Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:164

Regeringens proposition 1981/82:164

om ansvarighet för taltidningar;

beslutad den 8 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i biiogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med anledning av att regeringen föreslår att stathgt stöd skall utgå för spridning av dagstidningar till synskadade genom s. k. tallidningar läggs i denna proposition fram ett förslag till lag om ansvarighet för taltidningar. Lagen överensstämmer i allt väsentligt med den lag som f n. gäller för radiosända taltidningar men avser också kassettdistribuerade laltidningar. Den nu föreslagna lagen bygger liksom den tidigare på samma principer som ansvarsreglerna för pressen och Sveriges Radio.

1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 164

 

Prop. 1981/82:164                                                                2

1 Förslag till

Lag om ansvarighet för taltidningar

Härigenom föreskrivs följande.

1         § Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiotaltidningar, som avses i
lagen (1981:508) om radiotaltidningar, och sådana kassettahidningar som
anges i andra stycket.

Med kassettaltidning förstås i denna lag en för synskadade avsedd, uppläst version av en periodisk skrift som ges ut här i landet (förlagan), under förutsättning all ägaren av den periodiska skriften sprider eller låter sprida denna version i form av ljudinspelning på kassettband. Lagen tillämpas på en kassettaltidning endast i den utsträckning denna innehåller material ur förlagan samt uppgifter om hur detta material har disponerats vid uppläs­ningen. Bestämmelserna i 4 § och 13 § första stycket tillämpas dock även på annat material i kassettaltidningen.

I frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.

2         § Missbruk av yttrandefriheten i en taltidning medför ansvar . och
skadeståndsskyldighet endast när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott.
Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan
särskild rättsverkan av brott.

Med yltrandefrihetsbrott avses i denna lag framställning eller offentliggö­rande som enhgt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrott, om gärningen hade begåtts genom en tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om radiotaltidningen har blivit sänd eller kassettaltidningen har blivit spridd.

Som yttrandefrihetsbrott anses inte tillkännagivanden i annonser eller liknande meddelanden i en taltidning, om det inte av meddelandets innehåll omedelbart framgår att ansvar för ett sådant brott kan komma i fråga. Är ett meddelande straffbart i förening med omständigheter, som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som är föreskrivet i allmänhet. Detsamma gäller i fråga om meddelanden genom chiffer eller på något annat sätt som är hemligt för allmänheten.

3  § Bestämmelser i brottsbalken eller i annan lag om påföljd för de brott, som avses i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen, eller om förverkande av egendom eller annan särskild rättsverkan av sådant brott gäller också när brottet är att anse som yttrandefrihetsbrott i en taltidning.

4  § Den som är utgivare av den periodiska skrift som utgör en taltidnings förlaga har befogenhet att bestämma över taltidningens innehåll så att ingenting får förekomma i denna mot hans vilja. Har en ställföreträdare inträtt som utgivare, gäller det sagda honom.

5  § För yttrandefrihetsbrott i en tallidning ansvarar den som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen i egenskap av utgivare, ställföreträdare för denne eller ägare är ansvarig för den periodiska skrift som utgör taltidningens förlaga.

 

Prop. 1981/82:164                                                                   3

6          § Ingen annan får dömas till ansvar för yttrandefrihetsbrott i en taltidning
eller för medverkan till ett sådant brott än den som är ansvarig enligt 5 §.

Om en författare eller annan upphovsman till innehållet i en taltidning gör sig skyldig till en sådan gärning som anges i 7 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen, får han dock dömas till ansvar för detta enligt vad som är föreskrivet i allmänhet. Detsamma gäller, om någon lämnar meddelande för offentliggörande i en tallidning eller anskaffar uppgifter eller underrättelser för att offentliggöra dessa i en sådan tidning eller för att lämna ett sådant meddelande som nyss har angetts utan att syftet är att uppgifterna eller underrättelserna skall offentliggöras i taltidningens förlaga.

7          § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i en taltidning svarar den som
enligt 5 § är ansvarig för brottet.

Svarar utgivaren av den periodiska skrift som utgör en taltidnings förlaga eller en ställföreträdare för denne för ett yltrandefrihetsbrott i taltidningen, är den periodiska skriftens ägare skyldig att ersätta skadan tillsammans med utgivaren eller ställföreträdaren.

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket. Om skadeståndsskyl­dighet på grund av brott som avses i 2 § tredje stycket eller 6 § andra stycket gäller dock vad som är föreskrivet i allmänhet.

8          § Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i en taltidning skall
bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen
gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligt 5 eller 7 § för en taltidning skall anses ha haft kännedom om innehållet i taltidningen och ha medgett att denna sändes i radio eller spreds i form av kassettband.

9          § I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller
annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i en taltidning får
fråga inte väckas om vem som, utan alt vara ansvarig för brottet eller
skadeståndsskyldig enligt denna lag,

1.    är författare eller annan upphovsman till innehållet i taltidningen,

2.    har framställt taltidningen, eller

3.    har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsför­ordningen till den periodiska skrift som utgör taltidningens förlaga.

Handläggs ett sådant mål som avses i första stycket i samma rättegång som ett tryckfrihetsmål, hindrar det stycket inte att en fråga, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen får väckas i tryckfrihetsmålet, tas upp i den gemensamma rättegången.

10        § Beträffande mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av
egendom eller annan särskUd rättsverkan på grund av yltrandefrihetsbrott i
en taltidning gäller vad som är föreskrivet om motsvarande mål angående
tryckfrihetsbrott genom den periodiska skrift som utgör taltidningens
förlaga.

I fråga om mål angående ansvar eller skadestånd på grund av brott som avses i 6 § andra stycket första meningen gäller vad som är föreskrivet om motsvarande tryckfrihetsmål.

r Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 164

 

Prop. 1981/82:164                                                                   4

11        § Den som har tagit befattning med tillkomsten eller med sändningen
eller spridningen av en taltidning får inte röja vad han därvid har fått veta om
vem som är författare eller annan upphovsman till innehållet i taltidningen,
vem som har framställt denna eller vem som har lämnat meddelande som
anges i 9 § första stycket 3, om inte

1.    denne har samtyckt till det,

2.    det i ett sådant mål som anges i 9 § första stycket är fråga om huruvida den, mot vilken talan förs, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller skadeståndsskyldig,

3.    det i ett fall som avses i 6 § andra stycket första meningen är fråga om ett sådant brott mot rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen,

4.    rätten i ett fall, som avses i 2 § tredje stycket, eller i ett fall, som avses i 6 § andra stycket första meningen och där det är fråga om ett brott enligt 7 kap. 3 § första stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen, anser det behövligt att det vid förhandling lämnas uppgift om huruvida den som är tilltalad eUer skäligen misstänkt för brottet har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen i taltidningen,

5.    rätten av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse anser det vara av synnerlig vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran, eUer

6.    uppgiftslämnandet i annat fall är tillåtet enligt 3 kap. 3 § tryckfrihets­förordningen.

 

12  § Myndigheter och andra aUmänna organ får inte efterforska den som är författare eller annan upphovsman till innehållet i en taltidning eller den som har framställt en taltidning i vidare mån än som krävs för ett åtal eller annat ingripande som inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den tystnadsplikt som är föreskriven i 11 §.

13  § Ägaren till en periodisk skrift som utgör förlaga till en radiotaltidning skall se till att varje sändning av radiotaltidningen spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Ägaren till en periodisk skrift som utgör förlaga till en kassettaltidning skall bevara ett exemplar av varje nummer av kassettaltidningen minst sex månader från den dag då numret lämnades ut för spridning.

Rätt att kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad som har yttrats i laltidningen har

1.   justitiekanslern,

2.   en enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i taltidningen eller att han har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i tallidningen, om det inte är uppenbart att han inte berörs av innehållet i denna på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.

14        § Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i en taltidning väcks av justitie­
kanslern. Åtalet skall väckas inom sex månader från det att radiotaltidningen
sändes eller kassettaltidningen lämnades ut för spridning. Vad som är
föreskrivet i 9 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen och annan lag
angående åtal för tryckfrihetsbrott skall tillämpas också i fråga om
yttrandefrihetsbrott i en taltidning.

Justitiekanslern är åklagare även i mål om ansvar för brott som avses i 6 § andra stycket första meningen.

 

Prop, 1981/82:164                                                     5

15 § I fråga om ansvar för den som bryter mot 11 § gäller 20 kap. 3§ brottsbalken. Åtal för ett sådant brott får väckas av åklagare endast om målsäganden anger brottet till åtal.

Den som bryter mot 12 § första meningen döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt 13 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982, då lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar skaU upphöra att gälla. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om radiotaltidningar som har sänts före nämnda tidpunkt. Den nya lagen skall inte tillämpas i fråga om kassettaltidningar som har lämnats ut för spridning före den 1 juli 1982.

 

Prop. 1981/82:164                                                                6

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 och 8 §§ samt 49 kap. 4 § rättegångs­balken skal! ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

36 kap. 5§'

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, ej äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå, som drives av kommun, landstingskom­mun, församling eller kyrklig samfällighet, eller deras biträden höras angående något, som på grund av denna deras stäUning förtrolls dem eller de i samband därmed erfarit, med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller, samtycker därtiU.

Rättegångsombud, biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande förtrolls honom, med mindre parten medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott, för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något som han vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt enligt 3  Den som har tystnadsplikt enligt 3

kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, kap. 3 § tryckfrihetsförordningen, 9 § radioansvarighetslagen (1966: 9 § radioansvarighetslagen (1966: 756), 1 § lagen (1978:480) om ansva- 756), 1 § lagen (1982:000) om ansva­righet i försöksverksamhet med när- righet för närradio eller 11 § lagen radio eller 11 § lagen (1981:509) om (1982:000) om ansvarighet för taltid-ansvarighet för radiotaltidningar får ningar får höras som vittne om höras som vittne om förhållanden förhållanden som tystnadsplikten som lystnadsplikten avser endast i avserendast i den mån det föreskrivs den mån del föreskrivs i nämnda i nämnda paragrafer, paragrafer.

Rätten må förelägga den som skall höras som vittne att, innan han infinner

sig för avgivande av vittnesmål, uppliva sin kunskap om vad vittnesförhöret

gäller genom att granska för vittnet tiUgängliga räkenskapsböcker, anteck-

, ningar eller andra handlingar eller besiktiga plats eller föremål, om sådant

kan ske utan avsevärd olägenhet för vittnet.

' Senaste lydelse 1981:510. Annan lydelse föreslagen i prop. 1981/82:92. 2 Senaste lydelse 1981:510.

 

Prop. 1981/82:164

Nuvarande lydelse

Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) dier 11 § 5 lagen (1981:509) om ansvarighet för radio­taltidningar skall pröva om någon, som är skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta yttrande från det företag, hos vilket han har erhållit vetskap om uppgiften.

Föreslagen lydelse

Om rätten enligt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5 radioansvarighetslagen (1966:756) dier 11 § 5 lagen (1982:000) om ansvarighet för taltid­ningar skall pröva om någon, som är skyldig att hemlighålla en uppgift som avses där, ändå får höras som vittne därom, skall rätten först, om inte särskilda skäl föranleder annat, inhämta yttrande från det företag, hos vilket han har erhåUit vetskap om uppgiften.

49 kap. 4 §3 Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskUt, om rätten

1.    avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2.    ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegång-

3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftiigt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller också enligt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5 radioansvarig­hetslagen (1966:756) eller 11 § 5 lagen (1982:000) om ansvarighet för taltidningar funnit det vara av syn­nerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sannings­försäkran;

3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller också enhgt 3 kap. 3 § 5 tryckfrihetsförordningen, 9 § första stycket 5 radioansvarig­hetslagen (1966:756) eller 11 § 5 lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under san­ningsförsäkran;

4.    utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5.    utiåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel tUl målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6.    utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt 15 kap. eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som avses i 25-28 kap.;

7.    avslagit begäran om biträde eller försvarare eller tiU sådant uppdrag förordnat annan än part föreslagit;

8.    utiåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller aUmän rättshjälp; eller

3 Senaste lydelse 1981:510.

1** Riksdagen 1981/82. 1 saml Nr 164

 

Prop. 1981/82:164                                                     8

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. År fråga om beslut, som avses i 1, 2, 3, 7, 8 eller 9, åhgge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vittnesförhör med den som har tystnadsplikt enligt 1 § lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio eller enligt 11 § lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar."

■♦ 4 Jfr prop. 1981/82:92.

 

Prop. 1981/82:164                                                               9

3 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

16 kap. 1§ Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2 samt 5 § 1 och 2 samma förordning. De fall av uppsåtiigt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 3 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord-     2. 3 kap. 3 § tryckfrihetsförord­
ningen, 9 § radioansvarighetslagen ningen, 9 § radioansvarighetslagen
(1966:756), 1 § lagen (1978:480) om (1966:756), 1 § lagen (1982:000) om
ans\arigheti försöksverksamhet med ansvarighet för närradio eller 11 §
närradio eller 11 § lagen (1981:509) lagen (1982:000) om ansvarighet för
om ansvarighet för radiotaltidning-                             taltidningar

E)enna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ansvar för åsidosättande av tystnadsplikt enligt 1 § lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio eller 11 § lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar.'

1          Lagen omtryckt 1980:880.

2          Senaste lydelse 1981:511. Annan lydelse föreslagen i prop. 1981/82:92.

3          Jfr prop. 1981/82:92.

 

Prop. 1981/82:164                                                                  10

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Anders­son, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ansvarighet för taltidningar

1 Inledning

Riksdagen fattade år 1981 ett beslut som gör det möjligt att sända s. k. taltidningar i rundradiosändning (prop. 1980/81:166, KU 1980/81:24, rskr 1980/81:363). Frågor om tillstånd m. m. för sådana sändningar regleras i lagen (1981:508) om radiotaltidningar. I fråga om yttrandefriheten i radiosända taltidningar finns bestämmelser i lagen (1981:509) om ansvarig­het för radiotaltidningar (LÄRT, prop. 1980/81 :i64). Denna lag hänvisar i stor utsträckning till tryckfrihetsförordningen (TE, omtryckt 1979:936) och innebär en utbyggnad av det skydd TF ger periodiska skrifter. Lagtexten till lagen om ansvarighet för radiotaltidningar bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

Utredningen om dagstidningar för synskadade' har haft i uppdrag att utvärdera olika försök med distribution av dagstidningar till synskadade antingen genom kassettdistribution eller genom rundradiosändningar. Utredningen lade i februari 1982 fram betänkandet (Ds U 1982:2) Dagstidningar för synskadade.

På grundval av betänkandet avser chefen för utbildningsdepartementet att senare denna dag föreslå regeringen att besluta en proposition om statligt stöd till taltidningar. För min del vill jag nu ta upp frågan om en ny lag om ansvarighet för taltidningar.

' Särskild utredare: f. vice radiochefen Jan-Otto Modig.

 

Prop. 1981/82:164                                                                 11

2 Tryckfrihetsförordningen och reglerna om radiotaltidningar 2.1 Tryckfrihetsförordningen

I TF regleras exklusivt i vilka fall straffrättsligt eller skadeståndsrättsligt ansvar får utkrävas för missbruk av yttrandefriheten i tryckt skrift. En förutsättning för ansvar är att det föreligger ett sådant brott som anges i 7 kap. 4 eller 5 § TF (1 kap. 3 § TF).

TF innebär att i princip bara en person anses straffrättsligt ansvarig för missbruk av yttrandefriheten. I första hand ansvarar enligt TF:s regler om periodisk skrift utgivaren av skriften (8 kap. 1 § första stycket). Det är möjligt att utse en ställföreträdare, som kan överta ansvaret, för utgivaren av en periodisk skrift (5 kap. 9 och 10 §§ TF).

I andra hand ligger det straffrättsliga ansvaret på ägaren av en periodisk skrift (8 kap. 2 § TF).

Den som är straffrättsligt ansvarig har enligt TF också det skadestånds­rättsliga ansvaret men delar detta med ägaren till den periodiska skriften (11 kap. 1 och2§§TF).

Med ensamansvaret sammanhänger den frihet från straffrättsligt ansvar och skadeståndsskyldighet som i allmänhet tillkommer den som lämnar ett meddelande för offentliggörande i en tryckt skrift eller som anskaffar uppgifter i sådant syfte (1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF). I princip gäller inte heller i övrigt något ansvar för medverkan till missbruk av tryckfriheten (1 kap. 3 § TF). Det finns dock vissa undantag från dessa principer (1 kap. 9 § 3 och 7 kap. 3 § TF).

TF innehåller bestämmelser som är avsedda att skydda anonymiteten för den som har deltagit vid tillkomsten av en tryckt skrift (3 kap. TF). Bestämmelserna avser bl. a. tystnadsplikt (3 kap. 3 § TF). I den delen kompletteras de av föreskrifter dels i 36 kap. 5 och 8 §§, 37 kap. 5 § samt 49 kap. 4 § rättegångsbalken (36 kap. 5 och 8 §§ och 49 kap. 4 § ändrade senast 1981:510, 37 kap. 5 § ändrad senast 1977:1020), dels i 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100; omtryckt 1980:880, 16 kap. 1§ ändrad senast 1981:511).

Reglerna om rättegången i mål som rör missbruk av tryckfriheten innebär bl. a. att endast vissa tingsrätter är behöriga att ta upp sådana mål, att jury i princip skall medverka vid avgörandet och att justitiekanslern är åklagare (12 kap., resp. 9 kap. 2 § TF).

Den som framställer en periodisk skrift är skyldig att bevara ett exemplar av skriften (4 § lagen 1977:1016 med vissa bestämmelser på tryckfrihetsför­ordningens område). Skyldigheten har samband med justitiekanslerns tillsyn över att tryckfriheten inle missbrukas.

Det kan tilläggas alt ansvarigheten för radiosändningar från Sveriges Radio-koncernen regleras på ett sätt som ansluter nära till TF:s bestämmel­ser om ansvaret för periodiska skrifter. Regleringen finns i radioansvarig­hetslagen (1966:756, RAL). Motsvarande bestämmelser i fråga om närradio

 

Prop. 1981/82:164                                                                  12

finns f. n. i lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio. Regeringen har tidigare denna dag beslutat en proposition med ett förslag till en ny lag om ansvarighet för närradio som skall ersätta den nuvarande lagen (prop. 1981/82:92).

Slutligen kan här nämnas att bl. a. frågor om ansvar för innehåUet i tryckt skrift, radioprogram eller fonogram f. n. utreds av yttrandefrihetsutredning-en (Ju 1977:10). Kommitténs huvudbetänkande väntas under år 1982.

2.2 Reglerna om radiotaltidningar

Enligt 1 § lagen om radiotaltidningar förstås i lagen med radiotaltidning en för synskadade avsedd, i rundradiosändning uppläst version av en sådan allmän nyhetstidning som trycks och som har dagspresskaraktär (förlagan). Radiotahidningar får inte sändas utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (2 §). Tillstånd att sända en radiotal­tidning ges till ägaren av en sådan nyhetstidning som avses i 1 § och som ges ut här i landet (3 § första stycket). Radiotahidningen skall helt eller delvis återge texten i förlagan. Den får inte innehåUa annonsmaterial. Utöver material som förekommer i förlagan får radiotaltidningen bara innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen har disponerats (4 §).

LÄRT gäller yttrandefriheten i sådana radiotaltidningar som avses i lagen om radiotaltidningar. Till sitt sakliga innehåU ansluter LÄRT mycket nära lUl TF:s bestämmelser om ansvaret för periodiska skrifter. LÄRT kompletterar TF så att det skydd som grundlagen ger pressen inte sätts ur spel när tidningsartiklar används i en radiotaltidning. Den redaktionella utformning­en av lagen har i mycket RAL som förebild.

När det gäller det närmare innehållet i LÄRT hänvisas till bilagan. Här skall endast vissa av bestämmelserna beröras.

En viktig del av regleringen i LÄRT är att utgivaren av den periodiska skrift som utgör en radiotaltidnings förlaga ansvarar också för innehåUet i taltidningen (5 § och 7 § första stycket). Han skall vidare utöva samma kontroll över taltidningens innehåll som över den tryckta tidningen (4 §). Utgivaren ansvarar också för sådana inslag i radiotaltidningen som - kanske i strid med reglerna om rätten att sända taltidningar - saknar motsvarighet i den tryckta förlagan. Dessutom är det inte uteslutet att materialet i den tryckta förlagan inte är brottsligt men att motsvarande inslag i radiotaltid­ningen är det på grund av redigeringen eUer uppläsningen.

Har en ställföreträdare för utgivaren av den periodiska skriften inträtt som ansvarig, vilar ansvaret för radiotaltidningen på honom.

I andra hand ligger ansvaret för en radiotaltidning på ägaren till den periodiska skriften. Denne delar vidare i likhet med vad som gäller enhgt TF det skadeståndsrättsliga ansvaret med utgivaren eller dennes ställföreträdare (7 § andra stycket). Ansvarskedjan sträcker sig dock inte längre än till ägaren (jfr 8 kap. 3, 4 och 10 §§ TF).

 

Prop. 1981/82:164                                                   13

Eftersom en radiotaltidning inte skall innehålla annat material än det som finns i den tryckta förlagan (så när som på innehållsregister e.d.), gäller den frihet för meddelare och anskaffare som gäller bidrag till den periodiska skriften också för radiolaltidningens del. Det saknas särskilda regler om ansvarsfrihet för meddelare och anskaffare för det fallet att uppgifterna lämnas för publicering bara i en radiosänd taltidning.

Andra kategorier medverkande än meddelare och anskaffare skyddas däremot genom föreskrifter som innebär att något medverkansansvar inte kommer i fråga för deras del (6 § och 7 § tredje stycket). Det gäller både sådana personer som medverkar också i den tryckta förlagans tillkomst och sådana som bara sysslar med radiotaltidningen, t. ex. redaktionspersonal som enbart redigerar radioversionen, inhyrda uppläsare och teknisk personal för sändningen. Liksom enligt TF kan dock sådan medverkan i vissa undantagsfall medföra ansvar (jfr 7 kap. 3 § första stycket TF).

De kategorier av personer som medverkar vid en radiotaltidnings tillkomst och som inte har tystnadsplikt redan enligt 3 kap. 3 § TF har skyldighet att tiga om vad de får veta om vem som är författare eller annan upphovsman till innehållet i taltidningen, vem som har framställt taltidningen eller vem som har lämnat meddelande till den tryckta tidningen (11 §).

Den SärskUda tystnadsphkten för personal som sysslar med radiotaltid­ningar förstärks genom 36 kap. 5 § rättegångsbalken och 16 kap. 1 § 2 sekretesslagen. Tystnadsplikten medför nämligen begränsningar i vittnes-plikten och lar över friheten att lämna uppgifter för offentliggörande i en tryckt skrift eller i ett radio- eller TV-program från Sveriges Radio eller i närradion eller i en radiotaltidning, den s. k. meddelarfriheten.

De regler som gäller för rättegången i tryckfrihetsmål är i det stora hela tillämpliga också på mål som rör missbruk av yttrandefriheten i en radiotaltidning (10 §). Ett tryckfrihetsmål kan handläggas gemensamt med ett mål om ansvar för innehållet i en radiotaltidning, när det är fråga om gemensamt material.

På ett sätt som motsvarar skyldigheten att bevara exemplar av tryckta skrifter är den som har tillstånd all sända en taltidning skyldig att ombesörja en upptagning av varje sändning av taltidningen och att bevara upptagningen i sex månader från sändningen (13 §).

3 Utredningsförslaget m. m.

Utredningen om dagstidningar för synskadade föreslår i sitt betänkande all tidningsföretag skall kunna få statligt stöd för utgivning av talupplagor av dagstidningar oberoende av distributionsform. För distribution av taltidning­ar finns i huvudsak två metoder, nämligen utsändning av kopierade kassetter och sändning i radio. Vissa möjligheter att sprida taltidningar över telenätet finns också, men hittills har inga försök gjorts med denna distributionsform. Vidare föreslår utredningen bl. a. att lagen om radiotaltidningar ändras så att

 

Prop. 1981/82:164                                                    14

radiosändning av annonsmaterial blir tillåten i viss utsträckning.

Enligt utredningen är del angeläget att utgivning av talupplagor av dagstidningar inte förhindras eller försvåras av oklara ansvarsförhållanden. Utredningen har därför i en särskild skrivelse till utbildningsdepartementet hemställt att förslag snarast föreläggs riksdagen i syfte att reglera det rättsliga ansvaret för innehållet i sådana talupplagor av dagstidningar som inte omfattas av LÄRT. En skrivelse med likarlat innehåll har getts in av Synskadades riksförbund.

4 Propositionen om stöd till taltidningar

Det förslag som chefen för utbildningsdepartementet avser att lägga fram senare denna dag bygger i huvudsak på förslaget i betänkandet Dagstidning­ar för synskadade. Det föreslås att stöd under vissa villkor skall kunna utgå till tidningsförelag för utgivning av taltidningar. Denna ulgivningsverksam-het skall bedrivas under tidningsföretagens juridiska och redaktionella ansvar. Taltidningens innehåll skall så nära som möjhgt stämma överens med den tryckta förlagans, även om det är nödvändigt att begränsa taltidningens omfång. Olika distributionsformer för taltidningar skall kunna användas. Uppgiften att pröva frågor om statligt stöd till taltidningar föreslås under en övergångstid bli anförtrodd åt en särskUd kommitté.

Också annonsmaterial skall få förekomma i taltidningar. Eftersom detta inte är faUet idag beträffande radiotaltidningar, föreslås en ändring i lagen om radiotaltidningar. Ändringen innebär bl. a. att högst hälften av sänd­ningstiden får användas för annonsmaterial ur förlagan.

5 Föredragandens överväganden

I hkhet med vad jag anförde i prop. 1980/81:164 (s. 14) anser jag det vara av stor betydelse att det skydd som TF ger pressen inte sätts ur spel genom att innehållet i periodiska skrifter sprids genom taltidningar för synskadade. Ingripanden som enligt TF är otillåtna, om de riktas mot en tidning eller dess personal för innehållet i själva tidningen, skall inte kunna ske när samma innehåll förekommer i en taltidning som tidningsföretaget sprider eller låter sprida, vare sig detta sker i form av radiosändningar eller genom distribution av kassetter. Jag delar därför utredningens uppfattning att det behövs särskilda bestämmelser som reglerar frågan om ansvarigheten för taltidning­ar både när dessa är radiosända och när de är kassettdistribuerade. Regleringen bör ske på ett sätt som så nära som möjligt ansluter till TF:s regelsystem och som kompletterar detta.

Däremot anser jag det f. n. inte nödvändigt alt inbegripa andra distribu­tionsformer men är beredd att ta upp frågan om att utvidga tiUämpnings-området om det behövs därför att t. ex. distribution över telenätet visar sig vara ett praktiskt spridningssätl.

 

Prop. 1981/82:164                                                                 15

Någon saklig ändring av reglerna om ansvarighet för radiotaltidningar bör enhgt min mening inte göras. Eftersom en reglering av ansvarigheten för kassettdistribuerade laltidningar skall ha samma syfte som ansvarsreglerna i fråga om radiotaltidningarna, anser jag att regleringen i så stor utsträckning som möjligt bör vara densamma för de båda typerna av taltidningar. Med hänsyn härtill bör en reglering av ansvarigheten för kassettdistribuerade taltidningar gälla sådana versioner av periodiska skrifter (förlagorna) som är avsedda för synskadade och som består i en uppläsning ur förlagan. Det saknas dock skäl att - så som fallet är med radiotaltidningarna - ställa upp något särskilt krav på den periodiska skriftens innehåU. Tillämpningsområ­det för ansvarighetsreglerna i fråga om kassettdistribuerade taltidningar bör alltså omfatta också andra periodiska skrifter än allmänna nyhetstidningar med dagspresskaraklär under förutsättning att de ges ut här i landet.

En särskild fråga i detta sammanhang är vad som skall gälla sådant material i en kasseltdistribuerad taltidning som inte förekommer i förlagan och som inte heller utgörs av uppgifter om hur det material som har hämtats ur förlagan har disponerats vid uppläsningen. I fråga om radiotaltidningar gäller enligt den särskilda lagen om rätten all sända sådana att de endast får innehåUa material ur förlagan jämte innehållsregister e.d. Ansvarighetsreg­lerna för denna typ av taltidningar är dock i princip tillämpliga också på annat material som förekommer i en radiotaltidning.

Något särskih krav på att en kassetdislribuerad taltidning inte får innehålla annat material än det som hämtas från förlagan kan knappast ställas upp. Någon motsvarighet till vad som i detta avseende gäller beträffande radiotaltidningar kan därför inte införas. Å andra sidan synes det inte lämphgt att låta ansvarsregler för kasettdistribuerade taltidningar gälla utan någon begränsning i vad avser innehållets relation till förlagan. För att man inte skall föregripa yttrandefrihetsutredningens arbete på en ansvarighets­reglering för videogram i allmänhet och för att man inte skall gå längre än syftet med förevarande lagstiftningsärende bör enligt min mening en ansvarighetsreglering i fråga om kassettdistribuerade taltidningar i princip begränsas till sådant material som förekommer i förlagan samt uppgifter om hur detta material har disponerats vid inspelningen av taltidningen.

En möjlighet att uppnå detta resultat är alt göra ansvarsreglerna tiUämphga bara på sådana kassettdistribuerade taltidningar som inte innehåller annat material. En sådan ordning skulle emellertid innebära att en taltidning helt går miste om det skydd ansvarsreglerna skall ge så snart den råkar innehålla något annat material. För min del anser jag en sådan effekt inte vara godtagbar. Jag förordar i stället att ansvarighetsregleringen görs tillämplig på kassettdistribuerade taltidningar i den utsträckning dessa innehåller material ur förlagan jämte innehållsregister e.d. Annat material faller då utanför del särskilda skyddet. En sådan avgränsning ansluter nära till förutsättningarna för statligt stöd till taltidningar.

Vidare bör en förutsättning för att en kasseltdistribuerad taltidning skall

 

Prop. 1981/82:164                                                                  16

falla inom ansvarsreglernas tillämpningsområde vara att det är den periodiska skriftens ägare som sprider eller låter sprida taltidningen. År det någon annan som står för laltidningens redigering och distribution föreligger enligt min mening inte samma behov av skydd. Det tryckfrihetsrättsliga skyddet för en tidning lär nämligen inte påverkas av att någon utomstående använder sig av materialet i tidningen för egna ändamål, t. ex. för att ge ut sammanställningar av material från olika tidningar.

Bestämmelserna i LÄRT synes i allt väsentligt kunna göras tillämpliga också på kassettdistribuerade taltidningar i den utsträckning dessa bör falla under en ansvarighetsreglering. Eftersom en utvidgning av LART:s tillämp­ningsområde till också dessa taltidningar skulle medföra att alla paragrafer i lagen behövde ändras, liksom lagens rubrik, föreslår jag att LÄRT ersätts med en ny lag med ett vidgat tillämpningsområde. Huvuddelen av bestämmelserna i LÄRT kan i så fall flyttas över till den nya lagen i så gott som oförändrat skick. Den nya lagen bör dock vara utformad med tanke på att annonser skall få förekomma i taltidningar som lagen är tillämplig på. Beträffande vilka ändringar som behöver göras återkommer jag i special­motiveringen. Den nya regleringen bör medföra vissa följdändringar i rättegångsbalken och sekretesslagen.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1.   lag om ansvarighet för taltidningar,

2.   lag om ändring i rättegångsbalken,

3.   lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

7 Specialmotivering

7.1 Lagen om ansvarighet för taltidningar

I såväl lagens rubrik som i de olika paragraferna i lagen har "radiotaltid­ning" i olika böjningsformer i LÄRT ersatts av "taltidning" i samma böjningsformer. Delta ordbyte bortser jag från i det följande.

1§

Första stycket är utformat efter förebild av 1 § första stycket RAL och 1 § första stycket LÄRT. Där anges vilka taltidningar som den nya lagen är tillämplig på. För det första är lagen tillämplig på radiotaltidningar. Ordet radiotaltidningar har givetvis här samma betydelse som i den särskilda lag som reglerar sändningsrätten. Någon hänvisning till den sistnämnda lagen utöver den i första stycket torde inte behövas.

I andra stycket anges förutsättningarna för att kassettdistribuerade tallidningar skall falla under den nya lagens tillämpningsområde. För denna

 

Prop. 1981/82:164                                                                 17

typ av taltidningar används i lagen begreppet kassettaltidning. Liksom beträffande radiotaltidningar menas med en kassettaltidning en för synska­dade avsedd, uppläst version av en här i landet utgiven periodisk skrift, förutsatt dock att den periodiska skriftens ägare sprider eller låter sprida denna version i form av ljudinspelning på kassettband. Några särskilda krav på den periodiska skriftens innehåll e. d. ställs inte upp såvitt gäller de kassettdistribuerade taltidningarna. I princip tillämpas lagen endast på material ur förlagan jämte innehållsregister e. d. I den mån en kassettaltid­ning innehåller material som inte finns i förlagan eller innehållsregister e. d. faller taltidningen alltså utanför den nya lagens tillämpningsområde. Befogenheten enhgt 4 § att bestämma över en taltidnings innehåll och skyldigheten enligt 13 § första stycket att bevara ett exemplar av varje nummer av en kassettaltidning gäller dock taltidningen i dess helhet. En bestämmelse härom finns i sista meningen i andra stycket. Lagen är inte tillämplig på t. ex. en inspelning av en radiosänd taltidning som görs och sprids av någon annan än den periodiska skriftens ägare.

Lika Utet som TF och LÄRT reglerar den nya lagen alla frågor som rör yttrandefriheten i mediet. Därför görs i andra stycket en allmän hänvisning till bestämmelser i andra författningar (jfr 14 kap. 5 § första stycket TF, 1 § tredje stycket RAL och 1 § andra stycket LÄRT). Som exempel kan nämnas bestämmelserna i 5 kap. skadeståndslagen om bestämmande av skadestånd samt reglerna i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

2§

Första och andra styckena svarar mot första och andra styckena i 2 § RAL. De stämmer överens med 2 § LÄRT utom så till vida att det i sista meningen i andra stycket har gjorts ett tillägg som beror på att lagen är tillämplig också på kassettdistribuerade taltidningar. I tredje stycket har tagils in en motsvarighet till 7 kap. 2 § TF.

3§

Paragrafen, som svarar mot 2 § tredje stycket RAL (jfr 7 kap. 6 § första stycket TF), stämmer överens med 3 § LÄRT.

4§

Paragrafen svarar närmast mot 5 kap. 3 § andra stycket TF. Den skiljer sig i sak inte från 4 § LÄRT. Det har inle ansetts behövligt alt - som i nämnda lagrum i TF - föreskriva alt en inskränkning i utgivarens (eller ställföreträ­darens) befogenhet är utan verkan (jfr 3 § första stycket RAL). Det bör observeras att utgivarens eller ställföreträdarens befogenhet också gäller sådant material i en kassettaltidning som inte skyddas av ansvarsreglerna (se 1 § andra stycket).

 

Prop. 1981/82:164                                                                  18

5§

Enligt denna paragraf är det den, som enligt 8 kap. 1, 2 och 10 §§ TF är ansvarig för den periodiska skrift som utgör en taltidnings förlaga, som också ansvarar för innehållet i taltidningen. Paragrafen överensstämmer med 5 § LÄRT. Den krets som kan göras ansvarig utgörs av utgivaren, dennes ställföreträdare (om en sådan finns) och ägaren tUl den periodiska skriften (jfr 8 kap. 1 och 2 §§ TF). Vid tillkomsten av LÄRT uttalade jag att det inte fanns anledning att lägga något ansvar på någon ytterligare kategori (prop. 1980/81:164 s. 18). Förslaget innebär att den sålunda gjorda avgränsningen av de ansvariga personerna gäller också för de kassettdistribuerade taltidningar som faller under den nya lagen.

En skillnad i fråga om ansvar mellan radio- och kassettaltidningar är att den som ansvarar för en radiotaltidning är ansvarig också för material som inte återfinns i förlagan och som inte heller utgörs av innehållsregister e. d. I fråga om en kassettaUidning gäller däremot beträffande sådant material aUmänna straff- och processrättsliga bestämmelser. Det betyder bl. a. att upphovsmän, meddelare, uppläsare, teknisk personal m. fl. som medverkar till alt framställa denna del av kassettaltidningen kan bli ansvariga för detta.

6§

Paragrafen stämmer överens med 6 § LÄRT. Första stycket svarar mot 5 § första stycket RAL (jfr 1 kap. 3 § TF). I andra stycket görs två undantag från huvudregeln om att medverkande inte är ansvariga. Det första undantaget svarar mot det undantag som finns i 7 kap. 3 § första stycket TF beträffande den som medverkar som författare eller annan upphovsman till en framställning som är avsedd alt införas i en tryckt skrift. Fanns inle detta undantag, skulle del vara slraffritt att författa material som bara tas in i en taltidning som lagen är tillämplig på, trots att författaren skulle ha kunnat fällas till ansvar om materialet hade tagits in i förlagan.

Del andra undantaget innebär i viss mån en avvikelse från vad som i motsvarande fall gäller enligt 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena TF saml 5 § andra stycket RAL. I klarhetens intresse anges att den som lämnar eller anskaffar uppgifter för publicering i just en tallidning, som lagen i och för sig är tillämplig på, inte har något särskilt skydd. Tallidningen förutsätts ju (bortsett från innehållsregisler e. d.) inte innehålla annat än det som finns i den tryckta förlagan. För sådant material gäller givetvis i princip ansvarsfri­het för meddelare och anskaffare. Denna ansvarsfrihet gäller också i det fallet att syftet med uppgiftslämnandet eller anskaffandet är publicering i båda medierna.

7§

Paragrafen, som motsvarar 6 § RAL (jfr 1 kap. 3 § saml 11 kap. 1 och 2 §§ TF), skiljer sig inte från 7 § LÄRT annat än genom alt i tredje stycket görs en hänvisning också till 2 § tredje stycket.

 

Prop. 1981/82:164                                                                 19

8§

I paragrafen, som svarar mot 7 § första och andra styckena RAL (jfr 1 kap. 4 § saml 8 kap. 12 § och 11 kap. 1 § andra stycket TF), har den ändringen gjorts jämfört med 8 § LÄRT att i andra stycket har gjorts ett tillägg som hänger samman med att lagen är tillämplig också på kassettaltidningar. Vidare hänvisas där i tydlighetens intresse också till 7 § (jfr 11 kap. 1 § andra stycket TF).

9§

Paragrafen, som svarar mot 3 kap. 2 § TF och 7 § tredje och fjärde styckena RAL, stämmer överens med 9 § LÄRT.

Anonymitetsskyddet gäller också till förmån för en författare eller annan upphovsman till en framställning som återfinns bara i taltidningen och inle i den tryckta förlagan, t. ex. ett innehållsregister e. d. Av 1 § andra stycket följer dock att upphovsmannen till sådant material i en kassettaltidning som faller utanför det skydd som ansvarsreglerna skall ge inle skyddas av bestämmelserna i förevarande paragraf. Vidare skyddas de som framställer en taltidning som lagen är tillämplig på, t. ex. redigerar denna eller gör uppläsningen. I den mån den som redigerar en kassettaltidning, gör uppläsningen eller på annat sätt tar del i framställningen av denna tidning bara tar befattning med sådant material som lagen i princip inte är tillämplig på, skyddas dock inte heller han av 9 §. Dessutom skyddas meddelare mot att man i ett mål om ansvar för ett yttrandefrihetsbrott i en sådan taltidning väcker frågan om identiteten hos dem som har lämnat uppgifter för publicering i laltidningens förlaga, en fråga som inte får väckas i ett mål om ett tryckfrihetsbrott.

Har det begåtts ett yttrandefrihetsbrott i en taltidning och har det samtidigt begåtts ett motsvarande tryckfrihetsbrott i den tryckta förlagan och ev. också skett ett otillåtet uppgiftslämnande till tidningen, bör ansvarsfrågorna kunna handläggas gemensamt i en rättegång. Målen om tryckfrihetsbrotlet och meddelarbrollel kan handläggas gemensamt till följd av reglerna i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål (omtryckt 1977:1017). Också målet om ansvar för yttrandefrihelsbrotlel torde kunna handläggas gemensamt med de två andra målen utan att dessa regler ändras (jfr 1 b § andra stycket nyss nämnda lag). Eftersom det bör finnas möjlighet till en sådan gemensam handläggning, har del i andra stycket av förevarande paragraf gjorts ett undantag från huvudregeln i paragrafens första stycke. Utan undanlaget skulle nämligen frågan om en uppgiftsläm-nares identitet inte få tas upp i den gemensamma rättegången trots att uppgiftslämnaren står åtalad i tryckfrihetsmålet.

10 §

Paragrafen svarar mot 8 § första-tredje styckena RAL och stämmer överens med 10 § LÄRT. Reglerna i 12 kap. TF om tryckfrihetsmål - t. ex.

 

Prop. 1981/82:164                                                                 20

om forum och jury - blir genom paragrafen tillämpliga också på mål om yttrandefrihetsbrott i en taltidning och på mål om sådan medverkan därtill som är straffbar enligt 6 § andra stycket första meningen. För mål om brott som avses i andra meningen i samma stycke skall däremot vanliga processuella regler tillämpas.

11§

Paragrafen svarar mot 3 kap. 3 § TF och 9 § första stycket RAL och avviker inle från 11 § LÄRT annat än så till vida att tystnadsplikten gäller också för dem som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av en kassettaltidning i den mån denna faller inom lagens tillämpningsområde. Vidare omfattar punkt 4 också fall som avses i 2 § tredje stycket. När det gäller undantagen från tystnadsplikten finns vissa skillnader jämfört med TF. Punkterna 2-5 har avfattats närmast efter förebild i 9 § RAL. Punkt 6 saknar däremot motsvarighet i RAL. Syftet med denna punkt är att tystnadsplikten enligt förevarande paragraf inte skall hindra att uppgifter lämnas i de fall det är tillåtet enligt 3 kap. 3 § TF. Den personal som tar befattning med en taltidning får alltså lämna uppgifter i samma situationer som dem där tystnadsplikten för den övriga tidningspersonalen viker. Journalister som enligt TF skulle få uttala sig om t. ex. en meddelares identitet bör ju inte hindras att göra delta bara därför att de sysslar med att redigera laltidningar. Att en meddelare, som har lämnat sådant material i en kassettaltidning som inte skyddas av ansvarsreglerna, inte har något skydd genom bestämmelser­na i denna paragraf följer av 1 § andra stycket. Detsamma gäller upphovsmän till sådant material och dem som framställer bara den delen av kassettaltid­ningen (jfr vad som har anförts vid 9 §).

12       §

Denna paragraf svarar mot 3 kap. 4 § TF och 9 a § första stycket RAL. Den stämmer överens med 12 § LÄRT.

13       §

Paragrafen motsvarar 6 och 7 §§ förordningen (1967:226) om tillämpning­en av radioansvarighetslagen (1966:756), 6 § ändrad senast 1978:483 (jfr 4 kap. 4 § TF och 4 § lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförord­ningens område). Första stycket skiljer sig från 13 § första meningen LÄRT därigenom att också ägaren av en periodisk skrift som utgör en kassettaltid-nings förlaga åläggs att bevara ett exemplar av varje nummer av taltidningen. Skyldigheten att bevara nummer av en kassettaltidning gäller numren i deras helhet och inte bara det material som skyddas av ansvarsreglerna (se 1 § andra stycket). Sexmånaderstiden räknas i detta fall från den dag då tallidningsnumret lämnades ut för spridning.

I andra stycket har jämfört med andra meningen i 13 § LÄRT gjorts

 

Prop. 1981/82:164                                                                 21

ändringar, som hänger samman med att också kassettaltidningar omfattas av den nya lagen, samt vissa redaktionella justeringar.

14        §

Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 § första och tredje styckena TF (jfr 8 § fjärde stycket RAL) saml första meningen i 9 kap. 3 § första stycket TF. Regler om åtal för tryckfrihetsbrott finns också i 2 § lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område. Därför görs en hänvis­ning till annan lag än TF. Paragrafen avviker från 14 § LÄRT så till vida att det i den anges en utgångspunkt för åtalsfristen också beträffande kassettaltidningar (i den del dessa faller inom lagens tillämpningsområ­de).

15        §

Paragrafen stämmer överens med 15 § LÄRT.

I första stycket finns en hänvisning till brottsbalkens bestämmelser om brott mot tystnadsplikt (jfr däremot 3 kap. 5 § TF och 9 § andra stycket RAL). Såväl uppsåtliga som oaktsamma gärningar kan alltså medföra ansvar. Ringa fall av oaktsamhet är dock straffria. Första stycket innehåller vidare en bestämmelse om att målsägandens angivelse av ett brott mot tystnadsplikten är en förutsättning för åtal (jfr 3 kap. 5 § tredje stycket TF och 9 § andra stycket RAL, se också 20 kap. 5 § fjärde stycket brottsbal­ken).

I andra stycket finns en bestämmelse om straff för brott mot efterforsk­ningsförbudet i 12 § (jfr 3 kap. 5 § andra stycket TF och 9 a § andra stycket RAL).

Tredje stycket innehåller en straffbestämmelse som avser åsidosättande av skyldigheten enligt 13 § att se till att en sändning av en radiotaltidning spelas in, att bevara en inspelning av en radiotaltidning eller ett nummer av en kassettaltidning under en viss tid och att tillhandahålla en sådan inspelning (jfr 5 § första stycket lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförord­ningens område).

Enligt fjärde stycket får bara justitiekanslern väcka allmänt åtal för brott mot tystnadsplikten enligt 11 §, för brott mot eflerforskningsförbudet i 12 § och för åsidosättande av den skyldighet som gäller enligt 13 § (jfr 9 kap. 2 § tredje stycket TF, 5 § andra stycket lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område samt 9 § andra stycket och 9 a § andra stycket RAL).

Ikraftträdande m.m.

Enligt förslaget skall nya lagen träda i kraft den 1 juli 1982, då också ändringen i lagen om radiotaltidningar avses träda i kraft. LÄRT föreslås upphöra att gälla samtidigt.

 

Prop. 1981/82:164                                                                 22

Äldre bestämmelser skall enligt förslaget tillämpas på radiotaltidningar som har sänts före den 1 juli 1982. Kassettaltidningar kommer fram till den tidpunkten att falla under allmänna bestämmelser om ansvar och skade­ståndsskyldighet. Något särskilt skydd för anonymitet finns inte. En rättegång i ett mål om missbruk av yttrandefriheten skall handläggas enligt vanliga processrältsliga regler osv. Enligt min mening är det mindre lämpligt att den nya lagen ges retroaktiv verkan för dessa tallidningars del. Därför föreslås att lagen inte skall vara tillämplig på kassettaltidningar som lämnas ut för spridning före den 1 juli 1982.

7.2 Ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen

Den tystnadsplikt som nu föreskrivs i 11 § LÄRT är likställd med övriga tystnadsplikter på massmedieområdet när det gäller begränsningar i vittnes-plikten och företräde framför meddelarfriheten m.m. Tystnadsplikten enligt 11 § i den nya lagen om ansvarighet för laltidningar föreslås ersätta den nuvarande i de lagrum där denna nämns i rättegångsbalken och sekretess­lagen. De äldre bestämmelserna skall dock fortfarande gälla i fråga om tystnadsplikten enligt 11 § LÄRT.

Ändringarna i 36 kap. 5 § rättegångsbalken och 16 kap. 1 § sekretesslagen har utformats med hänsyn tagen till förslaget i prop. 1981/82:92 om en ny lag om ansvarighet för närradio.

8 Hemställan

Lagrådet arbetar f. n. på fyra avdelningar, dvs. det högsta tillåtna antalet. Trots delta är lagrådels program under tiden t. o. m. den 31 mars 1982 utomordentligt ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av del slaget att lagrådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen bör höras över dem kan inte granskas i sådan tid att förslagen kan föreläggas riksdagen inom den i 3 kap. 3 § riksdagsordningen angivna tiden. Av den nyss nämnda bestämmelsen i regeringsformen följer emellertid att lagrådets granskning kan underiåtas, om den skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.

De lagförslag som jag lägger fram i detta ärende syftar till alt hindra alt tryckfrihetsförordningens skydd för periodiska skrifter sätts ur spel när innehållet i sådana skrifter sprids genom taltidningar till synskadade. Eftersom det är angeläget att så snart som möjligt ge de synskadade ökade möjligheter alt la del av sådana laltidningar, bör lagförslagen träda i kraft snarast möjligt. Den nya lag som jag förordar har i stort sett samma innehåll som LÄRT, vilken har granskats av lagrådet. Den enda sakliga nyheten är att tillämpningsområdet har utvidgats till att avse också kassettaltidningar. Ändringarna i rättegångsbalken och sekretesslagen är av huvudsakligen formell natur. Mot den nu angivna bakgrunden bör en remiss till lagrådet kunna underlåtas i förevarande ärende.

 

Prop. 1981/82:164                                                   23

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.    lag om ansvarighet för taltidningar,

2.    lag om ändring i rättegångsbalken,

3.    lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

 

Prop. 1981/82:164                                                             24

Bilaga Lagen (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar

1       § Denna lag gäller yttrandefriheten i sådana radiotaltidningar som avses i
lagen (1981:508) om radiotaltidningar.

I frågor som inte behandlas i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.

2       § Missbruk av yttrandefriheten i en radiotaltidning medför ansvar och
skadeståndsskyldighet endast när gärningen innefattar yttrandefrihetsbrott.
Vad som har sagts nu gäller också förverkande av egendom och annan
särskild rättsverkan av brott.

Med yttrandefrihetsbrott avses i denna lag framställningar eller offentlig­göranden som enligt 7 kap. 4 eller 5 § tryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse som tryckfrihetsbrott, om gärningen hade begåtts genom en tryckt skrift. Yttrandefrihetsbrott föreligger endast om radiotaltidningen har blivit sänd.

3       § Bestämmelser i brottsbalken eller i annan lag om påföljd för de brott, som
avses i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen, eller om förverkande av
egendom eller annan särskild rättsverkan av ett sådant brott gäller också när
brottet är att anse som yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning.

4  § Den som är utgivare av den periodiska skrift som utgör en radiotaltid­nings förlaga har befogenhet att bestämma över radiolaltidningens innehåll så att ingenting får förekomma i denna mot hans vilja. Har en ställföreträdare inträtt som utgivare, gäller det sagda honom.

5  § För yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning ansvarar den som enligt 8 kap. tryckfrihetsförordningen i egenskap av utgivare, ställföreträdare för denne eller ägare är ansvarig för den periodiska skrift som utgör radiolal­tidningens förlaga.

6  § Ingen annan får dömas till ansvar för yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning eller för medverkan till ett sådant brott än den som är ansvarig enligt 5 §.

Om en författare eller annan upphovsman till innehållet i en radiotaltid­ning gör sig skyldig till en sådan gärning som anges i 7 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen, får han dock dömas till ansvar för detta enligt vad som är föreskrivet i allmänhet. Detsamma gäller, om någon lämnar ett meddelande för offentliggörande i en radiotaltidning eller anskaffar uppgif­ter eller underrättelser för att offentliggöra dessa i en sådan tidning eller för att lämna ett sådant meddelande som nyss har angetts utan att syftet är att uppgifterna eller underrättelserna skall offentliggöras i radiolaltidningens förlaga.

7       § För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning svarar den
som enligt 5 § är ansvarig för brottet.

Svarar utgivaren av den periodiska skrift som utgör en radiotaltidnings förlaga eller en ställföreträdare för denne för ett yttrandefrihetsbrott i radiotaltidningen, är den periodiska skriftens ägare skyldig att ersätta skadan tiUsammans med utgivaren eller stäUföreträdaren.

 

Prop. 1981/82:164                                                   25

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket. Om skadeståndsskyl­dighet på grund av brott som avses i 6 § andra stycket gäller dock vad som är föreskrivet i allmänhet.

8 § Frågor som rör missbruk av yttrandefriheten i en radiotaltidning skall
bedömas efter samma grunder som enligt 1 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen
gäller för bedömningen av missbruk av tryckfriheten.

Den som är ansvarig enligt 5 § för en radiotaltidning skall anses ha haft kännedom om innehåUet i radiotaltidningen och ha medgett att denna sändes.

9 § I mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av egendom eller
annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i en radiotaltid­
ning får fråga inte väckas om vem som, utan att vara ansvarig för brottet eller
skadeståndsskyldig enligt denna lag,

1.  är författare eller annan upphovsman till innehållet i radiotaltidning­en,

2.  har framställt radiotaltidningen, eller

3.  har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsför­ordningen till den periodiska skrift som utgör radiolaltidningens förtaga.

Handläggs ett sådant mål som avses i första stycket i samma rättegång som ett tryckfrihetsmål, hindrar det stycket inte att en fråga, som enligt 3 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen får väckas i tryckfrihetsmålet, tas upp i den gemensamma rättegången.

10      § Beträffande mål om ansvar eller skadestånd eller om förverkande av
egendom eUer annan särskild rättsverkan på grund av yttrandefrihetsbrott i
en radiotaltidning gäller vad som är föreskrivet om motsvarande mål
angående tryckfrihetsbrott genom den periodiska skrift som utgör radiolal­
tidningens förlaga.

I fråga om mål angående ansvar eller skadestånd på grund av brott som avses i 6 § andra stycket första meningen gäller vad som är föreskrivet om motsvarande tryckfrihetsmål.

11      § Den som har tagit befattning med tillkomsten eller sändningen av en
radiotaltidning får inte röja vad han därvid har fått veta om vem som är
författare eller annan upphovsman till innehållet i radiotahidningen, vem
som har framställt denna eller vem som har lämnat ett sådant meddelande
som anges i 9 § första stycket 3, om inte

1.  denne har samtyckt till det,

2.  det i ett sådant mål som anges i 9 § första stycket är fråga huruvida den, mot vilken talan förs, enligt denna lag är ansvarig för brottet eller är skadeståndsskyldig,

3.  det i ett fall som avses i 6 § andra stycket första meningen är fråga om ett sådant brott mot rikets säkerhet som anges i 7 kap. 3 § första stycket 1 tryckfrihetsförordningen,

4.  det i ett faU som avses i 6 § andra stycket första meningen är fråga om ett brott enligt 7 kap. 3 § första stycket 2 eller 3 tryckfrihetsförordningen och rätten anser det behövligt att det vid förhandling lämnas uppgift huruvida den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för brottet har medverkat till framstäUningen i radiotaltidningen,

 

Prop. 1981/82:164                                                   26

5.  rätten av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse anser det vara av synnerhg vikt att uppgift i saken lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran, eller

6.  uppgiftslämnandet i annat fall är tillåtet enhgt 3 kap. 3 § tryckfrihets­förordningen.

 

12  § Myndigheter och andra aUmänna organ får inte efterforska den som är författare eller annan upphovsman till innehållet i en radiotaltidning eller den som har framställt en radiotahidning i vidare mån än som krävs för ett åtal eller annat ingripande som inte strider mot denna lag. Får efterforskning förekomma, skall därvid beaktas den tystnadsplikt som är föreskriven i 11 §.

13  § Agaren till den periodiska skrift som utgör en radiotaltidnings förtaga skall se tiU att varje sändning av radiotaltidningen spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Rätt att kostnads­fritt ta del av en sådan inspelning och att få en utskrift av vad som har yttrats i sändningen har

 

1.   justitiekanslern,

2.   en enskild, om han anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i radiotaltidningen eller att han har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i radiotaltidningen och det inte är uppenbart att han inte berörs av innehåUet i denna på ett sådant sätt att han kan vara målsägan­de.

14      § Allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i en radiotaltidning väcks av
justitiekanslern. Åtalet skaU väckas inom sex månader från det att
radiotaltidningen sändes. Vad som är föreskrivet i 9 kap. 2 § andra stycket
tryckfrihetsförordningen och annan lag angående åtal för tryckfrihetsbrott
skall tillämpas också i fråga om åtal för yttrandefrihetsbrott i en radiotaltid­
ning.

Justitiekanslern är åklagare även i mål om ansvar för brott som avses i 6 § andra stycket första meningen.

15      § I fråga om ansvar för den som bryter mot 11 § gäller 20 kap. 3 §
brottsbalken. Åtal för ett sådant brott får väckas av åklagaren endast om
målsäganden anger brottet till åtal.

Den som bryter mot 12 § första meningen skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enhgt 13 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1981.