Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:160

Regeringens proposition

1981/82:160

om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) m. m.

beslutad den 8 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att kronofogdemyndigheterna skall få tillgång fill vissa uppgifter i det centrala skatteregistret via dataterminal. Vidare föreslås att det sekretesskydd som uppgifterna har i skatteregistret bevaras hos kronofogdemyndigheterna i den mån uppgifterna inte har tillförts ett mål. De nya bestämmelserna föreslås gälla fr. o. m. den 1 juli 1982.

1    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 160

 

Prop. 1981/82:160                                                                2

1    Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom föreskrivs att 1 och 10§§ skatteregisterlagen (1980:343) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1§

För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa­tisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett regionalt skatteregister för varje län.

Registren skall användas vid beskattning för

1.    samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fysis­ka och juridiska personer,

2.    planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kon­trollverksamhet,

3.    inkomst- och förmögenhetstaxering samt bestämmande av pensions-, grundande inkomst,

4.    bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953: 272).

Det centrala skatteregistret skall också användas för utredningar i kronofogdemyndigheternas exeku­tiva verksamhet.

10§
Terminalätkomst till uppgifter i    Terminalåtkomst till uppgifter i

register enligt denna lag får finnas register enligt denna lag får finnas endast för de ändamål som anges i endast för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i övrigt 1 § och i den utsträckning i övrigt som anges i andra—fiärde styck-     som anges i andra-femte styckena.

"tänsstyrelse och lokal skattemyndighet far ha terminalåtkomst till upp­gifter som avses i 5 och 6§§, 7§ 1-6 samt de uppgifter därutöver som behövs för utfärdande av skattsedel och dubblettskattsedel.

Länsstyrelse och lokal skattemyndighet får vidare ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 7 § 7-15 och som hänför sig till länet.

Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5 och 6§§samt7§ 1-15.

Kronofogdemyndighet får ha ter­minalåtkomst till det centrala skat­teregistret i fråga om uppgifter en­ligt 5 och 6§§ samt 7§ 1, 3 och 4. Kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva åtgärder får vidare ha sådan ter­minalåtkomst i fråga om uppgifter enligt 7§ 7, 8, 12 och 13. Terminal­åtkomsten får avse den som är re­gistrerad som gäldenär hos krono-

 

Prop. 1981/82:160

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

fogdemyndighet eller make till gäl-denären eller annan som sambe­skattas medgäldenären. Ifråga om uppgifter enligt 7§ I får terminalåt­komsten avse också den som är del­ägare I fåmansföretag där någon som avses i tredje meningen är del­ägare.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982.

2    Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                         Föreslagen lydelse

9 kap. 19§ Sekretess gäller inom exekutionsväsendet i mål eller ärende angående exekutiv verksamhet för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom när­stående lider avsevärd skada eller betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte uppgift om förpliktelse som avses med den sökta verkställigheten och inte heller beslut i målet eller ärendet.

Sekretess gäller hos kronofogde­myndighet för uppgift i det centrala skatteregistret om enskilds person­tiga eller ekonomiska förhållanden. Har uppgiften tillförts ett rnål gäl­ler dock första stycket.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år, såvitt angår uppgift om enskilds personliga förhållanden, och annars i högst tjugo är.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982.

'Lagen omtryckt 1980: 880.

 

Prop. 1981/82:160                                                                   4

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET                        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, An­dersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändring i skatteregisterlagen (1980:343) m. m.

1    Inledning

Statsmakterna har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder i syfte att förbättra indrivningen av skatter och avgifter. Som ett led i dessa strävanden har regeringen på grundval av framställningar från riksskatte­verket (RSV) i årets budgetproposifion (1981/82: 100 bil. 11 s. 76 ff) föresla­git riksdagen att godkänna riktlinjerna för en terminalåtkomst för krono­fogdemyndigheterna till vissa uppgifter i det centrala skatteregistret. För­slaget innebär i huvudsak att uppgifterna skall göras tillgängliga för krono­fogdemyndigheterna via terminal genom en koppling från exekutionsväs­endets ADB-system (REX-systemet) över en datorväxel med telelinje till RSV:s dator. Utbyggnaden avses ske etappvis med uöijan budgetåret 1982/83 för de kronofogdemyndigheter som redan är anslutna till REX-systemet och därefter i takt med att återstående myndigheter ansluts till detta system.

I budgetpropositionen tog jag inte ställning till RSV:s förslag i fråga om vilka uppgifter som skulle omfattas av terminalätkomst och inte heller till vilka författningsändringar som skulle erfordras. Jag avser nu att lägga fram förslag i dessa hänseenden.

2    Skatteregistren

För hela landet förs med hjälp av ADB ett centralt skatteregister och för varje län ett regionalt skatteregister. Det centrala registret ifinns hos RSV medan de regionala finns hos länsstyrelserna. Registren skall vara ett hjälpmedel vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen samt vid bestäm­mande och uppbörd av inkomst- och förmögenhetsskatt m.fl. skatter och

 

Prop. 1981/82:160                                                     5

avgifter enlig uppbördslagen (1953: 272). De skall också användas för be­stämmande av pensionsgrundande inkomst. Registren skall även underlät­ta planeringen, samordningen och uppföljningen av revisions- och kon­trollverksamheten på i huvudsak hela beskattningsområdet och tillhanda­hålla vissa basuppgifter m. m., främst i fråga om företag. Bestämmelser om dessa register finns i skatteregisterlagen (1980:343).

Frågan om innehållet i skatteregistren regleras i 5-7 §§ skatteregisterla­gen. I 5 och 6§§ anges uppgifter som obligatoriskt skall finnas i skatte­registret för fysisk resp. juridisk person. Hit hör bl. a. identifikationsupp­gifter såsom person-, organisations- och annat identifikationsnummer.

I 7 § anges i punktform vissa uppgifter som får registreras i den mån det beslutas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Dessa uppgifter är bl. a. uppgifter om fåmansföretag och deras delägare (punkt 1), uppgifter om avslutad revision och verkställt taxeringsbesök (punkt 2), uppgifter i fråga om redovisning, inbetalning och återbetalning av inkomst-och förmögenhetsskatt (punkt 3), förslag till beslut som skall antecknas i skattelängd (punkt 4), beslut om anstånd med avgivande av självdeklara­tion (punkt 5), uppgifter som lämnas i självdeklaration i sammanställning­arna för statlig och kommunal inkomstskatt samt i förmögenhetsredovis­ningen om skattepliktig förmögenhet (punkt 7), beslut om beskattning (punkt 8), uppgift om att fordran mot vederbörande person finns regist­rerad hos kronofogdemyndighet liksom uppgifterom konkurs m. m. (punkt 9), uppgifter från kontrolluppgifter (punkt 12) och uppgifter om fastighets­innehav (punkt 13).

Frågan om i vilken utsträckning uppgifterna får vara tillgängliga via terminal har reglerats i 10 §. Utgångspunkten för regleringen har varit att uppgifterna får finnas tillgängliga på terminal endast i den mån behovet att snabbt och enkelt få tillgång till dessa väger tyngre än den risk från integritetssynpunkt som terminalåtkomst anses medföra. De uppgifter som jag nyss nämnt har ansetts vara av den karaktären att terminalätkomst har bedömts kunna tillåtas. Undantag gäller för bl. a. de uppgifter som ingår i arbetskorten för rörelseidkare. Bruttovinstberäkningar och andra beräk­ningar av relafionstal eller liknande samt vissa andra uppgifter som ingår i de maskinellt framställda arbetskorten för rörelsegranskningen kan inte avläsas på bildskärm utan kan endast tas ut i läsbar form på papper.

Enligt 10 § skatteregisterlagen får terminalåtkomst till uppgifter i regis­ter finnas i princip endast för det ändamål för vilket registren är avsedda, dvs. för beskattningsändamål. Vidare gäller vissa begränsningar i terminal­åtkomsten för länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna medan RSV får ha terminalåtkomst till större delen av det centrala skatteregistret. Länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas terminalåtkomst är i förhållande till RSV:s i huvudsak begränsad till de uppgifter i detta som hänför sig till det egna länet. För vissa uppgifter av mindre integritetskäns­lig natur (5 och 6 §§) medges dock riksåtkomst. Detsamma gäller även

 

Prop. 1981/82:160                                                     6

uppgifter enligt 7 § där praktiska skäl talar för sådan åtkomst, t. ex. upp­gifter om preliminärskatteredovisningen (punkten 3) och förslag till beslut om taxering (punkten 4).

3    RSV:s framställning

RSV har i framställning till regeringen föreslagit att kronofogdemyndig­heternas terminalåtkomst skall omfatta uppgifter som avses i 5 §, 6 § och 7 § 1, 3 och 4 samt 7 § 7-9, 12 och 13 i den mån uppgifterna hänför sig till länet.

Som tidigare framhållits innehåller 5 och 6 §§ bl. a. identifikationsupp­gifter för fysisk resp. juridisk person. I 5 § anges vidare vissa andra uppgifter i fråga om fysiska personer, t. ex. civilstånd och nationalitet samt uppgift om registrering enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Person­nummer för bl. a. make samt antal hemmavarande barn anges också, liksom Uppgifter om pensionsförhållanden. Där finns också uppgifter som enligt lag eller förordning skall antecknas i skattelängd.

I 6 § anges i fråga om juridiska personer samma slags uppgifter som enligt 5 § registreras för fysiska personer, dvs. vissa identifikationsupp­gifter samt uppgifter som ingår i skattelängd.

Uppgifter enligt 7 § är till stor del av annan karaktär än de uppgifter som jag nyss berörde. Det gäller här uppgifter om bl. a. ägarförhållanden i fåmansbolag, uppgifter om registrering av skyldighet att betala skatt och om redovisning, inbetalning och återbetalning av viss skatt, uppgifter om förslag till ucskaiiningsbeslut samt uppgifter fråu kontrolluppgiuer. Del är således i flertalet fall fråga om uppgifter med direkt skatteanknytning.

RSV har anfört att kronofogdemyndigheterna f. n. får uppgifterna från skatteregistret genom skriftliga eller muntliga förfrågningar hos försäk­ringskassor, länsstyrelsernas dataenheter, lokala skattemyndigheter samt pastorsämbeten. Flertalet av de nu nämnda uppgifterna bildar underlag för kronofogdemyndighetens beslut om löneexekution. I de flesta sådana mål — f. n. uppgår de till 300000 per år — sker förfrågningar hos försäkrings­kassan. I fråga om juridiska personer inhämtas också uppgifter frän patent-och registreringsverket.

RSV har framhållit att terminalåtkomsten kan begränsas till uppgifter som avser dels gäldenär, dels make/sambeskattad. Därutöver erforaras enligt verkets mening åtkomst till uppgifter om dessa personers andelsin­nehav m. m. i fåmansbolag och om delägare i sådana bolag.

Vidare har RSV föreslagit att skatteuppgifterna skall ges samma sekre­tesskydd hos kronofogdemyndighet som hos beskattningsmyndighet ge­nom att 9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100) kompletteras med en ny bestämmelse om detta.

 

Prop. 1981/82:160                                                               7

4   Föredragandens överväganden

Terminalåtkomst

De nya reglerna i utsökningsbalken innebär att utmätningsförrättning i gäldenärens bostad inte längre skall ske rutinmässigt. Uppgifter om till­gångar förutsätts kunna inhämtas inte endast genom uppgifter från gälde­nären utan även genom undersökning av register m. m. Tillgång till register som innehåller information om gäldenärens tillgångar och ekonomiska förhållanden är därför en nödvändig förutsättning för att på ett tillfredsstäl­lande sätt genomföra utsökningsbalkens intentioner.

Indrivningen av skatter och avgifter hör mycket nära ihop med den direkta beskattningsverksamheten. Indrivningen utgör sista ledet i hela den rad av oUka åtgärder som behövs för att förverkliga det allmännas skatteanspråk. Redan i samband med skatteregisterlagens tillkomst fram­hölls att det var naturligt att kronofogdemyndigheterna i framtiden kunde få tillgång tiU uppgifterna i skatteregistren i den mån uppgifterna behövdes för indrivningsverksamheten (prop. 1979/80:146 s. 26).

Mot bakgrund härav och eftersom det är fråga om uppgifter som krono­fogdemyndigheterna redan i dag kan få del av på andra vägar finns det, somjag framhöll redan i budgetpropositionen, i princip inte några bärande skäl att motsätta sig att kronofogdemyndigheterna genom ett enkelt och smidigt förfarande får tillgång till uppgifterna. Genom en registeråtkomst på detta sätt skapas möjlighet att förenkla och förbättra kronofogdemyn­digheternas rutiner vid efterforskning av gäldenärernas tillgångar.

Förslaget i budgetpropositionen innebär sålunda att kronofogdemyn­digheterna skall få tillgång fill vissa uppgifter i det centrala skatteregistret för utredningsändamål. Jag har hittills talat om indrivning av skatter och avgifter, dvs. allmänna mål. Fråga är då om terminalåtkomsten bör begrän­sas till utredningar i dessa fall eller om den bör få utnyttjas generellt. Till detta vill jag säga följande.

Den undersökningsplikt som enligt utsökningsbalken åvilar kronofogde­myndigheterna är i princip Uka i mål där det allmänna är borgenär och i mål där en enskild person är borgenär. Efterforskning av tillgångar skall i största möjliga utsträckning ske enligt rutiner som är gemensamma för de båda målgrupperna. I många fall är en person gäldenär både i enskilt mål och i allmänt mål. Handläggningen är integrerad på sådant sätt att det knappast är praktiskt möjligt att hindra att en uppgift som inhämtats i allmänt mål även används vid samtidig eller senare verkställighet i enskilt mål mot samma gäldenär. Med hänsyn till det anförda bör enligt min mening terminalåtkomsten till uppgifterna i skatteregistret få gälla i såväl allmänna som enskilda mål.

Ändamålet med det centrala skatteregistret kommer med hänsyn till vad jag sagt nu att utvidgas. Detta bör komma till uttryck i 1 § skatteregisterla-

 

Prop. 1981/82:160                                                                   8

gen. Jag föreslår därför att som ett nytt tredje stycke i 1 § tas in en bestämmelse om möjligheterna för kronofogdemyndigheterna att utnyttja uppgifterna i skatteregistret.

Registeruppgifterna

Personidentifikation är av grundläggande betydelse för kronofogdemyn­digheternas verksamhet. Det är mycket vanligt att handlingar som kommer in till kronofogdemyndigheterna saknar fullständiga uppgifter om namn och personnummer. Genom åtkomst till fler identifikationsuppgifter ska­pas ett bättre beslutsunderlag och risken för förväxlingar minskar. Genom den enklare handläggningen blir också förfarandet att inhämta uppgifterna mindre betungande och avsevärt snabbare. Det fyller även ett praktiskt behov av att ha uppgifterna lättillgängliga. Visserligen har kronofogdemyn­digheterna tillgång till personuppgifter genom det statliga person- och adressregistret (SPAR). Detta register omfattar emellertid inte juridiska personer. Uppgifter som avses i 5 och 6 §§ bör därför enligt min mening omfattas av terminalåtkomsten.

I fråga om uppgifterna enligt 7 § vill jag anföra följande.

Uppgifterna enligt punkt 1 om ägarförhållanden i fåtnansbolag ger kro­nofogdemyndigheterna möjlighet att samordna indrivningen mot en gälde-närs olika bolag och mot en gäldenär och en av honom bedriven rörelse samt mot gäldenärer i samma bolag. Kronofogdemyndigheterna får möjlig­het att på ett tidigt stadium skaffa sig överblick över en gäldenärs ekono­miska intressen i olika bolag. Även dessa uppgifter bör därför kronofogde­myndigheterna ha terminalåtkomst till.

Uppgifter om bl. a. preliminärskatteredovisning enligt punkt 3 och upp­gifter om förslag till beslut enligt punkt 4 ger kronofogdemyndigheterna möjlighet att på ett tidigt stadium informera sig om huruvida gäldenären får kvarstående eller överskjutande skatt. Detta ger en antydan om gäldenä­rens betalningsförmåga och har betydelse för kronofogdemyndigheternas val av indrivningsåtgärd. En snabb och enkel tillgång till dessa uppgifter är i så hög grad ägnad att underlätta kronofogdemyndigheternas arbete att dessa uppgifter bör vara tillgängliga via terminal.

Uppgifter enligt punkt 7, dvs. uppgifter som skall lämnas i självdeklara­tion i sammanställningarna för statlig och kommunal inkomstskatt samt i förmögenhetsredovisningen om skattepliktig förmögenhet, ger kronofog­demyndigheterna på ett enkelt och överskådligt sätt information om gäl­denärens inkomst och skattepliktiga förmögenhet. Uppgifter om beslut om beskattning (punkt 8) utgör ett betydelsefullt underlag för kronofogdemyn­digheternas utredning och slutliga bedömning av gäldenärens betalnings­förmåga och myndigheternas val av indrivningsåtgärd. Uppgifter från kon­trolluppgifter (punkt 12) utgör det viktigaste underlaget för kronofogde-

 

Prop. 1981/82:160                                                     9

myndigheternas beslut om löneexekution. Antalet mål om löneexekution har ökat avsevärt och det nuvarande förfarandet med förfrågningar hos gäldenärer, arbetsgivare, försäkringskassa och lokal skattemyndighet är mycket betungande. Mot bakgrund av vad jag anfört hör uppgifter enligt de nU nämnda punkterna till det område som kronofogdemyndigheterna bör få terminalåtkomst till.

Uppgift om fastighetsinnehav (punkt 13) har stor betydelse för kronofog­demyndigheterna. Kronofogdemyndigheterna får f. n. en lista över fastig­hetsinnehav för personer som är mantalsskrivna inom resp. kronofogdedi­strikt. Uppgifter av detta slag finns ännu inte i det centrala skatteregistret. Med hänsyn tiU att det här gäller en för kronofogdemyndigheterna mycket viktig information är det enligt min mening angeläget att terminalåtkoms­ten omfattar även dessa uppgifter så snart de införs i skatteregistret. De bör därför redan nu tillföras den katalog av uppgifter som bör omfattas av terminalåtkomsten.

Uppgifter enligt punkt 9 avser mål som lämnats för indrivning till krono­fogdemyndighet samt ackord, likvidation, konkurs och betalningsinstäl­lelse. F. n. finns i skatteregistret endast uppgifter om konkurs. Även om de övriga uppgifterna införs i skatteregistret i framtiden är det tveksamt om kronofogdemyndigheterna behöver terminalåtkomst tiU dem via skattere­gistret. I det övervägande antalet fallen torde kronofogdemyndigheterna ha primärkunskaper om sådan informafion. Det finns därför inte skäl att f. n. låta terminalåtkomsten omfatta punkt 9.

Skatteindrivningsutredningen har i sitt remissyttrande föreslagit att ter­minalåtkomsten skall, utöver vad RSV föreslagit i sin framställning, utvid­gas till att avse även punkterna 2, 10 och 15. Det gäller bl. a. uppgifter om avslutad revision, verkställt taxeringsbesök m.m. (punkt 2). Uppgifter av detta slag kan i och för sig vara värdefulla för kronofogdemyndigheterna. Jag anser emellertid att det finns skäl att vara återhållsam i fråga om utlämnande via terminal av sådana uppgifter. Uppgifter av detta slag bör därför enligt min mening inte f. n. ingå i det område som omfattas av terminalåtkomsten. Punkt 10 avser uppgifter om antalet anställda och deras personnummer. Ännu så länge finns emellertid inte dessa uppgifter i registret. Enligt min mening bör man vänta med ställningstagandet tiUs dessa har tillförts registret. Information om postgiro- och bankgironummer (punkt 15) kan kronofogdemyndigheterna inhämta genom de lätfillgängliga sammanställningar som finns på området. Behovet av terminalåtkomst fill dessa uppgifter är därför enligt min mening inte särskilt stort. Inte heller dessa uppgifter bör därför f. n. omfattas av terminalåtkomsten.

Begränsningar i terminalåtkomsten

RSV:s framställning innefattar en begäran om terminalåtkomst till vissa uppgifter som avser dels gäldenär, make eller sambeskattad, dels uppgift

 

Prop. 1981/82:160                                                    10

om samtliga delägare och deras ägarförhållanden i fåmansföretag där gäl­denären eller närstående äger del. Den innefattar dessutom en begäran om åtkomst till uppgifter om ägare och ägarförhåUanden även i fåmansföretag, där varken gäldenären, maken eller den sambeskattade äger del.

Uppenbarligen har kronofogdemyndigheterna i sin verksamhet inte be­hov av terminalåtkomst som omfattar uppgifter om samtliga personer i registret, dvs. totalbefolkningen. Det måste för indrivningsverksamheten vara fillräckligt om kronofogdemyndigheterna får åtkomst till uppgifter om gäldenären själv och om vissa närstående till denne samt till uppgifter i registret om vilka personer som de har ekonomiska samband med. Åt­komsten bör begränsas till uppgifter som rör dels gäldenären själv, dels samma uppgifter avseende make eller sambeskattad person. Om någon av dessa äger ett fåmansföretag, bör uppgift lämnas om samtliga delägare och deras ägarförhållanden i detta företag.

Jag vill understryka att uppgifter i fråga om den som inte är gäldenär eller make/sambeskattad inte skall lämnas utöver själva ägarförhållandet. Med gäldenär förstås i detta sammanhang en person som registrerats som gäldenär hos kronofogdemyndighet. Jag föreslår att den personkrets som kronofogdemyndigheterna skall få terniinalåtkomst fill begränsas i enlighet med det anförda.

På skatteområdet finns för länsstyrelse och iokal skattemyndighet riks­åtkomst via terminal till uppgifterna i 5 och 6 §§ samt till 7 § 1, 3 och 4. Jag anser att samma sak skall gälla även för kronofogdemyndigheterna.

För länsstyrelse och lokal skattemyndighet finns f.n. terminalåtkomst till uppgifter som avses i 7 §7-15 endast i den mån uppgifterna hänför sig till länet. En sådan begränsning bör inte gälla för kronofogdemyndighe­terna. I fråga om undersökningar av gäldenärernas tillgångar kan geografis­ka gränser inte dras beträffande uppgifterna i skatteregistret. För t. ex. kronofogdemyndigheten i Göteborg som har att verkställa ett mål mot en från Stockholm nyinflyttad gäldenär är sålunda uppgifter från vederböran­des i Stockholm avlämnade självdeklarafion liksom uppgifter om gäldenä­rens fastigheter utanför Göteborg av största intresse. En viss begränsning i åtkomsten bör dock gäUa även för kronofogdemyndigheterna. Begräns­ningen bör utformas så att kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva åtgärder får riksåtkomst via terminal även till uppgifter i 7 § 7, 8, 12 och 13. Skatteindrivningsutredningen har föreslagit en begränsning fill den kronofogdemyndighet där målet är registrerat. En sådan begränsning synes mig olämplig från praktisk synpunkt. Jag är därför inte beredd att förorda en sådan lösning.

Nuvarande terminalåtkomst regleras i 10 §. Även kronofogdemyndighe­ternas åtkomst bör regleras i denna paragraf. Jag föreslår att de ändrade reglerna sätts in som ett femte stycke i paragrafen.

 

Prop. 1981/82:160                                                    11

Teknisk lösning m. m.

I tekniskt hänseende innebär mitt förslag följande. De kronofogdemyn­digheter som är anslutna till REX-systemet skall via de terminaler som redan finns hos dessa myndigheter kunna ställa vissa frågor till skattere­gistret. Detta uppnås genom att DAFA:s dator, som svarar för REX-bearbetningama, via en s. k. dataväxel kopplas med telelinje till den cen­trala skattedatorn hos RSV.

I REX-systemet kontrolleras att den efterfrågade uppgiften avser en person som är registrerad i REX-systemet som gäldenär. Vidare kontrol­leras att terminalen från vilken frågan ställs är placerad i det län där målet är registrerat. Om frågan avser annan person än gäldenären själv kontrol­leras i det centrala skatteregistret att sambandet mellan denna person och gäldenären uppfyller villkoren för åtkomst.

Utbyggnaden genomförs etappvis med början budgetåret 1982/83 för de kronofogdemyndigheter som är anslutna till REX-systemet. I takt med att REX-systemet genomförs ansluts återstående myndigheter.

I detta sammanhang bör framhållas att det nu föreslagna systemet öpp­nar möjhghet att överföra information även i motsatt riktning. Det innebär att skattemyndigheterna via terminaler i det egna systemet kan få tillgång till sådana uppgifter ur kronofogdemyndigheternas register som de behö­ver för sin verksamhet. För egen del anser jag det naturligt att dessa stafiiga myndigheter i egenskap av uppdragsgivare till kronofogdemyn­digheterna får tillgång till uppgifter ur REX-systemet, som rör de egna ärendena. Regeringen har tidigaie gett länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs- och Bohus län tillstånd att ansluta terminaler till REX-syste­met på försök under ett år. Denna terminalåtkomst har visat sig vara till stor nytta i skattemyndighetemas verksamhet.

Sekretess

De nu aktuella sekretessbestämmelserna för skatteväsendet finns i 9 kap. 1 § sekretesslagen. Där återfinns bestämmelser till skydd för enskilds förhållande av såväl personlig som ekonomisk natur. Sekretessen är med två undantag absolut dvs. något skaderekvisit finns inte. Undantagen gäller uppgifter hos tuUverket och i mål hos domstol.

Sekretesskyddet för uppgifter hos kronofogdemyndighet regleras i 9 kap. 19 § sekretesslagen. Sekretessen avser uppgifter om enskilds person­liga eller ekonomiska förhållanden. Som förutsättning för sekretess upp­ställs ett rakt skaderekvisit. Sekretess gäller bara om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider avsevärd skada eller betydan­de men.

Av det anförda framgår att sekretessen på skatteområdet är starkare än sekretessen inom exekutionsväsendet. Om kronofogdemyndigheterna får

 

Prop. 1981/82:160                                                    12

terminalåtkomst till skatteuppgifter kommer uppgifternas sekretesskydd att minska om någon ändring inte görs i sekretesslagen.

RSV har föreslagit att uppgifterna skall ges samma sekretesskydd hos kronofogdemyndighet som hos beskattningsmyndighet. Kronofogdemyn­digheterna inhämtar som jag tidigare nämnt uppgifter som är nödvändiga för exekutionsverksamheten via olika kanaler. En överföring av sekretes­sen på det sätt som RSV har föreslagit skulle innebära att kronofogdemyn­digheten tvingades att vid eventuella utlämnanden utröna varifrån uppgif­ten har inhämtats. Ett sådant förfarande skulle uppenbarligen vara synner­ligen opraktiskt och hämma ett effektivt och rationellt uppgiftsinsamlande. Därtill kommer det förhållandet att samma uppgift skulle komma att ha olika sekretesskydd beroende på vilket tillvägagångssätt kronofogdemyn­digheten använt vid inhämtandet av uppgiften.

Redan i förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 Del A s. 289) förutsattes att kronofogdemyndigheterna skulle få tillgång till uppgifter från t, ex. deklarationshandlingar. Det behov av sekretess som förelåg hos kronofogdemyndighet ansågs tillgodosett genom bestämmelsen i 9 kap. 19 §. Den omständigheten att samma slag av uppgifter numera skall kunna inhämtas via terminal innebär inte i och för sig att sekretesskyddet hos kronofogdemyndigheten bör stärkas. Däremot kan det enligt min mening finnas ett behov av att förhindra ett obehörigt utnyttjande av den lättill­gängliga informationen via terminal. Det kan lösas så att det sekretesskydd som uppgifterna har i skatteregistret bibehålls så länge uppgifterna inte har tillförts ett mål. I den mån uppgifterna endast finns tillgängliga på bild­skärm behålls sålunda den i princip absoluta sekretessen. Har uppgifterna däremot genom en aktanteckning eller på annat sätt tiUförts ett mål gäller det sekretesskydd som finns inom exekutionsväsendet. Beträffande inne­börden av uttrycket "tillförts" finns det anledning att erinra om att samma formulering förekommer t.ex. i 14 och 15 §§ förvaltningslagen (1971:290) samt i 14 § datalagen (1973:289). Jag föreslår att en bestämmelse utformas i enlighet med vad jag nu har anfört och tas in som ett nytt andra stycke i 9 kap. 19 § sekretesslagen.

5   Ikraftträdande m. m.

De föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1982. Som jag nämnt kommer utbyggnaden av terminalåtkomsten att genomföras etapp­vis med början för de kronofogdemyndigheter som redan 'är anslutna till REX-systemet. Övriga myndigheter ansluts därefter successivt i takt med utbyggnaden av REX-systemet.

Inrättande av personregister har inte ansetts hänförligt till sådana be­stämmelser som enligt 8 kap. regeringsformen kräver stöd i lag eller annan författning. Att bestämmelserna ändå getts lagform motiverades i proposi-

 

Prop. 1981/82:160                                                    13

fionen till skatteregisterlagen (1979/80:146 s. 21) med att skatteregister innehåller en omfattande information om de enskilda medborgarnas pri­vata förhållanden. Redan på den grunden att grundlagen inte kräver lag­form fordras inte lagrådets yttrande när det gäller ändringar i skatteregis­terlagen.

Lagrådets yttrande torde heller inte vara påkallat i fråga om ändringen i sekretesslagen. Med denna ändring avses bara att bibehålla en redan nu befintlig sekretess så länge uppgiften inte har tillförts ett mål.

6   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta inom budgetdepartementet upprättade förslag fill

1.    lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

2.    lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Det under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.

7    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982