åtgärden riktas mot den som är näringsidkare. Begreppet har behandlats i avsnitt 3.6.1. Termen näringsidkare har samma innebörd som enligt bl. a. marknadsföringslagen (1975:1418, prop. 1970:57 s. 90). Den omfattar var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekono­misk art. Här omfattas såväl fysiska som juridiska personer liksom statliga och kommunala organ som driver näring. Något krav på vinstsyfte finns inte.

Del är alltså en förutsättning all åtgärden riktas mot en näringsidkare. Däremot saknar del betydelse om denne driver näring med varor, tjänster, fast egendom eller andra nyltigheler.

För tillämpning av 2 § fordras inle att näringsidkaren själv har framkaUal konkurrensbegränsningen. Däremot krävs att han föranleder den skadliga verkan av konkurrensbegränsningen.

Den nu berörda åtskillnaden torde visserligen ofta sakna betydelse. I allmänhet måste det nämligen vara fråga om att en näringsidkare har vidtagit en åtgärd som är konkurrensbegränsande och som i del enskilda fallet bedöms ha skadlig verkan - exempelvis säljvägran eller prisdiskri­minering. Men i andra fall kan del förekomma konkurrensbegränsningar som inte har framkallats av den berörde näringsidkaren. Som ett exempel kan nämnas att ett förelag har kommit all få en dominerande ställning på marknaden genom att de flesta konkurrenter har lagt ned sin verksamhet. Om företaget därvid håller för höga priser eller brister i rationalisering eUer produktutveckling, kan dessa omständigheter vara alt bedöma som skadlig verkan av den konkurrensbegränsning som består i den marknadsdomine­rande ställningen.

Bestämmelsen fömtsätter dock ett kausalsammanhang mellan näringsid­karens handlande eller brist på handlande och den skadliga verkan av konkurrensbegränsningen. Detta markeras med termen föranleder. Det kan tilläggas i fråga om åtgärder som innebär missbruk av en dominerande ställning alt skadlighelsbedömningen inte utfaller annorlunda av det skälet att åtgärderna inte har bidragit till den dominerande ställningen.

2 § kan tillämpas också på del i lagen straffbelagda området. Delta utgör en ändring i förhållande till gällande rätt. Kriminaliseringen av bmltopris-sätlning (13§) och anbudskarteller (14§) innebär således inle att tillämp­ningsområdet för 2§ inskränks. Därför kan med slöd av 2§ åtgärd enligt någon av de efterföljande ingripandereglerna tillgripas mot exempelvis ett avtal som strider mot ett av de straffbelagda förbuden. Därvid kan MD slå fast att avtalet faller under förbudels objektiva rekvisit. MD kan dock välja att bedöma förfarandet självständigt, ulan att klassificera det som fallande under del straffbelagda förbudet.

Eftersom MD inte prövar huravida uppsåt eller oaktsamhet har före­kommit kan ett fällande avgörande av domstolen i nu angivna fall inle ses som ett konstaterande av att brott har förekommit.

 

Prop. 1981/82:165                                            3 §   252

3§

Marknadsdomstolen kan meddela näringsidkaren

1.    förbud att tillämpa ett visst avlal, avtalsvillkor eller annat konkur­rensbegränsande förfarande eller alt tillämpa väsentligen samma förfaran­de som del sålunda förbjudna,

2.    åläggande all tillhandahåUa en annan näringsidkare en viss vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare (säljåläggande) eller

3.    åläggande att eljest ändra ett av honom tillämpat konkurrensbegrän­sande förfarande, att i samband med ett sådant förfarande uppfyUa ett visst villkor eller att lämna viss information eller vidta annan åtgärd som mot­verkar förfarandet (rättelseåläggande).

Om den skadliga verkan innebär att ett pris med hänsyn till kostnaderna och övriga omständigheter är uppenbart för högl och saken är av större vikt, kan marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren alt under en viss lid, högst ett år, inte överskrida ett visst högsta pris (prisåläggande).

Paragrafen utgår från att en prövning enligt 2 § i del enskilda fallet har lett fram tUl att en konkurrensbegränsning föreligger, alt den har skadlig verkan inom landet och alt näringsidkaren föranleder denna verkan.

Med utgångspunkt i delta har domstolen att besluta med avseende på åtgärd. I 3 § anges medel som kan göras tvingande för svaranden, nämligen förbud, säljåläggande, rättelseåläggande och prisåläggande. Innan ett så­dant förbud eller åläggande meddelas, skall dock domstolen söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling, om inte omständigheterna talar däremot. Förhandlingsprincipen är inskriven i 4§.

Ett förbud kan avse tillämpningen av ett visst avtal, avtalsviUkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande. Allmänt gäller att MD inle skall ingripa i exempelvis rättsförhållanden mellan två parter mer än som erford­ras för att förhindra viss skadlig verkan. Är del ur en sådan synvinkel möjligt alt underlåta förbud mot ett avlal i sin helhet, bör därför förbudet begränsas till just det eller de avtalsvillkor som föranleder sådan verkan.

Ett förbud behöver inte avse ett redan träffat avtal. Fråga kan vara om erbjudna avtalsvillkor, generellt riktade till en krets personer eller uppställ­da med avseende på en viss person. Exempelvis kan det gäUa villkor i fakturor eller följesedlar eller i standardkonlrakl. Här kan del bl. a. vara fråga om sådana villkor angående prissättning eller annat som verkar diskriminerande.

Ett avtal eller annat förfarande som är all bedöma som konkurrensbe­gränsande kan också ha klälls i andra former. Del kan t. ex. gälla bestäm­melser i bolagsordningar och föreningssladgar. Vidare kan del vara fråga om branschrekommendalioner, samråd inom en föreningsstyrelse, gemen­samma förfaranden eller annan form av samverkan. Begreppet förfarande omfattar dessutom givelvis beteende eller underiålenhet som är alt hänföra tiU endast en näringsidkare. Som exempel kan nämnas diskriminerande eller på annat sä» repressiva åtgärder.

 

Prop. 1981/82:165                                                        i S   253

Det förfarande som kan träffas av ett förbud skall vara konkurrensbe­gränsande. Begreppet konkurrensbegränsning har behandlats tidigare (3.3.1.1 och 3.3.4.2). Förbudet skall träffa ett konkret handlingsmönster eUer en närmare beskriven brist på handlande. En underlåtenhet som medför skadlig verkan kan alltså inte förbjudas enligt 3 § annat än om underlåtenheten i sig kan bedömas som en konkurrensbegränsning. Som exempel kan tas vad som förut har sagts om att ett marknadsdominerande företag i sin skyddade position blir ineffektivt. Uraktlåtenheten all rationa­lisera kan då föra med sig skadlig verkan men är inte ett konkurrensbegrän­sande förfarande som kan förbjudas. Däremot kan prisåläggande enligt andra stycket komma i fråga.

Ett förbud mot ett konkurrensbegränsande förfarande kan utvidgas till att omfatta tillämpandet av väsentligen samma förfarande som det sålun­da förbjudna. 1 den aUmänna motiveringen (3.3.4.2) har detta behandlats.

Ett förbud innebär alt näringsidkaren måste upphöra med vad som har gjorts otiUålel. Därmed slår del dock öppet för denne all överväga andra handlingsmöjligheter än den förbjudna.

Domstolen kan dock även i vissa fall ålägga en näringsidkare handlings­plikt. Som tidigare har nämnts innehåller bestämmelsen en föreskrift om att MD kan meddela näringsidkaren åläggande att tiUhandahålla en annan näringsidkare en viss vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor sotn motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare. Detta säljåläggande utgör en motsvarighet till 21 § KBL. Någon ändring i förhållande till vad som har uttalats i förarbetena till 21 § (se 3.3.4.2) ligger inte till grund för bestämmelsen, frånsett alt den täcker mer än som omfattas av 21 § KBL, vilken är begränsad till försäljning av förnödenhet.

3 § första stycket ger slutligen befogenhet för MD att meddela rättelse­åläggande. Här gäller det ett åläggande för näringsidkaren all eljest ändra ett av honom tillämpat konkurrensbegränsande förfarande, att i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst villkor eller att lämna viss information eller vidta annan åtgärd som motverkar förfarandet.

Rätlelseinstilulel är nytt i förhållande till konkurrensutredningens för­slag. I den allmänna motiveringen (3.3.4.2) har bestämmelsens innebörd redovisats och praktiska exempel lämnats. Föreskriftens syfte markeras med termen rättelseåläggande. Som har nämnts finns del en naturlig ram för vad ett sådant åläggande får gå ut på. Ramen utgörs av åläggandets samband med förbudslekniken och karaktär av komplement till denna. Syftet är att korrigera ett av en näringsidkare tillämpat konkurrensbegrän­sande handlingsmönster, för alt motverka sådana negativa verkningar av detta som skadlighetsbegreppet omfattar.

De situationer där rättelseåläggandet kan vinna tillämpning är av vari­erande art. TiU en början inriktas föreskriften på att någon skall ändra ett av honom tillämpat konkurrensbegränsande förfarande. Är det i ett sådant faU mer naturligt alt meddela ett förbud bör så ske. Här kan hänvisas till

 

Prop. 1981/82:165                                            3§   254

vad som har uttalats i den allmänna motiveringen. Meddelas ett rättelse­åläggande som går ut på ett ändrat beleende innebär detta i princip alt MD anser alt det konkurrensbegränsande förfarandet kan tillålas fortsätta om del förändras på ett sätt som domstolen finner förhindra den skadliga verkan. Som ett exempel kan tas alt den tid, under vilken en konkurrens­klausul (avtalsenligt åtagande att inte ta upp en konkurrerande verksam­het) gäller, förkortas för alt motverka skadlig verkan av klausulen.

3§ första stycket 3 andra ledet tar också sin utgångspunkt i att det konkurrensbegränsande förfarandet kan få fortsätta men ulan särskild förändring. 1 stället bedömer MD i detta fall att uppfyllandet av ett visst viUkor är tUlfyllest för alt förhindra den skadliga verkan. Detta kan exem­plifieras med att ett karteUsamarbete i prissältningsfrågor får fortsätta på villkor att kartellens medlemmar upplyser sina kunder om all medlemmar­na samarbetar.

Det tredje ledet i samma stycke har utformats bl. a. för alt läcka del fall att det konkurrensbegränsande förfarandet upphört eller kommer att upp­höra. För alt förhindra den skadliga verkan som kan kvarstå kan del vara nödvändigt att ålägga näringsidkaren att lämna viss information. Ett exem­pel som har nämnts i den allmänna motiveringen är att en branschförening, som har försökt få till stånd en enhetiig lägstprissätlning, upphör eller tvingas upphöra med detta. Här kan del behövas en skyldighet för för­eningen att skrtftligen underrätta medlemmarna om alt prissättningen i fortsättningen är fri. Också annan åtgärd i liknande riktning kan behövas för all neutralisera verkningarna av ett konkurrensbegränsande förfaran­de.

Nuvarande prisåläggande har i 3 § andra stycket getts en motsvarighet i konkurrenslagen. Dess sakliga innebörd är i det väsentliga oförändrad, på sätt som framgår av avsnitt 3.5.7.1 förhållande till konkurrensutredningens förslag sker den ändringen all MD och inle regeringen beslutar om prisin­grepp.

Var och en av åtgärderna enligt 3 § kan tUlgripas ensam eller i förening med en eller flera av de övriga åtgärderna.

Alt en särskild omsorg krävs vid utformningen av förbud eUer åläg­gande är givet. Den situation domstolen har haft alt pröva måste tydligt beskrivas i beslutet. Vid avfallandet av förbud dier åläggande måste klart anges såväl vad som är förbjudet eller ålagt som under vilka förutsättningar förbud eUer åläggande gäller. Som har nämnts tidigare får förbud eller åläggande inte göras mer vittgående än som fordras.

Hinder möter inle mot att förbud utformas så att däri, dvs. inom ramen för förbudet, anges villkor under vilka förbudet inte gäller.

Förbud och åläggande kan begränsas till alt gälla viss lid, om detta är tillräckligt. Det kan i vissa situationer framstå som mindre lämpligt att binda en viss näringsidkares handlingsfrihet långt fram i tiden, bl. a. om marknadssituationen då kan antas bli förändrad. Det är alltså viktigt all de

 

Prop. 1981/82:165                                            4 §   255

rättstillämpande myndigheterna i sitt arbete särskilt uppmärksammar frå­gan om behovet av tidsbegränsning beträffande förbud och åläggande.

Ett förbud mot ett visst avtal eller avtalsviUkor kan inverka på rättsför­hållandet mellan parterna. Frågor som rör giltigheten av avlal i sådana fall har behandlats i avsnitt 3.8.1.

I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

4§

Innan förbud eUer åläggande enligt 3 § meddelas, skall marknadsdomsto­len söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling, om inle om­ständigheterna talar däremot.

Förhandhngsinslagel har samma innebörd som enligt gällande rätt. Fast­än MD fritt får sätta upp förhandlingsmålel, dvs. del beleende som dom­stolen bör söka få företaget alt övergå till, ligger del i sakens natur all lagstiftningens syfte och skyddsintressen bildar en ram för vUka beteenden som kan komma i fråga. Däremot begränsas förhandlingsbefogenheten inte till de situationer då förbud eller åläggande enligt 3§ får meddelas. För­handlingen kan omfatta också en ordning som på annat sätt förhindrar den skadliga verkan. Därvid kan det bl. a. gälla också sådana åtaganden från företagets sida som 3 § inte ger medel alt tvinga fram i det enskilda fallet. Del kan t. ex. vara fråga om alt avlägsna hinder som finns för nyetablering, effektivitetsfrämjande åtgärder eller ett annat beteende som gör alt den skadliga verkan av det i ärendet fastslagna konkurrensbegränsande förfa­randet kan förhindras.

Frågan om när del är lämpligt att i första hand tillgripa förhandling som åtgärd för all förhindra den skadliga verkan bör prövas av MD mot bak­grund av dels erfarenheterna av hittillsvarande rättstillämpning, dels de vidgade ambitioner som den nya konkurrenslagen representerar. Ål MD bör anförtros att utforma praxis härvidlag. Vissa allmänna principer har dock angetts i avsnitt 3.3.2.1. Till komplettering kan sägas följande.

Ett viktigt inslag vid bedömningen är önskemålet att tUlgängliga resurser skall användas så effektivt som möjligt. Därvid är del inte endast fråga om del allmännas ulan även om företagens resurser. Ett felaktigt användande av möjligheten till åtgärder enligt konkurrenslagen torde i båda fallen komma att utmynna i nackdelar för konsumenterna. Delta kan visa sig på flera olika sätt. Till en början kan del röra sig om alt ingripanden enligt konkurrenslagen eftersatts på andra, angelägnare områden inom näringsli­vet. Vidare kan det inträffa all lösningar, som förelagen påtvingas, vållar onödiga stelheter och beslutssvårigheler som går ut över konsumenterna i form av effektivitetsförluster, prishöjningar m. m. Därför bör det vara en strävan för NO och MD att finna lösningar som är företagsanpassade, när detta är till gagn för konsumenterna. Å andra sidan får man som nyss har berörts uppmärksamma frågan om resursåtgång och prioriteringar. 1 vissa

 

Prop. 1981/82:165                                                   5-9 §§   256

fall kan en avvägning mellan dessa faktorer leda till att förhandlingsingri­pandet framstår som mindre välmotiverat än tvångsåtgärder. Men det kan också förhålla sig så alt förhandlingsprincipen i ett visst ärende tillämpas till en början, tiU dess MD har huni.il överblicka möjligheterna till lösning den vägen.

Det är inte möjligt att på detta område ge en mer konkret vägledning för prövningen av enskilda fall. Här får dock erinras om att lagen är så utformad, att MD i fråga om konkurrensärenden i allmänhet alllid har all först ta StäUning tUl om ett ingripande genom förhandling bör ske, innan tvångsåtgärder kan tillgripas. I den bemärkelsen kan en förhandlingsprin­cip sägas vara förstahandsallernalivet. Samtidigt kan del, i fall som är mer uppenbara och som kanske starkt avviker från grundläggande principer och skyddsintressen för konkurrenslagen, stå klart att ett förhandlingsin­gripande inte skulle vara lämpligt eller rent av vore stötande. Som har berörts tidigare (3.3.2.1) kan det här alltså vara påkallat att direkt gå över till en tvångsåtgärd. Som exempel kan nämnas en skadlig säljvägran av stor betydelse för del missgynnade förelaget och där den som vägrat sälja framstår som mindre benägen att finna den bästa lösningen.

Även andra omständigheter får vägas in i bilden. Hit hör om ett förhand­lingsingripande synes vara bättre ägnat att förhindra skadlig verkan än en tvångsåtgärd.

Del nu anförda har tagit sikte på förhandling som inte gäller förelagsför­värv. I övrigt kan på denna punkt hänvisas till vad som har uttalats i den allmänna motiveringen (3.3.2.1). I fråga om företagsförvärv finns ett obli­gatoriskt förhandlingsinslag, motiverat i avsnitt 3.3.4.3 och inrymt i 5 § första stycket i det remitterade förslaget.

5-9 §§

Dessa paragrafer innehåller särskilda regler om företagsförvärv. Regler­na har sin plats inom ramen för ett enhetligt system mot missbruk genom konkurrensbegränsning. För sin tillämpning föratsätter dessa regler alt marknadsdomstolen vid prövning enligt 2 § har funnit att en konkurrensbe­gränsning av den i 5 § första stycket angivna arten föreligger, att denna har skadlig verkan inom landet och att näringsidkaren föranleder denna ver­kan.

För bestämmelsernas närmare innebörd hänvisas i första hand till den allmänna motiveringen. Däratöver görs här vissa kompletterande uttalan­den av i första hand mer teknisk natur.

5 §

Består i faU som avses i 2 § konkurrensbegränsningen i alt näringsid­karen, genom att göra ett visst företagsförvärv, får en dominerande ställ­ning på marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet eller förstärker en redan dominerande ställning, skall marknadsdomstolen söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling. Är saken av särskild vikt från

 

Prop. 1981/82:165                                                   5-9 §§   257

allmän synpunkt, får förhandlingen syfta till alt näringsidkaren skall avslå från förvärvet.

Med företagsförvärv avses i denna lag förvärv av förelag som driver verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. TUl företagsför­värv hänförs vidare fusion.

Första stycket tiUämpas även i fall då näringsidkaren är en av fiera näringsidkare som sammanhålls av gemensamma ägarintressen eller på annat sätt och som genom hans förvärv får eller förstärker en dominerande ställning på marknaden.

Första stycket

Kontrollen av företagsförvärv utformas här som ett specialfall. Beslår i fall som avses i 2 § konkurrensbegränsningen i att näringsidkaren, genom att göra ett visst förelagsförvärv, får en dominerande ställning på markna­den för en vara, tjänst eller annan nyttighet eller förstärker en redan dominerande ställning, inträder en av förutsättningarna för åtgärd enligt 5 § första stycket. Ytterligare sådana är alt konkurrensbegränsningen på sätt som följer av 2 § har skadlig verkan inom landet och att näringsidkaren föranleder denna verkan.

Begreppet näringsidkare har förklarats under 2 §. Innebörden av be­greppen vara, tjänst eller annan nyttighet har kommenterats i avsnitt 3.6.1.

I den allmänna mofiveringen (3.3.2.2) har beträffande begreppet mark­naden redovisats vissa uttalanden av konkurrensutredningen om faktorer som bör uppmärksammas vid avgränsningen av marknaden. Också i ett senare avsnitt, 3.3.4.3, berörs denna fråga. Vad del gäller är att i det enskilda fallet finna vad som är den relevanta marknaden för den i ärendet aktuella nyttigheten. Frågan om en sådan avgränsning är aUmänl uppmärk­sammad vid tillämpningen av skilda länders konkurrenslagstiftningar saml i den marknadsrätlsliga litteraturen. Här kan hänvisas till konkurrens-utredningens betänkande s. 250, 254, 359 och 399.

Marknadspositionen - ställningen - för ett förelag bestäms lUl en början i princip av vilka nyltigheler som för köparna i realiteten är ägnade att vara utbytbara mot företagels nyttighet genom att uppfylla samma eller likvärd funktion. Annorlunda uttryckt bestäms ställningen av bl. a. antalet verkliga konkurrenter samt deras storlek och styrka. Detta förhållande kan uttryckas i marknadsandelar. En dominerande ställning kan föreligga även när ett företag inle har den större andelen av marknaden.

För bestämmandet av den relevanta marknaden krävs vidare i allmänhet en geografisk avgränsning.

En dominerande ställning har givetvis en monopolist. Men begreppet täcker också det förhållandet att ett företag behärskar en så stor del av en marknad alt företaget dominerar denna. Dominansen kan grundas på en helt övervägande marknadsandel. En sådan krävs dock inle om ett företag ändock kan agera utan alt behöva la nämnvärd hänsyn till konkurrenters och potentiella konkurrenters reaktioner. 17   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

Prop. 1981/82:165                                        5-9 §§   258

Allmänt kan om marknads- och dominansbegreppen sägas att de be­stäms av de ekonomiska realiteter som föreligger i del prövade ärendet. För ett förelag är det nödvändigt alt rätt känna sin marknad och därmed sina verkliga konkurrenter. Bl. a. måste ju företagel söka förutse följderna av prishöjningsbeslul, t. ex. om köparna har möjlighet alt gå över till alternativa nyttigheter, andra produktvarianter m.m. Den reella konkur­rens som företaget har att möta blir därmed en faktor som avgränsar den relevanta marknaden. De konkurrensvårdande myndigheterna har, såsom anförts i den allmänna motiveringen (3.3.4.3), en mångårig och omfattande erfarenhet av denna bedömningsfråga samt av frågan om alt därefter pröva ett förelags styrkeförhållande, aUtså dominansfrågan.

Första stycket täcker även del fallet att en näringsidkare genom att göra visst företagsförvärv förstärker en redan dominerande ställning. Därmed avses givetvis förvärvarens ställning.

Är föratsätlningarna enligt 5 § första stycket uppfyllda, skall marknads­domstolen söka förhindra den skadliga verkan genomförhandling. På sätt som har framhållits i den aUmänna motiveringen kan därvid komma i fråga att få till stånd en ordning som förhindrar den skadliga verkan utan att detta sker i den formen att förvärvaren förmås att avstå från företagsför­värvet. Här kan hänvisas till vad som har uttalats i anslutning till bl. a. 4 § och i den aUmänna motiveringen (3.3.4.3). Som framgår av 5 § första stycket är förhandhngsinslagel obligatoriskt, till skillnad mot vad som gäller enligt 4 §.

1 vissa fall kan det enligt MD:s bedömning vara påkaUat att söka få till stånd ett avstående från förvärvet. Enligt vad som har anförts tidigare (3.3.3.2 och 3.3.4.3) bör del därvid vara en föratsättning att saken är av särskild vikt från allmän synpunkt. Endast de verkligt angelägna fallen bör mötas av ett sådant ingripande.

Från geografisk synpunkt ligger i begreppet särskild vikt till en början alt marknaden är landet eller en stor del av landet. Den geografiska utbred­ningen behöver dock inle vara så stor, om marknaden har en betydelsefull andel av befolkningen. Så får främst anses vara fallet med storstadsre­gioner. Men också i övrigt gäller kravet på all saken skall vara av särskUd vikt från allmän synpunkt, exempelvis för alt den angår myckel väsentliga samhäUsintressen med avseende på produktionen eller distributionen av en nyttighet som direkt eller indirekt berör en bred grupp av befolkningen inom landet.

Vid bedömningen av frågan om huruvida en förhandling bör gå ut på ett avstående från det aktuella företagsförvärvet finns del en rad omständighe­ter att beakta, bl. a. följderna för säljaren om förvärvet inte sker. Också andra konsekvenser måste uppmärksammas. Hit hör det svenska närings­livets förmåga att hävda sig i den internationella konkurrensen. Dessa frågor har belysts i den allmänna motiveringen (3.3.3.2 och 3.3.4.3).

Vid övervägandena måste också uppmärksammas praktiska aspekter.

 

Prop. 1981/82:165                                        5-9 §§   259

bl. a. frågan om förvärvet har fuUbordals och, i så fall, om hur långt del förvärvade har integrerats i förvärvarens organisation, samt konsekvenser för berörda parter och andra intressenter av ett förbud mot förvärvet i de fall då en långtgående sammansmältning har hunnit ske. I konkurrens­ulredningens betänkande (bl. a. s. 358 f., 363 ff.) belyses detta.

Rekvisitet särskild vikt från allmän synpunkt anger också all saken vid en konkurrenspolitisk bedömning har en sådan grad av betydelse, sett ur konsumentkolleklivets synvinkel.

Andra stycket

Begreppet företag används inte sällan i lagstiftning. Här kan erinras om bl. a. bestämmelserna i 35 § 3 mom. kommunalskalldagen (1928:370), 31 § semesterlagen (1977:480), I § lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utiändskl förelag att idka näring här i riket, 1 § lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten all sluta svenskt handelsbolag m.m. samt 28 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

I företagsbegreppet ligger tUl en början all det är fråga om yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk art, dvs. näringsverksamhet. Verk­samheten som sådan kallas ofta rörelse, som kan ha skilda rörelsegrenar, och den som driver den näringsidkare (tidigare ofta benämnd företagare), vare sig vederbörande är juridisk eller fysisk person. Det förekommer all termen förelag används synonymt med begreppet näringsidkare. Med före­tag avses då således juridisk eller fysisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art.

Där företag används som liktydigt med näringsidkare är det mestadels fråga om alt beskriva förelagels handlande i ett visst avseende. 5 § andra stycket tar emellertid sikte, inle i första hand på förvärvaren ulan på del förvärvade företaget i dess egenskap av objekt för förvärvet. I begreppet företagsförvärv ligger därför följande. När förvärvet avser en juridisk persons verksamhet menas övergång av äganderätten till den juridiska personen. Sådan övergång kan ske genom förvärv av exempelvis aktierna i ett bolag. När del åter är fråga om förvärv av rörelse som drivs av en fysisk person avses övergång av hela denna verksamhet. Beslår den av fiera rörelsegrenar eller motsvarande avses således samtliga. Del är i de nu berörda fallen alltså fråga om vad som kan kallas totala förvärv.

Enligt 5 § andra stycket likställs med företagsförvärv andra förvärv avseende företag, förvärv som kan vara partiella och således inte avse hela företaget.

Med förvärv av aktier avses aktier i alla slags aktiebolag och inle bara sådana bolag som omfattas av aktiebolagslagen (1975:1385).

Förvärv av emissionsbevis (teckningsrättsbevis, delbevis och vissa ak-tiebrevskuponger) omfattas inle i sig. Dessa handlingar är nämligen av­sedda alt vara kortlivade. När en sådan byts mot aktie sker tekniskt sett ett förelagsförvärv, i bestämmelsens mening.

 

Prop. 1981/82:165                                                   5-9 §§   260

Också förvärv av andel i handelsbolag räknas som förelagsförvärv. Uttrycket handelsbolag har samma innebörd som enligt lagen (1980: 1102) om handelsbolag och enkla bolag. Även kommanditbolag omfattas därför.

Själva insatsen i ett handelsbolag kan bestå i egendom som faller inom begreppet förelagsförvärv, t. ex. del av en rörelse. Därmed gör bolaget i egenskap av juridisk person ett förelagsförvärv.

Vidare gäller det förvärv av rörelse eller del av rörelse.

Begreppet rörelse används ibland, som nyss berördes, som beteckning för den verksamhet som en näringsidkare bedriver. 1 fråga om verksamhet som bedrivs av ett bolag eller annan juridisk person, regleras här det fallet all den juridiska personen överlåter sin verksamhet eller del därav. En sådan företagsövergång avseende juridisk person som sker genom byte av ägare till denne täcks redan av begreppet förvärv av företag. 1 fråga om näringsverksamhet, som bedrivs av fysisk person, kan begreppen förelag och rörelse sammanfalla.

Partiella förelagsförvärv som avser del av rörelse läcks också av andra stycket. Detta gäller vare sig en juridisk eller en fysisk person är överlå-lare. I regel torde förvärv av detta slag gälla en mer eller mindre frislående rörelsegren, men också andra förvärv som avser del av rörelse omfattas av termen företagsförvärv. Begreppen rörelse och del av rörelse finns även i annan lagstiftning, exempelvis i 5 a § lagen (1916: 156) om vissa inskränk­ningar i rätlen alt förvärva fast egendom m. m.

Till belysning av de i 5 § andra stycket konkurrenslagen intagna begrep­pen rörelse och del av rörelse kan erinras om vad departementschefen uttalade i propositionen (1973:72 s. 10) med förslag till 5 a § nyssnämnda lag. Där anfördes att begreppen omfattar både rena industriföretag och tjänsleproducerande förelag eller serviceföretag, exempelvis konsultby­råer samt varuhandelsföretag eller företag som bedriver försäljning av varor men inte idkar industriell verksamhet. Också förvärv av del av industriell verksamhet eller del av annan rörelsegren inbegrips. Med för­värv av industriell verksamhet eller rörelsegren avses förvärv av en eller flera enheter inom företaget. Överlåtelse av viss del av produktionen eller produktionsapparaten hör således hit. Om företaget exempelvis inom sin verksamhet förfogar över avdelning eller enhet som bedriver forskning eller annan utvecklingsverksamhet eller som sysslar med att utarbeta nya administrativa ratiner för företaget, innebär överlåtelse av denna avdel­ning eller enhet all del av rörelse övergår till förvärvaren. Å andra sidan faller överlåtelse av maskiner o. d., som inte har samband med överlåtelse av verksamheten, normalt utanför bestämmelsens tillämpningsområde. Om anställd personal i företaget i samband med avvecklingen övergår i del förvärvande rättssubjektets tjänst, torde detta utgöra ett starkt slöd för att ett förvärv av verksamheten föreligger i paragrafens mening, uttalade departementschefen slutligen.

En överlåtelse som enbart avser immateriell egendom bör normall inle

 

Prop. 1981/82:165                                        5-9 §§   261

anses innebära överlåtelse av rörelse eller del därav. Del kan dock länkas fall när vid en helhetsbedömning en sådan överlåtelse framstår som själva kärnan i verksamheten eller en grandval för denna. 1 detta eller i ett liknande fall kan överlåtelsen på grand av sina effekter vara all jämställa med övergång av själva verksamheten eller del därav.

Förvärv av rörelse eller del av rörelse kan förekomma i samband med s. k. joinl venlures. Därmed avses att näringsidkare gemensamt bedriver viss verksamhet. Ett sådant samarbete kan ske inom ramen för ett tredje rättssubjekt — nybildat eller redan befintligt - som är juridisk person varöver partema skaffar sig rådighet genom förvärv av aktier eller andelar. Den juridiska personens förvärv av fiUskjuten egendom räknas därvid som förelagsförvärv.

Sker samarbetet mellan parterna i enkelt bolag, utgör detta inle ett rättssubjekt. Bolaget kan således inle räknas som ägare - och alltså inle heller som förvärvare - av bolagstillgångarna, dvs. de tillgångar som enligt bolagsmännens avlal skall användas för bolagsändamål eller som har till­förts under bolagets verksamhet. Dessa tillgångar anses alltså tillhöra de enskilda bolagsmännen som därvid kan i större eller mindre utsträckning individuellt vara ägare till del av tillgångarna, när bolagsavlalel inle inne­bär annat. Men det kan också vara så all äganderätten inle tillkommer bolagsmännen individuellt utan gemensamt. Här kan vara fråga om sam-äganderätl efler bestämda bråkdelar tiU viss egendom. Dock kan del även förhålla sig så alt bolagslillgångarna eller viss del av dessa utgör en av olika objekt sammansatt förmögenhetsmassa som är föränderlig till innehåll och omfattning. Bolagsmans rätt är då all uppfatta som en anddsrält i den varierande förmögenhetsmassan i dess totalitel. Här föreligger en egen­domsgemenskap meUan bolagsmännen.'

Om individuell egendom — t. ex. del av rörelse — i fall som de nu nämnda övergår till att ägas av bolagsmännen gemensamt med samägan­derätt eller i egendomsgémenskap, sker ett förelagsförvärv i konkurrensla­gens mening.

Det kan anmärkas all utrymmet för enkla bolag har minskats genom den nya bolagslagsliftningen. Här kan hänvisas till 1 kap. lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (prop. 1979/80:143, LU 1980/81:4, rskr 1980/81:39).

Till företagsförvärv enligt 5 § hänförs vidare/«.?ic»/i.

En fusion enligt 14 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) sker genom all ett aktiebolag (överlåtande bolag) upplöses utan likvidation och dess tillgång­ar och skulder övertas av annat aktiebolag (överlagande bolag). Del kan vidare vara fråga om fusion varigenom två eller flera aktiebolag (överlå­tande bolag) förenas genom att bilda ett nytt aktiebolag, som övertar deras tillgångar och skulder mot aktierna i det övertagande bolaget. Dessa typer

' Se Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, Stockholm 1955, s. 376 ff.

 

Prop, 1981/82:165                                        5-9 §§   262

av fusion, kallade absorplion respektive kombination, omfattas således av bestämmelsen. Denna täcker formellt även det fall all ett moderbolag äger samtliga aktier i ett dotterbolag och att avlal träffas om en fusion i den formen att dotterbolaget skall gå upp i moderbolaget.

Vidare hänförs genom fusionsbegreppel i 5 § fusion enligt 96 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar till förelagsförvärv.

En sådan fusion mellan ekonomiska föreningar som del här är fråga om har den formen att den ena föreningen (överlåtande föreningen) uppgår i den andra föreningen (övertagande föreningen) på så sätt all dels medlem­marna i den överlåtande föreningen blir medlemmar i den övertagande föreningen, dels den övertalande föreningen ulan likvidation upplöses samt alla dess tillgångar och skulder övertas av den överlagande förening­en.

En förening av denna art har till ändamål all främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk, dvs. affärsmässigt, bedriven verksamhet. Endast de föreningar som är kooperativa kan registreras enligt lagen om ekonomiska föreningar. Av detta krav följer att medlem­marna personligen skall delta i verksamheten som avnämare (t. ex. konsu­mentförening) eller leverantörer (exempelvis mejeriförening) eller med egen arbetsinsats (t. ex. stadsbudsförening). Det kan också vara fråga om begagnande av föreningens tjänster (avdsdjurförening är ett exempel) eller annat liknande. Denna kooperativa natur innebär att en ekonomisk för­ening i praktiken endast kan förvärvas genom fusion med en annan ekono­misk förening som därtill måste bedriva likartad verksamhet. Det är nämli­gen knappast tänkbart all någon genom förvärv av andelar i en förening kan förskaffa sig den praktiska majoriteten på föreningsstämman och där­med kontroUen över föreningens rörelse. Enligt lagen om ekonomiska föreningar äger för övrigt varje medlem endast en röst, om annat inle föreskrivs i stadgarna.

Förvärv som bör omfattas av 5 § beträffande ekonomiska föreningar är därför fusion enligt 96 § lagen om ekonomiska föreningar och inte förvärv av andelar i sådana föreningar.

5 § tar sikte påförvärv. Därmed avses övergång av äganderätt från ett rättssubjekt till ett annat. Upplåtelse av nyttjanderätt faller därför utanför legaldefinitionen i 5 § andra stycket.

Det saknar vid tiUämpning av lagrummet betydelse om ett företagsför­värv sker mot vederiag eller inte.

Reglerna om prövning av förelagsförvärv avser näringslivet i dess hel­het. Således omfattas också bl. a. förvärv av aktier i bankaktiebolag, finansbolag och kredilakliebolag. Vidare inbegriper del tidigare kommen­terade begreppet fusion jämväl fusioner enligt lagen (1955:416) om spar­banker och lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen.

Lagstiftningen på del nu nämnda området innehåller bestämmelser som utgör en form av kontroll av företagsförvärv, inbegripet fusioner. Till-

 

Prop. 1981/82:165                                        5-9 §§   263

slåndsprövningen görs av regeringen eller i vissa fall av bankinspektionen. De intressen som skall beaktas vid förvärvskonlroUen enligt den nya konkurrenslagen bör givetvis tillgodoses också på bankområdet. Banklag­stiftningen synes i och för sig kunna ge ett utrymme för att tillgodose sådana intressen. Del kan därför ifrågasättas om konkurrenslagens för­värvsregler behöver omfatta även bankområdet. Med hänsyn till att kon­kurrensintressen inle särskilt berörts vid tillkomsten av nuvarande bank­lagstiftning torde bankområdet inle nu böra undantas. 1 lagrådsremissen har därför inte gjorts ett sådant undanlag. Denna fråga bör dock prövas ånyo, om del blir närmare klartgjorl all banklagstiftningens konlrollregler tillgodoser även konkurrenslagens skyddsintressen. I banklagsutredning­ens uppdrag ingår bl, a. all överväga behovet av riktiinjer för bankinspek­tionens verksamhet i frågor som avser banksektorns företagsstruktur. Jag utgår från att utredningen i del sammanhanget kommer att behandla även den fråga som jag här har tagit upp.

På försäkringsrörelseområdet gäller alt försäkringsinspektionens till­stånd krävs för ett försäkringsbolags övertagande - helt eller delvis - av ett annat bolags rörelse. Däremot finns f. n. inte någon särskilt kontroll av försäkringsaktiebolags förvärv av aktier i annat försäkringsbolag. Om re­sultatet av försäkringsverksamhelskommilténs arbete ger anledning till det kan del — till undvikande av en dubblerande kontroU - senare bli aktuellt att också pröva frågan huruvida försäkringsrörelseområdet kan undantas från konkurrenslagens förvärvsregler.

Enligt 5 § andra stycket förutsätts att del förvärvade företagel driver verksamhet inom landet. Därför omfattas i princip inte svenska eller utländska förelags förvärv av förelag som driver verksamhet endast utan­för Sverige.

1 begreppet företagsförvärv ingår även sådana förvärv inom landet som utländska rättssubjekt gör. Dessa förvärv kan också bli föremål för pröv­ning enligt annan lagstiftning, nämligen lagen (1916:156) om vissa in­skränkningar i rätlen all förvärva fast egendom m. m. och lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätten alt sluta svenskt handelsbolag m. m. Detta har berörts i den allmänna motiveringen.

Också i fråga om partiella förvärv och fusioner har begreppet "inom landet" motsvarande funktion. Därvid avses att verksamhet, som förvär­vet ger förvärvaren en del av, bedrivs inom landet.

Tredje stycket

Ett företagsförvärv kan göras av en näringsidkare som inte genom för­värvet ensam får en dominerande ställning på marknaden eller en förstärkt sådan ställning. Däremot kan förvärvaren ingå i en grupp företag som sammanhålls av gemensamma ägarintressen eller på annat sätt och som genom hans förvärv får eller förstärker en sådan ställning. Det kan här vara fråga om företag som till följd av ägareförhållanden har mist sin inbördes

 

Prop. 1981/82:165                                        5-9 §§   264

självständighet också fast de är skilda juridiska personer. Detta kan gälla förelag som ingår i samma koncern. Men det kan också vara bl. a. så alt en fysisk person äger aktierna i skilda företag. Eftersom konkurrensrätten måste knyta an till de sakligt relevanta ekonomiska faktorerna förs i 5 § tredje stycket denna grupp in under dominansfallet.

Begreppet "sammanhålls av gemensamma ägarintressen" fanns i nuva­rande lag i dess lydelse före en ändring år 1956 (prop. 1953: 103 s. 6 och 145 f.). Begreppet har lagils upp i 5 § tredje stycket. En utvidgning har dock skett genom att också andra typer av sammanhållande kopplingar än ägarmässiga sådana jämställs med denna. En koppling av denna art kan beslå i exempelvis en sådan finansiell makt över en grupp förelag, som i del väsentliga berövar dem deras självständighet. Del kan också gälla kontrollen över råvaruleveranserna till en grupp företag eller i andra för­hållanden med motsvarande verkningar. I uttrycket "sammanhålls" ligger att ett rättssubjekt - inom eller utom gruppen - kan bestämma innehållet i principbeslut om företagens ledning och framlid. Gruppen håUs därmed samman av ett kontrollerande inflytande som nämnda rättssubjekt kan utöva.

6 §

Har i fall som anges i 5 § en förhandling om avslående från företagsför­värvet avslutals ulan all den skadliga verkan har kunnat förhindras och finner marknadsdomstolen all förbud eller åläggande enligt 3 § inte bör meddelas eller är otillräckligt, kan domstolen förbjuda förvärvet.

Ett förbud enligt första stycket får inte meddelas i fråga om förvärv av aktier som har skett på Stockholms fondbörs eller förvärv som har skett genom inrop på exekutiv auktion. I stället får marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren all avhända sig aktierna eller den på auktionen förvärvade egendomen.

Här får erinras om all en förhandling med anledning av ett företagsför­värv kan syfta till alt förhindra den skadliga verkan på annat sätt än genom att få förvärvet all gå åter.

När MD har beslutat om förhandling enligt 5 § för alt få till stånd ett avstående från del i ärendet aktuella företagsförvärvet är därmed också i ett offentligt beslut redovisat domstolens slutsals all förvärvet får skadlig verkan. Vid en sådan bedömning och då förhandlingsingripandel ger möj­lighet till flexibla och företagsanpassade lösningar torde en hel del fall kunna klaras upp i förhandlingsomgången ulan alt tvångsåtgärder aktuali­seras. I den allmänna motiveringen (3.3.4.3) har redovisats all del dock måste finnas en möjlighet all i sista hand kunna förbjuda förvärvet. Där har också motiverats del syslem som byggs upp i 6-7 §§.

Systemet innebär till en början enligt 6 § första stycket all domstolen i fall som anges i 5 §, alltså dominansfallel, har avslutat en förhandling om avstående från företagsförvärvet utan alt den skadliga verkan har kunnat

 

Prop. 1981/82:165                                        5-9 §§   265

förhindras. En förutsättning för denna förhandlingsinriktning har då varit att domstolen funnit saken vara av särskild vikt från allmän synpunkt. Domstolen har därefter all pröva om del likafullt kan vara påkallat och tillräckligt att ingripa med förbud eller åläggande endast enligt 3 §, som ett sätt att helt eller delvis förhindra den skadliga verkan. I ärendet kan del ju vara fråga också om andra beteenden än själva förvärvet, exempelvis diskriminering som kan förbjudas med slöd av sistnämnda bestämmelse. Vidare kan förhandlingen ha gällt alternativa beteenden mot den skadliga verkan av dominanssiluationen. Härvid kan del vara en svår avvägnings­fråga vilken typ av beteende som på sikt blir mest till fördel för det allmänna. Därför kan i praktiken under förhandlingsförloppen flera mål för förhandlingen hållas öppna och vara under diskussion.

Del kan också förhålla sig bl. a. så att ett förbud mot företagsförvärvet vid den slutliga bedömningen framstår som alltför ingripande för förvär­varen eller som en alltför stel lösning. Så kan ibland tänkas vara fallet trots att förhandlingen har syftat till att näringsidkaren skall avslå från förvär­vet. Ett sådant avstående som uppnäs förhandlingsvägen kan nämligen i vissa fall ske i mer smidiga former för förvärvaren. Därigenom kan MD. kanske uppnå en från allmän synpunkt påkallad, mer förelagsanpassad lösning än vad som är möjligt förbuds vägen. Om en förhandling för av­slående från förvärvet misslyckas följer alltså därav inte med nödvändig­het att domstolen kommer att förbjuda förvärvet.

I ett visst ärende kan domstolen å den andra sidan komma fram till alt ett förbud eller åläggande enligt 3 § inte bör meddelas eller alt, om del likväl meddelas i ärendet, förbudet eller åläggandel är otillräckligt för att hindra en skadlig verkan som har koppling till dominanssiluationen och förelags­förvärvet. 1 detta läge ges i 6 § första stycket domstolen befogenhet att förbjuda förvärvet. Ett sådant förbud kan riktas såväl mot ett planerat förelagsförvärv som mot ett fullbordat sådant. Att särskilda hänsyn måste tas i fråga om fullbordade förvärv är uppenbart med tanke på de konse­kvenser förbudet i del enskilda fallet kan få för parterna och andra. Fusionskonlrollen är dock så uppbyggd att förbud m.m. om möjligt inte skaU aktualiseras i fråga om fullbordade förvärv. Denna fråga har berörts i den allmänna motiveringen och tas upp ytterligare i anslutning till 20 §.

I 6 § andra stycket regleras specialfall där det är olämpligt alt förvärvet förbjuds, med tanke på de omständigheter under vilka del har skett. De angivna fallen är till en böljan ett sådant förvärv av aktier som har skett på Stockholms fondbörs. Här kan erinras om all fondbörs verksamhet får bedrivas enbart av nämnda fondbörs och inle av fondhandlarförening (prop. 1978/79:9, NU 50, rskr 443). Vidare gäller det förvärv som har skett genom inrop på exekutiv auktion. I dessa fall får MD i stället ålägga näringsidkaren alt avhända sig aktierna eller den på auktionen förvärvade egendomen. Den tid inom vilken detta skall ske regleras i 7 § andra stycket och blir beroende av regeringens beslut.

 

Prop. 1981/82:165                                                   5-9 §§   266

Om det finns anledning att anta att man med stöd av de allmänna missbraksreglerna kan i framliden i tillräcklig mån kontrollera förvär­varen, kan det i vissa lägen vara opåkallal all vidta en så ingripande åtgärd som att förbjuda förvärvet.

Ytterligare måste beaktas att förbud eller åläggande som här avses inte far sträcka sig utöver vad som är rimligt sett i förhållande till bl. a. de ekonomiska resurser en förvärvare har, den handlingsfrihet han besitter och den praktiska möjlighet som finns att efterkomma förbudet eller åläg­gandet. Blir exempelvis de ekonomiska konsekvenserna betydande bör hänsyn tas tiU detta i skälig omfattning.

Förbud som det nu är fråga om skall var utformade så alt de antingen gäller för viss tid eller tills vidare, beroende på vad som är lämpligt. Man kan här behöva beakta om de faktiska förhållandena på en marknad kom­mer att förändras på ett betydelsefuUt sätt. En omprövning kan komma till stånd enligt 24 §.

Vid prövningen är del viktigt att ha ett tiUräckligt tidsperspektiv i fråga om konsekvenserna av ett förelagsförvärv. Tidsperspektivet har berörts i den aUmänna motiveringen (3.2).

Av 7 § första stycket framgår alt domstolens beslut blir gällande, dvs. rättsligt bindande, mot näringsidkaren endast om regeringen fastställer det.

Enligt 10 § kan MD förena ett förbud eller ett åläggande enligt bl. a. 6 § med vite. Eftersom en rättslig skyldighet att följa domstolens beslut upp­kommer endast om regeringen fastställer beslutet, är också vilels verkan suspenderad intiU dess. Vidare får erinras om den i 8 § föreskrivna ogil-tighelspåföljden.

I 22 § ges en föreskrift alt innan ett förbud eller ett åläggande enhgt 6 § eUer ett beslut av regeringen enligt 7 § meddelas, förvärvarens motpart i avtalet om företagsförvärvet skall ges tillfälle alt yttra sig. Konsekvenser­na för denne av ett förbud mot förvärvet skall ju beaktas vid prövningen. I allmänhet torde det vara lämpligt att motparten hörs på ett tidigt stadium. Vidare torde denne kunna intervenera i processen i MD.

Enligt 23 § gäUer vissa frister inom vUka domstolens beslut måste med­delas. Också för NO:s handläggning finns en sådan frist (20 §), liksom för regeringens (23 §). 121 § förskrivs särskilt om interimistiskt beslut mot att en näringsidkare fullföljer ett företagsförvärv innan ärendet har slutiigl avgjorts.

7 §

Ett beslut om förbud eller åläggande enligt 6 § blir gällande mot närings­idkaren endast om regeringen fastställer del. Beslutet skall av marknads­domstolen omedelbart underställas regeringen för prövning av fastställel­sefrågan.

Om regeringen fastställer ett beslut om åläggande enligt 6 § andra stycket, skall detta verkställas inom sex månader från det regeringen meddelade sitt beslut eller inom den längre tid som regeringen bestämmer.

 

Prop. 1981/82:165                                        5-9 §§   267

Innebörden av första stycket första meningen har nyss berörts i anslut­ning till 6 §. Om regeringen fastställer beslutet blir detta gällande mot sin adressat såsom ett omedelbart lagakraftvunnet beslut. Ogillighelspåföljd inträder därmed enligt vad som föreskrivs 18 §, om förvärvet har fullbor­dats. Är det fråga om ett planerat förvärv inträder en sådan påföljd om förvärvet trots förbudet skulle komma till stånd. Vidare blir en vilessank-lion, som beslutet omfattar, gällande. En överträdelse av den i beslutet fastställda handlingsregeln kan därmed leda till att en allmän domstol finner vitet vara försuttet och dömer ut det. Genom detta skapas på vanligt sätt en exekutionstitel.

Av 7 § första stycket andra meningen följer all MD skall underställa regeringen beslutet omedelbart. Beslutet bör expedieras i gängse ordning samma dag som det meddelas.

Innebörden av regeringens prövning har berörts i den allmänna motive­ringen (3.3.4.3). Allmänt kan om 7 § tilläggas att regeringen kan fastställa ett beslut till en viss del, om detta är möjligt och lämpligt. Ett förbud eller ett åläggande som gäller en aktiepost kan t. ex. begränsas till en del av denna, om omständigheterna föranleder delta. Vidare kan som exempel nämnas att ett förbud som gäller köp av ett förelag eller en koncern kan inskränkas till att gälla exempelvis en rörelsegren eller en division inom koncernen.

Bakgrunden till 7 § andra stycket är del tvångsläge näringsidkaren kom­mer i när vederbörande har ålagts alt avhända sig aktier eller egendom som förvärvals på en exekutiv auktion. Lagrummet säkerställer all näringsid­karen alltid har minst sex månader på sig. Denna tid kan regeringen förlänga efler vad som är lämpligt.

Om regeringen inte fastställer MD:s beslut, förblir delta rättsligt verk­ningslöst. Formellt gör regeringen inte någon ändring i det slut vartill domstolen har kommit.

8§

Ett företagsförvärv bhr ogiltigt, om regeringen fastställer marknadsdom­stolens beslut om förbud mot förvärvet.

Anledning finns att uttryckligt ange all ogiltighel följer av ett förbud mot ett förelagsförvärv. Del är nämligen angeläget all detta markeras i de fall då ett förbud mot ett planerat förvärv inte förenas med vite. I stället inträ­der ogillighelssanklionen. En sådan finns i vissa andra lagar med någon form av förvärvskontroll. Som exempel kan nämnas 5 § tredje stycket (jfr 5 a §) lagen (1916:56) om vissa inskränkningar i rätlen att förvärva fast egendom m. m., 5 § lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. och 13 § jordförvärvslagen (1979:230). Dessa författningar bygger på till­slåndsgivning beträffande förvärv.

På sätt som berördes i anslutning till 7 § blir enligt 8 § ett företagsförvärv

 

Prop. 1981/82:165                                        5-9 §§   268

ogiltigt om regeringen fastställer MD:s beslut om förbud mot förvärvet. Givelvis gäller delta endast i den utsträckning som MD:s beslut blir gäUan­de. Beslutet kan ju exempelvis fastställas endast delvis.

1 den allmänna motiveringen (3.8.1) har tagits upp vissa aspekter i fråga om giltigheten av avlal i strid mot konkurrenslagstiftningen.

Såsom där har framhållits kan med ogiltighel inle alltid förslås nullitet, dvs. avsaknad av varje rättsverkan. Så kan vara fallet om ett förvärvsavlal träffas trots all förbud mot förvärvet har meddelats. Inträder förbudssitua­tionen i StäUet efter del alt avtalet har ingåtts föreligger visseriigen inte skyldighet att prestera enligt avtalet. Ogillighelen får civilrättsligt till följd att förvärvet går åter. Avtalet behöver dock inle sakna rättsverkningar i andra avseenden, exempelvis i fråga om skyldighet att ålerbära skiftade prestationer eller om skadeståndsskyldighet.

Har ett förvärv blivit ogiltigt enligt den nu aktuella bestämmelsen kan det uppslå följdfrågor när det gäller s. k. kopplade avtal. Med detta förstås i sammanhanget sådana avtal som är grundade på all förvärvet kommer till stånd respektive har kommit till stånd. Blir förvärvsavtalet ogiltigt uppslår frågan om föratsätlningarna för att tillämpa sidoavlal.

Beträffande de nu berörda problemställningarna hänvisas till avsnitt 3.8.1. Där har som nämnts behandlats motsvarande frågor när del gäller förbud m.m. enligt 3 §.

Ogillighetspåföljden inträder när ett förbudsbeslul fastställs av regering­en, om förvärvet då har skett. Är del fråga om ett planerat förvärv kan beslutet inte få en sådan rättsverkan annat än om parterna trots förbudet fullföljer förvärvet. Eftersom det i de troligen fåtaliga förbudsfallen med all sannolikhet är fråga om just planerade förvärv och då det framstår som osannolikt att sådana förvärv fullföljs trots förbud, torde ogihighel sällan inträda.

Här bör tUlfogas alt man måste anta alt affärer av en sådan betydelse alt- förbud kan aktuaUseras normalt görs upp under medverkan av juridisk expertis. Det finns därför anledning tro att avtalen innehåller bestämmel­ser som närmare reglerar frågan om återgång för den händelse förbud mot förvärvet eller åläggande att sälja aktier m. m. skulle komma ifråga.

9§

Om regeringen finner alt ett beslut enligt 6 § inte skall fastställas, kan regeringen, om nya omständigheter eller andra särskilda skäl föranleder det, överlämna ärendet fiU marknadsdomstolen för förnyad handläggning.

För den händelse att regeringen inte fastställer MD:s beslut bör del finnas en möjlighet för regeringen att i vissa fall överiämna ärendet till domstolen för förnyad handläggning. Exempelvis kan del vid handlägg­ningen inom regeringskansliet ha kommit fram nya omständigheter som inverkat på regeringens ställningstagande, men som också kan bedömas

 

Prop. 1981/82:165                                                       // §   269

motivera fortsatt prövning i domstolen. Vidare kan del i ett visst fall vara så att MD har övervägt ingripande enligt 3 § men har funnit ett förbud mot företagsförvärvet vara en bättre lösning. När förbudsfrågan faller genom regeringens ställningslagande kan del finnas anledning alt av ett sådant skäl överlämna ärendet för domstolens förnyade prövning av frågan om ingripande med stöd av 3 §. Också andra särskilda skäl kan motivera detta.

10       §

Ett förbud eller ett åläggande enligt 3 eller 6 § får förenas med vite.

Här avses förbud, säljåläggande, rättelseåläggande och prisåläggande enligt 3 § samt förbud mot företagsförvärv och åläggande alt avhända sig det förvärvade enligt 6 §.

Vilessanktionen har kommenterats tidigare (3.3.2.1). Den kan riktas inle bara mot fysiska utan även mot juridiska personer. I de sammanhang som här är aktuella torde i fråga om juridiska personer sanktionen i allmänhet riktas mot företagel i stället för en ansvarig företrädare för detta.

Någon gräns för storleken av vitet har inte satts. Följaktligen kan vitet, om del finns skäl till delta, bestämmas till ett mycket högt belopp. Belop­pet får fastställas med hänsyn både tiU den skada som kan uppkomma om förbudet eller åläggandel överträds och tiU sådant som storleken av de ekonomiska intressen som berörs. Det bör alltså inte kunna vara ekono­miskt fördelaktigt all sätta sig över ett förbud. Beträffande myckel stora företagsförvärv kan därför också vitet bli mycket stort, om man väljer en teoretisk infallsvinkel. Från praktiska utgångspunkter torde det dock kun­na antas alt förbudsfallen blir få när det gäller förelagsförvärv.

Vitet bör inle riktas mot flera solidariskt ulan ställas särskilt till var och en av de berörda.

Av allmänna principer torde följa alt förbud eller åläggande riktal mot en statlig myndighet inte bör förenas med vite. Däremot synes det inte finnas hinder mot att förelägga en kommun vite (prop. 1970:57 s. 91).

11       §

Om förutsättningar för åtgärd enligt 3 § första stycket föreligger i ett visst fall, som ej är av större vikt, får näringsfrihelsombudsmannen vid vhe förelägga näringsidkaren, för godkännande omedelbart eller inom viss tidsfrist,

1.    förbud all tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkur­rensbegränsande förfarande eller all tillämpa väsentligen samma förfaran­de som det sålunda förbjudna (förbudsföreläggande),

2.    åläggande all tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare (säljföreläggande) eller

3.    åläggande all eljest ändra ett av honom tillämpat konkurrensbegrän­sande förfarande, alt i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst villkor eller att lämna viss information eller vidta annan åtgärd som mot­verkar förfarandet (rätldsefördäggande).

 

Prop. 1981/82:165                                           12 §   270

Godkänt föreläggande gäller som förbud eller åläggande som har medde­lats av marknadsdomstolen enligt 3 § första stycket. Ett godkännande som sker sedan den i föreläggandet utsatta lidsfristen har gått tiU ända är dock ulan verkan.

Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 3.7.3.3. Den tillämpas endast i mer uppenbara fall som inte är av större vikt. När det gäller exempelvis frågor av principiell vikt eller då ett ärende rör ekonomiskt betydande transaktioner torde sakens beskaffenhet oftast vara sådan alt förutsätt­ningar saknas för att tillämpa bestämmelsen.

Praktiskt torde 11 § komma att få särskild betydelse vid sådana fall av leveransvägran där skadligheten framstår som given. Det är inte avsikten att bestämmelsen skall användas på ett sätt som skapar en särskild praxis. Därmed är också sagt alt den i princip inte bör användas i sådana fall där det saknas vägledande avgöranden av MD.

Av lagrammet framgår alt ett föreläggande inte kan avse prissättning eller förelagsförvärv.

Ett godkännande måste avse både själva förbudet eller åläggandet och vitet. Om föreläggandel godkänns gäller del som ett beslut av MD.

Ett godkännande som lämnas sedan den i föreläggandet angivna tidsfris­ten har gått ut är utan verkan. Skulle en näringsidkare vilja godkänna ett föreläggande efter fristens utgång kan alltså detta inle ske. Ett nytt föreläg­gande måste i så fall utfärdas.

12 §

Om det påkallas av hänsyn till en internationell överenskommelse, kan regeringen, efter framställning av näringsfrihetsombudsmannen, besluta att prövning av fråga om åtgärd enligt 3 § i visst fall får ske beträffande en konkurrensbegränsning med verkan utom landet. En sådan konkurrensbe­gränsning skall anses ha skadlig verkan, om den strider mot överenskom­melsen.

Bestämmelsen har kommenterats i 3.9. Den har i stort utformats i överensstämmelse med konkurrensutredningens förslag.

Med internationeU överenskommelse avses överenskommelse som Sve­rige har ingått med annan stat eller med mellanstatlig organisation. Hit hör bl. a. EFTA-konventionen och Sveriges frihandelsavtal med EEC och CECA. Både konventionen och avtalen innehåller regler rörande konkur­rensbegränsningar.

Den ställning regeringen i visst fall lar genom alt besluta om prövning innebär inle att det i sig har slagits fast alt en konkurrensbegränsning föreligger eller all denna skall anses strida mot överenskommelsen. Rege­ringens förordnande innebär endast all frågan om huruvida så är fallet får prövas.

Av uttrycket visst faU framgår att beslut enligt paragrafen inle får gälla genereUt utan skall avse ett särskih ärende.

 

Prop. 1981/82:165                                           13 §   271

Del bör tilläggas att NO:s befogenhet enligt 11 § att pröva fråga om förbud eller åläggande i fall som ej är av större vikt inte gäller ärende som kan prövas endast med stöd av beslut enligt 12 §.

13 § En näringsidkare får inle

1.    betinga sig av en näringsidkare i ett senare led att denne vid försälj­ning eller uthyrning av en vara inom landet icke skall gå under ett visst pris eller

2.    tUl ledning för prissättningen i ett senare led inom landet ange ett visst pris vid försäljning eUer uthyrning av en vara ulan all del framgår alt priset får sättas lägre.

Bakgrunden till bestämmelsen har redovisats i avsnittet 3.4.1.

För begreppet näringsidkare har redogjorts i anslutning till 2 § första stycket.

Del pris bestämmelsen avser är s. k. fast braltopris och minimipris. Den allmänna innebörden av brattoprissättning är att en leverantör föreskriver tUl vilket pris som efterföljande led skaU vidareförsälja produkterna. Det pris som leverantören anger kan vara antingen ett fast brultopris, som varken får underskridas eller överskridas, eller ett minimipris, som får överskridas men inte underskridas. Det kan framhållas att i 13 § 1 anges själva braltoprissättningsmetoden. Punkten 2 har väsentligen till funktion att hindra kringgående av punkten 1. Sammanlaget betecknas bestämmel­sen som bruttoprisförbud, enligt rabrik i lagen.

Med visst pris avses inle bara ett i kronor uttryckt ålerförsäljningspris. Till sin funktion likvärdigt är ett pris som ställs i relation till ett annat pris. Som exempel kan nämnas ett angivande all priset inle får undersliga vad som vid varje särskild lidpunkt tillämpas av viss eller vissa näringsidkare.

Förbudet gäUer inte vertikal cirkaprissällning, dvs. vad som reellt är endast rekommendationer från leverantörens sida. Inte heller förbjuds ett s. k. maximipris, dvs. ett utförsäljningspris som i senare led får underskri­das men inte överskridas.

Del förfarande som bestämmelsen förbjuder är riktat mot näringsidkare i ett senare led. Förbudet gäller alltså vertikalt, dvs. i led såsom producent­grossist—detaljist. En grossist kan dock t. ex. köpa av en annan grossist för vidareförsäljning. Därvid befinner de sig i fråga om denna transaktion i skilda led. Förbudet täcker då alltså brultopris som anges för den först­nämnde grossisten.

Bmttoprissättning avser i allmänhet del senare ledels försäljning. Här rör det sig aUtså om ett efterföljande säljled. Också del faUet all senare led hyr ut varan, exempelvis genom s. k. leasing, läcks dock av förbudet som avser det senare ledets försäljning eller uthyrning.

Att en kommittent anger det bruttopris hans kommissionär skall hålla vid försäljning innebär inte överträdelse av förevarande paragraf. Någon

 

Prop. 1981/82:165                                                       13 §   272

försäljning från kommittenten till kommissionären äger ju inle rum efter­som äganderätten förblir hos kommhtenten intill dess den övergår till tredje man. Kommissionären befinner sig således inle i senare led. Kom-millentens åtgärd kan dock vara att bedöma som en självständig konkur­rensbegränsning med skadlig verkan och föranleda ingripande med slöd av 2och3§§.

I allmänna motiveringen (3.4.1.3) har framhållits alt del nuvarande brul-toprisförbudels grandkonslruklion bör bibehållas. I enlighet därmed anges i punkten 1 till en början alt förbudet omfattar det förhållandet all en näringsidkare betingar sig ett visst prissällningsbeleende. Detta innebär i princip uppstäUande som villkor att medkontrahenten iakttar del fast­ställda priset.

Åtgärden kan bestå i uppställandet av villkor i anbud, vid avtalsslut eller eljest. Det krävs inle all någon försäljning kommer liU stånd.

Del förhållandet all åtgärden till del yttre ges formen av önskemål eller rekommendation är givetvis inte tillräckligt för alt slraffbarhel ej skall föreligga. Avgörande är i stället vad som har varit aktivitetens verkliga innebörd. Medan vad som endast är en rekommendation, exempelvis ett cirkapris, som har nämnts faller utanför förbudet, är därför en prisangi­velse som avses vara ett minimipris förbjuden - även om den skulle betecknas som en rekommendation e.d. Att betinga sig av någon att hålla ett vertikalt cirkapris innebär således i sak alt man söker omvandla detta pris tUl ett fast pris. Detta är förbjudet.

Förbudet gäller lägstprisbindning beträffande vara. I fråga om detta begrepp hänvisas till 3.6.1.

Bestämmelsen fömtsätter att ett leveranlörsförhållande består eller åsyftas. Är så fallet finns del inte någon begränsning när del gäller den vara prisbindningen avser. Förbudet täcker inle blott det normala fallet all fråga är om vidareförsäljning av en vara i dess levererade skick. Det avser i princip också den situationen all varan efter leverans skall t. ex. förädlas, bearbetas eller som insats vara ingå i en annan produkt.

Även prisbindning som avser en annan vara som leverantörens återför­säljare saluhåller är otillåten. Vidare läcker förbudet del fallet all prisbind­ningen avser en vara som leverantörens återförsäljare själv tillverkar eller har köpt av annan. Granden för delta är all denna form av konkurrensbe­gränsning till sin art är likvärdig med de egenfiiga vidaresäljfallen.

Det är enligt punkten 2 förbjudet all till ledning för prissättningen i ett senare led inom landet ange ett visst pris vid försäljning eller uthyrning av en vara utan att det framgår att priset får sättas lägre. Denna föreskrift får ses mot bakgmnd av alt, om förbud inte gäller detta, benägenhet kan göra sig gällande all i vissa fall under skenet av obundenhet alltjämt upprätthålla just vad statsmakten har velat träffa med förbudet. Under åberopande av detta uttalade departementschefen vid 1953 års lagstiftning att förbudet borde så utformas alt företagare förbjöds alt över huvud tiU ledning för

 

Prop. 1981/82:165                                                       13 §   273

prissättningen ange visst pris såframt inle därvid kom till uttryck alt priset fick underskridas. Någon ändring innebär inle 13 § 2 på denna punkt. Innebörden av förbudet är till en början att inga som helst påtryckningar i princip får förekomma i avsikt all förmå en avnämare att upprätthålla en viss prisnivå. Därutöver gäller ett krav att del måste framgå att priset får sättas lägre, oavsett om prisangivelsen har till syfte all få till stånd en prisbindning eller inte.

Förbudet i 13 § 2 får till följd alt del företag, som exempelvis i annons, kalalog eller prislista eller på förpackning eller annat omslag anger visst ålerförsäljningspris, måste göra klart att priset får underskridas av återför­säljaren. Normall klargörs detta om del annonserade eller eljest angivna priset anges vara ett cirkapris. Det anförda innebär vidare att prisuppgifter som leverantörer lämnar vid marknadsföringen inte faller utanför förbudet därför alt de riktas till konsumenterna. Också återförsäljarna kan ju la del av exempelvis annonser. Vidare skulle förbudet annars inte bli verksamt. Rekvisitet tUl ledning för prissättningen skall alltså ges den tolkningen all del täcker också leverantörens prisangivelser vid marknadsföringen lUl konsumenterna.

Av det anförda följer även att, om en leverantör vid marknadsföring till konsumenter anger braltopriser, åtgärden i sig är förbjuden också i del fall alt leverantören har underrättat återförsäljaren om all priset får underskri­das.

Mot denna bakgrund kan som förut berörts sägas alt nu liksom enligt 1953 års lagstiftning föreskriften rörande prisangivelse till ledning vid prissättning i viss mån har karaktär av en ordningsföreskrift syftande till att hindra ett kringgående av bruttoprisförbudet i övrigt.

Bruttoprisförbudet avser inte det fallet all en leverantör gentemot en kund åtar sig alt hålla ett visst lägsta pris vid försäljning till andra kunder.

Vidare uppställs i fråga om båda punkterna i 13 § rekvisitet inom landet. Detta innebär alt vid export den exporterande utan hinder av den svenska lagstiftningen kan ange det lägsta priset vid försäljning utomlands. Å andra sidan är förbudet inle begränsat till den situationen all en leverantör befinner sig inom landet. En utländsk säljare som anger lägstpris all gälla vid återförsäljning i Sverige drabbas därför av förbudet. Av praktiska skäl kan det dock vara svårt alt ingripa i sådant fall med slöd av förbudet. Detta har behandlats närmare i bl. a. 3.6.2.

Förbudet avser en näringsidkares beleende i förhållandet till andra nä­ringsidkare. Att undantag dock görs för koncerninlerna transaktioner framgår av 15 §.

Att en sammanslutning av näringsidkare jämställs med näringsidkare följer av 29 §. En branschförening får således inte i prislista eller på annat sätt ange för medlemmarnas kunder ett gemensamt lägsta pris vid återför­säljning av medlemmarnas varor.

Enligt 16 § kan MD ge dispens från förbudet. 18   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                           14 §   274

I 34—36 §§ finns bestämmelser rörande straffansvar vid överträdelse av bruttoprisförbudet. För åtal krävs anmälan eller medgivande av NO, enligt 39 §.

1 övrigt hänvisas till avsnitt 3.4.1.

14 §

En näringsidkare får inle ingå eller tillämpa en överenskommelse med en annan näringsidkare eller i samförstånd med en sådan tillämpa ett gemen­samt förfarande eller, i syfte att så skall ske, öva påtryckning på en annan näringsidkare, om överenskommelsen eller det gemensamma förfarandet innebär alt vid anbudstävling för tillhandahållande av en vara, tjänst eller annan nyttighet inom landet

1,    någon skall avstå från all avge anbud,

2,    en anbudsgivare skall avge högre anbud än en annan eller

3,    samarbete annars skall förekomma i fråga om anbudssumma, förskoll eller kreditvillkor.

Första stycket gäller ej i fråga om en överenskommelse eller ett gemen­samt förfarande som

1.    har sin grund i att flera näringsidkare tillhandahåller en vara, tjänst eller annan nyttighet genom en särskild juridisk person med för dem gemensamma funktioner (säljorganisation) eller

2.    innebär all näringsidkare går samman för samfälld prestation med gemensamt anbud eller i den formen alt någon av dem medverkar som underleverantör till anbudsgivare.

En näringsidkare som har ingått eller tillämpat en sådan överenskom­melse eller tillämpat ett sådant gemensamt förfarande som avses i första stycket men som är tillåtet enligt andra stycket skall, om han lämnar anbud i en anbudstävling som berörs därav, senast när anbudet avges skriftligen lämna uppgift om detta till den som anbudet skall riktas till.

Allmänt hänvisas för innebörden av paragrafen till vad som tidigare (3.4.2) har uttalats.

Första stycket

Begreppet näringsidkare har kommenterats i anslutning till 2 §.

De förbjudna formerna av åtgärder är således till en början att man ingår eUer tiUämpar en överenskommelse, i de avseenden bestämmelsen beskri­ver.

Av detta framgår alt förbudet till en början träffar sådan samverkan som är avtalsbunden eller i övrigt omfattas av en överenskommelse. Enligt bestämmelsen är redan avtalsslutet otillåtet. Efter mönster av anbudskar­tellförbudet i 3 § KBL har i bestämmelsen såsom otillåtet vidare angetts att man tillämpar överenskommelsen, dvs. praktiskt handlar i enlighet med denna. Del anförda gäller oavsett om överenskommelsen är bindande eller ej.

Men ett samarbete behöver inle grundas pä formliga avtal eller överens­kommelser i övrigt, skriflhga eller muntliga. Det kan nämligen också inträffa att flera näringsidkare utan förpliktelser / samförstånd tillämpar ett

 

Prop. 1981/82:165                                           14 §   275

gemensamt förfarande. I delta begrepp ligger all företagen i samförstånd iakttar ett visst handlingsmönster, vad konkurrensutredningen kallar för samordnade förfaranden. Här kan hänvisas till den allmänna motiveringen (3.4.2.4) och vad som därvid uttalats. Där återgavs vidare konkurrens­utredningens beskrivning av sådana förfaranden. Denna beskrivning är i princip i allt väsentligt relevant för tolkningen av begreppet gemensamt förfarande.

Vidare är det enligt första stycket förbjudet för en näringsidkare att öva påtryckning på en annan näringsidkare, i syfte alt överenskommelse skall ingås eller tillämpas eller alt gemensamt förfarande skall tillämpas. 1 be­greppet påtryckning ligger att vederbörande pressas därtUI. Ett hot om repressalier i den ena eller andra formen kan, uttalat eller ej, finnas med i bilden. Dessa behöver inte ha formen av rena sanktioner, såsom exempel­vis avstängning från leveranser eller uteslutning ur en branschförening. Del kan också gälla påstötningar som innebär att vederbörande anklagas för osolidariskt beleende m. m. Också andra former av tryck som är eller måste upplevas vara av påtaglig beskaffenhet omfattas av begreppet öva påtryckning.

I uttrycket anbudstävling ligger väsentligen all en presumtiv köpare eller beställare fordrar in anbud från flera näringsidkare beträffande en angiven prestation. Därvid anges ofta all anbud har begärts från flera men delta kan också framgå av sedvänjan inom branschen eller omständighe­terna i övrigt. Anbuden prövas därefter av anbudsinfordraren. Godtar denne något av dessa sker därigenom upphandling.

Anbudstävlingen (anbudsförfarandet) utgör alltså det inledande stadiet till denna särskilda form av köp. Utmärkande för förfarandet är anbudsin­fordrarens syfte alt stimulera till hård priskonkurrens mellan leverantörer. Detta syfte blir synbart just genom all det står klart för den som anmodas att avge anbud att också andra har uppmanals till delta.

En anbudstävling sker ofta i den formen alt anbud infordras från flera samtidigt, exempelvis genom annonsering eller inbjudan riktad till en ut­vald krets. I begreppet ligger dock inle den begränsningen att infordrandet måste ske samtidigt. Förbudet läcker därför bl. a. del fallet att anbud har infordrats från flera, men av en i taget, saml anbudsingivaren, innan anbuden har avgells, klargör för den som berörs all fråga är om anbuds­tävlan.

Av begreppet tiUhandahåUande följer all förbudet inte läcker överens­kommelser eller gemensamma förfaranden vid avgivandet av anbud om inköp, exempelvis vid auktioner, eller vid infordrande av anbud, s.k. inköpskarteller. Dessa kan dock komma under bedömning enligt miss­braksbeslämmelsen i 2 §.

Förbudet täcker överenskommelser och gemensamma beteenden som lar sikte på framtida anbudsgivning — i speciella fall eller generellt - såväl som sådan samverkan i samband med ett visst anbudsförfarande.

 

Prop. 1981/82:165                                           14 §   276

Anbudslävlingen skall avse tiUhandahåUande av en vara, tjänst eller annan nyttighet inom landet. Nyllighelsbegreppel har behandlats i den aUmänna motiveringen (3.6.1). Uttrycket "inom landet" har kommente­rats i anslutning till 13 §.

Den först nämnda otillåtna åtgärden är att någon skall avstå från att avge anbud. Situationen kommer till en början upp när konkurrenter inrättar sig så till varandra att de efter kvotering eller andra normer fördelar begärda leveranser mellan sig. Den som står i lur avger då anbud och kan, eftersom de andra avslår från all delta, bestämma anbudssumman utan att behöva riskera priskonkurrens från de samarbetande. Förbudet är tillämpligt oavsett om anbudssumman är rimlig i del enskilda fallet eller ej.

Men också när bakomliggande avtal eller annat som reglerar fördelning­en av anbudsbeställningar saknas är det, på sätt som framgår av bestäm­melsen, förbjudet för näringsidkare all träffa eller tillämpa överenskom­melse eller all tillämpa ett gemensamt förfarande, om överenskommelsen eller förfarandet innebär att viss anbudsgivare skall avslå från alt avge anbud. Även ett avlal e.d. av innebörd att en näringsidkare ålar sig all i mer generell omfattning inte delta i anbudsgivning - exempelvis när en viss annan näringsidkare deltar - är otillåtet. Men innebär delta all veder­börande helt upphör med alt tillhandahålla en nyttighet på anbudsmark­nader eller över huvud kan läget bli ett annat. Hans åtagande gentemot annan om detta kan innebära all han lämnar den marknad del är fråga om. Detta faller i princip inle under förbudet men kan bli föremål för ingripande enligt 3 §, när förutsättningarna därtiU föreligger.

Ett avstående från att avge anbud kan ske också i den formen att — när ett anbud redan har avgells - anbudsgivaien efler överenskommelse med en konkurrent återkallar anbudet. Även denna situation omfattas av förbu­det.

Också ett s.k. kundskyddsavial innebär ett otillåtet avslående från alt lämna anbud. Därvid ålar sig t. ex. en av kontrahenterna att inle söka konkurrera om anbudsinfordrare som är den andres kund.

En förfrågan som en näringsidkare riktar till annan näringsidkare om huruvida denne tänker avge anbud i ett visst fall omfattas inte av förbudet, som ju avser att någon skall avslå från all avge anbud.

Den som tänker avge anbud får givelvis träffa överenskommelser med andra som är näringsidkare om annat än avslående från anbudsgivning, exempelvis om leveranser, konsultationer eller kreditgivning. I sådana fall kan den grand som bestämmelsen bygger på saknas, nämligen att del är fråga om förelag som på något sätt är eller kan bli konkurrenter med varandra i fråga om den prestation som anbudslävlingen avser.

Om konkurrenssituationen i ett sådant fall förändras kan dock förbudet bli tillämpligt. Så sker om i nämnda exempel leverantören, konsulten eller kreditgivaren ändrar eller överväger alt ändra sig så all han i stället deltar i anbudstävlingen. Om i detta läge överenskommelse träffas om all han skall avslå, är förbudet tillämpligt.

 

Prop. 1981/82:165                                                       14 §   277

En överenskommelse e. d. om all en konkurrent skall avstå från all tävla med en annan kan också la den formen att han visserligen deltar i anbuds­lävlingen men avger ett högre anbud än en annan anbudsgivare. Sådana s.k. skyddsanbud kan givelvis leda till att beställaren föredrar det lägre anbudet framför det högre. Därigenom får förfarandet i praktiken samma verkan som om den som har lämnat högre anbud har avstått från alt delta i anbudslävlingen. Delta omfattas av förbudet, liksom också ett avlal m. m. som går ut på att en näringsidkare mer generellt skall bjuda över viss annan näringsidkare.

Ett konkurrenlsamarbete som är ägnat alt påverka prisbildningen vid anbudslävlingar kan ske i annan form än genom all den ene avstår från konkurrens på så sätt att han inte lämnar anbud eller bjuder högre än den andre. Det kan nämligen förhålla sig så alt de båda deltar i tävlan men därvid i samråd e.d. anger lika stora anbudssummor eller samarbetar på annat sätt vid anbudsgivningen ifråga om anbudssumma, förskott eller kreditviUkor. På denna situation lar 14 § första stycket 3 sikte.

Det är otillåtet alt samarbeta också om en del av anbudssumman. En särskild form av otillåten anbudssamverkan i fråga om pris m. m. är sam­verkan om att inle bjuda fast pris eller om all gemensamt kräva visst indexskydd mot koslnadsslegring e.d. under arbetets utförande. Också samarbete som går ut på att generellt lämna samma anbud är otillåtet till följd av 14 §.

Samarbete i fråga om anbudssumma kan, när det inte gäller lika anbuds­pris, ske i den formen att man beträffande en del av prestationen avstår från inbördes priskonkurrens. Därvid kan medtävlare exempelvis enas om all värdera kostnaden för viss del av prestationen lika högl. Också denna form av samarbete i fråga om anbudssumma träffas av förbudet.

Vidare är del förbjudet att samarbeta i fråga om priset så att alla i samförstånd gör visst pålägg på sill i övrigt självständigt satta pris.

Samarbetet skall givetvis vara ägnat att påverka anbudssummans storlek eller nämnda betalningsvillkors utformning i mer än endast obetydlig om­fattning. Ett samarbete om rena leverans- eller kondilionsbeslämmdser av gängse standardiseringsart faller liksom f. n. inle under förbudet, om inte bestämmelserna påverkar prissättningen mer direkt och på ett sätt som har betydelse.

1 sammanhanget får uppmärksammas också s.k. kalkylnormer. En kal­kylnorm i egentlig bemärkelse har till funktion endast all kartlägga en prestations omfattning för att ge underlag för en därefter följande, indivi­duell kostnads- och vinstberäkning. Det förekommer dock all man inom en bransch låter i kalkylnormen ingå värderingsanvisningar som helt eller delvis binder prisberäkningen. Detta kan betecknas som en kalkylnorm i oegenllig bemärkelse.

Gäller samarbetet en kalkylnorm i egentlig bemärkelse men avsedd för anbudstävlingar i allmänhet är det visserligen fråga om samverkan som rör

 

Prop. 1981/82:165                                                       14 §   278

anbudsförfarande. Enligt 14 § första stycket 3 förbjuds dock endast samar­bete i fråga om anbudssumma, förskoll eller kreditvillkor. 1 likhet med vad som gäller rena allmänna leverans- eller kondilionsvillkor får om en sådan egentlig kalkylnorm sägas alt den inle behöver begränsa priskonkurrensen på ett sätt som är relevant vid prövning enligt 14 § ulan i stället kan tjäna slandardiseringsändamål.

Ibland förekommer också viss spridning inom en bransch av vad som endast är information om kostnadsutveckling m. m. under viss period, förändring av officiella index eller annat. Detta material för självständig beräkning av skilda företags anbudssummor utgör inle ett otillåtet prissam­arbele enligt 14 §. Om man därutöver samarbetar om att få en enhetlig prishöjningsmodell, samma påslag eller uppräkning e.d. kan detta falla under förbudet.

Gäller samarbetet åter en oegenllig kalkylnorm med inriktning just på anbudstävlingar i aUmänhet eller viss anbudslävling är förfarandet otillåtet enligt 14 § eftersom en sådan oegenllig kalkylnorm helt eller till del påver­kar prisberäkningen eller betalningsvillkoren.

Förbudet gör inte undantag för del fall alt ett samarbete e.d. är eller anges vara endast vägledande m.m.

Att samarbete i fråga om förskott eUer kreditvillkor förbjuds beror på alt detta i allmänhet har ett direkt samband med anbudssummans storlek och att samarbetet därför kan påtagligt begränsa konkurrensen vid en anbuds­tävling. Som har nämnts förut omfattar dock bestämmelsen inle vad som endast är rena leverans- eller kondilionsbeslämmdser av gängse art.

Inte heller är det otillåtet att utbyta allmän information om marknadsför­hållanden, tekniska frågor o. d. Också annan samverkan mellan anbudsgi­vare, vilken inle rör anbudssumma, förskott eller kreditvillkor, är tillålen i delta sammanhang. Hit kan höra samråd för att få fram ett tillräckligt underlag för att beräkna anbud eller för att upprätthålla en viss ansvarsför­delning mellan beställare och leverantörer.

Andra stycket

I den aUmänna motiveringen har förordats att det i fråga om gemensam­ma anbud m. m. görs ett undanlag från anbudskartellförbudet. Där (3.4.2.4) redovisades vad konkurrensulredningen ullalar om säljorganisa­tioner och konsortier. Till denna framställning hänvisas här.

Det finns anledning alt något utförligare än vad utredningen har gjort belysa skillnaden mellan en säljorganisation och ett konsortium. I bilden ingår då en tredje länkbar situation som bör behandlas först. Denna är all självständiga företag bildar en juridisk person vars enda väsentliga uppgift måste bedömas vara alt finnas till för all i eget namn lämna anbud på prestationer som vart och ett av förelagen i princip kunnat ulföra för sig. Denna formalkonslruklion med ett frislående rättssubjekt som anbudsläm­nare innebär givelvis att de samverkande förelagen avslår från konkurrens

 

Prop. 1981/82:165                                           14 §   279

vid anbudslävling. Proformaanordningen har därmed sällan någon beak­tansvärd funktion utöver att vara ett associationsrätlsligt instrument för konkurrenters fördelning av en anbudsmarknad mellan sig. Den sakliga likheten med en anbudskartell är således högst väsentlig, låt vara all samarbetet kan framträda öppet.

Uppenbarligen saknas del anledning all från anbudskartellförbudet la undan en formalkonslruklion av en sådan eller liknande art. Med begrep­pen säljorganisation respektive samfälld prestation med gemensamt an­bud a\ses således något helt annat.

Utmärkande för en säljorganisation är samordningsvinster som de sam­verkande kan göra genom att vissa funktioner överförs till del särskilt bildade rättssubjektet och där sköts gemensamt för dem. Ett överförande kan ske i varierande utsträckning. I det renodlade fallet har säljorganisa­tionen hand om endast försäljningsfunktionen vartill kan vara kopplat ansvaret för service, marknadsföring m. m. Ibland låter man del gemen­samma organet sköta ytterligare uppgifter, exempelvis lagerhållning och produktutveckling. Genom sin samordning kan de samverkande i del en­skilda fallet uppnå vinster i fråga om exempelvis försäljningskostnader, transporter, leveranskapacilel eller försäljningsprogram. De samlade re­surserna kan i vissa fall utnyttjas effektivare. Samarbetet kan också öka konkurrensintensilelen på en viss marknad.

Givelvis kan samarbetet i det enskilda fallet medföra risker i fråga om prisbildningen och effektiviteten inom näringslivet. På denna punkt kan hänvisas till vad som tidigare (3.3.2.2) har uttalats. Det blir alltså beroende på marknadsförhållandena och övriga omständigheter i det enskilda fallet om en viss säljorganisation medför skadlig verkan eller ej. Kriminalise-ringslekniken är här inte lämplig för all förhindra sådan verkan. Detta utgör granden lör all säljorganisationer i nyss berörd mening har undanta­gits från förbudet i första stycket.

I fråga om utformningen av undantaget bör tilläggas följande. Den i lagrummet avsedda företeelse som sammanfattas av benämningen säljor­ganisation kännetecknas i princip ytterligare av all den är avsedd all äga bestånd och således inle har tillkommit endast för en viss anbudstävling. Undanlaget från kriminaliseringen bör la hänsyn till detta förhållande och mer se till hur samarbetet framträder över tid. Därför är det inle lämpligt att i detta fall bygga på det av konkurrensulredningen uppställda kravet på att de prestationer som samarbetet avser skall vara samfällda. I detta lägger utredningen i princip all alla samverkande skall på något sätt delta i den prestation som anbudsförfarandet avser. Ett sådant krav ler sig inle praktiskt, bi. a. med tanke på hur varierande storlek olika beställningar kan ha. Är förutsättningarna för vad som här har lagts till grund för del sammanfattande begreppet säljorganisation för handen, bör detta vara liltfyllesl oavsett om i det enskilda fallet prestationen enligt de samver­kandes avsikt skall ulföras av en enda av medlemmarna eller de på olika

 

Prop. 1981/82:165                                           14 §   280

sätt skall delta i ett sådant fall. Den samfälldhel i prestationer som gör del befogal med ett undantag föreligger i stället kontinueriigt genom förekoms­ten avför dem gemensamma funktioner av förut beskriven art.

Som framgår av lagtexten utgör inle prefixet "sälj" i uttrycket säljor­ganisation en begränsning till varumarknader. Varje form av nyttighet omfattas och således även exempelvis konsulttjänster.

Ytterligare ett fall bör las undan från förbudet i första stycket. På sätt som utredningen föreslår bör ett undanlag gälla i fråga om vad man brukar kalla konsortier. Här kan del röra sig om alt självständiga näringsidkare i enkelt bolag avger gemensamt anbud. Givelvis kan de också för ändamålet bilda en särskild juridisk person. Utmärkande för del här avsedda fallet är alt en viss anbudstävling avser en prestation som är för stor för var och en av dem. Därför går de samman för all utföra den gemensamt. Vad som skiljer situationen från den förut nämnda proformaanordningen är i princip alt det reellt är fråga om en samfälld prestation i den meningen att var och en av de samverkande skall delta i utförandel av prestationen. Vid en eflerhandsbedömning kan del därför få betydelse hur tillämpningen har sett ut i praktiken, om man vill bilda sig en uppfattning om förfarandets verkliga innebörd.

Mot denna bakgrund görs i andra stycket undanlag också för del fallet att förfarandet innebär att näringsidkare går samman/ör samfiiUd presta­tion med gemensamt anbud. Ytterligare undantas i enlighet med konkurrensutredningens förslag den situationen att näringsidkare går sam­man i den formen alt någon av dem medverkar som underleverantör tiU anbudsgivare. Detta är vanligt förekommande.

Det anförda utesluter givelvis inle att något av de från förbudet undan­tagna förfarandena i det enskilda fallet kan medföra skadlig verkan, som förat berörts. Därvid kan ingripande ske enligt missbruksmeloden. Omfat­tar en säljorganisation den väsentliga delen av en marknad finns det all anledning att granska samarbetet närmare. I en sådan situation är risken för negativa ekonomiska effekter i allmänhet påtaglig. Med hänsyn till anbudsförfarandenas stora betydelse är del av särskild vikt att de rälls-tillämpande myndigheterna noga följer utvecklingen på detta område.

Tredje stycket

Föreskriften i tredje stycket syftar till all göra del möjligt för anbudsin­fordraren att skaffa sig en viss överblick över den omfattning samarbetet mellan presumtiva medtävlare har haft vid en anbudstävling. Uppgiftsskyl­dighelen avser sådant som förbjuds i första stycket men som undantas från förbudet genom andra stycket.

Det åligger alltså anbudsgivaren att lämna upplysning om ett sådant ingående eller tillämpande av en överenskommelse eller tillämpande av ett gemensamt förfarande som innebär all näringsidkare går samman för sam­fälld prestation med gemensamt anbud eller i den formen att någon av dem

 

Prop. 1981/82:165                                           14 §   281

medverkar som underleverantör till anbudsgivare. Enligt vad som följer av bestämmelsen har alla berörda som i denna situation lämnar anbud egen upplysningsskyldighel. Avges ett gemensamt anbud har redan därigenom uppgiftsskyldigheten fullgjorts. Har överenskommelsen eller förfarandet frånfallits och inges därefter självständiga anbud skall uppgift om det icke fullföljda samarbetet lämnas. Har samarbetet inneburit att någon skall medverka som underleverantör skall detta anges, oavsett om överenskom­melsen eller förfarandet fullföljts eller ej. Det bör understrykas att endast den näringsidkare som avger anbud har uppgiftsskyldighel - inte den som avstår.

Uppgift skall lämnas i anbud som avges / en anbudstävling som berörs av samarbetet. I delta ligger i princip alt överenskommelsen träffats eller att denna eller det gemensamma förfarandet tillämpats med avseende på en viss anbudstävling.

Uppgtft enligt 14 § tredje stycket skall lämnas skriftligen. Detta krav har ställts upp med tanke på all anbud ibland avges muntligen. Med hänsyn till bevissvårigheler som kunde uppslå är det olämpligt att uppgiftsskyldighe­len fullgörs endast muntligen. Om anbud avges skriftligen är del möjligt och lämpligt all lämna föreskriven uppgift i själva anbudet.

Del är ett minimikrav all anbudsgivaren anger bl. a. vem han har samar­betat med i den situation som avses i andra stycket och vad samarbetet har gått ut på - gemensamt anbud eller underleverans.

I bestämmelsen sägs all uppgiften skall lämnas tUl den som anbudet skall riktas tiU. Vanligen torde denne vara anbudsinfordraren men så behöver inle vara fallet. Uppgiftslämnandet skall ha skett senast när vederbörande näringsidkare avger anbud. Av detta framgår att uppgiften kan - med verkan att befria från ansvar pä grand av tredje stycket - lämnas före anbudet.

Första - tredje stycket

En sammanslutning av näringsidkare liksläUs enligt 29 § med näringsid­kare. Detta innebär - vid tillämpningen av 14 § - att en branschförening Inte får vidta de i 14 § förbjudna åtgärderna och har där angiven upplys­ningsskyldighet.

Ett enligt 14 § otillåtet samarbete mellan konkurrenter kan vidare kom­ma till uttryck i föreningens stadgar eller i föreskrifter som föreningen utfärdar. Enligt 29 § likställs ett beslut av en sammanslutning av näringsid­kare med en överenskommelse eller ett gemensamt förfarande som avses i 14 §. Del måste uppmärksammas all samarbetet i en förening m.m. inte behöver visa sig i sådana eller andra skriftliga och öppna former. Samarbe­tet kan ju också bedrivas slutet inom föreningsstyrelsen, i en särskild priskommitlé e.d. Det kan också ha den juridiska formen av ett styrelse­beslut.

 

Prop. 1981/82:165                                                       18 §   282

Enligt 16 § kan MD ge dispens från förbudet i 14 §. Förbudet är slraffsanklioneral i 34 och 36 §§. För åtal krävs anmälan eller medgivande av NO enligt 39 §.

75 §

Förbuden i 13 och 14 §§ gäller ej i fråga om ett förfarande som ett koncernföretag tillämpar i förhållandet till ett annat förelag inom koncer­nen. Ytteriigare föreskrifter om undantag från förbudet i 13 § finns i 10 § CECA-lagen (1972:762).

Undantagen har motiverats i avsnitt 3.4.3. Där har också berörts vissa praktiska fall. Tet förfarande som avses är ett sådant som i 13 eller 14 § beskrivs som otillåtet. Begreppet koncern har samma innebörd som enligt 1 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385). För vad som gäller därvidlag hänvisas till nämnda lagrum (se även prop. 1975:103, Del A, s. 280 f).

16       §

Marknadsdomstolen kan, för viss lid eller tills vidare, meddela en nä­ringsidkare tillstånd till ett förfarande som är förbjudet enligt 13 eller 14 §.

Ett sådant tillstånd får lämnas endast om förfarandet kan antas främja kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till godo, eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning eller om eljest särskilda skäl föreligger.

' Bestämmelsens innebörd har redovisats i den allmänna motiveringen (3.4.5).

Av 17 § följer att ett dispensärende anhängiggörs genom ansökan. Det ligger i sakens natur att en sådan ansökan kan göras endast av den eller de berörda näringsidkarna. Vissa frågor som berör förfarandet i dispensären­den har kommenterats i avsnitt 3.7.2.5 under rubriken Partsställning.

17       §

Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt denna lag efler ansökan.

Ansökan som avser prövning enligt 2 § görs av näringsfrihelsombuds­mannen. Beslutar ombudsmannen för visst fall all inle göra ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare eller av en näringsidkare som berörs av konkurrensbegräns­ningen i fråga.

De frågor som bestämmelsen reglerar har kommenterats tidigare (3.7.2.5, under rubriken Taleräll).

18       §

Om särskilda skäl föranleder det, kan marknadsdomstolen för tiden till dess slutligt beslut föreligger besluta i fråga om förbud eller åläggande enligt 3 § eller om tillstånd enligt 16 §.

 

Prop. 1981/82:165                                           20 §   283

Lagrummet reglerar förutsättningarna för interimistiska beslut i allmän­het. När del gäller förelagsförvärv finns det i 21 § en särskild regel om sådana beslut.

Bestämmelsen har närmare kommenterats i avsnitt 3.7.2.5 under rubri­ken Interimistiskt beslut i allmänhet och vid företagsförvärv.

19       §

Ärenden om förelagsförvärv skall handläggas med särskild skyndsam­hel.

1 den allmänna motiveringen (3.3.4.3) har jag berört behovet av skynd­samhet i vissa fall. En del förelagsförvärv utgör myckel komplicerade ekonomiska transaktioner där en mängd intressenter kan vara beroende av om förvärvet kan komma all stoppas med stöd av konkurrenslagen. För alt inte försvåra strukturomvandlingen i onödan anges i 19 § en allmän hand­lingsregel för de konkurrensvårdande myndigheterna. Kravet på särskUd skyndsamhet gäller såväl ärendets beredning som beslutsfattandet. Ett förelag som snabbi ställer del erforderliga materialet till NO:s förfogande kan därmed förkorta den fid som krävs för handläggningen. Denna fråga behandlas ytterligare i anslutning till 20 §.

I sak innebär 19 § all omprioriteringar i förhållande till mindre angelägna ärenden kan bli nödvändiga.

Regeln bygger på del förhållandel alt en särskild skyndsamhel i hand­läggningen i allmänhet är påkallad. Om presumtionen brister i del enskilda fallet får självfallet delta beaktas.

20       §

Så snart näringsfrihelsombudsmannen finner anledning att undersöka ett företagsförvärv, skall han besluta särskilt om detta. Har part i avtal om företagsförvärv anmält förvärvet till ombudsmannen för prövning av fråga om förbud eller åläggande enligt 6 §, skall ombudsmannen snarast besluta antingen all undersöka förvärvet eller att lämna det utan åtgärd såvitt avser sådant förbud eller åläggande.

Om näringsfrihelsombudsmannen har beslutat enligt första stycket att lämna ett anmält företagsförvärv ulan åtgärd, får han därefter ej beträffan­de samma förvärv begära marknadsdomstolens prövning av fråga om förbud eller åläggande enligt 6 §, såvida inle näringsidkaren har lämnat oriklig uppgift om föreliggande sakförhållanden av väsentlig betydelse för ställningstagandet i beslutet. Har ombudsmannen beslutat att undersöka förvärvet och vill han begära sådan prövning, skall han senast inom tre månader från beslutet hos domstolen göra detta, om inte parterna i avtalet om förvärvet samtycker till en förlängning av denna frist.

Marknadsdomstolen kan, om synneriiga skäl föreligger, på begäran av näringsfrihelsombudsmannen för viss tid, varje gång högst en månad, förlänga frist som gäller enligt andra stycket.

 

Prop. 1981/82:165                                           20 §   284

De frister som anges i 20 § har berörts tidigare (3.3.4.3).

Som utgångspunkt för Iremånadersfristen i andra stycket andra mening­en har valls ett av NO i särskild ordning fallat beslut om alt undersöka ett visst förelagsförvärv. Valet betingas av all del inle är praktiskt möjligt all ha tidpunkten för förelagsförvärvet som utgångspunkt. Ett avlal om ett sådant förvärv kan ju träffas utan all förhållandet kommer till allmän kännedom. Den till skydd för förelagen nu avsedda frislen för NO:s handläggning skulle, om avlalstidpunklen eller liknande valdes, kunna urholka lagstiftningen.

Givelvis skall NO omedelbart underrätta parterna om sUl beslut all undersöka förvärvet.

Utöver en frist av del nyss nämnda slaget, som behandlas särskilt i del följande, krävs dock av hänsyn till bl. a. omsättningens säkerhet att part i ett avlal om företagsförvärv skall kunna begära NO:s ställningstagande i frågan humvida denne kan komma att begära MD:s prövning såvitt avser förbud eller åläggande enligt 6 §. Därför ställs i andra meningen upp en sådan regel. I denna situation skall NO snarast besluta antingen att under­söka företagsförvärvet eller att lämna delta utan åtgärd när del gäller förbud eller åläggande av nu nämnd art. På sätt framgår av andra stycket innebär ett beslut av NO att lämna förvärvet utan åtgärd all han inte därefter får beträffande samma förvärv begära MD:s prövning av fråga om förbud eller åläggande som avses i 6 §, utom i ett undantagsfall. Däremot kan NO utan hinder av andra stycket föra talan om åtgärd enhgt 3 §, vilket berörs i del följande.

För att det skall kunna hävdas att part har anmält förvärvet till ombuds­mannen för prövning av fråga om förbud mo'. förvärvet e. d. krävs givetvis all anmälan klart beskriver vad förvärvet omfattar. Avtalet måste därvid .bifogas anmälan, om inte NO finner sig kunna undvara del. Rör del sig om ett planerat förvärv och föreligger inle ett avlalsulkasl, måste i alla händel­ser lämnas en klar beskrivning av vad förvärvet innefattar. Den juridiska konstmktionen måste alltså vara klarlagd, bl. a. förvärvets plats i en sam­lad serie av rättsliga transaktioner som avser omdisposilioner av ägande­rätt beträffande förelag. Det får härvidlag anmärkas all en tillräcklig öppenhet från företagens sida måste vara i deras intresse. Grundas NO:s beslut på ofullständiga uppgifter från parten, kan nämligen detta föranleda att NO bedöms vara obunden av ett beslut om all lämna ett visst förvärv ulan åtgärd, på den grunden all det inle blivit rätteligen anmält. Beslutar han i ett sådant läge att föra saken till MD, kan frågan om bundenhet komma under domstolens prövning.

Krävs utöver anmälan ytterligare material för bedömningen av frågan om att lämna förvärvet utan åtgärd enligt första stycket, kan NO med slöd av uppgiflsskyldighelsregdn i 28 § fordra in detta. Begreppet snarast innebär inte alt NO måste inta ståndpunkt i frågan på ett för klent under­lag. Däremot innefattar denna lidsangivelse, i förening med vad som före-

 

Prop. 1981/82:165                                           20 §   285

skrivs i 19 § om särskild skyndsamhel, all NO skall söka med del snaraste bringa ärendet i ett skick så att del kan avgöras. För all inte behovet av stabilitet i näringsulövningen skall eftersättas, kan det ibland bh nödvän­digt för NO all göra en ganska grov sällning vid avskiljandet av de ärenden som får lämnas utan åtgärd.

Av del anförda följer alt första stycket första meningen främst avser det fallet att NO uppmärksammar ett visst förelagsförvärv på annat sätt än genom all part anmäler del till NO för prövning. Den där angivna regeln tar principiellt sin utgångspunkt i att NO under sitt ämbetsansvar har att fatta ett särskilt undersökningsbeslul så snart han finner anledning all undersö­ka ett företagsförvärv. 1 uttrycket undersöka ett företagsförvärv ligger alt det är fråga om inledandel av en utredning som skall ge underlag för granskningen av förvärvet. Därvid ligger del i sakens natur att det måste finnas fog för beslutet, dvs. ett uppgiftsunderlag måste föreligga som motiverar steget till att inleda en formlig undersökning. Delta följer redan av allmänna förvaltningsmässiga principer och understryks vidare av det förhållandet att ett beslut om alt inleda en undersökning kan ge en för de berörda företagen oförmånlig publicitet. NO kan aUlså behöva skaffa sig ett visst primärmaterial för att kunna bedöma huravida beslut om under­sökning bör meddelas. Frågan om när del finns ett tillräckligt sådant material kan inle besvaras generellt. Saken får i första hand bedömas efler gängse förvallningsnormer. Vidare får beaktas konkurrenslagens syfte, skyddsintressen och uppbyggnad i övrigt. Allmänt torde kunna sägas all NO inte bör vara skyldig att fatta ett utredningsbeslut endast på grundval av t. ex. rykten eller av uttalanden i massmedia. Dessa kan dock göra det påkallat att NO mot bakgrand av sin kännedom, om förhållandena på den aktuella marknaden införskaffar närmare uppgifter om saken. Redan den första bedömning som därefter blir möjlig kan ibland klarlägga att ärendet måste utredas. Därvid skall NO utan något dröjsmål fatta beslut i frågan. I vissa andra fall kan ytterligare uppgifter krävas innan det nödvändiga beslutsunderlaget föreligger. Handlingsregeln i 19 § rörande särskild skyndsamhel gäller dock även delta stadium, om enligt vanliga principer förhållandena lett till alt ett ärende har lagts upp. Så kan ske genom anmälningar från enskilda eller andra saml genom alt NO lar upp saken som ett initiativärende.

Tilläggas kan att det ofta torde behövas att NO har tillgång till avtalet om förelagsförvärvet innan ett undersökningsbeslul fattas. Här skiljer sig dock situationen påtagligt från del fallet alt NO på ett befintligt material över­väger att lämna ett visst förvärv utan åtgärd i det i första stycket angivna avseendet. Finns tillförlitliga uppgifter om avtalets innehåll kan del därför vara påkallat att la ställning i undersökningsfrågan även om avtalstexten inte är tillgänglig. De faktiska omständigheterna kan därvidlag variera beroende på om del är fråga om ett planerat förvärv eller inle. Vidare kan möjligheten att fatta beslut vara beroende av hur pass komplicerat förvar-

 

Prop. 1981/82:165                                           20 §   286

vet är. Här får också uppmärksammas att del kan vara fråga om en invecklad transaktion som innefattar en rad rättssubjekt och rätts­handlingar. I sådana fall kan det vara mycket svårt all snabbi komma till en slutsats bl. a. om transaktionernas reella innebörd. Naturligen måste NO ha möjlighet att göra en sådan första analys, innan ställning tas i undersök­ningsfrågan. Ett dilemma, som kan försvåra handläggningen, är alt möjlig­heten av all NO börjar undersöka ett visst företagsförvärv kan ge upphov till spekulationer m. m. som försvårar ett förvärv som kanske senare anses godtagbart e. d. Detta förhållande bör om möjligt inte tvinga fram ett beslut alltför snabbi. I tveksamma faU kan det likafullt vara påkallat alt i delta läge meddela ett beslut om undersökning. För de berörda parterna i förvär­vet och andra intressenter uppnås därmed den fördelen all frislen enligt 20 § andra stycket börjar löpa.

Del ligger i sakens natur alt i fråga om ett planerat förvärv planen måste ha en så konkret utformning alt det blir möjligt all göra den bedömning som lagen förutsätter. Därmed är också sagt, all planen inte kan avse förvärv så långt fram i tiden att prövningen blir omöjlig, t. ex. för all det inte går att göra meningsfyllda antaganden om marknadssituationen vid den tidpunkten.

Innehållet i andra stycket första meningen har berörts tidigare. I ett undantagsfall kan NO ulan hinder av all ett visst förvärv har lämnats utan åtgärd enligt första stycket ändock begära MD:s prövning av fråga om t. ex. förbud mot förvärvet enligt 6 §. För att så skall få ske krävs alt näringsidkaren har lämnat oriklig uppgift av den beskrivna arten. Frågan om riktigheten av NO:s bedömning alt han utan hinder av sitt beslut om att lämna förvärvet utan åtgärd enligt första stycket får föra saken vidare, kan komma under domstolens bedömning.

Enligt andra stycket kan frislen om tre månader i fall då undersöknings­beslul har meddelats förlängas med samtycke av parterna i avtalet om företagsförvärvet. Härvid avses de som är parter i planerade respektive fullbordade förelagsförvärv. Vid NO:s prövning av frågan om del är önsk­värt alt frislen förlängs bör uppmärksammas all del kan finnas andra än parterna vilka har intressen som berörs av prövningstidens längd.

Förlängning av frislen skall komma till ullryck i form av ett särskilt beslut som NO meddelar före Iremånadersfrislens utgång. Av detta följer att erforderligt samtycke måste föreligga före såväl beslutstidpunkten sorn fristens utgång. I allmänhet torde samtycket få lämnas skriftligen. I undan­lagsfall kan så ske muntligen, om förhållandel dokumenteras på ett betryg­gande sålt. I beslutet bör utsättas tidpunkt då den nya frislen löper ut. Beslutet bör delges parterna.

NO kan avbryta undersökningen när som helst. Detta bör ske omedel­bart då del står klart att NO inle bör begära MD:s prövning. Ett beslut om delta får meddelas skriftligen. Beslutet binder inle NO, till skillnad mot ett beslut enligt första stycket andra meningen alt lämna förvärvet ulan ål-

 

Prop. 1981/82:165                                           20 §   287

gärd. Om omständigheterna förändras kan NO sålunda genom nytt beslut återappta prövningen. Ny frist börjar då inte löpa utan den gamla gäller alltjämt. Av detta följer all ett återapptagande i fråga om samma förelags­förvärv inle kan ske om den ursprungliga fristen har löpt ut.

Det förtjänar all understrykas att 20 § och dess syslem med frister avser att ange tidpunkter då det slår klart alt ett förbud mot ett visst företagsför­värv, respektive ett åläggande att avhända sig det förvärvade, inle får meddelas. Samma syfte har 23 §. Däremot hindrar inte tidsfristerna i dessa bestämmelser all fråga om tillämpning av 2 och 3 §§ kommer upp på ett senare stadium. Som ett exempel kan las alt ett företag har gjort ett visst förvärv som leder till dominans och att anledning finns all ingripa mot ett rabattsyslem som förelaget tillämpar och som NO vill hävda har diskrimi­nerande inslag som i dominanssiluationen medför skadlig verkan.

Av andra stycket framgår att ansökan till MD skall göras senast inom tre månader. Därmed markeras även all NO skall falla sitt beslut om en sådan ansökan så snart det är möjligt och alltså oberoende av om tid återstår innan fristen har löpt ut.

De myckel snäva frister som 20 § innehåller kan i vissa fall leda till all NO får göra ansökan till MD på grundval av ett material som ännu inle är komplett.

Enligt 20 § tredje stycket kan MD, om synnerliga skäl föreligger, på begäran av NO för viss tid, varje gång högst en månad, föriänga frist som gäller enligt andra stycket. Del bedöms vara nödvändigt alt en sådan möjlighet finns. Anledningen är givetvis all omständigheterna starkt kan skifta i de enskilda fallen och att det inte är möjligt att förutse alla kompli­kationer som kan uppstå. Man får här beakta att del är fråga om ekonomis­ka processer som kan förändras och påverkas under intryck av finansiella eller företagsekonomiska överväganden saml inflytande från del allmänna eller skilda intressegrupper m. m. Planerade förelagsförvärv kan ske i olika former, ibland under strid mellan presumtiva förvärvare. Utgången av händelseförloppet kan vara oviss och en rad möjligheter avteckna sig. Under bl. a. sådana förhållanden måste del vara möjligt att utsträcka frist enligt 20 § andra stycket.

Denna möjlighet bör reserveras för situationer då synnerliga skäl gör del påkallat. Vidare bör det inle ankomma på NO all fatta beslut om en av sådana skäl utsträckt frist. En viss jämförelse kan här göras med del regelsystem som finns för förundersökning i brottmål, trots all de sakliga förhållandena givelvis är helt annorlunda. 1 analogi med vad som gäller för sådan undersökning förs i tredje stycket in en domstolsprövning med avseende på utsträckt fid.

Om synnerliga skäl föreligger kan MD sålunda/ör viss tid, varje gång högst en månad, förlänga frislen. Delta innebär att fristen kan föriängas i omgångar men med högst en månad varje gång. Kravet på synnerliga skäl innebär att det måste föreligga mycket tungt vägande skäl för föriängning.

 

Prop. 1981/82:165                                           21 §   288

MD måste vid sin prövning också uppmärksamma den i 23 § första stycket sista meningen angivna föreskriften om alt ett förbud eller ett åläggande enligt 6 § inte får meddelas senare än två år efler det alt avtalet om förvärvet slöts. Om en förlängning av frislen skulle innebära att MD inle hade möjlighet att slutföra sin handläggning före den tidpunkten måste detta uppmärksammas. I vissa fall kan denna omständighet komma all leda till att NO återkallar sin talan.

Förlängningen avser frist som gäller enligt andra stycket. Därvid kan det vara fråga om dels iremånadersfristen, dels den med parternas samtycke förlängda fristen.

21 §

När synneriiga skäl föreligger, kan marknadsdomstolen vid vite förbjuda en näringsidkare all fullfölja ett förelagsförvärv intill dess ärendet har slutiigl avgjorts. Om domstolens beslut rörande ett förelagsförvärv under­ställs regeringen enligt 7 §, har regeringen motsvarande befogenhet.

Bestämmelserna har motiverats i avsnittet 3.7.2.5.

Vad som kan förbjudas är all ett företagsförvärv fullföljs. Ett sådant förbud kan meddelas all gälla intill dess ärendet har slutligt avgjorts. Med ärende avses såväl ärende hos NO som hos MD och regeringen. Har NO inle väckt talan hos MD, anhängiggörs frågan om ett interimistiskt förbud genom särskild ansökan.

Bestämmelsen anger endast befogenhetens ram. Därav följer alt förbu­det kan tidsbegränsas ytterligare. Självfallet måste en omprövning av beslutet ske så snart omständigheterna föranleder därtill. Gäller beslutet ett ärende som ännu inle av NO förts till MD, måste ombudsmannen i ett sådant läge genast anmäla förhållandet till domstolen. Denna kan också självmant uppta saken till prövning. Om domstolen vid avgörandet av själva saken icke förbjuder företagsförvärvet, måste givelvis ett beslående inlerimisliskl beslut upphävas. Förbjuds förvärvet måste ställning därvid tas också till frågan om det interimistiska beslutets bestånd. Om MD vid avgörandet av huvudfrågan därvid förordnar all näringsidkaren inte får fullfölja ett förvärv intill dess ärendet slutligt har avgjorts, innebär delta all det interimistiska beslutet gäller också under regeringens handläggning. På grund av föreskriften i 21 § sista meningen kan efler del all beslutet underställts regeringen denna såväl meddela ett interimistiskt förbud, där ett sådant inte gäller, som upphäva eller ändra ett interimistiskt beslut av domstolen.

Normall bör ett interimistiskt beslut om förbud meddelas först efter hörande av parterna. Skulle av lidsskäl delta vara ogörligt måste beslutet snarast delges vederbörande som därvid skall beredas tillfälle att yttra sig i frågan om förbudels bestånd.

Enligt lagrummet kan näringsidkaren förbjudas att fullfölja ett företags­förvärv. Frän praktisk synpunkt är därvid att skilja mellan två situationer.

 

Prop. 1981/82:165                                           21 §   289

I den första är del fråga endast om ett planerat förvärv. Ett förbud innebär här att näringsidkaren varken får träffa eller verkställa ett visst förvärvsav­tal. I den andra situationen är läget det att ett sådant avlal redan har ingåtts. Tekniskt sett kan ett förbud i delta läge te sig sakligt motiverat för att hindra faktiska dispositioner för verkställigheten av detta avtal eller omdisposilioner med stöd av förvärvarens rådighet över det förvärvade.

Mot denna bakgrand får uppmärksammas bl. a. följande faktorer.

Ett interimistiskt beslut kan behövas för att ge rådrum för alt överväga hur vissa länkbara skadliga effekter skall kunna förhindras. Men del kan också vara så att ekonomiska värden av stor betydelse sätts på spel om förvärvet fullbordas men sedermera förbjuds. Det kan även på annat sätt bh svårt alt slutligt förbjuda förvärvet, fastän så är befogal, om förvär­varen med stöd av sin rådighel över del förvärvade vidtagit långtgående åtgärder för att integrera detta i sin organisation. I dessa och liknande situationer kan det finnas ett starkt sakligt behov av att ingripa med ett interimistiskt förbudsbeslut. Eljest kan den situationen inträda att ett visst förvärv - som inte borde komma till stånd på grand av dess skadliga verkan för exempelvis företag i ett annat säljled och, ytterst, för konsu­menterna - likväl fullföljs och efter fullbordat faktum inte rimligen kan förbjudas just därför att det redan har skett och med hänsyn tiU de ekono­miska konsekvenser ett förbud skulle medföra för parterna och kanske också andra intressenter. Givetvis kan graden av svårigheter därvidlag skifta starkt, beroende på vad företagsförvärvet omfattar. Del kan t. ex. vara en påtaglig skillnad mellan att förbjuda ett förvärv av aktier i ett konkurrerande företag och att förbjuda ett förvärv av en rörelse som förvärvaren infogat i sin verksamhet.

Mot det anförda får vägas behovet av säkerhet i omsättningen. Detta behov gör sig gällande med särskild styrka när ett förvärv har fullbordats innan förbudsfrågan har aktualiserats av NO. Det redan träffade avtalet kan innehåUa verkställighetsföreskrifter och prestalionskrav m. m. Vidare kan avtalet fömtsätta eller kräva visst handlande från förvärvarens eller säljarens sida för att dessa skall kunna tiUgodose i sig ändamålsenliga krav av företagsekonomisk art. Effekten av ett interimistiskt förbudsbeslul kan således i fråga om fuUbordade förvärv i ett enskilt fall bli en mycket besvärande osäkerhet för parterna. Också för tredje man - exempelvis leverantörer, kunder eller finansiärer - låter det sig i vart fall teoretiskt sägas att problemen kan bli stora.

Olägenheter av detta slag behöver alls inte utmärka situationen alt ett företagsförvärv är planerat. På ett tidigt stadium kan konsekvenserna av ett interimistiskt beslut bli föga ingripande för parterna. Här får också erinras om att systemet för kontroU av företagsförvärv utformats särskilt för att tillgodose det krav på skyndsam handläggning som i allmänhet är motiverat. Men också på ett senare stadium kan ett interimistiskt beslut mot ett planerat förvärv vara utan påtagliga olägenheter för parterna. Även 19   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                           21 §   290

här kan lägel skifta beroende på bl. a. förvärvels beskaffenhet och graden av organisatoriska förändringar som förvärvet aktualiserar. Här kan för­utom annat också planeringsfrågor komma in i bilden.

Mot denna bakgrund får det från bl. a. rationella utgångspunkter allmänt sägas vara starkt önskvärt att samhällsprövningen på detta område kom­mer in på ett så tidigt stadium som möjligt. Del är därvidlag naturligt all företagen inrättar sitt handlande efler förekomsten av förvärvskontrollen. Förvärv som kan beröra gränsen för en dominerande ställning kan behöva underställas NO:s prövning redan på planeringsstadiet. Oftast måste del vara i företagens eget intresse att så sker. Reglerna om uppgiftsskyldighet har vidare en viktig roll för att medverka till en tidig granskning. Särskilt bör därvidlag nämnas 27 §. Enligt denna bestämmelse kan NO under vissa föratsättningar ålägga en näringsidkare all göra anmälan innan denne sluter avtal om företagsförvärv.

Vad här har anförts utgör bakgrunden till alt det som en förutsättning för ett interimistiskt förbudsbeslul har ställts upp ett krav på synnerliga skäl. Sakens beskaffenhet gör del uppenbarligen motiverat med särskild försik­tighet när del gäUer interimistiska förbud mot förelagsförvärv. Den lämna­de beskrivningen av vissa faktorer som måste uppmärksammas visar dock alt graden av restriktivitet kan variera, beroende på vilken typ av förvärv del är fråga om och på om förvärvet har fullbordats eller ej. Givetvis kan också omständigheterna i övrigt starkt sktfta. Vad som alllid måste tillmä­tas vikt är sannolikheten för att ett slutiigl förbudsbeslul meddelas i ären­det. Detsamma gäller arten och graden av skadlig verkan som skulle kunna uppkomma samt de praktiska möjligheterna att förhindra denna verkan, om förvärvet fullföljs. De negativa effekterna av företagsförvärvet måste alltså bedömas kunna bh särskilt betydelsefulla.

En omständighet som kan vinna beaktande vid prövningen av behovet av ett interimistiskt beslut är alt del i allmänhet knappast synes vara i seriösa förelags intresse alt driva ett planerat förvärv till fullbordan trots pågående eller sannolik samhällsprövning. Företagsledningen måste ju värna om aktieägarnas intressen. I ett sådant fall kan man inte bortse från möjligheten av alt förvärvet trots aUl slutligt förbjuds.

Det är alltså en grannlaga uppgift som läggs på i första hand MD vid avvägningen av de motstående intressena. Står särskilt viktiga konkur­renspolitiska intressen på spel kan i ett enskilt fall detta komma att få en avgörande betydelse, om inte konsekvenserna för parter och'andra ter sig orimliga e.d.

MD bör när så är påkallat och möjligt utforma sitt beslut så att däri anges vilka åtgärder till fullföljd av förvärv som förbjuds. Behovet av detta torde göra sig gällande särskilt i fråga om fullbordade förvärv. Här kan del bli nödvändigt att precisera de dispositioner som f.n. är otUlålna. Del synes vara sannolikt att förbudsbesluten får en inriktning på alt hindra förfaran­den som alltför starkt integrerar del förvärvade i förvärvarens verksamhet.

 

Prop. 1981/82:165                                           24 §   291

Ett inlerimisliskl förbudsbeslul kan förenas med vite. Detta kan sällas till ett myckel högl belopp. I övrigt hänvisas på denna punkt till vad som sägs i anslutning till 10 och 30 §§.

22        §

Innan ett förbud eller ett åläggande enligt 6 § eller ett beslut av regering­en enligt 7 § meddelas, skall förvärvarens motpart i avtalet om förelagsför­värvet ges tiUfälle all yttra sig.

En sådan regel är motiverad på grund av de konsekvenser ett förbud eller ett åläggande kan ha för motparten. Det framstår inte som påkallat att närmare reglera formerna för hörande.

23        §

Marknadsdomstolen får inte meddela förbud eUer åläggande enligt 6 § senare än sex månader efler det all ansökan har gjorts enligt 17 §. Denna frist kan domstolen förlänga, om parterna i avtalet om företagsförvärvet samtycker till det eller om synnerliga skäl föreligger. Förbud eller åläg­gande enligt 6 § får inle meddelas senare än två år efler del att avtalet om förvärvet slöts.

När marknadsdomstolen enligt 7 § har underställt regeringen sitt beslut, skall regeringen besluta i ärendet senast tre månader därefter. Vad som sägs i första stycket om förlängning av frist får därvid av regeringen tillämpas på motsvarande sätt.

Bestämmelsens innehåll har berörts i den allmänna motiveringen (3.3.4.3).

Med hänsyn till alt det ofta krävs skyndsamhel i handläggningen ställs här upp ett krav på synnerliga skäl i de fall parterna inle är ense om en förlängning av tiden enligt första stycket första meningen. Vissa faktorer som kan behöva uppmärksammas har berörts i anslutning till 20 §.

Del ligger i sakens natur att i fråga om de beslut som 23 § reglerar, spärregeln i första stycket sista meningen får en särskild betydelse när del gäller förlängning av frister som lagrummet upptar.

24        §

Ett beslut av marknadsdomstolen beträffande förbud eller åläggande enligt 3 §, avslutande av förhandling enligt 4 eller 5 § eller tillstånd enligt 16 § utgör inte hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föreligger. Detsamma gäller ett beslut av näringsfrihetsombudsmannen i fråga om föreläggande enligt 11 §.

Om marknadsdomstolen har beslutat all ej ingripa mot ett företagsför­värv enligt 6§, får domstolen inle ompröva frågan annat än om näringsid­karen har lämnat oriktig uppgtfl om föreliggande sakförhållanden av vä­senfiig betydelse för ställningstagandet i beslutet. Har regeringen vid tillämpning av 7§ beslutat all inte fastställa ett beslut av domstolen, får regeringen ompröva frågan endast under motsvarande förutsättning.

 

Prop. 1981/82:165                                           24 §   292

Har regeringen med stöd av 7 § fastställt ett beslut av marknadsdomsto­len om förbud eller åläggande, får regeringen pröva frågan på nytt, om del finns anledning ati upphäva eller mildra förbudet eller åläggandel därför alt detta inle längre behövs eller ej längre är lämpligt.

På det konkurrensrältsliga fältet har regler rörande omprövning av be­slut en särskild betydelse. Detta har berörts tidigare (3.1-2). I den all­männa motiveringen (3.7.2.5 under rubriken Rättskraften) har i princip ställning tagits för utredningens förslag till omprövningsregler såvhl gäller konkurrensärenden i allmänhet. I fråga om företagsförvärv har utredning­en föreslagit särskilda regler, intagna i 3 kap. 12 § utredningens förslag till konkurrensbegränsningslag (Bilaga 2). Dessa regler läggs i vissa delar till grand också för departementsförslaget. Den ändrade uppläggning som detta förslag har i förhållande till utredningens innebär dock aU justeringar måste göras också i delta sammanhang. Bl. a. gäller del bibehållandet av ett förhandlingsinslag saml MD:s befogenhet alt förbjuda ett förelagsför­värv. TUl skiUnad mot utredningsförslaget förs i departementsförslaget de i konkurrenslagen inrymda reglerna om omprövning samman i en bestäm­melse, nämligen den förevarande.

I första stycket behandlas marknadsdomstolens beslut i fråga om förbud eller åläggande enligt 3 §, beslut som då avser konkurrensärenden i aUmän­het. Vidare tas med beslut i fråga om avslutande av förhandling enligt 4 eller 5 §. I det sistnämnda faUet har beslutet avsett ett företagsförvärvs­ärende. Samtiiga dessa faU inordnas under samma ganska vida kriterier för omprövning. TiU samma grapp förs beslut i fråga om föreläggande enligt Il § eUer tillstånd enligt 16 §. MD gör prövningen i samtliga faU utom avseende 11 §, där NO är beslutsfattare.

I andra stycket regleras omprövning i den situationen att MD beslutat all inte ingripa mot ett företagsförvärv enligt 6§ respektive att regeringen vid tillämpning av 7 § beslutat alt inte fastställa ett förbud eller ett åläggande som MD meddelat med slöd av 6§. Härvid gäller strängare krav för att en omprövning skall få leda till skärpning.

Slutiigen regleras, i tredje stycket, regeringens omprövning av sitt beslut att fastställa ett beslut av MD om förbud eller åläggande enligt 6§. Om­prövningen får ske endast i mildrande riktning, inbegripet upphävande.

Till de materiella rekvisiten i 24 § ansluter i 25 § intagna handläggnings­regler avseende lalerält, frister och förberedande åtgärder.

Allmänt gäller vid tillämpning av 24 § att beslutsinstansens tidigare be­slut skaU ha inneburit att denna materiellt tagit ställning till den fråga som det begärs omprövning av. Som ett exempel kan nämnas att regeringen prövat fråga om fastställelse enligt 7 §.

Första stycket De fall som här regleras har angetts i den inledande kommentaren till

24 §.

 

Prop. 1981/82:165                                           24 §   293

Med uttryckssättet beslut beträffande förbud eller åläggande enligt 3 § markeras att det tidigare beslutet kan under de i första stycket angivna föratsätlningarna omprövas vare sig del inneburit bifall till eUer ogUlande av den mot förelaget förda lalan. Motsvarande gäller beslut i fråga om avslutande av förhandling enligt 4 eller 5 § eller om dispens enligt 16 §.

Ett beslut i fråga om avslutande av förhandling enligt 4 eller 5 § kan ha inneburit att MD med konstaterande av att den skadliga verkan har för­hindrats avskrivit ärendet från vidare handläggning. Det kan också förhålla sig bl. a. så att MD har avslutat förhandlingen och därefter meddelat beslut i fråga om åtgärd enligt 3 §. Till detta kommer besluten om dispens eller förbudsföreläggande m. m., meddelade av MD respektive NO.

För den grapp fall som första stycket omfattar beskrivs de materiella kriterierna för omprövning så att de angivna besluten inte utgör hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om ändrade förhållanden eUer annat särskilt skäl föreUgger. En motsvarighet till denna föreskrift finns på marknadsföringsområdel. Självfallet måste vid omprövningen noga vägas beaktansvärda intressen som kan stå mot varandra.

För att ett nytt beslut skall få meddelas i en tidigare prövad fråga fordras alltså särskilt skäl. Det kan då röra sig om ändrade förhållanden av bety­delse. Exempelvis kan det finnas anledning all upphäva eller mildra ett förbud eller ett åläggande. Men det kan också vara så all ett beslut behöver skärpas, kanske därför att det har kommit fram att någon har lämnat oriktiga uppgifter vid den tidigare prövningen.

En omprövning i skärpande riktning torde ofta få ta sin utgångspunkt i omständigheter som MD finner fog för all tillskriva svaranden i belastande riktning. Som exempel kan las tillkommande förfaranden som vederböran­de vidtar eller att ett tidigare prövat förfarande i ljuset av tillkommande omständigheter måste bedömas på annat sätt. Vidare kan konkurrens- och stmklurförhållanden på en marknad förändras på ett sätt som har betydel­se vid tiUämpningen av konkurrenslagen. Man kan här alltså inle i rätts-kraflfrågan dra paralleller liU vad som krävs från rättssäkerhetssynpunkt i fråga om exempelvis ändring av lagakraftvunnen dom i brottmål. Jämförel­sen bör i stället mer gäUa förhållanden som regleras av vattenlagen (1918:523), miljöskyddslagsttflningen och liknande rättsliga system. Där­med blir den fortlöpande kontroll som konkurrenslagstiftningen kan ge stöd för principiellt att bedöma mer som en av de allmänna betingelserna för näringsverksamhet och aUtså något som får tas med i beräkningen vid drivandet av företag. SjälvfaUet måste dock en ålerhåUsamhel iakttas vid omprövning i skärpande riktning.

Andra stycket

Här anges till en början all, om MD beslutat alt ej ingripa mot ett förelagsförvärv enligt 6§, domstolen inle får ompröva frågan annat än under en specieU föratsättning. Denna regel är uppställd av rättssaker-

 

Prop. 1981/82:165                                           24 §   294

hetsskäl och för att tiUgodose behovet av säkerhet i den allmänna omsätt­ningen. Givelvis kan till följd av spärregeln ett eljest motiverat förbud mot ett visst förvärv komma att vara uteslutet. Hänsynen till de nyss berörda intressena har dock genom föreskrtften i andra stycket första meningen getts företräde.

I uttrycket ompröva frågan ligger till en början att förbud eller åläggande enligt 6 § inte kan komma ifråga. Åtgärd enligt 3 § kan dock komma upp på nytt. Därvid gäller första stycket. Vidare gäller spärren inle t. ex. den situationen att MD har avskrivit ett ärende därför alt parten har anmäh alt frågan om förvärvet har förfallit av ett eller annat skäl. Skulle den som varit part i ett pä sådant sätt avslutat ärende framdeles i alla fall göra samma förvärv eller planera ett sådant möter aUtså inle hinder mot ny prövning.

Spärregeln gäUer mot omprövning av samma förvärv och inle mot pröv­ning av ett förvärv som kan sägas vara nytt i den bemärkelsen alt del har gjorts annorlunda än det tidigare i avseenden av betydelse. Härvid får beaktas alt vad förvärvskontrollen tar sikte på är bedömningen huravida övergången av viss till omfattningen preciserad och beskriven äganderätt bör stoppas för att förhindra skadlig verkan i anslutning till marknadsdo­minans. Sker därefter eller planeras en övergång av äganderätt som på väsentliga punkter har en annan omfattning än den förut prövade, behöver spärregeln inte utgöra hinder. I sak kan del ju röra sig om en nyprövning.

Fömtsättningen för en skärpning enligt andra stycket av ett tidigare beslut är att näringsidkaren har lämnat oriktig uppgift om föreliggande sakförhåUanden av väsentUg betydelse för ställningstagandet i beslutet.

Del krävs i princip all sakuppgiften klart skulle ha haft en sådan betydel­se. Spärren medger dock omprövning endast då del varit fråga om upp­gifter rörande föreliggande sakförhållanden, dvs. oriklighelen skall i detta avseende ha förelegal vid lidpunkten för det tidigare beslutet och ha avsett faktiska uppgifter. Söm ett exempel kan nämnas en helt oriktig uppgift om marknadsandel.

Uppgiften skall ha avsett sakförhållanden av väsentUg betydelse för ställningstagandet. Av detta följer att ett ärende kan omprövas endast när del görs gällande att del meddelade beslutet skulle ha haft annat innehåll och annat slut, om den riktiga uppgiften hade funnits som underlag. Har felaktigheter förekommit som dock inte motiverar en skärpning saknas anledning för NO att begära omprövning.

Av hänsyn till den rättssäkerhet som måste gälla för den mot vilken förvärvskontrollen är inriktad krävs att de orikliga uppgifterna har lämnats av näringsidkaren, dvs. den som gjort förvärvet och mot vilken talan nu riktas. Oriktigheter som andra är all lasta för ger i princip inte stöd för omprövning.

Enligt andra stycket sista meningen gäller alt, om regeringen vid tillämp­ning av 7 § beslutat att inte fastställa ett beslut av domstolen, regeringen får

 

Prop. 1981/82:165                                           25 §   295

ompröva frågan endast under motsvarande förutsättning. Vad som tidi­gare har uttalats rörande MD:s omprövning enligt andra stycket får där­med motsvarande tillämpning på regeringens omprövning av sill tidigare beslut.

Tredje stycket

Här är det fråga om att anledning finns att upphäva eller mildra ett förbud eller åläggande som regeringen fastställt enligt 7 §, därför alt det inte längre behövs eller ej längre är lämpligt. Anledning saknas att mer utförligt gå in på själva ändringsgranden. Skälen till att mildring bedöms befogad kan vara mångahanda, bl. a. att marknadssUuationen har föränd­rats. Men det kan också vara så alt ändringen påkallas av en omständighet som förelåg vid den första förvärvsprövningen men som då inte blev beaktad eller som till följd av efterkommande händelser fått annan betydel­se m.m.

Slutiigen bör anmärkas att spärregeln i 23 § första stycket sista mening­en gäller också i omprövningssituationer men endast i fråga om MD:s förbudsbeslut. Under föratsättning av att denna frist iakttagits finns inle hinder mot att regeringen med ändring av sitt tidigare beslut fastställer MD:s förbudsbeslut även om tvåårsfristen då har löpt ut. Del torde få antas all sådana situationer inte uppstår i praktiken. För all också formeUl säkerställa att ett förvärv inte bryts upp lång tid efteråt finns i 25 § särskild tidsspärr för omprövning enligt 24 § andra stycket.

25 §

Ansökan om marknadsdomstolens eller regeringens omprövning enligt 24 § görs hos domstolen av näringsfrihetsombudsmannen eller den mot vilken ett beslut om förbud eller åläggande riktar sig.

Ansökan om omprövning enligt 24 § andra stycket skall göras senast inom ett år efler meddelandet av marknadsdomstolens beslut eller, om fastställdseprövning skett enligt 7§, regeringens beslut.

Före regeringens omprövning enligt 24 § andra eller tredje stycket skall domstolen göra en förberedande prövning av förutsättningarna för änd­ring. Om utgången av denna skall domstolen göra anmälan till regeringen.

Som tidigare har berörts innehåller paragrafen regler om taleräll, frister och förberedande åtgärder i fråga om omprövning enligt 24 §.

Av första stycket följer att NO kan föra lalan om såväl skärpning som mildring av ett tidigare beslut. Åtskillnad görs inte mellan konkurrensären­den i allmänhet samt ärenden rörande förelagsförvärv. Skulle teoretiskt i ett sällsynt faU annan i del föregående ärendet ha utnyttjat subsidiär talerätt enligt 17 § andra stycket andra meningen och skulle därtill denne vilja få till stånd omprövning enligt 24 §, kan vederbörande begära NO:s medverkan till detta.

Vidare ges i första stycket talerätt ät den mot vilken ett beslut om förbud eller åläggande riktar sig. Härvid kan del gälla såväl förbud eUer åläggande enligt 3 § som ingripanden av den art som anges i 6§.

 

Prop. 1981/82:165                                           25 §   296

Av första stycket framgår ytterhgare all också en ansökan om regering­ens omprövning görs hos domstolen. Skälet är den förberedande prövning MD skall göra enligt tredje stycket. Oberoende av om ansökningen är ställd till regeringen eller ej skall domstolen på grund av 24 och 25 §§ uppta den till sådan prövning. Ett ärende anhängiggörs därmed hos MD. Till regeringen förs saken först när domstolen gör anmälan enligt tredje stycket.

I andra stycket anges tidsgränser i fråga om ansökan om skärpning av ett tidigare beslut. De har berörts i anslutning till 24 § tredje stycket.

Av tredje stycket följer alt, före regeringens omprövning enligt 24 § andra eller tredje stycket, MD skall göra en förberedande prövning av förutsättningarna för ändring. Härav följer all denna prövning avser såväl skärpningsfall som mildringssilualioner. I den allmänna motiveringen har berörts (3.3.4.3) värdet av att ha ett judicieUt inslag i ett system för kontroll av företagsförvärv. Uttalandena därvidlag är vägande också i fråga om den här aktuella förberedande prövningen och utgör alltså motiveringen för denna.

Den förberedande prövningen går ut på att pröva förutsättningarna för ändring av del tidigare beslutet. Prövningen får en räckvidd som i första hand framgår av 24 § och kommentarerna tUl den. När omständigheterna motiverar detta kan prövningen komma att omfatta del föregående ärendet i sin helhet saml de nytillkommande omständigheterna. MD:s värdering skaU mynna ut i ett ställningslagande i frågan om förutsättningarna för ändring. En malerieU bedömning måste därvid föreligga som täcker före­komsten av exempelvis en sådan oriktig uppgift som avses i 24 § andra stycket saml, i ett sådant fall, oriktighetens inverkan på den värdering som legal till grand för utgången i det föregående ärendet. Finner MD en äiidring motiverad i det slut, vartill den tidigare instansen har kommit, bör så anges och vad ändringen skulle gå ut på.

Enligt tredje stycket sista meningen skall domstolen göra anmälan tUl regeringen om utgången av den förberedande prövningen. MD har alltså att, när handläggningen är klar, besluta en sådan anmälan. Beslutet har inte någon rättsverkan utan utgör ett underlag för regeringens bedömning.

Enligt paragrafen gäller inte någon tidsfrist under handläggningen av omprövningsfall. Dessa torde komma all bli ytterst sällsynta i fråga om skärpning. SärskUda föreskrifter därvidlag skulle endast komplicera regel­systemet. Helt naluriigt måste i fråga om handläggningsliden beaktas om brådska råder av hänsyn till parterna eller andra. Vidare får beaktas alt tvåårsfristen i 23 § första stycket sista meningen är absolut när del gäller MD. Vid en omprövning i det läge som beskrivs i 24 § andra stycket första meningen kan förbud mot förvärvet alltså inle meddelas senare än två år efler det all avtal om företagsförvärvet slöts.

 

Prop. 1981/82:165                                           27 §   297

26        §

Regeringen får meddela föreskrifter rörande skyldighet för den som gör företagsförvärv att lämna sådana uppgifter om förvärvet som behövs för prövning enligt denna lag.

Bestämmelsen avser normgivning i fråga om uppgiftsskyldighel. Syftet med föreskrifter av en sådan art är att ge en överblick över koncentra-tionstendenseraa inom näringslivet, där en sådan behövs därför att myn­digheterna inte på lämpUgl sätt har tillgång till uppgifter om dessa eller av andra skäl.

26 § har karaktär av en fullmakt. Det ligger i sakens natur att denna kan utnyttjas helt eller delvis inom den givna ramen. Med slöd av lagrammet kan sålunda exempelvis föreskrivas uppgiftsskyldighet i fråga om vissa nyttigheter eller vissa företagsförvärv eller beträffande vissa sektorer eller branscher inom näringslivet. Befogenheten bör utnyttjas med en viss för­siktighet när del gäller uppgiftsskyldighel som inträder ulan anmodan. En alltför vidsträckt avfattning av regler rörande sådan skyldighet torde få undvikas med hänsyn till att begreppet företagsförvärv av naturliga skäl måste inrymma även andelar i företag saml också delar av rörelser. Såvitt nu är i fråga bör därför bestämmelser som utfärdas med slöd av 26 § riktas in på mer angelägna förhållanden.

Det givna bemyndigandet utnyttjas genom att i första hand regeringen förordningsvägen anger vilka uppgifter som skall lämnas regelmässigt eller efter anmodan och till vem. Skyldigheten enligt 26 § är begränsad till förvärv som har skett. Uppgifternas beskaffenhet kan variera men kravet är att de skall behövas för prövning enligt konkurrenslagen, dvs. vara av betydelse mot bakgrand av lagens regler. Inom bemyndigandets ram ligger att regeringen kan föreskriva bötespåföljd vid överträdelse av utfärdade föreskrifter samt vidare att regeringen har befogenhet alt förordna om vitessanklion med avseende på enskilda fall, där uppgift enligt föreskrifter­na avkrävs genom anmodan eller liknande.

27        §

Näringsfrihelsombudsmannen kan, om del behövs för prövning enligt denna lag och särskilda skäl föreligger, ålägga en viss näringsidkare att göra anmälan innan denne sluter avtal om företagsförvärv. En sådan anmälningsskyldighet skall gälla för viss tid, högst ett år.

Bestämmelsen bildar en ram inom vilken åläggandel kan begränsas till alt gälla exempelvis vissa slags företagsförvärv eller förvärv av vissa speciella företag, individualiserade eller med särskUd verksamhetsinrikt­ning m.m. I fråga om rekvisitet "behövs för prövning enligt denna lag" hänvisas tiU 26 §. Heh naluriigt får bestämmelsen sin främsta inriktning på förelag som kan komma att bli dominerande på sin marknad eller förslärka denna ställning.

 

Prop. 1981/82:165                                           28 §   298

Ny tid kan sällas ut av NO. Samma lidsbegränsning gäller därvid.

Ett åläggande kan enligt 30 § förenas med vite, om det finns skäl till detta. Skulle ett åläggande, som ej är kopplat med vite, inle följas kan ett nytt åläggande, som är förenat med vite, utfärdas.

28 §

Näringsfrihetsombudsmannen får ålägga näringsidkare att tillhandahålla uppgift, handling eUer annat som behövs i ärende enligt denna lag. Även i ärende om tillsyn över att ett förbud eller ett åläggande enligt lagen åtlyds får ombudsmannen besluta om motsvarande skyldighet för den som avses med förbudet eller åläggandet.

Samma skyldighet kan näringsfrihetsombudsmannen ålägga också an­nan än den som anges i första stycket, om del behövs för kontroU eller fullständigande av vad som skaU fullgöras enligt första stycket och del är nödvändigt på grund av särskilda förhållanden.

I ett ärende som har underställts regeringens prövning enligt 7§ får chefen för handelsdepartementet ålägga skyldighet enligt första stycket första meningen eller andra stycket.

1 första stycket avses med ärende enligt denna lag ärenden om tillämp­ning av bestämmelse i lagen.

Skyldigheten för näringsidkare - varmed avses den näringsidkare vars åtgärd är föremål för prövning i ärendet - alt lämna ut visst material inträder efter åläggande av NO. Självfallet kan NO sälla ut viss frist inom vilken skyldigheten skall fullgöras. Om åläggandet ej efterkommes kan vite föreläggas enligt 30 §, liksom är fallet beträffande 27 §. Härvidlag hänvisas tUl kommentaren till sistnämnda bestämmelse.

Åläggandel får avse uppgift, handUng eller annat. NO kan alltså i ett ärende kräva in vissa upplysningar. Därtill kan det gälla visst skriftligt material, exempelvis avtal, korrespondens, affärsböcker, prislistor m. m. Ibland kan NO behöva tillgång också till annat, såsom exempelvis varu-prov.

En begränsning i fråga om uppgtflsskyldighetens omfattning sker genom kravet på att åläggandet skall avse material som behövs. Av delta följer all materialet måste ha relevans för den prövning som är i fråga. Vidare får inte krävas in mer uppgifter m. m. än som erfordras.

Vid tillämpningen av denna och övriga föreskrifter i 26-28 § bör givetvis beaktas att skyldighet att yttra sig e. d. enligt aUmänna principer inle bör åläggas någon i fråga om omständighet, vars yppande skulle röjaatl veder­börande har begått brott.

Bestämmelsen i andra stycket lar sikte på det behov som kan komma upp av alt kontrollera eller fullständiga materialet i ett ärende. Därvid kan det vara fråga om exempelvis kunder eller leverantörer. I likhet med vad som gäller enligt uppgiftsskyldighetslagen är uppgiflsskyldighelens omfatt­ning här densamma som för part. Däremot gäller, som framgår av ordala­gen, att en större restriktivitet skall tillämpas i fråga om dem som nu avses.

 

Prop. 1981/82:165                                           30 §   299

Vad som sägs i tredje stycket innebär att också sedan ett ärende har förts liU regeringen uppgifter kan inhämtas. Har regeringen faslslälll ett förbud ankommer det däremot på NO att utöva tillsynsfunktionen och att därvid med stöd av 28 § första stycket andra meningen infordra del material som behövs.

29        §

En sammanslutning av näringsidkare likställs i denna lag med näringsidka­re. Ett beslut av en sådan sammanslutning likställs med en överenskom-mefse eller ett gemensamt förfarande som avses i 14 §.

Bestämmelsen har berörts i anslutning till bl. a. 14 §. En sammanslut­ning av näringsidkare behöver inle i sig bedriva näringsverksamhet. Ge­nom förevarande bestämmelse bhr dock sammanslutningen, t. ex. en branschförening, som sådan all bedöma som näringsidkare i lagens me­ning.

Vidare likställs ett beslut av en sådan sammanslutning med en överens­kommelse eUer ett gemensamt förfarande. Nämnda uttryck har kommen­terats i bl. a. avsnitt 3.4.2.4. Bestämmelsen tar i denna del sikte på del vanliga förfarandet att näringsidkare samarbetar inom en förening i stället för all endast träffa en separat överenskommelse. Denna kan exempelvis komma att skrivas in i stadgarna eller andra regler som föreningen beslutar om. Bl. a. vid tillämpningen av förbudsbeslämmdserna i 13 och 14 §§ kan då till följd av förevarande bestämmelse ett föreningsbeslul bedömas som otillåtet. Del nu sagda gäller oberoende av om en förening är en sken- eller proformaanordning, tillkommen för all söka kringgå ett förbud eller inte, saml utan hänsyn tUl föreningens arbetsuppgifter.

30        §

Åläggande som avses i 27 eller 28 § kan förenas med vite, om det finns skäl till detta.

Utsättande av vite bör inte ske som en rutin, om inte brådska regelmäs­sigt råder i fråga om en viss typ av ärenden. Så torde ofta vara fallet i ärenden som rör prövning av förelagsförvärv, med tanke på de snäva lidsfrister som gäller beträffande sådan prövning.

Något visst minsta eller högsta belopp har inte angetts till ledning för bestämmandet av vitet. Detta hänger samman med alt del allmännas intresse av att uppgiftsskyldighel fullgörs i lid i vissa situationer kan vara betydande, särskilt i fråga om förvärvsprövningen. Faslän vilels storlek alltså bör kunna växla inom ganska vida gränser måste dock beaktas att del här gäller processuella åtgärder. Dessa har normalt givetvis mindre vikt än den som måste tillmätas slutliga beslut om förbud eller åläggande enligt lagen.

 

Prop. 1981/82:165                                                       35 §   300

31        §

Uppgtftsskyldighet enligt denna lag innebär inte förpliktelse alt röja yrkeshemlighet av teknisk natur.

Motsvarande föreskrift finns i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. och uppgiftsskyldighetslagen. Del kan här vara fråga om exempelvis maskinell anordning eUer framställningsprocess.

32        §

Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag får inle betungas onödigt.

Denna föreskrift speglar visserligen inte mer än vad som får anses följa av aUmänna principer. Likväl är del av värde all en uttrycklig erinran görs om detta, i likhet med vad som är förhållandel i vissa andra lagar.

33        §

Näringsfrihetsombudsmannen och marknadsdomstolen får av myndig­het, som avses i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighel rörande pris- och konkurrensförhållanden, begära biträde för utredning i frågor som kan vara av betydelse för prövning enligt denna lag.

NO har visserligen möjlighet all med slöd av 27 och 28 §§ själv fordra in uppgifter. Även i fortsättningen finns det dock behov av bestämmelsen, som motsvarar 25 § KBL.

34        §

TiU böter eUer fängelse högst ett år döms den som

1.    uppsåtligen bryter mot 13 § 1 eller 14 § första stycket,

2.    uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 13 § 2 eller 14 § tredje stycket eller

3.    i övrigt uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriklig uppgift vid fullgörandet av anmälnings- eller annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag.

Föreskrifterna har kommenterats i avsnitt 3.4.6. De överensstämmer i huvudsak med utredningsförslaget.

Brottsbalkens regler om medverkan till brott kommer ulan särskild föreskrift att vara analogiskt tillämpliga i fråga om här avsedda gärningar.

35        §

Är gärning som avses i 34 § att anse som ringa, skaU inle dömas till ansvar.

En gärning kan vara alt bedöma som ringa exempelvis när en oaktsam­het är mer obetydlig. Men också när oaklsamheten är framträdande kan så vara fallet. En oriktig uppgift kan ju t. ex. gälla ett sakförhållande ulan större betydelse i ärendet.

 

Prop. 1981/82:165                                           39 §   301

36      §

Är brott som avses i 34 § 1 all anse som grovt, döms till fängelse i högst två år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skaU särskUt beaktas om det har utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan eller i en upprepad brottslighet eller har medfört betydande skada.

Paragrafens innehåll har berörts i avsnitt 3.4.6.

37      §

För gärning som omfattas av ett sådant förbud eller åläggande som har meddelats vid vite med slöd av denna lag döms inte till ansvar enligt 34 eUer 36 §.

Bestämmelsen tar sikte på den situationen att en åtgärd, som innefattar överträdelse av förbud eller åläggande vid vite enligt lagen, också utgör ett brott enligt samma lag. Vilesfördäggandet och slraffregeln bygger då på samma grand. 1 så fall bör inte mer än en av påföljderna dömas ut. Härvid bör vitet ges företräde.

Dock är bestämmelsen tillämplig bara på det fallet att viss åtgärd är straffbar enligt denna lag. Är den belagd med straff enligt annan författ­ning, gäller bestämmelsen inte. Detta kan, om straffansvaret har dömts ut, tänkas ge anledning till jämkning av ett försuttet vite.

38      §

Talan om utdömande av vite som förelagts med slöd av denna lag förs vid tingsrätt av allmän åklagare. Sådan talan får väckas endast efler anmä­lan eller medgivande av näringsfrihetsombudsmannen eller, i fråga om vite som marknadsdomstolen har ålagt på lalan av annan, av denne.

Genom bestämmelsen får NO avgörandet över om det är påkallat att vite som han, MD eller regeringen har förelagt bör dömas ut. Enda undantaget gäller, som följer av bestämmelsen, det fall alt annan än NO har ansökt om prövning. Har i sådant fall förbud eller åläggande kopplats med vite krävs anmälan eUer medgivande av sökanden.

39      §

Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter anmälan eUer medgivande av näringsfrihetsombudsmannen.

NO, som centralt har överblicken över verksamhetsfältet, har genom denna föreskrift möjlighet alt välja mellan de olika handlingsvägar lagen ger utrymme för. Bland annat kan komma i fråga alt NO går fram med stöd av missbruksbestämmelsen i 2 § i stället för att välja att låta saken gå tiU åtalsprövning.

Föreskrifter som anger hur NO bör förfara i fråga om åtalsanmälan eller

 

Prop. 1981/82:165                                           40 §   302

åtalsmedgivande saknas i lagen. Detta får NO pröva efter mer fria grunder. Allmänt gäller att ingripanden bör komma till stånd när det är angelägel. Därmed är inle säkert att detta skall ske just ålalsvägen. Kan ett ingripande med stöd av 2 § bedömas tillräckligt och påkallat synes detta ofta vara att föredra.

Det är visserligen åklagaren som fattar beslut om åtal. Han är alltså inte skyldig alt rätta sig efler NO:s önskemål om att åtal skall väckas. I' allmänhet bör det dock finnas grand för att godta ombudsmannens bedöm­ning såvitt gäller frågan om huruvida visst förfarande kan påslås strida mot konkurrenslagen.

40 §

Mot näringsfrihetsombudsmannens beslut enligt 11, 12, 17, 20, 25, 33, 38 eller 39 § får talan inle föras. Ej heller får lalan föras mot beslut enligt 28 § tredje stycket.

Beslut enligt 27 § eller 28 § första eller andra stycket får, om beslutet är förenat med vite, överklagas hos kammarrätten genom besvär. Beslutet skall dock gälla omedelbart, om inte annat bestäms.

1 förevarande paragraf finns bestämmelser om rätlen all föra lalan mot beslut som inte fallas av marknadsdomstolen eller regeringen enligt den föreslagna lagstiftningen. Domstolens beslut, mot vUka talan inle kan föras, vinner laga kraft omedelbart, om inte beslutet för att bli gällande fordrar regeringens fastställelse enligt 7 §.

I första stycket anges de beslut mot vilka lalan inte skall få föras. Del gäller bl. a. beslut av näringsfrihetsombudsmannen rörande förbuds-, sälj-och rätlelseförelägganden (11 §). Vidare gäUer det framställning tiU rege­ringen rörande internationell överenskommelse (12 §) samt olika typer av ansökningar om åtgärder och ingripanden ävensom vissa slag av anmäl­ningar (17, 25, 33 samt 38 och 39 §§). Någon besvärsmöjlighel har inte heller ansetts böra förekomma när ombudsmannen fattar beslut om att inleda undersökning av ett företagsförvärv eller all lämna förvärvet ulan åtgärd (20 §).

Mot beslut varigenom näringsidkare eller annan åläggs olika former av uppgiftsskyldighel (27 och 28 §§) har del ansetts naturligast alt besvärsla-lan får föras hos kammarrätten.

Slutligen föreskrivs i paragrafen att beslut enhgt 27 § eUer 28 § första eller andra stycket skall gälla omedelbart, om inte annat bestäms. Upp-giflsinsamlandet kan avse utredning i ärenden om förvärvsprövning. Re­geln är föranledd av de särskilda kraven på snabb handläggning av sådana ärenden.

 

Prop. 1981/82:165                                           41 §   303

41 §

Vad som sägs i denna lag tillämpas inte på överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön eller andra arbetsvillkor.

Paragrafen har kommenterats i avsnittet 3.6.5.

Ikraftträdande m.m.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

I en särskild övergångsbestämmelse anges alt genom lagen upphävs lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Vidare sägs att åtgärd som har vidtagits med tillämpning av sistnämnda lag gäller som om motsvarande bestämmelse i den nya lagen hade tUlämpals. Detta innebär bl. a. att meddelade dispenser alltjämt gäl­ler. Slutligen anges att tillstånd enligt 16 § kan prövas före lagens ikraftträ­dande.

6   Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över förslaget till konkur­renslag.

7   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemstäUan.

 

 

 

Prop. 1981/82; 165                                                 305

Bilaga I

Sammanfattning av utredningens överväganden

Konkurrenspolitiken

Lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet - konkurrensbegränsningslagen (KBL) - bygger på grund­tanken att fri konkurrens och fri näringsulövning har övervägande positiva verkningar genom att bidra till effektivitet och utvecklingsförmåga inom näringslivet. Utredningen anser all det också i framtiden måste vara en av uppgifterna för konkurrenspolitiken alt söka la till vara de positiva följder som konkurrens kan medföra.

Under framför allt de sista årtiondena har näringslivet - både i Sverige och utomlands - utvecklats mot större företagsenheter. Drivkraften har oftast varit krav på högre effektivitet öch i många fall också en hårdare konkurrens från utlandet. Utvecklingen mot större koncentration har möjliggjort en betydande produktionsökning, samtidigt som utrymmet för konkurrens har minskat. Därtill har strukturomvandlingen skapat åtskilliga problem som bl. a. har all göra med sysselsättningen och fördelningen av välfärden mellan olika grupper av befolkningen och olika delar av landet. Utredningen anser därför att frågan huruvida en fortsatt koncentration är att förorda i vår ekonomi inte kan besvaras allmängiltigt. Delta måste i stället prövas för varje särskild marknad efler de föratsättningar som där råder.

Konkurrenspolitikens uppgift blir därför också att se till alt de positiva följder som koncentration kan medföra från allmän synpunkt las tillvara, samtidigt som negativa följder vid långtgående eller total koncentration eller till följd av konkurrensbegränsningar i övrigt motverkas.

Vad som nu har sagts omfattar konkurrenspolitik i vid mening, dvs. alla de åtgärder inom framförallt del närings- och konsumenlpoUtiska fältet som har betydelse från konkurrenssynpunkt.

Den egentliga konkurrenspolitiken - alltså åtgärder mot konkurrensbe­gränsningar - bör även framdeles i princip vara inriktad på att förhindra sådana följder av konkurrensbegränsning inom näringslivet som är olämpliga från allmän synpunkt. Frågan huravida viss konkurrensbegränsning är olämplig eller ej måste bedömas inte bara med utgångspunkt i önskemålet att främja en effektiv, fungerande konkurrens. Också den ekonomiska politiken i övrigt måste beaktas och vägas in vid en samlad bedömning. 20   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  306

Konkurrens är således inte ett mål i sig utan bör ses tillsammans med andra medel inom närings- och konsumentpolitiken. Utredningen har översiktligt granskal olika grenar av denna politik - främst sysselsättnings- och regionalpolitik, industripolitik, handelspolitik, prispolitik, konsumentpolitik och offentlig upphandling - från konkurrenssynpunkt och funnit all samordningen mellan konkurrenspolitiken och annan närings- och konsu­mentpolitik bör förbättras. Därför förordas utökat samarbete mellan de myndigheter som svarar för de olika delarna av detta område.

Med tanke på del svenska näringslivets starka koncentration anser utredningen alt även i fortsättningen en effektiv prisövervakning bör ske. Härigenom kan monopolprissättning och andra negativa effekter av koncen­tration spåras och motverkas.

Ny konkurrensbegränsningslag

Utredningen anser del uppenbart alt särskild lagstiftning alltjämt krävs mot olämpliga följder av konkurrensbegränsningar inom näringslivet. För all främja ett marknadssystem som så långt möjligt tjänar allmänna intressen bör enligt utredningen den nuvarande lagstiftningen skärpas och komplet­teras med ett syslem för kontroll av företagskoncenlration. Utredningen föreslår att reglerna samlas i en ny konkurrensbegränsningslag.

Konkurrensbegränsningar i allmänhet

På det område som KBL nu läcker föreslår utredningen följande.

Den lagiekniska konstruktionen i KBL med dels ett antal straffijelagda förbud mot vissa specifika typer av generellt skadliga konkurrensbegräns­ningar, dels en generalklausul som täcker också övriga konkurrensbegräns­ningar som medför skadlig verkan, behålls.

Den nya lagens tillämpningsområde blir något vidare än KBL:s genom att bestämmelserna avser bl. a. också överiålelse och upplåtelse av fast egendom.

Det s. k. bruttoprisförbudet, dvs. förbud mot att en säljare t. ex. anger ett pris som återförsäljare inte lår underskrida när de vidareförsäljer varor, behålls i princip oförändrat.

Del andra förbudet i den nuvarande lagen riktar sig mot all företagare avtalar om att samverkan skall äga ram mellan olika företagare innan någon av dem lämnar anbud, det s. k. anbudskartellförbudet. Detta förbud utvidgas enligt utredningens förslag och görs mera effektivt.

De erfarenheter som har vunnits vid tillämpningen av den nuvarande bestämmelsen ger - som också tidigare byggkonkurrensutredningen (i SOU 1972:40) har funnit - belägg för alt även samråd ulan föregående överens­kommelse bör förbjudas.

Del föreslagna förbudet innebär alt näringsidkare inte får ingå eller tillämpa avtal eller eljest samverka eller samråda med annan näringsidkare om all 1) någon skall avslå från alt avge anbud, 2) viss anbudsgivare skall avge högre anbud än annan eller 3) samarbete eljest skall förekomma vid anbudsgivning i fråga om bestämmandel av anbudssummä eller betalningsvillkor. Inte heller lår näringsidkare eljest söka förmå annan näringsidkare till sådan åtgärd.

 

Prop. 1981/82:165                                                  307

Från förbudet undantas sådant förfarande som avseratt flera näringsidkare skall gå samman för samfälld prestation med gemensamt anbud eller i den formen att någon av dem medverkar som underieveranlör till anbudsgivare. När anbudsgivare har deltagit i förfarande som är förbjudet, men som tillåts enligt undanlaget, skall han vara skyldig att skriftligen underrätta beställaren om förfarandet.

Utredningen föreslår två nya straffbelagda förbud, ett priskartellförbud och ett marknadsdelningsförbud.

Priskartellförbudet har utformats så att näringsidkare förbjuds att ingå eller tillämpa avlal eller på annat sätt samverka eller samråda med annan näringsidkare i samma säljled om bestämmandet av pris eller rabatt, som skall tillämpas vid försäljning av vara eller tillhandahållande av tjänst eller annan nyttighet inom landet. Näringsidkare (år inte heller söka förmå annan näringsidkare till sådant förfarande.

Undantaget från förbudet är samarbete om endast vägledande pris. En föratsättning för sådant undantag är dock alt samarbetet redovisas genom uppgift till myndighet som avses i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhåUanden eller anges öppet på annat sätt. Därmed förbjuds också dolt samarbete när del gäller vägledande priser.

Ytteriigare undanlag finns från förbudet. Bland annat förbjuds inte att fiera förelag säljer genom en gemensam säljorganisation.

Vidare gäller förbudet inte förfarande som endast i mindre mån kan begränsa konkurrensen, dvs. vad man skulle kunna kalla bagaidlkarieller. Förfaranden som utgör ett led i kommissionsförsäljning eller som har sin grund i upplåtelse av immateriell egendom är likaså undantagna från förbudet.

Marknadsdelningsförbudei avser förbud mot horisontella kvoterings-, områdes- och kunduppdelningskarteller. Samma undantag görs som i fråga om priskarteller.

Det finns i nuvarande lag en möjlighet till dispens från förbjudna förfaranden. Utredningen föreslår en ny dispensregel som avser samtliga förbud.

Sanktionen mot de fyra förbuden föreslås bli straff i form av böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till straff, medan för grova brott skall kunna följa fängelse i högst två år.

Den nuvarande generalklausulen i KBL innebär att marknadsdomstolen (MD) i ett enskilt fall kan pröva om konkurrensbegränsning har skadlig verkan. Är så fallet skall domstolen genom förhandling söka undanröja denna verkan. Misslyckas detta återstår bara - bortsett från säljvägransfall -för domstolen all göra anmälan till regeringen. Förhandhngsprincipen innebär all den näringsidkare som framkallar skadlig verkan av konkurrens­begränsning måste medverka frivilligt om sådan verkan skall kunna undanröjas.

Utredningen föreslåratt MD i stället skall kunna förbjuda näringsidkare att tillämpa visst avtal eller avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande eller ålägga näringsidkaren att tillhandahålla viss vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra närings­idkare. Förbud eller åläggande kan förenas med vite. Domstolen skall också i vissa fall som berörs i del följande överiämna ärendet till regeringen för

 

Prop. 1981/82:165                                                  308

åtgärd.

Utredningen föreslår således att förhandlingsprincipen när del gäller MD:s handläggning av konkurrensbegränsningsärenden ersätts av ett syslem med vilessanktionerade förbud och ålägganden. Liksom hittills skall dock näringsfrihelsombudsmannen (NO) innan ett ärende förs till MD normall söka genom förhandlingar med berörda förelag få till stånd en uppgörelse som innebär att skadlig verkan undanröjs.

Det främsta skälet för den föreslagna ändringen är tidsaspekten. Det nuvarande systemet blir tidskrävande genom uppdelningen i olika handlägg­ningsskeden. Till delta kommer att ytteriigare tidsspillan läll uppkommer i sådana fall där den som föranleder skadlig verkan har intresse av all fördröja handläggningen. Avsaknaden av möjligheter till snabba och effektiva tvångsingripanden har ibland inneburit alt vissa företag har varit obenägna att uppta förhandlingar med NO eller inle medverkat i de undersökningar som NO har företagit på det sätt och med den skyndsamhel som har varit önskvärd. Utredningen anser vidare att snabba och effektiva ingripanden ökargenomslagskrafien av de konkurrensvårdande myndigheternas bedöm­ningar.

1 och med att förhandlingsskedet i MD försvinner kan del ibland uppstå behov av s. k. mdlandom. Härmed avses i delta fall ätt domstolen i första hand lar ställning till huravida näringsidkare föranleder skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Först senare tas ställning till frågan på vilket sätt denna verkan skall undanröjas. Utredningen föreslår att lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. ändras så all MD kan, om part begär del, ta upp skadlighetsfrågan till särskild prövning.

Ytteriigare bestämmelser i syfte att fä till stånd en snabbare handläggning av konkurrensbegränsningsärenden föreslås. MD ges sålunda möjlighet att om särskilda skäl föranleder det - när det gäller förbud eller åläggande enligt generalklausulen och dispens från de straffbelagda förbuden - meddela interimistiska beslut, dvs. beslut för liden till dess slutligt beslut föreligger. Vidare ges NO möjlighet till förbudsföreläggande eller leveransföreläggande i fall som inle är av större vikt. Om näringsidkare godkänner ett sådant föreläggande gäller det som förbud eller åläggande som har meddelats av MD enligt generalklausulen.

Utredningen har bibehållit del för ingripande enligt generalklausulen grundläggande begreppet skadlig verkan. Ett tillägg har gjorts, nämligen all vid bedömning av om skadlig verkan föreligger särskild hänsyn skall las till konsumenternas intressen.

Del finns i nuvarande KBL möjlighet till prisingrepp enligt generalklausu­len. Om förhandlingssystemet inte leder till resultat kan i sista hand regeringen under vissa förulsätlningar förordna om visst högsta pris. Utredningen har övervägt om man kan slopa denna möjlighet all ingripa mot priser med hjälp av KBL och helt överföra denna funktion till allmänna prisregleringslagen (1956:236). Utredningen anser emellertid alt ett sådant överförande skulle innebära en väsentlig ändring av prisregleringslagens syften och principiella uppbyggnad. Monopolislisk prissättning utgör en form av missbruk av marknadsdominerande ställning, vilket principiellt faller inom konkurrenslagstiftningens ram. Utredningen anser därför att ingri­pande mot monopolislisk prissättning alltjämt måste kunna ske också enligt

 

Prop. 1981/82:165                                                  309

denna lagstiftning.

Enligt utredningen bör beslutanderätten när det gäller prisföreskrifler också i fortsättningen förbehållas regeringen. Del föreslås sålunda all MD skall till regeringen överiämna sådana ärenden, där den skadliga verkan innebär att visst pris med hänsyn till kostnaderna och övriga omständigheter är oskäligt högl, om MD finner alt den skadliga verkan inte kan förhindras med sådant förbud eller åläggande som generalklausulen medger. Rege­ringen kan enligt utredningens förslag ålägga näringsidkaren att under viss tid, längst ett år, inte överskrida visst högsta pris. Åläggandet kan förenas med vite.

För ytteriigare en typ av skadliga konkurrensbegränsningar föreslår utredningen att MD skall överiämna ärendet till regeringen. Det gäller ingrepp mot ägarstrukturen vid dominerande ställning på marknaden, i syfte alt återställa friare konkurrensförhållanden. Denna fråga behandlas närmare efter del all utredningens förslag till prövning av företagsförvärv har presenterats.

Den nya generalklausulen innebär liksom den nuvarande att konkurrens­myndighelerna kan ingripa endast mot konkurrensbegränsningar med verkan inom landet. Utredningen föreslår en bestämmelse som gör del möjligt alt i vissa fall ingripa mot konkurrensbegränsningar med utlandsver­kan. En sådan regel finns också i nu gällande lag.

KontroU av företagskoncentration

Koncentrationen i näringslivet kan vara en direkt följd av konkurrensen -svaga förelag slås ut - eller bero på all förelag eller dess ägare förvärvar andra förelag. Utredningen anser all företagsförvärv oftast medför positiva verk­ningar för samhället, genom t. ex. förbättrad effektivitet, rationellare mark-nadssiraklur, möjlighet till snabbare teknisk utveckUng och bättre konkur­rensförmåga gentemot bl. a. utlandet. Om del sammanslagna förelaget ökar sin styrka i förhållande till en mäktig konkurrent kan dessutom konkurrens­situationen på marknaden förbättras. Å andra sidan medför förvärv ibland olika ölägenheter för samhället. Utredningen föreslår därför regler för prövning av förelagsförvärv.

Ölägenheter i samband med företagsförvärv kan vara av olika slag. De olägenheter från allmän synpunkt som förslaget i första hand tar sikte på är olämpliga konkurrensbegränsningar, en från industripolitisk synpunkt icke önskvärd stmkturomvandling, en koncentration av ägandet som på sikt kan omöjliggöra ett decentraliserat ekonomiskt syslem, negativa verkningar på sysselsättningen eller andra nackdelar för anställda och kommuner samt nackdelar för konsumenterna, t. ex: i form av försämrad service.

Enligt förslaget kan företagsförvärv, där del förvärvade företaget har en viss minsta storlek, prövas. Regeringen kan ingripa mot förvärvet med förbud • eller åläggande, om del behövs för alt förhindra sådan olägenhet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Utredningen anser att del måste vara regeringen som fattar dessa beslut. Skälen för detta är bl. a. alt besluten innebär politisk avvägning mellan olika intressen och alt i den förhandlings­verksamhel som kan föregå besluten regeringen bör vara del bedömande organet. Härigenom åstadkoms en samordning med annan närings- och

 

Prop. 1981/82:165                                                  310

konsumentpolitik.

Förvärv av företag avser övergången av äganderätten till ett förelag från en ägare till en annan. Förvärvet kan avse alla aktierna i ett företag eller hela den verksamhet som företaget bedriver men också en del därav. Sålunda omfattar prövningen förvärv av rörelse eller del av rörelse, av andel i handelsbolag och av aktier i aktiebolag saml vidare förvärv genom fusioner mellan aktiebolag eller mellan ekonomiska föreningar. Beträffande aktieförvärv har prövnings­området avgränsats så alt förvärv prövas endast om de leder till ett innehav av minst 10 procent av det totala aktiekapitalet eller röstetalet för aktiebolag som noteras på fondbörsen och av minst 20 procent för övriga bolag. Både när det gäller förvärv av andel i handelsbolag och aktie i aktiebolag förutsätts att ingripande skall komma i fråga endast när förvärvaren genom förvärvet får ett kontrollerande inflytande i det förvärvade företaget. Sådant inflytande anses föreligga när förvärvaren kan bestämma innehållet i principbeslut om företagets ledning och framlid.

Undantagna från prövningen är enligt förslaget förvärv inom en koncern, nyemissioner som i princip innebär oförändrade ägarförhållanden samt, i vissa fall, utbyte av fordran enligt skuldbrev mot aktie.

Själva prövningen innebär enligt förslaget en vägning av för- och nackdelar från allmän synpunkt. Vid bedömningen skall särskilt beaktas hur förvärvet kan påverka:

1.    prisbildningen, effektiviteten inom näringslivet och annans näringsutöv­
ning saml ägarkoncentrationen inom näringslivet,

2.    sysselsättningen samt berörda arbetstagares och kommuners intressen,

3.    konsumenternas intressen.

Vid prövningen skall också beaktas ägarnas intressen.

Som har nämnts faller förvärv av förelag under en viss storiek utanför prövningsområdet. Prövning sker sålunda endast om del företag eller den verksamhet som förvärvet avser har sysselsatt i genomsnitt minst 50 arbetstagare, eller omsatt minst 10 miljoner kronor, eller haft tillgångar om sammanlagt minst 20 miljoner kronor.

Organisatoriskt föreslås all prövningen sker i två steg. NO svarar för en förberedande prövning. Han skall därvid sortera ut de fall som kan medföra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt och överlämna dessa fall till regeringen. Beträffande övriga förvärv kan NO besluta att förvärvet skall lämnas utan åtgärd. Vissa fall skall dock alltid lämnas till regeringen, nämligen om förvärvet har särskilt stor omfattning eller kan medföra betydande olägenhet för allmänt intresse eller om andra särskilda skäl föreUgger, t. ex. att det är av vikt att handläggningen sker snabbt. NO skall när det av tidsskäl inte är omöjligt inhämta det material och de synpunkter som man inom andra berörda fackmyndigheter, främst statens pris- och kariellnämnd (SPK) och slatens industriverk (SIND), vill lämna. För delta bör NO ge en redovisning i del yttrande till regeringen som skall följa ett beslut om överiämnande.

Prövningen inleds genom all anmälan av förvärv eller planerat sådant görs till NO. Berörda parter har rätt all genom frivillig anmälan sälta igång prövningsförfarandel. Om part inte har gjort anmälan kan NO ålägga part i avtal om förvärvet att anmäla delta inom viss lid. Sådant åläggande får inte

 

Prop. 1981/82:165                                                  311

meddelas senare än två år från del avlal om förvärvet slöts. NO kan även - om särskilda skäl föreligger - ålägga viss juridisk eller fysisk person alt göra anmälan, innan förvärv sker.

NO föreslås få högst två månader på sig för sin prövning.

Beredningen i regeringskansliet av förvärvsprövningsärenden föresläs ske i en permanent interdepartemental beredningsgrupp med företrädare från olika berörda departement. Till beredningsgruppen knyts ett fast sekreta­riat.

Om ett ärende har överiämnats till regeringen kan denna, efter att ha hört parterna i avtal om förvärvet, antingen förbjuda förvärvet, om det vid en samlad bedömning anses kunna medföra övervägande olägenheter av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller vid vite meddela förvärvare förbud eller åläggande för viss lid eller tills vidare, om del behövs för alt förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

Förbjudna förvärv blir ogiltiga.

Enligt utredningens bedömning kan antas att förbud mot förvärv blir sällsynta i praktiken. Om ett förbud synes bli aktuellt är det dessutom troligt alt parterna avslår från planerna på förvärvet.

Förbud eller åläggande för all förhindra olägenhet av förvärvet kan avse t. ex. konkurrens-, konsument-, sysselsättnings- eller regionalpolitiskt betingade villkor. Enligt allmänna principer får sådana förbud eller åläg­ganden inle göras mer omfattande och betungande än som är nödvändigt för deras ändamål. De får inte heller sträcka sig utöver vad som är rimligt sett i förhållande till de ekonomiska resurser som förvärvaren har, den handlings­frihet han besitter och den praktiska möjlighet som finns att efterkomma förbudet eller åläggandet.

Regeringen skall meddela sitt beslut inom sex månader. Denna tidsfrist -liksom NO:s - kan föriängas med samtycke av parterna i förvärvet. En föriängning av regeringens prövningstid är också möjlig om del är oundgäng­ligen nödvändigt för utredning av ärendet.

Om ett förvärv har kommit under prövning föreslås regeringen kunna, om särskilda skäl föranleder del, meddela ett interimistiskt förbud för parterna att fullfölja förvärvet medan prövningen pågår.

Förvärv som skall prövas enligt lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten all förvärva fast egendom m. m. eller lagen (1968:557) om vissa inskränkningar i rätlen alt sluta svenskt handelsbolag m. m. undantas från den föreslagna prövningen. Dessa lagar torde ge utrymme för all beakta samma synpunkter som de utredningen har föreslagit bör beaktas vid prövningen av förelagsförvärv.

Frågor om koncentration inom näringslivet kan bli aktuella också utan förelagsförvärv. Som tidigare har nämnts föreslår utredningen att ingrepp mot ägarstrukturen vid dominerande ställning på marknaden under vissa föratsätt­ningar skall bli möjliga. Enligt gällande rätt Hr inle förhandling enligt generalklausulen i KBL gå ut på alt undanröja vad som är en ofullkomlighet i näringslivets siraklur.

En dominanssituation behöver inte medföra skadlig verkan. Effektivitets­vinster kan uppnås vid ökad stordrift och koncentration. Till detta kommer all Sverige internationellt sett har en liten. hemmamarknad. Den som

 

Prop. 1981/82:165

312

dominerar en viss svensk marknad kan vara mindre betydande på den internationella marknaden. Faktisk eller länkbar imporlkonkurrens minskar också utrymmet för all uppnå en dominerande ställning i Sverige.

När utredningen föreslår möjlighet till strukturingripande sker det därför att en marknadsdominerande ställning kan länkas medföra långtgående ölägenheter från allmän synpunkt. Marknadsdominans som medför skadlig verkan kan utgöra en mer allvariig form av konkurrensbegränsning än en sådan som sker i form av exempelvis samverkan mellan konkurrenter. Med gällande regler kan endast vissa missbruk av den dominerande ställningen förhindras, t. ex. ett för högt pris. Själva konkurrensbegränsningen som sådan - den dominerande ställningen - kommer man dock inle ål.

Utredningen utgår emellertid från alt situationer där strukturingrepp kan komma i fråga blir ytterst få. Regeln för sådana ingrepp har därför utformats som en undantagsregel, avsedd all tillgripas endast i myckel viktiga fall närde normala metoderna inte är tillräckliga.

Enligt utredningens förslag prövar MD med stöd av generalklausulen sådan konkurrensbegränsning som marknadsdominans innebär. Finner MD all marknadsdominans medför skadlig verkan och att denna verkan inte kan förhindras med förbud eller åläggande som generalklausulen medger, skall MD överiämna ärendet med eget yttrande till regeringen.

Regeringen har enligt förslaget två möjligheter, om den bedömer att skadlig verkan av den dominerande ställningen föreligger. För det första kan regeringen ge sådant åläggande om visst högsta pris som har behandlats i samband med generalklausulen. För del andra kan den vid vite ålägga näringsidkare eller ägare till toretag att sälja ut aktier, andelar i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Åläggande av del sist nämnda slaget får dock meddelas endast om del är av synneriig betydelse med hänsyn till allmänt intresse.

Övrigt

Utredningen föreslår vissa nya regler om uppgiftsskyldighel i konkurrensbe­gränsningsärenden och när del gäller förelagsförvärv. De nya reglerna ingår i utredningens förslag till ny konkurrensbegränsningslag. 1 anslutning härtill föreslåsen viss ändring i lagen (1956:245)om uppgiftsskyldighel rörande pris-och konkurrensförhåUanden. Ändringen innebär att uppgiftsskyldigheten skall gälla också i fråga om bl. a. fast egendom. Detta medför att kretsen uppgiftsskyldiga vidgas.

Utredningen föreslår vidare nya regler om tystnadsplikt för den som hos myndighet har tagit befattning med konkurrensbegränsningsärende. Denna tystnadsplikt utsträcks när det gäller förvärvsprövningsärenden också utanför myndigheterna till sådana persöner som har tagit del av vad som har förekommit vid handläggningen.

Anmälan av företagsförvärv skall enligt utredningen ges in till NO. Med hänsyn härtill har utredningen funnit det vara naluriigt alt NO också för register över.företagsförvärv.Sådant register har tidigare förts av SPK (fusions-registret).

De organisatoriska konsekvenserna av utredningens förslag blir en perso-nalförslärkning hos NO-ämbetet och i regeringskansliet.

 

Prop. 1981/82:165                                                  313

Bilaga 2

Utredningens lagförslag

1 Förslag till Konkurrensbegränsningslag

Härigenom föreskrives följande

1 kap. Inledande bestämmelse

1  § Denna lag har till ändamål att förhindra sådana följder av konkurrens­begränsning inom näringslivet som är olämpliga från allmän synpunkt.

2 kap. Skadliga och otillåtna konkurrensbegränsningar Förhindrande av skadlig verkan

1 § Föranleder näringsidkare skadlig verkan inom landet av konkurrensbe­
gränsning, kan marknadsdomstolen för alt förhindra sådan verkan

1.   förbjuda näringsidkaren att tillämpa visst avtal eller avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande förfarande,

2.   ålägga näringsidkaren alt tillhandahålla annan näringsidkare viss vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare.

Domstolen kan även överiämna ärendet till regeringen enligt 2 eller 3 S.

Konkurrensbegränsning har skadlig verkan då den, på ett sätt som är olämpligt från allmän synpunkt,

1.   påverkar prisbildningen,

2.   hämmar effektiviteten inom näringslivet eller

3.   försvårar eller hindrar annans näringsulövning.

Vid bedömningen skall särskild hänsyn lagas till konsumenternas intres­sen. 1 fråga om prövning av förelagsförvärv gäller 3 kap.

2 § Innebär skadlig verkan ati. visst pris med hänsyn till kostnaderna och
övriga omständigheter är oskäligt högt, skall marknadsdomstolen, om den
finner sådan verkan ej kunna förhindras med förbud eller åläggande enligt
1 S, överiämna ärendet med eget yttrande till regeringen.

Bedömer regeringen sådant fall föreligga som avses i första stycket, kan regeringen ålägga näringsidkaren alt under viss lid, längst ett år,ej överskrida visst högsta pris.

 

Prop. 1981/82:165                                                  314

3 § Föranledes skadlig verkan av viss näringsidkare, som har en domine­
rande ställning på marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet, eller av
fiera näringsidkare, som sammanhålles av gemensamma ägarintressen och
har sådan ställning, skall marknadsdomstolen, om den finner sådan verkan ej
kunna förhindras med förbud eller åläggande enligt 1 S, överlämna ärendet
med eget yttrande till regeringen.

Bedömer regeringen sådant fall föreligga som avses i första stycket, kan regeringen

1.   meddela åläggande enligt 2 §,

2.   ålägga näringsidkare, som nämns i första stycket, eller annan, som har där avsett ägarintresse, alt inom sex månader eller den längre lid som regeringen bestämmer avhända sig aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse.

Åläggande enligt 2 (år dock meddelas endast om det är av synnerlig betydelse.

4  § Förbud eller åläggande enligt 1-3 ij kan förenas med vite.

5  § Om del påkallas av hänsyn till internationell överenskommelse, kan regeringen, efter framställning av näringsfrihelsombudsmannen, besluta all prövning enligt 1 S i visst fall (år ske också i fråga om konkurrensbegränsning med verkan utomlands. I sådant fall skall konkurrensbegränsningen anses ha skadlig verkan, om den strider mot överenskommelsen.

Straffbelagda konkurrensbegränsningar m. m.

\ Bruttoprisförbud

6 § Näringsidkare lår ej

1.   söka förmå annan näringsidkare i senare säljled att vid försäljning av vara inom landet ej gå under visst pris,

2.   till ledning för prissättningen i senare säljled inom landet ange visst pris för vara utan att del framgår alt priset (år sättas lägre.

Vid tillämpning av första stycket skall med försäljning av vara jämställas uthyrning.

Priskartellförbud

7 § Näringsidkare lår ej

1.   ingå eller tillämpa avtal eller eljest samverka eller samråda med annan
näringsidkare i samma säljled om bestämmandel av pris eller rabatt, som
skall tillämpas vid försäljning av vara inom landet,

2.   eljest söka förmå annan näringsidkare i samma säljled ati på visst sätt
bestämma pris eller rabatt, som näringsidkaren skall tillämpa vid sådan
försäljning.

Vid tillämpning av första stycket skall med försäljning av vara jämställas tillhandahållande av tjänst eller annan nyttighet. Första stycket gäller ej, om det förfarande som är i fråga . 1. avser samarbete om pris eller rabatt som endast är vägledande, under

 

Prop. 1981/82:165                                                  315

förutsättning all samarbetet redovisas genom uppgift till myndighet som avses i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrens­förhållanden eller anges öppet på annat sätt, eller

2. har sin grund i alt fiera näringsidkare tillhandahåller vara, tjänst eller annan nyttighet genom särskild juridisk person eller eljest gemensamt.

Marknadsdelningsförbud

8 § Näringsidkare får ej

1.   ingå eller tillämpa avtal eller eljest samverka eller samråda med annan näringsidkare i samma säljled om delning av tillverkning eller försäljning av vara inom landet i kvoter eller på geografisk grund eller i fråga om kunder,

2.   eljest söka förmå annan näringsidkare i samma säljled till sådan delning.

Vid tillämpning av första stycket skall med försäljning av vara jämställas tillhandahållande av tjänst eller annan nyttighet.

Anbudskartellförbud

9 § Näringsidkare får ej ingå eller tillämpa avtal eller eljest samverka eller
samråda med annan näringsidkare om all vid anbudsförfarande som avser
tillhandahållande av vara, tjänst eller annan nyttighet inom landet

1.   någon skall avstå från alt avge anbud,

2.   viss anbudsgivare skall avge högre anbud än annan,

3.   samarbete eljest skall förekomma vid anbudsgivning i fråga om bestämmandet av anbudssumma eller betalningsvillkor.

Ej heller (år näringsidkare eljest söka förmå annan näringsidkare till sådan åtgärd.

Första stycket gäller ej förfarande som avser alt fiera näringsidkare skall gå samman för samfälld prestation med gemensamt anbud eller i den formen att någon av dem medverkar som underieveranlör till anbudsgivare.

Har anbudsgivare deltagit i förfarande som avses i första stycket men som är tillåtet enligt andra stycket,skall han senast när han avger anbud skriftligen lämna uppgift om detta förhållande till den som har infordrat anbudet.

Undantag från forbuden i 6-9 §§

10      § Förbuden i 6-9 SS gäller ej i fråga om ett förfarande som ett koncern­
företag tillämpar i förhållande till ett annat företag inom samma koncern.

Ej heller gäller förbuden i 7-8 §§ i fråga om ett förfarande som

1.   endast i mindre mån kan begränsa konkurrensen,

2.   utgör ett led i åtagande alt för annans räkning sälja vara eller tillhandahålla tjänst eller annan nyttighet eller

3.   har sin grund i upplåtelse av immateriell egendom.

 

Prop. 1981/82:165                                                  316

Dispens från förbuden i 6-9 §§

11 § Marknadsdomstolen kan meddela näringsidkare tillstånd för viss tid eller tills vidare till förfarande som är förbjudet enligt 6-9 §.

Tillstånd enligt första stycket lår lämnas endast i fråga om förfarande som kan antagas

1.   främja effektiva konkurrensförhållanden på marknaden för viss vara, tjänst eller annan nyttighet,

2.   på annat sätt bidraga till effektivitet inom näringslivet eller

3.   vara till fördel för annat allmänt intresse.

Förfarandet (Ir dock ej begränsa konkurrensen mer än som är nödvändigt och får ej heller i övrigt framstå som olämpligt från allmän synpunkt.

Handläggningsregler

12      § Marknadsdomstolen handlägger ärende enligt detta kapitel efter ansö­
kan.

Ansökan som avser prövning enligt 1 !j göres av näringsfrihelsombuds­mannen. Beslutar ombudsmannen för visst fall all ej göra ansökan, (år ansökan göras av sammanslutning av konsumenter, löntagare eller närings­idkare eller av näringsidkare som beröres av konkurrensbegränsningen i fråga.

13  § Beslut i fråga om förbud eller åläggande enligt 1, 2 eller 3 j utgör ej hinder all samma fråga prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder del. Delsamma gäller beslut i fråga om tillstånd enligt 115.

14  § Om särskilda skäl föranleder det, kan marknadsdomstolen för liden till dess slutligt beslut föreligger besluta i fråga om förbud eller åläggande enligt 1 S eller tillstånd enligt 11 S.

Förbudsföreläggande och leveransföreläggande

15      § Fråga om förbud eller åläggande enligt I >; (år i fall som ej är av större
vikt prövas av näringsfrihelsombudsmannen genom förbudsföreläggande
eller leveransföreläggande.

Förbudsföreläggande innebär alt näringsidkare, som antages ha föranlett sådan skadlig verkan av konkurrensbegränsning som avses i 1 S, till godkännande omedelbart eller inom viss lid vid vite förelägges förbud att tillämpa visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkurrensbegränsande förfa­rande. Leveransföreläggande innebär att näringsidkaren i samma ordning vid vite ålägges att till annan näringsidkare tillhandahålla viss vara, tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra närings­idkare.

Har föreläggande godkänts, gäller det som förbud eller åläggande som har meddelats av marknadsdomstolen enligt 1 ij. Godkännande som sker sedan den i föreläggandet utsatta liden har gått till ända är dock utan verkan.

 

Prop. 1981/82:165                                                  317

3 kap. Prövning av företagsförvärv Ingripanden mot företagsförvärv

1 § Om företag som driver verksamhet inom landet förvärvas mot vederiag,
kan regeringen ingripa mot förvärvet med förbud eller åläggande enligt vad
som anges i detta kapitel för all förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är
av väsentlig betydelse från allmän svnounkt.

Vid prövning huruvida ingripande bör ske, skall särskilt beaktas hur förvärvet kan påverka

1.   prisbildningen, effektiviteten inom näringslivet och annans näringsut­övning samt ägarkoncentrationen inom näringslivet,

2.   sysselsättningen saml berörda arbetstagares och kommuners intres­sen,

3.   konsumenternas intressen.

Vid prövningen skall också beaktas ägarnas intressen.

2 § Vid tillämpning av detta kapitel likställes med förvärv av företag

1.    förvärv av rörelse eller del av rörelse,

2.    fusion enligt 14 kap. aktiebolagslagen (1975:1385),

3.    förvärv av andel i handelsbolag,

4.    förvärv av aktier i aktiebolag, dock ej förvärv till aktiefond enligt akiiefondslagen (1974:931) eller förvärv avseende andel i sådan fond, om förvärvaren före förvärvet ej har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier i bolaget men har eller genom förvärvet får så många aktier att hans andel av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget uppgår till minst

 

a)   10 procent i fråga om bolag, vars aktier noteras på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer, och

b)   20 procent i fråga om andra bolag.

Vidare skall vid tillämpning av detta kapitel med förvärv av företag mot vederiag likställas fusion enligt 96 i; lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar.

Vid beräkning huruvida procentgräns enligt första stycket 4 a) eller b) har uppnåtts skal) medräknas de aktier som tillhör

1.   förelag som ingår i samma koncern som förvärvaren,

2.   annat företag över vilket förvärvaren eller företag som nyss har nämnts har ett bestämmande infiytande,

3.   förvärvarens make, barn, föräldrarellersyskon ellerjuridisk person över vilken sådan fysisk person har ett bestämmande inflytande.

Förvärv prövas ej enligt delta kapitel, om del sker

1.   inom samma koncern,

2.   på grund av nyemission, där ett bolags aktieägare har företrädesrätt till de nya aktierna i förhållande till del antal aktier de förat äger, eller

3.   enligt vad som föreskrives i 3 kap. 3!; eller 5 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) om lösningsrätt beträffande aktie eller utbyte av fordran enligt konvertibelt skuldebrev mot aktie eller utövande av optionsrätt enligt skuldebrev till nyteckning av aktie.

3 § Detta kapitel är tillämpligt endast om under del senast gångna räken­
skapsåret före del avlal om förvärvet slöts del förelag eller den rörelse eller del

 

Prop. 1981/82:165                                                  318

av rörelse som förvärvet avser, eller vid fusion någon av parterna, tillsam­mans med dotterföretag har inom landet

1.   sysselsatt i genomsnitt minst 50 arbetstagare,

2.   omsatt minst 10 miljoner kronor eller

3.   haft tillgångar om sammanlagt minjt 20 miljoner kronor.

Vad som föreskrives i första stycket skall i fall som avses i 2 § första stycket

3 eller 4 gälla det företag i vilket andel eller aktie förvärvas.

Anmälan av förvärv

4  § Förvärv av förelag eller planerat sådant förvärv kan för prövning anmälas till näringsfrihelsombudsmannen av part i avlal om förvärvet.

5  § Har avlal om förvärv av förelag slutits men ej anmälts enligt 4 §, kan näringsfrihetsombudsmannen ålägga part i avtalet alt anmäla förvärvet inom viss lid. Sådant åläggande (år ej meddelas senare än två år från del avlal om förvärvet slöts. Åläggande kan förenas med vite.

Ombudsmannen kan även, om särskilda skäl föreligger, ålägga viss juridisk eller fysisk person vid vite alt göra anmälan, innan avtal slutes om förvärv av företag.

6 § Anmälan enligt 4 eller 5 § skall vara skriftlig och åtföljas av de uppgifter
som föreskrives av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
näringsfrihetsombudsmannen.

Näringsfrihetsombudsmannens prövning

7 § Näringsfrihelsombudsmannen skall senast inom två månader efter del
alt anmälan har gjorts besluta antingen att förvärvet skall lämnas utan åtgärd
eller att ärendet skall överlämnas till regeringen. Denna tidsfrist kan föriängas
med samtycke av parterna i avtal om förvärvet.

Överlämnande enligt första stycket skall alltid ske när förvärvet har särskilt stor omfattning eller kan medföra betydande olägenhet för allmänt intresse eller eljest särskilda skäl föreligger. Innan beslut fattas, bör ombudsmannen ge arbetstagarorganisationerna i berörda förelag lilllalle att yttra sig.

Ombudsmannen kan fatta beslut som avses i första stycket även i fråga om förvärv som ej har anmälts, om åläggande alt anmäla förvärvet icke har fullgjorts inom föreskriven lid.

Överiämnas ärende till regeringen, skall ombudsmannen bifoga eget yttrande.

Regeringens prövning

8 § Har ärende överiämnats till regeringen enligt 7 § kan regeringen, efler
hörande av parterna i avlal om förvärvet,

1. förbjuda förvärvet, om del vid en samlad bedömning anses kunna medföra övervägande ölägenheter av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, och meddela åläggande som behövs för att säkerställa efieriev-naden av förbudet.

 

Prop. 1981/82:165                                                  319

2. meddela förvärvaren förbud eller åläggande att gälla för viss tid eller tills vidare, om det behövs för att förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

Förbud eller åläggande enligt 2 kan även meddelas juridisk person som förvärvet avser, efler del att denne har hörts i ärendet.

Förbud enligt första stycket I lår ej meddelas, om förvärv av aktier har skett på fondbörs eller eljest genom fondkommissionär. 1 sådant fall kan rege­ringen i stället ålägga förvärvaren att avhända sig aktierna inom sex månader eller den längre lid som regeringen bestämmer.

Förbud eller åläggande enligt första eller andra stycket kan förenas med vite.

Om regeringen ej ingriper mot förvärvet, skall regeringen besluta all förvärvet skall lämnas ulan åtgärd.

9       § Sedan näringsfrihelsombudsmannen har överlämnat ärende, skall rege­
ringen meddela beslut inom sex månader. Denna tidsfrist kan föriängas med
samtycke av parterna i avtal om förvärvet eller då del är oundgängligen
nödvändigt för utredning av ärendet.

10      § Förvärv som har förbjudits är ogiltigt.

Interimistiskt beslut m. m.

11  § Har förvärv kommit under prövning, kan regeringen, om särskilda skäl föranleder del, på framställning av näringsfrihetsombudsmannen vid vite förbjuda parterna att fullfölja avtal om förvärvet medan prövningen pågår. Har ärende överiämnats till regeringen enligt 7 §, kan sådant förbud meddelas även utan framställning av ombudsmannen.

12  § Förvärv som har lämnats utan åtgärd enligt 7 Jj första stycket eller som har prövats av regeringen enligt 8 S kan ej på nytt prövas enligt detta kapitel annat än om

1.   part i avlal om förvärvet har lämnat oriktiga uppgifter i hänseende som
är av vikt för prövningen eller

2.   anledning finns all upphäva eller mildra förbud eller åläggande enligt
8 !;, därför att det ej längre är behövligt eller lämpligt.

Regeringen verkställer förnyad prövning enligt första stycket 1 efler anmälan av näringsfrihelsombudsmannen och enligt första stycket 2 efler ansökan av den mot vilken förbudet eller åläggandel har riktats. Ombuds­mannens anmälan skall ske senast inom ett år efter del all beslutet enligt 7 § första stycket respektive 8 i; meddelades.

4 kap. Uppgiftsskyldighet m. m.

Uppgiftsskyldighet avseende 2 kap.

1 § Näringsidkare skall på anmodan av näringsfrihelsombudsmannen till­handahålla uppgift, handling eller annat som behövs i ärende om tillämpning av 2 kap. 1,11 eller 13 ii. Motsvarande skyldighet åvilar i ärende om tillsyn

 

Prop. 1981/82:165                                                  320

över att förbud eller åläggande enligt 2 kap. åtlydes den som avses med förbudet eller åläggandet.

Uppgiftsskyldighet avseende 3 kap.

2  § 1 fråga om sådant förvärv som avses i 3 kap. 1 eller 2 S skall förvärvare på anmodan av näringsfrihetsombudsmannen lämna de uppgifter som före­skrives av regeringen eller, efter regeringens förordnande, ombudsmannen. Därvid gäller i fråga om förvärv av aktier ej de i 3 kap. 2 § första stycket 4 angivna begränsningarna.

3  § Part i avtal om förvärv som avses i 3 kap. 1 eller 2 i; samt näringsidkare som eljest beröres av förvärvet skall på anmodan av näringsfrihelsombuds­mannen tillhandahålla uppgift, handling eller annat som behövs i ärende om tillämpning av 3 kap. Motsvarande skyldighet åvilar i ärende om tillsyn över alt förbud eller åläggande enligt 3 kap. åtlydes den som avses med förbudet eller åläggandet.

4  § 1 ärende som har överiämnats till regeringen enligt 3 kap. 7 § föreligger skyldighet enligt 3 § första meningen även efter anmodan av chefen för handelsdepartementet.

Kontroll m. m.

5§ Även annan än som avses i 1-3 §*} har motsvarande skyldighet som anges i 1-4 §!;, om del är nödvändigt på grund av särskilda förhållanden och behövs för kontroU eller fullständigande av vad som skall fullgöras enligt 1-4 !;§.

Registrering av företagsförvärv

6 § Över företagsförvärv, om vilka uppgift lämnas enligt detta kapitel eller näringsfrihelsombudsmannen eljest får kännedom, skall ombudsmannen i erforderiig omfattning föra register (förelagsförvärvsregisler).

Särskilda bestämmelser

7§ Anmodan enligt 3S första meningen eller 4 5.kan förenas med vite. Detsamma gäller sådan anmodan enligt 5 § som avser kontroll eller fullständigande av vad som skall fullgöras enligt 3 !; första meningen eller 4S.

Efterkommes ej annan anmodan enligt detta kapitel, (år näringsfrihelsom­budsmannen förelägga den uppgiflsskyldige all fullgöra sin skyldighet vid vite.

8  § Uppgiftsskyldighel enligt detta kapitel innebär ej skyldighet all röja yrkeshemlighet av teknisk natur.

9  § Vid tillämpning av delta kapitel skall iakttagas alt den som är uppgifts­skyldig ej betungas onödigt.

 

Prop. 1981/82:165                                                  321

10 § Näringsfrihelsombudsmannen och marknadsdomstolen lår av myndig­het, som avses i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden, begära biträde för utredning i fråga som kan vara av betydelse för prövning enligt 2 kap.

5 kap. Straff, besvär och övriga bestämmelser Straff m. m.

1 § Till böter eller fängelse i högst ett är dömes den som

1.  uppsåtligen bryter mot 2 kap. 6 S första stycket 1, 7 S första stycket, 8 S första stycket eller 9 S första stycket,

2.  uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 2 kap. 6 S första stycket 2 eller 9 S tredje stycket,

3.  uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriklig uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighel enligt 4 kap.

1 ringa fall dömes ej till straff

2 § Är brott som avses i 1 !; första stycket 1 all anse som grovt, dömes till
fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har utgjort ett led i en organiserad, förbjuden samverkan eller i en upprepad brottslighet eller medfört betydande skada.

3  § För gärning som omfattas av sådant förbud eller åläggande eller sådan anmodan som har meddelats vid vite enligt 2-3 kap. dömes ej til! ansvar enligt denna lag.

4  § Talan om utdömande av vite enligt denna lag föres vid allmän domstol av åklagare. Sådan talan får väckas endast efler anmälan eller medgivande av näringsfrihelsombudsmannen eller, i fråga om vite som avses i 2 kap. 4 Ij, av annan som hos marknadsdomstolen har ansökt om prövning enligt 2 kap. 1 5;.

Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efler anmälan eller medgivande av ombudsmannen.

Besvär

5 § Mot näringsfrihelsombudsmannens beslut enligt 4 S eller enligt 2 kap.
eller 3 kap. 5 i; första stycket, 7 S eller 12 i; andra stycket får lalan ej föras.

Talan mot ombudsmannens beslut om anmodan alt fullgöra skyldighet enligt 4 kap. 1 eller 5 ii eller om vite enligt 4 kap. 7 ij föres i ärende avseende 2 kap. hos kammarrätten genom besvär.

Talan mot annat beslut av ombudsmannen enligt 3 eller 4 kap. föres hos regeringen genom besvär.

Ombudsmannens beslut om anmodan eller vite som avses i 4 kap. 7 i; första stycket länder till efterrättelse omedelbart, om ej annorlunda förord­nas.

21    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  322

Övriga bestämmelser

6 § Den som hos myndighet har tagit befattning med ärende enligt denna lag får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid har erfarit om yrkeshem­lighet elleraffärsförhållande. Detsamma gällerannan som har fått laga del av vad som har förekommit vid handläggning av ärende enligt 3 kap.

7§ I denna lag likställes med näringsidkare sammanslutning av näringsid­kare och med samverkan eller samråd beslut av sammanslutning av näringsidkare.

8 § Vad i denna lag sägs tillämpas ej på

1.   överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön eller andra arbetsvillkor,

2.   förvärv som skall prövas enligt lagen (1916:156) om vissa inskränk­ningar i rätten all förvärva fast egendom m. m. eller lagen (1968:557)om vissa inskränkningar i rätten all sluta svenskt handelsbolag m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

Genom lagen upphäves lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Åtgärd som har vidtagits med tillämpning av sistnämnda lag gäller som om motsvarande bestämmelse i den nya lagen hade tillämpats.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:417) om marlnadsdomstol

m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.

dels all 12 § skall upphöra all gälla,

dels alt rubrikerna närmast före 12 § och 16 § skall utgå,

dels att i 1 och 20 §§ orden "lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet" skall bytas ut mot "konkurrens­begränsningslagen (0000:000)",

dels all 13-16 och 19 §§ saml rabriken närmast före 13 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i lagen skall införas en ny bestämmelse, 15 a §, av nedan angivna lydelse.

 

Prop. 1981/82:165

323

 

Nuvarande lydelse

Förfarandet i ärenden om mark­nadsföring och oskäliga avtalsvill­kor

Föreslagen lydelse

Förfarandet

 

Ansökan om förbud eller åläg­gande enligt 2-A §§ marknadsfö­ringslagen (1975:1418) eller 1 § lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor göres skriftligen. Av ansökningen skall framgå de skäl på vilka ansökningen gmndas och den utredning sökanden åberopar.

13§

Ansökan som avses i 2 kap. 12 § konkurrensbegränsningslagen (0000:000) göres skriftligen. Detsam­ma gäller ansökan om förbud eller åläggande enligt 2-4 §§ marknads­föringslagen (1975:1418) dier I § lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Av ansök­ningen skall framgå de skäl på vilka ansökningen grundas och den utred­ning sökanden åberopar.

 

sökande. Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga ram i den utsträckning domstolen bestämmer.

Sökanden och hans motpart skall beredas tilirälle alt vid sammanträde inför marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och förebringa den utredning de vill åberopa. Till sådant sammanträde skall konsu­mentombudsmannen kallas, även om han ej är sökande.

14 §

Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle all vid sammanträde inför marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och förebringa den utredning de vill åberopa. Till sådant sammanträde skall ombuds­mannen för frågor av den art som ärendet rör kallas, även om han ej är

 

15

Ärende får avgöras ulan samman­träde enligt 14 § första stycket, om tillfredsställande utredning förelig­ger och part ej begär sammanträde. Ansökan som uppenbart ej förtjänar avseende får avslås ulan sådant sammanträde.

Fråga om förbud eller åläggande enligt 13 § marknadsföringslagen (1975;1418)dler5§lagen(1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor kan prövas utan sammanträde enligt 14 § första stycket. Sådant förbud eller åläggande får dock ej meddelas utan att den som förbudet eller åläg-

Ärende får avgöras och beslut med anledning av särskild prövning enligt 15 a § meddelas ulan sammanträde enligt 14 § första stycket, om till­fredsställande utredning föreligger och part ej begär sammanträde. Ansökan som uppenbart ej förtjänar avseende får avslås ulan sådant sammanträde.

Fråga om förbud, åläggande eller tillstånd enligt 2 kap. 14 § konkurrens­begränsningslagen (0000:000) eller fråga om förbud eller åläggande enligt 13 § marknadsföringslagen (1975:1418)dler 5 § lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor kan prövas ulan sammanträde enligt

 

Prop. 1981/82:165

324

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 § första stycket.

gandel avser fåll tillfälle all yttra sig i frågan, såvida del icke finns anled­ning antaga alt han avvikit eller eljest håller sig undan.

Förbud eller åläggande som avses i andra stycket eller återkallelse av tUl­slånd som avses där får dock ej beslutas utan att den som förbudet, åläggandel eller återkallelsen avser fåll tillfälle ati yttra sig i frågan, såvida det icke.finns anledning antaga an han avvikit eller eljest håller sig undan.

15a§ / ärende enligt 2 kap. I § konkur­rensbegränsningslagen (0000:000) kan marknadsdomstolen, om port begär del, laga upp till särskild prövning frågan huruvida näringsidkare föran­leder skadlig verkan av konkurrensbe­gränsning.

16§

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol äger motsvarande tillämpning vid marknadsdomstolen.

Ulöver vad som .följer av första stycket kan domstolen förordna all sammanträde för handläggning av konkurrensbegränsningsärende skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antagas au förhandlingsarbetet i ärendet skulle försvåras till följd av offentligheten.

19 §

I marknadsdomstolens beslut var­igenom ärende avgöres anges de skäl på vilka beslutet grundas. Beslutet sändes till parterna samma dag som del meddelas.

I marknadsdomstolens beslut var­igenom ärende eller fråga som avses i 15 a .>)>■ avgöres anges de skäl på vilka beslutet grundas. Beslutet sändes till parterna samma dag som del medde­las.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

 

Prop. 1981/82:165                                                  325

3 Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrives alt 14 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

14 kap. 3§ När avlal om fusion godkänts av bolagsstämman skall det anmälas av bolaget för registrering. Om del ej sketl inom fyra månader från bolagsstäm­mans beslut eller om regislreringsmyndighelen genom lagakraftägande beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, är frågan om fusion förfallen.

Hinder mot registrering av avtal  Hinder mot registrering möter, om

om fusion enligt 2 § möter, om ej fusionen förbjudits enligt 3 kap. 8 §
yttrande företes från auktoriserad konkurrensbegränsningslagen
eller godkänd revisor av vilket (0000:000) eller där avsett förbud kan
framgår alt aktiekapitalet i del över- meddelas. Hinder mot registrering
tagande bolaget icke överstiger de av avlal om fusion enligt 2 § möter
överlåtande bolagens sammanlagda även, om ej yttrande företes från
verkliga värde för det övertagande auktoriserad eller godkänd revisor av
bolaget.                              vilket framgår all aktiekapitalet i del

övertagande bolaget icke överstiger de övertalande bolagens samman­lagda verkliga värde för del överla­gande bolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

4 Förslag till

Förordning   om   ändring   i   alctiebolagsförordningen

(1975:1387)

Härigenom föreskrives all 25 § aktiebolagsförordningen (1975:1387) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

25 § Vid anmälan för registrering enligt 14 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) av au avtal om fusion har godkänts av bolagsstämma skall ges in

1.   två avskrifter av bolagsstämmans protokoll,

2.   avskrift av handlingar som enligt 14 kap. I eller 2 § aktiebolagslagen har framlagts på stämman,

3.   när fråga är om fusion enligt 14  3. uppgifter som behövs for pröv-kap. 2 § aktiebolagslagen, intyg från     ning huruvida fusionen har förbjudits

 

Prop. 1981/82:165                                                  326

Nuvarande lydelse                Föreslagen Ivdelse

auktoriserad eller godkänd revisor av     enligt 3 kap. 8 i) konkurrensbegräns-vilkel framgår alt aktiekapitalet i det     ningslagen (0000:000) eller huruvida övertagande bolaget icke överstiger    där avsett förbud kan meddelas. de överiåtande bolagens samman­lagda verkliga värde för det överta­gande bolaget.

4. när fråga är om fusion enligt 14 kap. 2 § aktiebolagslagen, intyg från auktoriserad eller godkänd revisor av vilket framgår att aktiekapitalet i del överlagande bolaget icke överstiger de överlåtande bolagens samman­lagda verkliga värde för det överta­gande bolaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1980.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:308) om ekonomiska

föreningar

Härigenom föreskrives att 96 § 2 mom. lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

96 § 2 mom.

Sådant beslut om godkännande av fusionsavtal som avses i 1 mom. vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fatlats å två på varandra följande föreningsstämmor och å den stämma som sist hålles biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Är för giltighet av beslutet något ytterligare villkor bestämt i stadgarna, lände del till efterrät­telse.

Medlem i den överiåtande föreningen, som ej samtyckt till fusionen, må uppsäga sig till utträde ur föreningen inom tid och på villkor som i 68 § andra stycket föreskrives.

Inom fyra månader från del beslutet om godkännande av fusionsavtal fattades eller, om klandertalan därå väckts, från det denna lalan genom lagakraftägande dom ogillades skall beslutet av den överlåtande föreningens styrelse anmälas för registrering. Två avskrifter av protokoll som förts i ärendet, innehållande fullständigt angivande av fusionsavialel, skola fogas vid anmälningen. Har beslutet fattats av fullmäktige, skall registreringsan­mälan innehålla försäkran av styrelsen all underrättelse varom i 62 § sista

 

Prop. 1981/82:165                                                               327

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

stycket sägs ägt rum. Har anmälan ej gjorts inom föreskriven lid, vare frågan

om fusion förfallen.

Hinder mot registrering möter, om fusionen förbjudits enligt 3 kap. 8

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet

rörande pris- och konkurrensförhållanden

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden

dels ati i 1, 3, 5 och 8 §§ ordet "företagare" skall bytas ut mot "näringsidkare",

dels all 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2S

Med företagare förstås i denna lag     Med näringsidkare likstäUes sam-

envar som yrkesmässigt              manslutning av näringsidkare.

til/verkar, köper eller sä/jer viss förnödenhet.

driver rörelse för utförande av viss tjänst åt annan,

utövar försäkringsrörelse eller rörel­se, avseende in- eller utlåning av penningar eller handel med In- eller utländskt mynt eller med värdepap­per,

överlåter eller upplåter förmögen-heisrättlghet av immateriell art,

upplåter nyttjanderätt till viss.förnö-denhet eller

utövar sådan hoteU- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets tillstånd.

 

Prop. 1981/82:165                                                  328

Med.företagare likställes samman­slutning av företagare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

7 Förslag till

Lag om ändring i CECA-lagen (1972:762)

Härigenom föreskrives att i 10 § CECA-lagen (1972:762) orden "2 § lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet" skall bytas ut mot "2 kap. 6!; konkurrensbegränsningslagen (0000:000)".

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980.

 

Prop. 1981/82:165                                                 329

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena

Innehåll

1   Allmänna synpunkter.......................................... 330

2   Åtgärder mot vissa konkurrensbegränsningar (den s. k. KBL-dden)             357

 

2.1    Principiella synpunkter  ................................. 357

2.2    Förbudsområdet .......................................... 370

 

2.2.1    Allmänt................................................ 370

2.2.2    Bruttoprisförbudet.................................. 372

2.2.3    Anbudskartellförbudet............................. 377

2.2.4    Priskartellförbudet.................................. 390

2.2.5    Marknadsddningsförbudet   ..................... 403

2.2.6    Undantag från förbuden .......................... 410

2.2.7    Dispens................................................ 422

 

2.3    Generalklausulen........................................... 427

2.4    Högstpris  ................................................... 433

2.5    Dominansparagrafen...................................... 435

2.6    Övriga frågor............................................... 444

3 Prövning av företagsförvärv   ............................. 456

3.1    Inledning..................................................... 456

3.2    Remissinstansernas allmänna synpunkter  ......... 456

 

3.2.1    Myndigheternas inställning....................... 456

3.2.2    Arbetstagarorganisationernas inställning   .. 463

3.2.3    Näringslivels organisationer m. fl................ 468

 

3.3    Prövningskrilerierna   .................................... 478

3.4    Prövningsområdet   ...................................... 487

3.5    Formerna för förvärvsprövningen, prövningsförfarandet                 498

3.6    Anmälan av förvärv ...................................... 508

3.7    Interimistiskt beslut ..................................... 510

3.8    Övrigt  ...................................................... 511

4 Övriga frågor   ................................................. 515

4.1    Uppgiftsskyldighel och registerfrågor m. m......... 515

4.2    Överdrivet bruk av reklam ............................. 519

 

5   Organisationsfrågor m. m.................................... 521

6   Särskilda lag- och molivskrivningsfrägor m.m........... 528

 

6.1    Allmänna synpunkter   .................................. 528

6.2    Inledande bestämmelse ................................. 532

6.3    Skadliga och otiUåtna konkurrensbegränsningar   .....         533

6.4    Prövning av företagsförvärv    ........................ 542

6.5    Straff, besvär och övriga bestämmelser ........... 547

6.6    Övergångsbestämmelser ............................... 550

6.7    Ändringar i lagen om marknadsdomstol (MDL) .... 550

6.8    Ändringar i aktiebolagslagen m.m..................... 553

 

Prop. 1981/82:165                                                  330

Sammanställning av remissyttrandena

Omkring femtio remissinstanser har yttrat sig över konkurrensutred­ningens betänkande. Svenska handelskammarförbundel, Sveriges gros-sislförbund, Sveriges industriförbund (SI), Sveriges hantverks- och indu­striorganisation (SHIO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Familjeföretagens förening har avgelt ett gemensamt yttrande. I samman­ställningen används benämningen SI m.fl. för dessa organisationer. I ett särskilt remissyttrande har Svenska företagares riksförbund ställt sig bak­om de synpunkter som SI m. fl. har framfört i det gemensamma yttrandet. Även Svenska sågverks- och trävaraexportföreningen påpekar uttryckli­gen all de delar de av SI m.fl. redovisade synpunkterna på utredningens betänkande.

1    Allmänna synpunkter

Utredningen har som bakgrund till förslaget gjort en genomgång av konkurrensens roll inom samhällsekonomin. Genomgången, som visar på ett starkt samband mellan konkurrens- och annan närings- och konsument­politik, leder fram till att utredningen anser det uppenbart alt särskild lagstiftning krävs mot olämpliga följder av konkurrensbegränsningar inom näringsUvet. De flesta remissinstanserna framför inte några erinringar i och för sig mot denna slutsats. Vissa remissinstanser pekar dock på att lagstift­ning som lar direkt sikte på att främja konkurrensen är av sekundär betydelse i jämförelse med andra ekonomiskt politiska faktorer.

Stockholms fondbörs, som framför denna åsikt, ger en utförlig bakgrand till sitt ställningstagande:

En fungerande marknadsekonomi föratsätter bl. a. effektiv konkurrens mellan förelagen och välinformerade konsumenter. Ett samhälle som gran­dar den alldeles dominerande delen av sin försörjning med varor och tjänster på marknadsekonomins principer måste se till att konkurrensen fungerar.

Det effektivaste medlet härför är, vid sidan av ett klimat som skapar respekt för marknadsekonomins principer, den fria etableringsrätten och den aktiva eller potentiella imporlkonkurrens svenska företag utsattes för. Genom den liberala handelspolitik med låga tullar, som Sverige fört sedan många decennier, har svenska förelag kontinuerligt tvingats att anpassa sig efter internationella priser och internationell teknik. Denna anpassning har i stor utsträckning skett genom sammanslagningar av förelag till större och effektivare enheter, genom omlokalisering av produktion och genom olika former av samarbete mellan företag, t. ex. försäljningsarbete. En annan

 

Prop. 1981/82:165                                                  331

viktig föratsättning för en effektiv konkurrens är att ett nyföretagande kommer till stånd i avsevärt ökad utsträckning.

Denna utveckling har inte bara accepterats ulan även haft ett positivt stöd från de för den ekonomiska politiken ansvariga och från de fackliga organisationerna. Den allmänna ekonomiska pohtiken, arbetsmarknadspo­litiken och lönepolitiken har under efterkrigstiden stimulerat till strukturell omvandling. För det svenska näringslivet har detta varit en betydelsefull tillgång i den internationella konkurrensen och har positivt påverkat stan-dardutveckhngen i samhället. Det har givit ett övertag i förhållande till länder, där företagare, fackliga organisationer och politiker har en mera negativ, trög, konservativ inställning tUl strukturella förändringar.

I jämförelse med här berörda institutionella och ekonomiskt-politiska faktorer är lagstiftning, som direkt tar sikte på all upprätthålla konkurrens och/eller förhindra begränsning av konkurrens, av sekundär betydelse. Sådan lagstiftning behövs emellertid som komplement till del övriga. Framför allt gäller detta pä de delar av den svenska marknaden, som inte är utsatta för utländsk konkurrens. Det är på dessa områden som de största riskerna för skadlig konkurrensbegränsning finns. Det bör emellertid sam­tidigt ihågkommas att de till omfånget största delarna av denna från ut­ländsk konkurrens fredade hemmamarknaden ulgöres av bostadsmarkna­den och jordbrakets marknader, där ingrepp i prisbildningen sker och konkurrensbegränsande åtgärder vidtas i offentlig regi. Lagstiftningen måste också utformas så att företagen kan vidtaga erforderliga åtgärder snabbi och smidigt utan hinder av onödig byråkrati.

Kraven på slruktureU omvandling av den svenska ekonomin kommer för den överblickbara framtiden att vara av större betydelse än som varit fallet under senare decennier. De svårigheter som bl. a. skogs-, grav-, stål-, varvs- och tekoindustrierna brottas med är ett vittnesbörd om detta. Svenska företag måste anpassa sig efter de delvis nya villkor, som uppstått i takt med alt tidigare icke industrialiserade u-länder blivit effekfiva kon­kurrenter till i-ländemas industrier. Det får inte bara bli en defensiv an­passning. Det krävs offensiva grepp med många nya inhiativ för alt företag eller produkter, som obönhörligt drabbas av tillbakagång, ersattes med nya produkter eller tjänster, som kan hävda sig både på exportmarknaderna och på hemmamarknaden. Näringspolitiken, varav lagstiftningen om kon­kurrensbegränsning kan ses som en del, måste med nödvändighet utformas så att den stöder en sådan utveckling. Det innebär att den skaU underlätta, inte motarbeta eller försvåra slruktureU omvandling och förnyelse.

Mot denna bakgrund är det betänkligt att under senare år så mycket skett som minskal näringslivels förmåga till smidig omställning. Den tidi­gare positiva inställningen till strukturomvandling har under 1970-lalet ersatts av mera negativa attityder. Dessa har sin naturliga förklaring i den oro de anställda i företaget, kommuner m. fl. känner, när sysselsättnings­tillfällen hotas. De negativa attityderna bottnar också i en jämfört med

 

Prop. 1981/82:165                                                  332

1950- och 60-lalen minskad villighet hos människorna att underkasta sig de olägenheter, som ett byte av arbete och/eller arbetsort kan innebära. Sysselsällningsalternativen har blivit färre, men till bilden hör också all de stimulanser till omflyttning, som tidigare en högre och måhända säkrare inkomst kunde erbjuda, i stor utsträckning gått förlorade genom den sam­lade effekten av en niveUerande lönepolitik och höga marginalskatter. Genom de lagar med syfte alt trygga sysselsättningen och om medbestäm­mande som tillkommit på 70-lalel har handlingsfriheten för ägare och ledare av företag också beskurits. Det har blivit betydligt mera tidsödande och kostnadskrävande att genomföra ändringar i företagsstrakturen. De av utredningen föreslagna reglerna om uppdelning av förelag och prövning av förvärv av företag eller andelar i företag skulle innebära ytterligare en komplikation.

Styrelsen anser det utomordentligt angeläget all del finns ett väl utbyggt skyddsnät mot de förluster och andra olägenheter, som kan drabba de anställda när företag läggs ned, flyttas, fusioneras eller på annat sätt undergår genomgripande förändringar. Vidhålles ambitionen om att den svenska inkomstnivån alltfort skall tUlhöra världens högsta och därtiU fortsätta att stiga, blir emellertid sådana förändringar ofrånkomliga. De beslut som då måste fattas måste ske på hållbara förelagsekonomiska grander. Det är ont om kommersiellt livsdugliga projekt, och sådana konci­pieras så gott som uteslutande av personer med erfarenheter av mark­nader, teknik och förelag. Del är ytterst sällsynt all politiska organ och ämbetsverk tillför företagen något sådant. Vitaliteten i näringslivet får ej tillåtas minska. Det föreligger enligt styrelsens uppfattning risk härför om en del av utredningens förslag genomföres.

Handelskamrarna anför att en fri ekonomi byggd på marknadshushåll­ning och enskilt ägande föratsätter fri konkurrens. Det måste därför anses vara ett samhälleligt intresse att på olika sätt säkra en effektiv konkurrens mellan företagen.

Flertalet länder som baserar sill system på de marknadsekonomiska principerna har följdriktigt regler som syftar till all motverka konkurrens­begränsande åtgärder av skilda slag. Det finns enligt handelskamrarnas mening anledning också för Sveriges del alt genom lagstiftning söka beivra strävanden att kringgå eller undvika en öppen och fri konkurrens. Som framhålls i utredningens betänkande finns del en rad olika vägar för att genom samhäUeliga åtgärder främja en effektiv, fungerande konkurrens. Handels-, närings- och skattepolitiken kan här fylla en viktig uppgift. En konkurrensbegränsningslag bör dock endast ha den begränsade uppgiften att hindra vissa närmare angivna förfaranden som slår i strid med den fria konkurrensens principer. Om begränsningen av företagens handlingsfrihet genom lagstiftning drivs för långt kan effekter uppkomma som står i strid med syftet att åstadkomma en fri och öppen konkurrens.

Den 1953 antagna lagen om motverkande i vissa fall av konkurrensbe-

 

Prop. 1981/82:165                                                  333

gränsning inom näringslivet har enligt handelskamrarnas uppfattning i huvudsak fungerat väl. Del kan visserligen hävdas alt systemet inte har varit till fullo effektivt, beroende på att lagstiftningen är relativt diffust utformad bl. a. med avseende på det obestämda begreppet "skadlig ver­kan", som har en betydelsefuU roU i den nu gällande konkurrensbegräns­ningslagen. Frågan är emellertid om något verkligt behov kan anses före­ligga att ersätta den nuvarande lagen med en ny. Några övervägande skäl härför har inte anförts av utredningen. Med hänsyn tUl de brister som antytts ovan och till intresset av att på vissa punkter justera gällande bestämmelser, vill kamrarna dock inte motsätta sig att ny lagstiftning genomförs.

Marknadsdomstolen (MD) förklarar sig inle ha några erinringar mot vad utredningen har anfört om förhåUandel mellan konkurrenspolitik och övrig närings- och konsumentpolitik och om konkurrenspolitikens roll i ett stör­re ekonomiskt-politiskt sammanhang.

MD noterar särskilt att utredningens redogörelser för gällande rätt och för rättsbildningen på konkuirensområdet, konkurrensmyndigheteraa och utländsk konkurrensrätt är ett värdefullt inslag i betänkandet.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) stryker under betydelsen av kon­kurrens i konkurrenspoUtiken och anför:

Genom utredningsförslaget fastslås ånyo konkurrenspolitikens viktiga uppgift att söka ta till vara de positiva följder som konkurrens i näringslivet kan medföra. Också från allmän synpunkt positiva följder av koncentra­tion skall tillvaratas samtidigt som negativa effekter av koncentration och andra konkurrensbegränsningar motverkas. Behovet av en särskild lag­stiftning mot olämpliga följder av konkurrensbegränsningar anser utred­ningen uppenbart.

Föreslagna skärpningar i nuvarande lagstiftning och kompletteringen med ett syslem för kontroll av företagsförvärv torde få ses som ett uttryck för den betydelse utredningen tiUmäter intresset av en från allmän syn­punkt önskvärd konkurrens. Att även andra ekonomisk-politiska aspekter vägs in vid bedömningen av en konkurrensbegränsning och dess effekter ligger i själva begreppet "från allmän synpunkt" sådant det uttolkas i förarbetena redan till nuvarande lagstiftning. På samma sätt är det väsent­ligt att man vid utformningen av övriga åtgärder inom närings- och konsu­mentpolitiken tar hänsyn också till effekterna för konkurrensen mellan företag. Utredningens genomgång av konkurrenspolitikens beröringspunk­ter med sådan närings- och konsumentpolitik i övrigt är därför värdefull. Hit hör också att utredningen framhåller konkurrenslinjen som en huvud-hnje i pris- och konkurrenspolitiken och konkurrenspolitikens yttersta syfte att tillvarata de för konsumentkollektivet positiva följderna av kon­kurrens.

Med omfattande ingripanden av reglerande natur i marknadsmekanis­men löper man risken att det vitala sambandet mellan ränlabiUlel, invesle-

 

Prop. 1981/82:165                                                  334

ring och stabil sysselsättning i näringslivet rabbas på längre sikt. Samhället har ett betydande intresse av innovationer, utveckling av ny teknik och risktagande. Om risktagandet inte tillåls ge utbyte är del fara för all utvecklingsprocessen avstannar, vilket med nödvändighet får negativa effekter på investering och sysselsättning. Tendensen under senare år till stagnerande och t.o.m. avtagande investeringsvolymer är oroande och bör inte ytterligare förstärkas. Det är bl. a. därför av stor vikt att de föratsättningar som statsmakterna angivit för tillämpande av prisreglering, nämligen att sådana ingrepp skall vara kortvariga och endast ske i undan­tagsfall, ständigt hålls aktuella. Under normala förhållanden utgör konkur­rensen alltjämt den bästa prisregulalorn.

Inle heller bör en ökad kontroU av företagsförvärv och de möjligheter till ålägganden och villkor för förelagen som utredningsförslaget åsyftar i vårt ekonomiska system tillämpas på ett sådant sätt att förelagens ansvar upplevs som aUtför betungande eller övervältras på samhälleliga organ. Även om delar av näringslivet i trängda konjunkturlägen kan ha behov av samhällsstöd bör delta inle leda till permanent beroende och till snedvrid­ning av konkurrensförhållandena.

Konsumentverket (KOV) framhåller alt samhällets nuvarande konkur­renspolitik avser främst att främja effektiviteten i näringshvel. Man söker undanröja konkurrensbegränsningar som verkar effektivitetshämmande exempelvis genom att de bevarar en orationell branschslraklur eller ora­tionella produkts- eller distributionsmetoder. I allmänhet godtas konkur­rensbegränsande åtgärder som här är ägnade att leda till all resurserna utnyttjas bättre eller all stora kostnader sparas. Verksamheten syftar till den frän samhällets synpunkt mest effektiva konkurrensen, dvs. en kon­kurrens som driver utvecklingen i den riktning, som på längre sikt kan förmodas innebära del bästa utnyttjandet av samhällets resurser.

Del råder ett nära samband mellan konkurrens- och konsumentpoliti­ken.

En fördelaktig prisutveckling för konsumenterna genom priskonkurrens, prisövervakning och prisupplysning kan sägas vara ett mål för både kon­kurrens- och konsumentpolitiken, anför konsumentverket vidare. Från konkurrenssynpunkt verkar del positivt när konsumenternas ställning stärks genom t. ex. att deras rättsliga situation och möjligheter alt träffa rationeUa köpbeslut förbättras. Marknadsföringslagen intar en central plats i detta sammanhang och möjliggör konkurrens på lika viUkor mellan företagen, vilket främjar sundare konkurrensförhållanden. Omvänt är det från konsumentsynpunkt i flera fall nödvändigt med ingripanden mot så­dana åtgärder som hämmar förelagens etablerings- och konkurrensfrihel. Konflikter kan dock i vissa fall uppstå mellan åtgärder som är inriktade på all öka konkurrensen och åtgärder som främjar konsumentskyddet i snä­vare mening.

Konsumentverket saknar i betänkandet en mer ingående principiell ana-

 

Prop. 1981/82:165                                                  335

lys av förhållandet meUan konkurrens- och konsumentpolitik och möjlig­heterna att - utöver vad utredningen föreslagit - samordna konkurrens-och konsumenlpoliliska åtgärder. Dessa frågor får anses vara helt centrala och bör utredas innan beslut träffas om den framlida konkurrenspolitikens mål och medel.

En framtida konkurrenspolitik måste utformas så att vissa ingrepp i näringsfriheten kan få ske om konsumentskyddet härigenom stärks i vikti­ga hänseenden. En fråga i detta sammanhang, som inle närmare berörts av utredningen, är om krav på auktorisation, som införts på olika områden, skaU anses ha skadliga konkurrensbegränsande verkningar. Som exempel kan nämnas olika av samhället administrerade syslem med syfte att skydda konsumenter till liv, hälsa och säkerhet. Sådana regleringar ingriper visser­ligen i konkurrensmekanismen men frågan om de från allmän synpunkt strider mot konkurrenspolitiska syften måste i varje särskilt fall vägas mot nyttan för konsumenterna att få ökal skydd. Särregleringar, som är kon­kurrensbegränsande, kan sålunda ibland vara nödvändiga från konsument­skyddssynpunkt. Motiven till en ny konkurrensbegränsningslag bör inne­hålla principiella ställningstaganden till dessa frågor.

Av betänkandet (s. 203) framgår att utredningen anser att svenska stan­dards, tekniska säkerhetsföreskrifter och överenskommelser om garantier m.m. kan få konkurrensbegränsande effekter som inle är önskvärda från aUmän synpunkt. Verket viU emellertid betona de fördelar från konsu­mentsynpunkt som exempelvis standardisering, krav på typgodkännande och krav på säkerhetsegenskaper kan medföra. Genom sådana åtgärder är det möjligt att driva fram en utveckling mot bättre produktsäkerhet. Säk­rare produkter är självfallet ett allmänt konsumentintresse. Genom att risken för olycksfall minskas gör samhället också kostnadsbesparingar. Standardisering kan öka utbytbarheten av produktkomponenter samt med­föra längre serier och följaktligen lägre kostnader för konsumenterna. Standardisering av produkter kan också främja priskonkurrensen genom att öka överskådligheten av marknaden för konsumenterna. Konsument­verket menar att sådana konsumentpolitiska överväganden ofta måste väga tyngre än eventuella nackdelar från mera snäv konkurrenssynpunkt.

Vad gäller garantier och andra avtalsvillkor är del riktigt all utveckling­en efter tillkomsten av avlalsviUkorslagen gått i riktning mot allt större enhetlighet. Detta hänger till stor del samman med att avlalsviUkorslagen bygger på tanken att saneringen av avtalsvillkor för att ge största möjliga effekt skall ske genom brett upplagda överläggningar där konsumentver­kets motpart ofta är en branschorganisation. Allmänt sett har utvecklingen varit positiv både för konsumenter och seriöst arbetande näringsidkare. Men del måste starkt betonas att de villkor - standardiserade eller inle -som dessa överläggningar leder fram till bara utgör minimum för vad som är godtagbart från konsumentsynpunkt. Ingel hindrar således att ett före­tag använder mot konsumenten generösare villkor. Under sådana förhål-

 

Prop. 1981/82:165                                                  336

landen kan verket inte se alt de resultat villkorsgranskningen leder fram till medför några nackdelar från konkurrenssynpunkt. Tvärtom skärper av-talsvUlkorslagen konkurrensen.

Enligt konsumentverkets uppfattning har utredningen inte tillfredsstäl­lande utrett de olika konflikter som kan uppslå vid ställningstagande till om ingripande från konkurrenssynpunkt medför negativa verkningar för andra samhällsintressen exempelvis konsument- och sysselsätlningspolitiska. Ett sådant konfliktområde är också utvecklingen av varudislributionen som en följd av bl. a. förbudet mot brattopriser.

Även statens pris- och kartellnämnd (SPK) diskuterar i likhet med utredningen konkurrensens för- och nackdelar och koncentrationen i marknadsekonomin i relation tUl de mål samhället har för sin ekonomiska politik. SPK delar konkurrensulredningens uppfattning att en särskild lagstiftning alltjämt krävs mot olämpliga följder av konkurrensbegräns­ningar inom näringslivet. Mot bakgranden av de erfarenheter som gjorts under det kvartssekel, som KBL har varit i kraft, är del naluriigt att lagstiftningen nu blir föremål för en översyn. Vidare anför SPK alt frågan huravida viss konkurrensbegränsning är olämplig från aUmän synpunkt eller ej måste bedömas inle bara med utgångspunkt i önskemålet att främja en effektiv, fungerande konkurrens eftersom den egentliga konkurrens­politiken endast är ett bland flera medel för att uppnå de samhällsekono­miska målen. Också den ekonomiska politiken i övrigt måste beaktas och vägas in vid en samlad bedömning. Härtill kommer att det nu - mer än på 1950-talet — står klart att samverkan mellan inhemska förelag i vissa situationer kan vara nödvändig för att möta konkurrens frän utlandet och därför inte i alla lägen bör motarbetas av lagstiftningen och de konkurrens­vårdande myndigheterna.

Målet för SPK:s konkurrensövervakande verksamhet är all skapa förul­sätlningar för en effektivare konkurrens och därmed ökad prispress genom all spåra upp, analysera och ge offentlighet åt konkurrensbegränsande samarbete i näringsUvet. Genom en effektiv och väl fungerande konkur­rens mellan företagen läggs granden för att konsumenten skall erhålla bästa möjliga utbud tiU lägsta möjliga priser. Förutsättningarna för en fungerande konkurrens varierar dock dels mellan olika branscher, dels i tiden inom en och samma bransch. Genom slruktureUa förändringar i samband med företagsförvärv, ingångna specialiseringsavlal eller genom förändringar i olika samverkansformer kan betingelserna för konsumen­terna att genom konkurrens erhålla lägsta möjhga priser skifta.

SPK pekar vidare på att koncentrationen i näringslivet under en följd av år har ökal, dels genom förvärv av konkurrerande förelag, dels genom nedläggningar. Kravet på ökad effektivitet i en alltmer öppen och inlerna-tionaliserad ekonomi har drivit fram största möjliga tillvaratagande av existerande stordriftsfördelar. En effektiv konkurrens kan i branscher med stordrtftsfördelar eliminera sig själv. Om i sådana branscher konkurrensen

 

Prop. 1981/82:165                                                  337

— räknad i form av antalet i branschen verksamma företag - upprätthålls med olika åtgärder föreligger risk för att möjliga effektivitetsvinster inte kommer konsumenterna till godo.

Även om företagsstorleken har ökat under senare år, finns det fortfaran­de på många områden i näringslivet outnyttjade stordriftsfördelar fram­håller SPK. Den tekniska utvecklingen leder också till att nya stordriftsför­delar uppstår. Det är viktigt menar SPK att samhällets konkurrenspolitik utformas och tillämpas på sådant sätt att de stordriftsfördelar och därav föranledd prispress, som står att vinna genom företagskoncenlration, inte äventyras. Det är också en föratsättning för svenska företags internationel­la konkurrenskraft att stordriftsfördelar i produktion och marknadsföring tas till vara.

Konkurrensen på fåtals- och enföretagsdominerande marknader skiljer sig, enligt SPK:s mening, från konkurrensen på andra marknader, bl. a. genom stelhet i prissättningen. Dessutom föreligger på starkt koncentre­rade marknader risk för ineffektivitet genom att erforderliga rationalise­ringar inte vidtas. På marknader som domineras av ett eller ett fåtal förelag har förelaget eller företagen möjlighet att ta ut s. k. monopolvinster, dvs. den extra vinst företag i skyddad position kan göra genom att utnyttja inflytande över såväl utbud som prisnivå. Intresset för nyskapande verk­samhet kan avta liksom en ineffektiv marknadssituation kan uppslå genom att företag, som annars skulle ha slagits ut kan skyddas av en för hög prisnivå. SPK påpekar vidare att riskerna för från konsumenternas syn­punkt negativa verkningar på marknader med fåtalskonkurrens kan inte effektivt motverkas genom enbart konkurrensfrämjande politik. Därtill behövs — för att säkerställa stordriftsfördelar men hindra de negativa verkningar som kan följa med stark koncentration — en övervakning av företagens kostnads-, effektivitets- och lönsamhetsförhåUanden samt av deras agerande på marknaden. Prisövervakningen har till uppgift att bl. a. analysera och genom överläggningar motverka negativa följder av en ökad koncentration i näringslivet. Därigenom kan samhället trygga att stordrif­tens effektivitetsvinster kommer konsumenterna till godo genom lägre priser.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) instämmer i utredningens uttalande alt i arbetsmarknads- och regionalpolitiken inte enbart skall beaktas effekter­na av insatta åtgärder från sysselsättnings- eller regionalpolitiska utgångs­punkter utan att hänsyn även skall tas tiU effekterna för konkurrensen meUan företag. AMS understryker dock att så redan sker i betydande utsträckning. Så regleras t. ex. huvuddelen av de tidigardagda offentliga industribeställningama av upphandlingskungörelsen. De s. k, rådramsbe-stäUningama tUl företag som varslat om driftsinskränkningar eller nedlägg­ning, vilka inte regleras av kungörelsen, har ringa omfattning. För produk­tionen i den skyddade verksamheten sker prissättningen med utgångs­punkt från kostnadskalkyler som skulle gälla om tillverkningen utfördes av 22   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  338

icke handikappade personer. De regionalpolitiska stödinsatserna föregås äv en prövning av läget i resp. bransch. Denna prövning lar dock i första hand sikte på att undvika överetablering inom branschen i fråga. Del regionalpolitiska stödets syfte är att ge fördelar åt de berörda företagen och kan således inte gärna göras konkurrenspolitiskt neutraU. AMS delar dock uppfattningen att konkurrensfrågan bör uppmärksammas vid handlägg­ningen av stödärenden.

Länsstyrelsen i Stockholms län är inte enig om de allmänna synpunk­terna. MajorUeten anför att lagstiftning mot konkurrensbegränsning utgör ett näringspolitiskt instramenl av vital betydelse i en marknadsekonomi där inriktningen av produktionen och produktionsnivån är en funktion av utbud och efterfrågan och där företag konkurrerar inbördes. Näringslivet förändras fortlöpande i ett ekonomiskt system som bygger på konkurrens. En av marknadskrafleraa styrd slrakturomvandhng vilken ej står i över­ensstämmelse med samhällets målsättningar kan härigenom uppkomma. I Sverige — liksom i andra industriländer — har under de senaste årtiondena skett stora förändringar i näringslivet. Koncentrationsutveckling och inter­nationalisering är exempel härpå. Samhället har samtidigt påtagit sig ett ökat ansvar för att trygga den sociala välfärden. Förutsättningarna för den rådande konkurrenslagstiftningen har härigenom ändrats.

Minoriteten skjuter i förgranden de problem för sysselsättningen som strakturomvandhngen har orsakat, omkring vilken enligt minoriteten tidi­gare en bred uppslutning fanns, samtidigt som under 60- och 70-talen "ett mindre antal allt större storföretag byggt upp en maktkoncentration i näringslivet av tidigare oanade mått". Detta har medfört att långtgående beslut av betydelse för hela nationen, för enskilda kommuner, för de anställda och för konsumenterna fattas av ett minskande antal "nyckelper­soner".

Utifrån dessa skUda överväganden är dock majoriteten och minoriteten ense med utredningen om att nu rådande lagstiftning mot konkurrens­begränsningar inom näringslivet är otUlräcklig på vissa områden. Det för­slag till ny konkurrensbegränsningslag som har framlagts av utredningen medför enligt länsstyrelsen att samhällets inflytande över ifrågavarande områden ökar betydligt. I den del förslaget avser regler om ingripanden i företags befinfiiga ägarstraklur samt regler om företagsförvärv innebär det dessutom att helt nya möjligheter tUlskapas för samhällskontroll. Länssty­relsen ansluter sig enhälligt i aUt väsentligt tiU utredningens förslag såvitt detta avser en skärpning av de regler som hittills har utgjort ett medel mot vissa konkurrensbegränsningar. Vad gäller de regler som kan medföra ingrepp i ägarstrakturen i näringslivet tillstyrkes dessa av länsstyrelsen. Majoriteten tiUägger dock att det föratsätts att tillbörlig hänsyn las tUl de synpunkter som i remissvaren framförs från näringslivets olika organisa­tioner "enär det är av vitalt intresse att sådan lagstiftning som nu är i fråga bygger på ett förtroende mellan näringsidkare och konkurrensvårdande myndigheter".

 

Prop. 1981/82:165                                                  339

Länsstyrelsen i Kronobergs län (majoriteten) anser att utredningens betänkande inte kan ligga till grand för lagstiftning utan föreslår att depar­tementet snarast föranstallar om en komplettering. Majoriteten, som så­lunda inte ansett sig ha anledning att gå in i någon närmare bedömning av utredningens olika förslag, anför:

Sverige är ett litet land som internationeUt sett också erbjuder en liten marknad. Då landet är öppet för konkurrens utifrån och från företag av betydande storleksordning måste samverkan få äga ram inom det svenska näringshvel så att konkurrenskraft uppnås. Konkurrensutredningen har synbarligen inte i tillräcklig omfattning beaktat dessa grandläggande för­hållanden. Utifrån dessa utgångspunkter behöver konkurrensulredningen kompletteras. Detta i syfte att skapa föratsättningar för ett internationellt konkurrenskraftigt näringsliv.

Utredningen berör inte kooperationen eller branschföreningarnas fram­tida arbetssätt i samband med införandet av en ny konkurrensbegräns­ningslag. Detta är en allvarlig brist i utredningen, varigenom en betydelse­full och för framtiden aUt viktigare del av näringslivet ej behandlats. Detta understryker ytterligare kravet på att komplettering av utredningsmate­rialet måste till före det länsstyrelsen kan ha möjlighet ta ställning tUl framtida konkurrensbegränsningslagstiftning. I denna del bör ytterligare beaktas att statsmaktema genom tillsättandet i febraari 1977 av en utred­ning om kooperationens roll i samhället markerat sitt ökade intresse för detta alternativ till de privata och samhäUsägda företagen. Länsstyrelsen finner att de båda utredningarna på något sätt bör koordineras. Härtill kommer att det är oklart hur branschföreningama skall kunna verka inom ramen för den nya lagen. Då man kan utgå från att samarbetet bland annat inom branschföreningama i framtiden blir av allt större värde är denna oklarhet besvärande.

En minoritet inom länsstyrelsen är skiljaktig och går in på en bedömning av utredningens förslag. Minoriteten anknyter inledningsvis till utredning­ens förslag att den nuvarande lagstiftningen bör skärpas för att främja ett marknadssystem som så långt som möjligt tjänar allmänna intressen. I ett decentraliserat näringsliv föratsättes en fungerande konkurrens, säger mi­noriteten, varför det synes naturligt att samhäUet har effektiva medel att förhindra sådana följder av konkurrensbegränsningar inom näringslivet som är olämpliga från allmän synpunkt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län däremot tiUstyrker utredningens förslag tUl ny. konkurrensbegränsningslag och uttalar att man "ser positivt på den skärpning och effektivisering som lagförslaget innebär."

Även Sveriges advokatsamfund delar utredningens uppfattning att sär­skUd lagstiftning alltjämt krävs mot lämpliga följder av konkurrensbegräns­ningar inom näringslivet.

Sveriges industriförbund (SI) m.fi. betonar att näringsfrihet och fri konkurrens är av grandläggande betydelse för näringslivets effektivitet och

 

Prop. 1981/82:165                                                  340

uvecklingsförmåga. Genom politiska beslut och åtgärder kan konkurren­sen både stimuleras och hämmas. Konkurrensutredningen har belyst att olika närings- och konsumenlpoUtiska åtgärder har konkurrenseffekter. Organisationerna vill för sin del framhålla handelspolitiken som det vikti­gaste området genom vilken statsmaktema kan främja samhäUsnyttig kon­kurrens i ett land av Sveriges storlek. Sverige har också traditionellt fört en frihandelspolitik som medfört att svenskt näringshv sedan lång tid kan sägas ingå i en marknad som går vida utöver landets gränser.

Genom att Sverige ligger så öppet för internationeU konkurrens måste konkurrenseffekterna av olika politiska åtgärder bedömas med utgångs­punkt från internationella marknadsförhållanden. Detta gäller så vilt skilda områden som utformningen av skattesystemet, statliga stödåtgärder till företag och konsumentpolitiken. Också näringslivets egna åtgärder inom Sverige måste bedömas i ett intemationellt perspektiv inte minst i fråga om koncentrationen i näringslivet och samverkan mellan företag. Härvid mås­te framhållas att ju starkare de konkurrensfrämjande inslagen i näringspoli­tiken är desto viktigare är det alt konkurrenssnedvridande åtgärder und­viks och undanröjs. En konsekvent frihandelspolitik föratsätter sålunda alt Sverige genom antidumpingåtgärder ingriper då importvaror försäljs på den svenska marknaden till subventionerade priser eller priser som inte bygger på företagsekonomiskt grandade kalkyler. Särskilt från industrins sida är det naturligt att när nu en skärpning av konkurrensbegränsnings­lagen (KBL) aktualiseras kräva att statsmaktema i högre grad än hittills genom handelspolitiska åtgärder motverkar import som bygger på sned­vridna konkurrensföratsättningar.

På det inhemska planet föranleder en skärpt konkurrensbegränsningslag också krav på att den offentliga upphandlingen sker på ett konkurrens-neutralt sätt. Ej heller kan stödpolitiken få leda till att företag som ej åtnjuter stöd missgynnas.

Organisationernas mening är att KBL:s konkurrensfrämjande betydelse är mycket begränsad jämfört med vår handelspolitik. KBL innebär en administrativ reglering av företagens beteende på marknaden. Del innebär alt företagens anpassning till tiUämpningen av KBL är av ett helt annat slag än den löpande anpassningen tUl konkurrenternas uppträdande. Effektivi­teten i det marknad sanpassade uppträdandel mäts genom företagets för­måga att hävda sig i konkurrensen. De ekonomiska effektema av en anpassning till konkurrensrättsliga regler är inte mätbara på samma sätt. Den hypotesen måste dock stäUas upp att ju längre avståndet är mellan styraingen av företagets uppträdande och marknaden desto sannolikare är det att maximal effektivitet inte uppnås. Därför finns i marknadslagstift­ningen risker för effektivitetsförluster som är större ju rigorösare lagstift­ningen är och ju större förhandlande och beslutande befogenheter som lagts i myndighetemas händer.

Den konkurrenspolitiska regleringen av företagens handlande på mark-

 

Prop. 1981/82:165                                                  341

nåden måste bygga inte bara på teoretiska principer utan även på den föreliggande verkligheten. Långtgående lagstiftningsåtgärder som i huvud­sak bygger på konkurrensteoretiska överväganden kan ha sin plats på en sluten marknad som i sin helhet kan omfattas av lagstiftningen. För svensk del måste konkurrensbegränsningen utgå från att Sverige som marknad i storlek kan jämföras med delar av de stora världsstäderna, att även de största svenska företagen är små i jämförelse med sina utländska konkur­renter och att vår ekonomi är öppen mot intemationell konkurrens. Därför måste man acceptera en långtgående koncentration och samverkan inom svenskt näringsliv. Genom frihandelspohtiken säkras ändock konkurren­sen på den svenska marknaden. Mot den bakgranden har det varit av utomordentligt värde att den nu gällande konkurrensbegränsningslagstift­ningen utgjort en "svensk modeU" vars unika huvudprincip varit samver-; kan inom ett förhandlingssystem mellan de konkurrensvårdande myndig-hetema och företagen.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) konstaterar inledningsvis att det svenska samhällets utveckling och förverkligandet av de uppställda sam­hällsmålen kräver politiska beslut och åtgärder med i åtskUliga fall konkur-renspåverkande effekter. LRF finner den breddning av synsättet på kon­kurrenspolitiken som utredningen har givit uttryck för riktig. Likaså är det enligt LRF:s mening generellt sett motiverat att konkurrensaspekterna ges grandläggande och mera allmän betydelse i en marknadsekonomi av svensk typ. Denna grandinställning måste dock med hänsyn bl. a. till kravet på totalt bästa samhällsresultat nyanseras med avseende på spe­ciella områden och förhållanden.

Enligt LRF:s mening är det nödvändigt att en svensk konkurrens­begränsningslag ses i ett intemationellt perspektiv. Sverige utgör en inter­nationelll sett liten marknad som dessutom är öppen för konkurrens genom Sveriges frihandelspolitik och de svenska företagens mindre storlek jäm­fört med utländska konkurrenter. Angivna förhåUanden nödvändiggör en­lig LRF:s mening ett accepterande av en långtgående koncentration och möjligheter tiU samverkan inom näringslivet för att erforderlig konkurrens­kraft och effektivitet skall uppnås.

Beträffande avvägningen koncentration och samverkan - konkurrens konstaterar LRF att utvecklingen under den pågående lågkonjunkturen krävt statliga engagemang i näringslivet av typ och omfattning som tidigare knappast ansetts möjliga. Genomförda och planerade koncentrations- och samverkansåtgärder inom bl. a. varvs-, stål-, textil- och skogsindustrin understryker sårbarheten i vår ekonomi och medför att utredningens för­slag till bl. a. koncentrationskonlroU i dag framstår som i stor utsträckning inaktuella och obehövliga.

Kravet på nyanserad syn på konkurrensideologins tillämpning gör sig med styrka gällande. Utredningen framhåller under avsnittet "Medlen för den ekonomiska politiken" att jordbrakspolitiken inte tiUhör de områden

 

Prop. 1981/82:165                                                  342

som haft störst betydelse för utredningens överväganden och förslag (s. 62). Detta har naturligen medfört att utredningen inte närmare analyserat de konsekvenser ett genomförande av en skärpt, mera förbudsbetonad lagstiftning medför för de med jordbrakspolitiken sammanhängande om­rådena och där verksamma företag. LRF viU som företrädare för de lant-brakskooperativa företagen som verkar inom denna sektor av näringslivet i folkhushållningens tjänst med kraft och skärpa understryka vikten av att en ny konkurrensbegränsningslag utformas så att de speciella förhåUan­dena på nämnda områden beaktas. Detsamma gäUer fördelama av koope­rativ samverkan som altemativ tiU konkurrens.

LRF ställer frågan om en skärpt konkurrensbegränsningslag behövs och ger följande svar: Enligt LRF:s uppfattning har KBL fyUt sin funktion såväl från samhäUets som näringslivets och konsumenternas synpunkter. Näringslivet kan med fog hävdas ha som helhet motsvarat lagstiftarens förtroende. Det fåtal ärenden som sedan 1960-talets mitt underställts MD talar sitt tydliga språk. Självsaneringen inom näringslivet har tUlsammans med NO: s förhandlande verksamhet givit resultat. Det förhåUandel att antalet ärenden hos NO ökal under 1970-talet motiverar inte slutsatser i motsatt riktning. Det övervägande antalet ärenden torde ha förhåUandevis ringa betydelse. Det förtjänar här alt understrykas att NO:s möjligheter tiU ingripanden i högre grad får anses vara mer en resursfråga än en fråga om OtUlräcklig lagstiftning. Det totala resultatet av NO:s verksamhet är natur­ligtvis även i viss mån en prioriteringsfråga.

Att KBL misslyckats kan enligt LRF:s mening inte med fog göras gällande. En skärpt lagstiftning måste då motiveras med alt det nuvarande systemet behöver ändras för att möta nu och i den närmare framtiden uppkommande behov. LRF är inte övertygat om att aUa de förslag till lagskärpning som föreslås är erforderliga. Snarare synes det LRF som om utredningen utifrån en konkurrensteoretisk modell kommit fram till att KBL-systemet är omodernt och all en mera utpräglad förbudslagstiflning är motiverad. LRF framhåller att lagstiftningen med nödvändighet måste bygga på en realistisk bedömning av verkliga behov. En alltför sträng lagstiftning innebär risker för kollision med marknadskraven och därmed att den motverkar sitt syfte.

LRF tar också upp principiella frågor rörande konkurrenspolitiken och de kooperativa företagen. De senaste årens ekonomiska utveckling och samhällets åtgärder för att främja nödvändig slrakturomvandhng i riktning mot ökad koncentration och gemensam planering i flera betydande bran­scher aktualiserar enligt LRF frågan om medlen att nå de uppsatta sam­hällsmålen. Utredningen diskuterar konkurrenspolitiken och för- och nackdelar med konkurrens respektive koncentration i näringslivet. Men, anför LRF, utredningen har, mot bakgrand av sin generella infallsvinkel till problemen, inte beaktat de kooperativa sektorerna av näringslivet. Statsmakterna har däremot genom tillsättandet i febraari 1977 av en utred-

 

Prop. 1981/82:165                                                  343

ning om kooperationens roll i samhället (kooperationsutredningen) mar­kerat sitt ökade intresse för detta altemativ till de privata och samhällsägda företagen.

Föreningsföretagen samlar in, förädlar och saluför medlemmarnas/ägar­nas råvaror och tiUhandahåller förnödenheter, service och krediter. Sam­verkan tjänar medlemmamas ekonomiska intressen men har också till fuUföljande av jordbrakspolitiken tiU syfte att bereda konsumenterna och samhällel en trygg livsmedelsförsörjning till skäliga priser. Den uppnådda stabiliteten har inneburit trygghet för de anstäUda och utgjort en säker bas för samhäUsplaneringen, anser LRF.

Den moderna lantbrakskooperationen har historiskt växt fram som en följd av lantbrakamas ekonomiskt svåra situation vid ingången av 1930-talet. Enligt de uppgjorda planema skulle föreningamas uppgift vara att med anslutning från samtliga lantbrakare och utan eget vinstsyfte genom samordnande åtgärder i förhållande till såväl lantbrakama inbördes som till köpama åstadkomma och upprätthålla vad som av de bildade riksorga-nisationema ansågs som skäliga priser på jordbrakets produkter. Stats­makterna stödde lantbrakamas organisationssträvanden och godtog åtgär­derna tiU stöd härför. Denna samverkan har härefter successivt byggts ut.

LRF anser det vara av ulomordentiig vikt alt den kooperativa företags­formen i alla led även i framtiden ges reella möjligheter att verka inom och delta i utvecklingen av det svenska samhället i enlighet med sina grand­satser och föratsättningar. Detta gäller såvitt avser lantbrakskooperatio­nen från de enskilda lantbrakamas samverkan i primärföreningama tUl föreningamas samverkan i och genom riksorganisationer. Det är ound­gängligen nödvändigt att en ny konkurrensbegränsningslag beaktar koope­rationens särskUda aspekter.

Utredningen har som ovan berörts i enlighet med direktiven pekat på nödvändigheten av att konkurrenspoUtiken samordnas med övrig närings-och konsumentpolitik. I anslutning tiU vad ovan anförts vill LRF under­stryka vad som framhåUes i direktiven till kooperationsutredningen:

"Kooperationen spelar en viktig roll i det svenska samhället. En stor del av landets befolkning är som medlemmar, kunder eller anställda engagera­de i den kooperativa verksamheten. Genom sin folkrörelsekaraktär bidrar kooperationen verksamt tiU samhällets ekonomiska, sociala och demokra­tiska utveckling."

I direktiven konstateras vidare, efter en kort redovisning av bl. a. lant-brakskooperationens omfattning, att kooperationens näringspolitiska roll inte varit föremål för någon närmare kartläggning och analys. Det påpekas dock att speciella frågor rörande kooperationen är under utredning i olika sammanhang, bl. a. nämns konkurrensutredningen. Direktiven fortsätter:

"Det svenska näringslivet är i huvudsak grundat på privat förelagsam-het. Även om de statliga och kooperativa företagen inom vissa sektorer

 

Prop. 1981/82:165                                                  344

spelar en betydande roU utgör dessa företagsgrapper totalt sett endast en mindre del av näringslivet. Näringslivet präglas av snabb slrakturomvand­hng samt krav på demokratisering och decentralisering. Under dessa för­hållanden är det från samhäUets synpunkt angeläget att den kooperativa företagsformen utvecklas som ett livskraftigt altemativ och komplement till både den privata och den statliga företagsformen. De traditionella kooperativa grandsatserna synes i flera avseenden kunna tjäna som rikt­linjer för handläggningen och lösningen av väsentliga näringspolitiska pro­blem."

I direktiven sägs vidare att en betydelsefuU fråga, som bör belysas närmare, är kooperationens möjligheter att medverka i omvandlingen av svenskt näringsliv. Del framhålles alt utredningen bl. a. bör söka ange vad de nära kontakter med råvaraproduktionen eller avsättningsmarknaden som utmärker kooperationen innebär för dess industriella föratsättningar och i anslutning härtill studera på vad sätt dessa kan komma aUmänna näringspolitiska syften till godo. Vidare bör tillkomsten av nya företag på kooperativ grand som ett betydelsefullt alternativ vid nyetablering av företag uppmärksammas. Utredningen bör också söka jämföra de villkor som olika företagsformer arbetar under och analysera frågan om ekono­misk verksamhet i kooperativa förelagsformer på några väsentliga punkter bedrivs under andra vUlkor än dem som gäller för företagen i allmänhet.

I förarbetena tiU KBL konstateras aUmänt att lagen är tiUämplig på alla företagsformer. Med företagare förstås enligt 26 § KBL envar som yrkes­mässigt utövar rörelse av de slag som anges i paragrafen. Enligt förarbe­tena innebär detta, att någon åtskillnad inte göres mellaii, företag i statlig eller kommunal drift, kooperativa företag eller enskilda förelag. Förslaget innebär här endast att termen näringsidkare ersatt termen företagare.

Det kooperativa företagels förhåUande till konkurrenslagstiftningen har inte berörts vare sig i KBL:s förarbeten eller i förslaget. Kooperations-utredningens direktiv visar på nödvändigheten av att denna fråga får sin belysning. Planmässig samverkan mellan lanlbrakskooperalionens för­eningar är ett utflöde av de kooperativa grandsalserna. LRF hävdar med övertygelse och bestämdhet alt denna samverkan, beprövad sedan årtion­den, lett och leder tiU ett bättre totalt resultat för samhället och konsumen­terna än en tiUämpning av konkurrensideologin mellan föreningarna. En ny konkurrensbegränsningslag måste därför ge utrymme för och möjliggöra kooperationens etablerade samarbetsformer. Genomförandel i praktiken av de förslag som kooperationsutredningen kan framlägga får inte omintet­göras genom en stelbent, onyanserad konkurrensbegränsningslag. De före­slagna nya förbuden innebär härvidlag svårigheter.

LRF hemställer att kooperationsutredningen under det fortsatta lag­stiftningsarbetet bereds tillfälle att belysa de kooperativa aspekterna i sammanhanget utifrån sina speciella utgångspunkter.

Även Kooperativa förbundet (KF) tar upp principiella frågor rörande konkurrenspolitiken och den kooperativa verksamheten samt lämnar en

 

Prop. 1981/82:165                                                  345

redogörelse för den svenska konsumentkooperationens organisation och verksamhetsformer och de föratsättningar som dessa bygger på.

Vid utgången av 1977 fanns i Sverige 170 ekonomiska föreningar (konsu­mentföreningar), vilka är medlemmar och därigenom ägare av KF som likaså är en ekonomisk förening. Medlemmar och ägare av konsumentför-eningama var vid samma lidpunkt 1885614 fysiska personer, var och en med en rösts rätt vid föreningsstämma.

Föreningarna skall enligt sina stadgar främja medlemmamas hushållning och för detta ändamål på effektivaste sätt anskaffa och tillhandahålla varor och tjänster tiU medlemmarna. Det mest synbara medlet för nyssnämnda ändamål är den detaljhandelsverksamhet, som föreningarna driver (Kon­sum, Domus, Obs). Föreningarnas verksamhet skall bedrivas så all en sådan kapitalbildning äger ram att deras utveckling och oberoende säkras. Varje förening har sitt geografiska verksamhetsområde bestämt på del sättet alt föreningen utgör en kooperativ sammanslutning av konsumenter i t. ex. Stockholms-regionen, Västra Sverige eller, vanligtvis, mer lokalt preciserat.

KF skall enligt sina stadgar bl. a. samordna den konsumentkooperativa rörelsens resurser, inköpa och producera samt i parti tillhandahåUa varor, bedriva utvecklings- och konsuhverksamhet i syfte att inom förbundet och anslutna föreningar effektivisera produktion, distribution och annan verk­samhet samt verka för en samordning av rörelsens kapitalanskaffning och investeringar. KF skall likaså enligt sina stadgar bedriva sin verksamhet så att en sådan kapitalbildning äger ram att förbundets och rörelsens utveck­ling och oberoende säkras. KF äger i sin tur samtliga aktier i drygt 40 rörelsedrivande aktiebolag, aktieposter i omkring 50 andra aktiebolag saml har det dominerande ägarinflytandel i mindre än tio producerande eller fastighetsförvaltande ekonomiska föreningar.

Mellan föreningarna, KF och de producerande industrierna förekommer ett mycket omfattande samarbete i skilda former rörande produktion, inköp och distribution. Genom samarbetet eftersträvas självfaUet stor­driftsfördelar och en så effektiv distribution som möjligt, allt i syfte att åstadkomma en rationell och kostnadsbesparande variihantering.

Dessa medel och metoder har till ändamål det som gång på gång framhål-Uts men likväl måste upprepas, tillgodoseendet av konsumenternas behov. Verksamheten drivs sålunda inte i vinstsyfte och det kan mot den bakgran­den tiU och med ifrågasättas om det traditionella marknadsekonomiska och konkurrenspolitiska tänkandet är tillämpligt på den konsumentkooperaliva verksamheten, som inte har hög lönsamhet som bevis för att konsumenter­nas behov på bästa sätt tillgodoses. Överväganden med sistnämnda ända­mål styrs i stäUet genom olika samverkansorgan, råd och laboratorier inom konsumentkooperationen och samma sorts bedömningar tas hänsyn tiU när del gäller butiksstraklur, öppethåUandetider m. m.

Konkurrensutredningen har på sid. 84 något berört hur kooperationen

 

Prop. 1981/82:165                                                  346

gått in i branscher med otillfredsställande konkurrens och avsevärt förbätt­rat konkurrensen. Utredningen anför också, att vid bedömningen av en konkurrenssituation bör särskUd hänsyn tas till om konsumentkoopera­tionen har marknadsandelar eller kan tänkas etablera sig på marknaden eftersom konsumentkooperationen utgör en viktig potentieU konkurrens­faktor. Vidare uttalas att konsumentkooperationen av ideologiska skäl i regel inte har intresse av konkurrensbegränsande samarbete med det övri­ga näringslivet. Utredningen nämner här också den utredning om koopera­tionens roll i näringslivet som tillsattes av statsmaktema i början av år 1977 (kooperationsutredningen).

KF pekar på att det i direktiven för kooperationsutredningen uttalas bl. a. alt det är från samhällets synpunkt angelägel, att den kooperativa företagsformen utvecklas som ett livskraftigt altemativ och komplement till både den privata och den statliga företagsformen, att de traditionella kooperativa grandsatserna i flera avseenden synes kunna tjäna som rikt­linjer för handläggningen av lösningen av väsentliga näringspolitiska pro­blem samt att det mot denna bakgrand finns anledning att pröva föratsätt-ningama och vUlkoren för kooperationens medverkan i näringslivets om­vandling. Vidare hänvisar KF fill att det i direktiven sägs alt tillkomsten av nya företag på kooperativ grand bör uppmärksammas som ett betydelse­fuUt alternativ vid nyetablering, att de vUlkor som olika företagsformer arbetar under bör jämföras samt att frågan analyseras huravida ekonomisk verksamhet i kooperativa företagsformer på några väsentliga punkter be­drivs under andra villkor än dem som gäller för företag i allmänhet.

KF anser det — mot den nu skisserade bakgranden - vara ändamålsen­ligt att det fortsatta arbetet med en ny konkurrensbegränsningslag på lämpligt sätt samordnas med kooperalionsulredningens arbete. Det före-faUer eljest enligt KF:s mening vara risk för att den lagstiftning som styr företagens medel och metoder, konkurrensbegränsningslagstiftningen, ut­formas ulan analyserat hänsynstagande tiU vilka mål som styr medlen. KF anför vidare, att utredningens förslag har utformats med huvudsakligt hänsynslagande till traditionellt aktiebolagstänkande och tiU koncemreg-lema i aktiebolagslagen. De mål och verksamhetsformer, som känneteck­nar konsumentkooperationen, kan härigenom komma att påverkas på ett olyckligt sätt.

KF behandlar också allmänna frågor om konkurrenspolitUcen m. m. KF hänvisar därvid till vad förbundet uttalade redan i sitt remissyttrande 1952 över nyetableringssakkunnigas betänkande med förslag till lag om skydd mot samhäUsskadlig konkurrensbegränsning inom näringslivet som sin instäUning tUl konkurrensfrihet och konkurrensbegränsning. 1 det sam­manhanget redovisade KF också konsumentkooperationens roll i tUlska-pandet av den konkurrenspolitik som ligger tiU grand även för nu förelig­gande förslag. Förbundet erinrade då bl. a. att konsumentkooperationen från första början i alla sina framställningar tUl statsmakterna om lagstift-

 

Prop. 1981/82:165                                                  347

ning mot karteller och andra privata monopolorganisalioner framhållit, att lagstiftningen och den statliga politiken mot privatmonopolen inte borde vara av organisatoriskt reglerande art utan inriktas mot att betrygga fullt handlingsutrymme för konsumentkooperationen och de företag i övrigt, som uppriktigt strävar efter att återställa konkurrens. Lagstiftningen borde, menade KF, vara sådan att den undanröjer hinder för den fria konkurrensen, som har åstadkommits av privata sammanslutningar Utan att pålägga nya sådana av statlig art. Förbundets önskemål var därför genomgående inriktade på sådan lagstiftning som skapade offentlighet kring alla konkurrensbegränsningar och vid behov stadgade förbud mot sådana särskilda konkurrensinskränkande avtalstyper, förfaringssätt och försäljningsmetoder, som innebär skadliga följder för konsumentintresset. KF erinrade också om att det allmänna konsumentintressets betryggande genomgående varit riktmärket för konsumentkooperationens egna ingri­panden mot karteller och monopolföretag.

Till detta vill KF nu foga den synpunkten att det traditionella konkur-rensleoretiska synsättet där marknaden och konkurrensen samt statiiga och kommunala konsumentpolitiska åtgärder betraktas som de mest fram­gångsrika medlen att tillgodose konsumentintresset gentemot det vinst-styrda producentintresset faktiskt kan ifrågasättas. Mycket talar i stället för, enligt KF:s mening, att konsumenterna, organiserade i kooperativ form, själva bör utgöra det bästa medlet alt främja konsumentintresset. 1 denna form kan konsumenterna själva medverka i beslut om vad som skall produceras, köpas in och tillhandahållas. - Mot bakgrand av det anförda uttrycker KF tveksamhet till - men vill inle heh avvisa - den huvudinrikt­ning som ligger till grand för utredningens förslag.

Sveriges köpmannaförbund ansluter sig till de grandläggande värdering­ar som konkurrensutredningen utgår ifrån vid sina överväganden. Den i stort sett fria marknadsekonomi som utmärker svenskt näringsliv och vars väsentliga beståndsdelar ulgöres av fri konkurrens och fri näringsutövning har visat sig möjliggöra ett successivt ökal välstånd. Den lagstiftning som tillkommit för att upprätthålla och förstärka marknadsekonomin och i samband härmed tillgodose väsentliga konsumentintressen har på del hela taget väl fyllt sin uppgift och har från fall till fall fått slöd från förbundets sida. Vi syftar bl. a. på marknadsföringslagen, konsumentköplagen, lagen om otillbörliga avtalsvillkor och den nu gällande konkurrensbegränsnings­lagen. Förbundet är också representerat i flera av de statliga organ som tillsatts för att handlägga hithörande ärenden.

När köpmannaförbundet sålunda stäUer sig positivt till den princip om fri konkurrens som marknadsekonomin bygger på, anser förbundet emel­lertid det vara nödvändigt att samtidigt erinra om att förbundet alltid har framhåUit, att denna konkurrens skall ske på lika villkor och alt tillämpade priser skall stå i riktig relation tUl utförda prestationer. Förbundet säger sig därför ha med tUlfredsställelse konstaterat att den helt nyligen publicerade

 

Prop. 1981/82:165                                                  348

utredningen om leveranser till staten, den s. k. Monopolutredningen, fått den för enskild detaljhandel stimulerande titeln "Konkurrens på lika vill­kor". Det största hotet mot marknadsekonomin härrör inte från ofta rätt tillfälliga konkurrensbegränsningar inom det enskilda näringslivet utan från statliga ingripanden som på ett effektivt sätt försvagar och inte sällan helt eliminerar konkurrensen betonar köpmannaförbundet. Behandlingen av konkurrensbegränsningsproblemen får därigenom understundom ka­raktär av att "sUa mygg och svälja kameler".

1953 års konkurrenslag har inom dagligvarasektorn kanske haft sin största betydelse genom det s. k. braltoprisförbudet framhåller Daglig­varuleverantörers förbund. Dess medlemsföretag (ca 120 Uvsmeddsleve-rantörer och ca 90 leverantörer av kemisk-tekniska varor) arbetar på en marknad som har stor betydelse för konsumenternas välfärd, eftersom effektivitetseffekter omedelbart påverkar ca 25 procent av genomsnitts-konsumenternas privata konsumtion. Omsättningen inom dagligvarasek­torn uppgick 1977 till ca 50 miljarder kronor. Det är därför angeläget, påpekar förbundet, alt dagligvaraföretagens speciella förhållanden särskilt observeras. Konkurrensutredningens betänkande bygger till stor del på "en teoretisk konkurrensansats". Förbundet anser att detta har medfört att mer djupgående analyser av hur konkurrensen de facto fungerar i ett samhälle av svensk typ med stor offentlig sektor, en omfattande reglerings­apparat, stor utrikeshandel ej har intagits i utredningen. Den teoretiska utgångspunkten har fått en övervägande juridisk ansats och företagsekono­miska analyser av fåtalskonkurrens har behandlats myckel kortfattat. Det­samma gäller frågan om vertikal integration och betydelsen av köpardo-minans. En hel del av dessa frågeställningar har särskild betydelse för förhållandena inom dagligvarasektorn framhåller förbundet.

Företagarföreningarnas förbund delar utredningens åsikt att det också i framliden måste vara en av uppgifterna för konkurrenspolitiken alt söka ta till vara de positiva följder som konkurrens kan medföra. Därför måste negativa följder av långtgående eller total koncentration till följd av kon­kurrensbegränsning motverkas, säger förbundet.

Ingrepp i den fria marknadsekonomin innebär alltid risker för negativa effekter, anför Svenska företagares riksförbund. Varje form av regleringar och förbud från det aUmännas sida måste därför noga avvägas och prövas mot bakgrund av konstaterade missförhållanden av aUvarlig natur. Själv­fallet kan s.k. konkurrensbegränsande åtgärder från företagens sida inne­bära svårigheter av allmän politisk natur men i vårt land med en i huvudsak fri utrikeshandel är sådana svårigheter nästan undantagslöst temporära och måste vägas mot de uppenbara nackdelar för vår framtida levnadsstan­dard som ingrepp av den art konkurrensutredningen föreslår medför, anser förbundet. Sveriges industriförbund har i sitt remissyttrande utförligt be­handlat utredningens olika avsnitt och Svenska företagares riksförbund anser sig kunna tUl alla delar ställa sig bakPm de synpunkter och yrkanden som där framförts.

 

Prop. 1981/82:165                                                 349

Studenterna vid Handelshögskolan i Stockholm har inom ramen för kursen "Samordnad företagspolitik", avsnittet "Omgivningsanalys", i form av grapparbeten studerat och bedömt utredningsförslagens inverkan på företagets strategiska möjligheter att agera i Sverige och på exportmark­naderna. Grapperaas arbetsrapporter har redovisats i en sammanställning som har överlämnats som ett remissyttrande.

Fördelar och nackdelar med koncentration. En grappuppgift, som stu-, denterna skulle lösa, var att granska och analysera utredningens diskus­sion om fördelar och nackdelar med konkurrens och koncentration i en marknadsekonomi (avsnitt 3.4). Studenterna anser att avsnittet har fått ett mycket begränsat utrymme i utredningen i förhållande tiU dess betydelse. Framställningen karaktäriseras av att för- och nackdelar betraktas som något som kan summeras aritmetiskt utan något djupare resonemang om deras inbördes betydelse och att många kategoriska uttalanden från klas­sisk teori återges. Studenlema anser vidare att en viktig föratsättning har utelämnats i detta avsnitt, nämligen att teori för en marknadsekonomi ej utan reservationer och diskussioner kan tiUämpas på Sveriges biandekono­miska syslem. Överhuvudtaget saknas en ingående värdering och analys av för- och nackdelar och då en starkare anknytning till vilken effekt dessa får för de mål som samhällel har för sin ekonomiska politik.

Studenlema framhåller som en ytterligare brist i betänkandet att utred­ningen diskuterar för- och nackdelar för samhäUet vid konkurrens och koncentration utan att skilja på olika typer av branscher och företag. Detta måste anses vara alltför generaliserat. Då Sverige är ett mycket utrikes­handelsberoende land hade avsnitt 3.4 troligen blivit mer givande om man delat upp analysen på konkurrensutsatt och icke konkurrensutsatt industri. Därigenom hade man kunnat ulföra en mer ingående analys av hur de ekonomiskt-politiska målsättningarna påverkas för respektive näringstyp. Vidare hade detta medfört en ökad betoning av den intemationdla aspek­ten och därmed satt in Sveriges utveckling i ett större världsekonomiskl sammanhang. Även en diskussion med mer empiri, då gäma med utgångs­punkt i olika branscher och dess siraklur, torde ha höjt värdet av detta avsnitt, menar studenterna.

Närings- och kosumentpolitikens utformning från konkurrenssynpunkt. En annan grappuppgift var alt analysera och belägga/vederlägga med prak­tiska exempel utredningens överväganden i 6 kap. rörande utformningen av samhällets närings- och konsumentpolitik frän konkurrenssynpunkt.

Studenlema konstaterar till en början att en betydande samordning måste ske mellan den "egentliga konkurrenspolitiken" och annan närings-och konsumentpolitik. Detta bör ske genom utökat samråd myndigheter emellan och ej genom hårdare styrning och därmed bundenhet till ett visst handlande. Här påpekas vilken förändring detta innebär gentemot konsu­mentutredningen (SOU 1971:37 s. 49) där del sägs alt konsumentpolitiken i större utsträckning borde frikopplas från samhällets konkurrenspolitik.

 

Prop. 1981/82:165                                                  350

Att som utredningen påstå all arbetsmarknads- och regionalpolitiken kan ha positiva effekter på konkurrenssituationen måste enligt studenterna betraktas som en överdrift. Först och främst är insatsema ofta av temporär natur och ej primärt utformade för att befrämja konkurrensen. Stödåtgär­der kan leda tUl att företag som fortsätter sin verksamhet endast på grand av dessa stöd slår ut andra reellt mer konkurrenskraftiga företag. Som exempel på ovanstående nämner studenlema nyetableringen av Sirius skidfabrik i Haparanda. Det stöd som denna fabrik åtnjöt gjorde att många andra skidfabrikanter slogs ut och den totala förändringen av sysselsätt­ningen blev negativ. Liknande effekter har uppstått inom leko-induslrin där arbetsmarknadspolitiska och regionala stödåtgärder har gjort att tidi­gare lönsamma mindre företag har slagits ut.

Studenterna anser beträffande industripolitiken att branschprogrammen är nödvändiga för att lösa slrakturproblem och därmed upprätthåUa kon­kurrenskraften gentemot utlandet. Vidare måste dessa stöd betraktas som acceptabla för att förhindra en alltför snabb slrakturomvandhng med med­följande sociala problem och stora samhällehga omställningskostnader. Emellertid anser studenlema alt utredningen inte tUlräckligt omfattande analyserar vikten av en övergripande industripolitik med lång tidshorisont. Man måste ta ställning tiU vad Sveriges framtida styrka är och vilka sektorer av näringshvel vi skaU inrikta oss på, menar studenterna. Dagens industripolitik kännetecknas i alltför hög grad av kortsiktstänkande och har mer karaktären av arbetsmarknads- och ekonomisk-politiska övervä­ganden. Risken finns också att gjorda utfästelser inom industripolitiken skapar ett psykologiskt klimat där det förväntas att staten skaU träda in i alla krissituationer. De stödåtgärder som i dag sätts in tycks enligt studen­terna i alltför hög grad tUlfalla krisdrabbade branscher vilket på längre sikt kan vara myckel olyckligt.

Enligt flera studentgrapper måste man även vända sig mot utredningens uttalande om den stadiga företagspolitiken (s. 188). Uttalandet kan ej betraktas som genereUt giltigt. Stora olägenheter drabbar vissa orter ge­nom de stora företag som har skapats av staten (SSAB, Svenska varv) och konkurrensen stärks ej på hemmamarknaden. Problem uppstår även för de företag som hamnar utanför en dylik uppgörelse. Den internationeUa kon­kurrenskraften bedöms dock av studenlema kunna stärkas.

Det uttalade stödet till mindre och medelstora företag anses i huvudsak bra. Vissa av studenterna anser dock att man måste precisera föratsätl­ningarna under vilka del kan vara. motiverat med statligt kreditslöd på ungefär följande sätt:

a)   Statligt kreditstöd bör ej konkurrera med befintligt kreditutbud. Skall vara ett komplement.

b)   Kreditstödet bör inriktas på företag som på sikt bedöms lönsamma eller utvecklingsbara.

 

Prop. 1981/82:165                                                  351

c) En marknadsmässig räntenivå bör tillämpas för att snedvridande konkurrenseffekter ej skall uppstå.

Beträffande utredningens avsnitt rörande handelspolitik pekar studen­lema på att Sveriges möjligheter att införa handelspoUtiska restriktioner inte är så stora till följd av vårt beroende av exporten. Ur konsumentens synvinkel är det viktigt att konkurrensen med utländska producenter fort­går då detta leder till ett brett produktutbud med prispress, framhåller studenlema.

Beträffande prispolitiken påpekar studenterna att problemet med pris­stopp kan vara att t. ex. detaljhandeln drabbas av prisstopp och trots detta höjs priserna i tidigare led, vilket innebär stora påfrestningar för en bransch. Detta kan leda till substituering till billigare utländska varor och kanske sämre kvalité vUket måste betraktas som negativt för konsumen­ten. Företag som för övrigt arbetar under lika villkor men som vid pris-stoppstillfäUet tiUämpar olika pris drabbas högst olika. Införandet av högstpris kan innebära att priserna höjs till denna nivå vilket snedvrider konkurrensen mellan företag med olika kostnader.

Genom att införa lagar inom konsumentpolitiken torde konkurrensen håUas tUlbaka och man minskar framför allt användningen av vissa konkur­rensmedel, konstaterar studenterna. Risken är att man uppmuntrar en icke önskvärd likriktning av produktsortimenten och i extremfall ställer så höga krav att konkurrensen minskar. Vid alltför ofta förekommande förbud avtrabbas den enskUde individens förmåga tiU kritisk bedömning. Studen­lema anser att konsumentpolitiken i ökad utsträckning bör syfta till att stärka individerna och deras förmåga att ta ställning till produkter, försälja­re och marknadsföring. - Frivilliga överenskommelser mellan konsument­organisationer och olika branscher bör vara möjliga vad gäUer utformande av riktlinjer för information.

Studenternas åsikter sammanfaUer beträffande offentlig upphandling i huvudsak med utredningens, dock ifrågasätts en del statsägda förelags eller myndigheters monopol vad gäller affärsförbindelser med staten (t. ex. PK-banken).

Centralorganisationen SACO/SR finner alt huvudintresset i betänkan-del är koncentrerat tUl det lagförslag som läggs fram men betänkandet förtjänar också uppmärksamhet för den översikt del innehåller bl. a. över den hittUlsvarande konkurrensbegränsningslagens tillämpning och relatio­nerna mellan svenska och utländska förhållanden på konkurrenspolitikens område.

Utredningen går också in på konkurrenspolitikens uppgifter sett i rela­tion till andra delar av samhällets ekonomiska politik och diskuterar över­siktligt hur konkurrens mellan företag kan medföra för samhället gynnsam­ma effekter. Man understryker bland annat att konkurrens inte är mål i sig utan ett medel att nå andra resultat. De förhållanden man därmed kommer

 

Prop. 1981/82:165                                                  352

in på är komplicerade och svåröverskådliga och det är därför inle förvå­nansvärt att utredningen inte har lyckats genomföra den djupgående och i aUa avseenden tillfredsstäUande analys som i och för sig hade varit önsk­värd som utgångspunkt för den revidering av konkurrensbegränsningslag­stiftningen som föreslås.

Självfallet kan inle heller ett remissvar ge en sådan bakgrand. Några kompletterande påpekanden och markeringar till utredningens analyser anser dock organisationen kan finnas anledning att föra fram.

Konkurrens kan, som utredningen påpekar, uppfattas som en tävlan meUan företag. I en sådan tävlan kan inte alla vinna. Några måste förlora, kanske tvingas reducera sin verksamhet eller helt försvinna. En aktiv tävlan förutsätter, säger SACO/SR, rörlighet och risktagande. Samtidigt har stabilitet i företagen och den sysselsättning de erbjuder kommit alt prioriteras aUt högre under senare år. Detta leder tiU en målkonflikt som blir speciellt kännbar när många företag ställs inför svårigheter att upprätt­hålla lönsamhet och sysselsättning. Synen på konkurrens och konkurrens­begränsningar borde därför, menar organisationen, kunna vara något olika när del gäller konkurrens mellan företag som alla har gynnsamma förut­sättningar och konkurrens mellan företag som alla har en stark press på sig och kämpar för alt överleva. Del minskar uppenbarligen möjligheterna att formulera sådana lagregler för företags konkurrens som kan bli av värde som styrmedel i aUa typer av situationer.

Konkurrens i form av tävlan mellan företag förekommer i många former. En av de viktigaste sett både från företagens och konsumenternas syn­punkt är den successiva anpassningen av företagens utbud av varor och tjänster tiU köpamas behov och önskemål. Den leder lUl en från samhälls­synpunkt önskvärd produktdifferentiering. Samtidigt kan emellertid vissa företag få en form av monopolinslällning i vilken de dock vanligen utsätts för en kraftig konkurrenspress från företag som säljer olika substilutspro-dukter. Här föreligger, konstaterar SACO/SR, en påtaglig konflikt mellan utredningens sätt att uppfatta konkurrens som en tävlan och dess sätt att längre fram mot varandra ställa konkurrens och koncentration. Koncentra­tionsgraden som mått på konkurrensen är snarare uttryck för ett konkur­rensbegrepp grandat på den traditionella ekonomiska teori i vUken fuU-ständig konkurrens framstår som ett idealtillstånd.

Att utredningens förslag till stor del kommit att präglas av detta senare konkurrensbegrepp anser organisationen framgå av det stora intresse som ägnas åt företagsförvärv och deras betydelse för koncentrationsgraden. Något påtagligt försök att jämsides med priskonkurrens föra fram den ovan antydda formen av tävlan om att bjuda ut produkter anpassade tiU köpar­nas behov och önskemål görs inte heUer. Här hade utrymme funnits för ett nytänkande som kunde ha fått stor betydelse för utvecklingen av den framtida konkurrenspolitiken.

 

Prop. 1981/82:165                                                  353

Utredningen pekar på, anför SACO/SR vidare, alt konkurrens inle är ett mål i sig utan ett medel att nå andra mål. Det vikliga är alltså inte i första hand att man konkurrerar ulan alt man konkurrerar med medel vars effekter bhr positiva för samhällel som helhet. Hit hör inte bara priset ulan också bland annat produktutbudet. Vad konkurrenspolitiken främst borde vara inriktad på är att skapa vilja till tävlan i förelag, möjUgheter all tävla för dem som vill göra det och ett från samhäUssynpunkt lämpligt val av medel. Förbud för vissa former av konkurrensbegränsningar kan aldrig ensamt bli ett effektivt medel all nå ett sådant mål. Andra föratsättningar måste också finnas.

Sambandet mellan koncenlrationsgrad, konkurrensvilja, konkurrens­tryck på de individuella företagen, valet av medel i företagens tävlan med varandra samt de därav följande konsekvenserna för konsumenlema och samhället i övrigt är emeUertid ofullständigt kända. Behovet av bättre kunskaper är påtagligt. Förändringar inom företagssektorn, inom den eko­nomiska politiken och i synen på marknadsekonomin och målen för den ekonomiska politiken accentuerar ytterligare det behov som sedan länge funnits av nya utgångspunkter för beskrivningar och analyser av konkur­rensförhållanden. Ett slutiigl ställningstagande till konkurrenspolitikens framlida utformning skulle egentligen kräva sådana nya fördjupade kun­skaper.

Som kunskapssituationen nu är blir möjligheterna att bedöma effekterna av olika förändringar i konkurrenspolitiken mycket ofullständiga. Detta får enligt SACO/SR: s mening självfallet inte leda till alt man inle vidtar åtgär­der och försöker påverka utvecklingen. Del borde emellertid mana till viss försiktighet när det gäller all för lång tid framåt binda upp konkurrenspoli­tiken med hjälp av detaljerade lagregler.

Konkurrensutredningen har mot bakgrund av de givna direktiven enligt Landsorganisationens i Sverige (LO) uppfattning gjort en mångsidig ge­nomgång av konkurrensfrågorna, en saklig, ingående granskning av olika problem och länkbara metoder all komma till rätta med dessa samt för-IjänstfuUl dragit slutsatser om hur en moderniserad och effektivare kon­kurrensbegränsningslag skulle kunna utformas. Konkurrensulredningens förslag liU lagstiftning om förelagsförvärv är ett nytt regelsystem, som avses komplettera den nya konkurrensbegränsningslagen. Däremot har konkurrensutredningen avstått från all utforma förslag tUl lag om samråd vid företagsförvärv. Utredningen framhåller all del vore naturligt om den nya arbetsrätlskommittén utformade och lade fram ett sådant lagförslag.

LO förordar alt konkurrensulredningens förslag till ny konkurrensbe­gränsningslag läggs liU grand för ny lagstiftning. Den skärpning av konkur­rensreglerna genom viss utökning av förbudsområdet och t. ex. en refor­merad procedur av prövningen angående missbrak, som förslaget innefat­tar, är behövlig och angelägen. Likaså tillstyrker LO konkurrensulredning-

23    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  354

ens förslag tiU regler om prövning av företagsförvärv. Detta är en minst lika angelägen reform med tanke på den inriktning och upptrappning som förelagskoncentrationen i olika former visat.

Statens jordbruksnämnd (JN) erinrar om att statsmakterna har anslutit sig tUl 1972 års jordbruksulrednings krav på all garantier måste skapas för en tUlfredsslällande konkurrens inom förädlingsledet, dvs. den s.k. pri­märförädlingen av animaliska produkter, främst mjölk och slaktdjur, (jfr. prop. 1977/78: 19 s. 188, JoU 1977/78:10 s. 23-25 och även SOU 1977: 17 s. 211-228).

Två vägar anvisas, nämligen

1.    statsmakternas insyn i konkurrensförhållandena bör utökas.

2.    möjligheterna till ingripanden vid eventueUt uppkommande missförhål­landen bör förbättras.

Enligt riksdagens beslut bör det ankomma på jordbraksnämnden alt utöva den avsedda insynen som faller utanför näringsfrihelsombudsman­nens (NO) område. Nämnden, som bör kunna agera både på eget initiativ och efter klagomål från enskild part, skaU bereda och besluta i sädana frågor. Vid beredningen av hithörande frågor bör nämnden ha tiUgång till expertbiträde från de pris- och konkurrensvårdande myndigheterna. Be­slut bör fallas av nämnden i plenum.

Del förutsätts i statsmakternas beslut all frågorna i regel kan lösas genom frivillig medverkan från berörda parter. Kan frivillig uppgörelse inle träffas, bör jordbraksnämnden ha möjlighet att ingripa inom jord-braksprisregleringens ram. Nämnden har anmodats att till regeringen in­komma med förslag angående vilka medel som i sistnämnda fall behöver tillgripas.

Inom nämnden har diskuterats att inrätta en särskild beredning för konkurrensfrågor. I denna bör beredas ärenden som anmälts till nämnden och som rör konkurrensbegränsningar inom jordbraksprisregleringens om­råde. Jordbraksnämnden avser att sedan ytterligare samråd skett med bl. a. NO återkomma till regeringen i denna fråga.

Nämnden avser vidare att inrätta en rådgivande beredning på kötlområ-det. Denna beredning bör följa marknaden inom kötlbranschen och med­verka vid bedömningar av ärenden som nämnden har att ta ställning till i plenum, t. ex. justering av införselsavgifter vid prisgränsema, restitutions-ärenden, m. m.

Föratom företrädare för nämnden bör representanter för berörda branschorganisationer ingå i beredningen.

Motorbranschens riksförbund (MRF) delar den grundsyn på konkur­renspolitiken som utredningen redovisar och som väl anknyter till hittills­varande lagstiftning och praxis. Dock önskar MRF framföra den generella synpunkten att de principiellt intressanta och utvecklingsmässigl väsent­liga resonemang som förs i direktiven till utredningen icke i allo synes ha

 

Prop. 1981/82:165                                                  355

fångals upp i utredningsarbetet. En diskussion om de grandläggande kon­kurrenspoliliska begreppen och samhäUspositionema liU dessa blir under alla förhållanden nödvändig om inte en alltmer komplicerad utveckling skall överflygla även en ny lagstiftning. MRF beklagar vidare att i utred­ningen icke ingått företrädare för näringslivet, vars förhållanden trots allt lagstiftningen helt avser, och i vars intresse den till stor del har tillkommit. En till utredningen något oklart kopplad s. k. referensgrapp kan knappast ersätta den genomgripande analys och problembearbetning som sker i en aUsidigt sammansatt utredning.

Även om sålunda en mer långtgående analys av grundläggande värde­ringar i konkurrenspolitiken varit värdefull önskar MRF i princip tUlslyrka utredningens förslag med vissa reservationer, som ej genereUt innebär StäUningstaganden som skiljer sig från utredningens utan i flertalet fall i stället syftar till att fördjupa och nyansera desamma.

Vatje näringsgren bör bedömas efter sina föratsättningar och måste få utvecklas efler sin egenart, anför MRF. Konkurrenspolitiken får i en marknadsekonomi aldrig tillåtas förhindra rationella lösningar på distribu­tionens och servicegivningens områden. Synpunkten att en konkurrensbe­gränsande åtgärd måste bedömas efter sina långsiktiga - och slutgiltiga -effekter mer än tiU de omedelbart skönjbara understryks med rätta i direk­tiven till utredningen. Ett väsentligt intresse för samhällel torde vara att bilindustri och bildistribution fungerar effektivt. Enligt MRF:s mening är bilbranschens selektiva distributionssystem en grundföratsättning för ef­fektivitet och stabilitet i branschutvecklingen. Det medger en hur hård konkurrens som helst både meUan märkena och inom desamma. Försälj­nings- och servicefunktionerna är lika viktiga som produktionens och måste vara lika välplanerade. Det selektiva systemet innebär en systemati­serad men samtidigt flexibel samverkan mellan huvudleverantör och detal­jist, och kan från denna synpunkt sägas utgöra ett påtagligt exempel på s.k. franchising i detta begrepps mer vidsträckta bemärkelse, framhåller MRF.

MRF ifrågasätter om inte tiden är mogen att statsmakterna närmare analyserar de framväxande franschisingsystemen, främst därför att de av allt att döma utgör ett av de mest positiva och effektiva inslramenlen för ett funklionerande och framlidsinriktat småföretagande i en samhällsut­veckling som i övrigt gått egenföretagande emot i många avgörande hänse­enden. I detta sammanhang blir det emellertid även nödvändigt att förut­sättningslöst förslärka detaljisters och servicegivares rättsställning både utom och inom samarbetsstraklurerna vare sig dessa har franchisingkarak-tär eller inte. På detta område, menar MRF, måste småföretagarpolitik, konkurrensrätt och allmän civilrätt utvecklas i nära samband med varand­ra. Det är MRF:s förhoppning att den riksdagsmotion som har väckts till årets riksdag i frågan och som har utmynnat i ett tUlkännagivande till regeringen kommer att leda till snabba och konkreta åtgärder.

 

Prop. 1981/82:165                                                  356

Som inledningsvis framhållits delar MRF den grundsyn på konkurrens-rätlens framlida utformning som utredningen i sitt utförliga och väl genom­arbetade belänkande har presenterat. De är emellertid väsentligt att ej skärskåda konkurrenspolitiken endast utifrån konkurrensbegränsningsla­gens synvinkel. De senaste årens utveckhng har inte enbart inneburit en betydande integration i svenskt näringsliv - speciellt i produktionsappara­ten - utan har härjämte medfört en starkt ökad offentlig kontroll - och regleringsverksamhet på exempelvis prisområdet. Den har, tror MER, inle varit principiellt eftersträvad, men har ändå bedömts samhällsekonomiskt erforderlig. Det finns anledning att allvarligt begranda huravida de beak­tansvärda konkurrensbefrämjande reformer som nu övervägs kan komma au aUvarligt äventyras om den fria prisbildningen systematiskt och över längre lidsintervall sätts ur spel genom prisstopp eller liknande reglerings­mekanismer. Del är nödvändigt, menar MFR, alt på detta som på andra samhällsområden söka nå en helhetssyn. Viktiga samhäUshänsyn kan un­derstundom nödvändiggöra avsteg från marknadshushållningens principer men i lika mån kan omsorgen om utveckhngen inom ohka branscher -exempelvis bilbranschen — motivera avsteg från principiella ståndpunkter som intas i konkurrensrätten.

MRF önskar som företrädare för en handels- och servicenäring med ett dominerande inslag av små och medelstora företag betona viklen av att konkurrenspolitiken håller dörren öppen för del ansvarsfulla utnyttjandet av samverkan som ett av flera hkvärdiga konkurrensmedel. En sådan grandsyn från samhället torde också vara mest gynnsam för dem som ytterst utgör skyddsinlresset för konkarrenspolitiken, nämligen konsu­menterna.

Svenska civUekonomföreningen (SCF), som har avgelt ett remissyttran­de som beträffande de allmänna synpunkterna nära ansluter till SACO/ SR:s, anför sammanfattningsvis alt de förändringar som konkurrensulred­ningen har föreslagit av KBL knappast framstår som revolutionerande. Någon påtaglig förändring i konkurrensviljan och effektiviteten i näringsli­vet tror föreningarna inte all förslagen kommer att medföra. Med hänsyn till bristen på djupgående kunskaper om vad som måste till för att ett marknadssystem skall fungera bra sett från samhälls- och konsumentsyn­punkt är också långtgående regleringar av konkurrensen svåra all motive­ra. Med hänsyn till all den nuvarande konkurrensbegränsningslagen i stort sett fungerat bra i realiteten via sin generalklausul och då den ger mark­nadsdomstolen stora möjligheter alt ingripa i praktiskt laget alla de fall då del är uppenbart önskvärt borde därför också flera av de förslag till låsningar av synen på vissa former av konkurrensbegränsningar som del nya lagförslaget innehåller kunna skjutas på framtiden, anser civUekono-merna. Detta gäUer dels de föreslagna specifika förbuden mot prissamver­kan och marknadsddningsavlal, dels det föreslagna systemet för gransk­ning av förelagsförvärv.

 

Prop. 1981/82:165                                                  357

Svenska sågverks- och trävaruexportföreningen anser att det hade varit värdefullt om utredningen närmare hade berört den verksamhet som be­drivs inom branschorganisationemas ram.

2   Åtgärder mot vissa konkurrensbegränsningar (den s.k. KBL-delen)

På det område som KBL nu täcker föreslår utredningen att nuvarande lagtekniska konstraktion behålls med dels ett antal straffbelagda förbud (förbudsprincipen) mot vissa typer av generellt skadliga konkurrensbe­gränsningar, dels en generalklausul som omfattar också övriga konkur­rensbegränsningar som medför skadlig verkan (missbraksprincipen). Två nya straffbelagda förbud föreslås, ett priskartellförbud och ett marknads­delningsförbud. Generalklausulen effektiviseras genom att MD får möjlig­het att förena sina beslut med vitesföreläggande, något som i dag endast kan ske i leveransvägransfall. Det föratsätts dock att NO liksom f. n. genom förhandling med berörda företag skall försöka få tUl stånd en uppgörelse som innebär att skadlig verkan upphör.

2.1 Principiella synpunkter

Hovrätten för Västra Sverige anför att utredningen i sitt arbete på en ny, utbyggd och moderniserad lag beaktat erfarenheter av gällande lagstiftning både inom konkurrensområdet och på näraliggande områden. Samtidigt har hänsyn tagits till regelsystem i bl. a. andra länder. De överväganden och ställningstaganden - ofta utförligt motiverade - som ligger till grand för utredningens förslag synes ha medfört att den föreslagna lagen blivit väl anpassad till den utveckling som har skett på förevarande område. Hovrät­ten anser sig dock inte böra yttra sig över den principiella frågan om i vilken utsträckning det allmänt sett kan anses erforderligt eller önskvärt att i olika hänseenden gripa in på det här området genom lagstiftning mot näringsidkare och företag.

Enligt ordalydelsen kan rabriken, konkurrensbegränsningslag, uppfattas på det sättet att lagen innehåller bestämmelser som begränsar konkurren­sen. Den omständigheten att 1953 års lag mera allmänt bland tillämpade myndigheter och inom näringslivet har benämnts konkurrensbegränsnings­lag bör inte föranleda att den nya lagen rabriceras så. Lämpligare torde vara att benämna den t. ex. konkurrenslag eller lag om företagskonkur­rens.

Kammarrätten i Jönköping anmärker att såvitt framgår av betänkandet är skärpningar av lagstiftningen på flera av de väsentliga punkterna inte föranledd av att några bestående missförhållanden har konstaterats råda.

 

Prop. 1981/82:165                                                  358

Det framgår dock som motiverat att skapa ökade möjligheter tiU ingripan­den. Frågan i vilken omfattning del härvidlag kan anses påkallat att skärpa lagstiftningen är en fråga där flera olika samhälleliga intressen berörs. Kammarrätten konstaterar alt förslaget har syften som går långt utöver alt förhindra skadlig konkurrensbegränsning.

Kammarrätten som huvudsakligen inriktat sin granskning tiU de rättsliga frågorna har intet att erinra mot att det framlagda förslaget i allt väsentligt får ligga till grand för lagstiftning. Förslaget synes väl fylla avsett syfte och är - såvitt kammarrätten kunnat finna - väl genomtänkt i sina detaljer.

Bankinspektionen hänvisar tUl vad som har påpekats vid den nuvarande konkurrensbegränsningslagens tiUkomst nämligen att det ligger i sakens natur att de särregleringar som finns bl. a. på bankområdet och vars tillämpning kan medföra konkurrensbegränsande verkningar inte kan sät­tas ur kraft av regler i konkurrensbegränsningslagen. Liksom i fråga om nuvarande lag kan det sålunda bli möjligt att den föreslagna lagen i dessa fall beaktas endast i den mån de konkurrensbegränsande verkningarna går längre än som måste accepteras med hänsyn lUl regleringens syfte. Inspek­tionen anför vidare att, på grund av den offentiiga regleringen av all verksamhet inom inspektionens tillsynsområde, torde flera av de bestäm­melser utredningen föreslår mot konkurrensbegränsningar i egentlig me­ning endast undantagsvis bli tillämpliga på förfaranden som rör banker och andra under inspektionens tiUsyn.

Bankinspektionen tar också upp förslaget till en effektivisering av för­handlingssystemet i MD genom vitesmöjlighet och anför att systemet i stort sett har visat sig ändamålsenligt. Eftersom det är fråga om tiUämpning av en generalklausul, där de skadliga förfaranden som bestämmelsen riktar sig mot inle konkret anges, framstår det emellertid från rättssäkerhetssyn­punkt som icke tillrådligt alt sanktioner kan drabba den som brutit mot bestämmelsen utan vetskap om det oriktiga i förfarandet. Del nuvarande systemet med förhandlingar har så gott som undantagslöst visat sig effek­tivt. Under sådana förhållanden finns det knappast fog för att införa en reglering med vilessanktionerade förbud och ålägganden. Hänsyn till rätts­säkerheten väger enligt inspektionens mening tyngre än de fördelar, bl. a. ett snabbare förfarande, som eti sanktionssystem skuUe kunna medföra.

Med utgångspunkt i de speciella förhållanden som råder på försäkrings­området har försäkringsinspektionen inle funnit anledning till erinran mot den precisering och skärpning av konkurrensbegränsningslagstiftningen, som föreslås av utredningen i den s. k. KBL-delen.

Enligt Stockholms fondbörs har KBL i huvudsak fungerat väl. Den smidighet, som har utmärkt den svenska modellen för konkurrenslagstift­ning och rättstillämpning, har möjliggjort lösningar av problem i fråga om konkurrens och konkurrensbegränsning, som passar ett litet höginduslri-aliseral land som Sverige. Utländska förebilder, hämtade t. ex. från USA och EG, är inle utan vidare tillämpliga på Sverige.

 

Prop. 1981/82:165                                                  359

Styrelsen vill emellertid i princip inte motsätta sig en revision av konkur­renslagstiftningen. Del är viktigt att det finns en effektiv sådan. Utredning­ens förslag att braltoprisförbudet och förbudet mot anbudskarteller skall hållas och utvidgas tUlstyrks. Likaså tillstyrks införandet av priskartellför­bud och marknadsdelningsförbud. Det är emeUertid viktigt att, när vissa handlingar kriminaliseras, de förbjudna handlingarna är klart och otvety­digt formulerade. I dessa avseenden finns det enligt börsslyrelsens mening anledning att vara kritisk mot förslaget.

Likartade synpunkter på formuleringen av förbuden framförs av han­delskamrarna, som dock i princip tillstyrker genomförandet av de föreslag­na bestämmelsema. De anser all många ullryck framstår som vaga och därför kan medföra stora tolkningssvårigheler med därav följande rätts­osäkerhet. Handelskamrama anför: Som en allmän synpunkt på del fram­lagda förslaget vill handelskamrarna framhålla att utredningens förslag innebär en utvidgning av det straffbara området, gällande konkurrensbe­gränsande åtgärder, som från rättssäkerhetssynpunkt inle kan anses god­tagbar. Utredningen tycks inle fullt ut ha förstått vikten av att regler som är straffsanktionerade är utformade med stor exakthet.

Handelskamrarna framhåller vidare att förhandlingsprincipen i den nu­varande generalklausulen har fungerat mycket väl och att den därför bör bibehållas. Knappast något fall kan redovisas där den nuvarande ordning­en inte lett tUl önskat resultat. Tvärtom måste systemet anses ha haft betydande positiva effekter med hänsyn till den flexibilitet som förhand­lingsprincipen möjliggjort, en flexibUitet som självfaUet är av stor vikt när del gäller alt tillämpa en generalklausul som med nödvändighet måste komma att bli mycket allmän till sin avfattning. Eventuellt skulle systemet kunna kompletteras med en möjlighet för MD att meddela förbud i särskilt allvarliga faU, om förhandlingar inte leder till någon överenskommelse anför handelskamrarna.

Stockholms fondbörs berör också förhandlingsprincipen. Utredningen har enligt fondbörsen inle anfört några övertygande skäl för alt vid tillämp­ning av generalklausulen ersätta förhandlingar med ett system av vUes-sanktionerade förbud och ålägganden. Såvitt styrelsen har sig bekant har de tvångsmedel, som nu finns tiUgängliga när del gäller missbrak, inle behövt tiUgripas under de senaste tio åren. Det nuvarande förhandlingssy­stemet har lett till att skadliga konkurrensbegränsningar kunnat undanröjas på ett acceptabeh sätt. Det har dessutom visat sig väl anpassat till det svenska näringslivets straktur och till att lösa problem av aktuellt slag. Den nuvarande förhandlingsprincipen bör därför behållas. Enligt styrel­sens uppfattning kan dock reglerna skärpas såtillvida all vitesföreläggande far förekomma, då domstolen inte lyckats genom förhandhng undanröja konstaterad skadlig verkan.

Kommerskollegium (KK) pekar på all med den föreslagna utvidgningen av förbudsområdel och med utbyggnaden och effektiviseringen av anbuds-

 

Prop. 1981/82:165                                                  360

kartellförbudet kommer den svenska lagstiftningen att bringas i närmare överensstämmelse med konkurrensreglerna i Romfördraget och i Fördra­get om upprättande av Kol- och Stålunionen. Förbudsprincipen i detta avtal gäller nämligen samtliga av näringsidkare utövade konkurrensbe­gränsningar utom utnyttjandel av dominerande marknadsställning.

Förbudsfallen i såväl gällande som föreslagen lagstiftning avser endast konkurrensbegränsningar med verkan inom Sverige. Däremot får general­klausulen i både KBL och enligt förslaget efter regeringens tUlstånd tilläm­pas också på konkurrensbegränsningar med verkan utomlands om det påkallas av hänsyn till internationell överenskommelse framhåUer KK. Förslaget till 1 kap. 5 § i den nya konkurrensbegränsningslagen skiljer sig från gällande rätt endast i del avseendet att den uppställer en legaldefini­tion för skadekriteriet: Konkurrensbegränsningen skaU anses ha skadlig verkan om den strider mot överenskommelsen ifråga.

KK har att la ställning till svensk konkurrenslagstiftning med hänsynsla­gande till Sveriges förpliktelser på delta område i internationella överens­kommelser, för närvarande i frihandelsavtalen med EEC och CECA (arti­kel 23 respektive 19) samt EFTA-konventionen (artikel 15). Då förslaget till ny konkurrensbegränsningslag ej slår i strid varken med frihandelsavta­len eller EFTA-konventionen, har KK i detta avseende inga invändningar mot dess bestämmelser. KK ansluter sig särskilt till utredningens bedöm­ning att systemet i förslagets 1 kap. 5 § med prövning av de enskilda fallen av konkurrensbegränsning med verkan utomlands möjhggör en avvägning av svenska intressen mot vad som är förenligt med våra intemationdla förpliktelser. Även med beaktande av inrikeshandelssynpunkter tillstyrker koUegiet de föreslagna förbuden och generalklausulen.

MD anser det vara välmotiverat all KBL:s förhandlingsinstitul ersätts med bl. a. ett sådant förbuds- och åläggandesyslem som gäller enligt mark­nadsföringslagen (MFL) och avlalsvUlkorslagen (AVL).

Även NO tillstyrker utredningens förslag såvitt avser en effektivisering av förhandlingsprincipen. NO anför:

Marknadsdomstolen (MD) har i dag tiU uppgift all sedan viss konkur­rensbegränsning funnits medföra skadlig verkan genom förhandling söka undanröja denna verkan. Denna förhandlingsprincip har varit unik för Sverige. Utredningen föreslår här en förändring innebärande att MD, när skadlig verkan konstaterats, skall kunna utfärda förbud eUer ålägganden, vilka kan förenas med vite. Detta förslag innebär emellertid inte ett övergi­vande av principen all överläggningar om frivillig rättelse utgör den primä­ra formen för samhällsingripande. Det bör här framhållas all förhandlings­principen i praktiken kommit till uttryck främst genom de överiäggningar som NO regelmässigt har med olika företag rörande konkurrensbegrän­sande förhållanden. I del helt övervägande antalet fall nås överenskom­melse redan på denna nivå. I ett fåtal fall, under de senaste fem åren varierande mellan fyra och åtta per år, nås en sådan överenskommelse inte

 

Prop. 1981/82:165                                                  361

och NO hänskjuler ärendet till MD med hemställan om förhandling för att undanröja skadlig verkan av påtalad konkurrensbegränsning. Även sedan framställning till MD gjorts förekommer överläggningar mellan NO och förelagen. 1 delta skede vidtar företagen ofta sådana förändringar i sitt agerande att NO kan återkalla ärendet, då skadlig verkan inte längre anses föreligga. På detta sätt reduceras ytterligare del antal ärenden som kom­mer upp till huvudförhandling i MD. Under 1970-talet har MD i genomsnitt förhandlat i ett fall per år sedan skadlig verkan konstaterats. Del är endast i denna del som utredningens förslag förändrar förhandlingsprincipen.

För all understryka att förhandlingsprincipen fortfarande är den primära formen för samhällsingripande bör ett tillägg liU 2 kap. 1 § göras av inne­börd alt förbud och åläggande enligt första stycket och enligt 15 § första stycket får meddelas endast om NO i förhandling med näringsidkare ej kunnat undanröja den skadliga verkan.

NO delar utredningens uppfattning all tidsaspekten är ett väsentligt skäl för den föreslagna omläggningen av förhandlingssystemet. Del bör vara säväl ett allmänt som enskilt intresse alt handläggningstiden förkortas. KBL har såsom nyss anmärkts varit unik i del svenska rättsväsendet genom alt den i stort sett inte gett samhällel några omedelbart verkande tvångsmedel för att komma till rätta med de missförhållanden som lagstift­ningen syftar till att förhindra. Det är ett naturligt steg att sådana möjlighe­ter nu införs. De modifieringar av förhandlingsmönslret som föreslagits fullföljer tankegångar från nyelableringssakkunniga (SOU 1951:27) och den ursprangliga propositionen (1953:103). Den omständigheten att MD:s karaktär av domstol på senare år blivit mer markerad bör också beaktas i detta sammanhang.

Den huvudsakliga formen för MD:s ingripande skall enligt utredningen vara förbud. Åläggande skall inte få användas annat än i de fall där åläggande kan utfärdas redan enligt gällande lag, dvs. i fall av leverans­vägran eller liknande diskriminering. Eftersom MD i nuläget har praktiskt taget obegränsade möjligheter att inom ramen för en förhandlingslösning välja former för undanröjande av skadlig verkan, finns del anledning alt fråga sig om utredningens förslag ger ett tillräckligt utrymme för MD alt på ett effektivt sätt ingripa mot alla typer av konkurrensbegränsande förfaran­den. Vid vissa tiltfäUen kan del framstå som nödvändigt för alt undanröja skadlig verkan att ett företag korrigerar viss tidigare vidtagen åtgärd vars verkningar alltjämt fortlever. Del kan exempelvis vara fråga om att åter­kalla uppmaning till bojkott eller liknande aktioner.

MD:s rätt att meddela förbud för näringsidkare alt tillämpa visst konkur­rensbegränsande förfarande omfattar enligt utredningen även möjlighet att förbjuda underlåtenhet som medför skadlig verkan. Även med en sådan tolkning av innebörden av ett förbud torde man inle kunna ingripa mot varje form av konkurrensbegränsning med skadlig verkan. Del finns risk för att den ovanliga konstraktionen alt förbjuda underlåtenhet inle är

 

Prop. 1981/82:165                                                  362

tillfyllest. Det kan nämligen visa sig svårt att formulera invändningsfria förbudsleman. Utredningen anför att det skulle bli aUtför betungande för myndigheterna att utfärda ålägganden, varför möjligheterna till detta skall begränsas. Till detta kan sägas att det i och för sig är eftersträvansvärt att begränsa myndigheternas detaljstyrning av företagens agerande men all myndigheterna måste kunna undanröja de redan inträffade verkningar som befunnits skadliga. Utredningen har ju ansett att åläggande alt leverera skall kunna utfärdas. Det bör inte kunna väcka betänkligheter att det ges möjlighet för MD att t. ex. ålägga ett företag all genom randskrivdse korrigera tidigare vidtagen åtgärd, vilket i praxis i många fall visat sig vara erforderligt för all undanröja den skadliga verkan vid bojkoltaktioner och liknande åtgärder. Mot bakgrand härav anser NO att MD:s möjligheter att utfärda ålägganden måste vidgas, så att sådana kan utfärdas även när det inle är fråga om leveransvägrans- och diskrimineringssiluationer. En änd­ring av 2 kap. 1 § första stycket 2 i denna riktning bör vidtas.

Även om den förhandhngsprincip som hittills rått visat sig fungera väl, anser likväl konsumentverket (KOV) de av utredningen framförda skälen väl motivera att tekniken för bedömning av konkurrensbegränsningsären­den utformas i överensstämmelse med vad som gäller i frågor om mark­nadsföring. Det förslag utredningen fört fram kan väntas medföra snabbare handläggning, exempelvis genom möjligheterna för marknadsdomstolen att utfärda interimislisk| förbud samt för NO att meddela förbuds- och leveransföreläggande. Såsom utredningen framhållit kommer - liksom hittills - huvudparten av ärenden att handläggas och avslutas av närings­frihetsombudsmannen. Härigenom torde enligt KOV i aUt väsenfiigt nuva­rande förhandlingsprincip komma att bevaras.

SPK anser utredningens förslag rörande förhandlingsprincipen välmoti­verat och tillstyrker därför alt, i den mån rättelse inle kan uppnås förhand­lingsvägen, MD skaU ha möjlighet tillämpa vilessanktionerade förbud och ålägganden.

Statens industriverk (SIND) biträder utredningens förslag i den s.k. KBL-delen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför alt styrelsen med stor tillfredsstäl­lelse ser att del nuvarande förhandlingssältet avskaffas. Genom utredning­ens förslag kan MD i de flesta fall — efter anmälan från NO - ingripa med om.edelbar sanktion när skadlig verkan har påvisats föreligga. NO:s re­surser kan härigenom enligt länsstyrelsens uppfattning förväntas komma till användning på ett mera ändamålsenligt sätt än för närvarande är fallet.

Minoriteten i länsstyrelsen i Kronobergs län anser också att de principer som har lagts till grand för förbuden och generalklausulen är riktiga.

Sveriges advokatsamfund ansluter sig till utredningens aUmänna syn­punkter (s. 207 f) på valet mellan förbudsprincip och missbraksprincip. Härvid vill samfundet emellertid understryka nackddama från effektivi­tetssynpunkt av så vidsträckta förbud att ett omfattande dispenssystem

 

Prop. 1981/82:165                                                  363

blir oundvikligt. Som praktiska erfarenheter utomlands visar är det inte lyckligt att stora resurser hos såväl myndigheter som näringsliv måste inriktas på handläggning och prövning av normala och från allmän syn­punkt rent av önskvärda affärsförhållanden, vilka emellertid lUl följd av den generella avfattningen av ett förbud faller därunder. Detta bör beaktas även när del gäller utformningen av förbud mot specifika typer av konkur­rensbegränsningar.

Samfundet delar vidare utredningens synpunkter (s. 207) att förbuds­principen liU viss del gör det lättare för den enskilde näringsidkaren all bedöma vilka åtgärder samhället tillåter. Mot detta står - som utredningen också påpekar - att ett generellt förbud kan medföra tolkningssvårigheter. Så snart ett handlande är straffbelagt måste från rättssäkerhetssynpunkt krävas alt envar har möjlighet all på förhand bedöma huravida ett visst handlande är straffbelagt eller inte. Mot denna bakgrand måste ett straff- sanktionerat förbud vara otvetydigt i sin utformning. Vidare bör, som utredningen framhåller, förbudet vara så avfattat att del endast träffar konkurrensbegränsningar med generellt skadlig verkan. Utredningen har löst dessa avvägningar på så sätt att, samtidigt som förbudsfallen utökas med fall av förbud mot priskartell och marknadsddningskartell, från dessi' förbud undantas vissa förfaranden enligt särskild uppräkning i 2 kap. 10 § Alla övriga fall av skadhg konkurrensbegränsning kan anses faUa inom missbraksområdet.

Samfundet vUl här framhålla alt en föratsättning för en förbudsreglering på sätt utredningen har föreslagit är att beskrivningen av förbudsfallen enbart träffar konkurrensbegränsande åtgärder som har skadlig verkan. Svårigheten ligger således i att avgränsa förbudet så att endast fall med generellt skadlig verkan faller därunder. Samfundet har inte någon princi­piell invändning mot att denna fråga löses på så sätt att från ett generellt förbudsfall undantas vissa förfaranden som av särskilda skäl inte anses vara generellt skadliga. Av rättssäkerhetsskäl måste dock beskrivningen av såväl del generella förbudet som undantaget därifrån vara klart utfor­mad. Uppfyller regleringen inte kraven på rättssäkerhet — all del är möjligt för näringsidkare att bedöma vilka åtgärder samhällel tillåter och vilka åtgärder samhället förbjuder — måste åtgärderna överföras från för­budsområdet till missbraksområdet, oberoende av hur angelägel del må vara från andra synpunkter alt åtgärden snabbt kan beivras genom förbud.

Advokatsamfundet anför beträffande utredningens förslag om från­gående av den hittills tillämpade förhandlingsprincipen enligt KBL föl­jande.

Förhandlingsprincipen har hittiUs - som utredningen framhåller (s. 242) — endast i ett fall inneburit krav på ingripande från regeringens sida. Mot delta ställer utredningen att det från principiell synpunkt "får anses oegenlligl" att samhället på missbraksområdet i de flesta faU när samhälls­skadlig verkan befunnits föreligga saknar effektiva tvångsmedel. Samfun-

 

Prop. 1981/82:165                                                  364

det har inte något all invända mot att den nuvarande förhandhngsordning-en ändras så alt MD ges möjlighet alt ingripa med förbud förenat med vite. Möjlighet härtill finns redan enligt 21 § KBL vid leveransvägran. Ett enligt samfundet berättigat intresse för samhällel alt effektivt komma lUl rätta med skadlig konkurrensbegränsning blir därmed lillgodosell. Emellertid måste, som utredningen framhåller (sid. 244), också näringsidkarens rätts­säkerhet beaktas. Genom all generalklausulen utformats så att ingripande får göras endast mot visst förfarande i framtiden har hänsyn tagits fill vissa rättssäkerhetssynpunkter. Motsvarande utformning förekommer också i annan lagstiftning med generalklausul. Vidare måste här också beaktas all de avlal, avtalsvillkor eller andra konkurrensbegränsande förfaranden varom är fråga ofta utgör del i ett komplicerat affärsförhållande mellan parterna, vilket försvårar möjligheten att, om hänsyn las till samtliga övriga avtalsförhållanden och relationer parterna emellan, rätt bedöma verkan av ett förbud riktat mot ett avlal, avtalsvillkor eller förfaranden. Den nuvarande förhandlingsordningen har gjort del möjligt för MD och parterna att, efter del alt MD ullalat sin mening huravida ett visst förhål­lande inneburit en skadlig konkurrensbegränsning, gemensamt söka finna en ändring i avtalet så alt den skadliga verkan undanröjts. Genom det sätt på vilket utredningen föreslår att MD- nu skall kunna utfärda förbud kom­mer parterna inte att ha denna möjlighet alt justera avtalet och samtidigt vara säkra på alt det justerade avtalet inte strider mot av MD utfärdat förbud. Det kommer därför att vara av avgörande betydelse för parternas fortsatta agerande hur förbudet utformas. Samfundet anser ej att paral­leller kan dras med motsvarande bestämmelser i t. ex. lagen om otillbörlig marknadsföring.

En ytterligare omständighet som skulle tala mot ett övergivande av förhandlingsprincipen är de civilrältsliga följder för ett avlal som ett förbud inom missbraksområdet skulle medföra. Detta förhållande har behandlats av utredningen (s. 281). Utredningen synes ha uppmärksammat dessa problem genom att i 15 § lagförslaget angående ändring i lagen om mark­nadsdomstolen föreskriva att MD i ärende enligt 2 kap. I § kan, om part så begär, ta upp till särskild prövning frågan huravida skadlig verkan förelig­ger. Med rätta påpekar utredningen (s. 270) alt det ofta endast är ovisshe­ten huruvida skadlig verkan rättsligt föreligger som avhåller näringsidkare från att frivUligt göra en för NO godtagbar ändring i visst beteende. Fortfarande skulle dock möjlighet saknas all genom mellandom få MD:s prövning av hur den konkurrensbegränsande åtgärden skall undanröjas.

För att möjliggöra prövning av huravida skadlig verkan föreligger eller inte och för all bereda partema möjlighet all frivilligt anpassa avtalet, avtalsvillkoret eller andra åtgärder så alt de inle längre anses ha skadlig verkan vill samfundet föreslå att huvudprincipen för ingripande inom miss-bruksområdel utformas på sådant sätt att MD först - i enlighet med nu gällande principer - har att uttala sig om huravida en konkurrensbegräns-

 

Prop. 1981/82:165                                                  365

ning medför skadlig verkan och därefter - efter förhandlingar - får utfär­da ett förbud förenat med vite i det fall näringsidkaren inte ändrar den konkurrensbegränsande åtgärden så att den inte längre kan sägas medföra skadlig verkan. Samfundet är väl medvetet om att utredningens förslag syftar tUl att medföra ett visst påskyndande av handläggningen av ären­dena. Samfundet, som inte är övertygat om att ett sådant resultat uppnås genom förhandlingssystemets slopande, anser att en fördröjning likväl bör kunna accepteras, om härigenom bättre garantier skapas för näringsidka­rens berättigade intressen från rättssäkerhetssynpunkt att för framliden kunna bedöma på vilket sätt en konkurrensbegränsande åtgärd skall änd­ras för att den inte skall anses ha skadlig verkan. Samtidigt tillgodoses samhällets intressen av att kunna ingripa med förbud när så anses erforder­ligt.

Utökningen av MD:s möjligheter att utfärda vite torde komma att inne­bära en ökning av antalet konkurrensbegränsningsfall som kommer under allmän domstols prövning. Detta förhållande talar för att MD:s beslut bör kunna överprövas av Högsta domstolen (HD). Samfundet har också tidi­gare — i yttranden över förslaget till marknadsföringslagen, lagen om otillbörliga avtalsvillkor och lagen om marknadsdomstolen - framfört uppfattningen att det från rättssäkerhetssynpunkt är önskvärt att MD:s beslut skall kunna prövas av HD. Samfundet hyser fortfarande den upp­fattningen.

Även SI m.fi. berör vissa principiella frågor i samband med de straffbe­lagda förbuden. Eftersom de föreslagna nya kartellförbuden avser centrala konkurrenspolitiska principer vill organisationerna inle motsätta sig att vissa former av pris- och marknadsddningskarleUer förbjuds. Men proble­met ligger enligt deras mening i att utforma förbudsstadgandena så att endast generellt sett skadliga förfaranden förbjuds medan lojala förfaran­den går fria. En alltför rigorös eller oklar lagstiftning kan hindra samverkan som är ägnad att öka konkurrensen genom att på marknaden små företag kan utnyttja gemensamma resurser och därigenom uppträda med ökad slagkraft. Särskilt i kristider eUer då den internationella konkurrensen är särskilt hård är pris- och marknadssamverkan mellan företag ibland en överlevnadsfråga. På grand härav och av rättssäkerhetsskäl - eftersom fråga är om strafflagstiftning - finner organisalionema anledning till de­taljkritik mot de nya kartellförbuden. Det förbjudna området får inte las till "med marginal" utan enbart avse sådana klandervärda förfaranden som det är typiskt sett angeläget att förhindra och där missbraksprincipen kan visas vara otillräcklig.

SI m. fl. tar också upp lUl diskussion hur utredningsförslaget kan tänkas påverka förhållandet mellan företagen och de konkurrensvårdande myn­digheterna. De anför:

Konkurrensbegränsningslagen har betydelse för företagen dels genom sin så att säga allmänprevenliva verkan dels genom all de konkurrensvår-

 

Prop. 1981/82:165                                                  366

dande myndigheterna aktualiserar lagens tillämpning i visst fall. Från båda dessa aspekter är det viktigt att myndigheternas agerande är adekvat och föratsebart, dvs. att rättssäkerhet föreligger. Rättssäkerhetens funktion är inte bara att ge den enskilde skydd mot övergrepp från myndighetema utan också att se till att lagens tillämpning håi;s inom dess syfte. Rättsreglemas utformning är då självfallet av central betydelse.

Konkurrensutredningens förslag innebär en radikal förändring av ba­lansförhållandet mellan NO och företagen. Utvidgningen av det förbjudna området genom slraffbud med oklara gärningsbeskrivningar, övergivandet av förhandlingsprincipen och införandet av möjlighet att tUl regeringen driva frågor om uppdelning av företag ger NO förhandlingsresurser som enligt organisationerna innebär en skadlig obalans.

Det är ingen självklarhet att myndighetema som tUl sitt förfogande får svepande generalklausuler och stora befogenheter handlägger sina ärenden med omdöme. De flesta ämbetsmän som handlägger marknadsrättsliga frågor har tyvärr inte direkt näringslivserfarenhet. Noggrannhet och om­sorg vid prövningen måste därför vara inbyggda i själva regelsystemet. Myndigheternas befogenheter måste avgränsas så att risken för att sådana ingripanden "i överkant" som medför oföratsebara konsekvenser mini-meras. Det är här en fråga om förtroende för myndigheterna. Till skillnad mot många andra länder finns i Sverige ett relativt öppet förhållande mellan de konkurrensvårdande myndighetema och näringslivet. Förskjuts balansen på ett sätt som inte är motiverat av den faktiska utvecklingen kan ett motsatsförhållande uppstå som ingendera parten har intresse av. Därför känner organisationerna oro inför den balansförändring som konkurrens-utredningens förslag innebär.

Organisalionema anför vidare alt den nuvarande KBL tar sikte på förfaranden som del. kan finnas anledning alt reglera med en avvägning meUan missbraks- och förbudsregler på sätt som har skett. FörhandUngs-förfarandet i missbraksfallen har på eti internationellt unikt sätt möjliggjort nyanserade avvägningar för all undanröja skadliga konkurrensbegräns­ningar. För organisalionema är det angeläget att behålla förhandlingsprin­cipens fördelar. Ett syslem där missbruksregler blir omedelbart sanktione­rade genom förbud och ålägganden är enligt deras mening alltför irabbigt inte minst därför att konsekvenserna härav är oberäkneliga då förhållan­dena ändrats med tiden efter ett beslut. Samtidigt vill organisationerna inle bestrida värdet från konkurrensvårdande synpunkt av alt möjlighet finns att meddela sanktionerade beslut om en förhandlingslösning inle kan åstadkommas. Konstraktionen bör dock vara den ati sanktioner inte skall kunna knytas till ett beslut med mindre del konstaterats all förhandling har misslyckats. SI m. fl. anför i denna del följande:

Utredningens förslag innebär eti övergivande av den förhandlingsprincip som utgör ett karakteristiskt och grundläggande drag i svensk konkurrens-begränsningsrält utanför förbudsområdet. Detta förslag är inte föranleti av

 

Prop. 1981/82:165                                                  367

att förhandlingsprincipen i den praktiska tillämpningen misslyckats när det gällt att förverkliga lagstiftningens syften. Tvärtom synes även utredning­en ansluta sig till uppfattningen alt tillfredsställande resultat kunnat upp­nås. Vid en intemationell jämförelse framstår i själva verket förhandlings­principen såsom ett effektivt och samtidigt smidigt instrament för att främja en fungerande konkurrens under de förhållanden som råder i Sveri­ge.

Under mer än ett decennium har tillgängliga tvångsmedel på missbraks­området - särskih vitesåläggandet vid diskrimineringsfaU enligt 21 § KBL - inte behövt tillgripas och frånvaron av tvångsmedel på missbraksområ­det i övrigt har inte i något fall under denna lid hindrat alt skadlig verkan av konkurrensbegränsning undanröjts förhandlingsvägen. Med hänsyn härtill synes rent principiella betänkligheter mot den begränsade räckvidden av nuvarande tvångsmedel i förhandlingssystemet knappast väga särskilt tungt. Avgörande är emellertid alt - såsom framgår av 21 § KBL - ett behov av att ytterst kunna tillgripa tvångsmedel för att undanröja skadlig verkan inle utgör något skäl att överge förhandlingsprincipen.

Utredningens kritik av förhandUngssyslemels tidsmässiga effektivitet grandas inte på någon redovisad analys av förekommande tidsutdräkt i förhandlingsskedet. En genomgång av det tiotal fall under senaste decen­niet, i vilka MD beslutat uppta förhandling, utvisar emellertid alt i flertalet fall förhandlingen avslutals framgångsrikt inom ca 3 månader efter beslutet om förhandling och alt i några speciella fall ca 6 månader tagils i anspråk.

Vad utredningens kritik avser synes i själva verket vara tidsutdräkt i "rättegångsförfarandet" inför MD före beslut om förhandling samt att avsevärd lid kan förflyta under behandlingen hos NO före ansökan tUl MD.

Alt förfarandet kan dra ut över flera år måste emellertid ses mot bak­grunden av alt prövningen av verkningarna av en konkurrensbegränsning kan ha stor principiell räckvidd och nödvändiggöra ingående belysning av och utredning om komplicerade ekonomiska sammanhang som kan gälla konkurrens- och strakturförhållanden inom en hel bransch. Inte bara ele­mentära rättssäkerhetsskäl utan också den samhällsekonomiska betydel­sen av att i sådana fall undvika förhastade beslut omöjliggör en ensidig inriktning av intresset på tidsaspekten. Utredningen har inte påvisat att föratsättningar föreligger för att väsentligt öka snabbheten i förfarandet.

Utredningen har överhuvudtaget i alltför hten grad beaktat att - såsom rättspraxis utvisar - NO:s bedömningar långt ifrån alltid står sig vid en rättslig prövning. Alt företag inte "rättar sig" efter NO:s påpekanden kan därför inte las till intäkt för alt krav på avkortade behandlingstider inför MD är berättigade. Erfarenheten utvisar för övrigt att rättegångsförfaran­det i tidsmässigt angelägna fall kan genomföras på mindre än ett halvt år. I praktiken ger förfarandet inte heller utrymme för NO:s motpart att omoti­verat fördröja handläggningen.

Inte heller utredningens kritik mot förhandlingssystemets tidsmässiga

 

Prop. 1981/82:165                                                  368

effektivitet synes sålunda berättigad. Med fog kan snarare ifrågasättas om inte utredningens förslag att vitessanktionen normall skall ingå i prövning­en leder till minskad effektivitet. Såsom redan konstaterats har inte i något leveransvägransfall hittills domstolen eller parterna behövt belastas med den nog så besvärliga frågan om utformningen av ett vitesåläggande.

Den allvarligaste invändningen mot förslaget all överge förhandlings­principen är dock att utredningen förbisett dess värde för den lojala med­verkan från NO:s motpart som kan vara väsentiigt för det praktiska resul­tat som uppnås. Att med tvångsåtgärder t. ex. etablera ett fungerande affärsförhållande mellan leverantör och kund kan erbjuda betydande vanskligheler. Sådana svårigheter har emellertid genomgående kunnat undvikas i Sverige och det lär inle kunna betvivlas att en medverkande faktor varit respekten för förhandhngsuppgördser. Även utanför området för säljförelägganden kan för övrigt den vid förhandlingsförfarandel natur­liga inriktningen på åtgärder som skall vidtagas vara av större praktisk betydelse än den med vilesförbud förknippade inriktningen på en negativ avgränsning av ett förbudsområde. En väsentlig skillnad synes här förelig­ga mellan ingripanden enligt KBL och ingripanden mot t. ex. otillbörliga marknadsföringsåtgärder enligt MFL.

Med hänsyn till vad ovan har anförts bör det - även om vidgade möjligheter liU Ivångsingripande på missbraksområdet anses påkallade -vara uteslutet alt nu överge förhandlingsprincipen. SkaU möjlighet skapas liU Ivångsingripande generellt över missbraksområdet bör den utformas efter förebild av den nu gällande 21 § KBL, dvs. att vitesföreläggande bör förekomma endast om förhandling avslutals utan att skadlig verkan av konkurrensbegränsning har kunnat undanröjas.

LRF framhåller att KBL som lagsystem fyllt sin funktion, vari LRF inbegriper det nuvarande förhandlingssystemet i MD. All la bort detta innebär en eftergift för ett konkurrensteoreliskl synsätt som inle förefaller LRF övertygande. Parallellen med marknadsföringslagen (MFL) kan en­ligt förbundels mening inte med fog anses bärande då det i KBL och MFL är fråga om helt olika ärendetyper. Förhandlingssystemets förtjänster för förelagen har inle heUer närmare berörts av utredningen, säger LRF. Det nuvarande systemet innebär en möjlighet liU flexibla, företagsanpassade lösningar som skapat förståelse för en lojal medverkan hos NO:s motpart. MD:s krav har kunnat utformas på ett sätt som inle samtidigt i onödan skadar företaget ifråga.

Emot förhandlingssystemet anför utredningen främst att del är tidsödan­de och alt missbrak förekommer. Väl kan del visas fall då ärenden dragit ut på tiden. Man måste emellertid komma ihåg, fortsätter LRF, att det kan vara fråga om komplicerade förfaranden med stora följdverkningar som kräver överväganden och anpassning i olika hänseenden. F.ö. torde del vara möjligt att ha regler som bidrar till att "skynda på" förhandlingarna. Eftersom förhandlingslösningar alltid har nåtts, utom i ett undantagsfall.

 

Prop. 1981/82:165                                                  369

kan förhandlingsprincipens slopande inte motiveras med bristande samar­betsvilja från förelagens sida. Skulle en förhandling misslyckas kan del dock vara befogat, anser LRF, all MD får möjlighet liU förbud och åläg­gande vid vite mera generellt. På så sätt förstärks lagens sanklionssyslem, vilket i dag är för svagt såvitt avser generalklausulen. LRF förordar att denna lösning närmare övervägs.

KF tar - i likhet med SI m. fl. - upp frågan om avvägningen mellan förbudsprincipen och missbraksprincipen och påpekar att utredningen har utgått från att ingendera principen generellt skall vara mer tillämplig än den andra utan att i stället frågan skall prövas föratsätlningslösl i fråga om skUda typfall av konkurrensbegränsning. Resultatet av utredningens över­väganden har dock lett till all förbudsprincipen har vunnit framsteg på missbraksprincipens bekostnad. KF påpekar vidare alt även på del s. k. missbraksområdet har utredningen gått längre än nuvarande rätt i sitt förslag till tvångsingripanden från samhällets sida under hänvisning till att det mot bakgrand av vunna erfarenheter är angelägel alt effektivisera KBL och få tUl stånd snabbare och effektivare metoder för konkurrensmyndig­heterna då skadlig verkan har konstaterats.

De skäl, som utredningen har redovisat för sina förslag i denna del mer effektiva medel för ingripanden godtar KF. KF är däremot inle övertygat om alt det föreligger ett behov av utvidgning av del förbudsbdagda områ­det till att omfatta priskarteller och marknadsdelning. Även med hänsyn till den konsumentkooperativa rörelsens särdrag avstyrker KF förslaget till marknadsdelningsförbud.

Sveriges köpmannaförbund erinrar om att tiUämpningen av förhand­hngsprincipen har kunnat ske med stor framgång och att den vUesmöjlighel vid leveransvägran som tillskapades efter den enda hitintills misslyckade förhandlingen inte har behövt tiUämpas under de senaste tio åren. Det främsta skälet för den skärpning av lagstiftningen som konkurrensutred­ningen föreslår är, att förhandlingsmeloden ibland har visat sig vara tids­ödande. Men bortsett ifrån alt argumenteringen härför inte är övertygande, säger köpmannaförbundet, mä framhållas att många förhandlingar kan gälla för ett företag eller en näringsgren myckel vikliga frågor, som kräver omfattande utredningar. Att en förhandling kräver viss tid, kan också sammanhänga med att del saknas vägledande ställningstaganden från tidi­gare fall. 1 den mån man vinner ökad erfarenhet av laglillämpningen kan man enligt köpmannaförbundels mening räkna med alt förhandlingsförfa­randet blir snabbare. Det är önskvärt att flera ärenden underställes MD för att härigenom en fastare rättspraxis skall kunna skapas.

Med hänsyn liU de goda erfarenheterna av förhandlingsförfarandel vilka klart framgår av utredningens belänkande och med hänsyn till att utred­ningen enligt förbundets bedömande inte har förebragl bärande skäl för att överge detta förfarande bör detta bibehållas. Under alla förhållanden bör tvångsingripande på missbraksområdet (vitesföreläggande) vara möjligt 24   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  370

endast om förhandling inte har medfört att skadlig verkan av konkurrens­begränsning har kunnat undanröjas, anför köpmannaförbundet.

TCO framhåller att' 'en svaghet i det nuvarande systemet har varit den långa tid och den omständighet som måste föregå varje ingripande" från MD:s sida. Enligt TCO:s mening är det en angelägen förändring som utredningen har föreslagit i vad avser ersättande av förhandlingsprincipen med vitesförelägganden.

Inle heller SACO/SR och Svenska civilekonomföreningen. Civilekono­mernas riksförbund har några invändningar mot en förstärkning av MD:s sanklionsmöjligheler.

2.2 Förbudsområdet

2.2.1 Allmänt

Vissa allmänna synpunkter som rör förbudsområdel har redovisats i föregående avsnitt. NO berör - mot bakgrand av utredningens förslag all utvidga förbudsområdet till alt omfatta även pris- och marknadsdelnings­karteller - utredningens utgångspunkt alt endast de företeelser som kan hävdas vara generellt skadliga skaU förbjudas. De båda nämnda typerna av karteller medför, säger NO, att konkurrensen mellan de deltagande förela­gen sätts ur spel och att därigenom mindre effektiva förelag skyddas, vilket på sikt leder till en orationell företagsstraktur. NO har i flera fall prövat pris- och marknadsdelningskarteUer. Bedömningen har härvid i det helt övervägande antalet fall överensstämt med den uppfattning om dessa karteller som utredningen har givit ullryck åt. NO säger sig också dela utredningens ståndpunkt alt endast förfaranden som generellt sett är skad-hga skall förbjudas. Mot denna bakgrund finner NO en utvidgning av konkurrenslagstiftningens förbudsområde välgrandad. I fråga om de be­fintliga förbuden mot anbudskarteller och brutlopriser föreslår utredningen vissa justeringar och konkretiseringar, vilka NO i huvudsak kan tillstyrka.

Utredningens förslag att generalklausulen skall kunna användas också mot företeelser som är otillåtna enligt straffbestämmelserna i lagen innebär en förändring i förhåUande till nuvarande ordning, anför NO vidare. Flera företeelser som står i strid med förbuden kan vara av den art alt en prövning inför MD med dess speciella kompelens kan visa sig lämplig. Särskilt kan detta bli aktuellt i fråga om gränsfall. Skapandet av handhngs-alternativ i dessa fall borde enligt NO:s mening kunna bidraga till en mer ändamålsenlig ordning. Också MD finner den föreslagna ordningen lämp­hg-

SPK tar upp NO:s möjligheter tiU alternativa handlingsvägar. Såsom utredningen påpekar (s. 266) kan en handling som är otillåten enligt någon av straffbestämmelserna i marknadsföringslagen (1975:1418) angripas ock­så med slöd av generalklausulen om otillbörlig marknadsföring. Möjlighet finns sålunda, anför SPK, att dra samma handling inför antingen allmän

 

Prop. 1981/82:165                                                  371

domstol eller MD. Samma förfarande kan därför teoretiskt prövas i mer än en ordning även om endast en sanktion kommer i fråga. Utredningen framhåller emellertid att då del i princip lagts i konsumentombudsmannens hand alt avgöra om viss handling skall föranleda åtal vid allmän domstol eller förbudstalan vid MD har nackdelarna av möjligheten till en sådan dubbelprövning i allt väsentligt undanröjts. Åtalsvägen anlitas inte annat än i de fall där en straffpåföljd anses påkallad av aUmän- eller individual­preventiva skäl. Huvudahernativel är alltså att lalan förs vid MD. SPK delar utredningens uppfattning att samma princip bör tillämpas i konkur­rensbegränsningsärenden.

Föralom NO tillstyrker flertalet myndigheter i princip en utvidgning av förbudsområdel. Här bör nämnas MD, SPK, KK, KOV och SIND. KOV ifrågasätter dock den valda tekniken all införa två ytterligare förbud. Del kan enligt KOV:s mening i och för sig diskuteras om lagstiftaren därmed uppnår en lika smidig fillämpning som en generalklausul medger. KOV tUlstyrker emellertid de nya förbuden "med hänsyn till de starka konkur­rens- och konsumentintressen som härigenom skyddas".

SI m.fl. är utifrån allmänna rättssäkerhetssynpunkter kritiska mot ut­formningen av de enskilda bestämmelserna inom del straffbelagda förbudsområdet. Organisationerna påpekar att det otillåtna handlingssättet har av utredningen föreslagits få en identisk utformning i flera av förbuden. Särskilt vänder de sig mot förslaget att även samverkan eller samråd som inte grandar sig på formliga avtal skall vara straffbelagda och anför:

Del av utredningen angivna syftet med formuleringen "eljest samverka eller samråda" är att uppnå en så effektiv lagstiftning som möjligt. Effekli-vitetssträvanden genom en så generell formulering får dock inom ett kri­minaliserat område inte gå så långt att skäliga rättssäkerhetskrav lämnas obeaktade. Toleransnivån på exakta formuleringar inom ett område som bestäms av en generalklausul kan vara högre. Speciellt gäller delta när andra ingripanden än förhandling inte kan ifrågakomma. Ett av skälen tiU ett utvidgat förbudsområde är just behovet av att fasfiägga vad som typiskt sett av lagstiftaren har ansetts klandervärt. Detta syfte får inte motverkas genom vaga uttryckssätt i lagtexten och aUmänt hållna motivutlalanden. Uppenbar risk föreligger i sådant fall för att lagstiftningen stannar på pap­peret och aldrig når ut liU näringslivet eller leder tUl missuppfattningar och tolkningssvårigheter såväl för tillämpande myndigheter som näringslivet. Osäkerheten kan ge upphov liU två lika aUvarliga konsekvenser, nämligen handlingsförlamning eller aUmänl minskad respekt för strafflagstiftningen. Det är därför av yttersta vikt alt den inom straffrätten allmänt erkända legalitetsprincipen upprätthålls även inom konkurrensbegränsningslagslifl-ningen. De av utredningen föreslagna uttryckssätten fyller inle ens lågt ställda krav på föratsebarhet och medför risk för godtycke vid tillämpning­en. Osäkerheten om gränsen mellan straffbart och slraffritt avtar heller inte genom generella motivuttalanden av arten att prisdiskussioner som

 

prop, 1981/82:165                                                  372

"endast utgör ett mer lösligt omnämnande av prisfrågor" (s. 405) inte skall anses straffbara.

Organisationerna motsätter sig alltså starkt av rättssäkerhetsskäl del vaga utlryckssältet "eljest samverka eller samräda". Också annan sam­verkan än sådan som grundar sig på skriftliga eller muntliga avlal bör dock enligt deras mening i viss utsträckning omfattas av förbud. För all fånga den typiskt sett skadliga handlingen, dvs. när samverkan formaliserats på ett mer påtagligt sätt, förordar organisationerna att ovan nämnda ullryck ersätts med del mer precisa uttrycket "i samförstånd bestämma". Del förbjudna handlingssättet får härigenom enligt organisationernas mening en större pregnans som fyller kraven på rättssäkerhet inom ett kriminali­serat område. Eventuellt förlorade "effektivitetsvinster" som förslaget innebär kan inhämtas genom tillämpning av generalklausulen med ett bibehållet krav på rättssäkerhet. Organisationerna framhåller vidare all -om deras förslag inle vinner beaktande - del även från konkurrensrältslig synpunkt saknas anledning alt generellt inkludera samrådssitualionerna.

Organisationerna har också utifrån rätlssäkerhelsöverväganden gjort invändningar mot rekvisitet "söka förmå". Utredningens motiv för infö­randel av delta rekvisit synes vara delsamma som för del av organisatio­nerna kritiserade uttryckssättet - "eljest samverka eller samråda" -nämligen all uppnå en så effektiv lagstiftning som möjligt. Gränsen mellan det straffria och det straffbara området har, enligt organisationerna, i denna strävan blivit oklar.

För att undvika svåra gränsdragningsproblem mellan straffbart och slraffritt och ett onödigt åsidosättande av legalitetsprincipen som är nöd­vändigt förbunden med ett så vagt uttryckssätt som "söka förmå" inom ett straffbelagt område förordar organisationerna att lagstiftaren överväger om inte brottsbalkens regler mot försök också kunde äga tillämpning inom ifrågavarande område. Fördelar synes härigenom stå alt vinna, anser orga­nisationerna, inle minst för de lUlämpande myndigheterna som kan antas ha en referensram som gör det lättare all bedöma om brottsbalkens för­söksregler är tillämpliga än att tolkningsvis utröna huruvida "ett krav på medveten aktivitet som inte endast är obetydligt" (s. 406) har förelegat.

I likhet med SI m.fl. anför bl.a. LRF, KF och de handelskamrar som har yttrat sig till KK kritiska synpunkter på utvidgningen av förbudsområ­del och på utformningen av förbuden. Kritiken redovisas i de följande avsnitten.

2.2.2 Bruttoprisförbudet (2 kap. 6§)

MD konstaterar att del föreslagna förbudet läcker vad som i dag är otillåtet enligt 2 § i KBL. Därutöver kommer enhgt förslaget förbudet även att omfatta bindning av priset i efterföljande led vid uthyrning, något som MD finner vara välgrandat. 1 speciaimotiveringen till stadgandet anförs att förbudet täcker inte bara del fallet all vidareförsäljning av en vara sker i

 

Prop. 1981/82:165                                                  373

dess levererade skick ulan också den situationen alt varan efter leverans överlåts i förädlad eller bearbetad form eller såsom beståndsdel av annan produkt. Måhända, säger MD, kan däri inläsas att förbudet omfattar också del faUel alt en produkt överlåts i samband med utförande av tjänst ål annan såsom kan ske t. ex. bilreparationer, vari ofta ingår både arbetspres­tation och produktöverlåtelse. Med hänsyn till osäkerheten i delta avseen­de och då MD finner del vara angeläget att förbudet läcker även denna situation bör ett förtydligande göras i ämnet. Av specialmotiveringen till den föreslagna förbudsregeln i 6 § framgår vidare, anför MD, att lagtextens lokution "söka förmå" innebär att den i stadgandet angivna åtgärden i sig träffas av förbudet och detta även för det fall att något påtryckningsmedel inte kommer tUl användning. Detta utgör - såsom anförs i betänkandet -en utvidgning av del straffbara området i förhållande till gällande rätt. MD finner för sin del denna exlension av brattoprisförbudsområdet vara jämfö­relsevis avsevärd och erinrar om att viss försiktighet bör iakttas för undvi­kande av att en alltför långtgående kriminalisering sker.

NO framhåller all braltoprisförbudet föreslås få en delvis ny utformning. Därvid har uppenbarligen beaktats högsta domstolens prejudicerande dom den 25 maj 1976 i ett brattoprismål. Förslaget att även oaktsamhet skall kunna medföra påföljd vid brott mot del andra ledet i braltoprisförbudet ligger hel i linje med de synpunkter som NO har framfört i remissyttranden över de betänkanden som avgivits av riktprisutredningen och byggkonkur­rensutredningen.

Sammanfattningsvis framhåller NO att braltoprisförbudet har haft stor betydelse för den utveckling som har sketl inom handeln under det senaste kvartsseklet. Olika företagsformer har genom förbudet mot fasta vertikala brattopriser fått möjlighet att låta sina ohka kostnader komma till ullryck i prissättningen. Del får anses vara från allmän synpunkt utomordentligt önskvärt alt slå vakt om priskonkurrensen även för framtiden och bralto­prisförbudet är en viktig faktor i detta sammanhang.

Utredningens förslag alt göra braltoprisförbudet tillämpligt även på ul-hyming av varor är inte enligt NO:s mening utförligt underbyggt. NO vUl dock slå fast att del är angeläget att främja konkurrens i senare ulhyr-ningsled, eftersom det kan hållas för sannolikt att t. ex. leasingverksamhe­ten kan komma att öka i omfattning. NO anför vidare all utredningens förslag i 2 kap. 10 § första stycket att bl. a. från bruttoprisförbudet undan­taga förfarande som ett koncernföretag tUlämpar i förhållande till ett annat företag inom samma koncern torde med hänsyn till ägargemenskapen i dyhkt fall anses välmotiverat. Undantaget hindrar ju heller ej NO att vid behov aktualisera prövning enligt generalklausulen i 2 kap. 1 §.

NO tiUstyrker utredningens förslag till utformning av braltoprisförbu­det.

Även hovrätten för Västra Sverige berör avgränsningen av förbudet till vara varmed har jämställts uthyrning. Hovrätten hänvisar tiU alt i special-

 

Prop, 1981/82:165                                                  374

motiveringen sägs bl. a. all om braltoprissättning undatagsvis skulle före­komma beträffande annat än varor finns möjlighet att ingripa med stöd av generalklausulen. Det framgår inte, framhåller hovrätten, varför dessa undanlagsfall skall hållas utanför förbudet. Därför kan ifrågasättas om inle de fall som avser braltoprissättning på annat än varor borde omfattas av förbudet. Även om del kan vara svårt att föreställa sig braltopris på t. ex. tjänst eller annan nyttighet borde dock övervägas att behandla jämförbara fall lika.

Konsumentverket (KOV) delar utredningens uppfattning alt braltopris­förbudet har främjat priskonkurrens i distributionen och att förbudet aUt­jämt är välmotiverat. Verket konstaterar emellertid all konkurrensen un­der 1950- och 1960-talen medfört en stark koncentration i skilda branscher och en strakturutveckling som i vissa avseenden fått till effekt att vissa konsumentgrupper, exempelvis sådana som saknar bil eller är handikappa­de, missgynnats. Även om konkurrenspolitiken haft stor nytta för konsu­menterna genom att främja nya distributionsformer finns anledning anta att konkurrenspolitiken - särskilt med avseende på tillämpningen av bralto­prisförbudet - varit en av orsakerna liU en i vissa fall alltför stor koncen­tration av distributionen till få men stora butiksenheler. Dessa kan vara en effektiv distributionsform men de bidrar enligt verkets mening tiU all närbutiker alltför hårt slås ut. Som motåtgärd har samhället infört gles­bygdsstödet, som syftar till all ge befolkningen tiUfredsställande dagligva-raförsörjning.

Länsstyrelsen i Stockholms län och minoriteten i länsstyrelsen i Krono­bergs län har inga erinringar mot bruttoprisförbudets utformning. Länssty­relsen i Stockholms län anför att styrelsen vidare vill instämma i att vertikal cirkaprissällning ej görs till föremål för ett generellt förbud utan att varje marknad därvid i stället behandlas individuellt dvs. enligt missbraks­principen.

Också SPK lar upp vertikal cirkaprissällning och förordar att i special-motiveringen till 2 kap. 6§ uttryckligen uttalas alt beteckningen "cirka­pris" bör användas när en leverantör till ledning för prissättningen i senare led önskar rekommendera visst pris.

Sveriges advokatsamfund pekar på all förbudet utvidgas till att gälla åtgärden att söka förmå någon all hålla visst pris. Genom den föreslagna ändringen kommer - klarare än i KBL - att till det förbjudna området också hänföras "försök". Del nuvarande brattoprisförbudets tillämpning har enligt samfundets uppfattning inte vållat några svårigheter. En utök­ning av förbudet att gälla även försök torde inle föranleda några betänklig­heter mot att förbudet också slraffsanktioneras i fortsättningen. Inte heller har samfundet något att invända mot alt straff även kan utdömas på grand av oaktsamhet i visst fall. Samfundet vUl dock understryka all förbudet endast bör avse fall där åtgärden innebär att söka förmå någon att tillämpa visst pris, uttytt ett angivet pris.

 

Prop. 1981/82:165                                                  375

Även SI m.fl. skjuter i förgranden att utredningsförslaget innebär att även åtgärder av försökskaraktär slraffbdägges genom att "söka förmå" någon till en straffbar överträdelse av förbudet också kriminaliseras. Ge­nom att ersätta del nu använda uttrycket "betinga sig" med "söka förmå" inträder enligt organisationernas mening en väsenfiig skärpning därigenom att inte endast åtgärder som innebär att företagaren i det tidigare försälj­ningsledet i anbud, vid avtalsslut eller eljest i mellanhavandel mellan parterna uppstäUer som villkor att medkontrahenten iakttar del fastställda priset, slraffbdägges ulan även alla former av aktivitet för alt få till stånd den lägstprisbindning som paragrafen lar sikte på kommer att omfattas av förbudet. Organisationerna fortsätter:

Utgångspunkten vid skärpning av en lagbestämmelse bör vara att den vid tiUämpningen visat sig icke effektivt främja eller motverka vad som vid dess tillkomst åsyftades. Någon sådan dokumentation har utredningen inte framlagt. Tvärtom vitsordar utredningen att förbudet mot brattopriser effektivt har visat sig främja priskonkurrens i distributionen. Skärpningen anses - som nyss har nämnts - påkallad för att uppnå önskvärd effektivi­tet. Effektivilelssträvanden genom vaga uttryckssätt som "söka förmå" innebär dock ett oacceptabelt åsidosättande av kravet på rättssäkerhet. Enligt organisationerna synes närmast utredningens val av uttrycket "söka förmå" i brattoprisbeslämmdsen vara betingat av en önskan all uppnå en likformighet i uttryckssätten i de olika förbudsparagraferna. Någon analys som grand för en skärpning av bestämmelsen finns nämligen icke doku­menterad.

Det kriminaliserade området har genom att förbudet riktar sig mot varje form av aktivitet för alt få tUl stånd den lägstprisbindning som förbudet siktar till gjorts onödigt omfattande. Belysande för förbudets räckvidd är att det även skulle avse den situationen att en detaljist bedriver lockvara-försäljning under sådana former att förfarandet uppenbarligen måste anses såsom otillbörlig marknadsföring och leverantören vänder sig till detaljis­ten och påtalar delta. Organisationerna vill i detta sammanhang erinra om att departementschefen i samband med brattoprisförbudets införande på­pekade att lockvaraförsäljning i vissa faU kunde utgöra skäl till dispens från förbudet.

Även i andra fall kan i förhåUandel meUan leverantör och återförsäljare det finnas ett berättigat intresse av prisdiskussioner som synes omfattade av förbudet. Detta gäller exempelvis den situationen att i äterförsäljaravta-lel även ingår ett åtagande att hålla en viss servicenivå på leverantörens produkter. Kravet härpå och alt servicefunktionen inom vissa produktom­råden kan vara ett betydande konkurrensmedel innebär att leverantören — för att inte skada sin goodwill - vill främja en prispolitik hos återförsäl­jaren så att leverantörens berättigade intressen inte åsidosätts.

Utformningen av förbudet har även den negativa konsekvensen att frivilligt tillbakaträdande inle botar den redan vidtagna otillåtna handling-

 

Prop. 1981/82:165                                                  376

en. En leverantör kan exempelvis ha en så varierad flora av försäljnings­kanaler att sammanblandning av återförsäljare och provisionsagenter lätt uppkommer. Om på grund av misslag i den praktiska situationen en åter-, försäljare tas för en provisionsagent och en prisbindning i ett inledande förhandlingsskede inträffar kan detta misstag inle frivilligt rättas med befriande verkan i slraffrätlshänseende. Benägenheten alt söka rättelse elimineras därför i hög grad på grund av bestämmelsens utformning.

Även missuppfattningar på grand av kommunikationsproblem mellan leverantören och dennes kunder kan leda till slraffbarhel. Från förbudsom­rådel undantas nämligen även fortsättningsvis rekommenderande prisangi­velser. Vad som av den ene återförsäljaren i prisdiskussioner med leveran­tören uppfattas som en rekommendation kan av en annan återförsäljare uppfattas som en påtryckning eller aktivitet all få till stånd en lägstpris­bindning, utan att delta varit leverantörens egentliga syfte.

En klar avgränsning mot det straffbara området här genom Högsta domstolens tolkning av ullrycket "betinga sig" i del s.k. RFSU-målet (NJA 1976, s. 299) åstadkommits. Sålunda ansågs inom det straffbara området falla åtgärder när leverantören i anbud, avtalsslut eller eljest i mellanhavandel mellan parterna som villkor uppställer att visst pris icke må underskridas.

Enligt organisationernas uppfattning kan inte redan försök att uppnå prisbindning utan att detta förenas med någon form av viUkor anses äga sådan grad av skadlighel att det bör förbjudas. Såsom typiskt skadligt med återverkningar på dislribulionsslrakluren framstår dock den situationen att del i anbud, avtalsslut eller eljest i mellanhavandet mellan parterna uppställs som villkor alt medkontrahenten iakttar det fastställda priset.

Mot bakgrand av vad ovan har anförts förordar organisationerna att i 2 kap, 6 § första stycket första punkten uttrycket "söka förmå" utgår och det hittills tillämpade begreppet "betinga sig" bibehålls.

Likartade synpunkter anförs av LRF som framhåller all uttrycket "söka förmå" är betydligt mer omfattande än "betinga sig" samtidigt som det är oklarare till sin innebörd. Något behov av en skärpning av bruttoprisförbu­det på föreslaget sätt har enligt LRF inle visats av utredningen. Den nuvarande förbudsbestämmelsen har väl fyllt sitt främsta syfte att effektivt främja priskonkurrens i distributionen, vilket utredningen också medger (s. 211) LRF pekar vidare på att utredningen säger (s. 213) alt man beträffande förbudet har beaktat den utveckling som skett i praxis. LRF kan inte finna alt den sparsamma praxis som föreligger motiverar förbuds­utvidgningen. Det förtjänar vidare all erinras om undanlaget för vertikala cirkapriser. Gränsen, anför LRF, mellan tillåten rekommendation och för­bjuden påtryckning kan uppfattas olika av såväl olika återförsäljare som olika leverantörer. LRF förordar alt nuvarande lagutlryck "betinga sig" tas in i den föreslagna bralloprisbeslämmelsen, som i övrigt "i princip godtas".

 

Prop. 1981/82:165                                                  377

Också Sveriges köpmannaförbund vill behålla rekvisitet "betinga sig". Med hänsyn till all bruttoprisförbudet med sin nuvarande utformning visat sig vara effektivt, är den föreslagna ändringen omotiverad, säger köpman­naförbundet. "Betinga sig" är dessutom en mer stringent formulering, som medger en klar gränsdragning i förhållande liU de vägledande vertikala priser (vertikala cirkapriser) som med fog förblir tillåtna. Enligt 2 kap. 11 § kan MD under angivna omständigheter meddela dispens från braltoprisför­budet. En sådan dispens kan inle gärna, säger köpmannaförbundet, avse rätt för näringsidkare att "söka förmå" återförsäljare att ej gå under visst pris. Orden "betinga sig" måste vara en rimligare utgångspunkt för pröv­ningen av en dispensansökan.

LO och TCO tillstyrker utredningens förslag till utformning av bralto­prisförbudet.

2.2.3 Anbudskartellförbudet (2 kap. 9 §)

Ett flertal remissinstanser tiUstyrker eller förklarar sig inle ha någon erinran mot utredningens utformning av anbudskartellförbudet. Till dessa instanser hör TCO, bankinspektionen, som särskilt omnämner alt även försök till samverkan förbjuds om del tillstyrkta utredningsförslaget ge­nomförs, RRV och konsumentverket (KOV).

KOV framhåller all från konsumentsynpunkt är det angelägel all an­budsgivningen försiggår öppet och ulan risk för alt prisnivån vid upphand­ling på grund av samverkan blir så hög att konsumenternas intressen blir lidande. Enkla samråd och s. k. "arlighelsanbud" bör sålunda inte tillåtas.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner utredningens förslag till anbuds­kartellförbud väl underbyggt och i överensstämmelse med det förhållandel att hela anbudsförtärandel bygger på ett förtroende mellan anbudslagare och anbudsgivare saml att skador till följd av missbruk kan bli av omfat­tande natur. Genom de preciseringar som gjorts i förslaget har vidare uppnåtts en önskvärd klarhet i stadgandet. Minoriteten i länsstyrelsen i Kronobergs län betonar alt det utmärkande för anbudsförtärandel är be­ställarens syfte all uppnå en hård konkurrens mellan anbudsgivarna. Varje form av samarbete som syftar till en begränsning av nämnda konkurrens anser länsstyrelsen genereUt medföra skadlig verkan från allmän synpunkt och bör förbjudas.

MD, konstaterar att det föreliggande lagförslaget i likhet med del förslag som lämnades i byggkonkurrensutredningens betänkande (SOU 1972:40) även omfattar del fallet att näringsidkare ulan föregående avtal härom samverkar eller samråder om visst anbudsinnehåll. 1 enlighet med vad MD anförde i sill yttrande över byggkonkurrensutredningens förslag i denna del tillstyrker domstolen den föreslagna utvidgningen av förbudsområdel. . MD finner del även vara välbetänkt att det föreslagna förbudet också omfattar del förfarandet att en näringsidkare söker förmå annan all inleda ett otillåtet samarbete.

 

Prop. 1981/82:165                                                  378

MD pekar vidare på att utredningen har sökt konkretisera vilka beteen­den som skall vara otillåtna, varför i lagtexten har upplagils en enumera-lion av otillåtna typer av överenskommelser. MD anser att - för del fall en sådan konkretisering bör ske - som en första punkt bör upptas det fallet att överenskommelse träffas mellan näringsidkare av innebörd all de sam­verkande förbinder sig att vid avgivande av anbud inle underskrida visst anbudspris. Den antydda tveksamheten beträffande lämpligheten av en konkretisering av otillåtna beteenden har sin grund i fruklan för all ett kringgående av förbudssladgandet härigenom kan tänkas bli underlätlat. Den föreslagna formuleringen beträffande otillåtna överenskommelser torde sålunda inte utgöra hinder mot all två eller flera näringsidkare avtalar om alt den av dem, som erhåller uppdrag efler avgivande av anbud, på visst sätt har all till de övriga utge ersättning härför - något som för de samverkande skulle reducera drivkraften att avge lägsta möjliga bud. Som del lämnade exemplet illustrerar synes sålunda den föreslagna formule­ringen vara alltför snäv åtminstone med avseende på den exemplifierade situationen.

MD anför vidare att - som domstolen - redan i sill yttrande över byggkonkurrensutredningens belänkande framförde synes del uppenbart alt förbudet inte bör träffa förfarande som avser samarbete mellan närings­idkare för åstadkommande av samfälld prestation med gemensamt anbud. All utredningen härvid tagit fasta på domstolens i det tidigare yttrandet lämnade förslaget om all vid beskrivet förfarande en ensidig upplysnings­plikt beträffande samarbetet torde vara liltfyllesl hälsas av domstolen med liUfredsställelse.

Enligt NO:s uppfattning får utredningens förslag att komma tillrätta med olika missförhållanden i samband med anbudsförfarande anses vara realis­tiskt och förhållandevis väl anpassat efler vad som hiltUls är känt i fråga om beteenden i praktiken anbudsgivare emellan. Anbudsupphandling, som är föreskriven för statens del och rekommenderad för landsting och kom­muner och i ej ringa utsträckning tillämpas inom del enskilda näringslivet, syftar till all erhålla i effektiv konkurrens angivna anbud. Del får anses utomordentligt angeläget att samhället motverkar sådan anbudssamver­kan, som har till mål alt omintetgöra detta syfte med anbudsupphandling­en. Utredningens förslag till utformning av anbudskartellförbudet synes NO erbjuda bättre föratsättningar att effektivt motverka otillåten anbuds­samverkan än anbudskartellförbudet i dess nuvarande utformning.

NO påpekar all från del föreslagna anbudskartellförbudet undantas bl. a. "förfarande som avser alt flera näringsidkare skall gå samman för samfälld prestation med gemensamt anbud". Enligt speciaimotiveringen ligger häri att de samverkande alla skall delta i utförandet av den prestation som anbudsförfarandet avser. Samgående mellan leverantörer om ett enda anbud när leverantörerna var för sig hade kunnat åta sig leveransen sägs inle åsyftas med undanlaget. Denna förklaring är mycket väsentlig och

 

Prop. 1981/82:165                                                  379

borde, enligt NO:s mening komma till direkt ullryck i lagtexten. Del ligger annars nära till hands att man inläser ett generellt undantag för i stort sett all gemensam anbudsgivning. Undantaget kan måhända omformuleras på

ungefär följande sätt: "       gemensamt anbud i fall då samverkan är en

föratsättning för prestationens fullgörande. Första stycket gäller inle heller
förfarande i den formen att näringsidkare medverkar        ".Ett konsor­
tium eller liknande som bildas för leveranser eller arbeten av större omfatt­
ning än deltagarna var för sig kan prestera behöver därmed inle söka
dispens även om samarbetet avser upprepade tillfällen. Men om delta­
garna, vilket kan ligga nära till hands, även vill samarbeta i fråga om
mindre uppdrag, skall detta inte vara möjligt utan dispens av marknads­
domstolen. För att komma in under undantaget bör det inle heller vara
tillräckligt all samarbete anges avse prestationer av sådan storlek och art
att enskilda deltagare i samarbetet inte kunnat fullgöra dem. Den faktiska
tUlämpningen måste vara avgörande för bedömningen. I dagsläget synes
det vara så all MD fäster största vikt vid uppgivet syfte med överenskom­
melse om gemensam anbudsgivning (jfr. MD:s beslut den 25 april 1978,
VIBO RÖR).

En samarbelsform, som utredningen vill undanta från anbudskartellför­budet, är utbyte av allmän information om marknadsförhållanden. NO anser sig böra anmäla viss tveksamhet mot delta förslag. I och för sig är del naturligt all varje entreprenadföretag måste hålla sig underrättat om ut­vecklingen på marknaden, anför NO. Förelagen behöver ha en överblick över föratsebara framförliggande anbudsupphandlingar för all planera sin fortsatta verksamhet. Företagen kan på olika vägar skaffa sig erforderlig marknadsinformation. Så länge detta sker individuellt torde ingen erinran kunna göras häremot. Del finns emellertid också exempel på alt ett flertal entreprenadföretag — utan formellt avtal härom — tillämpat ett inbördes samarbete av innebörd att de låtit en särskild konsult sammanställa mark­nadsöversikter för ett halvt eller ett år i taget och sedan fortlöpande haft sammanträden hos konsulten för samtidig information om föratsebara anbudsupphandlingar. Ett kontinuerligt samarbete av detta slag inbjuder till svårpåvisbart samråd också om sådan anbudssamverkan som avses skola drabbas av förbudet. Det får enligt NO:s mening anses önskvärt att även fortlöpande grappsamverkan i fråga om marknadsutvecklingen för anbudsupphandlingar inbegrips under anbudskartellförbudet.

Sveriges advokatsamfund har inget att erinra mot en utvidgning av förbudet mot anbudssamråd att gälla även mot samråd sedan anbud har infordrats, beroende av om tidigare avtal finns, men framhåller hur angelä­get det är all förbudet ges en sådan utformning alt det i enlighet med utredningens påpekande (s. 220) preciserar de former av samverkan eller samråd som förbudet skall omfatta så all näringsidkaren med säkerhet kan bedöma huravida förfarandet är förbudsbdagl eller inle. Utredningens förslag innebär en viss precisering, som emeUertid enligt samfundets me-

 

Prop. 1981/82:165                                                  380

ning genom sin vida beskrivning kommer i konflikt med utredningens målbeskrivning (s. 219); alt endast sådana beteenden som med fog kan bedömas som generellt skadliga skall omfattas av förbudet. Genom att hänföra förbudet till anbudsförfarande inbegrips däri inle endast fall av typisk anbudstävlan ulan alla fall av anbud. Samfundet vill på grund härav förorda all begreppet anbudsförfarande ges en snävare utformning, exem­pelvis genom användande av uttrycket "anbudslävlan", vilket i sig inne­bär all samrådsförfarandet blir förbjudet endast i det fall beställaren ut­tryckligen har meddelat all anbud infordrats genom tävlan. Under alla förhållanden anför samfundet bör fall som avses i 9 § första stycket 3 begränsas tUl anbudslävlan.

Utredningen har från förbudet inte velat undanta cirkaprislistor i den mån de har tillkommit för anbudsförfarandet och inle för sedvanlig butiks-försäljning. Härigenom torde enligt samfundels mening förbudet komma att omfatta upprättande av cirkaprislistor som även kan användas vid upphandlingsförfaranden. Sådana cirkaprislistor torde i praktiken ofta ha utarbetats gemensamt av beslällar- och leverantörsorganisalioner. All på detta sätt begränsa leverantörernas möjlighet att söka kontakt för gemen­sam utformning av vissa pris- och leverantörsvillkor torde sålunda innebä­ra en inskränkning i leverantörernas möjlighet enligt nuvarande praxis, som enligt samfundet inle har ansetts medföra någon skadlig konkurrens­begränsning. Förbudet träffar därigenom ett förfarande som inle kan sägas ha skadlig verkan. Samfundet anser på grund härav all förbudet måste ytterligare inskränkas till all omfatta anbudstävlan och alt samverka eller samråda om särskilda villkor just för aktuell anbudstävlan.

Även SI m.fl. riktar kritik mot utredningens förslag till ett skärpt an­budskartellförbud. Beträffande avgränsningen av anbudssilua-lionen anser organisationerna att begreppet "anbudsförfarande" på ett tillfredsställande sätt torde bestämma tillämpningsområdet för anbudskar­tellförbudet. Vissa motivutlalanden på s. 412 i betänkandet har dock i avseende på innebörden av begreppet kommit all ej återge den normala situationen inom exempelvis byggnadsbranschen. Sålunda sägs på nämnda sida att beställaren "anger alt anbud har begärts från flera" respektive "all anbudsinfordraren klargör för den som anmodas avge anbud alt också andra har uppmanals lämna anbud". Normall inom främst nämnda bransch framträder konkurrenssituationen genom sättet för anbudsinford­ran t. ex. genom annonsering i dagspressen (öppen anbudsinfordran) eUer genom alt det är praxis med konkurrens även vid s. k. begränsad anbudsin­fordran, som sker genom inbjudan tUl endast vissa förelag. Organisationer­na förordar att detta kommer till uttryck i motiven.

I lagtexten avgränsas personkretsen genom begreppet närings­idkare men, säger SI m.fl., i motiven har personkretsen en snävare av­gränsning. I betänkandet s. 413 sägs all den som tänker avge anbud givetvis får samråda med annan näringsidkare som inle avser alt lämna

 

Prop. 1981/82:165                                                  381

anbud beträffande exempelvis leveranser, konsultationer eller kreditgiv­ning. Vidare sägs: "I sådana fall saknas den grundläggande föratsättning som bestämmelsen bygger på — all de som samverkar eller samråder på något sätt är eller kan bli konkurrenter med varandra i fråga om den prestation som anbudsförfarandet avser." Den grandläggande föratsätt­ning som anges i motiven är riktig. Den är dock icke så självklar att den följer vid en tolkning av bestämmelsen enligt dess ordalydelse. Tvärtom -av ordalydelsen följer ett betydligt vidare tillämpningsområde. Bestämmel­sens ordalydelse och molivutlalandena strider mot varandra. Delta är inte acceptabelt, i synnerhet inte som fråga är om en straffbestämmelse.

Mot bakgrand härav förordar organisationerna alt den grandläggande föralsättningen - avsikten att avge anbud - kommer tUl uttryck som ett rekvisit i lagtexten för att fånga konkurrensförhållandet. Annars faller samråd med kreditgivare eller andra finansiärer, konsulter etc. in under förbudet. Det är således nödvändigt enligt organisationernas mening alt finna en snävare avgränsning än enbart näringsidkare.

Organisationerna har också invändningar mot utredningens förslag till avgränsning av de förbjudna förfarandena. Genom alt det förbjudna samrådet tar sikte på "bestämmandet av anbudssumma" i stäl­let för endast "anbudssumma" blir del slrafibelagda området alltför omfat­tande anser de. Enligt organisationernas mening bör mot bakgrand härav i lagtexten "bestämmandet av" utgå.

Grandlanken i anbudskartellförbudet är all anbudsgivare skall konkur­rera om vad anbudsinfordraren önskat skall vara föremål för konkurrens. I första hand bör då anbudsgivare inte få samråda på den totala anbudssum­man. I vissa fall - särskilt i fråga om mer komplex upphandling — begärs vid anbudsinfordran en specifikation av anbudssumman på olika delposter. Det är rimligt att i sådana fall samråd även om dessa delposter förbjuds. Det synes organisationerna tiUräckligt med molivultalande om all med anbudssumma avses såväl slutsumman för hela anbudet som anbudssum­mor på delposter då specifikation har begärts vid anbudsinfordran.

Däremot bör del förbjudna området inle omfatta samarbete om kalkyl­normer och om bestämning av olika koslnadsfaktorer såsom inkurans, handverktyg, maskinprislislor m. m. Sådant samarbete som avser bestäm­ning av de kostnadsposter som bygger upp anbudssumman bör enligt organisalionema inte vara förbjudet utan falla under generalklausulens fillämpningsområde. Samarbete därom synes genereUt medföra en rationa­lisering av anbudsförfarandet och underlätta jämförbarheten mellan an­bud. (Organisationerna hänvisar här tiU lidskrtflen "Byggnadsindustrin" nr 16/1977 s. 6 och 31-32 ang. kalkylbilaga till ackordsprislislan resp; kalkyler med ADB).

Organisationerna pekar vidare på vad utredningen anför i avseende på koslnadsindex på s. 414 i betänkandet där följande uttalas: "En särskUd form av otiUåten anbudssamverkan i fråga om pris m. m. är samverkan om

 

Prop. 1981/82:165                                                  382

all inte bjuda fast pris eller om att gemensamt kräva visst indexskydd mot kostnadsstegring e.d. under arbetets utförande." På s. 415 säger dock utredningen att information om skedd kostnadsutveckling m. m. inte anses som OtUlåtet prissamarbete enligt 9 §. Utredningen fortsätter "om man däratöver samarbetar eller påverkar för att få en enhetlig prishöjningsmo­dell, samma påslag eller uppräkning e. d. kan detta falla under förbudet."

Utredningens uttalanden på s. 414 resp. 415 synes stå i strid mot varand­ra. Hur än därmed förhåller sig uppfattar organisalionema "enhetiig pris-höjningsmodeU" och "uppräkning" å ena sidan saml samarbete om "in­dexskydd mot kostnadsstegring" å andra sidan som i sak detsamma. Enligt organisationernas uppfattning kan det samarbete som här avses inle vara av den skadlighetsgrad att det bör genereUt förbjudas. Snarare torde sam­arbetet tjäna syftet alt bekämpa osund konkurrens genom spekulation om framtida kostnadsutveckling och öka jämförbarheten mellan de olika anbu­den. Skulle i enskilda fall samarbetet leda till från allmän synpunkt skad­liga verkningar bör tillämpning av generalklausulen ifrågakomma.

Inom det straffbelagda området anser dock organisationerna all samar­bete om sådant påslag som innefattar handelsvinst bör falla därför att sådant samarbete avser mer direkt anbudssummans belopp. Med påpekan­de härom i motiven torde borttagande av "bestämmandet av" ur lagtexten ej medföra att generellt klandervärda förfaranden går straffria, säger orga­nisationerna.

Också samarbete i fråga om betalningsvillkor förbjuds i bestämmelsen, påpekar organisationerna. I motiven har från förbudsområdel undantagits samarbete om rena leverans- eller konditionsbestämmelser av gängse slan-dardiseringsart. Betalningsvillkor utgör dock ändå ett oklart begrepp inom ett kriminaliserat område. Vad som bör vara uttryckligen förbjudet alt samråda om utöver anbudssumma torde vara förskott och kreditgivning, dvs. sådana betalningsvillkor som typiskt sett kan användas som konkur­rensmedel. För samråd om övriga betalningsvillkor som föranleder skadlig verkan är, enligt organisationernas mening, generalklausulen ett tillräckligt remedium. I lagtexten bör därför "eller betalningsvillkor" utbytas mot "förskott eller kreditgivning", föreslår organisationerna.

SI m.fl. lar ockå upp förhållandel mellan de nya förbuden och anbuds­kartellförbudet. Organisationerna konstaterar alt vid priskartellförbudet undantas uttryckligen samarbete i gemensamma säljbolag. Från förbudet mot anbudskarteUer görs undantag för gemensamma anbud. Organisatio­nerna hänvisar till ett uttalande av utredningen (s. 416):

"Det bör dock särskilt framhållas all i begreppet samfälld prestation med gemensamt anbud, som undanlaget avser, i princip ligger all de samverkande alla skall på något sätt delta i utförandet av den prestation som anbudsförfarandet avser. Alt exempelvis leverantörer av en vara går samman om all genom en juridisk person lämna ett enda anbud om leve­rans som de i princip var för sig hade kunnat åta sig, innebär inle att de har gått samman för samfälld prestation på sätt som åsyftas med nämnda undantag."

 

Prop. 1981/82:165                                                               383

De varor som säljs i ett försäljningsbolag kan, fortsätter organisationer­na, i många fall bjudas ut både genom vanlig försäljning och genom anbud i anbudsförfarande. Är formen för upphandling i en viss situation anbuds­förfarande och de genom försäljningsbolaget samverkande förelagen i och för sig självständigt hade kunnat ulföra den ifrågavarande prestationen träffas samverkan av anbudskartellförbudet. Detta kan enligt organisatio­nernas uppfattning inte ha varit utredningens mening med definitionen av begreppet "samfälld prestation med gemensamt anbud".

Organisationerna anför vidare att del i viss utsträckning föreligger kon­kurrens mellan marknadsddningsförbudet och anbudskartellförbudet. Det senare täcker inle blott visst anbudsförfarande utan även generella över­enskommelser om framlida förhållanden. Ett specialiseringsavlal omfattas inte av marknadsddningsförbudet men om upphandlingsformen för den ifrågavarande varan, tjänsten eUer nylligheten vanligen är anbudsförfa­rande faller avtalet under anbudskartellförbudet (9§ första stycket I) som förbjuder avlal om att näringsidkare vid anbudsförfarande skall avstå från att avge anbud. Delta torde inte ha varit avsikten. Visserligen har utred­ningen genom ett motivuttalande sökt råda bot på denna brist. Sålunda anför utredningen på s. 413 följande:

"Men innebär detta att vederbörande helt upphör med all tillhandahålla en nyttighet på anbudsmarknader eller överhuvud blir lägel ett annat. Hans åtagande gentemot annan om detta innebär alt han lämnar den marknad del är fråga om. Delta faller i princip inle under förbudet men kan angripas enligt 1 § när föratsällningarna för detta föreligger."

Bestämmelsen bör dock enligt organisationerna ändras så all denna effekt ställs utom tvivel. Organisationerna förordar därför följande formu­lering på 9 § fösta stycket 1.: "någon skall avslå från all avge anbud i syfte alt åstadkomma fördelning av uppdrag mellan olika anbudsgivare."

Från anbudskartellförbudet har i andra stycket undanlag gjorts för ge­mensamma anbud. Lagtexten anger i detta avseende inle någon begräns­ning. Sålunda undantas såväl gemensamma anbud som lar sikte på visst fall som generella avlal om samverkan. Mot denna bakgrund finns anled­ning, anför organisationerna, alt hänvisa till utredningens uttalande under den allmänna motiveringen till undanlagsbestämmelsen för gemensamma anbud.

"Vissa andra former av samverkan vid anbudslävlingar än de nu nämnda kan dock, som har påpekats bl. a. vid remissbehandlingen av byggkonkurrensutredningens belänkande, vara nyttiga och till beställarens fördel eller i vart fall vara påkallade för all den prestation ett anbud avser skall kunna genomföras. Sädana företeelser är att näringsidkare beträffan­de visst anbudsförfarande samverkar eller samråder med annan näringsid­kare om alt flera näringsidkare skall gå samman för samfälld prestation med gemensamt anbud. Vidare kan det gälla att någon av dem skall medverka som underleverantör till anbudsgivare. Eftersom det alltså inle kan hävdas alt dessa former av samarbete generellt har skadlig verkan bör de las undan från förbudet."

 

Prop. 1981/82:165                                                  384

Att molivultalandel lar sikte på en begränsning till visst anbudsförfa­rande synes organisationerna närmast vara ett oavsiktligt förbiseende som inte endast förklaras av lagtextens utformning utan även av utredningens specialmolivering. För all undanröja alla tveksamheler bör dock molivut-talandel enligt deras mening anpassas till lagtexten. Organisationerna vill "för ordningens skull" anföra alt de tillstyrker lagtextens och specialmoli-veringens utformning såvitt avser undanlag för både generell samverkan och samverkan i visst fall.

1 paragrafens andra stycke finns bestämmelser om upplysningsplikt. Organisationerna anför härom all såväl i Sverige som internationellt vill man framför allt komma åt hemliga anbudskarteller, där beställaren vil­seleds om alt konkurrens förekommer. Försöker man göra en nyanserad förbudsbeslämmelse där lojala förfaranden inle hindras finns en risk alt del blir alltför lätt alt maskera otillbörliga handlingssätt. Motåtgärder häremot är då insyn även i de lojala förfarandena vilket skärper beställarnas vak­samhet.

En generell och automatisk upplysningsplikt om tillåtet samråd kan enligt organisationernas uppfattning medföra betydande administrativa komplikationer varför del kan finnas anledning all upplysning bara skall behöva lämnas på begäran av den som erhållit anbudet. Konkurrensulred­ningen föreslår dock automatisk upplysningsplikt. Som framgått av vad organisationerna anfört om anbudskarteller är det ett väsentligt närings­livsintresse att långsiktigt samarbete om gemensamma anbud och under-leveranlörsförhållanden inle förbjuds. De anbudsgivande förelagen bör då ha förståelse för beslällarinlresset av all om sådan samverkan tilläts den inle ges möjlighet alt tjäna som täckmantel för förbjudna handlingar. Därför bör den automatiska upplysningsplikten accepteras. Upplysnings­plikten bör dock enbart avse vid anbudstillfället gällande avtal och ej spräckta konsortier eller avtal som har upphört att gälla.

I fråga om underleverantörsförhållanden noterar SI m.fl. all den före­slagna upplysningsplikten inle avser varje kontakt mellan huvud- och underleverantör ulan enbart samarbete i fråga om anbudssummas beräk­ning eller betalningsvillkor i huvudanbudet. En annan ordning skulle leda till en orimlig pappersexercis, menar de. Av vad organisationerna har anfört om avgränsning av personkretsen och förbjudna förfaranden följer all upplysningsplikten bör avgränsas på motsvarande sätt. Dessutom sy­nes beslällarinlresset inle påfordra en uppgiftsskyldighel som avser "ty­piska" underleverantörer som på grund av sin storlek eller annat förhållan­de inte torde vara i stånd alt avge eget huvudanbud. Från konkurrensbe-gränsningssynpunkl torde för dessa fall heller knappast finnas något större intresse för all kräva en uppgift härom i samband med anbudsgivningen. Detta synes också vara utredningens uppfattning när den anför på s. 417 i betänkandet: "Del åligger alltså anbudsgivaren alt lämna upplysning om den samverkan eller del samråd som har förekommit med konkurrenter om

 

Prop. 1981/82:165                                                  385

gemensamt anbud eller medverkan som underieveranlör". Den föreslagna regelns avfattning ger däremot inle uttryck för att uppgiftsskyldighelen skulle vara begränsad till sådan underieveranlör som kan sägas vara reell konkurrent. Det finns dock enligt organisationerna skäl för en ytteriigare begränsning.

Modellen för en anbudslävling är ett formellt förfarande där efter granskning av inkomna anbudshandlingar den som avgivit bästa anbudet får uppdraget eller ordern. 1 verkligheten förekommer ofta förutom del formella anbud sförfarandel omfattande förhandlingar där beställaren söker genom alt spela ut olika anbudsgivare mot varandra och på annat sätt pressa anbudsgivarna till prissänkningar eller ytterligare åtaganden.

Detta förfarande kan, säger organisationerna, med ett enklare uttrycks­sätt karakteriseras som "häslhandd". Det är en allmän uppfattning all det är illojalt all låta ett formellt anbudsförfarande urarta på sådant sätt och i vissa rättsordningar är det förbjudet vid offentlig upphandling. Ger sig en beställare in på detta talar skäl mot att han erhåller rättsordningens skydd mot samverkan mellan anbudsgivare. 1 vart fall bör den automatiska upp­lysningsplikten rörande samverkan som avses i 9§ första stycket 3. (sam­arbete vid anbudsgivning i fråga om bestämmandel av anbudssumma eller betalningsvillkor) endast avse sådan samverkan som har ägt rum innan anbud avgivits första gången i visst anbudsförfarande.

Organisationerna vill också ifrågasätta nödvändigheten av skriftlig upp­giftsskyldighel när anbud kan lämnas muntligen. Regeln synes endast leda till en ökad byråkratisering, anför de.

LRF inleder sitt avsnitt om anbudskarteller i remissyttrandet med all konstatera all del möter betydande svårigheter all göra en avvägning mellan missbraks- och förbudsprincipen vid lagreglering mot anbudskar­teller. Problemen belyses i OECD-rapporten "Collusive tendering" (1976). Där framgår att med Sverige i fråga om industriell utveckling jämförbara mindre stater i stor utsträckning valt missbruksprincipen för reglering av anbudskarleller. Förbudsprincipen dominerar däremot bland de stora industriländerna.

Begreppet "anbudsförfarande" förefaller LRF tillfredsställande definie­rat. 1 lagtexten avgränsas personkretsen till näringsidkare. Motiven är dock snävare (s. 413). Skillnaden hänför sig till konkurrenssituationen. LRF anser att en bättre samordning bör ske av lagtext och motiv. Den grandläggande föralsättningen - avsikt att avge anbud - skulle med fördel kunna tas in i lagtexten. LRF hemställer att denna fråga närmare studeras.

LRF noterar all del i förslaget förbjudna samrådet lar sikte på "bestäm­mandet av anbudssumma" i stället för endast "anbudssumma". Del före­slagna uttrycket gör del straffbara området betydligt vidsträcktare än del senare. Delta förefaller onödigt med hänsyn till föreliggande behov.

Från del föreslagna priskartellförbudet undantas samarbete i gemensam­ma säljbolag. Från anbudskarteUförbudel görs som nämnts undanlag för 25    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  386

gemensamma anbud. I betänkandet (s. 416) sägs dock med avseende på gemensamt anbud genom särskild juridisk person alt i begreppet "samfälld prestation med gemensamt anbud", som undantaget avser, i princip ligger alt de samverkande alla skall på något sätt delta i utförandet av den prestation som anbudsförfarandet avser. Att exempelvis leverantörer av en vara går samman om att genom en juridisk person lämna ett gemensamt anbud om leverans som de i princip var för sig hade kunnat åta sig, innebär inle, framhåller utredningen, att de har gått samman för samfälld presta­tion på sätt som åsyftas med nämnda undanlag. LRF framhåller att varor som säljs i ett försäljningsbolag i många fall kan bjudas ut både genom vanlig försäljning och genom anbud i anbudsförfarande. Om formen för upphandling i en viss situation är anbudsförfarande och de genom försälj­ningsbolaget samverkande förelagen i och för sig självständigt hade kunnat utföra den ifrågavarande prestationen träffas samverkan av anbudskartell­förbudet. Utredningen kan enligt LRF knappast ha menat detta i sin precisering av begreppet "samfälld prestation med gemensamt anbud".

LRF noterar - i likhet med SI m. fl. - vissa oklarheter också i förhållan­del mellan anbudskartellförbudet och marknadsdelningsförbudei (2 kap. 8§). Anbudskartellförbudet täcker formellt inte bara ett enstaka anbuds­förfarande utan även överenskommelser av generell natur avseende fram­liden. Specialiseringsavlal är i princip tillåtna enligt motiven tiU 2 kap. 8§ men faller formellt under anbudskartellförbudet såsom omfattande av­stående från anbud om upphandhngsformen normall är anbudsförfarande. Utredningens uttalande (s. 413) alt anbudskartellförbudet inle omfattar del fallet all någon upphör alt tillhandahålla en nyttighet på anbudsmarknaden bör enligt LRF klart avgöras i bestämmelsen.

LRF finner skäl föreligga för en obligatorisk upplysningsplikt beträffan­de visst förekommet samråd. Upplysningsplikten bör dock enbart avse vid anbudstillfället gällande avlal och ej spräckta konsortier eller avlal som upphört all gälla. Vad avser underleveranlörsförhållanden noterar LRF alt den föreslagna upplysningsplikten inte avser varje kontakt mellan huvud-och underieveranlör ulan enbart samarbete i fråga om anbudssummans beräkning eller betalningsvillkor i huvudanbudel. Av vad som ovan anförts om avgränsning av personkretsen följer vidare att upplysningsplikten bör avgränsas på motsvarande sätt.

LRF vill allmänt förorda all en kontroll genomförs beträffande samstäm­migheten mellan lagtext och motiv till paragrafen samt dennas förhållande tiU de föreslagna priskartell- och marknadsdelningsförbuden.

Sveriges köpmannaförbund anför beträffande anbudskartellförbudet alt anbudsgivning överhuvudtaget inle spelar så stor roll för detaljhandeln som för flera andra näringsgrenar. Större anbud avges i huvudsak från industrin och grosshandeln. Lokalt anpassade anbud sker dock från detalj­handlare var för sig. Det kan också förekomma, alt detaljhandlare medver­kar som underleverantör till anbudsgivare. Båda dessa fall är emellertid undantagna från förbudet.

 

Prop. 1981/82:165                                                 387

Byggherreföreningen har med hänsyn till föreningens uppgifter och medlemssammansättning avstått från att kommentera andra delar av ut­redningens förslag än anbudskartellförbudet.

Föreningen konstaterar inledningsvis att en grundläggande svårighet vid tillämpningen av förbudslagstiflning av den aktuella karaktären är bevis­problem. Del ligger i sakens natur all del är svårt all bevisa förekomsten av ett samråd, som samtliga inblandade önskar hålla hemligt. En åklagare blir lätt hänvisad till indiciebevisning, vars styrka ofta kan ifrågasättas. Det nu gällande anbudskartellförbudet har i detta avseende erbjudit särskilda svårigheter, eftersom det "spontana" samrådet i ett enskilt fall ej är förbjudet; förbjudet är endast ett samråd som led i ett organiserat förfaran­de (jämför orden "träffa eller tillämpa överenskommelse" om samråd i nu gällande anbudskartellförbud).

Del nu föreslagna anbudskartellförbudet träffar även det enstaka "spon­tana" samrådet. Detta innebär enligt föreningens uppfattning en ändring till det bättre i två avseenden:

-     Regeln får ett riktigare materiellt innehåU, eftersom även ett enstaka prissamråd måste anses iUojalt och stridande mot gängse marknadseko­nomiska principer.

-     Bevisbördan för åklagaren i en slraffprocess blir något lättare - om än fortfarande svår.

I största allmänhet lider enligt föreningens mening del nu gällande an­budskartellförbudet av en brist på precision som är besvärande. Det gäl­lande förbudet träffar sålunda enligt ordalagen varje organiserat samråd, oavsett ämnet för överläggningarna. I själva verket är förbudet så omfat­tande all del uppenbarligen ej kunnat tillämpas enligt ordalagen. Denna -för ett slraffbud särskilt påtagliga - brist har sannolikt lett till osäkerhet hos både åklagare, domstolar och "allmänhet". Om en lag uppenbarligen ej är avsedd all tillämpas som den är skriven — var går då gränsen för del straffbara?

Mot denna bakgrand anser byggherreföreningen all del är tUlfredssläl­lande alt området för det förbjudna samrådet har preciserats. De föreslag­na begränsningarna är väl valda. Det är sålunda en riktig begränsning i 9§ tredje punkten all samarbelsförbudel avser "anbudssumma eller betal­ningsvillkor". Samarbete ifråga om annat kan visserligen också ibland framstå som illojalt men rymmer också många former av fullt lojal samver­kan, som inte genereUt kan fördömas.

Inom byggnadsbranschen förekommer i viss utsträckning s. k. artighels-anbud. 1 betänkandet ges (s. 413-414) en definition därav som inte riktigt stämmer med byggbranschens bestämning av begreppet. Till skillnad från konkurrensutredningen anser föreningen all ett artighelsanbud (ett anbud med så högt pris all anbudsgivaren ej räknar med all hans anbud skall bli antaget, avgivet för alt visa "artig" uppmärksamhet mot anbudsmolla-garen) ingalunda aUtid behöver vara resultatet av ett samråd med annan. I

 

Prop. 1981/82:165                                                  388

olikhet mot konkurrensutredningen menar sålunda föreningen att termen artighetsanbud och skyddsanbud inte är likabetydande. Alla former av arlighelsanbud kommer därför inle all drabbas av del nya förbudet. För­eningen anser dock att den begränsning av del straffbara området som följer av kravet på samråd är motiverad. En utsträckning av förbudet till att gälla varje form av artighelsanbud, alltså även sådana höga anbud som avgivils ulan samråd, skulle innebära ett slag i luften, eftersom bevissvå­righeterna skulle vara överväldigande. Även om sålunda artighetsanbud är ett av byggnadsbranschens problem, måste problemet i denna del angripas med andra medel än förbudslagstiflning.

Byggherreföreningen vill vidare föreslå en omformulering av paragra­fens sista stycke. Det föresläs därför all föreskriven uppgift skall lämnas till "den som har infordrat anbudet". Enligt föreningens uppfattning är del inle ovanligt i byggnadsbranschen alt anbud infordras för annans räkning, nämligen i den formen all ett s. k. byggledarföretag eller annan konsult infordrar anbud, avsett all ställas till en byggherre. I dessa fall är del inle särskilt lämpligt att den föreskrivna uppgiften lämnas till den som har infordrat anbudet. 1 stället bör uppgiften lämnas till den som anbudet riktas till. Föreningen ifrågasätter också om det inle innebär överdrivet nit all föreskriva skriftlig uppgift i de fall anbudet avges muntligen. Det är väl ändå all byråkratisera affärslivet i onödan? Om man slopar skriftlighels-kravet, kan man föreskriva all uppgiften skall lämnas "i anbudet".

Föreningen ställer sig också frågande till alt uppgift skall lämnas "om den samverkan eller del samråd som har förekommit med konkurrenter om gemensamt anbud eller medverkan som underleverantör" (s. 417). När det gäller medverkan som underleverantör har en dylik uppgift större intresse, endast om den tilltänkte underleverantören är ett förelag, som rimligen skulle ha kunnat lämna ett eget anbud. Om del däremot är fråga om en "typisk" underleverantör är del från konkurrensbegränsningssynpunkl knappast något större intresse att kräva en uppgift härom i samband med anbudsgivningen. Av orden "med konkurrenter" i det senaste citerade molivultalandel synes framstå all konkurrensulredningen har samma upp­fattning. Den föreslagna regelns avfattning ger däremot inle ullryck för alt uppgiftsskyldighelen skulle vara begränsad till sådan underieveranlör som kan sägas vara "konkurrent".

När del gäller den föreslagna paragrafen har byggherreföreningen sålun­da i de grandläggande frågorna en positiv inställning. När det gäller vissa motivutlalanden har föreningen emellertid kritiska synpunkter. Därvid syftar utredningens diskussion på s. 412 i betänkandet av vad som skall avses med uttrycket "anbudsförfarande" i den föreslagna paragrafens första stycke. Utredningen hävdar att ett anbudsförfarande karakteriseras av alt anbud har begärts från flera och att beställaren "klargör för den som anmodas avge anbud alt också andra har uppmanats lämna anbud". Utred­ningen framhåller vidare: "Däremot täcker inle begreppet anbudsförfa-

 

Prop. 1981/82:165                                                  389

rande den situation all samverkan m. m. sker när anbud har infordrats från flera utan att anbudsinfordraren har gett till känna att anbudet skall avges i konkurrens med andra. Sådan samverkan kan visserligen klart ha skadlig verkan men faller utanför den speciella situation som 9§ omfattar."

Vid upphandling av byggande är den dominerande formen upphandling i konkurrens genom infordran av anbud från flera vid en och samma tid­punkt. Eftersom delta är så vanligt, brukar man vid infordrande av anbud ej särskUt ange att anbud infordras från flera - en dylik upplysning skulle närmast framstå som en överflödig självklarhet. Om nu konkurrensutred­ningens motivuttalanden på s. 412 får kvarstå oemotsagda, skulle enligt byggherreföreningens uppfattning följden bli att anbudskartellförbudet i sin nya utformning överhuvudtaget ej blev tillämpligt inom byggnadsbran­schen, trols att förbudet kanske har sin största funktion i den branschen! Alternativet skulle enligt föreningen vara alt beställarna och deras kon­sulter vande sig vid att vid anbudsinfordran tillfoga en rituell fras av innebörd all anbud infordras från flera. Eftersom man knappast kan räkna med att en sådan rit skulle bli undantagslös inom överskådlig framlid, skuUe tillämpningen av del nya anbudskartellförbudet inom byggnads­branschen bli oöverskådlig och nyckfull saml beroende av huruvida den konsult som framställt förfrågningsunderlagel, kommit ihåg all tillfoga den rituella fras som skulle göra anbudskarldtförbudel giltigt. Mot denna bak­grand är det enligt byggherreföreningen viktigt att en förändring sker av konkurrensulredningens aUtför stela bestämning av begreppet "anbudsför­farande". Åtminstone bör delta ske genom uttalande av departementsche­fen i den blivande propositionen till riksdagen.

Arbetstagarorganisationerna - TCO, SACO/SR och LO - är samtliga positiva till utredningens förslag till en utvidgning av anbudskartellförbu­det. LO, som uttryckligen säger att det är angeläget alt de föreslagna utvidgningarna kommer till stånd, anser att utredningens argumentation vid "olika fall och situationer" har myckel stark tyngd. SACO/SR uttalar att ett behov av en effektivisering av del nuvarande förbudet mot anbuds­karteller har funnits länge. Del finns därför anledning all se positivt på det förslag i den riktningen som nu läggs fram. Samtidigt bör emellertid påpe­kas, framhåller SACO/SR, att en helt ohämmad anbudsgivningskonkur-rens i vissa situationer också kan medföra nackdelar ur effektivitetssynvin-kel och att stabilare samarbete mellan köpare och säljare än del som anbudsgivningskonkurrensen medger därför är nödvändigt. Sådana pro­blem bör emellertid snarare lösas genom att köparna väljer andra former för sin upphandling än att säljarna etablerar någon form av enligt förslaget, otillåten anbudssamverkan. Svenska civilekonomföreningen uttalar sig på samma sätt som SACO/SR.

 

Prop. 1981/82:165                                                  390

2.2.4 Priskartellförbudet (2 kap. 7§)

MD anmärker all förbud mot horisontell prisbindning, dvs. priskartell­förbud, saknar motsvarighet i KBL. MD finner det vara välbetänkt all bindande horisontell prissamverkan kriminaliseras, varför den föreslagna regleringen tillstyrks.

NO slår inledningsvis fast alt ingripanden mot olika begränsningar av priskonkurrensen har kommit all framstå som konkurrenspolitikens främs­ta uppgift. Mot bakgrand av de gynnsamma effekter som priskonkurrensen får i kostnads- och slraklurhänseende saml den betydelse som priset har för konsumenterna, är del angelägel all olika hinder mot en effektiv pris­konkurrens undanröjs. Under hänvisning liU sin aUmänna inställning att förbud endast bör komma i fråga då en viss företeelse allmänt kan anses medföra skadliga verkningar anser NO att det är ett naturligt steg all införa ett principieUt förbud mot sådan samverkan. Prissamverkan har nämligen enligt NO:s uppfattning sådan skadlig karaktär. Vissa undanlag kan väl vara befogade men de av utredningen föreslagna har enligt NO:s mening gjorts alltför vidsträckta.

Vägledande horisontellt prissamarbete som redovisas öppet bör enligt utredningen inle omfattas av något förbud utan skall prövas i varje enskilt faU. Horisontella prisrekommendalioner förekommer i stor omfattning och har betydande täckning i flera branscher, anför NO. Genom det föreslagna undantaget kan antas att vägledande prissamarbete blir än vanligare.

NO påpekar vidare all ett påtagligt problem är svårigheterna all visa alt ett vägledande samarbete medför skadlig verkan. Dessa svårigheter är i huvudsak av utredningsteknisk art och gäller frågan huruvida prisrekom­mendätionerna verkar prishöjande eller åtminstone motverkar prissänk­ningar. Ett sätt all visa delta är all bestämma graden av prisföljsamhet till rekommendationen. Av intresse är därvid i huvudsak två frågor, säger NO. Den första frågan gäller "den statiska situationen" vid något eller några bestämda tillfällen. Hur ligger de faktiska priserna i förhållande till den rekommenderade prisnivån? Den andra frågan gäller "den dynamiska aspekten". Hur förändras den faktiska prisnivån när rekommendationen ändras? Motverkar rekommendationen prissänkningar som i och för sig motiveras av förändringar i marknadssituationen?

Den största svårigheten i detta sammanhang uppkommer när man skall klarlägga den faktiska prisnivån. Om man skall skaffa sig en tillförlitlig -och därmed oantastlig — bild av den faktiska prisutvecklingen måste man i praktiken gå till de särskilda fakturorna. Detta gör att del innebär ett stort arbete all redan hos en enda näringsidkare utreda den faktiska prisnivån vid ett visst bestämt tillfälle. Skall man studera en hel bransch och dessut­om klarlägga förändringar över liden blir uppgiften synnerligen arbetskrä­vande. I praktiken har uppgiften visat sig vara så arbetskrävande att del finns uppenbar risk för att utredningsresultatet när det väl är färdigt fram­står som föråldrat.

 

Prop, 1981/82:165                                                  391

Utredningen har behandlat detta problem på s. 226-228; Den redovis­ning av olika fakta och synpunkter som där lämnas är enligt NO:s mening i allt väsentligt riklig. Del finns dock anledning att särskUt betona svårighe­ten att visa att priset kommit alt ligga högre än del skulle ha legal om rekommendationen inle funnits. Erfarenheterna tyder på all de horison­tella prisrekommendationerna i hög grad verkar styrande på prissättningen inom olika branscher. Ofta torde avsikten också vara all åstadkomma en enhetlig prisbild.

En form av styming som förekommer är enligt NO s. k. moonpricing. Detta innebär att man vid fastsläUandel av prisrekommendationerna anger priser som är högre än vad kostnaderna för tillverkning och försäljning av den aktuella produkten motiverar. Avsikten är här inte primärt att företa­gen skall tillämpa dessa höga priser. Förelagen får i stället möjlighet alt i reklam jämföra sitt pris med det rekommenderade högre priset och kom­mer därigenom alt framstå som lågprisföretag, trots alt så ingalunda är förhållandet. Moon-pricing leder, anser NO, till alt konsumenterna kan vUsdedas genom prisjämförelser. Dessutom kan de organisationer som utfärdar prisrekommendalioner försvara dessa genom all hänvisa till en låg följsamhel. Vidare underlättar moon-pricing för enskilda förelag alt höja sina priser och kan därigenom få en allmänt prishöjande effekt.

Myckel talar alltså för att horisontella prisrekommendationer medför negativa effekter på prisbildningen och minskar användningen av priset som konkurrensmedel. Trols delta fordras, för alt skadlig verkan skall kunna visas, omfattande undersökningar som ofta är komplicerade på grund av de utredningstekniska svårigheterna, anför NO. NO fortsätter: Som illustration till svårigheterna att få tillräckligt bedömningsunderlag beträffande branschomfattande prissyslem kan NO:s ärende, upptaget våren 1974, om del kartellregislrerade prissamarbetet i rörgrossistbran-schen ses. Under ett tidigt skede av ärendet framfördes att rörgrossisterna hade planer på ett helt nytt prissyslem som bl. a. skulle bli bättre kostnads-anpassat än del gällande och som skulle kunna införas 1976. NO inhämtade synpunkter från köparsidan och kom så småningom fram till att ärendet var av sådan principiell vikt att MD borde få pröva prissamarbetel. Härför skuUe emellertid krävas ett vidare utredningsunderlag än vad NO:s re­surser tillät, varför en utredning beställdes av SPK hösten 1975. SPK och NO har därefter haft upprepade kontakter sinsemeUan för precisering av uppdraget, konkretisering av frågeställningar osv. Parterna i samarbetet har så småningom skisserat utformningen av del planerade nya prissysle-mel som successivt har fördröjts. SPK har ansett del föga meningsfullt att göra en kostnadskrävande utredning och analys av prisföljsamhelen till det gäUande systemet om ett nytt är nära förestående. Det skulle då kunna anföras att det nya systemet har lett tUl väsenfiiga förändringar. Ett skäl som har anförts för gemensamma grossistpriser har varit de många små­förelagens i efterföljande led behov av en utgångspunkt för prisjämförd-

 

Prop. 1981/82:165                                                  392

ser. Styrkan i detta behov skulle SPK kartlägga vid den undersökning av rörinstaUatörsledet som NO också begärt. Men delta försvåras av all även beträffande installatörernas prissamarbete nyligen har aviserats föränd­ringar. Del är alltså ännu mycket osäkert om och när NO skall få tillräck­ligt utredningsunderlag för all kunna göra sin framställning till MD.

Ett alternativ till de beviskrav som med nuvarande lagstiftning ställs är enligt NO:S uppfattning alt MD får bedöma dessa branschomfattande konkurrensbegränsningar på huvudsakligen principiella grunder. Del torde närmast vara så utredningen har tänkt sig tillämpningen i fortsättningen (s. 228), anför NO. Ett betydligt effektivare sätt all handlägga sådana vittom­fattande prissamarbeten skulle dock vara all inbegripa dem under del föreslagna priskartellförbudet och låta eventuellt samhällsnyttiga undanlag få dispens. Ett prissyslem skulle då inte år efler år kunna undandra sig myndigheternas bedömning t. ex. genom alt det förklaras alt - i och för sig kanske från förelagssynpunkt välgrundade - ändringar planeras. Förela­gen har också oftast den bästa tillgången till material om praktiska effekter av ett samarbete och får genom tiUståndskravet ökat incitament all la fram erforderligt material.

NO vill mot bakgrund av de antydda bevissvårighelerna ifrågasätta om vägledande prissamarbete generellt bör hänföras tUl missbruksprincipen. Såsom utredningen framhållit föreligger påtaglig fara för negativa effekter när de samiverkande näringsidkarna tillsammans har en dominerande ställ­ning på marknaden. Med hänvisning härtill och till vad i övrigt har anförts anser NO det vara nödvändigt att undantaget begränsas till de fall då de dellagande i samarbete tillsammans har förslagsvis 25 procent eller mindre av den relevanta marknaden. Detta innebär givelvis alt näringsidkarna även i tveksamma fall får söka dispens. Den olägenhet från näringsidkar-nas synpunkt som följer härav synes dock inte alltför besvärande då man ändå har skyldighet att redovisa samarbetet öppet.

Utredningens förslag föratsätter alt dold prissamverkan alltid är straff­bar. Öppen samverkan som endast är vägledande skulle dock förbli tillå­ten. Utredningen uttalar (s. 408) all del kan vara svårt för en näringsidkare alt avgöra huruvida tillräcklig grad av öppenhet föreligger. Genom möjlig­heten att lämna uppgift till någon av de konkurrensvårdande myndigheter­na kan dock näringsidkaren alllid gardera sig enligt utredningen. Men, anför NO, del finns i detta sammanhang ingen diskussion av den omvända problematiken, nämligen förbudets effektivitet. De samarbetande närings­idkarna går fria från ansvar om samarbetet anges öppet "på annat sätt" än genom redovisning till konkurrensvårdande myndighet. Den gräns till del straffbara området som här har dragits förefaller flytande i alltför hög grad. Är det tiUräckligt att samarbetet är välkänt i branschen? Krävs för slraff­barhel att åklagaren kan visa att de samarbetande företagen försökt att dölja samarbetet? Vilken straffrätlslig betydelse har kravet på subjektiv täckning? Kan endast den fällas till ansvar som kan övertygas om alt han insett att samarbetet inle var tillräckligt känt?

 

Prop. 1981/82:165                                                  393

Mot den angivna bakgranden anser NO alt undantaget - om förbudet skall få önskvärd effekt - måste utformas så alt del krävs all samarbetet måste redovisas genom uppgift till myndighet som avses i lagen om upp­giftsskyldighel rörande pris- och konkurrensförhållanden.

NO ifrågasätter vidare behovet och lämpligheten av att från priskartell­förbudet undantas försäljningsorganisationer, särskilt sådana med bety­dande marknadsandel. Med hänsyn till all sådana organisationer, genom att kvotering nära nog regelmässigt erfordras, normalt torde falla under marknadsdelningsförbudei i 8 § torde räckvidden av undantaget hur som helst bli begränsad. NO:s tvekan föreslavas även av risken för att priskar­tellförbudet kringgås genom all prissamarbete omvandlas till försäljnings­bolag.

Del bör här också påpekas, anför NO, all del finns ett större antal säljorganisationer än vad utredningen har beräknat. Inom åkeriseklorn finns t.ex. inemot 300 s.k. laslbilscenlraler. Dessa säljorganisationer har ofta en mycket dominerande ställning på lokala marknader.

KOV, som ifrågasätter utvidgningen av förbudsområdel men som än­dock tillstyrker de nya förbuden med hänsyn till de starka konkurrens- och konsumentintressen som härigenom skyddas, anser att det är angelägel alt sådana avlal förbjuds där priserna är bindande för de dellagande förelagen. Sådana priskarteller förhindrar enligt KOV:s mening företag all verka efler respektive förelags inneboende ekonomiska förmåga.

SPK pekar på alt i specialmotiveringen (s. 406) sägs all också samver­kan, samråd eller påverkan i fråga om maximipris, dvs. ett försäljningspris som får underskridas men inte överskridas, faller under priskartellförbu­det. SPK ställer sig tveksam till behovet av att förbjuda maximiprissällning i detta sammanhang, eftersom när det gäller braltoprisförbudet maximipris inte förbjuds (s. 402). Del kan enligt SPK knappast hävdas att samarbete om maximiprissällning generellt har skadlig verkan. Ett tänkbart faU med skadlig verkan är att en grapp samverkande förelag överenskommer om maximipriser för att konkurrera ut ett annat förelag eller för all försvåra en förelagsetablering. För sådana fall bör del vara tillräckligt att generalklau­sulen kan tillämpas.

SPK anser att ett problem är i vilken mån priskartellförbudet skall anses omfatta sådana avtal som en leverantörsorganisalion träffar med ett kö­pande företag eller en organisation av köpande förelag rörande priser och leveransvillkor. Som exempel kan anföras alt en åkeriförening gör upp med en mejeriförening om priser och viUkor för mjölklransporter. Innan ett avtal sluts förekommer vanligen samråd inom något organ inom åkeri­föreningen om vUka priser och villkor som skaU erbjudas mejeriförening­en. Formellt skulle ett sådant förfarande enligt utredningens förslag omfat­tas av priskartellförbudet. Häremot talar dock del förhållandet all del kan vara praktiskt och därmed kostnadsbesparande att köparen (mejeriför­eningen) kan välja att sluta avtal med åkeriföreningen i stället för all ingå avlal med enskilda åkeriföretag. Om åkeriföreningen beslutar att de enskil-

 

Prop. 1981/82:165                                                  394

da medlemsföretagen ej får sluta avlal med mejeriföreningen, bör dock enligt SPK:s uppfattning priskartellförbudet vara tillämpligt. I delta fall har nämligen alternativen för mejeriföreningens agerande begränsats. - SPK anser det angeläget all det av förarbetena till den föreslagna lagen framgår all samverkan av nu angivet slag faller under priskartellförbudet.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner ej anledning invända mot förslaget om alt införa förbud mot prisbindning, enär de synpunkter som underbyg­ger förbudet mot braltoprissättning också i stort får anses föreligga såvitt avser prisbindning. Allvarliga konsekvenser av prisbindning kan sålunda bestå i att företag med högl kostnadsläge skyddas mot konkurrens saml att företagsstrakturen på längre sikt blir ineffektiv, anför länsstyrelsen.

Vad angår förslaget om att undanta säljorganisationer från förbud finner länsstyrelsen dock detta "något betänkligt då just prisbindningsförbudel kan medföra att förelagen i stället styr sill handlande mot samarbete i säljorganisationer". Utredningen tycks emellertid föratsälla all detta pro­blem kan lösas genom de regler som tillskapas för vissa fall av företagsför­värv, något som länsstyrelsen anser svårt att bedöma. Länsstyrelsen anser dock tillräckliga skäl föreligga för ett avstyrkande av den föreslagna un­danlagsregeln. För den händelse alt reglerna om förelagsförvärv inle skul­le komma alt genomföras anser länsstyrelsen det emellertid angeläget att utvecklingen av uppkomsten av säljorganisationer följs med speciell upp­märksamhet.

Undantaget för prisrekommendalioner tillstyrks av länsstyrelsen.

Inte heller minoriteten i länsstyrelsen i Kronobergs län avvisar priskar­tellförbudet. Minoriteten säger uttryckligen sig dela utredningens uppfatt­ning all det inte med hänsyn tiU bevisfrågan finns några skäl till all undanta samrådsförfarandet om man vill ha en effektiv bestämmelse och att det är riktigt all samarbete som redovisas öppet faller utanför förbudet. 1 fråga om prissamarbele betonar minoriteten att de mindre effektiva företagen genom prissamarbetet kan få ett skydd mot konkurrens från de andra, vilket kan medföra en allvarlig risk för att företagsstrukturen inle anpassas till vad som är rationellt och effektivt. Prissättningen inom företag bör baseras på de enskilda förelagens förutsättningar och inle av en för bran­schen lämplig nivå. Uppenbara risker finns annars för all priserna anpas­sas till de minst lönsamma förelagen. Länsstyrelsens minoritet förutsätter att de föreslagna förbuden inte skall hindra att branschföreningar även i fortsättningen skall kunna verka.

Sveriges advokatsamfund delar utredningens uppfattning att skäl före­ligger för förbud mot såväl öppen som dold bindande prissamverkan. En föratsättning måste dock vara, säger samfundet, all förbudei enbart träffar förfaranden som har skadlig verkan. Sålunda konstaterar samfundet att öppna horisontella prisrekommendationer och samverkan genom säljor­ganisationer inle enligt samfundels bedömning kan sägas h sådan generell skadlig verkan att de bör förbjudas. Svårigheten ligger då i all utforma förbudet mot priskarteller så precist alt rätlssäkerhelssynpunklerna tillgo-

 

Prop. 1981/82:165                                                  395

doses ulan all förbudei samtidigt ges en alltför vid eller snäv omfattning. Visserligen anser även samfundet att skäl finns att skärpa bestämmelserna om marknadsdelning. I dessa fall uppkommer emellertid också konflikt mellan, å ena sidan, rättssäkerhetssynpunkten och kravet på en lättolkad avfattning av förbudet och, å andra sidan, önskemålet all åtgärder som samhällel bör beivra faller innanför förbudet resp. all tillåtna åtgärder faller utanför.

Utredningen har löst avvägningen mellan generellt skadliga förfaranden och icke skadliga förfaranden genom att dels ange vissa förfaranden som inle är i fråga enligt 2 kap. 7 §, dels föreslå generella undanlag i 2 kap. 10 §. Undantag är emellertid så utformade att det blir omöjligt för den enskilde att exakt kunna bedöma om ett förfarande är förbjudet eller inle.

Enligt samfundets mening torde detta i praktiken komma att innebära all näringsidkarna, innan de vidtar en åtgärd såvitt avser prissamverkan eller marknadssamverkan, antingen kommer att söka dispens enligt reglerna i 2 kap. 11 § oberoende av om de anser förfarandet förbjudet eller inte, eller helt avstår från en åtgärd som annars kunde ha positiva konkurrensef­fekter. Delta kommer att innebära en administrativ belastning på systemet, vilket inte torde öka möjUgheterna all snabbi och effektivt kunna ingripa mot fall där verklig skada föreligger. Den föreslagna regleringen är därför enligt samfundets uppfattning inle tillfredsställande.

Enligt samfundets mening skulle en utökning av förbudsområdel till all omfatta priskarteUer och marknadsdelningskarteller på sätt utredningen har föreslagit innebära alt förbuden inte enbart träffar konkurrensbegrän­sade åtgärder med skadlig verkan, vUket bl. a. skulle komma all innebära en kraftig utökning av dispensansökningar. Dessutom är avfattningen så­väl av förbudei som av undantagen enligt 2 kap. 10 § inle tiUräckligt precis för alt uppfylla rimliga krav på rättsäkerhet. På grand härav kan samfundet inle acceptera utökningen av förbudsområdet enligt utredningens förslag. I stället förordar samfundet att näringsidkare ges möjlighet att hos MD på förhand fä prövat huravida ett visst förfarande som näringsidkaren redan tillämpar eller avser att tillämpa är förbjudet. Näringsidkaren skulle därvid vara fri att - utan alt därmed göra sig skyldig till brott mot förbudei -tillämpa förfarandet fram till dess MD:s uttalande har erhållits. En ordning av detta slag kommer naturligtvis, säger samfundet, all medföra en viss ökad belastning för MD. Emellertid skall häremot vägas en länkbar ut­veckling mot ett utökat dispensförfarande, varvid dispensprövningen även kommer alt omfatta fall där sökanden med rätta anser sig tvungen söka dispens för att få fuU klarhet i frågan. Kan en ordning av nu föreslagen karaktär inte införas, kan samfundet av rättssäkerhetsskäl inte tillstyrka en utvidgning av förbudsområdel till all omfatta även priskarteUer och mark­nadsdelningskarteUer utan vill i sådant fall förorda att förfaranden med skadlig verkan, som faller inom dessa områden, överförs till missbruksom­rådet.

 

Prop. 1981/82:165                                                  396

SI m.fl. konstaterar att utredningens förslag innebär all inle endast prissamarbele mellan konkurrerande eller presumtiva konkurrenter för­bjuds ulan även samråd om prissättning eller rabattering mellan sådana näringsidkare träffas av förbudei. Dessutom förbjuds näringsidkare all söka förmå annan näringsidkare till sådan förbjuden åtgärd.

Som redan har redovisats i avsnitt 2.2.1 är organisationerna utifrån rättssäkerhelsaspekter starkt kritiska mot all även samråd faller under förbudei. De förordar i stället att det förbjudna handlingssättet i priskar­tellförbudet (2 kap. 7 §) - och även i marknadsddningsförbudet (2 kap. 8 §) - begränsas till all avse sådan samverkan som grandar sig på formliga avlal, skriftliga eller muntliga eller som "beslämls i samförstånd".

Organisationerna kan i och för sig vitsorda all prisbindningar generellt har en viss grad av skadlighel. All motsvarande skulle gälla för prissamråd är inle lika självklart. Typiskt sett framstår inte prisöverläggningar som inle tar sig uttryck i faktisk samverkan som generellt skadliga från konkur­renssynpunkt. Tvärtom kan hävdas all även härigenom situationer eller åtgärder mellan konkurrenter som från affärsmässig synpunkt kan sägas sakna all grad av otillböriighet kommer att omfattas av förbudei. Samråd som innebär utbyte av prisinformation torde lika väl som del har en konkurrensbegränsande effekt vara konkurrensfrämjande. Först när över­läggningen leder till all prisbindning uppkommer inträder de skadliga verk­ningar som från allmän synpunkt är angeläget all förhindra. Utredningen har enligt organisationernas uppfattning inte heller genom någon analys eller dokumentation visat i vilken grad redan samråd har en skadlig ver­kan. Vad som synes ha motiverat utredningen all låta förbudei läcka även samrådssilualionen är "alt del i ett visst fall kan vara svårt all visa att ett likartal beteende har skett i samförstånd" (s. 405).

Enligt organisationerna bör bevissvårigheter inle föranleda utvidgning av ett kriminaliserat område utöver vad som är nödvändigt särskilt inte om man därigenom med ett straffbud även träffar beteenden som kan vara samhällsnyttiga. Därför bör enligt organisationernas mening generalklau­sulen tillämpas på samrådssitualionerna.

Utredningen behandlar på s. 405 i betänkandet priskarteUförbudets för­hållande till utsänd prisinformation och framhåller alt på vissa marknader flera eller alla samordnar sitt agerande ulan alt som grand härför behöver gälla någon överenskommelse men alt del dock utgör en medveten sam­verkan. Medveten samverkan kan, säger utredningen, "vara fråga om olika praktiska arrangemang, direkta eller indirekta kontakter samt bl. a. utsänd prisinformation från prisledaren med förvarning om prishöjning som han planerar". Gränsdragningen mot objektiv information och aktivi­tet av tillåtet slag blir nära nog omöjlig all bedöma.

Organisationerna framhåller att insamling av bl. a. priser och utsändande av historisk prisinformation även kan utgöra en del av branschföreningar­nas verksamhet. Syftet härmed är huvudsakligen att öka kunskapen om

 

Prop. 1981/82:165                                                  397

marknaden för ati möjliggöra för enskilda företag all framgångsrikt kunna konkurrera. Det är av största vikt enligt organisationernas bedömning all inle regler och laglillämpning omöjliggör inhämtande av marknadskunskap av detta slag vare sig den mottagna informationen kommer från offentliga eller enskilda personer.

Enligt organisationernas mening saknas grand för att påstå att mark­nadsinformation generellt skulle medföra skadlig verkan. Detta synes ock­så ha kommit till uttryck i den sjunde konkurrensrapporten från EG-kommissionen (Syvende Berelning om Konkurrencepolitikken, Braxelles-Luxembourg, April 1978 s. 20-21). Inte ens i USA synes det organisatio­nerna som om man på här ifrågavarande område har funnit del självklart att förfarandena skall förbjudas "per se". (A.D. Neale: The Antiirast Laws of the U.S.A., 2. uppl. 1970, s. 404).

Erfarenheterna från EG och USA har enligt organisationernas mening lett myndigheterna till all i fråga om marknadsinformation inta en nyanse­rad hållning. För svensk del synes erfarenhelsunderlag för bedömning av konkurrenseffeklerna av marknadsinformation föreligga i myckel begrän­sad omfattning. Inle minst är MD:s praxis härvidlag outvecklad. Eftersom internationeUa erfarenheter inle är entydiga och det svenska erfarenhels-underlaget bristfälligt samt marknadsinformation från teoretiska utgångs­punkter kan framstå som såväl konkurrensfrämjande som hämmande an­ser organisationerna att frågan om kriminalisering är för tidigt väckt. Huruvida tillgängligheten av marknadsinformationen i det enskilda fallet medför skadlig verkan kan inte bedömas utan en grundlig undersökning av de aktuella marknadsförhållandena. Därför bör enligt organisationerna generalklausulen även fortsättningsvis äga tillämpning på ifrågavarande förfaranden.

På s. 415 i betänkandet under speciaimotiveringen till anbudskartellför­budet anför utredningen följande:

"Ibland förekommer också viss spridning inom en bransch av vad som endast är information om skedd kostnadsutveckling m. m. under viss peri­od, förändring av officiella index eller annat. Detta material för självstän­dig beräkning av skilda företags anbudssummor utgör inte ett otillåtet prissamarbete enligt 9 §."

All denna form av information inle träffas av priskartellförbudet torde vara ställt utom tvivel. En motsatt tolkning skulle framstå som orimlig. Organisafionerna vill dock förorda att ett motsvarande molivultalande även kommer till uttryck under priskartellförbudet.

LRF har redovisat den ståndpunkten att generalklausulen i KBL funge­rat tillfredsställande. Med hänsyn till all missbruksprincipen innebär selek­tiva ingripanden har förelagen i näringslivet förhållandevis fritt kunnat utveckla och pröva olika samarbetsformer. Förbudsprincipen är en stelare regleringsform genom att lagstiftaren i förväg måste precisera vad som

 

Prop. 1981/82:165                                                  398

typiskt sett är så skadligt all det är motiverat med förbud. Denna stelhet försvinner enligt LRF:s mening endast i ringa mån genom möjligheter till dispens.

Enligt LRF:s uppfattning kan mera utvecklade förbudssyslem ha sin plats inom rättsordningar som gäller på siora marknader med liten utrikes-påverkan och myckel stora företag. På en marknad av svensk typ förelig­ger stora risker alt omfattande förbud får negativa bieffekter. Om lagstif­taren trots allt väljer förbud får det förbjudna området inte tas lUI i över­kant utan enbart avse sådana klandervärda förfaranden som det är typiskt sett angelägel att förhindra och där missbraksprincipen visats vara otiU­räcklig. Utredningen synes ha drivits av en i och för sig förståelig ambition all göra lagen effektivare. Den aUmänpreventiva effekt som otvivelaktigt uppslår med förbuden drar dock med sig en rad nackdelar som kräver noggrant övervägande, anför LRF.

Del som är otillåtet i förslagen till priskartell- och marknadsdelningsför­bud (2 kap. 7 och 8 §§) - och även i det skärpta anbudskartellförbudet -är all ingå eller tiUämpa avlal eller all eljest samråda eller samverka om det förbuden riktar sig mot. Själva förfarandet är straffbart. Skada anses typiskt sett föreligga. LRF anser alt definitionen är synneriigen vag. Den leder oundvikligen fill betydande tolkningssvårigheler med åtföljande rättsosäkerhet.

LRF noterar alt del s. k. karteUfallel i 1953 års KBL innehöll en liknande oklar formulering, nämligen samverkan på grand av kartellavtal eller an­nan överenskommelse "eller eljest i tyst samförstånd fillämpat gemensamt förfarande". Departementschefen godtog avgränsningen med följande mo­tivering: "Betänkligheterna får så mycket mindre betydelse, om man, som i departementsförslaget avses, icke ger prövningsorganel rätt all ingripa på annat sätt än genom att uppta förhandling med vederbörande" (prop. 1953:103, s.136). Häri instämmer LRF.

Utredningsförslaget omfattar, framhåller LRF, även icke avtalsbunden samverkan. Utredningen anför som skäl härför att del i ett fall kan vara svårt alt visa all ett likartal beteende har sketl i samförstånd. Vagheten i gränsområdet framgår ytterligare av följande uttalande av utredningen (s. 405):

"Del bör tilläggas att i begreppet samråda ligger ett krav på ett konkret handlande som har karaktären av all man rådslår i frågan om prissättning eller rabattering och som inle endast utgör ett mer lösligt omnämnande av prisfrågor. Förbudet avser alt hindra näringsidkare all söka uppnå samar­bete om prissättning men inte att förbjuda varje form av prisdiskussioner."

Del är enligt LRF:s mening uppenbart att stora bevis- och tolknings­problem uppstår då del gäller att dra gränsen mellan lösliga omnämnanden av prisfrågor och rådslag. Man skall beakta alt del näringsidkare emellan finns åtskUliga fullt rimliga och försvarbara skäl till att priser förs på tal i

 

Prop. 1981/82:165                                                  399

t. ex. informativt syfte. Att utvidga det kriminaliserade området tUl samråd och liknande förfaranden på grund av bevissvårigheler, som utredningen synes ha gjort, är enligt LRF inle godtagbart.

Problemens svårighetsgrad understryks av utredningens uttalanden (s. 405) om paralleUl handlande och samordnade förfaranden. Medveten sam­verkan kan, säger utredningen, "vara fråga om olika praktiska engage­mang, direkta eller indirekta kontakter samt bl. a. utsänd information från prisledaren med förvarning om prishöjning som han planerar". Härtill anför LRF att köparnas krav på information i god tid före prisändringar i många fall synes välgrandade av praktiska skäl.

Huvudregeln i förbuden uppfyller inle de krav som bör släUas på förat­sebarhet och rättssäkerhet. Än mera gäller detta "försökskriminaUsering-en" i förbuden. Detta förslag innebär enligt LRF ett anmärkningsvärt utvidgande av det straffbara området som understryker och ökar de stora bedömningssvårigheter som följer med en allmän kriminalisering enligt huvudreglerna. Uttrycket "söka förmå" återfinns i alla förbudsbesläm-melserna. Skadligheten anses inbyggd i förfarandet.

Del är ovanligt, anför LRF vidare, all försök straffbeläggs inom special-straffrätten. Utredningen synes också ha sökt närma sig de allmänna försöksreglerna i brottsbalken, dock utan att fullfölja. Vad utredningen avser att angripa är främst påtryckningsförsök. På s. 406 (priskartdlbe-stämmelsen) säger utredningen att om försöket leder liU samråd blir båda parter ansvariga och fortsätter: "1 uttrycket söka förmå ligger ett krav på medveten aktivitet som inte endast är obetydlig. Det krävs inte för slraff­barhel alt någon form av påtryckningsmedel används." På s. 402 (brallo­prisbeslämmelsen) säger utredningen: "Åtgärden kan bestå i uppställandel av villkor i anbud, vid avtalsslut eller eljest. Sådana villkor omfattas av uttrycket söka förmå, vilket vidare läcker alla former av aktivitet för att få till stånd den lägstprisbindning som paragrafen tar sikte på."

LRF noterar att de nya förbuden föreslås omfatta också verksamhet i och genom organisationer. Beträffande priskartellförbudet anför utred­ningen alt med näringsidkare jämställs sammanslutning av näringsidkare. Detta innebär - vid tillämpningen av bestämmelsen 2 kap. 7 § - alt en branschförening inte får samverka eller samråda om bestämmandet av pris eller rabatt med en näringsidkare i samma säljled som del föreningen representerar genom sina medlemmar. Föreningen får inle heller i sådant fall utöva påverkan på sådan näringsidkare. Utredningen påpekar också alt samverkan eller samråd meUan konkurrenter även kan i sin helhet ske i föreningsform och därvid komma till uttryck i föreningens stadgar eller i föreskrifter som föreningen utfärdar. Beslut av sammanslutning av nä­ringsidkare jämställs med samverkan eller samråd. Samarbetet i en för­ening e.d. behöver dock inte visa sig i sådana eller andra skriftliga och öppna former. Samarbetet kan också bedrivas slutet inom föreningsstyrel­sen i en särskild priskommitlé e. d. Del kan också ha den juridiska formen

 

Prop. 1981/82:165                                                  400

av ett slyrdsebeslul. Motsvarande till vad nu sagts gäller marknadsdel-ningsförbudels omfattning.

LRF konstaterar all förbuden genom nu nämnd omfattning får stor inverkan på lanlbrakskooperalionens samarbetsformer genom arbetsför­delningen på olika led och verksamheten i riksorganisationerna,

LRF säger sig inle kunna finna alt behov har visals ay regler med slraffbarhel i den omfattning utredningen har föreslagit. Gränsdragningen mot objektiv information och aktivitet av tillåtet slag blir nära nog omöjlig att bedöma. Det kan inte anses ändamålsenligt att för näringslivet ha straffbestämmelser beträffande vilka berörda näringsidkare inte har till­räcklig möjlighet att i förväg bedöma om de gör sig skyldiga till straffbar handling. Ovissheten uppvägs ej av att NO i somliga fall kan la upp ett förfarande i MD i stället för all anmäla det tUl eller medge åtal. Rättssäker­heten kräver alt ingen skall vara så hänvisad till NO:s bedömning då del gäller huravida straff skall kunna ådömas.

Sammanfattningsvis avstyrker LRF förslagen till nytt priskartellförbud och nytt marknadsdelningsförbud. Enligt LRF:s mening är del tillfyllest all särskilt uppmärksamma pris- och marknadsddningsavlal och annan sådan samverkan inom ramen för generalklausulens tillämpning.

Även KF är negativt tiU priskartellförbudet och anser att det bör utgå ur lagförslaget (närmare härom under avsnitt 2.2.5).

Sveriges köpmannaförbund påminner om att priskarteUer enligt gällande lag faller under generalklausulen och behandlas inom ramen för förhand­lingsförfarandel. Av allt alt döma har del härigenom varit möjligt all på ett smidigt men ändå effektivt sätt hindra priskarteller med skadlig verkan. Enligt förbundels uppfattning har inte bärande skäl anförts för en ändring av denna ordning. Förbundet vänder sig särskUt emot att inle endast avlal utan även annan samverkan inklusive samråd föreslås bli straffbelagda.

Förbundet konstaterar vidare alt vägledande priser blir - liksom vägle­dande rabatter - alltjämt tillåtna. För företagen inom detaljhandeln som i regel arbetar med ett myckel stort sortiment, ofta med 10.000-lals artiklar, är tillgång till sådan vägledning av praktiska skäl nödvändig. Del ligger i sakens natur, att ett sådant system förutsätter visst samråd, ibland med anlitande av speciell ekonomisk sakkunskap. 1 sådana fall måste enligt förbundets uppfattning samråd också anses vara tillåtet. Del kan vara svårt, ibland omöjligt all redan på samrådssladiel bedöma, om resuhatel bhr ett prisavtal eller samarbete om vägledande priser respektive rabatter. Resultatet av samrådet kan också bli, alt de näringsidkare som deltar i samrådet enas om att tillhandahålla sina varor eller tjänster genom särskild juridisk person eller eljest gemensamt. Det kan vidare inträffa, att samrå­det utmynnar i ett avtal som endast i mindre mån begränsar konkurrensen. Ytterligare kan påpekas all för en dispensansökan fordras samråd om vad den konkurrensbegränsning för vilken dispens sökes skall avse. Mot bak­grund av detta föreslår köpmannaförbundet all priskartellförbudet in­skränks till att gälla ingångna eller tillämpade avtal.

 

Prop. 1981/82:165                                                  401

Av arbetstagarorganisationerna ställer sig LO och TCO positiva till införande av de nya förbuden. LO säger sig dela utredningens uppfattning att de föreslagna utvidgningarna av förbudsområdel är behövliga och ange­lägna. Förhoppningsvis innebär dessa nya regler alt en självsanering inom näringslivet förstärks och att öppen konkurrens betraktas som en naturiig sak. Liksom i tidigare rättstillämpning finns dock enligt LO:s mening risk för all förbjudna affärsbeleenden inle anmäls av fruktan för motåtgärder och därmed inte beivras. På olika sätt kan dock uppmärksamheten skärpas så att den nya rättsnormen blir gällande i praktiken.

SACO/SR, vars ställningstagande är likalydande Svenska civilekonom­föreningens, anser det inte vara påkallat att införa de nya förbuden. I princip ger de nya förbuden inte några nya möjligheter all ingripa eftersom ingripanden mot konkurrensbegränsningar av det slag förbuden omfattar tidigare har kunnat göras med slöd av KBL:s generalklausul. Införandel av de nya förbuden kan trots det få betydande effekter framföraUt genom en direkt påverkan på förelagens beteende. Förelagen kan enligt SACO/SR:s mening väntas bli mindre benägna all gå in på en form av samarbete när detta är direkt förbjudet i lagen. Möjligheten av ett ingripande från NO och MD med generalklausulens hjälp har knappast samma avskräckande ef­fekt.

Häri ligger, anser organisationen, de föreslagna förbudens såväl styrka som svagheter. 1 den mån de former av konkurrensbegränsningar som nu uttryckligen förbjuds kan väntas ge övervägande positiva effekter med avseende på de mål konkurrensbegränsningslagstiftningen avser all tillgo­dose i ett inle obetydligt antal fall finns det enligt SACO/SR en risk för all förbudens positiva effekter vägs upp av all de också förhindrar eller försvårar ett värdefuUt samarbete. När flera små företag alla konkurrerar mot någon eller några marknadsledande storföretag kan situationen myc­kel väl uppkomma i vilka ett samarbete i prisavseende och i form av marknadsddningsavlal kan öka konkurrenspressen på de marknadsle­dande företagen och få klart positiva lolaleffekter.

Men, anför SACO/SR, andra situationer när de nya förbuden får nega­tiva effekter kan mycket väl tänkas finnas. Kunskaperna om vilka effekter förbuden totalt sett kommer all få är knappast tillräckliga för alt man nu skall tillstyrka deras införande. Generalklausulen bör enligt organisatio­nens uppfattning även i fortsättningen vara tillräcklig som ett medel all motverka de former av konkurrensbegränsningar det här är fråga om.

MRF tar inle direkt avstånd från det straffbelagda priskartellförbudet men anför:

Mindre och medelstora förelag - främst inom de med stark både regul­jär och irreguljär konkurrens arbetande handels- och servicenäringarna -har ofta svårt att hävda sina berätfigade marknadsintressen i en alltmer centraliserad, inlernationaliserad och generellt sett mer komplicerad tillva­ro. 1 bilbranschen gäller delta inle minst de frislående serviceföretagen. 26   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  402

Utvecklingen kan befaras bli än mer utpräglad. En hårdhänt priskonkur­rens, inriktad på ett "grant", köpfrekveni utbud från exempelvis en inter­nationell koncern med betydande marknadskapacitel skulle kunna åstad­komma stor strakturell skada om den ej kan balanseras av en effektiv samverkan i företagsekonomiska frågor mellan frislående mindre förelag. Detta kan gälla såväl kalkyl- som prissamverkan. Den traditionella skepsi­sen mot horisontell prissamverkan är stark och i sig berättigad men får inte tillämpas därhän all den motverkar sill syfte, dvs. tillåter de stora enhe­terna all ta över marknadsdominansen, oåtkomliga för konkurrensbe­gränsningsorganen medan samma organ kan slå ned på de små egenföreta-gen om de skulle vilja samordna sig för all säkra sitt fortbestånd. Man bör genom en vaksamt generös instäUning till samverkan småförelagen emel­lan bidraga till att ett decentraliserat serviceutbud bibehålls och helst förstärks. Konkurrenspolitiken har hittills i för hög grad byggt på priset som dominerande konkurrensfaktor. Sortiment, betjäning, lillgängUghet, samordnade garanti- och servicesystem är minst lika vikliga som de ofta obetydliga prisskillnader som kostnadsläget tillåter. Framtidens standard­höjning kommer i stor utsträckning att bygga på högre servicegrad efter­hand som hushållens ekonomiska utveckling nått betydande nivåer samti­digt som allt större delar av befolkningen för sin utkomst kommer alt vara hänvisade tUl servicesektorn.

En mer modern syn på pris- och kalkylsamverkan mellan små och medelstora företag skulle enligt MFR:s mening kunna bli ett betydelsefuUt inslag i en framtida näringspoUlik som vill värna om just småförelagens utveckling. Genom SPK och dess regionala organisation har statsappara­ten alla möjligheter att ha kontroll och översikt över utvecklingen och i lid upptäcka och rätta lUl evenlueUa konkurrensmässiga skevheter eller olämpliga låsningar.

Också Svenska sågverks- och trävaruexportföreningen är oroad för hur priskartellförbudet förhåller sig till viss av föreningen bedriven verksamhet saml pekar på ullrycket "eljest samverka eller samråda" är "särskilt diffust". Föreningen anför:

Den svenska sågverksindustrin är helt beroende av utvecklingen på den internationeUa trävaramarknaden. Det är därför nödvändigt all föreningen samlar medlemmarna till gemensamma åtgärder för att möta den alltmer hårdnande konkurrensen från andra Irävaraproducerande länder och från andra material. Som ett exempel på dylik verksamhet kan vi peka på vår s. k. prisrapportering, syftande till kontinuerlig prisinformation till de med­lemsföretag som anslutit sig till denna aktivitet. Rapporteringen innebär att berörda medlemsförelag till föreningens kansli inrapporterar de vid försälj­ning av sågade och hyvlade trävaror på export och på hemmamarknaden uppnådda priserna. Dessa sammanslälles av kansliet efler en särskild maU och distribueras i regel en gång per vecka och då enbart till de företag som är anslutna. Övriga medlemmar får ej del av rapporternas innehåll. Denna

 

Prop. 1981/82:165                                                  403

form av prisinformation har pågått under många år och synes fylla en viktig funktion vid marknadsföringen av ovannämnda produkter. Del kan fram­hållas att de dellagande förelagen på intet sätt avtalat att iakttaga de priser som har redovisats i rapporteringen. Är man ansluten har man å andra sidan förbundit sig all rapportera priserna i samtliga avslut överstigande vissa särskilt fastställda kvantiteter.

Frågan är om man enligt lagförslaget skall anse denna prisinformation såsom fallande inom priskartellförbudet. Vi har underhand konsulterat expertis, men inte erhållit något entydigt svar. Följaktligen önskar vi förorda att bestämmelserna i ifrågavarande avseende blir föremål för över­syn för att undanröja varje tveksamhet. Eftersom det är ett kriminaliserat område måste det vara ur rättssäkerhetssynpunkt viktigt all berörda parter får redovisat var gränsen går för brottsligt handlande.

Del föreslagna priskartellförbudet innebär, anför bankinspektionen, en precisering av de principer som är vägledande bl. a. för den kontinuerliga prisövervakning som sker genom inspektionens försorg på bankområdet. I det kartellregister som förs hos inspektionen finns f. n. ett tjugotal överens­kommelser av konkurrensbegränsande natur. Del är huvudsakligen fråga om prisrekommendalioner men också prisbildningsavial och andra samar-betsavlal förekommer. Parter är oftast medlemmarna i viss organisation.

2.2.5 Marknadsddningsförbudet (2 kap. 8 §)

MD ansluter sig i huvudsak till utredningens bedömning all del är lämpligt att i en ny konkurrenslag föra in ett förbud mot horisontell mark­nadsuppdelning. I den föreslagna regleringen av priskartellförbudet har dock, fortsätter MD, införts en regel av innebörd alt bindande horisontellt prissamarbele är slraffritt försåvitt fråga är om förfarande som har sin grund i all flera näringsidkare tillhandahåller vara, tjänst eller annan nyt­tighet genom särskild juridisk person eller eljest gemensamt. Utredningen anför vad gäller prissättning i gemensam säljorganisation att samarbetet i en sådan organisation normalt förulsältei; all produkterna åsätts samma pris saml all de samarbetande mestadels avslår från all konkurrera med varandra också i fråga om produktegenskaper, sortiment, service, distribu­tion och marknadsföring. Bevekdsegranden för slraffrihet vid horisontell prisbindning i gemensam säljorganisation är enligt utredningen all samord­ningsvinster genom t. ex. lägre totala sälj- och transportkostnader ofta uppkommer, varför sådana säljorganisationer inte generellt kan anses ha skadlig verkan. MD anser all vad utredningen sålunda anför som skäl för Slraffrihet i aktuellt hänseende vid priskarteller i hka mån kan anföras som Slöd för införande av motsvarande slraffrihet vid marknadsdelning.

Det synes MD således föga naturligt all vid ett så långtgående samarbete som en gemensam säljorganisation i allmänhet innebär det vore de samar­betande betaget att också överenskomma om marknadsdelningar av olika slag; möjligheter till avsevärda samordningsvinster beträffande bl. a. distri-

 

Prop. 1981/82:165                                                  404

bulionskoslnader torde sålunda ofta kunna uppkomma till följd av sådana marknadsdelningsöverenskommdser. En regel motsvarande den i före­slagna 2 kap. 7 § tredje stycket andra punkten upptagna bör därför enligt MD:s uppfattning införas i bestämmelsen avseende marknadsdelnings­förbud.

NO instämmer i utredningens bedömning att marknadsddningskarlel-lerna i allmänhet är förenade med skadlig verkan och av denna anledning bör förbjudas. NO tillstyrker den föreslagna utformningen av förbudet.

KOV anför, all marknadsddningsavlal bör motverkas motiveras av all sådana begränsar konkurrensen, särskilt priskonkurrensen. Detta är all­variigt från konsumentsynpunkt och kan leda till att en viss ogynnsam företagsstruktur konserveras. Verket framhåller emellertid i detta sam­manhang alt andra samhällsekonomiska överväganden kan leda till andra slutsatser. Det kan t. ex. vara så all företag som berörs av marknadsdd­ningsavlal är belägna i mindre orter, som helt eller delvis är beroende av företagen från sysselsättningssynpunkt. Förbjuds marknadsdelningskar­teller som omfattar företag av detta slag kan detta föra med sig behov av arbetsmarknadspoliliska stödåtgärder. Här är man enligt KOV:s mening inne på svåra bedömningsfrågor. Dessa har inte belysts av utredningen. I motiven måste klara riktlinjer för bedömningen tas upp, anser verket.

SPK anför: Bestämmelser om kvotering och/eller områdesindelning kan förekomma i avlal om försäljningssamverkan. Förbud föreslås mot kvote­ring och områdesindelning men däremot inle mot försäljningssamverkan. Intressenterna i ett försäljningsbolag kan således inle i avtalet om försälj­ningssamverkan överenskomma om kvotering eller områdesindelning.

En fråga, som inställer sig, är on del är möjligt all ha samverkan genom försäljningsbolag utan all tillämpa någon form av fördelning av leveranser­na mellan intressenterna. 1 fråga om försäljningsorganisationer sägs i ut­redningen (s. 224) all den form av konkurrensbegränsning, som säljorgani­sationen innebär, rätt ofta kan ha positiva sidor på så sätt alt samordningen ger vinster från rationaliseringssynpunkl, t. ex. genomMägre sälj- och trans­portkostnader. Vidare sägs i utredningen att del alltjämt saknas fog all påslå all säljorganisationer generellt har skadlig verkan.

1 många av de kartellregislrerade avtalen om säljorganisationer ingår kvoteringsbestämmelser. Förbjuds bl. a. kvoteringsbeslämmdser har man i praktiken i många fall förbjudit även försäljningsbolag.

Nära samband med marknadsdelningskarteller, som har som målsätt­ning alt fördela tillverkning mellan de i karlellen ingående företagen, har avtal om kapacitetsbegränsning. Sådana avtal har tidigare förekommit inom kvarninduslrin och varit sammankopplade med bestämmelser om förmalningsbegränsning. Del råder ingen tvekan om alt förmalningsbe-gränsning är förbjuden enligt lagförslaget, då den på ett direkt sätt begrän­sar förelagens utbud.

Huruvida en överenskommelse om kapacilelsbegränsning kan anses

 

Prop. 1981/82:165                                                  405

vara en marknadsdelningskarteU beror på hur nära kapacitelslakel den faktiskt utnyttjade kapaciteten ligger. Är skillnaden stor behöver kapaci­letsbegränsningen inle begränsa företagens utbud på ett sätt som begränsar konkurrensen, i varje fall inte på kort sikt. Är skiUnaden däremot Uten, är risken större för att samma effekter uppnås som då en kvoteringsöverens­kommelse föreligger. Om i ett sådant fall parterna då och då justerar kapacitetsgränserna t. ex. i samband med samordnad nedläggning av pro­duktionsenheter, bör en överenskommelse om kapacilelsbegränsning jäm­ställas med en kvoteringsöverenskommelse.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i denna del biträder förslaget, framhåUer att effekterna av del nya förbudei på kort sikt kan beslå i ej önskvärda sysselsättnings- och regionalekonomiska konsekvenser. Förbu­det kan således komma alt medföra ett behov av skilda samhällsinsatser för att mildra dessa effekter, anser länsstyrelsen.

En marknadsddhing skiljer sig delvis från de övriga förbuden därigenom alt delningen oftast syftar liU en rationalisering i något avseende, anför SI m.fl. Del kan gälla exempelvis undvikande av överinvesleringar, minska­de distributionskostnader eller minskade marknadsföringskostnader. Or­ganisalionema vill ändock inle avstyrka ett förbud mot marknadsdelning dock under förutsättning all det straffbelagda området begränsas väsentligt i förhållande till utredningens förslag.

Del är en besvärande olägenhet i utredningens förslag all förbudet omfattar inle enbart delningar som har tagit sig uttryck i mer fasta former Utan även samrådssituationer. Härigenom förhindras enligt organisationer­nas uppfattning även diskussioner som kan utgöra ett led i en process mot en rationellare produktion. Att visst samråd äger rum mellan näringsidkare om det totala kapacilelsutnyltjandel kan sålunda vara nödvändigt för en rationell utbyggnad. Överkapacitet kan annars uppkomma till nackdel för samhället. Inom den tunga processindustrin där investeringarna kan avse mycket stora belopp kan samråd om framlida investeringar för kapacitets­utbyggnad vara avgörande för förelagels kvarvarande på marknaden. Sam­rådet har i denna situation inte från konkurrenssynpunkt medfört några nackdelar ulan endast ökal kunskapen om marknaden och därigenom skapat underlag för ett säkrare beslut om en framtida effektiv produktion. På motsvarande sätt gäller att en ökad kunskap om marknaden i avseende på distributionen skapar utrymme för en mer verksam konkurrens.

Från marknadsddningsförbudet föreslår utredningen inte något korre­sponderande undantag till priskarteUförbudets undanlag för samarbete i gemensam försäljningsorganisation. Endast om de samverkande företagen låter hela sin produktion säljas genom del gemensamma försäljningsbola­get undgår de förbudet. Denna lösning är otillfredsställande och bortser helt från verkliga förhållanden, anser SI m.fl.

Vad som synes ha motiverat utredningens inställning är riktprisutred­ningens uttalande i dess belänkande "Prissamverkan och konkurrens"

 

Prop. 1981/82:165                                                  406

(SOU 1966:48, s. 91) alt försäljningsorgans rationaliseringseffekt oftast endast avser säljfunktionen och att förelagen på produktionssidan då fort­farande arbetar som självständiga enheter. Då någon form av kvotering av leveranserna mellan förelagen är nödvändig kan produklionsstrakturen bevaras i en kanske orationell form. Konkurrensutredningen ullalar alt riskerna för negativa verkningar bedöms vara i stort sett desamma som beträffande priskarteller. Enligt organisationernas mening är utredningens påstående för generellt och för kategoriskt. Utredningen analyserar inte frågan. Dess argumentering gäller också uteslutande rena delningskar-leller. Delta är desto märkligare som utredningen på s. 231 anför alt "ett stort antal kvoteringsbestämmelser har samband med alt parterna har en gemensam försäljningsorganisation". Det återgivna uttalandet av riktpris­utredningen innehåller dessutom väsentiiga reservationer. Sålunda sägs all produklionsstrakturen "kan bevaras i en kanske orationell form". Rikt­prisutredningen påstår inte att generell skadlighet föreligger, påpekar orga­nisationerna.

Effektivitetsvinster och därmed sammanhängande kostnadsbesparingar vid samverkan genom gemensamma försäljningsbolag berör ofta inle en­bart säljfunktion. Inom exempelvis vissa delar av den tunga processindu­strin är koslnadsslrukturen sådan all ralionaliseringsarbetet är direkt för­bundet med gemensamt utnyttjande av resurser inom både försäljning, distribution, lagerhållning och produktion. Samarbetet kan även verka effektivitetshöjande därigenom att delägarna i försäljningsorganel träffar överenskommelse om t. ex. specialisering, standardisering och utveck­lingsarbete. En fastare arbetsform kan vara en förutsättning för alt par­terna i dessa sammanhang skall ge varandra tillgång till know-how och andra resurser som fordras för ett effektivt samarbete.

Samverkan i gemensamma försäljningsbolag förutsätter för en rationell drift kvotering pä produktions- eller leveranssidan. Motsatsen är närmast att jämföra med drift utan plan eller budget. Riktprisutredningen framhöll i del nämnda betänkandet (s. 61) all kvotering av inköpsorderna normall förekom mellan delägarna i ett försäljningsorgan. Priserna från köparens synpunkt påverkades gynnsamt av de rationaliseringsvinster som samver­kan kunde medföra i form av lägre totala försäljnings- och transportkost­nader, påpekades del. Varje form av försäljningssamarbele med syfte all på rationellt sätt tillvarata effektivitetsvinster måste nämligen bygga på någon form av planerad fördelning av löpande leveranser för att effektivi­tetsvinsten skall komma marknaden till godo. Detta behöver icke innebära någon varaktig fast marknadsdelning med risker för beslående orationell företagsstruktur utan kan vara en fördelning i förhållande till aktuella kapacitets- och marknadsförhållanden.

För exportinriktad industri som har valt all samordna sina försäljnings-insatser i ett gemensamt säljbolag för försäljning på utländska marknader framstår en kvotering på leveranssidan som nödvändig om på exporimark-

 

Prop. 1981/82:165                                                  407

nåden gäller importkvoter, fortsätter organisationerna. Det ökade protek­tionistiska trycket kan framdeles förmodas medföra ytteriigare handels-hindrande ingrepp i form av importregleringar. Dispensmöjligheler fyller för dessa situationer inte kravet på flexibiUlel för redan befintliga gemen­samma säljbolag med försäljning på den kvoterade marknaden.

Även föreliggande praxis på området talar för att gemensamma säljbolag med ingående kvotering inte genereUt kan sägas vara skadliga. I ett fall (MD 15/1977) hade MD att bedöma försäljningssamverkan inom AB Bra­kens Säcksystem med ingående kvotering i gemensamt försäljningsbolag. Bolaget svarade för en marknadsandel på 75%. Konkurrensen utgjordes av ett utanför samarbetet stående förelag med en marknadsandel på 25 %. Importkonkurrensen var i del närmaste obefintlig. MD fann inte skadlig' verkan föreligga. Som skäl härför anfördes främst alt samarbetet kunde medföra beaktansvärda rationaliseringsvinster saml all samarbetet med­fört betydande kostnadsbesparingar. MD pekade också på konkurrensen från andra material, huvudsakligen plast.

Enligt organisationernas uppfattning saknas i utredningen belägg för att samverkan i gemensamma försäljningsbolag med ingående kvotering gene­reUt skulle vara skadliga. Skadlighelsbedömningen måste ske utifrån en individuell prövning där marknaden inom vilken försäljningsorganet ver­kar analyseras. Missbraksprincipen bör därför ges företräde framför ett förbud. Vad som även talar härför är den öppenhet utåt som präglar samverkan genom försäljningsbolag. För de konkurrensvårdande myndig­hetema kan sålunda på ett relativt tidigt stadium eventuella skadliga effek­ter av samverkan uppmärksammas och åtgärdas.

Organisationerna förordar med anledning härav att — i likhet med vad som har sketl i priskartellförbudet - från förbudei mot marknadsdelning undantas samverkan genom gemensamt säljbolag.

Förbudet är, anför organisationerna vidare, enligt lagtextens utformning tillämpligt på näringsidkare i samma säljled vid bl. a. delning av marknaden på geografisk grund. Enligt denna formulering synes förbudet la sikte på samverkan mellan dem som allmänt sett är konkurrenter.

Av de motivutlalanden som förekommer i belänkandet på s. 410 framgår inte klart huravida uppdelning av marknaden mellan konkurrenter som har sin grand i bakomliggande exklusivavlal omfattas av förbudei. Utredning­en anför sålunda följande: "Det bör framhållas alt delning som endast har sin grand i bakomliggande exklusivavtal med samme leverantör inte omfat­tas av förbudei." Något längre ner på samma sida anför dock utredningen: "Som har anförts tidigare avser förbudet de horisontella ledet, dvs. del­ning mellan konkurrenter. Utanför bestämmelsen faller därmed, som ovan har berörts, exempelvis exklusivavlal som är förenade med vertikal om­rådesdelning. Därvid kan en leverantör tillförsäkra envar av sina återför­säljare ensamrätt inom visst distrikt till leverans från honom."

Är innebörden av utredningens uttalande att utesluta delning av markna-

 

Prop. 1981/82:165                                                  408

den mellan konkurrerande näringsidkare som har sin grund i bakomliggan­de exklusivavlal synes delta organisationerna närmast ha diskriminato-riska inslag i avseende på olika handelsled. Valet av återförsäljaren blir i en sådan situation inle bedömd utifrån rationella distribulionsekonomiska överväganden utan påverkas av rättsreglerna så att en leverantör hindras all som återförsäljare med exklusivavlal anlita ett företag som jämväl är verksamt i samma led som säljaren.

Vad utredningen har anfört som motiv för all från förbudsområdel undanta vertikala exklusivavlal äger enligt organisationernas mening i samma utsträckning giltighet beträffande avtal mellan konkurrenter då den ene erhåller uppdrag som återförsäljare till den andre även om konkurrens­förhållandet delvis beslår oaktat avtalet.

Även L/?F' lar upp frågan om undantag för gemensamma säljbolag m. m. i sill remissyttrande och pekar på alt något undantag för marknads­delning i sådana bolag motsvarande del i 2 kap. 7 § (priskartellförbudet) inle föreslås av utredningen. Endast om de samverkande förelagen låter hela sin produktion säljas genom del gemensamma organet undgår de förbudet. Denna lösning är enligt LRF otillfredsställande och svarar inte mot faktiska behov och förhållanden i näringslivet.

Riktprisutredningen framhöll i sill belänkande "Prissamverkan och kon­kurrens" (SOU 1966:48, s. 61) att kvotering av inköpsorderna normall förekom mellan delägarna i ett försäljningsorgan. Priserna från köparens synpunkt påverkades gynnsamt av de rationaliseringsvinster som samver­kan kunde medföra i form av lägre totala försäljnings- och transportkost­nader, påpekades det.

Konkurrensulredningen tar upp frågan i anslutning till priskartellförbu­det och åberopar att riktprisutredningen (s. 91) har framhållit att försälj­ningsorgans rationaliseringseffekt oftast endast avser säljfunktion och all förelagen på produktionssidan då fortfarande arbetar som självständiga enheter. Då någon form av kvotering av leveranserna mellan förelagen är nödvändig kan produktionsstrukturen bevaras i en kanske orationell form. Utredningen uttalar alt riskerna för negativa verkningar bedöms vara i stort sett desamma som beträffande priskarteller.

Enligt LRF:s mening är utredningens påstående för generellt och för kategoriskt. Utredningen analyserar inle frågan. Dess argumentering gäller också uteslutande rena delningskarteller. Detta är desto märkligare som utredningen (s. 231) säger alt "ett stort antal kvoteringsbeslämmdser har samband med all parterna har en gemensam försäljningsorganisation". Riktprisutredningens uttalande innehåller f. ö. reservationer. Sålunda sägs att produktionsstrukturen "kan bevaras i en kanske orationell form". Riktprisutredningen påslår inle alt generell skadlighel föreligger. LRF framhåller att utredningens syn på effektivitetsvinsterna vid marknads-

' Se också avsnitt 2.2.4 Priskartellförbudet.

 

Prop. 1981/82:165                                                  409

delning är för negativ. Sålunda vill LRF påpeka alt inom lantbrakskoope­rationen tillmäts möjligheterna att undvika t. ex. korsande transporter stor betydelse. Effektiv samverkan i ett gemensamt säljorgan förutsätter vidare samverkan också i tillverkningsledel. Efterfrågan styr oftast - i varje fall beträffande dagligvaror — produktionen och tillverkningen måste därför planeras med utgångspunkt från marknadsplaneringen. Marknadsföring genom marknadsbolag/förening förutsätter styrd produktion om denna skall kunna bli specialiserad, koslnadspressad och marknadsorienlerad. De tillverkande förelag, vilkas produkter säljs genom ett gemensamt före­lag, måste följaktligen tillåtas att samråda kring uppdelning av tillverkning­en, om effektivitetsvinsterna av del gemensamma säljorganel skall kunna tillvaratas.

Bedömningen av om skadlig verkan föreligger kräver också en analys av den marknad inom vilken säljorganisationen verkar, anför LRF vidare. Missbraksprincipen bör därför ges företräde framför ett förbud.

LRF förordar på grand av det anförda alt om marknadsdelningsförbud införs från förbudei undantas samverkan genom gemensamt säljbolag/ förening eller eljest gemensamt.

Marknadsddningsförbudet föreslås inte gälla för speciahseringsavtal (s. 410), fortsätter LRF. Härmed avses överenskommelse mellan två närings­idkare om att den ene skall t. ex. helt upphöra med alt tillverka viss produkt. LRF anser att utredningens exemplifiering av detta viktiga motiv-undantag är aUtför bristfällig. Specialiseringssiluationer med flera förelag än två berörs ej, ej heUer fall då specialiseringen sker under medverkan av tredje part, t. ex. en riksorganisation. Det kan nämnas att NO sett positivt på systemet med sådan centraltiUverkning som har utvecklats inom slak-teriorganisalionen. Vidare bör speciahsering och tillverkning genom t. ex. legoavlal belysas. Man kan också fråga sig om del är rimligt all en mark­nadsdelning där en part inte helt upphör med verksamheten ifråga skall kunna leda till straffansvar medan ett avtal där en part helt avslår från att konkurrera ej är straffbart. Med hänsyn till att undantaget inte framgår direkt av lagtexten kräver rättssäkerheten att frågan ytterligare belyses. LRF hemställer därför om en utförligare motivdiskussion kring specialise­ringsproblematiken. Del förtjänar uppmärksammas alt EG har en särskild gruppundantagsförordning för specialiseringsavtal.

Också KF är kritiskt till den föreslagna utformningen av marknadsdd­ningsförbudet. KF hänvisar till vad förbundet har anfört om uppbyggnaden av den konsumentkooperaliva rörelsen och pekar på all del såsom har redovisats förekommer ett av effektivitetsskäl betingat samarbete mellan de juridiskt självständiga, geografiskt avgränsade konsumentföreningama i och genom deras centrala inköpsorganisation KF. Marknadsddningsför­budet, som förbjuder avlal, samverkan eller samråd med annan näringsid­kare i samma säljled om delning av tillverkning eller försäljning av vara inom landet i kvoter eller på geografisk grand, förefaller dock utformat

 

Prop. 1981/82:165                                                  410

utan hänsyn till alt regional fördelning och samverkan och samråd om en så ändamålsenlig tillverkning och försäljning som möjligt är en del av konsumentkooperationens konstraktion och en förutsättning för en så kostnadsbesparande och i övrigt effektiv varudislribulion som möjligt. Den samverkan som förekommer innebär å andra sidan inle alt konsu­mentföreningarna eliminerar konkurrens sinsemellan. .lust till följd av alt föreningarna arbetar inom geografiskt avgränsade områden är emellertid konkurrensen mellan föreningarna mindre vikfig än just samverkan för tillgodoseendet av del gemensamma konsumentintresset.

KF hemställer all noggrann hänsyn las till dessa synpunkter vid bearbet­ningen av ifrågavarande bestämmelse, och all detta - föralom del som tidigare har sagts om del ifrågasatta behovet av förbud mot priskarteller och marknadsdelning - bör leda till att förbuden utgår och att företeelsen i stället regleras genom generalklausulen (2 kap. 1 §). KF framhåller också särskilt att den dispensmöjlighel, som föresläs från dessa förbud, inle kan godtas såsom alternativ i nu berörda hänseenden. KF kan inle acceptera att konsumentkooperationens verksamhet och organisation skall vara be­roende utav MD:s prövning.

Sveriges köpmannaförbund anser, alt marknadsdelningsförbudei torde sakna direkt aktualitet för de enskilda detaljhandelsföretag som företrädes av köpmannaförbundet och som knappast tillämpar marknadsdelning. För­bundet understryker, alt den marknadsdelning, som närmast förekommeri produktions- respektive grossistledet måste anses utgöra en rationalise­ring, som del inle finns anledning att onödigtvis försvåra. Detta gäller gemensamma försäljningsorganisationer, som från leveranlörssynpunkt kan befinnas vara ändamålsenligt och som ofta främjar försäljningen och varatilUorsdn till detaljhandeln. Sådana organisationer förutsätter många gånger kvotering mellan de samverkande leverantörsföretagen både för all kunna planera produktion och för all åstadkomma en rationell distribution. Förbundet anser därför alt något behov av ett särskilt marknadsdelnings­förbud inle föreligger men betonar alt marknadsdelning inte får utnyttjas som underlag eller utgångspunkt för prisdiskriminering.

LRF och KF får slöd av handelskamrarna som anser all från marknads­delningsförbudei bör göras undanlag för gemensamma säljbolag/föreningar och att undantagsbestämmelsen utformas så all den även "innefattar för­hållanden som motsvarar koncernförhållanden, exempelvis kooperativa företag inom samma grupp".

Sveriges advokatsamfunds synpunkter på marknadsddningsförbudet har redovisats i avsnitt 2.2.4 Priskartellförbudet.

2.2.6 Undantag från förbuden (2 kap. 10 §)

Förfaranden inom koncerner föreslås bli undantagna från samt­liga förbud, konstaterar NO. Termen koncern har här samma innebörd som den som lagts tUl grand för 4 § lagen (1974:12) om anställningsskydd.

 

Prop. 1981/82:165                                                  411

Innebörden är vidare än aktiebolagslagens koncernbegrepp. Del finns emeUertid företagssammanslutningar och förelagsgrapperingar med ägar­samband, där man kan ha olika tolkningar huruvida de omfattas av kon­cernbegreppet eller inte, vilket kan skapa tveksamhet om undantagels räckvidd. Del torde dock tillhöra sådana frågor som bör lösas i rättstiU-lämpningen. Självfallet är det väsentligt att koncernintema transaktioner av berört slag, särskih på starkt koncentrerade marknader, kan bli föremål för ingripande enligt generalklausulen. Närheten till del förbjudna området får vid prövningen enligt generalklausulen tillmätas särskild vikt, anför NO.

LRF, som avstyrker de nya förbuden, anser alt alla de undanlag på förbudsområdet som utredningen har föreslagit är motiverade. LRF anför beträffande koncerninlerna förfaranden och kooperativ samverkan, att i svensk lagstiftning finns f. n. bara en koncerndefinition, nämligen den i aktiebolagslagen. I övrigt förekommer vad som allmänt kaUas koncernlik-nande förhållanden, t. ex. om en ekonomisk förening äger ett aktiebolag eller moderföretaget är en stiftelse eller ett handelsbolag. Sådana förhål­landen likställs ofta med formella koncerner, t. ex. i arbetsrätten och i förslaget.

Genom koncernundantagel faller instruktioner inom en koncern utanför förbuden. Koncernen konstituerar en intern intressegemenskap med viss arbetsfördelning mellan ingående förelag. Bratloprissätlning som ett före­tag tillämpar på order från moderförelaget är alltså inle otillåten. Motsva­rande gäller prissamarbete mellan koncernförelag, marknadsdelning mel­lan dem saml gemensamt uppträdande av koncernförelag vid anbudslävlan (s. 418).

Lantbrakskooperationens samarbete har under åren successivt byggts ut i olika led. Branschvis har det skett främst genom riksorganisationerna, som har anförtrolls att svara för vissa uppgifter på bl. a. pris- och mark­nadsområdet. Under långa perioder har också regleringsuppgifter åvilat riksorganisationerna. Denna samverkan inom branscherna är en naturlig tillämpning av de kooperativa grandsatsema och en föratsättning för en planmässig utveckling och utbyggnad av föreningarnas verksamhet mot allt effektivare enheter i livsmedelsförsörjningens tjänst, anför LRF.

Enligt LRF:s uppfattning är de grapperingar som här är ifråga - lant­brakskooperationens organisatoriska uppbyggnad med primärföreningar, förbund och riksorganisationer där föreningarna tillsammans äger och är medlemmar i föreningar i senare led - inte koncerner av den formella typ som definieras i aktiebolagslagen, där moderföretaget äger dotterföretaget eUer eljest har ett bestämmande inflytande över detta och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. Del är i stället fråga om en parallell liU koncernbegreppet, nämligen den organisatoriska och juridisk-tekniska uppbyggnaden av kooperafiv samverkan. Detta har också LRF slagit fast i yttrande över förslaget till ny lag om ekonomiska föreningar 1976 (DsJu

 

Prop. 1981/82:165                                                  412

1976:11). Inom lantbrakskooperationen är det således tvärtemot förhållan­del inom koncerner de många delägande föreningarna som bestämmer i förbund respektive riksorganisationer, anför LRF. Föreningarna har valt att i demokratisk ordning på dessa organisationer överlåta vissa arbetsupp­gifter för det gemensamma bästa.

Emellertid konstaterar LRF alt den intressegemenskap som i förslaget motiverar koncernundantagel föreligger mellan primärföreningar, förbund och riksorganisationer inom lanlbrakskooperalionens branscher i lika hög grad som i de formella koncernbildningarna. Den samordning av förening­arnas verksamhet som sålunda sker genom förbund och riksorganisationer är ett sätt alt förverkliga den kooperativa tanken om samverkan. Utan denna samverkan förfelas del kooperativa syftet, menar LRF. Ett omfat­tande arbete med gemensam planering och samverkan pågår därför i olika kommittéer, nämnder och i förbundens och riksorganisationernas styrel­ser. Denna samverkan kräver generellt undantag från förbuden likaväl som förfaranden i formella koncerner och koncernliknande förhållanden av den typ utredningen anger eftersom den kooperativa idén eljest motsägs och motverkas.

LRF pekar med anledning av det föreslagna marknadsddningsförbudet på de naturliga förutsättningarna för primärföreningarnas verksamhet. Varje förening har ett geografiskt verksamhetsområde inom vilket man lar in medlemmar. Detta område är enligt LRF:s uppfattning nödvändigt med hänsyn till alt medlemmarna skall delta i föreningens verksamhet genom t. ex. leveranser eller inköp av produkter. Områdena på uppsamlingssidan är samordnade. Del ligger också i sakens natur att tillverkning äger rum inom respektive förenings verksamhetsområde. Härtill ansluter sedan na­turligt olika former av samarbete föreningarna emellan på t. ex. marknads­området.

LRF vUl också fästa uppmärksamheten på all lagstiftningen om ekono­miska föreningar är under översyn, all kooperationsutredningen har hithö­rande frågor under bedömning och alt 1974 års bolagskommitté under februari 1978 fåll tUläggsdirekliv att se över koncernbegreppet i mera vid mening. Enligt direktiven skall bolagskommiltén föratsätlningslösl utreda frågan om en ändamålsenlig utformning av del akliebolagsrätlsliga kon­cernbegreppet. Härvid bör också, sägs i direktiven, en översyn ske av bestämmelser såväl i aktiebolagslagen som i annan lagstiftning där kon­cernbegreppet är av betydelse.

I Norge finns ett principförbud mot horisontell prissamverkan (betänkan­det s. 167), fortsätter LRF. Förbudei inbegriper där anbudskarleller, pris-sätlningsrekommendalioner och gemensamma säljbolag. Legala undantag medges "för exportsamverkan, för jordbruks-, skogs- och fiskerinäring­arna, bank- och försäkringsväsendet och efter särskild prövning, försälj­ningsbolag". Det förekommer sålunda utomlands att man tagit konsekven­serna av de specieUa förhållandena på jordbruksområdet.

 

Prop, 1981/82:165                                                  413

Utredningen säger (s. 286) att den övervägt men inte funnit lämpligt att också la undan "med koncemfallel jämförliga omständigheter". Frågan bör enligt utredningen lösas dispensvägen. LRF kan för den händelse förbuden införs mot bakgrand av vad ovan har anförts inte dela denna uppfattning. Frågan är för principiell och betydelsefull med hänsyn till all det gäller om en företagsform - den kooperativa - skall få verka på marknaden i enlighet med sina grandsalser och förutsättningar.

LRF hemställer att samarbetet inom och mellan kooperativa föreningar inom ramen för bl. a. lanlbrakskooperalionens organisatoriska uppbygg­nad jämställs med - inte anses som - koncerninlerna förfaranden i lagför­slagels mening. Föreningarnas väsentliga intressegemenskap, arbetsför­delning och organisatoriska ägarsamband utgör härvidlag grunden för un­dantaget.

NO lar upp utredningens förslag i 10 § andra stycket 1 om undanlag för bagalellkarteller. 1 motiven anges att om de samverkande endast har en ringa marknadsandel, fem procent eller mindre, bör man utgå ifrån att konkurrensen begränsas endast i mindre mån. Den sammanlagda mark­nadsandelen är aUtså här av primär betydelse. NO, som delar utredningens uppfattning om nödvändigheten av ett undanlag, anser att lagtexten kla­rare borde uttrycka vad motiven säger. Företag med en betydligt större marknadsandel kan naturligtvis hävda att deras förfarande endast i mindre mån begränsar konkurrensen. Från rättssäkerhetssynpunkt är det väsent­ligt - särskilt vid avgränsningen av straffbelagda förfaranden - att lagens innebörd framgår av lagtexten. Företagen skall inle behöva la del av förarbetena för att få vela denna. NO viU förorda all en något högre gräns väljs, förslagsvis tio procent och att denna gräns anges i lagtexten.

MD finner också lika med utredningen del vara välbetänkt att från förbudsområdet undanta bagatellartade horisontella prisbindningar.

Kammarrätten i Jönköping anser alt undantaget i 2 kap. 10 § andra stycket kan komma att medföra tolkningssvårigheler på grand av den allmänt hållna lagtexten. Del är diskutabelt om denna olägenhet uppvägs av de praktiska fördelar som uppnås genom alt bagatellartade förfaranden härigenom undantas från dispensprövningen, anför kammarrätten.

Även KOV pekar på all del i praktiken kan bli svårt alt avgöra vad som skall anses vara s. k. bagatellkarteller som är tillåtna. Det är angeläget från rättssäkerhetssynpunkt att klarläggande uttalanden görs i motiven pä den­na punkt. Av erfarenheter från EG är känt att det är svårt alt på förhand precisera vilka konkurrensbegränsningar som skall antas vara av bagatell­karaktär.

Handelskamrarna har också kritiska synpunkter på undanlagsbestäm­melsen för bagalellkarteller. Utredningen har på goda grander ansett alt förfaranden som i vissa situationer kan komma alt bedömas som priskar­teller eller marknadsdelning inle bör förbjudas, skriver handelskamrarna. I 2 kap. 10 § har sålunda undantagils förfaranden som "endast i mindre mån

 

Prop. 1981/82:165                                                  414

kan begränsa konkurrensen". Denna inskränkning är sakligt väl moti­verad. Men mot utformningen härav finns emellerfid anledning alt rikta motsvarande kritik som mot utformningen av förbudsbeslämmdserna. Varken lagtext eller motivutlalanden innehåller någon klar avgränsning av del kriminaliserade förbudsområdet. För näringsidkaren som står inför situationen alt sluta ett samarbelsavlal innebär formuleringen svåra avväg­ningsproblem om huravida avtalet faller inom undantaget eller ej. På en bestämmelse som är avsedd all vara vägledande för företagens handlande och ange ramen för vad som inle är straffbart måste enligt kamramas mening släUas väsentligt högre krav på föratsebarhet. Handelskamrarna vill härvid förorda att möjlighet skapas all från näringsfrihelsombudsman­nen erhåUa förhandsbesked i marknadsdelningsärende. En sådan möjlig­het, kombinerad med en icke alltför restriktiv tUlämpning av dispensreg­lerna torde vara vikliga föratsättningar för att marknadsddningsförbudet skall få en lämplig effekt, anser kamrarna.

LRF noterar att det varken i själva bestämmelsen eller i motivuttalanden görs någon egentlig avgränsning mot de förbudsbdagda områdena. Utred­ningen säger (s. 419) att "har de samverkande tillsammans endast en helt ringa marknadsandel, såsom blott fem procent eller mindre, bör man vid rättstUlämpningen normalt utgå från att konkurrensen begränsas endast i mindre mån".

Bestämmelsen är myckel vagt formulerad. LRF erinrar om att EG-kommissionen nyligen har ändrat sitt tillkännagivande om s. k. bagalellkar­teller (Official Journal No C 313 1977-12-29) och därvid vall alt som avgränsning mot förbudsområdel bibehåUa en viss bestämd marknadsan­del — 5 % — kumulativl med en gräns för parternas sammanlagda årsom­sättning. Undantaget gäller även om gränserna överskrids men förfarandet fortfarande inte märkbart påverkar konkurrensen. Den angivna tekniken skuUe kunna vara av värde också i det svenska undantaget. LRF förordar att bagateUkartdlundantaget ses över i syfte all öka förutsebarheten och därmed användbarheten av bestämmelsen.

Företag kan inleda samråd för att undersöka föratsältningarna för sam­arbete i tro att delta kommer all omfattas av undantagsbestämmelsen. Vad beträffar dispensansökan har utredningen (s. 260) framhållit att del ligger i sakens natur att samråd, som krävs för en dispensansökan, inte faller inom ramen för vad som träffas av förbuden i lagförslaget. Det vore enligt LRF:s mening värdefullt med ett motsvarande uttalande för ifrågavarande baga-tellkarteUfaU.

Även SI m.fi. kritiserar utformningen av undantagsbestämmelsen.

Varken lagtext eUer motivutlalanden innehåller enligt organisationernas mening någon klar avgränsning mot de kriminaliserade förbudsområdena. I betänkandet s. 419 sägs att: "Har de samverkande tillsammans endast en helt ringa marknadsandel, såsom blott fem procent eller mindre, bör man vid rättstillämpningen normall utgå från att konkurrensen begränsas en­dast i mindre mån".

 

Prop. 1981/82:165                                                 415

För näringsidkaren som står inför situationen alt sluta ett samarbelsavlal innebär de angivna vaga formuleringama svåra avvägningsproblem om avtalet faller inom undantaget. På en bestämmelse som är avsedd att fungera som vägledande för företagens handlande och ange ramen för vad som icke är straffbart måste enligt organisationernas mening ställas väsent­ligt högre krav på föratsebarhet.

Inom EG-rälten gäller enligt ett tUlkännagivande av EG-kommissionen bl. a. alt utanför förbudet i artikel 85 (I) faller sådana konkurrensbegrän­sande avtal mellan mindre förelag som inle märkbart påverkar konkurren­sen på den gemensamma marknaden. Del tidigare tillkännagivandel från år 1970 har nyligen på vissa punkter ändrats av kommissionen. Kommis­sionen har även i detta tillkännagivande vall att som avgränsning mot förbudsområdel bibehålla dels en bestämd marknadsandel på 5 % och dels parternas sammanlagda årsomsättning. Denna lösning framför allt såvitt avser marknadsandel synes enligt organisationernas mening bättre till­mötesgå kravet på rättssäkerhet.

Organisationerna inser dock att genom uppställande av bestämda grän­ser en stor del av en önskvärd flexibiUlel försvinner. Till viss del kan denna brist botas på motsvarande sätt som kommit till uttryck i EG-kommissio-nens nämnda tillkännagivande. Sålunda är undantaget tillämpligt även om gränserna överskrides så länge som förfarandet inle märkbart påverkar konkurrensen.

Organisationerna framhåller dock angelägenheten av alt bestämmelsens ena syfte att stärka mindre förelags konkurrenskraft gentemot större med­tävlare på marknaden inte beskärs i sådan grad alt undantaget närmast blir Ulusoriskl. Belägg i betänkandet saknas för all endast konkurrensbegräns­ningar där de samverkande har en marknadsandel på 5 % eller mindre skulle begränsa konkurrensen i endast mindre mån. Snarare synes gräns­värdet vara överflyttat utan analys från EG-rätlen.

Organisationerna förordar därför för att anpassa regeln till den svenska marknadens storlek att undanlagets räckvidd utsträcks till all gälla förfa­randen där de samverkande har en marknadsandel på 15 % eller mindre. Denna gräns bör, som organisationerna nyss har framhållit indirekt, intas som ett uttryckligt rekvisit i bestämmelsen.

Utredningens förslag innebär all redan samråd om visst förfarande är straffbelagt. Organisationerna erinrar om att organisationerna avstyrkt alt samråd om de i pris- och marknadsdelningsförbuden angivna förfarandena är otillåtna. En belysande konsekvens av vaga formuleringars följder är förhållandet till bagatellkarteller. Genom att redan samråd förbjuds träffas av förbuden samråd mellan näringsidkare som företas i syfte att utröna föratsättningar för samverkan som endast i mindre mån begränsar konkur­rensen.

Organisationerna framhåUer med anledning härav för del fall organisa­tionernas yrkande skulle ogillas nödvändigheten av att dessa shualioner som har angivils uttryckligen undantas i lagbestämmelsen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  416

LRF behandlar även undanlaget i 2 kap. 10 § som har sin grund i upplåtelse av immateriell egendom. LRF pekar på att mycket av den samverkan som sker inom slakteriorganisalionen utgår från det gemensamma varumärket Scan. Varamärkel Scan ägs av SS som upplåter det på licens tUl slakteriföreningarna på villkor att produkterna uppfyller vissa fastställda kvalitetskrav och underkastas kontroll. Bassortimentet för Scanmärkla charkuterivaror är gemensamt för slakteriföreningarna och SS. Den samverkan på marknadsföringsområdel som är en förutsättning för del gemensamma varumärket måste undantas från marknadsddnings­förbudet. Flera föreningar skulle nämligen inle kunna uppträda på samma marknad med samma produkt under samma varumärke. En väsenfiig del av slakleriorganisationens bas för produktkvalitet med köplrygghel för konsumenterna skulle raseras om del gemensamma varumärket måste överges. Motivskrivningen bör utvecklas för all möjliggöra en bedömning av undanlagets omfattning, anser LRF.

NO framför stark tveksamhet till det föreslagna undantaget, särskilt såvitt gäller priskarteller. 1 speciaimotiveringen (s. 420) sägs: "Men även tekniska förebilder, yrkeshemligheter och know-how omfattas av undanla­get. Med sistnämnda begrepp förstås i allmänhet ett företags kunskap och erfarenhet, oavsett om den är patenterbar eller kan på annat sätt skyddas. Undanlaget omfattar alltså immateriell egendom även till den del del är fråga om sådant som faller utanför det immalerialrätlsligl skyddade områ­det". Genom delta uttalande har undantaget enligt NO:s mening gjorts ulomordenlligl vidsträckt. MD:s beslut i Dubbmanärendet, som torde vara prejudicerande också i förhållande till andra immaterialrälter, hade inne­börden att prisföreskrifler faller utanför den legala ensamrättens ram-Uttryckssättet "har sin grund i" kan mot denna bakgrund ge anledning till missuppfattning. Däremot fann domstolen att kvoteringsregler knutna liU licensupplåldser som regel faller inom ramen för patenträtten. Prisöver­enskommelser med anknytning till en legal ensamrätt utgör myckel långt­gående konkurrensbegränsningar genom att de förstärker en av immateri­alrätten skyddad ställning. Genom alt göra undantag för priskarteller som har sin grund i upplåtelse av immateriell egendom finns också risk för smilloeffekler på den bedömning som i detta fall skulle göras enligt gene­ralklausulen. NO hyser alltså starka betänkligheter mot detta undantag i all synnerhet som undantaget avses omfatta inte endast de legala ensamrät­terna ulan även tekniska förebilder, yrkeshemligheter och know-how.

Gränsdragningen mellan konkurrensbegränsningslagstiftningen och den immaterialrättsliga lagstiftningen las upp av patent- och registreringsver­ket (PRV). Frågeställningen som inte är speciell för förbudsområdel kan dock naturligen redovisas i detta sammanhang.

Det är sedan länge vedertaget, anför PRV, alt del ligger i samhällets intresse alt stödja vikliga former av inlellektuellt skapande verksamhet genom att meddela legala ensamrätter. Denna grundsats har varit vägle-

 

Prop. 1981/82:165                                                  417

dande för del svenska lagstiftningsarbetet på immaterialrättens område, vilket senast resulterat i bl.a. varamärkeslagen 1960, patentlagen 1967 med vikliga ändringar genomförda 1978 och mönslerskyddslagen 1970.

Genom alt ge rättighelsinnehavaren en skyddad position på marknaden ger man honom även möjlighet att ekonomiskt utnyttja vad han skapat. Immaterialrältighelerna kommer härigenom all utgöra viktiga konkurrens­medel, menar PRV. De är konkurrensfrämjande på så sätt all de stimulerar till intellektuellt skapande genom alt prestationerna kan skyddas. I och med all ensamrätterna utgör ett slags rättsliga monopol kan de dock samtidigt ha konkurrensbegränsande effekter. Dessa är särskilt framträ­dande inom patenträtten men kan även bh påtagliga inom mönsterskyddel. Genom möjligheten för en näringsidkare all erhålla Ivångslicens lUl patent eller mönster har man dock sökt motverka sådant utnyttjande av palenl-eller mönslerrätligheter, som slår i strid mot vikliga samhällsintressen.

Även känneteckensrätten, dit varumärkesrätten räknas, fyller enligt PRV:s mening en konkurrensfrämjande funktion genom möjligheten all individualisera en näringsidkares rörelse och de i denna tillhandahållna varorna och tjänsterna till nytta för samhälle och konsumenter. Skyddet för kännetecken, framför allt varamärkesskyddel, kan i likhet med skyddet för inldlekludla prestationer medföra vissa konkurrensbegränsande effek­ter. Detta har samband med alt varumärken i praktiken inle bara individua­liserar ohka förelags produkter utan i viss mån differentierar dem i konsu­menternas ögon. Genom reklampåverkan kan hos konsumenterna skapas märkespreferenser av irrationell karaktär, vilka kan ge förelag en skyddad position i förhållande till konkurrenter, anför verket.

Frågan om gränsdragningen mellan lagstiftningen mot konkurrensbe­gränsning och den immaterialrättsliga lagstiftningen har diskuterats i förar­betena till 1960 års varumärkeslag, 1967 års patentlag, 1970 års mönster­skyddslag och till de ändringar i patentlagen, som har ägt ram under år 1978.

Utredningen har på s. 143-145 i betänkandet redogjort för olika departe-mentschefsutlalanden i frågan. Av dessa framgår del att under de mer än två decennier som KBL har varit i kraft uppfattningen i frågan har under­gått en viss förändring. Denna ändrade uppfattning torde ha sin grund dels i näringslivels utveckling mot större företagsenheter, därvid drivkraften har varit krav på högre effektivitet och en hårdare konkurrens från ullan­del, dels i samhällets slrakturomvandhng med därtill hörande konkurrens­politiska ingredienser. 1 de få rättsfall som har förekommit på detta område avspeglas denna ändrade uppfattning. Utredningen har också kommente­rat utvecklingen i praxis. MD:s avgörande år 1972 i det s. k. däckdubbsmå­let ulvisar alt MD i särskilda fall kan ingripa med stöd av KBL även mot sådana konkurrensbegränsande avtalsvillkor, som faller inom ramen för patenträtten. Avgörandet torde även kunna vara vägledande för andra grenar av immaterialrätten. 27   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  418

Däckdubbsmålet gällde den konkurrensbegränsande effekten av patent. Risken för all sådan effekt kan uppkomma även pä mönslerskyddsområdel har PRV uppmärksammat i samband med tillämpningen av 1970 års möns-lerskyddslagstiflning. Ett fall som gäller ett mönsterskyddat avgassystem för bUar har tilldragit sig viss uppmärksamhet och lett till diskussion i massmedia. Företrädare för bl. a. textil- och möbelbranscherna har uttalat farhågor för all konkurrenshämmande monopol kan skapas genom regisl­reringsskydd för alltför enkla mönster. Tillämpningen av mönslerskyddsla­gen medför otvivelaktigt vissa avvägningsproblem. PRV säger sig vara väl medvetet härom och strävar efler alt utforma en praxis som även beaktar konkurrensaspekten.

Risken för all otillbörliga monopol tillskapas genom varumärkesregist­rering är däremot enligt PRV:s uppfattning betydligt mindre. Genom den noggrannhet varmed PRV tillämpar varamärkeslagens krav på särskilj­ningsförmåga förhindras att oberättigade ensamrätter uppkommer till så­dana ord eller figurer som bör hållas fria för begagnande av envar i reklam eller eljest i näringsverksamhet.

Konkurrensulredningen har ansett all del även fortsättningsvis bör an­komma på rättspraxis all vidareutveckla vad som bör gälla i fråga om gränsdragningen mellan konkurrensbegränsningslagsliflningens och den immaterialrättsliga lagstiftningens kompetensområde.

Enligt PRV:s uppfattning är del ogörligt all genom lagreglering dra mera strikta gränser mellan de olika lagstiftningarnas kompetensområden än vad som redan nu kan sägas råda. Normalt måste man acceptera sådana konkurrensbegränsande effekter, som uppkommer som en följd av ensam­rätternas legitima utövning. Men om dessa effekter kan konstateras vara skadliga, kan det å andra sidan vara rimligt att samhället har tillgång till lämpliga och effektiva medel för all motverka dem.

PRV anför vidare att verket delar konkurrensulredningens uppfattning att det är lämpligt att frågor om gränsdragningen löses i den praktiska rättstillämpningen. För all bekämpa sådana fall av skadlig konkurrensbe­gränsning som undanlagsvis kan uppstå även vid rättigheternas normala utövning får man liksom hittills förlita sig på möjligheten till ingripande med slöd av konkurrenslagstiftningen.

Hovrätten för Västra Sverige har uppmärksammat att i 10 § CECA-lagen finns intaget ett undantag från braltoprisförbudet. Näringsidkare som följer de föreskrifter som har meddelats med stöd av denna internatio­nella överenskommelse kan, anför hovrätten, riskera att göra sig skyldig till straffbelagt förfarande enligt KBL. För att motverka den konflikt som följer härav och de som kan uppkomma beträffande andra överenskom­melser mellan Sverige och främmande makt borde måhända i 10 § i lagför­slaget intas ett undanlag också för sådana internationella överens­kommelser.

Också KK, NO och SI m.fi. berör förhållandet mellan CECA-lagen och

 

Prop. 1981/82:165                                                  419

konkurrenslagstiftningen. KK har gjort en genomgång och anför:

Sverige har i och med frihandelsavtalet med den europeiska kol- och stålgemenskapen (CECA) också iklätt sig vissa förpliktelser på stålpris-sättningens område. Dessa förpliktelser är nedlagda i avtalets artikel 20:2. Stadgarna gäller endast sådana järn- och stålprodukter, som faller under CECA-fördraget, det s.k. Parisfördragel. I artikeln ålar sig den svenska regeringen all ifråga om priser för leveranser säväl på svenskt område som till den gemensamma marknaden, som verkställs av svenska förelag, ga­rantera huvudprinciperna i CECA:s egna prisregler (se Parisfördragets artikel 60).

Med stöd av den s. k. CECA-lagen (1972:762) har regeringen i särskild kungörelse (1973:720) uppdragit åt kommerskollegiet alt utfärda de till-lämpningsbestämmelser, som erfordras i anledning av de svenska åtagan­dena i frihandelsavtalet med CECA, artikel 20:2. Så har skett genom kollegiets meddelande nr 1-2 saml 4 angående prisbeslämmelser för vissa järn- och stålvaror (KFS 1973:10/11, KFS 1974:7 samt KFS 1975:16). Frågan uppkommer nu, hur dessa bestämmelser förhåller sig till den nuva­rande konkurrenslagstiftningen och till den av utredningen föreslagna. På en punkt har statsmakterna redan reglerat denna fråga, nämligen CECA-lagens förklaring att 2 § KBL (braltoprisförbudet) ej äger tillämpning på tfrågavarande varaområde, om delta är oförenligt med bestämmelserna i vårt frihandelsavtal med CECA, artikel 20. Utredningen föreslår i materi­ellt hänseende inle någon ändring på denna punkt. Här kan antecknas, all kommerskollegiels första meddelande angående prisbeslämmelser på stål-området (KFS 1973:10/11) i § 9 ålägger stålproducenterna all i avlal med sina köpare förplikta dessa all iaktta prisreglerna vid återförsäljning av varor i förändrat skick.

Grundläggande för CECA:s prissystem är, alt varje stålproducent själv­ständigt fastställer, publicerar och ändrar sin prislista. Prislistan skall i princip gälla non-diskriminatoriskt gentemot alla köpare. Avvikelser från prislistan får ske endast under vissa förutsättningar, bl.a. genom s.k. aUnjering. Kommerskollegiel har i de grandläggande lillämpningsbesläm-mdserna endast i ett avseende auktoriserat ett prissamarbele mellan de svenska stålproducenterna. Det gäller frakllarifferna, vilka enligt CECA:s grundläggande principer skall vara offentliga. Den av Sverige valda lös­ningen på detta offentlighelsproblem har varit att ålägga producenterna all själva offentliggöra sina tillämpade fraktpriser (meddelande nr 1, 6 §). Kommerskollegiel har godkänt ett förfarande, varigenom stålföretagen i sina prislistor hänvisar till gemensamt (av Stålmarknadsinstitutet) fast­ställd frakllariffpublikation. Del synes angeläget, framföraUt av starka praktiska skäl, alt det av utredningen föreslagna priskartellförbudet icke utformas så, all delta förfarande görs otillåtet.

Vad som hittills har sagts om CECA:s regler och reglerna i Sveriges avtal med CECA har avsett vad som gäller under normala marknadsförhål-

 

Prop. 1981/82:165                                                 420

landen. CECA-fördraget ger emellertid möjlighet att tillgripa extraordinära åtgärder då en "påtaglig krissituation" (crise manifeste) föreligger eller är omedelbart föreslående. Kommissionen kan t. ex. i enlighet med artikel 58 i CECA-fördraget införa ett bötessanklioneral system med produktions­kvolering då gemenskapen befinner sig i ett sådant krisläge. På prisområ­det kan i enlighet med artikel 61 i fördraget minimipriser införas om en sådan kris föreligger eller är omedelbart föreslående. Även i detta fall sanktioneras överträdelse mot ett sådant beslut med böter.

Hittills har trots rådande svårigheter på den gemensamma marknaden något produktionskvoteringssystem inle införts. Däremot har minimipriser införts för vissa varor. Dessa minimipriser gäller inle endast vid försäljning på den gemensamma marknaden ulan även vid försäljning till de EFTA-länder som har avtal med CECA. Någon alinjering eller anpassning till offerter under minimipriser får ej heller förekomma. Alinjeringsförbudel gäller dock inle vid export till de EFTA-länder som inle själva har infört alinjeringsförbud på sina egna marknader. Inom CECA har även införts syslem med leveransbegränsningar för vissa handelsslålprodukler och på prisomrädel gäller syslem med rekommenderade priser.

Genom en brevväxling med kommissionen från den 8 mars 1978 har den svenska regeringen bl. a. åtagit sig att tillse att ovan nämnda minimipriser iakttas vid export från Sverige till gemenskapen. Brevväxlingen, som gäller till utgången av år 1978, får anses utgöra en överenskommen, tem­porär tolkning av prisreglerna i Sveriges avlal med CECA.

Även om nämnda brevväxling för Sveriges del endast direkt avser ex­port från Sverige till gemenskapen påverkar den indirekt genom likabe­handlingsprincipen också prisbilden i Sverige. De svenska stålverkens prislistor har i praktiken också anpassats till de högre CECA-priserna.

Den här nämnda brevväxlingen kan vara ett exempel på all svenska företagare till följd av en internationell överenskommelse kan försällas i en situation där de riskerar alt komma i konflikt med priskartellförbudet. 1 och för sig är det inte heller uteslutet all företagare till följd av någon liknande överenskommelse också kan komma i konflikt med marknads­delnings- och anbudskarldlsförbuden.

Eftersom del inte bör komma ifråga alt tillämpa förbud mot åtgärder som är del avsedda resultatet av en internationell överenskommelse eller en ofrånkomlig följd av denna bör undanlag för sådana åtgärder göras i någon form. Detta kan exempelvis ske genom all del i 2 kap. 10 § införs ytteriiga­re ett undanlag med innebörd alt förbuden i 2 kap. 6-9 §§ inle gäller ifråga om förfaranden som har sin grund i internationell överenskommelse som Sverige har ingått. Alternativet skulle annars kunna vara all berörda före­tag ansöker om dispens enligt 2 kap. 11 §, men detta synes mindre tillta­lande eftersom förelagen inle själva har tagit initiativ till dessa förfaranden. Genom att utöka antalet undantag i 10§ med del ovan föreslagna utformas också lagen så all del ovan nämnda av kollegiet sanktionerade frakllariff-

 

Prop. 1981/82:165                                                 421

arrangemanget liksom CECA-prisreglernas åläggande all tillverkare i vissa faU är skyldiga att vid sina leveranser till senare handelsled ställa upp villkor i fråga om priserna vid vidareförsäljning också undantas från förbu­den 16-9 §§.

Även NO redogör för de åtgärder som har vidtagits på slålområdet inom ramen för CECA-lagens bestämmelser. Under våren 1978 har den svenska regeringen undertecknat en brevväxling med EG-kommissionen, vari rege­ringen bl. a. har åtagit sig att tillse all vissa minimipriser iakttas vid export från Sverige till gemenskapen, noterar NO.

De nu redovisade omständigheterna har redovisats i en skrivelse den 5 april 1978 från kommerskollegium till företrädare för de berörda svenska förelagen. Dessa förelag förväntas handla i enlighet med vad som anges i skrivelsen utan att någon ytterligare svensk författning utfärdas i ämnet.

Vad som här har anförts, skriver NO, torde vara ett exempel på all svenska företagare till följd av överenskommelse mellan Sverige och främ­mande makt kan försältas i en situation där de löper risk all komma i konflikt med priskartellförbudet. 1 och för sig synes del inle heller uteslutet alt företagare till följd av den nu berörda eller eventuellt av någon annan överenskommelse av liknande art också kan komma i konflikt med förbu­den i 8 § eller 9 § i förslaget.

Eftersom det inte i fall av detta slag bör komma i fråga att tillämpa förbud bör enligt NO:s mening undantag göras i någon form. 1 och för sig lämnar lagförslaget redan en möjlighet lUl undanlag öppen, nämligen i form av dispens enligt 11 §. Del synes dock mindre tillfredsställande alt närings­idkare, som inle själva lar något initiativ till en förbjuden konkurrensbe­gränsning, skall begära dispens från denna. Härtill kommer alt dispensför­farandet framstår som formalistiskt och onödigt omständligt för fall av detta slag. NO förordar därför alt i 10 § införs ytterligare ett undantag av innebörd all förbuden i 6-9 §§ inle gäller i fråga om ett förfarande som har sin grund i överenskommelse mellan Sverige och främmande makt.

Ehuru del knappast behöver uttryckas särskilt i lagtexten bör del i förarbelsform inskärpas alt undantaget endast gäller sådana förfaranden som är del direkta och avsedda resultatet av den internationella överens­kommelsen eller en ofrånkomlig följd av denna (jfr. s. 139 och 264). I tveksamma fall anser NO att företagen bör söka dispens.

Samtliga undanlag från en viss lag bör anges i konkurrenslagen, anför NO, för all göra bestämmelsernas räckvidd överskådlig. Av denna anled­ning bör undantaget i CECA-lagen från bruttoprisförbudet överföras till en ny konkurrenslag medan man i CECA-lagen kan göra hänvisning till denna nya lag.

Också SI m.fi. konstaterar att Sverige har i och med frihandelsavtalet med den europeiska kol- och stålgemenskapen (CECA) iklätt sig vissa förpliktelser på slålprissällningens område. Dessa förpliktelser återfinns i avtalels artikel 20:2. Häri ålar sig den svenska regeringen all i fråga om

 

Prop. 1981/82:165                                                  422

priser för leveranser såväl på svenskt område som till den gemensamma marknaden, som verkställs av svenska företag, garantera huvudprinci­perna i CECA:s egna prisregler.

Fråga uppkommer härvid hur CECA-avtalels bestämmelser förhåller sig till det föreslagna förbudsområdet. På en punkt har statsmakterna redan reglerat denna fråga, nämligen CECA-lagens (SFS 1972:762) förklaring all 2§ KBL ej äger tillämpning på ifrågavarande varaområde, om delta är oförenligt med bestämmelserna i vårt frihandelsavtal med CECA. Utred­ningen föreslår i materiellt hänseende inte någon ändring på denna punkt. Redan i dag föreligger av myndigheter godkänt prissamarbele mellan stål­producenter, nämligen i fråga om frakllarifferna, vilka enligt CECA:s grandläggande principer skall vara offentliga. Enligt organisationernas me­ning är det av största vikt all priskartellförbudet inle utformas så att detta förfarande träffas av förbudet.

CECA-fördraget ger dock kommissionen möjlighet all i en påtaglig kris­situation tillgripa extraordinära åtgärder såsom produktionskvolering eller införande av minimipriser. Överträdelse av dessa beslut är sanktionerat med böter. Något produktionskvoteringssystem har ännu inle införts men däremot har interna leveransbegränsningar till CECA-marknaden införts. Vidare har minimipriser och orienleringspriser införts för vissa varor. Genom brevväxling mellan svenska regeringen och kommissionen och i samband därmed ingånget åtagande från svensk sida har de svenska ver­ken tvingats anpassa sina prislistor till de högre CECA-priserna. Svenska förelag kan sålunda på grand av internationell överenskommelse komma i konflikt med priskartellförbudet framhåller organisationerna. Det kan dock inte uteslutas all konflikt även kan ske med marknadsdelnings- och anbudskartellförbudet.

Organisationerna framhåller vidare betydelsen av alt svenska förelag inte hindras att medverka till fullföljande av svenska internationella åta­ganden. Organisationerna förordar därför alt det i 2 kap. 10 § införs ett ytterligare undanlag med innebörd alt förbuden i 6-9 §§ inte gäller i fråga om förfaranden som har sin grund i internationell överenskommelse som Sverige har ingått.

2.2.7 Dispens (2 kap. Il§)

MD anför: Lagförslagels 2 kap. 11 § upptar en regel om all dispens kan meddelas från de föreslagna förbuden. Enligt utredningen bör till grund för dispensbeslämmdsen läggas de principer som får antas gälla enligt 4§ konkurrensbegränsningslagen, varvid emellertid dessa principer enligt vad som sägs i betänkandet bör komma till mer klart uttryck i lagtexten. Lika med utredningen finner MD del vara välgrundat all föratsätlningarna för erhållande av dispens i princip lämnas orubbade. MD erinrar emellertid om all ett rekvisit för erhållande av dispens enligt 4 § konkurrensbegränsnings­lagen utgörs av del förhållandel att - såsom sägs i lagtexten - en konkur-

 

Prop. 1981/82:165                                                  423

rensbegränsning kan antas främja kostnadsbesparingar vilka till väsentlig del kommer konsumenterna till godo. Enligt vad utredningen anför på s. 258 i betänkandet ryms i föreslagna lagtextens lokution "på annat sätt bidraga till effektivitet inom näringslivet" det fallet all samarbete mellan konkurrenter leder till kostnadsbesparingar som kommer konsumenterna tUl godo. Del bör emeUertid enligt MD:s mening direkt av lagtexten framgå att den effektivitetsökning som ett samarbete mellan konkurrenter må kunna åstadkomma skall - för att dispens får meddelas - på ett påtagligt sätt komma konsumenter till godo och inle endast leda till större lönsamhet för de samarbetande. Lagtexten bör sålunda kompletteras i detta hänseen­de.

NO anser att formuleringen av dispensbestämmelsen i 4 § i nuvarande KBL jämte doktrinen i och för sig väl beskriver de principer för beviljande av dispens som förslaget syftar till. NO motsätter sig emellertid inle den utformning som utredningen givit dispensbeslämmdsen som enligt NO kan sägas kodifiera nuvarande praxis.

Genom utvidgningen av förbudsområdel kan förväntas en ökning av antalet dispensärenden hos MD, anför länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen föreslär att möjlighet bör införas för näringsidkare all anföra besvär hos regeringen när ansökan om dispens avslagils av marknadsdom­stolen. Ett dispensärende kan enligt länsstyrelsens uppfattning innehålla frågor som ej kan ses enbart från konkurrenssynpunkt varför den allsidiga bedömning som därmed kan vara påkallad bör kunna ske hos regeringen om marknadsdomstolens beslut gått näringsidkaren emot.

Samma synpunkter förs fram och utvecklas av SI m.fi. Inledningsvis slår organisalionema fast att dispensbeslämmdsen bygger på en övervikts-princip så alt sökanden har alt visa att den åtgärd för vilken dispens söks har viss samhällsnytta. Prövningen av hur härmed förhåller sig skall exklu­sivt åligga MD. Genom den utvidgning av förbudsområdel som föreslås av utredningen kan förväntas ett ökat antal dispensärenden. Visserligen har genom vissa generella undanlag från förbudsområdena skapats möjligheter till samverkansformer där annars dispensinslitutet framstått som enda utväg.

Kvar finns dock de konkurrensbegränsande åtgärder som faller inom förbudsområdena och för vilka någon undantagsbestämmelse inle är tiUämplig. Del kan inte heller enligt organisationernas mening hållas för uteslutet all för just dessa fall eller i vart fall en övervägande del av dem dispensärendet rymmer överväganden som går utöver rent konkurrens­rältsliga synpunkter och även innehåUer svåra näringspolitiska övervägan­den.

MD:s prövning av dispensärenden kan sägas huvudsakligen vara och bör så vara av konkurrensrättslig natur. Detta framgår bl. a. av betänkan-del s. 258:

 

Prop. 1981/82:165                                                  424

"För att kunna förverkliga lagförslagels syfte måste nämligen domstolen liksom nu äga rätt all pröva alla de negativa följder den konkurrensbegrän­sande åtgärden kan få, så länge dessa följder har betydelse från konkur­renssynpunkt. Därför måste beaktas, förutom samhällsnyttiga följder, ock­så länkbara konsekvenser som är negativa från sådan synpunkt."

Ett dispensärende kan dock enligt organisationernas mening aktualisera frågor utanför de rent konkurrensrältsliga. I dessa fall krävs en allsidig bedömning av ärendet med möjlighet att göra bedömningar utifrån ett större näringspolitiskt sammanhang.

För dessa situationer kan MD inle anses ha den erforderliga kompeten­sen. Ett avslagsbeslut på en dispensansökan kan därför objektivt sett framstå såsom alltför ensidigt grundat. Därför bör enligt organisationernas mening möjlighet finnas för näringsidkaren att anföra besvär hos regering­en när MD har vägrat dispens.

1 och för sig skulle del kunna göras gällande alt även i missbruksfallen en besvärsrält skulle införas. Enligt den av organisationerna förordade lös­ningen att för dessa fall bibehåUa förhandlingsförfarandel synes dock ef­fekterna av ett ingripande från myndigheterna mot ett visst förfarande bli tillfredsställande belysta. Detta är inte på motsvarande sätt möjligt i ett dispensärende. Enligt organisationerna är del därför just i dispensärenden viktigt alt en prövning kommer till stånd med en bred inriktning.

Organisationerna erinrar vidare om all man har avstyrkt alt samrådssi­tuationerna träffas av pris- och marknadsdelningsförbuden.

För anbudskartellförbudet medför dock utredningens förslag all redan samråd mellan näringsidkare för att utröna förutsättningar för dispens träffas av förbuden. Utredningen har sökt råda bot på denna situation genom alt i motiven undanta samrådssituationer som syftar till dispensan­sökan. Sålunda anför utredningen pås. 260 alt "del liggeri sakens natur att samråd, som krävs för en dispensansökan, inle faller inom ramen för vad som träffas av förbuden i lagförslaget."

Organisationerna kan inle acceptera alt en så viktig begränsning av det straffbara området blott kommer till uttryck i ett molivultalande. Regeln bör alltså komma till direkt uttryck i själva lagtexten.

Organisationerna påpekar vidare alt utredningens förslag innehåller möj­lighet till dispens från de enskilda förbuden när vissa förutsättningar är uppfyllda såsom all den samverkan för vilken dispens söks främjar effekti­va konkurrensförhållanden på marknaden, ökar effektiviteten inom nä­ringslivet eller är till fördel för annat allmänt intresse. Dock får för all dispens skall beviljas inle förfarandet begränsa konkurtensen mer än som är nödvändigt eller i övrigt framstår som olämpligt från allmän synpunkt.

Bestämmelsen bygger på en överviklsprindp så att sökanden har all visa all den åtgärd för vilken dispens söks har en viss samhällsnytta. Utred­ningen anför (s. 258) "all det ligger i sakens natur alt den positiva följden av konkurrensbegränsning måste vara påtaglig och ha viss omfattning för

 

Prop. 1981/82:165                                                 425

att över huvud kunna anses tala för att begränsningen är motiverad".

I vissa akuta situationer som kan vara orsakade av exempelvis vikande marknader, lågkonjunkturer eller som nu i nuläget speciella kriser kan samverkan mellan samtliga eller en stor del av förelagen inom den drab­bade branschen framstå som nödvändig för all övervinna den uppkomna situationen. Ett system med individuella dispenser kan i dessa fall vara både otillräckligt och alltför byråkratiskt. 1 de lägen kan i stället erfordras generella dispenser inom vilka förelagen ulan individuell prövning från myndigheternas sida kan träffa överenskommelser exempelvis om mark­nadsuppdelning. Sökande i sådana ärenden bör kunna vara en branschor­ganisation men även enskilda förelag. Med hänsyn till att del för regelns tiUämpning krävs en allsidig bedömning av ärendet med möjlighet all företa bedömningar utifrån ett större näringspolitiskt sammanhang bör regeringen enligt organisationernas uppfattning vara prövningsmyndighel.

Också inom EG har denna problematik på senare tid uppmärksammals. Sålunda arbetar EG-kommissionen enligt uppgifter från svenska delegatio­nen i Bryssel på att utforma en förordning jämlikt Romfördragets artikel 87 som syftar till att medge dispens för särskilt krisdrabbade branscher och där villkoren för undanlag jämlikt Romfördragets artikel 85 punkt 3 ej kan uppfyllas närmast på grund av begränsningens omfattning.

Sammanfattningsvis föreslår aUlså organisationerna all i lagtexten rege­ringen för särskilt krisdrabbade branscher ges möjlighet alt för branschen som sådan eUer för en grapp av företag inom den berörda branschen bevilja en generell dispens från förbudsområdel då så är nödvändigt för all mildra effekterna av en akut kris.

LRF utgår ifrån all den föreslagna utvidgningen, om den genomförs, av förbudsområdet, leder till ett ökat antal dispensansökningar. De generella undantagen från förbudsområdena i 2 kap. 10 § eliminerar visserligen dis-pensbehovel i där avsedda fall men kvar finns de konkurrensbegränsande åtgärder som faller inom förbudsområdena och för vilka någon undanlags­bestämmelse inte är tillämplig. LRF finner det sannolikt alt i just dessa fall eUer i varje faU åtskilliga av dem krävs överväganden som går ulöver rent konkurrensrältsliga synpunkter och även innehåller näringspolitiska aspekter. I viss mån kan bedömningar av nu angivet slag uppkomma också ifråga om företagsförvärv. För dessa situationer äger naturligen inle MD den erforderliga kompetensen. Ett avslagsbeslul på en dispensansökan kan därför objektivt sett framstå såsom alltför ensidigt grandal. I likhet med SI m.fl. kommer LRF fram till all del finns skäl som talar för att möjlighet ges för berörda näringsidkare all anföra besvär hos regeringen när MD har vägrat dispens. Frågan bör enligt LRF:s mening utredas.

LRF lar i delta sammanhang upp frågan om inle regeringen i vissa lägen med hänsyn till konjunkturförhållandena eller av andra särskilda skäl bör ges fullmakt i lagtexten all för viss tid försälta förbuden ur kraft för vissa områden/förfaranden/företag. Motsvarande reglering torde vara under ut-

 

Prop. 1981/82:165                                                  426

arbetande inom EG. Nuvarande ekonomiska krissituation för vissa bran­scher - varv, stål, textil, skog etc. — nödvändiggör omfattande kontakter mellan förelagen i branschen om samarbete av olika slag. Enligt lagförsla­get kan det, om samverkan formellt strider mot förbuden, bli nödvändigt all i dylika fall söka dispens hos MD. När regeringen eller myndighet ligger bakom ifrågavarande samverkan synes en sådan ordning mindre lämplig. Ånyo vill LRF påpeka behovet av klargöranden då det gäller myndighets engagemang och åtgärder visavi samverkan mellan näringsidkare som avser pris- och marknadsddningsfrågor. LRF understryker alt dispens­problematiken får belydUgt större betydelse i lagförslaget än i KBL, vUket kräver ett annat och genereUare grepp.

LRF hemställer att förslaget, om de nya förbuden införes, kompletteras med en fullmakt för regeringen av skisserat slag.

Svenska bankföreningen anser övervägande skäl tala för att bankinspek­tionen - och inle MD - skall vara dispensmyndighel såvitt gäller banker och andra under bankinspektionens tillsyn. Lagförslaget synes, enligt för­eningens mening, inte beakta de särskilda förhåUanden, som för bankernas del betingas av att bankernas verksamhet är underkastad en omfattande samhällskontroll dels genom bankinspektionens tillsyn enligt lagen om bankrörelse, dels genom riksbanken som uppträder i kraft av lagen om kredilpoliliska medel. Den senare lagen och riksbankens verksamhet med stöd av denna säkerställer bankernas medverkan vid genomförandel av riksbankens penning- och kredilpolilik; detta gäller bl. a. bankernas ränle-sätlning.

För bankinspektionen såsom dispensmyndighet på bankområdel talar den särskilda kunskap om bankerna som bankinspektionen förvärvar så­som tillsynsmyndighet och som inte har sin motsvarighet hos någon annan myndighet. I detta ärende bör speciellt uppmärksammas all bankinspektio­nen är prisövervakande myndighet när det gäller bankerna. I denna egen­skap granskar bankinspektionen fortlöpande bankernas prissättning. I granskningen ingår även en bedömning av bankernas priser från konkur­rensbegränsningssynpunkter. En bedömning av bankernas priser bör en­hgt föreningens uppfattning ske bl. a. mot bakgrunden av banklagens sär­skilda krav på bankemas sol vens, som på ett avgörande sätt har bestämt utformningen av banklagstiftningen och av den samhällskontroll över ban­kerna, för vilken bankinspektionen är en huvudman.

Dispens för banker från ett förbud mot priskartell föratsätter bankför­eningen endast sällan aktualiseras. Även delta talar mot all en annan myndighet skulle komma att förvärva en sakkunskap likvärdig med bank­inspektionens.

Bankinspektionens centrala roll i myndighelsövervakningen av banker­na har framhävts i flera lagstiftningsärenden under senare år. Sålunda har bankinspektionen fåll tillsynen över bankernas efterlevnad av den nyligen antagna konsumentkreditlagen, som i övrigt upptar konsumentverket som

 

Prop. 1981/82:165                                                  427

tillsynsmyndighet. (Jfr särskilt lagutskottets belänkande 1977/78:5, s. 21.) Vidare är bankinspektionen tillsynsmyndighet i stället för dalainspek­tionen såvitt gäUer bankernas inkassoverksamhet och den interna kredit­upplysningen mellan banker.

Den av konkurrensulredningen föreslagna bestämmelsen mot priskar­teller förbjuder bl. a. all näringsidkare "samråder" om priser. Bankföre­ningen anser alt ett så långtgående förbud skulle vara oförenligt med den föraisatta möjligheten för näringsidkarna att i särskilda fall få dispens. Om tvä eller flera näringsidkare finner skäl tala för en prisöverenskommelse och därför överväger att söka dispens från kartdlförbudel, måste de rimli­gen förbereda ärendet genom att samråda i prisfrågan.

KOV pekar på en praktisk formell fråga, nämligen handläggningen av dispensärenden. Enligt verkets mening bör vid den fortsatta behandlingen av förslaget till ny konkurrensbegränsningslag utredas om inte beslut om dispens enligt 2 kap. 11 § av praktiska och arbelsekonomiska skäl skulle kunna prövas i första hand av NO. Talan mot NO:s beslut skulle kunna föras hos marknadsdomstolen dels av näringsidkare som fått sin dispens­ansökan helt eller delvis avslagen dels av sammanslutning av konsu­menter, löntagare eller näringsidkare i fall då NO enligt sammanslut­ningens uppfattning felaktigt har meddelats dispens.

2.3 Generalklausulen (2 kap. 1 §)

De flesta remissinstanser är positiva till utformningen av generalklausu­len med undantag för förslaget att MD vid vhe skall kunna meddela förbud eller åläggande för alt förhindra skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Remissinstansernas instäUning i denna del har redovisats i avsnitt 2.1. Länsstyrelsen i Norrbottens län noterar särskilt alt i generalklausulen har tagils in en skrivning om hänsyn till konsumenternas intressen.

NO - som har antecknat all utredningen inte har föreslagit någon ändring av de faktorer som skall beaktas vid prövning av om en viss konkurrensbegränsning medför samhällsskadlig verkan - påpekar all det särskilda omnämnandet av konsumenternas intressen medför ingen för­ändring i förhållande till den prövning NO i dag utför. NO anser all hittUls tillämpliga kriterier och principer har visat sig utgöra ett lämpligt underlag för en avvägning av del allmännas intressen vid bedömning av konkurrens­begränsningar och instämmer därför i utredningens förslag.

■MD anför: Vad härefter gäller del av utredningen såsom missbraksområ­det benämnda gebitet, dvs. vad som regleras materiellt i 1, 5 och 21 §§ KBL, uttalas i betänkandet att del är lämpligt all bibehålla tekniken med ett vidsträckt prövningsfält, konkurrensbegränsningarna, inom vilket fäh en selektion görs genom uppställande av rekvisit som anger under vilka betingelser ingripande får ske. Därvid anför utredningen att erfarenheterna av del nuvarande systemet med kriterier, som närmare utpekar vad som

 

Prop. 1981/82:165                                                 428

avses med skadlig verkan av konkurrensbegränsning, i allt väsentligt är goda. På grand härav och då del enligt utredningen ligger en särskild fördel i all föra den praxis, som inneburit all i rättstillämpningen preciserats och vidareutvecklats vilken innebörd och vikt som i skilda situationer bör tillmätas de faktorer som skadlighetsbegreppet inrymmer, och den doktrin som har utbildats vidare till den nya lagen, föreslås alt rekvisitet skadlig verkan med därtill hörande nuvarande bedömningskriterier bibehålls. MD hälsar med tUlfredsställelse vad utredningen sålunda har anmält vara dess uppfattning beträffande lämplig utformning av den grundläggande regle­ringen i ett för MD:s dömande centralt stadgande.

1 lagförslaget har vidare efter enumerationen av de s. k. effektkriterierna införts formuleringen all "vid bedömningen skall särskUd hänsyn lagas till konsumenternas intressen". Som ovan har angetts hälsar MD med lill-fredsslällelse utredningens ställningstagande all man inle funnit fog för att föreslå ändring i fråga om de principer som bör ligga till grund för ingripan­den på missbraksområdet eller i fråga om de faktorer som får beaktas vid prövningen. Enligt utredningen utgör del förhållandel, all del centrala i lagstiftningen är all ingripa särskilt av hänsyn till konsumenterna, ett motiv för att delta uttryckligen anges i lagtexten. MD finner för sin del det vara synnerligen tveksamt om det aktuella liUäggel fyller någon funktion, efter­som någon ändring i sak inle åsyftas därmed och då lagens huvudsakliga syfte torde framgå av dess sakliga innehåll även utan den aktuella loku­tionen.

Utredningen föreslår i princip samma kriterier för bedömande av skadlig verkan som KBL innehåller, konstaterar också LRF. Detta visar alt krite­rierna haft förmåga all med rimlig tolkning läcka olika förekommande konkurrensbegränsningar.

Sveriges köpmannaförbund analyserar kriterierna för skadlig verkan närmare och anför. Konkurrensbegränsning har skadlig verkan, då den på ett från allmän synpunkt olämpligt sätt 1) påverkar prisbildningen, 2) hämmar effektiviteten inom näringslivet eller 3) försvårar eller hindrar annans näringsutövning.

Olämplig påverkan på prisbildningen kan i regel - till följd av den prisövervakning som i betydande omfattning och med stor inlenshel äger ram - ulan alltför stora svårigheter kartläggas och föranleda de åtgärder som bedöms vara erforderliga. Vad detaljhandeln beträffar, kan anföras all den hårda konkurrensen mellan olika förelagsformer och företagarlyper på ett påtagligt sätt minskar risken för konkurrensbegränsningar med en från allmän synpunkt olämplig påverkan på prisbildningen. Pris- och kostnads­förhållanden inom detaljhandeln har dessutom varit och är föremål för SPK:s oavlåtliga uppmärksamhet. Genom utredningar och förhandlingar meUan nämnden och detaljhandeln uppnås en myckel ingående insyn i konkurrensförhållandena inom denna.

Svårare kan del vara att bedöma "om konkurrensbegränsning på ett ur

 

Prop, 1981/82:165                                                 429

allmän synpunkt hämmar effektiviteten inom näringslivet". Ett i och för sig konkurrensbegränsande samarbete kan i vissa sammanhang tvärtom vara ägnat att öka denna effektivitet. Den svenska detaljhandeln har ett myckel gott internationelll anseende och anses befinna sig i första ledet när del gäller rationalisering och effektivitet. Till inle oväsentlig del beror denna ställning på en väl genomförd samverkan, som gjort det möjligt för mindre och medelstora förelag alt gemensamt tillvarata de fördelar, som i många hänseenden är förenad med stordrift inom varudislributionen.

Den tredje effekten av skadlig konkurrensbegränsning, försvårandet eller hindrandet av annans näringsutövning, ger anledning liU en mer ingående kommentar, närmast avseende problemaliken kring prisdifferen­tiering respektive prisdiskriminering. Förbundet ansluter sig till principen om fri konkurrens men hävdar samtidigt, alt denna måste ske på lika villkor. Såvitt förbundet förstår ligger detta synsätt även i konsumenternas intressen, till vilka enligt Konkurrensulredningens förslag särskild hänsyn skall lagas. Delta intresse tillgodoses bäst genom tävlan mellan ohka företag i samma utgångsläge.

Utveckhngen inom näringslivet har givit upphov liU en mycket differen­tierad siraklur med små, medelstora och myckel stora förelag som befin­ner sig i hård konkurrens sinsemellan. Inle minst är detta fallet inom detaljhandeln.

Del är emellertid ofta möjligt för de största detaljhandelsföretagen att uppnå fördelar i inköpshänseende som inte kommer deras mindre konkur­renter fill del. Dessa ekonomiska inköpsfördelar är inte alltid företagseko­nomiskt motiverade ulan måste ses som en form av maklrabalt. I den mån som sådana fördelar beror av en kostnadsmässigt motiverad prisdifferen­tiering från leverantörens sida - stora engångsleveranser kan exempelvis medföra lägre distributionskostnader - finns givelvis inle anledning till invändningar. Helt annorlunda blir situationen, när ett företag erhåller eller lilllvingar sig maklrabalter eller andra förmåner som inle är baserade på särskilda prestationer. Del är då inle längre fråga om en kostnadsmäs­sigt betingad prisdifferentiering ulan kan vara en prisdiskriminering som riskerar all försvåra de diskriminerade företagens näringsulövning och samtidigt snedvrida konkurrensen med därav följande ogynnsam inverkan på utvecklingen av näringslivet.

Även om många enskilda mindre och medelstora förelag inom detaljhan­deln genom all sammansluta sig i inköpsorganisationer eftersträvat och även lyckats uppnå en viss jämvikt, kan det från samhällsekonomisk synpunkt inle vara rikligt all inle bedöma prisdiskriminering med hänsyn till dess skadliga verkningar och ingripa häremot.

Nu gällande konkurrensbegränsningslag har hittills inle visat sig vara ett effektivt hinder mot prisdiskriminering och alltså inle heller något medel för att främja den konkurrens på lika villkor som man allmänt bekänner sig till. Just nu är ett viktigt ärende rörande sådan diskriminering föremål för

 

Prop. 1981/82:165                                                  430

MD:s prövning, det s. k. Metro-Marabou-fallel. 1 avvaktan på utgången av detta ärende avstår förbundet f. n. från alt ytterligare gå in på här berörda problematik.'

Även Dagligvaruleverantörers förbund (DLF), behandlar bl. a. pris­diskrimineringen. Enligt DLF har framförvarande led (gross- och detalj­handel) i dagligvarabranschen genomgått en snabb omvandling bl. a. bero­ende på 1953 års konkurrenslag. Antalet butiker har kraftigt reducerats och de för industriföretagen relevanta inköpsbeslulen har koncentrerats till "tre kanalföretag" - Dagab, ICA och KF. Integrationen mellan partihan­del och detaljhandel varierar inom de olika blocken, men totalt sett torde enligt DLF:s mening relativt hög grad av samordning mellan parti- och detaljhandel föreligga. Utvecklingen av nya adminslrativa syslem kommer att öka integrationsgraden. En liknande utveckling pågår även i många fackhandelsbranscher. Dagligvarasektorn kommer här att bilda mönster för hur 1980-lalels handel kommer att se ut. "Kanalkoncenlralion" är således ett allmänt fenomen som bör uppmärksammas vid studier av konkurrens. Det bör nämnas att hittills har den nämnda koncentrationen sannolikt haft övervägande positiva effekter samtidigt som den torde ställa samhället inför en rad frågor som har relevans för den vidare behandlingen av betänkandet. Del är naturligt all i en sådan marknadsslraklur pro­blemen kring prisdiskriminering tilldrar sig DLF:s särskilda intresse.

DLF ställer sig positiv tUl alt stora köpare lämnas koslnadsmotiverade rabatter, eftersom de från leverantörernas synpunkt är effektivare som distributörer och kunder. En konkurrens mellan leverantörer på lika vill­kor kan emellertid inle ske när olika icke koslnadsmotiverade rabatter förekommer i stor omfattning. Speciellt gäller att årsbonussystemen sällan är kostnadsmässigt motiverade. En klarläggande analys av årsbonussyste­men inom dagligvarabranschen och hur dessa fungerar, som vi vill hänvisa till, har gjorts av Näringsfrihelsombudsmannen i del s. k. Metro-Marabou­ärendet.

Förhållandena inom dagligvarabranschen innebär inle alt icke helt kosl­nadsmotiverade årsbonussyslem kan ha väsentlig funktion i andra bran­scher, t.ex. när del gäller att uteslänga importkonkurrens. I dagligvaru-branschen torde dock årsbonussystemen och andra icke koslnadsmotive­rade rabatter framför allt ha tiUkommit för att tillmötesgå de stora kunder­nas krav. Delta leder till betydande nackdelar för mindre köpare men också till en tilltagande beroendeställning för leverantörer, särskilt sådana med Sverige som enda marknad.

Utredningen anför i avsnittet om prisdiskriminering att ingripande måste ske genom prövning enligt missbruksprincipen. Vi har också noterat att enligt utredningen "det naturligen vilar på den som behandlar skilda kun­der olika all lägga fram allt del material han menar utgöra stöd för att villkoren är prestationsanpassade. Sker så inle talar detta med styrka för

' MD meddelade den 5 september 1978 beslut i ärendet (19/1978).

 

Prop. 1981/82:165                                                  431

att ett missgynnande föreligger." Vi vill gäma instämma med dessa syn­punkter beträffande prisdiskriminering. Med hänsyn till de speciella för­hållanden som föreligger inom dagligvarabranschen skulle dock ytterligare klarlägganden i denna fråga vara värdefullt.

DLF hemställer därför alt med beaktande av de särskilda synpunkter som har anförts ytterligare klarläggande anvisningar för bedömningen av prisdiskriminering intages i den kommande propositionen om ny konkur­rensbegränsningslag. Härigenom skulle dagligvarubranschens leverantörer få en klarare uppfattning om vad samhället anser rimligt i denna för branschen viktiga fråga.

Utredningen behandlar frågan om prisdifferentiering och maklrabalter på skilda ställen i betänkandet, anför 5/ m.fi. Utredningens bedömning av prisdifferentieringsproblemaliken är att även fortsättningsvis ingripanden måste ske genom en individuell prövning enligt missbruksprincipen. Den­na bedömning delar organisationerna helt. Positivt enligt organisationernas mening är också utredningens avfärdande av en omvänd bevisbörda på ifrågavarande område. Som utredningen framhåller skulle en sådan regel i praktiken innebära delsamma som ett förbud från vilket dispens inte kan meddelas.

Organisationerna delar också utredningens uppfattning all det även i fortsättningen i princip bör ankomma på rättstillämpningen all la ställning till maktrabalterna. Del resonemang som utredningen i denna del för framstår för organisationerna som nyanserat. Del är sålunda värdefullt att utredningen pekar på viklen av all granska rabattens effekter både i leve-rantörsledel och i handelsleden. För näringslivet och särskilt för industrin är det betydelsefullt att prisdifferentiering inle förhindras då möjligheten fortfarande slår öppen för utländska företag alt prisdifferenliera. Del är angelägel all i motiven klart sägs att hinder för svenska leverantörer all tillämpa prisdifferentiering kan medföra en snedvridning av konkurrens-föralsättningarna i förhållande till importen.

SACO/SR och Svenska civilekonomföreningen berör strakluren inom dagligvaruhandeln och dess samband med konkurrensbegränsningslagslifl-ningen. Organisationerna anser att på åtminstone en punkt saknas diskus­sion och ställningstaganden från utredningens sida. Del gäller frågan om maktrelationerna mellan producenter och mellanhänder och konkurrens-begränsningslagsliflningens betydelse för dessa maktrelationer. Den hil-tillsvarande lagen har väsentligt kommit alt stärka många mellanhänders ställning, dels genom braltoprisförbudet, dels genom all de med lagens hjälp kunnat tvinga fram leveranser. När nu den starka koncentrationen inom vikliga delar av handeln lett till att mellanhänderna fåll en i förhållan­de till många producenter myckel stark förhandlingsposition hade det legat nära till hands all diskutera behovet av att stärka sädana fabrikanters ställning så att de får motsvarande möjlighet all tvinga mellanhänderna all distribuera deras varor och kanske också möjlighet all påverka mdlanhän-

 

Prop. 1981/82:165                                                  432

dernas priser och marknadsföring i övrigt. Förmodligen är det så all utredningen anser alt såväl nuvarande regler som de föreslagna kan använ­das för all motverka köpvägran, men ett påpekande av detta kunde ha varit på sin plats. Många angränsade viktiga problemställningar hade då också kunnat las upp till behandling.

Även Motorbranschens riksförbund (MRF) lar upp förhållandel mellan konkurrens- och slraklurfrågor, men med utgångspunkt från MRF:s erfa­renheter av distributionen inom bilhandeln. Del är väsentligt, anför MRF, att man i konkurrensrätten lämnar ett betydande utrymme för selektiva branschstrukturer. Dessa skall givetvis stå under observans från de kon­kurrensvårdande myndigheterna så all eventuellt uppkommande missför­hållanden kan rättas till. Bilbranschens distributionssystem innebär idag i allt väsentligt alt detaljisten har omfattande skyldigheter i relation till sitt distrikt. Någon som helst ensamförsäljningsrätt föreligger icke och kan heller inle upprätthållas med andra styrmedel, exempelvis av ekonomisk art. Den omständigheten alt den svenska bilbranschen gått så relativt oskadad genom de senaste årens påfrestningar i form av lågkonjunktur, oljekris etc. får i avgörande mån tillskrivas den inneboende styrkan i distributionssystemet. TiU bilden hör också att i veterhgen alla länder med marknadsekonomi i huvudsak samma syslem tillämpas.

Klara normer bör uppställas för s.k. koppling i inköpssammanhangen, dvs. bundenhet för detaljisten att vid inköp av önskad vara samtidigt inköpa andra varor som måhända är mindre attraktiva eller gångbara på marknaden. Sådana kombinationsbeslämmdser bör enligt MRF i princip ej tillålas. Även bonus- och kvoleringssyslem kan få mycket snarlika effekter. Del gäller i dessa fall alt mer se till de reella följderna för detaljisten - och därmed även konsumenten — än till formen för huvudle­verantörens reglering.

Distributionssystemets långtgående bindningar för detaljisten till oftast en enda huvudleverantör innebär givelvis belastningar inte minst med tanke på det numera långtgående arbetsgivaransvaret. En konkurrensrätts­ligt viktig fråga blir därför avtalstidens längd för en bildelaljisl. Uppsäg­ningstiden bör icke tillåtas understiga ett år - såvida icke kvalificerat kontraktsbrott föreligger - och kortare avtalstider bör i princip föranleda ingripanden från de konkurrensvårdande myndigheterna. Uppenbart är dock att frågan om uppsägningstidens längd endast är en av många viktiga reformfrågor vad avser ålerförsäljarkonlraklen, men den är enligt MRF:s uppfattning måhända den viktigaste från konkurrenssynpunkt, tillsam­mans med den rätt att upptaga komplelteringsmärken som återförsäljare numera är tillförsäkrade.

Man bör också enligt MRF:s mening i konkurrenslagstiftningen ge ut­rymme för en prövning ej blott av anbuds- eller försäljningskarleller utan i hka hög grad av s. k. inköpskarteller. Samverkan av storkunder till småfö­relag - exempelvis försäkringsbolagen — genom påverkan både på prisni-

 

Prop. 1981/82:165                                                  433

våer och struktur kan ge skadeverkningar inte minst för konsumentintres­set. Kortsiktiga koslnadsvinster kan måhända ibland uppnås genom denna typ av samordnad inköpsverksamhet som ofta förstärks med ett latent hot om uteblivna framtida inköp, men man riskerar samtidigt en försämrad servicestraktur inle minst i mindre tättbefolkade områden om de av in­köpsgruppen "tillåtna" prisnivåerna till dominerande kunder ej är kosl-nadstäckande, något som tyvärr förekommer i bilbranschen. Frågan om inköpskartellerna finns kortfattat berörd i utredningen men den ovan re­dovisade grandsynen bör enligt MRF:s mening komma till klart uttryck i förarbetena till den kommande lagstiftningen.

MRF och bilbranschen i övrigt ser del som en huvuduppgift alt vidmakt­hålla egenföretagandel inom bilhandel och service. Några önskemål all vidareutveckla fabrikant- eller importörsintressen i detaljistledel föreligger inle. De övertaganden eller elableringar som har skett från huvudleveran-lörshåll på senare år har som regel kommit till stånd eftersom privata satsningar inle har kunnat åstadkommas. Visserligen sker en icke obetyd­lig del av nybilsdislribulionen genom huvudleveranlörsägda detaljisten-heter men några konkurrensmässiga skadeverkningar härav synes åtmins­tone hittills inle ha inträtt. Delta bekräftas för övrigt av den i konkurrens­utredningens bilaga presenterade analysen av integralionsulvecklingen inom Volvo-Volvalorseklorn. Del finns emellertid all anledning understry­ka att del torde vara lika väsentligt att värna om den "vertikala" som den horisontella konkurrensen. Bägge är lika vikliga för alt bibehålla ett sunt och utvecklingsbart konkurrensklimal. Del som i den horisontella dimen­sionen blir konkurrens mellan märken, modeller eller generellt sett "alter­nativ", blir i vertikaldimensionen en fråga om konstruktiv inlressebrylning mellan å ena sidan en huvudleverantörs helt berättigade volyminlresse och behov av marknadspenetration och å den andra sidan detaljistens "mark­kontakt", kännedom om kundkretsens önskemål och den lokala konkur­renssituationen samt inle minst omsorgen om de grundläggande lönsam­hetskravet. De långsikliga optimala resultaten torde uppnås när jämvikt råder mellan dessa marknadskrafter inom distributionskedjan. Del är där­för enligt MRF:s uppfattning väsentligt alt konkurrensrätten ger utrymme för en prövning även av vertikala konkurrensförhållanden, även om frågan för närvarande icke har dagsaklualitel, åtminstone ej i bilbranschen.

2.4 Högstpris (2 kap. 2 §)

Några remissinstanser lar upp utredningens förslag all överföra den nuvarande högstprisbestämmdsen i 21 § KBL med vissa ändringar till den nya lagen.

LO tillstyrker utredningsförslaget.

NO anser i likhet med utredningen alt det i konkurrenslagstiftningen bör 28   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  434

finnas möjlighet all ingripa mot för högt pris. Även om nuvarande bestäm­melse - för övrigt i likhet med bestämmelsen om leveransåläggande - inle behövt tillgripas av MD har den dock i många ärenden hos NO varit av stor betydelse. NO anser det inte finns anledning all erinra mot den omformu­lering av paragrafen som föreslås och inle heller mot all regeringen och inte MD skall besluta om överskridande av högslpris.

MD däremot delar inle utredningens - och NO:s - inställning på denna punkt. MD anför: Regleringen innebär i huvudsak alt MD vid oskälig prissättning kan med eget yttrande överlämna ett ärende till regeringen, som kan ålägga näringsidkare alt under viss tid hålla visst högsta pris. Beslutsfunktionen vid prisingripande skall således ligga hos regeringen. I betänkandet anförs att skäl finns för all MD skall ges beslutanderätt beträffande prisingrepp, nämligen det förhållandel all domstolen redan nu är behörig alt genom förhandling söka undanröja skadlig verkan som rör bl. a. prisfrågor. Enligt utredningen talar emellertid mot en beslutanderätt för MD i aktuellt hänseende att beslutanderätten enligt allmänna prisreg­leringslagen primärt tillkommer regeringen, varför - teoretiskt - ingripan­den enligt den lagen skulle kunna komma i viss motsatsställning liU ett av MD med slöd av konkurrensbegränsningslagen givet förordnande om visst högsta pris. MD anser alt utredningens farhågor för alt en konflikt av angivet slag skulle kunna uppstå överdrivna och framhåller alt - för del fall den angivna konfliklsrisken trots allt bör fillmätas betydelse - svårig­heten lätt skulle kunna undanröjas genom all MD:s ålägganden av aktuellt slag förses med liUäggel "försåvitt inte regeringen med slöd av allmänna prisregleringslagen bestämmer annat lägre pris". Enligt MD:s mening bör således beslutanderätten avseende prisingrepp ligga hos domstolen. Här­för talar också den omständigheten alt, för det fall regeringen efler över­lämnande av ett ärende inle delar MD:s uppfattning om alt förutsättningar­na för ett prisingripande föreligger, det konkurrensbegränsande förfaran-del inle kommer all bli föremål för någon åtgärd över huvud tagel trots alt skadlig verkan har konstaterats föreligga. Utredningen har uppmärksam­mat denna komplikation samt anfört alt, om lalan i den aktuella situationen lämnas ulan bifall, del i princip finns möjlighet att pröva frågan på nytt i MD. Så torde emeUertid inte vara fallet enligt den föreslagna lagen. 12 kap. 13 § lagförslaget regleras res judicalaspörsmålel. Där anges att beslut i fråga om förbud eller åläggande inte utgör hinder för alt under vissa betingelser samma fråga prövas på nytt. I det aktuella fallet föreligger emellertid inle något beslut om vare sig förbud eller åläggande. För all MD i den angivna situationen skall kunna pröva frågan på nytt krävs således en komplettering av 2 kap. 13 § i lagförslaget. Del synes emellertid MD vara synneriigen opraktiskt all pröva frågan på nytt i hela dess vidd i ny rättegång; skadlig verkan har ju redan av domstolen konstaterats föreligga. För del fall MD - trots vad som har anförts häremot - inle skulle ges beslutanderätt beträffande prisingripande bör därför enligt domstolens

 

Prop. 1981/82:165                                                  435

uppfattning en regel om ålerförvisning till domstolen för bestämmande av annan åtgärd än förordnande om visst högsta pris införas.

SPK diskuterar högstprisbestämmdsen utifrån andra synpunkter. I sina principiella överväganden om prispoliliken har utredningen diskuterat alt slopa den möjlighet som för närvarande finns i KBL all ge föreskrifter om högsta priser och helt överföra denna funktion till prisregleringslagen, anför SPK. En sådan ordning skulle medföra alt ingripandena på prisområ­det i sin helhet skulle komma all administreras av SPK. Därmed skulle -enligt utredningen - risken elimineras alt NO och SPK samtidigt förhand­lar med ett och samma företag om dess prissättning. Utredningen av­styrker emellertid ett sådant överförande, eftersom del skulle innebära en väsentlig ändring av prisregleringslagens syften och principiella uppbygg­nad.

Utredningen har dock - för all risken för dubbla ingripanden skall elimineras - föratsall att NO — om NO tar upp en prisfråga - självfallet alllid först samråder med SPK. Enligt lagförslaget har MD - i motsats till enligt gällande KBL - icke möjlighet att ge näringsidkare tillstånd alt överskrida av regeringen förordnal högsta pris. - SPK föratsätter att avsikten är, att övervakningen av all regeringsföreskrift om högsta pris åtföljs skall åvila SPK.

Bankinspektionen har i och för sig ingen erinran mot all möjligheterna liU prisingrepp enligt generalklausulen behålls och all beslutanderätten också i fortsättningen skall förbehållas regeringen. Inspektionen granskar fortlöpande prissättningen hos banker och andra, som slår under inspek­tionens tillsyn. I granskningen ingår, påpekar inspektionen, också en be­dömning av prissättningen från konkurrensbegränsningssynpunkter. Pris­frågor på inspektionens område har inle handlagts i den ordning som KBL anvisar, eftersom inspektionen i egenskap av prisövervakande myndighet beträffande banker och andra under inspektionens tillsyn därvid har möj­lighet att påverka prissättningen. Del förefaller inte heller troligt all åtgär­der enligt konkurrensbegränsningslagens syslem i fortsättningen visar sig behövliga inom inspektionens tUlsynsområde, anser inspektionen.

2.5 Dominansparagrafen (2 kap. 3 §)

Flertalet remissinstanser motsätter sig bestämt utredningens förslag att regeringen som en yttersta åtgärd skall kunna besluta om upplösning av ett beslående förelag. Samtliga instanser med näringslivsanknytning lar sålun­da avstånd från förslaget. LO och TCO tillstyrker däremot. Även en del myndigheter såsom MD, NO och SPK tillstyrker förslaget medan andra, t. ex. bankinspektionen, avstyrker eller ifrågasätter behovet av bestäm­melsen.

Kammarrätten i Jönköping anser all nödvändigheten av all införa en så rigorös lagstiftning som föreslås i 2 kap. 3 § kan sältas ifråga. Ingenting i det redovisade utredningsmaterialet tyder på all det nu är påkallat all

 

Prop. 1981/82:165                                                 436

införa en så långtgående regel. Kammarrätten finner antagligt all de möjlig­heter i övrigt som föreslås väl fyller avsedda behov av all kunna ingripa mot skadlig konkurrensbegränsning. Skulle ytterligare behov uppkomma bör de kunna tillgodoses genom särskild lagstiftning.

Bankinspektionen anför: Utredningen föreslår all regeringen på initiativ av marknadsdomstolen skall kunna föreskriva alt ägare avhänder sig före­lag eller rörelse, om skadlig verkan på grund av marknadsdominans före­ligger. Utredningen anser all en bestämmelse härom bör finnas i bered­skap, om en sådan situation skulle uppslå. Enligt inspektionens uppfatt­ning är en sådan bestämmelse alltför långtgående och strider mot hittills i Sverige tUlämpade rättsprinciper. Utredningen har inte närmare berört de konsekvenser på andra områden av näringslivet, som kan bli följden av all en sådan föreskrift meddelas. Inle bara ägare ulan också bl. a. anstäUda, kredhgivare och aktiemarknadens parter berörs. Härtill kommer all en situation av absolut marknadsdominans ytterst sällan torde uppkomma, då den ju bl. a. föratsätter frånvaron av importkonkurrens. Del torde finnas få branscher som åtnjuter ett sådant skydd. Konsumenternas krav och all­männa opinionen är andra faktorer som hindrar uppkomsten av förelag med en marknadsdominans som medför skadlig verkan. En tvångsvis uppdelning av ett företag på flera enheter kan dessutom medföra ökade kostnader och förluster. På grund av del anförda avstyrker inspektionen förslaget i denna del.

Stockholms fondbörs är kritisk till förslaget och anser att utredningen inle har anfört några övertygande motiv för all införa en regel, som ger regeringen möjlighet all på initiativ av MD föreskriva att ägare avhänder sig förelag eller del av förelag. Utredningen har inle pekat på några faktiska förhållanden inom del svenska näringslivet, som skulle motivera en sådan regel. 1 jämförelse med utländska förelag är i regel även myckel stora och dominerande svenska förelag små. Den uppnådda storleken kan enligt fondbörsens mening vara en förutsättning för internationell konkur­renskraft. Som regel bör möjligheten till effektiv importkonkurrens vara tillräcklig för att stävja missbruk av dominerande marknadsslällning.

Utredningen har inle gjort någon närmare undersökning av effekten av jämförbar lagstiftning i USA och Storbritannien och i varje fall inte påvisat positiva effekter av denna lagstiftning i dessa länder. Utredningen har heller inle undersökt de praktiska konsekvenser, som skulle kunna drabba ett företag som uppdelas eller befinner sig under hot om uppdelning. Dessa konsekvenser blir enligt fondbörsens uppfattning företrädesvis av negativ art, och de kan drabba just det som är slyrkepunklerna i ett stort företag, nämligen dess kapacitet för finansiering, forskning eller internationell marknadsföring. Utredningen avser visserligen situationer av så speciell art alt den föreslagna regeln endast kan tänkas bli tillämpad i sällsynta undantagsfaU. Blotta förekomsten av en lagregel av delta slag kan emeller­tid öppna möjligheter till spekulation i den politiska och ekonomiska debal-

 

Prop. 1981/82:165                                             /   437

ten om förestående ingrepp mot ett företag med åtföljande osäkerhet för dess ledning, anställda, kreditgivare m.fl.

Fondbörsen anser alt denna osäkerhet försvårar en rationell kurssätl­ning och motverkar därmed fondbörsens möjligheter all fungera som en effektiv marknadsplats. Den kan dessutom utgöra en hämsko på nyemis-sionsverksamhelen när det gäller såväl aktier som obligationer.

Styrelsen avstyrker på anförda skäl att den föreslagna bestämmelsen intas i en ny lag om konkurrensbegränsning.

MD avvisar inle i och för sig behovet av slrukturingrepp vid marknads­dominerande ställning. MD anför.

Syftet med den föreslagna regeln är all öppna möjlighet för ett undan­röjande av en ofullkomlighet i näringshvets struktur, något som KBL inle ger utrymme för. MD finner på de av utredningen åberopade skälen all en regel som ger möjlighet till strakluringrepp vid marknadsdominerande ställning bör införas i en ny lag på konkurrensområdet. Som utredningen anför kan del med hänsyn till del aktuella stadgandets nära samband med den föreslagna generalklausulen i 2 kap. 1 § inte komma i fråga all MD lämnas utanför prövningen av en sådan konkurrensbergränsning som marknadsdominans kan innebära. Enligt utredningen kan del emellertid inte undvikas att ett beslut om slrukturingrepp har en viss allmänpolitisk anknytning faslän de föratsättningar som krävs för all ett ingrepp skall få göras är konkurrensrältsliga. Detta talar enligt betänkandet för alt beslu­tanderätten ges ål regeringen, varvid avgörande betydelse tillmäts även del förhållandel all utredningen funnit del nödvändigt all regeringen ges beslu­tanderätten vid den företagsförvärvsprövning, som föreslås i lagförslagets 3 kap. MD finner denna utredningens bedömning inte vara bärkraftig. TiU skillnad från vad som gäller enligt den föreslagna regleringen beträffande företagsförvärvsprövning, vilken reglering uppställer ett stort antal olikar-lade bedömningskriterier av delvis inle konkurrensrältslig art vid förvärvs­prövningen, utgör den aktuella regeln ett distinkt, avgränsat konkurrens­spörsmål. Vid tillämpningen av 2 kap. 3 § blir således fråga om en judiddl bedömning ulan den allmänpolitiska anknytning som må föreligga vid företagsförvärvspröyning. Som marknadsdomstolen och hovrätten för Västra Sverige anförde i sina remissyttranden över justitiedepartementets promemoria med förslag till lag om kontroll av förelagsförvärv i vissa fall (Ds Ju 1974:17) kan det ifrågasättas om konkurrensrältsliga bedömningar bör ske i politiska instanser. Då således frågan om slrukturingrepp vid marknadsdominerande ställning är ett entydigt konkurrensrättsligt spörs­mål med nära anknytning till generalklausulen i 2 kap. 1 § bör frågan bli föremål för en judicieU bedömning i rättegångsförfarande vid MD. För denna lösning talar också de komplikationer och otympligheler som upp­slår för det fall regeringen inle skulle finna förutsättningar föreligga att vidta åtgärder enligt den föreslagna regleringen i 2 kap. 3 §.

 

Prop. 1981/82:165                                                  438

Del bör i delta sammanhang påpekas all enligt den föreslagna reglering­en även ålägganden av regeringen enligt 2 kap. 2 och 3§§ skall kunna förenas med en vitessanklion. Delta synes stå i motsatsställning tiU gängse föreställningar om en kategoriskt bjudande kraft i regeringsmaklens befall­ningar samt saknar motsvarighet vid överträdelser av regeringsbeslut en­ligt 21 § tredje stycket KBL och allmänna prisregleringslagen, vilka är straffsanktionerade. Del nu påtalade förhållandel utgör ytterligare ett ex­empel på svårigheten att på ett harmoniskt sätt i den konkurrensrältsliga regleringen inordna en beslutanderätt för regeringsmaklen beträffande konkurrensrältsliga frågor.

Även NO anser del vara väsentligt all möjligheter skapas för förändring av rådande marknadsstruktur om övriga åtgärder mot skadlig verkan har befunnits vara otillräckliga. Mot bakgrund av den fortgående koncentra­tionen inom näringslivet kan en effektiv konkurrenslagstiftning inte und­vara en sådan bestämmelse. Koncentration kan ske genom företagsförvärv eller intern växt. Ingripande måste kunna göras mot varje form av koncen­tration eller marknadsdominans som medför skadlig verkan oavsett upp-komstsältet. 1 lagens 3 kap. föreslås förvärvskontroll. Logiken kräver möjlighet alt ingripa mot samhällsskadlig koncentration även liU följd av ett förelags interna växt. Det bör i sammanhanget framhållas att bestäm­melsen endast skall tillämpas om del är av synnerlig betydelse. Den torde därför komma all användas i ytterst begränsad utsträckning men bör inte saknas i samhällets åtgärdsarsenal.

Till de remissinstanser som inte avvisar förslaget till direkta ingrepp mot marknadsstrukturen hör länsstyrelsen i Stockholms län (majoriteten) som anför att förslaget är av mycket stor betydelse för samhällets möjligheter att ingripa mot koncenlrationslendenser i näringslivet, något som enligt länsstyrelsens mening är angeläget i synnerhet när del gäller utländska multinationella företag. Länsstyrelsen säger uttryckligen sig biträda utred­ningens förslag.

MinorUeten inom länsstyrelsen konstaterar däremot all förslaget inne­bär all själva ägarstrukturen angrips och all den föreslagna regleringen kan komma all medföra stora ingrepp i näringsfriheten. Minoriteten menar all den föreslagna författningsregleringen måste kunna grundas på ett faktiskt konstaterat missbrak. Del förhållandet all utredningen förutsätter all ett ingripande kommer till stånd rent undanlagsvis föranleder ej någon ändring av denna bedömning. Utredningen har inle enligt minoriteten påvisat att ett behov av lagstiftning föreligger enligt ovan uppställt krav ulan har i stället fört ett på teoretiska synpunkter grandat resonemang. Effekterna av den föreslagna regleringen är vidare ytterligt svårbedömbara.

På grund av del anförda finner länsstyrelsens minoritet all det inte är möjligt att la ställning till utredningens förslag utan föreslår i stället att empiriska studier företas av olika marknader - på liknande sätt som utredningen har gjort i fråga om effekterna av företagsförvärv (SOU

 

Prop. 1981/82:165                                                  439

1977:51) - i syfte att söka utröna huruvida del kan anses påkallat med en sådan lagstiftning som den nu föreslagna.

Länsstyrelsen i Kronobergs län (majoriteten), som anser att utredning­ens förslag inte kan läggas till grand för lagstiftning och därför inle vill gå in i någon närmare bedömning, uttalar dock alt länsstyrelsen lar helt avstånd från förslaget om ingrepp mot ägarstrukturen vid dominerande ställning på marknaden. Minoriteten inom länsstyrelsen delar inle majoritetens inställ­ning men betonar alt det föratsätts att slrakturingripanden endast kommer i fråga i undantagsfall.

SPK hänvisar tiU all del redan enligt nuvarande KBL (21 §) finns möjlig­het tUl prisingrepp. Denna möjlighet har dock under lagens giltighetstid inte utnyttjats. En utvidgning av kontrollmöjligheterna att även omfatta strakluringrepp är därför måhända inte påkallat. Om emellertid sådana ingrepp betraktas som en nödfallsutväg torde enligt SPK:s uppfattning någon invändning mot den föreslagna lagsliftningsändringen inte behöva göras.

SIND lar uttryckligen stäUning mot förslaget och menar att del innebär eti aUlför långtgående ingrepp mot en befintiig ägarstraklur. SIND ansluter sig till en av konkurrensutredningsledamölernas reservation mot förslaget om strakluringrepp.

Också KK är negativt inställt mot förslaget. KK anser att utredningen inle har påvisat att del i Sverige har förekommh sådant missbruk av dominerande ställning som inle har kunnat avhjälpas med normala meto­der. KK konstaterar därför "alt en bestämmelse på detta område i allmän­het skulle få karaktär av undantagsregel". Såvitt KK kan bedöma synes del ändå finnas risk för att blotta närvaron av en sådan lag minskar förelagens motivation att investera och expandera i Sverige. Vidare kan anföras att om företagsuppdelning åläggs finns stor risk för all del tillska­pas förelag som på sikt kräver kostsamma åtgärder från samhällets sida för att överleva. Med hänvisning till detta avstyrker KK förslaget om slruktur­ingrepp. När det gäller utredningens betoning av viklen av konkurrens från utländska näringsidkare för alt effektiv konkurrens skall råda på en så liten marknad som den svenska och framför allt missbruk av dominerande marknadsslällning undvikas anser KK del vara av vikt alt understryka all detta kan åstadkommas endast under förutsättning all fri handel och fri import upprätthålls.

Å'OV ställer sig tveksamt till den av utredningen föreslagna möjligheten att ingripa mot företag som fåll en dominerande ställning på marknaden (2 kap. 3 §). För närvarande gäller alt KBL inte kan nyttjas för att dela upp företag och företagsgrupper. Endast missbrak av dominerande ställning kan angripas enligt 5§ i den nu gällande lagen. Del kan visseriigen synas vara en brist all KBL inle kan användas för alt komma till rätta med dominerande företag som bedriver en marknadspolitik som är otillbörlig från aUmän synpunkt anför KOV. Men utredningen har inle analyserat

 

Prop. 1981/82:165                                                  440

frågan om marknadsdominans utifrån andra utgångspunkter än värdet i sig av konkurrens. Del saknas helt en diskussion av de konsumenlpoliliska aspekter som kan anläggas och de möjligheter som finns att med konsu­menlpoliliska medel såsom varuprovningar, information, riktlinjer, pris­övervakning och tillämpning av marknadsförings- och avlalsvillkorsla-garna tillvarata konsumenternas intressen i en situation med marknadsdo­minans. Enligt KOV:s uppfattning kan inle heUer slutsatser med avseende på förhållandena i Sverige dras av förhållandena i USA och den lag som finns där. I Sverige föreligger en avsevärt annorlunda marknad och svens­ka företag utsätts ofta för hård konkurrens från betydligt större utländska förelag. För att klara denna konkurrens fordras enheter som är tillräckligt stora för all kunna göra sig gällande med de fördelar stordriften erbjuder.

De fall av missbruk av dominerande ställning som en konkurrensrältslig bedömning kan komma fram liU torde enligt KOV:s mening i allt väsentligt kunna angripas med slöd av den föreslagna nya generalklausulen som ger möjlighet alt förbjuda näringsidkaren att tiUämpa visst avlal eller avtalsvill­kor eller annat konkurrensbegränsande förfarande eller ålägga näringsid­karen all tillhandahålla annan näringsidkare viss vara, tjänst eller annan nyttighet på viUkor som motsvarar vad han erbjuder andra näringsidkare. Domstolen har dessutom enligt förslaget (2 kap. 2§) möjligheten all hos regeringen begära att regeringen ålägger näringsidkaren alt under viss lid ej överskrida visst högsta pris.

Frågan om upplösning av dominerande förelag väcker enligt KOV:s uppfattning många problem som inle tillräckligt har belysts i utredningens betänkande, exempelvis hur de anställdas intressen skall tillvaratas. Vis­serligen skall bestämmelsen enligt utredningen tillämpas såsom absolut undanlag som yttersta medel för all återappta en fri konkurrens. Mot detta kan anföras all en lag inle bör belastas med regler som med all sannolikhet inle kommer att tillämpas eller som vid tillämpning för med sig avsevärda problem.

Näringslivets organisationer är - som tidigare har nämnts - i allmänhet starkt kritiska mot förslaget om ingrepp mot marknadsdominans.

Handelskamrarna anför alt vad beträffar förelagsuppdelning anser kam­rarna alt utredningens resonemang helt måste underkännas. De effekter en faktiskt tillämpning av regler om förelagsuppdelning skulle få torde bli orimliga. Beaktas härutöver sådana reglers retroaktiva verkan, de förhål­landen som svenska förelag arbetar under och vad som anförts i reserva­tionen i denna fråga av ledamoten Knut Wachtmeister förefaller del uppen­bart all utredningens förslag härutinnan inte bör bli föremål för lagstift­ning.

Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget av följande skäl.

Möjligheter för samhällel all bryta upp ett existerande förelag har hittills - i vidare mening - endast tillämpats i USA. Erfarenheterna härifrån ger enligt samfundels mening inle anledning all införa motsvarande möjlighe-

 

Prop. 1981/82:165                                                 441

ler i Sverige. Tvärtom vittnar erfarenheterna från USA om alt betydande svårigheter föreligger att bryta sönder redan existerande företag. 1 Sverige torde del enligt samfundels mening vara i praktiken omöjligt att utan betydande negativa ekonomiska och samhälleliga konsekvenser dela upp ett existerande förelag, som har uppkommit genom t. ex. rationaliserings-åtgärder. Samfundet är i princip mot all del i lagstiftningen införs regler som i praktiken inle kan tillämpas.

Del enda skälet för all införa möjlighet alt ingripa mot förelag som är marknadsdominerande vore enligt samfundels mening om man därigenom ville hindra kringgående av förbud enligt 3 kap. Denna fråga regleras emellertid klart genom bestämmelserna i 3 kap. 5 §.

Näringslivels organisationer är - som tidigare har nämnts - i allmänhet starkt kritiska mot förslaget om ingrepp mot marknadsdominans.

SI m.fi. riktar "synnerligen allvarlig kritik" mot förslaget om uppdel­ning. Någon motsvarighet till den föreslagna regeln finns inle i gällande rätt och heller inte i med Sveriges jämförbara industriländer, anför organisatio­nerna. Regeln ingriper djupt i beslående rättsförhållanden. Såväl samhälls­ekonomiska aspekter som rättssäkerhetsskäl fordrar prövning av en sådan regel innan den införs. Organisationerna uppfattar härvid inle utredningens resonemang som "seriöst underbyggt". Utredningen för enligt deras me­ning huvudsakligen ett konkurrensteoretiskt resonemang ulan egentlig an­knytning till faktiska förhållanden i Sverige. En uppdelningsregel kan ha sin plats i rättsordningar som täcker myckel stora marknader för all bryta upp de största monopolen men även där ha tveksamma effekter. För svensk del saknas med hänsyn till landels storlek och vår öppenhet mot omväriden anledning att införa en sådan regel. Utredningen har heller inle funnit några på praktiska svenska erfarenheter grundade skäl för sitt lag­förslag. Då nyetableringssakkunniga behandlade frågan fann de sakkun­niga del uteslutet alt för vårt lands förhållanden tillämpa ett uppdelnings­förfarande sådant som i USA (SOU 1951:27 s. 523). Med hänsyn tiU näringslivets internationella erfarenheter framstår delningsregeln som di­rekt skadlig för svensk industris utveckling och måste därför enligt organi­sationernas uppfattning bestämt avstyrkas.

Även LRF anser förslaget att "dela upp" förelag helt onödigt och kan dessutom medföra skadliga effekter. Denna USA-inspirerade idé skjuter långt över målet. All "dela upp" ett förelag innebär myckel stora svårig­heter. De negativa ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna är bety­dande och svåröverskådliga. Bestämmelsen är också unik och saknas i jämförbara länder. Några konstaterade missbruk i Sverige redovisas inte. Tillräckliga erfarenheter i MD rörande missbruk av dominerande ställning på marknaden saknas.

Del förefaller, anför LRF, som om utredningen av rent principiella skäl vill ha en möjlighet för regeringen alt ingripa på föreslaget sätt. Nyetabie-ringssakunniga fann del dock på sin lid "uteslutet" all Sverige tillämpar

 

Prop. 1981/82:165                                                  442

"sönderddning i mindre, med varandra konkurrerande enheter" (SOU 1951:27 s. 523). LRF ansluter sig liU denna bedömning. Utvecklingen har inte vederlagt uttalandet.

Också KF avstyrker förslaget. Enligt KF: s uppfattning har inte utred­ningen visat att det finns något behov av en sådan i svensk rätt unik bestämmelse, som kan få svåröverskådliga samhällsekonomiska konse­kvenser.

Även om åtgärd om ingrepp i vissa fall mot ägarstrukturen vid domine­rande ställning på marknaden enligt förslaget skall kunna ske endast i sällsynta undanlagsfall kan säger sig Svensk industriförening icke kunna tillstyrka förslaget. Genomförandet av ett sådant förslag skulle nämligen enligt föreningens mening innebära ett alltför långtgående ingrepp i den privata ekonomiska integriteten. Vidare skulle del i sådana fall säkerligen bli myckel svårt alt finna köpare som vore villiga all eriägga en skälig köpeskilling. Föreningen avstyrker således bestämt detta förslag.

Oberoende av om förslaget skall betraktas som en utvidgning av den gällande generalklausulens tillämpningsområde eller enbart som ett klar­läggande av all ingripanden kan ske även mot sådana former av konkur­rensbegränsningar förefaller tillägget väl motiverat anser däremot SACO/ SR och Svenska civilekonomföreningen. Självfallet bör emellertid reglerna kunna komma till användning endast när subslitutskonkurrensen är obe-fintiig eller helt otillfredsställande.

En klar utvidgning av hittillsvarande möjligheter till ingripande förefaller vara den möjlighet som regeringen enligt förslaget ges alt genom krav på förändringar av ägarförhållanden motverka effekterna av att någon har en dominerande ställning på en marknad. Del är svårt alt bedöma om sådana åtgärder verkligen kan leda till en effektivare konkurrens. Varje ingripande med slöd av de nya reglerna måste därför föregås av ingående analyser av de möjliga effekterna. Om så blir fallet kan del föreslagna stadgandet enligt föreningarnas uppfattning bli ett värdefullt slöd för ingripande i enstaka fall.

Odelat positiv till ifrågavarande förslag är LO, som framhåller all del finns ett stort antal länkbara situationer där en dominerande ställning påverkar prisbildningen ofördelaktigt. Även nackdelar i övrigt kan uppstå för allmänheten och andra näringsutövare. LO delar utredningens uppfatt­ning all delta är en allvarlig brist att ingripande inle kan göras i fall där dominerande ställning för ett förelag medför utebliven rationalisering eller serviceförbättring. Visseriigen föreslår utredningen ett särskilt kapitel i konkurrensbegränsningslagen om kontroU av förelagsförvärv, där ytterli­gare företagskoncenlration skall prövas mot bakgrund av just risken för sädana nackdelar för konsumenter och näringsliv. Men om dominerande ställning uppstått ulan förelags värv skulle motsvarande regler saknas. LO instämmer i utredningens förslag all MD skall behandla och bedöma fall av skadlig verkan på grand av dominerande marknadsslällning för all över-

 

Prop. 1981/82:165                                                 443

lämna dem till beslut i regeringen. Regeringen ges möjlighet alt ålägga ett förelag försäljning av aktier, andelar, rörelse eller del av rörelse. Regering­en kan också i sädana fall göra åläggande beträffande förelagets beteende utan alt viss förelagsuppdelning förutsätts ske. Denna komplettering i förhållande till de föreslagna reglerna om prövning av lagen om förelags­förvärv anser LO vara angelägen.

Sveriges köpmannaförbund lar inle direkt ställning till förslaget om åtgärder mot marknadsdominans. Risken för att förelag inom detaljhan­deln kan få ett sådant inflytande torde vara förhållandevis ringa. Detaljhan­deln är uppspaltad på ett relativt stort antal enheter, vilket visserligen har minskal men som alltjämt synes vara tillräckligt stort och ha en sådan differentiering av strukturen, all man kan räkna med en fortsatt aktiv konkurrens. Härför krävs dock enligt köpmannaförbundels uppfattning uppfyllandet av tvä föratsättningar, som visserligen inte åstadkommes genom konkurrenslagstiftning, utan snarare är belägg för all denna behö­ver kompletteras av andra åtgärder som är vikliga för att bevara konkur­rensen.

Den första av dessa förulsätlningar hör ihop med del kommunala infly­tandet på detaljhandelns utveckling. Delta inflytande utövas framför allt genom del s. k. kommunala planmonopolet. 1 sitt för en lid sedan avgivna belänkandet "Samhället och distributionen" (SOU 1975:69) rekommende­rade dislribulionsulredningen kommunerna alt därutöver utarbeta särskil­da försörjningsplaner med sikte på att tillgodose konsumenternas intressen av ett lämpligt uppbyggt buiiksnäl. I anslutning härtill bör det enligt för­bundels mening vara möjligt all förhindra dominerande ställning inom den lokala detaljhandeln.

Den andra förutsättningen har samband med detaljhandelns finansie­ringsproblem. Genom att bereda mindre och medelstora frislående detalj­handelsförelag med möjlighet att göra effektiva insatser inom varudislribu­tionen bättre finansieringsvillkor kan, anser köpmannaförbundet, konkur­rens på ett positivt sätt främjas. Dislribulionsulredningen har varit inne på den linjen och ansett del lämpligt att överväga statligt slöd ål de finansie­ringsinstitut som finns för detaljhandeln och som har till uppgift att främja fortbeståndet och tillkomsten av fristående detaljhandelsföretag, påpekar förbundet. Dessa institut har endast begränsade resurser till sill förfogan­de. Ett statligt stöd skulle ha varit värdefullt och utgöra en direkt konkur­rens- och utvecklingsfrämjande åtgärd. Det behöver knappast framhållas alt ett finansieringsstöd till mindre och medelstora företag skulle vara mindre riskabelt och väsentligt mindre kostnadskrävande än de ekonomis­ka stödåtgärder som den senaste tiden har vidtagits till förmån för andra näringsgrenar.

Även om risken för dominerande förelag eller förelagsgrupper inom detaljhandeln kan bedömas vara ringa och med här skisserade åtgärder kan motverkas, så kan man inle bortse från att dominerande ställning inom

 

Prop. 1981/82:165                                                               444

leveranlörsleden kan på ett mindre gynnsamt sätt påverka efterföljande led i distributionskedjan, exempelvis genom prisdiskriminering. Även detta är enligt köpmannaförbundet ett skäl all uppmärksamma sådan konkurrens­begränsning.

2.6 Övriga frågor

I anslutning till anbudskartellförbudet har flera remissinstanser tagit upp frågor rörande offentlig upphandling och utredningens behandling av dessa frågor. Riksrevisionsverket (RRV) anför att i betänkandet anges (s. 205) alt det vid statlig anbudsinfordran skall införas annons i Tidning för leveranser till staten och, i den mån del gagnar annonseringens syfte, i en eller flera andra tidningar. RRV vill med anledning härav påpeka att regeln i 9 § upphandlingskungörelsen (1973:600) innebär alt anbud skall infordras genom annonsering eller skrivelser. Anbudsinfordran genom annonsering är sålunda inte obligatorisk.

Utredningen berör samordningen av den offentliga upphandlingen och vilka konsekvenser denna kan medföra på kort och lång sikt. Som utred­ningen nämner har regeringen år 1973 fastställt riktlinjer för den offentliga upphandlingen. Därvid har man bl. a. uttalat sig för en ökad samordning av denna upphandling.

Inom ramen för sin inslruktionsenliga skyldighet att verka för en sam­ordning av den statiiga upphandlingen har RRV bl. a. utarbetat en rapport i ämnet (Statens inköpssamordning - utvärdering och förslag, 1976-06-18, dnr 1975:1036). 1 rapporten understryks del väsentliga i att de ansvariga myndigheterna vid utbyggandet av den statliga inköpssamordningen lar hänsyn till risken för icke önskvärda marknadseffekter.

Efler att ha inhämtat synpunkter på rapporten från ett antal myndighe­ter, däribland näringsfrihetsombundsmannen (NO), samt vissa av närings­livets organisationer, har RRV i skrivelse till regeringen 1977-06-13 redovi­sat hur verket avser alt bedriva del fortsatta arbetet med den statliga inköpssamordningen. Regeringen har genom beslut den 12 januari 1978 (dnr 1976:849) uppdragit åt RRV all verka för all s. k. funktionsansvariga myndigheter finns i enlighet med de av verket föreslagna riktlinjerna.

1 skrivelse till berörda statliga myndigheter den 7 juni 1978 har RRV redovisat hur del fortsalla arbetet med den statliga inköpssamordningen bör bedrivas. Verket har därvid bl. a. framhållit all de funklionsansvariga myndigheterna vid utformningen av den statliga inköpssamordningen bör beakta all denna inle får negativa effekter för konkurrensen på marknaden saml all det vid risk för monopolisering i vissa fall kan vara lämpligt att utnyttja flera leverantörer.

Åtgärder har sålunda vidtagits för all förhindra alt den statliga inköps­samordningen skall leda till en icke önskvärd koncentration inom näringsli­vet. 1 detta sammanhang kan del också förtjäna påpekas alt den statliga

 

Prop. 1981/82:165                                                  445

inköpssamordningen uppgår till i rant tal 700 milj. kr., en siffra som bör sältas i relation till en total statlig upphandling på drygt 15 miljarder kr. Inköpssamordningen är sålunda alltjämt av relativt begränsad betydelse på del statliga området.

Till RRV är knuten en rådgivande delegation för upphandlingsfrågor. Enligt regeringens beslut den 29 juni 1973 har denna delegation bl. a. till uppgift all verka för inköpssamordning.mellan staten ock kommunerna. Försöken all få till stånd en ökad samordning inom hela den offentliga sektorn har emellertid hittills inte lett till några nämnvärda praktiska resul­tat.

Utredningen tar särskilt upp de mindre och medelstora förelagens möj­ligheter all göra sig gällande inom den offentliga upphandlingen. Hithöran­de frågor har RRV behandlat i en rapport (Statliga myndigheters upphand-Ung från mindre och medelstora förelag - problem, restriktioner och möjligheter, dnr 1976:80).

Sammanfattningsvis sägs del i rapporten all de mindre och medelstora förelagen torde kunna fylla viktiga funktioner främst som underleverantö­rer och som leverantörer av specialkonstruklioner saml som förmedlare av olika tjänster åt stafiiga konsumenter. Flera ekonomiska och teknologiska faktorer gör all dessa förelags möjligheter att direkt anlitas som leverantö­rer torde ha minskal. En av de faktorer som nämns i rapporten är ten­denser mot upphandling av allt större och mer integrerade systemlös­ningar. Vidare pekas på att myndigheternas interna upphandlingshand­läggning kan medföra vissa risker för ett alltför snävt urval av anbudsgi­vare, något som i särskilt hög grad drabbar mindre och medelstora företag. I rapporten sägs all man fortlöpande bör beakta skilda konkurrenseffekter av olika former av systemupphandling och av olika bedömningar om vad som är affärsmässig upphandling på kort resp. lång sikt.

Möjligheterna all avsevärt öka den statliga upphandlingen från mindre och medelstora förelag bedömer emellertid RRV som begränsade. Vissa åtgärder anses dock vara möjliga att vidta inom ramen för gällande upphandlingskungörelse, nämligen:

-     förbättrad information om vad statliga myndigheter upphandlar och när upphandlingen genomförs under året

-     utbildning om bl. a. de regler som gäller för den statliga upphandUngen och i samband därmed konlaktkonferenser mellan inköpspersonal från statliga myndigheter och representanter för mindre och medelstora före­tag

-     försöksverksamhet i syfte att utvidga myndigheternas traditionella an-budsgivarkrelsar.

RRV har den 29 juni 1977 överlämnat rapporten till slatens industriverk för att detta närmare skall pröva de föreslagna åtgärderna.

Vad beträffar utredningens påpekande om alt del bör vara möjligt att dela upp ett upphandlingsärende vill RRV endast framhålla att detta enligt

 

Prop. 1981/82:165                                                  446

upphandlingskungörelsen föratsätter att del ekonomiska utfallet för staten inte påverkas i negaliv riktning. Om det undanlagsvis blir fråga om alt göra avsteg från affärsmässighelsprincipen, är detta en fråga som, enligt vad departementschefen uttalat i prop. 1973:73, skall avgöras av regeringen och inte av den enskilda myndigheten.

De länsvisa företagarföreningarna avlöstes den 1 juli 1978 av speciella utvecklingsfonder. Dessa torde komma att överta företagarföreningarnas uppgift all stödja de mindre och medelstora förelagen, t. ex. i samband med offentlig upphandling. Enligt RRV:s uppfattning är del angeläget all dessa förelag genom utvecklingsfondernas försorg blir informerade om denna möjlighet att få hjälp vid exempelvis offertgivning till statliga och kommunala myndigheter.

Företagarföreningarnas förbund, som påpekar all företagareförening­ens uppgifter från och med 1 juli 1978 har överförts på de nybildade regionala utvecklingsfonderna, belyser fondernas uppgifter i anslutning till offentlig upphandling och anför.

Utvecklingsfondernas uppgift är alt fungera som serviceorgan till mindre och medelstora företag i frågan om offentlig upphandling. Deras ingående kännedom om länens näringsliv och personliga kontakter med särskilt mindre och medelstor industri gör dem väl lämpade att fullgöra konsult-uppgifter i sådana upphandlingsfrågor.

Förbundet har tidigare i olika sammanhang pekat på konsekvenserna av den sekretess som påbjuds vid offertgivningen. Upphandlingskungörelsens krav på sekretess omöjliggör många gånger en aktiv insats från företagare­föreningarnas/utvecklingsfondernas sida. Den offentliga upphandlaren får enligt upphandlingskungörelsen för närvarande inle meddela företagarför­eningen vUka förelag som har erhållit offertförfrågan. Därigenom finns inga möjligheter att aktivt kunna bistå med service i form av hjälp med upprättande av offerthandlingar eller liknande, varigenom en del av propo­sitionens ursprungliga syfte omintetgörs. Del är överhuvudtaget ett rimligt antagande all den mindre och medelstora industrin i allmänhet hamnar i underläge i förhållande till de stora företagen när del gäller offentlig upp­handling.

Företagareföreningarnas förbund anser all ovannämnda problemalik faller väl inom de ramar som förslaget till ny konkurrensbegränsningslag lämnar. Del är, enligt förbundets uppfattning, nödvändigt att bestämmel­serna ändras så all del blir möjligt för en upphandlande myndighet all jämsides med offertfrågan till små företag skicka en kopia på denna förfrå­gan till länels utvecklingsfond eller på annat sätt bistå.

Svenska kommimförbundet och landstingsförbundet anför i huvudsakli­gen likalydande yttranden följande.

I ett särskilt avsnitt av betänkandet behandlar utredningen den offentliga upphandlingens betydelse från konkurrenssynpunkt. Utredningen uppe­håller sig särskUt vid ambitionen från de upphandlade myndigheternas sida

 

Prop. 1981/82:165                                                 447

all åstadkomma en samordning av upphandlingsverksamhelen och de pro­blem detta kan innebära för de mindre och medelstora förelagen. 1 sam­band därmed påpekar utredningen alt en samordning på lång sikt kan leda till en koncentration i näringslivet genom all mindre och medelstora före­tag inte kan hävda sig som leverantörer, och all detta i sin lur kan leda till alt konkurrensen minskar eller, om ett monopol uppslår, helt upphör. Enligt utredningens mening bör de mindre och medelstora förelagens ställning i den offentliga upphandlingen stärkas bl. a. genom all statliga och kommunala beställare påverkas

att ta in anbud från flera leverantörer,

att där det är möjligt utforma enskilda upphandlingsärenden på ett sådant sätt all även mindre och medelstora förelag kan delta i upphandling­en.

Såsom exempel pä lämplig åtgärd nämner utredningen möjligheten att dela upp ett upphandlingsärende på flera mindre delar.

Enligt upphandlingskungörelsen är statliga myndigheter skyldiga all vid sin upphandling iaktta affärsmässighet. Del övervägande antalet kom­muner tiUämpar för närvarande det av Kommunförbundet rekommendera­de normalreglemenlel för kommunal upphandling. Till skillnad från ett statligt upphandlingsbeslul kan ett kommunall beslut i ett upphandlings­ärende överklagas. Prejudikat från regeringsrätten visar att kommun som inte strikt följer principerna i upphandlingsreglementel riskerar all få sina upphandlingsbeslul upphävda. Mot bakgrund av gällande föreskrifter för statlig och kommunal upphandling måste därför konstateras, alt det i samband med upphandlandet inle finns några möjligheter all tillgodose de mindre och medelstora förelagens intresse om förfarandet strider emot kravet på affärsmässighet. En speciell fråga är i vad mån ett långsiktigt perspektiv på upphandhngsverksamheten kan motivera all de mindre och medelstora företagens behov tillmäles särskild vikt vid anbudsprövningen. Normah sker bedömningen av affärsmässigheten i varje upphandlingsären­de för sig och varken nuvarande upphandlingsregler eller förarbetena till dessa anvisar något alternativt betraktelsesätt. Möjligheterna all med nu­varande föreskrifter ge utrymme även för ett mera långsiktigt perspektiv framstår därför såsom mycket begränsade. En ändring av bestämmelserna på denna punkt kanske kan tänkas tillgodose de önskemål frän mindre och medelstora förelag som diskuterats i belänkandet men skulle med all sannolikhet medföra nya och myckel svårbemästrade problem i stället. Vad som är affärsmässigt eller inle, sett i ett långsiktigt perspektiv, torde bli ytterst svårt all bedöma objektivt.

RRV har sammanställt en den 29 juni 1977 dagtecknad rapport om statliga myndigheters upphandling från mindre och medelstora förelag och har i missivskrivelse till slatens industriverk framhållit all möjligheterna all mera väsentligt öka den statliga upphandlingen från mindre och medel­stora förelag förefaller vara begränsade. Analysen visar alt dessa företags möjligheter att öka sina leveranser till staten främst hänför sig till två

 

Prop. 1981/82:165                                                  448

områden. För del första har de en konkurrensfördel i fråga om produkter av beställningskaraktär framställda i korta serier. För del andra kan de fylla en roll som underleverantör till större leverantörer åt staten. De åtgärder som RRV bedömer möjliga alt vidtaga inom ramen för gällande upphandlingskungörelse avser främst

-     förbättrad information om vad statliga myndigheter upphandlar och när upphandlingen genomförs under året

-     utbildning om bl. a. de regler som gäller för den statliga upphandlingen och i samband därmed konlaktkonferenser mellan inköpspersonal från statliga myndigheter och representanter för mindre och medelstora före­tag

-     försöksverksamhet i syfte all utvidga myndigheternas traditionella an-budsgivarekrelsar.

Den kommunala upphandlingen gäller ofta mindre kvantiteter än den statliga, vilket i och för sig borde innebära speciella möjligheter för de mindre och medelstora förelagen att konkurrera. Trots delta föreligger enligt styrelsens bedömning anledning även för kommunerna all överväga vilka åtgärder som är länkbara då del gäller alt tillgodose ifrågavarande förelags anspråk på tillfällen all konkurrera om de kommunala beställning­arna. De av RRV förordade åtgärderna förefaller styrelsen böra kunna ifrågakomma även inom den kommunala sektorn.

Hitintills har strävandena att stödja de mindre och medelstora förelagen organiserats via företagarföreningarna. Dessa avlöstes den 1 juli 1978 av speciella utvecklingsfonder och del förefaller självklart all dessa fonder skall överta denna funktion från företagarföreningarna. 1 många fall lär del vara så alt förelagen inte känner till sina möjligheter att få hjälp av förela-gartöreningarna och delta förhållande kan sannolikt bedömas råda även då del gäller utvecklingsfonderna. En möjlighet alt söka råda bot på detta vore kanske all de offentliga beställarna helt rutinmässigt i anbudsförfråg­ningarna påminner om att anbudsgivare vid behov kan få hjälp från utveck­lingsfonden i länet. En uppmaning till myndigheterna att förfara på det sättet skulle kunna inlagas i anvisningarna till upphandlingskungördsen och upphandlingsreglementel.

LRF har tagit upp till särbehandling området jordbrukspolitik och konkurrensbegränsningar. LRF anför.

Såsom framhålles i 1977 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jord­brukspolitiken (prop. 1977/78:19) har i Sverige samhällel genom en aktiv och målmedveten reformpolitik sökt åstadkomma en rättvis fördelning av välståndet. Denna välfärdspolitik bygger på solidaritet mellan människor­na och har en stark förankring hos del svenska folkel. Med hänsyn till bl. a. förhållandena på den internationella marknaden förutsätter detta all jord­bruket erhåller ett prisstöd. Den prisreglerande verksamheten blir därige­nom ett viktigt led i jordbrukspolitiken. Mot denna bakgrund bör ett huvudsyfte med jordbrukspolitiken vara att tillförsäkra dem som är syssel-

 

Prop. 1981/82:165                                                  449

satta inom jordbruket i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Detta syfte bör särskilt beaktas vid prissättningen på jordbruksprodukterna.

Prisstödet till jordbruket bör liksom hittills främst ges i form av gräns­skydd, vid behov kompletterat med marknadsreglerande åtgärder, främst lagring och export av överskoll.

Slatens jordbruksnämnd bär del övergripande ansvaret för all den med prispoliliken avsedda prisnivån skall kunna upprätthållas. Marknadsreg­leringarna handhas emellertid samtidigt av fristående regleringsföreningar. Dessa föreningar har alt i sin verksamhet följa av regeringen fastställda stadgar och av jordbruksnämnden utfärdade direktiv.

Under KBLs första lid gjordes, som utredningen redovisar (sid. 138-140) särskUda bedömningar föranledda av jordbruksregleringen. Dessa innebar alt i den män lanlbrukskooperalionen arbetade enligt riktlinjer som erhållit statsmakternas slöd var KBL ej tillämplig. Undantaget kom dock ej till uttryck i lagtexten.

1 1960 årsjordbruksulrednings belänkande (SOU 1966:30-31) framhölls i fråga om sambandet mellan marknadsregleringarna och näringsfriheten angelägenheten av all dessa regleringar utformades sä, att varje tvivel var uteslutet huruvida en viss privat reglering (t. ex. områdesindelning genom­förd av förelag tillhörande jordbrukels ekonomiska föreningsrörelse) var en omedelbar följd av en statlig reglering och därmed i princip undantagen från KBL. För att åstadkomma detta borde enligt utredningen alla statliga marknadsregleringar göras så fullständiga saml ges en sådan utformning och tUlämpning, all syftet med prissättningen för varje enskild produkt kunde genomföras ulan alt detta förutsatte särskild medverkan i regle­ringsverksamheten eller kompletterande regleringar från föreningsrörel­sens sida.

I prop. 1967:95 om ny jordbrukspolitik, som antogs av riksdagen, an­gavs som angelägel att man inom jordbrukssektorn så långt möjligt tilläm­pade samma principer i fråga om konkurrens som för näringslivet i övrigt. Det borde åvila statlig myndighet (närmast jordbruksnämnden) eller regle­ringsföreningarna att handha marknadsregleringarna, vilket innebar alt föreningsrörelsen borde befrias från åligganden av detta slag. Visst undan­lag skulle dock övergångsvis gälla för mejeriorganisationen, närmast den områdesindelning som ansågs behövlig för mjölkregleringen. Efler denna ytteriigare koncentration till regleringsföreningarna torde enligt riksdags­beslutet i allmänhet inle andra marknadsreglerande åtgärder erfordras än dem som åvilade jordbruksnämnden eller regleringsföreningarna.

LRF noterar all utredningen inte redovisar 1967 års riksdagsbeslut och ej heller den senaste jordbraksutredningens belänkande (SOU 1977: 17).

I prop. 1977/78:19 om "Nya riktlinjer för jordbrukspolitiken m.m." uttalade departementschefen, all han i likhet med 1972 års jordbraksutred-ning ansåg all de på producentkooperaliv grand uppbyggda mejeri- och 29   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  450

slakteriföreningarna ger effektivitetsfördelar. Den ägare- och företags­struktur som råder har bl. a. möjliggjort anläggningar av stora produktions­enheter med planmässig uppsamling och distribution samt produktutveck­ling, vilket kommit både producenter och konsumenter till godo.

Med hänsyn till de farhågor som stundom framförts om all brislen på konkurrens, särskilt på mejeriområdel, skulle leda till försämrad effektivi­tet hade jordbruksutredningen undersökt möjligheterna all föra över pris­sättning och prisreglering för kött- och mjölkprodukter från partiledel till producentiedel. Utredningen ansåg dock all någon ändring inte var moti­verad men föreslog vissa åtgärder i syfte all garantera en önskvärd effekli-vitelsutveckling och liltfredsställande konkurrens inom de förädlingsled som omfattas av jordbraksprisregleringen. LRF noterar här uppskattning­en av det marknadssystem som till väsentlig del bygger på de lantbraks-kooperaliva företagens nuvarande verksamhet.

För egen del ansåg departementschefen all utredningen myckel ingåen­de hade analyserat möjligheterna all genomgående förlägga prisregleringen till producentledet. Den analys som genomförts visade all en sådan om­läggning skulle komplicera prisregleringssyslemel avsevärt.

Departementschefen delade utredningens uppfattning alt en övergång till prisreglering i avräkningsprisledet för mjölk, mjölkprodukter och slakt-produkter skulle medföra omfattande statliga regleringar av förädlingsin­dustrin, vilkas konsekvenser i en rad olika avseenden var svåra all över­blicka.

Garantier för en tillfredsställande konkurrens inom förädlingsledet borde enligt departementschefen kunna erhållas genom all statsmakternas insyn i konkurrensförhållandena utökades, samtidigt som möjligheterna till ingripanden vid eventuellt uppkommande missförhållanden förbättrades. Ingenting hade dock framkommit som visade all missförhållanden skulle föreligga och alt svårigheter skulle kunna uppstå alt vid en sådan eventua­litet få dem tillrättalagda. Jordbrukslredningen framhöll (prop. 1977/78: 19, sid. 93):

"NOs verksamhet omfattar inle de konkurrensbegränsningar som kan ingå som ett led i en offentlig reglering och inle heUer sådana av enskilda sammanslutningar eller företagare anordnade konkurrensbegränsningar som utgör en föratsättning för den offentliga regleringens tillämpning eller en ofrånkomlig och förutsedd följd av denna. Del får emellertid inle anses uteslutet att missförhållanden kan uppkomma till följd av sådana konkur­rensbegränsningar som faller utanför NOs ämbetsområde. Del bör inom ramen för jordbruksprisregleringen finnas möjlighet att pröva och vid behov ingripa mot sådana missförhållanden. Del bör ankomma på jord­bruksnämnden all bereda och besluta i här angivna frågor."

Departementschefen och riksdagen antog jordbruksutredningens förslag på nu berörd punkt.

 

Prop. 1981/82:165                                                  451

Jordbraksutredningen förutsätter uppenbarligen alt del finns ett sam­band mellan offentlig regleringsverksamhet och vissa konkurrensbegräns­ningar inom lanlbrukskooperalionen. Frånvaro av offentliga reglerings-uppgifter för föreningarna utesluter heller inle detta.

Såsom framgår av del anförda har statsmakterna sökt förlägga mark­nadsregleringarna på jordbrukels område till statliga eller halvstalliga or­gan. Enligt 1967 års riksdagsbeslut - som i detta hänseende inle förändrats genom senare riksdagsbeslut - borde jordbrukels föreningsrörelse befrias från åligganden av marknadsreglerande slag. Del framhölls, som nämnts, att ( aUmänhet skulle inte andra marknadsregleringar än dem som åvilar jordbruksnämnden eller regleringsföreningarna erfordras. Ett visst utrym­me lämnades alltså.

Vid sidan av utav jordbruksnämnden och regleringsföreningarna hand­havda marknadsregleringar företas alltjämt viss regleringsverksamhet ge­nom lantbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Viss föreningssamverkan i och genom lanlbrakskooperalionens riksorganisationer kan dessutom på sill sätt både anses betinga och betingas av statliga regleringsåtgärder. Statsmakternas insyn på området är mycket god och verksamheten hand­has direkt på jordbruksnämndens uppdrag och med nämndens goda minne.

Del bör i detta sammanhang understrykas, all de nuvarande marknads­regleringarna som bl. a. föreningarna deltar i är en förutsättning för den prisnivå som utgör utgångsläget vid överläggningarna mellan statsmak­terna, lantbrukarnas förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen om prissättningen på jordbrukels produkter. Ändras förutsättningarna för dessa marknadsregleringar påverkar detta den prisnivå man har att utgå ifrån i förhandlingarna och därigenom också jordbrukarnas inkomster.

Vad som anförts visar enligt LRFs mening klart all det finns kopplingar mellan konkurrensbegränsningar inom lanlbrukskooperaralionen och jord­bruksregleringen. Omfattningen härav är dock inle i detalj klarlagd. I bilaga lämnas vissa branschfakla av intresse i sammanhanget.

På sid. 264 redovisar utredningen de principer som gäller i fråga om KBLs förhållande till rättslig eller annan särreglering. Även förslaget byg­ger på dessa principer. Dessa innebär all generalklausulen får vika för "detaljerade särregler om hur förelag skall förfara i visst hänseende när de konkurrensbegränsade effekter särregleringarna har kan sägas vara nöd­vändigt och med avsikt förbundna med dem eller en ofrånkomlig följd av dessa". Beträffande förbuden i lagförslaget anför utredningen:

"1 fråga om det kriminaliserade området gäller enligt allmänna principer att förbuden inte är tillämpliga när i en annan lag uttryckligt har för visst fall legaliserats det enligt lagförslaget otillåtna förfarandet. I fråga om annan särreglering, som saknar denna slalsrällsliga dignitet, torde dock krävas all dispens måste sökas beträffande ett förbjudet förfarande även om del exempelvis är ett utflöde av del allmännas politik på visst område.

 

Prop. 1981/82:165                                                  452

Del kan då förutsättas all MD vid prövningen av dispensansökningen fäster särskilt avseende vid att del otillåtna förfarandet i ett speciellt fall har fått samhällets godkännande. Genom detta föreligger därför skäl för dispens."

LRF konstaterar att den teknik för undanlag - dispensansökan hos MD - som här anvisas av utredningen får en helt annan praktisk betydelse i lagförslaget än i KBL. Kriminaliseringen av pris- och marknadsdelnings-samarbele innebär en betydligt större och från olika synpunkter mer kom­plicerad konfliktyla mellan särregleringar somjordbrukslagsliflningen och konkurrensbegränsningslagstiftningen. Enligt LRFs uppfattning finns del som ovan anförts ett visst område av konkurrensbegränsningar genomför­da av lanlbrukskooperaliva förelag som är all anse som utflöde av del allmännas politik på jordbruksområdet. Idag löses problemet såvitt gäller pris- och marknadsddningssamarbete genom all generalklausulen inle tillämpas. Så är som ovan visals inte möjligt enligt lagförslaget. Del är i hög grad oklart både vad som avses med vad "i en annan lag uttryckligt har för visst fall legaliserats" och vad som "läcks" av annan särreglering som saknar denna slalsrällsliga dignitet. Stor rättsosäkerhet för en rad besluts­fattare inom lanlbrukskooperalionen blir följden. Möjligheterna att i förväg bedöma vad som är straffbart är små. Hela problematiken i vad mån myndighels medverkan direkt eller indirekt föreligger och vilken effekt i slraffbarhelshänseende detta har på ett samarbete mellan föreningar bl. a. genom riksorganisationer saknar analys.

Utredningen har som nämnts enligt egen utsaga inle tagit upp och närmare analyserat jordbruksregleringen och hithörande problem. Det fö­refaller uppenbart all därmed heller inga närmare överväganden skett beträffande lämpligheten av den föreslagna dispenstekniken just ifråga om jordbruksregleringen.

LRF anser del såväl principiellt felaktigt som praktiskt olämpligt all tillämpa ett dispensförfarande i MD för de principiella och komplexa frågor som sammanhänger med jordbruksregleringens räckvidd visavi konkur­rensbegränsningar inom lanlbrukskooperalionen. Alt dispens måste sökas innebär ju en presumtion för skadlighel som kan prövas i del enskilda fallet. Den generella "slämpling" av skadlighet som här plötsligt drabbar de lanlbrukskooperaliva förelagens etablerade och av samhällel i jord-brakspoliliska sammanhang på olika sätt uppskattade och erkända samar­bete på berörda områden kan icke godtas. Det kan inle anses rimligt att en förelagsform som är till sin största del verksam inom livsmedelsförsörj­ningen skall beträffande samarbetsformer som kan hävdas vara på angivet sätt förbundna med jordbraksregleringen behöva sälla sin Ut till en dis­pens. Dispens kan ju vägras. Bedömningen skall vara restriktiv. En vägrad dispens kan inle överklagas och beviljad dispens skall tidsbegränsas eller gälla tillsvidare vilket också i realiteten minskar samarbetets effektivitet genom osäkerhet om dess varaktighet.

 

Prop. 1981/82:165                                                 453

Utredningen framhåller, sid. 260, all del ligger i sakens natur att samråd, som krävs för en dispensansökan, inle drabbas av förbuden. Uttalanden är välkommet — del behöver dock belysas ytterligare - men löser inte problemen eftersom kritiken inriktas just på skyldigheten att söka dispens.

LRF påyrkar bestämt att ovan berörda problem las upp till särskild analys och bedömning under det fortsalla lagstiftningsarbetet under med­verkan av bl. a. jordbraksnämnden. Frågan kan inle överlämnas till rätts­tUlämpningen. En annan, mera generell och praktisk lösning måste ofrån­komligen utarbetas.

1 särskilda yttranden till LRF, vilka har bifogals LRF:s remissvar, har vissa branschorgan på mejeri- och slakteriområdel lämnat vissa faktiska uppgifter rörande arbetet på resp. områden. Dessa redovisas här.

Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR)

Den svenska mejeriindustrin domineras helt av till SMR anslutna mejeri­föreningar. Dessa utgör en till storlek och produktionsinriktning mycket skiftande förelagsgrupp. F. n. finns 27 mejeriförelag, varav 25 är anslutna till SMR-organisalionen. Utanför organisationen slår Tuna mf och Box­holm AB. Det senare är endast ostlillverkare utan egna mjölkleverantörer. Av mejeriföretagen svarar 10 för över 90 proc. av marknaden, därav Mjölkcenlralen Arla för 65 proc.

Mejeriförelagen samverkar i SMR genom råd, kommittéer och tillhöran­de planeringsorgan. Riksomfattande marknads- och säljprogram utarbetas inom marknadsområdet. Samordning sker också genom exempelvis produ-cenlljänsl-, mjölkplanerings- och planeringsråden. Del sagda innebär en stark samordning av bl. a. råvarudisponering, marknadsföring och investe­ringar.

En långtgående övergripande råvaraplanering och -disposition är nöd­vändig på grund av de avsevärda års- och säsongvariationerna i mjölkpro­duktionen ävensom de betydande vecko- och helgvarialionerna i marknadseflerfrågan. Detta innebär ofrånkomligen all omflyttning måste ske av såväl mjölkråvara som färdigprodukler mellan olika områden. Sär­skilt gäller detta försörjningen av de stora konsumlionsmarknaderna med flytande mjölkprodukter.

Detta kräver en noggrann och långsiktig planering i vilken bl. a. allehan­da restriktioner som uppställts av statsmakterna har att beaktas. Planering­en skall möjliggöra ett industriellt råvara- och kapacitetsutnyttjande som tillgodoser verksamheten året om vid både högproduklions- och lågpro-duktionslid. Mjölkens egenskap av ömtålig färskvara ställer därvid särskil­da krav. Behovet av övergripande råvarudisposilioner understryker också kravet pä ett rationellt tillvaratagande av mjölkens fett- och välskeddar. Framställningen och avsättningen av biprodukter måste också samordnas.

De enskilda mejeriföretagen svarar för den direkta distributionen av

 

Prop. 1981/82:165                                                  454

mjölk, specialprodukter och grädde. För matfett anlitar SMR mejeriförela­gen som återförsäljare. Bland mejeriförelagen återfinns de marknadsan­svariga såväl för specialprodukter (exv. fruklyoghurt och juice) som för del enskilda säljarbelel.

Enligt gällande regler och villkor för erhållande av mjölkbidrag åligger del mejeriföreningarna all leverera mjölk till avnämare till skäligt pris. Del bör understrykas, all ulan dylika bidrag kan mejeriverksamhel över huvud taget inle bedrivas. Leveransbeslämmdserna innebär såväl särskilda för­pliktelser som rättigheter. Leveransskyldighet gäller till alla befintliga eller potentiella kunder utom enskilda hushåll. Mejeriförelagen kan inle som andra distributörer välja kunder, alternativt fastställa egna villkor så all i realiteten detta uppnås.

Bestämmelserna finns intagna i ett särskilt avlal mellan SMR, SSLF och KF, senast från 1971-07-01 om "Debiteringssystem för mjölk och grädde vid leverans till återförsäljare". Avtalet har godkänts av Statens jord­bruksnämnd och debiteringssystemet följer de statliga föreskrifterna i frå­ga om pris och andra leveransvillkor. Såvitt kan bedömas har den avtalade ordningen fungerat till samtliga parters båtnad.

Marknadssamarbelel lar sig uttryck i ålgärdsplaner för främst mjölk, filprodukter, grädde och matfett. På oslområdel sker samarbetet i såväl vad avser marknadsfunklionen som produklionsplaneringsfunklionen ge­nom Riks-Ost ek för med ostlillverkande föreningar som medlemmar och med särskild styrelse. För mjölkpulver och vassleprodukler fungerar ett särskilt inlösen/reglerings/försäljningsorgan, Scandmilk AB, som är ett belagt dotterbolag till SMR. Scandmilk står under överinseende av Statens jordbruksnämnd.

Av lägesbeskrivningen har framgått, all den samverkan som idag före­kommer inom SMR-organisalionen både betingar och betingas av statligt jordbrukspoliliskl inriktade regleringsåtgärder. Den nuvarande konkur­rensbegränsningslagens tillämpningsområde är därför i realiteten begrän­sat av särregleringarna på jordbrukets område.

Mejeriindustrin som en väsentlig del av näringslivet fullgör sina upp­gifter inom ramen för de av samhällel givna intentionerna och riktlinjerna. Ramen omfattar såväl ägarna/mjölkproducenlerna som konsumenterna och de anställda. Att mejeriindustrin kan utföra sin samhällsekonomiskt vikliga uppgift beror på den samverkan och samordning, såväl vad gäller uppsamling, tillverkning som distribution, vilken uppnåtts inom SMR-organisalionen. Verksamheten sker efter kända och accepterade koslnads-och effektivitetsprinciper, vilkas upprätthållande bl. a. övervakas av SPK. Bl. a. har ett rationellt regionall syslem successivt byggts ut för avsättning­en av de volymmässigt helt dominerande färskvarorna. På motsvarande sätt har rationella system eftersträvats för ost, matfett och mjölkpulver.

 

Prop. 1981/82:165                                                 455

Sveriges Slakteriförbund (SS)

SS har som uppgift all på bästa möjliga sätt reglera marknaden för kötiprodukler. I korthet innebär detta att förbundet inom organisationen slår för utjämning mellan överskotts- och underskollsområden respektive överskotts- och underskotisperioder. Systemet är upplagt så alt reglering­en skall kunna ske till lägsta möjliga kostnad. Delta förutsätter också en samordning av utrikeshandeln vilket dessutom har en samhällsekonomisk fördel genom att svenska överskotlskvantiteler som säljes pä världsmark­naden kan bjudas ut mer koncentrerat.

Kostnaderna för regleringsverksamheten täckes delvis genom allmänna regleringsmedel. Trols uttalande av departementschefen i anslutning till 1967 års riksdagsbeslut om jordbrukspolitiken, all regleringsverksamheten skall skötas så att andra marknadsregleringar inle torde behövas ulöver dem som åvilar Slatens jordbruksnämnd eller regleringsföreningar, är inte nuvarande regler tillräckliga för att den avsedda regleringseffekten skall kunna uppnås. För all jordbrukarna skall få ut den prisnivå som avsells genom jordbruksavtalet fordras nämligen en reglering av marknaden som till vissa delar bekostas av andra medel än allmänna regleringsmedel. Denna regleringsverksamhet bekostas av slakteriorganisationen. För orga­nisationens del handhas verksamheten av SS.

Det är all märka alt de priser som jordbrukarna genom jordbraksavialel tillerkänns inle är garanterade t. ex. genom alt motsvarande partipriser automatiskt faslslälles som t. ex. för mjölk. Utan marknadsreglering skulle prisnivån till jordbrukarna med nuvarande prissystem - dvs. fri import med fasta införselavgifter - pressas starkt nedåt. En konkurrensrältslig lagstiftning som skulle begränsa slakteriföreningarnas möjligheter all inom slakleriförbundels ram fortsätta med marknadsreglerande funktioner skul­le eliminera förutsättningarna för nuvarande jordbruksavtals målsättning och kräva betydande förändringar av jordbrukspolitikens utformning.

Nuvarande möjlighet till marknadsreglering bör betraktas som en förut­sättning för all jordbrukets företrädare accepterat nuvarande jordbruksav­tal. Den hittillsvarande prissättningen har också lett till en utjämning av partiprisnivåerna inom landet vilket bör vara en samhällelig målsättning.

Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR)

SLR bedriver en omfattande inköpsverksamhet bl. a. i vad gäller spann­mål. Medlemmarnas leveranser av brödsäd och fodersäd omfattar omkring två tredjedelar av all spannmål som producenterna saluför. Producentpri­serna (inlösenpriser per den I april året efter skördeåret) bestäms prelimi­närt vid prisöveriäggningar inför Statens jordbruksnämnd. Del definitiva inlösenpriset fastställs av regleringsföreningen Svensk Spannmålshandel (SSH). Från liden för de första spannmålsieveranserna fram till I april påföljande år gäUer en särskild prisslegringsskala som fastställs av SSH i

 

Prop. 1981/82:165                                                  456

samråd med handeln. En sådan skala, som innefattar ersättning för lagring och ränta på spannmålen från skörden fram till den 1 april, byggs upp för att SSH skall kunna fullgöra sin skyldighet enligt jordbruksavtalen att avsätta spannmål även före inlösendagen, som är den 1 april. SSH träffar också överenskommelse med handeln om handelsmarginalerna på spann­mål. De priser som sålunda fastställs av SSH utgör lägsta priser på den inhemska marknaden, vilka inle kan underskridas, men väl överskridas. Eftersom priserna fastställs inom jordbruksregleringens ram bör prisöver­enskommelser inom handeln, som grundar sig på de av SSH fastställda priserna, generellt undantas från förbudsregler enligt KBL.

3   Prövning av företagsförvärv (3 kap.)

3.1      Inledning

Remissinstansernas inställning till utredningens förslag om prövning av företagsförvärv är myckel blandad. En del remissinstanser, säväl myndig­heter som organisationer, tar inle direkt ställning till principfrågan om införande av förvärvsprövning. Till denna kategori hör statskontoret. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Allmänt torde kun­na sägas all näringslivels organisationer, främst SI m.fl. är emot en för­värvsprövning medan de konkurrensvårdande myndigheterna, MD, NO och SPK, saml KOV, i princip inle avfärdar förslaget. Andra myndigheter som AMS och lånsstyrelsen i Norrbottens län är oreserverat positiva till förslaget. Vissa myndigheter återigen ställer sig helt avvisande, däribland SIND och KK. Bland arbetstagarorganisationerna uttalar sig LO och TCO klart för förslaget. SACO/SR och Svenska civilekonomföreningen riktar kritik mot del. Flera av de remissinstanser som i princip tillstyrker för­värvsprövningen anför skäl för mer eller mindre genomgripande föränd­ringar i förslaget.

3.2      Remissinstansernas allmänna synpunkter

Ett flertal remissinstanser behandlar inledningsvis förslaget till förvärvs­prövning utifrån allmänna lämplighelsöverväganden och samhällets åtgär­der i övrigt på konkurrensområdet.

3.2.1 Myndigheternas inställning

MD anför. Förslaget om prövning av förelagsförvärv innebär i huvudsak att vid onerösa förvärv av företag, rörelse, betydande aktiepost eller andel i handelsbolag regeringen under vissa betingelser får befogenhet all förbju­da förvärvet eller meddela annat förbud eller åläggande för all förhindra olägenhet av förvärvet. Förutsättningen för all så skall få ske är dels all det

 

Prop. 1981/82:165                                                 457

företag eller den rörelse förvärvet avser har viss minsta storlek dels ock all förvärvet medför ölägenheter som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, varvid vid bedömningen härav särskilt skall beaktas hur förvär­vet påverkar prisbildningen, effektiviteten inom näringslivet, annans nä­ringsutövning, ägarkoncentrationen inom näringslivet, sysselsättningen, berörda arbetstagares och kommuners intressen, konsumenternas intres­sen och ägarnas intressen. Uppräkningen av bedömningskriterierna i lag­texten är inle all betrakta som uttömmande; enligt utredningen bör vid bedömningen hänsyn kunna las även till andra allmänna intressen såsom tryggande av försörjningsberedskapen, önskvärdheten av god miljö saml bostadspolitiska och jordbrakspoliliska strävanden. Av den lämnade redo­visningen av alla de olikartade bedömningskriterier som skall vinna beak­tande vid prövningen av förelagsförvärv framgår att det är ett högst sam­mansatt problemkomplex utredningen satt sig före alt söka lösa, något som också framkommer i belänkandet. 1 själva verket torde uppgiften att på ett i allo invändningsfritt sätt tillskapa en enhetlig reglering med en ensarlad beslutsordning i aktuellt hänseende vara nära nog ogörlig med hänsyn till de mångskiftande intressen den föreslagna lagstiftningen har all tillvarata. MD vill emeUertid framhålla att den i princip ansluter sig till utredningens uppfattning att samhällel bör ha möjlighet all vidta åtgärder vid förelags­förvärv som har ingripande verkningar från konkurrensrältslig synpunkt eller som på ett påtagligt sätt berör vitala allmänna intressen. Sådana möjligheter slår ju också samhällel till buds enligt flera utländska rättsord­ningar som i övrigt uppvisar likheter med vår egen.

NO slår fast att företagskoncentralionen i del svenska näringslivet har ökat fortlöpande under 1960- och 1970-talen. Storföretagens andel av den totala produktionen har expanderat genom intern tillväxt, utslagning av mindre förelag saml genom förvärv och sammanslagningar av förelag. Koncenlralionsprocessen torde komma all fortgå. NO delar utredningens bedömning alt koncentrationen kan medföra väsentliga fördelar för konsu­menten och samhället. Del är önskvärt all stordriftsfördelar las till vara. I åtskilliga fall torde det vara samhällsekonomiskt motiverat all koncenlra­lionsprocessen fortsätter bl. a. för att förelagens intemationdla konkur­renskraft skall kunna stärkas. Enligt all erfarenhet är emellertid ett bibe­hållet konkurrenstryck en viktig förutsättning för all föreliggande storska-lefördelar utnyttjas. En fortgående koncentration i förening med en försva­gad konkurrens kan medföra allvarliga ölägenheter från allmän synpunkt. Mot denna bakgrund är del angeläget att samhäUet har möjlighet all ingripa mot förvärv, som bedöms kunna leda till sådana ölägenheter. NO konsta­terar all förslaget om förvärvskonlroll ligger helt i linje med NO:s uppgtfl alt verka för en effektiv konkurrens. NO har redan tidigare i olika samman­hang uppmärksammat den ökande företagskoncentralionen, tagit upp olika ärenden rörande förelags- och aktieförvärv saml talat för ökade möjlighe­ter för del allmänna all kontrollera den växande företagskoncentrationen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  458

Ingripanden med slöd av den föreslagna förvärvskonlroUen torde bli aktuellt i ett relativt begränsat antal fall, anför NO vidare. Till denna bedömning i nuläget bidrar det förhållandet alt den svenska marknaden är relativt liten och all fiertalel svenska förelag ännu är internationellt sett små, samtidigt som Sveriges utrikeshandel på de flesta delmarknader är stor. En fri utrikeshandel som låter de svenska företagen verka i ett konkurrensklimal såväl på hemmamarknaden som på exportmarknader ger en naturlig stimulans till utveckling och effektivitet som del är angelä­gel all bibehålla. Del finns dock delmarknader som är relativt skyddade från ullandskonkurrens. Med hänsyn härtill, till den allmänna koncenlra-tionsirenden och till viklen av framåtsyftande beredskap för ändrade för­håUanden bör enligt NO:s mening även det svenska samhällel ha ett syslem för kontroll av förvärv. Till en början får ett sådant syslem i detaljutformningen närmast anses ha försökskaraklär. Liksom i andra länder får systemet sedan byggas upp och förbättras successivt på gundval av erfarenhet.

Koncentralionsulvecklingen har varit stark i det svenska näringslivet konstaterar KOV. KarteUproblemen torde numera ha mindre betydelse än de problem som hänger samman med förelagssammanslagningar och för­värv som bland annat leder till oligopol- och monopolsituationer. Utländs­ka studier har visat all koncentralionsulvecklingen även i andra länder varit påfallande. Inom OECD har utretts ekonomiska effekter av och statlig politik mot koncentration och sammanslagning av förelag. Under 1969-1973 ägde drygt 1800 företagsförvärv rum i Sverige. Förekomsten av multinationella företag i Sverige har också ökal. Koncentralionsulveck­lingen kan leda till all produktionen inom många varugrupper kommer all domineras av ett fåtal förelag. En långtgående koncentration kan, enligt KOV:s mening, medföra nackdelar för samhället genom minskad effektivi­tet till följd av svag eller obefintlig konkurrens. Å andra sidan kan koncen­trationen i vissa fall leda till stordriftsfördelar med sjunkande kostnader, möjlighet till rationaliseringsvinster saml lägre priser, vilket är till fördel för samhällel och konsumenterna. Koncentration kan även innebära fort­satt sysselsättning för de sammanslagna företagens personal vilket är till fördel från samhällsekonomisk synpunkt. Som tidigare nämnts är större och mer konkurrenskraftiga enheter ofta nödvändiga för all svenska före­lag skall klara den intemationdla konkurrensen. Större enheter torde även ha större möjligheter all la fram och vidareutveckla produkter, vilket kan vara till fördel för konsumenterna.

Utredningen konstaterar all intresset alt uppnå konkurrens många gånger inle är del från samhällets synpunkt primära i samband med bedöm­ning av förvärv. I stället får beaktas konsekvenser från struklurpolilisk synpunkt, intresset av all upprätthålla hög sysselsättning, kommunala synpunkter saml de anställdas möjligheter att påverka förelagens eller enskildas beslut i samband med företagsförvärv.

 

Prop, 1981/82:165                                                 459

Även om del - som utredningen redovisar (s. 303 fO - redan nu i viss utsträckning går all gripa in mot icke önskvärda företagsförvärv, bör enligt KOV:s mening samhällel ges större insyn och inflytande i samband med företagsförvärv. Verket delar härvid utredningens uppfattning alt många olika intressen förutom konkurrenspoliliska måste beaktas. Verket anser all kontroll av förelagsförvärv har en politisk prägel. Den av utredningen gjorda bedömningen all regeringen skall utöva erforderlig kontroll och falla de beslut som är nödvändiga, finner konsumentverket därför riktig. Härigenom uppnås all statsmakterna snabbi kan bilda sig en uppfattning om de effekter från struktur-, sysselsättnings-, handels-, konkurrens- och konsumentpolitisk synpunkt som uppslår eller kan beräknas uppslå vid förvärv eller planerade förvärv.

KK delar utredningens uppfattning att flertalet förelagsfusioner har posi­tiva verkningar genom all större enheter kan ge bl. a. förbättrad effektivitet och bättre konkurrensförmåga gentemot ullandel. Kollegiet anser vidare alt även om några förelag härigenom uppnår marknadsdominerande ställ­ning så är de ofta utsatta för priskonkurrens på grund av import. Utred­ningen har inle heller givit några konkreta exempel på fusioner som har haft skadliga verkningar och där regeringen har saknat handlingsmöjlig­heter.

Enligt förslaget kan regeringen ingripa mot ett förvärv "för all förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt". Såvitt kollegiet kan bedöma torde del vara en nästan omöjlig uppgift alt avgöra detta med beaktande av alla de kriterier som anges. Härigenom föreligger stor risk för godtyckliga bedömningar. Ett förbud kan också medföra all en utveckling mot en rationellare branschstruktur förhindras.

Kollegiet anser vidare alt utredningen alltför kortfattat har diskuterat vilket ansvar samhället kommer all ha dels mot ägare som ej får sälja sill företag, dels mot del berörda förelaget. Del anges visserligen all förbud ej bör komma ifråga i rena avvecklingsfall. Del synes ändå finnas stor risk för all samhällel - på något längre sikt - kan tvingas vidtaga myckel kost­samma åtgärder för all fortsätta verksamheten vid förelag som har förbju­dils all förvärvas av annat förelag. På grundval av vad som har anförts avstyrker kollegiet förslaget till regler för alt kunna förbjuda företagsför­värv.

Om förvärvskonlroll ändå skulle införas befarar kollegiet all den nedre storleksgräns för del förvärvade företaget som utredningen föreslagit är alltför lågt satt och kommer all leda till alltför många anmälningar. Såvitt kollegiet kan bedöma torde del dessutom vara lämpligt att kombinera kravet på en nedre slorleksgräns med krav på en viss minsta marknadsan­del eftersom det sannolikt är det förvärvade företagets marknadsandel som kommer all vara av störst intresse vid prövningen.

SIND är kritiskt mot förslaget och anför. I konkurrensulredningens

 

Prop. 1981/82:165                                                               460

delbetänkande (SOU 1977:51) görs en samhällsekonomisk utvärdering av tio större svenska företags förvärv under liden 1969-73. Därav framgår all dessa sammanslagningar torde varit något av "räddningsplanka" för fler­talet av de härvid uppköpta förelagen och all den faktiska händelseutveck­lingen för vart och ett av dessa företag framstår som mer positiv än om förvärvet inte kommit till stånd. Liknande slutsatser dras av en inom industriverket nyligen genomförd studie av familjeförelagsförvärven 1971.'

Av denna utredning framgår vidare all flertalet av de uppköpta familje­företagen befann sig i någon form av kris vid förvärvstillfället. Industriver­ket delar därför konkurrensulredningens bedömning alt de allra flesta förelagsförvärven är positiva och all endast ett mindre antal skulle komma all hänskjutas till regeringen för granskning.

Verket ställer sig tveksamt till möjligheterna alt genom samhällsekono­miska kostnads- och intäktsanalyser (som sketl i utredningens delbetän­kande SOU 1977:51) eller på annat sätt göra samhällsekonomiska utvärde­ringar av enskilda förelagssammanslagningar. För delta krävs bl. a. alt långsikliga strukturella konsekvenser för såväl region som bransch skall kunna överblickas och förutses både för del fall förvärvet kommer till stånd och inle kommer till stånd. Sådana bedömningar möter svårigheter därför all del är vanskligt att få tillräckligt omfattande och korrekt under­lagsmaterial.

Industriverket avstyrker utredningens förslag i vad del avser möjlighe­ten all förbjuda förelagsförvärv. Enligt konkurrensulredningens bedöm­ning kan mellan 10 och 40 förvärv per år komma all överlämnas till den permanenta inlerdepartementala grupp, som skall bedöma fallen innan regeringen fattar det slutgiltiga beslutet. Verket anser all del redan nu är möjligt all hindra sådana förelagssammanslagningar som kan länkas leda till påtagliga olägenheter för samhällel. Regeringen kan nu ge befrielse från realisationsvinstbeskattning för att underlätta angelägna strukturomvand­lingar. Även kungörelsen (1970: 180) om statligt regionalpolitiskt stöd möj­liggör prövning av vissa förvärv m. m. om del säljande företaget fåll lokaliseringsbidrag eller avskrivningslån. Genom all vägra dispens från realisationsvinstbeskattningen eller genom all återkräva regionalpoUtiska slöd kan regeringen således omöjliggöra sammanslagningar som inte är önskvärda.

AMS däremot tillstyrker införandel av en förvärvsprövning. AMS me­nar alt strukturomvandlingen har, som framhålls i belänkandet, ökal mar­kant under senare år och medför inte sällan allvarliga problem på berörda orter. Om förelagsförvärv i särskilt fall syftar till nedläggning eller flyttning av produktionen kan del därför vara motiverat med ingripande från sam­hällets sida.

' Familjeföretagsfusioner i svensk industri - en kartläggning och analys av utveck­lingen 1970-76 (SIND 1978:4).

 

Prop. 1981/82:165                                                  461

Länsstyrelsen i Norrbottens län, som tillstyrker förslaget, "anser det särskilt värdefullt all närings-, sysselsättnings- och konsumenlpoliliska hänsyn las vid bedömningen av företagsförvärv".

Länsstyrelsen i Kronobergs län (majoriteten), som anser att utredningen inte kan ligga till grund för lagstiftning och därför inle går in på någon närmare bedömning av sakfrågorna, uttalar dock all länsstyrelsen lar helt avstånd från de förslag som utredningen har lagt fram beträffande kontroll över koncentralionsulvecklingen och prövning av förelagsförvärv. Minori­teten i länssstyrelsen ifrågasätter om man i en ny konkurrensbegränsnings­lag skall samordna andra samhällsintressen med konkurrenslagstiftningen. Minoriteten anser del inle befogal alt nu införa prövning av företagsför­värv i andra fall än från konkurrenssynpunkt. Som utredningen anfört kan del dock enligt minoritetens mening vara befogal att vid prövning av ett förvärv som från konkurrenssynpunkt medför olägenhet, även beakta and­ra allmänna synpunkter.

Innan lagstiftningen införes om prövning av företagsförvärv i andra fall än från konkurrenssynpunkt anser minoriteten alt del finns skäl som talar för att avvakta pågående utredningar om bl. a. utländska överlagande av svenska förelag och massmediakoncenlralionsulredningen. Vidare bör även erfarenheterna av medbestämmandelagen (MBL) i detta avseende avvaktas. För närvarande sker i stigande omfattning en frivillig prövning av större förvärv genom all parterna lar kontakt med regeringen innan planerna offentliggörs.

De föreslagna reglerna ger rättsligt sett ett stort utrymme för ingripanden från regeringens sida, anför länsstyrelsen i Stockholms län (majoriteten). Reglernas syfte torde emellertid först och främst vara alt - i större ut­sträckning än för närvarande - motivera näringsidkare all förhandla med regeringen i sådana fall som är av stort allmänt intresse. En lagstiftning som den föreslagna måste emellertid i ett sä exportberoende land som Sverige ge utrymme för vida handlingsalternativ. En koncentration i vissa näringsbranscher kan t. ex. vara en förutsättning för en livskraftig export­industri. De näringspolitiska effekterna av en förvärvslagstiflning av nu aktuell typ är enligt länsstyrelsens uppfattning myckel svåra alt bedöma varför en dylik lagstiftning måste uppfylla högl ställda krav på klarhet och därmed föratsebarhet i rättstillämpningen.

MinorUeten i länsstyrelsen anser den föreslagna regleringen vara av så svårbedömbar natur all del pä grundval av utredningens material över huvud laget ej torde vara möjUgt all ha någon bestämd uppfattning om reglernas ändamålsenlighet. Ej heller ger direktiven till utredningen sådan vägledning att del enligt minoritetens åsikt kan anses klart vilka egenska­per som har ansetts böra ingå i en förvärvslagstiflning.

Bankinspektionen påpekar all vid prövningen skall inle bara beaktas, om förvärvet medför olämpliga konkurrensbegränsningar ulan också dess konsekvenser i industripolitiskt hänseende samt hur förvärvet påverkar

 

Prop. 1981/82:165                                                  462

sysselsättningen, konsumenternas intressen, m. m. En sådan prövning går längre än som förutsätts i första kapitlets "portalparagraf, som anger lagens ändamål. Del kan enligt bankinspektionen ifrågasättas, om bestäm­melser av så genomgripande karaktär över huvud tagel har sin plats i en konkurrensbegränsningslag.

Bestämmelsernas innehåll ger enligt inspektionens uppfattning anled­ning till allvarliga betänkligheter. För förelag som överväger ett samgåen­de måste existensen av bestämmelserna innebära ett betydande mått av rättsosäkerhet. Det kan befaras att reglerna kommer att verka hämmande på förelagens planering och näringslivet överhuvudtagel. Den föreslagna ärendegången vid prövningen av förvärven torde enligt inspektionens me­ning dessutom komma alt försvåra eller hindra all beslut kan fattas tillräck­hgt snabbi, något som ofta kan vara nödvändigt med hänsyn till de berörda företagens situation eller vara en förutsättning för samgåendet. När det gäller förelagsförvärv av större betydelse från allmän synpunkt torde rege­ringen redan nu regelmässigt informeras i förhand. Om olägenheter genom det nuvarande systemet bedöms kunna uppslå, kan dessa redan nu undan­röjas eller motverkas genom regeringens agerande. Inspektionen anser därför alt prövning av företagsförvärv inle bör ske i de former som utred­ningen föreslår.

De föreslagna bestämmelserna förutsätter all företagsförvärvet sker mot vederlag. När del gäller förelag som slår under inspektionens tillsyn skulle ett samgående mellan affärsbanker samt förvärv av kreditaktiebolag och fondkommissionsbolag med en strikt tillämpning av lagen bli underkastade prövning enligt denna. Vid tillämpningen av bestämmelserna skall vidare fusion enligt lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar likställas med förvärv av förelag mot vederlag framhåller bankinspektionen. Bestämmel­serna skulle därför bli tillämpliga också på fusioner mellan föreningsban­ker. Fusioner mellan sparbanker faller däremot utanför lagen, eftersom dessa samgåenden formellt torde ske utan vederlag. Ev. sammanslagning­ar av sladshypoleks- resp. landshypoleksföreningar torde inte heller berö­ras. Utredningen har inle kommenterat de föreslagna bestämmelsernas tillämpning på nu nämnda subjekt.

Inspektionen erinrar om att för alla samgåenden i form av förvärv eller fusioner mellan förelag som står under inspektionens tillsyn gäller all samgåendena prövas av regeringen eller, ifråga om sparbanker, förenings­banker och fondkommissionsbolag, av inspektionen. Samhälleliga as­pekter liksom bedömningar utifrån lämplighelssynpunkl och ändamåls­enlighet omfattas därvid av regeringens och inspektionens bedömningar. Del skulle med hänsyn härtill framstå som både olämpligt och meningslöst all nämnda rättssubjekt dessutom skall bli föremål för prövning enligt den nu föreslagna lagen. Inspektionen föreslår därför — om de nya bestämmel­serna genomföres trots inspektionens avstyrkande - att förvärv och fu­sioner av rättssubjekt under inspektionens tillsyn uttryckligen undantas från lagens tillämpning.

 

Prop. 1981/82:165                                                  463

Det bör i delta sammanhang anmärkas att Svenska bankföreningen hänvisar i sill yttrande till vad bankinspektionen har uttalat rörande försla­get till prövning av företagsförvärv och instämmer i vad inspektionen har yrkat och åberopat i denna del.

Enligt försåkringsinspektionen synes frågan om prövning av förelagsför­värv inom försäkringsbolags och underslödsföreningsområdena inte ha varit föremål för närmare överväganden från utredningens sida. Lagtexten i 3 kap. i lagförslaget har dock enligt inspektionen fått en så vid utformning all den däri föreslagna metodiken för förvärvsprövning formellt torde vara tillämplig även beträffande försäkringsförelag.

Inspektionen vill ifrågasätta lämpligheten av att dessa prövningsregler görs tillämpliga på de förelag som slår under inspektionens tillsyn. Samgå­ende mellan försäkringsbolag följer speciella regler i 295 § lagen om försäk­ringsrörelse, enligt vilka del överlåtande bolaget överför sitt försäkrings­bestånd till del mottagande bolaget, varefter del förra träder i likvidation. Även partiella överlåtelser kan förekomma. Verkställighet av avlal om beslåndsöverlåldser på försäkringsområdet förutsätter inspektionens till­stånd enligt nyss angivna bestämmelse. I 336 § lagen om försäkringsrörelse återfinns vidare regler om under vilka föratsättningar försäkringsbolag får äga och förvärva aktier. Aktieinnehav av viss omfattning föratsätter in­spektionens medgivande i andra än särskUt angivna fall.

Mot angivna bakgrund synes del inspektionen angeläget att - om behov av utredning anses föreligga - tillämpningen av de nu föreslagna pröv­ningsreglerna också på försäkringsområdet görs till föremål för bedömning i särskild ordning med beaktande av erforderlig samordning av bestämmel­serna i lagen om försäkringsrörelse och den nya konkurrensbegränsnings­lagen.

För inspektionen framstår det som föga ändamålsenligt all förvärv som föratsätter inspektionens tillstånd även skall prövas i annan ordning. In­spektionen föreslår att i konkurrensbegränsningslagen undanlag görs för förvärv inom försäkringsbolags- och understödsföreningsområdena. De angivna bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse ger utrymme för beaktande av de synpunkter som utredningen föreslår vid prövning av företagsförvärv.

3.2.2 Arbetstagarorganisationernas instäUning

LO framhåller all förändringarna i företagsstrukturen har blivit alltmer betydande. En rad faktorer medverkar till denna utveckling, däribland också tekniska förändringar och en förändrad konkurrenssituation på den internationella marknaden. Fusioner mellan företag och förelagsförvärv utgör en väsentlig del av koncenlralionsprocessen förförelagen. Vid sidan om rena marknadsförhållanden inverkar här enligt LO:s mening också diverse skatteregler som väsentliga motiv för fusioner och förvärv. För konkurrensulredningen synes del LO som om den väsentliga aspekten är

 

Prop. 1981/82:165                                                  464

hur allmänheten och samhällel skall skyddas mot den begränsning av öppen marknadskonkurrens som kan bli och ofta blir följden av förelags­sammanslagningar. Den utredning av ämnet som ges i betänkandet fyller en stor lucka och behandlar enligt LO:s syn på ett förtjänstfullt sätt både rådande problem och länkbara åtgärder för all lösa dem. LO betonar särskilt viklen av all fusionsprocessen övervakas aktivt och kan förmås bidra till en effektivare och mångsidigare närings- och industristruktur.

En väsentlig del av utredningens förslag är del som sägs angående prövningens art. Genom all en rad olika intressen på en gång aktualiseras i samband med företagsköp måste denna enligt LO:s uppfattning bli mycket mångsidig samtidigt som berättigade krav finns på all handläggningen sker snabbi. Bedömningen måste gälla prisbildningen, effektivitet, inverkan på andras näringsutövning, ägarkoncenlralion, sysselsättningseffekter, kom­munintressen i övrigt, konsumentintressen och andra allmänna intressen förutom de berörda ägarnas intressen. Det är enligt LO väsentligt överväga vilka alternativ som på längre sikt är tänkbara och vad dessa innebär för förelagets överlevnadsmöjligheler och en sund branschutveckling, grun­dad på en säker marknadsutveckling och teknisk rationalisering. Regering­en får ansvaret för en samlad bedömning av dessa olika förhållanden.

LO anser att behovet äv särskilda regler för prövning av förelagsför­värv är mycket stort. Konkurrensulredningens förslag till sådana regler anser LO kunna bilda ett gott underlag för regeringsproposition. Den underiiggande utredningen har genomförts på ett förtjänstfullt sätt. Del är viktigt stryka under, säger LO, all prövningen av förelagsförvärv innefat­tar en rad olika aspekter, som måste beaktas samtidigt. Förhandlingar med förvärvaren, förbud eller åläggande om villkor måste placeras på rege­ringsnivå. LO delar uppfattningen alt del krävs en permanent berednings­grupp mellan departementen med eget sekretariat liksom att förstärkning behöver ske inom NO och andra berörda myndigheter.

Med hänvisning till det sagda förordar LO att konkurrensulredningens förslag till ett särskilt avsnitt i konkurrensbegränsningslagen angående förelagsförvärv läggs till grund för proposition till riksdagen och lagstift­ningen.

Reglerna om prövning av företagsförvärv präglas av en syn på konkur­rensen som innebär all konkurrensens effektivitet är en funktion av kon-cenlrationsgraden på en marknad anför SACO/SR. Från denna utgångs­punkt blir del väsentligt att kunna motverka tendenser till ökad koncentra­tion.

Tar man inte detta synsätt för givet kan del myckel väl vara så all de allra fiesla förelagsförvärv som föreslås blir föremål för granskning inle kan väntas få någon som helst negativ effekt från konkurrensbegränsnings­synpunkt och kanske i stället snarare får positiva konkurrenseffekler. Sett från en sådan utgångspunkt förefaller del något överdrivet alt göra alla företagsförvärv över en viss storlek till föremål för en ingående granskning

 

Prop. 1981/82:165                                                               465

för alt därmed öka möjligheterna all förhindra ett begränsat antal förelags­förvärv, som kan länkas få negativa effekter sett från konkurrensbegräns-ningslagsliflningens utgångspunkter. Med de möjligheter som lagen i övrigt ger till ingripanden mot företag som har en dominerande marknadsslällning är den föreslagna granskningsapparalen knappast tillräckligt väl motiverad enbart av omsorg om konkurrensen. Del bör i delta sammanhang också framhållas all del för vissa branscher, bl. a. bank- och försäkringsverksam­het och eldistribution redan nu direkt eller indirekt finns fusionskonlroll genom tillståndsgivningen, koncession eller liknande.

Förelagsförvärv har emellertid ofta betydelsefulla effekter även på sys­selsättningen. De anställdas intressen måste därvid beaktas. MBL har givit de anställda ökat inflytande men beträffande företagsförvärv finns, som utredningen framhåller, betydelsefulla luckor. Lagen gäller således endast de fall då arbetsgivaren, dvs. del enskilda förelaget, fattar beslut om all avhända sig rörelsen eller del därav. Säljs i stället aktier i ett bolag är inle MBL tillämplig. Motsvarande gäller vid försäljning av andel av handelsbo­lag. Arbetsmarknadens parter har vid förhandlingar funnit alt det inle är tekniskt möjligt alt enbart genom kollektivavtal reglera frågan om samråd i de fall MBL ej är tillämplig. Utredningen har mot denna bakgrund kommit till den slutsatsen att rätt till samråd bör införas i angivna fall. Eftersom det har legal vid sidan av konkurrensulredningens uppdrag alt utarbeta förslag till samrådslag anser utredningen all dessa lagstiftningsfrågor bör las upp av nya arbelsrältskommillén. SACO/SR delar utredningens uppfattning att sysselsätlningseffeklerna särskilt skall beaktas vid bedömningen av före­tagsförvärv och all nya arbelsrältskommillén bör framlägga förslag om en utvidgning av MBL i detta avseende. I den mån del visar sig möjligt all på detta sätt skapa former för all bevaka sysselsällningsinlressel i samband med förelagsöverlåldser bör övervägas om del av konkurrensulredningen föreslagna granskningssyslemel är erforderligt.

Svenska civilekonomföreningen, som i huvudsak ansluter sig till SACO/ SR:s synpunkter, anser knappast alt "den granskningsapparat" som ut­redningen har föreslagit är tillräckligt väl motiverad. Andra skäl för all vilja motverka de koncenlrationslendenser som finns än de som omsorgen om konkurrensen ger kan enligt civilekonomföreningen möjligen ge till­räckliga motiv för en liknande konlrollapparal men del är då diskutabelt om den skall införas som en del i en konkurrensbegränsningslag.

TCO, som tillstyrker förvärvsprövningen, lar upp utredningens diskus­sion angående de anställdas infiytande vid förelagsförvärv, fusioner m. m. TCO instämmer i utredningens konstaterande all MBL tillämpad på frågor som rör samgående mellan förelag endast gäller sådana fall när arbetsgiva­ren (ett enskilt förelag) fattar beslut om all avhända sig rörelse eller del därav. Om aktierna i ett bolag säljs finns inte samrådsskyldighelen. Utred­ningen anser del dock vara befogal all de anställda har en laglig rätt till förhandling oavsett hur ett förelagsförvärv gått till och oavsett vem som är 30   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  466

förvärvaren. Utredningen föreslår att en samrådslag får komplettera MBL. TCO instämmer i utredningens uppfattning alt en särskild samrådslag behövs och all frågan om samrådslag bör las upp av arbelsrältskommillén. TCO anser dock all tillräckliga underlag finns för all redan nu stipulera om samrådsplikt före förvärv.

TCO understryker därutöver vikten av all en samrådslag blir mer omfat­tande än vad konkurrensulredningen föreslår. TCO anser all del vore fel med en begränsning till "förvärv mot vederlag av rörelse eller del därav" eftersom förvärv kan ske t. ex. genom byte av aktier. Samrådslagen bör omfafia bl. a. sådana fall. Fusioner bör också omfattas av lagen. Konkur­rensulredningen anser att rätlen till samråd bör begränsas till förvärv av aktier i aktiebolag och andelar av handelsbolag. TCO kan inte instämma i denna uppfattning utan anser att samrådslagen skall vara heltäckande, dvs. täcka aUa former av överlåtelser som inle läcks av MBL i dag. TCO utgår ifrån alt arbetsrättskommitlén får full frihet alt utreda dessa frågor.

LO berör också frågan om samråd angående förelagsförvärv och anför. Konkurrensulredningens förslag till särskilda regler om prövning av före­lagsförvärv ersätter i vissa avseenden de förslag som lämnades år 1974 i en departementspromemoria "Förslag till lag om kontroll av förelagsförvärv i vissa fall" (Ds Ju 1974:17). Men i den väsentliga frågan om alt tillförsäkra löntagarna en insyn och ett reellt inflytande i samband med förelagsöverlå­telser saknas ännu regler. Detta ligger utanför konkurrensutredningens direktiv i snäv mening. Konkurrensulredningen ullalar dock all en lagstift­ning om samråd vid företagsförvärv är erforderlig för alt komplettera MBL. Utredningen säger vidare all utarbetandet av förslag till samrådslag naturligen bör falla på den nya arbetsrätlskommittén.

1 remissyttrande till justitiedepartementet i februari 1976 över den ovan­nämnda departementspromemorian har LO angelt synpunkter på innehål­let och funktionen för en samrådslag. Med hänvisning till detta yttrande vill LO härmed på nytt hemställa om att en särskild lag om samråd i samband med företagsförvärv snabbt utarbetas och införs. Den ovan­nämnda promemorian saml de synpunkter LO anfört över densamma torde kunna ligga till grund för en sådan lagstiftning. LO vill också hänvisa till de synpunkter som anförts i särskilt yttrande av Svenska dek­lrikerförbundel.

Svenska elektrikerförbundet utgår från alt förslaget till prövning av förelagsförvärv huvudsakligen bygger på ett tidigare lagförslag. Ds Ju 1974:17. För att rätt kunna bedöma nu föreliggande förslag måste enligt förbundet utvecklingen av arbetsmarknadslagarna beaktas. Härvid är att märka, anför deklrikerförbundel, alt del tidigare lagförslaget från 1974 framlades innan arbetsrättskommitténs intentioner framlagts och sålunda långt innan medbestämmandelagen trätt i kraft. Förbundet fortsätter.

För den fackliga organisationen är det naturligt all inflytande kanaliseras enligt del för arbetsmarknaden gängse Ivåpartssyslemet. De rättigheter

 

Prop. 1981/82:165                                                  467

och skyldigheter som enligt den arbelsrältsliga lagstiftningen tilläggs den fackliga organisationen, bör även ifråga om annan lagstiftning, där den fackliga organisationen förväntas spela en roll, få i görligaste mån samma innehåll. Frågan blir då på vilket plan sådant inflytande tankes utövas enligt föreliggande förslag.

För den fackliga organisationen som företräder arbetslagarna innebär inflytande, som inle enbart inskränkts till någon typ av remissyttrande, en ny situation. 1 sådana fall befinner sig organisationen inte längre i gängse tvåparlsförhållande och därmed är del av största vikt all man i lagförslaget noga överväger den fackliga organisationens rättsställning.

I förslaget anges att vid bedömningen av förvärv skall särskilt beaktas sysselsättningen, berörda arbetstagares och kommuners intressen. För­bundet finner all en beskrivning av formerna för det infiytande som avses tiUkomma företrädarna för nu nämnda intressen saknas.

I fråga om inflytande kanaliserat i former, angivna av MBL, synes konkurrensutredningen (s. 339—340) ha i princip samma uppfattning om MBL som förbundet och därmed skulle ett eventuellt samrådsförfarande, enligt lagförslaget, kunna inskränkas fill fall som inle täcks av MBL. Emellerfid kan erfarenhetsmässigt konstateras all flertalet arbetsgivare, möjligen missledda av sina organisationer, har en helt annan uppfattning om lagens innebörd.

Förbundet vill avslutningsvis anföra att om, som utredningen anger (s. 341), innebörden av begreppet samråd och den närmare utformningen av delta inle anges i förslaget om prövning av förelagsförvärv blir lagförsla-get, åtminstone vad beträffar situationer som inle omfattas av MBL, skäligen innehållslöst.

Sammanfattningsvis har förbundet sålunda uppfattningen all lagförsla­get med nuvarande utformning, dvs. med en prövning av förelagsförvärv som i sista hand görs av regeringen, är godtagbart. Lagförslaget bör dock kunna kompletteras med en reglering av de fackliga organisationernas rättsställning med hänsyn till den nya situation i vilken dessa är tänkta att fungera som företrädare för sysselsättningens och arbetstagarnas intres­sen.

Nya arbetsrättskommittén har granskat del avsnitt i konkurrensulred­ningens belänkande som avser frågan om samråd vid förelagsförvärv och om lagstiftning i detta ämne. Kommitténs synpunkter redovisas här i anslutning till vad arbetstagarorganisationerna har anfört. . Enligt konkurrensulredningens uppfattning är del befogal alt de anställ­da har en lagfäst rätt till förhandling vid företagsförvärv, oavsett hur förvärvet juridiskt sett har gått till och oavsett vem som är förvärvare (s. 339). Utredningen anser all en lag om samråd vid förelagsförvärv bör komplettera lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och utred­ningen skisserar också några huvuddrag i en sådan lag om samråd. Nya arbetsrältskommitlén instämmer i konkurrensutredningens bedömning all

 

Prop. 1981/82:165                                                  468

en eventuell särskild lagstiftning om samråd rörande förelagsförvärv bör samordnas med MBL. Detta är enligt kommittén motiverat både från synpunkten alt man bör undvika kollision i den praktiska tillämpningen av arbetstagarnas lagfästa rätt till medbestämmande och av det skälet all del ler sig praktiskt all undvika skillnader i lagreglernas utformning och meto­derna för skapande av medbestämmanderätt, där sådana skillnader inte är nödvändiga av sakliga skäl. Det får bli en uppgift i ett kommande utred­ningsarbete all ta ställning till hur ett sådant samordnande skall ske. Nya arbelsrältskommillén går därför inle in på de bedömningar och uttalanden som utredningen har gjort i detta ämne. Självfallet bör ett kommande utredningsarbete vara förutsättningslöst, anför kommittén, bl. a. så alt del sker en allsidig prövning av vilka former av förelagsöverlåldser och där­med jämförbara transaktioner som bör omfattas av samrådsräll.

3.2.3 Näringslivets organisationer m.fl.

De ingripanden som enligt förslaget kommer i fråga är att förbjuda förvärv som ogiltiga eller meddela förbud eller åläggande på viss lid eller tills vidare, sammanfattar SI. m.fl. i vars yttrande över förslaget till fusionskontroll Svenska företagares riksförbund instämmer.

Organisationerna är medvetna om all samgåenden mellan förelag i vissa fall kan leda till begränsning av konkurrensen. Frågan är dock enligt deras mening om dessa relativt sällsynta fall skall föranleda införandel av en fusionskontroll. Den frågan bör i första hand bedömas utifrån betydelsen av fortsalt strukturomvandling i del svenska näringslivet. Frågan bör ock­så bedömas med hänsyn till de särskilda förhållanden och påfrestningar som ett totalt samgående mellan t\å förelag innebär såväl för dem själva som deras externa intressenter.

Åter har det internationella perspektivet en väsentlig betydelse, anför organisationerna. En från konkurrenspolitisk synpunkt ändamålsenlig fu­sionskontroll måste kunna omfatta hela den relevanta marknaden. Endast då kan myndigheterna ta fulla ansvaret för en reglering. Som organisatio­nerna har framhållit arbetar svenskt näringsliv på en marknad utsatt för internationell konkurrens. Detta gäller såväl exportindustrin som hemma­marknadsförelag som konkurrerar med import. Någon till Sverige avgrän­sad sektor av näringslivet finns långsiktigt sett inte utanför de områden som är föremål för offentlig reglering. Därför är förutsättningarna för fusionskonlroll annorlunda än i exempelvis USA.

Det är organisationernas uppfattning all fortsatta, omfattande struktur­rationaliseringar genom fusioner är nödvändiga för alt svenskt näringsliv, särskilt industrin, skall kunna hävda sig i den internationella konkurren­sen. Samtidigt konstaterar organisationerna att del under de senaste åren blivit allt svårare alt genomföra samgåenden. Ulan värdering i övrigt kan sägas all de anställdas ökade medinflytande spelat en väsentlig roll härvid­lag. T. o. m. i krislägen har fusioner blivit utdragna, kostsamma processer

 

Prop. 1981/82:165                                                  469

av ett slag som man tidigare haft endast begränsad erfarenhet av inom näringslivet. Enligt organisationernas iakttagelser har vidare företag som genomfört fusioner som vid tillfället för samgåendet inneburit konkurrens­begränsningar efter en lid åter befunnit sig i en situation där konkurrensen är återställd. Som exempelvis kan nämnas cementindustrin där det mono­pol som uppstod genom fusionen mellan Cemenla och Gullhögen redan har utsatts för sådan konkurrens från öststaterna all del svenska företaget måste föra en aktiv priskonkurrerande politik (se SPK Pressmeddelande nr 16 2 maj 1978).

Organisationernas slutsats är all behovet av fortsatt strukturomvandling särskilt inom den konkurrensutsatta industrin är så stort, genomförandel av fusioner så allt mer komplicerat och möjligheterna all vid fusionslillfäl-lel bedöma potentiell konkurrens så ringa all en fusionskontroll som ytter­ligare komplikation skulle få övervägande negativa effekter. Därför av­styrker organisationerna förslaget om fusionskonlroll.

LRF erinrar inledningsvis om den synpunkten som LRF har framfört i annat sammanhang, nämligen alt den nuvarande ekonomiska situationen och härav föranledda statliga ingripanden i näringslivels struktur medför all utredningens konlrollförslag framstår som i stor utsträckning inak­tuella.

LRF noterar all de mindre industriländerna i västvärlden närmat sig frågan om koncentrationskontroll betydligt försiktigare än större industri­länder som t. ex. USA och Förbundsrepubliken Tyskland. Den svenska hemmamarknaden är öppen för import. Med hänsyn härtill och till vårt behov av en betydande export måste svenska förelag genomföra en kon­centrationsprocess som gör dem konkurrenskraftiga på en större marknad. Detta kräver oftast ekonomiska och tekniska satsningar som endast kan genomföras av förelag som har viss storlek. LRF anser del nödvändigt att anlägga ett internationellt perspektiv på koncentralionsulvecklingen i Sve­rige. Från lanlbrakskooperalionens område kan sålunda framhållas att tillräckligt stora föreningsförelag är en nödvändighet för all bjuda tillräck­lig konkurrens mot de multinationella livsmedelsförelag som bearbetar den svenska marknaden.

Det torde bli helt nödvändigt all strukturomvandlingen i Sverige i ålskil-liga branscher fortsätter mot större enheter, fortsätter LRF. Redan i dag är del dock fråga om längdragna processer där alla berörda parter får tillfälle all bryta sina ståndpunkter. Detta gäller också i särskilt hög grad fusioner mellan ekonomiska föreningar inom lanlbrukskooperalionen. Den demo­kratiska beslutsprocessen leder i öppenhet fram till ett välgrundat långsik­tigt ställningslagande. Erfarenheterna har också visat all större företags­förvärv numera är så komplicerade och har så många samhällsaspekter all myndigheterna regelmässigt kommer in i bilden på olika sätt innan beslu­ten fallas. LRF erinrar också om betydelse av MBL för hithörande frågor och skallereglerna. LRF avstyrker förslaget om kontroll av företagsför-

 

Prop. 1981/82:165                                                  470

värv under hänvisning till att något behov av den föreslagna regleringen ej har visats.

/F framhåUer alt bakgrunden till utredningens förslag om prövningen av företagsförvärv återfinns i den inom justitiedepartemenlel i slutet av år 1974 framlagda promemorian (Ds Ju 1974:17) med förslag till Lag om kontroll av förelagsförvärv i vissa fall. Utredningen har övervägt detta förslag, de synpunkter som kom fram vid remissbehandlingen av förslaget samt koncentrations- och förvärvsulvecklingen i övrigt och härvid också tagit särskild hänsyn lUl sill eget delbetänkande "Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73 - en fallstudie" (SOU 1977:51). De principer som styrt utredningens överväganden kan sammanfattningsvis sägas vara samhällets behov av att motverka koncentration av ägandet i näringslivet, slrukturpoliliska synpunkter, samhällets intresse av en hög sysselsättning, kommunala synpunkter saml de anställdas intressen. Dessa principer ut­mynnar i ett övergripande samhälleligt önskemål om en konkurrenspolitik som åstadkommer att näringslivet utvecklas så all del förhindras all sådan koncentration inom näringslivet uppkommer som tillåter förelagen all la ut monopolvinster, leder till en ineffektiv produktions- eller dislribulions-simktur eller innebär alt nyetableringar försvåras eller att vissa förelag diskrimineras.

KF har inget att invända mot dessa principiella värderingar. KF förkla­rar sig nu - lika lite som år 1974 - kunna ansluta sig till tanken all dessa värderingar skulle vara tillämpliga på fusioner mellan ekonomiska före­ningar inom konsumentkooperationen. En fusion mellan två konsument-kooperativa föreningar innebär Inte en koncentration av ägandeförhållan­dena i den genom fusionen nybildade föreningen. Strukturpolitiskt, syssel-sättningsmässigl, kommunall eller för de anställdas vidkommande innebär inte föreningsfusioner sådana förändringar, som behöver lösas genom kon­kurrensrältslig reglering. KF anser f.ö. även all de anställdas intressen, liksom berörda kommuners intresse, egentligen inle bör tillgodoses genom konkurrensbegränsningslagstiftningen. Dessa intressen skall enligt KF:s uppfattning i stället skyddas av annan, härför avsedd lagstiftning.

Även Sveriges köpmannaförbund ifrågasätter om lagregler för prövning av förelagsförvärv egentligen hör hemma i denna konkurrenslagstiftning. Enligt utredningsförslaget skall vid prövningen även andra aspekter än konkurrensaspekten beaktas, bl. a. hur förvärvet kan påverka sysselsätt­ningen saml berörda arbetstagares och kommuners intressen. Prövningen av förelagsförvärv skall heller inle ske hos MD. Enligt utredningen måste vid behandlingen av dessa ärenden ske en politisk utredning och del måste därför vara regeringen som fattar beslut. Hela detta problemkomplex synes köpmannaförbundet falla utanför konkurrensbegränsningsfrågorna i egentlig mening. Något behov av prövning av förelagsförvärv inom detalj­handeln synes inte föreligga. Konkurrensen mellan olika förelagsformer och företagstyper är mycket livlig. Delta gör det svårt att åstadkomma en

 

Prop, 1981/82:165                                                  471

effektiv konkurrensbegränsning genom företagsförvärv, därest de av köp­mannaförbundet tidigare angivna förutsättningarna uppfylls, nämligen lämplig kommunal butiksplanering och rimliga finansieringsmöjligheter, för fristående företagsenheter. Sådana möjUgheter kan enligt förbundels mening även minska lockelsen att deltaga i eventuella fusioner.

Prövning av företagsförvärv kan medföra risk för all utvecklingen inom detaljhandeln menligt påverkas fortsätter förbundet. Denna utveckling har i stort sett varit fördelaktig från såväl samhälls- som konsumentsynpunkt. Vad som kunnat kritiseras som mindre tillfredsställande har gällt glesbyg­dens varaförsörjning och — inom vissa områden - annan närservice, som inte ansetts vara tillräcklig. Åtgärder för all i sådana hänseenden åstad­komma en förbättring ligger givelvis på ett annat plan, anför förbundet.

Del måste också vara svårt all bedöma vilka fusioner inom detaljhandeln som rimligen skulle prövas. Förelagens storlek är, betonar förbundet, myckel varierande. Härtill kommer alt storleken, vare sig man mäter denna i antal sysselsatta, omsättning eller tillgångar, har myckel olika innebörd för olika branscher och olika lokala marknader. Men detaljhan­deln kan komma all beröras av fusioner inom leverantörsleden, poängterar köpmannaförbundet, på liknande sätt som den kan påverkas av domine­rande företag eller företagsgrupper inom dessa led. Del kan heller inle enligt förbundels mening uteslutas att del sker vertikala fusioner, inklude­rade detaljhandelsföretag som i ännu högre grad påverkar den övriga detaljhandeln.

Handelskamrarna framhåller inledningsvis all del måste vara ett allmänt intresse all näringslivet genom effektivitetshöjande åtgärder och strävan efter en rationell marknadsstruktur ökar sin konkurrenskraft på de interna­tionella marknaderna. Med hänsyn härtill torde del i många fall vara önskvärt alt företagsfusioner också framgent kommer till stånd. Den hit­tillsvarande utvecklingen har enligt kamrarnas mening inle givit belägg för all regler om fusionskonlroll skulle vara önskvärda i Sverige. Bland annat genom den starka importkonkurrensen utsätts även de svenska förelag som har monopolställning för en betydande priskonkurrens. Regler om fusionskonlroll skulle vidare i sig medföra problem genom den ovisshet som skulle skapas hos berörda förelag. Särskilt i de icke sällan förekom­mande fall då förelagsöverlålelsen drivits fram av en finansiell kris kan ett utdraget prövningsförfarande leda till all företagets fortbestånd äventyras. I det sammanhanget anser kamrarna alt del även finns anledning alt kraftigt underslyrka de problem i olika avseenden som skulle uppstå om tillstånd inle lämnas. Handelskamrarna avstyrker med hänvisning härtill förslaget om regler för kontroll av företagsförvärv.

Skulle del likväl anses önskvärt med ett regelsystem av ifrågavarande art kan del enligt kamrarnas mening endast vara ett samhälleligt intresse all regeringen informeras om förelagsfusioner av väsenfiig betydelse för landets näringsliv. Även utan de föreslagna bestämmelserna kan del enligt

 

Prop. 1981/82:165                                                  472

handelskamrarna emellertid hållas för troligt all regeringen blir informerad om större, planerade förelagsfusioner. Kamrarna erinrar härvid om all intresset av all i samband med fusioner undgå realisationsvinstbeskattning sannolikt i många fall har lett till förhandskontakler med regeringen. I klart avgränsade fall kan del möjligen härutöver finnas ett intresse av att ge regeringen en formell möjlighet all hindra vissa fusioner, anser handels­kamrarna.

Även om sammanslagningar av förelag har medfört och kommer all medföra positiva verkningar vad gäller effektivitet, rationellare struktur, teknisk utveckling och bättre konkurrenskraft, får en koncentration ofta till följd en från allmän konkurrenssynpunkt negativ effekt, uttalar Sveri­ges advokatsamfund. Samfundet anser därför alt del från konkurrenspoli­tisk synpunkt är av behovet påkallat all nu införa regler som gör del möjligt för samhällel att med beaktande av konsumenternas intresse värna om en aktiv konkurrens genom all inom konkurrensbegränsningslagens ram kun­na förhindra uppkomsten av marknadsdominerande ställning.

Utredningens förslag om prövning av företagsförvärv innebär inle bara alt företagsförvärv kan förbjudas, om därigenom marknadsdominerande förelag uppkommer som olämpliga från konkurrenspolitisk synpunkt. För­bud skall också kunna komma i fråga i de fall då förvärvet från konkurrens­synpunkt kan anses oskadligt eller t. o. m. positivt, anför samfundet. Detta kan enligt förslaget ske om förvärvet från andra, mera allmänna syn­punkter - exempelvis sysselsättnings- eller konsumenlaspekler, regional­poUtiska eller kommunala synpunkter, arbelslagarinlressen - kan anses olämpligt. Sålunda har i 3 kap. 1 § I. införts de konkurrenspolitiska grun­derna för förbud, under det all i samma paragraf 2. och 3. omnämns de övriga förbudsgrunderna.

Som skäl för denna ordning anförs all ett förelagsförvärv har betydelse inte bara från konkurrenssynpunkt ulan också i andra avseenden. Del kan påverka näringslivet i en kommun, beröra arbetstagarnas intressen, leda till minskad sysselsättning m. m. Del anges som önskvärt all staten kan pröva förvärvet även från dessa synpunkter, och del framhålls all hela prövningen bör ske i ett sammanhang. Enligt förslaget förutsätts dock all NO alltid skall överlämna frågan till vidare bedömning om andra övervä­ganden än rent konkurrensrältsliga frågor kan föranleda all förvärvet kan medföra betydande olägenheter. NO anses tydligen i dessa fall inle kunna pröva frågan i ett sammanhang.

Samfundet fortsätter. Förslaget ansluter sig till de synpunkter som fram­förts i tidigare förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall enligt justitiedepartementets promemoria (Ds Ju 1974:17), över vilken promemoria samfundet avgelt yttrande (se TSA 1975 s. 192 ff). Utredning­ens förslag kommer härigenom all i överensstämmelse med promemorian tjäna två syften, nämligen all ge berörda arbetstagare och kommuner möjlighet att av andra skäl än rent konkurrensrättsliga påverka företagsför-

 

Prop. 1981/82:165                                                 473

värv saml alt ge samhället möjlighet all inskrida mot tillskapande av marknadsdominerande förelag.

Genom utredningens förslag införs i konkurrenslagstiftningen ett helt nytt moment, vilket understryks av utredningen bl. a. i specialmotivering­en till 1 kap. I § ("två i huvudsak skilda regelsystem"). Samfundet anser inle att under begreppet "konkurrensbegränsning" kan hänföras dessa två regelsystem. Samfundet menar alt denna del av förslaget är otillräckligt motiverad och inte beaktar betydelsefulla motstående synpunkter. Prak­tiskt tagel alla åtgärder som beslutas av företag och företagsägare inom näringslivet påverkar sådana mera allmänna intressen som företräds av kommuner, konsumenter m.fi. Härav följer inle med nödvändighet att staten skall kunna inskrida med förbud. Det måste vara klart otillfredsstäl­lande alt i en konkurrensbegränsningslag, som har till syfte att förhindra skadlig konkurrensbegränsning, la in bestämmelser som gör del möjligt att på andra skäl än rent konkurrensrältsliga förbjuda företagsförvärv som inte medför någon sammantaget negaliv konkurrenspolitisk effekt. Med hänsyn till att förbud mot ett planerat eller redan förelaget förvärv måste anses innebära ett myckel kännbart ingripande mot berörda parter måste man enligt samfundels mening från rättssäkerhetssynpunkt kunna kräva all förutsättningarna för ett ingripande är väl preciserade och ansluter sig till allmän rättspraxis. Alt tiUämpa så vida kriterier som verkan på syssel­sättningen, berörda arbetstagares och kommuners intresse eller konsu­menters intresse ler sig otillfredsställande.

Del kan anföras all även enligt nuvarande lagstiftning allmänna syn­punkter av detta slag påverkar bedömningen när del gäller all avgöra huravida en konkurrensbegränsning på ett från allmän synpunkt otillbör­ligt sätt påverkar prisbildningen, hämmar verkningsförmågan inom nä­ringslivet eller hindrar eller försvårar annans näringsutövning. Enligt sam­fundets mening är det emellertid en avgörande skillnad mellan att tilldela sådana synpunkter självständig betydelse som grund för förbud och all låta dem i modererande riktning påverka en sträng konkurrenspolitisk bedöm­ning.

På grund av vad ovan anförts avstyrker samfundet införandel av den förslagna lagstiftningen i vad avser möjligheten att på grund av de rekvisit som anges i 3 kap. 1 § 2. och 3. förbjuda företagsförvärv. Samfundet vill däremot tillstyrka att i lagen intas bestämmelser om ingripande mot före­tagsförvärv om förvärvet medför skadeverkan på sätt som är olämpligt från allmän synpunkt, varvid bedömningen skall ansluta sig till reglerna i 2 kap. 1 §, dock med det tillägget all för förbud skall krävas alt förvärvet också på ett från allmän synpunkt olämpligt sätt påverkar ägarkoncentra­tionen inom näringslivet. För bedömning av om något av de angivna förhållanden som utgör rekvisit för skadlig verkan kan anses olämpligt från allmän synpunkt bör också kunna beaktas om förvärvet kan påverka sysselsättningen, berörda arbetstagares och kommuners intresse eller kon-

 

Prop. 1981/82:165                                                  474

sumenlernas intresse. Det är vidare av vikt att vid prövningen även ägar­nas intressen särskilt beaktas.

Sveriges aktiesparares riksförbund (Aktiespararna) anför all de mindre aktieägarnas intresse gentemot de börsnoterade företagen, samhället och andra inlressenlgrapper tillvaratas av Aktiespararna. De mindre aktieägar­na äger genom sitt sparande majoriteten av aktiekapitalet i flertalet av de börsnoterade förelagen.

Näringslivet har i en allt ökande takt präglats av företagssammanslag­ningar och företagsförvärv. Större - främst börsnoterade - företag har under de senaste decennierna ofta expanderat genom förvärv av mindre företag, främst s.k. familjeförelag. Även börsnoterade företag har sins­emellan genom sammanslagningar eller uppköp inlemmals i växande kon­cerner. Som exempel från senare tid kan nämnas fusionen mellan Stock­holms Enskilda Bank och Skandinaviska Banken samt förelagsförvärven Electrolux-Facit, CeUulosa-Mölnlycke, Stora Kopparberg-Bergvik & Ala och Electrolux-Husqvarna.

Företagsssammanslagningar av nu angivet slag (med visst undanlag beträffande bankfusionen) medför alt del uppköpta förelagels aktieägare erbjuds att överlåta sina aktier mot viss erbjuden likvid. Denna likvid kan konstrueras olika, men beslår ofta av aktier i eller konvertibla skuldebrev utfärdade av del uppköpande förelaget. Motsätter sig en minorhet på mindre än 10 procent det uppköpta förelagels aktieägare erbjudandel, återstår för dem endast ett enligt aktiebolagslagen reglerat tvångsinlösen-förtarande.

Som ett led i näringslivels strukturella omfattning betingad bland annat av ökade lönsamhels- och effektivitetskrav måste strukturellt och företags­ekonomiskt riktigt enligt Aktiespararnas mening förelagsöverlåldser i möjligaste mån underlättas och ej kompliceras mer än vad som är absolut nödvändigt. Aktiespararna är emot stora förelag och förelagsbildningar för storlekens egen skull.

Frågan om prövning av förelagsförvärv ingår såsom ett särskilt kapitel i konkurrensbegränsningslagen, vilket rimligen icke kan tolkas på annat sätt än att konkurrensbegränsningssyflet torde vara vägledande. Av lagförsla­get framgår dock en dualism, då närings- och sysselsätlningspolitiska frågor gör all de rena konkurrensfrågorna skjuls åt sidan. Detta framgår med stor tydlighet i betänkandet s. 372, andra stycket, då en mängd olika frågor kan beaktas när det gäller prövning av ingripanden mot förelagsför­värv, som av olika skäl anses olämpliga. Bara en mindre del av motivering­arna till utredningsförslaget lar sikte på konkurrensaspekter. Större delen ägnas förvånande nog ål effekterna på sysselsättningen samt regionalpoU­tiska och strukturella problem. För dessa områden finns sedan länge andra ekonomiska och politiska styrmedel. Även om dessa medel till viss del och från lid till annan kan bedömas som otillräckliga, krävs enligt Aktiesparar­nas mening en mera konkret linje när det gäller prövningen av företagsför-

 

Prop. 1981/82:165                                                  475

värv från konkurrensbegränsningssynpunkl, om en sådan lagstiftning skall införas.

Del föreslagna systemet avser en bedömning i individuella fall varvid bedömningen i första hand skall göras av Näringsfrihelsombudsmannen (NO) och i andra hand av regeringen. Den överprövning som anvisas i förslaget 8 § skapar en onödig byråkratisering och en rättsosäkerhet för ägarna till de förelag, som föreslås - i samband med uppköp eller liknande - bli sammanslagna med andra förelag.

Aktiespararna ifrågasätter huruvida prövning av företagsförvärv eller liknande överhuvudtagel bör ske. Utredningen har i sill belänkande inle redovisat en systematiserad uppställning över de förvärv som ägt rum under de senaste åren. Det hade varit ulomordenlligl värdefullt att få närmare belyst vilken inverkan dessa förvärv och sammanslagningar haft på frågor som rör ägarkoncenlralion, prisbildning och konkurrensförhål­landen. Utredningen har sålunda inle dokumenterat de nackdelar som man själv påstår all förslaget skall skydda mot. Delta är på sätt och vis förståe­ligt eftersom del måste vara ulomordenlligl svårt all konstatera evenlueUa nackdelar i efterhand. Enligt Aktiespararnas bedömning måste del dock vara ännu svårare all i förväg i samband med prövningar söka avgöra huruvida ett förelagsförvärv eller liknande är olämpligt ur allmän syn­punkt. Detta måste i sin lur innebära godtycke och rättsosäkerhet vid en eventuell prövning. Aktiespararna är därför tveksamma till huruvida pröv­ning överhuvudtaget erfordras. Om ändå en prövning befinns nödvändig föreslår Aktiespararna sålunda, att prövningen av företagsförvärv och liknande om möjligt skall ske i ett sammanhang och all överprövning endast undantagsvis skall kunna ske.

I samband med förelagsförvärv som berör börsnoterade förelag, måste prövning kunna ske skyndsamt och möjlighet ges att erhålla bindande förhandsbesked i direkt anslutning till alt erbjudande om förvärv av del börsnoterade bolagets aktier lämnas till aktieägarna.

Sammanfattningsvis anför Aktiespararna att utredningsförslaget, såsom del har redovisats i betänkandet, verkar vara avsett all ge möjlighet all på en mängd olika grunder förhindra förslag till förändringar och sammanslag­ningar av näringslivet som är struklurelll nödvändiga. Eftersom del finns så många hänsyn som skall beaktas liksom intressen som skall tillgodoses kan man fråga sig huruvida prövningen verkligen kommer att ge önskat resultat. På samma sätt som del vid varje prövning med slöd av lagförsla­get kan finnas ett eller kanske renlav flera skäl all förhindra ett förelagsför­värv så måste det motsatsvis även kunna finnas ett eller flera skäl till varför man kan tillåla ett förelagsförvärv. Detta gör all prövningen inte kan betraktas som annat än godtycklig och att rättssäkerheten för aktie­ägarna därigenom är i fara.

För den händelse man önskar skapa en förbuds- och prövningsreglering när del gäller förelagsförvärv så måste man i konsekvensens namn också

 

Prop. 1981/82:165                                                               476

klart uttala att man därigenom instiftar ett tvång till fortsatt olönsam och därigenom orealistisk produktion. Vad är annars alternativet? Ett företag och dess ägare som inle längre kan eller vill fortsätta sin produktion har ju då bara all avveckla hela sin verksamhet om inte verksamheten - helt eller delvis - kan överlåtas tUl annan producent som finner del affärsmässigt motiverat all driva rörelsen vidare.

Aktiespararna är motståndare till en kraftig företagskoncenlration. Bo­temedlet häremot kan enligt deras mening inte vara att företagsstrukturer eller branschsammansällningar som är orealistiska tvingas vara kvar. And­ra instrument måste tillgripas. Aktiespararna föreslår här främst en mera aktiv nyetableringspolitik och all företagandet - främst då i de mindre och medelstora förelagen - underlättas.

Skulle ändå lagstiftningsarbetet leda därhän att regler om prövning och företagsförvärv införs vill Aktiespararna att fastare och mera konkret fastslagna normer skall gälla för prövningen av vad utredningen har före­slagit saml att bindande förhandsbesked kan lämnas när del gäller till-länkla förelagssammanslagningar och förelagsförvärv. Helst ser vi all den föreslagna lagstiftningen inte införs.

Även Stockholms fondbörs lar upp utredningens förslag all myndighe­terna vid prövningen skall beakta, inte blott huruvida ett förvärv av förelag eller andelar i förelag har effekter på konkurrenssituationen ulan även dess effekter i andra avseenden, t. ex. ägarförhållanden (koncentration), arbets­tagares och kommuners intressen, industripolitik m. m. Fondbörsen anser för sin dd del vara olämpligt att frågor av så vidsträckt karaktär skall regleras i en lag om konkurrensbegränsning. En sådan lag bör begränsas till all ge de konkurrensvårdande myndigheterna befogenheter att granska fusioner m. m. endast från konkurrenssynpunkt. Ett genomförande av utredningens förslag skulle dessutom enligt styrelsens bedömning innebära ölägenheter från börssynpunkl genom att möjligheterna all på marknaden placera större poster försvåras eller rent av omöjliggöres.

Det svenska näringslivet kommer framgent all utsättas för krav på anpassning till en skärpt internationell konkurrens och en snabb teknolo­gisk utveckling anför styrelsen vidare. Denna anpassning, som bl. a. kom­mer all kräva sammanslagningar av förelag eller olika former av samarbe­te, måste få komma till stånd, om den vid internationell jämförelse höga reala inkomstnivån skall kunna bibehållas. Än mer gäller delta, om man har ambitionen alt den skall fortsätta all stiga.

Enligt fondbörsens uppfattning skulle kvaliteten i de beslut rörande vitala strukturfrågor som måsle fallas inle förbättras av ett utdraget pröv­ningsförfarande. Därmed är inle sagt att förelagsledningarna ensamma skulle sitta inne med alla de kunskaper om samhällsförhållanden m. m. som bör beaktas i sammanhanget.

Del finns emellertid enligt fondbörsen redan ett väl utbyggt kontaktnät mellan företagen å ena sidan och de anställda och deras organisationer.

 

Prop. 1981/82:165                                                  477

lokala och centrala myndigheter å den andra. Del torde vidare ha utveck­lats en praxis, åtminstone när del gäller större företag, alt regeringen underrättas om planer på samgående mellan företag, innan definitivt beslut fallas. Denna ordning kan väl bibehållas. Uppkommande problem kan liksom hittills lösas genom förhandlingar.

Med hänsyn till vad som anförts avstyrker fondbörsen utredningens förslag till regler om kontroll av förvärv av förelag.

Flera remissinstanser har i sina remissyttranden hänvisat till alt svenska förelag bedriver sin verksamhet i en skärpt internationell konkurrens. Studenterna vid Handelshögskolan hade som en uppgift all inom ramen för remissarbetet analysera utredningens betänkande utifrån frågeställ­ningen hur konkurrensbegränsningslagstiflningen påverkar förelagens in­ternationella konkurrenskraft. En sammanfattning av studenternas analy­ser finns i högskolans remissyttrande.

Studenterna anser all fusioner mellan företag kan vara motiverade på grund av:

a)   Stordriftsfördelar i produktionen

b)   Stordriftsfördelar i distribution och försäljning

c)   Sortimenlsförddar

d) Ökade resurser för forskning och utveckling

e) Fördelaktigare inköp av råvaror och komponenter

Vad som gör situationen speciell för många svenska förelag är hemma­marknadens ringa storlek, vilket får till följd alt en stor del av produk­tionen måsle exporteras. De svenska förelagen är vidare ofta små i förhål­lande till utländska konkurrenter, vilket gör behovet av strukturrationali­seringar större. Vidare anser studenterna all man också måste ta hänsyn till marknadsstrukturen i utlandet, vilket betyder att svenska förelag kan behöva fusioneras för alt upprätthålla konkurrenskraften i förhållande till stora utländska förelagsgrupper. Den svenska bilindustrin är ett exempel på detta.

För all kunna göra en bättre bedömning av förelagsförvärv anser flera studenter all en uppdelning bör ske på konkurrensulsatt sektor och skyd­dad sektor. Detta skulle leda till all fusioner som har som huvudmotiv alt öka den internationella konkurrenskraften ej skulle behöva prövas utifrån konkurrensbegränsningslagen om inle negativa samhällsekonomiska effek­ter är uppenbara. Fusioner som kan betraktas utifrån ovanslående är Volvo-Saab, Billerud-Uddeholm och Sandviken-Seco Tools. Vill man hålla tillbaka den inhemska prisutvecklingen mer än vad imporlkonkurren-sen åstadkommer torde andra maktmedel såsom prisslopp eller avtal fin­nas all tillgripa i stället för all förbjuda dessa fusioner.

Lagens effekter på svenska förelags internationella konkurrenskraft kommer enligt studenterna i stor utsträckning all bero på hur tillämpningen av lagen kommer alt ske. I 3 kap. 1 § saknas kriteriet hur förvärvet kan påverka den internationella konkurrenskraften vilket studenterna betrak­tar som en allvarlig brist.

 

Prop. 1981/82:165                                                  478

En "kritisk" fråga är hur sammanvägningen skall ske av de ohka effek­ter som ett förvärv får. I detta sammanhang kommer också den tidshori­sont man hade vid bedömningen att vara betydelsefull. Vid ett kortsiktigt länkande är risken all man prioriterar sysselsättning och nationell pris­bildning vilket leder till ett förhindrande av ett förvärv som är nödvändigt från internationell konkurrenssynpunkt. Här kan ytteriigare två negativa effekter uppstå på längre sikt, anför studenterna, nämligen:

a)   produktionskostnaden blir högre på grund av mindre rationella enhe­ter och branschen blir känslig för importkonkurrens

b)   priset bhr högre på produkten i Sverige.

En ytterligare nackdel som kan uppstå vid bedömningen av ett förvärv är enligt studenterna den konjunktursituation som råder för tillfället. Man kan länka sig alt risken för ett nej tiU ett förvärv kan vara större när de fusionsaktueUa förelagen ej befinner sig i en krissituation.

Ett förhindrande av fusioner meUan svenska förelag kan leda till all samarbete startas med utländska konkurrenter. Detta kan leda till större samhällsekonomiska nackdelar då dessa enligt studenternas uppfattning ej är lika lyhörda som svenska förelag när del gäller socialt och samhällseko­nomiskt ansvarstagande (Sweda och Emmaboda Glasverk nämns som exempel).

3.3 Prövningskriterierna

NO gör först en jämförelse mellan de kriterier som utredningen anger för prövningen av företagsförvärv och de bedömningsgrunder som skall till-lämpas vid ingripanden med slöd av generalklausulerna i KBL och i lagförslaget. NO anför.

I den del av lagtexlförslagel som rör prövningen av förelagsförvärv anges kriterier som förut inte har funnits i lagtexten och inte heller upptas i förslagels generalklausul mot andra konkurrensbegränsningar. I praktiken torde bedömningsgranderna dock inle komma all skilja sig på något avgö­rande sätt från vad som nu tillämpas. Hänsyn till sysselsättningsaspekter och liknande spelar en roll även i andra typer av konkurrensbegränsnings­ärenden än förvärvsfallen. Likartade effekter som vid förvärv kan uppnås genom andra former av samarbete (jfr. 1 kap. 2 § andra stycket aktiebo­lagslagen). I stort sett måste då samma faktorer beaktas vid bedömningen och bl. a. avvägningar göras mellan å ena sidan intresset av stabil syssel­sättning på sikt för arbelslagarkoUeklivel och å andra sidan lokala syssel­sättningsproblem av kanske mera tillfällig art men för de direkt drabbade myckel kännbara. Utredningsförslaget innebär formellt olikartad behand­ling av förvärvsfall och andra konkurrensbegränsningsfall vilket egentligen inle motsvaras av olikheter i faktiska bedömningsgrunder. Del bör obser­veras alt förvärvskonlroUen enligt utredningens förslag omfattar endast sådana förändringar i inflytandet över företag som åstadkoms genom ett

 

Prop. 1981/82:165                                                  479

förändrat ägande (s. 341). Såsom antytts finns del andra former för infly­tande över förelag än del ägarmässiga.

Utredningen framhåller bl. a. att ett ingripande alltjämt skall bygga på vad effektkriterierna innehåller om prisbildning, effektivitet och annans näringsulövning. Däremot, fortsätter utredningen (s. 247), kan givelvis, liksom idag, vid prövningen av vad som skall anses vara skadligt därutöver beaktas de positiva och negativa följder en konkurrensbegränsning kan ha för andra aUmänna intressen än de rent konkurrenspolitiska. Sådana sam­hällsintressen kan gälla sysselsättning, anställdas intressen, konsumenter­nas valfrihet och servicebehov, kostnader för samhällel vid flyttning av förelag och arbetskraft - bl. a. med hänsyn till gjorda investeringar, branschprogram som föratsätter en mer planmässig strukturell utveckling, lokaliseringsfrågor, handelsbalansen, landels försörjning vid kriser, bibe­hållandet av Sveriges internalioneUa konkurrensförmåga m. m.

Grunderna för ingripanden mot förelagsförvärv anges i 3 kap. 1 §. Inled­ningsvis sägs där all ingripande kan ske för all förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Vidare anges vissa omständigheter som skall beaktas särskilt. Härvid nämns de tre effektkrilerierna från 2 kap. I §, ägarkoncenlrafion, sysselsättningen samt berörda arbetstagares och kommuners intressen, konsumenternas intressen samt ägarnas intressen.

Enligt utredningen bör bedömningen av frågan huruvida ett ingripande skall göras mot visst förvärv ske genom alt man i ett sammanhang prövar förvärvels effekter för alla berörda intressen. En samlad, allsidig helhets­bedömning gör det enligt utredningen möjligt all mot varandra väga de för-och nackdelar ett förvärv kan ha från allmän synpunkt, exempelvis nega-. liva konkurrenseffekler mot positiva sysselsättningseffekter (s. 333).

En jämförelse mellan 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § ger otvivelaktigt vid handen all utredningen har ansett all det föreligger en grundläggande skillnad mellan ingripanden enligt de båda paragraferna. Någon jämföran­de analys lämnas dock inte. Om man ser till verkningarna är det svårt att finna någon principiell skillnad. Genom avtal mellan förelag är del fullt möjligt all åstadkomma i stort sett samma resultat som genom ett förelags­förvärv. Mot den bakgrunden framstår förvärvet närmast som del "fullän­dade" karleUavlalel. Detta är också del synsätt som får anses vara allmänt intemationellt accepterat och som framträder i förarbetena till KBL.

Av utredningens sätt all beskriva föratsätlningarna för ingripande mot förelagsförvärv får man intrycket alt utredningen valt all utforma dessa på ett sådant sätt alt man vid prövningen säkerställer en mer aUsidig bedöm­ning än som kan ske vid ingripanden enligt 2 kap. 1 §. Dessa senare ingripanden skall, som man uttrycker del, ske för all förhindra sådant som är till nackdel "från konkurrenspolitisk synpunkt".

Mot bakgrund av sina erfarenheter finner NO en sådan distinktion främmande och överdrivet teoretisk. Strängt logiskt kan man naturligtvis

 

Prop. 1981/82:165                                                  480

hävda all NO inte får ingripa enligt den nu gällande generalklausulen om ingen nämnvärd påverkan enligt skadlighelskriterierna föreligger men t. ex. sysselsättningen påverkas negativt. 1 praktiken är detta dock en helt orealistisk situation. 1 effeklivilelskrileriet får anses ligga bl. a. alt närings­livet skall förmå all ge sysselsättning på både kort och lång sikt. Vägle­dande för bedömningen är ju alltid ytterst det allmänna intresset. Detta har också utredningen givelvis konstaterat. Man framhåller i linje härmed all ulöver effektkrilerierna också skall beaktas både de positiva och de nega­tiva följder som en konkurrensbegränsning kan ha för andra allmänna intressen än de rent konkurrenspoliliska. Man har alltså i själva verket fastslagit all den nya generalklausulen liksom den i KBL inle är inskränkt till de "rent konkurrenspoliliska synpunkterna" i den betydelse som ut­redningen synes ha tillagt uttrycket.

Mot den angivna bakgrunden kan ifrågasättas det berättigade i all göra någon principiell skillnad mellan 2 kap. I § och 3 kap. 1 §. För del första kan avtal mellan företag och förelagsförvärv ha så likartade verkningar all del bör bedömas enligt samma grunder. För del andra framstår del som osannolikt all den teoretiskt principiella skillnaden har någon praktisk betydelse. För del tredje bör man ha klart för sig att skillnader i handlägg­ningsordning, prövningskrilerier etc. torde påverka förelagens val av former för koncentralionsålgärder. Blir förvärvsvägen mer svårframkom-lig än andra icke ägarmässiga former för inflytande kommer de senare all väljas och vice versa.

NO forlsäller. Företagsförvärv kan få effekter på en rad områden och för flera skilda intressegrupper. En bred prövning där flera olika aspekter vägs in i bilden är därför nödvändig för alt en riklig bedömning från allmän synpunkt skall kunna göras av verkningarna av ett förvärv. De faktorer som enligt 3 kap. 1 § särskilt skall beaktas vid prövningen synes väl täcka de förhållanden som bör ingå i bedömningen även om innebörden i realite­ten blir densamma som en prövning enligt 2 kap. 1 §. En aspekt som emellertid under senare lid fåll ökad betydelse i samband med bedömning av förelagsförvärv och strukturförändringar är möjligheten all stärka den intemationdla konkurrenskraften och förbättra exporlförulsällningarna och därmed samtidigt landets bytesbalans. Detta berörs i utredningen mer i förbigående i samband med ett exempel. Hänsyn till landels bytesbalans kan dock anses väga så tungt från allmän synpunkt alt detta bör särskilt beaktas under effektivitetskriteriet.

De olika kriteriernas vikt kommer självfallet all variera beroende på omständigheterna i de särskilda fallen. Bedömningen av den kort- och långsiktiga utvecklingen vid val av olika handlingsalternativ torde bli utomordentligt svår. Strävan bör helt klart vara all prioritera de lösningar som på lång sikt ger den mest effektiva användningen av de samlade resurserna och bäst befrämjar utvecklingen. Möjligheten att underlätta de omställningar som kan bli nödvändiga för en anpassning till ändrade mark-

 

Prop. 1981/82:165                                                  481

nadsförulsällningar torde väsentligen böra tillgodoses inom ramen för en effektiv och välplanerad arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik. Kra­vet måsle här ställas högl på en god framförhållning i fråga om behovet av yrkes- och annan omställning. Företrädare för de enskilda och lokala intressen som berörs av företagsförvärv har naturligt nog ofta en benägen­het all i första hand anlägga ett kortsiktigt perspektiv. Detta behöver dock inte bäst tillgodose det samlade arbetstagarkolleklivets intresse av stabil sysselsättning på lång sikt. Del är därför väsentligt att en allsidig belysning åsladkommes och att allmän förståelse skapas för de långsiktiga övervä­ganden som måsle göras med anledning av olika förelagsförvärv.

1 sammanhanget bör beaktas, anför NO vidare, all förvärvskontrollen i en del fall kommer in i ett myckel sent stadium i en negaliv utveckling hos del enskilda förvärvade förelaget och dess marknad. Ofta framstår härvid en försäljning av företaget som del enda realistiska alternalivel. Denna problemalik är särskilt aktuell i en utpräglad lågkonjunktur. Ett motver­kande av ogynnsamma koncenlrationslendenser och förelagsförvärv bör göras i ett så tidigt skede som möjligt genom olika förebyggande åtgärder. Härvid är det av största betydelse med en generell ekonomisk politik, som skapar förutsättningar för ett livskraftigt näringsliv, stimulerar nyföreta­gande och underlättar de små och medelstora företagens verksamhet.

Utredningen har vid fastställande av gränserna för de förelag som skall falla in under lagens tillämpning fäst stort avseende vid risken för lokala konkurrensbegränsningar saml alt ett enskilt företag även om del är litet kan ha stor betydelse för en ort i bl. a. syssdsällningshänseende. För­värvskontrollen torde bl. a. vara avsedd att bli ytterligare ett instrament för samhällets ingripanden för all undvika arbetslöshet i sysselsättnings-svaga orter och regioner. I lider av lågkonjunktur bör detta kontrollinstru­ment, främst vUlkor som ställs i samband med förvärv som tillåls, kunna användas för att överbrygga akuta svårigheter. Behovet av arbetsmark­nads- och induslripoliliska insatser torde dock inle kunna begränsas annat än i mindre mån, eftersom i de fall rationaliseringar och arbelskraftsned-skärningar blir aktuella dessa i normalfallet torde vara svåra att undvika oavsett om förvärvet genomförs eller inle. Möjligen kan ett förvärv leda till en lidigardäggning av förändringarna, vilket kan innebära den fördelen att föratsätlningarna är bättre för all på längre sikt skapa sysselsältningstillfäl-len. Samma fördel kan slå all vinna genom en ändrad ägarstruktur i ett företag, eftersom härigenom nödvändigt kapital och kunnande kan till­föras. Förvärvskontrollen kan dock å andra sidan i vissa fall få den följden att förvärv som i och för sig kunde bidra till en på sikt gynnsam strakturut­veckling inle blir av till följd av risken för ingripande mot förvärvet.

Utredningen anser alt den egentliga förvärvsprövningen endast skall omfatta de fall där förvärvaren får ett kontrollerande inflytande, dvs. kan bestämma innehållet i principbeslut om förelagets ledning och framlid. NO tillstyrker denna begränsning. Enligt belänkandet skall de fall där konlrol-31    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  482

lerande inflytande inte uppnås bortsorleras av NO. Bedömningen av vad kontrollerande inflytande innebär och när sådant inträder kommer all bli av avgörande betydelse för förvärvsprövningens omfattning. Med tanke på den betydelse som denna avgränsning är avsedd att få för berörda företags bedömningar i samband med förvärv måste det anses vara angeläget att del klart kommer till ullryck all en avgränsning med hänsyn till kontrollerande inflytande finns. Detta bör därför införas i lagtexten.

Utredningen anger all med förvärv av förelag likställes vissa uppräk­nande typer av förvärv. NO påpekar i anslutning härtill all förvärv av patent, varumärke eller produktionsmetod kan utgöra en så väsenfiig del av ett företags verksamhet att förvärvet kan få liknande effekter som ett förvärv av ett företag eUer del av rörelse. Del bör därför falla under begreppet "del av rörelse".

Avsnittet ingripanden mot förelagsförvärv i förslaget beslår av tre para­grafer. Den första anger i allmänna ordalag när ingripande bör ske. I 2 § lämnas regler för när ett förvärv eller ett därmed jämställt kontrollerande infiytande skall anses ha uppkommit. I 3 § fastställs vissa gränser som utesluter förvärv av mindre betydelse från prövningen. Någon mera gene­rell motivering till den valda lagstiftningstekniken har utredningen inte lämnat, men i anslutning till de särskilda frågorna motiveras valet av gränser.

Karakteristiskt för 2 § är all den är myckel detaljerad och ganska svår­läst. 3 § är enklare men har ändå en detaljerad karaktär. 1 och för sig finns del skäl som talar för klart fixerade gränser. Ett skäl är alt förvärvare och förvärvade skall ha möjlighet att på förhand bedöma om förvärvet kan prövas eller ej. Ett annat är att prövningsområdet begränsas. Det finns emellertid också nackdelar med fasta gränser. En sådan nackdel är svårig­heten att anpassa gränserna till syftet med lagstiftningen. De metoder för avgränsning som slår till buds innebär alt man ställs inför valet mellan antingen lågt salta gränser som säkerställer att alla angelägna fall blir prövade men som drar med sig att en mängd från prövningssynpunkl ointressanta fall faller inom prövningsområdet, eller högre satta gränser som utesluter flertalet ointressanta fall men som i stället medför risk för all fall som borde prövas kommer utanför prövningsområdet.

I och för sig är del naturligtvis värdefullt om de som är berörda av ett förelagsförvärv kan föralse om förvärvet kan prövas eller inle. I vissa sammanhang - framförallt straffrättsliga - kan det vara ett väsentligt rältssäkerhelskrav att man säkert kan förutse konsekvenserna av ett visst beleende. Bestämda gränser är givelvis ägnade att ge sådan säkerhet. Men säkerheten uppnås i delta fall bara när förvärvet ligger under någon av gränserna. Ovanför dessa är man hänvisad till alt göra en bedömning med ledning av i huvudsak den generalklausulbetonade 1 §, förarbetsultalanden och så småningom praxis.

SI m.fi. pekar på all granderna för ingripanden anges i 3 kap. och 8 §. I

 

Prop. 1981/82:165                                                  483

1 § anges omständigheter som särskilt skall beaktas vid prövningen huruvi­da ingripande bör ske. Dessa omständigheter anser SI m.fl. närmast ha karaktär av exempel och utgör i vart fall inle rekvisit som skall vara uppfyllda för all förbud enligt 8 § skall kunna meddelas.

Organisationerna understryker vad Industriförbundet m.fl. anförde i remissyttrande över jusliliedepartemenlels PM (Ds 1974:17) om att ett förbud av angivet slag utgör en allvarlig inskränkning i ägarnas möjlighet att förfoga över sin egendom. Med hänsyn till rättssäkerheten bör grunder­na för inskränkningen enligt organisationernas uppfattning vara precisera­de och prövningsförfarandel bör ske i former som tillförsäkrar den enskil­de en opartisk prövning.

Organisationerna fortsätter. Aktier och rörelser är egendom som är föremål för enskild äganderätt. Inskränkningar i enskildas möjligheter all överlåta eller förvärva egendom bör förekomma endast om väsentliga samhällsintressen annars äventyras. Rättsreglerna om inskränkningar i överlåtelserätten bör syfta till skydd för sådana samhällsintressen som typiskt sett kan skadas i väsentlig grad. Däremot bör de inle ge myndighe­terna en möjlighet alt efler skön inom vida ramar pröva om en ägande-rällsövergång innebär övervägande för- eller nackdelar.

Ser man till de generella effekterna av fusioner framstår de som övervä­gande positiva. Genom fusioner kan företagen bredda sin finansiella bas, vinna skalfördelar i produktionen, utnyttja marknadsföringsresurser effek­tivare och låta företagsinlernt leknologiflöde ske inom större enheter. Dessa fördelar för förelagen framstår också som samhälleliga fördelar för landets infrastruktur och för sysselsättningen. Den omställning som en fusion innebär kan medföra påfrestningar och problem och kortsiktigt negativa effekter som dock kan vara mer eller mindre oundvikliga för alt uppnå fördelar på sikt. Kvarstående skäl för en fusionskontroll är då av konkurrenspolitisk art. Som organisationerna har framhållit inledningsvis måste en från konkurrenspolitisk synpunkt ändamålsenlig fusionskontroll omfatta hela den relevanta marknaden. Detta kan inle åstadkommas ge­nom en till Sverige begränsad reglering eftersom svenskt näringsliv -utom i vissa skyddade sektorer - arbetar på en internationell marknad. Organisationernas slutsats har blivit att de negativa effekterna av en fu­sionskontroll överväger fördelarna varför utredningens förslag om fusions­konlroll avstyrks. Här måsle understrykas all möjligheterna all i en myn­dighetsprövning bedöma effekterna i del enskilda fallet uppenbarligen är myckel begränsade. Skall en fusionskonlroll införas synes del dock organi­sationerna minst olämpligt om kontrollens prövningslema avser om en fusion medför en från allmän synpunkt skadlig konkurrensbegränsning. Förbud mot genomförandel av ett förelagsförvärv bör sålunda endast grundas på konkurrensmässiga överväganden.

Uppräkningen av omständigheter i I § anknyter i väsentliga delar till generalklausulen i den föreslagna nya konkurrensbegränsningslagen. En

 

Prop. 1981/82:165                                                  484

väsentlig skillnad ligger dock däri all de påverkande omständigheterna i 1 § fusionskonlrollförslagel är "neutralt" angivna medan de i 2 kap. 1 § KBL-förslaget är knutna till begreppet skadlig verkan. Ingripande mot förvärv bör som anförts ovan enligt organisationernas mening endast kun­na aktualiseras när den uppkomna konkurrensbegränsningen visat sig från allmän synpunkt medföra skadlig verkan. Som kriterier för när skadlig verkan skall anses föreligga vill organisationerna förorda all samma ef-feklkrilerier som har kommit till ullryck i den föreslagna generalklausulen även här äger tillämpning i stället för den av utredningen föreslagna.

En fusionskonlroll som bygger på ett begränsningskrilerium måste na­turligtvis även beakta sysselsättningseffekter och andra ekonomiska effek­ter som kan motivera att konkurrensbegränsningen bör tillåtas, dvs. när övriga från samhällssynpunkt beaktansvärda skäl vägs in i konkurrensbe­gränsningen från allmän synpunkt inle kan anses skadlig. Lämpligen bör detta såsom i generalklausulen komma till uttryck genom motivutlalanden.

Fusioner bör dock inle kunna hindras genom fusionskonlroll på andra grunder än konkurrensrältsliga. Andra kriterier som av konkurrensutred­ningen angivits som skäl för ingripande mot förvärv - främst syssdsäll-ningsskäl - kan enligt organisationernas mening inte anses visat, vare sig på kort eller lång sikt, medföra anledning till en fusionskonlrollprövning. Snarare torde kunna hävdas att strukturomvandlingar oftast medfört posi­tiva effekter inle minst från sysselsättningssynpunkt. Bekräftelse härpå utgör såväl den utvärdering av ett antal genomförda fusioner som konkur­rensulredningen presenterat i sill delbetänkande (SOU 1977:51) som den av SIND nyligen genomförda studien över familjeförelagsförvärv (Familje-förelagsfusioner i svensk industri - en kartläggning och analys av utveck­lingen 1970-76) (SIND 1978:4). Förekommande syssdsällningsminsk-ningar vid fusioner måste generellt sett antas vara mindre än om fusionerna inte kommit till stånd.

Organisationerna kan inte ansluta sig till utredningens uppfattning all en fusionskontroll behövs för all särskilt beakta anställdas intressen. De anställdas intressen är redan idag vid förelagsförvärv i stort tillgodosedda genom MBL. Denna lag reglerar visserligen inle frågor som rör förhållan­del mellan ägare som inle är arbetsgivare och arbetstagare men skulle ändock mot organisationernas avstyrkande en komplettering härvidlag av medbestämmandelagen anses önskvärd bör denna i vart fall icke ske inom konkurrensbegränsningslagsliftningens ram.

Organisationerna berör i detta sammanhang de villkor som kan föreskri­vas i samband med förvärvsprövningen enligt 8 § första stycket 2 för alt "undanröja viss väsentiig olägenhet som är förknippad med förvärvet".

Utredningen skiljer mellan tre inlressefält inom vilka föreskrifter kan komma ifråga, anför organisationerna. Av särskilt intresse framstår kon­kurrens-, pris- och sysselsällningsvillkor.

Organisationernas inställning är alt ingripande mot förvärv bör endast

 

Prop. 1981/82:165                                                  485

komma i fråga när förvärvet medför från allmän konkurrenspolitisk syn­punkt skadlig verkan medan syssdsällningsskäl inte bör kunna hindra en fusion. Negativa sysselsättningseffekter som är orsakade av företagsför­värv är regelmässigt övergångsproblem. Enligt organisationernas mening kan därför finnas skäl att acceptera sysselsällningsvillkor för att mildra effektema härav, dock endast under en tidsbegränsad period som bör sällas till två år.

Uppställande av konkurrensmässigl betingade villkor bör enligt organi­sationernas mening inte förekomma vid regeringens prövning. Sedan del väl konstaterats i regeringens prövning att en fusion inle skall hindras bör regeringens befattning med frågan upphöra. Del sagda innebär all några konkurrensrältsliga villkor inte skall få uppställas i samband med själva tillståndsgivningen. Skulle del emellertid visa sig att fusionen leder till skadliga konkurrensbegränsningar får dessa prövas i vanlig ordning av MD med tillämpning av generalklausulen. Härigenom garanteras i högre grad förelagen en mer noggrann rätislig prövning av frågor som ofta kräver en mer ingående prövning än som kan förekomma inom ett starkt tidsbegrän­sat förfarande. Organisationerna framhåller möjligheten till återvinning av offentiiga avgifter som har aktualiserats i samband med förvärv som senare harförbjudUs.

LRF ansluter sig till den åsikten att förslaget om kontroll av förelagsför­värv innefattar djupgående inskränkningar i ägarnas möjligheter all dispo­nera sin egendom. Rättssäkerheten kräver att en konlrollreglering innehål­ler rimligt preciserade grander för prövningen och alt själva förfarandet innefattar garantier för en opartisk prövning.

Del är uppenbart all så långtgående ingrepp som här är ifråga endast kan motiveras utifrån väsentliga samhällsintressen, anför LRF. Prövnings­grunderna är allmänt hållna. Vid bedömandet av om en planerad fusion skall tillåtas skall - förutom konkurrensbegränsningskrilerierna i general­klausulen - bl. a. sysselsättningsaspekterna och berörda kommuners intressen beaktas. LRF finner all en kontroll som anlägger sådana per­spektiv inle har myckel med konkurrensbegränsningslagsliflning all göra. Även om alla de i förslaget angivna kriterierna rimligen bör tillåtas alt vägas in då del gäller all tillåla en fusion eller ett annat företagsförvärv talar enligt LRF:s mening goda skäl för all förbud mot transaktionen endast bör beslutas på grandval av konkurrensbegränsningskrilerierna.

Aktiespararna talar om "dualismen" i 3 kap. 1 § mot bakgrund av de många olika omständigheter som skall vägas in vid förvärvsprövningen. När del gäller ägarkoncentrationen uppger Aktiespararna att de sedan länge har motarbetat all form av ägarkoncenlralion som kan leda till en minskad ekonomisk demokrati samt företagssammanslagningar som leder till minskal antal producenter med snedvriden pris- och konkurrensbild som följd. Mot bakgrund av vissa förslag om kollekliva löntagarfonder frågar sig aktiespararna - naturligtvis paranleliskl - huruvida lagförslaget

 

Prop. 1981/82:165                                                  486

kan vara tillämpligt i den delen, då dessa fonder enligt en allmän bedöm­ning torde leda till en makt- och ägarkoncenlralion ulan tidigare motsvarig­het inom näringshvel.

I sista stycket av § 1 omnämhes - nästan i förbigående anmärker aktiespararna - alt ägarnas intressen också skall beaktas vid prövningen. Beträffande de börsnoterade företagen är Aktiespararna medvetna om alt aktiekapitalet utgör ett riskkapital och all ägarna till bolagen därför i sista hand får slå risken för ett fortsatt förelagande. Detta risktagande kan emellertid leda till orimliga konsekvenser - vilket inle minst gäller de s. k. familjeföretagen - genom alt ett förvärv som förbjuds - eller som inte ens las upp till diskussion på grund av osäkerheten om del kommer all tillåtas - resulterar i alt de företag som är föremål för förvärvet inom kort lid konkurreras ut och måsle läggas ned. Ägarna till dessa företag - oavsett om de är börsnoterade eller inle - kan enligt aktiespararnas uppfattning rimligen icke tvingas att driva företagen vidare.

Svensk industriföreiUng tar också upp ägarinlressena och ger ullryck för den åsikten alt ägarnas intressen måste beaktas i väsentligt högre grad än vad som utredningen har föreslagit, något som enligt induslriföreningens mening har betydelse inte minst för aktiemarknadens framlida utveckling.

Svenska kommunförbundet och landstingsförbundet anför att förbunden med tillfredsställelse har noterat all utredningen infört del kommunala intresset såsom en grund för bedömningen av förelagsöverlåldser. För­bunden hänvisar till att del enligt utredningen finns speciell anledning all bevaka kommunala intressen i de fall då förelagsförvärv medför friställ­ningar i orter som, genom alt de är små eller har ett ensidigt näringsliv, får stora problem i samband med sysselsätlningsförändringar Då del gäller NO:s prövning har i lagförslaget intagits en tvingande regel all ombuds­mannen innan beslut fattas bör ge arbetstagarorganisationerna i berörda förelag tillfälle all yttra sig. Men någon motsvarande bestämmelse har ej inlagils beträffande berörda kommuner anmärker förbunden. I betänkan­dets lagkommentar (s. 372) sägs endast all del i vissa fall kan vara lämpligt för ombudsmannen all också höra kommunerna. I lagavsnillel om rege­ringens prövning finns inte några bestämmelser om remissförfarande över huvud taget.

Av kommentaren till lagförslaget har förbunden fått det intrycket all del inle är särskilt angelägel alt NO inhämtar yttrande även från berörda kommuner. Förbunden understryker del angelägna i all ombudsmannen verkligen inhämtar kommunernas yttranden och all delta blir klariagl antingen i lagtexten eller i förarbetena till en ny lagstiftning om konkur­rensbegränsning.

Det övergripande förbudskrileriel "all ölägenheterna skall vara av vä­sentlig betydelse från allmän synpunkt" måsle medföra skönsmässiga och i viss mån godtyckliga bedömningar, anför SIND. En lagstiftning på områ­det inrymmer därför risk för att en från samhäUssynpunkt önskvärd struk­turomvandling hindras eller begränsas.

 

Prop. 1981/82:165                                                  487

Vidare måsle del enligt SIND:s mening bli svårt all i den totala bedöm­ningen tillräckligt beakta ägarnas intressen från rättssäkerhetssynpunkt. Delta gäller i synnerhet som kompensation inte föreslås utgå till ägare som först har förbjudils alt sälja till viss förvärvare och sedan har överlåtit förelaget till ett lägre pris till annan förvärvare. Den studie rörande vissa fusioner som har genomförts av industriverket visade att del nästan alllid finns bara en presumtiv köpare. 1 sådana situationer menar konkurrensul­redningen också alt förvärvet bör godtas.

SIND säger sig självfaUet biträda tanken all anslällningstrygghelen skall utvecklas saml all sysselsättningsargument och konsumentintressen väges mot strukturralionaliseringsmotiv. MBL gäller visserligen inte frågor som rör förhållandel mellan ägare och arbetstagare, men genom arbetsgivarens skyldighet alt inleda primärförhandlingar torde enligt SIND:s bedömning i praktiken rådrum skapas för de anställda och samhällel i de fall där stora förändringar i del uppköpta företagel planeras.

3.4 Prövningsområdet

Utredningen har avvisat tanken om speciella regler vid successiva före­tagsförvärv, framhåUer NO. Bl. a. därför och då man önskar göra pröv­ningsområdet så stort att inga fall av större betydelse faller utanför har gränserna satts lågt. Mot bakgrund av att förvärvet enligt 1 § skall vara av väsentlig betydelse från allmän synpunkt kan det enligt NO:s mening ifrågasättas om det annat än undanlagsvis kommer alt finnas förvärv som faller under gränserna men där ingripande borde ha skett vid en bedömning enligt 1 §.

Värdet från förelagens synpunkt av alt ha fixerade gränser framstår mot denna bakgrund som ringa. Prakfiskt tagel alla fall där ett ingripande kan länkas bli aktuellt kommer alltså alt få bedömas efler de allmänt hållna reglerna i 1 §. Det finns därför skäl alt ifrågasätta om lagtexten bör innehål­la gränser av det slag som anges i 2 och 3 §§. Såsom redan antytts är regelsystemet komplicerat och lagtexten svårläst.

NO fortsätter. Om de fixerade gränserna las bort från lagtexten uppkom­mer frågan om del uppslår risk för alt den myndighet som skall göra den förberedande prövningen får ett orimligt stort antal anmälningar enligt 4 §. Risken för en sådan utveckling synes dock ringa. Redan kravet i 1 § att olägenheten av förvärvet måsle vara av väsentlig betydelse från allmän synpunkt bör avhålla från onödiga anmälningar. Man bör dessutom obser­vera all den som är tveksam ofta genom ett enkelt telefonsamtal till myndigheten kan skaffa sig en uppfattning om betydelsen från allmän synpunkt av ett visst förvärv. Det förtjänar framhållas all förhandsbesked av olika slag redan nu är ett betydelsefullt inslag i NO:s verksamhet.

I själva verket finns del anledning all fråga sig om del inle skulle bli fler "onödiga" anmälningar med fixerade gränser än ulan. Bestämda gränser

 

Prop. 1981/82:165                                                  488

uppfattas gärna som normgivande och risken finns att flertalet av dem som kommer över gränsen uppfattar saken så att de bör göra anmälan.

Del har i svensk lagstiftningsteknik under senare år utvecklats en linje som bygger på generalklausuler som ett väsentligt inslag. Denna linje har varit särskilt framträdande inom marknadsrällen men har också förekom­mit i andra sammanhang. All generalklausulslekniken har fått företräde särskilt inom marknadsrällen har givelvis flera orsaker. Här kan dock särskilt pekas på en, nämligen den allt snabbare förändringen som sker inom de områden som ifrågavarande lagar reglerar. De i 3 § angivna gränserna, främst de rörande omsättning och tillgångar, är konstruerade på ett sådant sätt alt de riskerar att snabbi bli föråldrade. I och för sig kan man givetvis bygga in regler som korrigerar gränserna med hänsyn till föränd­ringar, t. ex. indexanknylning. Detta skulle emellertid ytterligare kompli­cera lagtexten och försämra förulsebarheten. Utredningen har också avvi­sat sådana lösningar.

NO vill med hänsyn till del anförda ifrågasätta om inle prövningsområ­det skulle kunna bestämmas på del sätt som är vanligt vid tekniken med generalklausul, dvs. genom klausulens egen räckvidd. I och för sig är 1 § redan uppbyggd ungefär som en generalklausul och förändringen skulle därför kunna inskränkas lUl all 2 och 3 §§ logs bort. Något hinder mot all låta motsvarande vägledning komma till ullryck i förarbeten bör inle finnas. Del kan dock vara skäl att se över 1 § med hänsyn fill den utökade betydelse som den skulle få vid en förändring av antytt slag. Bland annat borde del vara av värde all i paragrafen markera marknadsandelarnas betydelse särskilt när del gäller den genom förvärvet uppkomna enheten. Likaså bör anges vad som skall avses med ett förvärv och att med förvärv skall likställas åtgärder som leder till uppkomsten av kontrollerande infiy­tande.

De i 3 kap. 2 § intagna reglerna om all kontrollerande infiytande skall anses uppkomma när förvärvet uppgår till minst vissa procenttal ger vid första påseende intryck av all vara en klar och entydig gränsdragning. I vissa fall torde reglerna också vara lätta att tillämpa. Det är emellertid vanligt i näringslivet med ett s.k. ask-i-ask-ägande. Antag att företagel A äger 40 procent av aktierna i företaget B som i sin lur äger 40 procent av aktierna i företagel C som i sin tur äger 40 procent av aktierna i företaget D. Vilket inflytande skall man anse att företagel A har i företaget D med en tillämpning av 2 §? Nära till hands ligger att göra en rent matematisk beräkning. A:s inflytande blir då 40 procent i B, 16 procent i C och 6,4 procent i D. Om D är ett börsnoterat förelag så skulle A kunna köpa drygt 3 procent av aktierna i D men inte 4 procent om förvärvet skall gå fritt från prövning.

1 själva verket ger dock lagtextens ordalydelse i första stycket inle någon grund för all beakta inflytande genom "ask-i-ask-ägande" alls. Detta styc­ke behandlar enbart direkt ägande. Enligt tredje stycket skall emellertid

 

Prop. 1981/82:165

489

medräknas bl. a. aktier som tillhör samma koncern som förvärvaren eller som tillhör annat förelag över vilket förvärvaren eller något koncernföre­tag har bestämmande inflytande. Om man antar att A har ett bestämmande inflytande över B skulle i och för sig aktier som B förvärvat i D kunnat beaktas jämsides med A:s förvärv i D. Nu har dock B inga aktier i D. Om del kan anses all A har ett bestämmande inflytande i C kan dock C:s innehav beaktas. Det bör dock observeras all man inle ulan vidare vet om A har ett bestämmande inflytande över C. Detta är en fråga som kan avgöras först efler en ingående bedömning (jfr s. 341).

Svårigheterna all tillämpa 3 kap. 2 § så snart det blir fråga om annat än mycket enkla förvärvssilualioner kan också illustreras med följande exem­pel. Ett företag (A) har aktier i vart och ett av flera skilda företag (B, C, D och E). Dessa senare förelag köper var för sig 9 procent av aktierna i ytterligare ett förelag (F). Situationen framgår av följande skiss.

O     A

D r

Uppenbart är all B, C, D och E ulan all överskrida gränsen 10 procent vid börsnoterade förelag och 20 procent vid andra förelag tillsammans kan köpa upp tillräckligt med aktier i F för att kunna få kontroll över detta förelag. Frågan blir då om någon sammanräkning skall äga rum. Om först B förvärvar 9 procent av aktierna i F så Ugger den transaktionen under gränsen. Förvärvar därefter C också 9 procent av aktierna i F så uppslår alltså frågan om B:s innehav av aktier i F skall sammanräknas med de aktier som C förvärvar. Förutsättning härför är antingen att C ingår i samma koncern som B eller alt B eller annat koncernförelag har ett bestämmande inflytande över C (s. 430 f.). Eftersom B inte har något bestämmande inflytande över C så återstår endast två möjligheter. Anting­en skall man anse att B och C ingår i samma koncern eller också alt A och B ingår i samma koncern saml alt A har ett sådant bestämmande inflytande över C som avses i 1 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen.

Det synes rimligt all anta alt relativt högl ställda krav måste uppfyllas för att ett företag skall anses vara ett koncernföretag. Om A äger 30 procent av aktierna i B men inga övriga bindningar finns i form av avtal eller samröre i fråga om produktion och planering förefaller det tvivelaktigt

 

Prop. 1981/82:165                                                  490

alt räkna B som koncernförelag. Om man betraktar B som ett företag utanför koncernen synes det tveksamt om det föreligger ett sådant bestäm­mande inflytande som avses i 1 kap. 2 § andra stycket aktiebolagslagen. Slutsatsen blir därför all del uppkommer vissa möjligheter all på formalju-ridiska grunder undgå prövning av de olika aktieförvärven i F.

Ser man vad som nu anförts om regelsystemet i 3 kap. 2 § mot den bakgranden all del inte tiUkommit för all ingå som ett led i den slutliga bedömningen av om ett ingripande bör ske från allmän synpunkt ulan främst för att i rättssäkerhetens intresse fastställa en yttersta gräns för prövningsområdel synes man med fog kunna fråga sig om del verkligen finns något självständigt behov av regelsystemet. I normalfallet kommer gränsen sannolikt all ligga långt under det område där del blir aktuellt med ingripande. Samtidigt måste man räkna med all svårigheterna alt bestäm­ma gränsen i fall såsom de nu antydda inbjuder till försök alt utnyttja regelsystemet på ett icke avsett sätt för alt avskära möjligheterna till prövning. Del förtjänar därvid all framhållas all de exempel som valls i del föregående är förhåUandevis enkla och all näringslivet i verkligheten uppvisar ägarförhållanden som är långt mer komplicerade.

Mot den angivna bakgrunden anmäler NO betänkligheter mot konstruk­tionen som sådan i 3 kap. 2 §. Skulle de anförda invändningarna inte vinna beaktande anför NO följande.

Utredningen har föreslagit all en andel om 10 procent av aktiekapitalet eller röstetalet skall vara nedre gräns för prövning av förvärv i börsnote­rade förelag och företag på fondhandlarlistan. Under föratsättning av all en gräns skall finnas har NO ingen invändning mot del valda procenttalet.

Beträffande gränsen på 20 procent för prövning av förvärv i andra förelag är underlaget för bedömning mindre än i det tidigare fallet. Kunska­pen om ägandeslrukluren i de här aktuella bolagen är bristfällig. Man torde dock vara ense om all ägandet är mer koncentrerat än i t. ex. börsnoterade bolag. Förvärv av aktier i gruppen övriga förelag kan antas mera sällan ske i kapilalplaceringssyfle ulan avsikten torde oftast vara alt erhålla inflytan­de. Härvid kan det bedömas vara sannolikt all förvärvaren måste ha en inle oväsentligt större andel än i ett börsnoterat företag. Del kan därför tfrågasältas om inte gränsen 20 procent är aUlför lågt salt. Del kan här erinras om all enligt kommunalskalldagen förvärv upp till 25 procent av röstetalet anses ske i kapilalplaceringssyfle.

NO förmodar all utredningens motiv för att införa fixerade gränser i 3 kap. 3 § till väsentlig del har varit praktiska skäl och alt önskemålet har varit all tiUgodose intresset av rättssäkerhet i så måtto all bestämda gränser ger möjlighet att förutsäga om ett förvärv kan prövas eller inte. Samtidigt har dock i praktiken dessa intressen enligt NO:s uppfattning kommit i konflikt med ett annat intresse, nämligen del att säkerställa all alla förvärv av någon betydelse kan komma under prövning (s. 334, 349). Gränserna har blivit så lågt satta all ett myckel stort antal fall som inte är

 

Prop. 1981/82:165                                                  491

av sådan väsentlig betydelse från allmän synpunkt som sägs i 3 kap. 1 § ändå faller inom prövningsområdel.

I själva verket har alltså utredningen genom de lågt satta gränserna endast i ringa mån begränsat tillämpningsområdet för generalklausulen i 3 kap. 1 §. Mot bakgrund av den ståndpunkt som NO i del föregående gett ullryck ål, har NO egentligen ingen större anledning att invända mot de låga gränserna. Anser man emellertid såsom utredningen all bestämda gränser ökar föralsebarhelen synes man böra söka finna en möjlighet all höja gränserna så alt denna får ett mera reellt innehåll. Ett annat skäl till att höja gränserna är risken för att NO blir överhopad av anmälningar om förvärv som visserligen inle är av den karaktären att de bör överlämnas till regeringens prövning men som med hänsyn till NO:s tidsfrist på två måna­der börjar löpa ändå måsle snabbkonlrolleras. NO erinrar i detta samman­hang om vad som i det föregående har sagts om risken för onödiga anmäl­ningar fill följd av att bestämda prövningsgränser fokuseras genom att införas i lagen.

Anledningen till all de av utredningen valda gränserna måste sällas så lågt för all undvika alt angelägna fall kommer utanför prövningsområdel kan i viss mån sägas vara all dessa gränser har dålig anknytning till syftet med prövningen. En betydligt bättre anknytning till detta syfte har enligt NO:s bedömning den redan i det föregående framförda tanken på en avgränsning med hänsyn till marknadsandel. Eftersom del här alllid blir fråga om den relevanta marknaden (jfr. s. 259) kan även förvärv av små förelag beaktas om del behövs. Om en gräns baserad på marknadsandel läggs till de övriga gränserna synes del därför vara möjligt all höja dessa senare gränser.

NO anför vidare. Med hänsyn till del breda ålgärdsprogram som står till förfogande för all upprätthålla sysselsättning och regional balans kan del med fog ifrågasättas om förvärvskontrollen fyller samma funktion i fråga om små företag som större. Det kan därför vara försvarbart med en uppjustering av antalet arbetstagare. Med en kompletterande gräns i fråga om marknadsandel frånhänder sig myndigheterna inle möjligheterna all mgripa för det fall att lokala eller regionala monopol kan komma att skapas genom förvärv av mindre förelag. I utredningens motiv anges också att lokala och regionala förhållanden liksom den marknad eller bransch del kan vara fråga om skall beaktas vid bedömning av om olägenheterna är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt.

NO vill vidare framhålla att begreppet arbetstagare inle är helt entydigt. NO har i sin verksamhet vid fiera tillfällen kommit i kontakt med de gränsdragningsproblem som kan uppstå vid avgörandet av om en person är arbetstagare eller inte. Härvid kan exempelvis pekas på beroende upp­dragstagare. Detta tillhör emellertid frågor som torde få lösas i rättstillämp­ningen.

Vad beträffar gränserna avseende omsättning och tillgångar måsle NO

 

Prop. 1981/82:165                                                 492

konstatera alt något underlag för bedömning av gränsernas rimlighet inte har presenterats. Av tillgänglig statistik framgår, vilket utredningen också påpekat, all omsättningen per anställd varierar kraftigt mellan olika bran­scher. I partihandeln uppgick 1976 omsättningen sålunda till ca 1 mkr./ anställd. Inom detaljhandeln och tillverkningsindustrin var motsvarande siffror 400000 respektive 225000 kr. Enligt SCB:s finansslalislik för 1976 fanns då drygt 5000 förelag med mer än 50 anställda. Om samtliga antas ha en genomsnitlsomsätlning per anställd på 200000 kr. blir detta minst 10 mkr. i omsättning per förelag. Detta torde ge en grov uppskattning av antalet förelag med den aktuella omsättningen. Den högre omsättningen inom detaljhandeln innebär exempelvis all inle mindre än ca 600 dagligva-rabuliker har en omsättning överstigande 10 mkr. och förvärv av dessa skulle sålunda ligga inom prövningsområdet. Gränsen på 20 mkr. avseende tillgångar bedöms i vart fall inom detaljhandeln överskridas av ett färre antal företag än omsättningsgränsen. I befintlig slalisfik finns ingen upp­delning av samtliga företag efler omsättning eller fillgångar.

När del gäller dessa gränser kan genereUt sägas all de samhällsskadliga effekterna av förelagsförvärv väl torde kunna bevakas även med en höj­ning av gränserna för omsättning och tillgångar. Då det gäller effekterna för den enskilda orten av förelagsförvärv får de åtföljande problemen ofta karaktären av glesbygdsproblem. Dessa bör inle främst lösas med för-värvskonlroU, utan det torde härvid oftare vara lämpligare med lokalise­rings-, arbetsmarknads- och induslripoliliska åtgärder. Mot denna bak­grund kan man länka sig en höjning av gränserna för omsättning och tillgångar med förslagsvis 100 procent.

1 3 kap. 3 § görs skillnad i behandlingen av förvärv och fusion. Vid förvärv är del det förvärvade företaget eller rörelsen som skall överskrida den angivna gränsen, medan vid fusion del räcker om någon av parterna gör detta. Innebörden härav torde såvitt kan bedömas bli all om vid förvärv någon av parterna underskrider gränserna kan prövning enligt lagen tekniskt undvikas. Vid fusion fordras dock att båda parter är under de angivna gränserna för all prövning inle skall få komma till stånd. Av utredningen framgår inte klart av vilken anledning åtskillnad gjorts mellan fusion och förvärv i detta hänseende. Den påtalade möjligheten att "kring­gå" lagstiftningen föreligger i båda fallen.

Utredningen har också berört frågan om successiva förvärv av mindre förelag. En kontroll av dessa förvärv bedöms bli invecklad och skapa problem. Del bör här framhållas all del är fullt möjligt, åtminstone i vissa branscher, alt ett företag genom köp av flera mindre förelag eller mindre delar av samma företag efler hand kan uppnå en gräns där del skulle finnas anledning att företa en prövning av nästa förvärv. Om förvärven varför sig ligger under gränserna kan förvärvaren växa på ett sätt som står i strid med generalklausulen i 3 kap. 1 § men ändå undgå förvärvskonlroUen. NO ser delta som en brist. Del är ä andra sidan önskvärt att inle ytteriigare bygga

 

Prop. 1981/82:165                                                  493

ut ett redan komplicerat regelsystem för all avhjälpa brislen. Invecklade kumulaiionsregler skulle dock kunna undvikas om man inför en gränsregel om marknadsandel.

I samband med de tidigare utvecklade tankegångarna om all låta pröv­ningsområdet bestämmas av en generalklausul har NO framhållit mark­nadsandelarnas betydelse. I själva verket skulle sannolikt en gränsdrag­ning enbart med hjälp av marknadsandel i allt väsentligt räcka för all avgränsa det prövningsområde som i praktiken kan bli aktuellt. En särskUd gräns i 3 kap. 3 § för marknadsandelar kan emellertid också vara ett alternativ till särskilda bestämmelser för alt kunna kontrollera successiva förvärv. Såsom nyss påpekats kommer det, även om gränserna för antal anställda, omsättning och tillgångar sätts så lågt som skett i förslaget, all finnas möjlighet för ett förelag med en betydande andel av en viss marknad all genom köp av företag som ligger under gränserna ytterligare stärka sin marknadsställning till förfång för konkurrensen. En kompletterande regel skulle förslagsvis kunna utformas så all ingripande även kan göras om det nya företaget efler fusionen eller förvärvet får mer än 25 procent av marknaden. Denna regel skulle utöka prövningsområdel endast obetydligt men ändå skapa utrymme för kontroll av just sådana småförvärv som kan få stor betydelse särskilt på små lokala marknader. Marknadsandelsgrän­sen överensstämmer med den brittiska Reslriclive Trade Practices Act men ligger högre än gränserna i den västtyska och kanadensiska lagstift­ningen. Den internationellt sett utbredda användningen av marknadsan­delsgränser vid förvärvskonlroll och den väsentliga roll som marknadsan­delar spelar i varje utredning om konkurrensförhållanden kan tas till ytter­ligare intäkt för del motiverade i all även i en ny svensk konkurrenslag ange en marknadsandelsgräns.

Oavsett hur förvärvskonlroUen konslraeras understryker NO att den som utredningen har framhåUit innebär ett nytt och oprövat regelsystem, som i viss mån måsle ha försökskaraklär. Denna aspekt på frågan talar dock enligt NO:s mening för att man bör sträva efler alt göra systemet så enkelt som möjligt från början. Om behov av ytterligare regler visar sig vid den praktiska tillämpningen kan systemet kompletteras efler hand.

SPK pekar på alt byte av rörelse skall enligt utredningens förslag betrak­tas som två förvärv av rörelse mot vederlag, där respektive rörelse utgör vederlaget. Sådana byten skall således enligt utredningen kunna prövas.

Byte av rörelse innebär enligt SPK:s erfarenheter av förvärvs- och karteUregistrering inle alllid att förvärv äger rum. Något förvärv kan enligt SPK:s bedömning exempelvis inte sägas ske då två förelag, som båda har tillverkat och sålt produkterna A och B, överenskommer om att del ena förelaget nedlägger sin rörelse beträffande produkten A och del andra förelaget nedlägger sin rörelse beträffande produkten B. Om överenskom­melsen i övrigt inle innebär överlåtelse av tillgångar företagen emellan dier övergång av personal mellan förelagen, kan överenskommelsen knappast

 

Prop. 1981/82:165                                                  494

anses utgöra förvärv i lagförslagels mening. Del är snarare fråga om ett specialiseringsavlal, som eventuellt kan prövas enligt 2 kap. Omfattar överenskommelsen även överlåtelse av lager, maskiner eller fastigheter saml övergång av personal, har däremot förvärv av rörelse eller del av rörelse ägt rum. En bedömning torde få ske från fall till fall om förvärv eller specialiseringsavlal föreligger vid byte av rörelse.

Vad angår s. k. joinl venlures framhålls i utredningen all den juridiska personens förvärv av tillskjuten egendom kan prövas enligt 3 kap. lagför­slaget, om förutsättningarna för prövning är uppfyllda, anför SPK vidare. Vid bildandel av joinl venlures ingås som regel ett s. k. konsortieavlal mellan delägarna i del bolag, som skall bedriva den gemensamma verksam­heten. Inle sällan innehåller ett sådant avlal bestämmelser av sådant slag, som föranleder karteUregistrering, t. ex. en bestämmelse all parterna inle skall bedriva med bolaget konkurrerande verksamhet. Del kan uppkomma fall då både SPK och NO anser sig ha anledning alt inhämta uppgifter om bildandel av ett joinl venture, SPK med slöd av uppgiftsskyldighetslagen (UL) och NO med slöd av lagförslagels 4 kap. 2 §. Vidare kan del bli fråga om en dubbel registrering av fallet, dels i det enligt utredningsförslaget av NO förda förvärvsregislrel, dels i de av SPK, bankinspektionen och för­säkringsinspektionen förda karldlregislren. SPK framhåller att behovet av samordning i dylika fall är tydligt.

Med avtal om joinl venlures menar SPK i detta sammanhang kunna jämställas överlåtelseavtal med konkurrensklausul.

LRF slår fast att en lagsltftning om förvärvskonlroll måsle naturligen innehålla närmare regler om vilka fall som skall prövas. Utredningens förslag är här komplicerat och omfattar en stor mängd olika förvärv.

10- och 20 %-gränserna av röstvärdet i förvärvade bolag såvitt avser NO:s prövning har, konstaterar LRF, övertagils från justitiedepartemen­tets PM om förslag till kontroll av förelagsförvärv i vissa fall (Ds Ju 1974: 17). Lösningen innebär en omfattande byråkratisk prövning eftersom varje förvärv där gränsen överskrides eller har överskridits av samma förvärvare prövas.

En annan lösning vore enligt LRF att anknyta NO:s möjligheter alt ingripa till det förhållandet alt förvärvarnas innehav överskrider vissa gränser. Kapilalplaceringsgränsen 25 % av röstetalet som återfinns i 54 § kommunalskalldagen skulle därvid kunna ersätta 20 %-gränsen. Utred­ningen avvisar dock systemet med "zongränser" vid vilkas överskridande prövning sker. Ett kontrollerande inflytande kan uppkomma mellan grän­serna påpekar utredningen. LRF anser dock all frågan bör övervägas ytterligare.

De gränser för prövningen som utredningen anger i 3 kap. 3 § är enligt LRF:s mening för lågt salta. Med tanke på all något behov av koncentra­tionskonlroU i Sverige inle har påvisats bör gränserna, om kontroll införes, höjas. Del kan inle rimligen vara ett väsentiigt samhällsintresse all pröva

 

Prop. 1981/82:165                                                  495

fusioner och andra förvärv av föreslagen omfattning. Beträffande storle­ken på omsättningen framhåller LRF att denna bl. a. beror på omsättnings­hastigheten på de saluförda varorna. I Uvsmeddsbranschen är omsätt­ningshastigheten i regel hög.

LRF förordar att gränsvärdena såvitt avser företagsstorleken ytterligare övervägs.

5/ m.fi. tar också upp 10- och 20 %-gränserna och noterar alt förslaget härtill i huvudsak har övertagits från förslaget i en departementsprome­moria från justitiedepartementet (Ds Ju 1974: 17). Organisationerna hänvi­sar till bl. a. SI:s kritik av promemorian i remissyttrandet. Kritiken gick ut på all samhällskontroll av varje förändring av innehav sedan den kritiska gränsen uppnåtts framstod som onödigt byråkratisk. Då koncernförhål­lande var etablerat framstod inlösen av återstående minoriletsaklier som än mindre av intresse. SI föreslog i stället en konstraktion där samrådsplikl enligt lagförslaget skuUe föreligga dels då en viss minorilelsgräns uppnåd­des, dels koncernförhållande uppstod.

En liknande konstruktion bör kunna användas på fusionskontrollområ-del där grunden för NO:s möjligheter alt ingripa anges vara all förvärva­rens innehav överskrider vissa gränser, anser SI m. fl.

Med hänsyn till behovet av korrespondens med 54 § kommunalskallda­gen enligt vilken ett bolagsförvärv av intill 25 % av röstetalet i annat bolag anses kunna ske i kapilalplaceringssyfle förordar organisationerna alt gränserna sålunda borde anges som överskridande av 10, 25 och 50 % av röstetalet i akliemarknadsbolag samt 25 och 50 % i övriga bolag. Organisa­tionerna förordar vidare att utomståendes förvärv av minoriletsaklier i dotterbolag även om förvärvet avser mer än 10 respektive 20 % av rösteta­let bör undantas.

De av utredningen angivna gränserna i 3 kap. 3 § för förvärv där behov av prövning över huvud taget inle föreligger synes vara anpassade huvud­sakligen av syssdsällningsskäl. Med den av organisationerna förordade lösningen med en prövning som bygger på ett konkurrensbegränsningskri-lerium torde enligt organisationerna skadlig verkan av förvärvet först uppkomma vid högre gränsvärden. Det fria prövningsområdel bör sålunda la sikte på den konkurrensbegränsning som förvärvet medför. Av väsentlig betydelse blir härvid den sammanlagda enhetens marknadsandel.

1 betänkandet s. 359 sägs all vid en horisontell koncentration på mindre än 20 % av den relevanta marknaden skall NO i sin förberedande prövning lämna förvärvet utan åtgärd. Procentsatsen kan kritiseras i sig. Vid en internationeU jämförelse är andelen låg. Delta gäller inle minst med hänsyn till att produktions- och marknadsförutsättningar inom och utom landet skiljer sig så vill ål.

Mot bakgrund av utredningens marknadsandelsbegrepp där någon pröv­ning ej bör förekomma synes i vart fall de föreslagna gränsvärdena för det fria prövningsområdel alltför lågt salta. Organisationerna förordar därför alt gränserna generellt höjs till det dubbla.

 

Prop. 1981/82:165                                                  496

Även Svensk industriförening anser att de angivna gränserna bör höjas, till minst 200 arbetstagare eller omsättning minst 40 miljoner eller tillgångar om sammanlagt minst 80 miljoner. Anledningen härtill är att endast förelag av nu angiven storleksordning kan antas kunna utöva påverkan av någon väsentlig omfattning i de avseenden som anges av utredningen, anmärker föreningen.

Aktiespararna anför också kritiska synpunkter på gränsdragningen och pekar på all man av 3 kap. 2 § kan dra den slutsatsen alt varje nytt förvärv av aktier är föremål för ny prövning. Aktiespararna är av den bestämda uppfattningen all lagregler eller en prövningsinstans bör ge tillåtelse till förvärv inom en viss latitud och inte kräva särskild prövning i samband med varje enskilt aktieförvärv. Beträffande prövningsomfångel i 3 § kon­staterar aktiespararna all de där intagna bestämmelserna knappast kom­mer all beröra de börsnoterade förelagen varför aktiespararna säger sig inte ha någon särskild mening härom. Att sälla gränsen för prövning vid 10 procent tycker de är för lågt; den bör sällas — om någon prövning skall ske - vid 25 procent, eller den gräns när organisalionsaklieslalus uppnås.

Handelskamrarna anför all praktiska och principiella invändningar kan riktas mot utredningens förslag att varje förvärv av mer än 10 % av aktierna i bolag som noteras på fondbörs eller 20 % av aktierna i annat bolag skall kontrolleras. Sålunda kan nämnas, forlsäller handelskamrarna, alt en sådan regel gör del praktiskt tagel omöjligt för exempelvis försäk­ringsbolag eller investmentbolag all garantera ett annat förelags nyemis­sion. Så låga gränser gör det också utomordentligt svårt för exempelvis investmentbolag alt genomföra den typ av balanserade aktieförvärv eller aktieförsäljningar som för närvarande är vanligt förekommande. Sådana och andra motsvarande effekter av en fusionskonlroll är givelvis helt oacceptabla. Genom all varje förändring av innehav sedan den kritiska gränsen har uppnåtts kan bli föremål för prövning, framstår också den föreslagna konstruktionen som ohanterlig och onödigt byråkratisk. Myn­digheternas möjligheter all ingripa bör således i vart fall begränsas till fall då förvärvarens innehav överskrider vissa gränser.

Handelskamrarna anser del "möjligen rimligt" all regeringen får vissa möjligheter att kontrollera fusioner av större betydelse för näringsstruk­turen och därmed konkurrenssituationen inom en viss bransch. Handels­kamrarna vänder sig dock starkt mot de gränser som har föreslagils av utredningen, nämligen all samtliga förelag som sysselsätter minst 50 ar­betstagare, omsätter 10 miljoner kronor eller har tillgångar om sammanlagt minst 20 miljoner kronor skall höra till den grupp som skall vara utsatt för fusionskonlroll. Alldeles bortsett från all kriterierna i denna gränsdragning ur flera synpunkter förefaller tvivelaktiga är del orimligt all regeringen skall ha möjlighet all ingripa mot fusioner av så pass små förelag. Redan genom annan lagstiftning som tillkommit under senare år, kamrarna avser härmed särskilt medbestämmandelagstiflningen, har fusioner starkt för-

 

Prop. 1981/82:165                                                  497

svårals. Kamrarna anser all därest fusionskonlroll införes, den bör begrän­sa sig till att omfatta sådana förelagsfusioner som har en avsevärd påver­kan på näringsstrukturen och därmed konkurrensförhållanden inom en bransch som är av väsentlig betydelse från allmän näringspolitisk syn­punkt.

Även Sveriges advokatsamfund har invändningar mot gränsdragningen och riktar en generell anmärkning mot bestämmelserna i 3 kap. nämligen all de kommer all avse ganska små och därmed många förelag. De gränser som gäller tillämpligheten återfinns i 3 kap. 3 § och innebär enligt special­motiveringen att antalet anställda (50) resp. omsätiningen (10 milj.) skall beräknas för hela företaget, oavsett om i dessa siffror ingår verksamhet som är intresselös med hänsyn till lagstiftningens syften. Samma gäller även den tredje förutsättningen, nämligen storleken av tillgångarna. Detta kommer enligt advokatsamfundet exempelvis all innebära alt ett förelag som når upp till dessa gränser på grund av att del bedriver förvaltning av och/eller handel med värdepapper vid sidan av en handelsrörelse automa­tiskt omfattas av reglerna.

Över huvud tagel kan konstaleras, fortsätter samfundet, att en gräns satt till 50 anställda eller 10 miljoner kronors omsättning inkluderar ganska små förelag, normall ulan större intresse för tillgodoseendet av syftet med lagförslaget. Del framstår som angelägel all - oavsett hur lagstiftningen utformas - en icke önskvärd byråkratisering och försening av förelags­överlåldser undviks. Hänsyn till ägareinlressen måsle också vägas mot de samhällsintressen som är berörda. Från samhällelig synpunkt kan del inle förmodas all överlåtelser av småföretag kan vara av sådan vikt all man skall behöva tillskapa en besvärande, byråkratisk omgång för att kontrolle­ra dessa. Exempel från utlandet visar också all man koncentrerat sig på väsentligt större enheter.

Oavsett vilka förutsättningar som i övrigt skall gälla för tillämpningen av reglerna i 3 kap. avstyrker samfundet de i 3 kap. 3 § angivna gränserna. Dessa bör sällas väsentligt högre än enligt förslaget, och verksamhet av främmande art, som inte har med konkurrensfrågor i lagförslagels mening alt göra, bör inle inräknas. Var gränserna bör sällas, bör göras till föremål för ytterligare överväganden. De bör emellertid sällas så högt att endast relativt stora och från samhällelig synpunkt vikliga företag inbegrips. An­talet anställda bör kunna sättas i vart fall inle lägre än 200-300 och omsättningen till ca 50 miljoner kronor. Även storleken av tillgångarna bör enligt samfundels uppfattning höjas avsevärt. Samfundet ifrågasätter ock­så om inle omsättnings- och tillgångslalen bör sättas i relation till basbelop­pet, så att ändringar av lagstiftningen för anpassning till inflationen inte behöver ske.

LO däremot anser att storleksgränsen för förelag som avses bli köpta bör sällas till 25 anställda eller sammanlagda tillgångar på minst 10 mil­joner kronor. Del är enligt LO:s uppfattning myckel angeläget all också 32   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  498

förvärv av förelag i den mindre slorleksklassen blir föremål för granskning, bl. a. med tanke på de mindre företagens vikliga roll för nyetablering, konkurrens och produktutveckling. 1 ett senare skede kan frågan om slorleksgränsen prövas efler att erfarenheter har vunnits.

LO:s förslag står härvidlag i samklang med Svenska elektrikerförbun-dets hemställan, att gränsen för dbranschens del bör sänkas till i genom­snitt minst 25 anställda.

3.5 Formerna för förvärvsprövningen, prövningsförfarandet

MD anför all regleringen lar sikte på all lösa ett mångskiftande problem­komplex; två huvudlinjer kan dock urskiljas. Regleringen skall förhindra dels alt företagsförvärv får en skadlig, konkurrensbegränsande verkan till följd, dels och all genom förvärv aUvarliga ölägenheter uppkommer för andra allmänna intressen. I den mån ett företagsförvärvs lämplighet kan ifrågasättas ur konkurrensrättslig synvinkel är givelvis MD såsom del centrala prövningsorganet på del konkurrensrältsliga området den natur­liga beslulsmyndigheten, medan i de fall av förelagsförvärv där andra allmänna intressen löper fara all bli lidande och mer allmänpolitiska be­dömningar således kan bli aktuella torde regeringen utgöra lämpligt be­slutsorgan. Detta förhållande talar för en uppdelning av den materiella och processuella regleringen på området så, all en konkurrensrältslig prövning av företagsförvärv skulle ankomma på MD och en förvärvsprövning med beaktande av andra allmänna intressen skulle göras av regeringen. Myckel ofta torde emellertid ett företagsförvärv aktualisera båda typerna av pro­blem, varvid den slutliga prövningen av förvärv i sådana fall bör ske i ett och samma beslutsorgan för all en vägning mellan olika relevanta faktorer skall kunna ske. Detta förhållandel utgör ett skäl för all regeringen med dess möjligheter till en mer allmänpolitisk bedömning tilläggs befogenhe­ten all falla beslut i den angivna situationen. Häremot talar dock del förhållandel alt det vid förvärvsprövningar inle sällan torde bli fråga om all verkställa intrikata konkurrensrältsliga bedömningar som ofta skulle utgö­ra en mycket väsentlig del av prövningen. All därvid MD med den i konkurrensrättsligt hänseende mest kvalificerade bedömningsresursen inle skulle las i anspråk ter sig föga rimligt. Samhället skulle ju därmed avhända sig möjligheten all på detta nya, konkurrensrättsligt betydelse­fulla området nyttja den centrala konkurrensvårdande myndighetens sam­lade erfarenhet, något som skulle kunna få till följd all ställningstaganden och värderingar vid tillämpningen av 3 kap. inte stod i samklang med den av MD och dess föregångare under decennier formade rättsbildningen inom konkurrensrätten. Utredningens överväganden i aktuellt hänseende är faktiskt ägnade all förvåna. 1 belänkandet anges all en förberedande prövning i MD, där domstolen fungerar som en mellaninslans, skulle i en del fall kanske kunna ge regeringen ett säkrare beslutsunderlag, men

 

Prop. 1981/82:165                                                  499

avvisas tanken på en sådan ordning under hänvisning till all allvarlig tidsutdräkt härigenom skulle uppkomma samt till all prövningen innefattar en fortlöpande utrednings- och förhandlingsverksamhel som inle lämpar sig för ett domslolsförfarande. Sedan tanken på MD såsom en mellanin­slans sålunda avvisats anges i betänkandet all del fasta sekretariat som föreslås inrättat skall för mer komplicerade fall kunna anlita företrädare för myndigheter som besitter särskild sakkunskap. Därvid synes enligt betän­kandet utredningen ha sådana myndigheter som NO, SPK, AMS och SIND saml bank- och försäkringsinspektionerna i tankarna. Det får anses vara anmärkningsvärt all MD sålunda inle nämns bland de myndigheter, från vilka expertis skulle kunna tillföras den s. k. beredningsgruppen inom regeringskansliet, saml alt domstolen genomgående utelämnas som rollfi-gurant i förfarandet. MD vill med hänvisning till vad som ovan anförts understryka all del vore synnerligen olyckligt om regeringen, som i all­mänhet bör handha den slutliga prövningen av förelagsförvärv enligt vad som tidigare framhållits, inte därvid regelmässigt fick tillgång till ett sak­kunnigt beslutsunderlag beträffande den konkurrensrältsliga aspeklen av förvärv innan beslut om eventuella åtgärder fattades. En lösning för åstad­kommande av en önskvärd ordning i delta avseende är - såsom reservan­ten i utredningen Ola Nyquist föreslagit - all MD införs som ett frislående organ mellan NO och regeringen med uppgift all pröva de konkurrensrälts­liga frågorna, varvid i de säkerligen ganska få fall där endast en konkur­rensrältslig grund för eventuell åtgärd avseende ett förvärv aktualiserades. MD hade att fatta ett slutgiltigt beslut, under del all domstolen i övriga fall skulle överlämna ärendet till regeringen med eget yttrande i den konkur­rensrältsliga frågan. Om ett sådant förfarande skulle befinnas kunna med­föra allvarlig tidsutdräkt, något som knappast behöver befaras då i de fall ärendet överlämnas till regeringen den konkurrensrältsliga frågan redan blivit bedömd varigenom regeringens handläggningslid i avsevärd mån nedbringas, bör i vart fall oundgängligen införas en regel av innebörd att regeringen före besluts fallande skall inhämta yttrande från MD vad gäller den konkurrensrältsliga bedömningen av företagsförvärv. MD:s yttrande i saken skulle då kunna grundas på den i beredningsgruppen tillgängliga utredningen saml utformas efler föredragning i domstolen.

I likhet med MD diskuterar NO ulföriigl formerna för förvärvsprövning­en saml gör en utförlig genomgång av prövningsförfarandel.

Då del gäller formerna för förvärvsprövningen konstaterar NO inled­ningsvis all förelagsförvärv har ett nära samband med andra konkurrens­begränsningar. NO fortsätter. I yttranden över promemorian Ds Ju 1974:17 anförde fiertalel remissinstanser all förelagsförvärvsprövningen bör samordnas med samhällets övriga konkurrensfrämjande insatser. Ut­redningen har intagit samma ståndpunkt och synes också väsentligen dela den uppfattning som NO uttryckte i sill remissyttrande i anledning av promemorian: "Effekter liknande förelagssammanslagningar kan uppkom-

 

Prop. 1981/82:165                                                  500

ma genom olika former av konkurrensbegränsande åtgärder, främst karlellavial, vilka motverkas med stöd av konkurrenslagstiftningen. Effek­ter liknande dem som aktualiseras vid fusioner kan också uppkomma genom att siyrdsesammansällningen i konkurrerande förelag till stora delar blir likartad, att företag har gemensamma betydande kreditgivare eller genom ett bestämmande infiytande på annat sätt. Redan nu förekom­mer med slöd av konkurrensbegränsningslagen ingripanden mot mark­nadsdominerande företag, t. ex. i avsikt all tillse all dessas prissättning inle är uppenbart hög i förhållande till kostnaderna, att de inle diskrimine­rar vissa köpare eller alt deras kostnads- och prisutveckling hälls på en acceptabel nivå. Ovan angivna exempel på åtgärder har nära samband med samhällets ingripanden för all förhindra fusioner som kan anses medföra nackdelar för stora konsumentgrupper. Skulle en för ett bibehållande av en effektiv konkurrens så väsentlig del som fusionsfrågorna läggas utanför de konkurrensvårdande myndigheternas verksamhet skulle vissa nackdelar uppkomma, t. ex. oklarhet i fråga om vilken myndighet som har ansvaret för ingripanden i olika frågor som rör företagskoncenlration. Samordning­en av fusionsfrågorna med samhällets övriga konkurrensfrämjande åtgär­der kunde vidare komma all försväras".

Vad som här anförts äger alltjämt sin giltighet. NO vill ånyo understryka vikten av att konkurrensbegränsningar oavsett form och uppkomstsätt prövas hos en och samma myndighet. Som kommer all utvecklas i del följande har också huvudansvaret för tillämpning av fusionslagsliflning i andra länder med sådan lagstiftning lagts på de konkurrensvårdande myn­digheterna. Utredningen anför också såsom argument för samordningen alt de konkurrensvårdande myndigheterna har erfarenhet i fråga om pröv­ning av förekomsten av skadlig verkan. Sådan prövning bör enligt utred­ningen ske vid bedömningen av förelagsförvärv och överensstämma med bedömningen av vad som kan anses medföra olägenhet från allmän syn­punkt. NO vill också hänvisa till vad som i del föregående anförts i fråga om förslaget till förvärvskontroll, bl. a. om all NO redan idag handlägger olika ärenden rörande förelags- och aktieförvärv. Handläggningen sker på grundval av nuvarande generalklausul i fall då risk för uppkomst av mono­pol- och oligopolsiluationer föreligger. Utgångspunkten vid bedömningar­na är all del inle råder någon annan inskränkning i förhandlingsmålen än att förhandling ej får gå ut på att undanröja själva ofullkomligheten i näringslivels struktur och all marknadsdomstolen sålunda exempelvis icke får förhandla om uppdelning av ett förelag i flera (prop. 1956: 148, s. 41).

NO anför vidare att utredningens förslag innebär en förvärvsprövning, där NO svarar för den förberedande prövningen syftande till att gallra bort förvärv, som inle bör komma under regeringens prövning, bl. a. förvärv som inle omfattas av lagen eller där kontrollerande inflytande inle uppslår. Förvärv som NO bedömer få endast obetydliga eller förhållandevis små ölägenheter kan NO besluta lämna ulan åtgärd. Övriga förvärv skall NO

 

Prop. 1981/82:165                                                  501

med eget yttrande överlämna till regeringen för den slutliga prövningen.

I vissa fall avses NO sålunda komma all fungera i huvudsak som ett genomgångsled som är nödvändigt all passera före den slutliga prövning­en. Den valda lösningen torde i och för sig ha vissa fördelar. Det är emellertid angelägel all i största möjliga utsträckning tillvarata den erfa­renhet och de kunskaper som finns och fortlöpande samlas hos en på området verksam myndighet. Naluriiglvis kommer den tilltänkta bered­ningsgruppen att efter hand fä erfarenhet av förvärvsprövning. Den breda erfarenhet som följer av NO:s samlade verksamhet kan dock inle tillföras gruppen annat än i indirekt form.

Ett alternativ som bör övervägas är att låta NO - med möjlighet till överprövning hos regeringen — utföra de samlade bedömningarna av före­tagsförvärv och åtgärder som erfordras för all väsentliga ölägenheter från allmän synpunkt skall undvikas. Förutom att härigenom en läng tids erfa­renhet nyttiggörs och att samordning garanteras med samhällets övriga insatser mot koncentralionsålgärder och mot övrig samhällsskadlig kon­kurrensbegränsning, vinner man fördelen att bedömningarna görs av en fackmyndighet. I samband med ingripanden mot förelagsförvärv blir del ofta fråga om känsliga avvägningar mellan kommuners, arbetstagares, konsumenters m.fi. gruppers intressen. 1 dessa sammanhang skapar be­dömningar och beslut av en självständig myndighet en god grund för en konsekvent tillämpning av lagen och dess förarbeten i linje med svensk förvaltningstradition. Med en sådan ordning kommer det på lång sikt bästa utnyttjandet av samhällets resurser att vara vägledande vid bedömning av förelagsförvärv. Med en effektiv resursanvändning avses en slruklurul-veckling som i del samlade konsument- och arbetstagarkolleklivets intres­se skapar sysselsällningslillfällen i livskraftiga förelag.

I samband med prövningen hos NO erfordras kontakt med övriga berör­da fackmyndigheter. Utredningen har redan i sill förslag förutsatt all så skall bli fallet när tiden medger det. Vad beträffar beredningsgruppens prövning anges i betänkandet att sakkunskap om förelag, branscher och effekter av närings- och konsumentpolitiken främst bör hämtas från exper­ter på myndighetsnivå. Vid de tillfällen föreskrifter mot ölägenheter av visst förvärv blir aktuella föreslås myndighetsrepresentanter väljas med beaktande av typen av föreskrift. Förslaget innebär alltså i viss utsträck­ning att berörda fackmyndigheter skall ha kontakt såväl med NO som med beredningsgruppen under utredningen av ett förvärv. En rationalisering i delta hänseende torde vinnas om NO får omhänderta hela prövningen. När det gäller lillvaralagandel av sakkunskap från andra fackmyndigheter och samordning innebär det i praktiken ingen skillnad om NO eller berednings­gruppen bär huvudansvaret. I båda fallen kommer representanter från dessa myndigheter alt spela en väsentlig roll.

Om beslulsfallandel läggs hos NO bör överklagande av beslut om ingri­pande mot förelagsförvärv kunna ske genom besvär hos regeringen. Här-

 

Prop. 1981/82:165                                                  502

igenom kommer alla fall som vid prövningen hos NO befunnits medföra sådan olägenhet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att kunna underställas regeringens prövning. I sådana fall som NO beslutat lämna utan åtgärd bör saken på ansökan inom viss tid kunna föras under regeringens prövning av sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare. En sådan prövningsrätt ligger i linje med vad som allmänt gäller på marknadsrällens område.

Jämfört med utredningens förslag torde den här antydda alternativa handläggningsordningen för kontroll av företagsförvärv i vissa fall kunna innebära en förkortning av prövningstiden. Delta gäller främst i de fall NO:s avgörande inle överklagas. I fall som förs under regeringens pröv­ning bör beaktas all den av NO gjorda utredningen kommer att vara betydligt fullständigare än om bara ett överlämnande till regeringen skulle ske. Detta medför all behovet av kompletteringar blir begränsat. Den nu skisserade ordningen fordrar en förlängning av prövningstiden hos NO.

Vid utformandet av en förvärvskontroll bör erfarenheter vunna från andra länder, som under flera år tillämpat en fusionslagsliflning, tillvara­tas. Härvid kan först konstateras att en internationellt sett aUmänl omfat­tad uppfattning är all långtgående företagskoncenlration kan skada kon-kunensen. 1 samtliga länder med fusionslagstiftning har man som en kon­sekvens av nämnda synsätt lagt huvudansvaret för lagstiftningens tillämp­ning på de ordinarie konkurrensvårdande myndigheterna. En vanlig orga­nisatorisk ansvarsuppdelning är som t. ex. i Storbritannien och Tyskland all regeringen har möjlighet att i sista hand godkänna en föreslagen fusion om de konkurrensvårdande myndigheterna kommit till ett negativt ställ­ningslagande.

Del i det föregående beskrivna alternativa förfaringssättet överensstäm­mer i vissa delar med de tankegångar som utgör grunden för del i flera fall internationelll tillämpade systemet. Del av utredningen föreslagna pröv­ningsförfarandel kan naluriiglvis i och för sig ha fördelar. Förhållandena varierar mellan olika länder varför en likartad utformning av förfarandet i alla länder inte är given. Vid det slutliga valet av förfaringssätt bör de föreslagna alternativens fördelar vägas mot varandra.

Ingripanden mot förvärv kan antingen ske genom förbud eller åläggande. Strävan bör vara att söka undanröja väsentliga olägenheter av ett förvärv förhandlingsvägen. Möjligheten all utfärda föreskrifter skapar förutsätt­ningar för detta. Därmed begränsas användandet av rena förbud mot förvärv, vilket måste bedömas som positivt. Överhuvudtagel kan förbud bedömas bli aktuellt endast i sällsynta fall. När del gäller utfärdandet av föreskrifter bör delta ske först efler noggranna överväganden och då övertygande skäl kan anföras för en sådan åtgärd. Försiktighet måste nämligen iakttas med detta instrument, så all det inte kommer all utnyttjas till så starka påtryckningar på företagen och till all ställa så långtgående krav all förelagens utvecklingsmöjligheter skadas. Företagen bör ha möj-

 

Prop. 1981/82:165                                                  503

lighel att i förväg kunna bedöma vilket agerande myndigheterna väntar sig av dem i olika avseenden. Föreskrifterna bör därför inte avvika från vad som kan anses vara ett rimligt ansvarstagande från förelagens sida gent­emot anställda och samhälle i en social marknadsekonomi.

KOV anlägger ett annat synsätt på förvärvsprövningen än MD och NO. KOV menar alt i realiteten kommer regeringens prövning av företagsför­värv alt i första hand få en näringspolitisk karaktär. Del blir vid en sådan prövning nödvändigt all anlägga ett helhetsperspektiv, där åtskilliga andra synpunkter än de rent konkurrenspoliliska beaktas. Hänsyn måste bl. a. tas till intresset av sysselsättning, service och varuutbud. Mot denna bakgrand synes del enligt KOV olämpligt all NO skall handha ärenden om företagsförvärv.

Enligt verkets mening bör del inle komma i fråga all pröva andra förelagsförvärv än de allra största. Vid mindre omfattande förvärv gör sig behovet av samhällsinflytande typiskt sett mindre gällande.

Från de utgångspunkter som nu redovisats anser KOV del vara lämpligt alt frågor om förelagsförvärv prövas enbart av regeringen. Detta kan -såsom utredningen har föreslagit - lämpligen ske genom all en interdepar­temental beredningsgrupp med fast sekretariat tillskapas med uppgift alt bereda ärenden om förelagsförvärv. Del bör ankomma på beredningsgrup­pen att därvid la in synpunkter från de myndigheter som har kunskap om de områden som berörs av förvärvet liksom från berörda arbetstagarorga­nisationer. Skyldighet bör föreligga all anmäla endast förelagsförvärv av större omfattning. Härigenom undviks en onödig byråkrati för granskning av förvärv som med sannolikhet inle kan antas medföra ölägenheter av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. En lag om kontroll av förelags­förvärv bör på grand av det anförda inle knytas samman med konkurrens­begränsningslagen utan vara helt frislående. Storföretagsregislret kan där­med finns kvar hos SPK, anser KOV.

KOV föreslår all frågan om prövning av företagsförvärv övervägs ytter­ligare med beaktande av de av verket anförda synpunkterna.

SIND, som avstyrker förvärvsprövningen, är inne på likartade tanke­gångar som KOV. Förutsatt att en förvärvskonlroll likväl tillskapas, ifrå­gasätter SIND riktigheten i att denna inryms inom konkurrensbegräns­ningslagen och administreras av NO, eftersom de tidigare nämnda för­värvsstudierna inle i första hand påvisat konkurrensbegränsningsproble-mei. Snarare torde det gälla sysselsättning-, regionalekonomiska och indu­stripolitiska överväganden varför en eventuell förvärvskontroll därför borde organiseras inom myndigheter som svarar för dessa frågor, anför SIND.

SPK ansluter sig i allt väsentligt till utredningens förslag angående regler för prövning av förelagsförvärv och hänvisar till synpunkter i ämnet som anförts i yttrande den 21 mars 1975 över justitiedepartementets prome­moria "Förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall" (Ds Ju 1974:17).

 

Prop. 1981/82:165                                                  504

I yttrandet framhöll SPK, att nämnden, mot bakgrunden av dels de i promemorian anförda skälen, dels den pågående utvecklingen mot ökad koncentration i del svenska näringslivet, anslöt sig till promemorians slut­sats all en lagstiftning borde komma till stånd med syfte alt dels möjliggöra för löntagarna all på ett effektivt sätt påverka frågor om företagsköp, dels ge del allmänna möjlighet all förhindra fusioner, som innebär all för konsumenterna skadliga monopol uppkommer. Vad gäller del senare syf­tet förutsatte SPK - i likhet med vad som gjordes i promemorian - all lagstiftningen blev provisorisk i avvaktan på konkurrensulredningens för­slag. Enligt SPK:s uppfattning var del nödvändigt all en lagstiftning om kontroll av företagsförvärv med syfte all bl. a. förhindra uppkomsten av skadliga monopol samordnades med lagstiftningen om konkurrensbegräns­ning i övrigt. Vidare var det enligt SPK:s mening lämpligt att begränsa de i lagförslaget givna möjligheterna till förbud mot förelagsförvärv till sådana fall då uppenbar risk för skadlig monopolbildning förelåg med hänsyn till konsumentintressena. I ändra fall kunde riskerna begränsas genom att utfästelser från förvärvaren, som kunde avse prissättningen och syfta till att förhindra missbruk av monopolställning, utverkades i samband med påkallade överläggningar. Övervakningen av sådana utfästelser kunde en­ligt SPK inbyggas i dess prisövervakande verksamhet.

SPK noterar all utredningen har förutsatt all den sakkunskap om förelag och branscher samt om närings- och konsumenlpoliliska ingrepp och dess effekter som finns på myndighetsnivå las tillvara av den inlerdepartemen­tala utredningsgruppen som föreslås inrättas i regeringskansliet. Myndig-helsexpertisen på detta område anges främst finnas inom NO, SPK, AMS, SIND samt bank- och försäkringsinspeklionerna. SPK betonar vikten av all myndigheter med kännedom om de förelag som berörs av en prövning hörs. På så sätt kan onödigt dubbelarbete undvikas. Beredningsgruppen säkerställer då också att prövningen sker på basis av ett fullständigt och aktuellt faktamaterial. Enligt SPK:s uppfattning hör det vara regel att de myndigheter som tar fram beslulsunderiag inför en förvärvsprövning också deltar vid behandlingen av ärendet.

Statskontoret lar inte ställning till den principiella frågan om behovet av kontroll av förelagsförvärv men pekar på några svårigheter och anför.

Som utredningen framhåller har bl. a. teknisk utveckling och förbättrade adminislralionsmeloder främst gynnat de större företagen, medan de mindre och medelstora förelagens konkurrenskraft i många fall har försva­gats. Samtidigt har de höga kostnaderna för inträde på åtskilliga marknader försvårat nyetableringar.

Vid den tidpunkt dä förvärv av förelag öppet aktualiseras - och den föreslagna prövningen av förvärv skall ske - är det i realiteten ofta för sent all kunna påverka förloppet. Fungerande alternativ till förvärv föreligger sällan i de fall där det förvärvade förelagels ekonomi inle tillåter fortsatt verksamhet i egen regi. Möjligheterna all i dessa situationer finna andra

 

Prop. 1981/82:165                                                  505

länkbara förvärvare kan inle förväntas vara stora. Inte minst från syssel­sättningssynpunkt kan det därför - oavsett effekter i övrigt - bli nödvän­digt att godta en övervägande dd av förelagsförvärven. Enligt slalskonlo-rels mening riskerar förvärvsprövningen av dessa skäl all bli relativt inef­fektiv. Statskontoret föreslår därför att prövning av förelagsförvärv inled­ningsvis sker under en försöksperiod - om t.ex. tre år. Erfarenheterna från denna period kan visa om förvärvsprövningen haft reell verkan, vilket kan ge underlag för ett nytt avgörande i frågan.

Slalskonlorel har övervägt några alternativ för en förvärvsprövnings organisatoriska hemvist.

För utredningens förslag alt låta NO ansvara för förvärvsprövningens inledande del talar, enligt statskontorets mening, all förelagsförvärv i många fall kan ses som en långtgående form av konkurrensbegränsning. Vid NO-ämbetel finns kompelens i konkurrensfrågor och en löpande kon­takt med de mest koncentrerade branscherna.

Nackdelen med utredningens förslag är emellertid att det tilldelar NO två svårförenliga roller. Uppgiften alt från en rad skilda utgångspunkter bereda regeringens beslutsunderlag vid prövning av förelagsförvärv skiljer sig principiellt från NO:s roll i övriga konkurrensbegränsningsfrågor, där NO snarare kan ses som en åklagare/förhandlare med uppgift alt bevaka konkurrensinlressen. Svårförenlighelen i rollerna framstår, enligt stats­kontorets mening, tydligt i den föreslagna handläggningsordningen, där NO dels skall pröva förvärv ur konkurrenssynpunkt dels skall göra en allsidig prövning av om ärendet skall föras vidare till regeringen. Slalskon­lorel har även övervägt om förvärvsprövningen kan förläggas till SPK. Fördelen skulle vara all SPK är en relativt stor myndighet med breda förelagskontakter och betydande ulredningskapacitet i frågor rörande förelagskoncentration och konkurrensbegränsning.

Statskontoret har även prövat möjligheten att låta hela förvärvspröv­ningen ske inom regeringskansliet. En sådan lösning förefaller dock mind­re lämplig, eftersom del beredande arbetet vid förvärvsprövningen bör ses som en myndighetsuppgift som inte i onödan bör belasta regeringskansliet.

För statskontorets del har slutsatsen blivit att hela del beredande arbetet inför regeringens prövning av företagsförvärv bör ske vid SPK. Statskon­toret avstyrker därför förslaget all för detta ändamål inrätta ett särskilt sekretariat inom handelsdepartementet. De personella förstärkningar som kan krävas för förvärvsprövningen bör istället samlas till en särskild enhet inom SPK.

Lånsstyrelsen i Norrbottens län stöder utredningens uppfattning att regeringen bör vara den instans som prövar förvärven.

MinorUeten i länsstyrelsen i Kronobergs län ullalar. Om en lagstiftning om allmän prövning av företagsförvärv trols allt skall komma till stånd bör NO:s befallning med förprövningen endast avse förvärvet från konkur­renssynpunkt. Förprövning från regionalpolitisk och allmän synpunkt bör i första hand ankomma på länsstyrelsen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  506

Enligt SI m.fi. är den konstruktion för förvärvsprövningen som utred­ningen vall den mest praktiska och smidigaste. Den sammanlagda tiden för myndighelsprövningen 2-1-6 månader är dock med hänsyn till värdet av att snabbi kunna fullfölja ett igångsatt fusionsförfarande för lång. Ulan all bedöma hur tiden bör fördelas mellan NO och regeringen förordar organi­sationerna att den sammanlagda prövningstiden sänks till sex månader. Även denna prövningslid kan när förvärvet avser förvärv av aktie på fondbörs synas alltför lång. Att avvakta myndigheternas prövning under sex månader innan ett planerat förvärv kan fullbordas framstår som utom­ordentligt opraktisk och kan medföra allvarliga störningar på börshandeln. För såväl köpare som säljare beroende på den ekonomiska konjunkturen innebär förfarandet ett betydande ekonomiskt risktagande med eventuella förluster för i vart fall någon part i förvärvet, anser organisationerna.

När del slutligen gäller förfarandet kan konstaleras alt det har ackusa-toriska granddrag vilket framstår som en fördel från den enskilda partens synpunkt. Del finns dock inkvisiloriska moment som synes organisationer­na betänkliga och som framför allt kommer till uttryck i motivutlalanden. Del talas om en särskild interdepartemental beredningsgrupp. På s. 369 i belänkandet sägs bl. a. all beredningsgruppen också informellt kan begära all NO eller annan myndighet kompletterar utredningen enligt gruppens önskemål. Sett från NO:s motparts synpunkt och även från allmän syn­punkt framstår informella kontakter mellan "åklagaren" och en beredande enhet inom del beslutande organet slå i strid mot elementära rältssäker­helskrav. Del bör byggas in i själva systemet en klar skiljelinje mellan NO och beslutsorganen. Beredningsgrappens begäran om utredning av NO eller annan myndighet synes organisationerna böra vara formell och före­gås av möjlighet till yttrande från avtalsparterna. Avtalsparterna bör själv­fallet också få tillfälle all yttra sig över del material som antingen del utarbetats externt eller internt inom beredningsgruppen skall utgöra rege­ringens beslutsunderlag.

Även LRF noterar då det gäller själva prövningsförfarandel all den föreslagna inlerdepartementala beredningsgruppen informellt föreslås kun­na begära all NO eller annan myndighet kompletterar utredningen på visst sätt. Del bör vara möjligt för avtalsparterna att få yttra sig över NO:s eller annan myndighets komplettering. Rimligen bör det, anför LRF, beredas parterna tillfälle alt yttra sig över regeringens beslutsunderlag.

Aktiespararna är av den meningen att en eventuell prövning bör koncen­treras till en enda instans. Prövningen skall i vart fall när del gäller förvärv av aktier i börsnoterade förelag ske med skyndsamhet och i ett samman­hang, anser organisationen. Därför bör NO:s prövning inskränkas i vidare mån än vad som framgår av förslaget. Förvärv som gäller del av rörelse synes dock lämplig att underställas NO:s prövning. Därvid bör NO:s prövning begränsas till mera renodlade prisbildnings- och konkurrens­frågor.

 

Prop. 1981/82:165                                                  507

LO önskar starkare än konkurrensulredningen framhålla förelagsförvär­vens samband med samhällets åtgärder för full sysselsättning och effekti­vare näringsliv. I många fall anser LO all del finns skäl för statsmakterna att verka för ändring av förelagsstrukturen, samgående mellan företag och olika former av samarbete för att förslärka den sammantagna effektiviteten och initiera ny verksamhet. Som konkurrensulredningen framhållit påver­kar detta marknadskonkurrensen, eventuellt som en försvagning av inbör­des konkurrens. Åtgärderna från statsmakternas sida måste således inte­grera konsumentskydd och olika slags effeklivilelshänsyn i ett samman­hang. Med denna utgångspunkt invänder LO mot all NO ensam ges ansva­ret för att verkställa förberedande utredning samt utsortering av kritiska fall innan förvärvsärendel hamnar hos regeringen. Utredningen har fört ett resonemang på denna punkt och stannat för all utesluta SIND, SPK och andra myndigheter från direkt ansvar i sammanhanget. LO anser all del tvärtom vore naturligt om KK, SIND och SPK regelmässigt dellog i denna förberedande prövning. Eventuellt kunde dessa organ åläggas all yttra sig över sådana ärenden eller ges rätt all företa utredning i uppkommande företagsförvärvsfall. LO avslår dock från att precisera ett förslag på denna punkt men vill hänvisa till vad organisationen anfört år 1976 om samråd med fackliga organisationer vid förelagsförvärv i yttrande till justitiedepar­tementet.

Stockholms fondbörs, som avstyrker förslaget till förvärvskonlroll, har för den händelse utredningsförslaget skulle genomföras anmärkningar mot del. Fondbörsen anser all förslaget att varje ändring av innehav av aktier i ett förelag sedan den kritiska gränsen har uppnåtts skall bli föremål för prövning framstår som helt ohanterligt och torde i praktiken omöjliggöra åtskilliga av de dagliga transaktionerna på börsen. Från börssynpunkt är del dessutom angeläget all en eventuell prövning bör ske så snabbi all åtminstone ett förhandsbesked bör kunna lämnas innan tiden för aktieägar­nas svar vid ett offentligt erbjudande om aktieförvärv har gått ut. Redan osäkerheten om myndigheternas ställningstagande, särskilt vid konkurre­rande offentliga anbud, är marknadsslörande, vilket understryker angelä­genheten av ett snabbi besked.

Fondbörsen har särskilt behandlat de konsekvenser för börsen och handeln med aktier, som ett införande av regler om uppdelning av förelag och fusionskonlroll kan länkas få. Fondbörsen anför.

Som framgått av vad som tidigare sagts skulle ett ingrepp mot ett förelag i syfte all åstadkomma en uppdelning eller enbart ryktet om ett förestående ingrepp kunna skapa osäkerhet hos förelagels aktieägare eller hos perso­ner och institutioner, som avser att köpa företagels aktier. Del finns goda skäl alt befara alt en genomförd uppdelning får ofördelaktiga konsekvenser för förelaget. En tvångsförsäljning av en rörelsegren eller aktier i ett dotterbolag kan förmodas ske till för företaget och dess aktieägare oför­månliga priser. Myndigheternas prövning av ett förvärv av förelag eller

 

Prop. 1981/82:165                                                  508

andel av företag kan på samma sätt skapa osäkerhet rörande del/de berör­da förelagels/ens aktier.

Av utredningen framgår all denna osäkerhet kan råda under en myckel lång period - när del gäller fusionskonlroll upp till åtta månader för själva prövningsförfarandel. Därtill kommer att NO har två år på sig för all ingripa mot ett avtal om samgående, såvida inle parterna själva under­ställer ärendet NO:s prövning.

Utredningens förslag förutsätter att NO kan behöva ha kontakt med åtskilliga andra än dem som är parter i ett avlal om ett förvärv. Tystnads­plikt för dem som får del av material och upplysningar föreskrivs i försla­get.

Enligt styrelsens bedömning skulle den långa lid, under vilken ett ärende kan bli föremål för bedömning, förorsaka betydande olägenheter för han­deln med aktier. Del är vidare med hänsyn till de många personer, som kommer att la befallning med ett ärende om förelagsuppdelning eller sammanslagning, orealistiskt att vänta sig alt den föreskrivna sekretessen blir effektiv.

Utredningen anser all dess ölägenheter kan undgås genom att börsstopp införes under den lid handläggningen pågår eller under någon del av denna tid. Vad beträffar den längsta lid, varunder börsstopp lämpligen kan gälla, vill styrelsen hänvisa till sill remissyttrande till justitiedepartementet den 20 november 1975 över ett då föreliggande förslag till lag om kontroll över förelagsförvärv i vissa fall. I detta yttrande angavs tiden för ett börsslopp icke kunna "ulan allvarliga skador för aktiemarknaden översliga två vec­kor". När möjligheterna till börsstopp infördes, var bedömningen att börs­slopp normall icke skulle ha längre varaktighet än ett par dagar. Ett börsslopp, som varar i åtskilliga månader, skulle få svåra ölägenheter för aktieägarna, eftersom del i praktiken skulle vara omöjligt för dem att sälja sina aktier, om de av likviditetsskäl eller andra skäl skulle behöva göra detta. Om långa börsslopp bleve något ofta förekommande, skulle delta menligt inverka på börsens marknadsfunklion och dessutom minska för­troendet till aktiemarknaden och därmed försämra börsförelagens finan­sieringsmöjligheter allmänt.

3.6 Anmälan av förvärv

NO instämmer i de överväganden av utredningen som ligger till grund för förslaget om frivillig anmälan av förvärv kompletterad med möjlighet för NO alt utfärda åläggande vid vite. Detta främst med hänsyn till all förvärv som kan bli aktuella för prövning enligt 3 kap. ändå kommer till NO:s kännedom. En generell anmälningsplikt skulle, anser NO, medföra anmälningar av en mängd förvärv, som inte behöver prövas. Anmälningar­na skulle endast leda till en onödig belastning av NO:s resurser. Dessutom skulle företagen tyngas med en omfatiande uppgiftslämning ulan all detta

 

Prop. 1981/82:165                                                  509

skulle bidra till uppfyllandet av syftet med förvärvskonlroUen.

Genom NO:s möjlighet att vid vite ålägga part all anmäla förvärv skapas garanti för all NO kan införskaffa de uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av förvärvskonlroUen. NO föreslås i vissa fall, särskilt när del gäller förvärvsakliva företag eller företag med en dominerande marknads­slällning, kunna utfärda åläggande att anmäla förvärv i förväg. NO, som redan idag på ett antal starkt koncentrerade marknader hos SPK har begärt fortlöpande rapportering av uppgifter av delta slag från vissa företag, anser en sådan bestämmelse vara av värde eftersom möjlighet då skapas att på ett tidigt stadium kunna bedöma effekterna av ett planerat förvärv.

Anmälan av förvärv skall vara skriftlig och innehåUa vissa särskilt före­skrivna uppgifter. I huvudsak bör del här vara fråga om uppgifter, som förelagen normall har tillgängliga, påpekar NO. Vid diskussioner om för­värv torde vanligen analyser av marknader, bedömningar av utvecklings­möjligheter och ralionaliseringsbehov göras. Upplysningar på dessa punk­ter är en förutsättning för en bedömning enligt kriterierna i 3 kap. I §.

Statskontoret anser att anmälningsplikt för all underlätta en effektiv och säker handläggning bör gälla vid samtliga företagsförvärv, som faller inom lagens prövningsområde.

DEFU, som ej tar ställning till nödvändigheten av förvärvskontroll och som menar att behovet av kontroll måsle bedömas i anslutning till utform­ningen av en övergripande näringspolitik, diskuterar bl. a. formerna för kontrollen. 1 utredningen sägs, påpekar DEFU, att en generell anmälnings­plikt visserligen kan skapa en viss formell stadga i kontrollsystemet men all ett sådant syslem samtidigt blir mer byråkratiskt. DEFU framhåller all ett syslem med anmälningsplikt först efter anmodan är att föredra framför ett syslem med generell anmälningsplikt. Del senare torde medföra all en mängd onödiga uppgifter skulle behöva lämnas om förvärv som NO direkt skulle kunna avgöra inle behövde prövas.

DEFU är myckel tveksam till utredningens förslag all NO skall kunna ålägga vissa förelag - marknadsdominerande eUer särskilt förvärvsaktiva - vid vite alt generellt anmäla sina förvärv. Under alla omständigheter måste den generella anmälningsskyldigheten användas med stor restrikti­vitet, vara tidsbegränsad och avse viss typ av verksamhet. Enbart all ett förelag är förvärvsaklivt bör enligt DEFU:s mening inte utgöra tillräckligt skäl.

Länsstyrelsen i Stockholms län (majoriteten) anmärker att en förutsätt­ning för all prövningen av förelagsförvärv skall bli ändamålsenlig är all NO så snabbi som möjligt får kännedom om förvärven. Därför bör enligt länsstyrelsens mening plikt all ulan anmodan anmäla förvärv som faller inom prövningsområdet införas. Underlätelse att anmäla förvärv bör med­föra att förvärvet blir ogiltigt.

Den föreslagna regeln om åläggande för visst förelag alt i förväg göra anmälan innan del beslutar all förvärva annat företag anser SI m.fi.

 

Prop. 1981/82:165                                                  510

olämplig till både form och innehåll. Organisationerna anför.

Först kan invändningar göras mot all anmälningsplikten knyts till förela­gels beslut. Större förvärvsärenden innebär fattande av många beslut innan förvärvsavlal slutits. Det är från sakliga utgångspunkter både olämp­ligt och opraktiskt all i lagen ange vilket beslut som skall grunda anmäl­ningsplikt.

Det bör framhållas den olikhet i beslutssituationen som föreligger då del förvärvande förelagets beslut innebär all förvärsanbud skall avges respek­tive att förvärvserbjudande från överlålare skall accepteras.

Även om man bör undvika att förelagsöverlåldser handläggs i brådska kan ibland inle undvikas all beslut om företagsförvärv måsle fattas myckel snabbi. Del kan vara fråga om all del företag som skall överlåtas befinner sig i finansiella svårigheter eller all flera förelag konkurrerar om förvärv av ett annat företag.

Företagens beslulsförfarande bör inle tyngas av det föreslagna anmäl-ningsförfarandel. Förfarandet framstår inle heller som nödvändigt för all tillvarata samhällets intressen eftersom i den föreslagna ordningen NO alllid kan ingripa under en Ivåårsperiod från förvärvet. I vart fall synes del med hänsyn till värdet frän allmän synpunkt av att avtal kan slutas snabbt som nackdelarna med anmälningsförfarandel överväger fördelarna.

Inte minst kan erinras mot all åläggande enligt 5 § andra stycket kan ske på obegränsad lid. Efter lång lid med kanske väsentiiga förändringar av ägarstruktur och förelagsledning synes del sannolikt all överträdelser av anmälningsplikten kommer all ske av rent förbiseende. Som följer av vad som anförts i föregående stycke synes samhällets intressen inle behöva bli lidande därav medan företaget däremot kan drabbas av ett egentligen onödigt vite.

3.7 Interimistiskt beslut

Den av utredningen föreslagna rätten för den instans som handhar för­värvsprövningen att förbjuda fullföljandet av ett avlal om förvärv måsle anses vara en nödvändig bestämmelse, anför NO. I annat fall föreligger risk för att ett planerat förvärv hinner genomföras medan utredning pågår. Företagen kan då ha gjort sådana förändringar i sin verksamhet och inte­grerats i så hög grad alt ett förbud för förvärvet i del lägel skulle medföra såväl stora kostnader som besvärliga praktiska problem. NO vill mot den bakgrunden understryka betydelsen av denna bestämmelse.

Även SI m.fi. tar upp bestämmelsen om inlerimisliskl förbud, en regel som bl. a. lar sikte på del fallet all avlal redan har ingåtts. Enligt utredning­en kan del finnas behov av all förhindra verkställighet av avtalet som bl. a. kan innebära nedläggning av rörelse eller friställning av arbetskraft. Enligt organisationernas mening kan ett inlerimisliskl beslut som detta medföra aUvarliga konsekvenser för de drabbade parterna. Friställningar kan aklua-

 

Prop. 1981/82:165                                                               511

liseras inle som en fullföljd av avtalet ulan vara betingade av andra skäl exempelvis i en uppkommen krissituation. Ekonomiska problem kan i en sådan situation snabbi förvärras om handlingsutrymmet är begränsat. Or­ganisationerna avstyrker mot bakgrund härav möjligheten för regeringen all meddela inlerimisliskl beslut.

3.8 Övrigt

NO anser i likhet med utredningen all möjlighet till omprövning av ingripande mot förvärv måsle finnas. De angivna förutsällningama alt part lämnat oriktiga uppgifter eller alt förhållandena väsentiigen förändrats finner NO innebära en lämplig avvägning vid bestämmande av förutsätt­ningar för omprövning.

Studenterna vid Handelshögskolan i Stockholm har med utgångspunkt från utredningens förslag om prövning av företagsförvärv analyserat och utvärderat tre fusionsbeskrivningar i utredningen (delbetänkande SOU 1977:51) Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-1973. En fallstu­die. Sammanfattningsvis konstaterar studenterna all de tre fusionsbeskriv­ningarna (Cemenla, Sandvik och Skogaholm) faller under lagens pröv­ningsområde. Vissa av AB Skogaholms företagsförvärv är dock så små alt de ej skulle las upp till prövning.

Del förslag utredningen ger till hur bedömningar av fusioner skall ske kommer all ställa stora krav på objektivitet och kontinuitet vid liUämpan-del av lagen. Då denna har formen av generalklausul kan enligt studen­terna vissa problem uppkomma genom att politikerna har ett alltför kort­siktigt tidsperspektiv. Uppehållandet av kontinuiteten i beslutsfattandet kan bli ett allvarligt problem vid upprepade regeringsskiften, då respektive konstellation lägger in sina ideologiska värderingar i bedömningen. Stu­denterna anser all genom den utformning lagen fått är denna risk påtaglig. Ett alternativ hade varit alt lägga beslulsfallandel på domstolssidan. Vi­dare kan en alltför stark betoning av sysselsättningseffekterna, vilket poli­tiker tenderar all göra, vara negativa ur slruklurpolitisk synpunkt på längre sikt.

Studenterna uttrycker även en negaliv inställning till den långa lidsperi­od som NO och regeringen har till förfogande. Detta kan leda till "imper-feklioner i informalionsfiöden, störningar på aktiemarknaden och spekula­tioner av samhällsekonomisk art". Som exempel anger de AGA:s förvärv av Frigoscandia, där Malmroskoncernen var tvingad till ett snabbi genom­förande. Vissa av studenterna anser det vara negativt all inle successiva förvärv av mindre förelag kommer all prövas enligt lagen.

 

Prop. 1981/82:165                                                               512

Fusionen Cementa—Gullhögen

Prisbildningen

Fusionen torde principiellt ha en negaliv inverkan på prisutvecklingen genom den monopolshualion som uppstår. Övergången från duopol, där Cementa var prisledare, till dagens situation gör dock all effekten blir marginell. Resultatet har blivit all staten i större utsträckning än tidigare kontrollerar prisutvecklingen genom del avlal som upprättats och den slyrdserepresenlalion man har. Dessutom kan man förvänta sig en imporl­konkurrens om prisnivån blir för hög.

Efjéktiviteten inom näringslivet

Vissa kostnadsminskningar kan förväntas inom administrationen, distribu­tionen och försäljningen. Man undviker vidare dubbelinvesteringar, men några större effektivitetsvinster inom produktionen har ej uppkommit. Om effektivilelsförbällringar kan uppnäs på längre sikt torde vissa möjligheter till export finnas. Monopolställningen gör vidare all man bättre kan plane­ra verksamheten och koncentrera sig på konkurrensen från alternativa material.

Ågarkoncentration

Nyetablering av tillverkningsenheter på den svenska cementmarknaden är all betrakta som osannolik varför ägarkoncentrationen blivit stor. Fu­sionen gjorde all elableringshindren för utländska tillverkare ökade. Del största hindret för dessa är avsaknaden av distributionsapparat. Även de gemensamma ägarinlressena med större cemenlköpare verkar hindrande.

Sysselsättning

Inga större sysselsättningsproblem har uppstått på kort sikt. Gullhögens uppgående i ett större förelag har inneburit att alternativa arbetsuppgifter funnits. En nackdel är alt avståndet till beslutsfattarna blivit längre.

Kommunala intressen

Viss omfördelning av arbetstillfällen mellan orter där man har tillverk­ningsenheter har sketl. Dessa förändringar torde ha uppkommit även om fusionen ej blivit av.

Konsumenternas intressen

Inga större förändringar har skett för köparna. Vissa avgifter och kredil-villkorsförsämringar har dock uppstått. Farhågor uttrycks för viss be­gränsning till vissa kvaUteler. En försäljning av Gullhögen till en utländsk producent hade möjligen resulterat i lägre priser.

 

Prop. 1981/82:165                                                               513

Slutsats

Om denna fusion skulle prövats utifrån den föreslagna konkurrensbegräns­ningslagen torde fusionen blivit godkänd. En viktig förutsättning för detta är den priskontroll man uppnått. Dessutom hade alternativet med utländsk köpare ej kunnat accepterats då denne förmodligen skulle starta en import av ullandsproducerade produkter. Detta skulle påverka både sysselsätt­ning och handelsbalans negativt.

Fusionen Sandvik—Seco Tools

PrisbUdningen

Någon inverkan på prisutvecklingen i negativ bemärkelse kan ej spåras. I stället ligger den svenska prisnivån lågt vid en internationell jämförelse. Möjligheten all la ut högre priser i Sverige är liten då man kan förvänta sig en större imporlkonkurrens vid en högre prisnivå. Genom den specialise­ring och produkluppddning som skett har dock konkurrensen minskal bolagen emellan.

EffektivUeten inom näringslivet

Denna fusion kan ej i lika hög utsträckning som den tidigare anses vara strakluromvandlingsbelingad genom all förelagen i stor utsträckning hade olika sortiment. De effektivitetsförbättringar som blir följden av fusionen är en arbetsfördelning och specialisering. Vidare torde besparingar kunna ske inom forskning och utveckling, fördelaktigare inköp av råvara och möjlighet ati utnyttja varandras patent. Man kan också förvänta sig en förstärkning av den internationella konkurrenskraften.

Ågarkoncentration

Genom Sandviks förvärv av Seco Tools har en total horisontell integra­tion skett av hårdmelallinduslrin i Sverige. På grund av den starka utlands­inriktningen i denna typ av verksamhet kan koncentrationen vara moti­verad. Ur Sandviks synvinkel får man säga att förvärvet kan betraktas som defensivt. Genom köpet förhindrade man en utländsk konkurrent (Carbo-lou) all få tillgång till Seco:s tekniska kompelens men framförallt till detta bolags internationella distributions- och försäljningsapparat.

Sysselsättning

Sysselsättningseffekten av fusionen har varit positiv och den långsikliga effekten torde bli densamma. Anställningstryggheten för de anställda i Seco Tools har blivit bättre då man nu ingår i ett lönsamt och expansivt företag där investeringarna hålls på en hög nivå. Gentemot alternativet uppköp av utiändskl förelag, får de anställda lättare all påverka och få information i ett svenskt företag. Ett utländskt företag skulle möjligen inle ha samma motivation att förlägga produktion till Sverige. 33   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                               514

Kommunala intressen

Situationen för kommunerna där de två förelagen verkar har i stort sett blivit oförändrad med undanlag för Arboga, dit Sandvik kunde omfördela en viss produktion.

Konsumenternas intressen

Några större negativa effekter har ej uppkommit vilket kan bero på att företagens sortiment i huvudsak är kompletterande och all man fortsatt som två separata förelag. Om ett utländskt företag förvärvat Seco Tools hade konkurrensen troligen ökal i Sverige och därmed en viss möjlighet till lägre priser.

Slutsats

En prövning av denna fusion utifrån förslaget till konkurrensbegräns­ningslag hade sannolikt resulterat i ett bifall redan på NO-nivå.

Skogaholms bröd och dess förvärv

Prisbildningen

Skogaholms förvärv torde inle i någon större utsträckning kunna påver­ka prisutvecklingen. En viss övre gräns för priset finns där konsumenten i stället går över till hembak eller t. ex. hårt bröd. Värre är den vertikala integrafion som uppkommit genom Kungsörnens förvärv av Skogaholm. Risken finns all Kungsörnen genom sin marknadsdominans kan hålla högre priser på insalsvaror.

Effektiviteten inom näringslivet

Stordriftsfördelar torde uppslå både i produktionen och distributionen. För köparna har fusionen inneburit bredare sortiment, större bonus och rafionellare brödhanlering. Rent samhällsekonomiskt tycks del vara moti­verat med en viss koncentration inom denna bransch.

Ågarkoncentration

Den horisontella integrationen som skett i detta fall bör i stort lämnas utan åtgärd. Möjligen kan man vända sig mot del förfaringssätt Skogaholm haft efter förvärven då man lagt ner många förelag. Syftet med detta kan ha varit all minska konkurrensen och förhindra all andra konkurrenter växer genom företagsförvärv. Däremot måsle den vertikala integration som skett genom Kungsörnens uppköp av Skogaholm starkt ifrågasättas. Då Kungs­örnen har 86% av mjölförsäljningen till privata bagerier kan en risk förelig­ga för favorisering av Skogaholm. Många mindre förelag får svårigheter efler bildandel av dessa större enheter.

 

Prop. 1981/82:165                                                  515

Sysselsättning

Sysselsällningssitualionen kan i stort betraktas som oförändrad. En viss svårighet har uppstått vad gäller möjligheten att erbjuda flyttad personal samma typ av arbete.

Kommunala intressen

Någon större förändring har ej skett och på vissa orter har arbete kunnat erbjudas inom annan industri.

Konsumenternas intressen

Förvärven har åtminstone på kort sikt lett liU en breddning av sortimen­tet. Eventuellt kan stordriftsfördelar leda till all prisökningarna hålls tillba­ka men blir enheterna alltför stora riskerar konsumenterna all få ett bröd som inte är lika färskt och anpassat till regionala smakskillnader.

Slutsats

Om dessa fusioner skulle prövats enligt lagförslaget torde Skogaholms förvärv ha godkänts medan däremot Kungsörnens förvärv av Skogaholm ställt sig mycket tveksam.

4   Övriga frågor

4.1 Uppgiftsskyldighet och registerfrågor m. m.

Liksom utredningen anser NO all en effektiv lagtillämpning förutsätter all uppgiftsskyldighetsregler införs. NO har inle någon erinran mot den föreslagna utformningen av de i 4 kap. l-5§§ intagna reglerna.

NO anser del naturligt all registreringen av förelagsförvärv ombesörjs av den myndighet som svarar för prövningen av förvärv. Registret som sådant kan väsentligt underlätta utredningar rörande olika förvärv och kan därigenom fylla en viktig funktion. 1 anslutning härtill understryker NO betydelsen av ett marknadsregisler, som innehåller uppgifter om förela­gens marknadsandelar på olika produktområden och som fortlöpande hålls aktuellt. För NO:s verksamhet är del väsentligt alt snabbi kunna få tillgång till en översikt över strakluren på olika marknader. Delta underlättar och förkortar tiden för NO:s utredningar. Behovet av ett marknadsregister blir än mer framträdande genom införandel av en förvärvskonlroll. Del är därför av stor vikt all utredningens förslag om en löpande marknads- och produklionsandelsstalistik saml en bred täckning av varu- och tjänsteom­rådet genomförs.

Vilessanklionering av anmodan all lämna uppgift kan enligt NO:s upp­fattning vara nödvändig för att man skall kunna försäkra sig om all få in begärda uppgifter.

NO framhåller del som väsentligt all tillämpande myndighet iakttar

 

Prop. 1981/82:165                                                  516

återhållsamhet med infordran av uppgifter. NO har inget att erinra mot utformningen av 4 kap. 10 § men understryker nödvändigheten av all NO kan begära utredningar hos SPK, bankinspektionen och försäkringsinspek-lionen.

SPK framhåller beträffande utredningens förslag rörande uppgiftsskyl­dighel följande.

För all erhåUa en likhet med på andra områden tillfredsställande inblick i bostadsmarknaden - och därmed möjlighet all påverka prissättningen på denna marknad i en för konsumenterna gynnsam riktning - föreslog nämn­den i anslagsframställningen för 1978/79 att uppgiftsskyldighetslagen skulle ändras så alt nämnden med stöd av lagen kan inhämta uppgifter som avser upplåtelse av nyttjanderätt till fast egendom. Därmed skulle nämnden få möjlighet all från fastighetsägare fordra in uppgifter om kostnader vid förvaltning och drift av bostadshus.

Som lagen nu är utformad kan den inle åberopas för alt inhämta upp­gifter på hyresområdet. Nämnden har därför i de undersökningar som hittills genomförts på hyresområdet varit hänvisad till all söka få in upp­gifter på frivillig väg. Del har därvid visat sig möjligt att få uppgifter från allmännyttiga bostadsförelag. Däremot har privata fastighetsägare - med ett fåtal undanlag - inle varit beredda att frivilligt medverka i nämndens utredningar. Del material nämnden kunnat redovisa har mot denna bak­grund i vissa avseenden endast kunnat tjäna som exemplifieringar. Nämn­den har mot bakgrand av de erfarenheter som vunnits dragit slutsatsen all en effektiv prisövervakande och utredande verksamhet på bostadsområdet inte blir möjlig förrän nämnden med stöd av en ändrad uppgiftsskyldighets-lag får möjlighet all hämta in uppgifter från samtliga kategorier fastighets­ägare .

På grund av det anförda anser SPK del angelägel all ändringen av UL genomförs och all delta sker omedelbart.

A!0 V tillstyrker all NO får möjlighet att la in uppgifter från näringsidkare i syfte all effektivisera tillämpningen av konkurrensbegränsningslagen.

DEFU anför. DEFU:s huvuduppgift är all reducera och förenkla förela­gens uppgiftslämnande, såväl befintliga som nya uppgiflskrav. DEFU skall också verka för all uppgiftslämnandets kostnader och konsekvenser be­lyses.

Genom bestämmelserna i 4 kap. utvidgas uppgiftsskyldigheten på ett väsentiigt sätt för näringsidkare. Enligt gällande lagstiftning saknar NO möjlighet all direkt kräva in uppgifter. NO ges genom lagförslaget möjlig­het att själva kräva in uppgifter från näringsidkare. 1 och med alt begreppet näringsidkare föreslås ersätta begreppet företagare kommer den nya kon­kurrenslagens och uppgiftsskyldighetslagens tillämpningsområden och därmed sammanhängande uppgiftsskyldighel i en icke oväsentlig omfatt­ning att öka. En påtaglig utvidgning förorsakas också av alt begreppet nyttighet används i stället för förnödenhet.

 

Prop. 1981/82:165                                                  517

DEFU ser en uppenbar brist i alt utredningen inte fört en mer allsidig diskussion för all bl. a. från uppgiflslämnarsynpunkl belysa konsekvenser­na av ovan refererade utökningar av uppgiftsskyldighelen. Exempelvis är del klart otillfredsställande all ingen redovisning skett av vilka följderna blir av att tillämpningsområdet för uppgtfisskyldighelen utvidgas till att gälla fast egendom. Lagförslagen kan förorsaka en rad nya uppgiftsinsam­lingar som i och för sig inte behöver inrymmas i förslagens primära syften.

I lagförslaget sägs all NO i erforderlig omfattning skall föra register över förelagsförvärv. För närvarande registreras förelagsförvärven av SPK.

I utredningen anges vilka typer av uppgifter som bör ingå i förvärvs­registret. För all bedöma vilka effekterna blir för uppgiflslämnarna krävs en betydligt noggrannare redovisning av vilka uppgifter som är absolut nödvändiga för registret. Vidare saknas en redogörelse för vilka förelags­förvärv som är tänkta att ingå i registret. DEFU anser all såväl registrets innehåll som omfattning måsle preciseras innan slutlig ställning till regist­ret tas.

I sak stöder DEFU utredningens förslag om all uppgiften all registrera och beskriva förelagsförvärv flyttas över från SPK till NO. Från uppgifls­lämnarsynpunkl är del angeläget all kontakter med anledning av förelags­förvärv inle behöver splittras på fier myndigheter än nödvändigt.

DEFU anser all utredningen borde ha ägnat ett större intresse ål all från uppgiftslämnarsynpunkt försöka redovisa konsekvenserna av den relativt omfattande utvidgningen av uppgiftsskyldighelen. I avsaknad av en sådan redovisning finner DEFU del svårt att göra en mer ingående bedömning av utredningens förslag.

DEFU behandlar också utredningens förslag rörande registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser. Utredningen har föreslagit -i likhet med vad som gäller i dag - all uppgifter till kartdlregislren lämnas efler anmodan av resp. myndighet. I valet mellan generell anmälningsplikt ulan anmodan och anmälningsplikt först efter anmodan förordar DEFU den senare metoden. Denna föreslås också av utredningen.

Av statskontorets förslag följer såvitt avser prövningsförfarandet — SPK skall vara den samordnande myndigheten i stället för NO - all fusionsre-gislret (förelagsförvärvsregislrel) bör ligga kvar hos SPK. Statskontoret är berett all tillsammans med SPK se över ralinerna vid dessa olika register, bl. a. för all bedöma möjligheterna till utnyttjande av datatekniska hjälp­medel.

Angående betänkandets förslag om registrering av förelagsförvärv fram­håller SPK att i speciaimotiveringen (s. 448) till 4 kap. 2 § sägs all undanla­get i fråga om aktier innebär, som framgår av lagrummet, all också aktie­förvärv som faller under där angivna minimigränser om 10 respektive 20 procent är regislreringsbara. SPK ifrågasätter om del i allmänhet är me­ningsfullt att registrera aktieförvärv, som leder till innehav under de an­givna gränserna.

 

Prop. 1981/82:165                                                  518

Enligt 4 kap. 6§ skall NO i erforderlig omfattning föra register över förelagsförvärv och därmed kan enligt utredningen registreringen begrän­sas till vad som kan anses vara väsentligt. Förslagsvis skulle registreringen — i fråga om förvärv av aktier i aktiebolag - enligt SPK:s uppfattning kunna inskränkas till all omfatta sådana förvärv, där förvärvaren genom förvärvet uppnår gränserna 10 respektive 20 procent och dessutom blir den störste aktieägaren eller kommer att förfoga över största andelen av röste­talet. Denna princip är i viss mån i hnje med principerna för NO:s förbere­dande prövning, som innebär bl. a. all NO utgallrar sådana förvärv, som vid närmare granskning visar sig inle omfattas av lagen eller där kontrolle­rande inflytande inte kan uppslå i del förvärvade företaget i samband med förvärvet.

Inom SPK förs ett karteUregister saml ett slorförelagsregisler, vari ingår ett marknadsregisler och ett fusionsregisler. Det sistnämnda registret skul­le enligt utredningen överföras till NO i samband varmed nya uppgiftsskyl­dighetsregler beträffande NO:s verksamhet skulle tillskapas för att under­lätta den uppgiflsinsamling NO nu bedriver. SPK tillstyrker en sådan anordning liksom all de övriga registren även framdeles skall föras av SPK. SPK delar vidare utredningens uppfattning att framtida studier av ägarstrakturen i del svenska näringslivet bör administreras av SPK och samordnas med SPK:s kartläggningar av produktions- och marknadsande­lar.

Beträffande marknadsregislrel anser SPK liksom utredningen all detta register om möjligt bör uppdateras vartannat år. De uppgifter som i dag finns i registret avser år 1968 vad gäller marknadsandelar och 1970 vad gäller produklionsanddar inom tillverkarledet.

SPK anser också liksom utredningen att del är viktigt att marknads-registret får en så bred täckning av varuområdet som möjligt. Det kommer annars inle alt kunna fungera som informationskälla vid bedömningen av förelagsförvärv. SPK avser därför alt utvidga antalet varugrupper från ca 350 till ungefär 1 300. I marknadsregislrel ingår f. n. uppgifter om ca 1400 företag, som tillhör gruppen 10 största tillverkarna/importörerna. En utvidgning enligt ovan skulle öka antalet uppgiftslämnande förelag till ca 4000. Då kan information fås om de 15 största förelagen på varumarkna­den. Bl. a. följande uppgifter om företag/varugrupper kommer all finnas i del nya marknadsregistret: avsaluproduktionens värde, import- och ex­portvärden, omsättning för förelag/koncerner, antal anställda i företag/ koncerner, olika ägarkalegorier, näringsgrenslillhörighel och mått på före­lagens lönsamhet.

SPK kan vid uppdateringen av marknadsregislrel med slöd av UL själv inhämta dessa informationer från förelagen, men del skulle innebära avse­värt arbete både för nämnden och företagen, anför SPK. Det skulle dessut­om innebära dubbelarbete för både staten och näringslivet eftersom statis­tiska centralbyrån (SCB) vaije år hämtar in bl. a. denna typ av uppgifter

 

Prop. 1981/82:165                                                  519

från företagen. SPK har därför redan från planeringens början syftat till alt i största möjliga utsträckning undvika egen direkt uppgiftsinsamling från förelagen. En sådan uppläggning av arbetet skulle f. ö. ligga helt i linje med de intentioner, som har motiverat tiUkomsten av delegationen för förela­gens uppgiftslämnande (DEFU).

SPK anför vidare. Mellan SCB och SPK pågår ett samarbete i fråga om informationsöverföring från SCB till SPK för uppdatering av marknadsre­gislrel. Som villkor för informationsöverföringen har från SCB:s sida krävts all SPK inhämtar tillstånd från samtliga berörda företag/koncerner att få la del av de hos SCB lagrade uppgifterna. Det är uppenbart att insamlandet av tillstånd kommer all bli både omsländhgl och tidskrä­vande. Proceduren måsle dessutom enligt SCB:s önskemål upprepas.

SPK har vidare i syfte all få information om enskilda förelags/kon­cerners utrikeshandel tagit kontakt med generaltullslyrdsen för all under­söka om dessa uppgifter skulle kunna inhämtas därtfrån. GeneraUullstyrd-sen har i samråd med bl. a. SPK i skrivelse till regeringen den 16 januari 1978 hemställt all förelagen skall åläggas all i sina import- och exportan­mälningar även uppge sina organisationsnummer. Om beslut härom fallas kommer det bli möjligt alt la fram detaljerade uppgifter på förelagsnivå om utrikeshandeln. GeneralluUslyrdsen hemställde även all regeringen måtte genomföra sådana författningsändringar, som krävs för att ralinmässig informationsöverföring skall kunna ske till bl. a. SPK.

Ett genomförande av utredningens förslag, alt marknadsregislrel om möjligt bör uppdateras vartannat år, underlättas om frågan om överförande av information meUan SCB och SPK löses enligt den modell, som SPK och generaltullslyrdsen är eniga om och som i detta fall skulle innebära en författningsändring, som möjliggör en rutinmässig överföring av uppgifter från SCB till SPK.

En viktig fråga, som inte har tagils upp i betänkandet, är kostnaden för marknadsregistrels uppdatering. SCB har beräknat sina kostnader till mel­lan 400000 och 500000 kronor för de uppgifter från SCB, som SPK behö­ver för det första stegel i uppdateringen, som i huvudsak avser produklionsanddar i tillverkningsledel. En förutsättning för all SPK skall kunna genomföra en uppdatering är givetvis all dessa medel beviljas.

4.2 Överdrivet bruk av reklam

Utredningen berör något frågan om överdrivet bruk av reklam m.m. (s. 284 f.) Marknadsföring genom reklam är enligt utredningen ett konkurrens­medel och kan främja konkurrensen. Överdrivet bruk av reklam kan å andra sidan verka konkurrensbegränsande genom alt försvåra marknads­tillträde eller konkurrenters möjligheter att konkurrera.

KOV lar upp frågan och hänvisar till utredningens uppfattning alt effek­ten av alltför höga kostnader för reklam kan bli att ett för högt pris tas ut

 

Prop. 1981/82:165                                                  520

eller all en ineffektiv branschstruktur upprätthålls. Fråga kan därvid enligt utredningen vara om en konkurrensbegränsning som inle är önskvärd från allmän synpunkt och som enhgt utredningen kan prövas enligt det fram­lagda lagförslaget.

KOV fortsätter. Frågan om överdrivet bruk av reklam har övervägts av reklamutredningen. I yttrande över reklamulredningens belänkande Re­klam I (SOU 1972:6) anförde Konsumentombudsmannen (KO) att ett motiv för alt begränsa reklamens volym kunde vara all reklamen ansågs la för myckel av samhällets resurser i anspråk och lägga beslag på en för stor del av del totala informationsfiödel. Enligt KO:s mening fanns inte belägg för behov av generell begränsning av reklamen från denna utgångspunkt. Däremot menade KO att bättre undertag fanns för uppfattningen all rek­lamvolymen i vissa branscher och beträffande vissa varugrapper från allmän samhällssynpunkt kunde vara för hög. I yttrande över betänkandet Reklam V (SOU 1974:23) konstaterade KO all reklamulredningens under­sökningar av reklamkostnaderna i Sverige gav starkt stöd för sistnämnda uppfattning. För vissa varugrupper var reklamintensilelen så hög all det var ägnat alt väcka allvariiga betänkligheter från samhällsekonomisk syn­punkt. Främst gällde del varugrapper med små produklskillnader mellan olika tillverkare i branscher, där oligopolsitualion förelåg. I sill yttrande ansåg KO all överdrivet bruk av reklam inte främst var en konkurrens­politisk fråga utan ett problem som borde angripas framför allt från allmänt samhällsekonomisk och konsumentpolitisk synpunkt. Medel all komma tillrätta med problemet kunde vara en förhandlingslagsliflning uppbyggd enligt ungefär samma principer som konkurrensbegränsningslagen eller en förbudslagstiflning av samma natur som marknadsföringslagen. Frågan om möjligheter att från samhäUets sida ingripa i syfte all i vissa fall begränsa reklamens volym var av sådan betydelse att den borde utredas särskilt.

KOV säger sig dela den uppfattning som KO tidigare har gett ullryck för. Från allmän synpunkt måste det anses olämpligt alt varor och tjänster belastas med överdrivet höga reklamkostnader. Problemet är enligt ver­kels mening dock främst allmänt konsumenlpoliliskl och kan inte i någon högre grad anses röra intresset av fri konkurrens. Konkurrensbegräns­ningslagen kan knappast ses som något effektivt medel all hålla reklam­kostnader på en rimlig nivå. KOV finner för sin del angelägel alt åtgärder mot överdrivet bruk av reklam vidtas i särskild ordning. En länkbar väg synes vara all genom särskild lagstiftning skapa möjligheter all begränsa reklaminsatserna när dessa på ett orimligt sätt driver upp priserna eller eljest får ogynnsamma konsekvenser från konsumentsynpunkt.

 

Prop. 1981/82:165                                                  521

5   Organisationsfrågor m. m.

MD noterar alt del i belänkandet anges all utredningens lagförslag i fiera avseenden leder till ökade arbetsuppgifter för näringsfrihelsombudsman­nen. Utvidgningen av den föreslagna lagen till att även omfatta konkur­rensbegränsningar som avser fast egendom kan således enligt utredningen väntas öka NO:s ärendemängd. Vidare anförs i belänkandet att möjlighe­ten till prövning i MD också av sådana fall där viss konkurrensbegränsning upphörl kommer all föra med sig ökal resursbehov för NO. Slutiigen framhålls av utredningen, anför MD, all del förhåUandel alt två nya förbud - priskartellförbudet och marknadsddningsförbudet - föreslås bli införda kommer att föra med sig att ökade krav ställs på NO:s resurser genom all förelag kommer att begära dispenser från förbuden, eftersom åtskilliga nu gällande avlal torde kräva sådan dispens. Enligt betänkandet förutsätter utredningen alt det sålunda påvisade behovet av ökade resurser hos NO blir föremål för uppmärksamhet under lagstiftningsärendets fortsatta be­redning. Beträffande MD anförs i aktuellt hänseende all utredningens förslag inle medför någon större förändring av domstolens verksamhet med undanlag av att under ett övergångsskede domstolen kan påverkas av dispensärenden i anledning av de föreslagna nya förbuden. Detta senare förhållande bör dock enligt utredningen inte medföra att ytteriigare re­surser behöver tillföras domstolen, eftersom prövning av fall enligt den föreslagna generalklausulen blir mindre tidskrävande genom all förhand-lingsskedel bortfaller. MD anser all utredningens uttalanden beträffande lagförslagets inverkan på domstolens verksamhet är synnerligen förvånan­de. De om otillräcklig förtrogenhet med förhållandena vid domstolen vitt­nande uttalandena torde ha sin förklaring i all utredningen under utred­ningsarbetets gång tagit en myckel ringa kontakt med domstolens befatt­ningshavare, anför MD. Det förhållandel att den föreslagna lagen utvidgas till att omfatta även konkurrensbegränsningar som avser fast egendom samt att genom den föreslagna regleringen möjlighet ges att bringa också sådana fall, där viss konkurrensbegränsning har upphörl, under MD:s prövning bör rimligtvis inle bara leda till en ökning av ärendemängden hos NO ulan också få till följd en häremot svarande större arbetsbelastning hos MD. Härtill kommer - såsom utredningen framhållit i samband med redovisningen av lagförslagets vittgående konsekvenser med avseende på NO:s resursbehov — alt den föreslagna utvidgningen av det förbudsbe-lagda området kommer alt medföra en avsevärd ökning av antalet dispens­ansökningar med åtföljande större ärendemängd hos domstolen, något som näppeligen torde kunna kompenseras genom förhandlingsinstilulets upp­hörande. Med hänsyn till att den föreslagna nya konkurrensbegränsnings­lagen således med all sannolikhet kommer att medföra en avsevärd ökning av antalet konkurrensbegränsningsärenden hos MD finns del enligt MD:s mening all anledning att under lagstiftningsärendets fortsatta beredning

 

Prop. 1981/82:165                                                  522

också uppmärksamma behovet av ökade resurser hos domstolen. För del fall domstolens resurser skulle tas i anspråk även för bedömning av de konkurrensrältsliga frågorna vid förelagsförvärvsprövning - något som enligt, vad som tidigare framhållits framstår som oundgängligen erforderligt - torde behov av ytterligare personalförstärkning av domstolen uppkom­ma. Definifivl ställningstagande härtill kan emellertid ske först sedan klar­het har vunnits beträffande vUken form för MD:s medverkan vid förelags­förvärvsprövning som slutligen väljs, anför MD.

NO utvecklar sin syn på en förstärkning av NO:s kansli och anför.

En effektiv och verkningsfull tillämpning av det föreslagna regelsyste­met för samhällets verksamhet mot skadliga konkurrensbegränsningar är i väsentlig grad beroende av de resurser som slår till förfogande. Utvidg­ningen av lagstiftningen på sätt föreslås kommer att ställa stora anspråk på arbetsinsatser från NO och hans personal inte endast i övergångsskedet ulan även därefter. Det är viktigt att resursinriktningen inte enbart styrs av anmälningsärenden ulan alt NO själv kan göra prioriteringar som medför alt arbetsinsatserna koncentreras till områden och fall som bör behandlas med förtur.

NO biträds i sin tjänsteutövning närmast av en ställföreträdare, två byråchefer saml fyra avdelningsdirektörer. Verksamheten är uppdelad på sex rotlar, varav fem med två tjänstemän vardera och en med fyra. Antalet handläggare är sålunda sammanlagt fjorton och antalet biträden fem. Per­sonalramen har varit oförändrad sedan den 1 juli 1967. Ärendebdaslningen har nära nog fördubblats under samma lid. Genom val av arbetsformer, omfördelning och delegering av arbetsuppgifter och andra rationaliseringar har del varit möjligt att med relativt begränsade personalresurser bemästra arbetssituationen även om ärendebalansen under senare år vuxit starkt och lidvis medfört en besvärande fördröjning av vikliga och brådskande ären­den.

Varje rotel har sitt ansvarsområde inom näringslivet där likartade områ­den i görlig mån sammanförts. Detta innebär all inom varje rotel samlas kunskap och erfarenhet om förelag och marknadsförhållanden inom ro-telns område. Någon uppdelning mellan rotlarna av ärenden efler konkur­rensbegränsningens art sker numera inle. Detta innebär sålunda all varje rotel har erfarenhet av alla slags ärendelyper, såväl förhandlingsärenden enligt generalklausulen som förbudsärenden.

Utredningen har redovisat (s. 273) nytillkommande arbetsuppgifter en­ligt 2 kap. lagförslaget som kan väntas öka ärendemängden och därmed resursbehovet hos NO. Utredningen har därvid bl. a. pekat på all lagen utvidgas till alt omfatta fast egendom och den föreslagna möjligheten all hos MD pröva även sådan konkurrensbegränsning, som upphört i samband med NO:s eller domstolens förberedande befattning med ärendet. Utvidg­ningen av braltoprisförbudet att i vissa fall även omfatta oaktsamhetsbrott samt införandet av två nya förbud - priskartellförbudet och marknadsdel-

 

Prop. 1981/82:165                                                  523

ningsförbudet - medför vidare enligt utredningens bedömning ett ökal antal åtalsärenden. Utredningen konstaterar även alt åtskilliga nu gällande avlal torde kräva dispens från de båda nya förbuden och alt de resurskrav detta ställer på NO torde bli omfattande, särskilt i samband med lagens ikraftträdande. Möjligheten för NO all i vissa fall utfärda förbuds- och leveransförelägganden och behovet all övervaka efterlevnaden av NO:s egna saml även MD:s förelägganden innebär enligt utredningens mening nya och viktiga arbetsuppgifter för NO. Utredningen framhåller slutligen alt ingrepp enligt lagförslagels 2 kap. 3 § mot marknadsdominerande före­tag i form av upplösning eller försäljning av aktier eller tillgångar i annat förelag självfallet kräver omfattande arbetsinsatser för analys av situa­tionen och överläggningar med parterna.

Utredningen har ej själv framlagt några specificerade förslag i personal­avseende med anledning av de i lagens 2 kap. föreslagna ändringarna. Med beaktande av de utökade anspråk på insatser som de nya uppgifterna aktualiserar finner NO för sin del all behovet bör beräknas till fem hand­läggare, dvs. fem rotlar, som för närvarande endast har två tjänstemän, bör vardera filiföras ytterligare en handläggare. Därtill kommer behov av ytter­ligare två biträden.

Såsom framgår av del föregående har NO redan granskal ett antal före­tagsförvärv inom ramen för gällande lagstiftning. Dessa ärenden har krävt betydande arbetsinsatser. NO har alltså erfarenhetsmässigt underlag för sin uppfattning att förvärvsprövningsärenden kräver åtskilligt arbete för att få fram erforderligt bedömningsunderlag. Enligt del handläggningsför­farande som utredningen föreslagit kommer del slutliga avgörandet i fråga om alla viktiga förelagsförvärvsärenden all ankomma på regeringen. Del förhållandel alt NO sålunda i vissa fall ej har del slutliga ställningstagandet innebär emeUertid ej att NO kan ha en lägre ambitionsnivå i fråga om dessa ärenden i ulredningsavseende än beträffande övriga konkurrensärenden. Endast särskUt brådskande fall kan få föranleda avsteg härvidlag. NO måste i varje förelagsförvärvsärende verkställa en utredning som visar fördelar och nackdelar av del aktuella förvärvet. På grandval därav kan NO sedan besluta all förvärvet skall lämnas utan åtgärd alternativt utforma ett yttrande till regeringen i fråga.

De nytillkommande förvärsprövningsärendena kräver för sin ändamåls­enliga handläggning all NO:s kansli tillförs erforderliga arbetskraftsresur­ser. Utredningen har föreslagit tre kvalificerade handläggartjänsler samt en person för bilrädesuppgifler. NO finner för sin del denna bedömning realistisk. I övergångsskedet och de närmaste åren därefter bör dessa arbetskrafter fungera såsom en särskild enhet vid sidan av rotlarna med vilka den dock måsle ha ett nära samarbete. Den som skall leda denna nya enhet bör vara en väl kvalificerad ekonom, som även bör kunna anförtros ansvaret alt biträda NO med planeringen av NO:s verksamhet. På sikt torde del vara lämpligt all överföra personalen från denna specialenhel till

 

Prop. 1981/82:165                                                  524

olika rotlar. Målet måsle nämligen vara att samtliga rotlar inom NO:s kansli skall vara kompetenta att inom sina ansvarsområden bereda och handlägga alla slags konkurrensärenden, däribland även förelagsförvärvs­ärenden.

Del s. k. fusionsregislret, som nu finns hos SPK, skall enligt utredning­ens förslag i fortsättningen finnas hos NO. NO delar utredningens uppfatt­ning all två handläggare och ett biträde bör vara tillfyllest för arbetet med detta register.

Den ökade belastningen på den administrativa/kamerala sidan och expe­ditionssidan, där arbetssituationen redan nu är ansträngd, nödvändiggör en förstärkning även inom denna sektor, lämpligen med en kanslist och en expeditionsvakt.

Personalförstärkningen bör ske gradvis med början cirka ett halvt år före den föreslagna nya lagens ikraftträdande i och för erforderliga förbere-ddseålgärder.

En eventuell utvidgning av NO:s befogenheter i fråga om förvärvspröv­ningsärenden, som i delta yttrande framförts såsom ett alternativ till utred­ningens förslag till handläggningsförfarande, synes ej nödvändiggöra nå­gon personalförslärkning ulöver vad ovan föreslagils.

NO lar också upp vissa andra organisatoriska frågor. Vad först gäller regeringens prövning av förelagsförvärv kan NO i stort instämma i utred­ningens synpunkter beträffande arbetets omfattning och organisation i den handläggningsordning som utredningen föreslagit. Arbetsbelastningen i beredningsgruppen och dess sekretariat blir självfallet beroende av del bedömningsunderlag som NO samlat in och analyserat vid den förberedan­de prövningen. Även om den tid scm föreslagits för den förberedande prövningen är relativt kort torde NO vanligen kunna få in ett ganska fullständigt underlag. Den föreslagna dimensioneringen av berednings­gruppens sekretariat förefaller därför rimlig.

För MD:s vidkommande har utredningen beräknat all dess arbetsbelast­ning under ett övergångsskede kan påverkas av dispensärenden med an­ledning av de nya förbud som har föreslaghs. Utredningen anser dock all dispensprövningen sannolikt kan klaras av utan all ytterligare resurser tillförs domstolen. Frågan om belastningen på domstolen bör dock prövas på nytt när praktiska erfarenheter vunnits. Enligt NO:s mening kan antalet dispensansökningar särskilt till en början bli stort, varför domstolens re­surser bör ökas redan i inledningsskedet så all handläggningen kan slut­föras inom rimlig lid.

Beträffande SPK:s roll i förvärvsprövningen har utredningen beräknat all den arbetskraft som behövs härför kompenseras av all del s. k. fusions-registret förs över till NO. NO vill här endast göra den kommentaren att samråd med personal hos SPK i ganska stor utsträckning kan komma all aktualiseras. Liksom utredningen anser NO alt karlellregislrel, marknads­regislrel och storföretagsregislret inle bör föras över från SPK till NO.

 

Prop. 1981/82:165                                                  525

Beträffande kartellregislrel tillstyrker NO den föreslagna systematise­ringen, som för övrigt föreslogs redan av riktprisutredningen (SOU 1966:48). Med de lagändringar som nu föreslås växer behovet av all studera t. ex. karteller inom en viss bransch och i vilka karteller ett visst företag medverkar. NO vill också ånyo understryka vikten av alt den kartläggning av produktions- och marknadsandelar som görs av SPK ut­vidgas till all bli heltäckande och genomförs varannal år. Behovet av ett sådant marknadsregister blir såsom framhållits i det föregående än mer framträdande genom införandel av en förvärvskonlroll. Uppläggningen av dalaprogram m. m. för effektivare kartell- och marknadsregisler medför vissa initialkostnader som dock bör uppvägas av besparingar på sikt, säväl i den löpande registerföringen som hos användarna av registren.

I betänkandet diskuteras också vissa samordningsfrågor mellan de myn­digheter som berörs av förslagen. NO ansluter sig till utredningens uppfatt­ning alt någon sammanslagning av NO och SPK inle bör komma till stånd. Vidare aktualiserar den föreslagna förvärvskonlroUen enligt utredningen en ökad samordning mellan vad utredningen kallar "pris-, konkurrens- och konsumentmyndighelerna" och "slraklurmyndighelerna". NO har i sin nuvarande verksamhet samråd i olika former med berörda myndigheter, och del behov av ökad samverkan som förvärvsprövningen förutsätter kan motivera en utbyggnad av dessa kontakter och andra särskilda åtgärder, såsom utbildningsinsatser.

Utredningen har övervägt om en sammanslagning av NO och SPK skulle medföra påtagliga fördelar, anför SPK. Del konstaleras dock att vinslen med en sådan sammanslagning inle skulle bli så stor, därför all det i denna organisation skulle krävas en ganska betydande NO-enhel. Utredningen avvisar därför en sammanslagning.

SPK instämmer i utredningens uppfattning att NO och SPK även i fortsättningen bör vara två självständiga myndigheter. Genom införandel av nya uppgiftsskyldighetsregler i KBL får NO möjlighet all i vissa faU själv begära in uppgifter från näringsidkare utan all behöva gå vägen äver SPK. Utredningen utgår från alt denna möjlighet utnyttjas så att hos SPK i första hand endast begärs sådana utredningar av mer övergripande natur som kräver en större utredningsinsats. SPK delar också denna uppfatt­ning.

SPK har inte heller något all erinra mot alt förelagsförvärvsregislrel förs över till NO. De resurser som härigenom friställs kommer i första hand all utnyttjas för utredningsarbete i samband med den föreslagna förvärvspröv­ningen. Om dessa resurser är tillräckliga kan, såsom utredningen påpekar, bedömas först sedan viss erfarenhet vunnits av det nya systemet. SPK avser därför senare återkomma och precisera eventuella behov av resurs­tillskott. Delta gäller även eventuellt ökade arbetsuppgifter med hänsyn till ändringarna i KBL.

SPK framhåller vidare att utredningen har betonat vikten av att en

 

Prop. 1981/82:165                                                  526

samordning sker mellan de myndigheter som i första hand berörs av förslaget om förvärvsprövning, nämligen NO, SPK och SIND. SPK in­stämmer i delta och anser — i likhet med utredningen - all en samordning mellan myndigheterna bör kunna främjas genom bl. a. en i viss utsträck­ning gemensam utbildning. SPK tillstyrker förslaget om att ett för myndig­hetema gemensamt utbildningsprogram utarbetas. Enligt utredningens uppfattning får behovet av utbildningsresurser bedömas när planerna för en sådan utbildning redovisats. SPK anser del vara av vikt att den förorda­de gemensamma utbildningen kommer igång så snabbi som möjligt för all säkra den samordning vid förvärvsprövning som eftersträvas. Därför bör särskilda medel för utbildningen tas upp redan då förslag om ny lag före­läggs riksdagen.

RRV uppger all verket inom ramen för förvaltningsrevisionen av SPK studerat samarbetet mellan nämnden och NO. I detta sammanhang har verket också haft anledning all ägna uppmärksamhet åt frågan om samban­det mellan prispolitiken och konkurrenspolitiken och hur detta samband tar sig ullryck i SPK:s arbete.

Enligt konkurrensulredningen skall konkurrens- och prisregleringslinjen ses som principiellt skilda, och valet mellan de båda är avgörande för utformningen av prispolitiken, anför RRV. Reglering och konkurrens kan enligt utredningen svårligen förenas. Utredningen fastslår alt man sedan millen av 1950-lalel i huvudsak bygger på konkurrenslinjen och all prisreg­leringarna under 1970-lalet inle innebär alt denna linje har övergivils. Utredningen synes utgå från all så också har blivit fallet. RRV fortsätter.

Vad utredningen anför torde vara relevant när del gäller den egentliga prisregleringen. 1 detta sammanhang berör utredningen emellertid endast i korthet den s. k. överläggningsverksamhel som SPK bedriver med slöd av regeringens uppdrag om utvidgad och intensifierad prisövervakning från 1971 samt sin nya instruktion från 1973. Del av SPK härvid tillämpade systemet med s. k. frivilliga överenskommelser med prissältarna alt på förhand avisera övervägda prisförändringar har, såvitt RRV kan bedöma, karaktär av faktisk prisreglering. Den omständigheten att regle­ringsingripandena med direkt slöd av prisregleringslagen varit förhållande­vis få och - i allmänhet - kortvariga kan därför, enligt RRV:s mening, inte läggas till grand för slutsatsen all del faktiska inslaget av prisreglerande verksamhet varit lika begränsat.

Mot bakgrund av vad utredningen anför om svårigheterna att förena konkurrens- och regleringslinjen, anser RRV det väsentligt alt man närma­re försöker analysera konsekvenserna av del nu berörda förhållandel.

En fråga som sammanhänger med den föregående är vilka konsekvenser som förändringen av verksamhetens inriktning vid SPK har fäll för samar­betet mellan nämnden och NO. Med nuvarande ordning är NO inte endast av resursmässiga skäl beroende av SPK som ulredningsorgan, ulan NO saknar även SPK:s formella möjligheter att ålägga företagen att lämna för verksamheten erforderliga uppgifter. Det är därför av central betydelse för effektiviteten i NO:s verksamhet all samarbetet med SPK fungerar väl.

Utredningen framhåller att en löpande information om SPK:s prisöver-

 

Prop. 1981/82:165                                                  527

vakningsverksamhet som hittills bör ingå i samarbetet mellan nämnden och NO. RRV delar denna uppfattning. Enligt verkets mening synes dock dessa kontakter f. n. vara begränsade. RRV finner det därför angeläget att SPK:s löpande information till NO utökas.

RRV instämmer i utredningens synpunkt all man bl. a. genom gemen­samma utbildningsinsatser bör försöka få till stånd en ökad samverkan och samordning mellan myndigheterna inom del närings- och konsumentpoli­tiska området.

En fråga som utredningen inle närmare har behandlat är hur SPK fullgör sin inslraklionsenliga uppgift, all lämna ulredningsbilräde ål NO på dennes begäran. Utrymmet för hithörande uppgifter torde ha minskal genom den förändring av inriktningen av SPK:s verksamhet som ägt ram under senare år.

RRV anser del angelägel alt NO:s beroende av SPK minskar. RRV biträder följaktligen utredningens förslag all ge NO vidgade befogenheter att inhämta material direkt från företagen. Den av utredningen föreslagna lösningen - all låta NO utöva befogenheterna enligt den nya konkurrens­begränsningslagen - synes i alla relevanta avseenden ge NO samma möj­ligheter som tillkommer de myndigheter som har befogenhet att inhämta uppgifter enligt uppgiftsskyldighetslagen.

All NO får vidgade befogenheter att inhämta uppgifter från förelagen innebär sålunda en minskning av NO:s beroende av SPK. Utredningen anser dock inle all någon omfördelning av resurser bör göras från SPK till NO, bortsett från den som betingas av överföringen av förvärvsregislrel. Utredningen motiverar detta med att de utredningsuppgifter som bör över­flyttas från SPK till NO är av liten omfattning. Frågan är emellertid om del utan en viss omfördelning av resurser mellan de båda myndigheterna kan förväntas att beroendet kommer att minska i någon mer betydande grad. RRV anser därför all frågan om en ytterligare överföring av resurser från SPK till NO bör prövas närmare under den fortsatta beredningen av ärendet.

Utredningen har föreslagit alt NO-ämbetel skall tilldelas ytterligare sju tjänster, vilket följer av förslaget alt förvärvsprövningen läggs hos NO. NO-ämbetet skulle därmed tilldelas nya uppgifter och samtidigt öka betyd­ligt i antal anställda, konstaterar statskontoret. Även om utredningens förslag - till den del som gäller förvärvskonlrollens förläggning - inle skulle förverkligas, kommer den nya KBL enligt statskontorets mening all ställa nya krav på NO-ämbetel. Samtidigt är del möjligt all den nya KBL frigör resurser genom alt NO behöver mindre lid för förhandlingar med förelag. MD:s ökade befogenheter kan dessutom ge NO ett säkrare under­lag för bedömning av olika ärendens utgång och möjliggöra en tidigare utgallring av ärenden för avskrivning. Enligt statskontorets mening kan den nya KBL motivera en översyn av NO-ämbetets organisation, som i huvudsak varit oförändrad sedan slutet av sextiotalet.

Utredningen har föreslagit att ett gemensamt utbildningsprogram för de myndigheter, som bedriver närings- och konsumentpolitik, skall utarbetas. Utbildningens syfte skulle vara att förbättra kontakterna på handläggar-nivå och all få till stånd ett ökal erfarenhetsutbyte mellan myndigheterna.

 

Prop. 1981/82:165                                                  528

Enligt statskontorets mening kan gemensam utbildning vara en framkomlig väg all förslärka kontakterna mellan myndigheterna. Utbildningsprogram­met bör dock följas av fortsatta samordnande aktiviteter. En möjlighet som statskontoret finner värd all pröva är all låta personal cirkulationsljänsl-göra mellan de olika myndigheterna.

Även DEFU berör frågan om en sammanslagning av NO och SPK skulle medföra några fördelar. Som ett argument för en sammanslagning framför utredningen att förelagen alllid skulle mötas av en och samma myndighet när del gäller kontakter i pris- och konkurrensfrågor. DEFU anser detta vara en tilltalande lösning inte minst från uppgiflslämnarsynpunkl. Utred­ningen menar alt andra skäl talar emot en sammanslagning och föreslår därför ej någon sådan.

DEFU framhåller alt i och med alt uppgiftsskyldighet skrivs in i den nya konkurrensbegränsningslagen samtidigt som SPK har uppgiftsskyldighets­lagen till sitt förfogande så är del myckel angeläget all NO och SPK inom sill gemensamma verksamhetsområde bedriver ett intensifierat samarbete. Risken är annars uppenbar för bristande samordning med följd att uppgifls­lämnarna kommer all betungas onödigt.

KK stöder utredningens förslag till ökad samordning mellan de myndig­heter som bedriver närings- och konsumentpolitik. Kollegiet finner det angelägel att hållas underrättat om/ges tillfälle till samråd om sådana fall då NO:s och MD:s tillämpning av konkurrensbegränsningslagen berör utrikeshandeln. Samråd bör med tanke på kollegiets ovan berörda ålig­gande enligt sin instruktion under alla omständigheter ske vid tillämpning­en av det föreslagna 1 kap. 5 §.

Minoriteten i länsstyrelsen i Kronobergs län pekar på att utredningen har från konkurrenssynpunkt granskat annan närings- och konsumentpoli­tik och funnit all samordningen bör förbättras. Ett utökat samarbete med de som svarar för de olika delarna förordas. För alt möjliggöra detta regionall bör priskoniorens och regionalekonomiska enheternas ställning stärkas så all en regional bevakning från konkurrenssynpunkt kan ske.

6   Särskilda lag- och motivskrivningsfrågor m. m.

6.1 Allmänna synpunkter

Frågor om den nya lagens tillämpningsområde diskuteras av flera re­missinstanser.

NO understryker betydelsen av del klargörande som utredningen gör beträffande lagens territoriella tillämplighet. För all konkur­rensbegränsningslagen skall bli effektiv är del nödvändigt att den kan användas mot varje konkurrensbegränsning med verkningar i landet. En förutsättning härför är all den s. k. effeklprincipen tillämpas så att del är möjligt alt ingripa mot konkurrensbegränsningar vidtagna i ullandel men med effekter i Sverige, framhåller NO.

 

Prop. 1981/82:165                                                               529

MD pekar på all utredningen vad gäller den föreslagna lagens territo­riella begränsning anger all tillämpningen av generalklausulen i 2 kap. 1 § i första hand har sin inriktning på s. k. inlandsverkan. Vidare anförs i betän­kandet rörande frågan, efler vilka linjer man skall avgöra huruvida inlands­verkan föreligger och vilken styrka denna verkan skall ha, all lagförslaget bygger på all konkurrensbegränsningen skall vara direkt inriktad på den svenska marknaden och ha påtagliga effekter på denna marknad, varvid anges att direkt inriktning bl. a. föreligger om det konkurrensbegränsade förfarandet avser varor eller tjänster som tillhandahålls på den svenska marknaden saml all i begreppet "påtaglig" ligger all effekten på den svenska marknaden skall ha viss varaktighet och betydelse. Härefter un­derstryks i betänkandet, framhåller MD, all den föreslagna lagen inle bygger på alt del är av betydelse huruvida ett utländskt förelag har sitt säte här i landet eller på annat sätt är representerat här; också när så inte är fallet skall lagen i princip kunna vara tillämplig. MD hänvisar till alt innebörden i gällande rätt i aktuellt hänseende framgår av marknadsdom­stolens beslut i del s.k. Bayer-Kerr-ärendet (beslut nr 16/1977) varav utdrag refereras i betänkandet. Av beslutet framgår bl. a. all vid avgörande av om MD är behörig uppta lalan avseende påstådd konkurrensbegräns­ning av ett utländskt rättssubjekt till saklig prövning hänsyn skall las till det utländska företagels grad av anknytning till Sverige, varvid olika anknytningsfakla såsom l.ex. om förelaget har egen representation i lan­det eller om del har för avsikt att varaktigt etablera sig här bör beaktas. Utredningens angivande av efter vilka linjer behörigheten skall bedömas överensstämmer således inle med gällande rätt ulan ger uttryck för minori­tetens uppfattning beträffande behörighetsfrågan i Bayer-Kerr-ärendet, i vilken minoritet bl. a. konkurrensutredningens ordförande ingick. MD vill med skärpa framhålla, anförs vidare, att, om en eventuell rättsförändring i enlighet med utredningens uttalande i behörighetsfrågan åsyftas, detta måsle åstadkommas genom stiftande av lag och inle kan ske genom ett uttalande i betänkandet om vad lagförslaget i aktuellt hänseende bygger på.

Sveriges redareförening poängterar alt föreningen har haft anledning all särskilt -ntressera sig för konkurrenslagstiftningens territoriella begräns­ning och all föreningen i ett aktuellt fall låtit ulföra en rättsutredning om sjöfart och gällande konkurrens, till vilken hänvisas i flera fall i betänkan­det. Under rubriken "Territoriell begränsning" (s. 262) anges i betänkan­det, anför redareföreningen, all utredningen i denna del vall "i princip samma lösning i lagförslaget som enligt gällande rätt". Föreningen vill i detta sammanhang fästa särskild uppmärksamhet vid de slutsatser an­gående gränserna för svensk konkurrenslagstiftnings tillämplighet på inter­nationell sjöfart som återges i den av föreningen ombesörjda rättsutred­ningen (s. 126—129). Då enligt betänkandet ingen ändring i sak föreslås beträffande den svenska konkurrenslagstiftningens territoriella begräns-34   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  530

ning utgår redareföreningen från att slutsatserna i nämnda rättsutredning har beaktats under utredningsarbetet och all dessa slutsatser därmed kan anses vägledande även för framliden. Föreningen vill i delta sammanhang särskilt understryka betydelsen av att följande två slutsatser i rättsutred­ningen inte påverkas av nu aktuella lagändringar:

"Konkurrensbegränsande samarbete i trafik helt mellan utländska ham­nar faller utanför svensk konkurrensbegränsningslagsliflning också när denna trafik i betydande utsträckning utnyttjas av svenska transportörer".

"Svenska myndigheter har på antytt sätt erkänt linjekonferenssyslemei såsom en väsentlig konkurrensstyrande faktor på den internationeUa sjö­fartens område. Linjekonferenserna utgör alltså en av statsmakterna god­tagen regleringsmekanism för internationell sjöfart. Detta ger sjöfarten en konkurrensrältslig särställning i förhållande till andra näringsgrenar. Här­igenom undantas ytterligare en rad fall från ingripanden enligt KBL".

NO tar upp en annan avgränsningsfråga och anför.

Den nuvarande lagstiftningens lillämplighelsområde avgränsas bl. a. av att ingripanden endast kan göras mot den som är företagare i den mening som anges i 26 § KBL. Härmed förslås bl. a. den som yrkesmässigt tillverkar, köper eller säljer viss förnödenhet eller driver rörelse för utfö­rande av tjänst åt annan. Begreppet förnödenhet omfattar inle pengar, andra betalningsmedel, fast egendom eller upplåtelse av nyttjanderätt till sådan egendom. NO:s erfarenheter har visat att del är påkallat att i varje fall fast egendom och upplåtelse av nyttjanderätt tUl sådan egendom inle undandras den konkurrensrältsliga lagstiftningen. Mot denna bakgrund är del bra all utredningen föreslår all ingripanden framdeles skall kunna göras mot envar som är näringsidkare. 1 den mån hänsyn behöver las till den allmänna bostadspolitiska saml den stads- och regionlekniska planeringen eller till den allmänna jordbrukspolitiken sker delta såsom utredningen framhåller bäst vid skadlighetsprövningen då dessa särregleringar aktuali­seras.

I NO:s verksamhet har tveksamhet om innebörden av förelagarebegrep-pet i övrigt främst uppkommh när statliga och kommunala organ föranlett konkurrensbegränsningar. Även ideella organisationers status kan vara svårbeslämbar i delta avseende.

Ideella organisationer bedriver ofta verksamhet av ekonomisk karaktär. Ett exempel kan hämtas från målet mellan Näringslivets gransknings­nämnd för gåvor och underslödsannonser och De Handikappades Riksför­bund (DHR) rörande tillämpning av marknadsföringslagen. Om DHR an­förde MD (PKF 1974:7 s. 97) "Begreppet näringsidkare skall fattas i vidsträckt mening. Med näringsidkare förslås var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art (prop. 1970:57 s. 90). Också ideella föreningar är aUlså näringsidkare om de främjar sitt syfte genom all driva näringsverksamhet. Den omständigheten att den ekonomiska verksamhe­ten avser all främja ett välgörande syfte utgör inle hinder för all vederbö-

 

Prop. 1981/82:165                                                  531

rande anses som näringsidkare (SOU 1966:71 s. 91). På grund härav och då alltså fråga är om marknadsföring av vara måsle DHR i förevarande sammanhang betraktas som näringsidkare."

Vid tillämpning av KBL har del i olika sammanhang uppkommit tolk­ningsfrågor vid tillämpningen av företagarebegreppel vad gäller ideella organisationer. Ett fall har gällt Livräddningssällskapet vars verksamhet i de här aktuella delarna hade stora likheter med idroltsorganisalionernas allt vanligare uppträdande på olika marknader med godkännandemärkning av olika produkter m. m. Sällskapet hade till uppgift all bekämpa drunk-ningsolyckor och all på lämpligt sätt medverka till alt olika slag av rädd-ningsmalerial av hög kvalité gavs största möjliga spridning. Sällskapet framtog därför vissa modellkonstruktioner av flytvästar vUka sedermera framställdes i industriell skala av en företagare. För att kompensera sig för utlägg i konstruktionsarbetet uttog sällskapet viss ersättning av företaget som fick rätt all anbringa sällskapels märke på varan. Del påstods all sällskapet inle var företagare på den grunden alt sällskapels agerande i denna del inle var att betrakta som en från den ideella verksamheten avskild gren av näringsidkande. NO är dock av den uppfattningen all så snart en ideell organisation eller vilken annan fysisk ellerjuridisk person som helst regelmässigt erbjuder tjänster åt annan mot ersättning är organi­sationen i denna del alt betrakta som företagare i KBL:s mening. All denna gräns ligger fast bör komma till uttryck i förarbetena till den nya lagen.

I beslut den 11 december 1973 fann MD all en kommun i egenskap av Irafikskoleulövare var alt anse som företagare. Avgörande för ställningsta­gandet var all trafikskolan erbjöd allmänheten tjänster mot vissa avgifter. Verksamheten bedrevs med ett konstant underskoll varför krav på vinst­syfte tydligen inle uppställts. Del förhållandel att avgifterna således delvis subventionerades över den kommunala budgeten fick beaktas vid skad­lighetsprövningen.

MD konstaterar all bl. a. konkurrensbegränsningar avseende överlåtelse av fast egendom faller utanför KBL:s tillämpningsområde. Enligt utred­ningen krävs för all konkurrensbegränsningslagsliflningen skall bli effektiv alt den nya lagen omfattar även yrkesmässig verksamhet avseende fast egendom. Delta åstadkoms genom all låta den nya lagstiftningen avse inte bara företagare utan allmänt näringsidkare som driver rörelse beträffande vara, tjänst eller annan nyttighet, varigenom bl. a. fast egendom således kommer alt omfattas av den föreslagna lagen. MD ansluter sig till utred­ningens bedömning och hälsar den föreslagna utvidgningen av konkurrens­begränsningslagstiftningens tillämpningsområde i aktuellt hänseende med liUfredsställelse.

Även SPK, som särskilt anmärker all begreppet näringsidkare också förs in i uppgiftsskyldighetslagen (1956:245), tillstyrker den nu nämnda utvidgningen.

 

Prop. 1981/82:165                                                  532

Hovrätten för Västra Sverige berör lagens tekniska utformning i allmän­het och anser all lagtexten språkligt ger ett tungt intryck med ofta svårlästa bestämmelser. Detta synes hovrätten erforderligt med en genomgripande översyn av förslaget ur språklig synvinkel. En sådan översyn bör syfta till att texten bl. a. ges en mera lättillgänglig utformning. Detta får givelvis inle gå ut över klarheten. En strävan efler ett mera tidsenligt språk bör således enligt hovrätten inle få till följd all man t. ex. bibehåller den av utredningen föreslagna redaktionella ändringen av ordet "otillbörlig" till "olämplig". Sistnämnda uttryck är visseriigen modernare men synes samtidigt ha en svagare klang. MFL använder alltjämt ullrycket "otillbörlig" och det kan tfrågasältas om detta trots allt inle är mera välfunnel.

Allvarligare invändningar kan riktas mot dispositionen av vissa paragra­fer. Ett stycke kan innehålla en numrerad uppräkning varefter på ny rad följer en frislående mening. Även om man vinner i tydlighet genom all på ett så distinkt sätt som genom numrering betona olika moment vill hovrät­ten dock peka på svårigheten alt hänföra den frislående meningen till rätt stycke med allt vad del innebär av risk för missuppfattningar, hänvisnings­problem m. m. Hovrätten hänvisar här till lagtexten i 2 kap. 9§.

6.2 Inledande bestämmelse (1 kap.)

Lagförslagels inledande bestämmelse syftar enligt specialmotiveringen till all allmänt beskriva lagens inriktning och knyta samman de konkreta reglerna i de övriga kapitlen, anför NO. Den föreslagna formuleringen har emellertid enligt NO:s mening blivit alltför knapphändig. Den anger endast del medel i konkurrenspolitiken i vid bemärkelse som lagen utgör medan syftet - alt främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens - tap­pats bort. Motsvarande bestämmelse i den nuvarande lagen och i l.ex. MFL anger såväl mål som medel. NO ser inle något skäl för all den nya lagens syfte inte skulle kunna anges pä liknande sätt.

NO anför vidare all i den nuvarande lagens inledande bestämmelser anges också karaktären av förhandlingslagsliflning. 1 praktiken kommer lagen även med de förändringar och nya regelsystem som föreslås all ha denna karaktär. Detta bör enligt NO framgå av lagtexten i I kap.

Del kan i sammanhanget med tillfredsställelse noteras all den nuvarande lagens olympliga rubrik föreslås förkortad. Benämningen konkurrensbe­gränsningslag är emellertid inte heller helt lyckad, eftersom den kan upp­fattas som en lag syftande till all begränsa konkurrensen. NO föreslår därför alt den nya lagen ges benämningen konkurrenslag.

Även Sveriges advokatsamfund berör bestämmelsen i 1 kap. om lagens ändamål. Samfundet har i tidigare yttrande (TSA 1975 s. 192 ff) ifrågasatt lämpligheten av all på detta sätt ange en lags ändamål. Innehållet i en lag bör framgå av lagens enskilda bestämmelser, vilka inte alllid kan samman­fallas i en strikt definition i en inledande ändamålsbestämmelse. I detta fall överensstämmer inte heller ändamålsbestämmelsen med lagens innehåll.

 

Prop. 1981/82:165                                                  533

då lagen behandlar två i huvudsak skilda regelsystem (s. 391), nämligen konkurrensrältsliga regler och regler som avser att förhindra förvärv av förelag medförande olägenhet från annan än konkurrensrältslig synpunkt. Först i del fall dessa senare regler utgår, i enlighet med samfundels förslag, kan den inledande bestämmelsen sägas motsvara lagens innehåll, anför samfundet.

Bestämmelsen om lagens ändamål efler mönster från bl. a. KBL och MFL framstår enligt hovrättens för Västra Sverige uppfattning som alltför intetsägande och torde knappast läcka syftet med lagen. När del l.ex. gäller prövning av företagsförvärv enligt 3 kap. kommer andra moment in än de renodlat konkurrensrältsliga. Paragrafen torde kunna slopas. Om den behålles bör den utvidgas anser hovrätten.

6.3 Skadliga och otillåtna konkurrensbegränsningar (2 kap.)

Hovrätten för Västra Sverige ställer frågan om man inle trots all man från rättssäkerhetssynpunkt bör ställa stora krav på utformningen av straffsanktionerade förbud inledningsvis i kapitlet i en särskild paragraf kan ange att 2 kap. ev. med vissa specificerade undanlag omfattar vara, tjänst eller annan nyttighet, alternativt all med vara skall jämställas tjänst och annan nyttighet. Härmed skulle enligt hovrätten behovet av all uppre­pa denna definition i snart sagt varje paragra&minska.

1 §

Beträffande I § anför hovrätten all paragrafen följer dispositionen från motsvarande bestämmelse i KBL. Eftersom paragrafen i förslaget har byggts ut framstår del dock nu som mest logiskt all i första hand definiera vad som är skadlig verkan och därefter la upp på vilket sätt denna kan förhindras. Andra och tredje styckena borde därför kunna brytas ut och — företrädesvis - bilda en egen paragraf varefter första stycket kan utgöra en ny 2§.

1 specialmotiveringen till 1 § 1 talas om all MD beträffande annat kon­kurrensbegränsande förfarande kan förbjuda en underlåtenhet all handla. En sådan konstruktion synes hovrätten synnerligen främmande; del natur­ligaste borde enligt hovrättens bedömning vara ett åläggande alt vidta viss åtgärd. Nu är tydligen syftet med bestämmelsen bl.a. dels all begränsa ingreppet så långt möjligt, dels all låta den som drabbas av förbudei ha utvägar öppna för all välja olika handlingslinjer. Rättstillämpningen får kanske utvisa om det är möjligt all meddela meningsfulla förbud i en sådan situation.

Också MD diskuterar utformningen av förbud som kan meddelas med slöd av generalklausulen. MD, som anser det vara välmotiverat att dom­stolen bl. a. får möjlighet alt förbjuda konkurrensbegränsande förfaranden, anför. I specialmotiveringen till del aktuella stadgandet anges att hinder

 

Prop. 1981/82:165                                                  534

inte möter mot att ett förbud utformas så, all däri upptas villkor varunder förbudei inle gäller. MD finner detta vara välbetänkt, eftersom behov av att kunna meddela s.k. villkorade förbud inle sällan torde uppkomma. I speciaimotiveringen sägs vidare att ett förbud skall träffa ett konkret handlingsmönster eller en närmare beskriven brist på handlande saml understryks att vid avfattandet av ett förbud klart skall anges vad som är förbjudet. Detta resonemang, som uppenbarligen är dikterat av en strävan att åstadkomma rättssäkerhet, finner MD i och för sig vara lovvärt. Det bör emellertid påpekas alt enligt avtalsvillkorslagen, som uppvisar likheter med del föreslagna aktuella stadgandet däri att enligt båda lagarna fråga kan vara om förbud mot avtalsviUkor, kan MD förbjuda näringsidkare alt använda visst villkor eller väsentligen samma villkor. Enligt marknadsfö­ringslagen kan domstolen på jämförligt sätt låta förbudei avse viss handling "eller annan liknande handling". Skälet till ifrågavarande regleringar i avtalsvillkorslagen och marknadsföringslagen är givelvis all ett förbud som träffar endast visst preciserat villkor eller handlande ofta läll skulle kunna bli verkningslöst genom all den förbudei avser företar en i sak betydelselös modifiering av ett villkor eller ett handlande. Del synes böra övervägas om det inte också i den konkurrensrältsliga regleringen borde ges möjlighet all vid meddelandet av ett förbud något vidga förbudsområ­del ulöver just det villkor eller handlande, varom fråga är, på sätt är fallet enligt avtalsvillkorslagen och marknadsföringslagen; skälet härför torde göra sig lika starkt gällande vid den aktuella lagstiftningen som vid de nämnda båda lagarna.

NO ifrågasätter om inte de föreslagna bestämmelserna i 2 kap. 1 -3 §§ i redaktionellt hänseende bör ges en klarare utformning. Vid en sådan omarbetning synes del NO som den i lagstiftningen centrala bestämmelsen

- den i förslaget under 1 § andra stycket upptagna generalklausulen - bör
såsom en självständig 1§ få inleda kapitlet. 1 2§ torde därefter kunna
infiyla de i förslagets 1 § första och tredje styckena upptagna bestämmel­
serna om, i första hand, de åtgärder MD kan vidta för alt förhindra skadlig
verkan av konkurrensbegränsning. I 3 § synes därefter kunna anges de i
förslagets 2 § första stycket och 3 § första stycket införda bestämmelserna
om skyldighet för MD att i där upptagna fall överlämna ärendet till rege­
ringen. I 4 § torde slutligen enligt NO:s uppfattning kunna sammanföras de
bestämmelser om regeringens befogenheter, som i förslaget innefattas i 2 §
andra stycket och 3 § andra stycket. Vid en sådan utformning synes de i
förslagels 2 och 3 §§ förekommande upprepningarna kunna undvikas. Av
ändringarna föranleds en omnumrering av kapitlets övriga paragrafer.

MD tar upp - i likhet med hovrätten för Västra Sverige (se avsnitt 6.1)

- terminologien i 2 kap. 1 § och pekar på all ordet "otillbörligt" i 5 § andra
stycket KBL har ersatts med termen "olämpligt". Enligt motiven avses
härmed ingen ändring i sak. Orden "otillböriigl" och "olämpligt" har
emellertid enligt MD:s uppfattning helt olika valörer; "otillböriigl" är

 

Prop. 1981/82:165                                                 535

sålunda ett avsevärt starkare uttryck än "olämpligt". Den föreslagna lagtexten ger därför i denna del intryck av all regleringen innebär en utvidgning av möjligheterna till ingripande vid konkurrensbegränsande förfaranden. Till undvikande härav samt då kontinuitet och såvitt möjligt överensstämmelse med andra författningar MD har att tillämpa - i mark­nadsföringslagen används termen "otillböriigl" - bör eftersträvas, anser MD all i den aktuella regeln föreslagna ordet "olämpligt" bör utbytas mot "otillbörligt".

Sveriges advokatsamfund pekar på att utredningen uttryckligen fram­håller all ingen saklig ändring har avsells i förhållande till KBL. Samfundet delar dock inte uppfattningen all uttrycket "olämplig från allmän syn­punkt" skulle vara synonymt till KBL:s stadgande "ur allmän synpunkt otillbörligt sätt". För att nå en bättre överensstämmelse med KBL och för att undvika uttrycket "olämplig", vilket uttryck bör undvikas i lagtext, förordar samfundet all beteckningen "samhällsskadlig" skall kunna appli­ceras på en konkurrensbegränsning innan den skall kunna angripas.

LRF ifrågasätter om uttrycket "olämplig från allmän synpunkt" är till­räckligt "juridiskt stringent". LRF noterar dock att någon ändring i sak gentemot termen "otillbörligt" i KBL inte har åsyftats. LRF föreslår "ätt ordvalet ses över.

Handelskamrarna hemställer beträffande den tekniska utformningen av generalklausulen i 2 kap. 1 § alt den inledande meningen omformuleras sä att den viktiga princip som ullrycks där blir begriplig.

KOV har för sin del fäst sig vid all enligt den föreslagna nya generalklau­sulen skall vid bedömningen särskUd hänsyn las till konsumenternas intressen. Den närmare innebörden av detta anser KOV böra utvecklas i motiven.

En fråga av större räckvidd men över vilken remissyttrandena ändock lämpligen kan redovisas i anslutning till 2 kap. 1 § är utredningens förslag att MD skall kunna pröva en konkurrensbegränsande åtgärd även sedan den har upphört. MD och NO tillstyrker förslaget.

MD anför att förslaget att lalan skall kunna väckas även när del förfaran­de talan riktas mot inte längre tillämpas - något som markeras genom att konkurrensbegränsningslagens ullryck "undanröja skadlig verkan av kon­kurrensbegränsning" i den föreslagna lagtexten ersätts med lokutionen "förhindra skadlig verkan av konkurrensbegränsning" - finner marknads­domstolen vara välmotiverat.

NO anser det vara av stor vikt att möjlighet genom den nya lagen skapas att väcka lalan i ett ärende även när den åtgärd som talan riktas mot har upphört. Del är för rättstillämpningen av stort värde alt utslag av prejudi­cerande betydelse finns på olika områden. Vidare kan ett upprepande av förfarandet hindras genom beslut av MD. I ärenden som inte är av större vikt kan NO genom förbud eller åläggande enligt 15 § förhindra ett uppre-

 

Prop. 1981/82:165                                                  536

pande av ett konkurrensbegränsande förfarande som man lyckats förhand­la bort. Motsvarande möjlighet står dock inle NO till buds när del gäller fall som är av större vikt eUer där förelaget inle vill ge del godkännande som erfordras för förbud eller åläggande enligt 15 §. För att det, oavsett betydelsen av en konkurrensbegränsning, skall vara möjligt att förhindra ett upprepande, bör därför som utredningen föreslagit lalan även kunna riktas mot upphörd konkurrensbegränsning.

De näringslivsorganisalioner som har berört förslaget är negativa. LRF anmärker att en upphörd konkurrensbegränsning skall kunna prövas av prejudikalskäl. Motsvarande möjlighet föreligger enligt MFL. Enligt LRF:s mening synes del inle vare sig principiellt förenligt med missbruks­principen, av större värde från prejudikalsynpunkt eller i övrigt behövligt all en sådan möjlighet införs. Inle heller här kan paralleller med marknads­föringslagen anses ha större bärighet. NO:s resurser bör istället inriktas mot åtgärder som fortfarande pågår.

SI m.fl. framhåller all med den förhandhngsprincip som hittills har varit grundläggande på missbraksområdet och som av tidigare anförda skäl bör bibehållas är del oförenligt att prövningen i MD skulle kunna avse verk­ningar som redan har blivit undanröjda. Något vägande skäl har inle anförts för alt det skulle finnas behov av all bringa principfall under MD:s prövning, om det inle finns något förelag som vidhåller en konkurrensbe­gränsande åtgärd av det slag som påslås ha skadlig verkan. Vidare måsle med hänsyn till karaktären av prövningen enligt KBL prejudikatsinlresset av ett avgörande efler ett förfarande som har genomförts utan någon reell motpart till NO betecknas som ringa. För prejudikalsbildningen är del av särskild vikt att sakfrågorna belyses genom argumentation från båda sidor. I sådana fall då konkurrensbegränsande åtgärder av ett slag som påslås ha skadlig verkan genomförs av ett flertal olika förelag är del därför viktigt all NO:s lalan riktas mot något förelag som fortsätter med sådana åtgärder även efler NO:s ingripande. Ett förelag som av något skäl redan har upphört med den konkurrensbegränsande åtgärden saknar reellt intresse av att utveckla sin talan med del arbete och de kostnader som är förbundna därmed. Mot bakgrund härav hemställer organisationerna all prövning av konkurrensbegränsning som redan upphörl inte skall kunna förekomma.

Till de negativa remissinstanserna hör Sveriges advokatsamfund som anser att den föreslagna rätlen all pröva konkurrensbegränsningar som har upphört torde vara en följd av utredningens förslag all förhandlingsprinci­pen skall frångås. Samfundet delar inle utredningens uppfattning all MD skall kunna pröva principiellt viktiga fall efter det att den mot vilken NO:s lalan riktar sig har upphörl med åtgärden och då torde ha ringa intresse av all få ärendet fullständigt prövat av MD. Dessutom torde del kunna inträf­fa, vilket har skett inom marknadsföringsområdel, alt näringsidkaren an-lingen har upphörl med sin verksamhet eller inte kan påträffas. Del ivå-partsförhållande på vilket förfarandet inför MD vilar kommer i sådant fall i

 

Prop. 1981/82:165                                                  537

obalans. Samfundet utgår från all, om den av samfundet föreslagna änd­ringen i förhandlingsprincipen genomförs, avfattningen av 2 kap. 1 § ges en utformning så all MD:s bedömning skall avse endast existerande konkur­rensbegränsningar. Även i del fall förhandlingsprincipen helt skulle över­ges - i enlighet med utredningens förslag - bör bestämmelsen i 2 kap. 1 § utformas så all den endast avser aktuella konkurrensbegränsningar.

2 §

Hovrätten för Västra Sverige anför all i speciaimotiveringen (s. 399) till 2§ andra stycket sägs alt i ett sällsynt fall skulle kunna tänkas att regering­en anser att den skadliga verkan hade kunnat förhindras med ingripande enligt 1 § och all om talan därför lämnas ulan bifall del i princip finns möjlighet att pröva frågan på nytt i MD.

För all sådan ny prövning av MD skall kunna ske bör - om nya omständigheter inle förekommer - enligt hovrättens mening regeringens beslut också innehålla en återförvisning till MD.

MD tar upp en annan fråga rörande 2§ och anför. Enligt 21 § tredje stycket KBL kan ett prisingripande ske såvida den skadliga verkan innebär att visst pris med hänsyn till kostnader och övriga omständigheter är uppenbart för högl saml saken finnes vara av allmän betydelse. Dessa betingelser för prisingripande har i föreslagna 2 § ersatts med rekvisitet all visst pris med hänsyn till kostnaderna och övriga omständigheter skall vara oskäligt högt. Enligt betänkandet är den nuvarande formuleringen i 21 § tredje stycket KBL beträffande föratsätlningarna för prisingripande sådan att risk finns alt bestämmelsen blir verkningslös. Vidare uttalas i betänkandet all, närmast som ett förtydligande och ulan alt någon mer betydande ändring beträffande förutsättningarna för ingripande avses, i den föreslagna regeln bör utsägas att ingripande skall kunna ske mot prissättning som är oskäligt hög. MD avser detta utredningens uttalande vara förvirrande, varför förtydligande bör ske.

4§

Som anförs i betänkandet framstår avsaknaden av effektiva tvångsmedel i KBL som en allvarlig brist, anför MD. Lika med utredningen finner MD det vara angelägel alt samhället ges möjligheter att kunna gripa in på missbruksområdet med vilessanktionerade förbud och ålägganden. Utred­ningen har för detta ändamål föreslagit en regel i 2 kap. 4§ med formule­ringen "förbud eller åläggande enligt l-3§ kan förenas med vite". Med hänsyn till den av utredningen uttalade målsättningen all en ny konkur­rensbegränsningslag bör förses med effektiva tvångsmedel bör enligt MD:s mening 2 kap. 4§ ges lydelsen "förbud eller åläggande enligt l-3§ skaU förenas med vite, om ej detta av särskilda skäl är obehövligt". Härigenom vinns också en önskvärd överensstämmelse med marknadsföringslagen

 

Prop. 1981/82:165                                                               538

och avtalsvillkorslagen, vilka har vitesbestämmelser med dehna lydelse.

Också NO berör bestämmelsen i 4§ och påpekar att nu gällande möjlig­het alt använda vite vid leveransvägran och liknande diskriminering hittills inle har behövt utnyttjas. Möjligheten alt använda vitesföreläggande torde dock ha viss psykologisk betydelse. NO finner del ändamålsenligt att förbud och ålägganden kan förenas med vite. Utredningen har anfört att vilesbeloppel bl. a. kan fastställas med hänsyn till handlingens svårighets­grad. Utredningen torde härmed närmast ha åsyftat konkurrensbegräns­ningens betydelse från allmän synpunkt. Vite är inle straff. Vilels enda syfte är alt förhindra all ett förbjudet beleende upprepas eller all en viss angiven handling företas. Beloppels storiek kan därför enligt NO:s uppfatt­ning endast bestämmas med hänsyn till delta syfte.

5 §

Generalklausulen föreslås efler regeringens tillstånd kunna tillämpas i fråga om konkurrensbegränsning med verkan utomlands om del påkallas av hänsyn till internationell överenskommelse, anför NO. Detta överens­stämmer med gällande ordning. 1 lexlförslagets sista mening anges dock att konkurrensbegränsning i detta fall skall anses ha skadlig verkan om den strider mot den internationella överenskommelsen. NO tillstyrker all skad­lighetsprövningen i förevarande fall får denna innebörd.

Hovrätten för Västra Sverige påpekar alt av motiven framgår inte helt klart hur prövningen skall ske. Det första momentet i en sådan prövning bör väl vara alt konstatera om konkurrensbegränsningen över huvud taget strider mot överenskommelsen. Därefter skulle enligt hovrätten prövning ske enligt 1 §.

6 §

Sveriges advokatsamfund föreslår "för att undvika onödiga tolknings­svårigheler" att ordalydelsen i 2 kap. 6§ 1 ändras till "angivet pris".

7 §

Remissinstansernas synpunkter på vissa av rekvisiten i paragrafen har redovisats i avsnitt 2.

Hovrätten för Västra Sverige pekar på svårigheterna för näringsidkare all såvitt avser kriteriet "anges öppet på annat sätt" i tredje stycket p. 1 själva bedöma om samarbetet är tillräckligt öppet redovisat enligt lag. Svårigheter torde också uppkomma för tillämpande myndigheter, anför hovrätten.

Också MD tar upp frågan och anför. Stadgandet innebär att horisontellt prissamarbele som endast är vägledande lämnas slraffritt såvida samarbe­tet redovisas genom uppgift tUl statens pris- och kartellnämnd eller anges öppet på annat sätt. Av specialmotiveringen till stadgandet framgår att med formuleringen "anges öppet på annat sätt" inle avses all redovisning

 

Prop. 1981/82:165                                                 539

av prissamarbetel skall ske vid marknadsföringen. Syftet med uppgifts­skyldigheten är att de konkurrensvårdande myndigheterna skall få vetskap om prissamarbetel, varför en anmälan om detta till näringsfrihelsombuds­mannen enligt betänkandet uppfyller kravet på alt samarbetet "anges öppet på annat sätt". Med hänsyn till vad som sålunda åsyftas med den citerade lokutionen anser domstolen den föreslagna formuleringen vara missvisande; ullrycket "anges öppet på annat sätt" bör enligt MD kunna ersättas med "till näringsfrihelsombudsmannen".

LRF hemställer om förtydligande och exemplifiering av ullrycket "eljest gemensamt" i 2 kap. 7 §.

MD har särskilt observerat användningen i ordet "eljest" i utredningens lagförslag. Domstolen anser ordet vara mindre väl passande i samman­hanget och troligen använt med felaktig innebörd. Ordet torde saklöst kunna utmönstras ur lagtexten, anför MD.

Sveriges advokatsamfund har funnit all begreppet "näringsidkare" an­vänds i 2 kap. 7 och 8 §§ på sådant sätt all därmed måsle avses "konkurre­rande näringsidkare". Om ett konkurrensförhållande mellan två näringsid­kare inte är för handen, föreligger inte heller skäl att ingripa mot dessa näringsidkares åtgärder. För anbudskartellförbudet enligt 2 kap. 9§ är detta förhällande av betydelse med hänsyn till alt förbudet föresläs bli utökat till alt avse även enstaka samråd, anför samfundet. Skulle bestäm­melserna i 7 och 8 §§ kvarstå, bör däri anges all de är tillämpliga endast i de fall där det är fråga om näringsidkare i ett konkurrensförhållande. När det gäller anbudskartellförbudet undanröjs härmed tolkningsfrågan huravida förbudet enligt 9 § första stycket 3. skall omfatta samråd mellan en anbuds­givare och exempelvis hans leverantör-kreditgivare om anbudsprisel.

9 §

Några remissinstanser bl. a. Sveriges advokatsamfund, Byggherreföre­ningen och konsumentverket, har påtalat att sannolikt ett "trycktekniskt brytningsfel" har åstadkommit all indelningen av 2 kap. 9§ i stycken inle överensstämmer med motivutlalanden och all hänvisningar till stycken i paragrafen inle stämmer.

MD påtalar också alt del föreslagna lagrammels utformning är otillfreds­
ställande. Stadgandet kan sålunda bl. a. läsas så, all "näringsidkare får ej
---- eljest samverka-- om all vid anbudsförfarande- samar­
bete eljest skall förekomma vid anbudsgivning------ ". För all komma till

rätta med stadgandets utformning krävs konkretisering och slyckeindd-ning av den föreslagna regelns första stycke. Vidare har regeln uppenbarii­gen blivit redigerad på annat sätt än som avsells genom att meningen "Ej

heller--- sådan åtgärd" upptagits som särskilt stycke. Därigenom blir

nämligen tredje och fjärde styckena i 2 kap. 9 § saml slraffsladgandel i 5 kap. 1 § obegripliga. Emellertid bör enligt MD:s uppfattning den aktuella meningen utgöra ett särskilt stycke, varför följdändringar i stället bör göras

 

Prop. 1981/82:165                                                  540

i tredje och fjärde styckena samt i slraffbudel. Domstolen finner också all lokutionen "förfarande som avser att flera näringsidkare skall gå samman för samfälld prestation med gemensamt anbud" bör utbytas mot formule­ringen "förfarande som avser samarbete mellan näringsidkare för åstad­kommande av samfälld prestation med gemensamt anbud".

10 §

I lagförslagets slraffsladgande, 5 kap. 1 § sista stycket, anges att i ringa fall inle skall dömas till straff. Innebörden härav är uppenbarligen bl. a. att straff inle skall utdömas vid bagatellartade horisontella prisbindningar. Regleringen i detta hänseende kan följaktligen sägas utgöra en dubblyr, anför MD. Eftersom sista stycket i slraffsladgandel enligt domstolen är välmotiverat i fall av överträdelse av andra förbud än priskartellförbudet, bör rättelse ske genom all 2 kap. 10 § andra stycket första punkten utgår ur lagtexten.

12 §

NO biträder utredningens förslag i 12 § andra stycket all subsidiär tale­räll tillerkänns även sammanslutning av näringsidkare. Då den subsidiära talerälten utnyttjas kan det under handläggningen i MD framkomma nya omständigheter eller marknadssituationen kan ha förändrats pä så sätt all NO finner att del föreligger ett allmänt intresse all den påtalade konkur­rensbegränsningen undanröjes. NO bör därvid i enlighet med vad utred­ningen föreslår kunna inträda i processen och få samma ställning som om han själv gjort ansökan till MD. Detta bör dock i motsats till utredningens förslag komma till ullryck i lagtexten, anser NO. Del bör även framgå av lagtexten all NO har ställning som motpart då en näringsidkare ansökt om dispens från något av de i 2 kap. intagna förbuden.

NO anser vidare att del i 13 § lagen om marknadsdomstolen (MDL) bör anges alt för del fall annan än NO har ansökt om prövning enligt 2 kap. I §, NO bör få del av ansökan och övrigt material i ärendet.

MD behandlar också den subsidiära talerälten och anför. 1 betänkandet anges all enligt lagförslagels grunder NO automatiskt intar ställning som motpart i dispensärende; skäl har därför enligt utredningen inte befunnits föreligga alt i den föreslagna lagen införa en motsvarighet till regeln i 15 § första stycket sista punkten KBL om all i dispensärende NO skall höras. MD anser visseriigen - även ulan uttrycklig regel härom - del vara naturligt alt domstolen låter höra NO i dispensärenden, men anser del inle vara självklart all denne därvid intar ställning av motpart. En uttrycklig regel om all NO skall höras i dispensärenden bör därför införas.

14 §

I likhet med vad som gäller för många frågor i utredningens belänkande finns en klar skiljelinje mellan de näringslivsorganisalioner och de myndig­heter som har yttrat sig över förslaget i 14 § att MD skall få möjlighet all

 

Prop. 1981/82:165                                                  541

utfärda s.k. interimistiska beslut i form av förbud och ålägganden. Nä­ringslivsorganisalioner, SI m.fi., LRF och Sveriges köpmannaförbund, avstyrker medan de konkurrens- och konsumenlvårdande myndigheterna tillstyrker (MD, NO och KOV).

SI m.fi. anför sålunda. Med hänvisning till bestämmelsen i MFL om interimistiskt beslut anser utredningen det klart befogat all en liknande möjlighet införs också i KBL. Utredningen - som inte redovisar några erfarenheter hitintills av behov av interimistiska åtgärder - synes härvid ha underskattat olikheterna mellan ärenden om otillbörlig marknadsföring, informationsplikt och produktsäkerhet saml ärenden om undanröjande av skadlig konkurrensbegränsning. I del senare fallet skulle ett inlerimisliskl förordnande om undanröjande av konkurrensbegränsningen påverka ett vidare ekonomiskt sammanhang och ingripa i förhållandena på ett i prakti­ken mer eller mindre oåterkalleligt sätt. Då del inle är uppenbart all skadlig verkan föreligger - vilket knappast är fallet i de komplicerade ärenden som normall leder till prövning i marknadsdomstolen - kan därför det slutliga ställningstagandet inle föregripas ulan konsekvenser som utred­ningen inle synes ha beaktat. Organisationerna avstyrker med hänsyn till vad som har anförts förslaget om interimistiska beslut.

Också LRF pekar på all MFL har fått tjäna som förebild för utredningen beträffande ifrågavarande förslag. Några erfarenheter som belyser all nå­got prejudikalbehov härav föreligger redovisas dk inte. Återigen, säger LRF, noteras all utredningen styrts av ett konkurrensteoreliskl synsätt och övervärderal likheterna mellan ärendena i MFL och KBL. Effekterna av ett undanröjande av en konkurrensbegränsning är regelmässigt mer ingripande och svårbedömda än följderna av en marknadsföringsåtgärds eliminerande. Oåterkalleliga följder uppkommer i praktiken förhållandevis lätt. Med hänsyn till det anförda avstyrker LRF förslaget om interimistiska beslut.

I fråga om både förbud och åläggande kan interimistiska beslut medföra betydande ölägenheter, anför Sveriges köpmannaförbund. Besluten kan t. o. m. föregripa del definitiva ställningstagandet på sådant sätt att ett efler en relativt snabb och därför mindre grundlig utredning fattat inlerimisliskl beslut i realiteten blir slutgiltigt. Del kan av praktiska och andra skäl vara omöjligt all efler upphävandet av ett interimistiskt förbud eller åläggande återgå till det läge som rådde före del interimistiska beslutet. Effekten av detta blir därför beslående, menar köpmannaförbundet.

MD däremot anser del vara välbetänkt all en möjlighet att meddela inlerimisliskl förbud införs i en ny konkurrensbegränsningslag. TiU samma slutsats kommer KOV som särskilt pekar på bestämmelsernas syfte all få till stånd en snabbare handläggning av konkurrensbegränsningsärenden.

NO framhåller att möjligheten till interimistiska beslut torde vara en beslutsform som i fiera fall kan spela en väsentlig roll. Främst torde den bli aktuell när en konkurrensbegränsning hotar medföra väsentliga olägen-

 

Prop, 1981/82:165                                                  542

heter och del är angelägel med ett snabbi beslut. Genom denna möjhghet ges utrymme för ett direkt och snabbi ingripande mot skadliga konkurrens­begränsningar. Härigenom ökar genomslagskraflen för de bedömningar som görs av de konkurrensvårdande myndigheterna. Paragrafen innebär också all MD kan lämna ett preliminärt besked i dispensfrågor. Förelag och organisationer för vilka ett visst förfarande är av väsentlig betydelse kan på detta sätt slippa alt leva i ovisshet och behöver heller inle åsamkas dyrbara förseningar.

NO anser sammanfattningsvis bestämmelsen om interimistiska beslut välgrundad. Eftersom ytterligare handläggningsregler för MD med nära anknytning till 12—14 §§ finns i MDL bör enligt NO:s mening en hänvis­ning göras fill denna lag, så all det därigenom blir möjligt all lätt få en överblick över aktuella bestämmelser.

Till samma slutsals som NO har också hovrätten för Västra Sverige kommit. Hovrätten anser att en hänvisning tUl MDL skulle underlätta möjligheterna all få kännedom om bl. a. förfarandet i domstolen.

15 §

Enligt en i 2 kap. 15 § föreslagen regel får i fall som inte är av större vikt NO pröva fråga om förbud eller åläggande enligt 2 kap. 1 § genom förbuds-dier leveransföreläggande, påpekar MD. KO har enligt marknadsförings­lagen och avlalsviUkorslagen tillagts en motsvarande befogenhet, varvid de erfarenheter som vunnits på detta område beträffande tillämpningen av den där aktuella regleringen enligt MD:s uppfattning manar till försiktighet med att införa den föreslagna befogenheten för NO i den nya konkurrens­begränsningslagen. Del bör i vart fall understrykas all förbud- och leve­ransföreläggande endast kan få komma i fråga i fall som är av ringa vikt.

NO:s bedömning skiljer sig i denna fråga från MD.

Eftersom praktiskt taget alla ärenden där skadlig verkan föreligger i dag löses genom överenskommelse mellan näringsidkaren och NO kan del enligt NO:s mening i vissa faU vara motiverat all kunna använda sig av ett vilessanktionerat förbud för all förhindra ett upprepande av ett visst kon­kurrensbegränsande beleende. NO kan också genom ett föreläggande mar­kera sin bedömning av ett visst förfarande och vad som enligt NO:s uppfattning krävs för all skadlig verkan skall upphöra. Detta torde som utredningen förmodar effektivisera NO:s arbete. 1 likhet med vad som har anförts beträffande MD:s möjligheter att utfärda förbud och ålägganden bör också NO:s rätt alt utfärda ålägganden vidgas utöver leveransföreläg­gande.

6.4 Prövning av företagsförvärv (3 kap.)

1 §

Förslaget till reglering vid ingripanden mot förelagsförvärv har gjorts myckel detaljerat, påpekar hovrätten för Västra Sverige. Del kan hävdas

 

Prop. 1981/82:165                                                  543

all det är ett rimligt krav från rättssäkerhetssynpunkt alt näringsidkare skall kunna förutse om deras lillämnade förvärv kan bli föremål för pröv­ning eller ej. Likaså kan man göra gällande all lagstiftningen kommer att läsas och tillämpas av i huvudsak på området sakkunniga. Nackdelarna med en detaljreglering med - som i 3 § - fixerade beloppsgränser är enligt hovrättens uppfattning all en sådan lagstiftning förhåUandevis snabbi kan bli föråldrad. Dessutom kan inte uteslutas all man kan komma all finna vägar för att på ett effektivt sätt kringgå en prövning.

Vad gäller utformningen av den föreslagna lagstiftningen avseende pröv­ning av företagsförvärv anser MD all redigeringen av de centrala stadgan­dena i 3 kap. förefaller mindre lyckad. 13 kap. 1 § anges att regeringen har rätt att ingripa mot förelagsförvärv med förbud eller åläggande för all förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentiig betydelse från allmän synpunkt, varefter i regeln uppräknas ett antal företeelser som särskilt skall beaktas vid prövning av om ingripande bör ske. 1 3 kap. 8 § stadgas härefter all regeringen efter överlämnande av ett ärende kan för­bjuda förvärvet, om det anses kunna medföra övervägande olägenheter av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, eller meddela förvärvaren för­bud eller åläggande, om del behövs för all förhindra sådan olägenhet av förvärvet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Uppdelning­en i två regler, varav den ena uppsläUer föratsällningarna för all ingripan­de skall få ske och den andra med delvis en upprepning av betingelserna för ati viss rältsföljd skall kunna inträda närmare utsäger vad slags ingri­panden del kan bli fråga om, förefaller MD omotiverad och gör regleringen svåröverskådlig, vartill kommer all utformningen delvis medför en dubb­lyr. Enligt MD:s mening bör i ett centralt stadgande anges rältsfaklum och rältsföljd på sätt är fallet enligt lagförslagels generalklausul i 2 kap. 1 §. Regleringen i 3 kap. 1 och 8 §§ av förelagsförvärvsprövningen anvisar också endast vagt och föga klargörande rekvisiten för att ett ingripande skall få ske. I huvudsak ulsägs endast all en föratsättning för ingripande är att ett förvärv medför olägenhet som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt samt anges ett antal kriterier som skall beaktas vid prövningen av om ingripande bör ske. Del inses lätt all en sådan prövning mycket väl kan utmynna i all hänsyn till vissa bedömningsfaktorer talar för tillåtlighet av visst förvärv medan förvärvet vid beaktande av andra omständigheter framstår såsom olägligt, något som också påpekas i betänkandet. Med allt beaktande av svårigheterna att i lagtext klargöra hur den slutliga bedöm­ningen i bl. a. angivet fall skaU ulfalla anser dock MD all av rättssäker­hetsskäl bör övervägas om inte ett förtydligande av ingripandeförulsält-ningarna kan ske i lagtexten. Vidare bör av samma skäl och till undvikande av att den aktuella regleringen får karaktär av en fullmaktslagstiftning, innebärande all regeringen om vissa befingelser är uppfyllda tilläggs befo­genhet att utfärda vad slags förbud eller ålägganden som helst, i lagtexten anges vad förbud, som inte hänför sig till själva förvärvet må avse; det­samma bör gälla ålägganden.

 

Prop. 1981/82:165                                                  544

Sveriges advokatsamfund framhåller all ingripande mot förelagsförvärv enligt 3 kap. skall enligt 1 § kunna ske om det förvärvade förelaget driver verksamhet i Sverige. Härmed jämställs även förvärv av förelag som endast driver verksamhet utomlands så snart det förvärvade företaget har ett dotterföretag i Sverige (s. 351). De stora nationerna har, i många fall i strid mot de mindre nationernas intressen, velat hävda principen all de har rätt all ingripa mot företagsförvärv i ett mindre land enbart på grundval av det faktum all förelaget i del mindre landet haft ett dotterbolag i del andra landet. Del kan inle vara ett svenskt intresse all hävda denna ståndpunkt mot ullandel. Andra länder kan då med fog hävda, påpekar samfundet, en rätt att angripa ett internt svenskt förelagsförvärv, acceptabelt från svensk synpunkt, under hänvisning till all det förvärvade företaget har ett dotter­bolag i det aktuella landet.

Enligt utredningen (s. 425) skall samtliga de i 3 kap. 1 § andra stycket beskrivna förhållandena beaktas särskilt, således även vad som anges i andra stycket sista meningen om ägarnas intressen. Samfundet föreslår all den av utredningen åsyftade lika behandlingen av beskrivna förhållanden inkl. ägarnas intresse omformuleras så all i 2. endast anges "sysselsätt­ningen" och all denna punkt följs av följande mening. "Vid prövningen skall särskilt beaktas också berörda arbetstagares och kommuners intres­sen saml konsumenternas och ägarnas intressen."

Länsstyrelsen i Stockholms län fäster uppmärksamheten på all kommu­nerna måsle delges anmälningar om förvärv i så god lid alt kommunerna verkligen bereds tillfälle att lämna synpunkter.

Svenska elektrikerförbundet hänvisar till de intressen som enligt 1 § särskilt skall beaktas vid prövningen och menar all punkten två (sysselsätt­ningen saml berörda arbetstagares och kommunens intressen) bör kunna ges en annorlunda utformning så all arbetstagarnas intressen, där så är möjligt, kanaliseras via deras fackliga organisationer. Dessa kan även ha speciella intressen, som bör beaktas vid prövningen.

Vid en eventuell prövning - oavsett om den sker av NO och/eller regeringen - måste särskilt när del gäller de börsnoterade förelagen, aktieägarnas intresse beaktas i större omfattning än förslaget anger fram­håller Aktiespararna. De anser all del i 3 kap. 8 § i förslaget angivna grunderna för huruvida förvärv och liknande skall tillåtas är ulomordenl­ligl vaga. Aktiespararna välkomnar dock i och för sig den möjlighet som framgår av punkt 2 i 8 § till villkorade tillstånd beträffande förvärv. Detta skulle kunna vara ett utmärkt instrument i samband med företagssam­manslagningar och andra förvärv. Härigenom skulle aktieägarna få besked beträffande samtliga de villkor som är förknippade med del aktuella förvär­vet och inle bara de villkor som erbjuds från del förvärvande företaget. Men, påpekar aktiespararna, del framgår icke av punkt 2 i 8 § huruvida dessa villkor eller tillstånd är obegränsade i lid eller ej.

 

Prop. 1981/82:165                                                  545

2 §

Hovrätten för Västra Sverige anger den föreslagna utformningen av 3 kap. 2 § som ett exempel på en lagleknisk uppbyggnad som inte är godtag­bar. Paragrafen har enligt hovrättens mening blivit synnerligen svårtill­gänglig. Texten bör kunna förslås inte bara av myndigheter utan - som i förevarande fall - också av den enskilde näringsidkaren. Risken all miss­förstånd kan uppkomma både vid hänvisningar till paragrafen och vid tillämpningen av den synes hovrätten beaktansvärd. Ett exempel utgör den

inskjutna satsen "dock ej förvärv    fond" i första stycket p. 4. Satsen

kan förslagsvis brytas ut och bilda en särskild mening.

MD påpekar beträffande 2 § att ordet "likställes" på första raden bör utbytas mot ordet "avses", eftersom stadgandet uttömmande anger vilka slag av förvärv som kan komma under bedömande enligt kapitlet i fråga.

Beträffande 2 § första stycket 4. föreslår Sveriges advokatsamfund all meningen inom kommatecken "dock ej förvärv till aktiefond enligt aktie­fondslagen (1974:931) eller förvärv avseende andel i sådan fond" utbryts, då del efterföljande ordet "om" språkligt sett anknyter till dock. Bestäm­melsen skulle då avslutas med "Dock skall denna bestämmelse ej gälla akliefondsförvärv enligt aktiefondslagen (1974:931) eller förvärv avseende andel i sådan fond".

I 2 § tredje och fjärde stycket används begreppet "koncern". Enligt utredningen (s. 430fO avses därmed koncern enligt 1 kap. 2 § ABL, varför utiändskl moderbolag inle ingår i koncernbegreppet. Utredningen hänvisar också till 4 § lagen om anställningsskydd, där koncernbegreppet anges vara vidare. Samfundet konstaterar att en entydig definition av begreppet "koncern" saknas i svensk lagstiftning. Därför bör begreppet undvikas, om lagstiftaren avser ett vidare koncernbegrepp än i ABL. Del framgår inte heller av utredningens påpekanden på s. 431 huruvida i koncernbe­greppet enligt konkurrensbegränsningslagen skall anses ingå utländskt mo­derbolag. Samfundet anser del självklart att undanlaget i 3 kap. 2 § fjärde stycket om förvärv inom en koncern jämväl bör omfatta förvärv mellan dotterbolag och utländskt moderbolag. Samfundet föreslår användande av uttrycket "förelagsgrupp" eller liknande ullryck och att detta uttryck förklaras i motiven.

3 §

Svenska elektrikerförbundet, som anser all gränsen för antalet arbetsta­gare med fördel kan sättas lUl 25, påpekar all vid en sådan gränsdragning uppkommer en eftersträvansvärd enhetlighet med t. ex. lagen om styrelse-representation.

Lagförslagets 3 kap. 3 § stadgar i huvudsak att prövning av lämpligheten av ett förelagsförvärv får ske endast om förvärvet avser förelag eller rörelse av viss minsta storlek framhåller MD. I betänkandet anges att vid bestämmandet av denna minsta storlek gränsen satts relativt lågt med 35    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  546

hänsyn till att på små orter nedläggning av ett mindre förelag i samband med förvärv av detsamma kan få betydande konsekvenser för orten och då i vissa branscher koncentration sker genom alt mindre förelag successivt köps upp av stora förelag, varvid förvärven kan sammantagna få betydel­se. MD ansluter sig till denna utredningens bedömning. Rimligen bör emellertid i båda de av utredningen angivna situationerna förvärvaren vara företag av ansenlig storlek eller person med avsevärda ekonomiska intres­sen i näringslivet. Del synes därför MD vara lämpligt att som ytterligare föratsättning för alt prövning skall kunna aktualiseras uppställa krav pä att företagsförvärvaren skall vara förelag av viss minsta storlek eller person med ekonomiska intressen i näringslivet av viss minsta omfattning. Här­igenom kan alltjämt prövning ske i de fall sådan är motiverad saml vinns dessutom fördelen av en minskad ärendemängd. MD framhåller i samman­hanget alt flera utländska rättsliga regleringar av det aktuella slaget såsom förutsättning för all prövning av förelagsförvärv skall kunna ske anger alt de samgående förelagen tillsammans uppnår viss minsta storlek eller mark­nadsandel.

4 och 7 §§

Svenska elektrikerförbundet, som anser all en obligatorisk anmälnings­plikt bör gälla, aktualiserar i detta sammanhang frågan om rätt för en arbetstagarorganisation att begära förvärvsprövning. Förbundet anför.

Om t. ex. ett förelag, som omfattas av lagförslaget inle enligt MBL tagU initiativ till förhandling, vid den förhandling som eventuellt äger ram för brotten mot MBL invänder all de tilltänkta åtgärderna inle faller under MBL utan under bestämmelserna om prövning av företagsförvärv, är det av stor vikt alt senare kunna kontrollera att dessa bestämmelser följs. För en sådan situation bör övervägas en rätt för arbetstagarorganisationen alt begära förvärvsprövning av del tilltänkta förvärvet.

Om en obligatorisk anmälningsplikt införs kommer därmed också den fackliga organisationens synpunkter all kunna tidigare beaktas. Antingen sker delta samtidigt med all NO uppmärksammas på alt anmälan har uteblivit, eller i samband med kontroll av all anmälan har skett. Dessutom underlättas möjligheterna för den fackliga organisationen all, i fråga om förelagels handläggning av medbeslämmandefrågor, uppnå en bestämd tidsram. Har nämligen anmälan inkommit kan därefter inle göras gällande att inte viktigare förändring har beslutats i de fall MBL är tillämplig och särskilt vad beträffar de följder som primärbeslulel - oberoende av om detta inle omfattas av MBL - leder till. Har å andra sidan ingen anmälan inkommit kan den fackliga organisationen la tidpunkten, då NO uppmärk­sammas på detta, till utgångspunkt vid diskussioner rörande tillämpningen av MBL.

 

Prop. 1981/82:165                                                  547

6.5 StraiT, besvär och övriga bestämmelser (5 kap.)

Sveriges advokatsamfund lar upp frågan om brollskonkurrens och anför alt såvitt avser förhållandel mellan 2 kap. 7, 8 och 9§§ kan samfundet föralse alt fråga kan uppkomma om brollskonkurrens. För del fall dessa förbud behålls enligt utredningens förslag bör enligt samfundets mening bestämmelser om brollskonkurrens intas i 5 kap.

1 och 2 §§

MD anför. Straffsanktionen beträffande de i förslaget upptagna förbuds­stadgandena återfinns i 5 kap. 1 och 2§§. Regleringen i 1§ har därvid i samband med granskningen av förslagels 2 kap. 10 § redan blivit föremål för MD:s bedömning. Den föreslagna 2§ innebär en slraffskärpning i förhållande till vad som gäller enligt KBL vid grovt brott, något som MD finner vara väl motiverat. Andra stycket i 2§ anger vad som skall beaktas vid bedömandet av om ett brott är grovt, varvid i lagtexten bl. a. ulsägs all brott som "utgjort ett led i en organiserad, förbjuden samverkan" kan vara alt bedöma som grovt. MD finner den citerade lokutionen svårbegriplig. Alt den samverkan varom fråga är skall vara förbjuden är en förutsättning för all brott skall föreligga och kan därmed inte utgöra en särskilt belas­tande omständighet som skulle kunna föranleda att brottet skall bedömas som grovt. Den avsedda innebörden i den aktuella lokutionen är måhända all brott som utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan kan vara all bedöma som grovt; lagtexten bör - om så är fallet - ändras i enlighet härmed.

NO anlägger vissa allmänna synpunkter på 1 och 2§§ och menar all förfaranden av de slag som omfattas av förbuden kan förorsaka betydande ekonomiska skador för konsumenterna och samhället. Om l.ex. en leve­rantör genom överträdelser av bruttoprisförbudet förmår sina återförsäl­jare att hålla en högre prisnivå än de eljest skulle ha hållit så kan den totala prishöjning som han förorsakar komma att omfatta betydande belopp, påpekar NO. Åtgärden öppnar vidare fältet för andra leverantörer och återförsäljare alt ta ut högre priser än som är motiverat av respektive företags kostnader. De samhälleliga skadorna av här ifrågavarande ekono­miska brottslighet kan följaktligen bli stora. Utredningens val av slraffiali-lud, som innebär all de "gamla" förbudens påföljder skärps och alt de nya anses som lika allvarliga, framstår för NO som följdriktig. Den skärpta inställningen till dessa brott ligger i linje med den hårdare attityd som samhället alltmer intagit mot olika former av ekonomisk brottslighet.

Det har i andra sammanhang påpekats, fortsätter NO, all överträdelser av bruttoprisförbudet borde kunna beivras även om gärningsmannen inte kan överbevisas om all han haft uppsåt. Detta har framstått som särskilt angeläget i de fall av underlåtna cirkaprisangivelser i annonser m. m. som NO uppmärksammat under åren och där leverantören gång på gång skyllt på förbiseenden eller andra misslag.

 

Prop. 1981/82:165                                                  548

3 §

MD, som anser det lämpligt all generalklausulen i 2 kap. 1 § kan tilläm­pas även på straffbelagda förfaranden, anmärker all detta förhållande kan få till följd all för samma förfarande fråga om utdömande av både straff och vite kan uppkomma vid allmän domstol. Till undvikande av all för överträ­delse av ett förbud först utdöms vite och härefter straff för samma gärning stadgas i förslagets 5 kap. 3 § bl. a. all för gärning som omfattas av ett av MD meddelat förbud inle skall dömas till ansvar. I del fall straff har utdömts för viss gärning som härefter blir föremål för ett MD:s vilessank­tionerade förbud kan vid överträdelse av detta förbud vite komma alt utdömas för samma förfarande som tidigare har träffats av straff. Häremot finns emellertid enligt MD:s uppfattning ingenting all invända, eftersom del då är fråga om en ny förbudsöverlräddse - ett s. a. s. "nytt brott".

NO förutsätter all del ej kan föreligga identitet mellan gärning som innebär lämnande av oriklig uppgift och gärning som innebär underlåten-hel all efterkomma anmodan. NO ifrågasätter därtor om inle orden "eller sådan anmodan" i 5 kap. 3 § bör utgå.

4 §

Del måste anses vara av stor betydelse för respekten och efterlevnaden av förbud eller ålägganden som meddelas med slöd av 2 kap. l-3§§ all vilessanklioner kan effektueras ulan alltför stora tekniska svårigheter an­för NO. NO utgår från all utdömda viten mot utländska förelag som saknar säte eller fast driftställe i Sverige kan sökas i egendom som förelaget har i Sverige. Sådan egendom kan vara kundfordringar, lager m. m.

SPK anför. I särskilt yttrande har experten Åke Hallman ullalat sig om bl. a. den av utredningen föreslagna ordningen för eventuellt utdömande av vite vid överträdelse av villkor som regeringen uppställt vid prövning av företagsförvärv eller vid tillämpning av 2 kap. 2§ i den föreslagna lagen. Den av utredningen föreslagna ordningen innebär all NO skulle ha ett övergripande ansvar för kontrollen av efterlevnaden av ställda villkor och att det faller på NO att hos domstol hemställa om utdömande av vite, när näringsidkare bryter mot uppställda villkor. Enligt Hallman medför denna ordning för utdömande av vite ett opraktiskt merarbete för berörda parter. Hallman anser alt rätten alt vända sig till domstol för utdömande av vite i aktuella fall bör knytas till den fackmyndighet som i sak har all svara för kontrollen av eflerievnaden av villkoren, varigenom en onödig byråkrati undviks och en klarare ansvarsfördelning erhålls mellan företag och myn­digheter. I yttrandet framhålls även all denna rätt för fackmyndighet kräver att de viten, som fastställs av regeringen knyts till respektive villkor och inte omfattar ett totalbelopp som utredningen föreslår. Föreligger behov av en samlad bedömning av hur ställda villkor efterlevs, bör enligt Hallman en sådan samlad bedömning ske inom den inlerdepartementala beredningsgrappen. - SPK delar den uppfattning, som har kommit till uttryck i delta yttrande.

 

Prop. 1981/82:165                                                               549

TCO pekar på att när det gäUer uppföljningen av efterlevandet av ställda villkor vid en fusion föreslår utredningen att respektive fackmyndighet svarar för kontrollen medan NO skall ha ett övergripande ansvar och hos domstol hemställa om eventuellt utdömande av vite.

NO:s möjligheter begränsas dock genom all del enligt förslaget blir en prövning i efterhand. TCO anser delta vara en svaghet med förslaget.

TCO instämmer i experten Åke Hallmans särskilda yttrande. TCO anser att man på detta sätt undviker en onödig byråkrati och får en klarare ansvarsfördelning mellan företag och myndighet.

5 §

NO påpekar alt i 5 kap. 5 § andra stycket sägs all talan mot ombudsman­nens beslut om anmodan all fullgöra skyldighet enligt 4 kap. 1 eller 5 § eller om vite enligt 4 kap. 7§ föres i ärende avseende 2 kap. hos kammarrätten genom besvär. Bestämmelsen synes NO inle slå i överensstämmelse med reglerna i uppgiftsskyldighetslagen. Denna brist på parallellitet bör undan­röjas.

6 §

Hittills har inte, anför NO, gällt någon förfallningsföreskrifl om tyst­nadsplikt hos NO. I praktiken har dock tillämpats samma sekretessregler för utlämnande av uppgifter muntligen som för utlämnande av handlingar. Den föreslagna tyslnadspliklsbeslämmdsen synes inle helt kongruenl med den i NO:s verksamhet nu gällande sekretessbestämmelsen (20 § sekre­tesslagen) för allmän handling vilket kan leda till tveksamhet vid tillämp­ningen. Den slutliga utformningen av tyslnadspliklsbeslämmdserna på området torde också påverkas av den väntade nya sekretesslagen.

8 §

NO har ingen erinran mot 8 § 1 som helt överensstämmer med 28 § KBL.

Den nya lagen föreslås ej bli tillämplig på förvärv som prövas enligt viss annan lagstiftning, konstaterar NO. Tillstånd all förvärva fast egendom kan enligt 1916 års lag bl. a. meddelas om ej hinder möter med hänsyn till allmänt intresse. Denna föreskrift bör enligt NO:s mening innebära all lillståndsbeviljande myndighet vid sin prövning även beaktar huruvida förvärvet medför konkurrensbegränsande verkningar. I lagen om in­skränkning i rätten alt sluta svenskt handelsbolag framgår inte närmare efler vilka kriterier en tillståndsprövning skall ske. NO förutsätter att bestämmelserna i en ny konkurrenslag kommer att beaktas vid en prövning enligt denna lag. NO finner inle anledning all rikta några invändningar mot innehållet i 5 kap. 8 § 2 men ifrågasätter om inle bestämmelsen borde ha sin plats i 3 kap.

Konkurrensutredningen redogör för den lagstiftning som bör undantas förvärvsprövningen, anför SIND. Emellertid saknas lagen (1976:240) om

 

Prop. 1981/82:165                                                  550

förvärv av ddistribulionsanläggning m.m. i redogörelsen. Den förvärvs­prövning industriverket gör enligt denna lag är ett nödvändigt slöd för verkels tillståndsprövning avseende framdragande eller begagnande av elektrisk starkslrömsledning. Lagen har tillkommit för alt industriverket mer effektivt än tidigare skall kunna följa och påverka strukturomvandling­en på ddislribulionsområdet saml ges möjlighet förebygga spekulativa förvärv ägnade att driva upp prisnivån till nackdel för konsumenterna. SIND utgår ifrån all den av konkurrensulredningen föreslagna lagstiftning­en inle kommer i konflikt med lagen om förvärv av ddistribulionsanlägg­ning m.m.

6.6      Övergångsbestämmelser

Hovrätten för Västra Sverige aktualiserar hur man skall förfara när ett samgående sker i form av fusion enligt 96 § lagen om ekonomiska förening­ar och fusioner beslutas av två på varandra följande stämmor av vilka den första hålls före och den andra efler ikraftträdandet.

När den nuvarande lagstiftningen infördes uppsköts ikraftträdandet av de båda förbuden i ett halvt år, påpekar NO. Denna teknik synes böra tillämpas på nytt i fråga om de nya förbuden saml de gamla till den del som de innebär utvidgning av del förbjudna området. Del bör även beaktas all MD inledningsvis kan få ett betydande antal ansökningar om dispens varför det enligt NO:s bedömning finns risk för all dessa ärenden inle hinner behandlas innan del halva året har gått ut.

6.7      Ändringar i lagen om marknadsdomstol (MDL)

I MDL föreslås bli införd en regel av innebörd all MD i ärende enligt 2 kap. 1 § i den föreslagna konkurrensbegränsningslagen kan på parts begä­ran till särskild prövning uppta frågan huruvida näringsidkare föranleder skadlig verkan av konkurrensbegränsning, något som enligt utredningen innebär att ett uttryckligt stadgande om möjlighet för MD all meddela s. k. mellandom införs, anför MD. Motivet för den föreslagna regeln är enligt utredningen all i vissa fall processen härigenom kan förenklas. Som utred­ningen anför i betänkandet beträffande del nuvarande förhandlingsinslilu-tel i KBL innebär förhandlingssystemet att processen i konkurrensbe­gränsningsärenden kan bli utdragen och tidskrävande samt all den gällande regleringen bl. a. därför är mindre effektiv. Av dessa skäl föreslås alt förhandlingsinslUutel skall ersättas med bl. a. vilessanktionerade förbud och ålägganden. Genom införande av ett s. k. mellandomsinslilul uppkom­mer emellertid enligt MD:s bedömning en påtaglig risk för all det nuvaran­de förhandlingsinstilulel i realiteten bibehålls med endast den skillnaden all förhandlingar under MD:s egid övergår till kanske längdragna, enskilda parlsöverläggningar som eventueUt inte leder till all överenskommelse

 

Prop. 1981/82:165                                                  551

kommer till stånd. En möjlighet alt uppta skadlighetsfrågan till särskild prövning innebär således inle enligt domstolen förenkling vid handlägg­ningen av konkurrensbegränsningsärenden ulan kan lätt fä till följd att processen blir just så utdragen, tidskrävande och föga effektiv som utred­ningen har velat förhindra genom att del nuvarande förhandlingsinstilulel föreslås bli utmönstrat i den nya konkurrensbegränsningslagen. MD mot­sätter sig därför förslaget i denna del och avstyrker att ett s. k. mdlandomsinstilul införs i MDL.

NO säger sig dela utredningens uppfattning alt del i många fall torde vara tillräckligt all MD lar ställning i skadlighetsfrågan för all rättelse skall komma till stånd. Erfarenheterna i flera tidigare ärenden pekar tydligt i denna riktning. 1 vissa ärenden kan situationen vara myckel komplicerad samtidigt som parternas ståndpunkter skiljer sig avsevärt. Genom ett ställ­ningstagande i skadlighetsfrågan av MD skapas förutsättningar för förhandlingsuppgörelse. Processekonomiska skäl talar också för den före­slagna ordningen. Det finns dock viss risk för att vinsterna i detta avseende kan omintetgöras genom alt NO:s motpart får möjlighet all förlänga processen. Motparten kan exempelvis begära mellandom men när sådan har meddelats underlåta att vidta rättelse, varvid förfarandet får fortsätta med en mer omfatiande prövning av MD. Härigenom kommer den effek­tivisering av processen som mellandomsinslhul syftar till inle all uppnås. För all motverka detta föreslår NO att mellandom får meddelas endast om parterna är ense därom.

LRF anser att mellandomsinslitulel inom ramen för del av utredningen föreslagna systemet innebär klara fördelar. Del utgör dock givelvis ingen ersättning för förhandlingssystemet, tillägger LRF.

SACO/SR lar inte direkt ställning till mellandomsinstilulet men anför. Mot en sådan förstärkning av MD:s sanklionsmöjligheler finns knappast någon allvarlig invändning. Viktigt är emellertid alt utredningen inte samti­digt lar bort den möjlighet MD nu har all nöja sig med alt i en dom förklara en konkurrensbegränsning som samhällsskadlig ulan all precisera hur den skall undanröjas. Om denna möjlighet las bort tvingas domstolen all redan i domen precisera det sätt på vilket konkurrensbegränsningen skall undan­röjas. En granskning av hittills avgjorda ärenden torde kunna visa all delta i åtskilliga fall skulle ha mött betydande svårigheter. All formen för de efterföljande förhandlingarna ändras behöver knappast fä avgörande bety­delse.

MD lar upp en annan processuell fråga, som utredningen har behandlat rubriken "processföremålel". MD anser alt utredningens uttalande är föga vägledande. Domstolen utgår emellertid från all vid lalan som innebär tillämpning av 2 kap. 2 och 3 §§ i lagförslaget sökanden har all framställa yrkanden i enlighet med de där angivna rätlsföljderna saml ange grunderna härför enligt regleringen i de nämnda lagrummen, varvid för det fall MD under processen skulle finna att den skadliga verkan varom fråga är må-

 

Prop. 1981/82:165                                                  552

hända kan förhindras med förbud eller åläggande enligt 2 kap. 1 § detta förhållande då av domstolen måsle påpekats för parterna så att dessa får tillfälle uttala sig om sin inställning därvidlag.

Sveriges köpmannaförbund diskuterar behovet av inslansordning och anför. Enligt konkurrensutredningens förslag skall MD - som hittills -handlägga ärenden beträffande konkurrensbegränsning. Med ett par un­dantag blir domstolen första och sista instans. Innebär den skadliga verkan ett oskäligt högt pris skall dock ärendet enligt 2 kap. 2§ hänskjutas till regeringen. Delsamma gäller enligt 2 kap. 3 § fråga om skadlig verkan som föranleds av dominerande näringsidkare eller grupp av näringsidkare. I dessa fall uppkommer på visst sätt ett Ivå-instansförfarande. Det slutliga avgörandet kommer emellertid att ske på del politiska planet med risk för alt inte endast konkurrensrältsliga synpunkter inverkar på detta avgöran­de. Eli Ivå-inslansförfarande kan också sägas förekomma i fråga om för­bud eller åläggande enligt 2 kap. 1 §, nämligen i sådana fall som ej är av störte vikt, då NO kan meddela förbuds- eller leveransföreläggande i den i 2 kap. 15 § angivna ordningen. De facto innebär detta, att NO i sådana ärenden agerar både som part och som domare i första instans.

Överhuvudtaget framstår det som i hög grad otillfredsställande, att de vikliga frågor som rör konkurrensförhåUandena inom näringslivet inte kan få en från rättssäkerhetssynpunkt lika betryggande handläggning som ären­den och tvister som kan underställas ända till tre instanser. Ofta är sist­nämnda tvister och ärenden av mindre betydelse än konkurrensfrågorna. Med den utvidgning och skärpning av konkurrensbegränsningslagen som föreslås, är del ännu mer angelägel än tidigare, att del även på detta område i rättssäkerhetens intresse skapas en tillfredsställande inslansord­ning. Detta kan exempelvis ske antingen genom en underinstans under MD eller genom en överinstans över denna. Den starkaste invändning som kan anföras mot delta förslag torde vara risken för en föriängning av tiden för ärendenas behandling. Man behöver dock inle räkna med all ett större antal ärenden skulle komma att behandlas av två instanser. Också närings­idkarna är angelägna om all del slutliga avgörandet inte onödigtvis för­dröjes. Ett överklagande torde komma all ske endast i särskilt betydelse­fulla ärenden, då del även ur allmän synpunkt måste vara värdefullt att få den dubbla prövning som två instanser möjliggör. Genom den första in­stansens beslut och motiveringen för detta klarlägges vad som bedömes vara mest relevant i ett ärende, vilket underlättar ställningstagandet till ett eventuellt överklagande och utformningen av detta. Förfarandet i den första instansen bör dessutom kunna bli snabbare med vetskap om all det kan vara möjligt att gå till en högre instans.

Köpmannaförbundet hemställer all frågan om en särskild instansordning övervägs i samband med den fortsatta behandlingen av konkurrensutred­ningens belänkande. En praktisk lösning kunde vara tillskapandet av en första instans - "Handelsrätt" på tingsrällsnivå - med nuvarande MD som överinstans.

 

Prop. 1981/82:165                                                  553

Beträffande handläggningen av konkurrensbegränsningsärenden fäster köpmannaförbundet uppmärksamheten på all del i synnerhet för närings­idkare med mindre eller medelstora förelag och med inle sällan begränsade resurser kan vara svårt att bära kostnaderna i sådana ärenden. I fråga om andra straffbelagda handlingar som från såväl allmän som enskild syn­punkt kan vara väsentligt mer betänkliga än överträdelser av konkurrens­begränsningslagen finns tillgång till rättshjälp. Del måsle vara skäligt all även vid sistnämnda överträdelser erhålla sådan hjälp. Detta bör bli fallet, även då näringsidkaren bedriver sin verksamhet i form av aktiebolag eller annan juridisk person.

6.8 Ändringar i aktiebolagslagen m. m.

Patent- och registreringsverket (PRV) - som enligt aktiebolagslagen (ABL) är regislreringsmyndighet för aktiebolag och har enligt 14 kap. samma lag alt iakttaga vissa regler vid registrering av avlal om fusioner -framhåller alt det stora fiertalel fusioner har hittills varit fusioner mellan moderbolag och helägl dotterbolag. Som exempel kan nämnas all enligt tillgängliga uppgifter har under tiden 1948-1969 genomförts 979 fusioner mellan moderbolag och helägl dotterbolag. Fusioner i form av absorption i annat fall än mellan moderbolag och helägl dotterbolag genomfördes en­dast i 7 fall. (Jfr prop. 1975:103 s. 518.) Även under tiden därefter har de fiesla genomförda fusioner ägt rum mellan moderbolag och helägl dotter­bolag. Fusioner av annat slag förekommer f. n. praktiskt tagel aldrig på grund av oförmånliga skattekonsekvenser, vilket utredningen också har påpekat.

Om en planerad fusion förbjuds med stöd av 3 kap. 8 § KBL skall hinder för registrering föreligga. Utredningen föreslår därför ett tillägg i 14 kap. 3 § andra stycket ABL, enligt vilket hinder mot registrering möter om fusionen förbjudits enligt 3 kap. 8§ KBL eller där avsett förbud kan meddelas. I specialmotiveringen till förfallningsförslagel uttalas all re­gislreringsmyndighelen har att pröva huravida fusionen är av den art som enligt 3 kap. 2 och 3 §§ i den föreslagna KBL faUer inom prövningsområ­del. För denna prövning har sökanden att lämna erforderliga uppgifter. Utredningen föreslår därför också en ändring i 25 § akliebolagsförord-ningen.

De föreslagna ändringarna i 14 kap. 3 § ABL och 25 § aktiebolagsförord­ningen föranleder PRV all anföra följande synpunkter.

I 14 kap. 3§ andra stycket ABL hänvisas tUl 3 kap. 8§ i KBL. Del är oklart om regislreringshinder skall föreligga inte blott vid meddelat förbud mot fusionen enligt första stycket första punkten sistnämnda lagram ulan även vid sådant förbud som avses i andra punkten. En precisering av lagtexten är önskvärd om det såsom PRV antar endast är förbud enligt första punkten som åsyftas.

 

Prop. 1981/82:165                                                  554

För att PRV skaU kunna ulföra den verket åliggande prövningen enligt 14 kap. 3 § ABL måsle verket få tillgång tiU uppgifter som visar dels att aktiebolaget inte är sådant som avses i 3 kap. 2 och 3§§ KBL (dvs. att koncernförhållande inle föreligger eller alt storleken av de fusionerade bolagen ej är sådan att prövning skall äga rum), dels att förbud inle har meddelats eller kommer att meddelas.

I del förra avseendet kan uppgifter ev. hämtas ur redovisningshandlingar som finns hos PRV:s bolagsbyrå. Det förefaller dock rimligt all utredning härom lämnas i form av intyg av bolagels revisor eller dylikt. All klargöra situationen i detta avseende bör inle erbjuda nämnvärda svårigheter.

Värre synes det vara all få tillfredsstäUande utredning i del senare avseendet. Här kan, som utredningen har framhålht, knappast godtagas annat än intyg av NO såvida inte regeringsbeslut föreligger. Eftersom en lång frist är utmätt för NO:s ingripande (två år) innebär det att en begäran om fusion kan bli vilande avsevärd lid innan den kan registreras med de ölägenheter för berörda parter och för registreringsmyndigheten som detta kan medföra.

25 § första stycket tredje punkten akliebolagsförordningen har givils en utformning som ger föga vägledning för den registreringssökande i fråga om vad han skall prestera för att kunna få en anmälan om fusion re­gistrerad. Ett förtydligande är önskvärt och bör laga sikte på alt mera konkret ange vad en sökande har att prestera för all undgå det uppställda regislreringshindret. Sålunda bör krävas antingen all bolaget genom intyg av sin revisor visar all del inle är sådant som avses i 3 kap. 2 eller 3 §§ eller att det företer intyg av NO att fusionen ej har förbjudits eller kommer all förbjudas.

 

Prop. 1981/82:16S                                                 555

Utdrag
LAGRÅDET                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1982-03-11

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam­manträde den 22 december 1981 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för handelsdepartementet Molin beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag tiU konkurrenslag.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av l.f. departementsrådet Staffan Sandström.

Del antecknas, att föredragningen inför lagrådet pågått vid en tidpunkt, då lagförslaget ännu inle erhållit slutlig utformning, och all åtskilliga inom lagrådet därvid framförda jämkningsförslag av väsentligen redaktionell eller lagteknisk natur har beaktats i del förslag som genom remissen överlämnats till lagrådet.

Förslaget föranleder följande yttrande:

Lagrådet:

Begränsningar av konkurrens inom näringslivet kan ske i många olika former och de effekter en begränsning kan få är växlande. Del är därför mångskiftande förhållanden som en lagstiftning till motverkande av de från samhällelig synpunkt icke önskvärda effekterna av konkurrensbegräns­ningar kommer all beröra. Med hänsyn till dessa omständigheter framstår det som ofrånkomligt att de regler som lagen ger om föratsätlningarna för all ingripande genom förbud och ålägganden skall fä ske måste bli tämligen obestämda. Detta kan i sin lur innebära vissa risker från rättssäkerhetssyn­punkt. Under den lid nu gällande konkurrensbegränsningslag varit i kraft har med tillämpning av de tämligen vaga lagreglerna utbildats en omfat­tande rättspraxis. Det område inom vilket ingripande kan ske har härige­nom blivit närmare avgränsat.

Den nu föreslagna konkurrenslagen knyter i fråga om föratsätlningarna för ingripande i del väsentliga an till del rättsläge som skapats med slöd av nu gällande lag och kan sägas vara en vidareutveckling av detta. All förslaget liksom gällande lag innehåller regler som är tämligen vaga föran­leder med hänsyn härtill mindre betänkligheter från rättssäkerhetssyn­punkt än som eljest skulle ha varit fallet. Framhållas må ock all förslagels straffbestämmelser i vissa hänseenden är mer preciserade än enligt gällan­de lag. Lagrådet finner med hänsyn till det anförda icke anledning till erinran mot förslagels uppläggning. Tillika må framhållas all denna medför

 

Prop. 1981/82:165                                                  556

alt vid tillämpningen lagstiftarens uttalanden om en regels innebörd och syfte får särskild betydelse.

Av de nyheter förslaget innehåller i förhållande till gällande rätt är reglerna om förelagsförvärv de principiellt viktigaste. Lagrådet kommer att längre fram behandla de problem bl. a. med hänsyn till rättssäkerheten som är förbundna med dessa regler.

2 §

Lagrådet:

Enligt den allmänna motiveringen (3.3.2.1) skall, liksom tidigare, i be­greppet skadlig verkan ligga även risker av en mera påtaglig art för inträde av de negativa effekter som skadlighetsbegreppet inrymmer. Detta framgår emellertid inte ulan vidare av uttrycket, och inle heller definitionen i 2 § andra stycket ger besked härom; dess avfattning lyder närmast på all effekten av konkurrensbegränsningen redan kan konstateras. Inle minst med tanke på den betydelse begreppet får också vid tillämpning av regler­na om förelagsförvärv - där del vanligtvis torde bli fråga om framlida effekter av förvärvet - synes del önskvärt all innebörden kan utläsas av lagtexten eller åtminstone antydas i denna. På grund härav föreslås all andra stycket får följande lydelse: "Med skadhg verkan förslås all konkur­rensbegränsningen måste antagas på ett sätt som är otillböriigl från allmän synpunkt

1.    påverka prisbildningen,

2.    hämma effektiviteten,

3.    försvåra eller hindra annans näringsulövning."

3 §

Bengtsson anför för sin del:

Bestämmelsen i första stycket punkt 1 är från språklig synpunkt sett inle lyckad genom alt enligt lydelsen ett avlal eller avtalsvillkor skulle utgöra ett "förfarande" - en terminologi som inle stämmer med normall språk­bruk och möjligen kan leda till missförstånd i vissa fall. "Användning" eller "tillämpning" av avtalet eller villkoret kan däremot betecknas som ett förfarande. Formuleringen bör enligt min mening jämkas, förslagsvis på följande sätt:

"1. förbud alt använda ett visst avlal eller avtalsvillkor eller eljest tillämpa ett visst konkurrensbegränsande förfarande och, om del är erfor­derligt, förbud all tillämpa ett avtal, avtalsvillkor eller förfarande som väsentligen överensstämmer med del sålunda angivna."

Ändras paragrafen på delta vis, bör motsvarande ändring ske i 11 § första stycket punkt 1.

 

Prop. 1981/82:165                                                               557

5-9 och 19-23 §§

Lagrådet:

Som nyss framhållits är den principiellt viktigaste nyheten i lagförslaget reglerna om företagsförvärv (fusionskonlroll). Från lagleknisk synpunkt är det också bestämmelserna härom som medför de största problemen. Även om departementschefen anfört vägande skäl för den föreslagna reglering­en, finns del - som också beaktats i remissprolokoUel - flera inslag i denna som påkallar speciell uppmärksamhet från rättssäkerhetssynpunkt. Lagsfiflaren har sålunda av naturliga skäl kunnat ange föratsätlningarna för ett ingripande endast på ett ganska allmänt sätt (se 5 och 6 §§). Förbud mot ett förelagsförvärv kan i vissa fall, särskilt om förvärvet genomförts och parterna inrättat sig efler detta, leda till myckel vittgående konsekven­ser inle bara för parterna själva ulan också för tredje man som träffat avtal av olika slag med förvärvaren under den tid denne innehaft företaget. Uppgörelsen i sådana fall aktualiserar en rad svårbedömda rättsfrågor. Även med hänsyn till förfarandet ler sig reglerna om förelagsförvärv i viss mån särpräglade. Bl. a. kan här framhållas den föreslagna ordningen att ett beslut av marknadsdomstolen för att bli gällande kräver regeringens fast­ställelse. Bestämmelsen om inlerimisliskl förbud all fullfölja ett förvärv (21 §) möjliggör alt domstolen på grundval av ett begränsat material kan besluta stoppa en affärstransaktion under dess fullgörande. Allt detta medför att regleringen i vissa hänseenden kan lyckas svårförenlig med den princip om omsättningens säkerhet, som man traditionellt brakar anse vägledande i vart fall när del gäller lagstiftning om företagares inbördes förhållanden.

Vad först gäller förutsättningarna för ett ingripande är av särskilt intres­se hur de utvecklas i motiven. 1 stora drag innebär uttalandena följande. Man skall kunna ingripa mot ett förvärv endast på vad som kan kallas rent konkurrenspoliliska grander (negativ inverkan på prisbildningen, på effek­tiviteten eller på annans näringsutövning). Däremot kan vid avvägningen, huravida denna inverkan är otillbörlig från allmän synpunkt, så alt skadlig verkan föreligger, beaktas även förhållanden av annat slag som talar för förvärvet, såsom rationaliseringsvinster eller hänsyn till landels försörj­ning i kriser. Sådana molskäl kan i sin lur neutraliseras av andra allmänna intressen av liknande typ, vilka verkar i den riktningen alt förvärvet trots allt bör förhindras.

Det bör i detta sammanhang understrykas, all de förvärv bestämmelsen tar sikte på kan ha en genomgripande betydelse för förelagels anställda och för sysselsättningen på viss ort. 1 sådana fall torde ofta sociala och arbels-marknadsmässiga hänsyn kunna le sig viktigare vid en mera allmän värde­ring av förvärvets lämplighet från samhällssynpunkt än den möjliga nack­del en förvärvares dominerande ställning kan medföra för konsumentkol­leklivets del på en marknad. Man kan vänta sig all dessa mera allmänna

 

Prop. 1981/82:165                                                  558

lämplighetssynpunkler också betonas i förvärvsärendel; all märka är alt enligt 17 § andra stycket bl. a. sammanslutning av löntagare har rätt att föra frågan om ett förelagsförvärv tiU marknadsdomstolen, om NO beslu­tar all inle ansöka om prövning. Det finns därför särskild anledning alt framhålla, alt enligt lagstiftarens mening såväl marknadsdomstolen som regeringen skall låta de könkurrenspolifiska skälen för ett ingripande bli utslagsgivande på nyss angivet sätt. Om ell förvärv från andra synpunkter medför olägenheter är avsikten all behövliga åtgärder skall vidtas inom ramen för samhällspolitiken i övrigt, dvs. med andra instrument än kon­kurrenslagen (3.3.4.3). Det gäller bl.a. just i fråga om olägenheter för sysselsättningen. I förhållande till utredningens inställning innebär delta en principiellt viktig skillnad. - Med hänsyn till lagens uppbyggnad torde trots allt del vara mindre sannolikt att reglerna kommer alt tillämpas på annat vis än lagstiftaren avsett. Bl. a. kan framhållas all en transaktion kan förbjudas endast i sådana fall där marknadsdomstolen finner delta moti­verat.

Som nyss antytts kan reglerna om förelagsförvärv också diskuteras med hänsyn till ingreppens långtgående konsekvenser. Särskilt gäller detta när förvärvet skett på annat sätt än genom aktieköp. De problem som kan uppslå vid återgång av företagsförvärv är visserligen inle alldeles nya. Delvis liknande frågor kan komma upp vid tillämpning av annan lagstift­ning om förvärvskonlroll rörande fast egendom, t. ex. lagen (1916:56) om vissa inskränkningar i rätlen all förvärva fast egendom m.m., lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. och jordförvärvslagen (1979:230). Men situationen vid förbud mot företagsförvärv enligt lagför­slaget är mera invecklad och medför större risk för konflikter. De nämnda lagarna avser förvärv, för vilka det uppställts en skyldighet all ansöka om fillstånd eller liknande. Vad gäUer förvärv av fast egendom - det fall som lagstiftningen i första hand lar sikte på - skall förvärvaren inle beviljas lagfart innan fillstånd erhålhts (se 20 kap. 6 § 8 och 7 § 11 jordabalken), och han framstår då inte som legitimerad all förfoga över egendomen. Reglerna om förelagsförvärv i lagförslaget har en annan innebörd. Förvärv kan ske utan föregående tillstånd, och intiU dess marknadsdomstolen meddelat förbud mot förvärvet, har även den som köpt en rörelse eller del därav full frihet att disponera över egendom som ingår i köpet. Ingenting hindrar att han avyttrar företagets egendom eller upplåter t. ex. panträtt, annan säker-helsrätl eller nytljanderätl i egendomen, och den som överlåtit företaget kan å sin sida fritt förfoga över vederlaget. Del bör understrykas all inle bara tredje man utan också överlåtaren och förvärvaren myckel väl kan vara i god tro i dessa sammanhang; del kan vara försvarligt om någon av dem förbiser all här föreligger ell av de tämligen sällsynta undanlagsfall där NO kommer att ingripa och utverka ett förbud mot förvärvet - detta särskilt i del fall att del gått en lid efter transaktionen ulan all NO hört av sig. Under den lid av mer än två är som kan förfiyla, innan ell förbud gör

 

Prop. 1981/82:165                                                  559

förvärvet ogiltigt Gfr 23 § i lagförslaget), kan vidare den överlåtna egendo­men undergå värdeförändringar och situationen även på andra sätt radikalt förändras i förhållande till lägel när avtalet ingicks. Alldeles speciella problem uppkommer slutligen om företagets tidigare ägare varit en juridisk person som vid tiden för ogilfighelens inträde upphört all existera. - Allt detta kan medföra att uppgörelsen mellan parterna och med tredje man kan bli myckel komplicerad.

De rättsprinciper som gäller i situationer av denna typ är delvis oklara också i andra fall av återgång; och i del aktuella lägel kan som framgått särskilda hänsyn göra sig gällande. (Jfr om liknande frågor bl. a. Nial i Tidsskrift for reltsvilenskap 1936 s. 10 ff, Bramsjö, Om avtals återgång kap. IV-VI, Grönfors i Svensk jurisUidning 1955 s. 457 ff, Hjerner, Främmande valutalag och internationell privaträtt s. 604 ff, 609 ff, Welam-son, Konkursräll s. 272 ff, 282 ff och Konkurs (7 uppl. 1979) s. 96 ff, SOU 1965:14 s. 43 ff, SOU 1970:75 s. 162 ff, Hessler, Allmän sakräti s. 170 ff, NJA II 1976 s. 199 ff, Walin, Materiell konkursräu s. 167 ff) I motiven till lagförslaget har dessa frågor inle närmare analyserats. Den nya regeln i 36 § avtalslagen, som särskilt uppmärksammals i remissprotokollel (3.8.1), synes endast i begränsad utsträckning kunna lösa de rättsliga problem som uppkommer. Allmänt torde kunna sägas, alt man här - liksom i andra återgångsfall - bör kunna hämta viss ledning bl. a. av bestämmelserna om verkan av klander i 5 kap. jordabalken och om återvinning i konkurslagen. Situationens speciella drag kan dock påkalla en särbedömning; bl. a. får beaktas all återgången här grundas på en ogiltighet av speciell typ, som ibland konstateras först efler transaktionens fullbordande och kan vara svår alt föralse. Sådana förhållanden kan också påverka prövningen av frågan om god tro kan anses föreligga hos kontrahenterna och hos tredje man (jfr ovan). Att närmare gå in på bedömningen av de skilda tvistefrågor som här kan uppkomma är inle möjligt i detta sammanhang.

Del framgår av det sagda all ett förbud mot förelagsförvärv i vissa fall kan leda till mycket ingripande verkningar för de berörda parterna och för tredje man, och alt dessa därtill kan ha stora svårigheter all överblicka den rättsliga situationen även sedan frågan väckts om förbud. Ell förslag med sådana konsekvenser kan onekligen förefalla betänkligt med hänsyn till omsättningens säkerhet. Del är i aUa händelser angelägel all förbudsmöj­ligheten utnyttjas med särskild försiktighet i sådana fall där ell förvärv redan har börjat genomföras — en synpunkt som också kommit fram i remissprotokollel.

Vad härefter angår reglerna om förfarandet har redan berörts det sär­drag som ligger i att regeringen enligt 7 § fungerar som en sorts överinstans till marknadsdomstolen. 1 övrigt har här särskilt intresse vissa bestämmel­ser, som inverkar på de berörda parternas möjlighet all överblicka rättslä­get och konsekvenserna av olika handlingsalternativ.

Till en början kan framhållas stadgandet i 20 §, som bl. a. medför dels all

 

Prop. 1981/82:165                                                  560

parterna får reda på alt en undersökning av förvärvet beslutats och dels all en frist kommer all gäUa för NO:s initiativ i saken. Av värde är att sådana parter som är förtänksamma nog att anmäla förvärvet för NO kan fram­tvinga ell beslut från hans sida och därigenom få fristen all börja löpa. Beslutar NO all lämna förvärvet ulan åtgärd, kan de på grund av förbudei mot omprövning i andra stycket i regel känna sig trygga mot ingripanden. Samtidigt är att märka, all om parterna av ena eller andra orsaken under­låter sådan anmälan, det i viss mån lagts i NO:s hand all avgöra när ell undersökningsbeslul skall fattas. Del slår klart all redan före beslutet viss utredning måste ha förekommit rörande omständigheterna kring förvärvet, och bestämmelsen ger inte något besked på vilket stadium av utredningen NO då skall bestämma sig i undersökningsfrågan. Som antyds i speciaimo­tiveringen kan delta innebära ell besvärligt problem för NO. Å ena sidan kan ett snabbt beslut länkas leda till oförmånlig publicitet och spekula­tioner kring förvärvet; å andra sidan är del angelägel all parterna snarast får reda på NO:s intresse för transaktionen, särskilt när redan ett bindande överlåtelseavtal träffats och det finns risk ati parterna fullföljer avtalet med olika verkslällighetsåtgärder. Kanske kan man utgå från all parterna regel­mässigt får klarhet om möjligheten till ett ingripande redan i samband med den preliminära utredning som sker före undersökningsbeslulel. Under alla förhållanden bör den princip om skyndsamhel i handläggningen som framgår av 19 § få stor betydelse i sammanhanget; NO måsle även i dessa fall inrikta sig på att snabbi la ställning i undersökningsfrågan. Också i övrigt är det av vikt all NO handlägger ärendet med särskilt beaktande av rällslrygghelsaspeklen. — Sammanfattningsvis får emellertid 20 § anses utformad med tillbörlig hänsyn till rättssäkerhetens krav.

Som berörts i remissprotokollel kan ett interimistiskt beslut enligt 21 § få allvarliga konsekvenser genom alt en transaktion stoppas medan utgång­en av den slutliga prövningen ännu är oviss. Parterna kan inte med säker­het vela om de bör ändra sina dispositioner eller ej, och del kan därför befaras all situationen låses på ell olämpligt sätt under tiden fram till marknadsdomstolens beslut och eventuellt ända till dess regeringen har prövat förvärvsfrågan. Inte minst med tanke härpå kunde det förefalla önskvärt från rättssäkerhetssynpunkt all, om inlerimisliskl förbud alls skall kunna meddelas, marknadsdomstolens beslut härom skulle få över­klagas - i så fall till regeringen. Skäl kan emellertid anföras också för förslagels ståndpunkt. Utom att en besvärsmöjlighet kan fördröja hand­läggningen bör nämnas del principiellt betänkliga i alt regeringen - en politisk instans — genom sitt beslut över besvären skulle kunna sägas ha angett sin inställning till förvärvet innan domstolen slutbehandlat samma fråga.

Ulan tvivel kan det förekomma situationer, då ett interimistiskt förbud ter sig nödvändigt för all hindra att lagens syfte sätts ur spel. Men del bör betonas all - som framgår både av lagtextens uttryck "synnerliga skäl"

 

Prop. 1981/82:165                                                  561

och av specialmotiveringen - denna utväg bör användas med stor varsam­het, särskilt när del gäller fullbordade förvärv. För övrigt torde det i regel ligga i de berörda förelagens eget intresse att inte under processen företa verkslällighetsåtgärder som skulle ytterligare komplicera situationen, ifall förvärvet senare kommer all bli ogiltigt. Del kan i samband härmed anmär­kas, alt en åtgärd som en part tydligen vidtagit i del huvudsakliga syftet all ställa domstolen inför ett fullbordat faktum vid förbudsprövningen i prin­cip inle bör kunna åberopas som skäl mot ett slutligt förbud.

Ett viktigt skydd för de berörda parternas intressen utgör bestämmelser­na om frister i 23 §. Vidare kan reglerna om omprövning till de enskilda parternas förmån i 24 och 25 §§ begränsa konsekvenserna av ell meddelat förvärvsförbud.

I det föregående har berörts ett flertal lagbestämmelser, som kan synas medföra risker för parterna i ett avtal om företagsförvärv och för tredje man saml leda till viss otrygghet i omsättningen. Samtidigt har framgått all riskerna blir begränsade, om dessa bestämmelser handhas med omdöme och i överensstämmelse med lagstiftarens intentioner; och del saknas anledning anta annat än alt reglerna kommer all tillämpas på detta sätt av de sakkunniga och högl kvalificerade myndigheter som handlägger dessa frågor. Också andra omständigheter än tidigare har nämnts bidrar till all minska de ölägenheter som förslaget i och för sig kan medföra. Sålunda bör framhållas de möjligheter överlålare och förvärvare har alt redan på ell tidigt stadium ta kontakt med NO för att få ell underhandsbesked om hans syn på ell tilltänkt förvärv. Av stor betydelse är alt det här är fråga om avtalsparter som får antas ha särskilt goda möjligheter att bedöma innebör­den och följderna av en avsedd transaktion och de ekonomiska risker som är förbundna med denna. Man kan vänta all de ulan större svårigheter kan anpassa sitt handlande efler den nya lagstiftningen. - Slutiigen bör beto­nas, alt förbud mot ell förvärv för marknadsdomstolen bara utgör en yttersta utväg, som förmodligen kommer att tiUgripas endast i särskilda undantagsfall. De tänkta situationer som här har diskuterats torde i prakti­ken sällan bli aktuella.

Vid en samlad bedömning får därför de garantier som lagförslaget ger för rättssäkerheten anses tillgodose de krav som rimligen kan ställas, om man av konkurrenspolitiska skäl vill införa ett kontrollsystem för förelagsför­värv. Med hänsyn härtill och till de vägande argument som i remissen anförts för en sådan kontroll anser lagrådet lagförslaget i denna del kunna godtas. De enskilda bestämmelserna i nu behandlade paragrafer synes inle ge anledning till erinran.

Bengtsson tillägger för egen del:

De föreslagna reglerna om företagsförvärv omfattar också bank- och försäkringsrörelseområdena, där problemen är i viss mån särpräglade. Eftersom fusioner här redan kontrolleras av särskilt sakkunniga organ -regeringen och bankinspektionen respektive försäkringsinspeklionen -36   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 165

 

Prop. 1981/82:165                                                  562

framstår del som en olämplig eller i vart fall överflödig dubblering att samma transaktioner skall bedömas också i den ordning konkurrenslagen föreskriver. Det borde vara enklare och mera rationellt ati låta den nuva­rande kontrollen ske också från konkurrenspolitiska synpunkter, varvid den kunde få samma omfattning som marknadsdomstolens prövning av andra förvärv. Kontrollmyndigheterna torde vara kompetenta att göra också en sådan bedömning. Emellertid framgår av speciaimotiveringen till 5 §, att del syslem lagförslaget innebär kan väntas snart bli omprövat i samband med översyn av lagstiftningen om bank- och försäkringsväsen-del. Med hänsyn härtill anser jag att lagförslaget kan godtas i denna del i avvaktan på en sådan översyn.

11 §

Bengtsson anför för sin del.

Såsom jag framhållit vid 3 § bör i förevarande paragraf göras en jämk­ning motsvarande den som jag förordar i 3 §.

 

Prop. 1981/82:165                                                  563

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-18

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Friggebo, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Elias­son, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Molin

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag till konkurrens­lag och anför.

Lagrådet har på anförda skäl inte funnit anledning till erinran mot förslagels uppläggning. Vid en samlad bedömning har lagrådet funnit all de garantier som lagförslaget ger för rättssäkerheten får anses tillgodose de krav som rimligen kan ställas, om man av konkurrenspoliliska skäl vill införa ell kontrollsystem för förelagsförvärv. Med hänsyn härtill och till de vägande argument som i remissen anförts för en sådan kontroll har lagrå­det anseti lagförslaget såvitt rör 5-9 och 19-23 §§ kunna godtas. Beträf­fande förslaget i övrigt har lagrådet framfört erinran på en punkt.

Vad lagrådet allmänt har framhållit om den omsorg som måsle prägla handläggningen av förelagsförvärvsärenden och om de faktorer som där­vid får uppmärksammas anser jag slå i god överensstämmelse med den föreslagna lagstiftningens allmänna inriktning.

Lagrådels erinran är av lagleknisk natur och avser begreppet skadlig verkan. Därvidlag har lagrådet uttalat ati del i nämnda begrepp enligt remissprotokollet skall liksom tidigare ligga även risker av en mera påtag­lig art för inträde av de negativa effekter som skadlighetsbegreppet inrym­mer. Enligt lagrådet framgår emellertid inle delta ulan vidare av uttrycket. Inle heUer ger definitionen i 2 § andra stycket besked härom. Lagrådet uttalar alt avfattningen närmast tyder på all effekten av konkurrensbe­gränsningen redan kan konstateras. Av skäl som redovisas i yttrandet synes del enligt lagrådet önskvärt alt innebörden kan utläsas av lagtexten eller åtminstone antydas i denna. På grund härav föreslås ändrad lydelse av 2 § andra stycket i del remitterade förslaget.

Jag vill framhålla att i del remhterade förslaget i princip använts samma lagiekniska konstruktion som den som har funnits i konkurrenslagstiftning­en sedan år 1953. Den innebörd och vikt som bör tillmätas faktorer som skadlighetsbegreppet omfattar har därefter prövats i rättstillämpningen. Det gäUande rättsläget belyses alltså av de konkreta situationerna i de olika

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 22 december 1981.

 

Prop. 1981/82:165                                                  564

ärenden som marknadsdomstolen har haft all bedöma sedan lagstiftning­ens tillkomst. Eftersom avsikten är all delta rättsläge inle skall rubbas blir en lagleknisk omkonstruktion i riktning mot vad som enligt lagrådet synes önskvärt inle invändningsfri. Jag finner övervägande skäl tala för all inle frångå vad som nu gäUer och som i princip har förts vidare i del remitterade förslaget.

Lagrådet har lämnat belysande uttalanden rörande rättsprinciper som kan gälla i fall av återgång av förelagsförvärv. Någon särskild kommentar från min sida är inle behövlig.

Med anledning av vad en ledamot av lagrådet har anfört rörande använd­ningen i 3 och 11 §§ av begreppet förfarande vill jag tillfoga att departe­mentsförslaget här knyter an till den terminologi som är bruklig på området och bör kunna godtas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen all antaga det av lagrådet granskade förslaget.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen all antaga del förslag som föredragan­den har lagt fram.

 

Prop. 1981/82:165                                                 565

Vissa förkortningar

ABL        Aktiebolagslagen (1975:1385)

AVL        Lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga avtalsvillkor

CECA      Europeiska kol- och stålgemenskapen

Ds          Departementens ulredningsserie

EEC        Europeiska ekonomiska gemenskapen

EFTA      Europeiska frihandelssammanslutningen

EG         Europeiska gemenskaperna

GATT      Allmänna tull- och handelsavtalet

HD         Högsta domstolen

KBL Lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrens­
begränsning inom näringslivet

KO         Konsumentombudsmannen

KOV       Konsumentverket

MBL        Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

MD         Marknadsdomstolen

MDL       Lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.

MFL        Marknadsföringslagen (1975:1418)

MR         Marknadsrådel

NFR        Näringsfrihetsrådel

NO         Näringsfrihelsombudsmannen

NU         Näringsulskotlet

OECD      Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

PKF Pris- och kartdlfrågor, tidskrift utgiven av statens pris-
och kartellnämnd

rskr        Riksdagens skrivelse

SFS        Svensk författningssamling

SIND      Statens industriverk

SOU       Statens offentliga utredningar

SPK        Statens pris- och kartellnämnd

UL  Lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighel rörande pris- och
konkurrensförhåUanden

UNCTAD    FN:s konferens för handel och utveckling

 

 

 

Prop. 1981/82:165                                                 567

Innehållsförteckning

Propositionen  ....................................................      1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................      1

Förslag till konkurrenslag   ................................... ..... 3

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 22 december 1981    10

1   Inledning ........................................................    10

2   Bakgrund   ......................................................    12

 

2.1   Skilda former av konkurrensbegränsningar   ....... .. 12

2.2   Tidigare behandling av konkurrensbegränsningsfrågor         14

2.3   Gällande konkurrensbegränsningslag m.m........... .. 14

 

2.3.1    Tillkomsten   ......................................... .. 14

2.3.2    Systemets uppbyggnad .......................... .. 15

2.3.3    Förbudsprincipen   ................................. .. 19

2.3.4    Missbraksprincipen..................................    19

2.3.5    Konkurrensbegränsningslagens räckvidd   ...    20

2.3.6    Rättstillämpningen m. m........................... .. 21

2.3.7    Nuvarande former för kontroll av förelagsförvärv m.m.  22

3 AUmän motivering   ..........................................    25

3.1    Allmänna synpunkter på konkurrensfrågoma    ....    25

3.2    En ny konkurrenslag  ....................................    40

 

3.2.1    Målsättning och funktionella egenskaper   ..    40

3.2.2    Den principieUa uppläggningen .................    44

3.3............................................................. Ingripanden i enskilda fall genom förbud eller åläggande mot
missbrak (missbraksområdet)   ........................    45

3.3.1.......................................................... Del nuvarande systemet på missbraksområdet                 45

3.3.1.1     Del rättsliga begreppet konkurrensbegränsning   45

3.3.1.2     Begreppet skadlig verkan    ............. .. 47

 

-     Effektkrilerierna  .........................    48

-     Otillböriighelskrileriel   ..................    50

3.3.1.3................................................. Rättspraxis m. m            51

3.3.2.................................................... Förslag till en missbraksbestämmelse - uppbyggnaden i
stort   .................................................     52

3.3.2.1    Bestämmelsens allmänna innebörd   .. ... 52

3.3.2.2    Erfarenheterna vid hittillsvarande rättstillämp­ning m. m              60

3.3.3.................................................... Frågan om kontroll av förelagsförvärv och upplösning av
förelag  ...............................................     72

3.3.3.1     Bakgrand   ................................... ... 72

3.3.3.2     Del principiella ställningstagandet   ... ... 80

3.3.4................................................... Den tekniska utformningen i stort av ett sammanfört
syslem mot missbruk   ............................ ... 83

3.3.4.1    Uppläggningen  ............................. ... 83

3.3.4.2    Utformningen av  missbraksbeslämmelsen  och ingripandereglerna                    83

3.3.4.3    Utbyggnad med särskilda regler mot missbruk genom förelagsförvärv                95

3.3.4.4    Prisåläggande  .............................. . 101

3.4                                                                  GenereUa ingripanden genom straffbelagda förbud          102

 

Prop. 1981/82:165                                                 568

3.4.1.......................................................... Förslag till braltoprisförbud                   102

3.4.1.1     Bakgrand   ................................... . 102

3.4.1.2     Konkurrensulredningens överväganden och för­slag                     104

3.4.1.3     Utformningen av ett braltoprisförbud  . 106

3.4.2.......................................................... Förslag till anbudskartellförbud             109

3.4.2.1     Bakgrand   ................................... . 109

3.4.2.2     Förslag av byggkonkurrensutredningen m.m.  ..    110

3.4.2.3     Konkurrensutredningens överväganden och för­slag                    113

3.4.2.4     Utformningen av ett anbudskartellförbud            115

3.4.3.......................................................... Undanlag från de straffbelagda förbuden                    125

3.4.3.1     Förfaranden som har sin grand i en internationell överenskommelse                  125

3.4.3.2     Koncernlransaktioner   ....................   128

 

3.4.4    Frågan om kriminalisering av priskarteller och marknads­delningskarteller                       131

3.4.5    Dispens från de straffbelagda förbuden ...... . 138

3.4.6    Straffsanktioner m. m.............................. . 142

3.5 Närmare redogörelse för prisbeslämmdsens bakgrand m. m.  .          145

3.5.1    Den prispoUtiska bakgrunden  ..................   145

3.5.2    Allmänna prisregleringslagen (1956:236)   ... . 146

3.5.3    Lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-

och konkurrensförhållanden   ...................   147

3.5.4    Statens pris- och kartellnämnd   ...............   149

3.5.5    Bakgrunden tUl den nuvarande prisbeslämmelsen                    150

3.5.6    Konkurrensutredningens principiella överväganden rö­rande en prisbeslämmdse             152

3.5.7    Nuvarande och föreslagen utformning av prisbeslämmel­sen m. m            153

3.6                                                                  Den föreslagna lagens räckvidd             158

3.6.1.......................................................... Begreppen näringsidkare och nyttighet m. m              158

3.6.1.1     Bakgrand   ................................... . 158

3.6.1.2     Konkurrensutredningens överväganden och för­slag                    162

3.6.1.3     Avgränsningen enligt den nya lagen                  163

3.6.2.......................................................... Territoriell begränsning             164

3.6.2.1     Bakgrund   ................................... . 164

3.6.2.2     Konkurrensulredningens överväganden och för­slag                    170

3.6.2.3     Avgränsningen enligt den nya lagen                  172

3.6.3.......................................................... Rättslig eller annan särreglering                      177

3.6.3.1     Bakgrund   ................................... . 177

3.6.3.2     Konkurrensutredningens överväganden och för­slag                    183

3.6.3.3     Avgränsningen enligt den nya lagen                  184

3.6.4.......................................................... Immaterialrätten                      187

3.6.4.1     Bakgrund   ................................... . 187

3.6.4.2     Konkurrensulredningens överväganden och för­slag                    192

3.6.4.3     Avgränsningen enligt den nya lagen   . 193

3.6.5.......................................................... Arbetsrätten                 194

3.7                                                                  Marknadsdomstolen och näringsfrihelsombudsmannen                                                                        197

 

Prop, 1981/82:165                                                              569

3.7.1                                                                          Bakgrand                           197

3.7.1.1     Domstolen   ........................................... .. 197

3.7.1.2     Ombudsmannen .................................... .. 202

3.7.2 Överväganden och förslag i fråga om domstolen m.m.   .    204

3.7.2.1     Den rätlsbildande uppgiften   ................    205

3.7.2.2     Missbraksbestämmelsens   användning   på   del straffbelagda området                   208

3.7.2.3     Domstolens sammansättning ................ .. 209

3.7.2.4     Övrigt   ..................................................    211

3.7.2.5     Processen i konkurrensärenden   ......... .. 211

 

-     AUmänt om handläggningsregler m. m........           211

-     Taleräll ...............................................    212

-     Partsställning ..................................... .. 213

-     Processföremålet   ............................. .. 215

-     Interimistiskt beslut i aUmänhet och vid före­tagsförvärv                        216

-     Särskild prövning av frågan om skadlig verkan      219

-     Bevisningen och domstolens avgörande                219

-     Rättskraften  ...................................... .. 224

3.7.3................................................................. Överväganden och förslag i fråga om ombudsmannen
m.m.................................................................. .. 225

3.7.3.1     Ämbetsuppgiflerna   ..............................   225

3.7.3.2     Uppgiftsskyldighel för näringsidkare m.m                  226

3.7.3.3     Vissa handlingsalternativ m. m.............. .. 228

 

-     Ombudsmannens   förhandlande   verksamhet m.m                   228

-     Förbuds-, sälj- och rällelsefördäggande    ....         229

-     Andra handläggningsfrågor ............... .. 230

-     Särskilda uppgtfler   ........................... .. 231

-     Resursfrågor   .................................... .. 234

3.8                                                                                  Vissa särskilda frågor                    234

3.8.1    Giltigheten av avtal i strid med konkurrenslagstiftningen    234

3.8.2    Skadeslåndsskyldighel  ....................................   239

3.8.3    Pris- och kartellnämndens uppgiftsinhämtande i fråga om fast egendom                    241

3.9............................................................................ Internationell samverkan mot skadliga konkurrensbegräns­
ningar  .....................................................................   242

4   Upprättat lagförslag   .................................................... . 249

5   Specialmotivering   ........................................................   249

 

1  §   ..................................................................................   249

2  §   .................................................................................. . 249

3  §   ..................................................................................   252

4  §   ..................................................................................   255

5  §   .................................................................................. . 256

6  §   ..................................................................................   264

7  §   ..................................................................................   266

8  §   ..................................................................................   267

9  §   ..................................................................................   268

 

10  §   .................................................................................   269

11  §   .................................................................................   269

12  §   .................................................................................   270

 

Prop. 1981/82:165                                                               570

13 §                                                                                       271

14 §                                                                                       274

15 §                                                                                       282

16 §....................................................................................   282

17 §                                                                                       282

18 §                                                                                     . 282

19 §                                                                                     . 283

20 §                                                                                       283

2H                                                                     288

22 §  ..................................................................................   291

23 §  ..................................................................................   291

24 §  ..................................................................................   291

25 §  .................................................................................. . 295

26 §  ..................................................................................   297

27 §  ..................................................................................   297

28 §  ..................................................................................   298

29 §  .................................................................................. . 299

30 §  .................................................................................. . 299

31 §  .................................................................................. . 300

32 §  ..................................................................................   300

33 §  ..................................................................................   300

34 §  ..................................................................................   300

35 §  ..................................................................................   300

36 §  ..................................................................................   301

37 §  .................................................................................. . 301

38 §  .................................................................................. . 301

39 §  .................................................................................. . 301

40 §  .................................................................................. . 302

41 §  .................................................................................. . 303

Övergångsbestämmelser ................................................. . 303

6   Hemställan ....................................................................  303

7   Beslut ............................................................................  303

BUaga 1 Sammanfattning av utredningens betänkande      305

Bilaga 2 Utredningens lagförslag  ............................    313

BUaga 3 SammansläUning av remissyttrandena (bilagan inleds med

en särskild innehållsförteckning)   .................   329

Bilaga 4 Det remitterade förslaget (bUagan har uteslutits här)

Utdrag av lagrådets protokoll den 11 mars 1982   .....    555

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1982  ...   563

Vissa förkortningar ..............................................   565

Norstedts Trycl