Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:129

Regeringens proposition

1981/82:129

om stöd till taltidningar

beslutad den 8 mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållet i dagstidningar kan spridas till synskadade genom s. k. taltid­ningar. Det kan ske genom att innehållet till vissa delar spelas in på kassetter eller sänds via radio. Propositionen bygger i huvudsak på de förslag som utredningen om dagstidningar för synskadade har lagt fram i betänkandet (Ds U 1982:2) Dagsfidningar för synskadade.

I propositionen föreslås att statsbidrag under vissa villkor skall kunna utgå till tidningsföretag för utgivning av lallidning. Frågor om statsbidrag föreslås under en övergångstid prövas av en särskild kommitté som även skall bedriva visst utrednings- och utvecklingsarbete.

Kostnaderna för förslagen i proposifionen uppgår för budgetåret 1982/83 till 10 milj. kr.

1    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 129

 

Prop. 1981/82:129                                                               2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotaltidningar

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1981:508) om radiotaltidningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4§

Radiotaltidningen skall helt eller Radiotaltidningen skall helt eller

delvis återge texten i förlagan. Den     delvis   återge   texten   i   förlagan. får inte innehålla annonsmaterial.       Högst  hälften  av  sändningstiden

vid ett sändningstillfälle får använ­das för annonsmaterial ur förlagan. Sändning av annonsmaterial får dock endast ske om ljudet är för­vrängt eller innehållet kodat.

Utöver material som förekommer i förlagan får radiotaltidningen endast innehålla uppgifter om hur materialet i sändningen disponerats.

Denna lag träder i kraft den I juli 1982.

 

Prop. 1981/82:129                                                    3

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET         PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-03-08

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, An­dersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wikström Proposition om stöd tili taltidningar

1    Inledning

Regeringen beslöt den 10 juli 1980 att tillsätta en särskild utredare' med uppgift att utvärdera pågående och avslutad försöksverksamhet med distri­bution av innehållet i dagstidningar till synskadade.

Utredaren fick i uppdrag (Dir. 1980:59) alt belysa försöksverksamhetens omfattning och effekter i olika avseenden, därmed förbundna problem saml kostnaderna för de olika försöken. Möjligheterna att framställa tal­versioner med full kostnadsläckning skulle särskilt studeras. Handikapput­redningens förslag (SOU 1976:20) att kostnaderna för en talversion av dagstidningarna bör betraktas som en normal kostnad för tidningarna omnämndes särskilt.

I syfte all begränsa kostnaderna skulle utredaren också belysa olika möjligheter till samarbete mellan dagstidningarna, liksom mellan dagstid­ningarna och de kommunala taltidningarna. Även ett eventuellt intresse hos andra grupper än synskadade för talversioner av dagstidningar skulle beaktas.

Regeringen beslöt den 30 april 1981 att utfärda tilläggsdirektiv till utred­ningen. I direktiven (Dir. 1981:31) framhölls del angelägna i att frågan om dagstidningar för synskadade bringas till en lösning. Utredningsmannens uppdrag vidgades och preciserades på så sätt att han fick i uppdrag dels att undersöka även andra finansieringsmöjligheter än den angivna, dels alt på grundval av de gjorda undersökningarna lägga fram ett eget förslag i finansieringsfrågan. Härvid skulle utredaren redovisa olika tänkbara om-

' F. vice radiochefen Jan-Otto Modig

Kartong: S. 3, under Närvarande Utgår: Elmstedt

 

Prop. 1981/82:129                                                    4

fördelningar inom statsbudgeten för att täcka de kostnader som kan uppstå i olika alternativ.

Utredningsarbetet har bedrivits i två etapper! Den första omfattade en utvärdering av pågående och avslutad försöksverksamhet med olika former av distribution av innehållet i dagstidningar till synskadade. Resul­tatet redovisades i mars 1981 i rapporten Utvärdering av försöksverksam­het med dagstidningar för synskadade. Rapporten innehåller en genom­gång av försöksverksamheten i dess olika former, behandlar vissa andra åtgärder för synskadade på informationsområdet och ger en översikt av massmedierna i dagens samhälle, med särskild hänsyn till synskadades behov och önskemål.

Den andra etappen av utredningsarbetet har omfattat en redovisning och en bedömning av de praktiska och ekonomiska förutsättningarna för utgiv­ning av dagstidningar för synskadade och förslag till former för verksamhe­ten. Utredningens överväganden och förslag har presenterats i betänkan-del (Ds U 1982:2) Dagstidningar för synskadade. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Handikapprörelsen har i kontakter med regeringen förklarat alt en dags­tidningsreform för synskadade är den av denna högst prioriterade refor­men. Mot denna bakgrund har inom den reformram för handikappade som regeringen har föreslagit ett belopp av 10 milj. kr. avsatts för stöd till taltidningar. Med hänsyn till handikapprörelsens önskemål är det önskvärt att reformen genomförs redan budgetåret 1982/83.

Utredningen lade fram sitt slutbetänkande i februari i år. Då det har varit angelägel alt reformen skall kunna genomföras redan fr.o.m. budgetåret 1982/83 har del inte varit möjligt att låta utredningsförslaget gå ut på sedvanlig remiss. I stället har de tre huvudintressenterna. Synskadades riksförbund. Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska journalist­förbundet, ställt sig till förfogande i beredningsarbetet och därvid framfört synpunkter och förslag i direkt anslutning till arbetet med denna proposi­tion. En sammanfattning av de lämnade synpunkterna bör fogas till proto­kollet i detta ärende som bilaga 2.

I det följande används termen taltidning för såväl talutgåvor av dagstid­ningar som exempelvis s. k. länstaltidningar och kommunala taltidningar. När termens syftning på enbart talutgåva av dagstidning inte framgår av sammanhanget, görs ett sådant förtydligande.

2    Bakgrund

2.1 Nuvarande verksamhet

Sedan år 1977 har det på ett antal tidningsföretag gjorts försök med att till synskadade överföra innehållet i dagstidningar. Varje försök har haft karaktären av pionjärverksamhet, eftersom det inom berörda företag an-

 

Prop. 1981/82:129                                                    5

tingen helt har saknats erfarenhet av sådan verksamhet eller i vart fall har funnits en ytterst begränsad erfarenhet att utgå från.

Tidningen Kronobergaren, som utkommer sex dagar i veckan i Växjö, har sedan slutet av år 1977 gett ut en redigerad lallidning på kassett. En redaktion med tre anställda förfogar över en komplett teknisk utrustning för inspelning och kopiering. F. n. har taltidningen ca 160 abonnenter. Dessa får taltidningen tillsammans med ett exemplar av den tryckta tid­ningen genom företagets buddistribufion. Verksamheten finansieras av medel som regeringen har beviljat ur allmänna arvsfonden.

Vestmanlands Läns Tidning i Västerås genomförde under tre månader år 1979 en försöksverksamhet med utgivning av lallidning. Det redaktio­nella arbetet bedrevs på ungefär samma villkor som i Växjö. Den tekniska utmstningen hyrdes, och taltidningen distribuerades med ordinarie mor­gonutdelning till ca 160 prenumeranter. Även detta försök finansierades av medel ur allmänna arvsfonden.

Provutgivning av lallidning under en kort period har också gjorts av Nerikes Allehanda som utnyttjade kassettdistribution. Dessutom ger vissa fådagarstidningar på egen bekostnad och på eget inifiativ ut kassettdistri-buerade taltidningar. Redigering och inläsning sker i ungefär samma former som hos Kronobergaren, men kopiering och distribution upphand­las utifrån.

En försöksverksamhet med överföring av taltidning via abonnemangsra­dio pågår sedan år 1979 i Luleå. Norrländska Socialdemokraten sänder nattelid sex gånger i veckan till 20 abonnenter en taltidning som spelas in automatiskt på särskild mottagamlmstning. Försöket bekostas av medel ur allmänna arvsfonden. Samma distribulionsmetod utnyttjas av Norra Hallands Taltidning i Kungsbacka.

Stockholms läns landsting avser alt i en nära framtid starta försök med överföring av taltidningar via FM-nätet. Fyra dagstidningar i Stockholm planeras ingå i försöket, som bekostas av landstinget och beräknas pågå ca ett år. För att möjliggöra försöket har särskild lagsliflning om radiosända taltidningar införts.

Utöver de försök som har gjorts och görs med dagstidningar finns en sedan lång fid etablerad informafionsverksamhel för synskadade genom taltidningar som ges ut av landsting och kommuner. De flesta av dem har utvecklats ur bibliotekens specialservice för synskadade, och alltjämt framställs kommunala taltidningar i stor utsträckning genom länsbibliote­ken även om en rad primärkommunala taltidningar också har etablerats. Huvudman är oftast en kommunal kulturnämnd eller en biblioteksstyrelse, i vissa fall också en lokalavdelning av Synskadades riksförbund. Verksam­heten finansieras genomgående av kommuner och landsting, oftast i form av delat ansvar.

Innehållet i de kommunala taltidningarna är i allmänhet en blandning av nyhetsmaterial och meddelanden. Som källmaterial används i övervägande

 

Prop. 1981/82:129                                                    6

utsträckning lokalpressen, i vissa fall också rikspressen. Pressmaterialet blandas med särskild informafion för synskadade, kommunala meddelan­den och egna inslag, t. ex. intervjuer och referat. Det generella mönstret är i stort sett detsamma för alla kommunala taltidningar, men utformningen i detalj skiftar.

En tredje form av taltidning är inlästa versioner av tidskrifter. Samman­lagt finns ett 30-tal publikationer utgivna av myndigheter, institufioner och organisationer, t.ex. tidskrifterna Elevforum, Råd och Rön och Sociono­men som ges ut av resp. Elevförbundet, konsumentverket och Sveriges socionomers riksförbund.

Synskadades riksförbund framställer också en rad talfidningar med inne­håll ur veckopressen. Dessa benämns vanligen ersättningslidskrifler och finansieras till större delen av medel från anslaget Kostnader för viss verksamhet för synskadade under socialdepartementets huvudtitel.

En synskadad lyssnar fill sin tidning med hjälp av en vanlig kassettband­spelare. Denna räknas som hjälpmedel för handikappade och fillhandahålls mot läkarintyg utan kostnad för den enskilde. Huvudmän för hjälpmedels­verksamheten är landstingen. Centralt organ inom hjälpmedelsområdet är handikappinstitutet vars huvudmannaskap delas av staten och landsfingen. Institutet beslutar om vilka hjälpmedel som skall föras upp i den s.k. hjälpmedelsförteckningen, vilket innebär en rekommendation till lands­tingen om kostnadsfrihet för den enskilde.

Det bör också påpekas alt Synskadades riksförbund och andra organisa­tioner för synskadade ger ut ett antal publikationer av fackpresskaraktär på punktskrift, f.n. sammanlagt elva tidningar. Punklskriftstekniken har också utnyttjats i ett treveckorsförsök med elektronisk överföring av Göte­borgs-Posten i samarbete med Chalmers tekniska högskola.

2.2 Utredningens förslag

Försöksverksamheten med taltidningar har bedrivits i olika former och på delvis skiftande villkor. I sin genomgång av de praktiska och ekonomis­ka fömtsättningarna för en etablerad verksamhet har utredningen om dagstidningar för synskadade fört fram förslag om taltidningens utform­ning, former för distribufion och därmed sammanhängande rättsliga frågor saml olika koslnadsalternativ.

Utredningen föreslår att del redaktionella arbetet med taltidningen skall utföras självständigt av den enskilda tidningens medarbetare i nära anslut­ning till den ordinarie verksamheten. Huvudprincipen bör vara att förlagan följs. Urval och redigering bör göras på sådant sätt att dagstidningen troget återspeglas i taltidningen både beträffande sakinnehåll och åsiktsorienle-ring. Avvikelser bör i princip vara redigeringstekniskt betingade.

Verksamhetens tekniska del, dvs. inläsning, mångfaldigande och ut­sändning, bör enligt utredningen läggas upp i form av samverkan mellan

 

Prop. 1981/82:129                                                     7

dagstidningar eller mellan dagstidningar och andra intressenter, helst i form av en s. k. tallidningscentral. I de fall där en långtgående samverkan inte kan etableras bör samarbete eftersträvas i olika tekniska led av verk­samheten, t. ex. genom gemensam upphandling av tjänster.

Utredningen räknar med i huvudsak två former för distribution av taltid­ningar; antingen utsändning av inspelade och kopierade kassetter eller överföring via radiosändning. I valet mellan de två systemen bör i princip tidningens storlek och spridningsområde vara avgörande. För tidningar vars talupplagor beräknas gå ut i ett begränsat antal exemplar i ett lokalt spridningsområde framstår kassettdistribution som en lämplig lösning. Tidningar som har större upplagor och/eller stora spridningsområden och därför kan räkna med en mer omfattande distributionsapparat, t. ex. stor­stadstidningar och tidningar i glesbygd, bör undersöka möjligheterna för radiodistribution. Frånsett själva etableringsskedet är radiodistributionen en snabbare och smidigare metod än kassettdistributionen och erbjuder också större rationaliseringsmöjligheter för tidningsföretagen vid utbyggd samverkan.

En verksamhet med taltidningar innebär f. n. vissa rättsliga problem. Utredningen påpekar att kassettallidningen i dagens läge i rättsligt avseen­de är atl likställa med fonogram. Frånvaron av en ansvarsreglering av det slag som gäller för massmedier i övrigt skulle därför kunna försvåra en etablering av taltidningar, eftersom en utgivning f. n. medför straff- och processrättsliga risker som dagstidningen i övrigt är skyddad från.

Utgivning av dagstidningar för synskadade får enligt utredningens me­ning inte försvåras eller förhindras av oklara ansvarsförhållanden. Utred­ningen har därför i en särskild skrivelse till utbildningsdepartementet hem­ställt att förslag snarast föreläggs riksdagen i syfte att reglera det rättsliga ansvaret för innehållet i talutgåvor av dagstidningar.

Utredningen berör också andra frågor med rättslig anknytning. Bl. a. noteras att utformningen av taltidning som distribueras via radio är särskilt reglerad i lagen (1981; 508) om radiotalfidningar. För kassettdistribuerade taltidningar finns ingen motsvarande reglering. En sådan taltidning som utges på en dagstidnings eget initiativ och bekostnad kan således utformas fritt av företaget. Vidare framhåller utredningen att utnyttjandet av inne­hållet i den tryckta tidningen för en talutgåva innebär atf därmed samman­hängande upphovsrättsliga frågor måste lösas.

Vad gäller kostnader för verksamheten hävdar utredningen att dessa i stor utsträckning bestäms av distributionen. De redaktionella kostnaderna är ungefär lika för stora och medelstora flerdagarsfidningar, däremot mind­re för fådagarstidningar. Distributionskostnaderna bestäms av tidningens storlek och utgivningsfrekvens, liksom av möjligheten lill samverkan.

 

Prop. 1981/82:129                                                               8

Föredragandens överväganden 3    Allmänt

Regering och riksdag har formulerat sin syn på massmediernas uppgifter i det demokratiska samhället i fyra punkter (prop. 1975/76:131, KU 1975/76:46, rskr 1975/76: 260). Massmedierna bör sålunda ge den informa­tion som är nödvändig för ett ställningstagande i samhällsfrågor; de bör självständigt eller som språkrör för organiserade intressen kommentera samhällsutvecklingen; de bör i allmänhetens intresse granska och kontrol­lera de ledande i samhället och de bör slutligen främja kommunikation inom och mellan olika gmpper i samhället.

Regering och riksdag har därvid begränsat sig till vad de har bedömt vara väsentligt i den demokratiska processen. Detta innebär inte att massmedi­erna frånkänts andra betydelsefulla uppgifter, t. ex. informafion i vidaste bemärkelse, underhållning, förströelse samt den viktiga funktionen att på olika sätt uttrycka och förmedla sociala kontakter.

Såsom massmedierna har byggts upp i Sverige finns grundläggande skillnader mellan etermedierna och dagstidningarna.

För pressen gäller den liberala pressideologin, där tryckfrihetslagslift-ningen reglerar förhållandet till statsmakterna. Regering och myndigheter har i princip inget inflytande över innehållet i tidningarna. Pressens opini­onsnämnd är ett pressens eget organ, skapat för att främja och upprätthålla god publicistisk sed.

Dagstidningarna i Sverige har i regel en närmare anknytning till de politiska partierna än vad som är fallel i de flesta andra demokratiska länder. Under senare år har politiska partier och stora organisationer förvärvat eller på annat sätt aktivt engagerat sig i dagstidningar. Samtidigt har emellertid andra tidningar på olika sätt markerat sitt oberoende i förhållande till de politiska grupperingarna.

Jämfört med etermedierna uppvisar dagstidningarna stor geografisk och poUtisk mångfald. Med undantag för försöken med närradio arbetar eter­medierna under särskilda krav som finns fastställda i lagar och avtal, bl. a. kravet på opartiskhet. Fömtsättningarna för politiska ställningstaganden är avsevärt begränsade, liksom utrymmet för kommunikation mellan och inom olika gmpper i samhället.

Olika slag av medier fullgör sålunda skilda uppgifter. För synskadade får dessa skillnader påtagliga konsekvenser. Radio är det enda massmedium där de i princip är jämställda med seende. Även om TV används flitigare av synskadade än vad många seende torde föreställa sig begränsas synska­dades möjligheter att tillgodogöra sig olika TV-program till vad ljudet kan förmedla.

Synskadade är däremot f. n. i det närmaste utestängda från dagstidning­arna. Atl de med någon försening kan få del av visst nyhets- och kommen-

 

Prop. 1981/82:129                                                    9

tarmaterial från dagstidningar, t. ex. genom kommunala och länstaltid­ningar, är i och för sig positivt, men synskadade befinner sig trots allt i ett informationsunderläge jämfört med seende.

För att synskadade skall bli mer delaktiga i samhällslivet bör deras tillgång till den breda informafion och de mångsidiga opinionsyttringar som erbjuds av dagstidningar förbättras. Med hjälp av taltidningar kan innehål­let i dagstidningar göras tillgängligt för synskadade som f. n. står utanför tidningarnas omedelbara läsekrets. Taltidningar kan också - i likhet med talböcker — vara till glädje för andra handikappade än synskadade såsom t. ex. rörelsehindrade, afasisjuka, ordblinda och utvecklingsstörda. Dock är synskadade den ojämförligt största målgruppen för taltidningar. Antalet synskadade som är registrerade i Synskadades riksförbunds socialmedi­cinska register uppgår fill drygt 30000 personer. Förbundet bedömer dock det totala antalet synskadade i landet till omkring 80000 personer.

4   Statens roll

Dagstidningarnas betydelse för den demokratiska processen grundar sig ytterst på medborgarnas behov av information, orientering och opinions­bildning. Det ligger därför i tidningarnas naturliga intresse att inom sitt spridningsområde nå ut till så många människor som möjligt. Tidningarna kan med talutgåvor nå ut fill nya läsare och - i den mån dessa inte ingår i de hushåll som redan tidigare har prenumererat på resp. tidnings tryckta utgåva - även nya hushåll. Utgivning av taltidningar är därför en naturlig del av ett tidningsföretags verksamhet. Enligt den enkät som utredningen har gjort har också en stor majoritet av tidningarna i princip ställt sig positiv till en utgivning av tidningen som taltidning.

För egen del finner jag del vara en självklar utgångspunkt att en verk­samhet med talutgåvor av dagstidningar - i vart fall vad gäller den redak­tionella framställningen — bör bedrivas under resp. tidningsföretags juri­diska och organisatoriska ensamansvar. Härför talar den faktiska regle­ringen i fråga om utgivaransvar, redakfionell och teknisk ledning och samordning samt praktiska skäl. För de rent tekniska och administrativa momenten i fråga om ljudinspelning, mångfaldigande resp. överföring samt distribution kan emellertid andra lösningar vara mer ändamålsenliga. An­svarsfördelningen i det avseendet bör kunna anpassas till de former för samverkan som kan bli aktuella i det enskilda fallet. Det finns således inte något behov av en enhetlig organisatorisk uppläggning.

Utredningen om dagstidningar för synskadade hade enligt sina direktiv i uppdrag atl i första hand undersöka dagstidningarnas egna möjligheter atl finansiera lalversioner av tidningarna. I det sammanhanget erinrades om handikapputredningens förslag (SOU 1976:20) atl kostnaderna för kassett­upplagor av dagstidningar skall betraktas som en normal kostnad för ti    Riksdagen 1981/82. 1 samt. Nr 129

 

Prop. 1981/82:129                                                   10

fidningarna och läckas på samma sätt som tidningarnas övriga kostnader. Enligt de tilläggsdirektiv, som regeringen senare med stöd i riksdagens uttalande (SoU 1980/81:17, rskr 1980/81:242) har utfärdat, skulle utred­ningen dels undersöka även andra finansieringsmöjligheter än den tidigare angivna, dels på gmndval av de gjorda undersökningarna lägga fram ett eget finansieringsförslag.

Enligt utredningen kan man på gmnd av dagspressens ekonomiska situa­tion knappast förvänta sig någon etablering av taltidningar enbart baserad på tidningarnas egna initiativ och helt finansierad av tidningarna själva.

Samtliga tidningsföretag som har svarat på utredningens enkät bedömer det som praktiskt taget omöjligt att själva bekosta taltidningar. Ingen tidning anser sig f n. ha råd med en lallidning eller kunna öka intäkterna för att täcka kostnader för nya åtaganden. Mot denna bakgmnd finner utredningen det befogal att staten vidtar åtgärder som gör att det ekono­miska läget i branschen inle utgör ett avgörande hinder för etablering av taltidningar. Tidningar som uttrycker ett uttalat intresse för en sådan verksamhet bör enligt utredningen ha möjligheter att få vissa stadiga bidrag.

I fråga om finansiering anför utredningen att regeringens uttalade avsikt att inom en reformram för handikappade föreslå 10 milj. kr. för stöd till taltidningar innebär att ekonomiska fömtsätlningar för en verksamhet med talutgåvor av dagstidningar föreligger, utan att någon omfördelning inom statsbudgeten behöver föreslås av utredningen. Det i andra sammanhang obligatoriska finansieringskravel för nya åtaganden över statsbudgeten gäller därmed inle för utredningen.

Jag ansluter mig fill utredningens principiella bedömning. Staten bör enligt min mening lämna ett ekonomiskt stöd så att en utbyggd verksamhet med talutgåvor av dagstidningar kan komma till stånd. För detta talar i första hand det angelägna behovet att synskadade i ökad utsträckning får lillgång till dagspressen, samfidigt som många tidningars ekonomiska möj­ligheter till nya åtaganden under en överskådlig framtid sannolikt är be­gränsade.

Mitt principiella ställningstagande för stadiga ekonomiska insatser befri­ar emellertid inte tidningsföretagen från att för sin del allvarligt pröva möjligheterna att med egna medel åtminstone delvis bekosta sådan verk­samhet. Tidningarnas ekonomiska fömlsättningar skiftar mycket kraftigt från företag till företag. Långt ifrån alla tidningar torde sakna den ekono­miska bärkraft som krävs för egenfinansiering av den i förhållande fill tidningens omsättning begränsade verksamheten med taltidningar. En del av tidningens kostnader för lalutgåvan bör också kunna täckas med prenu­merationsintäkter från taltidningsabonnenterna.

Även om utgivningen av talfidningar i första hand syftar till att göra innehållet i dagstidningar tillgängligt för synskadade, torde verksamheten som sådan vara av intresse för tidningarna. I och med alt tidningen når ut

 

Prop. 1981/82:129                                                   11

till synskadade vidgas tidningens spridning till nya grupper och troligen nya miljöer som i sin lur kan tillföra tidningen nya läsare. Verksamheten med talutgåvor innebär också för tidningen en ny erfarenhet som kan vara värdefull på längre sikt. En viss egenfinansiering av kostnaderna för en talfidning är enligt min mening redan av dessa skäl principiellt befogad.

5   Utformning av ett statligt stöd

5.1      Stödets dimensionering

Statens möjligheter till nya ekonomiska åtaganden är i den nuvarande statsfinansiella situationen synnerligen begränsade och måste i princip åstadkommas genom omprioriteringar. Det fordras därför i detta fall ge­mensamma ansträngningar från såväl det allmännas som fidningsbran-schens sida för alt en bred verksamhet med taltidningar skall kunna kom­ma till stånd.

En reahstisk utgångspunkt för dimensioneringen av de statliga ekono­miska insatserna bör vara alt ett stadigt stöd inriktas på företrädesvis större tidningar som kan täcka förhållandevis stora spridningsområden. I en situation med knappa resurser bör målsättningen att så många synska­dade som möjligt skall få tillgång till någon dagstidning prioriteras framför önskemålet att den enskilde synskadade skall kunna välja mellan olika lokala tidningar. Jag anser vidare alt det statliga stödet i första hand bör avse kostnader för den tekniska framställningen och distributionen av taltidningar. Med hänsyn till att det redaktionella arbetet med talutgåvan sker i nära samband med den tryckta tidningens redigeringsprocess ligger det nära till hands att pröva tidningens möjlighet till egenfinansiering av de kostnader som inle täcks av prenumerationsavgifter i första hand för denna del av verksamheten. Det kan dock bli nödvändigt med visst statsbidrag även till sådana kostnader.

För stöd till en utbyggnad av verksamheten med taltidningar föreslår jag att för budgetåret 1982/83 ett belopp av 10 milj. kr. anvisas.

Medlen bör kunna användas för bidrag till tidningsföretag för utgivning och distribution av talutgåva av dagstidning enligt de riktlinjer som jag i det följande närmare kommer alt redogöra för och som får ses mot bakgrund av att det statliga ekonomiska åtagandet inte kan fömtses komma att öka kommande budgetår. Inom medelsramen har jag också beräknat vissa kostnader för administration av stödet.

5.2      Urval av tidningar

Fördelningen av statsbidraget bör styras av en grundläggande princip som innebär bästa möjliga hushållning med de begränsade resurser som står till förfogande. Det är därvid enligt min mening ofrånkomligt alt svåra

 

Prop. 1981/82:129                                                   12

avvägningar måste göras mellan angelägna, men inom begränsade medels­ramar konkurrerande önskemål vad gäller urval av taltidningar som kan få stöd. Stöd bör i första hand beviljas sådana taltidningar i skilda delar av landet som kan förväntas nå spridning lill så många synskadade som möjligt över ett så stort spridningsområde som möjligt. Strävan bör vara att så långt möjligt ge synskadade i landet likartade möjligheter atl prenu­merera på taltidningar.

Det statliga bidraget bör därför i regel vara förbehållet sådana tidningar i olika delar av landet som har en förhållandevis stor spridning och vars redaktionella bevakning täcker ett stort geografiskt område. Stödet bör således i första hand inriktas på stora regionala tidningar. Ansökningar från andra tidningskategorier bör emellertid kunna prövas utifrån förutsätt­ningarna i övrigt för en försörjning med taltidningar i resp. område och stödbehovet för det enskilda projektet.

Med hänsyn till det begränsade medelsutrymmet och del övergripande syftet med stödverksamheten att möjliggöra en bred spridning över landet av taltidningar kan statsbidrag normalt inte beviljas för utgivning av mer än en taltidning inom ett utgivningsomräde. Hur sådana utgivningsområden skall avgränsas bör emellertid avgöras från fall till fall beroende på lid-ningsstmkturen inom resp. region.

S.3 Taltidningars innehåll

Utredningen har redogjort för de redaktionella principer för utformning­en av talutgåvor av dagstidningar som har utvecklats och blivit allmänt vedertagna under försöksverksamheten. Den främsta principen har varit atl göra dessa taltidningar så nära överensstämmande med den tryckta dagsfidningen som möjligt. Taltidningarna har därför följt förlagornas dis­position med förstasida, ledarsida, utrikesnytt, inrikesnylt, kulturdebatt, familjesida, sport, annonser, osv. Talutgåvorna har också återspeglat tid­ningarnas politiska och ideologiska tendens.

Den praktiska nödvändigheten av att begränsa en tallidnings speltid till mellan 60 och 90 minuter vid kassettdistribution eller 45 minuter vid radiodistribution - om standardbandspelare används - innebär att vanli­gen endast högst 5% av innehållet i en tryckt dagstidning kan återges i lalfidningen. Delta medför krav på nedkortningar, sammandrag och syn­teser av tidningens text vilket dock enligt utredningen inte har inneburit några större problem för tillämpningen av principen om trogen återspeg­ling.

För egen del anser jag att principen om innehållslig överensstämmelse med förlagan bör gälla även för en utbyggd verksamhet med taltidningar. I

 

Prop. 1981/82:129                                                   13

rättsligt avseende är innehållet i en lallidning särskilt reglerat endast för radiosända talfidningar. Enligt lagen (1981:508) om radiotaltidningar (4§) skall radiotaltidning heh eller delvis återge texten i förlagan. Utöver mate­rial som förekommer i förlagan får radiotaltidningen endast innehålla upp­gifter om hur materialet i sändningen har disponerats.

I den proposition om ansvarighet för taltidningar som regeringen på föredragning av chefen för justitiedepartementet tidigare denna dag har beslutat att förelägga riksdagen föreslås en ny lag om ansvarighet som blir tillämplig även på kassettutgåva av periodisk skrift, dock endast i den utsträckning som denna innehåller sådant material som förekommer i förlagan samt uppgifter om hur detta material har disponerats. Fördelen att kunna åtnjuta den ansvarsreglering som gäller för tryckta skrifter kommer enligt min mening att utgöra en stark drivkraft för att utforma talutgåvor av dagstidningar enligt förutsättningarna i nämnda lagförslag. Härför talar också utredningens bedömning atl hittillsvarande brist på särskild ansvars-reglering skulle utgöra ett allvarligt hinder mot en mer etablerad verksam­het med talutgåvor av dagstidningar.

Utredningen uppmärksammar det förhållandet att lagen om radiotaltid­ningar (4 §) inte tillåter återgivning av annonsmaterial. Regeringen föreslog i proposition 1980/81; 166 med förslag fill lag om radiotaltidningar, m.m. i avvaktan på ett samlat utredningsmaterial att radiotaltidning inte får inne­hålla annonsmaterial. Riksdagen godkände förslaget (KU 1980/81:24, rskr 1980/81:363). Enligt utredningen utgör detta ett hinder mot att i lalfid­ningen fullvärdigt återspegla innehållet i den tryckta tidningen. De under­sökningar som har gjorts visar också på ett stort intresse för annonsmate­rial bland synskadade. Enligt utredningen torde detta i första hand gälla special- och säsongerbjudanden samt evenemangstips.

För egen del vill jag i detta avseende anföra följande. Annonser år en väsentlig del av dagstidningsinformationen. Eftersom taUidningens motta­gare inte kan ta del av tryckt annonsinformalion, utan är hänvisade till den talade formen, bör deras tillgång till sådan information i laltidningen inle göras beroende av distributionsformen. I likhet med utredningen anser jag alt den naturliga lösningen av frågan om annonsmaterial i radiosänd tal-tidning är att annonser medges under fömtsättning att sändningen kan begränsas till den avsedda mottagargmppen. Vidare bör högst hälften av sändningstiden vid ett sändningstillfälle få användas för annonsmaterial.

Möjligheterna att avlyssna en radiosänd taltidning begränsas redan av det skälet att sändningen äger rum på en frekvens utanför rundradiobandet nattetid mellan kl. 0.00 och kl. 5.30. För huvuddelen av lyssnarna krävs därför en särskild radiomottagare med en automatisk kopplingsfunktion. Om annonsmaterial sänds bör emellertid avlyssning för obehöriga enligt min mening ytterligare försvåras genom att en metod för s. k. ljudförvräng­ning eller kodning används. Flera sådana metoder med olika grad av säkerhet — med s. k. analog eller digital teknik och/eller användning av

 

Prop. 1981/82:129                                                                 14

kodsignal - finns atl välja mellan. I föreliggande fall bör enligt min mening redan en förhållandevis enkel form av analog teknik för ljudförvrängning, t. ex. genom omvandling av frekvensinnehållet, vara tillräcklig.

Vad jag nu har anfört kräver ändring av lagen (1981:508) om radiotaltid­ningar. Med anledning därav har inom utbildningsdepartementet utarbe­tats ett förslag lill ändring av nämnda lag. Med hänsyn till att lagrådet vid ett tidigare tillfälle (prop. 1980/81:166) har lämnat förslaget, att högst hälften av sändningstiden vid ett sändningslillfälle fick användas lill an­nonsmaterial ur förlagan, utan erinran och p.g.a. arten hos det nu före­slagna tillägget till detta förslag bör en remiss till lagrådet kunna underiå-tas.

Ett särskilt problem vid utgivningen av talfidningar ligger i oklarheten i fråga om tolkningen av de upphovsrätlsliga förutsättningar som gäller för utnyttjande av en tidnings innehåll i lalfidningen.

Länslaltidningars och kommunala taltidningars rätt atl använda material ur lokal- och rikspress är inte reglerad. Dagstidningsföretagen har heller inte begärt någon ersättning för användningen av redaktionellt material i taltidningarna.

Viss ersättning utgår däremot lill författare och översättare för utnytt­jande av deras material i taltidningar. Enligt 18 § lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk med tillämpningsbestäm­melser får bl. a. vissa bibliotek under vissa villkor framställa exemplar av sådant verk genom ljudupptagning. Ljudupptagningar framställda enligt denna lagbestämmelse får bl. a. endast användas för udåning till blinda och andra svårt vanföra. För ersättning i fråga om sådana talböcker och taltid­ningar utgår f. n. ett belopp av 1,6 milj. kr. från stalsbudgetanslaget (1981/ 82; IX B 8) Ersättning ål författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. till Sveriges författarförbund som fördelar ersättningen till upphovsmännen. Under det senast redovisade budgetåret 1979/80 avsåg ca 25000 kr. taltidningar.

Under beredningsarbetet har Svenska journalistförbundet framhållit att 1981 års kollektivavtal inte ger arbetsgivaren rätt all disponera upphovs­rättsligt skyddat material för taltidningar. Förbundet hävdar att upphovs­mannen, dvs. författaren till lidningsmalerial, inte har gett sitt medgivande för denna form av vidareanvändning. Förbundet har förklarat sig berett att upplåta dessa rättigheter mot en symbolisk ersättning. Motparten i denna tvist. Tidningarnas arbetsgivareförening, som inte har deltagit i beredning­en av propositionen, bestrider emellertid att sådan rätt för upphovsmannen föreligger. Tidningsföretagels material anses i enlighet med vad som gäller för övriga upplagor och edifioner av dagstidningar kunna disponeras av tidningsföretaget för utgivning av talutgåvor utan särskilt medgivande av upphovsman.

Vad gäller frågan om rätt fill ersättning för utnyttjande av tidningsmater­ial i taltidningar har Svenska tidningsutgivareföreningen under berednings­arbetet som sin uppfattning anfört att en talutgåva av en dagstidning i

 

Prop. 1981/82:129                                                   15

enlighet med vad som föreskrivs i lagen om radiotaltidningar skall vara en uppläst version av den tryckta tidningen. För alt gälla som taltidning får innehållet i en lalutgåva inte avvika från innehållet i den tryckta förlagan. Detta bör enligt Tidningsutgivareföreningen gälla oavsett distributionsfor­men. Det får följakdigen fömtsättas att den rätt till publicering av textma­terial, som ligger fill grund för utgivning av den tryckta tidningen, även omfattar sådana edifioner/upplagor som utgörs av taltidningar. Eventuella krav på särskild upphovsrättslig ersättning för utnyttjande av det ordinarie dagstidningsmaterialet i taltidningar måste därför enligt Tidningsutgivare­föreningen avvisas.

Inte enbart principiella utan även praktiska skäl talar enligt Tidningsutgi­vareföreningen för att upphovsrättslig ersättning inte skall utgå. Så länge taltidningar i upphovsrättsligt hänseende kan jämställas med andra editio­ner av en tidning kan artiklar skrivna av utländska upphovsmän och artiklar distribuerade via olika nyhetsbyråer användas i taltidningarna. Motsatsen skulle bli fallet om särskild ersättning måste betalas för nytt­jande av tidningens textmaterial i taltidning. Att ingå särskilda avtal om sådan ersättning med utländska upphovsmän är enligt Tidningsutgiva-reföreningens uppfattning inte möjligt i praktiken, varför textmaterial från dessa upphovsmän inte skulle kunna användas om taltidningar inte i upp­hovsrättsligt hänseende jämställs med andra editioner av en fidning.

För egen del finner jag det ytterst angeläget att frågan om utnyttjande av lidningsmalerial i taltidningar kan bringas till en snar lösning. Förhandling­ar om upphovsrättsliga frågor avseende olika medier pågår f. n. mellan företrädare för upphovsmännen och massmedieföretag, delvis under med­verkan av en statlig medlare. Utgångspunkten bör självfallet vara att förhandlingslösningar uppnås på de olika områdena. En sådan överens­kommelse bör enligt min mening också eftersträvas i fråga om taltidningar. Jag anser att del angelägna syftet med verksamheten att ge en förhållande­vis liten, från informationssynpunkt eftersatt grupp handikappade tillgång till samma material, som samtidigt publiceras i den tryckta tidningen och därmed är tillgängligt för allmänheten, bör väga tungt jämfört med de i detta fall obetydliga ekonomiska intressen som kan vara föremål för för­handlingar. Jag utgår således från att frågan om upphovsrättslig ersättning för taltidningar kan lösas mellan parterna i sådan tid alt en planerad utbyggnad av verksamheten inle fördröjs. Jag finner därför f. n. ingen anledning att förorda en reglering genom lagstiftning.

5.4 Val av distributionsform

I försöksverksamheten har två distributionsformer prövats; utdelning av inspelade kassetter och direktöverföring via s.k. abonnemangsradio. De inspelade kassetterna har distribuerats dels med fidningsbud fillsammans med den tryckta tidningen, dels som postförsändelse. Vid både kassettdis-

 

Prop. 1981/82:129                                                   16

tribulion och radioöverföring använder sig abonnenterna av bandspelare, i det senare fallet kombinerad med en särskild radiomottagare och tillsals för automatisk påslagning och avstängning eftersom sändningarna äger mm nattefid och på frekvenser utanför rundradiobandet.

Fömtsättningarna för radiodislribution har väsentligen förbättrats ge­nom den tidigare nämnda år 1981 genomförda ändringen (1981:507) i radiolagen (1966:755) som gör det möjligt att under vissa angivna villkor sända taltidningar över de FM-sändarnät som används för ljudradiosänd­ningarna från Sveriges Radio.

Ytterligare en möjlig distributionsform - utsändning över telenätet -har projekterats men ännu inte prövats.

Utredningen har utvärderat kassettdistribution och överföring via abon­nemangsradio saml gjort bedömningar av de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för framför allt kassettdistribution och radioöverföring via FM-näten.

Enligt utredningen är kassettdistribution fördelaktig för taltidningar med små upplagor, låg ulgivningsfrekvens och/eller begränsat spridningsområ­de. För större upplagor eller stora spridningsområden blir systemet svår­hanterligt, utrymmeskrävande och dyrt. Vad gäller utformningen av taltid­ningen tillåter kassetldistributionen en spellid av i regel upp till 90 minuter samt spridning av annonsmaterial. Som mottagarutmstning är en vanlig kassettbandspelare tillräcklig.

Vid radioöverföring över FM-näten blir enligt utredningen tidningarnas kostnader för personal och apparatur låga. Överföringen kräver emellertid förarbeten av televerket vilket medför initialkostnader. Investeringar i sändningsutrustning kan dock till stor del samutnyttjas för flera taltid­ningar. En radioöverförd lallidning kan normall endast omfatta 45 minu­ters spelfid och får f. n. inte innehålla annonser. Från Tidningsutgivareför­eningen har dessutom ställts krav på någon form av kodning eller ljudför­vrängning av sändningarna. Till förutsättningarna för metoden hör vidare att abonnenten utöver kassettbandspelare behöver antenn, radiomottagare samt tillsatser för automatisk påslagning och avstängning liksom - vid kodning av sändningarna - för återställande av det inspelade ljudet.

Radioöverföring via FM-näten av taltidningar har ännu inte prövats. Utredningen gör emellertid den bedömningen att metoden är både enklare och billigare än kassettdistribution för taltidningar med stora upplagor och/ eller stora spridningsområden. Distributionskostnaden är nämligen i stort sett okänslig för storleken av spridningsområdet eller antalet prenume­ranter.

För egen del finner jag alt valet av distributionsform för en taltidning har en avgörande betydelse för en rationell uppbyggnad av verksamheten i landet. Frågan bör därför tillmätas stor vikt även vid bedömningen av ansökningar om statligt stöd för utgivning av taltidningar. Storleken av investeringskostnaderna för radioöverföring och möjligheten alt på sikt

 

Prop. 1981/82:129                                                   17

bygga ut sändningsanläggningarna för distribution av ytteriigare taltid­ningar fill en förhållandevis låg marginalkostnad talar för att dislribufions-formen för en enskild taltidning bör prövas utifrån ett vidare perspektiv än det aktuella projektets. Det är enligt min mening således motiverat att -för att statligt stöd till utgivning av en taltidning skall kunna utgå - valet av distributionsform för den enskilda lalfidningen underställs det bidragsprö­vande organet.

Varken radioöverföring av taltidningar via FM-näten eller överföring via telenätet har hitfills förekommit. Det krävs därför ett ytterligare utveck­lings- och planeringsarbete som det torde ligga utanför det enskilda tid­ningsföretagets möjlighet att ansvara för. Här bör del enligt min mening fillkomma det statliga bidragsorganet att bedriva ett aktivt utveckhngsar-bete. Jag återkommer i det följande med en precisering av arbetsuppgifter­na i det avseendet. Rent allmänt vill jag framhålla att en prövning av laltidningsprojekt i fråga om distributionsform - bl. a. på gmnd av bristen på erfarenhet - till en början kan behöva ske med stor flexibilitet. Efter hand, när större erfarenhet har vunnits, bör kriterierna för stödet i det avseendet kunna preciseras. Jag utgår vidare från atl planeringen av det enskilda projektet kan bedrivas i nära samarbete mellan respektive tid­ningsföretag och det statliga organet.

Ett särskilt problem vid radioöverföring ligger i behovet av speciell utmstning för abonnenten för att kunna ta emot sändningen. Enligt vad jag har inhämtat har inom ramen för Stockholms läns landstings försöksverk­samhet med talfidningar utvecklats en prototyp av en mottagarapparatur som inom kort skall kunna serietillverkas.

5.5 Förutsättningar för samverkan

Det förekommer f.n. en förhållandevis omfattande verksamhet med länstaltidningar och kommunala taltidningar. Dessa innehåller utöver för­eningsmeddelanden, information för synskadade m.m. stora inslag av klipp ur lokal- och rikspressen. Det är enligt utredningens bedömning möjligt atl dessa taltidningar får en ändrad inriktning och ställning i och med en etablering av talutgåvor av dagstidningar.

Länstaltidningar och kommunala taltidningar förfogar på sina håll över betydande resurser antingen var för sig, inom ramen för länsbibliotek resp. AV-centraler, eller - såsom fallet är i Stockholm, Kristianstad och Karl­stad - samordnat för teknisk framställning och distribution av ett stort antal talfidningar i resp. region.

Utredningen finner det synnerligen angeläget att de samlade resurserna tillvaratas och att ett nära samarbete kommer till stånd dels tidningsföretag emellan, dels mellan fidningsföretag å ena sidan och AV-centraler, länsbib­liotek m.fl. producenter av kommunala taltidningar å andra sidan. I syfte att begränsa kostnaderna och uppnå en rafionell drift av taltidningar bör

 

Prop. 1981/82:129                                                   18

enligt utredningen vidare eftersträvas upprättandet av regionala taltid-ningscentraler som kan betjäna såväl dagstidningarnas lalutgåvor som de existerande övriga taltidningarna.

För egen del anser jag det angeläget att alla möjligheter fill i första hand teknisk och administrativ samverkan prövas. För detta talar framför allt den lekniska likformigheten av de olika formerna av taltidningar, de förhål­landevis stora investeringarna för och ett likväl lågt kapacitetsutnyttjande av den tekniska utrustningen saml det faktum att det i princip rör sig om samma avnämargmpp. De lokala fömtsättningarna för att etablera dags­pressens taltidningar i samverkan med redan befmdig taltidningsverksam­het som villkor för statligt stöd bör därför enligt min mening noga prövas i varje särskilt fall så att de samlade resurserna tillvaratas på bästa möjliga sätt. Jag finner det naturligt att samverkan, då det är möjligt, är ett villkor för statligt bidrag. En försvårande omständighet för etableringen av tek­nisk samverkan mellan olika geografiskt skilda enheter torde emellertid ligga i att talutgåvor av dagstidningar förutsätts produceras och distribue­ras nattetid och med snäva tidsmarginaler. En i och för sig önskvärd samverkan kan därför enligt min mening inte utan vidare ställas som ett generellt villkor för statsbidrag för utgivning av taltidningar. Det är mot denna bakgrund angelägel alt de praktiska förutsättningarna för lokal och regional samverkan mellan olika taltidningsproducenter ytterligare stude­ras. Jag finner även detta vara en naturlig uppgift för det statliga organ som kommer att handlägga frågor om stödet till taltidningar.

5.6 Stödformer

Det statliga stöd till taltidningar som jag har förordat i det föregående bör enligt min mening i huvudsak användas som direkt stöd till utgivning av lalutgåvor av dagstidningar. Stödet bör utgå till tidningsföretag efter ansö­kan. Som jag har anfört tidigare bör stödet i första hand avse kostnader för teknisk produktion och distribution av taltidningar.

Bidrag till kostnader för den redaktionella framställningen av taltid­ningar bör enligt min mening kunna beviljas om del kan antas att fidning-företaget inte utan svårigheter helt eller delvis kan finansiera sådan kost­nad som överstiger prenumerationsinläkterna. Det bör därvid även vara möjligt att bevilja stöd till redaktionella kostnader enligt en modell där bidragsbeloppen successivt minskas.

Under försöksverksamheten har talutgåvorna i princip åsalts samma prenumerafionspris som gäller för resp. tryckta tidning. Genom att tallid-ningsprenumeranterna utan extra kostnad också har försetts med den tryckta tidningen har själva taltidningsutgivningen i praktiken inte medfört några intäkter för tidningsföretagen.

Synskadades riksförbund hävdar atl en synskadad av principiella skäl bör betala lika mycket i prenumerationsavgift för en taltidning som andra

 

Prop. 1981/82:129                                                   19

för den tryckta tidningen. Förbundet finner det emellertid rimligt att hus­håll med en laltidningsprenumeration erhåller också den tryckta tidningen utan annan kostnad än eventuellt en symbolisk beställningsavgift.

För egen del finner jag del naturligt atl talutgåvan av en dagstidning fillhandahålls till ett prenumerationspris som motsvarar priset för den tryckta tidningen. Principen om lika pris innebär en betydande subventio­nering av priset för taltidningen. Detta är motiverat utifrån den handikapp­politiska strävan att handikappade skall få del i samhällslivet på samma villkor som andra.

Frågan om prenumerationspriset för taltidningen bör enligt min mening hållas isär från prenumerationsvillkoren för den tryckta tidningen. Detta är nödvändigt redan av det skälet att det i annat fall kan uppkomma oklarhe­ter vid den bedömning av en dagstidnings abonnerade upplaga som bl. a. fordras för beviljande av det statliga presstödet.

Ett självständigt prenumerafionspris för lalfidningen krävs emellerfid enligt min mening framför allt för att tidningsföretag skall kunna fastställa om taltidningen tillräckligt efterfrågas och om således ett verkligt behov av talulgivning av resp. dagstidning föreligger. Vid enbart en symbolisk be­ställningsavgift eller en förhållandevis låg kostnad för den enskilde kan det inte uteslutas alt ett betydligt större antal lalutgåvor skulle rekvireras än vad som är motiverat av handikappels art eller det faktiska utnyttjandet av lalutgåvan. Med hänsyn till den stora subventioneringen av talutgåvor är det enligt min mening ofrånkomligt att en marknadsmässig efterfrågebe-dömning ligger till grund för verksamheten.

Jag finner del således befogat atl en särskild prenumerafionsavgift för taltidningen motsvarande priset för den tryckta tidningen ställs som villkor för erhållande av statsbidrag.

Under en övergångstid bör det ankomma på det bidragsprövande orga­net — inom ramen för de bestämmelser som regeringen kommer att utfärda — atl besluta om de närmare villkoren för statsbidraget i det enskilda fallel. Efter några års erfarenhet med stödet bör mer preciserade regler för bidragsgivningen kunna fastställas av regeringen.

Utöver till bidrag för enskilda laltidningsprojekt bör stödmedel också kunna användas för mer långsiktiga investeringar i syfte att underlätta etableringen av radiotaltidningar. Det statliga organet bör i samverkan med televerket undersöka fömtsättningarna för ett sådant långsiktigt arbete och inkomma till regeringen med förslag till åtgärder i det avseendet. Det bör ankomma på regeringen alt vid behov besluta om bemyndigande till be­ställning av större sådana investeringar inom ramen för de medel som anvisas för stödet.

De tekniska fömtsättningarna för framför allt distribution av taltidningar är f. n. inte fullständigt kända. Det vore enligt utredningen värdefullt med ytterligare utvecklings- och testverksamhet. Ett exempel på ett sådant projekt är förslaget fill överföring av taltidningar via telenätet.

 

Prop. 1981/82:129                                                   20

För egen del finner jag del motiverat med en viss fortsatt försöksverk­samhet, i första hand i fråga om ännu inte prövade distributionsformer. Det bör därför enligt min mening vara möjligt atl - i mån av ekonomiskt utrymme utöver det ordinarie driftbidraget - bevilja särskilda tidsbegrän­sade bidrag även fill exempelvis mindre, lokala projekt som syftar till alt finna nya former för en rationell drift av taltidningsverksamheten. Det bör därvid ankomma på del statliga organet att noga följa och utvärdera för­söksverksamheter av detta slag.

6   Handläggning av stödet

Utredningen har övervägt olika alternativ för administrationen av det föreslagna stödet. Frånvaron av ett detaljerat regelsystem för stödverk­samheten och behovet av atl bedriva ett fortsatt utvecklingsarbete i fråga om dislributionsteknik och samverkansformer talar enligt utredningen mot att en sådan funktion redan nu fast inordnas i en befintlig statlig institution. Att inrätta ett nytt permanent organ för uppgiften avvisas av samma skäl som föga ändamålsenligt.

Med hänsyn till att verksamheten under inledningsfasen löpande bör utvärderas och förslag utarbetas till ett fastare regelsystem, föreslår utred­ningen att handläggningen av stödet övergångsvis anförtros en särskild kommitté. I kommitténs uppgifter bör bl. a. ingå att senare lämna förslag till en mer permanent organisationsform för verksamheten.

För egen del ansluter jag mig till utredningens överväganden. Uppgiften att pröva frågor om statligt stöd fill taltidningar bör således under en övergångstid anförtros åt en särskild kommitté.

I kommitténs uppgifter bör vidare enligt vad jag har anfört tidigare ingå atl bedriva del ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete som erfordras för att en verksamhet med taltidningar skall etableras, bl. a. genom att väcka intresse hos tidningsföretagen att själva ta initiativ till en sådan verksamhet.

Det får ankomma på regeringen att ange de närmare föreskrifter som t. v. bör gälla för stödet. Det bör sedan ankomma på kommittén att efter en fids erfarenhet lämna förslag fill en mer detaljerad författningsmässig regle­ring av stödet liksom förslag till hur administrationen bör utformas. Det är angeläget att stödet ges en enkel och effektiv utformning. Jag räknar med att handläggningen av stödet efter en övergångstid kan inordnas i en befintlig institution.

För information vill jag nämna alt enligt min mening i kommittén bör ingå bl. a. företrädare för de huvudsakliga intressenterna för verksamhe­ten, i första hand Synskadades riksförbund, Svenska tidningsutgivareför­eningen och Svenska journalistförbundet. Kommittén bör bestå av högst

 

Prop. 1981/82:129                                                   21

nio ledamöter saml ha kansliresurser till sitt förfogande. Vid behov bör kommittén kunna knyta sakkunniga och experter till sitt arbete.

Frågoma om dimensionering och finansiering av den föreslagna kommit­tén kommer jag att behandla i det följande under Anslagsberäkningar för budgetåret 1982/83.

7   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   anta ett inom utbildningsdepartementet utarbetat förslag till lag om
ändring i lagen (1981; 508) om radiotaltidningar,

2. godkänna de av mig förordade rikfiinjerna för stöd lill talfidningar.
I fråga om anslagsberäkningar återkommer jag i det följande.

8   Anslagsberäkningar för budgetåret 1982/83

Stöd till taltidningar

1982/83 Nytt anslag (förslag) 10000000

Jag förordar att ett nytt reservationsanslag, benämnt Stöd fill taltid­ningar, förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår.

Som jag har anfört i det föregående bör från anslaget utgå stöd för spridning av innehållet i dagstidningar fill synskadade genom taltidningar. Stödet bör kunna utgå till fidningsföretag i landet i form av bidrag för i första hand teknisk framställning och distribution av talfidning, vid särskilt behov även för andra utgivningskostnader. Från anslaget bör vidare kunna bestridas kostnader för televerkets investeringar för och drift av radioöver­föring av taltidning.

Viss försöksverksamhet med dagstidningar för synskadade har hittills bestridits av medel ur allmänna arvsfonden under socialdepartementets huvudtitel. Del är enligt min mening naturligt atl frågor om stöd till ifråga­varande tidningsföretag fortsättningsvis prövas av den föreslagna kommit­tén enligt de rikfiinjer som kommer att gälla för det nya stödet till taUid-ningar. Kostnaderna härför bör fortsättningsvis belasta förevarande an­slag.

Stödet till taltidningar bör handhas av en särskild kommitté med högst nio ledamöter. Kostnaderna för kommittén bör enligt min mening bestridas av medel från förevarande anslag.

Kommittén bör utöver den administrativa handläggningen av stödet även bedriva det utrednings- och utvecklingsarbete som jag i del föregåen­de har angett riktlinjer för. För sitt fortlöpande arbete bör kommittén förfoga över kansliresurser. För budgetåret 1982/83 har jag beräknat per-

 

Prop. 1981/82:129                                                   22

sonalbehovet till tre personår. Kansliets resurser bör efter en inledande planerings- och utredningsfas kunna minskas något.

Med hänvisning fill vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till taltidningar för budgetåret 1982/83 anvisa ett reser­vafionsanslag av lOOOOOOOkr.

9   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposifion föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

 

Prop. 1981/82:129                                                   23

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet (Ds U 1982:2) Dagstid­ningar för synskadade

Utgångspunkter

Dagsfidningarnas information och opinionsbildning bör vara tillgänglig för läshandikappade. I princip bör ansvaret för åtgärder i detta syfte -utgivning av talupplagor av dagstidningar - ligga på tidningsutgivarna själva.

Som en följd av dagspressens ekonomiska situation kan man dock inte förvänta sig att tidningarna helt pä egen hand skall kunna finansiera sina lalupplagor. Staten bör därför stödja tidningsförelag som är villiga all påbörja en utgivning av talupplagor.

Dessa insatser bör ses inom ramen för samhällets mediepolitiska åtgär­der.

Med talupplaga avses en redigerad, talad version av en dagstidning som i görligaste mån speglar förlagan. Talupplagan bör ha samma ansvari­ge utgivare som fidningens originalupplaga. Samma ansvar som enligt tryckfrihetsförordningen gäller för anskaffare, meddelare och medver­kande i en dagstidning bör även gälla för talupplagan.

Med t a 11 i d n i n g avses de av kommuner och landsting för läshandikap­pade framställda informationskassetter vars innehåll vanligen utgörs av material ur lokal- och ibland rikspress, egna inslag samt särskild handi-kappinformalion.

Synskadade och andra handikappade som önskar utnyttja talupplagan bör vara den primära målgruppen.

Utgivning

Det stadiga stödet till utgivning av lalupplagor bör anpassas efter verk­samhetens olika delar. Verksamheten kan delas upp i redaktionella och tekniska moment, dvs. å ena sidan sammanställning av redigerad text och annonsdel och å andra sidan inläsning, mångfaldigande och distribution.

Det statliga stödet bör stimulera tidningarna atl ge ut talupplagor och uppmuntra till samverkan i den tekniska delen.

Redakfionell del

Det redaktionella arbetet skall utföras självständigt av den enskilda fidningens medarbetare. Det bör ske i nära anslutning till den ordinarie verksamheten. Talupplagan skall så troget som möjligt återspegla original­upplagan både beträffande sakinnehåll och åsiktsorientering.

Tidningens egen insats bör avse själva sammanställningsarbetel, jämte utbärning i händelse av kassettdistribution. Tidningsföretag som ger ut talupplagor bör ta ett visst eget ekonomiskt ansvar för den redaktionella

 

Prop. 1981/82:129                                                   24

delen. För alt undvika att verksamheten blir helt beroende av tidningens ekonomiska omständigheter bör dock bidragsmöjligheter finnas.

Annonser får enligt gällande lag inte förekomma om talupplagan radio-distribueras. Lagen om rundradiosändning av talfidningar föreslås ändras så att sändning av annonser medges under fömtsättning atl distributionen kan begränsas till en definierad mottagargmpp.

Teknisk del

För utgivning av talupplagor innebär teknisk samverkan ekonomiska, praktiska och distributionstekniska fördelar, t. ex. genpm etablering av gemensam inläsningsstudio och gemensam kopiering. Kostnaderna kan också begränsas genom upphandling av tillgänglig överkapacitet hos AV-centraler och länstalfidningar och kommunala taltidningar.

I uppbyggnaden av en utgivning av talupplagor bör strävan vara atl upprätta regionala taltidningscentraler som kan betjäna olika intressenter under ohka lokala förhållanden. Om centraler inle kan etableras bör tek­nisk samverkan i verksamhetens olika led eftersträvas. En viktig faktor är härvid att betydande tekniska resurser finns fillgängliga hos AV-centraler och taltidningar.

Statligt stöd för utgivning av talupplagor bör ha som huvudvillkor alt förutsättningarna för teknisk samverkan, helst i form av en tallidningscen­tral, prövats. Stödet bör avse både investeringar och drift och bör bygga på en bedömning som förutsätter vissa insatser från tidningarna själva och från de landsting och kommuner som nu bestrider kostnader för AV-cenlraler och taltidningar.

I fall då fömtsätlningar saknas för teknisk samverkan genom taltidnings­centraler bör bidrag till kostnader för annan samverkan kunna lämnas till vederbörande tidningsföretag. Endast undantagsvis bör bidrag för teknisk framställning och distribution kunna utgå lill enskilt företag.

Distribufion

För distribution av talupplagor finns i huvudsak två metoder, utsändning av kopierade kassetter och utsändning via radio. Vissa möjligheter att utnyttja teledistribution finns också, men hittills har inga försök gjorts.

I valet mellan kassettdistribution och radiodislribution bör i princip tidningens storlek och spridningsområde vara avgörande. För tidningar vars talupplagor beräknas gå ut i ett begränsat antal exemplar i ett lokalt spridningsområde framstår kassettdistribution som en lämplig lösning. För tidningar som har större upplagor och/eller stora spridningsområden och därför kan räkna med mer omfattande distributionsapparat är radiodistri­bution lämpligare.

 

Prop. 1981/82:129                                                             25

Tekniska hjälpmedel

Vid kassettdistribution behöver abonnenten en kassettbandspelare, vil­ket synskadade har fillgång till som fritt tekniskt hjälpmedel för handikap­pade från landstingen.

Vid radioöverföring behövs dessutom en ljudradiomottagare, en start-stoppenhet och eventuellt en enhet för kodad överföring. Kostnaden för en sådan mottagningsutmstning beräknas vid serietillverkning bli dubbelt så hög som för en bandspelare. Det fömtsätts att också den lekniska utmst­ningen för radiomotlagning av talupplagor blir tillgänghg som fritt tekniskt hjälpmedel för handikappade.

Talupplagor och taltidningar

Talupplagor av dagstidningar och länstaltidningar och kommunala taltid­ningar kan med fördel komplettera varandra. Allmänt sett är synskadades tillgång till tryckt informafion begränsad. Även med ett utbud av taluppla­gor torde intresset för taltidningarna vara betydande. Förekomsten av de båda medierna innebär också att abonnenterna kan välja mellan en dagstid­ning och en översikt av innehållet i olika tidningar tillsammans med annan information.

Rättsligt ansvar

Det är angeläget att utgivning av talupplagor av dagstidningar inte för­hindras eller försvåras av oklara ansvarsförhållanden. Utredningen har i särskild skrivelse till utbildningsdepartementet hemställt att förslag snarast föreläggs riksdagen i syfte att reglera det rättsliga ansvaret för innehållet i talupplagor av dagsfidningar.

Upphovsrätt

Framställning av talupplagor är att betrakta som en del i tidningsföreta­gens verksamhet. Det ankommer därför på de enskilda företagen att skapa de nödvändiga fömtsättningarna, vilket bl. a. innebär att de upphovsrätls­liga frågorna bör lösas genom tillämpning av gällande kollektivavtal såvitt angår de hos företaget anställda.

Finansiering

Kostnaderna för en verksamhet med talupplagor bör fördelas på berörda parter.

Tidningen bör ta ett ekonomiskt ansvar för redigering och samman­ställning av talupplagans manus. Kostnader för detta åtagande bör i viss utsträckning kunna täckas med prenumerationsavgifter.

Staten bör i första hand bidra till att läcka kostnader för verksamhe­tens tekniska del och stödet bör inriktas på samverkan. Bidrag för teknisk samverkan bör i första hand avse inrättande av talfidningscentraler, i andra hand samverkan i olika delar av verksamheten. I vissa fall bör bidrag för

 

Prop. 1981/82:129                                                   26

teknisk utmstning kunna utgå till enskilt företag. Bidrag bör också kunna utgå till enskilda förelag för kostnader i del redaktionella arbetet.

Att staten lämnar bidrag fill taltidningscentraler eller samverkansprojekt får inte föranleda kommuner och landsting att reducera sina egna åtaganden i AV-centraler och taltidningar.

Medelsramar

Utredningen har under hand erfarit att regeringen avser att föreslå riksdagen att för budgetåret 1982/83 ca 10 milj. kr. anvisas för stöd till utgivning av talupplagor av dagsfidningar för synskadade. Under fömtsätt­ning aU riksdagen bifaller förslaget föreligger därmed ekonomiska förut­sättningar för en utbyggnad av verksamheten ulan att någon omfördelning inom statsbudgeten behöver föreslås av utredningen.

Utveckling av verksamheten

Utbyggnaden av verksamheten med talupplagor kommer i en inledande fas att präglas av att olika modeller prövas. Erfarenheterna från uppbygg­nadsfasen får sedan utgöra basen för en fortsaft utveckling.

Under verksamhetens uppbyggnadsfas är det lämpligt att uppgiften att handlägga det statliga stödet för talupplagor anförtros åt en kommitté. Utöver aft fördela stödet bör kommittén ta en aktiv del i utvecklingen och söka väcka intresse för talupplagor bland dagsfidningar och andra intres­senter.

I kommittén bör finnas representanter för de gmpper och organisationer som berörs av verksamheten, främst Svenska tidningsutgivareföreningen. Svenska journalistförbundet och Synskadades riksförbund. Andra intres­senter bör också kunna knytas fill kommittén eller adjungeras fill överlägg­ningar.

Kommitténs beslut om bidragstilldelning skall bygga på vissa bestämda bedömningsgrunder såsom behovet av stöd i förhållande fill sökande tid­nings ekonomiska situation, behovet av stöd i förhållande fill tidningens totala årsomslutning, ekonomin i den redovisade samverkansmodellen samt verksamhetens angelägenhetsgrad uttryckt i antalet presumfiva abon­nenter inom ett visst spridningsområde. Bedömningarna skall också inne­fatta en strävan att åstadkomma en god geografisk spridning i utgivningen av talupplagor.

Kommittén skall visa öppenhet mot olika modeller och lokala förutsätt­ningar, och tidningarna bör ges möjlighet att utveckla den eller de metoder som man anser lämpligast i de enskilda fallen med hänsyn främst fill den löpande utvecklingen i fråga om teknik och distribution.

 

Prop. 1981/82:129                                                   27

Bilaga 2

Sammanfattning av synpunkter lämnade under bered­ningsarbetet

Synskadades riksförbund

Synskadades riksförbund (SRF) anser att 10 milj. kr. i nuläget är en godtagbar medelsram, men accepterar inle förslaget som en slutlig lösning eftersom del är omöjligt att inom föreslagna ramar åstadkomma en heltäc­kande försörjning av landets synskadade. Även om det i dag är orealistiskt att räkna med 80-100 milj. kr. ur statskassan för dagstidningar för synska­dade bör verksamheten stegvis byggas upp. Tidningarnas möjligheter till egenfinansiering kan underlättas genom atl flera företag etablerar lalutgå­vor samtidigt. Då kan prenumerationspriserna höjas för atl täcka kostna­der för taltidningar, utan att rådande konkurtensförhållanden rubbas.

SRF kan inte acceptera att valmöjligheten för den enskilde inte fillgo­doses i förslagsmodellen. SRF avvisar bestämt föreslagna urvalskriterier och hävdar att urvalet måste omfatta tidningar som är olika vad gäller politisk tendens, upplagestorlek, utgivningsfrekvens, spridningsområde osv. I diskussioner inom förbundet har stort intresse uttryckts för lokala dagstidningar, som också mest skiljer sig från etermedia.

Det föreslagna stödet bör avse såväl teknisk utrustning som redaktionel­la kostnader. Kommittén bör förhandla om stödets storlek med den enskil­da tidningen. Talversionens innehåll bör spegla den tryckta förlagan, och förslaget om ansvarsreglering löser en principiellt viktig fråga. Det är också ytterst viktigt alt eventuella upphovsrättsliga oklarheter löses före den 1 juli 1982 så att inte utgivningen av taltidningar av sådana skäl försenas. Annonsering i radiodistribuerade taltidningar måste tillåtas.

Vad gäller distributionsform är det känt att kassettutbärning fungerar väl. Radiodistributionen är oprövad och innebär vissa nackdelar: molla-garapparaturen kan vara svår att hantera och har f. ö. ännu inte färdigut­vecklats, sändningstiden begränsas till 45 minuter, apparaturen måste lad­das med kassett varje kväll, servicekostnaderna är okända och sändningar­na får inte innefatta annonser. En ensidig satsning på radiodislribution avvisas, också eftersom det ekonomiska underlaget är bristfälligt. Stödet bör inte kunna utgå för investeringar i form av växelstationer och liknande, däremot rimligen för ledningar mellan tidningar och sändarstationer.

Den tekniska utvecklingen och nya distributionsmetoder bör noggrant prövas i experimentverksamhet, som bör få statligt stöd.

SRF accepterar att en kommitté t. v. handlägger det statliga stödet lill taltidningar. I framfiden bör dock handläggningen av stödet ombesörjas av presstödsnämnden, vilket bör göras klart i proposifionen. Presstödsnämn­den bör vara representerad i kommittén.

 

Prop. 1981/82:129                                                   28

Svenska tidningsutgivareföreningen

Svenska tidningsutgivareföreningens (TU) arbetsutskott delar inte ut­redningens mening att tidningsföretagen har ansvaret för att synskadade får tillgång till talutgåvor av dagstidningar. Det är samhällets uppgift att tillgodose olika handikappgmppers krav på hkslällighet. Under de senaste åren har taltidningar framställts på det allmännas bekostnad. Arbetsutskot­tet instämmer därför principiellt i vad utredningens sakkunniga Christina Andersson anför i särskilt yttrande alt en statlig finansiering kan motiveras av samhällets allmänna ansvar för handikappade.

För utgivning av taltidningar måste tidningsföretagen ha täckning för sina självkostnader, t. ex. genom en direkt debitering av styrkta kostnader på exempelvis landstingen. Synskadade skulle i sin tur debiteras ett lämp­ligt belopp, t. ex. tidningens gängse abonnemangspris. Fördelningen av skillnaden mellan detta pris och tidningens självkostnad bör bli föremål för förhandlingar mellan stat, landsting och kommuner.

Mot bakgrand av utredningens kostnadskalkyler och med beaktande av förväntade abonnemangsintäkter kan det förordade anslaget om 10 milj. kr. enbart betraktas som stöd fill en försöksverksamhet. Utredningens förslag att statsbidragen skall användas för ett stort antal försök är orealis­tiskt.

En försöksverksamhet bör inte begränsas av delaljregler. Den bör sfimu­lera till en verksamhet som m.edger utvärdering av olika alternativ. Särskilt angeläget är att den hittills oprövade men kostnadsmässigt filltalande tek­niken med sändning över radionätet ingående prövas.

Vid bidragsgivningen bör ingen skillnad göras mellan det redaktionella och det tekniska arbetet. Bidrag är lika nödvändigt vare sig det gäller att ta fram färdigredigerade manus eller att distribuera dessa. Utredningens för­slag att vid bidragsgivning hänsyn skall tas till ett tidningsföretags ekono­miska förhållanden eller allmänna ställning på marknaden avvisas.

Samverkan på den tekniska sidan kan vara av värde för alt sänka kostnaderna för utgivningen. Den fortsatta försöksverksamheten får t. ex. utvisa om ett samarbete inom ramen för taltidningscentraler kan ge kost­nadsreduktioner.

En av fömtsättningarna för en utbyggd talulgivning av dagstidningar är alt det skapas klarhet i upphovsrättsligt avseende. Utredningen har under­skattat svårigheterna atl lösa dessa frågor. Det får fömtsättas att den rätt fill publicering av textmaterial som ligger till gmnd för utgivningen av huvudtidningen även omfattar sådana editioner/upplagor som utgörs av taltidningar. Eventuella krav på särskild upphovsrättslig ersättning för nyttjande av det ordinarie dagstidningsmaterialet i talupplagor måste där­för avvisas. För detta talar även praktiska skäl. Om taltidningar jämställs med andra edifioner av en tidning kan artiklar skrivna av utländska upp­hovsmän och artiklar distribuerade via olika nyhetsbyråer användas, där-

 

Prop. 1981/82:129                                                   29

emot inte om särskild ersättning måste betalas för nyttjande av huvudtid­ningens textmaterial i taltidningarna.

Arbetsutskottet förutsätter som ofrånkomligt alt det tryckfrihetsrättsliga skydd som gäller för tryckt skrift skall gälla för talfidningar som distribue­ras över radionätet eller i form av kassetter.

Vad gäller frågan om sändning av annonser har TU framhållit i remiss­yttrande över radiorättskommitténs betänkande Radiosända dagstidningar att rätten att sända taltidningar skulle begränsas till redaktionell text. Samtidigt framhöll TU att om synskadade starkt påyrkade att få tillgång till tidningsannonser genom sådana sändningar ville föreningen inle motsätta sig detta, men förutsatte att sändning av såväl redaktionell text som kom­mersiella annonser sker i kodad form så att innehållet blir tillgängligt enbart för synskadade.

Svenska journalistförbundet

Svenska journalistförbundet (SJF) framhåller att gällande kollektivavtal ger arbetsgivaren rätt att i tidning som han ger ut publicera text- och bildmaterial. Dessutom har han rätt att fortsätta det stadigvarande utbyte mellan fristående tidningsföretag som förekom den 31 januari 1981. För all annan användning fordras särskild uppgörelse. Enligt SJF:s uppfattning kan en taltidningsutgåva av en tidning inte rymmas under den publicerings-rätt som arbetsgivaren förvärvar enligt ovan.

Även om en taltidning i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om radiotaltidningar är en uppläst version av en tryckt tidning innebär inte detta atl publicering av material i lallidning kan jämställas med publicering av samma material i förlagan.

SJF konstaterar att medlemmarna genom kollektivavtalet inte avstått några rättigheter vad gäller någon form av taltidningar. Däremot är SJF berett att för medlemmarnas räkning kollektivt upplåta rättigheterna för taltidningar till synskadade mot en symbolisk ersättning.

Enligt SJF:s uppfattning kan praktiska skäl inte vara avgörande för hur gällande lag och avtal skall tillämpas.

 

Prop. 1981/82:129                                                            30

Innehåll

Propositionen...................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................      I

Lagförslag.......................................................... .... 2

Utdrag av protokoll vid,regeringssammanträde den 8 mars 1982  ....      3

1   Inledning  ....................................................... .... 3

2   Bakgrund   ......................................................      4

 

2.1    Nuvarande verksamhet ..................................      4

2.2    Utredningens förslag  .................................... .... 6

Föredragandens överväganden ..............................      8

3   Allmänt   .........................................................      8

4   Statens roll   ...................................................      9

5   Utformning av ett statligt stöd   ..........................    11

 

5.1    Stödels dimensionering ..................................     II

5.2    Urval av tidningar   ....................................... .. 11

5.3    Tahidningars innehåll.....................................    12

5.4    Val av distributionsform ................................. .. 15

5.5    Förutsättningar för samverkan   ......................    17

5.6    Stödformer   ...............................................    18

 

6   Handläggning av stödet   ...................................    20

7   Hemställan  ..................................................... .. 21

8   Anslagsberäkningar för budgetåret 1982/83   .........    21

9   Beslut   ........................................................... .. 22

Bilaga 1   Sammanfattning av betänkandet (Ds U 1982:2) Dagstidning­
ar för synskadade    .................................. .. 23

Bilaga 2   Sammanfattning av synpunkter lämnade under berednings­
arbetet   ................................................ .. 27

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982