Prop. 1981/82:116 Regeringens proposition

1981/82:116

om ändring i aktiefondslagen (1974:931), m. m.;

beslutad den 11 februari 1982.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

De förslag som läggs fram i propositionen är avsedda alt ge de små och medelstora företagen ökade möjligheter att anskaffa riskvilligt kapital. Förslagen ingår som ett led i olika åtgärder som under år 1982 kommer att vidtas för alt förbättra småföretagens finansiella situafion.

I propositionen föreslås att aktiefonders och aktiesparfonders medel skall få placeras i aktier och andra slags värdepapper som ges ut av icke börsnoterade företag. Högst tio procenl av resp. fonds fillgångar bör dock få placeras i sådana värdepapper. För all underlätta bUdandel av nya aktiesparfonder med anknytning fill visst eller vissa icke börsnoterade förelag föreslås att fioprocenlsgränsen skall kunna överskridas efter dispens av bankinspektionen. Slutligen föreslås lagändringar för alt underlätta handeln med icke börsnoterade värdepapper.

I Riksdagen I98II82. I saml. Nr 116

Prop. 1981/82:116 2

1 Förslag till

lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Härigenom föreskrivs all 19 och 21 §§ akfiefondslagen (1974:931) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Medel som tillföres aktiefond skall så snart del anses lämpligt placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida medel icke föreligger.

Fondbolag får lill aktiefond förvärva endasi följande slag av värdepapper, nämligen

1. svenska aktier, obligationer 1. svenska aktier, obligafioner
och andra värdepapper som noteras och andra värdepapper som noteras
vid Stockholms fondbörs eller på vid Stockholms fondbörs.

Usla utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer,

2. utländska aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligl fondbeslämmelserna och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eller eljest under betryggande förhållanden,

3. aktier, obligationer och andra 3. aktier, obligationer och andra värdepapper som ulbjudes till för- värdepapper som ulbjudes lill försäljning under sådana förhållanden säljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finnes för anta- all sannolika skäl finnes för anlagande all de inom elt år från förvår- gande att de inom ett år från förvärvet kommer alt inregistreras vid vet kommer att inregistreras vid fondbörs eUer noteras på Usla utgi- fondbörs,

ven av sammanslutning av svenska

fondkommissionärer,

4. andra svenska aktier, obligationer, förlagsbevis, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt tiU nyteckning,

4. bevis om rätt alt teckna eller 5. bevis om rätt att teckna eUer erhålla aktier eller andra värdepap- erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1-3, per som avses i 1-4,

5. skattkammarväxlar. 6. skattkammarväxlar.

Har värdepapper som förvärvals Har värdepapper som förvärvals

enligl andra stycket 3 ej inregislre- enligl andra stycket 3 ej inregistre
rats eller noterats inom elt år från räls eller noterats inom ett är från
förvärvet, skall de avyttras så snart förvärvet, skall de avyttras så snart
del lämpligen kan ske. del lämpligen kan ske, om de inte

vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom tiopro-centsgränsen enligt sista stycket,

Fondbolag får ej lill aktiefond förvärva aktier i bolaget eller fondandel i fonden.

Ett fondbolag får ej tiU fonden

Ulan hinder av andra stycket fär vid emission aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt fill nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier eller skuldebrev skall dock avyttras så snart del lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något lUlfälle under ellårsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som avses i andra stycket. Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge uppskov med avytlringen.

Utan hinder av andra stycket och 19 § sista stycket får vid emission aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt lill nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier eller skuldebrev skall dock avyttras så snart del lämpligen kan ske och senast ell år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tillfälle under ellårsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som anges i andra stycket och 19 § sista stycket. Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen medge uppskov med avytlringen.

Prop. 1981/82:116 4

2 Förslag till

lag om ändring i lagen (1978:428) om aktiesparfonder

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1978:428) om aktiesparfonder skaU ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Till aktiesparfond får förvärvas endasi värdepapper enligl 19 § aktiefondslagen (1974:931) vilka är

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har utfärdals av svenskt aktiebolag.

Om det lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier som utfärdas i samband med nyemission, eller konvertibla skuldebrev.

Bankinspektionen får medge att det i 19 § sista stycket aktiefondslagen angivna procenttalet överskrids.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3 Förslag till

lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs all 16 § fondkommissionslagen (1979:748) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 §

Fondkommissionsbolag får inne- Fondkommissionsbolag får inne
ha värdepapper som anges i 15 § ha värdepapper som anges i 15 §
första stycket 4 lill ell anskaffnings- första stycket 4 till ett anskaffnings
värde som uppgår till högst två mil- värde som uppgår lill högst fyra
joner kronor eller som svarar mol miljoner kronor eller som svarar
ivå procenl av den genomsnUfiiga mol fyra procenl av den genom-
årsomsättningen i bolagets kom- snitlliga årsomsättningen i bolagets
missionshandel under de fem när- kommissionshandel under de fem
mast föregående kalenderåren, närmast föregående kalenderåren,
dock högst tio miljoner kronor. I dock högst tjugofem miljoner kro-
fråga om bolag som ej har varit nor. I fräga om bolag som ej har
verksamt under fem kalenderår varit verksamt under fem kalen-
skall den genomsnittliga årsomsält- derår skall den genomsnittliga års-
ningen i stället avse den lid bolaget omsättningen i stället avse den lid
har varU verksamt. bolaget har varit verksamt.

Prop. 1981/82:116 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid tillämpningen av första stycket skall ej medräknas innehav av sådan aktie eUer andel som avses i 15 § andra och tredje styckena.

Om synnerliga skäl föreligger, kan bankinspektionen medge all fondkommissionsbolag fär inneha värdepapper som avses i första stycket i större omfattning än som anges där.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985. Såvitt gäller hänvisningarna i 55 § lagen (1955:183) om bankrörelse, 24 § lagen (1955:416) om sparbanker och 32 § lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen, skall dock bestämmelsen tillämpas i sin nya lydelse fr. o. m. två veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift pä den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4 Förslag till

lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

Härigenom föreskrivs att I § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Med fondbörsverksamhel förslås Med fondbörsverksamhel förstås
i denna lag all köp- och säljanbud i denna lag all köp- och säljanbud
beträffande fondpapper regelbun- beträffande fondpapper regelbun
det sammanförs för handel och no- del vid offentUgt upprop eUer på
tering av kurs. liknande sätt sammanförs för han
del och notering av kurs.

Med fondpapper förstås i denna lag aktie, annat bevis om delakfighet i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond.

Denna lag träder i kraft tvä veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1981/82:116 6

Utdrag
EKONOMIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

Vid regeringssammanträde 1982.02.11

Närvarande: statsrådet Ullslen, ordförande, och statsråden Friggebo, Dahlgren, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, TiUander, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition med förslag till ändring i aktiefondslagen (1974:931) m.m.

1 Inledning

De små och medelstora företagen befinner sig i flera avseenden i en speciell situation när del gäller den egna kapitalförsörjningen. Dessa företag saknar tillgång till den reguljära aktie- och obligationsmarknaden, där del övriga näringslivet erhåller inemot 20% av sin årliga kapitallillförsel. Andra av värdepappersmarknadens finansieringsformer slår visserligen öppna även för de mindre förelagen men har begränsad betydelse för dem eftersom företag utanför börsen ofta har svårt att hävda sig i konkurrensen om del tillgängliga kapitalel. Dessa och andra förhållanden har lett lill alt de mindre företagens anskaffning av eget kapital i första hand får ske genom fondering av vinstmedel och genom tillskott från de ursprungliga ägarna.

En motion (mot. 1979/80:25) med anledning av propositionen (1978/ 79:165) om den svenska kapitalmarknaden tog upp småföretagens finansiella situation. En hemställan av motionärerna om skyndsam utredning av småföretagens finansiella situation tillstyrktes av näringsulskoltet (NU 1979/80:10). Riksdagen biföll motionen och gav som sin mening regeringen till känna vad utskotlel anfört (rskr 1979/80: 62).

Ijuni 1980 fillkallade regeringen en särskild utredare' med uppdrag all utreda de små och medelstora företagens finansiella situation. 1 november 1981 avlämnade utredaren elt delbetänkande (SOU 1981:95) Tillväxlkapi-tal. Betänkandet är indelat i 14 kapitel. 1 kapitel 8 behandlas olika förslag som syftar lill all utöka handeln med aktier och andra värdepapper som ges Ut av icke börsnoterade företag. I kapitel 9 (avsnitten 9.2.1-9.2.5) över-

'Ambassadören Johan Nordenfalk. Sakkunniga: direktören Robert Alderin, civilekonomen Arne Björhn, kanslirådet Olle Slångberg och bankdirektören Lars-Gunnar Åberg.

Prop. 1981/82:116 7

vägs och föreslås åtgärder som är avsedda all ge ökade möjligheter och incitament för placeringar i små och medelstora förelag. Belänkandel har i dessa delar remissbehandlats med förtur. I detla sammanhang las endasi upp de frågor där remissbehandUngen sålunda har avslutats. De återstående frågorna i belänkandel kommer att tas upp senare.

Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas aktuella delar av sammanfattningen av belänkandet. Till protokollet bör vidare som bilaga 2 fogas de av utredningen upprättade lagförslagen som berör angivna delar av belänkandel. Som bilaga 3 bör slutligen bifogas en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna utgångspunkter och ställningstaganden i stort

De små och medelstora förelagen är av väsentlig betydelse för svenskt näringsliv. I Sverige finns ca 400000 små och medelstora företag registrerade. De sysselsätter över en miljon människor. Dessa företag har en särskild betydelse då det gäller all skapa nya arbelslillfällen. Nya idéer, produkter och tillverkningsprocesser växer i betydande utsträckning fram inom denna företagsgrupp. Det lorde finnas en slor potential i Sverige såväl för nyföretagande som för expansion av befintliga mindre förelag. Del är angelägel all i olika avseenden öka möjligheterna alt la till vara denna potential. Behovel härav skall bl.a. ses i ljuset av all en ökad tillväxt i näringslivet är det enda sättet på vilket den fulla sysselsättningen långsiktigt kan tryggas.

De mindre förelagens finansiella problem har under senare lid accentuerats. Soliditeten har försämrats och ligger nu ofta på en mycket låg nivå. Delta innebär att den finansieUa motståndskraften är aUlför låg, vilket drabbar företagens vilja och ekonomiska möjligheter att göra investeringar.

OUka åtgärder har under de senaste åren vidtagits i syfte all förbättra företagens finansiella situation. Elt av de resultat som uppnåtts är att aktier numera har blivit attraktiva som placeringsobjekt både för enskilda och för insfitutionella placerare. En betydande del av det kapital, som tidigare sökt sig lill andra typer av placeringar, har kunnat föras över lill förelagen. Det är i första hand de stora börsnoterade förelagen som har kunnat dra nytta av denna utveckling. En del åtgärder har dock varit inriktade direkt på all underlätta konsolideringen i de mindre företagen. AP-fondens Qärde fondstyrelse har givUs möjUghet att placera i sådana företags värdepapper. Vidare har regler införts som minskar den belastning som kapitalbeskattningen innebär för dessa företag.

Det är mol bakgrund av de mindre förelagens stora betydelse för näringslivet av vikt all ytterligare åtgärder kommer fill stånd för att ge denna

Prop. 1981/82:116 8

grupp av förelag en ökad tillgång på riskkapital. I detta sammanhang behandlas vissa åtgärder för att sfimulera handeln i dé mindre företagens aktier och andra värdepapper. Förslag till ytteriigare åtgärder kommer att läggas fram senare.

De frågor som skall tas upp här har, somjag redan nämnt, anknytning till de regler som gäller för börshandel samt aktiefonder och aktiesparfonder.

Stockholms fondbörs har ensamrätt att bedriva fondbörsverksamhet (prop. 1978/79:9, NU 50, rskr 443, SFS 1979:749). 1 1 § lagen om Stockholms fondbörs ges en definifion av begreppet fondbörsverksamhel. Del utmärkande för sådan verksamhet är alt köp- och säljanbud beträffande fondpapper regelbundet sammanförs för handel och notering av kurs. I samband med att en ny börslag trädde i kraft den 1 januari 1980 föreskrevs att del under en övergångslid fram tiU årsskiftet 1981/82 fick förekomma en viss handel med värdepapper vid sidan av den reguljära handeln på börsen. Härmed avsågs den handel och notering som förekom med papper som är upptagna på den s.k. fondhandlarlistan. Denna lista handhades på eget ansvar av Svenska fondhandlareföreningen.

Börsstyrelsen fastställer inom de ramar som lagstiftningen anger, de närmare villkoren för inregistrering av aktier på fondbörsen. I inregislre-ringsbesluten bestäms på vilken av de två förekommande aktielistorna, A:I-eller A:II-listan, akfierna skall tas upp. SkUlnaden mellan listorna är -förutom olika krav i fråga om akfiekapilal och eget kapital - all aktier som noteras på A:I-lislan skall vara spridda bland ell större anlal olika aktieägare än de som noteras på den andra listan. Minimikravet för A:II-listan är att aktierna skall vara fördelade bland minst 400 olika ägare och all var och en av dem skall inneha minst en börsposl, som på denna lista uppgår fill elt värde av omkring elt halvt basbalopp. För inregistrering av ett förelags aktier på börsen krävs vidare all företaget uppfyller vissa minimi-villkor bl. a. när del gäller soliditet, likviditet och visad lönsamhet. Dessa och andra krav för börsintroduklion har tiUkommit i syfte att säkerställa en effektiv börshandel och så långt som möjligt tUlgodose allmänhetens kapi-talskyddsinlresse. Inregistrering förutsäller dessutom alt förelaget genom att underteckna elt s. k. inregislreringskontrakt bl. a. utfäster sig alt offentliggöra upplysningar om sin verksamhet.

Aktiefonderna har under senare år kraftigt ökat sina placeringsresurser och blivit aUtmer betydande som köpare på aktiemarknaden. De för några år sedan inrättade aktiesparfonderna har kunnat uppvisa den snabbaste uppgången. Anlalel personer som regelbundet aktiesparar i denna form uppgick vid årsskiftet 1981/82 fill över 340000. Enligt den lagstiftning -aktiefondslagen (1974:931) och lagen (1978:428) om aktiesparfonder -som reglerar fondernas verksamhet gäller som huvudregel all deras placeringar endasi får avse värdepapper som noteras på börsen eller som står inför en introduktion där. Begränsningen sammanhänger bl.a. med att värdet av de papper som ingår i fonden utan svårigheter skall kunna

Prop. 1981/82:116 9

fastställas. Fonderna fär vidare inle placera mer än högst 10 % av det totala värdet i ett papper med samme utfärdare. Avsikten härmed är alt fondernas värdepappersbesländ skall ges en effektiv riskspridning. Bankinspektionen får dock medge all procenttalet överskrids, om det finns särskilda skäl för del.

Utredaren har inventerat förutsättningarna för alt olika länkbara grupper av såväl institutionella som enskilda placerare skall öka sina insatser i små och medelstora företag. Det har varit utredarens strävan att finna olika åtgärder som kan leda till ell ökat intresse för kapitalinsatser bland så mänga finansiärer som möjligt. En grundförutsättning för att uppnå detta mål är enligt utredaren att även denna grupp av företag får tillgäng lill en smidigt fungerande handel för sina papper. Placerarna måste nämligen kunna erbjudas möjlighet att när de vill kunna avveckla sUl engagemang. En fungerande marknad har också betydelse som en värdemätare på hur en kapitalplacering utvecklas.

Mol denna bakgrund föreslår utredaren all nu gällande krav för inregistrering av aktier och andra värdepapper på Stockholms fondbörs ändras sä all även förelag av mindre storiek kan vinna introduktion på börsen. Företag vars aktier är fördelade pä minst 100 börsposler föresläs kunna bli noterade på en ny aktielisla med beteckningen A:III-lislan. För handel med papper som ges ut av sådana förelag som har alltför begränsad verksamhet för all bli börsnoterade föreslår utredaren ell system som innebär all en eller flera fondkommissionärer ålar sig att skapa och upprällhålla en marknad för handel med sädana förelags värdepapper (s. k. märket maker-syslem, se belänkandel s. 228).

Utredaren fäster särskild vikt vid alt de institutionella placerarna skall kunna medverka lill alt det uppkommer en marknad för papper utgivna av mindre företag. Utredaren föreslår därför alt till aktiefonder och aktiesparfonder skall kunna förvärvas värdepapper som inle är och inte heller inom överskådlig lid kan bli börsnoterade. En gräns för sådana placeringar vid 10 % av en fonds värde har dock befunnits erforderlig. Som huvudregel föresläs en sådan begränsning gälla. Utredaren anser emellertid all de anställda vid små och medelstora förelag skall kunna bilda aktiesparfonder med en viss placeringsinriktning på det egna företagets aktier och andra värdepapper som företagel utfärdar. En lämplig fördelning av dessa fonders tillgångar bedöms vara 20-25 % icke börsnoterade värdepapper och återstoden börspapper. För att underlätta bildandet av sådana aktiesparfonder föreslär utredaren att de fondbolag som kommer att förvalla dessa fonder skall kunna dels ha ell begränsat aktiekapital, lägst 50000 kr., dels tillåtas förvalta flera fonder, dock högst fem stycken.

En majoritet bland remissinstanserna anser liksom utredaren all del finns'behov av alt förbättra de små och medelstora förelagens finansiella situation. Flera instanser framhåller dock att sådana åtgärder i första hand bör vara inriktade på alt förbättra företagens lönsamhet och lindra deras beskattning.

Prop. 1981/82:116 10

När det gäller utredarens förslag om att börshandeln bör utvidgas genom en s. k. A:IlI-lista är de flesta remissinstanserna positiva, även om en del samtidigt framför kritiska synpunkter på olika detaljer i förslaget. Flera remissinstanser anser att förslaget om uppmjukning av spridningskravel går för långt och nämner minst 200 börsposlägare som ett minimikrav.

Tveksamhet yppas även frän flera håll när del gäller utredarens förslag om att skapa en handel utanför börsen genom ett maikel maker-syslem. En huvudlinje i den kritik som förs fram är att ett sådant syslem kan strida mot det gällande börsmonopolet. Denna ståndpunkt inläs bl. a. av bankinspekfionen, kommerskollegium, fondbörsens styrelse och fondhandlareföreningen. Vidare framförs farhågor för all en sådan handel skulle kunna få alltför begränsad omfattning för att en korrekt kurssällning skall kunna upprätlhåUas.

När det gäller märket maker-syslemels utformning förekommer två huvudsakliga uppfattningar. Enligt den ena finns det inte någon anledning all reglera handeln genom lagstiftning utan denna bör successivt få utvecklas av sig själv. Enligt den andra uppfattningen, framförd av bl.a. kommerskollegium, finansbolagens förening, fondbörsstyrelsen, bankföreningen och fondhandlareföreningen, bör frågan utredas yllerligare.

Vad slufiigen beträffar förslaget om all aktiefonder och aktiesparfonder skall fä rätt alt placera en begränsad andel av sina medel i icke börsnoterade papper, är den övervägande delen av remissinstanserna positiva till alt fonderna ges denna rätt. Däremot ifrågasätts från flera håll all aktiesparfonder skall få placera så mycket som 20-25 % av tillgångarna i onolerade papper. Till kritikerna hör bankinspektionen, kommerskollegium, riksskatteverket, LO och TCO. En återkommande invändning är att problemet med all värdera de onoterade värdepapperen inle är löst.

För min egen del får jag anföra följande. Som framgår av vad jag sagt inledningsvis anser jag att de små och medelstora förelagen fyller en mycket väsentlig funktion i vär ekonomi och all del är av slor vikt att man försöker förbättra förutsättningarna för dessa företags utveckling och expansion. Företagens möjligheter all anskaffa kapital på värdepappersmarknaden är en betydelsefull faktor i del sammanhanget. Någon större efterfrågan på de mindre förelagens papper kan emellertid knappast tänkas uppkomma om inte företagen är beredda all ge utdelning lill köparna. De mindre förelagen väljer i dag ofta att inte ge någon utdelning på grund av dubbelbeskattningen av akliebolagsvinslerna, dvs. beskattning sker både hos företaget och hos dem som erhåller utdelning. För att bl.a. öka dessa förelags möjlighet att ge utdelning lill sina aktieägare, kommer jag senare i vår att föreslå ändringar i beskattningsreglerna som innebär att företag, som inle är registrerade på börsen, får en lindring i beskattningen av de vinster som, upp lill ell vissl maximibelopp, betalas ut i form av aktieutdelning.

Intresset för att förvärva de mindre förelagens aktier påverkas även av

Prop. 1981/82:116 11

hur sådana akfier värderas vid förmögenhetsbeskattningen. De icke börsnoterade akfierna värderas f. n. i de flesta fall fill 30 % av bolagens s. k. substansvärde. Om aktierna är föremål för viss omsällning på kapitalmarknaden kan del emellertid bli aktuellt att i stället värdera akfierna med ledning av marknadsnoteringarna eller genom en s.k. avkaslningsvärde-metod. Omfattningen av handeln kan med andra ord i dagens läge påverka vUka beskattningsregler som skall fillämpas. En betydande osäkerhet synes också föreligga om var gränsen mellan dessa olika värderingsnormer går. Jag kommer därför senare att lägga fram förslag om sådana ändringar som är ägnade alt skapa en klarare gränsdragning på denna punkt. Jag vill därvid betona att aktier som är registrerade på börsen inle kommer alt påverkas av förslaget. För dessa skall liksom hittills marknadsvärdet utgöra underlag för värderingen.

När det gäller förslaget all nya grupper av förelag skall kunna vinna introduktion på börsen är del min uppfattning all en del av de medelstora förelagens värdepapper kan vara lämpade för börshandel om man enbart ser fill omfattningen av förelagens verksamhet och ekonomiska resurser. Hindret är alt de inle förmår uppfylla del nuvarande kravet pä värdepapperens spridning bland aUmänhelen. Delta krav är föranlett av att man annars inle kan få en sådan regelbunden omsällning som är nödvändig för en ändamålsenlig börshandel.

Samtidigt som andra åtgärder vidtas för alt stimulera handeln med mindre förelags aktier bör det enligt min mening vara möjligt all godta ell lägre spridningskrav än de 400 börsposler som f. n. gäller. Flera av remissinstanserna har dock inle velat gå sä långt som utredningen härvidlag, dvs. 100 börsposler, ulan menat all 200 sådana poster vore en rimlig gräns. Jag kan ansluta mig till denna bedömning. Registrering av sådana aktier skulle, som utredaren har föreslagit, kunna ske på en särskild lista eller, efter en särskild dispensprövning av börsstyrelsen, kunna göras på A:Il-lislan. Enligl min mening kommer sannolikt de åtgärder som jag här föreslår all leda till en ökad handel med icke börsnoterade papper. Därmed kommer ocksä småföretagens behov av en ny Usla eller utvidgad A:II-lisla alt öka. Mol denna bakgrund förutsätter jag all börsstyrelsen så snart som möjligt kommer alt la upp frågan om jämkning av inregislreringskraven.

Jag ser positivt på utredarens tanke att fondkommissionärerna i mer systematiska former borde utveckla en handel med papper som inle är registrerade på börsen. När del gäller utformningen av elt märket maker-syslem saml kommissionärernas, företagens och de enskilda köparnas och säljarnas ställning inom ett sådant system, anser jag all en reglering genom lagstiftning är olämplig. Det fär i stället ankomma på de företag och banker som erhåUit bankinspekfionens tiUstånd all vara verksamma som fondkommissionärer, alt skapa former för en ändamålsenlig handel. En mer utvecklad handel i onolerade värdepapper aktualiserar ändå några lagstiftningsfrågor. En fråga gäller om en sådan handel kan bli att betrakta som

Prop. 1981/82:116 12

fondbörsverksamhel. Jag anser att en handel inom ell märket maker-syslem kan ske ulan all börsmonopolel kränks. 1 syfte att förtydliga innebörden av begreppet fondbörsverksamhet föreslår jag en mindre jämkning av 1 § fondbörslagen. En annan fråga avser fondkommissionä-rernas rätt all för egen räkning förvärva värdepapper. Bl. a. för alt förbättra kommissionärernas möjligheter att driva handel enligt ell märket maker-syslem föreslär jag ocksä att nämnda rätt vidgas.

Vad beträffar frågan om aktiefonderna och aktiesparfonderna skall tillåtas placera medel i värdepapper som inte är noterade på börsen delar jag uppfattningen att en sådan utvidgning av placeringsrälten kan ha gynnsamma effekter för de små och medelstora förelagens möjligheter all avsälla sina värdepapper. Detta gäller främst akfier. Remissinstanserna har haft delade meningar om lämpligheten av en sådan reform. Även om tekniska och sakliga ändringar är påkallade på vissa punkter, anser jag att förslaget i stort kan läggas till grund för lagstiftning.

2.2 Handel med aktier och andra värdepapper i icke börsnoterade företag

Departementsförslaget: Elt liUägg görs i definitionen av fondbörsverksamhel i I § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs. Vidare ändras 16 § fondkommissionslagen (1979:748) så att fondkommissionärerna får utökad rätt att för egen räkning förvärva värdepapper. Några regler för ell märket maker-syslem eller liknande ordning för handel i onoterade värdepapper föreslås inte.

Utredarens förslag: Ell system införs enligl vilket fondkommissionärerna åtar sig att hålla en marknad för handel med småföretags värdepapper. En fondkommissionär ålar sig alt vara huvudmäklare och blir tillsammans med en eller flera andra kommissionärer s.k. märket maker. Information om märket maker's köp- och säljkurs ges löpande. Märket makern ålar sig all förvärva värdepapperet till angiven köpkurs om annan köpare saknas (se belänkandel kap. 8 avsnitt 8.3).

Remissinstanserna: Ett stort anlal ifrågasätter om inte ell märket maker-syslem kan innebära vissl inträng i börsmonopolel och om inle handeln i onolerade papper bör formaliseras. Bankinspektionen föreslår att fond-kommissionärernas rätt att för egen räkning förvärva värdepapper (rätt lill handelslager) utökas (se bUaga 3 avsnitt 3).

Skäl för departementsförslaget: En grundförutsättning för att de små och medelstora företagen skall kunna konkurrera om del riskkapital som ställs lill förfogande torde vara all del finns en marknad för omsättning av värdepapper som dessa företag ger ul. Den handel som f. n. sker i sådana värdepapper är förhållandevis blygsam. De lagändringar som föreslås är

Prop. 1981/82:116 13

avsedda alt underlätta för fondkommissionärerna all skapa elt system som medför en ökad handel i onolerade papper.

Utredaren anser all en värdepappersmarknad bör kunna utvecklas vid sidan av fondbörshandeln. Delta skulle enligt utredaren kunna ske genom all fondkommissionärerna är verksamma som s. k. märket makers. Innebörden av delta är i huvudsak all kommissionärerna överenskommer med ell eller flera icke börsnoterade förelag om alt försöka finna avsättning för förelagens aktier och andra värdepapper och på så sätt skapa en marknad för papperen. Någon regelbunden handel kan enligl utredaren inle förväntas ske, men upplysningar om köp- och säljkurser kan ges löpande av kommissionärerna. Avslut i elt papper kan ske när som helst, varvid prisnivån fastställs utifrån marknadsläget. Saknas vid ett givet fillfälle annan köpare ålar sig en märket maker all förvärva värdepapperet lill en angiven köpkurs.

För egen del kan jag i alll väsentligt ansluta mig till utredarens bedömning om att detta kan vara elt säll alt öka de mindre och medelstora företagens möjligheter till kapitalanskaffning.

Utredaren har dragit upp vissa riktlinjer för handeln inom märket maker-systemel. Jag finner att dessa riktlinjer är ändamålsenliga och att kommissionärerna med utgångspunkt i dem bör kunna bygga upp ett syslem som är ägnat alt öka värdepappershandeln. Systemet bör inle regleras efter någon viss mall ulan formerna för handeln bör få utvecklas av fondkom-mis.sionärerna, såsom ett märket maker-syslem eller på annat lämpligt sätt. Genom all fondkommissionärer är under bankinspektionens tillsyn kommer handeln att stå under offenllig kontroll.

Handeln i onoterade värdepapper får inte ske i former som gör all man inkräktar på börsmonopolel för Stockholms fondbörs. Flera remissinstanser har framhållit viklen av all det görs klart vilken handel som fondkommissionärerna kan medverka i utan risk för all överträda förbudet mot all driva fondbörsverksamhel.

Enligl I § fondbörslagen förslås med fondbörsverksamhet att köp- och säljanbud beträffande värdepapper regelbundet sammanförs för handel och notering av kurs. I definitionen ligger till en början att någon, en institution eUer annan, organiserar sammanförandet av anbuden med syftet att få lill slånd en handel och notering av kurser. Sammanförandet innebär att del skall vara fråga om en koncentrerad budgivning. Denna kan ske som f. n. på Stockholms fondbörs genom ett upprop men den kan ocksä ske på annat sätt, l.ex. via ell datamaskinelll system eller vid telefonsammanträde med flera personer. Sammanförandel av sälj- och köpanbud måste vidare ske regelbundet. Enstaka fillfällen av koncentrerad budgivning är alltså inle alt beteckna som fondbörsverksamhel. Slufiigen har del ansetts ligga i sakens natur att även om värdepappershandel har nu nämnda kännetecken så är den ändå inte att beteckna som fondbörsverksamhel om den har liten omfattning. Om det är fräga om en ornfatlande

Prop. 1981/82:116 14

handel i ell värdepapper eller i flera värdepapper sammantagna blir det -om övriga förutsättningar föreligger - däremot fräga om fondbörsverksamhet.

Handeln i icke börsnoterade värdepapper sker dels direkt mellan privatpersoner, dels genom förmedling av fondkommissionärer. 1 fråga om ett mindre antal bolag förekommer i börsens lokaler en spontan handel mellan fondkommissionärerna via deras börsombud. Del är inle fråga om någon formaliserad verksamhet ulan handeln fillgår så all de börsombud som har ell anbud all förmedla markerar detla pä en tavla. Någon sammanställning i form av en särskUd kurslista görs inte. Några tidningar lämnar emellertid informafion om de avslut som skett. I prop. 1978/79:9 framhöll föredraganden all den nya börslagsttflningen inle fick leda fill svårigheter för den marknadsmässiga handeln med aktier i mindre och medelstora förelag eller deras möjligheter till ökad spridning. Han utgick frän all börsslyrelsen inle skulle motverka den handel i oregistrerade papper som kan förekomma i börslokalerna.

Den handel med oregislrerade värdepapper som nu förekommer i börsens lokaler bedrivs under former som uppenbarligen inle är att anse som fondbörsverksamhet. Jag räknar med all en ökad handel av oregislrerade papper enligl elt märket maker-syslem eller något annat lämpligt system, skall kunna utvecklas dels i börslokalerna på sätl som redan sker, dels utanför börsen via förmedling av fondkommissionär ulan att fondbörsverksamhet uppkommer. Det får ankomma pä fillsynsmyndighelen, bankinspektionen, all vaka över all handeln sker i former och omfattning som är förenliga med lagstiftningen på området. Avsikten är inte att den organiserade och omfattande handel och notering som den s.k. fondhandlarlistan avsäg skall återuppstå. Jag föreslår alt termen "sammanförande" i definitionen av fondbörsverksamhel i I § fondbörslagen förses med ell tillägg sä alt innebörden — en koncentrerad budgivning enligl vad jag angell i del föregående - närmare framgår. Därigenom blir del i ell viktigt hänseende i lagtexten klarare än f. n. vad som skiljer fondbörsverksamhel från annan handel med värdepapper.

Somjag redan nämnt har fondkommissionärernas möjligheter all förvärva värdepapper för egen räkning betydelse för i vad mån de skall kunna medverka i en utvidgad handel med onolerade papper. Kommissionärerna behöver således hålla ell eget handelslager. Enligt 16 § fondkommissionslagen (1979:748) är rätten för kommissionärerna att själva äga värdepapper begränsad. Detla beror på all man velat undvika de intressekonflikter som kan uppkomma om den som köper och säljer i kommission, dvs. handlar i eget namn för annans räkning, samtidigt handlar för egen räkning. Lagstiftningen innebär att anskaffningsvärdet av en kommissionärs egna innehav av akfier, emissionsbevis, andelar i aktiefonder och andelar i ekonomiska föreningar får uppgå lill högst 2 milj. kr. eller fill högst två procenl av rörelsens genomsnittliga årsomsättning, dock högst 10 milj. kr. Mot bak-

Prop. 1981/82:116 15

grund av de senaste årens markant ökade omsällning pä aktier och för att skapa utrymme för en ökad handel i onoterade värdepapper bör, som bankinspekfionen föreslagit, ramarna utvidgas. Jag vill dock gå något längre än inspektionen och förordar all ramarna utvidgas från 2 milj. kr. fiU 4 milj. kr., från två procenl fill fyra procenl och från 10 milj. kr. lill 25 milj. kr.

2.3 Aktiefonders och aktiesparfonders placeringar i icke börsnoterade värdepapper

Departementsförslaget: Av en aktiefonds och en akliesparfonds tillgångar får högst 10% placeras i värdepapper som inte är börsnoterade och sannolikt inle heller blir noterade inom ell år. Värdepapperen skall vara svenska aktier och vissa skuldebrev saml - i fråga om vanliga akfiefonder - även svenska obligationer och förlagsbevis. Bankinspektionen får möjlighet att ge dispens från tioprocentsregeln när del gäller aktiesparfonder. Värdepapperen i fonden fär som hiltills värderas med ledning av marknadsvärdet (19 och 21 §§ akfiefondslagen, 3 § lagen om aktiesparfonder).

Utredarens förslag: Överensstämmer i sak med departementsförslagel. I fräga om vilka slag av onoterade värdepapper som skall få ingå i fonderna, inkluderas dock även delaklighelsbevis i svenska bolag som inle är aktiebolag. Dispens från tioprocentsregeln får ges endasi i fräga om värdepapper med samma utfärdare. Värdering av fondens värdepapper får ske pä grundval av marknadsvärdet eller annat motsvarande värde (se betänkan-del kap. 9 avsnitten 9.1-9.2.5).

Remissinstanserna: De flesta är positivt inställda till utredarens förslag. Nägra är dock kritiska, särskilt i fräga om de icke börsnoterade papperens värdering (se bilaga 3 avsnitt 4).

Skäl för departementsförslaget: I aktiefonder och aktiesparfonder kan, enligt de regler som gäller, placeras endasi börsnoterade värdepapper. Papper som inom viss lid kan förväntas bli börsnoterade är dock också tiUålna placeringsobjekt. Bestämmelserna grundas på flera skäl. Det är av vikt alt fondernas tUlgångar placeras pä elt så betryggande säll som möjligt. Andelsägarna har rätt att få sina andelar inlösta omgående. Detla ställer krav på att fondens värdepapper skall ha ell marknadsvärde som lätt kan fastställas och omsättas i pengar.

Jag delar utredarens uppfattning att placeringar i aktier och andra värdepapper som ges ul av förelag utanför börsen många gånger kan vara lönsamma investeringar. Det bör ligga i fondandelsägarnas intresse att de genom fonderna får möjlighet alt tillgodogöra sig en del av tillväxten i dessa ofta myckel expansiva mindre förelag. För förelagens egen del

Prop. 1981/82:116 16

skuUe fonderna kunna bidra med värdefulla lillskoll av riskkapital. Även de internafionella riktlinjer (riktlinjer för aktiefonder antagna av Europarådet den 19 september 1972) som varit förebUd för den svenska aktiefonds-lagen, ger utrymme för placeringar i icke börsnoterade värdepapper upp liU 10% av en fonds tiUgångar. Sådana placeringar ställer dock höga krav på ekonomiska analyser. De flesta fondbolag lorde ha fillgång lill den erforderliga sakkunskapen och de har dessutom resurser all vid behov anlita utomstående experter.

Enligt min mening bör i stort sett samma typer av värdepapper kunna förvärvas lill aktiefonder som f. n. kan ingå i fonderna när del gäller börsnoterade papper. De värdepapper som närmast kan bli aktuella som placeringsobjekl är aktier, obligafioner, förlagsbevis, konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt fill nyteckning. Den nya regeln bör omfatta dessa värdepapper. Andelen sädana icke börsregistrerade papper bör dock med hänsyn tiU bl. a. säkerhetsaspekterna och överensstämmelsen med de internationella riktlinjerna på området, inte få översliga 10% av en aktiefonds tolala värde.

När del gäUer aktiesparfonderna behandlades deras placeringräll i samband med alt det skatlepremierade akliesparandel utvidgades med s. k. förelagsanknulna fonder. I prop. 1980/81:45 avvisade den dåvarande ekonomiministern ett förslag om att aktiesparfonders medel skulle få placeras i olika slags värdepapper som inte noterades på börsen. Jag kan i och för sig fortfarande instämma i flera av de kritiska synpunkter som då anfördes. De senaste årens starkt ökade intresse av aktier som sparobjekt har emellertid i viss mån ändrat förutsätlnirigarna för akliefondssparandel. Del finns numera ett större intresse av all söka sig utanför börsen för all finna placeringsobjekl med god avkastnings- och tillväxlpolential. Jag vill också påpeka all det framstår som inkonsekvenl att låta aktiesparfonder bildas av anställda vid stora börsnoterade förelag och inle vid de små och medelstora förelagen som ofta har ell större behov av kapitaltillskott och vars anställda ofta kan antas ha ell mera akfivt intresse av att bistå med sådant kapital. Jag är av dessa skäl beredd att föreslå att aktiesparfonderna också öppnas för placeringar i icke börsnoterade värdepapper. TiU aktiesparfonderna bör endasi få förvärvas värdepapper av samma typer som de börsnoterade papper som aktiesparfonderna f.n. får placera i, nämligen svenska aktier, konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt liU nyteckning. Härigenom kommer alltså enhetliga regler att gälla för både placeringar i onolerade papper och i börspapper.

Ell viktigt incitament för all bilda aktiesparfonder vid företag är de anställdas intresse av att förelagen får ökade möjligheter all stärka sin ekonomiska ställning. För all fondernas lillskoll inle skall bli alltför marginella finns det behov vid icke börsnoterade bolag all mer än 10% av fondkapitalet får placeras i värdepapper som getts ul av del egna bolaget. Bankinspektionen bör mot bakgrund av bl. a. kravet på en lämplig riskför-

Prop. 1981/82:116 17

delning i fondernas portföljer genom dispens få fastställa i vUken utsträckning som lioprocenlsgränsen får överskridas. Delta kan bli aktuellt för ett fondsparande av anställda vid ett företag som trots att det inte är börsnoterat har en betydande storlek när del gäller antalet anställda, verksamhet och ekonomiska resurser. Elt annat dispensfall kan föreligga om flera mindre förelag väljer alt gä samman i en gemensam aktiesparfond med viss placeringsinriklning på de förelagens papper. Någon bestämd gräns för denna dispensrätl bör inle fastställas men del bör dock ej få förekomma alt mer än en fjärdedel av fondkapitalet koncentreras lill ell eller elt par onolerade papper. Jag är således inle beredd att fillmölesgå de remissinstanser som föreslagit all ifrågavarande slag av fonder skall fä placera hela eller större delen av förmögenheten i icke börsnoterade papper.

Mitt förslag öppnar aUtså möjUgheter för anställda vid små och medelstora förelag all bilda aktiesparfonder för placeringar med viss tonvikt på det egna företagels aktier och andra värdepapper. Eftersom anlalel anställda i detta slags förelag kan vara alltför begränsat för att bilda underlag för en fond, kan del vara lämpligt all flera sådana förelag, som l.ex. är verksamma pä samma ort, går samman i en och samma fond. Inom de kooperativa rörelserna kan aktiesparfonder bUdas vid de rörelseägda, icke börsnoterade aktiebolagen. De som är anställda vid dessa bolag kan vara andelsägare i fonderna. Det möter emellertid inle något hinder att även andra personer än anställda, l.ex. medlemmar i konsument- eller producentföreningar, som har ett särskilt intresse för de närstående företagen, ansluter sig som andelsägare. Del är alltså inget krav på att andelsägarna måste vara anstäUda vid berörda förelag. Jag vill här påpeka all delta och andra slags aktiesparfonder, som bildas vid icke börsnoterade förelag ulgör vanliga aktiesparfonder och inte faller under de särskilda reglerna för förelagsanknulna fonder. Del utmärkande för sistnämnda fonder är att de kan bildas endast vid börsnoterade företag för anställda och skaU ha samfiiga tiUgångar placerade i värdepapper i detta förelag eller inom samma koncern.

Om en aktiesparfond, som bildals främst för anställda vid ell mindre företag, genom dispens tillåts inneha icke börsregistrerade värdepappers-poster fill mer än 10% av fondens värde kan del också bli fråga om tillstånd alt överskrida den fastställda gränsen för innehav av värdepapper med en och samma utgivare. I 21 § aktiefondslagen, som också gäller för aktiesparfonder, begränsas sådana innehav lill maximall 10% av en fonds värde. Bankinspekfionen får medge all procenttalet överskrids om särskilda skäl föreligger. I prop. 1974:128 s. 123 och 162-163 utvecklas närmare vad som skall anses vara sådana skäl.

Flera av remissinstanserna har föreslagit att de fondbolag som kommer all förvalla aktiesparfonder bildade vid mindre förelag skall tillåtas arbeta under former som inte för med sig så höga kostnader för förvaltningen. Några instanser föreslår all fondbolagen skall kunna ha elt mer reducerat 2 Riksdagen 198II82. I samt. Nr 116

Prop. 1981/82:116 18

aktiekapital än som hiltills medgetts och inte vara förpliktade all ha offenlUga ledamöter i styrelserna. Andra föreslår att fondbolagen inte skall vara skyldiga all anlita revisorer som utses av bankinspektionen. Jag kan för min del inte se att del finns fillräckliga skäl för all göra sådana undantag. Del är tvärtom av slor vikt att kontrollen av dessa fondbolag är effekfiv eftersom placeringar i icke börsnoterade värdepapper ställer speciella krav pä beslulsfallarna. Dessutom anser jag all den officiella prägel som följer av alt sparandet i fonderna är skaltepremieral, gör all gällande krav på fondbolag bör behållas.

Jag inser alt mindre aktiesparfonder kan drabbas av förhållandevis höga administrationskostnader. Detla kan emellertid undvikas om ett fondbolag ålar sig att förvalla flera fonder. Kostnaderna kan då fördelas mellan ett större antal andelsägare. Denna fråga behandlades i samband med alt förelagsanknulna fonder infördes. För vanliga aktiesparfonder gäller enligl bankinspektionens praxis att högst tre fär förvallas av samma fondbolag. Den dåvarande departementschefen ansåg del vara möjligt all öka detla anlal när del gällde de speciella förelagsanknulna fonderna (prop. 1980/ 81:45 s. 15). När del gäller aktiesparfonder som bildas vid mindre företag bör del vara möjligt alt sammanföra ell större anlal, kanske 5-10, under ett och samma fondbolags förvaltning. Delta är liksom hiltills en fråga som bankinspektionen har all la ställning till utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.

Enligl 6 § akfiefondslagen skall fondbolag ha ett visst aktiekapital som är relaterat till värdet av de fonder som bolaget förvaltar. Bankinspektionen kan medge undantag frän detta kapilalkrav om del finns särskilda skäl för del. Sådana undanlag har medgivils särskilt i fråga om förelagsanknulna aktiesparfonder. Därvid har i vissa fall godtagits ell aktiekapital på lägst 100000 kr. Den tUlämpning av lagrummet som inspektionen sålunda givit uttryck för, synes väl avvägd även när del gäller fondbolag som förvallar aktiesparfonder vid mindre företag.

Enligl 22 § akfiefondslagen får det i en aktiefond inte ingå mer än 5 % av röstvärdet för samtliga aktier i ell och samma bolag. Flera remissinstanser har föreslagit all regeln ändras så all en större röstandel blir tUlålen. Jag är inte beredd all föreslå några ändringar i detta avseende innan erfarenheter vunnits från fillämpningen av den lagstiftning somjag nu har föreslagit.

Jag skall härefter beröra den betydelsefulla frägan om värdering av fondernas innehav av icke börsnoterade värdepapper. De som investerar i en akfiefond eller aktiesparfond erhåUer rätt fill andel i fondens vid varje tidpunkt beräknade värde. Fondbolaget är skyldigt att fortlöpande beräkna andelsbevisens värden. Enligt gällande regler skall de värdepapper som ingår i en aktiefond eller en akfiesparfond värderas med ledning av marknadsvärdet (30 § akliefondslagen). Om ett värdepapper köps och säljs på börsen, ulgör marknadsvärdet den betalkurs eller någon av de betalkurser som noteras där. I den mån en handel med icke börsnoterade värdepapper

Prop. 1981/82:116 19

fär en sådan omfattning alt ell marknadspris härigenom kan konstaleras, bör delta självfallet läggas lill grund för värderingen. I övriga fall bör marknadsvärdet uppskattas. Därvid bör göras en så realistisk och objektiv värdering som förhållandena medger. Riktmärket bör alltså även i dessa faU vara det pris värdepapperen skulle åsättas vid en tänkt överiåtelse. Uppskattningen måste ofta bli ganska fri eftersom säkra hållpunkter kommer alt saknas. Under sädana förhållanden måste värderingen präglas av en viss försiktighet och ske på ett sätt som överensstämmer med "god redovisningssed". Till ledning för uppskattningen får tjäna en bedömning av företaget i fråga på grundval av kvartalsrapporter, bokslut och andra upplysningar om företaget. Ell sålunda beräknat marknadsvärde bör omprövas så ofta det behövs. Detla mäsle givelvis ske t. ex. om en väsentlig förändring rörande förelagels ledning eller driftsförhållanden inträffar. När ell verksamhetsår löper ul bör regelmässigt en tidigare gjord uppskattning omprövas.

TiU skiUnad från utredningen, som föreslagit införande av en regel om att man vid sidan av marknadsvärdet skall kunna använda annat motsvarande värde, l.ex. det värde länsstyrelserna bestämmer till ledning för beskattningen, anser jag att någon ny regel inle bör införas. I slällel bör utgångspunkten som framgått fortfarande vara marknadsvärdet, även om del för icke börsnoterade värdepapper ofta lorde få uppskattas. Jag är medveten om alt del kommer att finnas behov av riktlinjer för hur uppskattningen bör göras och när en gjord uppskattning bör revideras. Del är därvid all märka alt en fullständig aklieanalys är relativt kostsam och därför inte rutinmässigt kan upprepas beträffande samma förelag. Del får enligt min mening ankomma på bokföringsnämnden alt studera erfarenheterna när del gäller värderingen och söka utarbeta riktUnjer för värderingen av aktier med låg omsättning. Det kan vara lämpligt att nämnden därvid samråder med riksskatteverket. Jag har i denna fräga samrått med chefen för justifiedepartementet.

I anslutning lill de nu angivna skälen för departementsförslagel vill jag erinra om alt del inle är meningen all några skall kunna - bortsett från kombinationen en vanlig aktiesparfond och en företagsanknuten akfiesparfond — spara i flera aktiesparfonder på en gång (jfr. prop. 1977/78:165 s. 37, FiU 1977/78:37 s. 18 och prop 1980/81:45 s. 11). Enligt min mening bör del dock vara möjligt för en sparare, som före elt halvårsskifte gjort erforderliga insättningar i en akfiesparfond, alt byta till en annan akfiesparfond och spara i denna lill årets slut. Byle bör alltså enligl min mening kunna ske inle bara vid helårsskifle ulan även vid halvårsskifte.

Prop. 1981/82:116 20

2.3 Övriga frågor

Som tidigare berörts (2.1) slopades den s.k. fondhandlarlistan vid 1981 års utgång. Till följd härav föreslås all värdepapper som upplagils på fondhandlarlistan stryks i 19 § andra stycket aktiefondslagen.

De lagändringar jag föreslår bör träda i kraft 14 dagar efter publicering i Svensk författningssamling. 1 fråga om 16 § fondkommissionslagen gäller f. n. en övergångsbestämmelse som innebär att paragrafen träder i kraft först den I januari 1985 för andra fondkommissionärer än banker. Motsvarande bör gälla den ändring som nu föreslås i paragrafen.

Lagändringarna har kunnat väsentligen utformas efter mönster av gällande bestämmelser i de berörda lagarna ocb är även i övrigi av enkel beskaffenhet. Enligl min mening är lagrädsgranskning därför inle påkallad.

När det gäller det skatlebortfaU som kan bli följden av de vidgade möjligheterna lill skattefondsparande är del självfallet svårt alt bedöma hur stort delta kan bli. Jag bedömer emellertid att bortfaUet inte kommer all översliga 10 milj. kr. per år.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag alt regeringen

föreslår riksdagen

all antaga inom ekonomidepartementel upprättade förslag lill

1. lag om ändring i aktiefondslagen (1974:931),

2. lag om ändring i lagen om aktiesparfonder (1978:428),

3. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

4. lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig fill fördragandens överväganden och beslutar all genom proposition föreslå riksdagen alt antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1981/82:116 21

BUaga 1

Utredningens sammanfattning av sina överväganden ocli förslag (SOU 1981:95)

De mindre och medelstora förelagen är en viktig beståndsdel i den svenska ekonomin. I Sverige finns inaUes ca 400000 företag registrerade inklusive ca lOOOOO jord- och skogsbruksföretag. Delta innebär att genomsnittligt var fionde yrkesverksam äger ell förelag. Drygl 200000 förelag har anställd personal. Av dessa är endast 1500 stora förelag med 200 anställda eUer fler, medan drygl 99 procenl av företagen är mindre och medelstora, dvs. med mindre än 200 anställda. Av de mindre och medelstora förelagen med anställd personal verkar ungefär hälften inom servicenäringarna, en knapp Qärdedel inom jord- och skogsbruk saml merparten av de övriga inom industrisektorn. Antalet förelag har minskal något under senare är.

Företagsformen varierar. En inle ringa del av företagen drivs i form av handelsbolag eller kommanditbolag. Mest vanligt är dock aktiebolagsformen.

De mindre och medelstora företagen sysselsätter över en miljon människor. Omkring 350000 sysselsätts i de 3500 förelag som har mellan 50 och 200 anställda och återstående 750000 i förelag med mindre än 50 anställda. Antalet sysselsatta inom industrin minskar, men i gengäld byggs servicenäringar ul.

De mindre och medelstora förelagen har en särskild betydelse dä det gäller att skapa nya arbelsfillfällen. Någon svensk undersökning i denna del har utredningen visserligen inte kunnat finna, men enligt utomlands gjorda mätningar har konstaterats, alt den största andelen nya arbetstillfällen uppkommer just hos de allra minsta företagen. Bl.a. visar en amerikansk undersökning all förelag med mindre än 50 anställda under perioden 1960-76 svarade för ungefär 75 procent av alla nya arbelsfillfällen.

De mindre och medelstora förelagen spelar också en viktig roll som grogrund för innovationer. Merparten av nya produkter, affärsidéer och tillverkningsprocesser växer fram just inom denna förelagsgrupp.

De mindre och medelstora förelagen är ofta mer flexibla än större förelag och kan lättare anpassa sig lill förändrade konjunklursUuationer, vilket kan vara positivt nationalekonomiskt sett. Även ur en rad andra synpunkter, exempelvis säsom underleverantörer och främjare av en god arbetsmiljö, spelar de mindre företagen en viktig roll.

Del är därför naturligt att man frän samhällets sida, inte minst i landels nuvarande ekonomiska läge, slår vakt om de mindre och medelstora företagen sä all de på elt effekfivt sätl kan fullgöra sin roll i samhällsekonomin. Del är bl. a. mol denna bakgrund som förevarande utredning om de mindre och medelstora förelagens finansiella situation har lillsälls.

Prop. 1981/82:116 22

Just finansieringsfrågorna har under senare tid av företagarna upplevts som alltmer väsenfiiga. Detta bekräftas av olika enkäter. Alt så är fallet är föga förvånande. Del har sin förklaring bl. a. i den under de senaste åren raskt stigande räntenivån, som fört med sig betydande kostnader för kapital, Uksom i ell anlal andra yttringar av den alltmer accelererande inflationen.

Utredningen har försökt all närmare kartlägga de mindre och medelstora företagens finansiella situation. Bl. a. med hänsyn till att det rör sig om en myckel stor och heterogen grupp förelag är del dock svårt alt få en helt klar bild.

Vad man kan konstatera är bl. a. att soliditeten försämrats och nu ligger på en nivå som inle kan anses tillfredsställande, allra minst i en inflationsekonomi. Detla innebär alt den finansiella motståndskraften är alltför låg, vilket också visat sig i ell ökat anlal konkurser.

Vidare kan konstateras, att de ökade kostnaderaa för kapitalet inle har kunnat kompenseras genom en ökad lönsamhet. Tvärtom har de senaste åren elt kraftigt gap uppstått mellan låneräntan och den genomsnittliga avkastningen på del kapital som arbetar i förelagen. Delta innebär alt förelagens och företagarnas ekonomiska möjligheter och vilja all göra investeringar minskal. TiUlänkla investeringar och expansionsplaner som hade kunnat bli fill gagn såväl för förelagen som för landet har i stället i slor utsträckning måst skrinläggas.

Aft så är fallet är i och för sig ganska naturiigt. Del lar nämligen ofta flera år innan en satsning börjar betala sig. Låt oss anta alt inlroduklionsliden för en ny produkt är fem år, vilket den ofta är. 1 ett inflationslöst samhälle med en realränta av tre procenl som läggs till kapitalskulden stiger denna under en sådan period från index 1(K) fill index 116. Om räntenivån i slällel är 20 procenl stiger den ackumulerade kapitalskulden från index 100 lill index 250! Del är inle svårt att förstå all detta har en starkt hämmande effekt på viljan att skuldsätta sig och våga en satsning, även om man har höga lönsamhelsförvänlningar för åren efter del alt produkten väl är introducerad.

Någon svensk undersökning som bekräftar delta har inle gjorts. Däremot finns en amerikansk undersökning från 1980 som visar att det höga ränteläget medförde alt ca 80 procent av de mindre förelagen med under 100 anställda inställde eller senarelade planer på att bygga ul verksamheten. Man kan föreställa sig vilka effekter en sådan utveckling får pä företagandel och samhällsekonomin.

Utredningen har mot denna bakgrund studerat hur de mindre och medelstora förelagens kapitalförsörjning är ordnad liksom olika typer av finansiärers möjlighet och intresse av att medverka.

Del egna kapitalet tillhandahålls till övervägande del av förelagarna själva och i någon mån av dem närslående personer och vissa institutionella placerare. Då tillskoll sker mol nyemission av aktier underlättas

Prop. 1981/82:116 23

detla genom de s. k. Annell-reglerna. Lånekapitalet tillhandahålls framför alll av banker, hel- och halvslatliga mellanhandsinstilul samt finansbolag.

Utredningen konstaterar all samfidigt som förelagen har en försämrad finansiell situation och minskad benägenhet för expansiva investeringar har del blivit mindre attraktivt för kapilalplacerarna all satsa i de mindre och medelstora företagen. Även detta sammanhänger i slor utsträckning med inflationsekonomins effekter. I och för sig synes det finnas gott om kapital på marknaden, men detla söker sig lill andra typer av placeringar, exempelvis i realvärden och lill placeringar med mindre risk än dem som normall förknippas med satsningar i mindre och medelstora förelag. En bidragande orsak har varit all kapitalplaceringar i större, börsnoterade företag på olika sätt gynnats under senare år, exempelvis genom sparsfimulanser. Detla är i och för sig positivt, men genom att de icke börsnoterade företagen inle åtnjuter samma förmåner har de fått en diskriminerad ställning och haft svårt all behålla sin del av kapilalflödena.

Del har i debatten gjorts gäUande att bankerna i sin långivning missgynnat de mindre förelagen, särskill då nystartade förelag och satsningar på nya produkter.

Visserligen har de mindre företagens andel av bankullåningen minskat men någon medveten politik frän bankernas sida all strypa kapilalför-söijningen fill mindre och medelstora förelag har utredningen dock ej kunnat finna. I stället har olika specialinstitut och finansbolag, som inriktat sig på leasing och factoring, saml del staliga kredilslödet tagit över en del av bankernas roll. Noteras kan ocksä all ell flertal banker på senare lid avdelat särskilda resurser, om än begränsade, för speciella små företags-satsningar.

Vad kan man då göra för all förbättra de mindre och medelstora förelagens finansiella situation så alt deras fortsatta satsningar inle hämmas? Att något i nuvarande läge bör göras har under utredningens hearings inte tfrågasatls av någon, bl. a. med tanke på all en stagnerande eller reducerad ekonomisk aktivitet hos småföretagen får uppenbara negativa effekter för samhällsekonomin.

En mängd synpunkter med förslag tiU åtgärder för att värna om de mindre och medelstora förelagens situation har förts fram såväl lill utredningen som i andra fora.

För alt börja med en ofta framförd synpunkt av mer allmän karaktär, så har del gjorts gällande all förbättringar enbart på del finansieUa området båtar föga. Det krävs, menar man, all också del allmänna förelagarklima-let förbättras, eftersom annars de nog så vikliga psykologiska förutsättningarna för fortsatta satsningar inle kommer all föreligga.

Som del nu är, hävdar man, upplever sig företagarna missgynnade för att inle säga "förföljda" av samhället och känner osäkerhet inför framliden, vilket utgör en hämsko på expansionsluslen. Detla sammanhänger med all man från samhällets sida infört en mängd restriktioner, en allmänt besvä-

Prop. 1981/82:116 24

rande byråkratisk ordning och också vidtagit åtgärder ägnade all underblåsa en aUmänt misstänksam attityd mot företagande.

Även om utredningens uppgifter begränsar sig till del finansiella området anser sig utredningen inle ulan vidare kunna gå förbi dessa synpunkter. Utredningen vill därför framhålla att vad som krävs är inle blott åtgärder som förbättrar den finansiella situationen ulan elt betydligt bredare batteri av åtgärder.

Ett första steg i sådan riktning togs i regeringens småföretagsproposition (prop. 1977/78:40), vilket i någon mån synes ha vänt den negativa nsykolo-giska trenden. Nu krävs ett fördjupat helhetsgrepp med åtgärder inom en rad områden, exemplevis det byråkratiska regelsystemet, finansieringen, anstäUningsfrågorna, skatterna m.m. så all ett positivare företagarklimat skapas utan de många hinder som dagligen lägger hämsko på expansionsluslen. Utredningen vUl särskUt understryka att ell väsentligt element i ell sådant ålgärdsprogram är att den uppfattning, som ett stort anlal företagare alltjämt hyser om all de är missgynnade och "förföljda" av samhället förändras. Det bör i stäUel vara en strävan för samhället att etablera en allmän insikt om att det arbele som denna förelagsgrupp utför är till allmän nytta för oss alla. Först härigenom kan man uppnå de nog så vikliga psykologiska förulsällningarna för ell expanderat företagande.

I det sammanhanget bör också understrykas, all den osäkerhet som alltjämt består om risken för att någon form av kollektiva löntagarfonder menligt skall inverka pä småförelagarnas möjlighet all själva driva sina förelag i framtiden, vid hearings har framhållits som en inle oväsentlig faktor som hämmar fortsatta satsningar.

En annan grupp av förslag hänför sig lill åtgärder för att förbättra företagens lönsamhet. Bl. a. har hävdals all höga kapitalkostnader i sig inle är roten lill problemen ulan förelagens otillfredsställande lönsamhet. Vad som i första hand borde åtgärdas är därför lönsamhelsförutsällningarna.

Uppenbarligen ligger del mycket i delta. Med en högre lönsamhet ökar självfinansieringsförmågan och del blir också lättare all bära höga kapitalkostnader för de medel som även så måste tillföras från externa källor.

Att höja företagens lönsamhet är emellertid inle så helt enkelt. Svårighelerna bottnar tiU slor del i den accelererande inflafionen. Alt bekämpa inflationen framstår därför som centralt. De älgärder som lorde erfordras är också framför allt av allmän ekonomisk-politisk natur eller beroende av förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. De faUer därmed utanför ramen för denna utredning.

Det är emellertid inte bara förelagens lönsamhet som är viktig utan ocksä lönsamheten för ägarna/företagarna. Denna sammanhänger givelvis med förelagens lönsamhet men är även tUl slor del beroende av skallesystemets effekter för förelagarna personligen, vilka försvårat för förelagarna att, särskill i en accelererande inflafion, få sina satsningar i förelagen lönsamma. Delta verkar också hämmande på investeringsviljan. Ett anlal

Prop. 1981/82:116 25

utredningar har tillsatts med uppgift all granska skattefrågorna, och det är närmast deras uppgift all göra en för dagens situation anpassad avvägning mellan fördelningspolitiska och samhällsekonomiska hänsyn och försöka lösa de uppkomna problemen. Utredningen vill dock för sin del understryka vikten ur samhällsekonomisk synpunkt av att skallerältsliga förbättringar för företagarna genomförs. Man kan nämligen inte bortse från att det är naturligt för företagarna att göra en samlad bedömning av utvecklingen av förelagels ekonomi och den egna personliga ekonomin och alt del är denna samlade lönsamhetsbedömning, som påverkar expansionsbenägenheten.

Viktig är också all den osäkerhet som många företagare upplever beträffande risken för försämringar av deras skatlerällsUga sUualion undanröjs.

En annan grupp av förslag går ul på alt införa en ordning, så att de mindre och medelstora företagen skulle få tillgång till billigt, subventionerat, lånekapital. Man har därvid hänvisat bl. a. tUl den ordning som gällt pä bostadsfinansieringens omräde och betonat alt en utveckling av förelagandel framstår som minst lika viktig ur samhällssynpunkt. Utomlands finns också ett flertal exempel på en sådan subventionerad ordning. Hänvisning har också skett till de obUgalioner med skattefri avkastning som förekommer i vissa länder. Utredningen är emellertid för sin del inte i första hand beredd alt föreslå sådana lösningar. Detta sammanhänger med flera omständigheter, främst att soliditeten därigenom itite skulle förbättras.

Därmed är inte sagt att det inle fmns elt antal förbättringar som behöver göras för att underlätta de mindre och medelstora förelagens försörjning med lånekapilal. Utredningen avser all återkomma härtill i ett senare belänkande.

Ett annat förslag som förts fram är att särskill nystartade företags finansiella situation borde förbättras genom alt de under de första åren inle skulle behöva erlägga sociala avgifter eller att de i vartfall skulle ha möjlighet all behålla dessa avgifter såsom arbetande kapital i rörelsen. Utredningen, som enligl sina direktiv har all se på frågan om återlånen frän AP-fonderna, fortsätter sina överväganden i dessa frågor och kommer också i denna del all återkomma i ett senare belänkande.

Inte minst med hänsyn tUl behovet av en förbättrad soliditet bör i stället lösningen på problemen i första hand sökas inom ramen för förbättrade möjligheter att attrahera externt riskvUligt kapital. Merparten av de förslag som framförts fill utredningen lar också sikte på detta.

Utredningen har därför funnit del naturligt all som ett första steg behandla frågorna om del riskvilliga kapitalet i ett delbetänkande.

Frågan om möjligheten alt öka utbudet av riskvUligt kapital lUl de mindre och medelstora förelagen är förvisso inte ny, utan har övervägts fidigare i ett flertal sammanhang. Ett tillvägagångssätt som förespråkats och tiUämpals har varit all låta investmentbolag och andra mellanhandsin-

Prop. 1981/82:116 26

stilul förvärva minoritetsposler i dessa företag. Erfarenheterna visar emellertid all del har varit svårt, bl.a. med hänsyn fill kapitalmarknadens utveckling och skattesystemets utformning, att få en tiltfredsstäUande avkastning på sådana satsningar. En annan hämmande faktor har varit alt del varit svårt alt vid behov avyttra värdepapper av detta slag på grund av den begränsade handel som förekommer med sådana papper. Av betydelse i sammanhanget är också företagarnas egen inställning. För den typiske småföretagaren ler del sig ofta motbjudande att försöka locka lill sig riskvUligt kapital om han samtidigt måste avstå från en del av äganderätten och kontrollen till företaget. Delat ägande kan också leda till konfliktsituafioner beträffande vilken uldelningspolhik som förelaget skall föra. Vidare kan ell spridande av ägandet liU en större krets också föra med sig att företagel ur skattemässig synpunkt kommer att behandlas på ett annat säll än vad som gäller för elt utpräglat fåmansföretag.

Utredningen har övervägt hur man på ell lämpligt säll skall kunna eliminera dessa hämmande faktorer och hur man skall kunna finna former för all öka lillskottet av riskkapital lill mindre och medelstora förelag.

Utredningen har därvid granskat det ibland framförda påslåendet all tillgången på riskvilligt kapital skulle vara bristfäUig. Utredningen anser att detla inle är rikligt. Tvärtom bekräftas bl. a. från bankhäll all det finns gott om kapital och även riskvilligt sådant i marknaden. Men detta kapital söker sig för närvarande till andra placeringar.

Problemet är alliså hur man skall kunna göra det mer attraktivt för finansiärerna alt salsa kapital i mindre och medelstora företag och samtidigt - vilket kan låta som en utopi — åstadkomma alt villkoren för sådana placeringar ur förelagens synpunkt är eller åtminstone ler sig mer förmänliga än de viUkor som är förknippade med gängse lånekapilal. Del sistnämnda är i dagens läge en väsentlig förutsättning för att företagens investeringsbenägenhel skall öka.

Utredningen för vissa principresonemang rörande de angivna problemställningarna, bl. a. beträffande vilken inverkan en hög inflation parad med elt högt skalletryck har på finansiärernas placeringsöverväganden. Bl.a. konstaterar utredningen all kombinationen hög inflation - hög skall gör del praktiskt taget omöjligt all genom någorlunda "normala" placeringar ens bevara insatskapitalets realvärde intakt (vilket bl.a. förklarar den ökade benägenheten för spel med en liten men dock chans lill storvinst och därmed positiv realförränlning). Denna utveckling leder till ulomordenlUgl komplicerade investeringsbedömningar. Erfarenhetsmässigt medför detla att även vissa mindre förändringar i t. ex. skallesyslemet kan få tämligen stora effekter på kapitalslrömmarna. Som exempel kan anföras utvecklingen — upp och ner — pä premieobligalionsmarknaden och i fräga om aktiesparfonderna.

Finansiärerna bUr alltså under de angivna betingelserna hänvisade fill att välja det minst dåliga av oUka placeringsalternafiv. Detla kan - men

Prop. 1981/82:116 27

behöver ingalunda - innebära exempelvis alt de blir mer benägna att avslå från en initial direktavkastning, särskill om en förlust är avdragsgill, och i stället hoppas på en nägol rejälare värdetillväxt senare. Del kan ocksä innebära att en finansiär, i syfte att uppnå den minst dåliga genomsnittliga /!e»oavkaslningen är beredd att ställa sitl kapital lill förfogande på villkor som ger en lägre direkt irwnoavkastning än gängse lånekapilal.

Båda dessa effekter kan vara till fördel för de lånlagande förelagen. Dels har dessa i ell av inflationen framtvingat högt ränteläge ell utpräglat behov av kapital som kan vänta med direktavkastning och som är berett att i liden anpassa avkastningskraven till ett investeringsprojekts ålerbelalningsför-måga. Dels har de, som tidigare berörts, behov av alt finna kapital som har lägre brulloavkastningskrav än gängse lånekapilal.

Att dra några säkra slutsatser om hur finansiärens bedömningar skall kunna influeras sä att de finner del attraktivare att placera i produktiva objekt, typ mindre företag, låter sig inte göras på grund av de myckel komplicerade samband som enligl vad nyss sagts råder mellan olika inflations- och skallerelalerade placeringsbedömningar. De enda någorlunda säkra anlaganden som kan göras är

att finansiärernas vilja all placera i mindre och medelstora företag går att påverka och förmodligen även genom ganska marginella åtgärder

och att de därvid märkligt nog kan ställa riskkapital liU förfogande på villkor som för del kapilalberoende företaget ter sig attraktivare än gängse länekapital.

På grund av de kompUcerade sambanden i bedömningarna är del också svårt att dra några säkra slutsatser om i vilken omfattning företagens investeringsbenägenhel kan öka om de får en större tillgäng på kapital, som är berett all i fiden anpassa avkastningskraven och som stäUs lill förfogande på i övrigt förmånligare viUkor än gängse lånekapilal. Därmed blir del också utomordentligt vanskligt alt avgöra hur stora tUlskoll av riskkapital som erfordras för all den ekonomiska aktiviteten hos våra mindre och medelstora företag inle skall stagnera. En grov uppskattning ger vid handen alt del vid oförändrat ränteläge skulle krävas ärliga tillskott av externt riskviUigl kapital i storleksordningen minst fyra miljarder kr om investeringsnivån från 70-lalels andra hälft skall kunna bibehållas.

Eftersom nytillskotten av externt riskvilligt kapUal i mindre och medelstora företag, vid sidan av företagarens egna insatser, under senare år kan antagas ha varit blygsamma måste så gott som hela del erforderliga tillskottet ske från "nya" finansiärer i den mån företagarna själva inle orkar klara tillskotten.

Med hänsyn liU att del sålunda i dagens inflations- och skattesituation rör sig om ulomordenlligl komplicerade bedömningar har utredningen avstått från att bygga sina förslag på teorefiska modeller. Utredningen har i stället vall alt försöka lyssna till de förslag som framlagts av personer som har betydande erfarenhet av såväl finansiärernas som förelagarnas finan-

Prop. 1981/82:116 28

sieringsbedömningar. Utredningen har också nära samarbetat med ell anlal organ som löpande kommer i kontakt med hithörande spörsmål, såsom STU, bankerna, utvecklingsfonderna, fondkommissionärerna och börsledningen. Utredningen har också försökt dra nytta av de erfarenheter som gjorts utomlands.

Genom de svenska ambassaderna i OECD-länderna har utredningen erhållit ett omfattande material som belyser dessa frågor. Materialet visar att i flertalet OECD-länder har selekliva åtgärder vidtagits för att på olika säll stimulera riskkapilallillskolt fill de mindre och medelstora företagen. Förenklat uttryckt beslår åtgärderna i allmänhet i all man genom skallelällnader av olika slag försökt öka benägenheten för risklagande. På flera häU har man också skapat förutsättningar för bildande av särskilda investmentbolag med förmånliga villkor, l.ex. i USA, s.k. Small Business Inveslment Companies. I vissa länder, i synnerhet de anglosachsiska, har man också öppnat möjligheter för en mer omfattande handel med andelar i småföretag.

Vad gäller ufiändska förebilder finner utredningen det emellertid angeläget att framhålla, att del föreligger väsentliga skillnader meUan Sverige och många av de andra OECD-länderna. En sådan skillnad är utformningen av värt skallesystem, vilket gör del betydligt svårare att få en satsning i minoritetsposter i akfier lönsam i Sverige än i andra länder.

Detta belyses exempelvis av en amerikansk undersökning som visar del utbyte en någorlunda förmögen kapilalplacerare får av en sådan satsning i olika länder. Undersökningen utgår från en vinst före skatt på 100 enheter dollar, kronor etc. i förelaget. Om målsättningen är att så myckel som möjligt av denna vinst skall tillföras kapitalplaceraren erhåller denne sedan såväl företagels som hans egna skaller betalts följande utbyte av sin satsning:

Väsftyskland	44 kr
Frankrike	43 kr 90 öre
Storbritannien	25 kr
Nederländerna	14 kr 60 öre
Sverige	6 kr 75 öre

Medan den västtyske placeraren av vaije hundralapp som företagel tjänar före skatter får behålla 44 procent efter skatt får hans svenske kollega endasi behåUa mindre än sju procent!

Även om vår utredning inle i första hand skall syssla med skaller, kan inle utredningen underlåta all framhålla de dramatiska effekter den svenska dubbelbeskattningen sålunda leder lill. En naturlig slutsats är därför att den mest effektiva åtgärden för att förbättra kapilalförsöriningen till de mindre och medelstora förelagen vore all för dessa förelag slopa den nuvarande dubbelbeskattningen främst då i finansiärledel. Denna fråga övervägs för närvarande av kapilalvinstkommittén.

Prop. 1981/82:116 29

En annan slutsats som föranleds av de angivna förhållandena är att svårigheten alt göra riskkapilalsalsningar attraktiva i Sverige delvis bottnar i den ensidiga fokusering på placering i aktier som ägt rum i Sverige under senare år. Denna är en följd bl.a. av all sådana placeringar rönt särskild uppmärksamhet från massmedia och från olika sammanslutningar som huvudsakligen koncentrerar sitt intresse pä börsföretagens kapitalförsörjning. Sett i ett historiskt perspektiv är inte aktiebolagsformen den mest naturliga företagsformen för elt småförelag. Under århundraden har andra förelagsformer framstått som lämpligare för just småföretag och även andra finansieringsformer än tiUskoll i utbyte mol aktier.

Utredningen har därför sell del som en naturlig första utgångspunkt all inventera de oUka finansieringsformer som står fill buds och undersöka om inle en del av lösningen pä finansieringsproblemen ligger i elt förbättrat utnyttjande av andra sådana finansieringsformer.

Finansieringsformer

En väsentlig utgångspunkt för utredningens överväganden har varit det stora anlalel företag som berörs, närmare 400000, om alla medräknas. Det är självklart all då man rör sig med så många förelag kan del inle bara vara en enda finansieringsform som är lämplig. Behovet och förulsällningarna varierar starkt mellan olika grupper och typer av företag. Del fordras därför också alt del finns tillgäng liU en mängd olika finansieringslösningar. Kapilallillskoll genom aktieteckning är blott en av dessa. Del finns emellertid också en rad andra finansieringsformer alt tillgå. Dessa har dock numera kommit all utnyttjas i relativt liten utsträckning. Detla synes bero på flera orsaker. En orsak är den relativt begränsade kännedom som såväl företagare som kapitalplacerare har om dessa alternativa finansieringsformer. En annan orsak är att vissa alternativa finansieringsformer undan för undan genom olika lagstiftningsåtgärder blivit mindre brukbara i praktiken. I andra fall har en växande osäkerhet om tillämpningen av gällande rättsregler bidragit tiU en motvilja all pröva pä och utnyttja dessa alternativa finansieringsformer.

Utredningen är väl medveten om att en del av de rättsregler som införts är att se som ett naturligt led i vårt alltmer komplicerade samhällssystem och all vissa rättsregler tillkommit för alt förhindra missbruk i bl. a. skattehänseende. Självfallet skall missbruk stävjas, men utredningen anser att detla bör ske i former som inle samtidigt verkat hämmande på seriösa företagares expansionssträvanden. Exempelvis har införts den s. k. generalklausulen mot skatteflykt. Delta bör kunna medföra alt ell anlal tidigare specialregler, som tillkommit i syfte all hindra skallemissbruk men som också hindrar seriöst förelagande, nu elimineras.

Utredningen anser del sålunda väsenfiigt all elt anlal alternativa finansieringsformer ånyo görs brukbara och attraktiva saml all man sprider kännedom om dem bland såväl företagare som kapilalplacerare.

Prop. 1981/82:116 30

En sådan finansieringsform som ligger nära sedvanliga akfier är preferensaktier. Del finns också möjlighet all ge ul aktier i olika serier med olika röstvärde. Fördelen med dessa alternafiv är bl.a. alt det mindre företaget kan bedriva en differentierad uldelningspolifik. Nackdelen är all alla aktier omfattas av samma dubbelbeskallningssyslem.

En annan väg är all man i slällel för aktiebolag som företagsform väljer handelsbolag. Förvärv av andel i handelsbolag lämpar sig framför allt för akfiva finansiärer, exempelvis då en uppfinnare söker en partner med administrativ och finansiell erfarenhet.

Besläktat med handelsbolaget är kommanditbolaget. Förvärv av andelar i kommanditbolag är en urgammal finansieringsform. Det är en lämplig form för passiva kapilalplacerare all salsa i småförelag. En fördel är att om risktagandel leder lill förlust blir denna avdragsgill för kapilalplaceraren. Det finns dock idag regler som försvårar utnyttjandet av kommandilbo-lagsformen. En är den skattemässiga bedömningen av förelagandels driftställe, vilket särskilt missgynnar företag i glesbygd. En annan är de regler som sammanhänger med utdebitering av socialavgifter. Utredningen föreslår förändringar i dessa avseenden för all underlätta utnyttjandet av kommandilandelar såsom finansieringsform.

Osäkerhet om vilka regler som kan komma att gälla för den framlida skattemässiga behandlingen av såväl handels- som kommanditbolagen är också en hämmande faktor. Företagsskatlekommillén har ell särskiU uppdrag i denna del. Utredningen vill för sin del framhålla vikten av all de berörda bolagen inle görs till självständiga skattesubjekt. Genom en lagändring 1977 öppnades ökade möjligheter att utnyttja s. k. vinslandelslån. Sådana s. k. participafing debentures är en vanlig finansieringsform i vissa länder. Finansieringsformen har flera fördelar. En är att förelagaren därvid slipper släppa ifrån sig äganderätt och kontroll över förelaget. En annan är alt räntan relateras tiU vinslen. Del innebär alt företaget under elt uppbyggnadsskede eller i dåliga fider inte belastas med räntekostnader, medan samtidigt kapitalplaceraren ha möjligheter till goda förtjänster om företaget utvecklas väl. Möjligheterna all utnyttja vinslandelslån är föga kända i Sverige. På senare år har emellertid några institut säsom Företagskapilal AB, Svetab, AP-fonden m.fl. börjat nyttja denna finansieringsform och funnit den myckel användbar.

I vissa fall krävs dock dispens av riksskalleverkel för att vinstandels-länen skall kunna utnyttjas på elt riktigt sätt.

Utredningen föreslär en förenkling i denna del. Vidare har riksbanken med slöd av lagen om kredilpoliliska medel intagit en restriktiv hållning till vinslandelslånen i vissa fall. Del är angelägel att nya diskussioner las upp i denna fråga.

En finansieringsform som vunnit ökad utbredning bland börsförelag under senare lid är utgivandet av konvertibla skuldebrev. Utredningen pekar på möjligheterna lill en utökad användning av denna finansierings-

Prop. 1981/82:116 31

form också i mindre och medelstora förelag. Närbesläktade är skuldebrev med optionsrätt fill aktieteckning. Dessa kan vara särskill lämpliga då företagaren hoppas genom återlösen framgent kunna begränsa en spridning av ägandet.

En annan finansieringsform som i myckel begränsad ulsräckning har börjat utnyttjas på senare tid är placeringi patenträttsandelar. Även denna finansieringsform öppnar möjlighet för en placerare alt utan delägande i företaget njuta frukterna av en positiv vinstutveckling. Även i denna del finns dock vissa skattemässiga spörsmål som behöver klarläggas. En är frågan om bedömningen av företagandets driftställe.

Utökade möjligheter till handel med andelar och värdepapper

All man ser över och förbättrar arsenalen av finansieringsinstrument är inte tillfyllest. Man måste ocksä skapa förbättrade möjligheter för handel med sådana andelar och värdepapper. Elt naturligt önskemål från de flesta kapilalplacerare är nämligen att del skall vara lätt all göra en placering och vidare att man vid varje given tidpunkt skall kunna avveckla sitt engagemang och omvandla del liU likvida medel. En fungerande marknad är också väsentligt som en värdemätare på hur kapilalplaceraren likaväl som förelaget har lyckats i sin satsning.

Den etablerade handeln med aktier och andra värdepapper sker över fondbörsen och genom förmedling av fondkommissionärerna. Fondbörsen har en monopolställning. Regelsystemet gäller börsnoterade värdepapper. Nägra mer systematiska försök med en handel och notering av icke börsnoterade värdepapper har däremot knappast skelt.

Utredningen föreslår i samråd med börsledningen och fondhandlareföreningen att förutsättningar skapas för en utökad handel med aktier, andelar i bolag och andra värdepapper i syfte att omfatta även placeringar i mindre och medelstora företag. Denna handel bör huvudsakligen ske i två former. Den ena innebär alt en ny lista, en s. k. A Ill-lisla, tillskapas på fondbörsen för handel med aktier i medelstora förelag. Skillnaden mellan denna A Ill-lisla och nuvarande A I- och A ll-listorna är all lilllrädeskraven för alt ell förelag skall bli uppfört pä listan blir mindre stränga än vad som nu är fallet på de andra listorna.

De företag som skuUe kunna vara intresserade av tilllräde fill A Ill-lista är tämligen få, överslagsvis högst elt femtiotal.

För handel med aktier, andelar och andra värdepapper som berör mångfalden av övriga småförelag föreslår utredningen en annan väg. Utredningen har här hämtat sin förebild i de anglosachsiska länderna där det finns ett syslem enligt vilken fondkommissionärerna åtar sig alt hålla en marknad för handel med sådana värdepapper. En fondkommissionär ålar sig alt vara huvudmäklare och blir tillsammans med en eller flera andra kommissionärer, s. k. märket maker. Någon regelbunden handel förväntas

Prop. 1981/82:116 32

inle men noteringar om märket maker's köp- och säljkurs kan ges löpande. Köp och försäljning kan givelvis ske när som helst, varvid prisnivån fastställs av marknadskrafterna. Saknas vid ell givet tillfäUe annan köpare ålar sig märket makern all förvärva värdepapperet till angiven köpkurs. För att systemet skall fungera krävs rätt för fondkommissionärerna all hålla elt buffertlager av berörda värdepapper. Utredningen har förstått alt bankinspektionen i annat sammanhang överväger att medge förenklade regler för fondkommissionärerna i detla avseende. Med de båda angivna systemen anser utredningen all liilfredsslällande möjligheter öppnas för erforderUg handel med andelar m. m. i mindre och medelstora förelag.

Vidgade möjligheter för instilulionella och pri\ata finansiärer att satsa i mindre och medelstora företag.

Utredningen har inventerat förulsällningarna för olika länkbara grupper av finansiärer all salsa i mindre och medelstora förelag. Ell särskill intresse knyter sig tiU de inslilulioneUa placerarna såsom investmentbolag, aktiefonder, aktiesparfonder, vissa hel- och halvslatliga institut, försäkringsbolag m.fl. Flera av dessa har idag ingen eller endasi en begränsad möjlighet alt placera i mindre och medelstora företag. Aktiefonderna har t. ex. idag inle lagligen rätt att göra sådana satsningar. De kapitaltillgångar som förvallas av sädana instilulionella kapilalplacerare är betydande. Utredningen finner del angelägel all möjligheterna vidgas för dessa alt göra satsningar i mindre och medelstora förelag. Genom hearings med berörda institutioner har utredningen kunnat konstatera all del finns ell påtagligt intresse för en sådan placeringsmöjlighet. Utredningen vill understryka att det hos sådana placerare finns elt betydande kunnande och erfarenhet som del kan vara befruktande för de mindre och medelstora förelagen att få del av.

Utredningen föreslär därför all aktiefonderna får rätt all placera högst lio procenl av sina tillgångar i aktier, andelar och andra värdepapper som inte är börsnoterade. Den angivna gränsen överensstämmer med en rekommendation från OECD. Utredningen har inhämtat att bankinspektionen inle kommer alt ställa sig avvisande till ell sådant förslag. Motsvarande bör gälla aktiesparfonderna. Även andra fonder, stiftelser m.fl., vUkas bestämmelser har faslstäUts av regering och riksdag föresläs på ansökan kunna medges rätt placera sina fillgångar i aktier, andelar och andra värdepapper utan begränsning fill börsinlroducerade papper.

Vad gäUer aktiesparfonder föreslår utredningen vidare all anställda vid icke-börsnoterade företag visserligen inle bör ges möjlighet att bilda rena företagsanknutna aktiesparfonder, men väl "förelagsanknulna" fonder med riskspridning. Dessa bör lill 20-25 procenl kunna få inneha aktier, andelar och andra värdepapper i del egna företaget.

För försäkringsbolagens del akluaUseras bl. a. den tidigare berörda frågan om riksbanken och lagen om kredilpoliliska medel, bl.a. i vad avser vinstandelslån.

Prop. 1981/82:116 33

Utredningen vill understryka all del inle bara bör kunna bli ell betydande direkt kapilallillskoll fill de mindre och medelstora förelagen från dessa insfilulionella placerare. De intar också en framträdande position i opinionsbildningen när det gäller kapitalplaceringar och bör alltså kunna få en banbrytande effekt även när det gäller andra grupper.

När det gäller enskilda privata finansiärer har tillskotten av riskvilligt kapital hillills kommit främst frän ägarna/förelagarna själva och dem närslående personer. Utredningen vill dels slå vakt om dessas möjligheter lill fortsalla fillskott, dels vidga möjligheterna även för andra grupper privatpersoner, såsom "professioneUa" kapilalplacerare, anställda och även en bredare allmänhet alt göra sådana satsningar.

När det gäller ägarna/förelagarna själva och de "professionella" kapitalplacerarna kommer intresset och möjligheterna lill fortsatta kapitaltillskott att lUl stor del bero på skattesystemets utformning. Utredningen vill härvid särskill framhålla viklen av all de kommande regler som berör rätten fill underskollsavdrag utformas så all lillskoll inle försvåras eller omöjliggörs. Annars lorde förulsällningarna för ell livskraftigt och expansivt företagande dramatiskt försämras, med allvarliga samhällsekonomiska konsekvenser.

När del gäller närstående, anställda och även en bredare allmänhet lorde intresset att salsa i mindre och medelstora företag lill stor del bli avhängigt av all sparstimulanser blir tillämpliga även för sådana placeringar och ej blott för placeringar i börsnoterade företag. Inle minst när del gäller de anställda har lill utredningen framförts ell anlal förslag om hur man skall kunna stimulera en fördjupad ekonomisk relafion med del egna företaget.

Marknadsföring

För all de åtgärder utredningen har föreslagit skall få avsedd effekt är det viktigt att möjligheterna lill kapitalplaceringarna i mindre och medelstora förelag marknadsförs pä elt riktigt och attraktivt säll.

Utredningen anser all bankerna härvidlag har en vikfig roll all spela. Dels svarar bankerna för aktiefondernas och en rad andra institufionella placerares satsningar, dels har bankerna en omfattande placeringsrädgiv-ning gentemot aUmänhelen. Bankerna är också regelmässigt rådgivare lill förelagen i deras finansiella planering. Utredningen har därför samrått med bankerna i denna fråga och anser sig efter dessa diskussioner ha god grund all tro att bankerna aktivt kommer all främja en ökad kapitallillförsel lill de mindre och medelstora förelagen. Även ett anlal andra företag och organisationer i näringslivet har ställl sig positiva lill alt medverka i en aktiv marknadsföring.

Utredningen föreslår därutöver all statliga medel, tre miljoner kr., anslås till en särskild upplysningskampanj. Kampanjen bör ledas av en för 3 Riksdagen I98II82. I samt. Nr 116

Prop. 1981/82:116 34

ändamålet bildad arbetsgrupp med företrädare för berörda departement och myndigheter, utvecklingsfonderna, bankerna och näringslivels organisationer.

Statsfinansiella kostnader

De direkta statsfinansiella kostnaderna av utredningens förslag uppgår tUl tre miljoner kr.

De indirekta kostnaderna i form av att ändrade regler kan leda till skattebortfall m. m. är svårare att beräkna. Sammantaget uppskattar utredningen dessa kostnader tiil årligen högst något trettiotal miljoner kr. Detla skallebortfall m. m. torde mer än väl kompenseras av de ökade skatteintäkter och andra samhällsekonomiska fördelar som en ökad ekonomisk aklivUel hos de mindre och medelstora förelagen leder lill.

Lagändringar, tidpunkt för införande m. m.

Utredningen lägger fram förslag till de lagändringar som i olika avseenden erfordras.

Utredningen föreslår all de förslag som här framlagts införs all gälla från den 1 juli 1982, dock med undanlag för bestämmelserna för akfiefonder och akfiesparfonder, vilka bör införas alt gälla senast den 1 april 1982.

Del kan synas som om utredningens sätl all angripa finansieringsproblemen och de förslag utredningen lägger fram är föga revolutionerande. Man skall dock hålla i minnet att förelagande bedrivits i hundratals, för att inte säga tusentals år. Under denna lid har en slor mängd finansieringslösningar kunnat prövas, även under skiftande konjunktureUa och samhälleliga betingelser. Del skulle alltså vara förvånande om man nu plötsligt kunde fundera ut nägra nya omvälvande lösningar.

Utredningens strävan har därför i slällel varit alt försöka komma underfund med varför de under lång lid prövade finansieringslösningarna inle nu längre skulle fungera. Till en del sammanhänger detta med all vårt samhälle blivit aUtmer komplext med alltmer komplicerade regelsystem som hindrar eller försvårar effektiva lösningar på de mindre och medelstora förelagens finansieringsproblem. Utredningen har därför försökt undanröja sådana hindrande faktorer eller, i den mån det inte går, försöka kompensera dem med andra åtgärder.

Del är enligl utredningens mening genom att man med ett anlal sådana åtgärder öppnar möjligheter fill en mångfald olika finansieringslösningar och till medverkan av en rad olika finansiärer som man bäsl tillgodoser de mindre och medelstora förelagens finansiella behov. Delta är sin tur en avgörande förutsättning för alt den ekonomiska akfiviteten hos mindre och medelstora företag inle nu skall stagnera ulan tvärtom öka, lill fromma för den svenska ekonomin.

Nuvarande lydelse

Medel som tillföres aktiefond skall så snart del anses lämpligt placeras i värdepapper, i den män behov av likvida medel icke föreligger.

Fondbolag får till akfiefond förvärva endasi följande slag av värdepapper, nämligen

1. svenska aktier, obligationer och andra värdepapper som noteras vid Stockholms fondbörs eUer på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommisionärer,

2. utländska akfier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbeslämmelserna och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eller eljest under betryggande förhållanden,

3. aktier, obligationer och andra värdepapper som ulbjudes lill försäljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finnes för antagande all de inom en år från förvärvet kommer all inregistreras vid fondbörs eller noteras på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer,

4. bevis om rätt all teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1—3,

5. skattkammarväxlar.

19!

Föreslagen lydelse

Medel som lUlföres akfiefond skall så snart det anses lämpligt placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida medel icke föreligger.

Fondbolag får till aktiefond förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen

1. svenska aktier, obligationer och andra värdepapper, som noteras vid Stockholms fondbörs.

2. utländska aktier, obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana fär ske enligl fondbeslämmelserna och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eller eljest under betryggande förhållanden,

3. aktier, obligationer och andra värdepapper som ulbjudes lill försäljning under sådana förhållanden att sannolika skäl finnes för antagande alt de inom ett år från förvärvet kommer all inregistreras vid fondbörs.

4. bevis om rätt all teckna eller erhåUa aktier eller andra värdepapper som avses i 1-3,

5. skattkammarväxlar.

Utan hinder av andra stycket 1 — 5 får till aktiefond förvärvas svenska aktier, obligationer, förlagsbevis, Uknande skuldebrev och andra bevis om delaktighet i svenskt bolag, vilka inte är noterade på Stock-

holms fondbörs eller som ulbjudes till försäljning under sådana förhållanden alt sannolika skäl finnes för att de inom ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid Stockholmsfondbörs. Sådana värdepapper får utgöra högst en tiondel av fondens totala värdepappersinnehav.

Har värdepapper som förvärvats enligl andra stycket 3 ej inregistrerats eller noterats inom ett år från förvärvet, skaU de avyttras sä snart del lämpligen kan ske.

Fondbolag fär ej lill aktiefond förvärva aktier i bolaget eUer fondandel i fonden.

Andelarna i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. Värdet av en fondandel är aktiefondens värde delat med anlalel ulelöpande fondandelar. Fondens värde beräknas genom att från tillgångarna avdrages de skulder som avser fonden, inbegripet framtida skatteskulder, om sådana skall beaktas enligt fondbeslämmelserna. Värdepapper som ingår i fonden värderas med ledning av gällande marknadsvärde. Det åligger fondbolag att fortlöpande beräkna fond-andelsvärdel.

Har värdepapper som förvärvats enligl andra stycket 3 ej inregistrerats eller noterats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart del lämpligen kan ske.

Fondbolag får ej lill aktiefond förvärva aktier i bolaget eller fondandel i fonden.

30 §

Andelarna i en aktiefond skall vara lika stora och medföra lika rätt fill den egendom som ingår i fonden. Värdet av en fondandel är aktiefondens värde delat med antalet ulelöpande fondandelar. Fondens värde beräknas genom all från tillgångarna avdrages de skulder som avser fonden, inbegripet framtida skatteskulder, om sådana skall beaktas enligt fondbeslämmelserna. Värdepapper som ingår i fonden värderas med ledning av gäUande marknadsvärde eUer annat motsvarande värde. Del åligger fondbolag att fortlöpande beräkna fondandelsvärdet.

1 den mån del är lillålel enligt fondbeslämmelserna får

1. vid försäljning av fondandel tillägg lill värdet av andelen göras med försäljningskostnader och kostnader vid inköp av värdepapper lill fonden,

2. vid inlösen av fondandel avdrag från värdet av andelen göras med kostnader för inlösningsförfa-randel och för försäljning av värdepapper frän fonden.

1 den mån det är lUlälet enligt fondbeslämmelserna får

1. vid försäljning av fondandel tillägg till värdet av andelen göras med försäljningskostnader och kostnader vid inköp av värdepapper till fonden,

2. vid inlösen av fondandel avdrag från värdet av andelen göras med kostnader för inlösningsförfarandet och för försäljning av värdepapper från fonden.

Nuvarande lydelse

Till aktiesparfond får förvärvas endast värdepapper enligl 19 § akliefondslagen (1974:931) vilka är

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt lill nyteckning som har utfärdals av svenskt aktiebolag.

Om det lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier som utfärdas i samband med nyemission eller konvertibla skuldebrev.

3§

Föreslagen lydelse

Till aktiesparfond får förvärvas endasi värdepapper enligl 19 § andra stycket akliefondslagen (1974:931) vilka är

1. aktier i svenskt aktiebolag,

2. sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med opfionsräll till nyteckning som har utfärdats av svenskt aktiebolag.

Om del lämpligen kan ske, skall förvärvas sådana aktier som utfärdas i samband med nyemission eller konverfibla skuldebrev.

Utan hinder av första stycket får tUt aktiesparfond förvärvas sådana värdepapper och i sådan omfattning som i 19§ tredje stycket aktiefondslagen säges. Där nämnd tiondel må överskridas vid förvärv av värdepapper med samme utfärdare.

Prop. 1981/82:116 38

Bilaga 3

Sammanställning

av remissyttrandena över delbetänkandet av utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situationen (SOU 1981:95) Tillväxtkapital

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över delbelänkandet avgetls av arbetsmarknadsstyrelsen, bankinspektionen, kammarrätten i Sundsvall, kommerskollegium, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Värmlands län, länsstyrelsen i Västerbottens län, riksskatteverket, statens industriverk, banklagsulredningen, Aktiefrämjandel, Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse. Centralorganisationen SACO/SR, Finansbolagens förening. Företagskapital Aktiebolag, Landsorganisationen i Sverige (LO), Styrelsen för Stockholms fondbörs. Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska bankföreningen. Svenska fondhandlareföreningen. Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges aktiesparares riksförbund, Sveriges finansanalytikers förening, Sveriges föreningsbankers förbund, Sveriges hantverks- och induslriorganisalion/familjeförelagen (SHIO-familjeföretagen), Sveriges industriförbund, Sveriges Invesleringsakliebolag Aktiebolag, Sveriges värdepappersfonders förening. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), utvecklingsfonden i Kronobergs län och utvecklingsfonden i Stockholms län.

Svenska bankföreningen har avgivit ell med Post- och Kredilbanken, PK-banken gemensamt yttrande.

Kommerskollegium har bifogat yttranden av handelskamrarna i Skåne och Västsverige. Länsstyrelsen i Västerbollens län har bifogat yttrande från handelskammaren i Västerbottens län.

1 Allmänna synpunkter

1.1 Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadsstyrelsen delar utredningens uppfattning om de små och medelstora förelagens stora betydelse och anser lika med utredningen alt älgärder för alt förbättra deras finansiella situation är angelägna. Styrelsen har, frän de synpunkter som den har att företräda, inte några invändningar mol de av utredningen i delta syfte framlagda förslagen.

1.2 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Länsstyrelsen delar utredarens uppfattning all del inle är tillräckligt att enbart se över och förbättra arsenalen av finansieringsinstrument för de mindre och medelstora förelagen. Del är också väsentligt att handeln med värdepapper för denna företagsgrupp underlättas och sfimuleras.

Prop. 1981/82:116 39

1.3 Länsstyrelsen i Värmlands län

Utredningen har bedömt att en mera smidigt fungerande handel i aktier eller värdepapper avseende små eller medelstora företag är ett viktigt led för all förbättra kapitalförsörjningen till denna förelagsgrupp. Mol denna bakgrund lämnar utredningen förslag om dels utökade möjligheter för medelstora förelag att börsnoteras dels elt syslem för handel med aktier och värdepapper vid sidan av börsen. Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att kapitalförsörjningen i små och medelstora förelag kan underlättas om dessa förelags aktier eller värdepapper blir åtkomliga för en vidare krets.

1.4 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Mindre och medelstora företags behov av förstärkt soUdilel har uppmärksammats under senare år. Försöijningen med eget kapital kommer att underlättas i fall utredningens förslag genomförs. I likhet med Västerbottens Handelskammare tillstyrker länsstyrelsen föreslagna åtgärder.' Från regionalpolitisk synpunkt är emellertid följande kommentar motiverad.

För Västerbollens län kan föreslagna älgärder väntas få små effekter, då flertalet företag inle kan komma i fråga för exempelvis handel med aktier. Åtgärderna skall därför ses som en komplettering till, inle ersättning för, andra finansieringsformer.

1.5 Riksskatteverket

Förslagen i betänkandet är utformade för alt stimulera till satsningar i
mindre och medelstora förelag. Med hänsyn till de nuvarande beskatt
ningsreglerna har därför förslaget byggts på principen all avkastningen av
en kapitalplacering helt skall bestå i en värdestegring. De grundläg
gande reglerna för beskattningen är redan i dag kompletterade med en slor
mängd undanlag. Dessa har tillkommit dels för alt förhindra inte önskat
kringgående av lagstiftningens syfte dels för alt medge skallelällnader i
vissa situationer. Regelsystemet kan i och för sig förfinas i obegränsad
utsträckning. Om beskattningen skall kunna administreras lill en rimlig
kostnad krävs emellertid återhållsamhet i detla avseende. En sparsamhet
med undantagsbestämmelser är också befogad utifrån önskemålet att med
borgarna men inte minst skalleförvaltningen skaU behärska regelsystemet.
Vad beträffar lagstiftningen om skattelättnader för vissa sparformer har
RSV i fidigare remissvar bl. a. på grund härav ställt sig negativ lill all dessa
överhuvudtaget infördes. Om utredningens förslag om akliesparfondsy-
slem leder fill lagstiftning kommer det all finnas tre olika akfiesparfondsy-
stem med i viss mån olikartade regler. Mot bakgrund av att de redan
existerande två akliesparfondsystemen vållat tillämpningsproblem av så
väl materiell som leknisk natur ifrågasätter RSV lämpligheten av alt införa
ytterligare ell alternativ. Som exempel på svårigheter kan nämnas tolk
ningen av begreppen anställd och A-inkomst saml registrering av besluts
underlag.

RSV vill i delta sammanhang la upp en möjlighet all åstadkomma en förenkling av systemet med sparbevis enligl 6 § lagen om skattelättnader

Handelskammarens yttrande är ej medtaget i denna sammanställning.

Prop. 1981/82:116 40

för vissa sparformer. Kreditinrättningarna utfärdar sparbevis som deklaranten enligt detta stadgande skall bifoga sin självdeklaration. Vid beslutsredovisningen måste taxeringsnämnden göra särskild anteckning vilket vållat flera problem. Om den information som kreditinrättningarna i dag -enligt av riksgäldskontorel utfärdade tillämpningsföreskrifter - lämnar för kontroll av dubbelsparande, beloppsgränser och statistikuppgifter kunde fä användas som kontrolluppgift skulle avsevärda administrativa förenklingar åstadkommas. Uppgtfterna lämnas på magnetband och innehåller samtliga uppgifter utom två som skallemyndighelerna behöver som kon-trollupgift. Om skattemyndigheterna kunde få del av dessa magnetband kompletterade med de två felande uppgifterna skulle de manuella felen i taxeringsnämnderna med handhavandet av sparskallereduklionen kunna undanröjas. Härtill skulle komma all kreditinstituten skuUe slippa utfärda sparbevis.

1.6 Statens industriverk

Statens industriverk (SIND) har i andra sammanhang påpekat all de mindre och medelstora företagen ofta har en relativt sell alltför liten andel ägarkapilal (se SIND 1980:15). Del är därför viktigt alt förbättra möjligheterna för dessa förelag all öka dessa andelar. De av utredningen framförda förslagen kommer att medföra all en del mindre och medelstora förelag kan konkurrera om befintligt utbud av riskkapital. Framförda förslag lorde emellertid endasi kunna påverka situationen för elt mycket litet antal av samtliga mindre och medelstora förelag. Problemet kvarstår därför speciellt för de något mindre förelagen. Förslagen är emellertid ett steg i rätt riktning. SIND anser detta vara positivt och tillstyrker därför framförda förslag i ovan berörda avsnitt.

1.7 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandel är en stiftelse vars uppgift är all ge saklig information om aktien som sparform. Aktiefrämjandel har under fem års verksamhet byggt upp en omfattande information ocb arbetar i samarbete med bl.a. banker och aktiefonder. Aktiefrämjandel finansieras av svenska förelag.

Aktiefrämjandel vill inledningsvis peka pä betydelsen av de nya skallereglerna för den börsuppgång som skett de senaste åren, och därmed för förelagens möjligheter all finansiera sig via fondbörsen.

Nedanstående två tabeller belyser all skattefondsparandets införande 1979 och de därefter följande förbättringarna av skattefondsparandet, minskningen av dubbelbeskattningen saml ökningen av reavinslavdraget har varit avgörande för börsulvecklingen. En förutsättning för all en än störte grupp förelag skall kunna få del av del riskvilliga kapital som i dag kommer fondbörsen till del är alt de nuvarande skattereglerna behåUs.

1£.

15.

14. 12 7 2. 11. 10. 9.

7. 6. 5. 4 3. 2. 1.

Börsens omsättning 1976—81 (miljarder kronor)

100. 90. 80. 70. 60. 50. 40. 30

Dagsvärdet av de börsnoterade aktierna (31/12)1976-81 (miljarder kronor)

1 1

₁

1976 77 78 79 80 81

Utredningen framlägger en rad förslag i syfte all öppna riskkapitalmarknaden för aktier i små och medelstora förelag. Aktiefrämjandel ser i huvudsak positivt pä dessa förslag. Förutsättningen för all de skall kunna få någon praktisk betydelse är dock dels all de nuvarande skattereglerna inle försämras, dels alt de utvidgas lill all gälla ocksä aktier i små och medelstora förelag.

1.8 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse

Erfarenheten visar all någon form av fungerande marknad för ell förelags aktier är av avgörande betydelse om man vill förbättra de små och medelstora förelagens möjligheter all dra lill sig externt riskkapital. En marknad med meningsfyllda kursnoleringar förutsäller viss akliespridning (vilket i sin tur är en förutsättning för akliekapitaltillskoii), och en spridning av aktier förutsäller meningsfyllda kursnoleringar (marknadens likvi-dilelseffekl).

1.9 Centralorganisationen SACO/SR

Den senaste lidens debatt har aktualiserat en rad utvecklingsvägar för all möjliggöra för de små och medelstora förelagens ägare att föra in nya kapitalintressenler. Enligt SACO/SR:s uppfattning bör riskkapitalet tillföras under marknadsmässiga former. Del förslag' om medborgarfonder som SACO/SR:s representant i lönlagarfondsulredningen lagt fram syftar

Förslaget ej medtaget i denna sammanställning.

Prop. 1981/82:116 42

till all under marknadsmässiga former tillföra riskkapital lill förelagen och dessutom möjliggöra en bredare förmögenhetsförvallning genom aktiefonder.

1.10 Finansbolagens förening

Föreningen vill understryka att isolerade åtgärder i syfte all förbättra de små och medelstora förelagens finansiella situation inte är tillräckliga för all få lill stånd ekonomisk expansion och nyförelagande. Många små och medelstora företag hämmas snarare av skaller, sociala avgifter och byråkrati än av brist på riskviUigl kapital.

1.11 Företagskapital Aktiebolag

Företagskapilal AB som startade sin verksamhet 1974 har lill uppgift att som minorilelsparlner tillskjuta riskkapital lill mindre och medelstora, icke börsnoterade företag. Delta kan ske genom förvärv av nyemitterade aktier, förvärv av aktier från delägare eller genom län. Bolaget äges av staten och affärsbankerna med hälften vardera. Förelagskapital AB skall drivas på affärsmässiga villkor och lämna rimlig förräntning på del av ägarna satsade kapitalel. Företagskapilal AB är således berört av de förhållanden som behandlas i utredningen. De i kapitel 8 och 9 framlagda förslagen är av slor betydelse för bolagets framtida verksamhet.

Beskattningen av utdelningar leder lill att finansieringen med eget kapital blir väsentligt dyrare än upplåning för Företagskapilal AB:s intresseföretag. Hos Företagskapilal AB beskattas uldelningsintäkler pä samma säll som ränteintäkter. Delta leder till alt utdelningar ej ger tillräcklig avkastning hos Förelagskapital AB för alt motivera investeringar i aktier. Om man utgår frän privatpersoners skattesituation blir avkastningen ännu lägre pä grund av den kombinerade effekten av beskattningen i företagel och marginalskatten för privatpersoner (se sid. 26 i utredningen).

Avkastningen på investeringar i aktier i icke börsnoterade företag är för låg, vilket är förklaringen lill alt vi ej har någon handel med sådana akfier i Sverige. Detla har för Företagskapilal AB:s del inneburit att bolaget haft betydande svårigheter all avveckla sina aklieengagemang. Avsaknaden av marknad och handel med aktier av delta slag innebär vidare all Företagskapilal AB ej kunnat kompensera den låga direkta avkastningen från utdelningar med realiserade värdestegringar.

Till följd av dessa förhåUanden har Företagskapital AB tvingats göra sina insatser med riskkapital i intresseföretagen i form av konvertibla lån och andra lån. Detla är självfallet ej alltid den för intresseföretaget lämpligaste finansieringsformen. Nystartade företag liksom förelag med extremt låg soliditet behöver lillskoll av eget kapital och ej lån.

Företagskapilal AB hälsar med tillfredsställelse de i kapitel 8 och 9 framlagda förslagen som syftar til! att skapa former och förutsättningar för handel med aktier i mindre och medelstora företag.

För att marknad och därmed handel med aktier i mindre och medelstora, icke börsnoterade företag skall kunna uppstå i någon betydande omfattning, måste emellertid de grundläggande förulsällningarna förbättras. Härvid måste främst dubbelbeskattningen av utdelningar slopas eller kraftigt lindras.

Prop. 1981/82:116 43

1.12 Landsorganisationen i Sverige (LO)

De analytiska delarna av belänkandel är av betänkligt låg kvalitet. Dessutom tycks stora delar av faktamaterialet vara ulvall och sammanställt, inte för all allsidigt belysa de grundläggande problemen, ulan för alt bekräfta på förhand givna åsikter och bedömningar.

Som exempel på detta kan nämnas den genomgång som utredningen har gjort av de små och medelstora företagens lönsamhet och solidUet. Som utgångspunkt för all belysa lönsamhetsutvecklingen har man använt en undersökning som Sveriges Verkstadsförening publicerat varje är sedan 1963. Det är en undersökning som visserligen har många förtjänster men den är tyvärr helt värdelös att använda för en långlidsjämförelse av lönsamhetsutvecklingen. Del beror på all man vid beräkningen av del egna kapitalets utveckling räknar in värdestegringen på hela anläggningstillgångarna men all man vid beräkning av varje års vinst inle gör motsvarande kalkyl. Därmed uppkommer en inkoncistens mellan resultaträkningen och balansräkningen som gör alt såväl nivån som utvecklingen av kapitalavkastningen blir behäftad med ell så allvarligt fel alt del blir omöjligt alt dra några säkra slutsatser. Så blir t. ex. en i verkligheten konstant lönsamhet förvandlad lill en sjunkande lönsamhet med denna metodik. Särskill markerad effekt får man om inflationslakten är så hög som vi haft i Sverige under den sista 10-årsperioden.

Däremot är Verkstadsföreningens undersökningar avsevärt bättre lämpade än traditionella redovisningar när del gäller all belysa soliditeten -just p. g. a. alt den tar hänsyn fill inflationseffekterna pä hela anläggningstillgångarna. Detta omdöme gäller både avseende nivån och utvecklingen. Men av någon anledning har utredningen vall alt inte använda Verkstadsföreningens material i delta sammanhang. Man får ett bestämt intryck av alt del beror på all de mindre och medelstora förelagens soliditet framstår i en ljusare dager hos Verkstadsföreningen. Nivän pä soliditeten är nästan dubbelt sä hög som i del material som utredningen valt all redovisa. Dessutom visar Verkstadsföreningen på en oförändrad soliditet för små och medelstora företag under den gångna 15-årsperioden medan de stora uppvisar en påtaglig försvagning av soliditeten.

Tyvärr är belänkandel lill stora delar präglat av denna typ av utvalda och åsiktsanpassade redovisningar. Detta sammanhänger sannolikt med den, under senare år så vanligt förekommande, ensidiga sammansättningen av ledamöter och experter i statliga utredningar. Denna utveckling har allvarligt skadat tilltron fill sakligheten och opartiskheten i det offentliga utredningsväsendet även i de delar som behandlar bakgrund och faktaredovisning.

Det remitterade betänkandet är också behäftat med andra generella svagheter. Del utgär i sina allmänna överväganden från samhällsekonomiska mål av typen produktion, sysselsättning och export och menar alt en gynnsammare kapilalförsötjning för de mindre förelagen skulle gynna strävandena mot balans i ekonomin. Det är dock inte så att det ur samhällsekonomisk synpunkt är likgiUigl i vilka av de ca 400000 förelagen som en expansion kommer till stånd. Tvärtom är del bland en tämligen liten andel av dessa förelag som behovel av förstärkt expansionskraft är samhällsekonomiskt motiverat - nämligen företagen i den konkurrensutsalta sektorn. I dagsläget tycks l.ex. tillväxtkraften hos fastighelsförvaltande företag vara hellre för stor än för liten — den höga lönsamheten inom denna och andra sektorer verkar hämmande på de industriella satsningarna. Del kan

Prop. 1981/82:116 44

inle heller anses som ett samhällsönskemål med fler enmansförelag inom byggsektorn. Inle heller behöver vi fler jordbruksförelag - alt hantera problemen i de redan existerande är en tillräckligt svår uppgift osv.

Resonemangen och förslagen i belänkandel behandlar alla dessa 400000 förelag i en klump och man kan t. ex. befara all vissa av förslagen lill och med kommer alt visa sig mer användbara för de spekulativt inriktade företagen.

För att pä ett liilfredsslällande sätt kunna bedöma de framlagda förslagen borde utredningen åtminstone resonemangsvis ha redovisat dess effekter på olika sektorer i vär ekonomi. Helst skulle huvuddelen av förslagen haft en specialinriktning mot de delar av produktionen där vi verkligen behöver en förstärkt tiUväxlkrafl. Delta perspektiv på problem saknas dock i betänkandet.

Ett annat centralt perspektiv som nästan helt saknas i belänkandel är fördelningspoliliska överväganden. Flera av förslagen lar sikte på att genom insatser från samhällets sida förbättra kapitalavkastningen. I alla sådana sammanhang utgör vanligtvis de fördelningspoliliska övervägandena de allvarligaste restriktionerna. Utredningen har tyvärr vall alt i allt väsentligt förbigå dessa problem.

Mol bakgrund av dessa invändningar anser LO alt det framlagda belänkandel inle kan utgöra en rimlig utgångspunkt för en genomgripande reformering av kapitalförsörjningen för de små och medelstora företagen.

1.13 Svensk industriförening

Föreningen vill starkt understryka behovel av all förbättra de mindre och medelstora förelagens möjligheter att erhålla riskvilligt kapital. Utredningen har på elt förtjänstfullt säll penetrerat de alternafiv som därvid är möjliga, varför föreningen i stort anser sig kunna fillslyrka de förslag som utredningen framlägger i kapitel 8 och 9.

1.14 Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)

Företagen har under 1970-lalet fått vidkännas en kraftig nedgång av soliditeten. Följden har, som utredningen riktigt konstaterar, blivit en mindre benägenhet från företagens sida alt ta de risker som erfordras för att en expansion skall komma till stånd. Men följden har också blivit att många företag med bärkraftiga affärsidéer har råkat i obestånd och tvingats lägga ned verksamheten på grund av att man saknat den buffert som en god soliditet ulgör vid tillfäUigt sämre lider.

Enligl vår uppfattning har utredningen inte tiUräckligt analyserat hur soliditeten i förelag med olika förutsättningar påverkas av förslagen i utredningen. Vi vill därför först peka på de förutsättningar som företag med normal tillväxttakt lever under.

Förelag med nolltillväxt eller normal tillväxllakl är hänvisade lill sin självfinansiering när del gäller all upprätthålla en god soliditet. Dessa företag kommer enligl vår bedömning med senaste årens vinstnivåer i näringslivet aldrig all bU fillräckligt attraktiva som investeringsobjekt pä aktiemarknaden. Anledningen är alt vinstnivån inle förmår ens upprällhålla nuvarande soliditet. Del är helt ointressant för potentiella aktieägare alt investera i förelag vars mofiv för nyemission är all kompensera en solidi-telsförsämring som förorsakats av en alltför låg avkastning.

Denna typ av företag, som ulgör majoriteten av förelag, kan endasi hjälpas av en högre generell vinstnivå i näringslivet.

Prop. 1981/82:116 45

I delta sammanhang vill vi peka på de tre viktigaste faktorerna som orsakar denna "kräftgång" bland normala förelag. Huvudorsaken är den höga inflationstakten.

Enligt gällande skatteregler baseras företagens avskrivningar på historiska anskaffningsvärden. Detla medför alt värdet för del "sparande", som de årliga avskrivningarna utgör, urholkas i takt med inflationen. Företagen kan inte med hjälp av avskrivningarna behålla sin produktionskapacUel. När en förbrukad anläggningstillgång skall ersättas är kostnaden för den nyanskaffade tillgången ibland mångdubbelt högre än vad som har "sparats" i form av tidigare års avskrivningar. Följden blir all man måste låna kapital för all kunna genomföra ersällningsinvesleringar, vilket leder fill försämrad soliditet.

Elt annat stort problem som påverkar företagens soliditet är inflationens påverkan på företagens behov av rörelsekapital. Behovet av rörelsekapital ökar oftast i takt med inflationen. Detla innebär att rörelsekapilalsbehovel i ett förelag ökar trots all verksamhelsvolymen mellan åren är densamma. Del yllerligare behov av rörelsekapital som automatiskt uppslår måste anskaffas antingen genom självfinansiering eller nyupplåning med en försämring av soliditeten som följd. Rörelsekapilalsbehovel är olika mellan branscherna. 1 exempelvis restaurangbranschen arbetar man ofta med negativt rörelsekapUal. Detla innebär att inflation och expansion genererar ell likvidilelsmässigl överskott. Här är således problemen all vidmakthålla en god soliditet mindre. Andra branscher som t. ex. viss ordertill verkande industri kan uppvisa avsevärda problem. Rörelsekapitalet i dessa branscher kan ibland utgöra drygl hälften av årsomsättningen. Detta innebär all, vid bibehållen verksamhelsvolym, avsevärda kapitaltillskott måste till vid höga inflalionslal. Visseriigen erbjuder nedskrivningsmöjligheterna för varulager vissa möjligheter att finansiera del ökade behovet av rörelsekapital. 1 en inflationsekonomi är dock dessa möjligheter ofta otillräckliga. Förelagen blir tvungna att låna upp kapital vilket leder lill försämrad soliditet.

Slutligen ulgör den låga soliditeten i sig ell stort problem. Den höga skuldsättningen förenad med ränteläget som förorsakas av inflationstalen innebär att ränlebelastningen blir extremt slor för företagen. Till detta kommer de under senare år alll kortare löptiderna för lån som lämnas lill förelag. Den tidigare allmänna principen för långivningen, alt löptiden för länet skall vara lika läng som investeringens livslängd, tUlämpas ej längre. Skuldsättningen, ränteläget och de kortare amorteringstiderna medför all extraordinära krav ställs på förelagens förmåga all självfinansiera sig.

Av det ovan nämnda framgår alt inflationen i sig förorsakar krav på lillväxlkapilal. Detla ulan all verksamhetsvolymen förändras. Denna kategori av lillväxlkapilal kan inle kanaliseras genom tex nyemissioner, då de marknadsmässiga förutsättningarna inle existerar. Förelag med denna typ av problem är hänvisade lill sin egen förmåga alt generera vinstkapilal och därigenom kunna kompensera den av inflationen orsakade urholkningen av soliditeten. För all åstadkomma detla krävs enligt vår mening elt lägre kostnadsläge och en bättre lönsamhet i förelagen.

Vår uppfattning är därför alt de förslag som kommer fill uttryck i utredningen inte innebär någon lösning av soliditelsproblemen för flertalet företag. Däremot innebär förslagen, vilket vi med lillfredsslällelse konstaterar, större möjligheter för expansiva mindre och medelstora förelag all dra lill sig riskvilligt kapital.

För alla typer av förelag måste enligt vår bedömning grundförutsättning-

Prop. 1981/82:116 46

en gälla — att man vid normal tillväxt med egna genererade vinstmedel skaU kunna upprätthåUa en god soliditet.

För snabbt växande förelag kan man, även efter att grundförutsättningen uppfyllts, ha behov av externt tUlfört ägarkapilal för all upprällhålla en god soliditet. I detta sammanhang kan en vidgad akliehandel för små och medelstora företag ha en viktig funktion att fylla. En utökad akfiehandel medverkar också till förbättrad soliditet för alt lösa problem som familjeförelag kan få exempelvis i samband med generationsskiften.

Småförelagandel i Sverige har av tradition ägarmässigl varit koncentrerat lill en eller ett fätal personer som alla i någon form oftast varit engagerade i förelaget. Skälen lill denna tradition är flera. Del mindre förelaget har ofta vuxit upp kring en målinriktad entreprenör som önskat fuU kontroll över verksamheten. En annan orsak har varit den dubbelbeskattning som i praktiken förhindrat utdelning på aktier i mindre företag.

Traditionen och de praktiska omständigheterna har inneburit alt endasi en ägarform har varit aklueU - att äga hela företaget. Passiva aktieägare med uldelningskrav har hört liU undantagen.

Enligl vår bedömning håller traditionen och atlilyderna på alt brytas. Orsakerna lill delta är bl a en annan ledarsfil, MBL och att man p. g. a. hög skuldsättning av bankerna tvingats fill en annan öppenhet. En praktisk svårighet som dock kvarstår och konserverar traditionerna är dubbelbeskattningen av aktieutdelningarna.

Såvitt vi kan bedöma finns elt betydande intresse i mindre och medelstora tillväxtförelag att få möjlighet all placera delar av förelagets ägande pä kapitalmarknaden. Mot denna bakgrund ställer vi oss.generelll posUiva fill de reformer som underlättar övergången från helt familjeägda företag lill marknadsbolag och som medverkar till att skapa avpassade mellanformer mellan familjeföretaget och börsbolaget.

Utredningen framlägger tvä sådana förslag, dels inrättandet av en "A3-Usta" dels vidgad handel med icke börsnoterade papper.

Utredningen konstaterar att de värden som kan åsättas aktier som blir föremål för sporadisk handel inte alllid kommer alt vara riktiga värdemätare för större aktieposter. Del skall här särskilt beröras sambandet med de förmögenhetsvärderingsrisker som gäller för familjeföretag, där betydande förändringar nyligen föreslagils. Utgångspunkten för de justerade värderingsreglerna för familjeförelagsaklier har varit all aktier i sådana förelag inte kan betraktas som likvida tillgångar, att värdet är kraftigt varierande och all beskattning inte bör ske av del kapital som arbetar i förelagen. Mot denna bakgrund har föreslagils frihet frän förmögenhetsskatt för familjeförelagsaklier, frånsett all likvida medel i företaget skall beskattas. Vi är av den uppfattningen all förmögenhelsvärderingen av aktier helt bör avskaffas. I den män delta ej genomförs är del angelägel all finna former som inte onödigt försvårar övergången lill en bredare spridning av aktierna.

1.15 Svenska bankföreningen

Bankföreningen delar utredningens uppfattning alt förbällringar på del finansiella området inte är tillräckliga för all få lill stånd den nödvändiga expansionen hos små och medelstora företag. Det är även väsentligt alt det allmänna företagarklimalet förbättras. Många företagare anser sig sedan länge missgynnade av samhället, vilket bl.a. sammanhänger med utformningen av social- och skattepolitiken, en besvärande byråkratisk ordning

Prop. 1981/82:116 47

och en poUtisk krifik av den mindre företagsamheten som varit ägnad alt försämra allmänhetens attityder.

Del är ocksä viktigt att förelagarnas och förelagens skallesitualion förbättras. Förslag och åtgärder i dessa avseenden har hiltills genomförts endast i myckel långsam takt. Del är bankföreningens uppfattning att krafttag måste las för att förändra situationen, säväl för företagel som för företagaren. Det är nämligen lill följd av de använda förelagsformerna ofta naturligt och riktigt för förelagarna all göra en samlad bedömning av förelagels ekonomi och den egna personliga ekonomin. Del är denna övergripande lönsamhetsbedömning som ligger lill grund för expansions-benägenheten.

Del hävdas ibland all det skulle föreUgga brist pä riskvilligt kapital i samhället. Bankföreningen anser dock alt det finns gott om både låne- och riskkapital på marknaden. Problemet är all del riskvilliga kapitalet för närvarande söker sig liU andra placeringar, därför alt del inle av skalleskäl ler sig attraktivt för finansiärerna att salsa kapital i mindre och medelstora förelag. Behovel av sädana kapilalliUskott är speciellt stort för denna företagsamhet, bl. a. därför att förelagen behöver höja sin soliditet så all för expansionen erforderligt lånekapilal blir tUlgängligt på rimliga villkor. Villkoren för riskkapitalplaceringar måste samtidigt från förelagens synpunkt göras mer förmånliga än villkoren för gängse lånekapilal.

1.16 Svenska fondhandlareföreningen

Fondhandlareföreningen instämmer i utredningens bedömning att en betydligt vidare krets av företag än som hitfills varit fallet bör beredas möjligheter lUl extern finansiering genom emission av aktier, vinslandelslån, konvertibla skuldebrev etc. Under en lång följd av år har soliditeten i flertalet förelag successivt försämrats och i en del fall är det under de senaste åren fråga om drastiska försämringar. För alt företagen skall kunna konsolideras och än mer för all de skall kunna expandera måste deras egna kapital öka i förhållande lill skulderna. Del bör understrykas, all förelagsägarnas/ledningarnas vilja och förmåga all engagera sig i expansiva investeringar förutsätter lönsamhetsutsikter som medger en viss intern genere-ring av eget kapital. Någon återgång till 1950- och 60-talens höga nivåer för företagssparande och självfinansiering är dock inte att vänta ulan företagen måste i betydligt högre grad än hitfills varit fallet filiföras eget kapital utifrån.

Marknaden utanför den, som slår de börsnoterade förelagen lill buds är myckel tunn. En marknad för övriga företag, i slor utsträckning medelstora och mindre förelag, bör skapas. Del räcker inte med all organisera en primärmarknad, dvs. marknad för nyemissioner. För att en sådan marknad skall kunna existera måste del också finnas en sekundärmarknad, dvs. en kontinuerlig handel i emitterade värdepapper.

1.17 Svenska företagares riksförbund

Om de av utredningen förordade förändringarna genomförs lorde detta leda till en vitalisering av kapitalmarknaden för medelstora företag, vilket kan innebära en attraktiv "framtidsbild" också för växande mindre företag.

Av väsentligt större betydelse i detla sammanhang är dock all slalsmaklerna framöver medverkar lill en rimlig skattemässig behandling av uldel-

Prop. 1981/82:116 48

ningar från riskkapilalplaceringar i näringslivet. Viktiga inslag är härvid eliminering eller kraftig reduktion av dubbelbeskattning, lägre marginalskatter saml en långsiktigt stabil sänkning av förmögenhetsbeskattning. För den här aktuella förelagsgruppens möjligheter att överleva som självständiga förelagsenheter spelar även arvs- och gåvobeskatlning en viktig roU.

1.18 Svenska sparbanksföreningen

Föreningen är posifiv liU all frägan om riskvilligt kapital lUl mindre och medelstora företag nu las upp lill behandling. Föreningen överlämnade den 6 oktober 1981 till regeringen en skrivelse om åtgärder för att öka riskkapi-lallUlförseln fill näringslivet. En del av de förslag som framfördes i skrivelsen tillgodoses genom de förslag som nu framläggs i ulredningsbelänkan-det "Tillväxlkapilal". Detta gäller förslagen beträffande

—börshandel i "smäförelagsakfier"

—utvidgning av skattefondsparandet liU icke börsnoterade företag

—likformiga regler för beskattning av utdelningar på akfier i börsnoterade förelag och icke börsnoterade förelag

—inrättande av nya former för investmentbolag i smäförelagsakfier. Problemet med rikskapitalfiltförsel till mindre och medelstora förelag

samt del ringa intresset för aktier i dessa företag beror, vilket framhölls i skrivelsen, lill en icke obetydlig del på beskatlningssituationen och den därav följande otillräckliga avkastningen på denna typ av placeringar. Del är därför angeläget att beskattningsreglerna förändras i sådana avseenden som föresläs i föreningens skrivelse.

1.19 Sveriges aktiesparares riksförbund

Utredningen förefaller själv en smula skeptisk till vad som kan åstadkommas även om alla åtgärder genomförs. Å ena sidan sägs att tillflödet av riskkapital lill de små och medelstora företagen kommer all bli begränsat, å den andra framhålls all statsmaklens kostnader för åtgärdspaketet är närmast försumbara.

Sveriges Aktiesparares Riksförbund har som uppgift all la tillvara de mindre aktieägarnas intresse när del gäller frågor som har med akliehandel att göra. Ur förbundels synvinkel är det självfallet en fördel om åtgärder vidtas som breddar möjligheterna all spara i aktier. Mol den bakgrunden ställer sig förbundet positivt lill utredningens allmänna syfte. Samtidigt konstaterar förbundet all utredningen avstått från all diskutera grunden till problemet, nämligen den bristande lönsamheten. Utredningen hävdar alt direktiven hindrar den all la upp frågor som har med lönsamheten alt göra. Om man vill höja tillförseln av eget kapital lill de berörda företagen återstår då endast nyemissioner o.dyl. Det är framför alll genom åtgärder som sänker kostnaden för nyll eget kapital som utredningen hoppas att detla syfte skaU uppnås.

Elt anlal av dessa åtgärder har närmast karaktären av att undanröja en diskrimering av investeringar i icke-börsföretag jämfört med börsföretag. Viktigast härvidlag torde vara utvidgningen av uldelningsavdragel fill all gälla också utdelningsinkomsler frän icke-börsföretag. Enligt Aktiespararna är detta ell naturligt steg all la även om utredningen synes ha underskattat kostnaderna för dess genomförande. Man kan nämligen förmoda all som en följd av en ändrad lagsiiftning, en omfördelning frän lön till

Prop. 1981/82:116 49

utdelning kommer all äga rum med en motsvarande reduktion av underlaget för arbetsgivaravgifter.

Vi konstaterar att den föreliggande utredningen helt avstått frän att försöka anlägga ell vidare perspekfiv pä sin uppgift. Den svenska kredit-och kapitalmarknaden förtjänar knappt ordet marknad längre. Detaljregleringarna är många och utvecklingen tycks gå emot en ännu hårdare styrning av marknadskrafterna. Valet mellan olika placeringsalternativ har alltmer blivit beroende av skattelagstiftningen. Snarare än all medverka lill att införa skatteregler som är neutrala mellan olika investeringsallernaliv innebär utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation ett steg vidare längs regleringslinjen. Om utredningens alla förslag genomförs skulle det innebära ytterligare lappar i skatletäcket som påverkar fördelningen av riskkapital negativt. För den akliesparande allmänheten leder delta till all möjligheterna att utvärdera olika placeringsalternaliv yllerligare försvåras.

Även om Akfiespararna tillstyrker vissa av utredningens förslag därför att de eliminerar bestämmelser som diskrimerar sparandet i icke-börsak-lier är vårt huvudkrav att en ny utredning lillsätts. Denna utredning bör ha som uppgift alt verka för ett avskaffande av regleringar och subventioner som idag styr kapitalmarknaden och införandel av elt skattesystem som är neutralt vad avser olika placeringsalternaliv.

1.20 Sveriges finansanalytikers förening

Utredningens förslag---- syftar lill all underlätta de medelstora före
lagens riskkapilalförsöijning. Föreningen bejakar dell3 syfte och anser alt
utredningen fört fram många konstruktiva förslag. I vissa avseenden tycks
emellertid utredningen ha underskattat svårigheterna och därmed hamnat i
förslag med något orealistisk utformning.

Svårigheter föreligger då del gäller all uppfylla utredningens mål om
förbättrad riskkapilalförsörjning via förändringar i börshandel och place
ringsregler. Grunden till svårigheterna ligger i att en aktiemarknad är ett
slordriftsfenomen. Det är en fel utgångspunkt att aktierna i små företag ägs
av "små människor" med små innehav och att marknaden för sådana
aktier kan fungera som akUebörsen i övrigi bara med den skillnaden att
transaktionsbeloppen är mindre. Snarare torde det vara så att de kapital
placerare som lockas lill placering i små icke börsregistrerade företag vill
göra större än genomsnittliga placeringar beroende på riskegenskaperna
och informalionskoslnaderna.-

Just detta förhållande innebär emellertid all enligt föreningens bedömning de i och för sig motiverade förändringarna vad gäller reglerna för värdepapperhandel och placeringspolilik torde få en myckel begränsad effekt.

1.21 Sveriges föreningsbankers förbund

Sveriges föreningsbankers förbund instämmer i utredningens uppfattning alt del är befogal med förbällringar i del allmänna företagsklimatet i landet. Utredningens förslag om åtgärder all höja förelagens solidUet, Uksom åtgärder för all förbättra förelagens skallesituation, är också befogat.

4 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 116

Prop. 1981/82:116 50

1.22 Sverige hantverks- och industriorganisation/familjeföretagen

De mindre och medelstora förelagen har slor betydelse när del gäller all skapa nya arbetsliUfällen. De har ocksä en viktig roll vid utveckling av nya affärsidéer och tillverkningsprocesser. Ofta är de mindre förelagen mer flexibla än större förelag och kan lättare anpassa sin verksamhet lill förändrade konjunktursituationer.

Småförelagen ulgör en viktig beståndsdel i den svenska ekonomin. De mindre och medelstora förelagen sysselsätter tillsammans över I miljon människor.

Del är därför angelägel att man från samhällets sida, och då inle minst mol bakgrund av landels nuvarande ekonomiska läge, slår vakt om de mindre och medelstora företagen så att de på ett effektivare sätt kan fullgöra sin roll i samhällsekonomin.

Vi delar utredningens uppfattning alt lättnader på del finansiella området inle är tillräckliga för att förbättra del allmänna företagsklimatet för små och medelstora företag. Företagare anser sig i vissa fall missgynnade av samhället, vilket bl.a. har sin grund i utformningen av social- och skalle-poUfiken, en besvärande byråkratisk ordning och en oberättigad kritik av den mindre företagsamheten som bl.a. försämrat allmänhetens atfityder fill företagandel och dess roll i samhäUel.

Förelagamas och företagens skattesituation mäsle också förbättras. I små företag görs oftast en samlad bedömning av förelagels och den egna personliga ekonomin. Del är denna övergripande lönsamhetsbedömning som ligger lill grund för benägenheten lill expansion. Sä länge skatterna ligger på den höga nivå de gör i dag hämmas naturligt nog benägenheten all expandera.

Utredningen framhåller de negativa effekter den svenska dubbelbeskattningen av aktier leder lUl och påpekar alt en naturlig slutsats är alt den mest effekfiva åtgärden i syfte all förbättra kapilalförsöriningen lill småföretagen vore alt för dessa förelag slopa den nuvarande dubbelbeskattningen och då främst i finansiärsledel. Vi vill understryka viklen av åtgärder i den föreslagna riktningen.

1.23 Sveriges industriförbund

Från flera utgångspunkter är del angelägel all de mindre förelagens soliditet förbättras. God soliditet behövs för all företagel skall kunna slå emot fiUfälUga bakslag och för all förelaget skall kunna engagera sig i riskfyllda utvecklingsprojekt.

För ett företag med normal fiUväxllakl och god lönsamhet kan den önskade solidUeten normall uppnås genom reinvestering av i företaget genererade medel. För all delta skall vara möjligt krävs god lönsamhet. Tyvärr har lönsamhelsnivån i svensk industri varit alltför låg under senare år, vilket medfört alt även förelag med normal tillväxt har haft behov av externt genererade medel.

För snabbt växande förelag finns även med god lönsamhet behov av nyemissioner. Det är främst för dessa företag som en vidgad handel med små och framförallt medelstora företags aktier, kan få en viktig uppgift. En vidgad aktiehandel kan genom nyemissioner medverka till förbättrad soliditet. Den kan ocksä medverka till all underlätta problem exempelvis i samband med generationssktflen.

TraditioneUt är svenskt småföretagande koncentrerat ägarmässigl. En

Prop. 1981/82:116 51

person, eller ell fåtal släktingar, är ägare lill hela förelaget. Frägan om ett vidgat ägande har överhuvudtagel inte övervägts. Alternativen lill ell fortsatt ägande inom familjen har normalt varit försäljning till elt större förelag eller ell investmentbolag, eller försäljning av hela företaget lill någon eller några privatpersoner, ofta anställda.

Del finns flera skäl lill denna tradition. Viktigast är alt dubbelbeskattningen effektivt förhindrat utdelning pä mindre förelags aktier, något som har gjort dessa ointressanta för utomstående ägare. Den ringa handeln med aktier har gjort alt den som engagerat sig med ägarkapilal i elt mindre förelag normalt måste betrakta dessa medel som låsta under myckel lång lid. Del har inle funnits någon omsättning på smäförelagsakfier.

Den väg som har ställ lill buds för att komma i åtnjutande av de kapitalresurser som finns på den organiserade kapitalmarknaden har varit börsintroduklion. Steget från elt familjeägl företag med koncentrerat ägande lill börsen har varit stort och utan behövliga mellanformer.

Såvitt Förbundet kan bedöma finns det ett betydande intresse bland medelstora förelag för all sprida förelagels ägande på fler händer.

Mol denna bakgrund ställer sig Förbundet generellt positivt till reformer som underlättar övergången frän helt familjeägda företag lill marknadsbolag, och som medverkar lill att skapa för de medelstora förelagen avpassade mellanformer mellan familjeförelaget och börsbolaget.

I betänkandet framläggs tvä sådana förslag, dels inrättandet av en "Alli-lisla" på Stockholms Fondbörs, dels insfitutionella förändringar för all vidga handeln med icke börsnoterade företags aktier.

1.24 Sveriges Investeringsbank Aktiebolag

Banken delar i stort utredningens uppfattning att intresset för kapitaltillskott lill de små och medelstora förelagen är beroende av skattesystemets utformning. Reglerna för underskollsavdrag och för sparstimulanser blir sannolikt av central betydelse.

1.25 Sveriges värdepappersfonders förening

Den svenska aktiemarknaden har vitaliserats under 1981. Framgångarna för sparandet i aktiesparfonder har härvid spelat en viktig roll. Del finns i Sverige idag elt betydande utbud av riskkapital. Möjligheten all utnyttja aktiemarknaden som en källa för riskkapital står emellertid öppen endasi för större förelag som redan är börsnoterade eller står i begrepp all bli det.

Sveriges värdepappersfonders förening anser det motiverat att skapa förutsättningar för utvidgad marknad för riskvilligt kapital. Dels bör möjligheterna öppnas för företag som idag inle kvalificerar sig för en börsno-lering, dels bör möjligheterna att placera i värdepapper vidgas för de institutioner som slår för utbudet av riskkapital.

1.26 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Genom all låta olika intressen representeras i en utredning, kan man redan inom utredningens ram ha möjlighet alt finna en vidare förankring av de förslag som sedan presenteras av utredningen. Detta skulle också på ell tidigt stadium ge olika parter möjligheter lill en fördjupad analys av de viktigaste problemställningarna som presenteras i utredningen. I de fall dä utredningsuppdraget ulförts av en person mäsle analyser och slällningsla-

Prop. 1981/82:116 52

ganden ske efter utredningens slutförande. Detla förfaringssätt borde leda till alt remisstiden för sådana utredningar förlängdes. I föreliggande fall är remisstiden för vikliga förslag i prakfiken mindre än en månad, vilket leder fill stora svårigheter för remissinstanserna att göra noggranna överväganden av remitterade förslag. TCO vill mol denna bakgrund ifrågasätta beslutet om den starkt begränsade remisstiden. I övrigi vill TCO framföra följande uppfattning.

Med hänsyn lill utredningens metodik måste man konstatera alt utredningens förslag närmast är en lista på önskemål som framförts av olika företrädare för näringslivet. Sålunda saknas analyser pä en rad vikliga och avgörande punkter. Som exempel kan nämnas följande:

1. Förslagens effekter på den totala tillgången av riskvilligt kapUal.

2. Medför förslagen alt det sker en överföring av riskvilligt kapital från större till mindre förelag?

3. Om svaret är ja på fråga 2., återstår frågan om detta är önskvärt.

4. Hur ökar tillgången på riskvUligt kapital invesleringsbenägenhelen?
Dä denna typ av utredningar saknas och då TCO inte, bl. a. med hänsyn

fill remisstidens längd, haft tillfälle alt på egen hand utföra dessa måste konstaleras all underlag för elt detaljerat yttrande saknas.

På ell principiellt plan kan emellertid konstateras all det finns ingen anledning att mindre och medelstora företag skall diskrimineras i förhållande lill de större. TCO delar utredningens uppfattning att de mindre och medelstora förelagen är en viktig beståndsdel i den svenska ekonomin. De sysselsätter tillsammans mer än en miljon människor. Det är därför av central betydelse att dessa förelags försörjning med riskkapital tryggas.

---- Vid införande av nya former för handel med värdepapper som

omsätts sällan finns emellertid risk för manipulation av marknaden. Stora köpare och "insiders" kan på olika säll utnyttja detla till egen fördel. För att skydda andra grupper är del därför viktigt att denna värdepappershandel bedrivs så öppet som möjligt. Alla transaktioner och alla innehav av de värdepapper som blir föremål för handel, bör därför omfattas av samma typ av registrering som Värdepapperscenlralen bedriver. Denna information skall sedan vara tillgänglig för eventuella köpare och säljare.

1.27 Utvecklingsfonden i Stockholms län

Utvecklingsfonden instämmer med utredningen att älgärder är befogade i syfte att höja förelagens soliditet, vars utveckling i dag inger farhågor för framliden.

Utvecklingsfonden instämmer allmänt i utredningens slutsatser att behov föreligger av nya förslag, åtgärder och incitament som leder lill all balansen mellan eget och främmande kapital i förelagen förbättras.

För stora grupper inom fondens målgrupp kan soliditeten vara så låg som 10—15%, ibland lägre, vilket åena sidan speglar de rådande villkoren kreditgivare har alt rätta sig efter, å andra sidan de svårigheter företagen har alt bibehålla en konstant självfinansieringsgrad och därmed tryggande belåningsreserv.

Fonden vill också understryka följande iakttagelser och erfarenheter:

— expansion, i bemärkelsen maximalt utnyttjande av företagens produkter
och know how för tillväxt och sysselsällning är ej elt givet mäl för
förelagen, inle ens för utpräglat lillväxlkapacitiva företag

- förelag är nästan undantagslöst inställda pä att lånefinansiera i högsta
möjliga grad del kapitalbehov som kan föreligga.

Prop. 1981/82:116 53

Troligen är ej atlilydsfrågor endast avgörande här ulan i hög grad brislen på aUernativl kapital till lån.

Även om del råder delade meningar om detta påverkar riskvilligheten hos förelagen så är det en allmän uppfattning alt möjligheten att ta risker begränsas starkt genom den omfattande lånefinansieringen. Man skall i sammanhanget inle förbigå den påverkan kreditgivarna har på företagen. Som följd av låg soliditet medverkar säkert kreditgivare lill betoning av konsolidering framför expansion och risktagning. Detla är inle kreditgivarnas fel. Del är rimligt all råda fill måttfullhet och överlevnad framför risklagning då förelagens reserver mol påfrestningar numer är allmänt dåliga. Delta kan fonden också notera i sin stafistik över bristande belal-ningsfullgörelser vilka f. n. ökar.

Som utredningen påpekar synes detta vara en alltmer tilltagande ond cirkel med bl.a. orsakerna hög skuldsättning, inflation, lönsamhetsproblem och höga kapitalkostnader i botlen.

En svensk småföretagare investerar alltför ofta med utgångspunkt från gällande skalleregler snarare än med utgångspunkt från det företagsekonomiskt kanske mest adekvata.

2 Ny lista (A Ill-lista) på Stockholms fondbörs

2.1 Bankinspektionen

Vad först gäller del kapilalkrav som bör ställas på bolag för alt kunna registreras pä en A Ill-lisla synes som elt minimum 2 mkr. aktiekapital och 4 mkr. eget kapital fä godtas. Kravet motsvarar nuvarande minimikrav enligt förordningen om Stockholms fondbörs. 1 fråga om aktiernas spridning måste krav ställas som förhindrar otillbörlig kurspäverkan. All minsta anlalel börsposter sätts till 100, vilket föreslås, ulgör inle någon garanfi härvidlag. För att en representativ kurssällning skall kunna ske bör minsta anlalel börsposlägare vara betydligt större, förslagsvis åtminstone 200. Det bör också krävas att börsposter omsätts med viss regelbundenhet. Skall börsstyrelsen kunna fylla sin funktion som garant för en handel i sunda former utan risk för kursstyrning av majoritelsinnehavare eller för annan otillbörlig påverkan lorde kompletterande regler i nämnda hänseende vara nödvändiga. En angelägen uppgift för börsstyrelsen bör vara all se lill att aktie avföres från notering om inte en något så när regelbunden omsällning sker.

En alldeles särskild uppmärksamhet kommer från börsstyrelsens sida all få ägnas handeln med A Ill-listans aktier. Någon lättnad i administrativt avseende betr. dessa aktier är alltså inte möjlig. Bl. a. bör de ifrågavarande bolagen kunna lämna sådan information om sin verksamhet som ger en tillförlifiig grund för bedömning av ställning och utvecklingsmöjligheter. Enligt förslaget bör börsslyrelsen bestämma om hur ofta handel med fondpapper på A Ill-listan skall äga rum. Inspektionen utgår från att daglig handel med dessa papper skall vara möjlig.

Utifrån vad sålunda anförts om vissa ändringar ser inspektionen ej några hinder mot införande av en A Ill-Usta i överensstämmelse med utredningens tankegångar.

Prop. 1981/82:116 54

2.2 Kammarrätten i Sundsvall

Utifrån de synpunkter som kammarrätten har alt beakta föreligger ej anledning lill erinran mol utredningens förslag.

2.3 Kommerskollegium

Kollegiet ställer sig positiv till införandet av en A Ill-lisla med mindre stränga villkor för liUlräde än vad som nu gäller för A Il-listan. Det synes härvid rimligt all för A lll-lislan ställa de minimikrav som nu finns i fondbörsförordningen. Det får förutsättas att börsstyrelsen tar de initiativ som är nödvändiga för tillskapandet av en sådan lista.

2.4 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Inrättande av en s. k. A Ill-lista medför att en ny grupp relativt stora familjeförelag bereds möjlighet all inregistrera bolagels aktier på fondbörsen. Företagaren får härigenom möjlighet till uttag av del av bolagets kapitalliUväxl genom löpande försäljningar av aktier i stället för stort löneuttag. Försäljningen av sädana aktier beskattas i förhållande lill löneinkomster relativt lågt. Den tidigare ägaren kan även i fortsättningen genom olika rösträtt för aktier behålla stort inflytande i förelaget. En inregistrering av sådant bolag medför emellertid inle direkt något kapitaltillskott för förelagels verksamhet. Genom notering på fondbörsen har dock ell bolag med goda framtidsutsikter tillgång till en stor kapitalmarknad. Bolaget har sålunda genom noteringen erhållit viss status som vanligen förbättrar förelagsledningens kontakter med allmänhet, myndigheter, banker m.m.

I förmögenhelshänseende kommer aktierna efter inregistrering på fondbörsen all värderas enligt marknadsprincipen mol tidigare värdering enligl av länsstyrelsen framräknat substansvärde. Denna ändring av värderingen innebär i vissa fall betydande ökning av förmögenhetsvärdel för aktierna.

Utredaren föreslär all lägsta godtagbara värden för en A Ill-lista bör vara ett aktiekapital om minst 2 milj. kr. och ell eget kapital om minst 4 milj. kr. Kravet på spridning av aktierna innebär all bara IOO börsposter kommer all behövas för notering. Det låga spridningskravel kan medföra viss risk för osund spekulation i kursutveckling. Länsstyrelsen har emellertid inget emot all en A Ill-lista enligt utredarens förslag inrättas på Stockholms fondbörs.

2.5 Länsstyrelsen i Värmlands län

När del gäller utredningens förslag — inrättande av en s. k. A lll-lisla på Stockholms fondbörs - bedömer länsstyrelsen att del har liten betydelse för all lösa kapilalförsörjningsproblemen för värmländska små och medelstora företag. De inträdeskrav som föreslås för notering på A lll-lislan är så höga all sannolikt endasi elt fåtal värmländska förelag kan komma ifråga. Länsstyrelsen är likväl beredd att tillstyrka förslaget.

2.6 Riksskatteverket

RSV är väl införstått med att vissa rättviseskäl lalar för alt handel med värdepapper avseende små och medelstora förelag främjas. RSV kan

Prop. 1981/82:116 55

emellertid av konlroUlekniska skäl och med hänsyn lill svårigheter med värdering och avvägning inte tillstyrka förslaget.

De konlroUlekniska svårighelerna, dvs. möjligheterna för beskattnings-myndigheterna att erhålla erforderliga uppgifter för beskattning är främst utdelning men även vinster vid försäljning etc, minskar lill viss del om

utredningens förslag om--- en utökad möjlighet lill registrering på

fondbörsen införs. RSV finner emellertid alt sådan verksamhet förmodligen kan införas och framföraUt få mer stadgade former i framliden, vilket lorde medföra all motsvarande kontrolltekniska svårigheter som arbetsgruppen för bankränlor och premieobligationer (BROPO) påtalat i sin redogörelse om obligationsmarknaden kommer att uppstå under en övergångsperiod.

Utredningen har i detta sammanhang enbart perifert berört en för be-skallningsmyndigheterna mera påtaglig följd av förslaget att små och medelstora förelags värdepapper skall få omsättas i större utsträckning än

fidigare, bl.a. genom all---- börslista A III. RSV syftar här på del

avvägningsproblem som onekligen kommer att uppstå, nämligen att bedöma vilka bolag som skall räknas som fåmansbolag. I dag finns en uttrycklig lagbestämmelse därom i 35 § I a mom. KL. 1 praktiken tillämpas regeln så att fåmansbolag anses föreligga om aktieinnehavet är så fördelat att aktierna till mer än 50% — till övervägande del - ägs av en eller ett fåtal fysiska personer. I regel anses fåmansbolag föreligga om andelsägarnas anlal i sådant fall understiger lio stycken. Vissa specialregler finns men saknar betydelse i detta sammanhang.

Del kan inle uteslutas att om förslaget med handel av värdepapper genomförs så kan ett mindre antal personer — understigande 10 - komma att ha det reella ägarinflytandel oavsett att de inte äger övervägande delen av aktierna i bolaget. Den ökade spridningen av aktier medför ju all ägarinflytandel kan bibehållas med mindre andel av aktierna i bolaget. Anlalel förelag som i realiteten bedriver sin verksamhet såsom elt fåmansbolag men som från beskallningssynpunkl måste behandlas som icke fåmansbolag kan komma alt öka. Del är sannolikt all svårbedömda gränsdragningsproblem till följd av detta uppstår.

Mot denna bakgrund och då det redan i dag föreligger vissa praktiska tillämpningsproblem viU RSV betona viklen av alt tillämpningen av 35 § I a mom. KL klarläggs om förslaget genomförs.

2.7 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandel finner del positivt om man med "märket makers" och en Alll-lista skulle skapa en mjukare övergäng lill börsen. Del blir då möjligt för ett medelstort förelag att sprida sina aktier via "märket makers" och därefter — när en tillräcklig spridning av aktierna skett -ansöka om introduktion på en Alll-lisla. Börsinlroduktionen blir dä inle samma avgörande steg som i dag. Marknaden får också under en längre fid fillfälle all bedöma förelaget.

Ett sådant system torde också underlätta för små och medelstora förelag alt söka sig in på börsen.

Ytteriigare en fördel med att inrätta en Alll-lista samt fiUåta att aktier säljs av en huvudmäklare är all delta underlättar för de anställda att köpa aktier i del egna företaget. Detta kan få slor betydelse både för företagels förankring bland de anställda och dess möjligheter till framtida finansiering.

Prop. 1981/82:116 56

Inrättande av en Alll-lista förefaller rimlig från Akliefrämjandels utgångspunkter. Reglerna för den nuvarande Alll-listan är nyligen faslstäUda och bör inle ändras. Skall en uppmjukning av reglerna för börsno-lering ske, bör delta då ske genom en speciell Usla. Utredningen föreslår att ett företag som skall noteras på Alll-lislan bör ha två miljoner kr. i akfiekapilal saml minst 100 börsposler. Detta skall genomföras med AII-Uslans två miljoner kr. i aktiekapital och 400 börsposler.

Del är väsentligt all de akfier som noteras på Stockholms fondbörs är marknadspapper, dvs. all de inom en kort lidsrymd skall kunna säljas eller köpas samt att marknaden är så stor att en oregelbunden efterfrågan inte skapar orimliga kursfluktuafioner. Detta är självfaUel speciellt viktigt för smäspararen.

Mot denna bakgrund vUl Aktiefrämjandel föreslå all kravet på antalet börsposler för introduktion på en Alll-lista ställs högre än vad som gjorts i utredningens förslag. En lämplig nivå kan vara 200 börsposter.

2.8 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse

Vad beträffar utredningens förslag att införa en Alll-lisla vid Stockholms fondbörs ifrågasätter fondstyrelsen om de reella förutsättningarna verkligen föreligger för att det skall uppstå en så omfattande marknad för små företag med aktier med så blygsamt spridningskrav alt en särskild börslisla är motiverad. Det lorde vara relativt få ägare lill små företag som är beredda att la de nackdelar - inte minst skaltemässigt - och kostnader, som är förenade med en börsnolering. Man måste också räkna med all inslilulioneUa placerare - som dock representerar ungefär halva akfie-marknaden - på grund av de små aktieposterna knappast kommer alt efterfråga dessa aktier. Med tanke på angelägenheten all successivt vidga akfiemarknaden vill fondstyrelsen i slällel föreslå att de aktuella förelagen beredes tilllräde till All-listan (för vilken f. ö. gäller samma minimikrav på aktiekapital och totalt eget kapital som för den föreslagna Alll-lislan) genom alt börsslyrelsen ges möjlighet alt medge dispens från gällande spridningskrav (i en not fill kursUslan skulle då anges all del gäller en aktie med mindre spridning).

2.9 Landsorganisationen i Sverige (LO)

Förslaget all ge möjligheter för vissa medelstora förelag all komma in på

en ny börslisla-- är fill sina syften vällovlig och tycks dessutom sakna

aUvarligare komplikationer.

2.10 Styrelsen för Stockholms fondbörs

(Majoriteten: vice ordföranden Hermansson, ledamöterna Ando, Dam-berg, Jansson och Kahm saml suppleanten Wolrath).

Styrelsen--- ställer sig klart posifiv lill alt - inom ramen för sina

uppgifter — medverka vid kapitalanskaffningen för medelstora förelag. Del finns dock anledning framhålla all en sådan medverkan förutsätter att värdepapper ställs fill marknadens förfogande och all en regelbunden handel kommer till stånd. 1 annat fall blir börsregislreringen ulan betydelse för förelagen och - som närmare utvecklas i del följande - en riskfaktor i börsverksamheten.

Börsstyrelsen har nyligen godkänt en promemoria med en sammanfat-

Prop. 1981/82:116 57

lande beskrivning av regler och praxis avseende registrering av aktier vid Stockholms fondbörs. Nämnda promemoria fogas lill remissyttrandet.'

All-listans krav pä aktiekapital (minst 2 milj. kr.) och eget kapital (minst 4 milj. kr.) överensstämmer - lill skillnad från vad som angetts i belänkandel (s. 224) - med vad som föreskrivs i 19 § 1. och 2. förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs. Detla innebär alt den av utredningen föreslagna Alll-lislan skiljer sig från börsens All-lista endasi genom alt spridningskravel är lägre. Lika med utredningen anser börsstyrelsen -med hänsyn lill de rättsverkningar som knutits lill börsregislreringen - del vara angeläget att upprätthålla i princip enhetliga krav i fråga om presumtiva börsbolags solidUet, likviditet och lönsamhet. Av samma skäl anser börsslyrelsen det uteslutet all för vissa bolag lätta på den informationsplikt som följer av del mellan fondbörsen och respektive bolag träffade inregi-slreringskontraklel.

Till belysning av det i praxis utbildade spridningskravel vill börsstyrelsen anföra följande.

En börsnotering av ett bolags aktier blir meningsfull först om man med fog kan räkna med att del kommer alt bli en regelbunden handel i akfierna. I inregistreringsärenden kan del ofta vara vanskligt att avgöra hur den framtida marknaden kommer alt gestalla sig. Spridningskravel spelar här en viktig roll. Del anknyter till börsposlbegreppel. Med börsposl förstås del minsta anlal eller lägsta nominella belopp som får bU föremål för notering (23 § förordningen). En börspost bestäms i normalfallet som multiplar av 50 och med ett riktvärde för Al-listan om ell basbelopp och för All-Uslan om 1/2 basbelopp. För registrering på Al-listan krävs normaU all det finns minst 1000 börsposlägare. För All-listan är motsvarande krav 400 börsposlägare. Därjämte gäller för båda listorna att högst 75 procenl av aktierna får ligga i en ägares eller ägargrupps hand. Sistnämnda spridningskrav tillämpas av börsslyrelsen med viss flexibilitet. 1 syfte all möjliggöra en börsintroduklion som vid en helhetsbedömning framstår som lämplig kan börsslyrelsen nämligen för en övergångsperiod göra avkall på spridningskravel.

F. n. använder man alltså olika riktmärken för börsposlernas storlek pä de skilda aktielislorna. Syftet med differentieringen är att underlätta handeln med aktierna i de små och medelstora bolagen ulan alt i onödan tynga hanteringen av handeln med de större bolagens akfier. Om en ytterligare akfielista skulle introduceras, bör i konsekvens härmed börsposlernas storlek på en sådan lista sällas lägre än vad som nu gäller för All-listan, dock inle under elt kvarts basbelopp.

Som tidigare nämnts gäller f. n. för både AI- och All-listan alt högst 75 procent av aktierna får ligga i en ägares eller ägargrupps hand. Regeln syftar tUl att åstadkomma en godtagbar spridning av aktierna bland allmänheten. Kravet bör upprätthållas för en eventuell tillkommande lista.

Kärnan i gällande system utgörs av kravet på all ell vissl antal aktieägare vid inregistreringstillfällel skall inneha vardera minst en börsposl. Utredningen har stannat för all rekommendera ett spridningskrav för AIII-lisian på 100 börsposlägare. Därvid har framhållits att en alltför låg spridning kan medföra "en viss risk för kurssällningen". Utredningen anser dock att den tillsyn börsstyrelsen utövar "är en tillräcklig garanti för att stävja eventuella försök från majoritelsinnehavare eller andra att påverka kursnoleringarna''.

' Promemorian är ej medtagen i denna sammanställning.

Prop. 1981/82:116 58

Börsstyrelsen har fidigare pekat på att betydelsefulla rättsverkningar har knutits lill börsregislreringen av elt värdepapper. Ell inregistreringsbeslut innebär alt värdepapperet vid liden för inlrodukfionen godtas som elt acceptabelt placeringsobjekl. Del är mot denna bakgrund angelägel all avväga inregistreringskraven så all handeln i papperet kan förväntas fungera väl. Det är en uppenbar risk alt så inte blir fallet om marknaden är alltför tunn. Med relativt begränsade kapitalinsatser kan i sädana fall kurssällningen påverkas kraftigt. Detta kan, men behöver aUs inte göras i otillbörligt syfte. Satsningen kan vara resultatet av en seriös bedömning av bolaget och dess möjligheter. Intresset för bolagels aktier kan då inle anses klandervärt ens om syftet omfattar hela den utestående aktiestocken. A andra sidan kan aktierna "drivas" med syfte alt från en förändrad kursnivå vidga eller avveckla engagemang i papperet. Sådana åtgärder är uppenbart otillbörliga och möjligheterna alt lyckas i sådana försök måste minimeras. Emellertid är del säUan möjligt att i samband med all kursförändringarna registreras bedöma del bakomliggande syftet och avgöra om förfarandet är godtagbart eller ej. Börsslyrelsens och börsledningens möjligheter all -som utredningen framhåller - stävja eventuella övertramp är alltså begränsade. Angivna förhållanden bör enligt börsstyrelsens mening tillmätas slor betydelse när del gäUer alt bestämma spridningskravel för en ny aktielisla.

Del av utredningen föreslagna kravet om 100 börsposlägare är enligl börsslyrelsens mening inle godtagbart. Del finns anledning anta all marknaden i ell sådant papper skulle kunna bli för svag och de därmed förenade riskerna alltför stora.

För avvägningarna av ell rimligt spridningskrav vill styrelsen närmare belysa handeln på de befintliga två aktielislorna. Visst stafisliskl material redovisas i bilaga 2'. Som framgår av materialet är handeln på All-listan betydligt mindre omfattande än pä Al-listan. Båda listorna kan dock anses fungera tiUfredsställande. Det är uppenbarligen vanskligt all avgöra i hur hög grad All-listans spridningskrav ulan alltför slor risk kan tunnas ut.

Det finns anledning framhålla att den av utredningen föreslagna eftergiften i fråga om inregislreringskraven är avsevärt mindre än vad utredningen ulgåll frän. I väsentliga delar kan förslagen redan anses tillgodosedda genom gällande villkor för All-listan. Något sakmaterial finns inle som bestyrker alt del föreligger nägol egentligt behov av ytterligare eftergift i fråga om inregistreringskraven. Med hänsyn härtill anser börsstyrelsen del rikligast alt under någon lid avvakta erfarenheterna av fillämpningen av de nyligen fastställda kraven för All-listan innan frågan om införande av en tredje lista las upp.

Börsslyrelsen, som inom de ramar som anges i förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs har befogenhet att själv antingen lätta på kraven för All-lislan eller införa en Alll-lisla, finner alltså inle f. n. skäl att genomföra en sådan åtgärd.

(Ordföranden Åqvist har med instämmande av suppleanten Herin och börschefen Grönquist anfört skiljaktig mening och ansett att styrelsens

yttrande, såvitt gäller----- utvidgad börshandel, bort avfattas enligt

följande.)

' Bilagan är ej medtagen i denna sammanställning.

' Skillnaderna i förhållande till majoritetsyttrandet har markerats med vertikalt

streck i marginalen.

Prop. 1981/82:116 59

Styrelsen finner del önskvärt med en vidgad medverkan från fondbörsens sida vid kapitalanskaffningen för medelstora företag. 1 enlighet med vad utredningen föreslagit bör denna medverkan i första hand la sig uttryck i att ytterligare en aktielisla, en Alll-lisla, introduceras på Stockholms fondbörs. Till de närmare villkoren för denna Usla återkommer styrelsen i det följande men vill inledningsvis anmäla all — om en sådan lista beslutas - en förberedelsetid om 2-3 månader krävs för programmering av datasystem och ordnande av övrig teknisk utrustning.

Börsstyrelsen har nyligen godkänt en promemoria med en sammanfattande beskrivning av regler och praxis avseende registrering av akfier vid Stockholms fondbörs. Nämnda promemoria fogas till remissyttrandet'.

All-listans krav på aktiekapital (minst 2 milj. kr.) och eget kapital (minst 4 milj. kr.) överensstämmer - till skillnad frän vad som angetts i betänkandet (s. 224) - med vad som föreskrivs i 19 § 1. och 2. förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs. Detta innebär att den av utredningen föreslagna Alll-listan skiljer sig frän börsens All-lista endasi genom en sänkning av spridningskravel. Börsslyrelsen vill lill en början ansluta sig till utredningens bedömning att rikta in förslaget på spridningskravel. Del framstår nämligen som angelägel med hänsyn lill de rättsverkningar som knutils lill börsregislreringen all upprällhålla i princip enhetliga krav i fråga om presumtiva börsbolags soliditet, likviditet och lönsamhet. Av samma skäl anser börsstyrelsen det uteslutet all för vissa bolag lätta på den informationsplikt som följer av det mellan fondbörsen och respektive bolag träffade inregistreringskontraktet. Som en följd härav kommer fondbörsens aktielistor att skilja sig från varandra endasi genom alt lill de olika listorna hänförs bolag av varierande storlek och med olika aktiespridning.

TUI belysningen av del i praxis utbildade spridningskravel vill börsslyrelsen anföra följande.

En börsnolering av ett bolags aktier blir meningsfull först om man med fog kan räkna med alt del kommer att bli en regelbunden handel med aktierna. 1 inregistreringsärenden kan del ofta vara vanskligt all avgöra hur den framlida marknaden kommer att gestalta sig. Spridningskravet spelar här en viktig roll. Det anknyter liU börsposlbegreppel. Med börsposl förstås det minsta antal eller lägsta nominella belopp som får bli föremål för notering (23 § förordningen). En börspost bestäms i normalfallet som multiplar av 50 med ett riktvärde för Al-listan om ett basbelopp och för All-lislan om 1/2 basbelopp. För registrering på Al-listan krävs normall att del finns minst 1000 börsposlägare. För All-lislan är motsvarande krav 400 börsposlägare. Däoämte gäller för båda listorna att högst 75 procent av aktierna får ligga i en ägares eller ägargrupps hand. Sistnämnda spridningskrav tillämpas av börsstyrelsen med viss flexibilitet. I syfte all möjliggöra en börsintroduktion som vid en helhetsbedömning framstår som lämplig kan börsstyrelsen nämligen för en övergångsperiod göra avkall på spridningskravet.

F. n. använder man aUtså olika riktmärken för börsposlernas storlek på de skilda aktielislorna. Syftet med differentieringen är all underlätta handeln med aktierna i de små och medelstora bolagen utan all i onödan tynga hanteringen av handeln med de större bolagens aktier. 1 konsekvens härmed kommer börsslyrelsen att bestämma börsposlernas storlek på den filltänkta Alll-lislan liU ett lägre värde än vad som nu gäller på All-lislan. Elt kvarts basbelopp framstår som en lämplig nivå.

' Promemorian är ej medtagen i denna sammanställning.

Som fidigare nämnts gäUer f. n. för både AI- och All-listan all högst 75 procent av aktierna får ligga i en ägares eller ägargrupps hand. Regeln syftar liU alt åstadkomma en godtagbar spridning av aktierna bland aUmänhelen. Kravet bör upprätthållas också för Alll-listan.

Kärnan i gällande system utgörs av kravet på att ell vissl minsta anlal aktieägare vid inregistreringstillfällel skall inneha vardera minst en börspost. Utredningen har stannat för att rekommendera ell spridningskrav för Alll-lislan på 100 börsposlägare. Därvid har framhållits att en alltför låg spridning kan medföra "en viss risk för kurssällningen". Utredningen anser dock att den tillsyn börsslyrelsen utövar "är en tillräcklig garanti för att stävja eventuella försök från majoritelsinnehavare eller andra att påverka kursnoteringarna".

Börsslyrelsen har tidigare pekat pä alt betydelsefulla rällsv(rkningar har knutits till börsregislreringen av ett värdepapper. Ell inregistreringsbeslul innebär att värdepapperet vid liden för introduktionen godtas som elt acceptabelt placeringsobjekl. Del är mol denna bakgrund angelägel all avväga inregislreringskraven så all handeln i papperet kan förväntas fungera väl. Del är en uppenbar risk all så inte blir fallet om marknaden är alltför tunn. Med relativt begränsade kapitalinsatser kan i sådana fall kurssällningen påverkas kraftigt. Detta kan, men behöver alls inte göras i otillbörligt syfte. Satsningen kan vara resultatet av en seriös bedömning av bolaget och dess möjligheter. Intresset för bolagels aktier kan på inle anses klandervärt ens om syftet omfattar hela den uteslående aktiestocken. Å andra sidan kan aktierna "drivas" med syfte alt från en förändrad kursnivå vidga eller avveckla engagemang i papperet. Sådana åtgärder ir uppenbart ofillbörliga och möjUgheterna att lyckas i sådana försök måste minimeras. Emellertid är det sällan möjligt att i samband med att kursfö: ändringarna registreras bedöma det bakomliggande syftet och avgöra om fiirfarandel är godtagbart eller ej. Börsstyrelsens och börsledningens möjligheter all -som utredningen framhåller - stävja eventuella övertramp är alltså begränsade. Angivna förhållanden bör enligt börsslyrelsens mening fillmälas slor betydelse när det gäller all bestämma spridningskravel för en ny aktielisla.

Del av utredningen föreslagna kravet om 100 börsposlägare är enligt börsslyrelsens mening inle godtagbart. Det finns anledning anta alt marknaden i ett sådant papper skulle kunna bli för svag och de därmed förenade riskerna alltför stora.

För avvägningarna av ett rimligt spridningskrav viU styrelsen närmare belysa handeln på de befintliga två aktielislorna. Vissl statistiskt material redovisas i bilaga 2'. Som framgår av materialet är handeln pä A:ll-lislan betydligt mindre omfattande än på A:I-listan. Båda listorna kan dock anses fungera fillfredsställande. Det är uppenbarligen vanskligt att avgöra i hur hög grad A:ll-lislans spridningskrav ulan alltför stor risk kan tunnas ut. Börsslyrelsen anser för sin del del uteslutet att sänka spridningskravel för den nya listan under 200 börsposlägare.

Med en sådan bestämning av spridningskravet och om de synpunkter börsslyrelsen i övrigi anfört vinner beaktande, ser börsslyrelsen positivt på och tUlstyrker utredningens förslag i fråga om utvidgad börshandel.

Även om anlalel företag på en A:IlI-lisla i inledningsskedet kan bli relativt begränsat, bör ett öppnande av denna möjlighet till börsregislrering

Ej medtaget i denna sammanställning.

Prop. 1981/82:116 61

av medelstora företag kunna på sikt bli av stort värde inte bara för sädana förelag och för näringslivet ulan också för fondbörsverksamhelen som sådan.

2.11 Svensk industriförening

---- handel med aktier och andra värdepapper i icke börsnoterade

förelag skulle bli synnerligen omvälvande för denna grupp av förelag. Enligl föreningens mening är del ulomordenlligl viktigt all en kontinuerlig ökning av anlalel stora företag sker. Detta torde endasi kunna uppnås genom all vissa medelstora förelag med stark tillväxtpotential erhåller externt riskkapital från ell förhållandevis stort antal placerare. Införandel av en A Ill-lista på fondbörsen är därvid en bra lösning. Det femtiotal företag som kan ifrågakomma för sådan börsintroduklion har "vaskals" fram från den stora underliggande gruppen företag och bör därför vara ell naturligt urval av de bästa förelagen. Några av dessa företag kan kanske sedan växa yllerligare och la steget över till full börsintroduklion.

2.12 Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)

Vad gäller förslaget om inrättandet av en särskild A3-lista delar vi utredningens uppfattning all en rimlig lägsta gräns för kapitalets storlek kan ligga på 2 miljoner i akfiekapilal och 4 miljoner i eget kapital. Vi anser dock all ovanstående gränser på sikt bör kunna sänkas ifall de praktiska erfarenheterna visar del vara önskvärt. A3-lislan kan genom en flexibel utformning av reglerna bli en naturlig fortsättning alt börsnotera förelag som väl etablerat sig på den "över the counler-market" som fondkommissionärerna driver.

En förutsättning för börsintroduklion är en omfattande information fill allmänheten rörande företagets utveckling. För mindre företag som kan bli aktuella för A3-lislan kan de informalionskrav som ställs på de större förelagen upplevas som betungande ur kostnadssynpunkt. Det är därför, i samband med införande av en A3-lista, motiverat all minska kravet pä kostnadskrävande men marginella informationsskyldigheter.

2.13 Svenska bankföreningen

För att kunna åstadkomma en rimlig omfattning på handeln pä den föreslagna A lll-lislan synes antalet börsposter behöva uppgå till åtminstone 200. Handeln med aktier i Alll-förelag torde även med en sådan ändring bli ganska sporadisk. Bankföreningen kan i övrigi tillstyrka utredningens förslag i dessa delar.

2.14 Svenska fondhandlareföreningen

Pä A Ill-listan skulle enligt utredningen kunna uppföras sådana förelag som uppfyller de lägsta nu gällande kraven för introduktion på börsen, minst 2 mkr i aktiekapital och minst 4 mkr i eget kapital. Detla innebär all den av utredningen föreslagna nya listan skiljer sig från den nuvarande All-lislan endasi genom alt spridningskravet är lägre. Detta har av utredningen föreslagits bli 100 börsposlägare, vilket enligt föreningens uppfattning inte kan utgöra underlag för en godtagbar marknad. Spridningskravel behöver uppgå till åtminstone 200 börsposlägare.

Prop. 1981/82:116 62

Fondhandlareföreningen ifrågasätter om det med denna gränsdragning finns utrymme för en Alll-lisla. Föreningen vill inle molsäUa sig all en sådan lista på sikt upprättas men föreslår all möjligheterna all vidga marknaden för eget kapital först under några är prövas genom skapandet av en handel med icke börsnoterade aktier m.m. enligl utredningens förslag. Därmed skulle vinnas erfarenhet av förelags och placerares intresse av en marknad för aktier i mindre och medelstora förelag.

2.15 Svenska företagares riksförbund

Förelagareförbundel har i sitt remissyttrande angivit att förbundet kan ansluta sig till utredningens förslag om införande av en s.k. Alll-lisla pä Stockholms fondbörs. Förbundet har även ansett all detla förslag och vad som föreslagits beträffande handel med icke börsnoterade värdepapper utanför börsen och utökade möjligheter för aktiefonder och aktiesparfonder att förvärva även icke-börsnoterade aktier, torde leda fill en vitalisering av kapUalmarknaden för medelstora förelag, vilket kan innebära en attraktiv "framlidsbUd" också för växande mindre förelag.

2.16 Svenska försäkringsbolags riksförbund

Riksförbundet har inga erinringar mol förslaget.

2.17 Svenska sparbanksföreningen

Föreningen tillstyrker förslaget om Alll-listan och de minimigränser på 2 respektive 4 miljoner kronor som föreslås beträffande aktiekapital och eget kapital saml minimikravet på 100 börsposler. Genom "över the counler"-marknaden och A Ill-listan skapas mojligheter till en mjuk introduktion lill börsen av förelag.

2.18 Sveriges aktiesparares riksförbund

Aktiespararna ställer sig positiva till förslaget om alt underrätta för
aktier och andelar i förelag att bli introducerade på börsen (den s. k. A111-
Uslan)--- .

Ur Aktiespararnas synvinkel är del angelägel all en så slor del av akliehandeln som möjligt bedrivs under ordnade former. Vi ser del således som angelägel att aktierna i så många förelag som möjligt blir noterade i en eller annan form på fondbörsen. Att delta innebär att de formella kraven på exempelvis anlalel börsposler sänks uppfattar inle vi som någon nackdel.

En sänkning av de nuvarande kraven kan ske genom införande av en Alll-lista eller genom en ändring av kraven för notering på All-listan. Aktiespararna vill inle la ställning till vilken av dessa tekniska lösningar som är den bästa. Del enda krav som enligl vår uppfattning bör ställas är att minst 25 % av aktierna i elt förelag skall vara föremål för handel.

Aktiespararna anser också all kraven på inregistreringskonlraktet kan sänkas vad gäller börsens granskning av de förelag som söker om introduktion. Däremot är det vär bestämda uppfattning all man inte bör sänka kraven på löpande rapportering från mindre företag.

Prop. 1981/82:116 63

2.19 Sveriges finansanalytikers förening

Utredningens förslag om en särskild A Ill-lista innebär i förhållande lill nuvarande regler för All endast den förändringen alt spridningskravel något uppmjukas. För All-Uslan krävs 400 börsposler, för AUI föresläs 100 börsposler. Riktmärket för en börsposl pä A Il-listan är ell halvt basbelopp, för Alll har nämnts en fjärdedel.

Föreningen anser del tveksamt om man bör gå sä långt som till 100 börsposter. Minimikravet skulle i så fall innebära ell utestående börskapital understigande en halv miljon kronor. Om en introduktion skett efter minimivillkoren torde det inte dröja lång tid innan en avsevärd koncentration skett. Detta såvida inle posterna placerats bland "släkt och vänner" men i elt sådant fall lorde nyttan av en formell börsregislrering inle vara särskilt slor.

För alt del skall föreligga någorlunda förutsättningar för en rimligt effektiv marknad anser föreningen all minimikravet bör höjas lill 200-300 börsposler. Del är också tveksamt om del är meningsfullt att minska börspostens värde under ett riktmärke motsvarande ett halvt basbelopp.

Eftersom del lorde vara ell myckel litet antal förelag som inle uppfyller A Il-kraven men som skulle uppfyUa ovan angivet krav kan det ifrågasättas om man för dessa företag skall upprätta en särskild börslista. Det bör övervägas om inte syftena med förslaget enklare uppfylles om istället börsstyrelsen efter individuell prövning skulle kunna ge dispens frän nuvarande A Il-krav. I sä fall skulle dispensföretagen kunna utmärkas på lämpUgt sätl i börsUslan.

2.20 Sveriges föreningsbankers förbund

Sveriges föreningsbankers förbund (SFF) delar utredningens uppfattning all en via banker och fondhandlare organiserad handel med icke börsnoterade värdepapper skulle vara värdefull. Den föreslagna utvidgningen av börshandeln tillstyrks därför av SFF. SFF anser emellertid att de föreslagna reglerna för notering pä A 3-lislan (2 milj. kronor i aktiekapital resp. 4 milj. kronor i eget kapital) är en alltför stark begränsning. Dessa gränser bör nedjusteras. Om så sker bör kravet pä antalet börsposler och börsposlers storlek justeras i konsekvens härmed.

2.21 Sveriges hantverks- och industriorganisation/familjeföretagen

Organisationen tillstyrker förslaget.

2.22 Sveriges industriförbund

Förslaget om inrättandet av en Alll-lisla är ägnat all sänka kraven för notering på Stockholms Fondbörs. Därmed underlättas för medelstora företag att utnyttja fondbörsen för kapitalgenerering. Det är flera faktorer som idag påverkar möjligheterna lill börsintroduklion, exempelvis aktiekapitalets storlek, redovisat eget kapUal och akfiernas spridning. Förbundet delar utredningens uppfattning alt en rimlig lägsta gräns för kapitalels storlek ligger på 2 miljoner i aktiekapital och 4 miljoner i redovisat eget kapital, dvs. samma som enligt nu gäUande regler. Däremot bör som föreslagits förändringar kunna vidtas beträffande spridningskravel och vissa ändringar i inregislreringskonlraklet. Syftet med spridningskravel är

Prop. 1981/82:116 64

att endast aktier där en viss handel förekommer skall kunna noteras. Spridningskravel är en approximafion av var en fillräckligt slor handel, för meningsfuUa noteringar, kan nås. Förbundet utgår från alt kraven på regelbunden omsällning för aktier på en A Ill-Usla måste ställas lägre än på A Il-listan. Därmed bör också spridningskravet kunna sänkas. Tanken bakom en Alll-lisla måste vara alt möjliggöra för mindre företag, där omsättningen av aktierna kan förväntas vara relativt låg, att vinna notering på fondbörsen. Förbundet ser därför gärna all spridningskravel sätts så lågt som möjligt.

Avslutningsvis vUl vi beträffande Alll-listan behandla de informalionskrav som ställs på förelaget. En förutsättning för börsintroduklion är en omfattande information tUl allmänheten rörande förelagels utveckling. För de mindre företag som kan bli aktuella för Alll-Uslan kan de informationskrav som ställs på de större förelagen upplevas som betungande ur kostnadssynpunkt. I samband med införandet av en Alll-lisla vore del därför värdefullt om möjligheterna all reducera kostnadskrävande men marginella informationsskyldigheter prövades. Möjligheter alt reducera kraven lorde särskiU gälla i samband med introduktionen, inle den löpande informationen.

2.23 Sveriges Investeringsbank Aktiebolag

Liksom utredningen menar banken att åtgärder bör vidtas som möjliggör en handel med andelar och värdepapper i små och medelstora förelag. Del kan inle uteslutas all en sådan handel skulle kunna medföra en, låt vara måttlig, ökad tillförsel av riskvilligt kapital till dessa företagsgrupper.

Banken har elt direkt eget intresse härav eftersom banken har egna minorilelsinnehav i framföraUt mindre innovationsföretag, vilka banken, när botagen nått viss storlek, önskar placera pä andra händer.

Förslaget gynnar dessutom allmänt de små fillväxlförelagen, som är en av bankens främsta målgrupper.

Banken vill därför tillstyrka utredningens förslag att en s.k. Alll-lista
tillskapas pä fondbörsen .

Här kan möjligen anläggas den i och för sig självklara synpunkten all, för att systemen skall få någon omfattning, del krävs en hög lönsamhelsnivä i de små och medelstora förelagen.

Vidare lorde den enskUde förelagaren, innan handel med aktier i dennes bolag äger rum, behöva känna sig säker på alt handeln med aktierna inle kommer alt leda fill radikalt ändrade förmögenhetsvärden på del kvarvarande egna innehavet.

En annan fräga, som får bedömas som central för möjligheten att attrahera riskkapital till de små och medelstora förelagen, är möjligheten att lämna utdelning. Få placerare kommer all vara intresserade av enbart värdetillväxten, varför den nuvarande dubbelbeskattningen av aktieutdelningen kommer att inverka hämmande på salsningsvillighelen.

I avvaktan på en långsiktig och mer permanent lösning av dubbelbe-skatlningsproblemel bör enligt bankens mening tills vidare provisoriska regler kunna införas för de förelag som omfattas av utredningens förslag.

2.24 Sveriges värdepappersfonders förening

Föreningen ansluter sig till utredningens förslag beträffande utvidgad
börshandel--- .

Prop. 1981/82:116 65

2.25 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO har i sitl remissyttrande angivU alt organisationen tillstyrker förslaget i den mån förslaget innebär att de mindre och medelstora företagen inte längre blir diskriminerade i förhållande tiU de större när del gäller försörjningen med riskkapital.

2.26 Utvecklingsfonden i Kronobergs län

Utvecklingsfonden ser positivt på att förbättrade möjligheter till börsintroduklion erhålles. Det torde fylla del tomrum som uppkommer genom att fondhandlarlistan upphör vid årsskiftet 1981/82. Del är psykologiskt viktigt att inträdeskraven ej uppleves som alltför höga och att det kapilalförsöij-ningsinstrumenl som en börsnolering utgör utvidgas lill fler förelag av vilka en del säkert kan vara synnerligt expansiva och verksamma inom s.k. framtidsbranscher. Ett mänga gånger onödigt hinder för potentiell expansion kan härigenom elimineras. Man kan dock ifrågasätta de föreslagna minimigränserna för notering. De möjligheter för börsintroduklion som den nya Alll-Uslan ger kunde utnyttjas än mer genom att gränserna sänkes till förslagsvis en resp. tvä milj. kronor med bibehållna krav på ägandespridning, organisation och marknadsförutsättningar. Man må belänka all expansion mestadels är förenat med kapitalbehov och risklagande och all fara annars föreligger för all förelag med potential ej ges fulla utvecklingsmöjligheter i en mera anonym tillvaro utanför börsen.

2.27 Utvecklingsfonden i Stockholms län

Utvecklingsfonden har inget alt erinra mot utredningens förslag om inrättande av en s.k. Alll-lisla. Fonden vill dock framhålla all en Alll-lisla endast i begränsad utsträckning kommer att beröra fondens målgrupp.

Antar vi en soliditet på 25 % hos företagen som minimum före börsin-träde vilket nog är lågt för kvalitetskravet i denna slorieksklass, blir balansomslutningen ca 4x4=16 mkr. Detta kan tänkas svara mol en företagsstorlek på i runda tal 20—30 mkr i omsättning eller ca 80-120 anställda för lillverkningsförelag. En myckel begränsad del av fondens målgrupp berörs alltså av denna A Ill-lisla.

Å andra sidan är dessa företag så stora all den relativa betydelsen av fondens möjliga kreditgivning också är mindre, vilket betyder all dessa förelag i sin fortsatta tillväxt möter ökade problem med tillgäng lill riskvilligt kapital. För mindre företag bedriver fonden - i enlighet med statsmaklernas intentioner — redan idag en långivning som i många avseenden är all betrakta som rent riskkapital och som "subsliluerar" satsningar i egenkapital med de nackdelar som därav följer (hög skuldsättning eller låg belåningsreserv, Ukvidalionsrisk, kapitalkostnader).

3 Handel med icke börsnoterade värdepapper

3.1 Bankinspektionen

Utredningens förslag i fråga om handel med onolerade värdepapper är en nyhet för svensk kapitalmarknad. I korthet innebär förslaget all en fondkommissionär i egenskap av huvudmäklare ålar sig all - ev. i samarbe-

5 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 116

Prop. 1981/82:116 66

le med andra fondkommissionärer (market-makers) - hålla marknad i ell eller flera förelags onolerade aktier eller andra värdepapper. En beskrivning av företaget skall tillhandahållas, som ger en allsidig och rättvisande bild av företagel och dess möjligheter, omfattningen av de värdepapper som blir tillgängliga för marknaden, introdukfionsprisel och i vUken utsträckning market-makers är beredda genomföra en handel i värdepapperen. Vidare skall anges högsta skillnad mellan köp- och säljkurs för att minimera riskerna för kursmanipulationer. Mäklaren skall ställa köp- och säljkurs för börsmedlemmar som har affär all göra i sådant papper. En mäklare skaU stå för ställd kurs, vilket kan medföra skyldighet alt själv förvärva aktieposter. Fondhandlareföreningens styrelse är enligt uppgift beredd all sammansläUa uppgifter om berörda bolag och även om gjorda avslut på någon sorls lista eUer eljest i fondbörsens lokaler.

Enligl inspektionens uppfattning närmar sig utredningen med nämnda förslag vad som gällt för den s. k. fondhandlarlistan som upphör vid årsskiftet. Det synes inle nu vara anledning all införa en motsvarighet lill denna. Jfr prop. 1978/79:9, s. 163-165. Alt det inte skulle vara fråga om börshandel i fondbörslagstiftningens mening kan enligl inspektionens mening i och för sig diskuteras. Utredningen grundar sin bedömning på att handeln inte blir regelbunden ulan mera sporadisk. Spridningen blir heller inte densamma som vid börshandel. Vad sålunda sägs kan i och för sig ha fog. Någon regelbunden handel torde inle vara alt vänta. Å andra sidan skulle det sagda kunna vara skäl mol denna typ av handel överhuvudtaget, eftersom den inte ligger i Unje med de skyddskriterier som bär upp den nya börslagsliftningen, vilken bl.a. innebär en förstärkning av börsmonopolet och börsens status. Betydande risker kan vara förenade med en värdepappershandel av delta slag inle bara för allmänheten genom svårigheten all få en adekvat värdemätare på papperen och tillräcklig omsällningsbarhel ulan också för de fondkommissionärer som engagerar sig som market-makers. Emellertid föreligger nu i högre grad än tidigare ett behov av att former etableras ocksä för en handel i sådana aktier och andra värdepapper som inte kan anses kvalificerade för regelrätt börshandel och del anseende börsnoterade värdepapper åtnjuter. Del är ocksä möjligt all handel med ett förelags akfier under former som här avses kan pä litet sikt skapa förutsättningar för ell bolag all vinna börsintroduklion.

Bankinspektionen ser därför positivt pä att former etableras för handel med icke börsnoterade papper men förordar alt handhavandet av denna handel sker under överinseende av Stockholms fondbörs. Detta skulle kunna ske genom ett särskill organiserat samarbete mellan Stockholms fondbörs och Svenska fondhandlareföreningen. En lösning kan därvid vara att frågor som rör denna handel handhas av en kommitté eller arbetsgrupp med företrädare för säväl börsen som fondhandlarna. Börschefen bör vara ordförande. Det åsyftade organet bör ha lill uppgift att närmare ange formerna för den handel varom här är fråga och följa utvecklingen av den. Därigenom får styrelsen för Stockholms fondbörs ell ansvar för hur denna fondhandel bedrivs.

Utredningen tar i anslutning till förslagen i fråga om handeln i onolerade papper upp frägan om behovet av all öka fondkommissionärernas rätt enligl 16 § fondkommissionslagen alt inneha s. k. handelslager av aktier. Bestämmelsen är nu i kraft för banker i deras egenskap av fondkommissionärer men träder inle i kraft för fondkommissionsbolag förrän 1985-01-01, Fram liU denna dag existerar för de senare inte någon begränsning. Enligl bestämmelsen får innehav av ifrågavarande slag uppgå lill högst 2

Prop. 1981/82:116 67

milj. kr. anskaffningsvärde eller 2 % av genomsnittlig kommissionshandel under de senaste fem kalenderåren, dock högst 10 milj. kr. Inspektionen vill av skäl som utredningen anför men ocksä på grund av inflationen efter bestämmelsens fillkomst och den kraftigt ökade omsättningen på börsen föreslå all förutnämnda anskaffningsvärde höjs lill 3 milj. kr., procenlsiff-ran frän 2 till 4 % och maximibeloppet från 10 till 20 milj. kr.

3.2 Kammarrätten i Sundsvall

Utifrån de synpunkter som kammarrätten har all beakta föreligger ej anledning lill erinran mol utredningens förslag.

3.3 Kommerskollegium

Vad gäller förslaget om utvidgad handel med värdepapper i övriga företag finner kollegiet utredningens förslag om s. k. märket makers vara en intressant idé. Systemet är emellertid sä ofullständigt behandlat i belänkandet all del är svårt all föreställa sig hur del skulle komma all fungera i praktiken. Kollegiet finner det angelägel all systemet utformas på så sätt att det ger utrymme för en lokal anknytning, nämligen så att handeln med värdepapper stimuleras särskilt avseende de förelag som finns på orten. Vidare kan konstateras all utredningen har kommit fram till alt förslaget kan genomföras ulan all några ändringar i fondbörslagen behöver göras. Såvitt kollegiet kan bedöma är det ej alldeles uppenbart att så är fallet. Exempelvis kan del väl länkas all handeln med några icke börsnoterade värdepapper skulle bli av sådan omfattning all den skulle komma all anses som fondbörsverksamhel. Eventuellt bör denna situation regleras i fondbörslagen.

3.4 Länsstyrelsen i Malmöhus län

I Sverige fär enligt lagen om Stockholms fondbörs inte förekomma handel med värdepapper i organiserad form utanför börsen. Däremot sker sådan handel genom förmedling av fondkommissionärer i vanligen begränsad omfattning.

Utredaren föreslår all huvudmäklare och s.k. märket makers inrättas för handel med icke börsnoterade värdepapper. Denna handel skall enligl utredaren inle komma i konflikt med vad som anges i lagen om Stockholms fondbörs angående fondbörsverksamhet.

Utredaren förutsätter all det kommer all utbildas en praxis under överinseende av fondhandlarföreningens styrelse i frågor som rör den löpande informationen tUl aktieägarna, insiderproblem etc. Länsstyrelsen anser att det är risk för all en gradvis utvecklad praxis kommer att bli ofullständig i början och därmed inbjuda lill mannamån och insideraffärer. Redan stora börsbolag har svårt att informera så all enskilda aklieägargrupper inte drabbas. Informationsfrågorna är naturligtvis ännu känsligare i mindre förelag med en slor majoritetsägare. 1 USA som har en motsvarande over-the-counler marknad för små förelag råder mycket stränga regler för hur information från företagen lUl aktieägarna skall ske. Del är således väsentligt all om over-ihe-counler handel med småföretagens aktier skall införas i Sverige långtgående krav ställs på hur företagen skall informera sina aktieägare samt att huvudmäklare ges löpande insyn i bolagens verksamhet. Under dessa förutsättningar tillstyrker länsstyrelsen utredarens förslag om handel med icke börsnoterade företags akfier.

Prop. 1981/82:116 68

3.5 Länsstyrelsen i Värmlands län

Även när del gäller utredningens förslag om åtgärder för all underlätta handel med icke börsnoterade värdepapper är länsstyrelsen tveksam till vilken effekt förslaget skulle fä för förelagens kapitalförsörjning. Del finns emeUertid enligt länsstyrelsen skäl alt prova systemets möjligheter. 1 sammanhanget vill länsstyrelsen framhålla den betydelse de regionala investmentbolag som under senare tid uppkommU kan ha för de små och medelstora förelagens kapitalförsörjning. Investmentbolagens möjligheter lUl agerande är emellertid beroende av deras förmåga all generera eget kapital. Det förslag som utredningen presenterat skulle enligl länsstyrelsens bedömning kunna tillämpas på regionala investmentbolag vilket indirekt skulle ge positiv effekt också för de små och medelstora företagen.

3.6 Riksskatteverket

RSV är väl införstått med all vissa rättviseskäl talar för all handel med värdepapper avseende små och medelstora förelag främjas. RSV kan emellertid av konlroUlekniska skäl och med hänsyn lill svårigheter med värdering och avvägning inle lillslyrka förslaget.

De konlroUlekniska svårigheterna, dvs. möjligheterna för beskattnings-
myndigheterna all erhålla erforderliga uppgifter för beskattning av främst
utdelning men även vinster vid försäljning etc, minskar lill viss del om
utredningens förslag om "Över the counler märket" med "märket
makers"---- införs. RSV finner emellertid att sådan verksamhet för
modligen kan införas och framförallt få mer stadgade former i framliden,
vilket torde medföra all motsvarande konlroUlekniska svårigheter som
arbetsgruppen för bankräntor och premieobligafioner (BROPO) påtalat i
sin redogörelse om obligationsmarknaden kommer att uppslå under en
övergångsperiod.

Utredningen har i detta sammanhang enbart periferi berört en för be-skattningsmyndighelerna mera påtaglig följd av förslaget all små och medelstora företags värdepapper skall få omsättas i störte utsträckning än

tidigare, bl.a. genom att införa OCM- . RSV syftar här på del

avvägningsproblem som onekligen kommer all uppstå, nämligen att bedöma vilka bolag som skaU räknas som fåmansbolag. 1 dag finns en uttrycklig lagbestämmelse därom i 35 § la mom. KL. I praktiken tillämpas regeln så att fåmansbolag anses föreligga om aktieinnehavet är så fördelat all aktierna till mer än 50% - lill övervägande del — ägs av en eller ell fåtal fysiska personer. I regel anses fåmanbolag föreligga om andelsägarnas antal i sådant faU understiger lio stycken. Vissa specialregler finns men saknar betydelse i detta sammanhang.

Del kan inle uteslutas att om förslaget med handel av värdepapper genomförs så kan ell mindre antal personer - understigande 10 - komma alt ha del reella ägarinflytandel oavsett alt de inte äger övervägande delen av akfierna i bolaget. Den ökade spridningen av akfier medför ju all ägareinflylandel kan bibehållas med mindre andel av aktierna i bolaget. Antalet företag som i realiteten bedriver sin verksamhet såsom ell fåmansbolag men som från beskallningssynpunkl måste behandlas som icke fåmansbolag kan komma att öka. Det är sannolikt all svårbedömda gränsdragningsproblem lill följd av delta uppstår.

Mot denna bakgrund och då det redan i dag föreligger vissa prakfiska fiUämpningsproblem vUl RSV betona vikten av att tillämpningen av 35 § la mom. KL klarläggs om förslaget genomförs.

Prop. 1981/82:116 69

RSV finner det lämpligt all i delta sammanhang ta upp frågan om hur akfier/andelar i små och medelstora förelag skall värderas om den föreslagna utvidgade handeln med sådana värdepapper genomförs.

Utredningen föreslår i detta avseende — mot bakgrund av all del inte allfid är möjligt att ha ell marknadsvärde enligl gängse begrepp tillgängligt — en utvidgning av 30 § akliefondslagen. Utvidgningen innebär all paralleUt med marknadsvärdet skall dels anskaffningsvärdet dels av länsstyrelsen fastställt värde få tillämpas vid värdering av aktie/andel.

Del strider mot principerna för förmögenhetsbeskattningen all akliein-nehavaren skall få välja värderingsmetod och att elt och samma bolags aktier skulle värderas på olika sätt beroende på innehavarens val av värderingsmetod.

1 elt nyligen remissbehandlal förslag (Ds B 1981:13, Förmögenhetsbeskattningen av arbetande kapital i mindre och medelstora företag) föreslås dessutom all den värdering som länsstyrelsen i dag gör skall slopas.

3.7 Banklagsutredningen

Banklagsutredningens ledamöter representerar bl.a. riksbanken, bankinspektionen och bankerna. 1 dessa egenskaper kommer ledamöterna all var för sig föra fram synpunkter pä belänkandel. Banklagsulredningen tar därför i sak inle ställning lill förslagen. Utredningen vill dock mol bakgrund av förslagen om all bankerna skall kunna dellaga som "märket

maker"---- något beröra de överväganden som ligger till grund för

nuvarande banklagstiftning.

En av de grundläggande reglerna i svensk banklagstiftning är att banker i princip inte har rätt att inneha och handla med aktier. Den bärande tanken bakom delta är alt en banks innehav av aktier i viss mån kan innebära en risk för osund och för bankens egentliga verksamhet främmande spekulation. Del har därför ansetts lämpligare all bankerna stödjer näringslivet genom kreditgivning än all de som delägare sätter in kapital i förelagen (se bl.a. departementschefens uttalande i prop. 1933:167 s. 43). Del finns dock undantag från förbudet. Sålunda kan en bank efter tillstånd av regeringen få tillstånd att förvärva aktier. Härför krävs all förvärvet kan anses gagneligl för bankväsendel eller del allmänna. En bank som har tillstånd alt driva fondkommissionsrörelse får vidare inneha ell handelslager av aktier. I bl.a. dessa fall har del således ansetts befogal att avvika från huvudregeln (jfr. prop. 1933:167 s. 43 och 1978/79:9 s. 138).

Utredningen vill erinra om att bestämmelserna om en banks rätt all förvärva akfier inle kan ses isolerade från banklagarnas övriga bestämmelser. Banklagarnas främsta syfte är all så långt sig göra låter skydda insäl-tarna som placerar sina medel i en bank ulan någon säkerhet. Banklagstiftningen innehåUer sålunda en mängd skyddsregler för insällarna bl.a. förbudet för bank att äga aktier, bestämmelser om kapitaltäckning, offenfiig tillsyn osv.

Förslagen om-- bankernas roll som "märket makers" bör prövas i

belysning av att bankerna härigenom i störte utsträckning än f. n. kommer all åtaga sig roll som både ägare och kreditgivare till de mindre och medelstora företagen. I fråga om banker som är fondkommissionärer bör också analyseras de situationer som kan möta när banken samtidigt agerar som "märket maker", förmedlare av värdepappersaffärer och förvaltare av den egna aktieportföljen. Om del anses lämpligt att lätta på de nuvarande bestämmelserna för all genomföra del framlagda förslaget, kan del därför sältas i fråga om inte vissa begränsningar i bankernas aktieförvärvs-rätt bör uppställas också för framtiden.

Prop. 1981/82:116 70

3.8 Aktiefrämjandet

Aktiefrämjandel finner del positivt alt man med "märket makers" och en Alll-lista skulle skapa en mjukare övergång lill börsen. Det blir då möjligt för ett medelstort förelag all sprida sina aktier via "märket makers" och därefter - när en tillräcklig spridning av aktierna skelt -ansöka om introduktion på en Alll-Usla. Börsinlroduktionen blir då inle samma avgörande steg som i dag. Marknaden får ocksä under en längre tid fillfälle att bedöma företaget.

Förslaget om att banker och fondkommissionärer skall kunna uppträda som "märket makers" för aktier i små och medelstora förelag förefaller väl övervägt. Det ökande intresset för aktier har medfört all en alll större kunskap om akfier nu finns spridd på bank- och sparbankskonlor. Skulle ell syslem med "märket makers" införas innebär detla i praktiken all Stockholms fondbörs håller på att uppluckras. Vi har dock svårt all se några nackdelar i detta.

Som utredningen påpekar förutsätter en "över the counler-market" att fondkommissionärer får ha större lager av värdepapper än som i dag tilläts. Också andra skäl talar för detta. Akfiehandeln skulle avsevärt kunna förenklas ifall en akliekund skulle kunna köpa aktier direkt på en banks "lager" i stället för att göra flera besök pä banken.

3.9 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse

Utredningens förslag att införa ett system för handel med icke börsnoterade värdepapper med s. k. märket makers och med vissa kursnoteringar bör vara ägnat att förbättra finansieringssiluationen för ett mindre anlal förelag, för vilka en reguljär börsnolering inle ännu kan komma i fråga. Fondstyrelsen ställer sig emellertid tveksam lill lämpligheten alt formalisera märket makers' roll på det sätt utredningen föreslär. Flera av de föreslagna reglerna, t. ex. en redan i prospektet angiven högsta skillnad mellan köp- och säljkurs och tanken på en uppsägningstid på tre mänader för den fondmäklare som inte längre önskar vara märket maker i en aktie, förefaller knappast att vara praktiskt genomförbara och skulle försvåra införandel av systemel. Det ler sig naturligt att — som utredningen föreslår i fråga om en mängd andra detaljer - överlåta till den praktiska tillämpningen all lösa dessa frägor.

3.10 Finansbolagens förening

Finansbolagens Förening är positiv fill utredningens förslag om utvidgad handel med värdepapper, men anser all även finansbolag - vid sidan av banker och fondkommissionärer - bör ges möjlighet att bedriva handel med icke börsnoterade värdepapper.

Finansbolagens tjänster attraherar innovativa och snabbt växande små och medelstora företag. Kombinationen av tillskoltsfinansiering och administrativ service med säkerhet i del finansierade objektet passar företag som växer så snabbi all traditionella säkerheter uttömts och tillräcklig administration ibland saknas. En slor del av finansbolagens ca 100000 förelagskunder återfinns således inom denna kategori. Finansbolagen har därför, och genom finansieringstjänsternas karaktär, en unik och nära kontakt med många av de företag, vilkas värdepapper enligl utredningens förslag, skulle kunna bli föremål för organiserad handel utanför fondbör-

Prop. 1981/82:116 71

Utredningen gör ingen bedömning av vilken omfattning denna handel förväntas fä. Inte heller belyses tillräckligt ingående de praktiska frågorna. Föreningen anser därför all förslaget bör utredas ytterligare.

3.11 Landsorganisationen i Sverige (LO)

Förslaget all ge möjligheter för vissa medelstora företag all

förbättra möjligheterna för handel även med mindre förelagsaklier via s. k. "märket maker" är till sina syften vällovligt och tycks dessutom sakna aUvarligare komplikationer.

3.12 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Börsstyrelsen konstaterar att utredningens förslag när del gäller handel med icke börsnoterade papper berör några av de mest komplicerade delarna av den nya lagstiftningen om fondbörsverksamhel och fondkommissionsrörelse. Från de synpunkter börsstyrelsen har all beakta är del viktigt att gränsdragningen blir klar mellan en vidgad värdepappershandel utanför börsen, å ena sidan, och egentlig börsverksamhet, å den andra. Därjämte är det självklart angelägel alt den verksamhet som börsmedlemmarna kan komma att ägna sig åt som "huvudmäklare" och "märket makers" sker i betryggande former.

Goda skäl kan uppenbarligen anföras till stöd för förslagen om man begränsar sig fill syftet att främja de små och medelstora företagens finansiella situation. Börsstyrelsen anser dock knappast alt utredningen gjort en tillräckligt djupgående analys av förslagens effekter i andra avseenden. Mot bakgrund av fondbörs- och fondkommissionslagstiflningen vill styrelsen framhålla följande.

1. Fondkommissionärernas verksamhet är noggrant reglerad i fondkom
missionslagen (1979:748) och banklagstiftningen. Enligl börsslyrelsens
uppfattning måste de föreslagna funkfionerna som "huvudmäklare" och
"märket makers" närmare preciseras. Den roll fondkommissionären för
väntas spela mäsle noggrant anges och gränserna för ansvaret klarläggas.
Styrelsen erinrar i detla sammanhang om den diskussion som föregick
bestämmelserna (13 §4, 15 § tredje stycket och 16 § fondkommissionsla
gen) om rätt för fondkommissionsbolag all lämna garanti eller på annat sätl
medverka vid emission av fondpapper på den aUmänna marknaden och om
begränsningarna av bolagens egen värdepappershandel.

Det torde också enligl börsslyrelsens mening vara nödvändigt all närmare belysa de intressekonflikter en "huvudmäklare" och "märket maker" kan möta i sina nya funktioner. Förutom de risker som alllid är förenade med sådana avslut vari fondkommissionären själv är part, handlar del här om de motstående krav fondkommissionären kan möta från, å ena sidan, del bolag för vars aktier han är "märket maker" och, å den andra, den allmänhet vars order han skall ulföra. I de länder frän vilka utredningen synes ha hämtat idén lill förslaget har sistnämnda konfliktsituation lösts genom förbud för "märket makers" att göra affärer med allmänheten. Börsslyrelsen utgår från alt om det föreslagna systemet introduceras i Sverige, verksamheten bUr föremål för särskild uppmärksamhet och kontroll.

2. Utredningen har uppehåUil sig vid frågan om den föreslagna handeln
med onolerade värdepapper är förenlig med gällande bestämmelser om
ensamrätt för Stockholms fondbörs all driva börsverksamhel här i landet.

Prop. 1981/82:116 72

Börsstyrelsen finner del myckel tvivelaktigt om förslaget kan genomföras med nu gällande lagsfiftning på området. Styrelsen vUl bl.a. med hänsyn fill departementschefens uttalande i proposition 1978/79:9 s. 163-164 förorda all frågan underkastas en ny förutsättningslös utredning.

3.13 Svensk industriförening

---- Del förslag som utredningen framlägger om bl. a. inrältandet av

en s. k. över the counler-market--- föranleder inga erinringar från

föreningens sida. Å andra sidan är det viktigt all framhålla all det praktiska genomförandet av detta förslag kan komma all stöta på oförutsedda problem och att en ganska slor flexibilitet i regelsystemet därför är att rekommendera. Det torde även fordras en förhållandevis kraftfull informationsinsats riktad liU både företagare och länkbara aktieplacerare för all systemet skall bli tillräckligt accepterat.

3.14 Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)

Den handel som idag förekommer med icke börsnoterade aktier är myckel begränsad. Till viss del förklaras delta av den tradifion som finns i familjeföretag och som omnämndes fidigare i yttrandet. Dessutom har dubbelbeskattningen av akfier, speciellt i mindre förelag, utgjort ett hinder.

Förutom bristande utbud av aktier har också enligl vår bedömning de outvecklade instilulionella förutsättningarna spelat in. En ändring av dessa förutsättningar skulle kunna visa om del finns utrymme för en mer aktiv marknad i sådana förelagsaklier. Därigenom skuUe kapUal kunna kanaliseras lill framföraUt tillväxtföretag som inte är börsnoterade.

Enligl vår uppfattning bör förulsällningarna för handeln utformas på ett sätl sä all de inte kommer i konflikt med reglerna för börsmonopolet. Börsmonopolets regler får exempelvis inle medföra all snabbi växande mindre företag diskvalificeras p. g. a. all handeln med nyemitterade aktier inle längre anses vara sporadisk.

Väsenfiigt är ocksä all eliska spelregler utvecklas mellan fondkommis-sionären/huvudmäklaren och företaget. De flesta mindre förelag saknar den kompetens som erfordras för alt introducera sig på denna marknad. Förelaget kommer sannolikt att vara beroende av och behöva stor hjälp av mäklaren såväl när det gäller i skedet då företaget skaU introduceras pä handelsmarknaden som när det gäller all lämna information om företagels utveckling. Men speciellt vikliga är reglerna när mäklaren av någon orsak önskar avveckla sitt ansvar som huvudmäklare.

3.15 Svenska bankföreningen

Än mer sporadisk (än handeln på den föreslagna A lll-listan) skulle handeln bli för icke börsnoterade förelag, vilken utredningen föreslår skulle ske i organiserad form via banker och andra fondkommissionärer. Detta skapar en rad problem för en sådan handel, och bankföreningen vill peka på några av dessa.

De fondkommissionärer som åtar sig att handla med värdepapper, som ej noteras på börsen, förutsätts löpande lämna köp- och säljkurser på dessa papper, både för hela "börsposter" och för udda antal aktier. Som underlag för denna kurssällning skuUe bl.a. ligga en fortlöpande information

Prop. 1981/82:116 73

från företaget fill dessa "märket makers" samt rapporter om gjorda avslut i förelagels ulelöpande papper. Det måste dock konstaleras, all här aktuella företag har en mycket begränsad kapacitet för att sprida information. Det lorde också bli svårt att skapa elt fungerande syslem, där märket makers får kännedom om huvuddelen av gjorda avslut. Del kan därför bli ytterst vanskligt för bankerna och andra fondkommissionärer all sätta realisfiska kurser.

Bankerna skulle vidare i detta system ständigt vara beredda att köpa papper i företagen lill angivna kurser. Därigenom riskerar bankerna att bli liggande med dessa värdepapper under förhållandevis läng lid, och del kan diskuteras om detla är förenligt med bankernas övriga uppgifter. Inte minst uppslår problem i de fall banken som huvudmäklare skulle vilja dra sig ur sitt åtagande gentemot företagel. Utredningen understryker att banken då bör medverka till all en marknad upprätthålls sedan banken själv lämnat sitl åtagande. Det kan bli myckel svårt all klara detta och överhuvud tagel all enas med övriga märket makers när berörda förelag hamnar i krissiluafioner.

Bankföreningen vill genom att peka på ovannämnda problem understryka all utredningens förslag om handel med icke börsnoterade papper måste bli föremål för ytterligare utredning innan bankerna kan la slutlig ställning lill förslaget. En väg vore all även fortsättningsvis låta fondhandlareföreningen från fall lill fall ta ställning fill hur enskilda förelags tillgång lill marknaden skall arrangeras och utvecklas för att med tiden få formen av tiUlräde till de organiserade börslistorna.

Utredningens förslag om all för sådana företag upprätta en förteckning över huvudmäklare/huvudbankförbindelse all hållas tillgänglig på Stockholms fondbörs, synes böra genomföras under aUa förhållanden.

3.16 Svenska fondhandlareföreningen

Genom att pä ett informellt sätt skapa möjligheter för en organiserad handel av onolerade värdepapper, kan man erbjuda förelagen en övergångsform mellan det slutna familjebolagels situation och del offentligt verksamma börsbolagets. Detta skulle ge företagen möjligheter att successivt utvecklas och att senare eventuellt ansöka om notering pä Stockholms Fondbörs.

Fondhandlareföreningen instämmer i utredningens bedömning all banker och övriga fondkommissionärer bör vara de institutioner som är mest lämpade all utnyttjas för en handel med akfier och andra värdepapper som inle är börsnoterade saml alt verksamheten med icke börsnoterade värdepapper därför inte bör ombesöijas av särskill upprättade organ eller organiseras pä annat säll utanför bankers och fondkommissionärers medverkan.

Utredningen har beskrivit hur en handel med icke börsnoterade aktier i huvudsak borde ske. Fondhandlareföreningen kan i princip ansluta sig till denna beskrivning men anser all vissa frägor, framför allt beträffande åtaganden och ansvar för "märket makers" behöver närmare övervägas innan de preciseras. Andra frågor får man såsom utredningen påpekat överlåta till den praktiska tillämpningen all lösa. Ell beslut i anledning av betänkandet bör därför inle vara alltför detaljerat.

Fondhandlareföreningen finner del dock angelägel alt ell sådant beslut innefattar antingen ett klart uttalande att den föreslagna handeln med icke börsnoterade aktier är förenlig med nu gällande lagstiftning på området

Prop. 1981/82:116 74

eUer initiativ till ändringar i gällande bestämmelser så att en sådan handel kan bli möjlig.

En handel med icke börsnoterade värdepapper bör bedrivas i fondhandlareföreningens regi. Föreningen är beredd all svara för den närmare utformningen av regler för handeln och fastställande av krav pä informafion från de företag, vilkas aktier skall omsättas enligt det föreslagna systemel.

Fondhandlareföreningen delar utredningens uppfattning, all en handel med onolerade aktier och andra värdepapper kan antas öka behovel för fondkommissionsbolagen all inneha värdepapper i större omfattning än vad fondkommissionslagen (§ 16) medger. Detla gäller givelvis även för bankinslilut, som är fondkommissionärer. Föreningen tillstyrker därför all gränsen för eget innehav ökas.

Fondhandlareföreningen vill också framföra önskemål om en översyn av bestämmelserna i fondkommissionslagen (§21) betr. krediter, som fondkommissionsbolag lämnar mot säkerhet i värdepapper, så att viss möjlighet erhålles att lämna krediter mol aktier som handlas enligl del föreslagna systemet.

3.17 Svenska företagares riksförbund

Förelagareförbundel har i sitt remissyttrande angivit att förbundet kan ansluta sig tUl utredningens förslag om handel med icke-börsnoterade värdepapper utanför börsen. Förbundet har även ansett att detla förslag och vad som föreslagils beträffande A Ill-lisla pä Stockholms fondbörs och utökade möjligheter för aktiefonder och aktiesparfonder att förvärva icke börsnoterade aktier, lorde leda lill en vitalisering av kapitalmarknaden för medelstora förelag, vilket kan innebära en altrakfiv "framlidsbild" ocksä för växande mindre förelag.

3.18 Svenska försäkringsbolags riksförbund

Riksförbundet har inga erinringar mot förslaget.

3.19 Svenska sparbanksföreningen

Förslaget om alt skapa en "över the counter"-marknad med märket makers som håller marknad i förelagsaktier tillstyrks av föreningen. Möjligheterna för sparbankerna att centralt, genom Sparbankernas Bank, och lokalt, genom storstadssparbanker och länssparbanker, medverka i denna handel bedöms vara goda. Genom "över the counler"-marknaden och A Ill-listan skapas möjligheter till en mjuk introduktion lill börsen av företag.

En av nyckelfrågorna i handeln med icke börsnoterade papper är liUgången lill informafion om ett förelags ställning och utvecklingsmöjligheter samt löpande informafion om förelagets utveckling. Utredningen anser all minimikrav på informafion bör utvecklas i praxis under överinseende av fondhandlareföreningens styrelse.

Sparbanksföreningen anser alt höga och noga preciserade krav måste ställas på informationen beträffande de aktuella förelagen. Regler för informafionen måste formuleras innan handeln med icke börsnoterade papper startar. Utredningens förslag är på denna punkt inle tillfyllest och ett kompletterande utredningsarbete erfordras i denna fråga enligt föreningens

Prop. 1981/82:116 75

uppfattning. Detsamma gäller utredningens förslag beträffande formerna för avveckling av märket makers åtagande alt hålla marknad i ett förelags papper. Även här krävs i förväg mer preciserade regler än vad som framgår av ulredningsbelänkandel.

Föreningen tillstyrker förslaget alt gränsen för fondkommissionärs egna innehav av värdepapper ökas utöver nuvarande två procenl av den genomsnittliga årsomsättningen. Detla ger en märket maker möjlighet all ligga med lager i den omfattning som krävs för alt han ska kunna fullgöra sin uppgift att skapa marknad i elt företags aktier.

Föreningen vill slufiigen kommentera svårigheten alt kontinuerligt få fram rättvisande marknadsvärden pä aktier som omsätts på "över the counler"-marknaden. Utredningen föreslär all problemet löses genom all anskaffningsvärdet alternafivt länsstyrelsens föreslagna värde accepteras eUer genom alt värderingsfrågorna överlämnas till fondhandlareföreningens styrelse. Föreningen anser all utredningens förslag på denna punkt bör utvecklas.

3.20 Sveriges aktiesparares riksförbund

Aktiespararna ställer sig positiva lill förslaget om att underlätta för

aktier och andelar i företag att bli föremål för handel utanför börsen

(den s. k. over-lhe-counter-marknaden). Utredningen framför dock

några ganska krystade argument för varför denna handel inle skall räknas som börshandel. Enligl vår uppfattning är del naturligt att ocksä denna handel räknas som börshandel eftersom den förutsätter medverkan av börsmäklarna.

Aktiespararna ställer sig också frågande fill del av utredningen framförda förslaget all handeln i berörda aktier och andelar skall bedrivas av s.k. "märket makers". Utredningen synes här ha hämtat inspirafion från de amerikanska och engelska värdepappersbörserna. Den svenska börsen är emellertid organiserad på ell annat sätl. Oss veterligen har denna organisationsform inte blivit kritiserad för alt vara ineffekfiv. Del finns därför knappast skäl att frångå de tradifionella arbetsformerna; i varie fall har utredningen inte bidragit med några argument.

Visserligen skulle man kunna länka sig all utredningen vill ge köpare av aktier i mindre förelag ell skydd genom all ålägga en mäklare skyldighet att köpa in aktierna för egen räkning. Mäklarnas uppgift kan dock aldrig bU att överta marknadsrisker från köpare eller säljare. Åtagandet all köpa och sälja aktier i fast räkning kan därför aldrig få mer än en illusorisk effekt om inte köp/försäljning skulle ligga i mäklarens eget intresse. Då är emellertid all märka alt sådan handel redan idag är tillåten.

Aktiespararna ställer sig positiva till förslag all yllerligare höja gränsen för en mäklares egna innehav. Däremot anser vi att systemet med märket makers inle innebär några som helst fördelar för den akliesparande allmänheten.

3.21 Sveriges finansanalytikers förening

Förslaget om handel med icke börsnoterade akfier innebär en legalise-ring av en mer systematiskt bedriven handel med sådana aktier. Detta bejakas av föreningen. Men förslaget innebär också en betydande formalisering. Man har övertagit det amerikanska OTC-syslemet med märket makers med bestämda förpliktelser. Del är emellertid en oerhörd skillnad i

Prop. 1981/82:116 76

omfattning av handeln med de amerikanska OTC-pappren och vad som kan väntas i Sverige. Det omnämns i utredningen all NASDAQ 1980 hade en omsättning av 21 milj. sådana aktier per dag fördelat på 2500 olika vjirdepapper. Del ger en genomsnittlig omsättning pä över 8000 akfier per dag. En nivå som troligen ligger över vad som kan förväntas per år för de flesta svenska OTC-aktier.

Eftersom del är föreningens bedömning all marknaden för de flesta svenska OTC-aktier kommer alt vara mycket tunn är del också föreningens uppfattning all de föreslagna kraven på märket makers är överdrivna och onödigt formalistiska. I stället för att kräva att märket makers fortlöpande skall ställa kurser med i förväg angiven högsta spridning saml vara förpliktigade att lill angivna kurser handla ett vissl antal aktier (börsposler) bör märket makers roll vara mer informell. Väsentligast blir alt ha en sådan överblick över potentieUa köpare och säljare av aktien i fråga att ett uppkommande köp/säljinlresse kan matchas mol del motsatta intresset. Man lorde snarast kunna likna denna roll vid den som nu fullgöres av s. k. instilulionsmäklare där det för vanliga börsnoterade värdepapper gäller affärer som pä grund av Iransaklionsstorleken är relativt ovanliga. En viktig uppgift för märket makers är ocksä att svara för all all information om kurssällningen finns lätt fillgänglig så alt en publicering underlättas.

Beträffande information från förelagen förefaller utredningen beredd att ställa lägre krav på de förelag vars aktier skulle handlas på den föreslagna OTC-marknaden. Man talar om kostnaderna för all ge ul intresseväckande informafion. Men den information del gäller behöver inte ges någon påkostad utformning. Del är siffrorna som är del väsentliga och innehållsmässigt finns ingen anledning all acceptera en lägre standard för dessa företag än för de börsregistrerade. Det vore också olyckligt om vissa företag avstod frän börsregislrering därför att de som OTC-företag kunde slippa undan med sämre information.

3.22 Sveriges föreningsbankers förbund

Systemet med "märket makers", som utredningen föreslår, är enligt Sveriges föreningsbankers förbund (SFF) viktigt då detta skulle kunna skapa förutsättningar för vidgat ansvarslagande för kredUinslitulen för förelagens utveckling. Delta syslem skuUe också kunna bidra fill elt större förtroende för "A 3-marknaden". I detla avseende är informationsplikten från företag och "märket makers" särskill betydelsefull. SFF förutsätter att banker och fondkommissionärer skulle skapa ett fungerande system som snabbt ger kännedom om gjorda avslut.

Frågan om i vilken utsträckning bankerna kan fungera som "märket makers" kan dock knappast prövas enbart i detla sammanhang. SFF vill erinra om att gränsdragningen för bankernas verksamhet för närvarande diskuteras i banklagsulredningen och att resultatet av denna utredning givetvis har avgörande betydelse för den här behandlade frågan. SFF vill därför inle i delta sammanhang gä in på frågan om bankernas roll som "märket makers".

3.23 Sveriges hantverks- och industriorganisation/familjeföretagen

Organisafionen tillstyrker förslaget.

Prop. 1981/82:116 77

3.24 Sveriges industriförbund

Idag är handeln med icke börsnoterade aktier mycket begränsad. För mindre förelag rör handeln i huvudsak hela företag. Ell fätal aktier är föremål för handel i nämnvärd omfattning i övrigt.

Enligl Förbundets bedömning beror delta förhällande pä institutionella svårigheter i samband med handel med icke börsnoterade akfier. En ändring av de institutionella förutsättningarna skulle praktiskt kunna visa förutsättningarna för en utveckling av en mer livfull marknad i sådana aktier. En sådan marknad skulle skapa vidgade förutsättningar för nyemissioner i de företag som inle är börsnoterade.

I belänkandel föreslås elt anlal åtgärder för all påverka de insfilulioneUa förulsällningarna för akliehandeln.

Grundläggande för aktiehandeln är bedömningen av börslagens bestämmelser om börsmonopolel. I belänkandet behandlas denna frågeställning tyvärr endast översiktligt. Utredningen menar alt börsmonopolel inle innebär några praktiska hinder för en kraftig utvidgning av handeln med icke börsnoterade papper och för notering av kurser i anslutning till denna. Förbundet anser att denna fräga borde ha gjorts föremål för ytterligare överväganden.

Utredningen har på sid. 232 anfört att den föreslagna handeln med icke
börsnoterade papper kan förväntas bli sporadisk och få begränsad omfatt
ning. Man säger vidare: "Särskilt vad gäller omfattningen lorde handeln
med aktier och andra värdepapper utgöra en mindre del av förelagets
tolala utgivna värdepapper eller förefintliga andelar. Spridningen blir där
för begränsad, vilket påverkar handelns omfattning och sporadiska före
komst. Utredningen anser nu påtalade skillnader vara sä påtagliga att den
av utredningen föreslagna ordningen inle är all betrakta som fondbörs
verksamhet." /

Enligl Förbundets mening bör problemet ges en klarare lösning. Ett expansivt mindre förelag kan myckel väl uppleva en snabb ökning av handeln med förelagels aktier, så alt den inle längre kan betraktas som sporadisk, utan all företagel för den skull har börsinlroducerals. Det vore i hög grad otillfredsslällande om man i elt sådant fall skulle betrakta handeln som varande i strid mol lagen om Stockholms Fondbörs. Del är därför önskvärt med ell klart ställningstagande, som i princip kan ske enligl någon av tre följande modeller:

1. Ändring i lagen om Stockholms Fondbörs, som modifierar innehållet i reglerna om monopol för fondbörshandeln.

2. En precisering som klart ullalar att den tilltänkta handeln inte är att betrakta som fondbörsverksamhet.

3. Ell uttalande som innebär all denna handel i och med rapportering av gjorda avslut vid fondbörsen betraktas som verksamhet vid Stockholms Fondbörs.

Utredningen föreslår all en börsmäklare skall kunna åla sig ansvaret som huvudmäklare för ett vissl papper och all därutöver andra mäklare skall kunna åta sig all regelbundet handla i vissa icke börsnoterade papper. Börsmäklarna - och dä framförallt fondkommissionärsbolagen - bedriver redan idag handel med icke börsnoterade aktier. Utredningens förslag är säledes i huvudsak en institutionell förändring som tjänar till all öka informationsspridningen kring sådana affärer och därmed underlätta denna handel och öka omsällningsbarhelen pä de icke börsnoterade akfierna. Detla är enligl Förbundels mening en åtgärd som skall kunna medverka till

Prop. 1981/82:116 78

ökade möjligheter för mindre företag all använda sig av aktiemarknaden som kapilalkälla.

En annan del av utredningens förslag innebär att de aktuella börsmäklarna skall åta sig att köpa eller sälja papper lill vissa angivna kurser, och alt de själva skall kunna lägga upp ett buffertlager för att underlätta handeln. Del finns idag i princip inga hinder för all på detta säll upprätta elt buffertlager, men bankinspektionens restriktioner när del gäller kommissionärernas innehav av egna aktier kan utgöra ell praktiskt hinder. Enligt Förbundets mening kan den föreslagna metoden vara en nödvändig förändring för alt förbättra omsätlningsmöjUgheterna för vissa papper.

Det skall emellertid understrykas att det i fräga om de tvä föreslagna förändringarna är marknaden som måste ha avgörandet i sin hand. De instilulionella förändringarna kan underlätta marknadens funktion men del är naturligtvis de enskilda fondkommissionärerna själva som har avgörandet i sin hand, om de på del föreslagna sättet är beredda alt engagera sig i handeln av icke börsnoterade papper.

Vi ulgår från att handeln med dessa papper kommer all bli ganska begränsad och i första hand bedrivas av elt antal kvalificerade kapilalplacerare. Del är inle sannolikt att denna del av aktiemarknaden kommer all röna något störte intresse hos den breda allmänheten. Icke desto mindre bör en utvidgad handel i dessa förelags papper kunna vara ell lillskoll lill en mindre grupp snabbi expanderande förelags kapitalförsörjning. Detta är en betydelsefull uppgift, varför det enligt Förbundets mening finns skäl för att tillmäta frågan en betydande vikt.

Utredningen konstaterar all de värden som kan åsättas aktier som blir föremål för sporadisk handel inle alllid kommer all vara rikliga värdemätare för störte aktieposter. Här skall särskilt beröras sambandet med de förmögenhelsvärderingsprinciper som gäller för familjeförelag, där betydande förändringar nyligen föreslagits. Utgångspunkten för de justerade värderingsreglerna för familjeförelagsaklier har varit all aktier i sådana förelag inte kan betraktas som likvida tillgångar, all värdet är kraftigt varierande och all beskattning inle bör ske av det kapital som arbetar i förelagen. Mol denna bakgrund har föreslagils frihet från förmögenhels-skatt för familjeförelagsaklier, frånsett alt likvida medel i företaget skall beskattas. Förbundet är av uppfattningen alt förmögenhetsbeskattningen av aktier bör omprövas. I den män detta ej sker är del angelägel all finna former som inte onödigt försvårar övergången lill en bredare spridning av aktierna.

3.25 Sveriges Investeringsbank Aktiebolag

Liksom utredningen menar banken all åtgärder bör vidtas som möjliggör en handel med andelar och värdepapper i små och medelstora förelag. Del kan inle uteslutas alt en sådan handel skulle kunna medföra en, låt vara måttlig, ökad tillförsel av riskvilligt kapital till dessa förelagsgrupper.

Banken har ett direkt eget intresse härav eftersom banken har egna minorilelsinnehav i framförallt mindre innovalionsförelag, vilka banken, när bolagen nätt viss storlek, önskar placera pä andra händer.

Förslaget gynnar dessutom allmänt de små lillväxlföretagen, som är en av bankens främsta målgrupper.

Banken vill därför fillslyrka utredningens förslag all vad gäller de

mindre företagen en handel med aktier, andelar och andra värdepapper tUlskapas via fondkommissionärerna.

Prop. 1981/82:116 79

Här kan möjligen anläggas den i och för sig självklara synpunkten all, för all systemen skall få någon omfattning, del krävs en hög lönsamhelsnivä i de små och medelstora förelagen.

Vidare lorde den enskilde förelagaren, innan handel med aktier i dennes bolag äger rum, behöva känna sig säker på alt handeln med aktierna inte kommer all leda till radikalt ändrade förmögenhelsvärden på det kvarvarande egna innehavet.

En annan fråga, som får bedömas som central för möjligheten all attrahera riskkapital till de små och medelstora förelagen, är möjligheten all lämna utdelning. Fä placerare kommer att vara intresserade av enbart värdeiillväxlen, varför den nuvarande dubbelbeskattningen av aktieutdelningen kommer all inverka hämmande på salsningsvillighelen.

I avvaktan på en långsiktig och mer permanent lösning av dubbelbe-skallningsproblemel bör enligl bankens mening tills vidare provisoriska regler kunna införas för de förelag som omfattas av utredningens förslag.

3.26 Sveriges värdepappersfonders förening

Föreningen ansluter sig lill utredningens förslag beträffande han
del med icke börsnoterade papper.

Utredningen diskuterar frägan om information om och från de förelag vars aktier icke är börsnoterade men som ändå är föremål för handel genom en s. k. märket maker. Även om kravet på information kan uppfattas som besvärande, framför alll av de mindre företagen, är del ur placerarnas synvinkel myckel viktigt alt dessa krav inle sätts alltför lågt. Pä märket makern måste därtUl höga krav ställas på information om den handel som sker genom dess försorg.

3.27 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO har i sitl remissyttrande angivit att organisationen tUlstyrker förslaget i den mån förslaget innebär alt de mindre och medelstora förelagen inle längre blir diskriminerade i förhållande till de större när del gäller försörjningen med riskkapital.

3.28 Utvecklingsfonden i Kronobergs län

Utvecklingsfonden anser alt utredningens förslag om handel med icke börsnoterade förelagsaklier och andra värdepapper tillför företagens riskkapitalförsörjning ell värdefullt inslag. Del är ju dock upp till företagen själva om de vill utnyttja denna möjlighet och genom att l.ex. fiUskriva aktierna skilda röstvärden kan inflytandet för förelagens ägare säkerställas. Preferensaktier och inlösensmöjligheter är ytterligare exempel. Genom att stora krav pä information ställes, introduklionsvis och fortlöpande, kan riskkapilalplacerare erhålla ell bedömningsunderlag för köp och säljbeslul. Då underlaget för lånefinansiering vidgas genom stärkt egenkapitalbas kan investeringsnivån påverkas positivt. Den under senare år svaga investeringsviljan kan många gånger förklaras genom minskad riskbenägenhel p. g. a. län eller försämrad soliditet. De goda erfarenheter som föreligger utomlands, främst i USA, betr. dylik riskkapilalförsörjning lalar även för att möjligheterna härvidlag bör prövas även här.

Prop. 1981/82:116 80

3.29 Utvecklingsfonden i Stockholms län

Fonden stödjer utredningens förslag om tillkomsten av en Onolerad VärdePappershandel (OVP-marknad). Med OVP-marknad avses organiserad handel över banker och fondhandlare av aktier och andra värdepapper som ej är inregistrerade eller noterade pä Stockholms fondbörs.

En OVP-marknad

—möjliggör tillkomst av ett större och mer organiserat riskkapilalutbud till gagn för fondens målgrupp

—möjliggör kanalisering av kapital frän aktiefonder och aktiesparfonder till småföretag samt innebär en möjlighet för lönlagarägda företag att göra arbetstagares aktieandel i dessa förelag likvida

—kan bidraga tUl en förändring i attityd och handlande hos såväl kapilalplacerare som företagen (kapitalsökarna), t. ex. i syn på finansiering av liUväxl (skuldsältningsgrad kontra eget kapital) och benägenhet alt släppa in nya ägare i förelagen

—kan skapa ett posifivt företagsklimat och incitament för tUlväxt

—innebär ägarspridning och fokusering på småförelag. Fonden viU härvid understryka alt

—en OVP-handel bör utformas så att dess existens och budskap ges elt innehåll som berör en bredare grupp förelag och ej blir en exklusiv isolerad företeelse

—de incitament och främjande åtgärder som mäsle införas för de som har alt ansvara för OVP-handelns uppkomst ges sådan styrka och varaktighet all handeln blU" altrakfiv även på lång sikt. En olycklig utveckling av OVP-marknaden kan här orsaka förtroendebrisl och skador för lång tid framöver

—den lösning med "market-makers" som föreslås är sannolikt den enda möjliga för en OVP-handels uppkomst och alt härav följer en ökad ansvarsroll för mäklarna

—man noga måste överväga gängse styrande etiska regler för akliehandel och som komplement lUl allmänt skrivna regler bör nya former för ansvarsfördelning prövas mellan förelag, mäklare och aklieköpande allmänhet.

En betydligt större del av fondens målgrupp lorde beröras av införande av en OVP-marknad än av A Ill-listan.

För fondens del lorde en OVP-marknad ej innebära några förändringar i fondens kredilroll. MedeUåneförelagel har 10 anställda och myckel begränsat egenkapital.

Generellt lorde i övrigi gälla att elt målgruppsförelag som noteras på en OVP-marknad ej är utesluten från fondens service och kreditgivning, t. ex. större PU-lån. Möjligen medger detta alt fonden kan ställa krav på en mer normal soliditet för beviljande av lån. Fonden kan i övrigi få en informa-lionsroU och atlilydpäverkansroll. Vidare kan enskilda projekt l.ex. "Lönlagarägda förelag" perifert beröras.

Fonden ger idag service i samband med bildandel av lönlagarägda förelag. 1 den mån lönlagarna ej är all betrakta som bolagsmän ulan anstäUda

— vilket är fallet i flertalet projekt - synes del både rimligt och lämpligt
om, åtminstone på överskådlig fid, möjlighet erbjöds de anställda alt kunna
hkvidera andelar. Dessa är ju som regel annars tolaU låsta om inle huvud
ägaren eller företaget ikläder sig inlöseförpliktelser.

En organiserad form av värdepappershandel kan länkas få vissa aUmänl

Prop. 1981/82:116 81

fördelaktiga spin-off-effekter för förelagandel vid sidan om kanalisering av riskvilligt kapital. Fonden vill här framhålla möjligheten av följande.

Notering på en OVP-lisla betyder ju att man kvalUlceral sig för allmänheten, dvs. företaget är bedömt seriöst och dugligt och är belroll.

Detla skulle i sig kunna betyda all

- företagels och förelagarens status höjs

- kredUvärdigheten höjs

- borgenskrav bör bortfalla eller minska

- förelagaren får möjlighet all efter eget privat behov lösgöra del av kapital ulan all lappa kontroll eller tvingas överväga lolalförsäljning eller uppgående i annat bolag, dvs. förelagsinlegrilelen ökar

- all ägandet sprids

- alt störte intresse för förelagande skapas och alt detla överflyttas lill en
större potentiell grupp företag än bara storföretag.

Ett förelag med t. ex. 40 anställda med goda utsikter kan aldrig identifiera sig med dagens börsnoterade företag eller se Stockholms fondbörs som elt överskådligt idenlifierbart mål. Som utredningen framhåller styrks detla också av AB Förelagskapilals erfarenheter. Däremot kan företaget väl identtfiera sig med en "större" kollega med t. ex. 100 anställda och som är OVP-noteral. Den mälsätlningsprocess som härvid skulle kunna uppslå skulle kunna vara myckel positiv för förelagandel och öppnar därmed på sikt nya möjligheter. En OVP-marknad som mål kan också omfattas av inte bara företagaren utan av de anställda och samhället och skulle alltså kunna bidraga lill en altitydsförbällring lill företagandet. En börs skulle också med lämpliga incitament pä ett positivt säll - som gärna uppslår i regionala former - fånga upp och fästa allmänhetens intresse på mindre-förelagandel, dess villkor och vårt beroende av förelagandel.

Utredningen behandlar endast ytligt integrilelsaspekler för den placerande allmänheten. Exempelvis lorde eliska regler behöva en översyn med hänsyn till all man i förslaget arbetar med mindre förelag och nya värdepappersformer än som nu gällande regler för Stockholms fondbörs avser.

Jämför man regler och lagar för den amerikanska OTC-handeln så är denna oerhört myckel mer reglerad genom Securily Exchange Commission än motsvarande i Sverige. Dessa regler har dock sina rötter i 30-lalets börskrascher.

Utredningen föreslår inrättandet av s. k. market-makers enligl anglo-sachsisk förebild. Sannolikt är delta enda möjligheten all få lill stånd en fungerande OVP-handel. Market-makers främsta uppgift är all ständigt akfivt marknadsföra värdepapprel. Market-makers kommer alltså att få en central roll som i hög grad också rör prissättningen av värdepappren. Utredningen framhåller också nödvändigheten av att dessa mäklare får utökade befogenheter att handla i egen räkning. Härav följer också ett allmänhetens beroende av mäklarna som innebär ökat ansvar för dessa.

Enligt Utvecklingsfonden bör frägan om ansvarsfördelning mellan förelag och market-makers behandlas djupare än vad utredningen gjort.

6 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 116

Prop. 1981/82:116 82

4 Möjligheter att placera icke börsnoterade värdepapper i aktiefonder och aktiesparfonder

4.1 Bankinspektionen

Som utredningen framhåUer är den grundläggande tanken i aktiefonds-verksamhet att därigenom skall erbjudas möjlighet lill placering i värdepapper i betryggande former. Reglerna i akfiefondslagen om verksamhetens organisafion, riskspridning, begränsningen lill värdepapper, som är lätt omsättningsbara, etc. är avsedda all minimera riskerna för andelsägarna. I lagen är vidare uttalat all fondbolag vid förvaltning av aktiefond skall handla uteslutande i fondandelsägarnas gemensamma intresse. Denna grundsyn på aktiefondsverksamhelen har frångåtts i fråga om de företags-anknutna aktiesparfonderna, vilka kan sägas mer bygga pä samhörigheten med del förelag i vUkel man är anställd och intresset av all stödja delta än pä de irygghetskrilerier som kännetecknar aktiefonder och allmänna aktiesparfonder. Först kan konstateras alt utredningens förslag om införande av en A Ill-lista vidgar placeringsmöjlighelerna för akfiefonderna på säll som kan vara till gagn för verksamheten och andelsköparna. Den sakkunskap som fondbolagen är avsedda all garantera andelsköparna när del gäller val av placeringsallernaliv gör all del inte lorde behöva befaras någon kvali-lelsförsämring i fondernas portföljer, även om villkoren för börsintroduklion mjukas upp.

Liknande synpunkter kan läggas pä utredningens förslag i fråga om viss rätt för aktiefonder all placera i värdepapper som inle är börsnoterade. Inspektionen delar utredningens uppfattning all sådana placeringar skall fä ske intill högst 10% av fonden exklusive sådana inlroduktionspapper som avses i 19§ andra stycket 3. akliefondslagen. Begränsningen infill 10% överensstämmer med Europarådets rekommendationer. Inspektionen anser också all förvärvat inlroduktionspapper, som ryms inom nyssnämnda 10%, inle skall behöva avyttras, även om fristen enligl 19 § tredje stycket gäll ul, förutsatt givetvis all del bedöms förenligt med andelsägarnas intresse all värdepapperet behålles. Inle heller har inspektionen någon erinran mol de av utredningen angivna slagen av värdepapper i vilka placering skall kunna ifrågakomma. Enligl förslaget skall också andelar i kommanditbolag kunna förvärvas. Del kan ifrågasättas om del finns något praktiskt behov av en sådan möjlighet. Vad i övrigi gäller akfiefonds placering i värdepapper som inle är börsnoterade vill bankinspektionen framhålla följande.

Förvärv av särskilt onoterade aktier kommer att ställa särskilda krav på fondbolagen när det gäller all bedöma om visst värdepapper kan godtas med hänsyn tiU möjligheten all fastställa dess rätta värde och omsällningsbarhel. Bedömningen måste också innefatta överväganden om huruvida ell sådant placeringsalternaliv sell utifrån vad som bäsl gagnar fondandelsägarna är all föredra framför andra till buds slående alternativ. 1 en aktiv portföljförvaltning mäsle förvaltaren fortlöpande bevaka utvecklingen i fråga om allernaliva placeringsmöjligheter. Leder denna bevakning fill all omplacering anses lämplig är del naturligtvis viktigt all värdepapper som bör bytas ul fortfarande är omsätlningsbart. Del får därför förutsättas all placering i onolerade värdepapper sker med slor försiktighet. Bl.a. bör tillses all inle innehavet av papper med samma utfärdare blir för stort inom 10-procentsramen. I de största fonderna ryms inom denna ram absolut sett

Prop. 1981/82:116 83

betydande belopp. I den mån inle redan begränsningen lill 5% av röstvärdet i ell mindre förelag sätter en spärr i fråga om innehavets storlek, bör därför tillses att engagemanget i ell och samma förelag hålls på en efter omständigheterna rimlig nivå. Del bör observeras alt förekomsten i aktiefond av icke börsnoterade papper medför osäkerhet margineUt sett betr. värdet av andel i fonden, ett värde som eljest låter sig lätt fastställa dag för dag på basis av börsens noteringar.

Utifrån det nu anförda om allernaliva placeringsval med sikte på fondandelsägarnas bästa vid vaije tidpunkt, är del enligt inspektionens uppfattning tveksamt om aktiefonders placeringar i bolag som inle är börsnoterade kommer all fä nämnvärd omfattning.

Enligt utredningen skall andra aktiesparfonder än företagsanknutna få placera i värdepapper, som inle är börsnoterade, i samma omfattning som aktiefonder. Dock anges att 10%-spärren betr. sådana värdepapper får överskridas vid förvärv av värdepapper med samme utfärdare. Denna regel har inte närmare motiverats och kan därför inte tillstyrkas. Bortsett från oklarheten i sistnämnt avseende har inspektionen ej något alt erinra mol förslaget beträffande dessa aktiesparfonder.

Utredningen diskuterar vad den kallar för "förelagsanknulna" aktiesparfonder med riskspridning. I själva verket är det här fråga om aktiesparfond i allmänhet, som i princip kan startas av var och en efter bildande av fondbolag som förvallar fonden. Ell anlal förelag - börsnoterade aktiebolag - har startat sådan fond vilken i princip står öppen för allmänheten men faktiskt vänder sig endast till de anställda i företaget i fråga. Utmärkande är all tyngdpunkten i placeringarna ligger på del ifrågavarande bolagels egna aktier, i vilka på grund av dispens enligl 21 § andra stycket akliefondslagen placering fär ske infill 20-25 § av fondförmögenheten. Utredningen tänker sig delta som en lämplig form betr. anställda i bolag som inle är börsnoterat. Bolaget skulle därvid ta inifiafiv fill bildande av fondbolag för ändamålet. Delta låter sig väl göra på grund av vad som gäller för aktiesparfonder i allmänhet. Utan särskilda åtgärder kan om utredningens förslag genomförs placering ske i förelagels egna aktier intill 10 % av fondförmögenheten. I sakens natur ligger alt bankinspektionen normalt med sitt tillstånd medger att aktiefondsverksamhet av ifrågavarande slag startas, om del finns rimlig anledning antaga all sådan volym av verksamheten uppnås att den kan bära administrationskostnaderna ulan alltför kraftig belastning på ell fåtal andelsägare. Däremot kan del knappast ankomma pä inspektionen all vid prövning av tillslåndsärenden göra bedömningar med avseende på bolagets ekonomiska status eller utvecklingsförutsällningar. Slor tveksamhet hyser inspektionen vidare inför möjligheten att ge dispens för vidgad placering i "egna" aktier på säll som skett i nägra aktiesparfonder, som startats av stora börsnoterade bolag.

För all hälla administrationskostnaderna nere anser inspektionen all ell och samma fondbolag bör kunna förvalla ett flertal aktiesparfonder av del nyss angivna slaget. De praktiska hinder häremot som kravet på andels-ägarrepresentalion i fondbolagets styrelse tidigare utgjort är delvis undanröjda genom lagen (1980: lOOl) om ändring i lagen om aktiesparfonder. Ändringen innebär all envar fond skall vara representerad med minst en ledamot och all vid tiUämpningen av 17 § tredje stycket sista punkten beslut om hur rösträtt skall utövas för någon viss av fonderna är giltigt om det biträtts av mer än hälften av samtliga andelsägarrepresenlanler i styrelsen. Inspektionen är vidare positiv lill dispenser i fråga om krav på aktiekapitalets storlek i fondbolag som förvallar aktiesparfonder med relativt liten fondförmögenhet.

Prop. 1981/82:116 84

Slutligen vill inspektionen fästa uppmärksamheten på del förslag från Sparbankernas Aktiefonder Administrations AB om ändring av akliefondslagen, över vilket inspektionen på remiss av ekonomidepartementel yttrade sig 1980-11-07 (remiss 1980-10-16). Förslaget avsåg rätt all lill akfiefond förvärva icke noterade skuldebrev säsom kapilalmarknadsre-verser och liknande. Det synes lämpligt att denna fråga prövas i samband med förslagen i del nu remitterade belänkandet.

4.2 Kammarrätten i Sundsvall

Utifrån de synpunkter som kammarrätten har att beakta föreligger ej anledning fill erinran mol utredningens förslag.

4.3 Kommerskollegium

Utredningen föreslår att aktiefonder skall få rätt alt placera högst tio procenl av sitt värdepappersinnehav i icke börsnoterade svenska aktier, obligationer, förlagsbevis, liknande skuldebrev och andra bevis om delaktighet i svenskt bolag. Kollegiet kan i huvudsak tillstyrka detla men finner all frägan om förvärv av andelar i handelsbolag/kommanditbolag fordrar ytterligare överväganden inte minst av skattemässig natur.

Även beträffande aktiesparfonder föreslår utredningen all dessa lill högst fio procenl skall få förvärva värdepapper av här nämnt slag. Delta skulle innebära att akfiesparfonder skulle få förvärva exempelvis obligationer utgivna av och andelar i icke börsnoterade förelag men icke motsvarande värdepapper i börsnoterade förelag. Delta är inte rimligt.

Enligl kollegiets mening ligger del närmast lill hands att i slällel utforma reglerna sä all aktiesparfonder visserligen får rätt all placera högst lio procenl av sitt innehav i icke börsnoterade värdepapper men endast av det slag (aktier och vissa skuldebrev) som anges i 3 § första stycket lagen om aktiesparfonder.

Vad så gäller förslaget all förelagsanknulna aktiesparfonder skall fä startas även i icke börsnoterade företag delar koUegiel i och för sig utredningens uppfattning all ell sparande av delta slag bör få ske också i sådana förelag. Däremot är kollegiet mera tveksamt till om en anknytning till akliesparfondsystemet är lämpligt i dessa fall. Likaså kan ifrågasättas varför de anställdas placeringar fill endasi 20-25 % skulle få ske i det egna företaget.

Anställda som bidrar med kapital till det egna företaget torde ha delvis andra motiv härför jämfört med annat sparande. Även om ell syfte självfallet kan var all erhålla en rimlig avkastning lorde ofta vikt läggas ocksä vid sådana motiv som alt främja förelagels utveckling och därmed undanröja eller mildra framfidsrisker för egen del saml all erhålla elt vissl ökat inflytande över och insyn i det egna företagets verksamhet.

Reglerna för aktiesparfonder är utformade bl. a. för att genom en oberoende förvaltning medverka till all uppfylla de avkastnings- och riskspridningskrav som är utmärkande för ell traditionelll aktiesparande. Även föreskrifterna om särskill fondbolag m.m. har sin bakgrund i det traditionella akliesparandel.

Dessa förulsätlningar gör sig inle gällande på samma sätt i de fall som nu är aktuella. Här bör istället, med skattelättnader som är likvärdiga de inom akliesparfondsystemet, eftersträvas enklare mera direkta organisatoriska former för de anställdas medverkan i del egna förelagels kapitalförsöri-

Prop. 1981/82:116 85

ning. Del bör prövas om detla kan ske i den ekonomiska föreningens form varvid viss erfarenhet skulle kunna sökas i den försöksverksamhel med lönlagarägda företag som för närvarande pågår (prop 1980/81:130).

Mol bakgrund av alt del här inle är fråga om ett traditionellt akfiesparan-de framstår förslaget att begränsa placeringarna i del egna förelaget lill högst 20—25 % av de totala som omofiveral. Del förefaller egendomligt all anställda som vill bidra lUl det egna företagels kapitalförsörjning skulle behöva avsälla 75-80 % av medlen lill placeringar i andra förelag.

4.4 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Utredaren föreslår all akfie- och aktiesparfonder skall få köpa aktier i icke börsnoterade bolag. De privatpersoner, som innehar andelar i sådana fonder, torde i regel utgöra sådana smäsparare som inte anser sig ha sådan kännedom om akfiemarknaden all de själva kan avgöra i vilka börsnoterade aktier de skall placera sina sparmedel. Därför köper de andelar i olika slags aktiefonder och överlåter därmed besluten om akfieförvärven ål de sakkunniga aklieplacerarna vid fondbolagen. Andelsägarna torde inle vara intresserade av kortsiktiga spekulationsaffärer ulan söker inflationsskyddad placering av sina sparmedel. De torde förvänta sig alt fonderna placerar sina medel i relativt säkra värdepapper. Utredningens förslag all tio procenl av fondens medel skall få placeras i icke börsnoterade aktier kan medföra ökade risker för fondernas kapitalplaceringar. Därför bör andelsägarna enligt länsstyrelsens mening ges möjlighet all välja om de vill dellaga i dessa mera riskfyllda aktieplaceringar. Detta kan ske genom att man bildar särskilda aktiefonder, som enligt stadgarna skall få förvärva icke börsnoterade aktier, medan de nu existerande aktiefonderna inle skulle ha denna rätt. Analogi finns redan nu aktiefonder som specialiserat sig på vissl slags värdepapper, exempelvis utländska aktier, konvertibla skuldebrev eller obligationer.

Utredaren föreslår att icke börsnoterade företags aktier och andelar ska fä ingå i förelagsanknulna aktiesparfonder. Utredaren anser sig dock inle kunna föreslå alt sädana förelagsanknulna akfiesparfonder skall få bildas som tiU 100 procent skulle placera sina tillgångar i mindre och medelstora företag vars andelar eller aktier inle är börsnoterade. Vidare föreslås all företagsanknuten aktiesparfond med riskspridning skall ha rätt att inneha aktier i eget icke börsnoterat företag med högst 20 liU 25 procenl av innehavet medan övriga tillgångar i fonden skall vara placerade i börsregistrerade värdepapper.

De anställda, som aktiesparar i de egna förelagen, lorde ha goda möjligheter att skaffa sig kännedom om företagens ekonomi och därmed vara väl medvetna om vilka risker aktiesparandet kan innebära. Länsstyrelsen har därför inga invändningar mot utredarens förslag vad avser förelagsanknulna aktiesparfonder.

4.5 Länsstyrelsen i Värmlands län

Länsstyrelsen har inget alt erinra mol utredningens förslag om fonders möjligheter tUl placeringar i icke börsnoterade värdepapper. När del gäller aktiesparfonder anser länsstyrelsen del rimligt att i den mån denna konstruktion kommer att bibehållas också låta den lill viss del omfatta placeringar i små och medelstora förelag.

7 Riksdagen 1981182. I samt. Nr 116

Prop. 1981/82:116 86

4.6 Riksskatteverket

RSV vUl påtala att det av utredningen myntade begreppet "förelagsanknulna" aktiesparfonder med riskspridning kan vara vilseledande. Enligl lagen om aktiesparfonder får nämUgen förelagsanknulna akfiesparfonder anskaffa aktier enbart i det egna bolaget. Begreppet företagsanknuten bör även i framfiden få tillämpas enbart på nu nämnda aktiesparfonder. Det av utredningen föreslagna fondsystemet avser ju en vanlig aktiesparfond vilken medgefts dispens från 21 § akliefondslagen. Något vägande skäl all "döpa" dessa vanliga aktiesparfonder fiU "företagsanknutna" aktiesparfonder med riskspridning föreligger inle enligl RSVs mening.

I sammanhanget vill RSV understryka viklen av all om föreslagna aktiesparfonder införs bör förvaltningen ske genom förvaringsbank så alt del kontrolleras bl. a. all endasi anställda sparar i fonden m. m.

4.7 Aktiefrämjandet

Utredningen föreslår att aktiefonder och aktiesparfonder skall få rätt all förvärva icke-börsnoterade aktier och andra värdepapper upp liU högst 10 procenl av innehavet. Aktiefrämjandel anser en sådan regel värdefull, inte minst mot bakgrund av att akfiefonderna under den senaste snabba uppgångsperioden haft svårt att finna material och ell behov av ökad riskspridning också utanför börsen.

Det är också rimligt att förelagsanknutna aktiesparfonder tilläts på mindre och medelstora företag. Dessa bör dock - som utredningen föreslår -normalt inte få placera mer än 20-25 procent i det egna företagets aktier, medan resterande del skall vara i andra börsnoterade värdepapper. På sä sätt garanteras en fillräcklig riskspridning och likviditet för den förelagsanknulna aktiesparfonden.

Det är då också rimligt att ett fondbolag skall kunna förvalta fler aktiefonder än de tre som i dag är normalt. Utredningen menar alt ett fondbolag bör kunna förvalla fem aktiesparfonder. Vi har svårt att se alt inle anlalel skulle kunna sältas ännu högre.

Utredningen föreslär, på goda grunder, alt akfiefonder i del egna företaget skall följa reglerna för akfiesparfonder med riskspridning. Dessa regler är dock anpassade lill stora fonder och stora företag. I reglerna för akfiesparfonder med riskspridning ingår att staten skall tillsälta en slyrelsere-presenlanl i fondbolaget, att Bankinspektionen skall utse revisor saml alt fonderna skall avge kvartalsrapport. Detta är regler som lorde vara avskräckande - och ocksä onödiga - i fonder med den omfattning det här rör sig om. Vi föreslär därför all undanlag frän dessa regler görs vad gäller aktiesparfonder i små och medelstora förelag.

4.8 Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse

Fondstyrelsen vUl inte motsätta sig att akfiefonder i viss utsträckning får förvärva icke börsnoterade aktier. Fondstyrelsen vill emellertid peka på några rent praktiska problem. Del ena avser värderingen av dessa aktier. Utredningen tänker sig - med hänvisning lill fjärde AP-fonden - alt akfierna vid beräkningen av fondandelsvärdet skulle las upp lill anskaffningsvärdet (eller del s. k. länsslyrelsevärdel). Jämförelsen med fjärde AP-fonden är emellertid inte adekvat eftersom del i en akfiefond gäller all skapa rättvisa mellan utträdande och inträdande andelsägare. 1 realiteten

Prop. 1981/82:116 87

lorde därför aktiefonden komma att kunna förvärva endasi sådana onoterade aktier, som bUr föremål för handel genom märket maker. Del andra problemet uppstår vid netloinlösen av fondandelar. För all iaktta procent-gränserna för innehav av onolerade aktier kan del - särskill i förelagsanknulna fonder, där procentandelen skulle bli högst - bli nödvändigt all sälja onolerade aktier. Även av detla skäl kan rimligen endast sådana akfier för vilka det finns en märket maker komma i fråga för köp.

4.9 Landsorganisationen i Sverige (LO)

LO anser all förslaget att ge aktiefonderna rätt att placera 10 procenl av sina fillgångar i icke börsnoterade aktier är lill sina syften väUovligl och all del dessutom tycks sakna allvarligare komplikationer.

Däremot vill LO bestämt avvisa tanken på att skapa möjligheter till förelagsanknulna "aktiesparfonder med riskspridning" vid icke-börsnoterade företag. Förutom alla invändningar mol dessa aktiesparfonder som LO redovisat i fidigare remissyttranden kan mol denna form riktas yllerligare sädana. Den allvarligaste invändningen rör de svårigheter som uppslår vid värderingen av förelagets aktier och det informalionsunderläge som köparna - de anställda - kan förväntas ha i dessa transaktioner.

4.10 Styrelsen för Stockholms fondbörs

Utredningens förslag lill förändrade placeringsregler för aktiefonder och olika slag av aktiesparfonder öppnar möjlighet för nya finansiärer med betydande resurser all ställa kapital lill dessa förelags förfogande. Börsslyrelsen tillstyrker från de synpunkter styrelsen har all beakta de framlagda förslagen.

4.11 Svenska arbetsgivareföreningen

Utredningen konstaterar att aktiefonderna har aktier och kan skaffa sig god kompetens för bedömning av placeringar. Mol denna bakgrund föreslår utredningen en uppluckring av placeringsbestämmelserna, vilka skulle möjliggöra för aktiefonderna alt placera 10 procent av sitt kapital i icke börsnoterade värdepapper. Någon egentlig motivering för denna begränsning diskuteras inle av utredningen.

Vi delar utredningens uppfattning att aktiefonderna är kompetenta att göra kvalificerade bedömningar. Detla bör självklart även gälla icke börsnoterade företags aktier. Om fondens styrelse anser all en större del av behållningen än 10 procenl pä elt lönsamt sätt kan placeras i icke börsnoterade värdepapper bör lagstiftningen enligt vår mening inle lägga hinder i vägen därför. Del vore i och för sig tänkbart att bilda aktiefonder specialiserade på mindre företags akfier. Sådana skulle måhända önska all placera 100 procenl av sina tillgångar i sådana värdepapper. Vi tillstyrker att nuvarande utbud mol förvärv av icke börsnoterade värdepapper upphävs, ser helst att inga begränsningar alls införs vad gäller placeringsrälten, men all om en sådan införs, den bör ligga pä en betydligt högre nivä än 10 procenl.

Utredningen menar vidare all aktiefonder inle bör ha rätt all förvärva aktier med ell högre sammanlagt röstvärde än 5 procenl, dvs. all inga ändringar vidtas i nuvarande regler. Motivet bakom nu gällande regler är all aktiefonderna skall ha en funkfion som kapitalplacering, inte kunna

Prop. 1981/82:116 88

spela en styrande roll i enskilda förelag. Vi har förståelse för all del kan finnas skäl för begränsningar, med tanke på aktiefondernas funkfion och de skattefördelar som är förenade med dem jämfört med investmentbolag. När det gäller stora börsnoterade förelag är 5 procent en väl avvägd nivå; med ell innehav över 5 procenl blir inflytandet i många förelag med ell spritt aktieägande betydande. I mindre företag med elt koncentrerat ägande är situationen dock annorlunda. Även betydligt större aktieinnehav bör primärt uppfattas som kapitalplaceringar.

Det bör vidare beaktas att 5 procents röstvärde i ett mindre företag ofta ulgör elt förhållandevis begränsat belopp. För att elt mindre företag via aktiefonder skall få ell nämnvärt tillskoll lill det egna kapitalet skulle därför ett flertal aktiefonder behöva engageras. Eftersom del är små belopp skulle utrednings- och transaktionskostnaderna snart nå en nivå som skulle göra placeringen ekonomiskt mindre intressant. Vi menar därför att del finns goda skäl för att fillåta aktiefonder alt förvärva aktier med elt högre sammanlagt röstvärde än 5 procenl i mindre aktiebolag.

Bland reglerna uppsatts en gräns på 25 procents ägande för att utdelningen inle skaU beskatias. I skatlelagsfiflningen finns således en vedertagen procentsats. Denna bör kunna tillämpas även för aktiefonders placering i mindre företags aktier. En lämplig definition av mindre företags aktier skulle i delta sammanhang kunna vara aktier som är börsnoterade eller noterade på den av utredningen föreslagna A3-lislan.

4.12 Svenska bankföreningen

Aktiefonder och aktiesparfonder föreslås få placera upp lill fio procent av sina medel i icke börsnoterade värdepapper. Bankföreningen tillstyrker detta förslag eftersom del kan öka tillgången pä riskkapital för mindre och medelstora företag. Bankerna anser däremot inle att en på föreslaget sätl organiserad handel med icke börsnoterade papper är en förutsättning för all kunna värdera sådana värdepapper på ett godtagbart sätl; för detta finns andra beprövade metoder.

4.13 Svenska fondhandlareföreningen

Fondhandlareföreningen tillstyrker utredningens förslag fill ändrade placeringsregler för aktiefonder och olika slag av aktiesparfonder.

Utredningen har beträffande värdering av värdepapper som ingår i aktiefonder uttalat att denna i vissa fall skulle kunna ombesörjas av fondhandlareföreningens styrelse (9.2.5). Föreningen är inle nu beredd all ta ställning i denna fråga.

4.14 Svenska företagares riksförbund

Förelagareförbundel kan- inle dela utedningens bedömning alt

olika omständigheter på elt avgörande sätt lalar mot inrättande av förelagsanknulna akfiesparfonder ulan riskspridning för icke börsnoterade förelag, dvs. fonder där enbart elt vissl förelags anställda lill 100% investerar sina sparmedel i aktier i del egna företaget.

För en sådan utvidgning av akliefondsparandet talar starka skäl. Inom åtskilliga familjeförelag finns hos ägaren ell uttalat intresse alt få de anställda som delägare för all pä detta säll ytterligare markera den intressegemenskap mellan ägare och anställda som ofta präglar mindre företag.

Prop. 1981/82:116 89

Motsvarande intresse lorde finnas hos många anställda samfidigt som sådana åtgärder stöter på säväl skatteproblem som civilrättsliga svårigheter. Samma sak gäUer delvis införande av vinslandelssystem.

Obestridligen finns för placeringar av denna typ speciella problem som bl.a. gäller värderingen av aktier och utträdesmöjlighelerna. Svårighelerna bör dock inte överdrivas och genom skattestimulanser finns unika möjligheter alt stimulera en från samhällets utgångspunkter positiv ägarspridning i familjeföretagen.

Här krävs dock även andra åtgärder för all ersätta den konlinueriiga och kritiska granskning av förelagen som en fungerande marknad med ell stort antal köpare och säljare automatiskt erbjuder.

Mot denna bakgrund har förbundet övervägt olika möjligheter lill förenkling av aktiesparfondsyslemel så all elt större antal familjeföretag kan näs. Efter samråd med vissa andra näringslivsorganisalioner har förbundet därvid stannat för all rekommendera den i bifogade PM' med bilaga skisserade lösningen.

Förelagareförbundel hemsläller därför om åtgärder från slalsmaklerna som möjliggör en sådan lösning alternativt uttalanden i denna riktning så alt förbundet tillsammans med andra krafter i näringslivet kan fortsätta arbetet för att förverkliga del angivna systemet.

Svenska företagares riksförbunds promemoria

Anställdas delägande i fåmansbolag

I börsnoterade bolag finns idag möjlighet lill aktiesparande i det egna förelaget utan riskspridning genom akfiesparfonder. Denna lagstiftning gäller dock inte fåmansbolag.

De anställda i fåmansbolag är sannolikt mer motiverade att bli delägare i del förelag man är anställd än vad fallet är i större företag. 1 det mindre förelaget känner man en större motivation. Därtill är det mindre företagel överblickbart.

Någon möjlighet att låta de anställda teckna akfier till förmänskurs finns inte enligt svensk skattelagstiftning. Förmånen är att se som skattepliktig inkomst.

Med anledning av ovanslående föreslås följande:

Förslag

Akliesparande i eget förelag ulan riskspridning utvidgas all omfatta även anställda i fåmansbolag. Därigenom skall anställda i fåmansbolag kunna spara maximall 600 kr. per månad och få göra avdrag på skatten med 30 procent av sparat belopp.

Förenklat förfarande

Möjligheten att bilda en företagsanknuten aktiesparfond utan riskspridning i varje berört fåmansbolag bör finnas på samma säll som nu gäller för börsbolag. Dock vore del en fördel om ett förenklat förfarande kunde användas i fåmansbolag.

I stället för att låta akfiesparandel i del egna fåmansbolagel omvandlas till aktiefondsandelar föreslås all den anställde direkt får äga aktierna. Under spärrtiden skall dock aktierna förvallas av en bl.a. för detta ändamål särskill bildad förening. ' Se nedan.

Prop. 1981/82:116 90

Försäljning av aktierna

Den anställde som i fåmansbolag förvärvar aktier med rätt till 30 procen-ligl skatteavdrag skall vara skyldig att behålla aktierna under spärrtiden. Så skall ske genom att den särskUda förening som ovan angivUs förvarar dessa aktier. Efter spärrtiden återlämnas akfierna till ägaren, som är fri alt sälja dem.

SkuUe ägaren före spärrfidens utgång vilja avbryta sitt sparande och erhålla kontanter äger han sälja aktierna. Om aktierna utlämnas från föreningen till aktieägaren i förtid meddelas skattemyndigheterna och ägaren om all delta anses innebära all avyttring skett. Ägaren blir då skyldig all inbetala 35 procenl av sparat belopp på samma säll som gäller skattefondsparandet i övrigt.

Föreningen kan dock inte göra avdrag å 35 procent eftersom aktierna inte försäljs å ägarens vägnar. Det får därför ankomma på skaltemyndigheterna att infordra detta belopp.

Berörda företag

Vissa kriterier måste uppställas för att förelag skall få erbjudna akfier till de anställda enligl ovan. En särskild förening med stadgar som regeringen skall godkänna erfordras, och i denna skall samtliga förelag som utnyttjar denna akliesparplan vara medlemmar. Elt viktigt kriterium är att bolaget inte är för litet, exempelvis 50 anställda i lillverkningsförelag'.

I övrigi gäller kriterier för deltagande förelag den ekonomiska stabiliteten, ekonomisk styrning, revision, informafion etc. i enlighet med de stadgar som föreningen antager.

Förening

En ideell förening bildas med uppgift att främja de anställdas delägande i fåmansbolag.

Som föreningens grundare skall näringslivsorganisalioner och staten ingå.

Vaije fåmansbolag som avser låta de anställda bli delägare enligl ovan är skyldiga all vara medlem i föreningen. En medlemsavgift och därutöver serviceavgift inklusive försäkringspremie betalas ul av de anslutna förelagen.

Föreningen tecknar försäkring mol förmögenhetsföriusl som motsvarar 30 procent av aktiernas inköpsvärde, vilket utgör en Iredelning av föriusl-risken (1/3 bärs av staten genom skatterabatten). Denna försäkring utfaller i samband med konkurs eller annan ofrivillig likvidation.

Föreningen är skyldig all ge offentlighet ät de anslutna förelagens redovisningar och resultatutveckling.

De anställdas inflytande

De anställda äger sina aktier direkt, även om förvaltning sker genom föreningens försorg. Del betyder att varje aktieägare har rösträtt i bolaget på basis av sitt aktieinnehav.

Aklieägarförening kan bildas i varie berört fåmansbolag om de anställda som blivit aktieägare härom överenskommer. Föreningen skall genom standardsladgar underlätta elt sådant bildande.

De anställda kan gemensamt eller genom bildad aklieägarförening begära all få utse styrelseledamot i bolaget vid sidan om gällande rätt för de

' Se vidare förslaget till riktlinjer nedan.

Prop. 1981/82:116 91

anställda alt bli representerade, när de anställda har minst 10 procenl av aktiekapitalet. Denna bestämmelse skaU inskrivas i avtal mellan förening och förelag så alt skyldigheten blir bindande.

Svenska företagares riksförbunds förslag till riktliivjer för anställdas delägande i fåmansbolag

Till medlem i föreningen kan antas förelag som uppfyller följande krav och förbinder sig att följa nedan angivna föreskrifter.

A. Krav

1. Antalet anställda skaU översliga 50.

2. Företagels soliditet beräknad från senaste fastställda balansräkning efter "Se om dUt förelags"-mallen skall vara minst 30%. Fastigheters bokförda värde kan dock utbytas mol senast gällande taxeringsvärde utan avräkning för latent skatteskuld.

B. Föreskrifter

1. Årsredovisningen skall utformas i minst samma kvalitet, som beskri-ves och exemplifieras i SAFs häfte "Bättre årsredovisningar".

2. Årsredovisningen skall finnas tiUämplig för aktieägarna senast 3,5 månad efter räkenskapsårels utgång.

3. Delårsrapport i enlighet med aktiebolagslagens föreskrifter skall lämnas för sex eller älta månaders verksamhet.

4. Styrelsen sammanträder minst fyra gånger per räkenskapsår.

5. Till styrelseledamöterna utsändes handlingarna minst en vecka före sammanträdet.

6. Bland handlingarna skall ingå en kortperiodisk rapport omfattande balansräkning och resultaträkning t.o.m. närmast föregående månad, kvartal eller tertial i enlighet med styrelsens beslut.

7. Årsredovisningar och delårsrapporter skall tillställas föreningen.

8. En av bolagets revisorer skall vara auktoriserad eller godkänd revisor.

9. Föreningen äger utse en auktoriserad eller godkänd revisor. Arvodet för denna bekostas av bolaget.

10. Förelagsledning och styrelse skall snarast informera föreningen om händelse(r) inträffar, som väsentligt påverkar resultatet.

11. Företaget ulfäsler sig all i vissa avseenden ge minorilelsdelägare förstärkt ställning (slyrelserepresenlalion, utvidgad information m.m.). Vidare bör ev. föreningen ges rätt all påyrka fondemission all. s.k. split för all behålla värdet pä varje enskUd aktie på rimlig nivå.

4.15 Svenska försäkringsbolags riksförbund

Riksförbundet har inga erinringar mol förslaget.

4.16 Svenska sparbanksföreningen

Beträffande utredningens förslag om finansiärer (kapUel 9) finner föreningen förslaget, att aktiefonderna skall få möjlighet all placera i icke börsnoterade bolags papper, vara värdefullt. Begränsningen liU högst 10 procent av totalt värdepappersinnehav är väl avvägd. Däremot utgör begränsningen att aktiefond fär inneha högst fem procenl av röstvärdet i elt och samma bolag ell problem. Aktieinnehaven kommer ofta att bli myckel små i del enskilda faUet. Hanteringskostnaderna riskerar härigenom att bli relativt sett höga.

Prop. 1981/82:116 92

Föreningen fillstyrker utredningens förslag all aktiesparfond med riskspridning fär samma rätt som akfiefond alt placera i icke börsnoterade företags papper, dvs. 10 procenl av lolaU värdepappersinnehav. Föreningen instämmer ocksä med förslaget att förelagsanknulna aktiesparfonder ska kunna inrättas i icke börsnoterade företag. Begränsningen fill placering av högst 20—25 procent av fondens tillgångar i del egna företaget förefaller rimlig. Resterande del av placeringarna bör, som föreslås, göras i börsnoterade värdepapper där akfiefonder kan ses som ett myckel allraklivl alternativ med hänsyn till den riskspridning som härigenom erhåUs.

Föreningen vill slutligen kommentera svårigheten all kontinuerligt fä fram rättvisande marknadsvärden på akfier som omsätts pä "över the counler"-marknaden. Utredningen föreslär att problemet löses genom att anskaffningsvärdet alternativt länsstyrelsens föreslagna värde accepteras eller genom att värderingsfrågorna överlämnas lill fondhandlareföreningens styrelse. Föreningen anser alt utredningens förslag på denna punkt bör utvecklas.

Kursen på fondandelar skall dagligen kunna uträknas. Alltför försiktig värdering missgynnar befintliga andelsägare fill förmån för nyfillkomna. Samtidigt bör värderingen av aktier inle medföra nackdelar ur förmögen-hetsskatlesynpunkl för ursprunglig ägare.

En framkomlig väg all lösa värderingsproblemel, kan kanske vara all fillämpa skilda principer vid värdering av å ena sidan majorilelsägarens innehav och å andra sidan minoritetsposler, som med större lätthet kan bli föremål för omsällning.

4.17 Sveriges aktiesparares riksförbund

Akfiespararna har inget all invända emot utredningens förslag om att låta akfiefonder fä köpa aktier och andelar i icke-börsföretag. Vår principiella uppfattning i delta avseende är att aktiefonderna själva är mest kompetenta alt besluta om sin placeringspoUlik och all så få inskränkningar som möjligt av placeringsrälten bör göras. Det bör också ankomma på aktiefonderna själva att utarbeta metoder för värdering av aktier i icke-börsnoterade förelag. Utredningens förslag i detta hänseende är fuUslän-digl verklighetsfrämmande.

4.18 Sveriges finansanalytikers förening

Föreningen bejakar utredningens förslag att aktiefonder skall fä placera viss andel av fondförmögenheten i icke börsnoterade aktier. Ell väsentligt problem är emeUertid värderingen av sädana aktier. Utredningen anser all värderingsfrågan skulle kunna betraktas pä ell likartat säll för aktiefonderna som för fjärde AP-fondslyrelsen. Men man bortser då från alt syftet med värderingarna är helt olika. En öppen aktiefond måste fortlöpande beräkna fondförmögenhetens värde för att med denna som utgångspunkt ange utgivnings- resp. inlösningskurser. En rimlig kurssällning är elt rättvisekrav mellan fondens andelsägare. Därtill kommer att det mellan olika aktiefonder råder konkurrens och att därvid elt rättvisande presta-tionsmåll är av betydelse. Om därför värdering skall ske fill anskaffningsvärde eller tiU del värde som resp. länsstyrelse utarbetar i deklarationssammanhang är det troligt alt aktiefonderna i myckel liten utsträckning kommer all använda sig av en ev. vidgning av placeringsmöjlighelerna.

Föreningen har ingen direkt lösning på detla värderingsproblem. I den

Prop. 1981/82:116 93

män som del finns någorlunda aktuella betalkurser är givetvis detla den naturliga utgångspunkten för en värdering. I övriga fall förefaller del nödvändigt all fiilåla en relativt fri värdering till ett bedömt marknadspris. Samråd bör därvid kunna ske med inspektionsmyndigheten.

Fondplaceringar i icke börsnoterade aktier skapar dels de angivna värderingsproblemen dels StäUer de krav på en annan informationsinsamling och bearbetning än börsplaceringar. Även i marknadsföringen av fonder torde ett stort inslag av icke börsnoterade akfier kräva speciella hänsyn. Delta lalar för ett syslem där vissa speciella aktiefonder har en relativt slor andel av sådana värdepapper snarare än att många aktiefonder har 5-10% av sina placeringar i form av icke börsnoterade värdepapper. Föreningen anser därför all den föreslagna gränsen på 10 % bör höjas lill 25 % sä all en sådan specialisering möjliggöres.

Förelagsanknulna aktiesparfonder som placerar i icke-börsnoterade aktier aktualiserar speciella problem eftersom en sådan fond kan komma all placera upp tiU 25 % i ell enda icke-börsregislrerat företags aktier. Detla accentuerar värderingsproblem som yllerligare ställs pä sin spets genom all man efter femårsperioden kan vänta sig en viss inlösen. Detta kan framtvinga försäljning av aktier som dessförinnan kanske endast ägts av aktiesparfonden och tidigare ägare-ägaregrupp. Det är väsentligt all förutsättningarna vad gäller framtida marknad eller eventuella inlösenviUkor klart redovisas i samband med inbjudan lill dellagande i sådan akfiesparfond.

4.19 Sveriges föreningsbankers förbund

Sveriges föreningsbankers förbund tillstyrker förslaget all aktiefonder och aktiesparfonder föreslås kunna placera upp lill 10% av sina medel i icke börsnoterade värdepapper.

När det gäUer placering av fondförmögenheten för förelagsanknulna akfiesparfonder i små och medelstora förelag, bör särskill konvertibla skuldebrev komma ifråga med hänsyn fill all delta i regel bör vara förmånligare för aktiefondspararna. Förslag om förelagsanknulna aktiesparfonder behöver dock inte kopplas ihop med förslaget att organisera handeln av icke börsnoterade värdepapper.

Man torde kunna räkna med all intresse och lämplig organisafion för del föreslagna systemet finns hos föreningsbankerna med sin decentraliserade organisation och sitt rikstäckande konlorsnät.

4.20 Sveriges hantverks- och industriorganisation/familjeföretagen

Organisationen tillstyrker förslaget.

4.21 Sveriges industriförbund

Utredningen konstaterar att aktiefonderna har - och kan skaffa sig -god kompetens för bedömning av placeringar. Mol denna bakgrund föreslår utredningen en uppluckring av placeringsbeslämmelserna, vilket skulle möjliggöra för aktiefonderna att placera 10 procent av sitt kapital i icke börsnoterade värdepapper. Någon egentlig motivering för all behålla en begränsning diskuteras inle av utredningen.

Förbundet delar utredningens uppfattning att aktiefonderna är kompetenta att göra kvalificerade bedömningar. Delta gäller självklart även icke

Prop. 1981/82:116 94

börsnoterade företags aktier. Om fondens styrelse anser att en större del av behållningen än 10 procenl på ett lönsamt sätl kan placeras i icke börsnoterade värdepapper bör lagstiftningen enligt Förbundets mening inle lägga hinder i vägen därför. Del vore tom länkbart att bilda aktiefonder specialiserade på mindre, icke noterade, förelags aktier. Sådana skuUe måhända önska placera tom 100 procent av sina tUlgångar i onoterade värdepapper. Förbundet tillstyrker all nuvarande förbud mol förvärv av icke börsnoterade värdepapper upphävs; men ser helst all inga nya begränsningar införs vad gäller placeringsrälten. Om en begränsning införs bör den ligga på en betydligt högre nivå än 10 procenl.

Utredningen menar vidare att aktiefonder inte bör ha rätt all förvärva aktier med ett högre sammanlagt röstvärde än 5 procenl i ett vissl förelag, dvs att inga ändringar vidtas i nuvarande regler. Mofivel bakom nu gällande regler är alt aktiefondernas funkfion skaU begränsas lill kapitalplacering. De skall inle kunna spela en styrande roll i enskilda förelag. Förbundet har förståelse för begränsningarna, med tanke på aktiefondernas funktion och de skattefördelar som är förenade med dem jämfört med investmentbolag. När del gäller stora börsnoterade företag är 5 procenl en väl avvägd nivä; med ett innehav över 5 procenl blir inflytandet i många förelag med elt spritt aktieägande betydande. I mindre förelag med ett koncentrerat ägande är situafionen dock annorlunda. Även betydligt större aktieinnehav än 5 procenl kan primärt uppfattas som kapitalplaceringar.

Del bör vidare beaktas att 5 procents röstvärde i ett mindre förelag ofta motsvarar ett förhållandevis begränsat belopp. För att ell mindre företag via aktiefonder skall få ett nämnvärt lillskoll fill del egna kapitalet skulle därför ett flertal aktiefonder behöva engageras. Eftersom det är små belopp skulle utrednings- och transaktionskostnaderna snart nå en nivå som skulle göra placeringen ekonomiskt mindre intressant. Förbundet menar därtör att del finns goda skäl för all tillåta aktiefonder all förvärva aktier med ett högre sammanlagt röstvärde än 5 procenl i mindre aktiebolag.

I AnneU-reglerna uppsatts en gräns på 25 procents ägande, för att utdelningen inte skaU beskallas. I skatlelagsfiflningen finns således en vederlagen procentsats. Denna bör kunna tillämpas även för akfiefonders placering i mindre förelags aktier. En lämplig definition av mindre företags aktier skulle i detta sammanhang kunna vara aktier som inte är börsnoterade eUer noterade på den av utredningen föreslagna Alll-listan.

Samma placeringsregler som för aktiefonderna bör enligt Förbundels mening gälla även aktiesparfonderna.

Utredningen föreslär ett antal förändringar för att möjliggöra även för mindre företag alt inrätta s k förelagsanknulna aktiesparfonder. Förbundet uppfattar delta som ulomordenlligl angelägna och värdefulla förändringsförslag. Genom förslagen likställs mindre och större förelags möjligheter alt generera kapital på denna växande marknad.

Reglerna kring aktiesparfonder gör dem prakfiskt svårhanterliga. Del krävs en omfattande administration. Det är därför önskvärt all i ökad utsträckning öppna möjligheter för administrativ samordning av flera akfiesparfonder. Detla blir inle minst intressant när mindre förelag inrättar förelagsanknulna aktiesparfonder, aktiesparfonder som med nödvändighet fär en förhållandevis begränsad omfattning. Utredningen föreslår alt ell fondbolag skall kunna förvalla upp lill fem aktiesparfonder. Förbundet ser däremot inget skäl all överhuvudtaget begränsa del antal aktiesparfonder som ett fondbolag kan förvalla.

Enligl gällande lagsiiftning om aktiesparfonder skaU minimikapitalet

Prop. 1981/82:116 95

vara pä 250000 kronor. Bankinspektionen kan medge dispens från detla minsta aktiekapital, om del rör sig om fonder med små tillgångar. Utredningen uppger att bankinspektionen är beredd att ge dispens för ett aktiekapital på minst 100000 kronor om fondbolaget förvaltar en eller flera fonder om högst 5 miljoner kronor.

Då bankinspektionen förefaller vara beredd all normalt ge dispens ned lill 100000 kronor, ser vi del som en onödig omväg all bibehåUa kravet på minimikapkal. Med tanke pä alt höjningen av det minsta aktiekapital till 50000 kronor tillämpas för alla, även äldre, akfiebolag from årsskiftet 1981-1982 menar vi all det inte finns några skäl all ha krav pä minsta aktiekapital i fondbolag. Denna bestämmelse kan upphävas.

Utredningen konstaterar att aktiesparfonder av den föreslagna typen inte lämpligen kan inrättas i de allra minsta förelagen. Förbundet delar denna uppfattning. Utredningen föreslår efter detta konstaterande all bankinspektionen vid tUlståndsgivningen skall pröva lämpligheten av alt företag av mindre omfattning inrättar förelagsanknulna akfiesparfonder. Aktiesparfondernas administrationskostnader är förhållandevis höga och det fär därför förutsättas att aktiesparfonderna måste ha förhållandevis slor volym innan de kan motivera administrationskostnaderna. Anslutningen till aktiesparfonderna är frivillig. Mot den bakgrunden kan vi inle se del motiverat att bankinspektionen speciellt skall pröva lämpligheten av all elt företag av mindre omfattning inrättar en företagsanknuten aktiesparfond. Denna lämplighetsbedömning bör företaget och dess anställda ha möjlighet att klara själva.

1 den mån beslut skulle fattas om en sådan prövning frän bankinspektionen är del enligl Förbundets mening önskvärt att klara direktiv om denna prövnings principer fastställs.

Utredningen har prövat möjligheterna att inrätta förelagsanknulna aktiesparfonder i icke börsnoterade företag. Mol bakgrund av konstaterandet all dessa förelags aktier endasi i begränsad omfattning kan förväntas bli föremål för omsättning menar utredningen att del kan innebära onödiga risker alt inrätta förelagsanknulna aktiesparfonder som lUl hundra procenl satsar i del egna förelagets aktier.

Förbundet kan ha förståelse för dessa synpunkter, men vill framhålla alt del även finns starka argument som talar för all även dessa förelag skulle kunna inrätta förelagsanknulna aktiesparfonder ulan riskspridning. Främst gäUer del likställigheten mellan olika förelag vad beträffar kapilalgenere-ringsmöjligheler och villkor för detta, men också önskemålet all aktiesparfonderna inle förhindras all placera sina medel där de ger bäsl avkastning. Vidare bör framhållas de ökade möjligheter som ges genom en ökad rörlighet pä aktiemarknaden, om utredningens övriga förslag genomförs.

Förbundet vill vidare peka pä möjligheten all flera mindre förelag samverkar om en gemensam företagsanknuten aktiesparfond, som placerar medel i samtliga de berörda företagen. Detta blir intressant inle minst för all minska administrationskostnaderna och alt möjliggöra aktiesparfonder i företag som är för små för all kunna utnyttja de ordinarie reglerna.

Beträffande förelagsanknulna akfiesparfonder ulan riskpridning menar vi all flera mindre förelag som förenar sig kring en aktiesparfond skall ha möjlighet att placera hela beloppet i de berörda företagens aktier.

Utredningen har som aUernativ fill förelagsanknulna aktiesparfonder utan riskspridning föreslagit all icke börsnoterade förelag skall kunna starta fonder som lill 20 eller högst 25 procent skall ha rätt all förvärva aktier i det egna företaget. Övriga tillgångar skall vara börsregistrerade

Prop. 1981/82:116 96

värdepapper. Delta skulle bli en tredje form av aktiesparfond, vid sidan av de förelagsanknulna aktiesparfonderna utan riskspridning och de vanliga aktiesparfonderna, förelagsanknutna eller ej. Dagens förelagsanknulna aktiesparfonder med riskspridning behöver bankinspektionens fillstånd för att placera mer än 10 procent av fondens värde i värdepapper från samme utfärdare. Sådant tillstånd ges normaU med upp lill 20-25 procent av fondens värde.

4.22 Sveriges Investeringsbank Aktiebolag

Banken har inte något all erinra mol utredningens förslag alt bereda ökade möjligheter för de institutionella placerarna att investera i de små och medelstora förelagen.

4.23 Sveriges värdepappersfonders förening

Föreningen ansluter sig tiU utredningens förslag om utvidgad placerings-räll för aktiefonder och aktiesparfonder. Ett problem som inte har lösts fillfredsställande är emeUertid frågan om de icke börsnoterade förelag vars aktier inte är föremål för någon handel.

För dessa aktier finns ingen marknad. Skulle den sUuation inträffa all en akfiefond eUer aktiesparfond önskar sälja sådana aktier är det därmed högst osäkert om del finns nägra köpare. Detta ulgör ell betydande riskmoment. Vidare innebär frånvaron av en marknad att värderingen av sådana aktier blir mycket osäker. De vägar som utredningen anvisar för att lösa värderingsproblemel är knappast acceptabla.

Dessa problem blir naturligtvis särskUt allvarliga i förelagsanknulna aktiesparfonder som ges möjlighet alt placera 20-25 procent av tillgångarna i egna aktier.

För aktier som är föremål för handel genom en märket maker gäller inte dessa invändningar. Inle heller för onolerade räntebärande papper, tex förlagsbevis, är dessa problem särskill stora. Del allmänna ränteläget utgör här en objektiv värderingsnorm som indikerar ett minimivärde.

En möjlig väg för de företag som önskar utnyttja del institutionella utbudet av riskkapital men vars aktier inle är föremål för handel vore därför alt emillera konvertibla förlagsbevis. Köpare lill sådana torde alllid stå all uppbringa. Värderingen ulgör också ett mindre problem.

En aktiefond får idag inte äga mer än fem procent av rösterna i ett och samma bolag. Utredningen föreslår ingen ändring härvidlag. För de stora aktiefonderna och aktiesparfonderna på marknaden innebär delta att förvärv av aktier i mindre förelag kommer alt väga myckel lätt i portföljerna. Del kan ifrågasättas om del är motiverat alt använda de analysresurser som finns liU potentiella placeringar som kanske är maximerade lill ell par hundra lusen kronor.

En uppdelning av aktierna på serier med olika rösträtt är ell sätt all öka det möjliga innehavet. Ett annat är att ge ut konvertibla förlagsbevis. Men också en högre rösträllsgräns, tex lio procenl skulle vidga placeringsmöjlighelerna.

Utredningen anser sig inle kunna föreslå att förelagsanknulna aktiesparfonder med rätt alt enbart placera i det egna företagels akfier skall få bildas i icke börsnoterade företag. I dessa fall förordas all "företagsanknutna" akfiesparfonder med riskspridning bildas. Det bör uppmärksammas att sparande i sådan fond under ett och samma sparar inle får kombineras med

Prop. 1981/82:116 97

sparande i tex en bankanknuten aktiesparfond. Detta innebär all en slor mängd potentiella sparare inte kan börja sitt sparande i en nybildad "företagsanknuten" aktiesparfond vid det kommande halvårsskiftet ulan måste vänta tills ett nytt sparar inträder.

4.24 Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

TCO kan inte lillslyrka förslaget om inrättande av förelagsanknulna akfiesparfonder i icke börsnoterade förelag. Följande skäl har därvid beaktats: Det blir svårt all avyttra andelar då omsättningen kan förväntas vara ytterst Ulen. Värderingen av andelarna kommer därför all möta stora svårigheter. Kapitaltillförseln tUl dessa fdrelag kommer inle all prövas på den öppna kapitalmarknaden.

4.25 Utvecklingsfonden i Kronobergs län

Utvecklingsfonden ser posifivt på att tillgängligt placeringsutrymme för aktiefonder och aktiesparfonder vidgas och del ligger även i linje med utredningens förslag i övrigt om vidgad handel med icke börsnoterade papper.

Utredningen lar upp möjligheten all bilda företagsanknutna akfiesparfonder med möjlighet att placera 100% eller viss lägre procentuell del av egna medel i del egna icke börsnoterade företagels aktier.

Utredningen anser sig av bl a riskhänsyn ej kunna föreslå aktiesparfonder med rätt att placera 100% av tillgängliga medel i del egna förelaget. Härför lalar hänsyn till spararna pga den ofta höga och svårbedömbara risknivån och svårigheter för lillständsgivande myndighel (bankinspektionen) all på ett rättvist sätl bedöma den heterogena gruppen av mindre och medelstora förelag.

Utvecklingsfonden delar härvidlag utredningens uppfattning med avseende på anförda avgörande motiveringar.

Utredningen föreslår däremot all aktiesparfonder må kunna tillskapas med rätt all placera viss del, 20-25%, av tillgängliga medel i det egna företagel varefter resterande del då skulle placeras i börsföretag.

Utredningen anför dock viss tvekan och menar del ytterst må ankomma på bankinspektionen all vid tillståndsgivningen pröva lämpligheten av all visst förelag inrättar en dylik företagsanknuten aktiesparfond. Kostnadsskäl säges också tala för alt del i praktiken blir ell begränsat anlal förelag som utnyttjar denna möjlighet.

Enligl utredningen kan dock risker och kostnader reduceras genom all särskUda härför inrättade fondbolag åtager sig förvaltning av ell flertal dylika fonder. Tex kan elt dylikt fondbolag förvalta ca 5 aktiesparfonder av här angivet slag.

Betr de föreslagna utvidgade möjligheter lill akliefondsparande konstaterar Utvecklingsfonden att risknivån, många gånger är hög, att hanteringsrutinerna fn är något omständliga, att begränsade möjligheter ofta föreligger att värdera och omsätta mindre företags aktier, att konfliktrisker kan föreligga mellan parterna. Men samtidigt konstaterar vi all delta kan förbättra ell förelags möjligheter all frambringa riskvilligt eget kapital och all de anställdas engagemang i del egna företaget kan stärkas.

TUI viss del reduceras fö flera påtalade olägenheter om särskilda fondbolag åtager sig dylik förvaltning.

Prop. 1981/82:116 98

4.26 Utvecklingsfonden i Stockholms län

Utredningen tar upp frågan om inslilulionelll kapital frän aktiefonder respektive akfiesparfonder.

Utvecklingsfonden berörs ej direkt av dessa frågor. Fonden vill emellertid framhålla att dylikt kapUal kan ha vissa fördelar och nackdelar. Ur företagens synpunkt kan dylikt kapital vara attrakfivt därför att

—del förhöjer företagels status och kredilvärde

—det representerar ej potentiella intressekonflikter med företagel, företagel kan känna större trygghet med denna form av ägare. Nackdelar skulle kunna vara att med den placeringsfilosofi som nu är

gängse för aktiefonder, kapitalplaceringarna blir mer av kortsiktig karaktär. OVP-förelag torde rimligen vara mer betjänta av långsiktigt instilulio-nellt kapital, som kanske kan förväntas från pensionsfonder, försäkringsbolag, AP-fonder mfl institufioner.

Den kompelensfiUförsel som portföljförelagen skulle kunna få del av genom dessa akfiefonder och som utredningen anför har UtveckUngsfonden lite svårt att förstå. Enligl vår mening kan knappast dessa förvaltningsorgan tiUföra några störte mängder kompelens av del slag dessa företag synes mest betjänta av, bortsett från kontakt- och samarbetsuppslag med andra företag.

I övrigt delar fonden utredningens förslag att förelagsanknulna aktiesparfonder utsträckes till all gäUa alla förelag även småförelag. Fonden har däremot inte gjort någon bedömning av aktiefondsparande kontra andra typer av sparande.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982