Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:113

Regeringens proposition 1981/82:113

om program för regional utveckling och resurshushållning;

beslutad den 4 mars 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller del ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

NILS G. ÅSLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås mål och riktlinjer för regionalpolitiken som i huvudsak bygger på den politik riksdagen tidigare lagt fasl.

Förslag lill en effektivare regionalpolitik redovisas bl. a. på grundval av länsplanering 1980, utredningen om vissa regionalpolitiska medel, förslag beträffande del regionalpolitiska stödet till näringslivet från en arbetsgrupp inom induslrideparlemenlel, expertgrappens för forskning om regional utveckling utvärdering av det regionalpolitiska slödel och glesbygdsdele-gationens förslag om politik för glesbygden.

Tidigare uppställda mål om all ge människor i alla delar av landet tillgång lill arbele, service och god miljö slås fast. Vidare skall regionalpolitiken verka för en ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Material redovi­sas i propositionen som visar att de regionala obalanserna minskat något men all del fortfarande kvarstår stora skillnader i bl. a. möjligheterna till sysselsättning i olika delar av landet. Prognoserna i länsplaneringen lyder inle heller på någon avsevärd förbättring i framtiden.

Förslagen i propositionen inriktas på att genom en ökad decentralisering av den regionalpolitiska verksamheten och hanteringen av de regionalpoli­tiska medlen komma närmare problemen och därigenom öka engagemang­et och effektiviteten i genomförandel av regionalpolitiken. Som elt kom­plement lill hiltiUsvarande selekliva medel införs ett generellt verkande medel i form av differentierade arbetsgivaravgifter.

Förändringar och förenklingar föreslås beträffande tänsptaneringen. Bl.a. föreslås att den fullständiga länsplaneringen tas bort och alt den I    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113                                                                  2

åriiga länsrapportens roll i regionalpolitiken förstärks. Vidare behandlas länsstyrelsernas möjligheter aU tillsammans med länsorganen åstadkom­ma en effektiv sektorssamordning i länen.

Förslag om planeringstal för länen år 1990 lämnas. Dessa tal föreslås ligga lill grund för den statliga planeringen.

Ortsplanen föreslås upphöra som styrinstrument i regionalpolitiken. I stället bör orlslrukturfrågor behandlas inom ramen för länsplaneringen i resp. län.

Elt förslag lill ny stödområdesindelning lämnas. Del innebär en kraftig prioritering av de regionalpolitiskt sämst ställda regionerna. Indelningen utgörs av tre stödområden med ett kraftigt regionalpolitiskt slöd. Del främsta kriteriet för slödområdesindelningen är behovel av alt främja sysselsäliningslillväxl i regioner med låg andel sysselsatta. Vissa kom­muner föreslås delade på olika stödområden. Utanför de tre stödområdena föreslås att regeringen för en begränsad övergångsperiod skall kunna peka ul kommuner med strukturproblem där regionalpolitiskt slöd skall kunna utgå. 1 landet i övrigt föreslås elt begränsat investeringsbidrag kunna lämnas.

Del regionalpolitiska stödet till näringslivet föreslås i huvudsak ligga fasl. Vissa förändringar föreslås dock. Bl.a. föreslås alt nuvarande ulbild­ningsslöd tas bort som stödform och all istället offerlslöd skall kunna lämnas. Vidare föreslås all regionalpolitiskt slöd skall kunna lämnas fill faslbränsleframställning, privata industrilokaler för uthyrning och privata investmentbolag. För beslut om lokaliseringsbidrag m.m. som fattas på central nivå begärs för budgetåret 1982/83 318,91 milj. kr. För beslut om lokaliseringslån där beslut fallas både på central och regional nivå begärs 500 milj. kr. för kommande budgetår.

Ell sammanhållet anslag för regionala utvecklingsinsatser föreslås. Delta anslag bör enligl förslaget disponeras av länsstyrelserna och fördelas av regeringen till dessa efter de regionalpolitiska problemens omfattning. Från anslaget skall stöd kunna lämnas i form av lokaliseringsbidrag och investeringsbidrag, glesbygdsstöd och till regionall utvecklingsarbete. För detta begärs 274 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Nya industricentra föreslås i Gällivare och Sveg.

För all sänka produktionskostnaderna och öka förulsällningarna för all åstadkomma sysselsättningstillfällen i de sämst ställda delarna av landet föreslås en sänkning av arbetsgivaravgifterna i Gällivare, Jokkmokks, Kimna och Pajala kommuner med lio procentenheter för alla arbetsgivare utom kommun, allmän försäkringskassa och statlig myndighel med undan­lag av statens affärsdrivande verk. Kostnaden för denna sänkning beräk­nas till 80 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

För särskilda sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län före­slås 150 milj. kr. för de närmaste åren.

Statsföretag AB föreslås erhålla högst 55,2 milj. kr. för föriusltäckning i Regioninvest i Norr AB.

 

Prop. 1981/82:113                                                    3

Handläggningen av glesbygdsstödet förenklas ytterligare och vissa nya ändamål föreslås bli slödberälfigade.

Möjligheterna alt påverka decentraliseringen och lokaliseringen inom den offentliga sektorn behandlas.

Slutligen ges förslag om en samordning av den regionalpolitiska forsk­ningen inom Umeä högskoleregion.

 

Prop. 1981/82:113                                                              4

1    Förslag till

Lag om nedsättning av socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1   § Den procentsals efter vilken arbetsgivaravgifter och egenavgifter sammanlagt utgår enligl lagen (1981:691) om socialavgifter skall enligl denna lag sättas ned med tio procentenheter. Nedsättningen skall i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter barnomsorgsavgiften.

2   § För en arbetsgivare, som bedriver verksamhet med fast driftställe i området Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Pajala kommuner, skall avgif­terna sällas ned i den mån de avser arbele som utförs i området. I fråga om förfarandet för nedsättningen gäller bestämmelserna i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Bestämmelsen om nedsättning gäller inle arbetsgivare som är kommun, allmän försäkringskassa eller statlig myndighel med undanlag av statens affärsdrivande verk.

3   § För en försäkrad, som avses i 1 kap. 2§ lagen (1981:691) om social­avgifter, skall avgifterna sältas ned, om han för året före det taxeringsår då avgifterna debileras är mantalsskriven i del område som anges i 2 S. 1 fråga om förfarandet för nedsättningen gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

4   § Ett belopp motsvarande del som arbetsgivaravgifterna eller egenav­giflerna sätts ned med skall påföras staten och uppbäras i samma ordning som avgifterna i övrigi.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången i fråga om arbetsgivaravgifter som avser ulgiflsåret 1983 och i fråga om egenavgifter som beräknas med ledning av 1984 års taxering.

 

Prop. 1981/82:113                                                              5

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs all 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 kap. I§ 1 denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den all­männa försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag, då lagen enligl uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

 

Prop. 1981/82:113

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträdet 1982-03-04

Närvarande: statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Ullslen, Dahlgren, Åsling, Wirtén, Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedt, TUlander, Ahrland.

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om program för regional utveckling och resurshushåll­ning

1    Inledning

Riksdagens beslut år 1964 om riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik (prop. 1964:185, BaU 1964:48, rskr 1964:408) utgör inledningen fill regio­nalpolitiken i Sverige. Genom senare beslut åren 1970 (prop. 1970:75, SU 1970:103, BaU 1970:40, rskr 1970:270 och 304), 1972 (prop. 1972:111, InU 1972:28, rskr 1972:347), 1973 (prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr 1973:248), 1976 (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79) och 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79: 435) har riksdagen vidareut­vecklat och kompletterat såväl målen som medlen för regionalpolitiken.

Genom beslut av riksdagen våren 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) fastställdes en ram om 7 400 milj. kr. för det regionalpolitiska slödel lill näringslivet för femårsperioden 1979/80-1983/84. Genom bl.a. fidigare reservationer är ramen nu 8 131 milj. kr.

Våren 1980 beslöt riksdagen om s. k. planeringstal för länen för år 1985 (prop. 1979/80:100 bil. 17, AU 1979/80:23, rskr 1979/80:361). Vidare beslöt riksdagen all del skulle bli möjligt att försöksvis genom offerlslöd främja utveckling av produkter vid förelag i södra Sverige på villkor alt den färdiga produkten producerades inom stödområde där offerlslöd får läm­nas. Riksdagen anvisade också 12 milj. kr. till sysselsällningsfrämjande insatser i Värmlands län.

Riksdagen beslöt våren 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 17, AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233) bl. a. all temporärt förslärka del regionalpolUiska slödel lill i princip den nivå som gäller inom stödområde 4 dels i orter i Bergslagen som drabbats av strukturomvandlingar inom stålindustrin och gruvnäring-

Prop. 1981/82:113                                                    7

en dels i Olofslröm. Vidare beslöts all lokaliseringsstöd skall kunna bevil­jas för uppförande av kommunala industrilokaler i stödområde 5 och 6 utan all hyresgäster i förväg är kontrakterade. Riksdagen anvisade dessutom 20 milj. kr. för insatser i Värmlands län i syfte all främja den industriella utvecklingen där.

I samband med riksdagens behandling hösten 1981 av ekonomiskt-poli­tiska åtgärder inom industridepartementets verksamhetsområde (prop. 1981/82:30 bil. 9, AU 1981/82:1, rskr 1981/82:15) beslöts om ändrade regler för avskrivningslån och lokaliseringslån vilka innebär en åriig besparing av 300 milj. kr. då de får full effekt.

Förutsättningarna för regionalpolitiken förändras ständigt. Även om del senaste mer övergripande riksdagsbeslutet om regionalpolitiken logs för mindre än tre år sedan finns det nu anledning lill en översyn av regionalpo­litiken utifrån de krav och förutsättningar som kan förutses under 1980-ta­lel.

En redovisning av den regionala befolknings- och sysselsättningsutveck­lingen bör bifogas till detla regeringsprolokoll som bilaga 11.

Under senare lid har elt flertal utredningsbetänkanden och rapporter rörande regionalpolitiken slutförts och redovisats för regeringen. Samman­fattningar av dessa och de remissynpunkter som avlämnats redovisas i bilagor enligl följande:

 

Kommitté/myndighet m.m.

Betänkande/

Remiss-

 

 

Rapport/PM

behandlad

Bilaga

Samtliga länsstyrelser

Länsprogram 1980

Ja

(i länen)

1

Expertgruppen för forskning

(Dsl 1981:15)

Ja

2

om regional utveckling

Regionalpolitiskt

 

 

Industridepanementet

stöd. Effekter? Effektivitet?

 

 

Utredningen om vissa regional-

(Dsl 1981:21)

Ja

3

politiska medel

Differentierade ar-

 

 

Industridepartementet

betsgivaravgifter som

regionalpolitiskt

medel

 

 

Rapport från en arbetsgrupp

(Dsl 1981:28)

Ja

4

inom industridepartementet

Översyn av det re­gionalpolitiska stödet

 

 

Samtliga länsstyrelser

Utredning om vissa frågor om effekterna på den regionala utvecklingen av en ökad användning av vissa inhemska bränslen

Nej

5

Riksrevisionsverkel

Länsplaneringen -kostnader och an­vändning

Nej

6

Riksrevisionsverket

Användning, hand­läggning och upp­följning av gles­bygdsstödet

Nej

7

 

Prop. 1981/82:113

Kommitté/myndighet m.m.          Betänkande/                      Remiss-

Rapport/PM                        behandlad    Bilaga

Glesbygdsdelegationen              (Dsl 1981:24)                     Ja                  8

Industridepartementet               Politik för gles-

bygden

Konsumentverket                       (1981:6-09)                       Ja                  9

Driftsstöd - ett medel att för­bättra varuför­sörjningen i glesbygd

Nonbottendelegätionen              Rapport över Norr-             Nej                10

Industridepartmentet                 bollendelegationens

verksamhet

Dessutom har en slor mängd skrivelser, rapporter m. m. inkommit från länsstyrelser, kommuner, företag, organisationer m. fl.

1 budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bil. 17 s. 56) har regering­en föreslagit riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1982/83 beräkna

1.    lill Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet ell förslagsanslag av 402200000 kr.,

2.    till Regionalpolitiskt stöd: LokaUseringslån ett reservaiionsanslag av 600000000 kr.,

3.    till Åtgärder i glesbygder ett reservationsanslag av 100000000 kr.,

4.    lill Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till förelag i glesbygder m. m., ett förslagsanslag av ! 000 kr.,

5.    till Åtgärder rn. m. i anslutning till länsplanering elt reservationsan­slag av 35000000 kr.

Jag avser nu alt ta upp frågor om den fortsatta regionalpolitiska verk­samheten med utgångspunkt i bl. a. nämnda utredningsbetänkanden och rapporter.

2    Allmänna utgångspunkter och överväganden

2.1 Regionalpolitikens mål och uppgifter

Regionalpolitiken har under 1970-lalel utvecklats från en lokaliserings­politik - som främst syftade till att påverka industrins utbyggnad och lo­kalisering - till en allmän politik för regional utjämning och utveckling. Regionalpolitikens mäl kan i dag sammanfattningsvis sägas vara att skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landels olika delar och alt ge människor tillgång till arbete, service och en god miljö oavsett var de bor i landet.

 

Prop. 1981/82:113                                                    9

Dessa allmänna mål bör, enligl min mening, ligga lill grund också för den fortsatta regionalpolitiken. En balanserad regional utveckling, ulan snabba och omfattande befolkningsomfördelningar mellan och inom länen, gör all uppbyggt samhällskapital kan användas effektivt i alla delar av landet. En sådan utveckling främjar ocksä möjligheterna för människor att upprätthål­la stabiliteten i sina sociala kontakter och minskar riskerna för ofrivilliga flyttningar.

Vad jag här sagt om behovel av en balanserad utveckling gäller även glesbygden. Målet måste vara att genom aktiva insatser skapa förutsätt­ningar för elt bättre utnyttjande av de resurser som finns i glesbygden och för goda levnadsbetingelser också i glesbygden vad gäller arbete, service och god miljö. En offensiv och ulvecklingsinriktad politik för glesbygden ulgör en viktig del i regionalpolitiken.

Regionalpolitiken är en viktig del av en samlad politik med inriktning på jämlikhet, jämställdhet och social trygghet. Den regionala utvecklingen, särskill inom sysselsättningsområdet, är säledes av grundläggande bety­delse när det gäller all åstadkomma jämställdhet mellan kvinnor och män. Likaså är regional balans vad gäller sysselsättningen en av grundförutsätt­ningarna för all målet om arbete åt bl. a. alla ungdomar skall uppfyllas.

Allsidigt sammansatta decentraliserade samhällen med närhet mellan arbetsplatser, bosläder, service och frilidsmöjligheter bör eftersträvas i hela landet. Med en sådan politik motverkas att arbetslösa och verksamma inom industri, jord- och skogsbruk får bära en särskilt slor del av uppoff­ringarna vid strukturomvandlingen. En decentraliserad samhällstruklur med många geografiskt spridda enheter underlättar också god hushållning med naturresurser.

Jag kommer senare (avsnitt 3) all med utgångspunkt från dessa mål ange riktlinjer för den fortsatta regionalpolitiska verksamheten - dels allmänna riktlinjer, dels riktlinjer för arbetet inom olika samhällsområden.

Samfidigt som man diskuterar målen för regionalpolitiken måste man konstatera att de allmänna förutsättningarna har förändrats i väsentliga avseenden sedan den aktiva regionalpolitiken startade i mitten av 1960-talet. Ytterligare förändringar är alt vänta under 1980-lalel. Detla gör del nödvändigt att se över såväl instrument som arbetssätt inom regionalpoliti­ken.

Den mest uttalade förändringen i fömtsättningarna är alt tillväxten i den svenska ekonomin nu är avsevärt lägre än vad den var under 1960-talel och böljan av 1970-lalel. Regionalpolitiken kan inte i samma utsträckning som då handla om en omfördelning av verksamheter mellan landets olika delar. Det regionalpolitiska arbetet måste därför i högre grad än tidigare inriktas på att initiera och stödja nyskapande och nyförelagande i de skilda regio­nerna samt att utveckla i regionerna befintlig verksamhet.

En annan viktig förändring är den ökade betoningen av miljö- och resurshushållningsfrågorna. Regionalpolifiken kan med sin förankring re­gionall och lokall spela en väsentlig roll i arbetet med dessa frågor.

 

Prop. 1981/82:113                                                   10

Yllerligare en slor förändring som skett de senaste två decennierna är all jämställdheten mellan kvinnor och män har blivit elt allmänt omfattat politiskt mål. En av utgångspunkterna för reformverksamheten på skilda samhällsområden under senare år är all alla människor - kvinnor såväl som män - skall ha möjligheter lill egen försörjning och därmed ekono­misk självständighet. De förändrade attityderna har bl. a. tagit sig ullryck i en ständigt stigande förvärvsfrekvens för kvinnor och i en önskan bland de kvinnor som ännu inle är på arbetsmarknaden all få ell arbele. I regering­ens skrivelse (1979/80:168) till riksdagen om riktlinjer för del fortsatta jämslälldhetsarbelet framhölls all en aktiv regionalpolitik är ett viktigt inslag i arbetet med all öka jämställdheten mellan män och kvinnor.

2.2 Nuvarande regionalpolitiska medel

Regionalpolitiken arbetar med administrativa och ekonomiska medel. Som underlag för del regionalpolitiska arbetet bedrivs en samordnande regionalpolitisk planering — s. k. länsplanering.

Länsplaneringen bedrivs i varie län och utarbetas av länsstyrelsen i samarbete med landstingskommunen, kommunerna, fackliga organisatio­ner, näringslivsorganisalioner, statliga sektorsmyndigheler m.fl. Mer om­fattande program för länet las fram ungefär vart femte år. Delta program följs upp i en länsrapport varje år och genom elt fortlöpande genomförande av planer och program. Resultaten av länsplaneringen ställs samman och utvärderas på central nivå. Bestämmelser om denna planering finns i förordningen (1979:637) om länsplanering.

Stafiiga myndigheter har genom en särskild förordning (1979:639, änd­rad senast 1980:469) skyldighet alt beakta de riktlinjer för regionalpoliti­ken som riksdagen har godkänt och verka för alt de regionalpolitiska mål som riksdagen har uttalat sig för uppnås. Vidare skall de i sin planering ta regionalpolitiska hänsyn grundade på resultatet av länsplaneringen.

Länsplaneringen inrymmer såväl krav på samordning av olika samhälls­sektorers planering som konkreta förslag till investeringar, utredningar m. m. Fr. o. m. budgetåret 1979/80 har samtliga länsstyrelser tilldelals me­del från ell särskill anslag i statsbudgeten för all bedriva ell konkret och åtgärdsinriktal arbete i anslutning till länsplaneringen. Medlen får använ­das för utredningar och konsultinsatser för all vidareutveckla eller på försök prova förslag som redovisats i länsplaneringen. Anslaget uppgår f n. lill 35 milj. kr. per år.

De allmänna riktlinjer som riksdagen lagt fast för regionalpolitiken i form av ortsplan, planeringslal och slödområdesindelningar anger långsiktiga prioriteringar av regioner där regionalpolitiska insatser bäst behövs.

I ortsplanen är kommunerna indelade i storstadsområden, primära cen­tra, regionala centra, kommuncenlra och kommundelscentra. Nu gällande indelning beslöts av riksdagen våren 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435).

 

Prop. 1981/82:113                                                   11

Som ett underlag för planeringen i länen har riksdagen lagt fast plane­ringslal för varje län. De nu gällande planeringstalen avser år 1985 och beslutades av riksdagen våren 1980 (prop. 1979/80:100, AU 1979/80:23, rskr 1979/80:361).

Nu gäUande planeringslal och ortsplan framgår av förordningen (1979:639) om skyldighet för statlig myndighel all följa riktlinjerna för regionalpolitiken (ändrad senast 1980:469).

För del regionalpolitiska stödet till näringslivet är landet indela i sex stödområden. Områdesindelningen är grundad på sysselsättningsproble­mens omfattning och art i skilda delar av landet och är vägledande för hur stort slöd som kan lämnas i olika regioner.

Bestämmelser om det regionalpolitiska stödet finns i förordningen (1979:632) om regionalpolifiskt stöd (ändrad senast 1981:1130). Stödet ges i form av lokaliseringsstöd, utbildningsstöd, sysselsätlningsslöd, offert-stöd saml flyltningsslöd till arbetskraft med kvalificerad yrkesutbildning. För femårsperioden den Ijuli 1979-den 30juni 1984 gäller f n. en totalram om 8 131 milj. kr. fördel regionalpolitiska stödet.

Glesbygdsstöd lämnas enligl förordningen (1979:638) om statligt slöd till glesbygd. De medel som riksdagen anslår — f. n. IOO milj. kr. per år -fördelar regeringen mellan länen med hänsyn lill glesbygdsproblemens omfattning. Länsstyrelserna beslutar om fördelningen av slödel på ända­mål och geografiska områden inom länen.

Stiftelsen Industricentra bygger och förvallar sedan år 1973 statliga industrilokaler som hyrs ul lill förmånliga villkor. Anläggningar finns eller byggs f. n. i Haparanda, Lycksele, Vilhelmina, Strömsund, Ange och Ljusdal. De finansieras främst med lokaliseringsstöd.

Efter beslut av riksdagen bildades hösten 1980 regionala investmentbo­lag i Jämtlands och Västerbottens län (prop. 1979/80: 125, AU 1979/80: 29, rskr 1979/80:362). För vardera bolaget anvisade riksdagen 5 milj. kr. som grundkapital. Bolagen skall vidare under en femårsperiod tillföras 25 milj. kr. vardera, vilka medel skall räknas av från den beslulsram som gäller för del regionalpolitiska slödel. Landstingen i resp. län har också bidragit med medel till verksamheten. I samband med regionalt koncentrerade syssel­sättningsproblem förorsakade av strukturomvandlingen inom industrin har staten dessutom under de senaste åren medverkat vid inrättandet av ett tiotal regionala utvecklings- och investmentbolag. Den statliga insatsen uppgår här sammantaget till ca 250 milj. kr.

Föratom dessa stödformer, som är direkt inriktade på näringslivet, har flera andra stafiiga åtgärder regionalpolitisk betydelse. Som exempel kan nämnas de kommunala skatteutjämningsbidragen, närings- och arbets­marknadspoUliska insatser, de regionala utvecklingsfondernas verksam­het och användningen av investeringsfonder för regionalpolitiskt motivera­de investeringar. Olika industripoliliska beslut som fattas har också i många fall haft en rent regionalpolitisk motivering. Vidare fördelas ramar

 

Prop. 1981/82:113                                                                 12

för investeringar i olika samhällssektorer med beaktande av regionalpoli­tiska aspekter. Vid bl.a. lokalisering av nya statliga organ görs också regionalpolitiska bedömningar.

Vid sidan av de regionalpolitiska medel som jag nu har redogjort för finns också ell system för lokaliseringssamråd. Regeringen träffade år 1976 en överenskommelse med Sveriges industriförbund om samråd med större industriföretag i lokaliseringspoliliska frägor. Under år 1977 träf­fades överenskommelser om motsvarande samråd med Kooperativa för­bundet (KF) och Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Riksdagen beslöt år 1979 all systemet med lokahseringssamråd skulle utvidgas lill den privata service- och tjänstesektorn (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435). En särskild delegation inom industridepartementet svarar för kontakterna med samrådsföretagen.

2.3 Förutsättningarna för regionalpolitiken

2.3.1 En bättre regional balans har uppnåtts

Under 1960-lalet hade skogslänen' en netloutflyUning av över 10 000 personer om året och storstäderna växte snabbt. Under 1970-talet har skogslänen däremot haft nettoinflyllning och storstadslänen en in- och utflyttning som i stort sell vägt jämnt. Denna utveckling har forlsall under de första åren av 1980-lalel.

Även inom länen har skett en omsvängning i befolkningsutvecklingen. Det har särskilt gällt länen i södra och mellersta Sverige där folkmängden i regionala centra och kommuncentra genomsnittligt sett har ökat lika myc­kel som i länens primära centra. En stabilisering har också skett för regionala centra och kommuncenlra i norra Sverige, även om mänga av dessa kommuner fortfarande har en viss befolkningsminskning.

En förändring har skett även i glesbygdens befolkningsutveckling. Minskningen under 1970-talel har varit väsentligt mindre än vad den var under 1960-lalel. Del fmns dock stora skillnader mellan olika typer av glesbygdsområden. Områden nära större orter har i allmänhet haft en mer positiv utveckling än glesbygden utanför dessa orters pendlingsomland.

Del finns naturiigtvis undanlag från den allmänna bild jag här redovisat -län som avviker från genomsnittet för länsgruppen i fråga och kommuner som avviker från genomsnittet för resp. ortslyp.

Förklaringarna till den bättre befolkningsmässiga balans som uppnätts under det senaste årtiondet är flera. Sysselsättningsökningen har varit jämnare fördelad mellan landels olika aelar under 1970-lalel jämfört med tidigare. Vidare synes attityderna lill flyttning i samband med arbetslöshet

' 1 beskrivningarna om befolknings- och sysselsättningsutvecklingen m. m. används i del följande en indelning av länen i storstadslän, skogslän och övriga län. Med storstadslän avses Stockholms (AB), Malmöhus (M) samt Göteborgs och Bohus län (O). Med skogslän avses Värmlands (S), Kopparbergs (W), Gävleborgs (X), Väster­norrlands (YJ, Jämtlands (Z). Västerbottens (AC) och Norrbottens län (BD). Med övriga län avses Uppsala (C). Södermanlands (D), Östergötlands (E), Jönköpings (F). Kronobergs (G), Kalmar (H), Gotlands (1), Blekinge (K), Kristianstads (L). Hallands (N). Alvsborgs (P), Skaraborgs (R) Örebro (T) och Västmanlands län (U).

 

Prop. 1981/82:113                                                   13

och undersysselsältning ha förändrats. Människor stannar kvar i den egna regionen även om sysselsättningsmöjligheterna är begränsade. Tidigare ulflyltningskommuner har en nettoinflyllning trots att arbetsmarknaden är begränsad och trots att de som redan bor där inle är fullt sysselsatta. En bidragande orsak till detta kan vara att efterfrågan på arbetskraft under senare år inte varit särskUt slor någonslans i landet. Utbyggnaden av arbetsmarknadspolitiken, det sociala trygghetssystemet, skatteutjäm­ningsbidragen m. m. har dessutom mildrat följderna av arbetslöshet och undersysselsältning.

En betydande del av den sysselsättning som finns i de sysselsättnings­svaga delarna av landet inom offenllig och privat service liksom inom byggnadssektorn är i grunden baserad på de omfattande statliga transfere­ringar som går till dessa regioner. Transfereringarna gör det möjligt alt hålla en större serviceseklor och därmed servicesysselsättning är vad annars skulle vara fallet.

Ökningen av arbelslillfällena har somjag nämnde varit jämnare fördelad mellan länen jämfört med tidigare. Under 1960-lalels senare hälft minskade sysselsättningen i skogslänen medan samtliga dessa län under 1970-lalel har haft en ökad sysselsättning.

En bättre regional balans vad gäller sysselsättningen har också uppnåtts inom länen. Fortfarande är emellertid ökningen av antalet arbetstillfällen genomsnittligt sell mindre i kommuncentra än i regionala centra och mind­re där än i primära centra. Förklaringen lill den förbättrade befolknings-situationen i kommuncenlra och mindre regionala centra ligger därför till slor del i en kraftigt ökad arbelspendling in lill länens primära centra och större regionala centra. Närheten lill större orters expanderande arbets­marknader har på detta säll gjort del möjligt för mindre kommuner i de södra och mellersta delarna av landet att stabilisera och i många fall öka befolkningen under 1970-talel. Delsamma gäller också en del kommuner längs Nortlandskusten. Mindre kommuner i mer isolerade lägen, t. ex. i Norrlands inland, har inte haft samma möjlighet all utnyttja sysselsätt­ningstillfällen i expanderande större kommuner och har heller inte haft en lika positiv befolkningsutveckling.

Ätt sysselsättningsökningen varit jämnare fördelad över landet under 1970-talet, jämfört med årtiondena dessförinnan, har flera orsaker. Av­gången från jord- och skogsbruket har minskal kraftigt - från i genomsnitt ca 25000 personer per år under 1960-talet lill ca 10000 per år under 1970-talel. De senaste åren har sysselsällningsminskningen varit mycket begränsad.

Industrisysselsältningen har under 1970-lalet relativt sett utvecklats mest positivt i norra delen av landet även om en viss minskning av anlalel industrisysselsatta kan noteras också för denna del av landet under de senaste åren. En ökad industrisysselsältning har under 1970-lalel även uppnåtts i många av de tidigare industrifalliga kommunerna i Norrlands

 

Prop. 1981/82:113                                                                 14

inland. Industrin har på detla sätl bidragit till en regional utjämning av sysselsättningsmöjligheterna i landet.

Sysselsättningsökningen inom den offentliga sekiorn har under 1970-la­let i relativa tal varit ungefär lika slor överallt i landet. Del innebär en förbättring jämfört med 1960-talet för skogslänen liksom, vad gäller fördel­ningen inom länen, för regionala centra och kommuncenlra. Den jämnare fördelningen förklaras bl. a. av all utbyggnaden under 1970-talel i betydan­de grad gällt lokall förlagd service såsom barnomsorg, åldringsvård, lång­lids- och dislriklssjukvård. Utlokaliseringen under 1970-lalel från Stock­holm av 10 000 arbetslillfällen inom central statlig förvaltning har också haft betydelse i sammanhanget. Den regionalt jämnare sysselsättningsök­ningen inom den offentliga sekiorn har varit en viktig förutsättning för kvinnornas ökade förvärvsgrad i t. ex. kommuncenlra och regionala cen­tra.

Sysselsäliningsförändringarna inom de privata service- och tjänstenä-ringarna — varuhandel, samfärdsel och privata tjänster - har tolalt sell varit förhållandevis begränsade under 1970-lalet. Dessa näringars koncen­tration lill storstadsområdena och primära centra är emellertid mycket stor och den har inle minskal under 1970-lalet.

Byggnadsverksamheten har en förhållandevis jämn regional fördelning. Minskningen av sysselsättningen inom näringen under 1970-talel har varit störst i storstadsområdena och relativt sett minst i de mindre kommuner­na. Sysselsättningen har hållits uppe något bättre i stödområdena än i övriga delar av landet. En del av förklaringen lill detla ligger i de omfat­tande arbetsmarknadspolitiska insatser i form av beredskapsarbeten som har gjorts och görs i dessa områden samt i en omfattande långpendling bland byggnadsarbetarna till andra delar av landet.

Även om, som jag här redovisat, en bättre regional balans har upp­nåtts under 1970-talel, både befolknings- och sysselsättningsmässigt, finns fortfarande en betydande undersysselsältning och arbetslöshet i skilda delar av landet. Till betydande del är det här fråga om en dold arbetslöshet som inle finns registrerad i arbetslöshetsslalistiken. Detta gäller särskilt bland kvinnor. Jag återkommer till delta (avsnitt 2.3.3).

2.3.2 De regionalpolitiska insatsernas betydelse för den bättre regionala balansen

Del är svårt alt med säkerhet ange vilken betydelse de direkta regional­politiska insatserna har haft för den förbättrade regionala balansen. All de har haft positiva effekter är klart. Samtidigt kan konstateras alt de kvar­stående problemen allljäml är stora och att hittillsvarande insatser varit ofillräckliga för all lösa dem.

Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) har i en utvärdering av del regionalpolitiska slödel Regionalpolitiskt slöd. Effek­ter? Effekfivitet? (Ds 1 1981: 15) beräknat nettoeffekten av slödel lill drygl 20 000 arbelslillfällen i skogslänen under perioden 1965-1980.

 

Prop. 1981/82:113                                                                 15

Härtill kommer för skogslänens dei de ca 4 000 arbetstillfällen inom central statlig förvaltning som omlokaliserats dit från Stockholm. Ulan all ge mig in pä några mer detaljerade beräkningar vill jag ocksä peka pä den större sysselsättning som finns inom jordbruket i skogslänen genom del särskilda nortlandsstödel lill denna näring. Likaså vill jag nämna den sysselsättning som lillkommil genom glesbygdsstödet.

Sysselsättningseffekten av det regionalpolitiska slödel och omlokalise­ringen av statlig förvaltning kan således översiktligt beräknas lill ca 25 000 arbetstillfällen. Det rör sig här om bassysselsällning. Denna bär i sin tur upp en servicesysselsältning som kan uppskattas vara ungefär lika stor. De direkta och indirekta sysselsättningseffekterna av dessa regionalpolUiska insatser i skogslänen skulle beräknade på delta sätt uppgå till i storleksord­ningen 50000 arbetstillfällen under perioden 1965-1980. Del kan nämnas att sysselsättningen i skogslänen lotall sett ökade med 54000 personer under denna lid. Anlalel yrkesverksamma kvinnor ökade med 106000 medan sysselsättningen bland männen minskade med 52000 personer.

Medräknat ocksä hemmavarande hushållsmedlemmar, huvudsakligen barn, skulle uppskattningsvis 75 000 - 100 000 människor i skogslänen ha sin försörjning baserad på de arbelsfillfällen som skapats genom här nämnda regionalpolitiska insatser. Som en jämförelse kan nämnas att lOOOOO personer netto flyttade ut från skogslänen under 1960-lalet. Det re­gionalpolitiska stödet lill näringslivet och utlokaliseringen av stafiig för­valtning från Stockholm har förhindrat en fortsättning på 1960-lalels be-folkn/ngsutflyttning från skogslänen och än mer ökade statliga transfere­ringar lill dessa län.

Även om en beräkning av detta slag baseras på ell anlal osäkra uppskatt­ningar och anlaganden ger den ändå en uppfattning om vad som uppnåtts och en utgångspunkt för den fortsatta regionalpolitiken.

2.3.3 Osäkert om den bättre regionala balansen kommer alt bestå under 1980-talet

Enligl de bedömningar som länsstyrelserna redovisat i länsplanering 1980 kommer den bättre regionala balans i befolkningsutvecklingen som uppnåtts under 1970-talel att i stort sett beslå under 1980-lalet. Del gäller såväl mellan som inom länen. Till grund för prognoserna över befolknings­utvecklingen ligger bedömningar om utvecklingen av anlalel arbetstillfäl­len och sysselsättningsgraden i skilda regioner. Prognoserna är gjorda med utgångspunkt frän fortsatta regionalpolitiska stödinsatser av samma om­fattning som f n. Prognoserna är av statisfiska skäl gjorda med 1975 som basår. Det var när prognoserna gjordes det senaste år del fanns folkräk-ningsuppgifter för. Allmänt sett måste understrykas den osäkerhet som alltid präglar prognoser för så lång tid.

 

Prop. 1981/82:113                                                                 16

Tabell 2:1. Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen tor vissa länsgrupper

 

 

Förändring av

 

Förändring av

 

Förändring av andelen

 

folkmängden

 

antalet arbets-

 

förvärvsarbetandi

i av be-

 

(procenl

; per år)

 

lillfällen

1

 

folkningen i åldern 16-64

 

 

 

 

(procent per år)

 

år (procentenheter per

 

 

 

 

 

 

 

5-års period)

 

 

1971

1976

1981

1971

1976

1975

1970       1975

1975

 

-75

-80

-90

-75

-80

-90

-75        -80

-90

Storstadslän

0,3

0,2

0.3

1.2

0,8

0,7

5,9          1,9

1,5

Skogslän

0,2

0,2

-0,1

0,8

0.9

0.3

4,0         3,8

1,3

Övriga län

0.4

0,4

0,1

I.l

0.9

0,5

4,6          3,1

1.5

Riket

0,3

0,3

0,2

Ll

0,9

0,5

4,9          2,9

1.5

Källor: SOS, Folkmängd (SCB), FoB, AKU samt länsstyrelsernas prognoser i länsplanering 1980.

Den faktiska utvecklingen under åren 1975-80 har, som framgår av tabell 2:1, på flera punkter varit gynnsammare regionalpolitiskt sett än vad prognoserna anger. Sä har t. ex. andelen förvärvsarbetande hittills ökat snabbare i skogslänen än vad länsstyrelserna räknat med som ell genom­snitt för perioden 1975-90. DeUa skulle kunna tas som intäkt för att de från regionalpolitisk synpunkt förhållandevis positiva bedömningar som görs om utvecklingen fram lill år 1990 i länsprogrammen bör vara riktiga. Samtidigt bör betonas all del i prognoserna finns tecken på ånyo ökade regionala obalanser.

Långtidsutredningen (SOU 1980:52), som presenterades i slutet av år 1980, redovisar också kalkyler över arbetskrafts- och sysselsättningsut­vecklingen i ohka delar av landet. Man har därvid använt en indelning av landet i älta riksområden.

Utredningens huvudalternativ 1 leder pä sikt till balans i ekonomin i stort. 1 detta alternativ förutses ökade regionala obalanser och behov av ökad neltoomflyllning mellan olika delar av landet. Huvudalternativ 2 utgår från en oförändrad politik. Det leder till ständigt ökade obalanser i ekonomin med bl. a. stagnation och kraftigt ökad arbetslöshet som följd. Nelloomflyltningen blir mindre än i alternativ 1 därför all arbetslösheten ökar så kraftigt att det inle finns några lediga arbeten att flytta lill någon­slans i landet.

Självfallet måste utgångspunkten vara att åter få balans och tillväxt i den svenska ekonomin varför en utveckling motsvarande den som långtids­utredningens alternativ 1 skisserar är den rimliga på sikt. Enligl långtidsut­redningens beräkningar för de skilda riksområdena skulle i detla alternativ uppstå överskott på arbetslillfällen i Storstockholm och övriga Östra Mel­lansverige. Sydsverige och Nedre Norrland skulle få i stort sett balans mellan utbud och efterfrågan på arbete. Brist på arbetstillfällen skulle uppslå i Sydöstra Sverige, Västsverige, Norra Mellansverige och, i särskill hög grad, i Övre Norrland.

Av central betydelse vid bedömningen av den regionala utvecklingen är naturligtvis vilka anlaganden som görs beträffande sysselsältningsutveck-

 

Prop. 1981/82:113                                                                 17

lingen inom skilda näringsgrenar. 1 tabell 2:2 jämförs länsstyrelsernas och långtidsutredningens bedömningar. Det skall påpekas att siffrorna i de båda materialen avser olika lidsperioder och därför inle är helt jämförbara.

Tabell 2:2. Sysselsättningsutvecklingen i olika näringsgrenar (årlig procentuell för­ändring av antalet sysselsatta).

 

 

Faktisk utveckling

Läns-

 

Långtids-

 

enligt nationalräken-

planering

utredningen

 

skaperna

 

1980

 

1980, alt. 1

 

1970-1975

1975-80

1975-

90

1979-85

Jordbruk och fiske

-3,7

-2,6

-1,5'

 

-3,7

Skogsbruk

-6,0

-1,7

 

 

1,9

Tillverkningsind.

-0,1

-1,3

-0,6

 

1,0

Byggnadsverksamhet

-2,5

-0,6

-0,5

 

-0,1

Varuhandel

0,9

-0,3

0,1

 

0,6

Samfärdsel,

 

 

 

 

 

post-o. telev.

1,6

1,0

0,2

 

-0,9

Privata tjänster

0,5

0,7

0,6

 

1,0

Offentligförv. 0. tj.

5,1

4,3

2,4

 

2,3

Totalt

0,9

0,7

0,5

 

1,0

' Inkl. skogsbruk. Materialet medger ingen uppdelning.

Länsstyrelsernas och långtidsutredningens delvis motstridiga bedöm­ningar visar att utvecklingen är mycket svårbedömbar. Länsstyrelsernas prognoser lyder på en fortsalt balanserad befolknings- och sysselsätt­ningsutveckling i landets olika delar. Det skall observeras all den förhål­landevis positiva bUd av den regionala utveckUngen, som redovisas i länsstyrelsernas prognoser, är grundad på föralsältningen all nuvarande regionalpolUik fortsätter under 1980-lalel. Vissa tecken finns dock i prog­noserna på alt de regionala obalanserna åter kan komma alt öka. Långtids­utredningens regionala kalkyler pekar på väsentligt ökade balansproblem.

Den slutsats jag drar av dessa bedömningar är att de regionalpolitiska insatserna måste hållas på en hög nivå under 1980-talel för alt en bättre regional balans skall kunna åstadkommas.

2.3.4 De regionala skiUnaderna i andelen förvärvsarbetande fortfarande stora

Som fidigare framgått av labeU 2:1 och som yllerligare belyses i tabell 2:3 ökade andelen förvärvsarbetande av befolkningen i yrkesverksam ålder - sysselsättningsgraden - med uppemot åtta procentenheter under 1970-talet för riket totalt. Bland männen har sysselsättningsgraden varit i stort sett oförändrad under 1970-lalel medan den ökat med drygt 10 pro­centenheter bland kvinnorna.

Trots denna kraftiga ökning ligger dock fortfarande kvinnornas syssel­sättningsgrad långt under männens. Enligt en rapport. Kvinnors arbele (SOU 1979:89), som den stafiiga jämställdhetskommiltén presenterade år 1979, skulle ca 400 000 fler kvinnor vilja förvärvsarbeta om de praktiska hindren kunde undanröjas. 2   Riksdagen 1981182. I samt. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113

18

Räknat över hela 1970-talet har sysselsättningsgraden ökat ungefär lika mycket i de tre länsgrupperna storstadslän, skogslän och övriga län. Delta betyder att skillnaderna i sysselsättningsgrad i stort är desamma nu som år 1970.

Tabell 2:3. Andel förvärvsarbetande av befolkningen i åldern 16-64 år i vissa läns­grupper

Andel i procent

för män och       för

kvinnor sammantagetmän

Förändring i procent-
för         enheter per 5-årsperiod
kvinnor    för män och kvinnor

 

 

1970

1975

1980

1980

1980

sammantaget 1970-801975-90

Storstadslän Skogslän Övriga län

73,8 68,8 72,0

79,6 72,8 76,6

81,7 76,6

79,7

86,5 83,7 87,0

76,8 69,0

72,1

4,0 3,9 3,9

1,5 1,3 1,5

Riket totalt

72,0

76,8

79,7

86,1

73,3

3,9

1,5

Källa: AKU, årsmedeltal och länsstyrelsemas prognoser i länsplanering 1980.

I figur 2:1 har sysselsättningsgraden i vaqe enskilt län jämförts med de län som har den högsta sysselsätlningsnivån för kvinnor resp. män, nämli­gen Stockholms resp. Skaraborgs län. SkUlnaden visar undersysselsält­ningen i bemärkelsen hur många fler som skuUe vara sysselsatta i resp. län om sysselsättningsgraden varit lika hög som i dessa län. Jag vill betona att delta är ett teoretiskt sätt att räkna. Beräkningen ger emeUertid en grov bild av skiUnaderna i sysselsättningshänseende mellan länen.

Som framgår av figuren har samtliga s.k. skogslänen en undersyssel­sättning som är större än varje annat län i landet. Den klart största under­sysselsältningen finns i Nortbollens län.

Av figuren framgår vidare att det finns en omfattande undersysselsätt­ning bland kvinnor inte bara i skogslänen ulan också i många län i södra och mellersta Sverige. Detta överensstämmer med redovisningen i den tidigare nämnda rapporten om Kvinnors arbete (SOU 1979:89). För män­nens del är undersysselsättningen beräknad på detla säll främst koncen­trerad tiU skogslänen. De höga andelarna undersysselsatta män i l.ex. Stockholms, Uppsala, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län beror lill betydande del på en hög andel studerande på universitets- och högskole­nivå i dessa län.

Betydande skillnader finns också mellan olika typer av orter. 1 kommun­cenlra och regionala centra ligger sysselsättningsgraden i genomsnitt unge­fär 2-3 procentenheter under storstadsområdenas nivå. EnskUda kom­muner ligger ännu myckel lägre.

Skillnaderna i sysselsättningsgrad meUan olika orter inom länen är all­mänt sett störte för kvinnorna än för männen. De yrkesområden inom vilka män arbetar har en jämnare geografisk fördelning än de inom vilka

 

Prop. 1981/82:113

19

ve I

vo

C

U

 

 

 

 

£

O

a.

s

 

 

 

 

a

> 

 

u

?

 

 

a.

 

Ul

 

 

 

 

ir

c

 

 

a>

 

■o

•o

e

a

s

a

 

9

0» XI

s a

•2

■a 9,

 

 

91

 

 

 

 

>»

 

j£

ocQ

 

 

a

C

i<

:«

 

«

 

 

rs

s

9

 

U

 

 

 

te.

OC8

 

 

u

 

 

 

rc

m

7

"äj

c;

 

i/j

 

 

tTv

 

 

 

Z

 

ON

 

"O

 

 

 

•ffl

 

 

 

LJ

u

i=

 

-■

c«

 

o

 

VI

C3 <

_o

< JS

rg      —

 

Prop. 1981/82:113

20

 

Si

II

■3 3

 

II.I II- I

 

 

< SJ

 

u

c/]

 

S

 

< 

ca

 

< 

Js

 

Prop. 1981/82:113                                                   21

kvinnor arbetar. Delta tillsammans med all kvinnor arbetar inom ett mer begränsat antal yrken förstärker den regionala obalansen för kvinnor.

Stora regionala skillnader finns också i andelen arbetslösa liksom i andelen personer som är i arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbeten, skyddat arbele och personer som av arbetsmarknadsskäl är förtidspensio­nerade; allt tecken på att den ordinarie arbetsmarknaden är för liten eller fungerar dåligt. Figur 2:2 visar länsvis andelen arbetslösa och andelen personer i beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning. Som framgår av figuren har Nortbollens län en i stort sett dubbelt så hög andel som något annat län.

Hur ser då bedömningarna för 1980-talet ut? Som framgått av tabellerna 2:1 och 2:3 pekar länsstyrelsernas prognoser allmänt sett på en väsentligt långsammare ökning av sysselsättningsgraden än under 1970-talel. Detta överensstämmer också med de bedömningar som gjorts i 1980 års långtids­utredning liksom i budgetpropositionerna de senaste åren.

Länsstyrelsernas prognoser tyder vidare på en utveckling som kan kom­ma att gå i riktning mot ökade skillnader under 1980-talel. Det skall dock betonas att bedömningarna på denna punkt är osäkra. Den faktiska ut­vecklingen under senare hälften av 1970-lalet visar, som jag tidigare nämnt, en regional utjämning av sysselsättningsgraderna.

Målet måste enligl min mening vara en fortsalt regional utjämning ge­nom en förbättring av sysselsättningsmöjligheterna i de regioner där sys­selsättningsgraden nu ligger lågt.

2.3.5 Arbetslöshet och undersysselsättning innebär stora kostnader för samhället

Fömtom att arbetslöshet och undersysselsättning innebär sociala och andra problem för enskilda människor förorsakar de samhället stora kost­nader. De regionala skillnaderna i sysselsättningshänseende återspeglas på ett tydligt sätt i transfereringarna över statsbudgeten och socialförsäk­ringssystemet tUl skilda regioner.

Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en länsvis sammanställ­ning av vissa stafiiga stödinsaster tUl förelag och kommuner under senare hälften av 1970-talet. Sammanställningen finns f. n. endast som arbetsma­terial. Materialet har i figur 2:3 kompletterats med uppgifter som samman­ställts inom industridepartementet om vissa former av stöd som gått tiU hushåUen.

Av figur 2: 3 framgår bl. a. att det regionalpolUiska stödet utgör en mycket liten del av de samlade statliga transfereringarna till länen.

Det kan naturligtvis diskuteras vilka stödformer som bör vara med i en sammanställning som skall belysa de ekonomiska följderna för samhället av skiUnader i sysselsättningsläget mellan olika regioner. Vidare skall sägas att det inte finns någon fullständig och omedelbar utbytbarhet mellan

 

Prop. 1981/82:113

22

 

Prop. 1981/82:113                                                   23

å ena sidan närings- och regionalpolitiska insatser och åtgärder inom arbetsmarknads- och socialpolifiken å den andra.

Sammanställningen visar emellertid med eftertryck att betydande trans­fereringar går fiU län med slor arbetslöshet och undersysselsältning och att det sammantaget rör sig om mycket stora utgifter för samhället. En strävan måste, enligt min uppfattning, vara att med intensifierade regionalpolitiska insatser öka sysselsättningen i dessa regioner och därmed på sikt minska behovel av transfereringar dit. Offensiva regionalpolitiska insatser som skapar ökad sysselsättning är av största värde både för dem som får möjlighet lill arbete och för ekonomin i samhäUet som helhet.

2.3.6 Minskad sysselsättning och samtidigt stora strukturförändringar inom industrin

Industriproduktionen har stagnerat under senare år. Samfidigt har inves­teringarna liksom sysselsättningen inom industrin gått ner.

Såväl länsstyrelserna som statens industriverk räknar med att industri­sysselsättningen kommer att minska under 1980-talet. I 1980-års långtids­utredning - huvudalternafiv 1 - antogs däremot all industrisysselsältning­en skulle öka under början av 1980-talet.

De delvis motstridiga bedömningar som jag här har redovisat visar hur svårbedömt läget är. Klart står dock att industriprodukfionen måste ökas för att åter få balans i den svenska ekonomin. Delta lorde - åtminstone för den första hälften av 1980-talel - inte vara möjligt utan en viss ökning av antalet industrisysselsatta. I ett mer långsiktigt perspektiv är det (med oförändrad arbetstid) däremot inte realistiskt att räkna med någon ökad industrisysselsältning även om produktionen fortsätter all öka.

En rad åtgärder har under del senaste året vidtagits för all stärka den svenska industrins konkurrenskraft - del gäller både på del allmänekono­miska och industripoliliska området. Genom dessa åtgärder bör industri­produktionen äter börja öka när världskonjunkluren vänder uppåt igen. Den ekonomiska politiken bör ge den svenska industrin möjligheter att öka sina marknadsandelar. Därmed bör också - med en viss fördröjning -industriinvesteringarna åter öka.'

En sådan uppgång måste utnyttjas regionalpolifiskt. Samfidigt är det viktigt att de regionalpolifiska medlen och åtgärderna utformas så all de också passar för en situafion med en på sikt stagnerande eller lillbaka-gående industrisysselsältning.

Med en totalt sett minskad sysselsättning inom industrin och andra basnäringar blir det allt vikfigare att påverka beslut om investeringar och lokaliseringar inom basnäringarna. Varje arbetstUlfälle inom basnäringarna bildar basen också för arbetstillfällen inom service- och tjänstenäringarna. Även förhållandevis små förändringar av sysselsättningen i basnäringarna kan således få stora effekter på den totala sysselsättningen. Också mindre

 

Prop. 1981/82:113                                                   24

regionala omfördelningar lill de sysselsällningssvaga regionernas fördel kan därför betyda mycket för sysselsättningen i dessa områden.

Även om industrisysselsältningen på sikt slagnerar och kanske t. o. m. minskar sker hela tiden investeringar och andra förändringar inom indu­strin som innebär möjligheter all påverka dess lokalisering. Antalet syssel­satta inom industrin har med vissa svängningar över tiden varit i stort sell oförändrat de senaste 20 åren, samtidigt som investeringarna varit mycket stora.

Vad som präglat utvecklingen de senaste åren är att industrins anlägg-ningsinvesleringar har minskal med ca 30 procenl sedan mitten av 1970-talel då de låg som högst och därmed är nere på 1960- talets nivå. Bilden av investeringsutvecklingen blir emellertid en annan om man utvidgar inves­leringsbegreppet till att omfaltla även "mjuka" investeringar i forskning-och utveckling (FoU), marknadsföring och serviceapparal. Denna typ av investeringar har ökat myckel kraftigt under senare år. FoU-koslnaderna ökade i löpande priser med mer än 250% mellan år 1973 och 1979.1 kronor räknat väger ökningen i stort sett upp minskningen av investeringarna på anläggningssidan.

Enligl en OECD-sludie av FoU-intensilelen i medlemsländernas industri år 1977 kom Sverige på andra plats med FoU-kostnader uppgående lill 4,2 procenl av förädlingsvärdet. Tätplalsen innehades av USA med 5,2 pro­cent.

De mjuka investeringarna är enligt min mening av strategisk betydelse för industrins utveckUng. Endasi genom en kraftfull satsning på nya pro­dukter och marknader kan vi erhålla en önskad industriell utveckling och expansion. Främjandet av en sådan utveckling måste i alll väsentligt ske genom allmänna ekonomisk-polifiska och induslripoUliska älgärder.

Förskjutningen från investeringar i byggnader och maskiner lill förmån för investeringar i FoU, marknadsföring o. dyl. innebär delvis nya förat­sättningar för regionalpolitiken. De regionalpolitiska insatserna måste i ökad utsträckning inriktas på att stödja förelagens produktutveckling, marknadsföring m. m. En utveckUng i den riktningen har också skett under senare år. År 1979 öppnades möjligheter alt ge lokaliseringslån till den typen av investeringar. Även offertslöd kan här användas. Regionalpoliti­ken understödjer på delta sätl del industri- och näringspolitiska arbetet.

Jag skall här också något beröra strukturomvandlingen inom industrin och de regionalpolitiska följderna av den.

De senaste årens omfattande struklurförändringar inom industrin har lell till betydande sysselsältningssvårigheler också på orter utanför de regionalpolitiska stödområdena. Regionalpolitiskt stöd har i ökad utsträck­ning kommit till användning för all stärka sysselsättningen i de regioner som drabbas.

Sveriges spridda orlsslruktur, de långa avstånden och det ensidiga nä­ringslivet i många orter ökar känsligheten för strukturförändringar. Sär-

 

Prop. 1981/82:113                                                   25

skilt utsatta är de orter med ensidig industrislmktur som är belägna utanför pendlingsavstånd liU störte orter med mer allsidigt sammansatt arbets­marknad. Också störte geografiskt sammanhängande områden kan få pro­blem om de domineras av en bransch som kommer i svårigheter. Det gäller t. ex. Malmfälten, Bergslagen och Sjuhäradsbygden.

Strukturomvandlingen inom industrin kommer att fortsätta. En succes­siv anpassning till förändrade föratsättningar är av avgörande betydelse för den svenska ekonomins internafionella konkurrenskraft. Denna slraklur-omvandling kommer alt leda tiU sysselsättningsproblem i enskilda orter och regioner. Det gäller för samhäUel att ha en beredskap för all kunna bemästra de problem som kan uppslå. Dessa problem skiljer sig från de traditioneUa regionalpolitiska problemen såtillvida att de ofta drabbar re­gioner med en utvecklad industritradition och att förändringen kommer relativt snabbt. Detla innebär störte svårigheter att bemästra problemen men också störte möjUgheter att åstadkomma ny sysselsättning. Detla måste beaktas när regionalpolitiska insatser påkallas i denna typ av regio­ner. Bl.a. måste särskild vikt läggas vid samordningen av arbetsmark­nads-, industri- och regionalpolitiska insatser.

Jag vill i detta sammanhang också framhålla betydelsen av all finna nya former för samhällets, de anställdas och näringslivets medverkan i strak-turomvandlingen. Arbetsmarknadens parter har självfallet ett stort intres­se, men även ett stort ansvar för all strukturomvandlingen sker på sådant sätt all de negativa sociala och ekonomiska följderna blir så små som möjligt. Parterna har självfallet också ett starkt intresse av att aktivt medverka fill att människor som fristäUts får ny sysselsättning.

Ett exempel på aktiva insatser från parternas sida för all underlätta omställningar vid företagsnedläggningar och personalminskningar är de s.k. trygghetsråden på tjänstemannaområdet. Nyligen har avtal slutits mellan LO och Statsföretagens Förhandlingsorganisation (SFO) om alt inrätta ett trygghetsråd också för de kollektivanställda inom de stafiiga företagen.

Dessa trygghetsråd gör ell förtjänstfullt arbele och ulgör med sitl fria sätt att arbeta ett väsentligt komplement tiU samhåUsorganens insatser i samband med omstrakturering av industrin.

Jag anser all de anställda bör ges ökade möjligheter och ökade resurser att själva medverka i den industriella omvandlingsprocessen. Detta är en av anledningarna tiU att jag nyligen efter bemyndigande av regeringen tUlkaUat en kommitté (I 1981:03) med uppgift att utreda vissa frågor röran­de trygghetsfonder.

2.3.7 Dämpad tillväxttakt inom den offentliga sektorn

Även om den nuvarande minskningen av industrisysselsältningen skulle vändas fill en viss uppgång under början av 1980-lalel måste huvuddelen av en fortsatt sysselsättningsökning komma inom andra näringsgrenar. Lik-

 

Prop. 1981/82:113                                                   26

som under de senaste årtiondena är del främst inom den offentliga sektorn en ökad sysselsättning kan fömtses. Det finns emeUertid ekonomiska begränsningar för hur stor denna ökning kan bU. Inle minst därför är det viktigt att få lill stånd en stärkt industrisektor och en balanserad utveckling inom den privata service- och tjänstesektorn.

I 1980 års långtidsutredning räknar man med en fortsalt dämpning av tillväxten inom den offentliga sekiorn. Regeringen har som ett riktmärke för den ekonomiska polifiken angivit all den kommunala verksamheten bör öka med högst en procenl om året medan den statliga verksamheten bör hållas på oförändrad nivå.

Även i länsstyrelsernas prognoser förutses en väsentligt lägre öknings­takt inom den offentliga sektorn än under 1970-lalel. Del är svårt all göra en direkt jämförelse, men länsstyrelsernas prognoser synes ligga endast något högre än vad regeringens riktmärke för tillväxten blir omräknat i sysselsättningslermer. Den dämpning av tillväxten inom den offentliga sekiorn som bör eftersträvas under de närmaste åren, i enlighet med vad som anförts i budgetpropositionen för 1982/83, är sålunda liU betydande del beaktad i länsstyrelseraas bedömning av den regionala utveckUngen under 1980-talel.

Åtstramningarna inom den offentliga sektorn kan leda till att det blir svårare all få gehör för regionalpolitiskt motiverade anpassningar inom skUda sektorer när del ekonomiska utrymmet blir mer begränsat. En samordning över seklorsgränserna i syfte att åstadkomma totalt sett effek­fivare resursutnyttjande är emellertid angelägen även i en ekonomisk ål-stramningssituation. Det måste finnas en regionalpolitisk planering och samordning som möjliggör en effektivt fungerande regionalpolitik inom den stafiiga sekiorn också i detta förändrade läge för den offentliga sek­torn.

Den dämpade tillväxten av sysselsättningen inom den offentliga sekiorn kommer rimligen att få vissa återverkningar för de nytillträdande på ar­betsmarknaden. Det gäller främst kvinnorna som ofta tagit arbeten i den expanderande offentliga sektorn. De måste i framliden i ökad utsträckning söka sig fill andra delar av arbetsmarknaden och fill andra yrken. Här behövs attitydförändringar hos såväl kvinnorna själva som hos arbelsgi-varaa. Ytterligare ansträngningar måste göras för all minska del köns­bundna studie- och yrkesvalsmönstrel på arbetsmarknaden.

Vad jag här sagt om behovel av en anpassning av utbildnings- och yrkesvalet med hänsyn fill den långsammare sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn gäller för hela arbetsmarknaden.

2.3.8 Regionalpolitiken i ett nordiskt perspektiv

I anslutning till att fömtsättningarna för regionalpolitiken behandlas anser jag alt det är lämpligt att även informera riksdagen om del regional­politiska samarbetet i Norden.

Prop. 1981/82:113                                                   27

Nordiskt regionalpolitiskt samarbete har förekommit sedan år 1973 inom ramen för det Nordiska ministertådet. Ministerrådet antog år 1979 på Nordiska rådels rekommendation (rek nr 1/1979) ell handlingsprogram (NU A 1978:11) för del nordiska regionalpolitiska samarbetet. I enlighet med detta program har arbetet inriktats på konkret gränsregionall och gränskommunall samarbete. F. n. bedrivs sådant samarbete i 11 områden. Ett viktigt medel i sammanhanget är de ekonomiska medel som finns för genomförande av olika projekt. En försöksverksamhet med s. k. regional­lån genom Nordiska Investeringsbanken (NIB) påbörjades år 1979. Norr­landsfonden har lånat upp Sveriges kvot på 50 milj. Nkr. Dessa medel används för fondens egen ullåningsverksamhet och ökar därmed volymen på denna.

Vidare bedrivs några projekt med mer övergripande inriktning bedrivits. Dessa är det s. k. basprojektet inom vilket information om sysselsättning, befolkning m. m. i Norden tas fram, storstadsprojektet som har till uppgift all belysa förhållandena när del gäller sysselsällning, ekonomi etc. i de 13 största regionerna i Norden samt glesbygdsprojektet. Slutligen har infor­mations- och erfarenhetsutbyte länderna emellan varit av slor betydelse.

En uppföljning av 1979 års handlingsprogram har presenterats i en rapport (NU 1981:12) Gjennomf0ringen av det nordiske regionalpolitiske handlingsprogrammet 1979, som Nordiska ministerrådet (de för regional­politiken ansvariga ministrarna) behandlade i november 1981. Ministrarna beslöt därvid att överlämna rapporten lill Nordiska rådet. Enligt minister­rådets beslut läggs stor vikt vid gränssamarbetel. Samarbetet på Nordka­lotten och i Västnorden (Island, Färöarna och Grönland) föreslås få högsta prioritet. Vidare betonas betydelsen av arbetet med konkreta projekt. Försöksperioden med NIB:s regionallån föreslås bli förlängd till år 1983. Rådet föreslår också att försöksverksamheten med remittering av regional­politiska frågor länderna emeUan skall förlängas. Rådet beslutade komplet­tera de generella projekten med ett projekt om regional planering och regionalpolifiska medel.

Del nordiska regionalpolitiska samarbetet är enligl min mening av myc­kel stor betydelse. För att förslärka samarbetet är del väsentligt alt arbetet kan ges ett konkret innehåll. Ell uttryck för detta är alt regionalpoUliska medel i vissa faU kan användas i projekt som innebär samarbete över riksgräns.

Ett grandläggande mål för det nordiska regionalpolitiska samarbetet är att verka för en regionalt balanserad utveckling i Norden. Detta betyder bl.a. att nettoflyttningen mellan länderna bör ligga på en låg nivå. För Sveriges vidkommande har del varit en stor neltoinvandring från Finland. Åren 1976-1980 uppgick den till sammanlagt ca 33000 personer. En suc­cessiv minskning har emellertid skett och år 1981 har Sverige haft en nelloulvandring på ca 5000 personer lill Finland.

 

Prop. 1981/82:113                                                   28

2.4 Det fortsatta regionalpolUiska arbetet — aUmänt om medlens utform­ning och hantering

Min allmänna slutsats utifrån vad jag anfört om regionalpolitikens mål och förutsättningar är att de regionalpolUiska insatserna måste ytteriigare intensifieras under 1980-talet. Det är nödvändigt både för att upprätthålla regional balans och för att få en fortsatt utjämning av sysselsättningsgra­den mellan olika delar av landet. Det är också nödvändigt med tanke på de fortsatta omfattande strakturförändringar som kan föratses inom indu­strin. En kraftfull och ulvecklingsinriktad regionalpolitik är viktig också för alt på sikt få ned behovet av transfereringar lill de sysselsättningssvaga delarna av landet.

Den nödvändiga intensifieringen av de regionalpolitiska insatserna bör ske dels genom en bättre planering och samordning av politiken inom och meUan skilda samhällssektorer, dels genom en effektivare användning av de specifika regionalpolitiska medlen samt dels genom ett ytterligare för­stärkt stöd fill de mest utsatta delarna av landet.

Jag avser att här för överskådlighelens skull kort redogöra för de förslag beträffande de regionalpolitiska medlen som närmare utvecklas och moti­veras i det följande.

Då det gäller den regionalpolitiska planeringen och samordningen före­slås tyngdpunkten i arbetet som hittills ligga på länsnivån med länsstyrel­sen som sammanhållande myndighet. Ökad vikt läggs vid sektorssamord­ning och projektarbete. Planeringsarbetet förenklas yllerligare och anpas­sas tiU beslutsfattandets krav på beslutsunderlag. De stora länsplanerings-omgångarna föreslås upphöra. Den årliga länsrapporten behålls med en delvis förändrad funktion. Seklorsplaner eller riktlinjer bör kunna upprät­tas för regionalpoUtiskt vikliga sektorer i samarbete mellan länsstyrelsen och resp. sektorsorgan. 1 anslutning till planeringsfrågoraa redovisar jag översiktligt min syn på vilka regionalpoUliska aspekter som bör läggas på verksamheten inom några regionalpolitiskt viktiga sektorer.

Som hiltills skaU regeringen och riksdag lägga fast vissa övergripande riktlinjer för den regionala utvecklingen och för stödinsatsernas regionala fördelning. Planeringstal föreslås för länen för år 1990 med utgångspunkt från det material som tagks fram i länsplanering 1980.

Stödområdesindelningen ändras på så sätt all det fasta stödområdet inskränks till ungefär nuvarande stödområdena 4, 5 och 6. Där behålls i stort nuvarande stöd. Utanför det fasta stödområdet föreslås att begränsa­de stödmöjligheler skall finnas på regional nivå i form av investeringsbi­drag för insatser vid inomregionala obalansproblem och strukturproblem. Vidare föreslås all regeringen i särskild ordning skaU kunna peka ul kom­muner utanför stödområdet med svåra strakturomvandlingsproblem där den centrala beslulsmyndigheten skall kunna ge lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån fill projekt störte än 7 milj. kr. Utpekandet skaU gälla en begränsad övergångsperiod. I samband med omläggningen av stödom­rådessystemet föreslås vissa förändringar av enskilda kommuners inplace-

 

Prop. 1981/82:113                                                   29

ring. Vidare föreslås att några lill ytan stora kommuner delas på olika stödområden. Stödområdena benämns A, B och C med del mest förmån­liga stödet i omi-åde A.

Ortsplanen har haft mycket liten betydelse i det praktiska regionalpoli­tiska arbetet och föreslås nu avskaffad.

Den offentliga sektorn är regionalpolitiskt intressant ur fler aspekter. Dels är verksamheten i sig av stor betydelse i det regionalpolitiska arbetet, dels ger den arbelsfillfällen på den ort där den är förlagd. Eftersom de beslut som kan påkallas kan fattas av regeringen, framläggs inga nya förslag till riksdagen i denna del. Jag lämnar dock en redogörelse för min syn på den offenfiiga sektorns roll i regionalpolifiken. Därav framgår bl. a. att jag anser en ökad decentraUsering av beslutsbefogenheter inom stats­förvaltningen till regional och även lokal nivä angelägen. Därigenom ökas möjligheteraa till regional och lokal anpassning av politikens utformning inom de skUda sektorerna. Ökade beslutsbefogenheter på läns- och kom­munnivå är också en föratsättning för en bättre samordning över sektors­gränserna.

För att få ett underlag för att pröva om en minskning av central statlig förvaltning kan ske avses vissa centrala statliga myndigheter få i uppdrag att arbeta fram förslag lill hur verksamheten skulle kunna decentraliseras lill regionalpoUtiskt prioriterade områden.

De regionalpolUiska stödmedlen behålls i huvudsak i sin nuvarande utformning. Vissa förändringar föreslås dock för att få stödet effekfivare.

Bl. a. föreslås att nuvarande utbUdningsstöd tas bort som stödform och att i StäUet offerlslöd skaU kunna lämnas. Vidare föreslås att regionalpoli­tiskt stöd skall kunna lämnas tiU faslbränsleframställning, privata industri­lokaler för uthyrning och privata investmentbolag.

Beslut om regionalpoUtiskt stöd decenlraUseras i ökad utsträckning till länsnivån. Del sker dels genom en höjning av gränsen för hur stora inves­teringar som får beslutas regionalt, dels genom att branschundanlag m. m. slopas.

Vidare föreslås nuvarande avskrivningslån för projekt som beslutas på länsnivå, glesbygdsstöd och anslag för åtgärder m. m. i anslutning liU länsplaneringen bli sammanförda till ett gemensamt regionalpolitiskt an­slag som efter beslut av regeringen om fördelningen på län disponeras av länsstyrelsen. Därigenom skapas på länsnivå ökade möjligheter att göra avvägningar mellan oUka typer av insatser. Från detta anslag skall också kunna anvisas medel för särskilda insatser för regionalt nyförelagande.

Avsikten är således att länsstyrelsen skall besluta om hur de regionalpo­Uliska stödmedlen som den erhåller från regeringen skaU fördelas på olika ändamål och mellan skilda delar av länet. Närmare regler om beslutsord­ningen bestäms av regeringen.

Beslut om offertslöd och lokaliseringsstöd till störte investeringar skaU som hittills fattas av central myndighel eller regeringen.

Möjligheterna all helt eller delvis överföra Stiftelsen Industricentras

 

Prop. 1981/82:113                                                   30

fillgångar och verksamhet liU berörda kommuner bör utredas. 1 väntan på resultaten av den utredningen föreslås att nya anläggningar byggs i Gälli­vare och Sveg.

Som ett komplement till nuvarande regionalpolitiska stöd föreslås att arbetsgivaravgiften sänks med tio procentenheter i några kommuner som har särskilt besvärligt sysselsättningsläge. Del gäUer GäUivare, Jokk­mokks, Kirana och Pajala kommuner i Nortbollens län.

Inte i något annat län framträder de regionalpolitiska problemen med sådan styrka som i Nortbollens län. Förutom sänkningen av arbetsgivar­avgiften, som kan värderas till ca 160 milj. kr. per år, föreslås att 150 milj. kr. anslås för särskilda insatser i Norrbottens län under de närmaste åren. Därmed vidareförs det arbele som påbörjades i och med riksdagsbeslutet våren 1979 om särskilda resurser för långsikliga sysselsällningsfrämjande insatser i länet. Vidare föreslås Statsföretag AB erhåUa högst 55,2 milj. kr. för förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB.

Glesbygdspolitiken föreslås fortsätta med i stort sett den inriktning som gällt hitfills.

Jag övergår nu till all mer ingående redovisa mina överväganden och StäUningstaganden i fråga om de olika regionalpolitiska medlen.

3   Regionalpolitiska medel

3.1      Allmänna utgångspunkter

Den regionala utvecklingen påverkas av många skilda beslut av förelag och myndigheter. Liksom f. n. bör övergripande riktlinjer gälla för den inriktning av den regionala utvecklingen som från nationella utgångspunk­ter är önskvärd.

För regionalpolitisk påverkan finns ett flertal styrmedel. En översiktlig genomgång av dessa har lämnats i avsnitt 2.2. Jag avser nu all behandla mina förslag till utformning av dessa enligt följande:

Avsnitt

3.2                  Regionalpolitisk planering och samordning

3.3                  Vissa samhällssektorers regionalpolitiska betydelse m. m.

3.4                  Planeringslal, ortsplan och stödområden

3.5                  Lokalisering av statlig verksamhet

3.6                  Differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpolifiskt medel

3.7                  Regionalpolitiskt stöd liU näringslivet

3.8                  Regionalpolitiskt utvecklingsarbete på regional och central nivå

3.9                  Glesbygdsstöd

Jag vUl dock först redovisa ett förslag tiU förändring av hanteringen av vissa regionalpolitiska medel. Förslaget innebär alt länsstyrelserna efter

 

Prop. 1981/82:113                                                   31

egen prioritering får disponera medel från ett nyll sammanhållet anslag. Detta är ett viktigt led i decentraUseringen av beslutsfattandet.

F. n. kan länsstyrelserna i varierande omfattning besluta om använd­ningen av regionalpolitiska medel. Befogenheterna gäller regionalpolitiskt stöd i form av avskrivningslån och lokaUseringslån inom av riksdagen fastställda stödområden och av regeringen faslstäUda ekonomiska ramar, samt medel i form av egna reservaiionsanslag för glesbygdsstöd som flertalet länsstyrelser disponerar. Vidare disponerar samtliga länsstyrelser egna medel för projektverksamhet för alt vidareutveckla regionalpolitiskt angelägna förslag inom olika samhäUssektorer.

Den tidigare nämnda arbetsgruppen föreslår att länsstyrelsens roll att samordna seklorspolitiken och fördela statliga insatser med hänsyn till respekfive läns problem och förutsättningar bör förslärkas. En väg att öka länsstyrelsernas inflytande över användningen av statliga medel är enligt arbetsgrappen alt överlämna resurser för flera ändamål i samlad form från central lill regional nivå. Därmed öppnas möjligheter för länsstyrelserna att inom givna ekonomiska ramar prioritera och fördela givna resurser på de insatser som av regionalpolitiska skäl är mest motiverade att stödja.

Arbetsgrappen föreslår därför att följande regionalpolifiska medel tillde­las länsstyrelsen i ett sammanhållet anslag: regionalpolitiskt slöd lill nä­ringslivet i form av avskrivningslän, utbildningsstöd och sysselsättnings­stöd, medel för regionall nyförelagande, företagsstöd i form av glesbygds­stöd, stöd till kommersiell och social service i glesbygder saml slöd fill projektverksamhet i form av medel för att la fram och utveckla förslag inom olika samhällssektorer.

Arbetsgrappens förslag tiU ett sammanhållet regionalpolitiskt anslag får stöd av flertalet remissinstanser. För egen del vill jag anföra följande. Det står klart att regionalpolitiken i störte utsträckning än hittUls måste inriktas på att stimulera utvecklingen av i resp. region befintUga förelag. För all uppnå delta krävs bl.a. att del regionala inflytandet över och ansvarsla-gandel för del regionalpolitiska slödel förstärks. Del krävs också enligl min mening en ökad flexibilitet mellan olika insatser t. ex. investeringsstöd till färdiga projekt och utveckUngsarbete av olika slag som syftar till att få fram nya objekt. Behovel av olika insatser varierar över fiden bl.a. med konjunkturen men också med de förutsättningar som finns i de olika regionerna.

För att reellt decentralisera inflytandet över hur de regionalpoUliska medlen disponeras och därmed öka möjligheten lill regionala prioriteringar bör länsstyrelserna ges ökade möjligheter att prioritera vilka insatser som skaU göras. Vidare bör en sådan anslagskonslruktion väljas som ger läns­styrelserna möjligheter att planera verksamheten oberoende av budgetårs­gränser. För alt det skall bli fråga om verkliga prioriteringar är det också angeläget att de resurser som disponeras för beslut på regional nivå ges i form av ramar ulan möjlighet till överskridanden.

 

Prop. 1981/82:113                                                                 32

Jag förordar därför att del av nuvarande anslaget Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet saml nuvarande anslagen Åtgärder i glesbygder och Åtgärder m. m. i anslutning till länsplanering ersätts av ett nyll reserva­tionsanslag. Anslaget bör benämnas Regionalpolitiskt stöd: Regionala ut­vecklingsinsatser och bör disponeras av länsstyrelserna. En sådan föränd­ring beträffande hanteringen av de berörda regionalpolifiska stödmedlen bör kunna genomföras ulan ökade personella resurser.

Jag redogör senare för de principer och villkor som bör gälla för de ohka ändamål som detta anslag bör användas till samt handläggningsordning i olika stödärenden.

Jag återkommer senare (avsnitt 8) tUl anslagsfrågor.

3.2 Regionalpolitisk planering och samordning

3.2.1 Nuvarande ordning

Regionalpolitiken har lUl stor del byggts upp kring en regional ulveck-lingsplanering — länsplaneringen. Länsplaneringen har hilliUs genomförts i fyra riksomfattande omgångar, nämligen länsplanering 1967, länsprogram 1970, länsplanering 1974 och länsplanering 1980.

Granderaa för länsplaneringen har riksdagen tagit ställning lill genom alt godkänna rikfiinjeraa för regionalpolifiken.

Riksdagens beslut (prop. 1978/79:112, AU 23, rskr 435) år 1979 om regionalpolitiken innebar all planeringsprocessen förenklades. Vidare be­handlades länsdemokratikommitténs förslag (SOU 1978:35) Regional ut­vecklingsplanering - länsplanering m. m. De principer för den framlida länsplaneringen som föredraganden då förordade överensstämde i allt vä­sentligt med kommitténs förslag. Vad gällde kommitténs förslag om en lag, enligt vilken landstingskommunen skulle anta länsprogram och länsrap­port, angavs emeUertid i 1979 års beslut all liden inle var mogen för ett slutligt ställningstagande.

Länsplaneringen regleras i förordningen (1979:637) om länsplanering. Därvid gäller att länsstyrelsen skall bedriva en regional ulvecklingsplane-ring, som skall syfta lill all förverkliga de allmänna regionalpoUliska mål som riksdagen fastställer i fråga om arbele, service och miljö. Länsplane­ringen skall vidare utgöra ell underlag för samordning mellan regionalpoli­tiska åtgärder och annan statlig verksamhet. Planeringen skall därvid be­drivas så all den också kan utgöra grand för en ömsesidig samordning mellan regionalpolUiska åtgärder och landstings- och primärkommunal verksamhet.

Länsplaneringen skall bedrivas som dels fullständig länsplanering, dels uppföljning av fullständig länsplanering. Fullständig länsplanering skall i regel genomföras vart femte år och utmynna i elt länsprogram. Regeringen beslutar när fullständig länsplanering skall genomföras och ger föreskrifter

 

Prop. 1981/82:113                                                                 33

om dess omfattning och innehåll. Uppföljningen av fullständig länsplane­ring skall ske fortlöpande och varie år redovisas i en länsrapport.

För länsplanering 1980 gav regeringen länsstyrelserna slor självständig­het beträffande uppläggningen av arbetet och planeringens inriktning. Faktaredovisningen skulle enligt uppdraget begränsas och materialet göras lätlillgängligl.

De statliga myndighelerna skall enligl en särskild förordning (SFS 1979:639) lägga resultaten från länsplaneringen lUl grund för sin egen planering. Sålunda skall varie stafiig myndighel i sin planering la hänsyn till verksamhetens betydelse för den regionala sysselsättningen och ser­vicen samt beakta möjligheterna lUI decentralisering av verksamheten.

Stafiiga myndigheter är enligl länsplaneringsförordningen skyldiga all inom sill verksamhetsområde lämna länsstyrelsen del biträde som behövs för arbetet med länsplaneringen saml varie år före utgången av september månad lämna länsstyrelsen redovisning för den planering inom myndighe­tens verksamhetsområde som kan påverka utvecklingen i länet, den s. k. myndighetsinformationen.

I länsstyrelseinslraklionen (1979:234) anges att länsstyrelsen skall verka för all StatUg, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de regionalpolitiska målen och de rikfiinjer för hushållning med mark och vallen som uppstäUs för länet.

För vissa regionala myndigheter finns särskilda instruktioner för deras samarbete med länsstyrelsen i frågor som rör den regionala samhällsplane­ringen. I samband med 1971 års partieUa omorganisation av läns­styrelserna överfördes beslutanderätten i ärenden av störte regionalpoli­tisk betydelse från vissa länsorgan lill länsstyrelsen. Beredningen av ären­dena ligger dock kvar på länsorganen.

Länsstyrelsen ges i länsstyrelseinslraklionen möjlighet all begära rege­ringens prövning av central myndighets beslut om fördelning av resurser inom länet. Denna möjlighet avser dock inle affärsverken.

3.2.2 Synpunkter på länsplaneringen

I anslutning fill riksdagens behandling av budgetpropositionen våren 1980 (prop. 1979/80:100, bU. \7) behandlade arbetsmarknadsutskottet {A\J 1979/80:23) ell par mofioner som log upp vissa frågor i länsplaneringen. Utskottet anförde därvid med anledning av yrkanden om att de stora länsplaneringsomgångarna skulle slopas att man inle hade underlag för all ta ställning liU denna fråga. Utskottet utgick emellertid från att länsplane­ringens framtida utformning skulle tas upp i den proposition som kunde väntas på grandval av länsplanering 1980. I 1981 års budgelproposUion (prop. 1980/81:100 bil. 17) uttalade jag att det vid utvärderingen av länspro­grammen blir naturiigt alt överväga formerna för det framfida planeringsar­betet. 3    Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113                                                   34

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet har i skilda sam­manhang framfört synpunkter på länsplaneringen. Båda förbunden har framhållit behovel av en förstärkt planering och samordning på olika nivåer. Kommunförbundet anser det vara av största betydelse all ekono­miska resurser för planeringens genomförande kan frigöras regionall och att kommunerna får elt ökat inflytande vid de inomregionala besluten och prioriteringarna.

Kommunförbundet kräver också en klarare ansvarsfördelning mellan länsstyrelse och kommuner samt all den kommunala planeringen måste bli en bas för den regionala planeringen. Vidare anser förbundet att den regionala planeringen bör projeklinriktas.

Enligl Landstingsförbundet räcker inte allmänt hållna regler om hän­synstagande till upprättade länsprogram. Förbundet anser därför att eko­nomiska medel i ökad utsträckning bör ställas fill länens förfogande och att länsstyrelserna som samordnande organ får ett direkt inflytande över sektorsorganens verksamhetsplaner och anslagsframsläUningar.

Riksrevisionverket (RRV) har under budgetåret 1980/81 genomfört en förvaltningsrevision av länsplaneringssystemel (bilaga 6), främst vad gäller verksamheten på regional och lokal nivå. RRV:s granskning har gällt dels de administrativa kostnaderna för länsplaneringen, dels lill vilken använd­ning den kommU. RRV har därvid funnit brister i planeringen och all del råder oklarhet om dess roll. RRV redovisar förslag lill vissa åtgärder.

Flera länsstyrelser har i länsprogram 1980 diskuterat nuvarande plane­ringssystem och föreslagit ändringar. En sammanfattning av länsprogram 1980 utgör bilaga 1 tiU denna proposifion.

3.2.3 Behovet av regionalpoUlisk planering och samordning samt länssty­relsernas roll

De regionala obalanserna vad gäller sysselsättningen är, som jag redan påpekat, fortfarande mycket stora, både mellan stödområdena och resten av landet och inom de olika länen. Den fortsatta strakturomvandlingen inom industrin kan förvärra denna situation, eftersom den i stor utsträck­ning drabbar redan utsatta regioner. Regionalpolitiska medel som lokali­serings- och glesbygdsstöd räcker inle ensamma fill för att uppnå regional balans. Regionalpolitiken måste däratöver bygga på att de organ som svarar för verksamheten i olika sektorer därvid också lar regionalpolitiska hänsyn. Även sektorsorganen har således ett ansvar när del gäller alt skapa föratsättningar för en jämnare geografisk fördelning av sysselsätt­ning och service.

Den ekonomiska situationen ställer krav på en effektiv användning av våra ekonomiska resurser. Avvägningar grundade på bedömningar av kostnader och effekter måste därför göras mellan de många medel som används för att komma till rätta med de regionala obalanserna. För detta behövs ett beslutsunderlag bl. a. i form av en regional samhällsplanering

 

Prop. 1981/82:113                                                                 35

för prioriteringar mellan skUda samhällsinsatser och regioner. Extra medel kommer endasi i undanlagsfall all vara tillgängliga för att lösa de regionala problemen. Denna inriktning stämmer väl med de synpunkter som fram­förts av Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

I länsstyrelsernas uppgifter ingår alt i samarbete med de regionala sek­lorsorganen se fill att de regionalpolitiska medlen och de övriga medel som statsmakterna stäUer till förfogande för de statliga sektorsorganen utnytt­jas så effektivt som möjligt.

Jag har i del föregående redogjort för de olika bestämmelser som har lagts fasl i syfte all tillgodose regionalpolitiska önskemål inom ramen för sektormyndighelernas verksamhet. Del gäller t. ex. länsstyrelsens möjlig­het all begära regeringens prövning av central förvaltningsmyndighets beslut om fördelning av resurser inom länet i de fall länsstyrelsen anser att beslutet strider mol de regionalpolitiska målen.

Länsstyrelserna har under de allra senaste åren dessutom filldelals egna medel för alt påverka verksamheten inom skilda sektorer. Med hjälp av medlen för åtgärder i anslutning lill länsplaneringen har länsstyrelserna kunnat starta projektarbete av slor betydelse inom olika områden. Genom dessa medel och detta projektarbete har en effektivare samverkan och samordning mellan regionalpolitiken och seklorspolitiken åstadkommUs.

Flera länsstyrelser har i länsplanering 1980 framfört förslag för all för­bättra bl. a. seklorssamordningen. Bl. a. har länsstyrelsen i Jämtlands län ingående behandlat denna fråga.

Jag anser att länsstyrelsernas möjligheter all verka för en bättre regional utveckling kan förbättras ytteriigare. Länsstyrelsernas uppgift all verka för samordning av den statliga politiken på olika områden bör kunna underlättas genom en forlsall beslutsdecentralisering lill regional nivå. Möjligheterna alt anpassa seklorspolitiken lill de regionala och lokala föralsällningarna och önskemålen bör därigenom öka. Vidare behövs me­del som på regional nivå kan användas för att främja den regionala utveck­lingen. Jag kommer senare (avsnitt 3.7) alt föreslå en mer decentraliserad handläggning av medlen för regionalpolifiska insatser.

Jag vill i detla sammanhang också hänvisa till del arbele som bedrivs inom länsdemokralikommillén (Kn 1976:04). Efter samråd med chefen för kommundepartementet kan jag konstalera all den stärkta samordningsroll för länsstyrelserna som mina förslag innebär, ligger i linje med de direktiv som regeringen givit länsdemokratikommittén och med de förslag som nu slutbehandlas inom ramen för kommitténs arbete.

3.2.4 Länsplaneringens framtida roll och utformning

Jag går nu över lill all redovisa vad jag i annat sammanhang kommer all föreslå regeringen vad gäller länsplaneringens roll i del framlida regional­politiska besluts- och planeringssystemet.

 

Prop. 1981/82:113                                                   36

För all förbättra möjligheterna till prioriteringar och hänsynlaganden inom skUda sektorer behövs ett planerings- och programarbete på länsni­vån där man kan göra väl förankrade avvägningar mellan skilda mål för länels utveckling och mellan olika säll att utnyttja länels samlade resurser. Länsplaneringen ger möjligheter lill politisk förankring av sådana av­vägningar.

Mina förslag ulgår främst från regionalpolitikens behov där sysselsätt­ningsaspekten alllid vägt myckel tungt. Det är emellertid uppenbart att länsstyrelserna i de sektorsövergripande bedömningar som de från regi­onalpolitiska utgångspunkter har att göra måste väga in mål och aspekter från ett stort antal polilikområden.

Som jag har redogjort för i det föregående är del länsstyrelserna som ansvarar för den övergripande statliga samhällsplaneringen i länen. Mina förslag innebär därför inle någon utökning av deras befogenheter. Det är emellertid uppenbart all de avvägningar som måste göras mellan skilda mål måste grandas på en bred debatt i länen och kommunerna.

Jag vill betona kommunernas viktiga roll i länsplaneringen. Kommunala beslut om lokalisering av boende, arbete, service och infrastruktur påver­kar möjligheterna alt uppnå olika samhällsmål vad gäller t. ex. väl funge­rande lokala arbetsmarknader och ur energisynpunkt goda kollektivtrafik-lösningar.

Kommunerna bidrar genom sin planering med underlag som kan använ­das vid bedömning av vad som behövs för att uppnå vissa nationella mål vad gäller t. ex. sysselsällning, service, miljö och energi. Jag ser det därför som nödvändigt all länsplaneringen i ökad utsträckning bygger på den kommunala översiktliga planeringen, samtidigt som länsplaneringen, bl. a. genom all ge information om den statliga planeringen, utgör ell underlag för planeringen i kommunerna. Eftersom den statliga verksamheten i länen nästan undantagslöst påverkar den kommunala verksamheten, måste kom­munerna ges möjligheter lill ell starkt inflytandet över länsplaneringen. Kommunerna bör härigenom kunna ge underiag för statens prioriteringar inom och mellan olika sektorer. En aktiv medverkan från kommunerna i den regionala planeringen är således av slor betydelse.

Genom det länsplaneringsarbele som sedan millen av 1960-lalel bedri­vits i länen har en god grund lagts för det regionala beslutsfattandet i olika länsfrågor. Länsstyrelserna har inom ramen för delta arbele analyserat bl.a. befolknings- och sysselsättningsutvecklingen och lagt fasl övergri­pande mål för ortsstrukluren i länen. De har vidare angett vilka regioner i länen som bör prioriteras av sysselsätlningsskäl eller andra skäl, ställl upp mål för samhällssektorer som är vikliga för den regionala utvecklingen etc. Dessa utgångspunkter för länsstyrelsernas länsplaneringsarbele har lagts fasl i länsprogram, rikfiinjer för den fysiska riksplaneringen, den regionala trafikplaneringen och andra för den regionala samhällsplaneringen väsent­liga planer.

 

Prop. 1981/82:113                                                   37

Tyngdpunkten när del gäller regionalpoUlisk planering och samordning har således lagts på länsnivå. Tiden är nu enligl min mening mogen att ytterligare markera detta. Jag föreslår därför att de av regeringen initierade s.k. fullständiga länsplaneringarna som hilfiUs genomförts ungefär vart femte år skall tas bort.

Det bör ankomma på regeringen att närmare bestämma om de föreskrif­ter som i fortsättningen skall gälla för länsplaneringsarbelel. För riksda­gens information vUl jag dock nämna följande om den inriktning och utformning jag anser att planeringsarbetet i fortsättningen bör ha.

Jag böriar med att redogöra för den roll den årliga länsrapporten fort­sättningsvis bör ha. De länsrapporter som länsstyrelserna hiltills har utar­betat och överlämnat till regeringen vid utgången av mars månad varje år har haft flera syften. De skall innehålla en revidering av länsprogrammen i den mån uppföljningen av den fullständiga länsplaneringen föranleder det, en redogörelse för regionalpolitiskt väsentliga åtgärder som vidtagits sedan föregående länsrapport saml förslag till åtgärder som bör vidtas för att länsprogrammets riktlinjer skall uppfyllas. Rapporten skall vara utformad så att den kan tjäna som underlag i del statliga, landslingskommunala och kommunala budgetarbetet.

Länsrapporterna har i flera avseenden varit ett väsentligt inslag i del kontinuerliga regionalpolifiska arbetet. När det gäller kopplingen fill den stafiiga budgetprocessen kan det emellertid konstaleras all de praktiska möjligheterna till reell påverkan har varit begränsade. Del finns flera skäl lill detta. Så är t. ex. många förslag som länsstyrelserna för fram lill regeringen inle av den arten all deras genomförande kräver beslut av regering eller riksdag. Ofta är delta ansvar delegerat lill någon myndighet. Förslag som framförts har ofta inle varit tUlräckligl förankrade i den myndighet som berörs och har därmed haft svårt att fä gehör i budget­processen.

Jag anser emellertid att länsrapporten kan fylla en i många avseenden väsenfiig funktion när det gäller länsstyrelsens och länsorganens arbele med regionala frågor. Jag avser därför att föreslå regeringen alt länsstyrel­serna även framgent skall utarbeta en årlig länsrapport med delvis ny inriktning och utan samma direkta koppling lill den statliga budgetproces­sen som den hittills haft.

1 rapporten bör finnas en kortfattad redovisning av de mål och riktlinjer som enligt länsstyrelsen bör Ugga till grand för bl. a. de statliga regionala myndigheternas verksamhet i länet. En analys av den regionala befolk­nings- och sysselsättningsutvecklingen och en bedömning av utvecklingen de närmaste fem åren och gällande planeringslal för år som bestäms av regeringen bör ocksä redovisas kortfattat. Vidare bör av rapporten framgå vilka planerings- och utvecklingsinsatser som genomförts under del senas-le året och vilka som pågår och planeras för del kommande året. Härvid bör bl. a. beaktas vad som anfördes i regeringens tidigare berörda skrivelse

 

Prop. 1981/82:113                                                   38

(1979/80:168) om riktlinjer för del fortsafia jämslälldhetsarbetel där del framhölls all en av huvudfrågorna i den regionalpolifiska planeringen är en utjämning av sysselsättningsgraden mellan landets olika delar, något som framför allt berör kvinnorna. Av rapporten bör slufiigen framgå lill vilka ändamål länsstyrelsen kommer att använda tilldelade regionalpolifiska me­del och vilka stadiga medel som i övrigt tilldelats de statliga regionala organen i länet. Underlag lill rapporten bör hämtas från bl. a. statlig och kommunal planering. Rapporten bör utarbetas i samarbete med statliga länsorgan, landstingskommunen och kommunerna i länet.

Del är också väsentligt att rapporten presenteras på ett lättillgängligt sätt. Enligt min bedömning kommer rapporten, med del föreslagna inne­hållet och uppläggningen dels alt utgöra ell viktigt underlag för del löpande arbetet i länet, dels kunna bilda utgångspunkt för en fortlöpande debatt i länet om den stafiiga regionala politiken. Rapporten blir med föreslagen utformning vidare ett väsentligt underlag för beslutsfattandet på central nivå.

Riktlinjer för den övergripande regionala planeringen och för utveckling­en i länen inom viktigare samhällsområden har tidigare behandlats av länsstyrelserna i länsprogram eller i särskilda planer och program. För att ■ få en effekfiv sektorssamordning som är väl förankrad i länen bör sektors­organen i samråd med länsstyrelsen kunna utarbeta särskilda sektors­planer eUer riktlinjer för sådana sektorer och frågor som är av betydelse för länets utveckling. I ell sådant arbete bör landstingskommunen och berörda kommuner beredas fillfälle att delta. Av sådana planer eller riktlinjer bör bl. a. framgå hur sektorsorganet avser att la hänsyn lill regionalpolitiska mål och riktlinjer för länet. Sektorsplaner eller riktlinjer bör utarbetas vid den tidpunkt och i de former som länsstyrelsen och sektorsorganel be­dömer lämpliga.

I vissa fall kan del också vara motiverat all regeringen ger särskilda uppdrag till länsstyrelserna eller vissa myndigheter.

Det näringspolitiska området är av sådan betydelse för regionalpolitiken all jag avser föreslå regeringen alt uppdra ål länsstyrelserna all i samarbete med länsarbetsnämnderna, utvecklingsfonderna och kommunerna i länen utarbeta program för den regionala industripolitiken. Sådana program bör bl. a. innehålla riktlinjer för användningen av regionalpolitiska och andra medel avsedda för näringslivet, geografiska prioriteringar av samhällets insatser etc.

De riktlinjer för verksamheten inom en viss sektor som läggs fasl måste vara av förhållandevis långsiktig karaktär. Del blir därmed huvudsakligen genom den kontinuerliga verksamheten och de årliga budgetbesluten inom resp. länsorgan som dessa riktlinjer förverkligas. Länsstyrelsen bör i sam­råd med resp. sektorsorgan kontinuerUgt kunna följa upp i vad mån den löpande verksamheten och budgetförslag ansluter till fastlagda riktlinjer. Länsorganen   bör  därför,   bl.   a.   under  utarbetandet   av   sina  årliga

 

Prop. 1981/82:113                                                   39

anslagsframställningar, lämna information till länsstyrelsen om hur man avser att ta hänsyn fiU dessa rikfiinjer.

Som jag fidigare har redovisat har länsstyrelsen möjligheter all påkalla regeringens omprövning av beslut som länsstyrelsen anser strider mot de regionalpolitiska målen för länet.

De förändringar beträffande seklorssamverkan somjag här har förordat bör enligt min mening följas upp och utvärderas. Mot bakgrand av den ingående behandling som länsstyrelsen i Jämtlands län givit denna fråga avser jag att i annat sammanhang föreslå regeringen alt ge länsstyrelsen i uppdrag att tillsammans med olika regionala organ utvärdera den regionala sektorssamverkan.

3.2.5 Länsplaneringsarbetet i storstadsområdena

Den organisation och inriktning av planeringsarbetet som jag nu har angett bör gälla för aUa länsstyrelser i landet. Vad särskilt gäller Stock­holms-, Göteborgs- och Malmöområdel är förutsättningarna både organi­satoriskt och vad gäller planeringens innehåll något annorlunda än i resten av landet. Delta har bl.a. påpekats av Svenska kommunförbundet.

Jag har i det föregående lagt slor vikt vid länsstyrelsernas samordnings­uppgifter. Dessa gäller självfallet även för de länsstyrelser som har ansva­ret för den statliga planeringen inom storstadsområden.

Det måste emellertid ske en anpassning tUl de särskilda förhållandena i storstadsområdena vad gäller såväl samarbetet med kommuner, kommu­nalförbund och landsting som planeringens innehåll. Så bör del t. ex. vara naturligt att man i dessa regioner lägger särskUd vikt vid frågor som har att göra med kopplingen mellan regionalpolitik och fysisk planering. Del är min bedömning alt denna typ av anpassning i mycket stor utsträckning redan präglar de aktuella länsstyrelsernas arbete.

Jag vill i detta sammanhang särskUt beröra förhåUandena vad gäller Göteborgsregionen där regeringen våren 1977 tillkallade den s. k. Göteborgsdelegalionen som fick lill uppgift all dels samordna den statliga planeringen i Göteborgsregionen, dvs. delar av Göteborgs och Bohus, Hallands saml Älvsborgs län, dels belysa konsekvenserna av driftsin­skränkningar inom varvsindustrin.

Delegationen avrapporlerade sin verksamhet under våren 1981 i betän­kandet (Ds 1 1981:5) Sysselsättningsproblemen i Göteborgsregionen m. m. När det gäller planeringsfrågorna anser delegafionen all dessa bör behand­las av den samrådsgmpp som har etablerats mellan länsslyrelseraa i Göte­borgs och Bohus, Hallands och Älvsborgs län. Delegationen föreslår all planeringsfrågor i storstadsområdet rapporteras till regeringen i den årliga länsrapporten.

Det ankommer på länsstyrelserna all organisera sill arbete på lämpligt sätt och att välja de samarbelsformer med kommunerna och kommunalför­bundet i Göteborgsområde som är mest ändamålsenliga. Jag finner därför

 

Prop. 1981/82:113                                                                 40

ingen anledning all föreslå regeringen all utfärda särskilda föreskrifter om de regionala samarbetsformerna i Göteborgsregionen.

5.2.6 Behov av informationsunderlag för länsplaneringen

I anslutning lill vad jag har anfört om formerna för det regionalpolitiska arbetet och om den regionalpolitiska planeringen skall jag också ta upp några frågor rörande behovel av underiagsmalerial för beskrivningar och framfidsbedömningar av den regionala utvecklingen.

För alt göra analyser av den regionala utvecklingen måste man ha tillgång lill information om befolkning, sysselsättning etc. Det behövs vidare ell prognossyslem med vars hjälp konsekvenserna av olika an­taganden om den framfida utvecklingen kan belysas. För länsstyrelser och kommuner utgör de regionala prognoserna och problemanalyserna ell vikfigt planerings- och beslutsunderiag. Regionala prognoser har också be­tydelse vid beslut på central nivå bl. a. som underlag för dimensioneringen av serviceverksamheter, för avgränsning av problemregioner, vid fördel­ning av resurser, vid beslut om särskilda insatser i enskilda fall saml vid utvärdering av t. ex. de regionalpolifiska stödmedlen.

Folk- och bostadsräkningarna ger en heltäckande och regionalt finförde­lad sysselsättningsslalislik, men sådana räkningar har endasi genomförts vart femte år. Andra statistikkällor, som t. ex. arbelskraflsunder­sökningarna (AKU), industrislatistik, inkomststalistik, statisfik för offent­ligt anställda ger årliga uppgifter om bl. a. sysselsättning, men är antingen omöjUga att finfördela regionall och branschmässigl eller läcker bara vissa näringsgrenar. I vissa fall finns även kvalilelsbrisler.

Av särskild betydelse för regional- och sysselsättningspolitiken är till­gång till en årlig, regionaU finfördelad och heltäckande sysselsättningssta-fislik.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1978/79:128, FiU 1978/79:29, rskr 1978/79:282) fick statistiska centralbyrån i uppdrag att utreda allernaliva metoder för framtida folk- och bostadsräkningar. Delta arbete beräknas avslutas under år 1982. Vidare har statislikutredningen (E 1980:02) i upp­drag att kartlägga all statlig statistik och göra prioriteringar mellan olika slatislikprodukler. Statislikutredningen beräknas avslutas före 1983 års utgång. Dessa båda utredningar kan komma alt påverka den framtida utformningen av sysselsällningslalisliken.

Utöver de statistiska uppgifter som nämnts, behövs också informafion om enskilda förelag och myndigheter, deras verksamhet och planer. Den viktigaste informationskällan för detta är de informeUa kontakter som tas i del löpande arbetet och som del är svårt alt infoga i ett formaliseral syslem. Vad gäller regeringen sker detta informationsutbyte inom ramen för lokaliseringssamrådet.

Vad gäller främst företagen kan de informella kontakterna behöva kom­pletteras med mer heltäckande information. Det nyligen nedlagda informa-

 

Prop. 1981/82:113                                                   41

fionssystemet företag - samhälle - del så kallade DIS-syslemet - var ett försök alt förmedla information från företag fill regionala och centrala myndigheter. Detla system innebar en i förhållande lill informationsutby­tet alltför slor belastning för förelagen. På regeringens uppdrag har statis­tiska centralbyrån undersökt möjligheten att delvis ersätta DlS-informa-tionen med registeruppgifter som inhämtas för slalislikproduktion. Denna fråga bereds f. n. inom regeringskansliet.

Av intresse i detta sammanhang är också del basregister för förelag och organisationer, vars utformning har utretts av statskontoret i samarbete med riksskalleverkel och statistiska centralbyrån (SCB). I proposifionen om åtgärder för de små och medelstora förelagen saml om innovationspoli-fikens inriktning (prop. 1981/82:118) anför chefen för budgetdepartementet att det för det fortsatta utredningsarbetet är lämpligt all regeringen fattar ett principbeslut om införande av elt basregister, samt om att SCB t. v. bör få ansvaret för registerhållning och spridning av uppgifter från delta regis-ler.

Myndigheter och affärsverk lämnar varje år enligl förordningen (1979:637) om länsplanering informafion till länsstyrelserna om myndighe­tens planering och verksamhet, antalet sysselsatta saml planerade föränd­ringar. Denna myndighelsinformafion bör enligl min mening vara tillfyllest även i fortsättningen.

3.2.7 Resurser för länsstyrelsernas regionalpolitiska arbete

Länsplaneringsarbetet bör bedrivas med beaktande av länsstyrelsernas övergripande ansvar för samhällsplaneringen i länen och ske i nära samar­bete med sektorsorganen. Länsstyrelserna bör därför liksom hillills efter­sträva ett arbetssätt där olika aspekter på utvecklingen belyses på ell allsidigt sätt. Arbete i projektform är ett naturligt sätt att bringa samman den kompelens som behövs för ett sådant arbetssätt. Chefen för kommun­departemenlet har informerat mig om att han avser föreslå regeringen all göra en översyn av hur i första hand planeringsavdelningen vid läns­styrelserna skaU organiseras samt hur en ökad flexibilitet och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga personella resurser skall kunna åstadkommas.

De av mig föreslagna förändringarna av del regionalpolitiska planerings-och samordningsarbetet bör kunna genomföras utan ökad personal. Ge­nom personalutvecklande insatser inom länsstyrelsen bör genomförandet av här föreslagna förändringar liksom de förändringar jag tidigare (avsnitt 3.1) förslagU beträffande handläggningen av regionalpolifiska medel kunna underlättas. Det ankommer på regeringen att lämna föreskrifter om detta.

 

Prop. 1981/82:113                                                   42

3.3 Vissa samhällssektorers regionalpolitiska betydelse m. m.

3.3.1   Inledning

Riksdagen godkände senast 1979 i sill beslut om regionalpolitiken (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) riktlinjer som innebär att olika samhällssektorer skall la regionalpolitiska hänsyn i sin verksamhet.

På regional nivå ankommer del på länsstyrelsen alt svara för samord­ningen av den stafiiga regionala politiken. Myndigheterna är som framgått av del tidigare skyldiga all biträda länsstyrelsen i detta arbele.

Jag skall i det följande redogöra för vilken betydelse ocb roll ell anlal sektorsområden har för regionalpolitiken och även redovisa några förslag till åtgärder somjag i annat sammanhang kommer att ta initiativ till.

3.3.2   Industripolitik och strukturförändringar

Industripolitikens mål fastställdes senast i 1981 års industripoliliska beslut (prop. 1980/81:130, NU 58, rskr 246). De övergripande industripoli­liska målen är att öka produktionen av industrivaror och tjänster, öka effektiviteten i industrin, utveckla industrin så all den kan bidra lill en regional balans och utnyttja undersysselsatta resurser och medverka fill alt slmkturomvandlingen sker i socialt acceptabla former.

De induslripoUliska medlen omfattar i första hand riskkapital och stöd till forskning och leknisk utveckling.

Del finns enligl min mening anledning att ha ett nära samband mellan industripolitiken och regionalpoUliken. En regionalpolitik som syftar liU att fillvarata underatnyttjade resurser saml att fränya lönsam industriell produktion och nyinvesteringar bidrar till alt de industripolifiska målen kan uppnås. På motsvarande sätl kan industripolifiken ge en resurstiUväxt i landet som skapar ny produktion och efterfrågan på industrivaror, vilket även gynnar de mest utsatta regionerna. En hög fillväxt inom industrin är således av grandläggande betydelse för möjligheterna all bedriva en aktiv regionalpolitik.

Svensk industri har under efterkrigstiden genomgått en snabb stmktur-omvandUng som under de senaste åren har accelererat. Inom vissa bran­scher har denna process pågått under lång tid. Tekoindustrin t. ex. förlora­de mer än hälften av antalet sysselsatta under 1970-lalel. Andra branscher som har minskat under lång lid är delar av livsmedelsindustrin, mindre sågverk, tidningstryckerier, tegel- och stenvaruindustri samt massain­dustrin. 1 andra branscher har sysselsätlningsminskningar uppkommit först under de senaste åren. Dk hör järnmalmsbrytningen, viss träindustri, viss gummiinduslri, järn- och stålindustrin, metallvaruindustri främst med inriktning mot byggnadsverksamhet, viss maskinindustri saml varvs­industrin. Särskilt för järnmalmsbrytningen, järn- och stålindustrin samt varvsindustrin har minskningaraa varit stora. I dessa branscher har antalet anstäUda minskal med sammanlagt 25 000 personer 1975-1980.

 

Prop. 1981/82:113                                                   43

I vissa fall har förändringarna i produklionsslrukluren medfört syssel­sättningsproblem lokalt och regionalt. Staten har därvid genom omfattande arbetsmarknadspolitiska, induslripoUliska och socialpolitiska insatser sökt medverka fill att omstäUningen skall kunna ske under socialt acceptabla former. I vissa fall har även regionalpolitiskt stöd lämnats.

Användningen av statliga medel i strakturomvandlingen saml avväg­ningen mellan olika typer av insatser behandlades i samband med 1981 års industripoliliska beslut. Härvid betonades att strakturomvandlingen och de problem som den kan skapa i första hand bör bemästras genom insatser av förelagen själva, i andra hand genom den flexibla medelsarsenal som finns inom arbetsmarknadspolitiken, i tredje hand i särskilda fall genom vissa regionalpolitiska insatser och undantagsvis genom särskilda bransch-och företagsstöd. Därvid framhölls att det i samband med den regionalpoli­tiska propositionen kunde finnas anledning alt återkomma lUl denna fråga.

Enligl min mening bör de riktlinjer för behandlingen av koncentrerade slrakturkriser som antogs av riksdagen ligga fast. En effektiv behandling av strukturomvandlingens negativa effekter kräver en aktiv medverkan från såväl företagen som myndigheter och andra samhällsorgan.

Förändring och förnyelse i fråga om produktionens omfattning och in­riktning och därmed även förändring av sysselsättningen vid enskilda anläggningar är en naturlig del av industriell verksamhet. I vissa fall kan konkurtensen driva fram en snabb avveckling av en industriell verksam­het. Möjligheterna all hantera sådana situafioner inom ell förelag och lösa problemen på den enskUda orten är ofta starkt begränsade. Många gånger krävs därvid att nya produkter utvecklas och etableras på en marknad. Sådana processer är till skillnad från en avvecklingsprocess ofta långt utdragna i liden.

De störte förelagen med flera arbetsställen och diversifierad produktion har vanligtvis större möjligheter att hantera uppkommande strukturpro­blem genom omstrakturering inom förelaget.

Möjligheterna lill skattefria avsättningar av medel lill investeringsfonder har också sin betydelse för all lösa strukturproblemen. Medlen får f n. användas fritt i stödområdet och, i de mest utsatta regionerna, även i kombination med regionalpolitiskt slöd. Jag kan också nämna all regering­en tillkallat en särskild kommitté (I 1981:03) med uppgift all utreda föral­sällningarna för ett särskill fondsystem, s. k. trygghetsfonder, med syfte att finna nya former för de anställdas medverkan i den industriella om­vandlingsprocessen.

Det avtal som finns på arbetsmarknaden på tjänstemannasidan mellan Privattjänstemannakartellen (PTK) och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) samt PTK och Kooperationens resp. Statsföretagens Förhandlings­organisationer innebär att en viss del av det överenskomna löneutrymmet avsätts fill omstraktureringsåtgärder i samband med störte strakturförän­dringar.

 

Prop. 1981/82:113                                                   44

Samhället kan medverka vid lösningen av strukturproblem genom ar­betsmarknadspolitiska åtgärder, genom vissa socialpolitiska åtgärder och genom regionalpolitiskt och annat företagsstöd.

Inom arbetsmarknadspolitiken finns en bred uppsättning medel som kan sällas in vid störte slmklurförändringar. Exempel på detta är intensifierad platsförmedling, utökad arbetsmarknadsutbildning, särskilda rekryte­ringsbidrag till arbetsgivare som rekryterar personal, saml omställningsbi­drag. Beredskapsarbeten förekommer också som en åtgärd i samband med större strukturförändringar. Av arbetsmarknadsskäl kan även vissa industribeslällningar göras.

De arbetsmarknads- och socialpolitiska medlen är i många fall tillräck­liga för att tillsammans med förelagens egna åtgärder och lokala initiativ lösa uppkomna problem. Möjligheterna all lösa problemen på detta sätt bestäms ofta av antalet alternativa arbetslillfällen inom pendlingsavslånd från den ort där den aktuella förändringen sker.

Ensidiga orter av brukskaraktär med ell stort förelag som dominerande arbetsgivare är vanliga i Syd- och Mellansverige. I många fall är dock avstånden till andra orter inle längre än att det finns möjligheter att få annat arbete inom pendlingsavslånd. Först i samband med all sysselsätt­ningsproblem uppkommer på ensidiga orter som saknar sådana alternativ kan del sägas föreligga hot mol orten som sådan. 1 sådana lägen kan i vissa fall regionalpolitiskt stöd utgå även utanför stödområdet för all medverka lill all lösa inomregionala obalansproblem och strukturproblem.

På regional nivå utgör de regionala utvecklingsfonderna ell instrument för produktutveckling, industriell förnyelse och slöd lill små och medel­stora företag.

De regionala utvecklingsfonderna bör lägga handlingsprogram lill grund för sin verksamhet. I dessa bör bl. a. de regionalpolitiska prioriteringar som redovisas i länsplaneringen beaktas. Handlingsprogram bör utarbetas av fonden i samverkan med länsstyrelsen. Länsstyrelsen har en överblick över förhållandena inom resp. län och kan peka ul behov av kompletterande verksamheter i skilda orter, samt har möjligheter all påverka för industrin väsentliga sektorer som t. ex. utbildningsväsendet, arbetsmarknadspoliti­ken, kommunikationerna, miljöfrågor och åtgärder inom den fysiska plane­ringen. Ett sådant regionalt näringspolitiskt arbete är enligt min mening en naturlig del av samverkan mellan länsstyrelserna och de regionala utvecklingsfonderna. En uppgift för länsstyrelserna bör också vara att följa och bedöma utvecklingen inom för länen vikliga industribranscher.

Jag har tidigare nämnt all jag i särskild ordning avser föreslå regeringen alt länsstyrelserna ges i uppdrag alt bl. a. tUlsammans med fonderna utarbeta regionala industripoliliska program för resp. län med inriktning på de av mig angivna frågorna.

IndustrieU produktion i liten skala för lokal avsättning har under senare år minskat. År 1970 fanns t. ex. enligl industristatisliken 8 400 arbetsställen

 

Prop. 1981/82:113                                                   45

med mindre än 20 anställda. Tio år senare hade anlalel arbetsställen minskat fill 4 800. Glesbygdsdelegalionen framhåller i sin rapport (Ds I 1981:24) Politik för glesbygden, alt en förnyelse av sådan produktion kan vara möjlig bl. a. i glesbygden.

Även för verksamhet med avsättning på större marknader finns nu genom den snabba tekniska utvecklingen goda lokaliseringsbetingelser. Statens industriverk har i en rapport om elektronikindustrin (SIND 1981:1) pekat på att tillverkning av elektroniska produkter kan bedrivas i små enheter. Eftersom transportkostnaderna för sådana produkter är rela­tivt små finns också goda möjligheter att lokalisera sådan verksamhet i små orter och glesbygdsområden. Andra exempel är den grafiska industrin, där den tekniska utvecklingen har gjort del möjligt att driva företag också i glesbygdsområden. Enligt vad jag har erfarit pågår bl. a. inom glesbygds­delegationen ett arbete med all inventera ulveckUngsmöjligheter av det slag somjag här har nämnt.

3.3.3 ArbetsmarknadspoUtik

Erfarenheterna från regionalpolifiken visar alt det inle räcker med all det finns arbetstillfällen i en region. Åtgärder måste också vidtas för alt undanröja förvärvshinder av olika slag. Del gäller brister i utbildning, resmöjligheter, barnomsorg, arbetsmiljö m. m. Det är framföralU kvinnor­nas möjligheter alt ta arbete som beskärs av dessa hinder. De negativa effekterna av den könsuppdelade arbetsmarknaden är särskiU uppenbara i skogslänen och i mindre orter. De yrken som kvinnor iradifionellt har utbildat sig för och sökt sig fill återfinns huvudsakligen i störte orter. Den kommunala barnomsorgen är i regel dåligt utbyggd i orter med låg kvinnlig yrkesverksamhelsgrad. Arbetsmarknadspolitiken fyller här en viktig funk­tion genom sina möjligheter att hjälpa människor, med t. ex. yrkesutbild­ning, arbetsträning och ekonomiskt stöd till resor.

Arbetsmarknadspolitikens möjligheter att hjälpa människor in på arbets­marknaden, liksom att motverka utslagningen därifrån, förbättrades ytter­ligare genom riksdagens beslut våren 1981 om den framlida arbetsmark­nadspolitiken.

Regeringen har nyligen utfärdat direktiv (dir. 1981:64) lill en utredning om åtgärder för all påverka arbetsgivarnas rekryleringspolifik m. m. Utre­daren skall bl.a. undersöka möjligheten att träffa avtal mellan arbetsför­medlingen och arbetsgivare, enligt vilka arbetsgivare förbinder sig att ge förmedlingen ett inflytande över nyrekryteringen.

Arbetspendlingen har stor betydelse för de lokala arbetsmarknadernas sätt att fungera och för den regionala balansen inom länen, varför det är viktigt att på olika sätt underlätta och understödja denna. Den samordning och utbyggnad av kollektivtrafiken som nu sker i länen är här av största vikt. Jag vUl vidare peka på det slöd lill dagliga resor som arbetsmarknads­myndigheterna under viss tid kan ge fill arbetssökande som tar arbele på

 

Prop. 1981/82:113                                                   46

längre avstånd från bostadsorten. Arbetsmarknadsmyndigheterna kan också i vissa fall ge ekonomiskt slöd lill speciella arbelslurer med buss t. ex. i samband med lokala struklurförändringar inom näringslivet.

Arbetsmarknadsutbildningen spelar en viktig roll i den allmänna anpass­ningen på arbetsmarknaden och för att yrkesutbilda arbetskraft i stödom­rådena. Därmed kan den bidra till förbättrade lokaliseringsbelingelser i dessa regioner. Vidare har den en viktig roll i hanteringen av lokala slrakturkriser.

Riksdagen beslutade våren 1981 om försöksverksamhet med s. k. om­ställningsbidrag fram tiU utgången av juni 1983. Bidraget skall kunna utgå vid sådana driftsinskränkningar som på ett avgörande sätt påverkar den lokala arbetsmarknaden och där sysselsättningsproblemen inte kan lösas med normala arbetsmarknadspolitiska åtgärder och tillgängliga lokala ar­betsförmedlingsresurser.

Omställningsbidragen kan vara ett komplement lill regional- och indu­stripolitiska medel då det gäller att hanlera lokala sysselsättningskriser.

Arbetsmarknadspolitiken har betydande möjligheter att stödja en lång­siktig utveckling av näringsliv och sysselsättning i skilda regioner. Viktigt är därför att närings- och regionalpolUiska aspekter på ett systemafiskt sätl vägs in i den arbetsmarknadspoUliska verksamheten.

På länsnivå, där huvuddelen av det praktiska samordningsarbetet sker, finns sedan många år elt samarbete mellan länsarbetsnämnder och länssty­relser där t. ex. länsstyrelserna yttrar sig över prioriteringen mellan projekt som skall utföras som beredskapsarbeten och utarbetar prognosunderlag för den byggplanering som sker vid länsarbetsnämnderna. Jag anser det vara av slor vikt all del även i fortsättningen sker en sådan samordning mellan den kort- och långsiktiga planeringen av beredskapsarbeten och sysselsättningen inom byggnadsverksamheten. Ett viktigt inslag är det planeringssystem som för detta ändamål utvecklats inom bl. a. länsplane­ringen.

3.3.4 Jordbruks-, skogsbruks- och fiskeripolUik

Under 1970-lalet har antalet jordbraksenheler i riket minskat från drygl 150 000 tUl knappt 118 000, dvs. med drygl 20%. Antalet stadigvarande sysselsatta inom jordbruket har under samma tid minskat med ca 70 000 eller drygt 20% och uppgick 1980 liU ca 204 000 personer. Trots dessa fortlöpande rationaliseringar inom jordbraket har näringen i vissa områden samma betydelse för sysselsättningen som industrisektorn.

Vid fastställandet av de gällande riktlinjerna för jordbrukspolitiken år 1977 betonades jordbmksnäringens regionalpolitiska betydelse. Vidare an­gavs att ett huvudsyfte med jordbrakspoliliken är alt liUförsäkra dem som är sysselsatta inom jordbrakel i alla delar av landet en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som jämförbara grupper uppnår. Det betonades all de generella jordbmkspoliliska medlen måste komplet-

 

Prop. 1981/82:113                                                   47

teras med särskilda insatser för bl. a. jordbruket i norta Sverige. Den stafiiga rationaliseringspoliliken skall anpassas till de regionala och lokala förhållandena. En sådan anpassning av rafionaliseringspoliliken gör den tUl ett viktigt inslrament för regionalpolifiken.

Sedan länge har särskiU stöd lämnats lill jordbrakel i norriandslänen, Kopparbergs och Värmlands län saml landskapet Dalsland i Älvsborgs län. Stödet lämnas i form av såväl prisstöd som rationaliseringsslöd. Grander-na för det nu gällande statliga stödet lades fast i anslutning lill de nya rikfiinjerna för jordbrukspolitiken. Statliga prisstöd ges fill mjölk, kött och fläsk saml dessutom till smågrisproduktion och gelskötsel. Syftet med prisstödet är att kompensera sämre naturliga förutsättningar för jordbraks-produktion och för högre produktionskostnader och därmed att höja lön­samheten för jordbruket i norta Sverige tUl en nivå som är jämförbar med den som uppnås i det mellansvenska jordbrakel. Stödet ges i form av pristillägg och fraktkostnadsersätlning inom olika stödområden. Statligt regionalt rationaliseringsslöd lämnas i form av statsbidrag fill åtgärder för inre rafionalisering m. m. inom jordbruket. Utöver rent jordbmksinriklat stöd fill jordbruksföretag lämnas också stöd inom ramen för det statliga glesbygdsstödet.

Det är enligt min mening väsentligt all regionalpolitiska aspekter på ell systematiskt sätl läggs lill grund för bedömningen vid beslut i enskilda stödärenden. I flertalet län har i länsprogrammen förts en mål- och priori­teringsdiskussion som utmynnat i rekommendafioner och riktlinjer för lantbruksnämndernas verksamhet. Det framgår av länsprogrammen alt det på många håll bör gå alt ytterligare utveckla de areella näringarna genom ökad produklionsrädgivning och elt rätt avvägt slalligl slöd. Några läns­styrelser har i länsprogram 80 framfört att de förordningar som reglerar stödgivningen, tillsammans med del statliga budgetsystemet inle alltid medger den flexibilitet som skulle vara önskvärd för all kunna anpassa de jordbrakspoliliska insatserna till föralsällningarna i länet.

Jag vill här nämna att del f n. pågår en översyn av del statliga stödet liU jordbruket i norra Sverige genom en särskild kommitté (Dir 1981:17). Kommittén skall se över både prisstödet och investeringsstödet lill jord­brakel liksom samordningen av ralionaUseringsslödel med glesbygdsslö-del. Också lantbruksföretagens tillgång till skog skall övervägas liksom rådgivningens inriktning och organisation i de berörda områdena.

För egen del vUl jag vidare anföra all lanlbrakets medverkan i regional­politiken förutsätter att de centrala riktlinjernas tillämpning anpassas lill de regionala och lokala förutsättningarna. En sådan anpassning underlättas om elt regionalt programsamarbete med utgångspunkt i länsplaneringen utvecklas. Redan nu har lantbruksslyrelsen i sina olika anvisningar för tillämpning av lagar och andra författningar på jordbrakels område rekom­menderat lantbruksnämnderna alt upprätta regionala handlingsprogram för tillämpningen. Därvid har också sambandet med regionalpolitiken under-

 

Prop. 1981/82:113                                                   48

strakits. Styrelsen bar också bedömt all sådana handlingsprogram kan förbättra underlaget för de nödvändiga prioriteringar som måste göras på grund av besparingar i budgetsammanhang. Planeringsverksamheten fö­rutsätter att programmen är enkla och ålgärdsinriktade och samtidigt för­ankrade hos dem som berörs.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att del redan finns förutsättning­ar för ett från regionalpolitiska utgångspunkter inriktat arbete på jordbm­kels område. Jag förutsätter all lanbmksslyrelsen i sitl fortsatta arbele på det aktuella området också ger länsstyrelserna möjligheter all påverka arbetet både centralt hos styrelsen och regionall i lantbruksnämnderna. Det är också angelägel att lantbruksslyrelsen ser till all rådgivningen organiseras så alt lokala förhåUanden och föratsättningar för jordbruk kan tas tillvara. Jordbruk kan därvid ingå som en del i en kombination av flera yrken och sysselsättningar, främst inom skogsbruket, som fillsammans ger en god familjeförsörjning.

Sysselsättningen inom skogsbruket har minskal väsentligt under del senaste decenniet trots en i huvudsak oförändrad produkfion. Skogsbmkel har dock fortfarande i likhet med jordbruket myckel slor regionalpolitisk betydelse. Denna betydelse framträder inle minst i skogslänens glesbyg­der, där näringen är en föratsättning för all service av olika slag skall kunna upprätthållas. Skogsbruket har också stor betydelse som komple­ment tiU främst jordbrak och som underlag för verksamhet inom andra sektorer såsom transportsektorn och skogsindustrin.

När gällande riktlinjer för skogspolitiken lades fasl år 1979 betonades all skogsnäringen måste verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer. Del framhölls därvid bl. a. att näringen måste bidra till all uppfylla målen om full sysselsällning och regional balans. Den seklorspolilik som lades fasl var utformad med utgångspunkt i de allmänna samhällsmålen samt vägd mot och samordnad med samhällets mål för politiken inom andra sektorer.

Målet för skogsproduktionen är en varaktig hög och värdefull virkesav­kastning. Kraven på skogsägaren är anpassade med hänsyn till behovet av förelagsekonomisk lönsamhet. Enligt 1979 års beslut skall skogsbruket i princip vara självfinansierat och kraven i skogsvårdslagslifningen tillgo­doses utan statligt stöd. Stöd kan dock ges om främst regionalpolitiska skäl lalar för en skogsvård av bättre kvalitet.

Det statliga stödet bygger bl. a. på de principer jag nu har redogjort för. Stödet är i vissa delar differentierat av hänsyn lUl regionalpolitiska önske­mål. Så t. ex. har ell särskill skogligl stödområde lagts fast. Inom detta kan särskill slöd eller större slöd än normalt utgå. Bestämningen av stödområ­dets gränser har gjorts med utgångspunkt i främst de klimatiska och geolo­giska förutsättningarna för skogsproduktion. Avgränsningen har alltså skelt efter andra principer än de som har tillämpats för det sedvanliga

 

Prop. 1981/82:113                                                   49

regionalpolitiska stödet. Genom all la hänsyn lill föralsällningarna för skogsproduktion har man i fråga om slödel till skogsbruket bättre kunnat tillgodose regionalpolitiska önskemål än vad som annars skulle ha blivit fallet. Del statliga stödet med speciella regionalpolitiska inslag är i likhet med stödet i övrigt till skogsbruket i huvudsak inriktat mot åtgärder som för skogsägaren ger avkastning först i en förhållandevis avlägsen framtid.

Del är skogsvårdsstyrelserna som i länen svarar för all samhällets skogs­politik verkställs. Chefsmyndighet för dem är skogsstyrelsen sedan den 1 juli 1981 då skogsvärdsstyrelserna blev statliga myndigheter. Medelsre­surser för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet och för statligt stöd fördelas av skogsstyrelsen på de olika länen. Skogsstyrelsen anger också riktlinjer för hur verksamheten skall bedrivas. Detla sker med ledning av skogs-värdsstyrelsemas åtgärds- och budgetförslag. Förslagen gmndas på en verksamhetsplanering som utgår från behovel av olika åtgärder lokalt inom varje län. Verksamheten har alltså en mycket stark lokal förankring. Sam­tidigt är det nödvändigt alt resursfördelningen sker enligl rutiner som tar hänsyn UU behovet av avvägningar mellan län och större regioner. Detta mofiveras av all skogsbruket i sin egenskap av råvaruleverantör till skogs­industrin är en näring som inte kan begränsas lill enskilda kommuner eller län. I detta avseende skiljer sig skogsbruket från vissa andra näringar och sektorer.

För all skogsbruket skall kunna fylla sin uppgift i regionalpolitiken måste både skogsstyrelsens och skogsvårdsslyrelsens beslut grundas på ett väl förankrat lokall och regionalt underlag. Del räcker därvid inle med ett underlag som är strikt avgränsat lill skogsbraksintressena. Somjag har framhållit i del föregående ställer de begränsade samhällsresurserna krav pä ökad samordning mellan olika sektorer. Underlag för sådan samordning bör kunna hämtas i länsplaneringen. Regionalt programsamarbele mellan skogsvårdsslyrelsen och länsstyrelsen är därvid naturligt och förekommer också i flera län.

Sammanfattningsvis kan jag i likhet med vad jag nyss anförde om jord­braket konstatera att det redan finns föratsättningar för ell från regionalpo­litiska utgångspunkter inriktat arbete på skogsbrukels område. Jag förut­sätter all de riktlinjer som skogsstyrelsen drar upp för det fortsatta arbetet på detta område möjliggör en påverkan från länsstyrelserna både centralt och regionalt.

Anlalel sysselsatta inom yrkesfisket har minskal. Ett rationellare fiske och överfiskning av vissa fiskslag från de olika fiskenationernas sida har bidragit tjU detla. Under de senaste åren har minskningen dock avstannat och ersatts av en viss uppgång. Fisket och fiskeanknutna verksamheter, framför allt fiskberedning, är av särskild vikt i Bohuslän, Blekinge och östra Skåne. Längs ostkusten är fisket en förutsättning för en bofast befolkning på många platser i skärgården.

De nuvarande målen för fiskeripolitiken beslutades år 1978. Därvid 4   Riksdagen 198II82. 1 samt. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113                                                   50

fastslogs all vid avvägningen av fiskels omfattning och inriktning måste hänsyn tas bl. a. tUl kravet på sysselsättning inom fisket i kust- och skärgårdsområden där näringen har stor regionalpolitisk betydelse.

Del stafiiga stödet tUl yrkesfisket är i huvudsak inriktat på fiskels ratio­nalisering. Elt SärskUt rationaliseringsstöd ges lill fisket i kust- och skär­gårdsområden och i insjöar, där fisket har särskild betydelse som försöri-ningsunderlag för en bofast befolkning och där alternativa sysselsättnings­möjligheter inom rimligt pendlingsavstånd saknas.

Eftersom fisket och beredningsinduslrin av naturliga skäl är lokaliserade främst lill kustbygder, där förutsättningarna för annat näringsliv ofta är mindre goda, behövs en aktiv närings- och lokaliseringspolitik som tar hänsyn lUl fisket.

Den statliga fiskeriadminislralionen beslår av fiskeristyrelsen och sta­tens lokala fiskeriadministration, som bl.a. omfattar fiskenämnderna. Fis­kenämnd fmns i varje län. Länsstyrelsen utser nämndens ledamöter.

Enligt min mening är del genom fiskenämndernas verksamhet väl sörjt för alt de regionala intressena las tillvara vid fördelningen av rationalise-ringsstödel fill fisket.

Jag kan således konstalera all förulsällningarna finns för att de regional­politiska aspekterna ges erforderlig tyngd vid fördelningen av stödet lill fiskets rationalisering.

3.3.5 Utbildning och forskning

Utbildning och forskning är ett par av de viktigaste inslagen i arbetet med att förslärka och förnya näringslivet. Genom olika reformer är i stort sett all utbildning, såväl den obligatoriska som gymnasie-, vuxen- och högskoleutbildningen väl decentraliserad.

Tilldelningen av resurser fill grundskolan sker i form av basresurser och förstärkningsresurser och genom detta system kan staten garantera en viss grundresurs till vaoe kommun. Genom all olika basresursmedeltal kom­mer att gälla i olika län tiUgodoses regionala skillnader i utbildningsbehov.

Statsrådet Tilländer kommer senare att föreslå regeringen all lämna riksdajgen förslag om flexibel skolplanering. Där kommer bl. a. alt föreslås vissa förändringar rörande statsbidrag till grundskolan som innebär större flexibUitet när det gäller möjUgheterna alt bibehålla eller nyetablera skolor.

I mars 1977 fick länsstyrelserna regeringens uppdrag all la fram ell material som skulle belysa arbelskraftseflerfrågans fördelning på yrkes-och utbildningsgrupper i olika regioner. Del är angelägel all denna typ av material tas fram inom ramen för länsplaneringsarbelel och används både i studie- och yrkesvägledningsarbetel och vid olika dimensioneringsbeslul. 1 årets budgetproposition (bil. 12) framhåller statsrådet Tilländer all skolan har ett ansvar all göra eleverna och framför alll flickorna medvetna om all traditionella, könsrollsbundna studie- och yrkesval, som inte lar hänsyn lill den lokala arbetsmarknadens behov, allvariigt kan minska deras möjlighe-

 

Prop. 1981/82:113                                                   51

ler all få arbele. I regeringens skrivelse (1979/80:168) om rikfiinjer för det fortsatta jämslälldhetsarbetel anförde statsrådet Karin Andersson bl. a. att det är angeläget all berörda myndigheter ser lill all både kvinnor och män får möjlighet lill utbildning för de yrkesområden som kan komma i fråga i samband med regionalpolitiska insatser. Mol bakgrund av den stigande ungdomsarbetslösheten framstår del vidare som alltmer nödvändigt all utbildningsutbudet anpassas lill arbetsmarknaden. Liknande krav gäller för vuxenutbildningen. I budgetpropositionen föreslås all de besparingar som måste göras inom kommunal vuxenutbildning inle bör beröra den arbelsmarknadsinriklade ulbUdningen.

Del föreligger delvis en ny planeringssituation på skolområdet. Den förändring som har skett på det skoladministrativa området (prop. 1980/81:107, UbU 1980/81:38, rskr 1980/81:395) innebär bl. a. all länsskol­nämnderna fr. o. m. 1 juli 1982 har huvudansvaret för den årliga planering­en av gymnasieskolan inom de ramar som statsmakterna fattar beslut om. Vidare betonades ytterligare länsskolnämndernas ansvar för vuxenutbild­ningen.

I det nya planeringssystemet för gymnasieskolan skall dimensionerings­ramar för olika ulbildningssekiorer i rullande följd göras upp för tre år i tagel. För de regionala och lokala bedömningar som därvid behövs är del viktigt med samverkan mellan länsskolnämnder och länsstyrelser. Inle minst kommer en samlad regional prövning all få en viktig roll i samband med de förslag regeringen senare kommer att lägga fram om en flexiblare, mer decentraliserad gymnasial utbildning.

Flera länsstyrelser har tillsammans med utbildningsansvariga organ initi­erat och genomfört kartläggningar av del totala ulbudel av olika utbildning­ar i resp. län. Denna typ av samlad karlläggning har bedömts som angelä­gen p. g. a. det splittrade huvudmannaskapet. 1 de län - bl. a. Hallands och Södermanlands län — där resultat föreligger har vissa fall av klara feldimensioneringar i del totala gymnasiala utbildningsutbudet kunnat påvisas. Intresset från olika ulbildningsansvariga organ har varit genomgå­ende positivt och förulsällningarna för en samordning av utbildningsutbu­det har förbättrats. I en situation som denna, med flera planeringsansva­riga inom samma sektor, har länsstyrelsen som ansvarigt organ för den stafiiga regionala resursanvändningen en naturlig roll som samordnare.

Jag avser alt, i samräd med chefen för utbildningsdepartementet och med statsrådet Tilländer i särskild ordning lämna förslag till regeringen om hur länsstyrelserna utifrån regionalpolitiska utgångspunkter skall bistå de utbildningsplanerande organen med underlag för planeringen och hur sam­verkan bör utformas.

Jag skall i detta sammanhang behandla två förslag lill hur den kommuna­la och statliga vuxenutbildningen skulle kunna anordna regionalpolitiskt angelägen utbUdning. I en rapport, SFU - särskild förelagarulbildning i skogslänen, upprättad på industridepartementets uppdrag, har en utred-

 

Prop. 1981/82:113                                                   52

ningsman föreslagit alt en särskild tvåårig förelagarulbildning på gymna­sienivå inrättas i Västernorrlands, Jämflands och Norrbottens län. Statens skola för vuxna i Härnösand (SSVH) föreslås bli organisatorisk huvudman och utbildningsanordnare, i samverkan med i första hand berörda utveck­lingsfonder men även med det lokala skolväsendel, näringslivet m.fi.

Den särskilda företagamlbildningen föreslås av utredningsmannen om-falla maximall två år och ges i form av varvad utbildning, dvs. en kombina­tion av handledda självstudier och inlensivsludier vid skolenheten. Della­garna föratsätts åtnjuta ekonomiska fömåner på samma villkor som övriga studerande vid SSVH.

Skolenheten föreslås för Västernorriands län utgöras av SSVH. För Jämtlands och Nortbollens län föreslås inrättandet av två mindre regionala studiecentra med vardera två lärare. De skall enligl förslaget vara knutna fill SSVH.

Rapportens förslag grundar sig bl. a. på en enkät lill utvecklingsfonderna i fem skogslän. Enkätresultaten talar enligl utredaren för att en särskild förelagarulbildning bör utformas som vuxenutbildning och nivåmässigl ligga under högskolenivån samt orienteras mot all komplettera befintliga kurser för dem som vill starta företag.

Glesbygdsdelegalionen har lämnat förslag till utbildning för glesbygdens behov. Delegafionen anser att glesbygdsutbildning i första hand skall be­drivas inom del ordinarie utbildningssystemet och alt vuxenutbildningen bör prioriteras, eftersom det finns ett stort uppdämt utbildningsbehov i glesbygden. Delegationen föreslår alt regeringen uppdrar ål skol­överstyrelsen (SÖ) alt utforma riktlinjer för yrkesinriktad glesbygdsanpas-sad utbildning inom ramen för komvux och statlig vuxenutbildning. Dele­gationen föreslår vidare all SSVH ges möjligheter att intensifiera det arbele med metodutveckling och läromedelsanpassning som har påbörials och alt SSVH även får genomföra vissa utbildningar.

Efter samråd med chefen för ulbildningsdepartemenlel vill jag anföra följande. En väsentlig del av samhällets insatser för att t. ex. stödja företagsutveckling och utveckla de glesbygdsanpassade yrkesutbildning­arna bör göras inom den kommunala och statliga vuxenutbildningen. Hu­vudansvaret bör åvila komvux, eftersom del gäller alt anordna sådan utbildning som är lämplig för det lokala arbets- och näringslivet. Statens skolor för vuxna (SSV) i Härnösand och Norrköping har dock en viktig roll alt spela i detla sammanhang. De båda skolorna erbjuder distansundervis­ning på samma nivå som komvux. Anledningarna till att sådana skolor behövs är främst all del dels finns en grupp elever som inle har möjlighet att förlägga sina studier lill de lider och platser på vilka komvux erbjuds, dels all deltagarantalet i vissa utbildningar är så litet att en enskild kom­mun inle har möjlighet alt anordna dem. De elever som bor i glesbygd har ofta inle möjlighet all få den utbildning de önskar i sin kommun.

För all få tiU stånd utbildningar som har litet elevantal kan det ibland

 

Prop. 1981/82:113                                                   53

vara lämpligt all två eller flera grannkommuner anordnar utbildningen tillsammans. Om del gäller en ny utbildning kan SSV fungera som "pilot­skola" genom att fillsammans med SÖ och övriga intressenter utforma kursplan och läromalerial och genomföra en eller flera försöksomgångar. Den färdiga kursplanen kan sedan användas av komvux antingen i en störte kommun eller i flera samverkande kommuner.

Jag anser således inle alt SSVH:s roll bör utökas på det säU som föreslås av utredningsmannen, så all SSVH blir organisatorisk huvudman för en särskild glesbygdsanpassad förelagarulbildning. Inte heller bör "filialer" lill SSVH tillskapas i andra Norrlandslän.

Kursplanerna för komvux och SSV utarbetas och faslställes av SÖ. Bland dessa finns redan nu många kursplaner för yrkesinriktad utbildning av del slag som glesbygdsdelegalionen nämner i sin skrivelse. Jag ser det dock som angeläget att initiativ tas för all samordna och stärka utbildnings­insatser av det slag som utredaren och glesbygdsdelegationen föreslår. Regeringen kommer därför senare att ge SÖ i uppdrag att efter samråd med statens industriverk och övriga berörda parter låta utarbeta och fastställa fler kursplaner för berörda utbUdningar.

Forskning och utbildning är också vikliga medel för all aktivt påverka samhäUets långsikfiga utveckling. Under 1970-lalel har en omfattande utbyggnad av högskoleväsendet skett. Högskoleenheter finns nu på 23 orter i landet och i årets budgetproposition (bil. 12) föreslås all högskoleut­bildningen i Skövde och Halmstad blir självständiga högskolor.

Uppbyggnaden av högskoleverksamhet på nya orter har haft betydande posifiva effekter bl. a. genom att tillgängligheten lill grundläggande högre utbildning förbättrats.

Med de utbildningsresurser som högskolan nu förfogar över och de möjligheter som finns att lokalt fatta beslut om resursernas användning, l.ex. vad gäller lokala linjer och enstaka kurser, har del vidare blivit möjligt all i större utsträckning än tidigare anpassa utbudet av utbildning lill de behov som arbetsmarknaden ställer lokall och regionalt.

Det är således ulan tvekan så att högskolan alltmer kommit all fungera som en regional resurs. För framliden är högskolans viktigaste uppgift i regionalpolitiken att främja näringslivets och olika samhällsfunktioners utveckling. I detla perspektiv blir självfallet forskningens roll och möjlig­heter särskill intressanta. Jag vill här endasi peka på två verksamheter inom högskolan som bör kunna få stor betydelse i detta sammanhang.

De kontaktsekretariat som finns vid de större högskoleenheterna med fasla resurser för forskning spelar enligl min mening en väsentlig roll när del gäller all regionall, i företagsulvecklande syfte, utnyttja den kompe­lens och de materiella resurser som finns vid forskningsinstitutioner. I synnerhet små och medelstora förelag har behov av alt få hjälp med all ulföra förelagsanalyser, produktutveckling, prololyplillverkning etc. Sam­tidigt finns del forskare inom högskolan med intresse av all arbeta med sådana frågor.

 

Prop. 1981/82:113                                                   54

Den försöksverksamhet som sedan budgetåret 1978/79 bedrivits inom ramen för forskningssamverkanskommillén (FOSAM) är också av stort regionalpolitiskt intresse. Även här är verksamheten i första hand riktad mot små och medelstora förelag saml myndigheter. Med de resurser som har slällls lill förfogande har forskare kunnat knytas lill ett enskilt förelag eller en myndighet under en lid av sex lill tolv månader. Ett femtiotal samarbetsprojekl har initierats under de två första verksamhetsåren. Det har skett i samverkan med bl. a. länsstyrelserna och utvecklingsfonderna.

Den fortsatta FOSAM-verksamhelen behandlas i den proposition om forskningspolitik som regeringen nyligen förelagt riksdagen.

Del är mycket angelägel all utbildningsresurserna utnyttjas för all åstad­komma en tillväxt och förnyelse som också kommer utsatta regioner lill del. Inom Umeå högskoleregion har l.ex. regionslyrelsen tagit initiativ för all på elt bättre sätt nå ut med utbildning inom den teknisk-naturveten­skapliga sektorn. Tillsammans med bl. a. berörda regionala utvecklings­fonder har elt antal kommuner specialstuderals för alt utröna intresset för och behovel av olika utbildningar. Projekt med likarlat syfte har också startats inom Göteborgs högskoleregion.

Det är angeläget all initiativ av det slag jag här har nämnt blir elt naturligt inslag i ulbUdningsplaneringen. För att de myndigheter som har alt planera utbudet av utbildning och fördela de medel som slår lill sek­torns förfogande, skall ha ett så bra underlag som möjligt, är del viktigt med ett väl fungerande samarbete med andra myndigheter och intressen i regionerna. I årets budgetproposition ullalar chefen för ulbildningsdepar­temenlel att viss planering måste inriktas på att konsolidera utbild­ningsutbudet vid de mindre högskolorna. Han räknar vidare med alt 500 nybörjarplatser tillkommer för lokala linjer under budgetåret 1982/83. Av-siklen därmed är alt ge ungdomar yrkesinriktad utbildning som svarar mot behov på arbetsmarknaden, inle minst i den egna regionen.

Länsstyrelsernas samlade kunskap om länens näringsliv och arbets­marknad, kommunernas planer etc, utgör ett viktigt underlag för alt precisera behoven av utbildning och för beslut om dimensionering och lokalisering av utbildning inom regionerna.

Jag avser att, i samråd med chefen för utbildningsdepartementet, lämna förslag lill regeringen om hur länsstyrelserna utifrån regionalpolitiska ut­gångspunkter skall bistå de utbildningsplanerande organen inom högskolan med underiag för utbildningsplaneringen och hur samverkan bör ske.

3.3.6 Energipolitik

Den övergång till ett nytt energisystem som Sverige står inför påverkar förutsättningarna för regionalpolitiken. På kort sikt påverkas t. ex. valet av transportmedel och pendlingsbenägenhelen av de ökade priserna på driv­medel. På längre sikt kan bosättningsmönster och bebyggelsestruktur för­ändras. Även sysselsättningens regionala fördelning påverkas genom att

 

Prop. 1981/82:113                                                   55

de nya energislagen förändrar lokaliseringsförutsältningarna för industrin och genom alt nya verksamhetsgrenar växer fram inom energiområdet.

En föratsättning för all de energipolitiska målen skall uppnås är all de förmår påverka beslut och ställningstaganden inom många olika samhälls­sektorer. För regionalpolitiken innebär detta all de energimässiga konse­kvenserna måste vägas in vid regionalpolitiska beslut och beaktas i den regionala planeringen. 1 vissa fall kan regionalpolitiska medel komma lill användning för all ge stöd ål investeringar inom energiområdet och därige­nom även få betydelse när del gäller att nå de energipolitiska målen.

Den intensiva forskning och utveckling inom energiområdet som bedrivs kommer all innebära en vitalisering för svensk industri och näringsliv och därigenom ge sysselsättning i olika delar av landet. Av direkt regionalpoli­tiskt intresse i detla sammanhang är satsningen på inhemska fasla bränslen som inom en relativt nära framtid kan komma all ge ett lillskoll av arbels-fillfäUen i sysseisättningssvaga regioner. Bl. a. av detla skäl uppdrog regeringen den 20 mars 1980 ål samtliga länsstyrelser alt kartlägga till­gångar och efterfrågan på de viktigaste inhemska bränslena i detta sam­manhang, skogsenergi och torv, saml all utreda de sysselsättningseffekter och andra effekter på den regionala utvecklingen som en ökad användning av inhemska bränslen kan medföra. Samtliga länsstyrelser har haft i upp­drag att behandla skogsenergin medan frågor rörande torvanvändning skulle behandlas av tio länsstyrelser. Några länsstyrelser har även behand­lat andra inhemska energikällor som skiffer, energiskog, halm, avfall m. m. Vid genomförandel av uppdraget har länsstyrelserna samarbetat med bl. a. skogsstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning (SGU).

Det arbele länsstyrelserna ulfört (bilaga 5) har i många fall fått stor regional och lokal betydelse som information lill kommuner och förelag. Länsstyrelsernas kartläggningar visar all en ökad användning av inhemska bränslen i energiförsörjningen kan få en väsentlig betydelse för utveck­lingen i vissa glesbebyggda regioner.

Del är givetvis svårt att mera precist ange hur stora sysselsältningslill-skoll som en ökad produktion av inhemska bränslen skulle kunna ge, men länsstyrelsernas material indikerar en sysselsättningsökning i förhållande till dagens läge av storieksordningen 7000 årsverken kring år 1990. En slor del av detla arbetskraftsbehov är, med dagens teknik, säsongsbundet men man kan förvänta sig en utveckling av produktionsmetoderna som minskar andelen säsonganställda. Även sysselsättning under kortare perioder kan emellertid vara värdefuU som komplement lill annan verksamhet. Ungefär två tredjedelar av arbetslillfällena skulle tillfalla skogslänen och där främst inlandet. Det skulle således betyda ett viktigt tUlskoll i de regioner som har den sämsta sysselsällningssitualionen.

Torvutvinning och tillvaralagande av skogsenergi samt investeringar i bearbetnings- och förbränningsanläggningar är förenade med ell i många fall betydande ekonomiskt risklagande. Delta gäller speciellt i ett inlroduk-

 

Prop. 1981/82:113                                                   56

tionsskede då erfarenheten är begränsad och olika slags teknik måste utvecklas. För att påskynda introduktionen av inhemska bränslen kan slöd utgå från oljeersällningsfonden (OEF). Slödel ulgår normall i form av lån, men också bidrag kan ges för projekt som inrymmer ny teknik. För att ytterligare underlätta en satsning på inhemska bränslen i de inre delarna av skogslänen, där behovel av nya arbetstillfällen är stort, kommer jag alt föreslå (avsnitt 3.7.3) all som ell komplement lill stöd genom OEF möjlig­het ges att i stödområde A och B lämna regionalpolitiskt slöd till produk­tion av inhemska bränslen, saml att glesbygdsstöd skall kunna utgå lill småskaliga energiinvesteringar (avsnitt 3.9).

Beslut om undersöknings- och bearbetningskoncessioner för torv skall fr. o. m. den 1 juli 1982 fattas av länsstyrelserna. 1 prop. 1981/82:99 föreslås all lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter ändras på så sätl att torvutvinning med markägarens tillstånd i princip för bedrivas utan koncession, om koncession inle beviljats annan. För utvinning erfordras som tidigare täkttillstånd enligt naturvårdslagen (1964:822) som meddelas av länsstyrelsen. I övrigi kan bestämmelser enligl bl. a. byggnads-, vatlen-och fornminneslagstifningen vara fillämpliga.

När del gäller inhemska bränslen kan del i många fall vara nödvändigt alt bedöma tillgång och efterfrågan i ett geografiskt störte område än en kommun ulgör. Detla kan lösas genom olika typer av samverkan mellan berörda kommuner med eller ulan medverkan av regionala eller centrala statliga myndigheter. Under de senaste åren har flera länsstyrelser i sam­verkan med länets kommuner arbetat med att åstadkomma ell gemensamt underiagsmalerial och med alt koordinera insatser inom energiområdet.

Frågan om behovet av en regional samverkan inom energiområdet be­handlades i proposition (1980/81:90) om riktlinjer för energipolitiken. Före­dragande statsrådet anförde då att en regional samverkan bör komma lill stånd i de former som är lämpliga i resp. region och för resp. fråga. Detla innebär att det kan ha elt betydande värde all kommuner, länsstyrelser, landstingskommuner, SIND ocb andra organ deltar i elt konstruktivt sam­arbete inom energiområdet när detta är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

Föredraganden var då inle beredd alt förorda en formalisering av del regionala samarbetet i energifrågor. Energipolitiska frågor bör dock kunna vara ett naturligt inslag i länsplaneringsarbelel. 1 ell sådant sammanhang kan l.ex. energifrågornas betydelse för trafik- och bebyggelseplanering behandlas.

Länsstyrelsen skall som tidigare nämnts fr. o. m. den 1 juli 1982 lämna tillstånd och koncessioner för torvtäkter. Länsstyrelsen handlägger vidare glesbygdsstöd och lokaliseringsstöd som i vissa fall kan utgå för energiin-vesleringar. Inom ramen för länsplaneringsarbelel bör länsstyrelsen kunna skaffa sig en samlad syn på hur de energipolitiska, regionalpolitiska och miljöpolitiska målen skall avvägas mol varandra i länet.

 

Prop. 1981/82:113                                                                 57

Från de senaste åren finns del många exempel på all en länsstyrelse genom att ta inUialiv lill utredningar eller samarbetsprojekl inom energi­området kan underlätta övergången lill nya energiformer och därmed ock­så ge impulser till regional utveckling. Del kan innebära elt samarbete med kommuner, statliga regionala myndigheter, ansvarigt centralt verk och privata förelag i samband med den kommunala energiplaneringen och andra frågor rörande alternativa energislag.

3.3.7 Trafikpolitik

År 1979 beslutade riksdagen om en ny trafikpolitik (prop. 1978/79:99, TU 1978/79:18, rskr 1978/79:419) varvid fastslogs all målet för trafikpoliti­ken bör vara att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomis­ka kostnader och under beaktande av bl. a. regionalpolitiska föratsättning­ar.

En av regionalpolitikens uppgifter är alt ange hur trafiken bör utformas på längre sikt för all svara mol målen för den regionala utvecklingen saml påverka de mera kortsiktiga insatserna inom sektorn så all dessa bidrar till den önskade utvecklingen. En annan uppgift är alt påverka samhällsbyg­gandel för övrigi så att investeringar i trafiksystemen eller i bebyggelsen kan utnyttjas effektivt. De statliga stöd som ges lill såväl person- som godstransporter har stor betydelse för den regionala utvecklingen.

1 anslutning lill att regeringen 1978 beslutade att en fullständig länspla­nering skulle genomföras åren 1978-1980 bemyndigades chefen för kommunikationsdepartementet all utfärda närmare riktlinjer för plane­ringen av persontrafik, godslrafik och trafikanläggningar inom ramen för länsplanering 1980.

Denna regionala trafikplanering redovisades av länsstyrelserna lill rege­ringen hösten 1980 i samband med att länsprogram 1980 avlämnades. En första regional trafikplanering hade dessförinnan genomförts under åren 1972-1974.

Transporträdet (TPR) har utvärderat den regionala trafikplaneringen. Arbetet redovisades för regeringen under hösten 1981 i en rapport. Regio­nal trafikplanering 1980 — utvärdering och framfida inriktning (TPR 1981:3).

I fråga om personlransporlförsörjningen konstaterar TPR att länsstyrel­serna i många fall har bidragit förtjänslfuUt fill all del nya systemel med en länshuvudman för kollekfiv trafik på väg har kunnat införas smidigt. Läns­styrelsernas arbele med godslransporlförsörjningen har främst varit inrik­tat på praktiska problem. I några län har länsstyrelserna tagit initiativ till en ökad samordning av godstransporter varvid transporlservicen har kun­nat förbättras.

TPR anser all den övergripande trafikplaneringen på länsnivån bör få ökad betydelse. 1 stor utsträckning kan trafik- och transportbehov bedö-

 

Prop. 1981/82:113                                                   58

mas och olika transportlösningar prioriteras redan på den regionala nivån. Del är därvid angelägel all de trafikpolitiska riktlinjerna samordnas med m.ålen för regionalpolitiken.

Länsstyrelsernas kompetens inom trafikområdet måste, enligt TPR, bi­behållas för all inle planeringen inom andra samhällssektorer skall försvå­ras. Länsstyrelsernas samlade ansvar för den statliga planeringen på regio­nal nivå medför att trafikfrågorna kan bU allsidigt belysta utifrån en hel­hetssyn på samhällsutvecklingen. TPR menar att planeringen givit en t. v. tillräcklig kunskap om trafikförhållandena i resp. län. Den regionala trafik­planeringen bör i fortsättningen vara mer problem- och åtgärdsinriklad än hilliUs.

Planeringen bör enligl TPR företrädesvis avse sådana problem som faller utanför sektorsorganens normala verksamhetsområde eller där en lösning föratsätter att flera olika intressenter samverkar. Även frågor som rör trafikplaneringens samband och samordning med verksamheter inom and­ra samhällssektorer bör i många fall vara lämpade all behandla i projekt­form.

TPR föreslår att länsstyrelsen får disponera särskilda medel för alt finansiera projektarbete.

Länsstyrelserna har även i fortsättningen en viktig funktion att fylla när det gäller att samordna trafikfrågorna i länen med den övriga regionala samhällsplaneringen. Del bör finnas goda föratsättningar för länsstyrelser­na att initiera insatser på trafikområdet och att ta fram underlag för avväg­ningar inom trafiksektorn eller för annan seklorsplanering.

Genom alt länshuvudmännen har etablerats på personlrafikområdet och yrkeslrafiklagstiflningen har förenklats har länsstyrelsens uppgifter på kol­lekliv- och yrkeslrafikens område minskat. Såväl del politiska som del ekonomiska ansvaret för planering och genomförande av den regionala och lokala kollektiva persontrafiken ankommer på länshuvudmännen. Dessa upprättar trafikförsöriningsplaner, som länsstyrelsen enligt förordningen (1978:443) om statligt slöd lill viss kollekfiv persontrafik skall granska och yttra sig över. Länsstyrelsen skall då bl. a. se lill att trafikförsörjnings-planen överensstämmer med länsplaneringen och annan planering på re­gional nivå som länsstyrelsen ansvarar för. Länsstyrelsen prövar vissa frågor om tillstånd och tidtabeller för busstrafiken i länen. Länsstyrelsen är också remissinstans då ersältningslrafik för Irafiksvaga järnvägar över­vägs. Del är i dessa sistnämnda sammanhang väsentligt att sammanvägda bedömningar av länens trafiksituation kan göras och läggas till gmnd för ställningstaganden och åtgärder.

1 fråga om godslrafiken vill jag erinra om all länsstyrelsen bl. a. ger tillstånd tUl yrkesmässig trafik i länen. Länsstyrelsen kan pröva sådana till­ståndsansökningar mot bakgrund av sin samlade syn på länels trafikförhål­landen. Länsstyrelserna kan också bedriva projektverksamhet på dessa områden, t. ex. utreda godstransportförsörjningen i glesbygder och tälor-

 

Prop. 1981/82:113

59

ler samt initiera olika konkreta åtgärder för all förbättra transporlservicen. Länsstyrelsen kan också länkas initiera och samordna arbele för att lösa praktiska terminalproblem. Den egentliga Iransporlplaneringen är dock i första hand en fråga för parterna på godstransportmarknaden.

Länsstyrelsen fastställer flerårsplanen för byggande av länsvägar och yttrar sig över förslag till flerårsplan för byggande av riksvägar. I del arbele som nu pågår med planer för byggande av vägar åren 1984- 1993 skall länsstyrelserna redovisa ell regionalpolitiskt underlag.

Med de medel för regionall utvecklingsarbete somjag senare (avsnUt 8) kommer all lämna förslag om kan länsstyrelserna stödja projekt även inom trafiksektorn bl. a. på problemområden, där en lösning förutsätter samver­kan mellan flera intressenter. Jag ser därför ingen anledning att, såsom TPR föreslår, reservera särskilda medel för trafiksektorn.

Jag vill i detta sammanhang även också peka på att begreppet regional trafikplanering framför alll förknippas med de formella Irafikplaneringsom-gångar som länsstyrelserna har varit engagerade i och all del därför inte bör användas i del fortsatta planeringsarbetet.

TPR kan på olika säll bistå länsstyrelserna i trafikfrågor, främst del projektarbete som dessa initierar. Den överblick och de allsidiga kunska­per som TPR erhåller bl. a. genom sin utredningsverksamhet, bör vara värdefull i arbetet med konkreta projekt av modellkaraklär. Likaså bör TPR:s översikter och prognoser på trafikområdet kunna användas av länsstyrelserna då sektorsövergripande bedömningar behöver göras.

Transportstödet lill Norrland m. m. är elt viktigt medel för all etablera och upprätthålla en mer differentierad arbetsmarknad i regionalpolitiskt prioriterade områden. Slödel kompletterar de regionalpolitiska investe­ringsstöden. De ofrånkomliga nackdelar som stora transportavstånd kan innebära för förelag som ligger inom stödområdet lindras med hjälp av transportstödet.

Efter hand som länshuvudmän för kollektivtrafiken har etablerats har den kollektiva trafiken byggts ut. De statliga bidragen lill kollekfivtrafik i olika former har underlättat denna utbyggnad. Stöden har slor regionalpo­litisk betydelse, eftersom de bidrar till alt ge bättre möjligheter till arbets-och serviceresor. Väl utbyggd kollektivtrafik ökar särskill påtagligt kvin­nornas möjligheter att nå ul på arbetsmarknaden.

Enligl vad jag har erfarit pågår inom kommunikationsdepartementet en översyn av stalsbidragsgivningen lill kollektivtrafiken. Bl. a övervägs hur arbetet skall kunna förenklas och hur del skall fördelas mellan olika organ.

I detla sammanhang vill jag även nämna all regeringen nyligen har gett tUläggsdirekfiv (Dir 1981:74) lill kollektivlrafikberedningen (K 1979:07). Beredningen har bl. a. fått i uppdrag all ta fram förslag om Iransportlös­ningar för landsbygdsområden där resunderlaget är begränsat. Syftet är att finna lösningar som kan vara billigare och mer effektiva än konventionella linjebusstransporter.

 

Prop. 1981/82:113                                                                 60

3.4 Planeringstal, ortsplan och stödområden

3.4.1 Planeringstalen

Dimensioneringen av offentlig och enskild service till allmänheten be­stäms i hög grad av nutida och bedömd framlida folkmängd i län och kommuner. För förelag och myndigheter är del härvid angeläget att det fmns elt material som beskriver regionala förhållanden och utvecklingsten­denser beträffande befolkningen. Det bör vara framtaget på ett enhetligt sätt och stämma överens med bedömningar som görs för riket.

Del enda material som uppfyller dessa krav är det underlag som utarbe­tas i länsplaneringen. Där finns uppgifter om befolkningens nuvarande och framlida storlek och sammansättning, sysselsältningsuppgifter, bedöm­ningar av arbetskraflsefterfrågan inom skilda branscher ocb sektorer saml flyttnings- och pendlingsbedömningar redovisat för kommuner och län. De nafionella utgångspunkterna för planeringen på länsnivå som är önskvärd uttrycks i planeringstal, vilka anger befolkningsutveckhngen i länen på medellång sikt.

Prognoserna i länsplaneringen görs med utgångspunkt från att de regul­jära arbetsmarknads-, industri- och regionalpolitiska stödformer som före­kommer vid prognoslillfället ulgår i normal omfattning under prognospe­rioden.

Nu gällande planeringstal avser år 1985. De faststäUdes genom riksda­gens beslut år 1976, (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr 1976/77:79) vilket ändrades år 1980 (prop. 1979/80:100 bU 17, AU: 1979/80:23, rskr 1979/80:361). I 1980 års beslut pekade riksdagen bl. a. på behovet av en översyn av planeringstalens roU saml sambandet mellan de styrningsambi-tioner som kan inrymmas i planeringstalen och anvisade medel. Länssty­relserna har på regeringens uppdrag i länsplanering 1980 redovisat förslag till planeringstal för länen år 1990.

Enligl min bedömning kan prognoserna i länsplanering 1980 på länsnivå, vad gäller befolkningsutvecklingen, med undantag för i huvudsak vissa skogslän saml Stockholms och Uppsala län, läggas lill grund för den stafiiga planering som baseras befolkningsutvecklingen på medellång sikt.

I Stockholms län har den tidigare stabila befolkningsutvecklingen, med en tillväxt som svarar mol förändringen lill följd av ell mindre födelse-överskoll och en viss neltoinvandring, under de senaste åren ersatts av en kraftigare ökning.

En viss ökning av sysselsättningen inom vårdsektorn i Stockholms län är nödvändig lill följd av ökningen av befolkningen i de högre åldrarna. Vidare finns också vissa andra områden av lokal och regional service som kräver fler sysselsatta i Stockholms län. Behovel av arbetskraft i service­sektorn bör enligt min mening i första hand tillgodoses genom dämpning av sådan verksamhet som inle oundgängligen behövs för länels egna behov. Jag återkommer senare lill frågan om viss fortsatt decentralisering av

 

Prop. 1981/82:113                                                   61

central stafiig verksamhet. Vad gäller industriell verksamhet så har Stock­holmsregionen ett sådant läge och så gynnsamma föratsättningar i övrigi alt regionen alltid kommer att vara attraktiv för stora delar av industrin. Det bör därför vara möjligt alt i större utsträckning än under de senaste åren arbeta för utflyttning av viss industriell verksamhet från Stockholms län liU regioner som har störte behov av sådan verksamhet. Länet har även en större privat tjänstesektor än vad som svarar mot befolkningsandelen. Elt fortsall arbete med att få en spridning av sådan verksamhet är därför angelägen. Genom en omstrukturering av länets arbetsmarknad blir del möjligt att frigöra kapital och arbetskraft för att ge utrymme för en tillväxt av verksamhet som behövs i Stockholms län.

Mot bakgrand av del anförda förordar jag all den statliga planeringen för Stockholms län inriktas mot en folkmängd på I 560 000 invånare år 1990.

En dämpad tillväxt i Stockholms län torde även påverka utvecklingen i Uppsala län, där jag i enlighet med länsstyrelsens förslag förordar en planeringsinriktning på 252 000 invånare.

För Norrbottens län förordar jag en inriktning av planeringen som svarar mot en åtminstone oförändrad folkmängd under 1980-lalel. Redan med nuvarande höga arbetslöshet motsvarar en sådan inriktning behov av bety­dande sysselsättningstillskoll lill länet. Staten har genom en rad åtaganden medverkat lill att skapa en levnadsstandard i Norrbollens län som är likvärdig med övriga landet. Länet har också enligt de inventeringar som statskontoret gjort av fördelningen av stafiiga stödinsatser till länen haft de i särklass största fillskollen av slalligl slöd under perioden 1975/761, o. m. 1979/80. Denna koncentration av insatser har varit naturlig med hänsyn lill de svåra förhållandena i länet och den höga undersysselsältningen. Del är en vikfig uppgift för regionalpolitiken all åstadkomma en positiv utveck­ling i Norrbollens län under 1980-lalet. Jag återkommer senare (avsnitt 4) med förslag lill särskilda åtgärder i Norrbottens län utöver de insatser som normall kan utgå i länet. Vidare framlägger jag förslag (avsnitt 3.6) om en sänkning av arbetsgivaravgifterna för de mest utsatta kommunerna i länet.

Norrbollens län har en gynnsam åldersstruktur med en relativt ung medelålder i befolkningen. Andra skogslän har en betydligt högre andel äldre. Det innebär, all del i flera län och särskill i de mindre kommunerna, krävs en nettoinflyllning av arbetskraft för att fillgodose efterfrågan inom såväl de areella näringarna och industrin som servicesektorn. Detta bör uttryckas i de planeringstal som föreslås för skogslänen. Enligt min mening bör planeringen i skogslänen, frånsett Norrbottens län, med hänsyn till nuvarande utveckling i riket, inriktas på att de åtminstone skall kunna ha en oförändrad befolkning jämfört med dagslägel. Vissa av skogslänen, däribland Västerbottens och Kopparbergs län, bedöms enligl aktuella pro­gnoser fä en mer positiv utveckling. Det finns naturligtvis ingen anledning att dämpa en sådan utveckling, eftersom dessa län tidigare har fåll vidkän­nas betydande minskningar av sin arbetskraft genom utflyttning. 1 de fall

 

Prop. 1981/82:113                                                   62

aktuella prognoser pekar på en mer gynnsam utveckling än all nuvarande befolkningsandelar bibehåUs så bör dessa prognoser väljas som riktmärke för planeringen.

För länen i övriga landet föreslår jag en inriktning som i huvudsak svarar mot nu aktuella prognoser. Befolkningsprognoserna görs med förutsätt­ningen att nuvarande arbetsmarknads-, industri- och regionalpolitiska me­del kan utgå med i stort sell oförändrad omfattning under prognos­perioden. Prognoserna kan således relativt väl sägas spegla en utveckling som kan förväntas med nuvarande medelsinsalser. I nuvarande ekono­misk-politiska läge finns ingen anledning all räkna méd en väsentligt an­norlunda utveckling. För de län som ligger utanför skogslänen, frånsett i första hand Stockholms län, förordar jag därför en planeringsinriktning som i grova drag svarar mot nu aktuella prognoser på tio års sikt.

Jag vill understryka osäkerheten i framtidsbedömningar på så lång sikt som tio år. Den inriktning av planeringen somjag har förordat måste därför ses som ungefärlig. De styrmedel som kan användas i en marknadsekono­mi av vår typ är också sådana, alt en direkt påverkan kan ske bara i ell fåtal fall. Därutöver sker påverkan mer indirekt. De regionalpolitiska med­len bör enligt min mening utformas med hänsyn härtill. Mitt förslag om användning av generella medel i regionalpolitiken såsom differentiering av arbetsgivaravgiften är ett uttryck för en sådan inriktning.

Planeringstalen bör, för att vara meningsfulla, bygga på realisfiska anta­ganden om befolkningsutvecklingen såväl regionall som i riket. Redan på riksnivå är det svårt alt bedöma framlida befolkningsförändringar, vilka beror på födelsetal, dödsfrekvenser och utrikes flyttningar. Svårighelerna ökar på regional nivå, eftersom man också måste beakta faktorer som regionala skUlnader i fruktsamhet och dödlighet, olikheter i tendenser beträffande flyllningsmönster, efterfrågan på arbetskraft och deltagandet i arbetslivet.

Statistiska centralbyrån (SCB) har nyligen som underlag för långtidsutredningen 1980 utarbetat befolkningsprognoser för riket. Ell av alternativen förutsätter en framlida neltoinvandring på ca 10 000 per år. Delta resulterar i en folkmängd på drygl 8 420 000 invånare är 1990. Neltoinvandringen har under hela efterkrigsfiden frånsett perioden om­kring år 1970 legal på ca 10000 per år. Om någon nettoinvandring inle skulle förekomma skulle utvecklingen vända till en befolkningsminskning redan innevarande år. Jag anser alt planeringen på riksnivå bör kunna inriktas mot ungefär den befolkning som SCB beräknat för år 1990. För inriktningen av planeringen i länen föreslår jag följande planeringslal all gälla som riktmärke för år 1990. Planeringstalen bör läggas till grund för den statliga planeringen.

Om det visar sig nödvändigt, t. ex. beroende på förändringar i utveck­lingen för riket, bör liksom hillills planeringstalen kunna justeras.

 

Prop. 1981/82:113

63

 

Tabell 3:1 Folkmängd i

i länen och riket år

1980 samt prognoser och planeringstal för

folkmängden år 1990.

 

 

 

 

 

Län

Folkmängd i tusental

invånare

 

 

 

år 1980

prognos

planeri

ngstal för år 1990

 

 

år 1990

jänssty serna

rel-

föredra­ganden

Stockholms

1522

1605

1580-

1605

1560

Uppsala

244

255

 

252

252

Södermanlands

253

255

252-

260

255

Östergötlands

393

398

397-

403

398

Jönköpings

303

304

303-

308

304

Kronobergs

174

172

172-

176

174

Kalmar

242

241

242-

250

242

Gotland

55

55

54-

56

55

Blekinge

153

153

154-

158

153

Kristianstads

280

294

290-

298

294

Malmöhus

743

755

736-

783

755

Hallands

231

245

241-

248

245

Göteborgs och Bohus

711

713

710-

725

713

Älvsborgs

426

432

430-

436

432

Skaraborgs

270

275

 

275

275

Värmlands

284

283

282-

288

284

Örebro

274

272

272-

281

274

Västmanlands

259

256

261-

265

259

Kopparbergs

287

291

285-

302

291

Gävleborgs

294

290

293-

298

294

Västernorrlands

268

265

270-

278

268

JämUands

135

137

138-

144

137

Västerbottens

244

249

248-

260

249

Norrbottens

267

258

267-

273

267

 

 

 

Mittvärde

 

Summa för riket

8318

8448

8520

8430

Liksom hitfills bör det ankomma på länsstyrelsen all årligen se över länels prognoser för den närmaste femårsperioden samt för den tidpunkt som den långsiktiga planeringen inriktas mol. Härigenom kan underlag för planeringen hållas aktuellt.

Inriktningen på planeringen inom länen bör liksom hillills fastställas av länsstyrelserna i samverkan med kommunerna. Summan av planeringsla­len för kommunerna i resp. län bör härvid överensstämma med de i det föregående föreslagna planeringstalen per län.

3.4.2 Ortsptanen

Ortsplanens syfte är alt grovt ange inriktningen av regionalpolitiken för grupper av kommuner, s. k. ortslyper. Varje ortslyp tillmäts en viss roll i den regionala strukturen, främst från förhållandel alt servicen koncen­treras lill vissa orter. Ortsstraklurfrågorna behandlades senast i 1979 års riksdagsbeslut. Härvid betonades all orlsplanen borde kompletteras med kartläggningar av områden som med hänsyn till avstånd och kommunika­tioner kunde betraktas som sammanhängande pendlingsregioner. Länssty­relserna fick därefter i uppdrag alt i arbetet med länsprogram 1980 la fram ett underlag för en avgränsning av sådana pendlingsregioner.

 

Prop. 1981/82:113                                                   64

Den regionala planeringen i vid mening måste enligl min mening ha som sin uppgift all lösa regionalpolitiska problem där de uppkommer, dvs. alt ge arbele, service och en god miljö i alla delar av vårt land. Utgångspunk­ten måste vara de problem och möjligheter som finns i resp. län på lång sikt. En del av arbetet är all bygga upp väl fungerande orlssyslem i hela landet. Vare sig de regionala problemen eller lösningarna kan emellertid beskrivas i en grov orlsklassificering eller andra schematiska framställ­ningar. Den utbyggnad av samhällsfunktionerna som har skett under sena­re år kan endast i begränsad utsträckning hänföras lill ortsklassificeringen som styrinstrument. Den har i alll väsentligt skett med hänsyn lill befintligt befolkningsunderlag i del område som verksamheten varit avsedd all be­tjäna. Länsstyrelsernas arbete med pendlingsregioner i länsplanering 1980 visar också all del i praktiken är svårt att göra heltäckande avgränsningar.

Arbetet med ortsslmklurfrågorna bör enligl min mening i fortsättningen göras på den regionala och lokala nivån efter de prioriteringar som man där bedömer som angelägna och inom ramarna för tilldelade resurser.

Mol bakgrund av de synpunkter jag redovisat föreslår jag att ortsplanen upphör som styrinstrument i regionalpolitiken.

3.4.3 Slödområdesindelningen

Genom 1979 års regionalpoUliska beslut (prop. 1978/79; 112, AU:23, rskr 435) infördes en indelning i sex stödområden, som i stödhänseende i alll väsentligt innebar en kodifiering av gällande praxis.

Vid riksdagsbehandlingen av budgetpropositionen 1981 och den särskil­da proposifionen om åtgärder inom stålindustrin (prop. 1980/81:100 bil. 17. prop. 1980/81:67, AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233) beslöt riksdagen all förhöjt och vidgat regionalpolitiskt slöd temporärt skulle kunna utgå i orter i första hand i Bergslagen, som drabbats av större strukturförändringar inom gruvnäringen saml järn- och stålindustrin. Vidare skulle Olofström tills vidare i avvaktan på näsla regionalpolitiska beslut kunna erhålla stöd enligl de villkor som gäller i stödområde 4.

Riksdagsbeslutet betyder alt del finns möjligheter lill förstärkt regional­politiskt stöd i en hel region med stora strukturproblem och med långa avstånd lill andra starka arbetsmarknader. Därmed kan del regionalpoli­fiska stödet användas mer offensivt i samband med strukturförändringar. Hillills har stödet lill orter utanför stödområdet normall varit relativt lågt — motsvarande de subventioner som har utgått i stödområde 1. 1 ett särskill uttalande angående Blekinge län i anslutning lill varvsproposi tionen 1981 anförde riksdagen senare under våren (prop. 1980/81:131, AU 1980/81:17, rskr 1980/81:394) att del regionalpolitiska stödet till andra kommuner än Olofslröm borde vara mer flexibelt.

Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) har som en del av sin utvärdering i belänkandet, Regionalpolitiskt stöd. Effekter? Effektivitet? (Ds 1 1981:15) av den regionalpolifiska stödverksamheten

 

Prop. 1981/82:113                                                   65

perioden 1975-1979 särskilt studerat användningen av del regionalpolitiska slödel i stödområdena 1 och 2. ERU konstaterar härvid att slödel har haft en stark koncentration till ett par regioner, Karisladsregionen resp. Gävle-Sandviken, med förhållandevis differentierat näringsliv, saml fill elt anlal stora projekt inom stålindustrin. I det senare fallet lämnades regionalpoli­tiskt slöd som komplement tiU särskilda medel för omstruktureringen av stålindustrin.

Sammantaget gör ERU den bedömningen att stödet, med den låga sub-venlionsnivå som kan komma i fråga inom stödområde 1 och 2, har haft en mycket begränsad betydelse i dessa områden. Andra stödinsatser av bransch- och industripolitisk karaktär har där haft en betydligt större roll.

ERU skiljer mellan två användningsområden för det regionalpolifiska stödet. En typ av problem handlar om att på lång sikt bygga upp näringsli­vet i regioner med för låg sysselsällning. Detta s. k. uppbyggnadsproblem sägs vara dominerande i nuvarande stödområde 4-6. Den andra typen av problem går ut på att bredda näringslivet i regioner som kan ha en relativt hög industrisysselsättning men som domineras av förelag och branscher på tillbakagång, t.ex. tekoindustrin i Sjuhäradsbygden. Detla s.k. revilalise-ringsproblem har enligt ERU:s mening endast i begränsad omfattning kunnat lösas med hjälp av regionalpoUliska medel. ERU anser därför att det regionalpolitiska stödet fortsättningsvis bör användas främst för det s.k. uppbyggnadsproblemet. I konsekvens därmed föreslår man en be­gränsning av stödområdet till ungefär nuvarande stödområde 4-6.

Flera remissinstanser ansluter sig fill ERU:s uppfattning. Dit hör t. ex. arbetsmarknadsstyrelsen som anser att stödområdesindelningen måste omprövas med inriktning på en prioritering av de områden som i särskill hög grad är utsatta för långsiktig arbetslöshet och undersysselsältning. Liknande synpunkter framförs av LO, SAF och Industriförbundet, Kom­munförbundet och Landstingsförbundet samt flera länsstyrelser, intres­seorganisationer och regionala utvecklingsfonder i norrlandslänen. Även vissa remissinstanser i Syd- och Mellansverige anser det befogal med en hårdare prioritering av de områden som har de svåraste problemen. Där­emot drar man andra slutsatser angående de områden som bör ingå i stödområdet. Länsstyrelsen i Kalmar län framför l.ex. att del finns flera kommuner i Småland som har lägre förvärvsfrekvenser än vissa kom­muner som nu tUlhör stödområde 4-6. Liknande synpunkter framförs av LRF, som anser att stödområdesindelningen måste grandas på bestämda kriterier som skall uppfyllas, oavsett var i landet en region är belägen.

Länsstyrelserna har i länsprogram 1980 inkommit med förslag till stöd-områdesindelning. Nuvarande indelning, länsstyrelsernas förslag och mina egna ställningstaganden framgår av följande sammanställning (tablå 1). Beträffande mina förslag tUl förändringar av stödområdesindelningen vill jag anföra följande.

Jag föreslår i del följande ett stödområde som omfattar de regioner av 5    Riksdagen 1981182. I saml. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113                                                   66

vårt land som har de svåraste problemen på lång sikt. Området omfattar med vissa ändringar nuvarande stödområde 4-6. Stödområdet bör liksom nu ha en differentiering i tre områden, benämnda stödområde A, B resp. C, med de mest förmånliga stödmöjligheterna i stödområde A.

Somjag återkommer tUl i samband med stödels utformning bör det slöd som nu kan lämnas i stödområde 1-3 ersättas med ett begränsat bidrag för byggnads- och maskininvesteringar. Utanför del föreslagna stödområdet föreslås detta stöd kunna lämnas för att medverka till lösningar av inomre­gionala obalansproblem och strukturproblem. Jag föreslår all denna stöd-möjlighet skall finnas i alla län och all länsstyrelserna får besluta var slödel skall lämnas. Beslulskompelensen för länsstyrelserna avses gälla projekt med ell godkänt slödunderlag på upp till 7 milj. kr. Härvid bör vissa problem vara möjliga att lösa på länsnivån. Jag föreslår även all regeringen får möjlighet att i särskild ordning ange kommuner utanför del fasla stödområdet där tiU följd av svåra strakturomvandlingsproblem den cen­trala beslulsmyndigheten skall kunna ge elt begränsat lokaliseringsstöd till projekt mellan 7 och 20 milj. kr. Utpekandet skall gälla en begränsad övergångsperiod. En sådan ordning gör det möjligt att arbeta mer flexibelt med strakturproblemen än en inplacering i fasla stödområden. Slutligen bör regeringen Uksom hittiUs i alla delar av landet i särskilda fall kunna bevilja regionalpolifiskt slöd både inom och utom stödområdet. Härvid kan lokaliseringsstöd lämnas med högre slödandel, dock med högst den andel som kan lämnas inom stödområde A.

1979 års riksdagsbeslut innebar förstärkta stödmöjligheler för områden med svåra långsiktiga problem. Samfidigt betonade arbetsmarknadsutskot­tet att en kraftigare prioritering av de områden som har de svåraste pro­blemen inte kunde uteslutas (AU 1978/79:23, s. 47).

Mitt förslag innebär en starkare prioritering av de regioner som har de svåraste problemen på lång sikt.

Riksdagen beslöt år 1979 att kommun inte fick delas på olika stödområ­den (AU 1978/79:23, rskr I. 1978/79:435). Utskottet anförde i detta sam­manhang, att den differentiering som bör komma i fråga för ytstora kom­muner kan tillgodoses genom att stödet varieras inom de maximigränser som gäller för kommunen, saml alt i vissa fall även ell högre slöd kunde lämnas än det som normaU kan utgå i resp. stödområde.

Det har visat sig att del finns fall där den av riksdagen anvisade möjlighe­ten inle har varit tillräckligt effektiv. Jag föreslår därför att kommun i undantagsfall skall kunna inplaceras i olika stödområden. Jag återkommer senare med förslag till delning i stödområdeshänseende för några lill ytan stora kommuner med stora skillnader mellan olika kommundelar.

Vid inplacering av kommun i slödområdesklass bör enligt min mening följande kriterier vara vägledande. Det regionalpolitiska stödet skall i första hand användas för att främja en sysselsältningslillväxt i regioner med låg andel sysselsatta. Häriämte bör stora sysselsätlningsminskningar i

 

Prop. 1981/82:113                                                   67

en kommun fill följd av fillbakagång inom en näringsgren lillmälas slor betydelse. I båda fallen måste svårighelerna vägas mol möjligheterna all med andra statliga medel, regionernas egna resurser och marknadens normala funklionssätt uppnå lösningar på problemen.

Situationen i en kommun måste vidare bedömas med hänsyn till förhål­landena i angränsande kommuner. Härvid måste förhåUandena inom den lokala arbetsmarknaden påverka kommunens inplacering i stödområde. Detta innebär i vissa faU, att kommuner med i övrigi goda förhållanden kan föreslås ingå i stödområdet och att kommuner med ogynnsam situation kan komma utanför. Det senare gäller flera av de kommuner som ingår i nuvarande stödområde 1-3.

Några helt strikta kriterier för inplaceringen i skilda stödområden anser jag inte vara möjligt alt ange bl. a. pä grand av de svårigheter som finns alt på ell rättvisande sätt väga olika kriterier på problem mol varandra.

Jag övergår nu liU alt behandla stödområdesindelningen för enskilda län.

Norrbottens län

Nuvarande indelning för Norrbottens län innebär att Luleå, Piteå och Bodens kommuner ligger i stödområde 4, Älvsbyns och Arvidsjaurs kom­muner i stödområde 5 och övriga kommer i stödområde 6. Länsstyrelsen föreslår i länsprogram 1980 inga förändringar av indelningen för del egna länet men menar samtidigt all stödet måste prioriteras lill de områden som har de svåraste problemen.

Jag anser för min del all nuvarande indelning för Norrbollens län kan behållas.

Västerbottens län

Nuvarande indelning innebär alt Umeå kommun Ugger i stödområde 3, Nordmalings, Robertsfors och Skellefteå kommuner i stödområde 4, Vän­näs, Vindelns, Norsjö och Lycksele kommuner i stödområde 5 saml Qäll-kommunerna i stödområde 6. Länsstyrelsen anser all Umeå kommun bör inplaceras i stödområde 3, men med Bolsmarks församling samt Hörne-forsområdet i stödområde 4. Delar av Skellefteå kommun föreslås ingå i stödområde 5. Vidare föreslår länsstyrelsen all särskilda insatser bör göras för alt främja utveckUngen i Sorsele kommun.

Jag anser för min del att situationen i Västerbottens län motiverar vissa begränsade förändringar i stödområdet. Regeringen har nyligen beslutat all Bjurholm fr. o. m. år 1983 skall bilda en egen kommun. Denna del av nuvarande Vännäs kommun bör placeras i stödområde B. För övriga delar av Vännäs kommun föreslår jag en justering till stödområde C. Närheten tUl Umeå kommun innebär all personer i Vännäs har goda möjligheter till pendling lUl Umeå, som har en snabb fillväxt på arbetsmarknaden. Be­gränsningen av stödområdet till tre klasser innebär att Umeä kommun hamnar utanför stödområdet. Möjligheterna till slöd utanför stödområdet fillgodoser enligt min mening behovet av insatser i t. ex. Hörnefors.

 

Prop. 1981/82:113                                                   68

Jag ansluter mig lill länsstyrelsens förslag angående SkeUefteå kommun. Jörns, Fällfors och Kalvlräsks församlingar bör således placeras i stödom­råde B. Övriga delar av kommunen bör placeras i stödområde C.

Övriga kommuner bör ha en oförändrad inplacering.

Jämtlands län

Östersunds kommun ligger i stödområde 4, Häijedalens, Bräcke, Åre och Krokoms kommuner i stödområde 5 och övriga kommuner i stödom­råde 6. Länsstyrelsen förordar inplacering i stödområde 6 för hela länet, med undantag för centralorten i Östersunds kommun, där man föreslår stödområde 5.

Jag kan för min del inte tillstyrka en så kraftig förstärkning av slödel fill Jämtlands län som länsstyrelsen föreslår. De kommuner som nu Ugger i stödområde 5, som motsvarar del föreslagna stödområde B, har goda möjligheter att vidareutveckla de insatser för turismen som i flera fall har lelt till en stimulans för de mindre orterna. För Östersunds kommun bedömer jag att en inplacering i stödområde B kan förrycka den inomregio­nala balansen. Redan nu har Östersund en kraftig koncentration av sys­selsättning och bebyggelse i länet och kommunen har också gynnsamma allmänna ulvecklingsbefingelser. Jag bedömer därför all nuvarande inpla­cering bör kvarstå också för Östersunds kommun. De delar av Krokoms kommun som ligger närmast Östersund, nämligen Ås, Näskotts, Aspås och Rödöns församlingar, bör placeras i stödområde C. Övriga delar av Krokoms kommun bör placeras i stödområde A. Övriga kommuner bör ha en oförändrad inplacering.

Västernorrlands län

Av kommunerna i Västernorriands län tillhör f. n. Sundsvall, Timrå och Härnöstmd stödområde 3. Kramfors och Örnsköldsvik är placerade i stöd­område 4 medan Ange och Sollefteå ligger i stödområde 5.

Länsstyrelsen föreslår all Härnösands kommun inplaceras i stödområde 4. Kramfors kommun föreslås bli inplacerad i stödområde 5, liksom västra delarna av Sundsvalls kommun och de inre delarna av Örnsköldsvik. För de inre delarna av Sollefteå kommun föreslås inplacering i stödområde 6. För dessa kommuner, där en differentiering av stödmöjlighelerna föreslås, vill länsstyrelsen all beslut om förhöjt stöd delegeras till AMS och länssty­relsen. Länsstyrelsen anser vidare att det regionalpolitiska stödet skall ges en hårdare prioritering mot de sämst ställda regionerna.

Jag ansluter mig till länsstyrelsens förslag angående differentiering inom Örnsköldsviks kommun, där de inre delarna bör inplaceras i stödområde B och resterande delar i stödområde C. Ange och Sollefteå kommuner bör inplaceras i stödområde B. För Kramfors kommun saml Holms och Lidens församlingar i Sundsvalls kommun föreslår jag inplacering i stödområde C. Övriga delar av länet bör jämställas med övriga landet.

 

Prop. 1981/82:113                                                   69

Gävleborgs län

Av kommunema i Gävleborgs län ligger f n. Gävle och Sandviken i stödområde 2, Hofors, Söderhamn, Bollnäs, HudiksvaU, Ovanåker, Nor­danstig och Ockelbo i stödområde 3 saml Ljusdals kommun i stödområde 5.

Länsstyrelsen föreslår en höjning med en slödområdesklass för samtliga kommuner.

Jag vill för egen del föreslå att nuvarande inplacering för Ljusdals kommun bibehåUs. Nordanstigs och Hofors kommuner samt Bjuråkers församling i Hudiksvalls kommun bör inplaceras i stödområde C.

För Hofors kommun är enligt min mening riksdagsbeslutet om ett förhöjt och vidgat stöd fill kommuner i Bergslagen med dominans av gravindustri saml järn- och stålindustri fillämpligt. För Nordanstigs kommun föreslår jag också elt förstärkt stöd. Anledningen är låg sysselsättningsgrad i kom­bination men en stark dominans av skogsindustri med osäkra framfidsul-sikter. Övriga områden i länet bör jämställas med landet i övrigt.

Kopparbergs län

Av kommunerna i Kopparbergs län ligger Älvdalens, Malungs och Vans­bro kommuner i stödområde 5, Mora och Orsa i stödområde 4 och övriga kommuner i stödområde 3. Genom riksdagsbeslutet våren 1981 öppnades möjligheter att ge förhöjt stöd i Ludvika, Smedjebackens och Avesta kommuner.

Länsstyrelsen anser att nuvarande stödmöjligheter i stort sett är tiUräck-liga i länet, men att temporärt ett högre stöd bör komma i fråga i Ludvika, Smedjebackens och Avesta samt delar av Rättviks och Gagnefs kom­muner.

Jag föreslår en inplacering för Älvdalens, Malungs och Vansbro kom­muner i stödområde B. Orsa kommun har under de senaste åren fått flera problem inom den befintliga industrin. Kommunen bör därför ligga kvar i stödområde C. För Mora kommun föreslår jag att Venjanområdet inplace­ras i stödområde B medan övriga delar av kommunen, som har haft en myckel gynnsam utveckUng, bör jämställas med övriga landet.

För Ludvika, Smedjebackens och Avesta kommuner föreslår jag inpla­cering i stödområde C. Den pågående omstraktureringen inom gruvnäring­en samt ståUndustrin motiverar detla höga stöd i dessa kommuner. Övriga kommuner i Kopparbergs län bör i stödhänseende jämställas med övriga landet.

Värmlands län

I Värmlands län är kombinationen av svåra långsiktiga problem och stora omställningsproblem inom flera näringsgrenar uttalade. Torsby kom­mun ligger i stödområde 5, Eda, Sunne, Munkfors, Hagfors, Filipslads och Storfors kommuner i stödområde 4. Motiveringen för denna höga inplace-

 

Prop. 1981/82:113                                                                 70

ring var de väntade svåra omställningsproblemen i flera braksorter. Säffle, Årjäng och Arvika är placerade i stödområde 3 och Karlstadsregionen med Kristinehamn ligger i stödområde 2.

Länsstyrelsen föreslår alt Torsby förs till stödområde 6, FUipstad, Hag­fors, Storfors, Munkfors och Sunne tUl stödområde 5, Eda, Arvika, Åriäng och Säffle fiU stödområde 4 saml övriga kommuner fill stödområde 3.

Jag vill för min del inle föreslå någon höjning av inplaceringen vare sig för Torsby eUer bruksorterna. Torsby bör således placeras i stödområde B och Eda, Sunne, Hagfors, Munkfors, Filipstad och Storfors i stödområde C. Jag föreslår även all Årjängs kommun placeras i stödområde C. Övriga kommuner bör få samma stödmöjligheler som landet i övrigt.

Älvsborgs län

Av kommunerna i Älvsborgs län ligger Åmål, Bengtsfors, Dals Ed, Färgelanda och Mellerad i stödområde 3. Borås, Mark, Tranemo, Sven-Ijunga och Ulricehamn Ugger i stödområde 1.

Länsstyrelsen föreslår i länsprogram 1980 att Åmål, Bengtsfors och Dals Ed placeras i stödområde 4 samt att Herrljunga kommun och övriga kommuner i länet som nu ligger i stödområde 1 och 3 placeras i stödområde 3. Stödmöjligheterna i Sjuhäradsbygden framhålls som otillräckliga för att främja en tillväxt av annan industri vid nedgången i tekoindustrin.

Jag vill för egen del föreslå att Bengtsfors och Dals Eds kommuner inplaceras i stödområde C. Övriga kommuner jämställs med landet i övrigi. De stödmöjligheler som föreslås kunna utgå där bör ge möjligheter all skapa ny sysselsättning som kan motverka en minskning inom teko.

Göteborgs och Bohus län

Av kommunerna i Göteborgs och Bohus län ligger Strömstad, Tanum, Munkedal och Sotenäs i stödområde 3. Länsstyrelsen föreslår en oföränd­rad inplacering. Jag föreslår för min del att samtliga kommuner jämställs med övriga landet. Härvid kan även fortsättningsvis investeringsstöd för angelägna projekt ges.

Skaraborgs län

Ingen av kommunerna i Skaraborgs län är f. n. inplacerad i stödområdet. Länsstyrelsen föreslår inplacering av Karisborgs, Falköpings och Gull-spångs kommuner i stödområde 2 samt av Töreboda kommun i stödom­råde 1.

Länsstyrelsens krav pekar på behov av slödmöjUgheter för all hanlera inomregionala problem i Skaraborgs län. Under år 1981 har regeringen med stöd av det genereUa bemyndigandet att lämna slöd utanför stödområ­det, beviljat ulbildningsslöd lill ett anlal företag i Karlsborgs kommun.

Med den av mig föreslagna ordningen för slöd utanför stödområdet bör länsstyrelsens krav i princip anses vara tillgodosett.

 

Prop. 1981/82:113                                                   71

Örebro län

Av kommunerna i Örebro län ligger f. n. Hällefors och Ljusnarsberg i stödområde 3. Degerfors, Karlskoga, Nora och Lindesbergs kommuner ligger i stödområde 2.

Länsstyrelsen föreslår att Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner pla­ceras i stödområde 4, att de kommuner som nu ligger i stödområde 2 samt Laxå kommun fortsättningsvis placeras i stödområde 2, saml alt Asker­sunds kommun placeras i stödområde 1.

Jag föreslår för min del att Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner samt Ramsbergs och Guldsmedshyttans församlingar i Lindesbergs kommun, där man har såväl långsiktiga sysselsättningsproblem som betydande strakturproblem inom såväl gmvnäringen som stålindustrin, placeras i stödområde C. Övriga områden har enligl min mening inle lika svåra problem. De bör därför jämställas med övriga landet.

Västmanlands län

Av kommunerna i Västmanlands län ligger Fagerstaregionen med Fager­sta, Skinnskattebergs och Norbergs kommuner liksom Sala och Heby kommuner i stödområde 2.

Länsstyrelsen begär i länsprogram 1980 att Fagerstaregionen skaU pla­ceras i stödområde 4 saml att Sala, Heby, Surahammar och Hallstaham­mar skall placeras i stödområde 2.

Jag föreslår all Fagerstaregionen, där kommunerna bör behandlas som en enhet, placeras i stödområde C. Därmed jämställs de med övriga kom­muner med strakturproblem inom gruvnäringen och stålindustrin i övriga Bergslagen. Övriga kommuner har långsiktigt mer gynnsamma förutsätt­ningar, dels genom en delvis annan näringsstruktur, dels genom närheten till arbetsmarknaderna i Västerås- resp. Uppsalaregionen. Där bör därför ett mer begränsat stöd kunna utgå enligt samma regler som för landet i övrigt.

Uppsala län

Uppsala län har vissa inomregionala obalanser med en kraftig tillväxt i Uppsalaregionen och sysselsättningsproblem i Norduppland, som omfat­tar Tierps, Östhammars och Älvkarleby kommuner. Norduppland är f n. placerat i stödområde 2.

Länsstyrelsen begär i länsprogram 1980 att Tierps kommun placeras i stödområde 4, samt att också Österby-Dannemoraområdet i Östhammars kommun placeras i stödområde 4. Östhammars kommun i övrigi och Älv­karleby kommun föreslås bli inplacerade i stödområde 3.

Jag ser för egen del inte tillräckligt starka skäl för att placera Nord­uppland så högt som stödområde C. Problemen i regionen är enligl min mening inte av så allvarlig och långsiktig karaktär. Regionen bör därför i stödhänseende jämställas med övriga riket.

 

Prop. 1981/82:113                                                   72

Stockholms län

I Stockholms län är ingen kommun inplacerad i stödområdet.

Länsstyrelsen föreslår i länsprogrammel att Norrtälje kommun placeras i stödområde 2. Man hänvisar härvid främst lill all situafionen i Norrtälje får anses vara likvärdig med läget i Östhammars kommun. Därtill påverkas arbetsmarknaden i Norrtälje också av nerdragningen av anläggningsarbe­tena vid Forsmarksbygget.

Jag är för egen del beredd all jämställa Östhammar och Norrtälje i stödhänseende, men ulan alt för någon av kommunerna föreslå så förmån­lig inplacering som stödområde C.

Södermanlands län

Ingen kommun i Södermanlands län ligger f n. i stödområdet. Länssty­relsen begär, med hänvisning lill strukturproblemen i Eskilstunaregionen att kommunen skall komma i fråga för inplacering i stödområde. Länssty­relsen preciserar dock inte exakt den områdesklass som man anser vara nödvändig för Eskilstuna.

Södermanlands län har haft och väntas under kommande år få omställ­ningsproblem inom industrin, såväl i metallindustrin som järn- och stål­industrin. SärskUt påverkade områden är Eskilstuna saml Ny­köping/Oxelösund. Jag anser för min del att vissa stimulanser i form av investeringsstöd kan vara nödvändiga i Södermanlands län. Den slödnivå som kan komma i fråga bör dock inle översliga vad som kan utgå i landet i övrigi. Kommunerna i Södermanlands län bör därför inle las in i stödområ­det.

Östergötlands län

Av kommunerna i Östergötlands län är Ydre och Kinda inplacerade i stödområde 1.

Länsstyrelsen begär i länsprogram 1980 att skärgårdsområdet skall kun­na få regionalpolitiskt stöd motsvarande de förmåner som gäller i stödom­råde 6. Ydre och Kinda föreslås bli placerade i stödområde 4. Valdemars­viks, Åtvidabergs, Boxholms och Ödeshögs kommuner föreslås bli place­rade i stödområde 3.

Jag kan för egen del instämma i behovet av vissa stödinsatser i Öslergöl­lands län. Jag är däremot inte beredd alt föreslå så förmånliga stödmöjlig­heter som kan utgå i stödområdet.

Jönköpings län

Jönköpings län har en näringslivsslruklur med betydande inslag av små och medelstora företag, vUka har visat sig ha en slor motståndskraft mot slmklurella förändringar. De har även haft en viss tUlväxt som har motver­kat de sysselsätlningsminskningar som under de senaste åren har skett inom de större förelagen i länet. Härvid har problemen i anslutning lill

 

Prop. 1981/82:113                                                   73

strakturförändringar inom industrin kunnat lösas med hjälp av ordinarie arbetsmarknadspolitiska medel samt begränsade insatser av andra stafiiga medel. Ingen av kommunerna i Jönköpings län är f n. inplacerad i slödom-rådet. Länsstyrelsen har inte heller föreslagU inplacering av någon kom­mun i stödområden. Jag ansluter mig tUl denna bedömning.

Kronobergs län

Av kommunerna i Kronobergs län tiUhör Uppvidinge stödområde 1. Länsstyrelsen begär en uppflyttning av Uppvidinge fill stödområde 3 saml av Lessebo och Tingsryd till stödområde 2. För Markaryds kommun begärs med hänvisning till pågående omstrakturering av skogsindustrin att fillgängliga stöd skall användas.

Förhållandena inom Kronobergs län illustrerar väl de inomregionala obalansproblemen i Sydsverige. En del av länet har en posifiv utveckling med sysselsättningstillväxt och en relafivt framgångsrik industri. Andra delar, däribland de kommuner som länsstyrelsen prioriterar för regionalpo­litiskt stöd, har betydande problem, dels till följd av en låg sysselsättnings­grad, dels genom den pågående omstraktureringen inom den manuella glasindustrin samt inom skogsindustrin. Där behövs enligt länsstyrelsens uppfattning mer offensiva insatser.

Den av mig föreslagna ordningen för stöd utanför stödområdet är tillämplig bl. a. i Kronobergs län. Med en möjlighet att lämna ell begränsat stöd till investeringar i ny verksamhet kan konsekvenserna av den industri­ella omvandUngen i de perifera kommunerna i länet mUdras. Enligt min mening bör de stödmöjligheter som allmänt föreslås för områden utanför stödområdet vara tillräckliga i Kronobergs län.

Kalmar län

Av kommunerna i Kalmar län är Högsby kommun inplacerad i stödom­råde 1 och Ölandskommuneraa i stödområde 2.

Länsstyrelsen i Kalmar län begär förhöjda stödmöjligheter i de perifera delarna av Ölandskommunerna, som ligger ca 45 resp. 85 km från mellersta delarna av Öland. Det senare området föreslås av länsstyrelsen utgå ur stödområdet. Vidare föreslås att Högsby kommun placeras i stödområde 2, samt att Hultsfreds, Vimmerby och norta delen av Väslerviks kom­muner också placeras i stödområde 2.

Flera kommuner i Kalmar län har en slor andel sysselsatta inom jord-och skogsbraket och en svag industriell tradition med dominans av bran­scher med strakturproblem. Problemen i Kalmar län bör dock enligt min mening kunna bemästras med de stödmöjligheler som jag föreslår skall gälla utanför stödområdet.

 

Prop. 1981/82:113                                                   74

Gotlands län

Gotland ligger f n. i stödområde 4. Länsstyrelsen har begärt all de centrala delarna av kommunen liksom hiltills skall kunna få slöd motsva­rande stödområde 4 medan de mer perifera delarna skall kunna få slöd en­ligl stödområde 5.

Jag anser för min del all en generell slödmöjlighel motsvarande stödom­råde C är tillräcklig för all ge en långsiktig uppbyggnad av näringslivet på Gofiand. Det bör härvid få ankomma på länsstyrelsen att i samverkan med kommunen prioritera vilka delar av kommunen som skall få ett något högre stöd inom de maximivärden som gäller för stödområde C.

Blekinge län

Kommunerna i Blekinge län har f n. ingen särskild inplacering i stödom­rådet. Däremot finns möjligheter för förelag i bl. a. Olofslröm all erhålla stöd lill investeringar i byggnader och maskiner m. m. motsvarande de regler som gäller i stödområde 4, sysselsätlningsslöd undantaget.

Länsstyrelsen begär i länsprogram 1980 alt särskilda stafiiga insatser skaU komma i fråga för att främja utvecklingen i länet. Däremot begär man ingen särskild inplacering i stödområde.

Genom riksdagsbeslutet våren 1981 erhölls möjligheter tiU vissa regi­onalpolitiska insatser bl. a. i Olofslröm. Del investeringsstöd som jag föreslår skaU kunna ges utanför stödområdet ger fortsättningsvis möjlighe­ter att stimulera industriutvecklingen i länets sämst ställda områden. Med hänsyn till att jag dessutom föreslår alt regeringen i särskilda fall får lämna högre stöd än vad som normalt kan utgå utanför stödområdet, föreslår jag att Blekinge län inte placeras i stödområdet.

Kristianstads län

Av kommunerna i Kristianstads län är f. n. ingen placerad i stödområ­det. Länsstyrelsen föreslår inle heller någon sådan inplacering. I samman­hanget kan nämnas, att regionalpolitiskt slöd tidigare har lämnats bl. a. tiU vissa investeringar i Simrishamns kommun, vilket har bidragit fill en för­bättrad situation i länsdelen.

Jag anser alt kommunerna i Kristianstads län även framgent kan slå utanför stödområdet.

Malmöhus län

Inte heller kommunerna i Malmöhus län är placerade i stödområdet. Däremot har genom bildandet av Landskrona Finans en betydande punkt­insats av regionalpolitisk karaktär gjorts i länet för all bidra fill en omsläU­ning på arbetsmarknaden i anslutning tiU nedläggningen av Öresundsvar­vet.

Länsstyrelsen begär ingen inplacering i stödområdet för kommunerna i Malmöhus län. Jag kan för min del inte heller finna motiv för alt placera någon kommun i länet i stödområdet.

 

Prop. 1981/82:113                                                   75

Hallands län

Av kommunerna i Hallands län är samtliga belägna utanför stödområdet. Hallands län har under de senaste åren, delvis tiU följd av närheten till Göteborgsregionen, haft en snabb befolkningstillväxt. Länsstyrelsen anser sig för närvarande inle ha anledning att föreslå inplacering av någon kommun i stödområdet. Man betonar tvärtom behovet av att stödinsat­serna inte sprids över ell alltför stort område. Jag kan för egen del ansluta mig till denna uppfattning och föreslår all Hallands län i dess helhet också framgent placeras utanför stödområdet.

Sammmanfattningsvis redovisar jag i kartorna 3:1 och 3:2 samt tablå 3:1 nuvarande stödområdesindelning, och milt förslag liU ny stödområdesin­delning.

Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens godkännande av mitt förslag tUl inplacering av kommuner i stödområden för regionalpolitiskt slöd.

 

Prop. 1981/82:113

76

 

Karta 3:1: Nuvarande stödområdesindelning

Stödområde 6 Stödområde 5 I Stödområde 4 $j Stödområdes  Stödområde 2 :•:•:•:::: Stödområde 1

 

Prop. 1981/82:113

77

 

Karta 3:2: Förslag till ny stödområdesindelning

o          50        100 km

Stödområde A Stödområde B Stödområde C

 

Prop. 1981/82:113

78

Tablå 3:1. Inplacering av kommuner i A, B och C.

Nuvarande inplacering anges inom parentes

 

 

Norrbottens län

 

Krokom

(5)

Alvsborgs län

 

Arjeplog

A(6)

Ås, Näskotts, Aspås,

 

Dals Ed

C(3)

Jokkmokk

A(6)

Rödöns förs.

C(5)

Bengtsfors

C(3)

Gällivare

A(6)

Övr. förs.

A(5)

Åmål

-13)

Kiruna

A(6)

Åre

B(5)

Färgelanda

-(3)

Pajala

A(6)

Häriedalen

B(5)

Mellerud

-(3)

Övertorneå

A(6)

Östersund

C(4)

Borås

-d) -d) -(I)

Overkalix Haparanda

A(6) A(6)

Gävleborgs län

 

Ulricehamn Mark

Kalix

A(6)

Ljusdal

3(5)

Tranemo

-(1)

Älvsbyn

B(5)

Nordanstig

C(3)

Svenljunga

-(1)

Arvidsjaur

B(5)

Hofors

C(3)

 

 

Luleå

C(4)

Hudiksvall

(3)

Göteborgs och

 

Piteå

C(4)

Bjuråkers förs.

C(3)

Bohus län

 

Boden

C(4)

Övr. förs.

-(3)

Strömstad

-(3)

Västerbottens län

 

Söderhamn Bollnäs

-(3) -(3)

Tanum Munkedal

-(3) -(3)

Sorsele

A(6)

Ovanåker

-(3)

Solenäs

-(3)

Sloruman

A(6)

Ockelbo

-(3)

 

 

Vilhelmina

A(6)

Gävle

-(2)

Örebro län

 

Dorotea

A(6)

Sandviken

-(2)

Hällefors

C(3)

Åsele Norsjö

A(6) B(5)

Kopparbergs län

 

Ljusnarsberg Lindesberg

C(3) (2)

Vindeln

B(5)

Älvdalen

B(5)

Guldsmedshyttans och

 

Lycksele

B(5)

Malung

3(5)

Ramsbergs förs.

C(2)

Vännäs

(5)

Vansbro

3(5)

Övr. förs.

-(2)

Bjurholms förs.

B(5)

Orsa

C(4)

Karlskoga

-(2)

Övr. förs.

C(5)

Mora

(4)

Degerfors

-(2)

Skellefteå

(4)

Venjans förs.

3(4)

Nora

-(2)

Fällfors, Jörns,

 

Övr. förs.

-(4)

 

 

Kalvträsks förs.

B(4)

Ludvika

C(3)

Västmanlands län

 

Övr. förs.

C(4)

Smedjebacken

C(3)

Skinnskatteberg

C(2)

Robertsfors

C(4)

Avesta

C(3)

Fagersta

C(2)

Nordmaling

C(4)

Rättvik

-(3)

Norberg

C(2)

Umeå

-(3)

Leksand

-(3)

Sala

-(2)

Västernorriands län

 

Gagnef Falun

-(3) -(3)

Heby

-(2)

Sollefteå

B(5)

Borlänge

-(3)

Uppsala län

 

Ange

3(5)

Säter

-(3)

Älvkarleby

-(2)

Kramfors

C(4)

Hedemora

-(3)

Tierp

-(2)

Örnsköldsvik

(4)

 

 

Östhammar

-(2)

Anundsjö, Bjöma,

 

Värmlands län

 

 

 

Skorped, Trehör-

 

Torsby

3(5)

Gottands län

 

ningsjöförs.

B(4)

Hagfors

C(4)

Gotland

C(4)

Övr. förs.

C(4)

Munkfors

C(4)

 

 

Härnösand

-(3)

Filipstad

C(4)

Östergötlands län

 

Timrå

-(3)

Storfors

C(4)

Ydre

-(1)

Sundsvall

(3)

Eda

C(4)

Kinda

-(1)

Holms och Lidens

 

Sunne

C(4)

 

 

förs.

C(3)

Åriäng

C(3)

Kalmar län

 

Övr. förs.

-(3)

Arvika

-(3)

Borgholm

-(2)

 

 

Säffle

-(3)

Mörbylånga

-(2)

Jämttands län

 

Grums Karistad

-(2) -(2)

Högsby

-(2)

Strömsund

A(6)

Forshaga

-(2)

Kronobergs län

 

Berg

A(6)

Kil

-(2)

Uppvidinge

-d)

Ragunda

A(6)

Hammarö

-(2)

 

 

Bräcke

B(5)

Kristinehamn

-(2)

 

 

 

Prop. 1981/82:113                                                   79

Konsekvenser för andra sektorer

Mitt förslag om ändrad stödområdesindelning nödvändiggör vissa för­ändringar i bestämmelserna för bidrag lill folkbildning. Även den kommu­nala vuxenulbUdningen berörs. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Riksdagen beslöt våren 1981 om ett nytt system för statsbidrag tUl studiecirklar (prop. 1980/81:127, UbU 1980/81:36, rskr 1980/81:368). Där­vid beslöts att för studiecirklar som hålls inom stödområdena 3 och 4 skall utgå ett tilläggsbidrag om fem kronor för varje studietimme. För studie­cirklar som anordnas inom stödområdena 5 och 6 skall utgå tUläggsbidrag med tio kronor för varje studietimme.

I samband med förändringen av stödområdet anser jag all det finns anledning att göra tilläggsbidragen fill glesbygdscirklar enhetliga. Jag före­slår därför alt för studiecirklar som anordnas inom de nya stödområdena A, B och C skall utgå ett filläggsbidrag om lio kronor per studietimme.

När den kommunala vuxenulbUdningen (komvux) infördes år 1968 fick kurs starta endast om antalet elever beräknades varaktigt uppgå fill lägst tolv. Denna regel visade sig emellerfid vara ett hinder för verksamhet framför aUt i landsbygdskommuner. Riksdagen beslöt därför att elevanta­let som krävdes för start av kurs skulle vara lägst åtta i orter utanför s. k. g-ort i det allmänna stödområdet (prop. 1971:37, UbU 1971:13, rskr 1971:170). Regeringen har sedermera anpassat reglerna efter förändringar av stödområdesindelningen. F. n. gäller all kurs får starta med åtta delta­gare på ort som ligger inom någon av kommunerna i stödområde 3,4,5 och 6 där treårig eller fyraårig linje av gymnasieskola inte får anordnas.

Denna regel om lägre deltagareanlal än normall för start av komvux-kurser i glesbygd innebar emellertid inle att den regionala obalansen vad gäller möjUgheterna att få igång utbildning undanröjdes. Regeringen tiU­salle därför år 1978 en kommUté, komvuxutredningen (U 1978:04), med uppdrag all se över den kommunala vuxenutbildningen. Målet för över­synen är enligt direktiven bl.a. att kompetensinriktade studier skall bli lättare tillgängliga än f. n. exempelvis genom en jämnare geografisk sprid­ning av komvux utbud och möjligheter alt genomföra kurser. Komvux-utredningens huvudbetänkande väntas föreligga under våren 1982. 1 avvaktan på förslag från komvux-utredningen i syfte att utjämna den regionala obalansen anser jag alt ingen förändring i sak bör göras av de regler som f. n. tillämpas.

Om ändrad stödområdesindelning beslutas i enlighet med vad jag nu har föreslagit, kommer utbildningsministern, enligl vad jag erfarit, därför att föreslå regeringen att besluta om sådana förändringar av gällande föreskrif­ter att samma kommuner som nu kommer att tills vidare omfattas av regeln om kursstart med lägre deltagarantal än normalt.

Med anledning av vad jag nu anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen all godkänna milt förslag fill filläggsbidrag för studiecirklar som anordnas inom de föreslagna stödområdena A, B och C.

 

Prop. 1981/82:113                                                            80

3.5 Lokalisering av statlig verksamhet

Den statliga sektorn har stor betydelse för den regionala utvecklingen, dels som resursskapare och serviceorgan för individer och företag, dels genom den sysselsättning som skapas.

Min redogörelse i del följande påkallar inga beslut av riksdagen. Jag anser ändå frågans betydelse så slor all riksdagen bör beredas tillfälle att la del av vad jag har att anföra om vissa åtgärder som jag avser föreslå regeringen. Jag har i frågan samrått med chefen för budgetdepartementet och statsrådet Olof Johansson.

Under senare hälften av 1970-talel har antalet sysselsatta inom statlig verksamhet ökat med drygl 13 000 personer lill 442 700 sysselsatta år 1980. Av dessa var drygt 275 000 sysselsatta vid statliga myndigheter och drygl 167 000 personer vid affärsverken. Mellan åren 1975 och 1980 ökade antalet sysselsatta med 16% vid de statliga myndigheterna. Motsvarande tal för affärsverken är 3%. Utgångspunkterna för statsmakternas prövning av myndigheternas anslagsframsläUningar under de senaste budgetåren har dock inneburit att sysselsättningsökningen har bromsals upp. De planeringsramar som regeringen har fastställt för myndigheternas långtids­bedömningar är inriktade på all den statliga verksamhetens omfattning skall begränsas.

Sysselsättningen inom statlig verksamhet varierar mellan olika delar av landet. En orsak tUl dessa variationer är naturligtvis all den regionala och lokala statliga förvaltningen i de flesta fall är dimensionerad efter befolk­ningens storlek. Även om antalet sysselsatta i statlig verksamhet sätts i relation till antalet invånare i länen kvarstår dock stora variationer mellan länen. I Stockholms län, som har den högsta andelen sysselsatta inom stafiig verksamhet, uppgick a;-Lalet sysselsatta per 1 000 invånare lill 84 personer år 1980. Motsvarande tal för Kalmar och Älvsborgs län, som har den lägsta andelen, var 28 resp. 30 personer. Genomsnittligt för riket var antalet sysselsatta inom stafiig verksamhet 53 personer per 1 000 invånare.

Den omlokalisering av stafiig verksamhet från Stockholmsregionen som genomförts i huvudsak under 1970-lalets senare hälft har inneburit att fillväxttakten i den statliga sysselsättningen i Stockholmsregionen har bromsals upp. Omlokaliseringen har emellertid inle i någon större ut­sträckning påverkat Stockholmsregionens dominans vad gäller sysselsätt­ningen inom stafiig verksamhet. Inom länet är koncentrationen lill länets kärnområde, dvs. Stockholm, Solna och Sundbyberg, mycket stark. År 1980 var antalet sysselsatta i statlig verksamhet 145 personer per 1 000 invånare medan motsvarande tal för länet i övrigi uppgick lill 29 sysselsat­ta per 1 000 invånare.

 

Prop. 1981/82:113                                                                 81

Tabell 3:2 Antal sysselsatta inom statlig verksamhet per 1 000 invånare 1975 och 1980

 

 

Totalt

 

Stall.

myndighet  Affärsverk

 

1975

1980

1975

1980

1975

1980

Riket

48

53

29

33

19

20

därav:

 

 

 

 

 

 

residensstäder

 

 

 

 

 

 

exkl. Stockholm

64

75

41

50

23

25

övriga landet

 

 

 

 

 

 

exkl. Stockholms

 

 

 

 

 

 

län

24

33

12

18

12

15

Stockholms län

82

84

53

54

29

29

därav:

 

 

 

 

 

 

Stockholm, Solna

 

 

 

 

 

 

Sundbyberg

139

145

92

96

47

49

Övriga länet

25

29

15

18

10

11

Källa: SCB, RSDB.

Ser man i övrigt fiU fördelningen av den statliga sysselsättningen inom länen så är den i flertalet län av naturliga skäl koncentrerad fill residens­staden. Möjligheterna till en inomregional utjämning av fördelningen av sysselsättningen inom statlig verksamhet är begränsade.

Decentralisering i olika former har medverkat till all sprida statlig verk­samhet i enlighet med regionalpolifikens mål. Som medel har använts såväl omlokalisering som decentraUsering av funktioner dvs. överföring av upp­gifter till administrativa organ på regional eller lokal nivå. Somjag redovi­sat tidigare har dessa åtgärder bidragit till att bromsa tillväxten främst i Stockholmsregionen. Obalanser kvarstår dock såväl meUan som inom län.

För att samordna och effektivisera decenlraliseringsarbetet inrättade regeringen våren 1980 med stöd av riksdagens uttalande (prop. 1978/79:112, AU:23, rskr 435 samt prop. 1978/79:111 bil. 14, KU:35 p. I, rskr 435) en delegafion för decentralisering och lokalisering av statlig verksamhet. Som aktuella åtgärder pekade riksdagen på en delegering av beslutsbefogenheter och decentralisering av arbetsuppgifter från central lill regional eller lokal nivå.

Omlokalisering av statlig förvaltning av det slag som tidigare genomförts ansågs inte vara aktuell. Däremot borde möjligheterna alt lokalisera ny eller expanderande statlig förvaltning målmedvetet prövas. Senare har riksdagen framhållit att del kan vara skäl alt pröva om delar av verksam­heter eUer funktioner i den stafiiga förvahningen kan flyttas från Stock­holmsregionen samt all lokaliseringsfrågan systematiskt bör prövas vid inrättandet av nya statliga myndigheter.

Enligl vad jag har erfarit arbetar decentraliseringsdelegationen med ett förslag att finna verksamheter som kan lokaliseras utanför Stockholmsre­gionen. En redovisning av decentraliseringsdelegafionens verksamhet har nyligen lämnats tiU riksdagen (prop. 1981/82:100, bil. 3).

Flera av de störte organisationsförändringar, som under de senaste åren berört statliga myndigheter, syftar lill att begränsa de centrala myndighe-6   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113                                                   82

temas kontroll och detaljstyrning liU förmån för en ramslyrning som fill-låter regionala och lokala myndigheter att avgöra hur verksamheten skall bedrivas. Det gäller t. ex. omorganisationerna av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. Som en konsekvens av de förändrade uppgifterna kommer omfattande personalminskningar alt genomföras vid de centrala myndighe­lerna i Stockholm. Vid socialstyrelsen beror en väsentlig del av minsk­ningen på förändrat huvudmannaskap för socialstyrelsens regionala för­valtningar. Vid skolöverstyrelsen orsakas minskningen lill slor del av att uppgifter decentraliseras till länsskolnämnderna och att den statliga skol­adminislrafionen som helhet ges en förändrad roll i skolsystemet.

Den nya organisationen för televerket är också ett exempel på en långt­gående decentralisering av ansvar och beslut. Omorganisationen innebär bl. a. att varje teleområde numera bildar egen resultatenhet. Ell annat exempel är den pågående översynen av polisväsendet som syftar tiU att åstadkomma ett ökat regionalt och lokalt inflytande på den poUsiära verk­samhetens organisation och arbetssätt.

Även om budgelreslriklioner de närmaste åren kommer att leda lill en fortsalt minskad resurstUldelning för statlig verksamhet förändras ständigt organisation, verksamhetsinriktning, administrativ teknik m. m. Utöver de effekter dessa förändringar har för verksamheten påverkar de också förut­sättningarna för sysselsättning, rekryteringsbehov, lokalisering etc. Del är därför, enligt min uppfattning, angeläget att denna process hela tiden sker med beaktande av åtgärdernas konsekvenser för utvecklingsbelingelser och sysselsättning regionalt. Särskill viktigt är alt besparingarna i budget­arbetet inte får innebära alt glesbygden drabbas hårdare än andra områ­den. Dessa aspekter kan bäst följas upp i länsplaneringen.

För att främja en jämnare spridning av den statliga sysselsättningen inom länen gav regeringen i mars 1977 länsstyrelserna uppdraget all i samverkan med landstingskommunerna och berörda statliga myndigheter överväga möjligheterna till decentraliserad förläggning av arbetsuppgifter inom statlig verksamhet. Detta arbele har i länsrapporter och länsprogram successivt redovisats till regeringen. Det finns nu i flertalet län ell underlag för all bedöma betydelsen av och förutsättningarna för all åstadkomma en inomregional decentraUsering.

Enligt min mening bör del även framgent i huvudsak ankomma på läns­styrelsen att initiera och i samråd med berörda centrala myndigheter och länsorgan arbeta fram underlag för beslut om lokalisering av regional och lokal statlig verksamhet inom länet. I vissa fall, t. ex. när regionala organ ny- eller ombildas kan det också bli aktuellt att regeringen låter utreda föratsättningaraa för all verksamheten lokaliseras utanför residensslä-deraa.

I dessa sammanhang kan sådana av glesbygdsdelegalionen föreslagna s. k. glesbygdskontor också aktualiseras.

Länsstyrelsens arbete med de inomregionala decentraliseringsfrågorna

 

Prop. 1981/82:113                                                   83

har bl. a. visat på att samordningen mellan den regionalpolifiska planering­en och den statliga lokalförsörjningsplaneringen behöver förbättras. Inom huvuddelen av den civila statsförvaltningen är byggnadsstyrelsen lokalhål­lare och svarar för lokalförsöriningen. Byggnadsstyrelsen svarar därvid både för lokalförsörjningsplanering och anskaifning av lokaler genom ny­byggnation eller förhyraing.

Byggnadsstyrelsen arbetar med en fortlöpande och långsiktig planering av lokalförsörjningen. Planeringen redovisas i en lokalförsöijningsstudie, som anger behovet av lokaler, dels på kort, dels på lång sikt. Lokalförsörj­ningsplaneringen görs inom byggnadstyrelsen i samverkan med lokalbru­kare, berörd kommun och i förekommande fall berörda regionala och centrala myndigheter. Om en förändring mot en störte decentralisering av den statliga förvaltningen skall komma till slånd måste enligt min mening de regionalpolitiska aspekterna föras in på elt tidigt stadium i lokal­försörjningsprocessen. Bl. a. bör den långsikliga planeringen för statlig lokalförsörjning i störte utsträckning ske i samverkan med länsslyrelseraa. En sådan utvidgad samverkan bör kunna tillkomma genom de direktiv för byggnadsstyrelsens lokalförsörjningsplanering som regeringen har utfär­dat.

Affärsverken uppvisar i stora drag samma lokaliseringsmönster som de statliga myndigheterna. Eftersom affärsverken själva svarar för sin lokal­hållning är det enligt min mening angelägel att förbättra samspelet mellan regionalpolitiken och affärsverkens lokaliseringsplanering. Jag avser där­för senare föreslå regeringen att affärsverken åläggs samrådsskyldighel med berörd länsstyrelse i frågor av slor betydelse för sysselsättningen i länet.

En vikfig föratsättning för regionalpolifiken är alt beslutsfattandet sker nära människorna och de konkreta problemen. Därigenom förbättras möj­ligheterna att åstadkomma konkreta åtgärder. Dessutom är ell decentrali­serat beslutsfattande angeläget ur demokratisk synvinkel.

Befolkningsutvecklingen är stark i Stockholmsregionen. Regionen har myckel höga yrkesverksamhelslal jämfört med landet i övrigi och kostna­derna för förvallningslokaler i främst regionens kärnområde är höga. Mol bakgmnd av dessa förhåUanden och av all regionalpolitiska insatser be­hövs i de sysselsättningsmässigt svaga delarna av landet är en omfördel­ning av central statlig verksamhet önskvärd. Någon ytterligare utlokalise­ring av centrala myndigheter eftersträvas dock inte. Även om verksamhe­ten inom den statliga sekiorn kan komma att begränsas med hänsyn lill del allmänna ekonomiska läget anser jag att en ytteriigare begränsning bör eftersträvas genom att central statlig verksamhet omfördelas till sysselsätt­ningssvaga delar av landet.

Innan jag i det följande redovisar de åtgärder jag ämnar föreslå regering­en all vidta för att åstadkomma decentralisering av statlig verksamhet till sysselsättningssvaga delar av landet viU jag något beröra vilka regioner jag

 

Prop. 1981/82:113                                                   84

anser bör prioriteras. Det fmns dels stora skillnader i den totala sysselsätt­ningen mellan olika delar av landet, dels regioner där andelen statligt sysselsatta är låg och där ett fillskott av stafiig verksamhet är ell medel för all åstadkomma en robustare arbetsmarknad. Jag anser mot den bakgrun­den alt statlig verksamhet i den mån den av verksamhetsskäl kan förläggas tUl skogslänen i första hand bör styras tUl dessa län. 1 andra hand bör sydöstra Sverige och Sjuhäradsbygden prioriteras. Dessa regioner har dels en svag näringlivsulveckling, dels en låg andel statligt sysselsatta.

För att få fram beslutsunderlag för att pröva lokaliseringen av statlig verksamhet är del enligl min mening nödvändigt att centrala myndigheter själva aktivt medverkar. Jag har därför för avsikt alt föreslå regeringen att vissa störte centrala myndigheter åläggs alt arbeta fram förslag lill hur verksamheten bör decentraliseras. Detta bör innebära att antalet sysselsat­ta i regionen kan minskas. Myndigheterna bör redovisa olika allernaiiv, förslagsvis innebärande en minskning med mellan 10% och 25% av nuva­rande anlal sysselsatta. Som föratsättning bör gälla att nuvarande effekti­vitetskrav på verksamheten skall bibehållas.

En minskning av sysselsättningen i central statlig verksamhet kan ske framför alll genom att funktioner, som av verksamhetsskäl inle måste ligga inom myndigheten, flyttas till sysselsällningssvaga delar av landet eller genom decentralisering av funktioner och beslut lUl regionala och lokala organ. Båda dessa arbetssätt måste bedrivas paralleUt. Detla är uppgifter som del måste ankomma på de statliga myndigheterna all pröva.

De konsekvenser som föreslagna åtgärder får för verksamhetens organi­sation, ekonomi och de anställda bör redovisas. Vid förslag som innebär omlokalisering av funktioner skall de krav som från verksamhetssynpunkt kan ställas på lokaliseringsorten preciseras.

Myndigheter som under de senaste åren varit föremål för genomgripan­de organisafionsöversyn, l.ex. universitets- och högskoleämbetet, social­styrelsen och skolöverstyrelsen, bör inle omfattas av uppdraget. Inle heller bör myndigheter för vilka regeringen i annan ordning inifierat större organisationsöversyner omfattas av uppdraget. Del gäller l.ex. poUsvä­sendet, organisationerna på rekreations- och turistområdet, Sveriges geo­logiska undersökning, arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk och statens kulturråd.

Beträffande de myndigheter för vilka regeringen i särskild ordning initi­erar störte organisationsöversyner bör det i utredningsdirektiven preci­seras alt möjligheterna att minska sysselsättningen i Stockholmsregionen skall prövas.

Jag återkommer fill regeringen i dessa frågor.

 

Prop. 1981/82:113                                                   85

3.6 Differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt medel

Användningen av differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpoli­tiskt medel har behandlats av utredningen om vissa regionalpolitiska me­del. Utredningen har framlagt belänkandel (Ds 11981:21), Differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt medel. Betänkandet har remiss­behandlats. En sammanfattning av belänkandet och en remissamman­ställning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Arbetsgivaravgifter, som utgår pä företagens bmttolönesumma, är i princip av två slag, nämligen sådana som utgår enligt lag och sådana som tillkommit genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. I enlighet med direktiven har enbart de lagstadgade arbetsgivaravgifterna behandlats av utredningen om vissa regionalpolitiska medel.

Lagstadgade arbetsgivaravgifter har använts sedan början av 1960-lalet för att finansiera verksamheter inom vissa samhällssektorer. I en del fall är avgifterna den enda finanseringen medan de i andra fall används tillsam­mans med statliga skattemedel. Inom de sektorer där avgifterna ulgör den enda finansieringen, som t. ex. i fråga om tUläggspensioneringen, bestäms avgifteraas storlek i princip med utgångspunkt i de beräknade kostnaderna för de förmåner som skall utgå. I de fall såväl skatter som avgifter används för finanseringen blir avvägningen meUan hur stor del av medelsbehovel som skall tas in via skatter resp. avgifter avhängigt en allmän ekonomisk-poUtisk bedömning.

Enligl lagen (1981:691) om socialavgifter skall arbetsgivare betala ar­betsgivaravgifter för anställda. Personer som har inkomst av annat för­värvsarbete än anställning (tjänst) erlägger egenavgifter. Arbetsgivare de­biteras under år 1982 en total avgift som uppgår fill 33,055 procenl av brattolönen (före arbetsgivaravgifter). Den totala avgiften erhålles genom en summering av följande fio avgifter.

1.    Sjukförsäkringsavgift 10,500 procenl

2.    Folkpensionsavgift 8,450 procent

3.    Tilläggspensionsavgift 9,400 procent

4.    Delpensionsavgift 0,500 procenl

5.    Barnomsorgsavgift 2,200 procent

6.    Arbetsskadeavgifl 0,600 procenl

7.    Arbetsmarknadsavgift 0,800 procenl

8.    Arbetarskyddsavgift 0,155 procent

9.    Vuxenutbildningsavgift 0,250 procent

10. Lönegarantiavgift 0,200 procenl.
TUläggspensionsavgiften regleras i lagen (1979:648) om procentsatser

för uttag av avgift under åren 1980-1984 tiU försäkringen för filläggspen-sion (ändrad senast 1981:700). Arbetsskadeavgiften regleras i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980-1984 lill arbetsskadeförsäkringen (ändrad senast 1981:701). Övriga avgifter regle­ras i lagen om socialavgifter (2 kap. 1 §).

 

Prop. 1981/82:113                                                   86

Arbetsgivare som sysselsätter personal i sjöfart skall utöver nämnda avgifter även erlägga sjömanspensionsavgifl som uppgår till 0,8%.

För den som har inkomsl av annat förvärvsarbete än anställning uttas egenavgifter. Dessa består av följande avgifter.

1. Sjukförsäkringsavgift

2.    Folkpensionsavgift

3.    TiUäggspensionsavgifi

4.    Delpensionsavgifl

5.    Barnomsorgsavgift

6.    Arbetsskadeavgifl

Uttagen i procent är desamma för egenavgiflerna som för arbetsgivarav­gifterna. Det innebär att egenavgiflerna under år 1982 uppgår fill samman­lagt 31,65 procent.

Genom att avgiftsunderlaget är delsamma för alla arbetsgivaravgifter är det i praktiken en avgift som arbetsgivaren erlägger. Den totala avgiftsin­täkten fördelas sedan av riksförsäkringsverket på olika ändamål i enlighet med de beräkningar som legat fill grund för de procentsatser som anges för resp. ändamål. De sammanlagda avgiftsintäkterna beräknas under år 1981 uppgå till 84 miljarder kr.

Arbetsgivaravgifter till socialförsäkringarna m. fl. ändamål beräknas och uppbärs av riksförsäkringsverket. Under det år som avgifterna avser, det s.k. utgiftsåret, skall en arbetsgivare betala preliminära avgifter vid sex betalningstillfällen. Den preliminära avgifien för ett visst år beräknas med utgångspunkt i underlaget för den slufiiga avgift som arbetsgivaren debite­rades året före utgiftsåret. Detla underlag räknas därvid upp med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen med viss procentsats, som årligen fast­ställs av regeringen. För att en bättre överenstämmelse skall uppnås med den beräknade slutliga avgifien för viss arbetsgivare kan den preUminära avgifien under vissa föratsättningar såväl sänkas som höjas genom särskUt beslut om jämkning i varie enskUl fall.

Egenavgifter debiteras och uppbärs som skatt enligt uppbördslagen.

Till grand för debitering av arbetsgivaravgifter avseende etablerade före­tag ligger den s.k. arbetsgivamppgifl som skall inlämnas till den lokala skattemyndigheten före utgången av januari månad året efter det år uppgif­terna avser. På arbetsgivarappgiflen redovisas utbetald lön och andra ersättningar för det år arbetsgivaruppgiften avser. Vidare skall redovisas vilken procenlueU ökning eUer minskning av den totala lönesumman, som fömtses t.o.m. året efter det år arbetsgivarappgiflen lämnas, dvs. andra året efter det år uppgiften avser.

Utredningen om vissa regionalpolitiska medel har funnit att del förelig­ger behov av att komplettera nuvarande regionalpolitiska medel med åtgär­der som generellt påverkar arbelskraflskostnadema i vissa regioner. En sådan åtgärd skulle verka utjämnande på arbetsmarknaden och stärka konkurrenskraften för näringslivet i de regioner där arbetskraftskoslna-

 

Prop. 1981/82:113                                                   87

derna sänks. Ett lämpligt sätl att åstadkomma en sådan påverkan på arbelskraflskostnadema är att differentiera de lagstadgade arbetsgivarav­gifterna mellan olika regioner. I enlighet med direktiven har utgångspunk­ten därvid varit att den tolala avgiftsintäkten till socialförsäkringssektorn och berörda delar av statsbudgeten skall hållas oförändrad. Vidare har fömtsätts att den typ av regionalpolitiska medel som f. n. används skall utgöra basen i stödsystemet även framöver.

Utredningen föreslår att de lagstadgade arbetsgivaravgifterna antingen helt tas bort eller reduceras i första hand i Nortbollens län och i andra hand i nuvarande stödområde 6. Dessa regioner är de som har den högsta arbetslösheten och de lägsta sysselsättningsgraderna i landet. En sänkning av arbetsgivaravgifteraa bör enligt utredningen omfatta hela arbetsmark­naden med undantag för kommunal och stafiig förvaltning. Att helt ta bort arbetsgivaravgifterna skulle innebära att företagens arbetskraftskostnader skuUe minska med ca 25 % räknat på de avgifter som gäller för år 1982. Del innebär en sänkning av de totala kostnaderna för ett industriförelag med i genomsnitt ca 7%. Bortfallet av avgiftsintäkter skulle uppgå till samman­lagt ca 1400 milj. kr. per år i fråga om Nortbollens län och ca 800 milj. kr. för stödområde 6. De statsfinansiella besparingarna, främst inom arbets­marknadspolitiken, har för Nortbotten beräknats lill ca 350 milj. kr. per år. Enligt utredningens mening bör en sänkning av arbetsgivaravgifterna fi­nansieras genom en successiv nedirappning av arbetsmarknadspolitiskl stöd och icke-permanent stöd till företag i de aktuella regionerna. Kan inte en sådan omprioritering ske bör finanseringen åstadkommas genom anting­en en allmän höjning av avgifterna för den kommunala sektorn i hela landet eller för verksamheter i Stockholmsregionen.

Utredningen har även redovisat förslag till hur en regional differentiering av arbetsgivaravgifterna skulle kunna ske inom ramen för nuvarande debi­terings- och uppbördssyslem. Utredningen förordar därvid bl.a. all vill­koret för sänkning av avgifterna knyts till arbetslagarnas mantalsskriv­ningsort. En möjlighet tUl kontroll skulle därvid, enligl utredningen, kunna erhållas genom elt samordnat ulnylljande av de s. k. kontrolluppgifterna om arbetstagares inkomster som lämnas till gmnd för inkomsttaxeringen.

Till utredningens betänkande har fogats ett särskill yttrande vari föror­das dels en lägre nedsättning av arbetsgivaravgifterna, dels en mer begrän­sad geografisk omfattning. Vidare tas frågan om finansering av utredning­ens förslag upp.

Flertalet remissinstanser anser alt del i princip är lämpligt all använda en differentiering av de lagstadgade arbetsgivaravgifterna som elt regional­poUtiskt medel. Denna uppfattning redovisar bl. a. länsstyrelserna i Jönkö­pings, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län, dele­gationen för glesbygdsfrågor, Gällivare kommun, Kiruna kommun. Lant­brukarnas riksförbund (LRF), Kooperativa förbundet (KF), Svenska ar­betsgivareföreningen  (SAF),   Sveriges  industriförbund,  Sveriges  hänt-

 

Prop. 1981/82:113                                                                 88

verks- och industriorganisation-Familjeföretagen (SHIO-Familjeföreta­gen), Sveriges grossistförbund. Svenska sparbanksföreningen, Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare, Västerbottens handelskammare och Norrbottens handelskammare.

KF framhåller alt ERU i sin utvärdering av del regionalpolitiska stödet dragit slutsatsen att stödet förutsäller en spontan växtkraft i näringslivet. Enligt KF:s mening bör en sänkning av arbetsgivaravgifterna ses mot denna bakgrund. Genom en sådan åtgärd förbättras förutsättningarna för att skapa ett konkurrenskraffigt näringsliv i berörda regioner. Eftersom syftet är att få till stånd sysselsättningstillfällen är del en fördel alt stöd ges lill arbetskraftskostnaderna. SAF och Sveriges industriförbund framhåller att de bästa förutsättningarna alt främja en tillväxt skapas genom ett generellt stöd som lar sikte på att sänka företagens arbetskraftskostnader.

Länsstyrelsen i Norrbottens län säger sig ha vissa principiella betänklig­heter mol en sänkning av de lagstadgade arbetsgivaravgifterna främst vad gäller utredningens förslag att åtgärden skall omfatta all privat verksamhet. Men del finns otvivelaktigt möjligheter all förslaget skuUe kunna skapa intressanta föratsättningar för en näringslivsexpansion i länet. Länsstyrel­sen anser att myckel starka skäl motiverar en kraftfull kostnadssänkning för näringslivet i Nortbotten och vill därför tillstyrka någon form av lång­sikfig sänkning av personalkostnaderna.

AMS anser all det är svårt att bedöma utredningsförslagets konsekven­ser. Styrelsen hänvisar i sill yttrande liU ett förslag tiU åtgärder för all främja sysselsättningen i Norrbottens län som styrelsen redovisat i skrivel­se lill regeringen den 26 maj 1981.1 skrivelsen framhålls att någon form av mera generellt sysselsättningstöd till företag i de svagare regionerna kan diskuteras och alt stödet av praktiska skäl bör sammankopplas med del nuvarande sysselsältningsslödet så all stöd utgår såväl för sysselsättnings­ökningar som för en viss del av redan anställd personal. Liknande syn­punkter redovisas av konjunkturinstUutet.

Av de remissinstanser som avstyrker utredningsförslaget är del några som anser alt inriktningen av den nuvarande medelsarsenalen är principi­ellt rikfig. Andra, bl.a. TCÖ, menar att ytterligare problemanalyser och utvärderingar av nuvarande medel fordras innan någon förnyelse sker. Lö framhåUer all en sänkning av arbetsgivaravgifterna tiU aUa förelag och ulan motprestationer är en myckel tveksam åtgärd men anser all stöd till sysselsättningen i befintliga verksamheter, under en begränsad period, kan övervägas. Slutligen framhåller riksskatteverket och socialavgiftsutred­ningen all en differentiering av arbetsgivaravgifter bör anslå tills statsmak­terna tar ställning till de frågor rörande debitering och uppbörd av arbetsgi­varavgifter som socialavgifisutredningen har alt behandla.

Utredningens förslag innebär alt ett generellt verkande regionalpolitiskt

 

Prop. 1981/82:113                                                   89

medel skulle komma till användning. Medlet har således en annan karaktär än de nuvarande i huvudsak selekliva medlen.

Elt anlal remissinstanser har tagit upp för- och nackdelar med generella resp. selekliva regionalpolitiska medel. Bl. a. framhåUs alt fördelarna med generella ekonomiska-politiska medel är all de i regel liknar övrig mark­nadsinformation och därmed når alla företag. Medlen framstår ofta som mer rättvisa och mer effektiva än de selekliva medlen. Generella stödme­del är dessutom lättare att administrera. En förskjutning inom det regional­politiska området mot generellt verkande medel skulle därvid kunna med­föra en effektivisering av stödformerna menar vissa av de remissinstanser som behandlat frågan. Andra remissinstanser anser som jag nyss anförde att den nuvarande inriktningen av medelsarsenalen bör ligga fast.

KF anför att selektiva och generella medel inte bör ses som ett motsats­par. Tvärtom är det ofta så att båda typerna av åtgärder måste användas samtidigt för att en tillfredsstäUande effektivitet skall kunna uppnås.

För egen del vUl jag anföra följande.

Den myckel allvarliga situafionen på arbetsmarknaden i vissa delar av skogslänen, för vilken jag tidigare redogjort, motiverar att ytterligare åt­gärder vidtas för att stärka näringslivet och därmed öka sysselsättningen. En aUmän sänkning av produktionskostnaderna i de mest utsatta regioner­na skulle ge företagen en stärkt konkurtensförmåga. Den skulle också i vissa faU kompensera för vissa extra kostnader som förelagen har i dessa regioner och därigenom jämställa dem med företag i övriga delar av landet. Åtgärden kan likaså ge företagen en stimulans fiU expansion men även möjliggöra alt företag med låg lönsamhet kan fortleva. Därigenom förhind­ras att arbetslösheten ökar. På sikt bör en stimulans av detta slag skapa föratsättningar för en tiUväxt i näringslivet i dessa regioner. Jag förordar därför i likhet med utredningen om vissa regionalpolitiska medel och flertalet remissinstanser att företagens produkfionskostnader i vissa sys­selsättningsmässigt utsatta regioner sänks under en längre period genom att de lagstadgade arbetsgivaravgifteraa differentieras. Det bör härvid nämnas att differentiering av arbetsgivaravgifter har använts som regional­politiskt medel i Norge sedan år 1975. Jag vill också erinra om all den tidigare gällande allmänna arbetsgivaravgiften ullogs med ett lägre pro­centtal i del dåvarande inre stödområdet fr. o. m. den 1 januari 19761, o. m. den 30 juni 1978 då avgiften slopades i hela landet.

Generellt verkande regionalpolitiska medel har den fördelen alt de ge­nom en för alla företag uppfatlningsbar prispåverkan ger dessa underlag för beslut om verksamhetens omfattning och inriktning. Det innebär vidare att utomstående organ inte behöver involveras i varje enskUt fall. Jag ser det som en väsentlig fördel om nytillkommande regionalpoUliska medel, som avses komplettera de nuvarande, kan utformas som generellt verkan­de medel inom de regioner där de sätts in. En förskjutning mot ett större inslag av sådana medel är enligt min mening önskvärd. Samtidigt finns del

 

Prop. 1981/82:113                                                   90

anledning att i likhet med KF understryka alt de två typerna av medel inte bör ses som varandras motsatser utan som komplement till varandra.

Utredningen föreslår all en sänkning av arbetsgivaravgifterna i regional­poUtiskt syfte i vissa regioner skall innefatta alla arbetsgivare utom stafiig och kommunal förvaltning. Till den grupp av arbetsgivare som skulle vara berättigad till lägre avgifter skulle dock räknas stafiig och kommunal verksamhet som bedrivs i aktiebolags- och stiftelseform samt statliga af­färsdrivande verk. Skälet tiU all den egentliga offentliga förvaltningen inte skulle omfattas av reformen är beträffande den kommunala verksamheten all det enligt utredningens mening utgår elt tillräckligt stort slöd till denna genom skatleutjämningssyslemet. För den statliga sektorn innebär en dif­ferentiering tiU stor del en intern omfördelning. En avgränsning som inne­bär undantag för offentliga förvaltningen ligger också i linje med nuvarande aUmänekonomiska målsättningar. Vidare anser utredningen alt del är lämpligare att basera en differentiering av avgiftsuttaget mellan olika ar­betsgivare efter vilken juridisk form verksamheten bedrivs i än efter nä­ringsgren. Den förordade indelningsgrunden får därvid liU följd alt även statlig och kommunal verksamhet som inte bedrivs i myndighetsform skulle omfattas av en sänkning av arbetsgivaravgifterna i vissa regioner. Utredningen förordar vidare alt även egenavgiflerna differentieras.

Av de remissinstanser som behandlat frågan om tUl vilka sektorer en differentiering av arbetsgivaravgifterna skall avgränsas är det ungefär hälf­ten som delar utredningens uppfattning eller förordar en snävare avgräns­ning medan övriga anser all även hela den offentliga sektorn bör omfattas av åtgärden.

Det är angeläget att de stora arbetskraftstillgångar som finns i delar av skogslänen kan sällas in i produkfionsseklorer där en tillväxt behövs för att klara de aUmänekonomiska målen. En industrieU fiUväxt tUlsammans med återhåUsamhet i fråga om den offentliga sektorns utveckling är grund­stenar i den ekonomiska politiken. Denna inriktning bör också gälla regio­nalpolitiken. I de regionalpolifiskt prioriterade regionerna finns del dock anledning all kombinera en industriell satsning med anpassningar av kost­nadsnivån även inom andra sektorer. Industriell expansion är beroende av insatser från bl.a. byggnadsindustrin, transportsektorn och olika former av privat serviceverksamhet. Även dessa sektorer bör således innefattas i en regional differentiering av arbetsgivaravgifterna. Jordbraket och del enskilda skogsbruket arbetar ofta med låg lönsamhet inom stora delar av skogslänen. Det talar för att även den sekiorn bör ingå. Detsamma gäller handelssektorn som genom en sänkt kostnadsnivå skulle kunna förstärkas, vilket är i överensstämmelse med det regionalpolitiska målet om en Ukvär-dig serviceförsörjning. Således är det enligt min mening motiverat att alla sektorer utom kommunala och statliga myndigheter omfattas av en sänk­ning av arbetsgivaravgifterna i vissa regioner. Detsamma bör gälla för de allmänna försäkringskassoraa som är alt betrakta som stafiiga myndigheter

 

Prop. 1981/82:113                                                   91

men som formellt är egna juridiska personer. Det innebär alt statliga aktiebolag verksamma inom bl. a. industrin och stiftelser bör omfattas av en sänkning. Vidare bör stafiiga affärsverk omfattas av en sänkning av ' arbetsgivaravgifterna eftersom deras verksamhet ofta är av stor betydelse för övriga sektorer och för sysselsättningen.

En avgränsning som innebär undantag från avgiftsdifferenfieringen en­dast för statlig och kommunal verksamhet bedriven i myndighetsform är i jämförelse med andra urvalsgrunder relativt enkel alt tillämpa, vilket bl. a. riksförsäkringsverket och riksskalleverkel framhållit i sina remissyttran­den. En konsekvent tillämpning av denna indelningsgrund innebär att kommunala aktiebolag och stiftelser skulle omfattas av en sänkning av arbetsgivaravgifter i vissa regioner. Kommunal verksamhet i dessa former utgörs oftast av bostadsförvaltning samt el- och värmeförsöquing. I fråga om bosladsförvallningen är del angelägel all de kommunala bolagen och sfiftelserna jämställs med den privata sekiorn. Det är vidare inle motiverat all göra särskilda begränsningar i fråga om kommunala bolag och stiftelser med annan verksamhet än bosiadsförvaltning. Enligt min bedömning lorde åtskillnaden mellan kommunal verksamhet i olika juridiska former inle leda till några olämpliga överflyttningar av verksamhet tiU bolag eller stiftelser.

Vad jag anfört i fråga om undanlag från avgiftssänkning för kommunal verksamhet i myndighetsform bör gälla likvärdigt för borgerlig kommun, kyrklig kommun, landstingskommun och kommunalförbund.

I likhet med utredningen förordar jag att även egenavgiflerna differen­tieras. En differentiering av egenavgiflerna bör stimulera de små förela­gens utveckling och är också nödvändig för att likställa dessa i konkurtens-hänseende med större företag.

Utredningen föreslår att en differenfiering av arbetsgivaravgifter knyts till arbetslagarnas manlalskrivningsort. Annan arbetsgivare än stafiig ocb kommunal verksamhet i myndighetsform skulle oavsett var verksamheten bedrivs erlägga en lägre avgift på lönesumma hänförbar till anställda man­talsskrivna i regionalpolitiskt prioriterade regioner. Självfallet skulle detta inte på något sätl påverka de anställdas förmåner. En sådan utformning torde enligt utredningen kunna bidraga lill en utjämning av obalanserna på de lokala arbetsmarknaderna genom att det blir attraktivt för arbetsgivare utanför berörda regioner att anställa personal bosatta inom dessa. En ökning av sysselsättningen skulle således kunna ske genom pendling. En alternafiv metod vore att utgå från den personalstyrka som företagen redovisar för arbetsställen i en viss region. Denna lösning innebär dock enligt utredningens mening i vissa fall risk för en överskaltning av den arbelsvolym som utförs i en region med lägre arbetsgivaravgifter samt kräver att elt särskilt register upprättas över berörda arbetsställen i regio­ner med lägre avgifter.

En nackdel med den av utredningen förordade utformningen att knyta en

 

Prop. 1981/82:113                                                   92

differentiering av arbetsgivaravgifterna lill de anställdas manlalskrivnings­ort är, som understmkils av bl.a. socialavgifisutredningen, att den i prin­cip berör samtliga arbetsgivare i landet och därvid skulle kunna bli en belastning i arbetet med debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter.

EnUgt min mening har en anknytning av en differentiering av arbetsgi­varavgifter till arbetstagarnas manlalskrivningsort en fördel i all den kan verka utjämnande på arbetsmarknaden camt alt den minskar risken för omotiverade omflyttningar av verksamhet mellan arbetsställen i förelag som har flera sådana. Dessa fördelar har dock inle den tyngd all de får överflygla de, av bl.a. socialavgifisutredningen påpekade, administrativa nackdelar som uppkommer när en differentiering rör ett begränsat geogra­fiskt område. Del förslag somjag framlägger avser en geografiskt koncen­trerad insats. Av den anledningen finner jag det inte motiverat alt anknyta lägre avgifter lill de anställdas mantalsskrivningsorl. Jag förordar i stället att arbetsgivares verksamhet i en viss region skall utgöra basen för en differentiering. Grundregeln bör därvid vara all verksamhet bedrivs med fast driftställe i en viss region. Vad som är att betrakta som fast driftstäUe bör här ha samma innebörd som i 61 § kommunalskattelagen (1928:370). I fråga om de arbetsgivare som enbart bedriver verksamhet i den berörda regionen, vilka torde utgöra flertalet, torde del i regel inle föreligga några nämnvärda problem att beräkna det avgiftsunderlag på vilket lägre avgifter skall utgå. För arbetsgivare som har verksamhet såväl inom som utom den berörda regionen erfordras att dessa lämnar särskild redovisning över berörd verksamhet. Grandregeln bör vara all arbetsgivaravgifterna sätts ned i den mån de avser arbete som utförs i den aktuella regionen. För anställda med växlande arbetsplats får därvid en fördelning ske av del tolala ersättningsbeloppet mellan den del som är att hänföra till arbete i resp. utanför den region där lägre avgifter utgår.

I fråga om egenavgifteraa bör däremot gälla all det är manlalskrivningen som skall utgöra granden för avgiftsuttaget. Avgifterna bör sällas ned för försäkrad om han för året före del taxeringsår då avgifterna debiteras är mantalsskriven i det aktuella området. De flesta av de som erlägger egen­avgifter lorde utföra huvuddelen av sitt arbele i den kommun där de är mantalsskrivna. Det är därför inle motiverat att kräva en uppdelning av deras arbele mellan sådant arbete som utförs inom resp. utanför berörd region. Föreskrifter om mantalsskrivning lämnas i folkbokföringsförord­ningen (1967:198).

Allvarliga sysselsättningsproblem föreligger inom skogslänen främst inom stödområdena 5 och 6. En avgränsning bör dock ske fill delar av dessa stödområden. Med beaktande av de mycket svåra sysselsättnings­problemen i de delar av Norrbottens län som tillhör stödområde 6 är del mofiverat all utgå från denna region vid en avgränsning av ell samman­hängande område inom vilket lägre arbetsgivaravgifter skall gälla. Denna avgränsning bör följa kommungränser.

 

Prop. 1981/82:113                                                   93

Samhällsutvecklingen i Gällivare och Kirana kommuner är tiU mycket slor del beroende av sysselsättningsläget vid Luossavaara-Kirunavaara AB:s (LKAB) järnmalmsgravor. LKAB har mött allt större avsättnings­svårigheter för sina produkter vilket medfört betydande förluster de fem senaste verksamhetsåren. Även arbetsmarknaden i Pajala kommun berörs av förändringar i gravverksamhetens omfattning.

Med hänsyn lill att sysselsätlningssituationen i malmfällskommunerna väntas förvärtas har jag med slöd av regeringens bemyndigande tillkallat en kommitté (I 1981:06), malmfältsutredningen, med uppgift all framlägga en analys av de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika alternafiv för järnmalmshanteringens omfattning. Kommittén skall vidare framlägga förslag till sysselsättningsskapande åtgärder i de berörda kommunerna på kort och lång sikt.

Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1981/82:56, NU 1981/82:13, rskr 1981/82:82) om medelstillskolt till Statsföretag AB för rekonslrakfion av LKAB. Av medlen avses 700 milj. kr. användas för nedskrivning av LKAB:s anläggningstillgångar och 800 milj. kr. för ökning av det egna kapUalel.

I Jokkmokks kommun föratses myckel aUvarliga sysselsättningspro­blem under de närmaste åren på grund av att utbyggnaden av vattenkrafts­resurserna successivt blir färdig. Mot denna bakgrand uppdrog regeringen den 2 augusti 1979 ål länsstyrelsen i Nortbollens län att framlägga förslag till åtgärder för alt öka sysselsättningen i kommunen. Jag kommer senare (avsnitt 4) alt behandla förslag som framlagts inom ramen för delta upp­drag.

Sammanfattningsvis förordar jag således att en sänkning av de lagstad­gade arbelsgivar- och egenavgiflerna i regionalpolitiskt syfte omfattar Gäl­livare, Jokkmokks, Kirana och Pajala kommuner. Vid avgränsningen har jag även vägt in hänsyn till de slatsfinansieUa effekterna.

Utredningen har redovisat beräkningar av de finansiella effekterna om arbetsgivaravgifterna helt tas bort eller reduceras fill 10 procent resp. 20 procent. Finansieringen av en avgiftssänkning bör enligt utredningen i första hand ske genom omprövning av arbetsmarknadspolitiskl slöd och icke-permanent företagsstöd till berörda regioner.

Av de remissinstanser som behandlat frågan om hur slor en differentie­ring bör vara anser de flesta att eftersträvade syften bör kunna uppnås även vid en begränsad avgiftssänkning. Därvid föreslås att sänkningen uppgår till ca tio procentenheter. En begränsad sänkning är enligt några remissinstanser även motiverad med hänsyn till den osäkerhet om vissa effekter som vidlåder en åtgärd av detla slag.

SAF och Sveriges industriförbund förordar ett borttagande av de av­gifter, bl.a. folkpensions- och barnomsorgsavgiften, som används tillsam­mans med skattemedel för att finansiera vissa samhällssektorer. Samman­taget skulle detta innebära en avgiftssänkning med 11,7 procentenheter.

 

Prop. 1981/82:113                                                   94

Enligt min mening är del sänkningen av del totala uttaget av arbetsgivar­avgifter som är relevant för förelagen och det har således ingen betydelse vilken delavgift som förändras eftersom avgiftsbasen är gemensam för alla avgifter. I fråga om egenavgiflerna kan dock avgiftsbasen i vissa fall vara olika. Jag förordar efter samråd med cheferna för social- och budgetdepar­tementen att den procentsats efter vilken arbetsgivaravgifter sammanlagt utgår sätts ned med 10 procentenheter. 1 första hand bör därvid folkpen­sionsavgiften nedsättas och därefter barnomsorgsavgiflen. I fråga om egenavgifter bör elt lägre avgiftsuttag åstadkommas på motsvarade säll.

Bestämmelser om nedsättning av arbelsgivar- och egenavgifter bör av lagtekniska skäl las upp i en särskUd lag. En hänvisning till denna bör göras i lagen om socialavgifter. I den särskilda lagen bör finnas bestämmelse om att ett belopp motsvarande det som arbelsgivar- eller egenavgiflerna sätts ned med skaU påföras staten och uppbäras i samma ordning som avgifterna i övrigi. Jag återkommer senare lill hur delta bör ske anslagsmässigl.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom induslridepartemenlet upprättats förslag tUl

1. lag om nedsättning av socialavgifter,

2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagrådet arbetar f. n. på fyra avdelningar, dvs. del högsta tillåtna anta­let. Trots detla är lagrådets program under tiden t. o. m. den 31 mars 1982 utomordentligt ansträngt. Alla de lagförslag som föreligger och som är av det slaget att lagrådet enligt 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen bör höras över dem kan inle granskas i sådan tid all förslaget kan föreläggas riksdagen inom den i 3 kap. 3 § riksdagsordningen angivna tiden. Av den nyss nämnda bestämmelsen i regeringsformen följer emellertid att lagrå­dets granskning kan underlåtas, om del skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma.

Del är enligt min mening angelägel att den av mig förordade nedsättning­en av socialavgifterna kan träda i kraft ulan dröjsmål. De myndigheter som har all svara för systemets prakfiska genomförande bör vidare ges skälig tid för detla. Lagrådels hörande över lagförslagen skulle med hänsyn lill vad jag nyss anfört fördröja lagstiftningsfrågans behandling.

Mot den nu angivna bakgranden bör en remiss lill lagrådet kunna under­låtas i förevarande ärende.

Jag vill i sammanhanget erinra om all enligt 20 § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter skaU, om avgiflsatserna för arbetsgivaravgifter ett vissl utgiftsår är högre eller lägre än procentsatserna för nästföregående utgiftsår, hänsyn tas fill detta vid bestämmandet av preliminära arbetsgivaravgifter. I det här aktuella fallet skulle detta innebära att de preliminära arbetsgivaravgifterna för ulgiflsåret 1983 nedsätles i samma omfattning som den här föreslagna nedsättningen. Av administrativa skäl bör nedsättningen av egenavgifter ske i och med de slutliga avgifter som beräknas med ledning av 1984 års taxering.

 

Prop. 1981/82:113                                                   95

Efter samråd med cheferna för social- och budgetdepartemenlen föror­dar jag att ett särskilt förslagsanslag. Ersättning för nedsättning av social-avgtfter, tas upp på statsbudgeten för budgetåret 1982/83. Medel under detta anslag skall motsvara det bortfall av avgiftsinkomster som blir följ­den av att lägre arbelsgivar- och egenavgifter uttas i de av mig förordade kommunerna. Jag återkommer senare till delta anslag. Jag har vid beräk­ningen av anslaget beaktat de besparingar i fråga om Statsföretags verk­samhet m. m. som är att förvänta vid en sänkning av arbetsgivaravgifterna i den aktuella regionen samt i fråga om minskat behov av arbetsmarknads­politiska insatser på längre sikt. Återstoden finansieras genom de regel­ändringar för de regionalpolitiska stödmedlen som jag här förordar i del följande. Vidare kan, som en följd av ökad produktion och sysselsättning, en ökning av statens skatteinkomster förväntas.

För alt den föreslagna reformen skall få avsedda utvecklingseffekler är det en föratsättning alt de sänkta arbetsgivaravgifterna inte las ul i form av löner eUer omotiverad vinstutdelning utan verkligen används för alt sänka kostnadsläget och därmed stärka företagens konkurrenskraft. Mot bak­grund härav är det enligt min mening angeläget alt effekterna av den föreslagna differentieringen av arbetsgivaravgifterna kontinuerligt följs. Jag avser att senare återkomma fill regeringen med förslag härom.

3.7 Regionalpolitiskt stöd till näringslivet

3.7.1 Nuvarande regler m.m.

Riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) innebar en ytterUgare förstärkning och del­vis ändrad inriktning av det regionalpolitiska stödet lill näringslivet. Stöd kan lämnas i huvudsak i följande former enligt förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt slöd.

1.    Lokaliseringsstöd

a)  Avskrivningslån till markanläggningar och byggnader saml i vissa fall maskiner och inventarier.

b) Lokaliseringslån till markanläggningar och byggnader, maskiner och inventarier, patent, licenser, produktutvecklings- och marknadsföringsåt­gärder samt i stödområdena 4—6 även omsättningstillgångar.

2.   Utbildningsstöd för nyanställda i samband med nyetablering eUer
utvidgning av verksamhet samt i vissa fall även för fidigare anställd perso­
nal.

3.  Sysselsättningsstöd för utökning av antalet anställda i stödområde 4, 5 och 6.

4.  Offertslöd för åtgärder i regionalpolitiskt syfte när övriga stödformer inte kan användas.

Regionalpolitiskt stöd kan lämnas till företag som bedriver industriell

 

Prop. 1981/82:113                                                                 96

och induslriliknande verksamhet, serviceverksamhet riktad till industrifö­relag, turistverksamhet, vissa typer av partihandel och uppdragsverksam­het samt annan verksamhet som bedöms få väsentlig betydelse för närings­Uvet eller annars bedöms ha särskild regionalpolitisk betydelse.    .

Beslutet om regionalpolifiken år 1979 innebär att vissa delar av landet ingår i regionalpolifiska stödområden. Det finns sex stödområden. Stöd­områdena 4, 5 och 6, i vilka del högsta stödet kan utgå, omfattar i huvud­sak de inre delarna av Norrland och nordvästra Svealand.

En utförlig beskrivning av de nuvarande regionalpoUliska medlen läm­nas i bilaga 4.

Regeringen uppdrog den 11 december 1980 ål expertgruppen (1 1979: E) för forskning om regional utveckling (ERU) all utvärdera de samhälls- och företagsekonomiska effekterna av del regionalpolitiska slödel lill näringsli­vet under perioden 1975-1980. ERU avlämnade i september 1981 belän­kandel (Ds I 1981:15) Regionalpolitiskt slöd. Effekter? Effektivitet? Be­tänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av belänkandel och en remissammanställning har fogats fill protokollet i detta ärende som bilaga 2.

ERU framhåller i betänkandet all en central slutsals av den genomförda utvärderingen av det regionalpolifiska stödet är all användningen av stödet under andra hälften av 1970-talet påverkats kraftigt av del allmänna ekono­miska lägel med en betydligt lägre fillväxt än tidigare. Efter en fördubbling av stödvolymen mellan åren 1965-1970 och 1970-1975 skedde en relafivt kraftig minskning under andra hälften av 1970-talel. Den låga tillväxtlaklen under senare delen av 1970-talet har även medfört att regionalpolitikens möjligheter att geografiskt påverka industriell expansion blivit mindre eftersom antalet lokaliseringsbara projekt i en sådan situation blir lägre. Därmed har uppmärksamheten förskjutits från åtgärder inriktade på över­flyttning av verksamhet från en region lill en annan lill åtgärder inriktade på att stödja i resp. region befinfiiga företag och utvecklingsprojekt som kan leda fram till industriell verksamhet.

Många remissinstanser understryker de stora metodologiska och prak­tiska problem som föreligger vid beräkningar av del regionalpolitiska stö­dets effekter. Flera remissinstanser framhåller emellertid att även om del är svårt att beräkna stödets nettoeffekter på sysselsättningen finns del andra indikationer på att stödet kan ha varit effektivt. Vad som framför alll har uppmärksammals är del faktum all stödområdena 4, 5 och 6 haft en mindre negafiv sysselsättningsförändring inom industrin än övriga delar av landet under andra hälften av 1970-talel.

Fiertalel remissinstanser, som behandlat frågeställningen, delar den av ERU redovisade uppfattningen att orsaken till den minskade användning­en av del regionalpolitiska stödet under andra hälften av 1970-talet framför allt finns att söka i den lägre ekonomiska tillväxten. En grandläggande föratsättning för regionalpolifiken är därför en framgångsrik ekonomisk politik.

 

Prop. 1981/82:113                                                   97

Jag instämmer i de synpunkter som ERU och flera remissinstanser framför och vill understryka betydelsen av att genom allmänekonomiska åtgärder skapa goda föratsättningar för regionalpolitiken.

Jag övergår nu till att behandla mina förslag till ändringar i del nuvaran­de regelsystemet i enlighet med följande uppdelning: Avsnitt 3,7.2 Stödets utformning Avsnitt 3.7.3 Stödberälligad verksamhet Avsnitt 3.7.4 Handläggningsordning

3.7.2 Stödets utformning

De gmndläggande utgångspunkterna för utformningen av det regional­politiska stödet tiU näringsUvet i form av lokaliseringsstöd (avskrivningslån och lokaliseringslån), utbildningsstöd, sysselsätlningsslöd och offertslöd har fastställts av riksdagen genom bl. a. 1979 års beslut om regionalpoUli­ken.

Stödformerna är utformade som ekonomiska stimulansmedel, dvs. bi­drag och lån som påverkar företagens ekonomiska kalkyler. Huvuddelen av stödet har karaktär av initialstöd. Stöd kan lämnas både för att påverka företagens kapitalkostnader och deras personalkostnader.

Huvuddelen av stödet lämnas efter individueU prövning av de olika stödärendena. I dessa fall skall vidare slöd lämnas endast till verksamheter som bedöms få tillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning åt de anstäUda. Det sammanlagda stödet skall härvid inle vara störte än vad som behövs för att verksamheten i fråga skall komma tiU stånd. Dessa grandläggande utgångspunkter bör enligt min mening gälla även fortsätt­ningsvis.

Som villkor för alla former av regionalpolitiskt stöd till näringslivet gäller f.n. att minst 40% av det antal arbetsplatser som tillkommer hos stödmollagaren skall förbehållas vartdera könet. Möjlighet till befrielse från detta könskvoteringskrav finns. Denna ordning bör kvarstå. Det an­kommer på regeringen att närmare utforma regleraa för könskvoteringen.

En arbelsgrapp inom industridepartementet har som jag tidigare nämnt gjort en översyn av det regionalpolitiska stödet till näringslivet (Ds I 1981:28). Jag övergår nu till alt, mot bakgrand av bl.a. arbetsgrappens förslag, närmare redovisa hur jag anser att de olika stödformerna bör utformas i fortsättningen.

De förslag jag kommer att framlägga innebär all regionalpolitiskt slöd lill näringslivet framdeles inom stödområdet kan lämnas enligt följande tablå. Av tablån framgår bl.a. maximala procentandelar för hur stort lokali­seringsstöd som kan lämnas i olika stödområden i samband med olika investeringsåtgärder. Det är då att lägga märke lill att stödets storlek i högre grad än f n. bör bestämmas utifrån hur stort stöd som behövs för alt en investering skall komma tUl stånd och att storleken bör fastställas efter en tolalkalkyl över investeringar, inkörningskostnader m. m. Jag kommer 7   Riksdagen I981I82. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113

98

också alt föreslå vissa tekniska förändringar av nuvarande avskrivningslån och i samband därmed att detta stöd i fortsättningen benämns lokalise­ringsbidrag.

Maximalt lokaliseringsstöd i procent av stödunderlag (kostnader/kapital­behov) i samband med olika typer av investeringar

Stödområde -

Byggn. & maskininv. Totalt lok.stöd högst 70 %

varav lok.-lån högst

varav lok­bidrag högst

Investe­ringar i pa­tent, licen­ser, mark­nadsföring & produktutv. oms.till­gångar o. d.

Sysselsättningsstöd Stödets storlek i kr.

Belopp per årsarbets­kraft

 

A

70%

35%

Lokaliserings­lån högst 35 %

Tot. 130000 under 7 år

B

50%

35%

 

Tot. 80000 under 5 år

C

30%

35%

 

Tot. 40000 under 3 år

Härtill kommer offertslöd.

Liksom hittills får regeringen möjlighet att i undantagsfall medge att lokaUseringsbidrag och lokaliseringslån lämnas med högre belopp än vad som annars kan utgå. Vad gäller lokaliseringsbidrag, får stöd högst lämnas med vad som maximalt gäller inom stödområde A.

Utanför stödområdet bör somjag tidigare förordat ett investeringsbidrag på högst 20 % av godkänt stödunderlag kunna lämnas för alt täcka kostna­der i samband med investeringar i byggnader och maskiner på högst 7 milj. kr. Detta slöd är avsett all medverka lill lösningar av inomregionala obalansproblem och strakturproblem.

Vid sidan av del nu nämnda stödet utanför stödområdet, som beslutas av länsstyrelsen, bör efter regeringens bemyndigande den centrala myndighe­ten ha möjlighet att i speciella situationer lämna lokaliseringsstöd till pro­jekt mellan 7 och 20 milj. kr. Delta bör ske genom all regeringen i särskild ordning anger kommuner som under en begränsad övergångsperiod fill följd av svåra strakturomvandlingsproblem bör komma i fråga för lokali­seringsstöd för investeringsprojekt större än 7 milj. kr. Maximalt lokalise­ringsbidrag bör härvid vara 20%.

Dessutom bör regeringen liksom hittUls ha möjlighet att i särskilda faU bevilja stöd även utanför stödområdet. Föratsättningarna härför är att avsevärda sysselsättningssvårigheter föratses eller har uppkommit till följd av industrinedläggning i samband med omfattande branschrationalisering eller av liknande orsak. Stöd kan också lämnas när särskilda skäl talar för att områden med ensidigt näringsliv eUer isolerat läge bör tillföras industri­eU eller induslriUknande verksamhet.

Dessa möjligheter till stöd utanför stödområdet sammanfattas i följande tablå.

 

Prop. 1981/82:113                                                   99

Stödunderlag        Maximalt stöd i procent av stödunderlag

(kostnader/kapitalbehov) i samband med

 

Byggn. & Mask.-

Byggn. & Mask.-

Inv. i patent.

inv.

inv.

licenser, marknads­förings & prod. utv. kostnader

Investerings-

Lokaliserings-

Lokaliseringslån

bidrag

bidrag

 

=S 7 milj. kr.         20%

> 7 milj. kr.           -                 20%           35%

Liksom inom stödområdet bör även här gälla att regeringen i undanlags­fall får medge att lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån får lämnas med högre belopp än vad som annars kan utgå.

Jag återkommer till närmare regler beträffande stödens storlek, hand­läggningsordning m. m.

Lokaliseringsbidrag som ersättning för avskrivningslån

Avskrivningslån kan f n. lämnas lill ny-, till- eller ombyggnad av lokal eller UU arbeten som avser markanläggningar som är nödvändiga för stöd-berättigad verksamhet. Vid bedömning av om ett vissl objekt är att anse som en byggnadsinvestering tillämpas i princip skattelagstiftningens bygg­nadsbegrepp. Avskrivningslån kan inom stödområdena 4-6 ges även till investeringar i maskiner och inventarier med en beräknad avskrivningslid av mer än tre år under föratsättning att dessa investeringar utgör en betydande del av de totala investeringarna och att de beräknas leda till påtagligt ökad sysselsättning. Avskrivningslånet är ränte- och amorterings-fritt och avskrivs normall med hälften efter tre år och resterande del efter sju år. För alt avskrivning skall ske krävs beslut av myndighel i varie särskilt fall. Låntagaren skall i sina räkenskaper avskriva de tillgångar som anskaffats med lånemedlen med minst motsvarande belopp. Vid sill beslut om avskrivning skaU medges eller ej skall myndigheten la hänsyn till hur syftet med slödel har uppfyUls, t. ex. i fråga om sysselsättningsutveckling­en.

Som allmän föratsättning för att lokaliseringsstöd skall beviljas gäller vidare bl. a. att verksamheten bedöms få tillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning åt de anställda. Ett avskrivningslåns storlek bestäms sedan med hänsyn till dels hur stort stöd som behövs för att en investering skall komma fiU stånd, dels subvention per nytt arbetstillfälle jämfört med gällande riktvärden, dels den högsta möjUga andelen av inve­steringskostnaderna i aktueUt stödområde.

 

Prop. 1981/82:113                                                  100

Jag föreslår nu alt reglerna för avskrivningslån ändras enligl följande:

—stödet lämnas i form av bidrag för all läcka kostnader i samband med lokaliseringsprojekl (inkörning, anskaffning m. m.) och benämns lokali­seringsbidrag,

—stödet skall normaU utbetalas under investeringsperioden och kunna återkrävas under en lidsperiod av sju år därefter om inle föratsättningar­na för stödet uppfyllts, varvid den del av bidraget som kan återkrävas minskas — om inte annat föreskrivits - med resp. 30, 20, 10, 10, 10, 10 och 10 procenl per år,

—skyldigheten all avskriva de anskaffade tUlgångarna med ett belopp minst motsvarande slödel upphävs,

—nedsättningen av återkrävbart belopp sker automatiskt om inle myndig­heten genom särskill beslut motsätter sig en sådan.

Mina förslag överensstämmer i sak med arbetsgrappens. De har vunnit allmänt stöd i remissbehandlingen. Förslagen grundas på följande övervä­ganden.

Den tekniska utformningen av det nuvarande avskrivningslånet medför att stödet har liten resultatpåverkande effekt under de första åren för att i stället ge effekt under en längre fidsperiod.

Av följande figur framgår schablonartat hur det nuvarande avskrivnings­lånet reducerar de i bokföringen redovisade kostnaderna för en byggnads-och maskininvestering över tiden.

Siobvention

Itijiskat avskrivningsbehov

Räntefritt avskrivningslån
-4—1—j—I—I—»—f—«—t------------------------ 1------ '------ 1—)     Ar

1    2    3    4    5    6    7    8    9    10    11    12

I botten ligger värdet av räntefriheten på avskrivningslånet. Det är, om lånet avskrivs, en permanent subvention som förändras efter diskontots variationer och minskar i takt med inflationen.

Ovanpå denna subvention kommer minskade kostnader för företaget i form av lägre avskrivningar på de med hjälp av stödet anskaffade byggna­derna och maskinerna. Bokföringsnämnden har dock fastslagit all denna reducering av avskrivningsunderlaget får göras först efter det all avskriv­ningslånet nedsatts, dvs. efter tre resp. sju år.

Avskrivningslånets nuvarande utformning gör alltså att full redovis-ningsmässig subventionseffekt uppnås först sju år efter investeringslillfäl-

 

Prop. 1981/82:113                                                  101

let. Detta innebär i praktiken att många förelag kan få sin ekonomiska ställning kraftigt försämrad under de första åren. Speciellt kan företagets soliditet bli så ansträngd att det blir likvidationspliktigt om det är ett aktiebolag.

1 stödområdena 4—6 utgör visserligen sysselsällningsslödet i många fall ett kraftigt stöd under de första åren men det är ofta inte tillräckligt för att uppväga problemet med att det nuvarande avskrivningslånels redovis-ningsmässiga effekt ligger fel i tiden.

Redan vid riksdagens behandling av förslaget om del då nya avskriv­ningslånet år 1979 förutsågs att vissa nackdelar skulle kunna uppstå och riksdagen uttalade att om så visade sig vara fallet borde övervägas att t. ex. återinföra det tidigare systemet med räntebefrielse på lokaliseringslån för alt hjälpa förelagen under inledningsskedet (AU 1978/79:23 sid. 63, rskr 1978/79:435). För- och nackdelar med detta har redovisats av arbetsgrup­pen. Även vid ett återinförande av ränlebefrielse på lokaUseringslån måste avskrivningslån eller motsvarande stödform bibehållas. Grappen har där­för funnit att de önskvärda effekterna fördelaktigare kan åstadkommas med en ändrad utformning av avskrivningslånet. Jag delar denna bedöm­ning.

Det grandläggande syftet med att ändra utformningen av stödet är såle­des att förelagen fidigare skall få ett posifivt fillskott fill resultatet. Detla tillgodoses genom att stödmottagaren får möjlighet att tidigare intäklsföra stödet samt att en motsvarande avskrivning av de med stödet anskaffade tillgångarna inte krävs enligt villkoren för bidraget. Villkoren för bidraget bör vara sådana att balans uppnås mellan de inkörningskostnader som uppstår i samband med en investering och stödets resultatpåverkande effekt. Bidraget bör därför i normalfallet fördelas över en sjuårsperiod med resp. 30, 20, 10, 10, 10, 10 och 10 procent per år från utbetalningstidpunk­ten.

Förslaget innebär vidare att något beslut om nedsättning av återkrävbar del av bidraget inte skall behöva meddelas i vaije särskilt fall, ulan nedsätt­ning sker automatiskt om myndigheten inte, på grandval av de handUngar som förelaget skall insända tUl myndigheten varje år, på eget initiativ motsäller sig en sådan. För att myndigheten skall kunna vägra nedsättning fordras att företaget inte uppfyllt de åtaganden som gjorts i samband med att stödet beviljades. Här spelar sysselsättningseffekten en stor roU. Om nedsättning vägras bör lokaliseringsbidraget liksom f. n. avskrivningslånet omvandlas till ett lokaliseringslån. Det ankommer på regeringen att närma­re utforma bestämmelserna om nedsättning.

Av följande figur framgår hur subventionen i normalfallet blir fördelad i tiden (jämför med föregående figur).

 

Prop. 1981/82:113                                                  102

Stibvention

Extraordinär intäkt

Räntefritt avskrivningslån       .       »„

1234567Ö9    10

Om det av någon speciell anledning visar sig önskvärt att fördela bidra­get på något annat sätt bör möjlighet finnas att i undantagsfall medge en annorlunda tidsmässig nedsättning av bidraget.

Upphävandet av skyldigheten att skriva av tiUgångaraa i samma takt som bidraget intäktsförs medför att det bokförda värdet av dessa tillgångar kan bli högre än med nuvarande regler. För värderingen av anläggningstill­gångar gäller bestämmelserna i 15 § bokföringslagen (1976:125). Skalte­mässigt gäller f.n. att avskrivningslån som utgår i form av ränte- och amorteringsfritl lån i skattehänseende jämställs med statsbidrag. Det inne­bär afi beloppet är skattepliktigt i den mån medlen används för att bestrida kostnader som är omedelbart avdragsgUla. Ett statsbidrag som används för att anskaffa byggnader, maskiner eller inventarier är däremot skattefritt. Å andra sidan minskas underiagel för de årliga avskrivningarna med bidrags­beloppet. Bidraget blir därigenom i praktiken beskattat i takt med avskriv­ningarna. Motsvarande tillämpning torde t. v. gäUa även för det av mig föreslagna lokaliseringsbidraget. Jag vill emellertid erinra om att bidrags-skattekommittén nyligen avlämnat delbetänkandet (Ds B 1981:17) Be­skattning av statsbidrag och andra slöd fiU företag, m.m. Belänkandet remissbehandlas f n. Chefen för budgetdepartementet avser enligt vad jag har inhämtat senare i år lägga fram förslag om en aUmän översyn av beskattningen av stöd till företag. Det kan i det sammanhanget finnas anledning alt återkomma till den skatterättsliga behandlingen av lokalise­ringsbidraget.

Nuvarande regler för beräkning av högsta möjliga lokaliseringsbidrag bör behållas. Föratom av investeringarnas storlek bestäms ju redan i dag stödets storlek av exempelvis stödområde, sysselsättningseffekt och beho­vet av subvention för all projektet skall genomföras. Huvudregeln vid bedömning av hur stort bidrag som skall lämnas bör därför liksom hUlills vara att stödet inom ramen för de regler som gäller för resp. stödområde inte skall vara störte än vad som behövs för att projektet skall komma till stånd, dvs. en totalkalkyl över investeringarna, inkörningskostnader, sys-

 

Prop. 1981/82:113                                                  103

selsätlningseffekt m. m. skall ligga till grand för stödets storlek. Jag åter­kommer tUl frågan om lokaliseringsbidragels storlek.

Förslaget att myndigheten på eget initiafiv årligen under hela sjuårspe­rioden skall kunna vägra nedsättning av återkrävbart belopp om förelaget inte uppfyllt de åtaganden det gjort i samband med att stödet beviljades bör i realiteten ge myndigheten en starkare kontrollposilion än f n. Som under­lag för uppföljningen av stödet skall bl.a. tjäna den granskningsrapport som stödmottagaren förbinder sig att låta sina revisorer årligen lämna till myndigheten. Denna revisorsrapport är så nyligen introducerad att prak­fiska erfarenheter saknas. En löpande uppföljning av denna typ bör dock bli effekfivare än den nuvarande tre- och sjuårskontroUen.

Lokaliseringsbidragets storlek

Vid beslut om hur stort lokaUseringsstöd som skall lämnas är huvudre­geln somjag tidigare nämnt alt det sammanlagda stödet inte får vara större än vad som behövs för att en investering skall komma tiU stånd. Hänsyn tas vidare tiU investeringarnas storlek och inriktning, subvention per nytt arbetstillfälle samt hur angeläget del är från samhällssynpunkl att de ge­nomförs. Häratöver begränsas lokaliseringsbidraget av ett högsta möjliga stöd i varje stödområde som anges i procent av godkänt slödunderlag för byggnads- resp. maskininvesteringar. Nu gällande procentandelar framgår av bilaga 4.

Den beskrivna ordningen bör enligt min mening tiUämpas även i fortsätt­ningen. Eftersom jag tidigare föreslagit en ändrad indelning av landet i stödområden bör dock de maximala procentandelaraa ändras. 1 detta sammanhang föreslår jag också att procentandelarna sätts lika stora för byggnads- och maskininvesteringar i resp. stödområde. Härigenom uppnås enligt min mening två fördelar. Dels innebär det en administrativ förenk­ling, dels betyder det en utökad möjlighet att ge stöd i samband med investeringar i maskiner och inventarier. Sistnämnda faktorn återspeglar enligl min mening den allt viktigare roll investeringar i maskiner och inventarier kommit att spela på senare år jämfört med investeringar i byggnader.

Jag förordar följande övre gränser för lokaUseringsbidrag i de olika stödområdena. Stödområde A högst 70% av godkänt stödunderlag, stöd­område B högst 50% av godkänt stödunderlag och stödområde C högst 30% av godkänt stödunderlag. Liksom f n. bör finnas möjlighet för rege­ringen att i undantagsfaU besluta om högre stöd, dock ej högre än vad jag nyss angivit som övre gräns i stödområde A. I de fall lokaliseringsbidrag lämnas utanför stödområdet genom beslut av den centrala myndigheten bör övre gränsen vara högst 20% av godkänt slödunderlag vilket motsva­rar den övre gränsen för investeringsbidraget.

För att avskrivningslån skall lämnas i samband med maskininvesleringar erfordras f. n. somjag tidigare nämnt bl. a. att maskininvesteringarna ulgör

 

Prop. 1981/82:113                                                  104

en betydande del äv de totala investeringarna. Jag har tidigare betonat att bedömningen av storleken på elt lokaUseringsbidrag bör grandas på en totalkalkyl över investerings- och inkörningskostnader etc. Jag har även nyss pekat på att investeringar i maskiner kommit att få en relafivt sett störte betydelse för industrin än byggnadsinvesteringar på senare år. Del är därför enligt min mening inte lämpligt att bibehålla regeln att maskinin­vesteringarna skaU utgöra en betydande del av de totala investeringarna. Däremot bör som hittills för alt lokaliseringsbidrag skall lämnas i samband med maskininvesleringar investeringen leda lUl en påtagligt ökad syssel­sättning i verksamheten samt vid bedömning av lokaliseringsbidragets storlek hänsyn tas till eventuella statliga stöd som lämnats fill uppförande av lokalerna.

Jag vUl i detta sammanhang också något beröra frågan om lokaliserings­stöd tUl investeringar som inte leder lill ökad sysselsättning. F. n. gäller att stöd kan lämnas lill sådana investeringar endasi i undantagsfall. Bara om investeringen innebär en väsentlig omläggning av verksamheten och aUer-nativet är nedläggning helt eller delvis av den tidigare verksamheten, kan stöd lämnas som om det gäller en utbyggnadsinvestering. Arbetsgrappen har föreslagit något vidgade möjligheter att stödja denna typ av investe­ringar. Remissopinionen är splittrad i frågan.

De nuvarande reglerna att stöd lill denna typ av investeringar lämnas endast i undantagsfall bör behållas. För egen del anser jag att del grandläg­gande kravet på lönsamhet för all slöd skall lämnas innebär att företagen normalt skall kunna genomföra ersällningsinvesleringar ulan statligt stöd. 1 likhet med arbetsgruppen anser jag dock att det finns anledning att överväga alt något mildra kriterierna för när lokaUseringsstöd lill ersätt­nings- och ralionaliseringsinvesteringar skall kunna lämnas så att den ökade angelägenheten att bevara arbetstillfällen avspeglas i dessa. Det finns dock starka mofiv att framförallt stödja sysselsältningskapande inve­steringar. Del bör ankomma på regeringen att närmare utforma bestäm­melserna härom.

1 övrigi bör för lokaliseringsbidragel gälla samma grander som för del nuvarande avskrivningslånet.

Investeringsbidrag utanför stödområdet

Jag förordar att utanför stödområdet elt investeringsbidrag på högst 20 % av godkänt stödunderlag skaU kunna lämnas för att täcka kostnader i samband med investeringsprojekt som kan medverka tUl alt lösa inomre­gionala obalansproblem och strakturproblem.

Förslaget grandas på följande överväganden.

Under andra hälften av 1970-talet har den svenska industrin genomgått en stark strukturförändring. Denna har varU koncentrerad till vissa bran­scher såsom varvs-, stål-, textil-, konfektions- och skogsindustrin men

 

Prop. 1981/82:113                                                  105

även vissa delar av verkstadsindustrin har berörts. I vissa faU har produk­tionsstrukturens förändring inneburit att stora sysselsättningsproblem uppkommU lokall. Detta förhåUande har bl.a. aktualiserat frågan om an­vändningen av regionalpolitiskt stöd i sådana situationer. Sedan länge har del varit möjligt att lämna slöd även utanför stödområdet bl. a. då avse­värda sysselsältningssvårigheler finns eller föratses till följd av induslri­nedläggning i samband med omfattande branschralionalisering eller av liknande orsak. F. n. gäller också all riksdagen beslutat om ett tidsbegrän­sat stöd lill Olofström och orter i Bergslagen som drabbats särskilt hårt av strakturomvandlingen i stålindustrin och gravnäringen.

De regionalpolitiska stödmedlen är uppbyggda främst för att medverka fill att skapa ökad sysselsättning i de regioner som har långsiktiga arbets­marknadsproblem och en låg industrialiseringsgrad. Begränsade resurser och hänsyn liU de bestående allvarUga problemen inom stödområdena föratsätter en noggrann prövning av när det kan vara motiverat att använ­da regionalpolifiskt stöd utanför dessa områden. Sysselsättningsproblem fill följd av strakturomvandUngen inom industrin utanför stödområdet bör, om de är av mindre omfattning, kunna lösas av berörda samhällsorgan på regional nivå — främst länsstyrelse och regional utvecklingsfond — i sam­verkan med näringslivet. Härvid finns bl.a. utvecklingsfondens kredit­givning och företagsservice alt tillgå. I regeringens proposition (prop. 1981/ 82:118) om åtgärder för de små och medelstora företagen samt om innova-tionspoUtikens inriktning har jag föreslagit förbättringar av utvecklingsfon­dernas möjligheter att stödja företagsutveckling. Ibland torde det dock föreligga behov av att förstärka dessa regionala resurser med ytterligare medel. Länsstyrelserna bör därför ges möjlighet att medverka till alt lösa inomregionala obalansproblem och strakturproblem genom att lämna stöd i form av investeringsbidrag. Sådant bidrag bör kunna lämnas fill industri­ell och induslriliknande verksamhet, till industriserviceverksamhet, parti­handel och uppdragsverksamhet.

Investeringsbidraget bör kunna lämnas i samband med investeringar i byggnader, maskiner och inventarier på sammanlagt högst 7 milj. kr. och som leder lill ökad sysselsättning. För investeringsbidraget bör i övrigt gälla samma bestämmelser som för lokaUseringsbidrag. Det innebär bl. a. alt verksamheten skall bedömas få fillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning för de anställda. Vidare skall stödets storlek be­stämmas med utgångspunkt från en totalkalkyl över investerings- och inkörningskostnader etc, men får inte lämnas med högre belopp än vad som erfordras för att investeringen skaU komma tiU stånd. Investeringsbi­dragets storlek bör vidare bestämmas med hänsyn till subventionen per nytt arbetstillfälle, investeringens storlek och inriktning saml angelägenhe­ten från samhällssynpunkt att den genomförs.

Beslut om investeringsbidrag bör fattas av länsstyrelsen och medel härför belasta det samlade anslag som länsstyrelsen i varje län bör dispone­ra för regional utveckling i enlighet med de förslag jag tidigare redovisat.

 

Prop. 1981/82:113                                                  106

Ränte- och amorteringsanstånd på lokaliseringslån m. m.

Samtliga lokaliseringslån löper med samma ränta. Enligl nu gällande regler fastställer regeringen räntesatsen. Jag avser all föreslå regeringen alt för nya lokaliseringslån skall fortsättningsvis samma räntesals tillämpas som för lån som lämnas enligl förordningen (1978:507) om industrigaranti­lån. Detta innebär med nuvarande räntesatser en höjning av räntan på lokaliseringslån med 0,5%.

Möjlighet finns att bevilja amorteringsanstånd under högst fem år. Före den 1 juli 1979 fanns möjlighet att medge räntebefrielse under viss tid. 1 samband med att denna avskaffades infördes i stället en möjlighet att bevilja ränteanstånd i högst fem år. Det innebär enligl nuvarande regler att räntan vid anståndstidens slut läggs till lånebeloppet och sedan amorteras i takt med detta. Ränteanslånd innebär endast en likviditetsmässig förbätt­ring för företagen eftersom den upplupna räntan varje år måste bokföras som en kostnad. De nämnda femårsfristerna kan efter beslut av regeringen förlängas om synnerliga skäl föreUgger.

Det är ingen tvekan om all instrumentet ränteanslånd har bidragit tUl att göra det regionalpoUliska slödystemet komplicerat. Missförstånd tycks ofta uppstå hos förelagen om hur ränteanslånd skall bokföras. Jag förordar därför att möjligheten att bevilja ränteanstånd i fortsättningen begränsas fill undantagsfaU. Amorteringsanstånd bör dock liksom f. n. kunna beviljas om det bedöms nödvändigt att förbättra företagens likviditet i inlednings­skedet av en verksamhet.

Säkerheter för lokaliseringsstöd

Enligt gällande bestämmelser skall säkerhet ställas för avskrivnings- och lokaliseringslån. Enligt praxis krävs också säkerheter för anslåndsränla som läggs tiU kapitalskulden på lokaliseringslån. När säkerhet fastställs skall hänsyn tas liU låntagarens ekonomiska stäUning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet. Eftersom avskrivnings- och lokaliseringslånen är utpräglade riskkrediter godtas i regel säkerheter med sämre rätt än hypo-teksinstitul och banker.

Det ankommer på regeringen att närmare utforma bestämmelserna om säkerheter för lokaliseringsstöd. För riksdagens informafion vUl jag dock här något redogöra för min syn på vissa förslag från arbetsgruppen som rör frågan om säkerheter.

Enligt äldre praxis har för lokaliseringsstöd om möjligt krävts tredubbel säkerhet, dvs. dels pantbrev på fulla lånebeloppen i eventuell industrifas­tighet, dels företagsinteckningar på samma belopp, dels borgen, också till fulla lånebeloppen. En av anledningarna till detta är att förfarandet inte krävt någon värdering av säkerheterna, vilket underlättat myndigheternas arbete.

Uttagandet av realsäkerheter är en markering av lokaliseringsstödels affårsmässiga grandval. De investeringar som kommer till stånd genom

 

Prop. 1981/82:113                                                  107

stödet ger på sikt staten reell säkerhet för de utlånade pengarna om den verksamhet som fått stöd visar förväntad lönsamhet. Inflafionen verkar också i samma riktning, säkerheterna ökar i värde. Del faktum att staten har realsäkerheter för de utlånade pengarna ger också ökat inflytande och insyn i företagens utveckling och underlättar därigenom uppföljningen av stöd. Om elt stödföretag kommer på obestånd, skyddar säkerheterna ofta statens fordran, men kanske viktigare ändå, säkrar inflytandet över hur företagets situation löses.

En annan form av säkerhet som regelmässigt krävs är borgen. Borgen av exempelvis ett moderbolag för ell dotterbolags förbindelser är elt naturligt inslag i affärsverksamheten. Det avspeglar ju endasi den organisatoriska form under vilken verksamheten bedrivs.

En något annorlunda form av borgen är den som krävs av de privatper­soner som slår bakom verksamheten. Detta personliga borgensåtagande kan inte betraktas som en säkerhet på samma sätt som pantbrev och företagsinteckningar. Det måste i stället ses dels som en markering av att den person som är viktigast för ett projekts framgång, förelagsledaren, är övertygad om att satsningen kommer all lyckas, dels som ett incitament för samme person att i lid vidta nödvändiga åtgärder för företagets be­stånd.

Beträffande det personliga borgensåtagandet anfördes i 1979 års propo­sition om regionalpolitiken att systemet med begränsat borgensansvar borde kunna komma till ökad användning. Riksdagen hade inga erinringar häremot.

Övergången år 1979 från den dåvarande formen av lokaliseringsbidrag till avskrivningslån samt införande av ränteanslånd, har gjort att det be­lopp för vilket säkerhet krävs i normalfallet har blivit betydligt högre. Dessutom har på senare år kostnaden för uttagandet av pantbrev och företagsinteckningar ökat betydligt.

På grund av bl. a. dessa två förhållanden har arbetsgrappen föreslagit att praxis för uttagandet av realsäkerheter bör ändras så alt pantbrev och förelagsinleckningar tillsammans i normalfallet las ul endast på de sam­manlagda beloppet av avskrivnings- och lokaliseringslån samt eventuellt ränteanslånd. Fördelningen mellan pantbrev och förelagsinleckningar bör avgöras från fall fill fall efter en värdering av säkerheterna.

Arbelsgmppen har vidare föreslagit klarare regler för hur storleken av det begränsade borgensansvaret bör bestämmas. Som riktlinjer bör därvid gälla att kravet på personlig borgen för lokaliseringsstöd bör ställas på lägst 10% av de sammanlagda beloppen av avskrivnings- och lokaliseringslån samt eventuellt ränteanstånd. Borgensåtagandet bör dock gäUa lägst 100000 kr. (om lånesummoraa inte är lägre). För stödbelopp överstigande 10 milj. kr. bör en lägre procentsats kunna fillämpas. Om anlalel förelags­ägare/ledare är fler än en bör borgensbeloppet kunna anpassas härefter, dock bör endast i undantagsfall borgen under 100000 kr. per person god-

 

Prop. 1981/82:113                                                  108

tas. Ett exempel på situafioner när lägre borgensbelopp bör kunna godtas är s. k. lönlagarägda förelag.

Arbetsgrappen har också tagit upp säkerhetsfrågor i samband med verk­samheter som drivs av statliga bolag, kommuner eller kommunala bolag. Enligt arbetsgrappens mening bör huvudprincipen därvid vara att sådan verksamhet inte skall favoriseras framför andra. Vad som tidigare sagts om att säkerheter ger inflytande m. m. på verksamheterna gäller också fill viss del verksamheter drivna av dessa huvudmän. Så långt som möjligt bör alltså samma krav stäUas på säkerheter för kredUer till dessa. Ett speciellt problem som arbetsgruppen uppmärksammat i detla sammanhang är del förhållandet att ett anlal kommuner på senare lid ibland stött enskilda företag genom att lämna exempelvis kommunal borgen för lån som företa­get upptagit i bank. Kommunala engagemang för enskilda förelag gör att företagel kan spela ut kommunerna mol varandra och på så sätl tvinga sig ull fördelar av skUda slag. Härvid är det dessutom oftast de mindre och svagare kommunerna som förlorar. Kommunernas engagemang kommer dessutom ofta i konflikt med reglerna om den kommunala kompetensen.

De krav på lönsamhet m.m. som ställs på en verksamhet som får regionalpolitiskt stöd gör att bankerna, som normall får bättre säkerheter än staten för elt investeringsprojekt, måste kunna acceptera dessa risker. I annat faU bör enligt arbetsgrappen projektet troligen inte genomföras.

Remissinstanserna är i allmänhet posUiva lill arbetsgruppens förslag. Eftersom uttagandel av säkerheter till stor del är en fråga för den lånebevil-jande myndigheten tillämpas redan nu riktlinjer av det slag arbetsgruppen lägger fram. Beträffande frågan om kommunal borgen i samband med lokaliseringsstöd är samtliga instanser som yttrat sig, bl. a. alla kommuner, eniga om all sådan inle bör få förekomma om kommunen inle är låntagare.

För egen del godtar jag de generella riktlinjer arbetsgrappen föreslår. Dessa överensstämmer i alll väsentligt med den praxis som tUlämpas f n. För lokaUseringsbidrag och lokaliseringslån bör alltså även fortsättningsvis ställas säkerhet. Vidare bör liksom f. n., som en kompletterande säkerhet i allmänhet ställas personlig borgen av de av bolagels ägare som har elt väsentligt inflytande över verksamheten. Behovel av sådan borgen bör dock bedömas med hänsyn till storleken av ägarnas kapitalinsats, andra säkerheter och övriga omständigheter.

Riksdagen har i olika sammanhang i fråga om kommunernas roll inom regionalpolitiken uttalat att det är statens uppgift att pä olika säll främja en lokalisering lill de områden där behoven är störst. Kommunernas möjlig­heter att bedriva verksamhet i egen regi begränsas också av all verksamhe­ten måste inrymmas inom den kommunala kompetensen. En kommun, ett kommunalägt bolag etc. kan enligt nuvarande bestämmelser få lokali­seringsstöd endasi för turistverksamhet eller uppförande av indu­strilokaler. Jag kommer senare i min framställning alt föreslå all kommun etc. i vissa fall skall kunna få stöd även för faslbränsleframställning. Av

 

Prop. 1981/82:113                                                  109

naturliga skäl bör kommunal borgen i samband med lokaUseringsstöd förekomma endasi om verksamheten är kompetensenlig och stödbe­rälligad. Sådan borgen bör således i regel inle förekomma om annan än kommun eller kommunalt organ är låntagare.

UtbUdningsstöd

Ulbildningsslöd kan lämnas för all inom ell förelag utbilda personal i samband med utökning eller omstrakturering av verksamheten. Det krävs all verksamheten bedöms medföra varaktig sysselsällning för de anställda och få fillfredsställande lönsamhet och vidare alt det föreligger behov av särskiU kvalificerad utbildning. Utbildningsslödels storlek bestäms som ett belopp per elev och arbetstimme och fastställs från fall lill fall med hänsyn till bl. a. utbildningskostnaderna och det regionalpolitiska intresset av att utbildningen genomförs.

Beslut om ulbildningsslöd meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) eller, om stödets storlek överstiger 20 kr för varje person och utbildnings-timme, av regeringen. Vid bedömning av utbildningsbehovet samarbetar AMS f n. med de centrala yrkesnämnderna inom olika branscher.

Efterfrågan på utbUdningsstöd har minskat under de senaste åren. Del­vis är detla en naturlig följd av att sysselsältningsslödet ökats, offertstödet införts och all kravet på särskiU kvalificerad utbildning skärpts. Det har emeUertid också visat sig att långa handläggningstider minskal stödets effektivitet. Delvis sammanhängande med det sistnämnda är att de admini­strativa kostnaderna för stödet bUvU relativt sett höga. AMS har mol denna bakgrand i 1981 års anslagsframställning föreslagit att utbildnings-stödet i dess nuvarande form omprövas och all i stäUet speciella utbild­ningskostnader får täckas med offertslöd. Arbetsgrappen har studerat frägan och skisserat ett sätt att lösa problemen genom vissa administrafiva förenklingar.

För egen del viU jag anföra följande. Behovel av ett stöd med utbild-ningsstödels inriktning har inte ifrågasatts i något sammanhang. Det är viktigt att höja den tekniska nivån på industrin inom stödområdena.

Genom mitt förslag om ändrad slödområdesindelning bortfaller en slor del av olägenheterna med att låta utbildningskostnaderna täckas inom offertslödels ram. Jag föreslår därför all utbildningsstöd avskaffas som särskild stödform och ersätts av offerlslöd i de fall behov av särskUd kvalificerad utbildning föreUgger.

Sysselsättningsstöd

Sysselsällningsslödet är avsett att läcka allmänna inkörningskoslnader i nystartad eller utvidgad verksamhet. Slödel lämnas i form av dels för-slaårsslöd, dels fortsall slöd under upp lUl sex år. Del omfattar enbart ökningar av personalen och grundar sig på den genomsnitfiiga sysselsätt­ningen under elt år uttryckt i årsarbetskrafter. Anlalel årsarbetskrafter

 

Prop. 1981/82:113                                                  110

avrandas lill närmast lägre hela tal vid beräkning av slödels storlek. Stödet utgår i nuvarande stödområdena 4-6 och är differentierat efter stödom­råde.

Sysselsältningsslödet är mer generellt utformat än övriga regionalpolitis­ka stödformer. I princip föreligger en rätt lill sådant slöd om verksamheten är stödberälligad enligt förordningen om regionalpolitiskt stöd samt upp­fyller vissa allmänna vUlkor för slöd och kravet på sysselsättningsökning. Endast vid ansökan om förstaårsstöd för mer än tio årsarbetskrafter görs en särskild prövning av del enskilda projektets föratsättningar och stödets samhällsekonomiska effekter.

Sysselsältningsslödet höjdes kraftigt år 1979. Stödets storlek under olika år i de olika stödområdena framgår av tabell i bilaga 4 (avsnitt 1.2.1.5). På grund av den svaga induslrikonjunkluren har efterfrågan på sysselsätl­ningsslöd hittills inle varit så stor som då förutsågs.

På grundval av förslag från arbetsgrappen föreslår jag vissa marginella ändringar i fråga om sysselsättningsstödet:

—antalet årsarbetskrafter avrandas, i likhet med vad som gällde före den 1 juli 1979, till tiondels årsarbetskraft vid beräkning av stödets storlek

—klarare riktlinjer ges för stödföratsältningarna då en verksamhet övertas och i anslutning därtUl ges möjlighet tUl förhandsprövning i dessa fall

—i övertagandefallen räknas sysselsättningsökningen från kalenderåret närmast före övertagandet i stället för från årsgenomsnittet under de tre närmast föregående åren.

Jag vill beträffande förslagen anföra följande.

År 1979 gjordes den förändringen att antalet årsarbetskrafter avmndas lUl närmast lägre hela anlal vid beräkning av stödet storlek. Tidigare utgick stöd även lill tiondelar av en årsarbetskraft. Eftersom förändringen i första hand drabbar små företag ansluter jag mig till arbetsgrappens förslag all antalet årsarbetskrafter i fortsättningen skaU avrundas nedåt lill tiondels årsarbetskrafter vid beräkning av slödels storlek.

Sysselsätlningsslöd lämnas som jag tidigare nämnt i samband med ny­startad eller utvidgad verksamhet. En besvärlig fråga har under slödels hela tillvaro varit hur man skall behandla de fall där utökningen av antalet sysselsatta sker genom helt eUer delvis övertagande av annan verksamhet. I takt med att stödbeloppen höjs blir det också aUt viktigare för en företa­gare att veta i vUken utsträckning han vid exempelvis övertagandel av ett konkursdrabbal förelag kan räkna med att sysselsättningsstöd kommer att lämnas.

Eftersom sysselsättningsstödet är avsett alt täcka igångkörningskost-nader bör stöd i princip inle lämnas för överlagandet av en verksamhet då dessa kostnader är väsentligt lägre. I annat fall skulle stöd kunna komma att lämnas flera gånger för i stort sett samma inkörningskostnader. Vidare skulle sysselsällningsslödet kunna väsentligt påverka värdet av exempel­vis ett konkursbo.

 

Prop. 1981/82:113                                                  111

Jag anser att följande riktlinjer bör gälla för när rätt till slöd skall föreligga vid övertagande av en befintlig verksamhet eller med andra ord när en stödberälligad ökning av sysselsättningen skall anses ha uppstått.

Ett faU när sysselsättningen bör anses ha ökat är om den övertagna verksamheten har en helt annorlunda produktionsinriktning och de över­tagna tillgångarna är av obetydligt värde för den nya verksamheten. Ett annat fall är när den övertagna verksamheten varit nedlagd under en längre tid. Härmed menas då att någon produktion inte förekommit i verksamhe­ten, inte heUer i exempelvis en konkursförvaltares regi. Den tid under vilken en verksamhet skaU ha legat nere för att kvalificera till slöd bör inle vara alltför kort. Avgörande måste bl. a. vara att det inte framstått som lönsamt att vänta ul denna fidpunkt. Som en riktpunkt bör gälla att tiden bör vara lägst sex månader.

De rikfiinjer som här beskrivs bör göra det lättare att i enskilda fall bedöma i vilka fall stöd kan utgå. F. n. kan förhandsprövning ske i vissa avseenden i fråga om sysselsättningsstöd. Jag föreslår att denna möjlighet utsträcks till att avse också frågan om sysselsättningsökning föreligger i förhållande till tidigare verksamhet.

En av huvudreglerna för sysselsättningsstöd är vidare att stöd kan lämnas för del antal årsarbetskrafter varmed sysselsättningen under ett år överstigit det högsta antalet årsarbetskrafter under de tre närmast föregå­ende åren. Syftet med detta är att undvika stöd fill konjunkturbetingade variationer i sysselsättningen. I de fall en verksamhet övertas kan denna regel få otillfredsställande effekter. Ett företag som övertas efter alt exem­pelvis ha kommit på obestånd har ofta minskat sin sysselsättning kraftigt under de närmast föregående åren. Den som övertar en sådan verksamhet och slår samman den med en annan kommer på så sätt kanske inte att kunna få sysselsättningsstöd under tre år.

Utgångspunkten för beräkningen bör därför i de fall förutsättningarna för slöd i övrigi är uppfyllda vara det antal årsarbetskrafter varmed syssel­sättningen överstigit antalet årsarbetskrafter i den övertagna verksamhe­ten under kalenderåret före övertagandet.

Övriga grander för sysselsältningsslödet bör kvarstå oförändrade. Jag avser all i annat sammanhang föreslå regeringen vissa tekniska ändringar i bestämmelserna om könskvotering för sysselsätlningsslöd.

Jag vUl slutligen erinra om alt de begränsningar som finns för sysselsätt­ningsstöd i övertagandefall inte innebär att angelägna projekt behöver stoppas av formella skäl. Offertstödet kan även fortsättningsvis lämnas i samma områden som sysselsättningsstödet och kan komma till användning när andra stödformer inte är tillämpliga.

offertslöd

Offertstödet infördes år 1977. Beslut om offertslöd fattas av regeringen och dess tekniska utformning avgörs från faU till faU. Offertstödet är avsett

 

Prop. 1981/82:113                                                  112

att användas när regionalpolitiskt stöd i annan form inle kan lämnas vilket inle nödvändigtvis innebär ell högre slöd. Det kan användas i samtliga stödområden när det gäller projekt inom den privata tjänste- och service­sektorn, riksorganisafioner och administrativa funktioner inom större in­dustriföretag. För övriga typer av stödberättigad verksamhet kan offert-stöd beviljas inom nuvarande stödområdena 4—6.

Vid stödets införande var avsikten att staten på offert från ell förelag skulle betala särskild ersättning lill företaget för att det vidtar åtgärder som staten i regionalpolifiskt syfte önskar all företaget skall göra. I praktiken har slödel främst kommU till användning dels genom att avskrivningslån i vissa fall utformats med annorlunda viUkor, dels genom att stöd ulgåll för ändamål som annars inte kan stödjas med bidragsmedel, l.ex. flyltnings-samt speciella utvecklings- och marknadsföringskostnader, dels genom utformning av speciella villkorslån. Därutöver har stödet, i större utsträck­ning än vad man tänkt sig använts för att rädda sysselsättningen i förelag.

Offertstödet har inte kommit till så stor användning som förutsågs vid dess införande. Detta har bl.a. uppmärksammals av riksdagen, vUken uppmanat regeringen att verka för ökad användning av stödformen. Ar­betsgrappen har funnit att den begränsade användningen av slödel beror på att övriga regionalpolitiska stödformer används i första hand och fillgo­doser de flesta stödbehoven.

För egen del vUl jag anföra följande. Jag förordar att offertslöd fortsätt­ningsvis skall kunna lämnas fiU samfiiga typer av stödberättigad verksam­het inom hela stödområdet. Övriga grunder för offertstödet bör kvarstå oförändrade.

Beträffande stödets användning kan jag ansluta mig till arbetsgruppens uppfattning alt offertstödet främst bör koncentreras på offensiva åtgärder. Med tanke på konjunkturalsiklerna bör industrins investeringsbenägenhel komma att öka under den närmaste tiden. Det är enligt min mening angelä­get alt därvid med hjälp av bl. a. offertstödet la till vara alla möjligheter till ökad sysselsättning i de sämst ställda stödområdena. Med anledning av vad arbetsgrappen anfört om slöd lill marknadsföringsåtgärder vill jag hänvisa till att jag i avsnittet om regionaU nyförelagande föreslagit all slöd skall kunna lämnas för bl. a. sådana åtgärder. Jag har vidare i den förut nämnda proposifionen om åtgärderna för de små och medelstora förelagen samt om innovalionspolitikens inriktning (prop. 1981/82:118) förordat att de regionala utvecklingsfondernas medel i ökad utsträckning skall använ­das till företagsulvecklande åtgärder, bl.a. marknadsföringsprojekt. Nå­gon förändring av de nuvarande flexibla möjligheterna all använda offert­stödet till liknande åtgärder bör emellertid inte göras.

Jag vill även erinra om att jag nyss förordat all utbildningsstöd skall avskaffas som särskild stödform och de kostnader vartill utbildningsstöd kunnat lämnas fortsättningsvis skall täckas inom offertslödels ram.

 

Prop. 1981/82:113                                                  113

3.7.3 Stödberättigad verksamhet

F. n. gäller i princip att endasi sådana verksamheter som kan påverkas i fråga om lokalisering eller omfattning kan få stöd. Således kan slöd f n. lämnas till företag som bedriver industriell eller induslriliknande verksam­het, industriserviceverksamhet, vissa slag av parfihandel och uppdrags­verksamhet eller turistverksamhet, till sistnämnda bransch i första hand i stödområde 4, 5 och 6. Vidare kan kommun få slöd för turistverksamhet saml för att bygga mindre industrilokaler för uthyrning på mindre orter. Regeringen har dessutom möjlighet alt i varje särskill fall besluta om stöd lill förelag med annan verksamhet, om verksamheten beräknas få särskild betydelse för näringslivet i regionen eller annars bedöms vara av särskild regionalpolitisk betydelse.

Jag anser att dessa regler för vad som är stödberättigad verksamhet i huvudsak bör vara oförändrade. Jag föreslår dock i del följande vissa ändringar i fråga om stödberättigad verksamhet inom turistnäringen, vid­gade möjligheter att ge slöd fill faslbränsleframställning samt all slöd i yissa fall skall kunna lämnas lill privata investmentbolag.

F.n. gäUer vidare all regeringen kan lämna förhandsbesked om viss verksamhet är stödberättigad. Härvid prövas endast om verksamheten är av sådan art att regionalpolitiskt slöd kan lämnas. Denna ordning bör bibehållas.

Mottagare av regionalpolitiskt slöd kan f. n. vara svenska och utländska fysiska och juridiska personer som bedriver slödberätfigad verksamhet inom det enskilda näringslivet samt statliga förelag. Dessutom kan, som jag nyss nämnt, kommuner erhålla regionalpolitiskt slöd för turistverksam­het och kommunala industrilokaler. Jag föreslår i det följande vissa änd­ringar i fråga om stödmoltagare, dels beträffande kommuns möjlighet all erhåUa slöd för fastbränsleframställning dels vad avser privata förelags möjligheter att få slöd lill mindre industrilokaler för uthyrning saml möjlig­heten för privata regionala investmentbolag all få lån all användas som kapitaltillskott i slödberälligade förelag.

Arbetsgrappen har bl.a. utrett stödet lill uppförande av industrilokaler för uthyrning. En sammanfattning av arbetsgruppens rapport har bilagts proppsitionen (bilaga 4).

Lpkajiseringsstöd tUl industrilokaler för uthyrning lämnas f n. dels tUl Stiftelsen Industricentra, dels tUl kommunala industrilokaler.

Stiftelsen Industricentra

År 1973 påbörjades en försöksverksamhet med statliga industricentra i regionala centra i det inre stödområdet (prop. 1973:50, InU 1973:7, rskr 1973:248). Syftet med verksamheten är att uppföra industrilokaler för uthyrning. Huvudman är Sfiftelsen Industricentra, som har lill uppgift att planera, uppföra, äga och förvalta industricenleranläggningarna saml i övrigt verka för alt skapa goda förutsättningar för verksamheten i anlägg-8    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113                                                  114

ningarna. Stiftelsen skall i detla syfta akfivt verka för företagsetableringar i beslutade och planerade industricenteranläggningar. Stiftelsens förvalt­ning är lokaliserad till Skellefteå och omfattar sju anställda.

Sfiflelsens verksamhet är bunden av riksdagsbeslut på så säll all riksda­gen har beslutat om utbyggnaden av industricenteranläggningar i varje särskill fall och medgett all medlen för regionalpolitiskt slöd får användas för ändamålet, varvid som anslagsvillkor gäller vissa riktlinjer för uthyr­ningen m. m., som anges i del följande.

Industricenleranläggningarna har byggts ul stegvis sedan år 1973 och omfattar i febraari 1982 färdigställda lokaler i Strömsund, Lycksele, Ljus­dal och Haparanda. Den sammanlagda lokalytan på ca 56000 m" uthyrs till 22 hyresgäster med 384 anställda, varav 378 ulgör nya arbetslillfällen på respektive ort. Induslricenlerlokaler med en sammanlagd yta på ca 12000 m är under färdigställande i Ange och Vilhelmina.

Hyran i industricenleranläggningarna skall ligga på en nivå som motsva­rar de kostnader som företagen kan räkna med om de bygger egna lokaler med statligt lokaliseringsstöd. Finansieringen av investeringarna har där­för ordnats på ett sätt som ungefär motsvarar lokaliseringsstödet enligl de maximiregler som gäller inom nuvarande stödområde 5 och 6. Industricen­leranläggningarna finansierades sålunda fram t. o. m. juni 1979 med lokali­seringsbidrag (65%), lokaliseringslån med 20-årig annuitet (ca 13%) och tre års räntebefrielse och amorteringsanstånd samt kapitaltillskott till stif­telsen (ca 22%). Fr.o.m. de ansökningar om utbyggnad som inkommit efter den 1 juli 1979 har investeringarna finansierats lill 70% med avskriv­nings- och lokaliseringslån saml 30% kapitaltillskott. Regionalpolitiskt slöd för byggnadsinvesteringar har sedan år 1973 beviljats stiftelsen med ca 80 milj. kr. i lokaliseringbidrag, ca 74 milj. kr. i avskrivningslån, ca 29 milj. kr. i lokaliseringslån och ca 67 milj. kr. i stiftelsekapital.

Stiftelsens kostnader för driften av anläggningarna skall läckas av hyror­na från hyresgästerna (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/ 79:435). De regionalpolitiskt mofiverade kostnaderna för stiftelsens verk­samhet kan däremot täckas av statsbidrag.

Stiftelsen Industricentras lokaler skall hyras ut lill förelag med verksam­het som är berättigad fill regionalpolitiskt slöd. I undanlagsfall får lokaler uthyras lill serviceförelag ulan rätt lill regionalpolitiskt slöd med hänsyn fill alt serviceföretagen kan bidra lill utbudet av industriservice i vid mening inom anläggningarna. Den gemensamma servicefunktion som hit­tills byggts ul är förelagshälsovård i anläggningarna i Strömsund och Ljusdal.

Riksdagen har påpekat (AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233) behovel av ökat regionall inflytande över stiftelsens verksamhet. Även stiftelsen har i skrivelse fill regeringen uttryckt önskemål om ökade möjligheter lill lokall engagemang i verksamheten och förbättrade kontakter med regionala myn­digheter.

 

Prop. 1981/82:113                                                  115

Arbetsgrappen inom industridepartementet har sett över verksamheten och lämnat förslag till ändringar i vissa hänseenden.

Med anledning av önskemålen om ett ökat lokalt och regionalt inflytande över stiftelsens framlida verksamhet har arbetsgruppen diskuterat alterna­tiva ägarkonstellalioner där kommunerna övertar hela eller delar av ägar­ansvaret för industricenteranläggningarna. Bl. a. framförs tanken all bilda lokala aktiebolag med kommunall helt- eller delägande i varje induslricen-leranläggning. För att riksdagen skall kunna ta ställning lill hur ett ökat regionalt inflytande bör utformas på längre sikt föreslår arbetsgruppen att frågan skall behandlas i en särskild utredning. Behoven av ökat lokall inflytande och förbättrat regionalt samarbete kan lUls vidare tillfredsställas genom en förstärkning av de lokala samarbelsrådens status och samman­sättning. Någon anledning all f. n. byta associationsform finns inle.

Arbetsgrappen har vidare föreslagit alt verksamheten bör konsolideras på nuvarande orter men att ett begränsat antal ytterligare centra bör kunna byggas. Inför kommande projekt bör finansieringen av stiftelsens anlägg­ningar ändras på så sätt att ett visst mått av stimulans till kostnadsreduk­tion införs i finansieringen. Detta föreslås ske genom all del tillskott lill stiftelsekapital som hittills utgått med 30% av investeringskostnaden redu­ceras lill hälften och alt mellanskillnaden lånas upp på den öppna kredit­marknaden. De regionalpolitiskt motiverade kostnaderna för stiftelsens verksamhet föreslås även i fortsättningen bli läckta av statligt bidrag. Arbetsgrappen anser slutligen all stiftelsen bör eftersträva all hyresförela-gen utnyttjar mer av gemensam service av olika slag.

För egen del ansluter jag mig lUl uppfattningen alt sltflelsen nu nått en sådan stabilitet att den bör tilldelas ökad självständighet och ökat ansvar. Jag ansluter mig vidare till arbetsgrappens förslag om att frågan om lokala aktiebolag med kommunall helt- eller delägande i varje anläggning bör utredas särskilt. Jag avser att i särskild ordning föreslå regeringen att direktiv lämnas för ett sådant utredningsarbete.

Liksom arbelsgmppen anser jag all finansieringen av stiftelsens anlägg­ningar med hänsyn lill den kredilvärdighet som stiftelsen nu besitter bör ändras. Fiertalel remissinstanser är dock kritiska lill en minskning av den statliga finansieringen av stiftelsens anläggningar med tanke på den hyres-höjande effekt en sådan åtgärd förväntas få. Jag har tidigare föreslagit all lokaliseringsstöd i framtiden skall utgå med samma villkor till maskiner och inventarier som till byggnader. Den föreslagna ändringen bör i viss omfattning motverka den hyreshöjande eflekt som elt minskat bidrag till stiftelsekapital kan få. Med hänsyn fill remissinstansernas kritik av försla­get fill ändrad finansiering förordar jag att statsbidraget lill stiftelsekapital sänks med endast en tredjedel från nuvarande 30% till 20% av investe­ringskostnaden. Därmed kommer i framfiden 10% av stiftelsens investe­ringar att finansieras på den öppna kreditmarknaden. EnUgl min mening bör den föreslagna ändringen verka som ell incitament för stiftelsen när del

 

Prop. 1981/82:113                                                  116

gäller alt hålla nere kostnaderna för kommande investeringar. De regional­politiskt motiverade kostnaderna för sfiflelsens verksamhet bör även i fortsättningen kunna täckas av statsbidrag.

Bestämmelserna för hyresgästernas verksamhet bör vara oförändrade. Det innebär att lokalerna liksom hillills i första hand skall hyras ul lill förelag med sådan verksamhet som är berättigad till regionalpolitiskt slöd.

Målet för Stiftelsen Industricentras verksamhet bör vara att styra den industriella expansionen till orter där den kan få de regionalpolitiskt största effekterna. Därvid bör sfiftelsen även söka bidra till en förbättring av den industriella miljön på orten bl.a. genom alt eftersträva en sådan samman­sättning av hyresgästernas verksamhet att en mångsidig industristruktur byggs upp. Hittillsvarande verksamhet har i hög grad inriktats på att planera och uppföra anläggningar. Sfiftelsen kommer i och med färdigstäl­landet av de första etapperna i Ange och Vilhelmina all kunna erbjuda så pass många lokaler för uthyrning, att dess framtida verksamhet i högre grad bör ägnas åt rekrytering av hyresgäster och därmed en förbällring av respektive orts induslrieUa miljö. Stiftelsen bör således i första hand kon­solidera sin verksamhet på nuvarande orter. När det gäller frågan om ytterligare industricenteranläggningar konstaterar jag alt del fortfarande fmns elt anlal orter inom stödområde A och B med en låg andel industri­sysselsatta och med en ensidig industristruktur. Jag anser därför alt elt begränsat antal ytterligare centra bör byggas. Jag föreslår att det sker i GäUivare och Sveg.

Kommunala industrilokaler

År 1977 infördes ett särskilt bidrag lill kostnader för byggande av mindre kommunala industrilokaler för uthyrning i mindre orter i främst det dåva­rande inre stödområdet, motsvarande i stort sell nuvarande stödområde 5 och 6 (prop. 1976/77:100 bil. 17, NU 1977/78:23, rskr 1977/78:304). Där­med avsågs lokaler på upp lill 2000 m i orter företrädesvis mindre än kommunala centra. Genom riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1979 avskaffades bidragsformen och i slällel infördes lokaliseringsstöd som stödform för byggandet av sådana lokaler. Samtidigt utvidgades stödverk­samheten till att omfatta stödområde 4-6. Sedan den 1 juli 1981 kan i stödområde 5 och 6, om inget talar däremot, kommunala industrilokaler byggas även om hyreskontrakt inle finns tecknat för någon del av loka­lerna. F. n. gäller vidare att regeringen intill utgången av juni 1982, om särskilda skäl finns, kan besluta om slöd lill kommunala industrilokaler till kommuner utanför stödområde 4-6, främst i Bergslagen, som särskill hårt drabbats av strakturomvandlingen inom stålindustrin och gruvnäringen.

Mofivel för att införa ell slöd till kommunala industrilokaler var alt ge de ekonomiskt och sysselsättningsmässigt mest utsatta kommunerna i landet möjlighet att förse mindre, nystartade eller expansiva förelag med lokaler. Några restriktioner mot omflyttning av företag inom orten eller krav på ny

 

Prop. 1981/82:113                                                  117

sysselsättning angavs inte. Bakgmnden tiU reformen var erfarenheten att ekonomiskt starka kommuner ofta byggde induslrUokaler på egen hand, vilket de mest utsatta kommunema inle hade möjlighet till. Del förelåg därför en påtaglig risk all verksamheter flyttades från mindre lill större kommuner.

Sedan år 1977 har ett 30-tal kommuner beviljats stöd för uppförande, om- eller tillbyggnad av 45 industrilokaler med en sammanlagd lokalyta om 115000 m. 1 oktober 1981 sysselsattes sammanlagt ca 1200 personer i lokalerna. Därav var ca 150 arbetstillfällen (13%) nyfillkomna. De flesta hyresföretagen var således inom orten omflyttade företag. Totalt har ca 76 milj. kr. beviljats i bidrag eUer avskrivningslån och ca 10 milj. kr. i lokali­seringslån. Ytterligare ett 20-lal lokaler med en sammanlagd lokalyta om 33 000 m var under byggnad eller under planering. Till dessa har beviljats ca 56 milj. kr. i bidrag eller avskrivningslån och ca 15 milj. kr. i lokalise­ringslån.

Lokaliseringsstöd tiU uppförande av kommunala industrilokaler har nor­malt lämnats enligt de maximiregler som gäller för resp. stödområde 4, 5 och 6. Endasi förelag med industriell eller induslriliknande verksamhet eller induslriserviceverksamhel får hyra kommunala industrilokaler.

I enlighet med arbetsgrappens förslag förordar jag att lokaliseringsstöd i fortsättningen skall kunna lämnas lill byggande av kommunala industrilo­kaler i stödområdena A-C under i huvudsak samma föratsättningar som f. n. Bidragsdelen bör dock sänkas fill en sådan nivä att lokaliseringsbidrag till kommunala industrilokaler lämnas med 10 % lägre stöd än vad som är maximaU i resp. stödområde. Endast i undanlagsfall och genom beslut av regeringen kan liksom f. n. högre slöd lämnas. Vidare bör en koncentrafion av stödgivningen ske tiU mindre orter genom preciserade krav i vissa avseenden. Följande riktlinjer bör gälla.

Stödet till byggande av kommunala industrilokaler hör lill de mest av­gränsade regionalpolitiska stöden genom inriktningen på de mest priorite­rade områdena, de minsta orterna och de mindre och medelstora förela­gens behov. 1 alla dessa avseenden har under de senaste åren en tendens mol aUl vidsträcktare tillämpning varit starka. Detta beror bl.a. på att företagen ofta vUl undvika all binda sina resurser i industrifastigheter. Del bör dock inte vara en samhäUsuppgift att medverka till en sådan utveck­ling. Stöd tiU byggande av kommunala industrilokaler bör därför fortsätt­ningsvis förbehållas mindre orter inom stödområdena A-C. Lokalerna bör vidare inte utan särskilda skäl byggas större än 2000 m och i normalfallet bör de avse uthyrning till mer än ett företag. Risk föreligger annars alt stödet kommer i konflikt med reglerna om den kommunala kompetensen. Vidare bör för slöd gälla att de filltänkta hyresförelagens möjligheter att själva bygga lokaler måste vara små. Endasi när synnerliga skäl till undan­tag från de nu nämnda kraven kan påvisas bör undantag kunna komma i fråga.

 

Prop. 1981/82:113                                                                118

Finansieringen av kommunala industrilokaler bör vidare ändras. Sam­hällsstöd kan av regionalpolitiska skäl utgå till byggande av industrilokaler såväl direkt til! ett enskilt företag som till Stiftelsen Industricentra eller till en kommun. I alla dessa fall kan stöd utgå efter samma procentsats. Eftersom slödels storlek även bestäms utifrån bl.a. subventionen per nyanställd blir det enskilda företag som bygger egna lokaler och har en känd rekryteringsplan ofta missgynnat i förhållande till kommuner, för vilka subventionsnivån inle begränsas av en viss känd sysselsättningsef­fekt. Erfarenheterna har dessutom visat att del förekommer all kommuner utöver det regionalpolitiska slödel ytterligare subventionerar byggkostna­den. För all komma fill rätta med de beskrivna problemen och med hänsyn till förslaget om all den statliga finansieringen av Stiftelsen Industricentras investeringar skall minskas på motsvarande sätl, bör även subvenlione­ringen av kommunala industrilokaler minskas med 10 % av investerings­kostnaden. Del innebär all en högre stödprocent kan utgå lill det enskilda förelaget än fill kommunen, varigenom del bör bli mer attraktivt för förela­gen att bygga egna lokaler.

Jag vill också erinra om all jag fidigare föreslagit all lokaliseringsbidrag i framliden skall kunna lämnas på i stort sell samma villkor lill maskiner som lill byggnader. Den föreslagna ändringen bör ge utrymme för att minska det hyrande företagels kapitalkostnader för maskininvesleringar. En överflyttning av subventionen från den hyrda lokalen lill företagels rörelse innebär vidare enligl min mening elt bättre slöd lill förelagen.

Med de möjligheter lill långa lånelider som finns f n. bör även forlsäll­ningsvis lokalhyrorna kunna hållas på en rimlig nivå. Ell visst minskat hyresbehov bör även kunna uppnås genom den av mig tidigare föreslagna ändringen all lokaliseringsbidrag kan lämnas även lill byggnadsinvenlarier ulan krav på alt inventarierna skall utgöra en avsevärd del av de lokala investeringskostnaderna.

Arbetsgrappen har föreslagit all stöd lill nya kommunala industrilokaler inle bör lämnas lill kommuner som i strid med gällande bestämmelser hyr ul befintliga kommunala industrilokaler till icke slödberälligade företag. En uttrycklig regel av sådan innebörd är knappast lämplig, bl.a. med hänsyn till all regler redan finns om följderna av alt bryta mol uppställda villkor för lokaliseringsstöd. Del är dock självklart att det måste vara en starkt försvårande faktor för elt positivt beslut om en kommun som ansö­ker om stöd har brulU mot villkoren för ett fidigare slöd. Det ankommer på den myndighet som skall pröva ansökningen om slöd all ta ställning också i denna fråga.

Vissa gemensamma frågor för Stiftelsen Industricentra och kommunala induslrUokaler

Med anledning av riksdagens ullålande 1981 om regionalpolitiskt stöd till byggande av industrilokaler (AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233), vill jag nu

 

Prop. 1981/82:113                                                  119

mot bakgrund av arbetsgruppens förslag redovisa min syn på samordning­en mellan användningen av Stiftelsen Industricentra och kommunala in­dustrilokaler som regionalpolitiska medel.

Den verksamhet som utövas genom byggande av statliga industricentra och kommunala industrilokaler ulgår från samma medel - industrilokaler att hyra. Stiftelsen Industricentra och berörda kommuner arbetar emeUer­tid enligt arbetsgruppen i viktiga avseenden under skilda föratsättningar. När del gäller ortsinriktningen är det stiftelsens uppgift att bygga lokaler i orter av strategisk betydelse för den regionala utvecklingen i nuvarande stödområde 5 och 6. De kommunägda lokalerna däremot kompletterar utbudet av hyreslokaler i mindre orter i nuvarande stödområde 4—6. De är också inriktade på mindre företag.

En annan och avgörande skillnad mellan Stiftelsen Industricentra och kommunala industrilokaler är kraven pä hyresgästerna. Stiftelsen har kra­vet all som hyresgäster acceptera endasi förelag som kan ge sysselsätt­ningsexpansion för orten. För de kommunala industrilokalerna gäller där­emot inga krav på nettoliUskott av arbetslillfällen till orten.

För all mäta sysselsättningseffekten per insatt slödkrona av lokali­seringsstöd har arbetsgrappen använt den totala statliga subventionen per nyll arbetstillfälle som måttstock. Del statliga stöd som utgått lill Stiftelsen Industricentra motsvarar en subvention om ca 285 000 kr. per nytt arbels-tillfälle i de fyra färdiga anläggningarna. 1 de hillills färdigställda kommu­nala industrilokalerna uppgår samma subvenlionsmått lill ca 500000 kr. per nyll arbetstUlfälle. I båda fallen har lokaliseringsbidrag och avskriv­ningslån satts i relation till antalet nya arbetslillfällen. De riktvärden för subvention per nytt arbetstillfälle som för närvarande gäller för förelag som investerar på egen hand med lokaliseringsstöd inom stödområdena 5 och 6 uppgår till 250000 kr. resp. 325000 kr.

Sysselsättningseffekten per insatt slödkrona av lokaliseringsstöd ger enligt arbetsgruppen naturligtvis inte fullständigt ullryck för den regional­poUliska nyttan av del statliga slödel. Relativt stora statliga subvenfionsin-satser i företag inom nya konkurtenskraftiga industribranscher, i företag som förstärker den regionala industristrukturen genom att fylla luckor i en tillverkningskedja, i serviceutbudet eller i ett från struklursynpunki strate­giskt viktigt företag som t. o. m. minskar sin sysselsällning vid en investe­ring, kan vara av störte regionalpoUlisk betydelse än många billiga och nya arbetsliUfällen i ett industriföretag med traditionell tillverkning i en nedåt­gående bransch. Subvention per nytt arbetstillfälle bör därför inte ensam fillmälas avgörande betydelse.

När det gäller den relativt höga subvenlionsnivån på del regionalpoUlis­ka stödet till lokaler för uthyrning anser arbetsgruppen all den avgörande frågan blir om de särskilda uppgifter som Stiftelsen Industricentra resp. de kommunala industrilokalerna skall fuUgöra skall anses så vikliga all de motiverar en högre slatsfinansiell belastning per nytt arbelstillfälle än

 

Prop. 1981/82:113                                                  120

stödet till enskilda företag som bygger själva. Enligt arbetsgruppen är Stiftelsen Industricentra på väg att på ett godtagbart sätt lösa sin svåra men viktiga uppgift och den relativt begränsade merkostnaden kan därför anses motiverad. När det gäller kommunala industrilokaler anser arbetsgruppen däremot att subventionsnivån per nyll arbetstillfälle är hög. För små orter och företag i de regionalpolifiskt hårt utsatta regionerna bör del dock vara av utomordentligt slor regionalpolitisk betydelse att med slalligl slöd un­deriätta även befintliga förelags överievnad och rationalisering, trots att anlalel nya arbelsliUfällen blir mycket begränsat.

Arbetsgruppen anser därför alt kommunala industrilokaler, fill skillnad mot Stiftelsen Industricentras anläggningar, även i framtiden bör kunna användas för uthyrning lill företag som inle ger någon sysselsättningsök­ning på orten.

Några remissinstanser finner den höga subventionsnivån på del re­gionalpolitiska stödet tiU kommunala industrilokaler fuUt motiverad. De menar bl. a. att hänsyn även bör tas lill sysselsättningen i de lokaler som förelagen i kommunala industrilokaler flyttat ut ur. Andra anser däremot att de särskilda uppgifter som Stiftelsen Industricentra och de kommunala industrUokalerna skall fuUgöra inte motiverar de höga subvenlionsni-

våerna.

Beträffande stafiigt stöd lill byggande av industrilokaler viU jag först slå fasl att ansvaret för lokalanskaffning för näringslivets behov primärt är en fråga för företagen själva. Del är endasi i väl definierade särfall som samhället bör gå in med subventioner för att underiätta lokalanskaffning för förelag. Enligt min åsikt bör det förekomma endasi av regionalpolitiska skäl och när det gäller lokaler för uthyrning endast i de regionalpolitiskt högst prioriterade stödområdena.

Jag anser all lokaler för uthyrning till rimliga priser är en viktig lokalise­ringsfaktor, oavsett om del gäller större industricenlersalsningar i större orter eller enstaka lokaler i mindre orter. Från det hyrande förelagets synpunkt är det en fördel alt snabbi tillgängliga lokaler med rimlig hyra finns och att företagel slipper problem med kapitalanskaffning för all bygga egna lokaler. För ell mindre, nyelableral företag kan problem med kapitalanskaffning omöjliggöra en expansion och omflyttning till större lokaler, även om regionalpolitiskt slöd kan utgå lill förelaget för att bygga egna lokaler. Som hyresgäst kan förelaget i slällel använda sill oftast begränsade kapital till att investera i maskiner och lill rörelsekapital.

Nuvarande syslem med regionalpolitiskt stöd för byggande av lokaler för uthyrning har emellertid medfört all förelagen i allt högre grad förvän­tar sig att det skall finnas lokaler att hyra och all de av den anledningen inte ens på sikt planerar att bygga egna fastigheter. Resultatet kan bli all samhället i framliden får ännu störte ansvar för förelagens lokalanskaff­ning. Krav har redan rests på samhällsägda lokaler för uthyrning även utanför stödområdena. Särskilt beträffande de kommunala lokalerna kan

 

Prop. 1981/82:113                                                  121

denna utveckling leda lill att företagen blir tillfälliga hyresgäster som flyttar igen, kanske till andra kommuner, när bättre förmåner erbjuds. Det finns därför enligl min mening också en risk all kommunerna i framfiden kan få en mängd industrilokaler för uthyrning slående lomma.

För egen del anser jag att Stiftelsen Industricentra och de kommunala industrilokalerna fyller två från varandra skilda funktioner. Stiftelsen In­dustricentra skall tillhandahålla lokaler för uthyrning i orter av strategisk betydelse för den regionala utvecklingen. Sfiftelsen skall vidare verka för all rekrytera hyresgäster som ökar sin sysselsättning på orten samt alt förbättra den industriella miljön på resp. ort. I den verksamheten är lokaler för uthyrning i en inle alltför liten ort med en industriell miljö under utveckling en betydelsefull faktor.

Kommunala industrilokaler för uthyrning är mera ett alternativ för på mindre orter befintliga småförelag som behöver nya lokaler för all expan­dera eUer rationalisera sin verksamhet och som inle har ekonomiska eller praktiska möjligheter alt bygga egna lokaler. Jag delar arbetsgruppens uppfattning all skUlnaden mellan Stiftelsen Industricentra och kommunala industrilokaler när del gäller rekryteringen av hyresgäster bör beslå.

Beträffande sysselsättningseffekten per insatt slödkrona anser jag lik­som arbetsgrappen att detta mått ger ell ofullständigt uttryck för nyttan av stödinsatsen. Med tanke på de inskränkningar i främst finansieringen som föreslagits bör verksamheten med Stiftelsen Industricentra och kommuna­la industrilokaler fortsätta trots konstaterade höga subvenfionssiffror per nytt arbelstillfälle för speciellt de kommunala industrilokalerna.

Privata industrilokaler för uthyrning

Fastighelsförvaltande bolag som hyr ul lokaler lill förelag med stödbe­rättigad verksamhet kan f n. få stöd om äganderätten till bolaget ligger hos samma fysiska eller juridiska intressenter som dominerar industriförela­get. Slöd kan även ges för alt bygga gemensamma lokaler både i de fall de rörelsedrivande förelagen direkt äger lokalen och när ägandet utövas indi­rekt genom ell särskilt fastighelsförvaltande bolag.

I enlighet med förslag frän arbetsgruppen förordar jag att lokaliserings­stöd lill privata industrilokaler skall kunna lämnas enligl samma villkor som föreslås gälla för stöd till kommunala industrilokaler. Som grandläg­gande villkor bör således gälla all slöd skall lämnas sparsamt och endasi på de från regionalpolitisk synpunkt mest utsatta orterna. Del innebär bl. a. att stödet begränsas till stödområde A-C och alt stöd får lämnas främst för mindre lokaler i mindre orter. Möjligheterna för de tilltänkta hyresgästerna att själva bygga måste först undersökas. Uthyrning får ske endasi lill förelag med industriell eller induslriliknande verksamhet eller induslriser­viceverksamhel.

Vid prövning av en ansökan om stöd till privata industrilokaler måste den tiUtänkte hyresvärdens ekonomiska förutsättningar all genomföra pro-

 

Prop. 1981/82:113                                                  122

jektet klarläggas på ell mer ingående säll än då en kommun ansöker om slöd. Härvid bör exempelvis vägas in sökandens ekonomiska ställning, hyreskontrakt som kan finnas tecknade för lokalerna, säkerheternas värde etc.

Om villkoren för lokaliseringsstöd till privata industrilokaler på detta sätl anpassas till vad som gäller för slöd liU kommuner bör det även vara möjligt för kommuner och privata byggherrar att få slöd för ell gemensamt bildal bolag för uppförande av industrilokaler.

Stöd tiU företag inom turistnäringen

Efter samråd med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen får jag anföra följande. Lokaliseringsstöd har kunnat lämnas lill förelag inom turistnäringen alltsedan stödverksamhetens början. F. n. gäller att stöd kan lämnas lill turistverksamhet inom stödområdena 4-6 samt, om särskUda skäl finns, inom stödområdena 1-3. 1 det senare fallet skall stöd företrä­desvis lämnas inom primära rekreationsområden inom stödområde 3. Stöd kan lämnas även lUl kommuner och kommunägda förelag. Vid slöd till turistverksamhet gäller all längsta löptid för lokaliseringslån är 25 år jäm­fört med 20 år för andra verksamheter.

I likhet med vad arbetsgruppen föreslagit förordar jag nu att följande förändringar skall gälla i fråga om stödet fill turistverksamhet:

-     stöd bör kunna lämnas inom stödområde A och B saml, om särskilda
skäl föreligger, inom primära rekreationsområden i stödområde C,

-     slöd bör i första hand lämnas fill befintliga turistanläggningar och turist­
orter,

-     slöd, som bidrar till att förlänga turistsäsongen, bör även kunna lämnas
till vissa slag av serviceaktivileter, kurs- och konferensverksamhet samt
marknad sföringsorgan.

Förslagen grandas på följande överväganden. Lokaliseringsstöd lill före­tag inom turistnäringen har hillills främst lämnats till olika slag av boen­deanläggningar som betjänar mer än en lokal marknad. Denna ordning bör i huvudsak Ugga fasl men preciseras och kompletteras i vissa avseenden. Vid bedömningen av om en verksamhet är slödberätfigad bör syftet med verksamheten eller effekterna därav vara utgångspunkter. Även verksam­heter som förbättrar turistnäringens infrastruktur, påverkar elt områdes attraklivitet från turislsynpunkl eller förbättrar föratsättningarna för annan turistverksamhet bör således i vissa fall vara slödberälfigade.

Detta gäller bl.a. olika slag av service och aktiviteter som ofta växer fram vid sidan av boendeanläggningarna såsom serveringar och nöjeslo­kaler saml verksamheter förankrade i lokala traditioner som rolslöjd, träsnide m.m. Undersökningar har visat alt den sysselsättning som turis­men skapar inte enbart ligger i själva boendel utan lill slor del i detla slag av service och verksamheter. Föratom alt ge direkt sysselsällning kom­pletterar dessa verksamheter boendeanläggningarna, höjer områdets at-

 

Prop. 1981/82:113                                                  123

traklivilet och medverkar därigenom direkt lill en säsongsförlängning vid boendeanläggningarna.

Det kan i vissa fall vara svårt att dra en gräns för vad som skall betraktas som sådan "turistservice". En utgångspunkt bör därvid vara syftet med och omfattningen av verksamheten saml dess målgrupp. En livsmedelsbu­tik eller en bensinstation kan visserligen ha en myckel slor del av sin omsättning från turismen. De har emeUertid oftast sin grund i lokalbefolk­ningens behov och ingår i den lokala servicen och bör därför inte vara slödberälligade.

För alt underlätta en förlängning av säsongen för boendeanläggningarna bör vidare även kurs- och konferensverksamhet kunna vara stödberättigad som komplement till mer konvenfionell turistverksamhet. Även regionala boknings- och marknadsföringsorgan bör kunna få slöd, eftersom de med­verkar till ett bättre utnyttjande av turistanläggningarna.

Marknaden för turism bedöms i dag som växande men är inte obegrän­sad. Om slöd lämnas till turistverksamhet i områden där det även finns goda möjligheter för annan verksamhet, t. ex. industri, kan det innebära alt underlaget för anläggningarna inom ijällområdel minskar så kraftigt all de inle blir lönsamma eller att det inle blir möjligt all där bygga ul turistnä­ringen. För alt bibehålla möjligheterna att skapa ny sysselsällning i de mest utsatta områdena, där förutsättningarna för annan verksamhet ofta saknas och turism därför inle sällan är den enda verksamhet som kan ge ökad sysselsättning, bör slöd till turistverksamhet främst lämnas i dessa områden, dvs. i stödområdena A och B. 1 stödområde C bör dock slöd kunna lämnas inom primära rekreationsområden i särskilda fall.

För all på bästa sätl nyttiggöra redan investerat kapital bör vidare stöd fortsättningsvis lämnas i första hand till befintliga turistanläggningar och turistorter. Slödel kan härigenom medverka fill alt skapa turistanläggning­ar och turistorter som kan erbjuda olika slag av boende, ett brett aktivitets-utbud samt en god service, bl. a. goda kommunikationer.

Vad jag nu förordar följer på viktiga punkter arbetsgruppens förslag, som fått övervägande stöd under remissbehandlingen. Tanken att koncen­trera stödet lill de mest utsatta områdena har dock mött motstånd från områden som missgynnas. Av de skäl som jag nyss anfört anser jag del dock vara nödvändigt med en sådan koncentration.

Jag viU i detla sammanhang även erinra om förslaget i regeringens proposition (1981/82:118) om åtgärder för de små och medelstora förela­gen saml om innovalionspolitikens inriktning alt även turistförelag skall omfattas av utvecklingsfondernas målgmpp.

Stöd tiU fastbränsleframstäUning

F. n. kan regionalpolitiskt slöd i regel inle lämnas lill företag som produ­cerar bränsle. Undantagsvis kan regeringen dock ge stöd till verksamhet som har särskild regionalpolifisk betydelse men som normalt inle är slöd-

 

Prop. 1981/82:113                                                  124

berättigad. Regeringen har sålunda i ett förhandsbesked förklarat all re­gionalpolitiskt slöd kan lämnas enligt denna undantagsbestämmelse till vissa delar av ett fastbränsleprojekt i Lycksele kommun. Delegationen (I 1980:08) för uppbyggnad av en oljeersällningsfond (oljeersällningsfonden) har däremot möjlighet alt stödja anläggningar för såväl bränsleframsläll-ning som energiproduktion, enligt förordningen (1980:1085) om stafiigt slöd för åtgärder alt ersätta olja, m. m.

I enlighet med förslag från den arbetsgrupp som gjort en översyn av del regionalpolitiska stödet till näringslivet förordar jag alt regionalpolitiskt slöd fortsättningsvis skall kunna lämnas lill faslbränsleframställning i mer reglerade former. De flesta remissinstanser, som avgivit yttrande, ställer sig positiva tUl delta förslag. Slöd bör kunna lämnas i landets från syssel­sättningssynpunkt mest utsatta områden, dvs. stödområdena A och B som ett komplement till slöd genom oljeersätlningsfonden.

Stödet avses främst la sikte på fasla anläggningar där energiråvara i form av flis och torv förädlas. Vid flisproduktion bör investeringar i samband med bearbetning av energiråvara (flisframställning) kunna stödjas. Vid torvproduktion bör beredning av torvtäkt saml brytning och förädling av torv kunna räknas som slödberälligade verksamhetsdelar. En förulsäll­ning för slöd bör vara all verksamheten bedrivs i störte omfattning och har permanent karaktär. För mindre projekt bör i stället glesbygdsstöd kunna utnyttjas. Förbränningsanläggningar för faslbränsle bör dock inle kunna erhålla stöd.

Även kommunala bolag bör vara slödberälligade i den mån verksamhe­ten ligger inom ramen för den kommunala kompetensen.

I princip bör samma regler som gäller för annan slödberättigad verksam­het tillämpas för slöd lill faslbränsleframslällande förelag. På grund av verksamhetens speciella karaktär kan dock bestämmelserna behöva utfor­mas något annorlunda för stöd lill detta ändamål. T. ex. bör lokaliserings­bidrag, om särskilda skäl föreligger, kunna lämnas för markanläggnings­kostnader vid torvproduktion. Jag förordar att lokaliseringsbidrag i dessa fall kan lämnas med högst 30 resp. 15 procent av godkända kostnader i stödområde A resp. B. Liksom för övriga ändamål vartill lokaliseringsbi­drag kan lämnas bör det finnas en möjlighet för regeringen att i undanlags­fall besluta om högre stöd. Den totala statliga stödinsatsen - oljeersätl­ningsfondens stöd och lokaliseringsstöd - bör i normalfaUet inle översliga de procentsatser som gäller för högsta möjliga lokaliseringsstöd.

Del ankommer på regeringen alt besluta om handläggnings- och besluts­ordningen för lokaUseringsstöd. För riksdagens kännedom viU jag dock tala om att jag i annat sammanhang avser föreslå regeringen alt beslut om slöd lill faslbränsleframställning åtminstone under en inledningsperiod bör fattas på central nivå. Skälet lill detta är all nära kontakter bör hållas med oljeersätlningsfonden och att behov av alt vinna erfarenheter av denna nya slödgivning föreligger.

 

Prop. 1981/82:113                                                  125

Stöd tiU regionala investmentbolag

Regionala utvecklings- och investmentbolag har under senare år inrät­tats i olika delar av landet. En samlad redogörelse för statens åtgärder på delta område lämnades våren 1981 i regeringens proposition om industri­politiken (prop. 1980/81:130). Vissa av dessa har inrättats med hjälp av regionalpolitiska medel. Jag föreslår nu all regionalpoUfiskl stöd i form av lokaliseringslån skaU kunna lämnas lill privata regionala investmentbolag för att användas som kapitaltillskott i slödberälfigade förelag.

Jag viU i denna del anföra följande.

Genom beslut våren 1979 (NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415) och våren 1980 (prop. 1978/79:125 sid. 58, AU 1979/80:29, rskr 1979/80:362) har riksdagen medverkat lill all regionala utvecklingsbolag bildats i Jämtlands och Västerbottens län. Bolagen, Z-Invest AB och AC-Invesl AB bildades hösten 1980 och påbörjade sin verksamhet under år 1981. De har lill uppgift att medverka lill etablering av nya verksamheter i länen genom all nya produkter lUlförs redan existerande eller för ändamålet bildade före­tag. De skaU vidare utgöra instrument för ell aktivt dellagande från sam­hällets sida, även ägarmässigl, i hela utvecklingsprocessen från idé fiU produkt.

För vartdera bolaget har anvisats 5 milj. kr. som grundkapital. När del gäller den fortsatta finansieringen av bolagens verksamhet beslöt riksda­gen att vartdera bolaget skall tillföras 25 milj. kr. under en femårsperiod och all dessa medel skall räknas av från den beslulsram för regionalpoli­tiskt slöd lill näringslivet som har faslslällts för femårsperioden 1979/80-1983/84. Landstingen i Jämtlands och Västerbottens län har vartdera utfäst sig all bidra med 1 milj. kr. om året under fem år.

Riksdagen beslutade våren 1981 vidare att bemyndiga regeringen att disponera upp till 20 milj. kr. för att främja den industriella utvecklingen i Värmlands län (AU 1980/81:23, rskr 1980/81:223). Efter framställning av länsstyrelsen i Värmlands län och ansökan av bolaget beviljade regeringen i augusfi 1981 elt nybildal privat investmentbolag, Wermia AB, ell lån på 12 milj. kr. av dessa medel. Bolaget skall på olika säll verka för alt företagsamheten i Värmlands län skall kunna expandera; bl. a. genom att filiföra mindre och medelstora företag inom regionen kapital, förelagsled-ningskunnande och affärskontakter, genom all delta i utvecklingen av produkt- och affärsidéer i samarbete med befintliga företag och uppfinnare saml andra liknande åtgärder.

Wermia AB har ett aktiekapital på 6 milj. kr. Akiieinnehavare är elt tjugotal privatpersoner och enskilda förelag med regional anknytning.

För lånet från staten tiU bolaget gäller ell anlal speciella villkor. Dessa är utformade så att bolagels likviditet i inledningsskedet inle skall urholkas av betalningar av räntor och amorteringar. Som en kompensation för denna inledande subvention ges staten del i bolagels eventuella värdetillväxt.

Lånet är således amorteringsfritl under de första tio åren. Amortering

 

Prop. 1981/82:113                                                  126

skall därefter erläggas med en femtondel per år under de därpå följande fem åren och med två femlondelar per år under de fem därpå följande åren. Ränta på länet ulgår

-     under de tre första åren med samma procentsats som utdelning ges på bolagels aktier under respektive år,

-     under de därpå följande sju åren efter samma princip dock lägst med den procentsals som motsvarar riksbankens officiella diskonto,

-     under de därpå följande lio åren med samma procentsats som gäller för induslrigaranlilän.

Andel i bolagels värdetillväxt tillförsäkras staten genom ell lill lånet knutet optionsbevis, vilket ger staten rätt all efter lio år teckna aktier i bolaget på nominellt 3 milj. kr. och där emissionskursen är fastställd lill akfiernas nominella värde. Denna rätt skall efter opartisk värdering ome­delbart erbjudas aktieägarna, som då kan välja mellan alt själva utnyttja erbjudandel eller all låta staten utnyttja sin optionsrätt. För lånet har inte StäUts någon säkerhet.

Jag har tidigare redogjort för motiven till att de regionalpolitiska medlen i större utsträckning än hittills bör inriktas mot all i olika former stimulera industriell expansion utifrån varje regions egna förutsättningar. De små och medelstora förelagen spelar härvid en viktig roll. Jag anser att bolag av den typ jag nu redogjort för har goda möjligheter all främja expansion av främst små och medelstora förelag. Jag fäster härvid särskild vikt vid möjligheten att öka tillgången på riskvilligt kapital i stödområdet och vid den kapacitet i form av ledningskunnande som kan lUlföras i denna form.

Jag föreslår därför att regionalpolitiskt stöd i form av lån skall kunna lämnas till privata investmentbolag under förutsättning att medlen används på ell säll som är förenligt med syftet med sådana lån. En grundläggande fömlsältning bör därvid vara alt de verksamheter som bolaget engagerar sig i med hjälp av lånemedlen är slödberälligade enligt förordningen om regionalpolitiskt slöd och huvudsakligen bedrivs inom stödområdet A-C. Del bör vara möjligt för regeringen att utforma villkoren för lånen beträf­fande bl a. ränta och amortering på i stort de villkor jag nyss redogjort för.

Vad gäller bildandel av nya regionala inveslment- och utvecklingsbolag med statligt ägande anser jag liksom riksdagen i sitl beslut med anledning av propositionen om industripolUiken (prop. 1980/81: 130, NU 1980/81:64, rskr 1980/81:465) att yllerligare erfarenheter av de befintliga bolagen bör vinnas innan man lar ställning till om nya sådana bolag bör inrättas.

Jag vill slutligen nämna att i regeringens proposition om åtgärder för de små och medelstora förelagen saml om innovalionspolitikens inriktning (prop. 1981/82:118) har behandlats vissa frågor om statliga åtgärder och insatser i samband med bildande av privata investmentbolag.

 

Prop. 1981/82:113                                                  127

3.7.4 Handläggnings- och beslutsordning i ärenden om lokaliseringsstöd Jag övergår nu till att behandla frågan om bl. a. ökade regionala besluts­befogenheter i ärenden om lokaliseringsstöd, dvs. lokaliseringsbidrag (tidi­gare avskrivningslån) och lokaliseringslån. Del ankommer på regeringen att besluta om handläggnings- och beslutsordning i sådana ärenden. För riksdagens kännedom vill jag dock redogöra för hur handläggnings- och beslutsordningen enligt min mening i fortsättningen i huvuddrag bör utfor­mas. Jag avser att i annat sammanhang återkomma lUI regeringen med närmare förslag till beslutsordning.

Som jag fidigare nämnt bör beslut om investeringsbidrag fattas av läns­styrelsen. Vad jag nu anför beträffande lokaliseringsbidrag gäller i tillämp­liga delar även investeringsbidrag.

Nuvarande beslutsordning

Beslut om lokaliseringsstöd fattas f. n. av tre olika instanser: länsstyrel­serna, arbetsmarknadsstyrelsen och regeringen. Huvudregeln för av­gränsning av beslutanderätt meUan länsstyrelse, arbetsmarknadsstyrelsen och regeringen bygger på investeringskostnadernas storlek. Beloppsgrän­sen är f. n. 5 milj. kr. för länsstyrelse och 15 milj. kr. för arbetsmarknads­styrelsen. Vid störte investeringar beslutar regeringen. Förutom av be­loppsgränsen är länsstyrelsernas beslutanderätt inskränkt i fråga om vissa industribranscher, liksom i ärenden som avser annan stödberättigad verk­samhet än industri eller induslriliknande verksamhet. Vidare skall ärenden som avser stöd lill etablering av nytt frislående arbetsställe eller flyttning av företag från ell län fill elt annat beslutas centralt. Delsamma gäller för ansökningar om stöd till

—investeringar som inte leder tUl ökad sysselsättning

—kostnader för marknadsföring, produktutveckling eller liknande

—företag som är, nyligen har varit eller väntas bli föremål för bevaknings-eller uppföljningsälgärder

—anskaffning av omsättningstillgångar, patent, licenser eller liknande om stödet gäller enbart sådan anskaffning eller slödunderlagel för sådan anskaffning överstiger 700000 kr.

—kostnadsfördyring och/eller liUäggsinvestering som uppkommit sedan investeringen påbörjats

—samt slöd lill företag som omfattas av del genom avtal mellan staten och näringslivet gällande system med lokaliseringssamråd.

Arbetsmarknadsstyrelsen beslutar i övrigt om lokaliseringsstöd för inve­steringar under 15 milj. kr. utom i följande fall där regeringen är beslutsin­stans:

Ansökningen avser

—stöd till verksamhet utanför stödområdet,

—stöd till verksamhet som bedömts som stödberättigad enligt 10 § 5 för­ordningen (1979:632) om regionalpolitiskt slöd.

Prop. 1981/82:113                                                  128

-     stöd till turistverksamhet inom stödområde 1, 2 och 3,

-     slöd med högre belopp än maximal procentsats för avskrivningslån och lokaliseringslån i resp. stödområde,

-     lån som inte leder till ökad sysselsättning och inte heller avser en investering som har avgörande betydelse för en ort,

-     slöd lill koslnadsfördyring och/eller tilläggsinvestering som uppkommit sedan investeringen påbörjats eller

-     stöd lill förelag som omfattas av del genom avtal mellan staten och näringsUvet gällande systemet med lokaliseringssamråd och som arbets­marknadsstyrelsen väljer all överlämna lill regeringen.

Den nuvarande beslutsordningen har gällt sedan den 1 juli 1979. Den har inneburU en kraftig ökning av antalet länsstyrelsebeslut. Budgetåret 1980/ 81 fattade länsstyrelsen beslut i 41 % av antalet ärenden, arbetsmarknads­styrelsen och regeringen i 35 respektive 24% av ärendena. Det är de nyss nämnda undanlagsreglerna snarare än beloppsgränserna som är avgörande för var besluten fattas.

Motiv för ytterUgare decentralisering

Under 1970-lalel har den ekonomiska situationen förändrats högst avse­värt och därmed även betingelserna för regionalpolitiken. Dessa ändrade föratsättningar har som jag tidigare behandlat avspeglats i ändrad inrikt­ning av reigonalpolitiken mot insatser inriktade mol tidigare faser i företa­gens utveckling. De största stödinsatserna lämnas dock fortfarande lill expansionsinvesleringar i byggnader och maskiner.

Under den första hälften av 1980-lalet förstärks behovet av att öka industriproduktionen. En minskning av landels bylesbalansunderskott för­utsäller ökad industriproduktion. Delta kommer alt ställa krav på ökade investeringar inom industrin och även att ytterligare arbetskraft överförs till industrisektorn. Del kan emellertid förväntas att en slor del av produk­tionsökningen under första delen av en uppgångsfas kommer all ske vid befinfiiga anläggningar i form av ökat kapacilelsulnylljande.

Under dessa betingelser är möjligheten all med regionalpolitiska medel styra industrisektorns lokalisering av naturliga skäl starkt begränsade. Denna grundläggande bedömning av de närmaste årens utveckling inom industrin är av väsenlUg betydelse när det fortsatta regionalpolitiska slödel skall utformas.

Del slår klart alt regionalpolitiken i större utsträckning än hillills måste inriktas på att stimulera utvecklingen av i resp. region befintliga företag. För all uppnå detta krävs all del regionala inflytandet över och ansvarsta­gandet för del regionalpolitiska stödet förstärks.

Den tidigare nämnda arbetsgruppen inom industridepartementet har från dessa utgångspunkter prövat möjligheterna all yllerligare decentralisera beslutsrätten om regionalpolitiskt slöd till näringslivet.

Arbetsgruppen konstaterar alt erfarenheterna av den nuvarande besluts-

 

Prop. 1981/82:113                                                  129

fördelningen visar att de regionala organen i stort visat prov på god beredning av ärendena. Arbetsgruppen anser all flera skäl lalar för en yllerligare decentralisering av beslulsfallandel:

För det första anser grappen att en yllerligare delegerad beslutanderätt medför en önskvärd förstärkning av del regionala inflytandet över den industriella och sysselsältningsmässiga utvecklingen i resp. region. Grup­pen anser vidare all en förkortning av handläggningsliderna är önskvärd. Den genomsnittliga handläggningsliden med nuvarande beslutsordning är, räknat från den fidpunkt den ursprungliga ansökan inlämnades, vid läns­slyrelsebeslut ca 1,5 månad, vid beslut av arbetsmarknadsstyrelsen ca 2,5 månader och vid regeringsbeslut ca 3,5 månader.

Del är vidare enligl arbetsgruppen av betydelse all få lill slånd en bättre kontinuitet i uppföljningen av kredilbeslul. Genom decentralisering av dessa förstärks motiven för alt följa upp slödförelagens utveckling.

Vid stöd till framförallt småföretag är personkännedomen särskill bety­delsefull. Handläggning på regional nivå fångar enligl gruppen på ett bättre sätt upp denna.

Det nuvarande systemet med en uppdelning av beslutsbefogenheterna mellan regional och central nivå har dock också fördelar anser arbetsgrup­pen. Centrala beslut innebär l.ex. störte förutsättning för enhetlighet i bedömningar och ställningstaganden. Vidare har centrala organ bättre överblick över utvecklingen inom olika näringsgrenar och branscher saml elt vidare perspektiv på regionala förändringar. I elt centraliserat syslem begränsas också de tendenser lill konkurrens mellan regioner om företag och projekt som inte är bundna lill en viss investeringsort. Del finns vidare en risk, menar arbetsgrappen, alt elt regionall beslutsfattande kan leda lill alt den befintliga produktionsstrukturen konserveras. De regionala be­slutsfattarna kan således komma all utsättas för elt hårt tryck alt bevara existerande arbetsliUfällen även om verksamheten saknar förutsättningar att bedrivas lönsamt.

De motiv som framförs för en yllerligare decentralisering av beslut om lokaliseringsstöd anser arbetsgruppen väga så tungt att ytterligare decentralisering bör genomföras. Arbetsgrappen betonar samtidigt all de nämnda riskerna med elt regionall beslutsfattande måste beaktas.

Den positiva inställningen lill yllerligare decentralisering delas av de flesta remissinstanserna, exempelvis Landstingsförbundet, statens indu­striverk, statskontoret samt ett stort anlal länsstyrelser och utvecklings­fonder.

Del saknas emellertid inle negativa synpunkter på decentraliseringen. Arbetsmarknadsstyrelsen anser visserligen alt det är angelägel att förkorta handläggningsliden och förenkla hanteringen av ärenden. Styrelsen är däremot inte beredd alt fillslyrka förslag som innebär borttagande av restriktioner för regionalt beslutsfattande för branscher med övereta­blering. Landsorganisationen (LO) anser att de regionalpolifiska pro-9   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113                                                  130

blemen i slor utsträckning är av den karaktären alt en hög grad av nafio­nelll beslutsfattande och styrning är nödvändig. Beslut om stödinsatser måste därför enligl LO fattas på högre nivå än den regionala. LO kan dock utifrån existerande syslem med decentraliserad beslutsrätt i vissa mindre ärenden stödja en fortsatt uppdelning av beslutsbefogenheter mellan regio­nal och central nivå.

För egen del vill jag anföra följande. Den nuvarande beslutsordningen i ärenden om lokaliseringsstöd infördes den 1 juli 1979 efter en treårig försöksperiod med decentraliserat beslutsfattande. Del kan konstateras all även om decentraliseringen nått relativt långt vad avser anlalel ärenden, så gäUer all den beloppsmässigt största delen fortfarande beslutas på central nivå. Vidare följer av de nuvarande undantagsreglerna för regionala beslut att ett stort antal beslut som avser mindre belopp fattas på central nivå. Jag instämmer i arbetsgrappens bedömning all en yllerligare decentralisering är önskvärd. Jag delar även arbetsgrappens bedömning att de risker med ett decentraliserat beslutsfattande som noterats av både arbetsgruppen och vissa remissinstanser måste beaktas.

När det gäller genomförandet av en sådan decentralisering vill jag först ta upp det förslag som arbetsgrappen lämnat om all utvecklingsfonderna skall besluta om lokaliseringsstöd tUl företag som ingår i de berörda ut­vecklingsfondernas målgrupp.

Detla förslag har mötts av en delad remissopinion.

Arbetsmarknadsstyrelsen, statens industriverk och statskontoret anser det viktigt att slå vakt om utvecklingsfondernas roll som serviceorgan åt små och medelstora företag och avstyrker därmed förslaget. Bl. a. riksrevi­sionsverket anser det tveksamt all ålägga de regionala ulveckUngsfonderna nya myndighetsuppgifter. Flera länsstyrelser anser all frågan är av sådan principiell natur och vikt att den borde varit föremål för en parlamentarisk utredning. De flesta länsstyrelser anser vidare all del föreligger risk all stödets regionalpolitiska profil tunnas ut och att handläggningen inle kom­mer all lillräckligl beakta arbetsmiljöfrågor, plansynpunkler och arbels-kraflsfrågor m.m.

Förslaget stöds av Landstingsförbundet och flertalet utvecklingsfonder som menar att lokaliseringsstödsverksamheten ulan svårighet kan integre­ras i fondens arbete. Länsstyrelsen i Gotlands län biträder också förslaget.

För egen del anser jag att de regionala utvecklingsfonderna nu har byggts upp och utvecklats lill samlande organ på länsplanel för samhäUets näringspolitik riktad främst mot små och medelstora företag. Jag bedömer därför gmppens förslag som intressant. Jag delar emeUertid vissa remissin­stansers åsikt alt frågan är av sådan principiell vikt att den bör utredas ytterligare.

Jag är därför inte f. n. beredd att föreslå några organisatoriska föränd­ringar på regional nivå beträffande handläggningen av lokaliseringsstöd. För all få fram ett underlag för ställningstagande lill denna fråga avser jag

 

Prop. 1981/82:113                                                  131

senare föreslå regeringen alt la inifiativ fill ett utredningsarbete bl.a. vad gäller de regionala utvecklingsfondernas roll i handläggningen av lokali­seringsstöd.

Jag anser att den framtida fördelningen av beslutanderätt mellan regio­nala och centrala organ även fortsättningsvis bör bestämmas av bl.a. investeringens storlek. Den nya gränsen för regionalt beslutsfattande före­slår jag bli 7 milj.kr. och gälla det sammanlagda godkända stödunderlaget för den i ärendet aktuella investeringen. Genom denna begränsning anser jag att de farhågor för branschmässiga störningar etc. som framförts av vissa remissinstanser i huvudsak elimineras. Därför anser jag det befogal alt endast i mer begränsad omfattning frångå denna grundregel. Jag ämnar föreslå att länsstyrelsernas beslutsbefogenheter i ärenden om lokali­seringsstöd utöver nämnda beloppsgräns begränsas i följande falk-Ansökningen avser

—slöd lill åtgärd som innebär överflyttning av verksamhet mellan olika län,

—stöd till investeringar som inle leder lill ökad sysselsättning,

—stöd utanför stödområde A—C (begränsningen gäller inte investeringsbi­drag),

—stöt utöver maximala procentsatser för resp. stödområde,

- stöd till kommunala och privata industrilokaler,

—slöd fill fastbränsleframställning,

—slöd till privata investmentbolag,

 

-     stöd till kostnadsfördyring och/eller filläggsinvestering som uppkommit sedan investeringen påbörjats eller

-     slöd till företag som omfattas av det genom avtal meUan staten och näringslivet gällande systemet med lokaliseringssamråd.

I fråga om avgränsning av beslutanderätt mellan regeringen och den centrala myndigheten i ärenden om lokaliseringsstöd avser jag föreslå regeringen att den centrala myndighetens beslutanderätt begränsas i föl­jande fall, där alltså regeringen även i fortsättningen är beslutande:

Ansökningen avser

-     slöd fill investering där del sammanlagda slödunderlagel överstiger 20
milj. kr.,

—    slöd lill verksamhet utanför stödområde A-C och där regeringen inte
genom speciellt bemyndigande delegerat beslutanderätt,

-     slöd utöver maximala procentsatser för resp. stödområde,

-     stöd till verksamhet som bedömts som stödberättigad enligl 10 § 5 ordningen om regionalpolitiskt stöd och där regeringen förbehålUl sig rätten att fatta beslut om stöd,

-     stöd fill företag som omfattas av det genom avtal mellan staten och näringslivet gällande systemel med lokaliseringssamråd och som arbets­marknadsstyrelsen väljer all överlämna till regeringen,

—       stöd tiU privata investmentbolag eller

-     stöd till kostnadsfördyring och/eller tilläggsinvestering som uppkommit
sedan investeringen påbörials

 

Prop. 1981/82:113                                                                132

Mina förslag sammanfaller på dessa punkter med arbetsgruppens. Jag vill i detta sammanhang erinra om all jag nyligen med stöd av regeringens bemyndigande tillsatt en utredningsman all utreda statens industriverks framlida organisation och verksamhet. Utredaren har bl.a. enligl direkti­ven all behandla frågan om det är lämpligt all föra över handläggningen av lokaliseringsstödet på central nivå från arbetsmarknadsstyrelsen till sta­tens industriverk.

Jag vill för riksdagens kännedom göra ytterligare några klarlägganden vad gäller beslut i ärenden om lokaliseringsstöd. Mina fidigare förslag innebär att lokaliseringsstödsverksamhelen i de ärenden där länsstyrelsen har beslutanderätt bör styras av tillgången på medel. Sådana ärenden där länsstyrelsen har beslutsrätt bör därför inte kunna bli föremål för prövning av centralt organ. Detta innebär all någon besvärsrätt över länsstyrelsens beslut inte bör finnas. Besvärsrätt skulle innebära nackdelar när det gäller länsstyrelsens ansvar för hushållning med tillgängliga resurser.

Jag anser sålunda alt del inle bör finnas någon besvärsrätt över beslut av länsstyrelsen i dessa ärenden.

Jag anser dock att nuvarande regler för besvärsrätt över beslut av central myndighel bör bibehållas.

3.8 Regionalpolitiskt utvecklingsarbete på regional och central nivå

I detla avsnitt behandlar jag regionala projekfinsatser, lokaliseringssam­råd inom industrin och den privata service- och tjänstesektorn saml pro­duklsökning m. m. i vissa regioner.

3.8.1 Utvecklingsarbete på regional nivå

Riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) innebar bl. a. all elt nytt anslag. Åtgärder m.m. i anslutning tUl länsplanering — i del följande benämnt åtgärdsansla-gel — infördes. Delta innebar också att den verksamhet som dessförinnan bedrivits, bl. a. i de s. k. problemortsgrupperna, och som finansierats i särskild ordning, inordnades i länsstyrelsernas ordinarie verksamhet.

Länsstyrelserna gavs därmed ökade möjligheter all följa upp olika för­slag i länsplaneringen och göra länsplaneringen mer konkret och åtgärdsin­riklad. Medlen var inte avsedda att användas till investerings- eller drift­stöd utan till att ge utrednings- och projekleringsresurser - för all fullfölja länsplaneringen genom all förbättra beslutsunderiagel för olika organ. Genom att ge länsstyrelserna medel för egna prioriteringar fördes också beslut ut fill länen.

För de två hela budgetår som anslaget funnits (1979/80 och 1980/81) har 35 milj. kr. per år anslagils för projektarbete i länen. Dessutom anvisade riksdagen ytterligare 5 milj. kr. på tUläggsbudget (prop. 1980/81:125 bU. 10, AU 1980/81:25, rskr 1980/81:359) för budgetåret 1980/81. Regeringen har

 

Prop. 1981/82:113                                                                133

fördelat medlen i huvudsak efter sysselsättningsproblemens svårighets­grad i länen. Under de två budgetåren har länsstyrelserna sammanlagt disponerat följande belopp.

län                                        tkr

 

Stockholms

1 100

Uppsala

1550

Södermanlands

2300

Östergötlands

1650

Jönköpings

1200

Kronobergs

1450

Kalmar

1750

Gollands

1400

Blekinge

1850

Kristianstads

900

Malmöhus

3 200

Hallands

600

Göteborgs o Bohus

2700

Älvsborgs

2 300

Skaraborgs

1000

yärmlands

6575

Örebro

1900

Västmanlands

2050

Kopparbergs

3850

Gävleborgs

3 850

Västernorrlands

6500

Jämtlands

5 500

Västerbottens

6000

Norrbottens

8825

Totalt

70000'

' De 5 milj. kr. som anvisades över tilläggsbudget upparbetas huvudsakligen under innevarande budgetår.

Av länsstyrelsernas redovisningar i samband med anslagsframställ­ningarna framgår att del konkreta regionalpoUliska arbele som bedrivs med dessa medel berör många olika områden.

Länsstyrelsernas redovisning av arbetet under budgetåret 1980/81 ger följande bild av fördelningen mellan de vanligast förekommande projekt­områdena.

 

 

Projektområde Industriell utveckling Energi

%

42

10

7

6

1

Utbildning Kommunikationer

Speciella glesbygdsprojekt Speciella kommun/regionprojekt Decentralisering av offentlig sektor i länet

4 9

1

Projektarbetet i länen har således omfattat många typer av uppgifter och arbetssättet har varierat. Många projekt eller uppgifter har genomförts eller pågår, finansierade helt av länsstyrelserna eller tillsammans med

 

Prop. 1981/82:113                                                  134

statliga organ, kommuner, landsting, utvecklingsfonder och enskilda före­tag. Antalet projekt som länsstyrelserna redovisar uppgår till ca 400.

Ett arbetssätt, som har använts i flera län, har varit all samlat behandla ett flertal viktiga samhällssektorer som rör en kommun eller en viss region. Samordnade insatser har på det sättet gjorts i flera kommuner med långsik­tigt svag utveckling eller med betydande inslag av krisdrabbade företag. Jag vill kort beskriva arbetsinriklningen med exempel från Filipstads kom­mun, del s. k. Filipsladsprojeklet. Projektet har genomförts i samarbete mellan länsstyrelsen, utvecklingsfonden i Värmlands läns och Filipslads kommun. Arbetet har bedrivits efter fyra huvudlinjer. För del första att identifiera, utveckla och stödja företagsinlerna entreprenörer - intrapre-nörer — för start av nya affärsverksamheter inom de etablerade företagens ram. De gäller såväl de stora förelagen som de mindre och medelstora. För del andra att identifiera och medverka till förverkligande av utvecklings­möjligheter i etablerade mindre och medelstora företag. För det tredje att finna entreprenörer, företagsstartare och medverka till att deras planer för­verkligas. För del fjärde alt försöka påverka miljön och därigenom atti­tyder i positiv riktning beträffande företagande och näringsUvsutveckling.

En annan inriktning av projektverksamheten är att med t. ex. länspro­grammen som utgångspunkt arbeta vidare med konkreta handlingsprogram för olika verksamheter t. ex. jordbraks- och skogsbruksprogram för hela eller delar av länet. Arbetet har genomgående ulförts av resp. myndighel som länsstyrelsen givit resurser för extra insatser under viss fid.

De regionala utvecklingsfonderna har ofta varit nära samarbetsparl lill länsstyrelserna i projektarbetet. De industripolitiska projekten varierar i bredd från t. ex. handlingsprogram för hela länet, resurser för intensifierad förelagsservice i en viss region, produktförnyelse och affärsutveckling fill konsuUinsatser i enstaka företag. Som ett ytterligare exempel här vill jag nämna den administrativa företagamlbildningen i Västerbottens län där länsstyrelsen och landstinget finansierat studierna och komvux svarat för UlbUdningen i samverkan med utvecklingsfonden.

Vidare har länsstyrelsen med dessa medel tillsammans med olika ansva­riga organ medverkat i olika slag av försöksverksamheter i liten skala för att få fram ett bättre beslutsunderiag. Det gäller såväl inom näringspoliti­ken som andra angelägna sektorer. Så har t. ex. i vissa kommuner i Östergötlands och Kalmar läns skärgårdsområde bedrivits försöksverk­samhet med slöd lill lunga transporter. Berörda kommuner och länsstyrel­ser har delat på kostnaderna för stödet. Försöksverksamheten har visat att relativt små insatser på detta område kan få god effekt och komplettera övriga glesbygdsinsalser.

Att länsstyrelserna har disponerat åtgärdsanslagel på ett relativt fritt sätt har enligt min mening på flera sätt inneburit positiva förändringar i arbets­sättet i länen. Länsstyrelserna har kunnat göra egna prioriteringar och påverka det praktiska arbetet även om föratsättningarna på olika sätl

 

Prop. 1981/82:113                                                  135

förändrats. Jag ser som naturligt all medlen i betydande utsträckning inriktas på näringslivet eftersom ett livskraftigt näringsliv är en viktig föratsättning för en fungerande region. Eftersom regionalpolifiken spänner över i stort sett alla samhällsområden ser jag det dessutom som vikfigt att ätgärdsanslaget kan användas över sektorsgränserna. Vad gäller använd­ning inom statlig sektor måste denna självfallet ligga i linje med den övergripande resursfördelning och prioritering som regering och riksdag har gjort inom ramen för bl. a. den årliga budgetprövningen.

Projektarbetet har engagerat ett stort antal myndigheter och organ. Förekomsten av länsstyrelsernas resurser har också stimulerat andra lill insatser. Många projekt har delfinansierats av länsstyrelserna tillsammans med kommuner, landsting, utvecklingsfonder, enskilda företag osv. De totala resurser som satsals på olika utvecklingsprojekt har därmed i många län varit betydligt större än länsstyrelsens egna ålgärdsmedel.

Genom länsstyrelsernas centrala roll i projektverksamheten har dessa insatser kunnat samordnas bättre än vad som annars lorde ha varit fallet. Att länsstyrelsen därigenom kan föra över information och erfarenhet mellan olika projekt sparar dessutom resurser.

De resultat och erfarenheter som hiltills framkommit anser jag vara fillfredsställande. Jag förordar därför att verksamheten fortsätter med i stort sell nuvarande inriktning.

Det är enligl min mening angelägel att inom givna ramar förstärka de regionala utvecklingsinsatserna vad avser nyförelagande och industriell förnyelse i de mest utsatta regionerna och jag redogör för detta i del följande.

Särskilda insatser för regionalt nyförelagande

Den tidigare nämnda arbetsgrappen inom industridepartementet har lagt fram elt förslag fill sammanhållet program för regionall nyförelagande i nuvarande stödområdena 4-6, som bygger på alt särskUda medel ställs till de regionala utvecklingsfondernas förfogande i berörda län.

Programmet för regionalt nyförelagande bör sammanfattningsvis enligl arbelsgmppen kunna omfatta bl. a. följande punkter:

1.    Information om förelagandels villkor och samhällsekonomiska betydel­
se med speciell inriktning på särskUt utsatta regioner.

2.   Olika slag av utbildningsinsatser för förelagsledare och förelagsledande personal.

3.   Fördjupade förelagsservice- och konsulfinsatser i samband med etable­ring av nya och expansion av befinliga företag.

4.   Möjlighet att genom mindre bidrag stödja produktutveckling och mark­nadsföringsprojekt i samband med nyetablering och expansion.

5.   Bidrag till hyreskostnader under ett inledningskede för att underlätta etablering av förelag.

 

Prop. 1981/82:113                                                  136

6. Bidrag lill kostnaderna för projektering av större byggnadsinvestering­ar, exempelvis sådana som senare leder lill ansökningar om lokali­seringsstöd.

Arbetsgruppens förslag har fått elt positivt bemötande i remissbehand­lingen.

För min del ansluter jag mig i huvudsak lill arbetsgruppens förslag. Allmänt sell bör del systematiska arbetssätt som arbetsgruppen förordar tillämpas i hela landet. Som bl. a. industriverket framhåller är de regionala utvecklingsfondernas verksamhet i hög grad inriktad på sådana åtgärder som arbetsgruppen föreslår.

Det är emellertid nödvändigt att prioritera de industrisvaga regionerna i stödområdena A-C och där göra särskill kraftfulla satsningar för all la tillvara de möjligheter lill nyetablering och expansion inom näringslivet som finns. Annars kommer de regionala obalanserna att ytterligare förvär­ras.

För min del anser jag all slödel i första hand bör användas till olika utbildningsinsatser och till all hjälpa förelag alt skaffa erforderlig kompe­lens från externa källor t. ex. i form av konsulttjänster. Delta innebär i huvudsak en prioritering av de fyra första punkterna i arbetsgruppens förslag. Stödet får inle vara permanent ulan skall användas för all över­brygga inilialsvårigheter. För alt säkerställa all slödel går till företagseko­nomiskt motiverade projekt bör mottagaren till väsenfiig del medverka i finansieringen.

Jag vill erinra om alt länsstyrelser och utvecklingsfonder redan nu, med medel från åtgärdsanslagel, gör betydande insatser av detla slag.

Jag har tidigare föreslagit att vissa medel till företagsstöd i form av vissl regionalpolitiskt slöd fill näringslivet saml medel till glesbygdsstöd och lill projektverksamhet ersätts av ett nytt anslag för regionalpolitiska insatser på länsnivå.

Den projektverksamhet i länen som jag har förordat, inklusive åtgärder för regionalt nyförelagande, bör benämnas Regionalt utvecklingsarbete och vara ett av de ändamål för vilka länsstyrelserna kan anvisa medel från del nya anslaget.

Jag återkommer senare i anslagsfrågan, men vill här anmäla all jag avser föreslå regeringen att medelstilldelningen görs så att län med stödområde A-C ges ökade resurser för att arbeta med åtgärder för regionalt nyförela­gande.

När del gäller projektarbetets innehåll i allmänhet finns det anledning all anta all del successivt sker en förskjutning från "förberedande" projekt, av t. ex. programtyp, mol mer konkreta följdprojekl och delprojekt. En sådan utveckling bör enligl min mening eftersträvas. Så kan l.ex. vissa typer av försöksverksamheter - som medlen i viss mån redan använts till — vara angelägna all stödja, dock under förutsättning att andra medel saknas och all sådana verksamheter enligt länsstyrelsernas prioriteringar ryms inom tUldelade resurser.

Prop. 1981/82:113                                                  137

Jag vill också framhålla vikten av alt projekt- och utvecklingsarbetet bedrivs med sådan inriktning alt genomförandet av del som arbetet syftar lUl kan ske med befintliga medel inom regionalpolitiken eller andra områ­den.

Del ankommer på länsstyrelserna all prioritera mellan olika delar av det regionalpolitiska utvecklingsarbetet, fördela medel och lämna riktlinjer för verksamheten. I övrigi bör ansvarsfördelningen mellan olika organ i länen inte förändras. Utvecklingsarbetet bör bedrivas av resp. sektorsorgan som sedan svarar för genomförandet, t. ex. den regionala utvecklingsfonden vad avser åtgärder riktade mol enskilda förelag inom fondernas målgrupp.

3.8.2 UtveckUngsarbete på central nivå

Inom industridepartmentet bedrivs viss verksamhet som slöd för arbetet i länen. Del omfattar bl. a. produktsökning i utlandet för industriföretag i vissa län och sökning efter lokaliseringsbara projekt inom den privata service- och tjänstesektorn. Förutsättningarna för den senare verksamhe­ten förbättrades genom riksdagens beslut år 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) om att systemet med lokaliseringssamråd skall utsträckas fill all omfatta också störte förelag inom den privata tjänste- och servicesektorn samt intresse- och ideella organisationer. Jag övergår nu till att beskriva dessa aktiviteter och behandlar i del samman­hanget först, för riksdagens information, lokaliseringssamrådet.

Lokaliseringssamråd

Under åren 1976-1977 träffades överenskommelser meUan regeringen och industriföretagens organisationer - Sveriges industriförbund. Koope­rativa förbundet och Lantbrukarnas riksförbund - om ell samråd direkt mellan regeringen och de större industriföretagen i lokaliseringspolitiska frågor. Syftet med samrådet är att skapa förutsättningar för all de av slalsmaklerna fastställda riktlinjerna för regionalpolitiken och sysselsätt­ningspolitiken beaktas på ett tidigt stadium vid planeringen av investering­ar inom industrin. Samrådet omfattar förelag som inom landet sysselsätter minst 500 industrianslällda. Ca 200 industrikoncerner/företag har skriftli­gen förbundit sig att deUa i samrådet, som därmed har kommit alt täcka ungefär hälften av industrisysselsältningen. En särskild delegation inom induslridepartemenlet svarar för kontakterna med samrådsförelagen och för handläggning av frågor om regionalpolitiskt stöd, industrigarantilån m. m. til! dessa förelag.

En redovisning av erfarenheterna av systemet med lokaliseringssamråd med de större i industriföretagen lämnades i den regionalpolitiska proposi­tionen våren 1979 (prop. 1978/79:112, bU. 10). Riksdagen beslöt all syste­met med lokaliseringssamråd skulle behållas och utvidgas lill den privata service- och tjänstesektorn (AU 1978/79:23, rskr 1978/9:435).

Regeringens överenskommelser om lokaliseringssamråd med de större

 

Prop. 1981/82:113                                                  138

industriföretagen tiUkom i mitten av 1970-lalel. Vid den tiden antog man allmänt alt industrins produktion, sysselsällning och investeringar skuUe fortsätta att öka kontinuerligt. Nyetableringar i denna expansionsprocess skulle genom lokaliseringssamrådel och med hjälp av regionalpolifiskt slöd så långt möjligt styras fill sysselsättningssvaga regioner.

Nedgången i industrins anläggningsinvesleringar och den minskade rela­fiva andelen för byggnadsinvesteringar har, i kombination med de slrak­turkriser som har drabbat ett flertal branscher, helt naturligt hitfills gett sämre föratsättningar att uppnå lokaliseringssamrådels huvudsakliga syf­ten än vad som ursprungligen antogs. Samrådet har främst kommit att avse frågor med anknytning till investeringar vid befintliga arbetsställen, omlo-kaliseringar, företagsrekonslraklioner, sysselsätlningsminskningar och nedläggningar saml försök all skaffa ersätlningssysselsätlning i anslutning härtUl.

Den allmänt svaga utvecklingen av industrikonjunkturen har bidragit till att samrådet med enskilda företag rörande deras framtidsplaner starkt påverkats av hänsyn lUl allmänna bransch- och strakturaspekler. Förela­gen har därvid visat ett positivt intresse av att inom samrådets ram diskute­ra sina planer från ett vidare industripolitiskl och branschorienteral perspektiv. Enligt min mening har lokaliseringssamrådet kommit att utgöra en mycket värdefull kontakt- och informationskanal mellan regeringen och de större industriföretagen rörande dessa frågor. Samrådet ger också möj­lighet till en snabb handläggning av de större industriföretagens ansökning­ar om regionalpolitiskt slöd m. m.

Jag anser alt det finns anledning alt la fasla på de goda erfarenheterna av lokaliseringssamrådel som kanal för kontakter mellan regeringen och de störte industriföretagen och utveckla detta yllerligare. De senaste årens stmktur-, bransch- och förelagskriser, som ofta har drabbat utsatta orter och regioner, har visat alt behovel av sådana kontakter är stort. Del är av betydelse all kontakterna äger ram kontinuerligt och inle koncentrerat fill akuta krissituationer.

Ett utvecklat samråd med de störte industriföretagen bör kunna tjäna såväl deras som samhäUets intressen. Genom samrådet förbättras rege­ringens kännedom om sådana förhållanden inom industrisektorn som kan vara av betydelse vid utformning av mål och medel för närings- och regionalpolitiken. Samtidigt ges tillfälle all förmedla information till indu­strin om statsmaklernas politik för den industriella och regionala utveck­lingen.

I den närmaste framliden kommer sannolikt inte lokaliseringssamrådets förutsättningar att ändras vad avser industrins investerings- och syssel­sättningsutveckling. Den internafionellt sett höga nivån för industrins sats­ningar på forskning, produktutveckling, marknadsinvesteringar m. m. ger emellertid enligt min bedömning underlag för att se optimistiskt på möjlig­heterna till ett trendbrott i utvecklingen av byggnads- och maskininvesle-

 

Prop. 1981/82:113                                                  139

ringarna på medellång och längre sikt. Elt sådant trendbrott skulle förbätt­ra fömtsättningarna alt uppnå regionalpolitiska effekter av lokaliserings­samrådel. Det finns dock enligl min mening inte skäl att framdeles annat än i undantagsfall förvänta sig etablering av stora filialer på orter där företa­gen inte har varit verksamma tidigare. Förelagen och deras fackliga organi­sationer lorde i första hand känna ansvar för sysselsättningen på de orter — inom eller utom stödområden - där förelagen redan är etablerade.

Mot bakgmnd av det hittills sagda är det enligt min mening angeläget att utveckla och intensifiera lokaliseringssamrådel ytterligare. Jag vill under­stryka vikten av all företagen på ell tidigt stadium i sina interna beslutspro­cesser rörande verksamhetsförändringar, investeringar m. m. initierar kontakter inom ramen för lokaliseringssamrådet. Om samrådsverksamhe-len inte ger mer påtagliga resultat i en konjunktumppgång anser jag att man måste överväga andra former för lokaliseringspåverkan.

Som jag tidigare nämnt har riksdagen beslutat alt systemel med lokali­seringssamråd skall utvidgas till den privata service- och tjänstesektorn. I samband härmed gav riksdagen regeringen i uppdrag att överväga om särskilda regionalpolitiska stödformer borde utformas för tjänste- och ser­vicesektorn. De diskussioner om denna utvidgning som har skelt under­hand mellan företrädare för induslridepartemenlet och ell tiotal organisa­tioner inom den privata service- och tjänstesektorn har lett lill slutsatsen alt avtal om sådant samråd med förebild i avtalet mellan regeringen och Sveriges industriförbund i allmänhet inte förefaller ändamålsenliga när det gäller denna del av näringslivet. De främsta skälen till detta är all anlalel huvudorganisationer är stort — enbart inom gmppen intresseorganisa­tioner över 500 — och att täckningen för de olika organsationerna bland förelagen inom resp. område synes vara myckel ojämn. Ett stort anlal avtal skulle därför bli nödvändigt för att täcka in en mera betydande del av förelagen. Tillgängliga resurser på den statliga sidan skulle härigenom under relativt lång lid bli uppbundna vid arbetet med dessa avtal. Möjlighe­terna att under ell inledande skede uppnå konkreta resultat genom samrå­det skuUe bli starkt begränsade. Försök har därför gjorts all ulan avtal men med hjälp av förekommande huvudorgansafioner ta direkt kontakt för samråd med enskilda företag/organisationer. Kontakter med intressanta förelag har också sökts genom andra kanaler, bl. a. med hjälp av konsult­företag.

Mot bakgrand av erfarenheterna från dessa underhandskontakter anser jag att lokaliseringssamråd med företag/organisationer inom den privata service- och tjänstesektorn t. v. kan genomföras i samarbete med berörda huvudorganisationer ulan avtal. Samrådet med förelagen/organisationerna bör ha två huvudinslag. För del första en diskussion om företagets/organi­sationens möjligheter alt med användande av regionalpolitiskt stöd göra en omlokalisering eller filialetablering och för det andra överläggningar om förelagets/organisafionens möjligheter all lägga ul arbetsuppgifter tUl be­fintliga företag inom de regionalpolitiskt mest utsatta delarna av landet.

 

Prop. 1981/82:113                                                  140

Beträffande behovel av elt särskill regionalpolitiskt stöd lill den privata tjänste- och servicesektorn ger enligt min mening erfarenheterna vid han­den att offertstödet är väl anpassat härför i den mån övriga stödformer inte är lämpliga.

När del gäller enskilda förelags och organisationers möjligheter att lägga ul uppdrag på redan befintliga företag bör serviceföretag inom de från regionalpolitisk utgångspunkt mest utsålla delarna av landet, främst stöd­områdena A och B prioriteras. I de hittillsvarande kontakterna mellan industridepartementet och berörda förelag och organisationer har en na­turlig utgångspunkt varit de tjänster som Stiftelsen Servicecentralen i Gällivare (SIGA) erbjuder.

SIGA etablerades våren 1980 som en följd av riksdagens beslut år 1979 (prop. 1978/79:127, AU 1978/79:33, rskr 1978/79:320) om åtgärder för att främja sysselsättningen i Nortbollens län. SIGA lämnar konlorsservice i form av ADB-regislrering, ord- och textbehandling, mikrofilmning, tryck­ning och distribution åt främst statliga myndigheter i Stockholmsregionen. Anlalel sysselsatta i GäUivare är f n. drygl 60. Enligl regeringens beslut den 3 september 1981 skall en filial för ca 40 sysselsatta etableras i Kiruna under våren 1982. De undersökningar som induslridepartemenlet har låtit göra om marknadsförutsättningarna för företag av SlGA:s typ tyder på att det finns goda utvecklingsmöjligheter inom ett marknadsområde som kan betecknas som dokumenthantering. En sådan Ijänsl måste emellertid om-falla en del service utöver den som SIGA nu erbjuder bl. a. skilda typer av arkiveringsljänster. De diskussioner, som har skett inom ramen för lokali­seringssamrådet med organisationer och förelag inom den privata service-och tjänstesektorn, bestyrker denna slutsats. Jag anser därför att SIGA bör kompletteras så all en fullständig service kan erbjudas i fråga om doku­menthantering.

Detta leder troligen lill alt verksamhet kan etableras på ytteriigare någon plats som dock med hänsyn till kostnader och lid för transporter m. m. troligen måste väljas närmare huvudmarknaden, dvs. Stockholmsregio­nen, än den nuvarande lokaliseringen.

Förslag har förts fram, om att ytterligare servicecentraler skall startas. Även om etableringen av SIGA i Gällivare gått bättre än som förutsågs återstår mycket arbete innan en väl fungerande verksamhet har uppnåtts. Erfarenheterna från verksamheten i Gällivare och från etableringen i Kiru­na bör enligt min mening inväntas innan ställning tas till frågan om alt etablera ytterligare servicecentraler med statligt slöd.

Produktsökning

Produklsökning startade hösten 1978 i industridepartementets regi. Den har sedan hösten 1979 samordnats med teknikimporlkommitténs (I 1979:14) verksamhet.

Totalt har ca 600 företag i 13 län deltagit i sökningen. Karlläggningen av

 

Prop. 1981/82:113                                                  141

intresserade företag och deras produktönskemål har som regel utförts av de regionala utvecklingsfonderna. Prioritering av regioner med sysselsätt­ningsproblem synes ha inverkat på urvalet av förelag.

På grundval av dessa uppgifter har företagen grupperats i s. k. företags­profiler som anger förelag av likartat slag och med likartade produklönske-mål. På delta sätt har 16 profiler angetts, nämligen arbetsmiljö, elektronik, materialhantering, handverklyg, hälsovård, frilid, energisparteknik, jordbraksmaskiner, förpackning, industrirobotar, laboratorieulruslning, elektromagnefiska produkter, mekaniska precisionsinstrument, utrustning baserad på mikroprocessorer och texlilmaskiner.

För sökning av produkter inom dessa områden har anlitats konsulter. Fem sökomgångar med konsulter har hittills genomförts.

Sökningen har tagit sikte på färdiga produkter där produklägaren är beredd att sälja licens för tillverkning i Sverige och försäljning i Sverige, Norden eller hela eller delar av Västeuropa. Produklförslag har i huvudsak tagils fram genom konsulter.

Även andra källor för produktförslag har prövats. I takt med all verk­samheten blivit känd har ell antal erbjudanden spontant inkommit. En del av dessa har svenskt ursprung. Under senare år har del vuxit fram elt anlal internafionella datoriserade produklförmedlingssystem. Ell av dessa sy­slem prövas f. n. genom de regionala utvecklingsfonderna.

Sökningen har haft en bred uppläggning. Efter hand som erfarenheter erhållits har sökningen givits en mer riktad prägel. En annan förändring har inneburit att avtalen med konsulterna blivit mera preslalionsinriklade. Även inriktningen av sökningen har ändrats. Verksamheten var i ett inle­dande skede inriktad helt på licensprodukler medan tyngdpunkten i de pågående aktviteterna ligger mera vid affärsmöjligheter.

Fram fill årsskiftet 1981/82 har ca 1600 produktförslag förmedlats. Ca 350 av dessa eller drygt 20% har rönt intresse i förelagen. Den uppföljande bearbetningen i förelagen har i ca 80 fall lett lill Ucensförhandlingar. Hitfills har 14 licensavtal eller Uknande slutils. F. n. pågår förhandlingar kring ca 40 produktförslag och ungefär lika många produktförslag befinner sig i ett tidigt bearbetningsskede.

Några mera långtgående slutsatser om produktsökningen kan enligl min mening ännu inle dras. Vissa erfarenheter kan dock redovisas. Först kan konstateras all lidsålgången när del gäller all föra in nya produkter i företagen är störte än vad som förutsägs. Företagens förutsättningar alt bearbeta produktförslagen har varierat beroende på tillgången på kapacUel och kunskap. Många mindre och medelstora förelag har bristande kunska­per om licensförvärv.

För att produktsökning skall ge resultat måste en rad föratsättningar vara uppfyllda. Det gäller inte bara al) hitta ett intressant produklförslag, del måste också passa in i förelagets affärsidé och helst även i dess produktionsapparat. Det måste också aktualiseras vid en lämplig tidpunkt

 

Prop. 1981/82:113                                                  142

t. ex. när del finns tid all bearbeta förslaget, ledig produkfionskapacitet eller föratsättningar att göra de nyinvesteringar som behövs. Det är inle lätt alt föralse när aUa dessa omständigheter sammanfaUer i fiden. Om man skaU nå resultat med produktförmedling måste därför elt kontinueriigl arbete bedrivas. Stor frihet måste finnas när det gäller valet av metoder i verksamheten. Den i detta sammanhang åsyftade produklsökningen skall ha ett regionalpolitiskt syfte och vara inriktad på företagen i sysselsäll­ningssvaga regioner. Del är då motiverat att ge förelagen i dessa regioner en särskill aktiv hjälp så alt intresset för teknisk förnyelse stimuleras och lidigarelåggs. Delta innebär att direkt konsultstöd för produktsökning ål företagen i en viss region har visat sig vara en lämplig metod. Samtidigt bör det vara rationellt alt kunna förmedla produklförslag som inle röner intres­se hos företagen i den regionen fill förelag i andra delar av landet. En mera brett upplagd förmedlingsverksamhet är alltså också motiverad.

Produklsökningen har också lett fill alt ett antal färdiga lokaliseringsbara projekt har kunnat spåras. Detta har i sin lur medfört att två företag kommer att etableras i Luleå och elt filialföretag i Kiruna. Kontakter har även erhållits med företag som sökt underleverantörer.

Induslrideparlemenlel har även deltagit i försök med aktiv legoförmed-ling fillsammans med Statsföretag AB och utvecklingsfonden i Västerbot­tens län. Med erfarenhet från försöket i Västerbotten bedrivs nu en utvid­gad verksamhet i samarbete med Sveriges industriförbund, Sveriges me­kanförbund och utvecklingsfonden i Norrbottens län. 1 försöket deltar ett 10-lal störte företag i södra och mellersta Sverige och ett 30-lal länkbara underleverantörer i Nortbotten.

En erfarenhet som är gemensam för alla de akfiviteler som jag har beskrivit här är den stora tidsätgången när del gäller projektens genomfö­rande. En annan erfarenhet är del stora bortfallet av projekt under arbetets gång. Tillsammans leder detla fill att tidssamordningen mellan t. ex. en driftsinskränkning vid ett förelag och t. ex. inlrodukfionen av en ersätt­ningsprodukt kan bU dålig. Eftersom akuta sysselsättningsproblem inom förelag är troliga även i framtiden - även om platsen just nu kan vara okänd - bör ett fortlöpande projektarbete bedrivas både centraU och regionall. Det ökar förutsättningarna aU när ell sysselsättningsproblem uppkommer kunna anvisa projekt som kan bidra lill att lösa problemen. Att påbörja projektutvecklingen först när t. ex. en driflinskränkning anmäls ger inte den framförhållning som är nödvändig.

Jag har i del föregående framhållit viklen av alt regionalpolitiken bedrivs i decentraliserade former och föreslagit åtgärder för att uppnå detta. Detta hindrar emellertid inte att en viss projektsökning och projektutveckling bör bedrivas centralt och t. v. inom regeringens kansli. De främsta skälen tiU detla är de goda kontaktmöjligheter som en verksamhet med sådan place­ring får samt möjligheterna fill snabba beslut och en flexibel hantering av den regionalpolitiska stödmedelsarsenalen. Den centrala verksamheten

 

Prop. 1981/82:113                                                  143

bör emellertid hållas på en begränsad nivå och främst inriktas på projekt som kan komma till utförande i de regionalpolitiskt mest utsatta delarna av landet.

Liksom hittills bör lokaliseringssamrådel med förelag och organisafioner inom såväl industrin som den privata service- och tjänstesektorn användas som ett inslrament i den centrala projektverksamheten. Produktsökning och legoförmedling blir naturiiga inslag i arbetet. Det är viktigt all verk­samheten centralt bedrivs i former som medger stor flexibUitet och som gör del möjligt att pröva nya vägar när del gäller all stödja näringsUvet i områden med sysselsättningsproblem. Del blir då nödvändigt att Uksom hittills anlita konsulter för en stor del av arbetet. Jag utgår ifrån att den centrala projektverksamheten bedrivs på i stort sett oförändrad ambifions­nivå och återkommer senare till anvisandet av medel härför.

Flera av aktiviteterna på central nivå, t. ex. produklsökning och legoför­medling, bygger på samverkan med de regionala utvecklingsfonderna. Jag ser utvecklingsfondernas del i delta arbete som ell inslag i del regionala utvecklingsarbetet. F. n. bestrids kostnaderna för den regionala medver­kan från länsstyrelsernas åtgärdsanslag i de län som är med. Som jag tidigare nämnt bör länsstyrelserna även fortsättningsvis, om de gör den prioriteringen, kunna tilldela utvecklingsfonderaa medel för detta från det nya anslaget Regionalpolitiskt stöd: Regionala utvecklingsinsatser.

3.9 Glesbygdsstöd

I samband med riksdagens regionalpolitiska beslut år 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) behandlades även gles-bygdspoUtiken. Riksdagen beslöt då om en samordning av de dittillsvaran­de statliga stödformerna med inriktning på glesbygden. F. n. kan statligt glesbygdsstöd enligt bestämmelser i förordningen (1979:638) om statligt slöd till glesbygd lämnas enligt följande:

1.   sysselsättningsfrämjande åtgärder vid förelag i glesbygder om del från allmän synpunkt är angeläget all bygden är befolkad. Slöd kan ges dels i form av ränte- och amorteringsfritl avskrivningslån motsvarande högst 50% av den godkända investeringskostnaden, dock högst 125 000 kr. (för ulhyrningsstugor högst 20 000 kr.), dels i form av kreditgarantier för lån som tas upp i allmänna kreditinrättningar. Gemensamt för båda stöd­formerna är att stöd endasi lämnas för investeringar i byggnader eller fasla anläggningar, maskiner och inventarier samt för iståndsättning av åker­mark. Avskrivningslån kan därutöver även ges för anskaffning av bålar för drift av förelag i skärgärden. Kreditgaranti kan även ges för förvärv av mark eller företag.

2.   kommersiell service i glesbygder för att upprätthålla en tillfredsstäl­lande försörjning med dagligvaror eller drivmedel. Slöd kan lämnas till

 

Prop. 1981/82:113                                                               144

kommuner i form av bidrag med 35% av kommunens nettoulgift för hemsändning av dagligvaror. Avskrivningslån kan lämnas lill näringsidka­re för anskaffning av eller för ny-, fill- eUer ombyggnader eller större reparationer av lokaler eller för inredning och utrustning saml, om särskil­da skäl föreligger, för motsvarande investeringskostnader i varubuss. Ell avskrivningslån är ränte- och amorteringsfritl och får motsvara högst 35% eller, om särskilda skäl föreligger, 50% av den godkända investeringskost­naden och löpa i längst 20 år. Investeringslån får beviljas för samma ändamål som gäller för avskrivningslån, men skall amorteras och löper med samma räntefot som gäller för industrigarantilån. Ränlefrihel fär beviljas för högst tre år om särskilda skäl föreligger. Anstånd med amorte­ring kan medges upp till fem år. Kreditgaranti får lämnas för lån eller annan kredit för anskaffning av varulager. Driftstöd kan, om synnerliga skäl föreligger, lämnas till näringsidkare under en begränsad lid i avvaktan på andra åtgärder om driftstöd ulgör den mest ändamålsenliga stödformen.

3.    intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser i glesbygder (IKS)
för all inom stödområde 5 och 6 öka sysselsättningen för i första hand
äldre, lokall bundna arbetslösa. Bidrag får lämnas fill kommun och uppgå
till högst 75% av bidragsunderlagel för varje godkänt arbetsobjekt. Bidrag
fill arbetsobjekt i egen regi får uppgå till högst 20 000 kr.

4.   samhällelig service i glesbygder lill kommuner och landstingskommu­
ner för kostnader för särskilda insatser för främst vård eller service ål äldre
och handikappade samt aktiviteter för barn och ungdom. Slöd kan utgå i
form av dels investeringsstöd med högst 75% av kostnader för investering­
ar i lokaler samt inredning och utrustning av dessa, dels - om synnerliga
skäl föreligger - driftstöd med högst 50% av kostnaderna i längst tre år i
ell inledningsskede av verksamheten.

Sedan beslutet om ell samordnat glesbygdsstöd genomfördes den 1 juli 1979 har vissa utredningar genomförts. 1 inledningen av denna proposition har en redovisning av dessa lämnats. Sammanställningar av förslagen och remissammanställningar ulgör bilagorna 8 och 9 lill propositionen.

Jag kommer i del följande all närmare behandla de i rapporterna fram­förda förslagen. Jag vill dock först la upp en pricipiell fråga som gäller innebörden av begreppet glesbygd. Glesbygdsdelegationen skiljer i sill belänkande mellan glesbygd och landsbygd. Med landsbygd avser delega­tionen områden utanför de större tätorterna inkl. mindre tätorter. Med glesbygd avses områden på betydande avstånd från kommunernas central­orter och andra större orter, dvs. områden med länga avstånd till syssel­sällning och service. Ell annat utmärkande drag är, enligl delegationen, att näringslivet bygger på de areella näringarna. Det är delegationens uppfatt­ning att utvecklingen på hela landsbygden bör främjas genom insatser av olika slag från samhällets sida, men att särskilda ekonomiska stödåtgärder bör begränsas Ull glesbygden, där de största problemen finns.

Jag delar delegationens uppfattning alt sådana insatser som görs med

 

Prop. 1981/82:113                                                  145

glesbygdsmedel bör koncentreras lill utpräglade glesbygder. För den prak­tiska politiken är del därför angeläget att närmare precisera begreppet glesbygd. I det följande avser jag med glesbygd sådana områden som ligger utanför dagligt pendlingsavstånd lill kommunernas centralorter eller andra tätorter med någorlunda differentierad arbetsmarknad och utbyggd ser­vice. Med denna utgångspunkt bör statens insatser för att främja syssel­sättning och service inriktas på de problem och de områden där behoven av insatser för sysselsättning och service är allra störst. Del bör liksom hittills ankomma på länsstyrelsen att utifrån dessa utgångspunkter närmare avgöra inom vUka områden i länet glesbygdsstöd skall kunna lämnas.

En annan fråga av principiell natur i fråga om glesbygdsstödet är förhål­landet tiU annat slalligl stöd såsom övrigi regionalpolitiskt slöd, jordbmks-politiskl slöd och arbetsmarknadspolitiskl slöd. Riksrevisionsverkel kon­staterar i sin rapport alt glesbygdsstödet i allmänhet uppfattas som ell viktigt komplement till de nämnda stödformerna. Flera av remissinstanser­na som yttrat sig över glesbygdsdelegationens rapport har också framhållit fördelen med all glesbygdsstödet på ett smidigt sätt kan användas för att stödja sådana verksamheter, som inte är berättigade till annat slöd. Jag anser att det inle bör vara möjligt att kombinera olika slödform.er för samma investering eller att dela upp en sammanhållen verksamhet i ohka delar och för dessa söka slöd enligt oUka stödformer för att därigenom erhålla ell större statligt slöd än vad som annars skulle vara möjligt. Vidare anser jag all när länsstyrelserna utfärdar riktlinjer för stödgivningen, bör i möjUgaste mån hänsyn tas till de regler som gäller för del regionalpolitiska stödet eller stödet tiU jordbruksföretag. Jag anser att i första hand bör dessa stödformer prövas. Slödels storlek bör i större utsträckning än hittiUs differentieras och stödet bör inte ulan särskild anledning lämnas med högsta möjliga bidragsandel. Liksom hittills bör stöd endast lämnas fill förelag som har föratsättningar alt beslå under en längre lid. Stödet skall således grandas på en företagsekonomisk bedömning. I länsstyrelser­nas riktUnjer för stödgivningen inom länet bör principer och prioriterings-grunder anges. Som en allmän utgångspunkt bör liksom hiltills gälla att stödnivån skaU avvägas mol problemens omfattning. Del ankommer på regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer all meddela närmare föreskrifter om detta.

Glesbygdsdelegationen pekar på de möjligheter som finns i glesbygden att bereda fler människor arbete. Delegationen framhåller särskilt de re­surser som finns i form av odlad mark, skog, vatten, olika energikällor, malmer och mineraler m. m. Somjag redan framhållit delar jag delegatio­nens uppfattning att dessa resurser måste utnyttjas mer än hUtills för alt skapa fler sysselsältningstillfällen. Åtgärderna skall liksom tidigare inrik­tas på en samhällsutveckling där glesbygd och tätort balanserar och stöder varandra.

Jag vUl understryka all jag i Ukhet med glesbygdsdelegationen föresprå-10   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113                                                  146

kar en offensiv och ulvecklingsinriktad politik för glesbygden. Målet skall vara all skapa en livskraftig glesbygd med arbetsställen, service och en god miljö: Remissinstanserna har i allmänhet varit positiva lill delegafionens förslag lill inriktning av polifiken för glesbygden.

Jag vill i anslutning lill de nu sagda något beröra den totala kostnaden för det statliga glesbygdsstödet. För innevarande budgetår är anslaget lill lån och bidrag till glesbygder 100 milj. kr. Det finns i del nuvarande statsfinan­siella lägel inle möjlighet till en ökning av statens kostnader på del regi­onalpolitiska området. Jag vill understryka alt jag ser glesbygdsinsalserna som en myckel viktig del av regionalpolitiken. Det är enligl min mening insatser som bör prioriteras högt i det regionalpolitiska arbetet. Jag anser det därför önskvärt att ökade möjligheter bör ges för länsmyndigheterna att, inom en given medelsram, själva prioritera och bedöma stödinsatser­nas storlek i förhållande lill problemen och behoven av slöd i enskilda fall. Detla ligger bakom mina förslag i del följande om vissa möjligheter till bl. a. högre stödbelopp än vad som hillills gällt. Jag vill i del sammanhang­et erinra om vad jag nyss nämnde om behovel av en ökad differentiering av stödet i enskilda fall. Jag anser emellertid att dessa höjningar bör motsva­ras av inskränkningar i de regler som gäller idag på andra delar av gles­bygdsstödet. Jag har nyss redogjort för vissa preciseringar av inom vilka områden glesbygdsstöd skall kunna utgå och jag kommer i det följande alt föreslå vissa begränsningar i slödreglerna.

Jag övergår nu lill alt redovisa mina förslag till ändringar i utformningen av glesbygdsstödet.

Stödet till sysselsättningsfrämjande åtgärder vid företag i glesbygder. Jag föreslår ändringar i följande avseenden:

-  slödunderlagel vidgas lill alt kunna avse viss rörlig utrustning, såsom utrustning för framsläUning av inhemska bränslen. Slöd skall inle kunna ges lill investeringar i fordon,

-  högsta beloppet för avskrivningslån höjs från 125 000 kr. lill 200000 kr.,

-  högsta beloppet för stöd lill uthyrningsstugor höjs från 20000 kr. lill 30000 kr.,

-  kreditgarantier kan i samband med stöd till investeringar lämnas även för lån till rörelsekapital,

-  stödet skall fortsättningsvis benämnas slöd till investeringar vid förelag i glesbygder.

Förslagen överensstämmer lill stor del med vad glesbygdsdelegationen föreslagit i rapporten Politik för glesbygden och som fill största delen fåll ett poskivl bemötande i remissbehandlingen.

Jag vUl något kommentera mina förslag.

Utvidgningen av slödunderlagel lill all gälla rörlig ulrastning ser jag som viktig. Jag delar delegationens uppfattning alt hhlUlsvarande förbud mot stöd lill rörlig ulrastning i vissa fall varit en alltför snäv begränsning som

 

Prop. 1981/82:113                                                  147

medfört att angelägna projekt inte kunnat komma lill stånd. Jag har dock även förståelse för de farhågor, som några remissinstanser framfört när det gäller att ge stöd till lätt avyllringsbara maskiner. Trots detta anser jag att det, om särskilda skäl föreligger, bör vara möjligt all ge investeringsstöd för t. ex. torvupplagningsaggregal, flisluggar och annan utrustning för framställning av inhemska bränslen. EnUgt min mening kan de småskaliga metoderna för framsläUning av skogsenergi och torv komma alt betyda mycket för sysselsättningen i vissa glesbygder, ofta som elt komplement till andra verksamheter. Denna vidgning av stödberättigad verksamhet får emeUertid inte innebära att slöd skall kunna ges till investeringar i fordon, t. ex. bilar, traktorer, grävmaskiner och liknande.

Höjningen av beloppsgränserna till 200000 kr. resp. 30000 kr. innebär för det första att en anpassning fill nuvarande kostnadsnivå och för det andra att del blir möjligt att i särskilda fall stödja något större projekt.

Då det gäller stöd till fackhandeln finner jag, i likhet med bl. a. konsu­mentverket alt sådant inle bör ges enligl reglerna för investeringsstöd. Jag återkommer senare tUl delta i avsnittet om stöd till kommersiell service.

Med anledning av vad delegationen anfört om behovel av klarare rikt­linjer i fråga om kravet att stödberätligade förelag måste ha fömtsätlningar att bestå under en längre tid vill jag säga följande. Jag delar i pricip uppfattningen att företagen skall kunna beslå under en längre lid. Med hänsyn tiU verksamheternas skiftande art är del dock i praktiken svårt att mer precist ange en tidsgräns. En grundförutsättning bör dock vara all stödet är företagsekonomiskt motiverat så att företagets fortbestånd tryg­gas. Del bör emellertid ankomma på den myndighel som fattar beslut om stöd att avgöra innebörden i detta krav i det enskilda fallet.

I fråga om kredUgaranfier delar jag delegationens uppfattning all sådana skall kunna ges även för lån till rörelsekapital.

Stöd till kommersiell service.

I denna del föreslår jag, efter samråd med chefen för handelsdeparte­mentet, ändringar i följande avseenden:

-  den maximala subvenlionsnivån höjs på så säll all avskrivningslån får motsvara högt 50% av den godkända kostnaden för investeringen,

-  stöd får i undantagsfall ges till fackhandel och endasi om del är av betydelse för konsumenterna i området,

-  hemsändningsbidraget får om synnerliga skäl föreUgger lämnas med högst 50% av kommunens nettoutgift för hemsändningen,

-  driftstöd maximeras liU 50000 kr. årligen och får endast utgå om synnerli­ga skäl föreligger. Frågor om driftstöd skall prövas varje år,

-  kreditgarantier får lämnas lUl aUa investeringar.

Mina förslag bygger i huvudsak på förslag från glesbygdsdelegationen i rapporten Politik för glesbygden och från konsumenlverkel i rapporten Driftstöd - ett medel att förbättra varuförsörjningen i glesbygd. Förslagen har i aUmänhet fått ett positivt bemötande i remissbehandUngen.

 

Prop. 1981/82:113                                                  148

Mina förslag skiljer sig i några avseenden från rapportförslagen. De grundas på följande överväganden. Jag är således exempelvis inle beredd alt tillgodose konsumentverkets krav på en lolalfinansiering av investe­ringarna med statliga medel. Däremot delar jag glesbygdsdelegalionens, konsumentverkels och remissinstansernas synpunkter på behovel av att vidga underiagel för kreditgarantierna, som således bör kunna lämnas även för investeringar och därvid helt eller delvis ersätta investeringsstödet. I övrigi bör samma riktlinjer gälla som hillills.

Hemsändningsbidraget bör normall utgå med högst 35%, men får, om synnerliga skäl föreligger, uppgå fill högst 50% av kommunens nettoulgift. Jag är således inte beredd alt biträda konsumentverkets förslag om ell ännu högre bidrag i vissa fall. Det är, som delegationen påpekat, nödvän­digt all stödet differentieras mellan olika områden efter problemens stor­lek.

Beträffande driftstödet visar konsumentverkels rapport att de farhågor för missbruk och snedvridning av konkurrensen som fanns när driftstödet infördes år 1978 dessbättre var obefogade. De samlade erfarenheterna av driftstödet har varit positiva. Därför bör möjligheterna all ge tillfälligl drift­stöd bibehållas.

I likhet med konsumenlverkel anser jag all det kan finnas sUuafioner där effekterna för konsumenternas varuförsörjning blir så drasfiska om en bufik skulle läggas ned, att driften bör vidmakthållas med samhälleligt slöd. Jag avser här butiker med extremt ogynnsamt geografiskt läge med alltför litet underlag för en lönsam drift och där samtidigt avståndet för konsumenterna till närmaste butik är myckel stort. Driftstödet måste dock tillämpas mycket restriktivt, och skall alllid ses som en sistahandsätgärd som får las till när alla andra vägar prövats. Liksom hittills bör driftstödet betraktas som ell slöd under en övergångslid och skall prövas årligen. Slödel bör, enligt min mening, inle utgå med högre belopp än 50 000 kr. per år och slödels storlek får prövas från fall lUI fall under hänsynslagande bl.a. till befolkningsunderlaget.

Stöd till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser I glesbygder. Jag föreslår ändringar i följande avseenden:

-  högsta stödbelopp till enskilda arbetsobjekt höjs från 20000 kr. fill 30000 kr.,

-  arbetsobjekt av uppenbart allmännyttig karaktär jämställs med allmänna objekt,

-  slöd skall kunna lämnas i stödområdena A och B saml, om särskilda skäl föreligger, temporärt i stödområde C, dock i första hand i områden som gränsar till stödområde A eller B.

Förslagen överensstämmer i huvudsak med vad glesbygdsdelegalionen föreslagit i rapporten Politik för glesbygden. Remissinstanserna har ge­nomgående understmkk IKS-systemets posUiva effekter.

 

Prop. 1981/82:113                                                  149

Jag vill om mina förslag anföra följande. Jag anser att arbetsobjekt av uppenbart allmännyttig karaktär, dvs. sådana verksamheter som ofta ägs av kommunen t. ex. idrottsanläggningar eller hembygdsgårdar bör jämstäl­las med allmänna objekt, för vilka något högsta belopp inte finns, även när de ägs av enskUd. I övrigt bör med hänsyn till kostnadsutvecklingen, stödet till enskilda objekt räknas upp till 30 000 kr.

Stöd till samhällelig service i glesbygd.

Jag föreslår alt nuvarande regler bibehålles med vissa marginella föränd­ringar när del gäUer stödändamål, saml en begränsning av subvenlionsni­vån till högst 50% eller, om särskilda skäl föreligger, högst 75% av god­kända kostnader jämfört med högst 75% eller om särskilda skäl föreligger med högre belopp enligl nu gällande regler.

Jag vill i denna del anföra följande. Delegationen har i rapporten Politik för glesbygden föreslagit en väsenfiig utvidgning av slödändamålen, bl. a. servicefunktioner som taxi och godstransporter, dock att stöd inle skall lämnas för ordinarie kommunal eller landstingskommunal verksamhet och endast i undantagsfall ges en varaktig karaktär. Remissinstanserna har främst behandlat förslagen om transportstöd, som därvid fått ell blandat mottagande.

För egen del anser jag inte att någon väsentlig ändring av slödändamålen bör göras. Jag vill erinra om all slödel lill samhällelig service har sill ursprung i den av socialstyrelsen bedrivna försöksverksamheten som främst inriktade sig på all underlätta för vissa kommuner i glesbygds­områden att säkerställa en rimlig nivå för vård och service för äldre och handikappade samt för barn och ungdom. Del är emellertid myckel svårt att dra en gräns mot vad som är kommuners och landstingskommuners ordinarie verksamhet. Samtidigt ärjag dock medveten om att det innebär både praktiska problem och särskilda kostnader för kommuner och lands­ting att svara för service och vård i utpräglade glesbygdsområden. Det finns därför anledning alt bibehålla möjligheten att ge statligt slöd för sådana insatser. Särskill bör man sträva efter att genom ell sådant stöd samordna olika verksamheter som lyder under skilda huvudmän för all därigenom uppnå en ändamålsenlig drift. I likhet med delegationen anser också jag alt glesbygdsstöd inle skall utgå till vad som normall betraktas som ordinarie kommunal eller landstingskommunal verksamhet, t. ex. skolor, lekskolor, snöröjning, färdtjänst m. m.

Jag anser, som jag tidigare framhållit, all samhäUel skall vara myckel återhållsamt med varje form av driftstöd. När del gäller taxi finns dess­utom möjlighet all, som transporträdet anför, redan idag få statligt slöd. Det finns därför ingen anledning att ge glesbygdsstöd tiJJ persontrans­porter. Samma typ av invändningar kan dock inle anföras mol all ge slöd till lunga godstransporter fill företag i skärgård. När det gäller slöd till samordnade uppsamlingstransporter av sådan fisk från fjällsjöar som gles-

 

Prop. 1981/82:113                                                  150

bygdsbefolkning levererar lill centrala uppköpare eller till transporter av jordbraksråvaror liU främst mejerier och slakterier finner jag, efter samråd med chefen för jordbraksdepartemenlet, att detta kan prövas inom ramen för de direktiv (Dir 1981:17), som givits i avsikt all se över del stafiiga stödet tiU jordbraket i norra Sverige.

Jag förordar således, när del gäller stöd lill samhällelig service, alt möjligheterna lill statligt slöd bibehålls, men att bidragen sänks till högst 50%. Om särskUda skäl föreligger bör dock bidrag kunna utgå med högst 75%. Vidare bör i vissa fall godstransporter lill och från förelag i glesbygd kunna få stöd, om del från samhällets sida är angeläget alt verksamheten bedrivs. Jag anser att glesbygdsstöd i dessa sammanhang bör utgå i form av bidrag med högst 50% av kommunens nettokostnad för sådana gods­transporter.

Övriga glesbygdsfrågor

Jag vill föreslå ett nytt slödändamål inom ramen för glesbygdsstödet. I fråga om det tidigare stödet tiU hemarbete innebar 1979 års regionalpolitis­ka beslut att den del av slöd till hemarbete som inle inordnades i sliflel­serna för skyddat arbele (prop. 1977/78:30, AU 1977/78:16, rskr 1977/78:74) skulle ingå i del nya glesbygdsstödet. Detla har i prakfiken i vissa fall inneburit svårigheter framför alll när del gäller alt lösa vissa anställningsförhållanden för sådan arbetskraft som inle utför hemarbete i egen regi. Exempelvis har inte investeringsstöd kunnat ges tiU hemarbete på samma sätt som tidigare. De investeringsbehov som finns kommer tUl en del att bättre kunna läckas med de föreslagna möjligheterna till stöd även för icke fasl monterade maskiner. Däremot finns f n. inte någon möjlighet att med glesbygdsstöd ersätta förelag för driflsmerkostnader för t. ex. materiellransporter lill och från hemarbetsplatserna, ökade kostna­der för introduktion och arbetsledning m. m. Sådant slöd har de senaste åren kunnat ges genom särskilda medel, som via Stiftelsen SamhäUsföre-lags budget ställts till vissa utvecklingsfonders förfogande för all upprätt­hålla denna verksamhet. Jag vill nu, efter samråd med chefen för arbets­marknadsdepartementet, föreslå all denna stödform inordnas i glesbygds­stödet. Avsikten att lämna ell sådant förslag anmäldes för riksdagen i budgetpropositionen (prop. 1981/82: 100 bU. 15). Del bör ankomma på regeringen all närmare ange riktlinjer och villkor för denna stödform.

1 fråga om användningen av de medel som i avsnitt 8 begärs för bl. a. glesbygdsstöd bör för sådant slöd gälla de ändrade villkor som jag nu har förordat.

Beträffande handläggningsordningen för glesbygdsstödet gäller f n. all lantbruksnämnderna fattar beslut i alla ärenden som rör sysselsätt­ningsfrämjande åtgärder vid företag i glesbygder utom i Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län där den regionala utvecklingsfonden prövar aUa ärenden som inte rör jordbruksfastighet. Glesbygdsdelegalionen före-

 

Prop. 1981/82:113                                                  151

slår en ändring så alt länsstyrelserna får beslutsrätt i alla ärenden men med möjlighet att överflytta beslutanderätten till lämpligt länsorgan. Konsu­mentverket föreslår att det obligatoriska samrådet med verket i frågor som rör driftstöd skall upphöra.

Några remissinstanser redovisar en avvikande mening när det gäller handläggningsordningen. När del gäller länsstyrelsernas övergripande an­svar för glesbygdspoliliken i länen råder emellertid enighet. Också beträf­fande länsstyrelsens uppgift alt ange regionala riktlinjer och göra omrädes-avgränsningar för glesbygdsverksamhelen i länet är remissinstanserna ge­nomgående positiva. Beträffande beslutsrätten har några remissinstanser nämligen lantbruksstyrelsen. Strömsunds kommun och LRF, förordat att lantbmksnämnderna även fortsättningsvis bör besluta om ärenden som rör jordbraks- eller trädgårdsnäringen.

Det ankommer på regeringen all besluta om administrationen av slödel. Jag vill ändå redovisa vad jag i annat sammanhang avser föreslå regeringen beträffande handläggningsordningen.

Jag anser sålunda att länsstyrelsen liksom hittills skall ha samordnings­ansvaret för glesbygdsstödet för all detta skall kunna inordnas som ett medel i den regionalpolifiska verksamheten och kunna samordnas med de medel som i övrigt anvisas för regionalpolitiska insatser. Riksrevisionsver­kel har påtalat behovel av en bättre samordning mellan olika stödinsatser, vilket skulle kunna uppnås exempelvis genom all länsstyrelserna i större utsträckning än hitfills utfärdar riktlinjer och i samband därmed även anger de differentieringar beträffande stödinsatsernas storlek etc., som bör göras i enUghet med vad jag fidigare anfört. Jag finner delegationens förslag till handläggningsordning lämpligt och anser således all länsstyrelserna skall ha rätt alt fatta beslut i alla glesbygdsärenden. Detta motiveras beträffande stödet till investeringar vid företag i glesbygd av att sådant stöd ofta avser kombinalionssysselsättningar. Flera remissinstanser, däribland samtliga hörda länsstyrelser och regionala utvecklingsfonder samt flertalet kom­muner har betonat vikten av all länsstyrelserna utnyttjar de övriga läns­myndigheternas kompelens och erfarenhet i den konkreta handläggningen. Jag delar denna uppfattning. Enligt min mening bör detta, framförallt i de län där glesbygdsstödet har en större omfattning, kunna innebära att läns­styrelsen lUl resp. länsorgan, främst lantbruksnämnd och utvecklingsfond fördelar en beslutsram tillsammans med de riktlinjer som bör gälla för stödgivningen och i samband därmed också kommer överens om vem som skall falla beslut i berörda ärendegrupper. Därvid bör beaktas att ryckighet i planering och handläggning undviks. I de län där man endast har ett fätal ärenden per år är det sannolikt olämpUgl all länsstyrelsen gör en uppdel­ning av glesbygdsstödet i mindre delramar. I dessa län kan det vara lämpligare alt ärendevis överväga beslutanderätten alll eftersom behov uppkommer. Lantbraksnämnden bör enligt min mening alllid svara för beredningen av de ärenden som berör jord- och skogsbruk. Konsument-

 

Prop. 1981/82:113                                                  152

verkets förslag om ändrad handläggningsordning beträffande driftstöd till kommersieU service finner jag välmotiverat. Med denna ordning anser jag alt en flexibel och snabb ärendehantering bör kunna uppnås.

Avslutningsvis vill jag understryka all samråd bör ske mellan länsstyrel­se eller länsmyndighet som har att falla beslut och lantbruksslyrelsen resp. konsumentverket i pricipiellt vikliga ärenden.

När del gäller besvär över beslut i glesbygdsslödsärenden, bör den normala besvärsgången gälla. I detla sammanhang vill jag samtidigt under­stryka alt i den mån utvecklingsfonderna beslutar om glesbygdsstöd bör samma möjligheter lill besvär finnas som vid beslut som fallas av statlig myndighet. Det ankommer på regeringen all lämna föreskrifter om delta.

Slutligen vill jag instämma i vad RRV, glesbygdsdelegationen, konsu­mentverket m. fl. har påpekat när det gäller uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet. Del nuvarande glesbygdsstödet har endasi prövats under en relativt kort lid. Det är således för tidigt att utvärdera de långsikliga effekterna. Så gott som samtliga remissinstanser har dock framhållit alt erfarenheterna hitfills är all stödet är utomordentligt värdefullt för utveck­lingen i glesbygdsområden. Del är dock av stor vikt all underlag för en utvärdering samlas in löpande och att effekterna värderas i ell rikspers­pektiv. Sådana utvärderingar har beträffande stödet lill den kommersiella servicen gjorts av konsumenlverkel. När det gäller stöd lill förelag i glesbygd har lanlbmksstyrelsen också gjort vissa utvärderingar. Del är nödvändigt att beslutande myndigheter på elt effektivare sätt än vad som nu i regel är fallet, kontinueriigl följer utvecklingen i de förelag som erhållit slöd. 1 detta arbete anser jag alt länsstyrelsernas priskontrollanter och hemkonsulenter har en viktig funktion alt fylla när del gäller slödel till den kommersiella servicen, liksom lantbruksnämndernas lokalrådgivare eller motsvarande när del gäller slödel lill de areella näringarna. Genom en aktiv uppföljningsverksamhel på regional nivå skapas förutsättningar all i lid avhjälpa eventuella problem som kan uppslå i del enskilda förelaget.

Inom induslrideparlemenlel pågår ett arbele som syftar lill all få fram enkla ratiner för den fortlöpande uppföljningen och utvärderingen av gles­bygdsstödet och jag avser att senare för regeringen redovisa ett förslag till en effektivare uppföljning och utvärdering av glesbygdsstödet.

Jag vill även här, efter samråd med chefen för handelsdepartementet, la upp frågan om vUlkoren för mindre tidningsåterförsäljare i glesbygd. Kon­sumentverket har, efter uppdrag från regeringen, i en tidigare rapport den 30 november 1978 lämnat förslag i denna del. I den nu framlagda rapporten Driftstöd - ett medel all förbättra varuförsöriningen i glesbygd framhåller verket att delta förslag bör genomföras. Riksdagen (AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435) har med anledning av motioner i ämnel uttalat all frågan om lidningsslöd bör övervägas ytterligare och all regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen sedan beredningen slutförts.

Konsumentverkets förslag berör lösnummerdistribuiionen av tidningar

 

Prop. 1981/82:113                                                  153

och tidskrifter. Denna distribufion sker huvudsakligen av Pressens Sam-distribution AB (Presam). Resterande del distribueras av tidningarna själ­va. Presam distribuerar till ca 17 000 återförsäljare, varav drygl 14 900 är s.k. A-återförsäljare och knappt 2 100 s. k. B-återförsäljare (1981). Indel­ningen beror på storleken av tidningsförsäljningen. Villkoren för dessa skiljer sig åt. Bl. a. måste B-ålerförsäljare i motsats lill A-återförsäljare erlägga en s. k. dislribulionsavgift på f. n. 117,10 kr./mån. Distribulionsav-giflen är indexreglerad genom bindning lill vägda genomsnittliga lösnum­merpriser per år för tidningar och tidskrifter som säljs genom Presams återförsäljare.

Konsumentverkets förslag innebär all distributionsavgiften slopas för B-ålerförsäljare inom kategorin livsmedelshandel belägen utanför kommu­nernas centralorter. Detta är enligt verket den lämpligaste åtgärden för all underlätta för försäljningsställen i glesbygd att tillhandahålla tidningar och tidskrifter. Bufikens underlag förstärks genom att den på delta säll breddar sitt sortiment. Förslaget omfattar ca I 000 butiker och skulle med nu gällande avgift kosta 1,4 milj. kr. Konsumenlverkel har beräknat att anta­let återförsäljare skulle öka med 250 om avgifien försvinner. Den samman­lagda kostnaden skulle bli 1,75 milj. kr./år.

Vid remissbehandlingen av förslaget har huvuddelen av remissinstanser­na liUslyrkl förslaget, men del har även framförts flera tungt vägande invändningar mot ett genomförande.

För egen del vill jag anföra följande. Ell genomförande av förslaget skuUe minska kostnaderna för varje B-ålerförsäljare med endast ca 1 400 kr./år och torde därför få begränsad effekt på dessa företags verksamhels-föratsätlningar. En subvention skulle också bli generell och därmed även utgå när stöd inle behövs. Denna ordning skulle därmed avvika från de principer om individuell prövning som gäller för det övriga glesbygdsslö-del. Så som förslaget är konstruerat skulle del även leda lill problem vid den geografiska och branschmässiga gränsdragningen mellan butiker som skulle slippa avgiften och de som allljäml skulle erlägga den. Härtill bör läggas all handläggningen av dessa frågor skulle kräva betydande admini­strativa insatser. Mot denna bakgmnd bör enligt min mening något särskilt slöd lill lidningsdislribulionen i glesbygd inle inrättas.

 

Prop. 1981/82:113                                                  154

4   Särskilda sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län

Jag har fidigare redogjort för de regionalpolitiska problemens art och omfattning i skilda delar av landet och därvid pekat på all dessa problem framträder med särskild styrka i Norrbottens län. Inget annat län har en så ogynnsam sysselsätlningssiluation som Norrbotten. Anlalel personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning ligger långt över riksgenomsnittet, likaså andelen arbetslösa, undersysselsatta och sysselsatta i beredskapsar­bete.

Det ofillfredsställande sysselsättningsläget har flera anledningar. En vik­tig orsak är industrins förhållandevis ringa omfattning. En annan är att den industri som finns har en svag utveckling och delvis har drabbats av strakturproblem. Ca 70% av länets industrisysselsältning finns inom grav-, järn- och skogsindustrin dvs. inom branscher med betydande pro­blem. Det kan vidare noteras alt sysselsättningen inom den relativt omfat­tande byggnads- och anläggningssektorn minskar samt att den tidigare kraftiga sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn i det när­maste har upphört. Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk är vikande. Del sammanlagda resultatet av dessa förhållanden är att ulbudel av syssel-sätlningslillfäUen nu stagnerar. Samtidigt ökar efterfrågan på arbetsliUfäl­len beroende på bl. a. en naturlig tillväxt av befolkningen i förvärvsarbe­tande åldrar. Denna obalans mellan tillgång och efterfrågan på arbelslillfäl­len förefaller nu alt öka. Risken är slor för tilltagande arbetslöshet och undersysselsältning.

För att lösa sysselsättningsproblemen i Norrbotten är länet, som har sagts i det föregående, högt prioriterat när det gäller de ordinarie regional-och sysselsältningspoliliska insatserna. Även de industripolitiska åtgärder­na är i hög grad inriktade mot Nortbotten.

De statliga företagen inom den tyngre basindustrin har en dominerande ställning i Norrbottens näringsliv. För alt undanröja omfattande sysselsätt­ningsproblem fiU följd av strukturförändringar inom dessa företag har omfattande statliga insatser varit nödvändiga. Riksdagen har sålunda ge­nom skilda beslut sedan år 1978 - senast hösten 1981 (prop. 1981/82:56, NU 1981/82: 13, rskr 1981/82:82) - anvisat 4265 milj. kr. för föriusltäck­ning, kapilaltinskolt och sysselsättningsbidrag fill Luossavaara-Kiiruna­vaara AB (LKAB).

Vidare har SSAB Svenskt Stål AB för bildandel och för rekonstruktion av företaget, genom avtal med Gränges AB och genom beslut av riksdagen bl.a. hösten 1981 (prop. 1981/82:56, NU 1981/82:13, rskr 1981/82:82) tillförts 4350 milj. kr. i form av strukturlån, rekonslruklionslån och kapi­talfillskoll. En del av dessa insatser har kommit Luleå till del. Detla har skapat föratsättningar för fortsatt slåldrtfl i Luleå. Även de statliga företa­gen inom skogsindustrin har tillförts ökade resurser. Här kan nämnas slödel (prop. 1978/79:25 bU. 11, NU 1978/79:16, rskr 1978/79:122) fill ASSLs investeringar vid Karlsborgs brak med 550 milj. kr.

 

Prop. 1981/82:113                                                  155

Reguljärt regionalpolitiskt stöd hade t. o. m. utgången av september 1981 lämnats tUl 215 företag med 920 milj. kr. Av detta belopp utgörs 573 milj. kr. av lån. Stödet har medverkat tiU alt ca 4000 nya arbetstillfällen har skapats. Även omfattande arbetsmarknadspolifiskl slöd har lämnats. Un­der de senaste tre åren har 1 675 milj. kr. ulgåll lill beredskapsarbeten i Norrbollen. Dämlöver har 110 milj. kr. anvisats för tidigareläggning av StatUga investeringar.

Det svåra sysselsättningslägel har emellertid motiverat alt särskilda åtgärder därutöver har vidtagits. Våren 1979 (prop. 1978/79:127, AU 1978/ 79:53, NU 1978/79:45, rskr 1978/79:320 och 322) beslutade riksdagen sålunda om elt särskilt program med åtgärder för all främja sysselsättning­en i Norrbollen. En slor del av de åtgärder som beslutades byggde pä förslag från den s. k. Nortbottendelegationen (I 1976:04). Delegafionen har numera slutfört sitt arbete. En redogörelse för delegationens verksamhet bör fogas tiU detta protokoll som bilaga 10.

De år 1979 beslutade insatserna var myckel omfattande. De kostnads­beräknades fill ca 1000 milj. kr. och inriktades lill stor del på åtgärder som långsiktigt kunde förbättra sysselsälllningen i länet. Av summan anvisades ca 300 milj. kr. direkt lill elt anlal namngivna projekt (se tab. 4:1). 160 milj. kr. ställdes fill regeringens disposition för slöd lill ännu inle färdigutveckla­de projekt - hittillsvarande förbmkning och fördelning på projekt framgår av tab. 4:2 - och 175 milj. kr. anvisades ål länsarbetsnämnden i Nortbot­ten som en extra ram för beredskapsarbeten. För andra projekt som kostnadsberäknades lUl ca 300 milj. kr. förutsattes alt medelstilldelning skulle ske senare. Detta gällde investeringar i statens järnvägars fasla anläggningar i Norrbollen och utbyggnaden av Luleå flygplats. Härutöver beviljades Norrbollens läns landsting ett lån för tidigareläggning av inves­teringar på 500 milj. kr., varav 300 milj. kr. skall återbetalas med början år 1988 (prop. 1979/80:98, AU 1979/80:17, rskr 1979/80:251).

De projekt som togs upp i programmet har nu i huvudsak genomförts. Ett undanlag är utbyggnaden av Luleå flygplats. Jag får här hänvisa till de uttalanden som chefen för kommunikationsdepartementet nyligen har gjort (prop. 1981/82:98) om vissa luftfartspolifiska frågor enligl vilket flygtrafi­kens behov för överskådlig tid kan tillgodoses inom nuvarande stafionsom-råde.

Del är svårt att säkert beräkna sysselsättningseffekten av de åtgärder som har kunnat vidtas till följd av 1979 års program för sysselsättningen i Nortbotten. En stor del av insatserna har riktats mot projekt som får effekt på sysselsättningen först på längre sikt. Min bedömning är emellerfid all något tusental personer redan nu har fåll sysselsättning som en följd av dessa åtgärder. Än viktigare är den betydelse som detla program har haft som startpunkt för en ny och mera aktiv sysselsättningspolilik för Nortbot­ten, där ett försök görs att prioritera långsiktigt verkande industrifräm­jande insatser framför mera kortsiktiga åtgärder såsom beredskapsarbeten och lidigareläggningar av statliga investeringar.

 

Prop. 1981/82:113                                                           156

Tab. 4:1. Stöd till projekt i Norrbottens län enligt riksdagens beslut år 1979. Milj. kr.

Medelstillskott till Norrlandsfonden för stöd lill utvecklingen av produkt­
idéer vid bl. a. högskolan i Luleå                                       9
Medelstillskou till Statsföretag AB för finansiering av Regioninvest i
Norr AB                                                                            75
Medelstillskott till Statsföretag AB för vissa marknadsföringsåtgärder i
Norrbotten                                                                       20
Mineralprospektering i Jokkmokks kommun                     40
Forskningsstation i gruvbrytning, Luossavaara i Kiruna kommun        35
Byggande av statliga vägar                                             60
Bidrag till byggande av kommunala vägar                       40
Förstärkning av forskningsverksamheten vid Luleå Högskola 6
Särskilt stöd till jordbruk och skogsbruk                          30

Summa 315

Tab. 4:2 Användningen av fjortonde huvudtitelns anslag för budgetåret 1979/80 C 5. Bidrag till sysselsättningsfräinjande åtgärder i Norrbottens län. Milj. kr.

Extra medel till utvecklingsfonden                                     6

Villkorslån till Boliden AE för viss försöksverksamhet i Aitik 5

Etablering av servicecentral i Gällivare och Kiruna (SIGA) 16,5
Bidrag till investeringar inom SSAB i Luleå för användning av över-

skollsgas i kraftvärmeverk                                                17

Bidrag till mineralprospektering på Nordkalotten             7,5

Bidrag till LKAB för torvutvinning i Gällivare                      10

Bidrag till skogsvärdande åtgärder                                   9

Särskilda glesbygdsinsatser                                             14

Insatser inom turistområdet                                            44

Bidrag till skilda projekt i Jokkmokk                                  5,4

Bidrag till avloppsreningsanläggningar                            8,7

Övriga mindre projekt                                                     11,9

outnyttjat den I februari 1982                                           5

Summa 160

Del svåra sysselsättningsläget motiverar all särskilda resurser nu anvi­sas så alt denna politik kan fullföljas. Jag föreslår en ram för särskilda sysselsällningsfrämjande insatser i Norrbottens län att användas t.o.m. budgetåret 1983/84 på 150 milj. kr., varav 50 milj. kr. skall avse beslut under budgetåret 1983/84. De medel som föreslås i nämnda ram bör inrik­tas mol projekt som långsiktigt stärker sysselsättningen i länet. Dessutom bör på tilläggsbudget III anvisas högst 55,2 milj. kr. till Regioninvest i Norr AB för all läcka företagels förluster för år 1981. Inräknat kostnaderna för den sänkta arbetsgivaravgiften i fyra av länels kommuner - vilken jag har redogjort för fidigare - innebär mina förslag alt ca 200 milj. kr. i genom­snitt per år under de närmaste två budgetåren används för särskilda syssel­sällningsfrämjande insatser av långsiktig karaktär. Detta är något mer än som anvisades för sådana åtgärder i 1979 års sysselsäUningsprogram för Nortbotten. Genom en kombinerad användning av dessa medel och ordi­narie regional- och arbetsmarknadspolitiska insatser blir del möjligt att genomföra projekt till ell betydligt högre belopp än dessa summor anger.

Prop. 1981/82:113                                                  157

När del gäller åtgärder efter den tidpunkt då den föreslagna ramen kan föratsällas vara förbrukad får jag erinra om den utredning (I 1981:06) som har tillkallats med uppgift att utarbeta ett program för utvecklingen på längre sikt i malmfältskommunerna, dvs. i GäUivare och Kiruna kom­muner. Med hänsyn lUl de samband som finns mellan näringsliv och arbetsmarknad i malmfältskommunerna och Nortbollens län i övrigi skall kommittén enligt sina direktiv också beakta utvecklingsförulsältningarna i länet som helhet. Härav följer också att utredningen kan komma med förslag till åtgärder som avser även delar av länet som ligger utanför malmfälten.

Jag övergår nu lill alt beskriva de projekt som kan komma all få stöd från den särskilda medelsram som jag nyss har förordat. Även vissa projekt som helt eller delvis finansieras med ordinarie regionalpolitiskt stöd kom­mer att beröras. Flertalet projekt har förts fram i del löpande länsplane­ringsarbelel. Länsstyrelsen har emellertid också i skilda skrivelser aktuali­serat en rad projekt saml däratöver den 18 december 1981 lämnat förslag till ell samlat sysselsättningsprogram för Nortbotten. Vidare har AMS i skrivelse den 26 maj 1981 lagt fram förslag till sysselsätlningsinsatser i Norrbollen. Till underiagel för mina förslag hör också en inventering av länkbara sysselsältningsprojekt som har gjorts av berörda departement samt en redovisning från LKAB den 25 januari 1982 av länkbara insatser från förelagels sida i malmfälten.

Industrins förhållandevis ringa omfattning och ogynnsamma utveckling i Norrbotten gör det naturUgt alt i elt sysselsäUningsprogram för länet prioritera insatser inom denna näringsgren. Jag har redan beskrivit de omfattande insatser som har gjorts inom de statliga basindustrierna i Norr­bollen. När del gäller de statliga företagen i övrigi finns det en fråga som jag vill stanna vid, nämligen utökade resurser för Regioninvest i Norr AB.

Riksdagen beslöt år 1977 (prop. 1976/77:125, NU 1976/77:40, rskr 1976/ 77: 345) om medelstillskolt fill Statsföretag AB för alt finansiera bildandet av elt lill dåvarande Norrbottens Järnverk AB (NJA) knutet investmentbo­lag. Bolaget, som numera heter Regioninvest i Norr AB (Regioninvest), är ett helägt dotterbolag fill Statsföretag AB. Vid bildandet tillfördes bolaget totalt 25 milj. kr. varav 3 milj. kr. i aktiekapital och 2 milj. kr. i reservfond samt 20 milj. kr. i aktieägartillskoll.

År 1979 beslöt riksdagen (prop. 1978/79: 127, NU 1978/79:45, rskr 1978/ 79: 322) om ytterligare medelstillskolt lill Statsföretag AB för all finansiera den fortsatta verksamheten vid Regioninvest. Medlen, 75 milj. kr., som tillfördes Regioninvest i form av ägartillskott från Statsföretag skulle enligl riksdagsbeslutet användas till rörelsekapital, borgensförbindelser, förlust-täckning samt för Regioninvests administration. Som villkor för medlen angavs att anslaget skulle finansiera verksamheter vid Regioninvest under en treårsperiod räknat frän den 1 juli 1979. Det uppdrogs också till Stats­företag att lämna en redogörelse lill regeringen för medlens användning

 

Prop. 1981/82:113                                                  158

och den verksamhet som Regioninvest har bedrivit under treårsperioden.

I och med 1979 års medelstUlskoll har Regioninvest tillförts 100 milj. kr., varav 3 milj. kr. i aktiekapital, 2 milj. kr. i reservfond och 95 milj. kr. i form av aktieägartillskott från Statsförelag.

Statsföretag har i skrivelse den 26 januari 1982 överlämnat en redogörel­se för Regioninvests verksamhet och hemställt om 100 milj. kr., för forlsall finansiering av bolaget.

Den övergripande målsättningen för Regioninvest är enligl riksdagens beslut att stimulera industriell utveckling i Nortbollens län. I detta ingår också att skapa nya sysselsättningslillfällen i länet. Mot denna bakgrund har Regioninvests styrelse faslslällt en intern målsättning som bl. a. inne­bär all bolaget på affärsmässiga grunder skall driva producerande förelag i Nortbotten och all som investmentbolag medverka i utvecklingsbara pro­jekt och företag.

Ell viktigt inslag i verksamheten är all genom produktförnyelse och produklkompleltering förbättra konkurrensläge och kapacitetsutnyttjande. Ett led i projeklsökningen är all förvärva produklprogram för omlokalise­ring till de rörelsedrivande förelagen. Strävan är vidare all tillföra dessa företag långsiktiga underleveranlörskonlrakt.

Regioninvest haren decentraliserad organisation. Divisioner och dotter­bolag har elt fullständigt resultatansvar. Stabsfunktioner finns för mark­nadsföring, teknik, personal och ekonomi. Vid utgången av år 1981 var anlalel anställda vid de av Regioninvest ägda förelagen 640 personer.

1 den redogörelse för verksamheten som har bilagts Statsföretags tidi­gare nämnda skrivelse framhålls all Regioninvest har gjort stora ansträng­ningar för all trygga sysselsättningen vid befintliga företag och alt genom elableringar skapa nya arbelsfillfällen i bl.a. GäUivare, Kiruna och Over­kalix kommuner.

Exempel på engagemang är Isolamin AB i Overkalix, Mining Transpor­tation Co AB i Kiruna, Pajala Mekaniska Verkstad i Pajala, NorrbU AB i Haparanda, Gällivare Mekaniska AB i Gällivare, Kryoiherm AB i Piteå, Suna Verkstads AB i Luleå och Elenorr AB i Luleå. 1 flera av dessa företag har Regioninvests engagemang lillkommil i samband med företags­rekonslraklioner.

Regioninvests rörelseresultat efter avskrivningar och finansieUt netto för år 1981 uppgår preliminärt lill -55,2 milj. kr. Av förlusten hänförs drygt 15 milj. kr. till Regioninvests kommersiella enheter, dvs. företag som passerat elt normalt startskede, och ca 25 milj. kr. lill förelag i ell inledande skede med betydande slartkoslnader samt till enheter under avveckling 1981-1982. Resterande belopp avser för koncernen gemensamma akliviter t. ex. produklprogramförnyelse och marknadsföringsinsatser av tidsbegränsad karaktär, huvudsakligen inriktade mot företag som Regioninvest av syssel­sättningspolitiska skäl ombetts engagera sig i.

Enligt de riktlinjer för verksamheten de närmaste åren som har beslutats

 

Prop. 1981/82:113                                                  159

av Regioninvests styrelse skall en kraftig förnyelse av produktprogrammel genomföras inom samtliga divisioner. Riktlinjerna innebär vidare all före­tagsgruppen skall bygga ut och förstärka sin marknadsföring. Omfattande insatser skall också göras på samtliga enheter för att öka produkfivitelen och förbättra styr- och kontrollsystem.

Enligl min uppfattning har Regioninvest gjort en positiv insats för indu­striutvecklingen i Nortbotten. Företagel har emellertid haft att arbeta under svåra förhållanden. En stor del av verksamhetstiden har känneteck­nats av elt svagt konjunkturläge. Industristrukturen i Norrbotten har med­fört att många företag drabbats särskilt kraftigt av delta. Regioninvest har av sysselsätlningsskäl deltagit i en rad rekonstruktioner. Del är mol denna bakgrand viktigt alt inte anlägga ett kortsiktigt perspekfiv på bedömningen av företagets verksamhet. Många av företagels aktiviteter t. ex. produkt­förnyelse är av långsiktig art.

Samfidigt är det av största vikt att den ogynnsamma resultatutveckling­en så snabbt som möjligt bryts. Om företagets verksamhet får en mer affärsmässig inriktning skapas de bästa möjligheterna för företaget all på sikt bidra fill en industriell förnyelse i länet. Arbetet med alt eliminera förlustkällorna i bolaget och att förbättra produktiviteten i flertalet av bolagets anläggningar behöver därför bedrivas med all kraft så all framfida förluster undviks.

Enligl min uppfattning är en viktig föratsättning för att Regioninvest skall kunna uppnå lönsamhet, att bolaget upprätthåller omfattande indu­strikontakter med tillgång fill utvecklade specialistfunklioner. Ägarsam-bandet med Statsföretag är i detta sammanhang av speciell betydelse och bör kunna ge tillgång till marknader saml tekniskt och kommersiellt kun­nande. Det förhållandet alt Regioninvest är ett dotterbolag lill Statsföretag får emellertid inte vara ett hinder för att det privata näringslivet ökar sitl engagemang i Regioninvest. Det är därför viktigt för bolagels fortsatta utveckling all ell ökat externt engagemang kommer lill stånd, i första hand i Regioninvests dotterbolag. Detla kan exempelvis ske på projektbasis genom delägarskap eller genom samarbelsavtal om produktutveckling och marknadsföring.

Med beaktande av de speciella omständigheter Regioninvest har haft all arbeta under och som jag här har redogjort för, anser jag all medel bör anvisas för att täcka det negativa rörelseresultatet för år 1981. Därmed kan bolagets soliditet hållas på en rimlig nivå och möjliggöra att Regioninvest även i fortsättningen kan få krediter på den öppna kapitalmarknaden. Jag beräknar medelsbehovet lill högst 55,2 milj. kr. Jag förordar därför att ett anslag på 55,2 milj. kr. anvisas för ändamålet på tilläggsbudget 111 lill statsbudgeten för budgetåret 1981/82. Förlusltäckningen bör anvisas i form av tillskott till Statsföretag från staten.

De gångna årens erfarenheter av den regionalpoUliska stödverksamhe­ten visar att effekten blir starkast på redan befintliga förelag. Omflyttning-

 

Prop. 1981/82:113                                                  160

ar av företag och nyetableringar sker endasi i begränsad omfattning. I regioner med relativt få företag blir resultatet av stödverksamheten otill­räckligt. Del är fallet i bl. a. Norrbotten. 1 sådana områden är del viktigt all en ökande del av resurserna inom regionalpolitiken sätts av för insatser som syftar till all utveckla nya företag. Jag har i det föregående föreslagit att medel för slöd lill dessa ändamål skall kunna anvisas från del anslag för bl.a. regionalt utveckUngsarbete som länsstyrelsen disponerar.

Behovel av alt utveckla nya förelag i Norrbollen är emellertid så stort all jag har låfil starta en särskild försöksverksamhel med detta syfte i malmfälten. I försöket deltar Gällivare och Kiruna kommuner, LKAB, länsstyrelsen, utvecklingsfonden och länsarbetsnämnden i länet m.fl. Av-siklen med försöket är alt bl.a. samla alla tillgängliga resurser för att stimulera lUl nyförelagande. Inom ramen för projektet erbjuds utbildning av blivande företagare, konsultstöd för bl. a. sökning och utvärdering av affärsidéer, ett särskilt etableringsslöd avpassat till företagare med små egna tillgångar m.m. Projektet har hiltills finansierats med av riksdagen tidigare anvisade medel. Del kan bli aktuellt all senare stödja projektet med medel från den i det föregående föreslagna ramen för sysselsällnings­främjande åtgärder i Nortbollens län.

En viktig förutsättning för industrins utveckling är tillgång på goda och ändamålsenliga lokaler. I Norrbotten finns sedan år 1978 ell industricent­rum i Haparanda. Kommunala industrilokaler har under senare år uppförts med regionalpolitiskt stöd i bl.a. Jokkmokk och Kalix. Jag har tidigare i anslutning till redovisningen av den regionalpolitiska stödverksamheten föreslagit att ett nytt industricentrum byggs i Gällivare.

Behovel av ökad sysselsättning inom industrin i Norrbotten kan inle fillgodoses enbart inom statliga förelag och genom etablering och utveck­ling av mindre förelag. Även de stora svenska industriföretagen måste känna ell ansvar för att industrisysselsättningen i Norrbollen förbättras. Jag har vid upprepade tillfällen framställt krav härom lill Sveriges industri­förbund. Sedan år 1979 har förbundet gjort aktiva insatser för att större medlemsförelag skall göra elableringar och utbyggnader i Norrbollen. HittUls har ell hundratal sysselsättningstillfällen tillkommit på detta sätt. Yllerligare projekt bearbetas. Vidare samarbetar industridepartementet. Industriförbundet och Sveriges Mekanförbund kring elt legoförmedlings-försök. 1 försöket deltar ett tiotal större köpande företag i södra Sverige och elt trettiotal länkbara underleverantörer i Norrbollen. Verksamheten inleddes under hösten 1981 och några slutsatser av försöket kan ännu inle dras. Jag anser emellertid att resultatet hillills av de större industriföreta­gens försök all skapa sysselsällning i Norrbollen är otillfredsställande. Del är min förhoppning alt den förväntade konjunkturuppgången skall bidra lill ell bättre resultat den närmaste tiden.

Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet vill jag dock anföra följande. I anslutning till upphandlingen av ett inhemskt JAS-flygplan har

 

Prop. 1981/82:113                                                  161

företrädare för regeringskansliet haft överläggningar med företrädare för de industrikoncerner som ingår i Industrigruppen JAS angående industriel­la projekt med regionalpolitisk inriktning. Härvid har de berörda industri­koncernerna i skrivelse till regeringen den 11 februari 1982 förklarat sig beredda alt under den kommande femårsperioden i landet genom olika åtgärder tillföra drygl 800 nya arbelslillfällen. Den helt övervägande delen av dessa tillkommer i sysselsällningssvaga regioner, varav ca IOO i Norr­botten.

Exempelvis har Ericsson-koncernen förklarat som sin avsikt all upprät­ta två programvaruhus för dalaprogrammeringsljänsler m. m., ell i Norr­botten och ett i annat stödområde. Varje programvaruhus beräknas syssel­sätta ca 50 personer. Även Saab-Scania har förklarat att de har för avsikt att skapa nya arbetstillfällen i bl. a. Luleå.

Koncernerna bakom Industrigruppen JAS har både själva och genom utomslående expertis funnit att den existerande industristrukturen i Norr-botlen gör det svårt att med kort varsel åstadkomma nya satsningar i denna region. Därför ser de berörda koncernerna det resultat som nu nåtts endasi som en första ansats. Industrigrappen har även avgivit en förklaring om att man i framfiden är beredd att verka för att sysselsättningen fortsätter alt öka i sysselsällningssvaga regioner. Grappen med berörda koncerner har därför tillsatt två särskUda styrgrupper som skall arbeta vidare med dessa frågor.

När del gäller slöd till induslriulvecklingen vill jag i sammanhanget slutligen erinra om det myckel omfattande regionalpoUliska stöd som kan lämnas lill utbyggnad av industriföretag i Norrbotten saml den sänkning av arbetsgivaravgiften som jag har föreslagit för företag i Gällivare, Jokk­mokk, Kimna och Pajala kommuner.

Vid utvecklingen av näringslivet i Norrbotten måste ett utnyttjande av naturtillgångarna spela en framträdande roll. Särskilda insatser är motive­rade på mineralomrädet.

I 1979 års program för ökad sysselsättning i Norrbollen anvisades 40 milj. kr. liU nämnden för statens gruvegendom för budgetåret 1979/80 för prospektering i Jokkmokks kommun. Projektet skulle dels skapa omedel­bar sysselsättning genom prospekteringsarbete, dels på sikt kunna leda fill varaktig sysselsättning inom mineralinduslrin.

Nämnden har i en rapport den 25 september 1981 redogjort för de utförda prospekteringsarbetena i Jokkmokks kommun under tiden den 1 juli 1979-den 30 juni 1981. Projektet har sysselsatt totalt 60 personer under två år varav 40 lokalt anställda i Jokkmokk. Sveriges geologiska undersökning (SGU) som på uppdrag svarat för projektets organisation och praktiska genomförande har under denna tid byggt upp och drivit ell provberedningslaboratorium i Jokkmokk. Projektet har givit, förutom öka­de kunskaper om de geologiska förhållandena i området, ell anlal lovande mineralfynd. För några av dem planeras provbortuingar. Mol bakgrund av 11    Riksdagen I98II82. I saml. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113                                                  162

vunna erfarenheter kan antas att del finns goda möjligheter att finna ekonomiskt intressanta fyndigheler av metaller och industriella mineral i Jokkmokks kommun. Det fortsalla arbetet och uppföljningen av Jokk-mokksprojektel sker dels i nämndens ordinarie verksamhet och dels i ell samarbetsprojekl med dellagande från berörda intressenter såsom LKAB, Boliden Mineral AB och Vattenfall.

Länsstyrelsen i Nortbotten har i en skrivelse tiU regeringen den 2 okto­ber 1981 redovisat en av SGU på uppdrag av länsstyrelsen utarbetad preliminär plan för basprospektering för hela Nortbollens län. De priorite­ringar beträffande undersökningsområden som gjorts har i första hand skett pä geologiska grander. SGU deltar sedan år 1980 också i elt samnor­diskt malmprojekt på Nordkalotten. För delta ändamål har SGU begärt yllerligare medel.

Mol bakgrund av de positiva erfarenheterna av Jokkmokksprojeklet som har redovisats anser jag del befogal all basprospekteringsprojekt av samma typ genomförs i andra delar av Norrbotten. Uppläggningen bör likna den för Jokkmokksprojeklet och bygga på erfarenheterna från detta samt ha sin utgångspunkt i nämndens planer för sin prospektering i Norr­bollen liksom den plan som länsstyrelsen redovisat. Kostnaderna för all påbörja en basprospektering av detta slag liksom de yllerligare kostnader för Nordkalottprojektel som SGU inle själva disponerar för budgetåret 1982/83, bör bestridas inom den särskUda medelsram för sysselsällnings­främjande åtgärder i Norrbottens län somjag fidigare har förordat.

Genom de goda möjligheter all följa upp och utvärdera eventuella mine­ralfynd, som detla ger behöver del av bl. a. länsstyrelsen föreslagna mine­ralogiska ulveckUngscenlrel i Luleå inte startas nu.

Högskolan i Luleå spelar en central roll i ansträngningarna alt utveckla näringslivet i Norrbotten. Den är den enda högskola i landet för vilken regering och riksdag har direkt angivit regionalpolitiska mål för verksam­heten (prop. 1971:59, UbU 1971:17, rskr 1971: 174).

Den tekniska utbildningen vid högskolan har till en del inriktats mot de stora basnäringarna i övre Norrland såsom gruv-, stål- och verkstadsindu­strin. För att bättre tillgodose skogs- och träindustrins behov av kvalifice­rade tekniker kommer en utbUdning med inriktning mol sågverk och trä-manufaktur att anordnas. För byggnads- och anläggningsinduslrin utbildas vidare ingenjörer med specialisering mot tyngre anläggningsteknik.

Vid högskolan i Luleå ges emeUertid även utbildning med inriktning mot andra industribranscher som kan få betydelse för näringslivels framlida utveckling. Sedan några år tillbaka utbildas sålunda ingenjörer specialise­rade på industriell elektronik och datateknik, industriell ekonomi saml samhällsbyggnadsteknik.

Erfarenheterna under den senaste femårsperioden visar att drygl en tredjedel av de civilingenjörer som har utexaminerats vid högskolan i Luleå har fått arbete i Nortbotten. Av de övriga utexaminerade har en stor andel stannat i de tre övriga nordligaste länen.

Prop. 1981/82:113                                                  163

Forskningen vid högskolan i Luleå har i huvudsak samma inriktning som utbildningen. Trots all forskningsorganisationen har förstärkts väsentligt under den senaste femårsperioden - bl.a. genom 1979 års program för sysselsättningen i Norrbotten - har högskolan i Luleå fortfarande en relativt sell mindre forskningorganisation än övriga högskoleenheter.

Högskolan i Luleå har f n. ca 2400 studerande och drygl 700 anställda. Den är därmed en av de större och mest expansiva arbetsplatserna i Norrbotten. Dessutom ger de forsknings- och utvecklingsprojekt som ge­nomförs vid högskolan upphov till nya arbetstillfällen utanför högskolan i befinfiiga eller nya förelag. Viktigast är effekterna i befintliga förelag men jag vill ändå nämna några exempel på nya förelag.

Som ett resultat av högskolans utvecklingsarbete främst inom det bear­betningstekniska området, har några nya förelag startat i Norrbotten. Vidare etableras f n. två nya förelag inom dataområdet. Avgörande för de senare etableringarna är den utbildning av civilingenjörer inom industriell elektronik samt del kunnande inom bl. a. mikrodalorteknikområdel som har utvecklats vid högskolan. Högskolan i Luleå har sålunda redan givit vikfiga bidrag lill näringslivels utveckling i Norrbollen.

Jag anser efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet alt den inledda utbyggnaden av högskolan i Luleå bör fullföljas så att dess roll i utvecklingen av näringslivet kan förstärkas. Detta bör ske genom ytterliga­re förstärkning av forskningsverksamheten vid högskolan, varvid projekt inom områdena elektronik, dalateknik och verkstadsteknik bör prioriteras. Medlen bör tas från den medelsram för sysselsällningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län somjag har förordat tidigare.

Även en rad andra insatser av forskningskaraktär bör bekostas från denna medelsram. Del gäller inrättande i Luleå av en filial till institutet för verksladsleknisk forskning (IVF) och genomförandel av viss forskning på del metallurgiska området vid Stiftelsen för metallurgisk forskning (MEFOS) i Luleå.

På uppdrag av länsstyrelsen i Norrbottens län har MEFOS i Luleå inventerat projekt som syftar lill alt främja den metallurgiska industrin i länet. Den arbetsgrupp som genomförde uppdraget innehöll representanter för SSAB Luleå och Högskolan i Luleå. Grappen har prioriterat projekt som

-     kan utnyttja forskningsresurser i Nortbotten

-     har anknytning till i länet befinfiiga företag eller verksamheter när projektresullaten skall omsättas i industriell tUlämpning

-     utan störte tidsutdräkt kan ge sysselsättningseffekter.

Av de 50-lalel projekt som idenfifierades vid inventeringen prioriterades fem i en första omgång. Tvä projekt avser masugnars energiförsöijning, två projekt ulrastning för slränggjutningsanläggningar och elt projekt ut­vinning av legeringsmetallen vanadin.

Jag finner de föreslagna projekten intressanta och värda all stödja.

 

Prop. 1981/82:113                                                  164

Medel härför bör las av den särskilda medelsram för sysselsällningsfräm­jande åtgärder i Norrbotten som jag har förordat i del föregående. För investeringar i byggnader och maskiner vid MEFOS bör regionalpolitiskt stöd kunna lämnas på reguljära vUlkor. Lyckade projektresultat bör på relativt kort sikt kunna bidra till alt förslärka konkurrenskraften hos den metallurgiska industrin i Norrbollen. De nämnda projekten innebär dessut­om att kompetensen förstärks och marknadsmöjligheterna breddas för verkstadsindustrin i länet.

Högskolan i Luleå har slor betydelse för regionens verkstadsindustri och har gjort betydande insatser för dess utveckling. Ytterligare insatser för utveckling och spridning av modern produktionsteknik är dock nöd­vändiga.

IVF är ett branschforskningsinslilut med staten och styrelsen för leknisk utveckling (STU) som huvudmän. Inslhutels forskning kompletterar den forskning som bedrivs vid de tekniska högskolorna inom del Verkstadstek­niska området. Medan de tekniska högskolorna i första hand ägnar sig ål kunskapsutvecklande forskning är insfilutels huvudinriktning tillämpad forskning och utveckling. Huvuddelen av lVF:s verksamhet är föriagd lill Göteborg men sedan länge driver inslilulel en filial i nära anslutning till Tekniska högskolan i Stockholm. Resultatet av denna nära samverkan är enligl de uppgifter jag inhämtat positivt.

Högskolan i Luleå och IVF har undersökt förulsällningarna all inrätta en filial till inslilulel i anslutning lill högskolan. Jag räknar med att en filial av detta slag kommer all få gynnsamma effekter för verkstadsindustrin i länet och är positiv till att en etablering sker i Luleå. Uppbyggnaden av IVF i Luleå bör ske under en treårsperiod. 1 slutet av perioden bör institutet omfatta 10-12 sysselsatta. Del bör finnas förutsättningar för Högskolan i Luleå all lösa lokalfrågorna. För forskning och utveckling nödvändig basulrastning kan också i slor utsträckning ställas till förfogan­de av högskolan. Kostnaderna i övrigi får belasta den ram för sysselsäll­ningsfrämjande åtgärder i Norrbotten somjag har föreslagit fidigare.

I 1979 års beslut om åtgärder för all främja sysselsättningen i Norrbol­lens län ingick ell anslag på 9 milj. kr. till Norrlandsfonden för slöd lill industriella utvecklingsprojekt vid i första hand högskolan i Luleå. Enligl vad jag har inhämtat kommer dessa medel att vara förbrukade vid slutet av budgetåret 1981/82. Det är ännu för tidigt alt avläsa resultaten från de projekt som har fått stöd. Med den ändrade inriktning av Norriandsfon-dens verksamhet som riksdagen beslutade år 1980 (prop. 1980/81:51, NU 1980/81:22, rskr 1980/81:131) ligger en sådan stödverksamhet inom ramen för Nortlandsfondens ordinarie arbetsuppgifter. Några särskUda resurser behöver alltså inte anvisas härför.

1 fråga om åtgärder inom servicesektorn måste först allmänt konstateras all länet har en prioriterad ställning när del gäller statlig verksamhet och när det gäller slalligl slöd lill kommuner och landsting. Det kommunala

 

Prop. 1981/82:113                                                  165

skatteuljämningsbidragel uppgick för år 1981 lill ca 940 milj. kr. Några särskilda åtgärder för att främja verksamhet inom den offenfiiga sektorn är jag, med några undantag som jag återkommer tiU, inle beredd att föreslå nu. När del gäUer den privata service- och tjänstesektorn har jag redan tidigare beskrivit hur lokaliseringssamrådel med företag och organisatio­ner inom denna näringsgren har inriktats på att lokalisera bl. a. administra­tiv produktion till Norrbotten, bl.a. till Malmfältskommunerna. För att ytterligare förbättra möjligheterna att förlägga sådan produktion till Nort­botten bör vissa statliga lidigareläggningar av ADB-regislrering, mikro­filmning m.m. kunna betalas från nyss nämnda särskUda medelsram för insatser i Nortbotten.

Administrativ produktion är en myckel lämplig komplettering av nä­ringslivet i malmfälten med den stora andel sysselsatta i gravbrytning och tung industri som finns där. För att underlätta en lokalisering av förelag med sådan inriktning till malmfälten bör lokaliseringsstöd kunna lämnas lill Kirana kommun för all uppföra en lokal som får hyras ul även till sådana företag på samma villkor som gäller för kommunala industrilokaler. Enligl vad jag har inhämtat har Kiruna kommun påbörjat projektering av en lämplig byggnad. Ell dalaföretag i Stockholm har meddelat sin avsikt att etablera en filial i Kirana. Enligl planerna skulle detta företag förläggas lill denna byggnad liksom SIGA:s filial i Kimna och ett företag inom Qärrana-lysområdet. Riksdagens bemyndigande att använda regionalpolitiskt stöd för detta ändamål bör därför inhämtas.

Bakgrunden till det sistnämnda förelaget är all Rymdbolaget på uppdrag av länsstyrelsen i Norrbottens län har studerat möjligheterna att bygga upp en självständig kommersiell enhet i Kirana för mottagning, bearbetning och försäljning av data från Qärranalyssatelliler. Efter redovisning av utredningsresultatet bar Rymdbolaget i skrivelse den 27 januari 1982 anhål­lit om ekonomiskt stöd för etablering av ett sådant fiärranalyscentrum i Kirana. Etableringen bygger på utnyttjande av information från den frans­ka satelliten Spol i vUken statens delegation för rymdverksamhet (DFR) är delägare. De undersökningar av marknaden för fjärranalysmalerial som Rymdbolaget har gjort lyder på att utvecklingsförulsällningarna för ett fjärranalyscenlmm i Kirana är goda. Det beräknas all ca 100 personer kan sysselsättas vid ett sådant centrum mot slutet av 1980-talel. Rymdbolagets avsikt är att driva verksamheten i ett särskilt bolag. Investeringarna i ulrastning är förhållandevis omfattande och utbildningstiden för den per­sonal som skall arbeta i förelaget är tämligen lång.

För att kunna etablera verksamheten behövs ekonomiska resurser upp­gående till ca 88 milj. kr., varav 15 milj. kr. för aktiekapital i det nya bolaget och 47 milj. kr. i lån. SpolsaleUiten beräknas bli uppsänd i börian av år 1984. Om verksamhet skaU kunna fungera i Kirana vid denna tid­punkt måste företaget starta sin verksamhet vid halvårsskiftet 1982. Jag är positiv till Rymdbolagets förslag. De medel som behövs för tiUskjutande av

 

Prop. 1981/82:113                                                  166

aktiekapital i del nya bolaget bör las från den särskilda ram för sysselsäll­ningsfrämjande åtgärder i Norrbotten som jag har föreslagit i det föregåen­de. Finansieringen i övrigi bör kunna ske med hjälp av reguljärt regional­politiskt stöd.

Många av det nya förelagels tänkta produkter har en nära anknytning lill del statliga lanlmäteriets verksamhet. Produkterna föratsätter bl. a. att del allmänna kartmaterialet kan utnyttjas och bearbetas. Salellilinformalion kommer i framliden all utnyttjas i slor utsträckning för framställning av allmän landskapsinformation. Ansvarig myndighet inom delta område är lantmäteriverkel. Jag har erfarit all vissa överläggningar har ägt rum mel­lan Rymdbolaget och statens lantmäteriverk om möjligheterna lill samar­bete i denna fråga.

Jag har tidigare redogjort för den roll jord- och skogsbrakspolifiken spelar i våra strävanden att uppnå en balanserad regional utveckling. 1 1979 års program för sysselsättningen i Norboltens län togs upp elt särskUt stöd till jordbruk och skogsbruk. Då anvisade medel har också använts för stöd till rennäringen. Det är viktigt alt stöd även nu anvisas för dessa ändamål. En angelägen åtgärd är förbättringar av markavvatlning i jord­brakel.

Regeringen gav den 30 oktober 1980 i uppdrag åt lanlbraksslyrelsen all efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen och berörda kommuner utreda frågan om torrläggning av jordbruksmark i Norrbottens kustland. Uppdraget redovisades den 30 juni 1981. Lantbruksslyrelsen konstaterade därvid bl.a. all en betydande sysselsättningseffekt erhålles under utförandetiden. Dessutom erhålles ytterligare sysselsättningstillfäl­len genom all befintliga företag kan byggas ul och nya företag byggas upp. En förbättrad lortläggning skapar vidare förutsättningar för en högre av­kastning och därmed ökade föratsättningar för en fortlevnad av förelagen. Av föreslagna åtgärder kan täckdikning få bidrag inom ramen för stöd till jordbrakels rationalisering. Investeringar i huvudavlopp och liknande bör enligt min mening kunna ges stöd från den ram för sysselsällningsfräm­jande åtgärder i Norrbotten somjag nyss har föreslagit. Jag har i denna fråga samrått med chefen för jordbraksdepartemenlet.

I del föregående har jag redogjort för glesbygdspolilikens framtida in­riktning och beskrivit de omfattande åtgärder vi är beredda att vidta i de delar av landet där effekterna av de tradifionella regionalpolitiska insatser­na är otillräckliga för alt uppnå regional balans. I propositionen (prop. 1979:127) om åtgärder för alt främja sysselsättningen i Norrbotten utta­lades att länsstyrelsen skuUe få medel för särskilda glesbygdsinsatser. Regeringen ställde 10 milj. kr. till länsstyrelsens förfogande för sådant slöd inom främst de norta delarna av Norrbottens inland och medgav alt slöd från dessa medel fick kombineras med reguljärt glesbygdsstöd. Stödet har enligl länsstyrelsen medverkat liU att skapa ell betydande anlal arbelslill­fällen, främst i Pajala kommun. Länsstyrelsen har föreslagit all särskill

 

Prop. 1981/82:113                                                  167

glesbygdsstöd bör kunna lämnas även i framliden. Jag delar denna uppfatt­ning. Medel för detla bör tas från den särskilda medelsram som jag har förordat tidigare.

Med slöd av de medel som anvisades år 1979 för bidrag lill sysselsäll­ningsfrämjande åtgärder i Nortbotten har under senare år skett en bety­dande utbyggnad av turistnäringen i länet. Investeringsbidrag med 75 % av kostnaderna har lämnats lill fem anläggningar i Arjeplogs, Gällivare, Jokk­mokks och Kirana kommuner. Fyra av anläggningarna har nu färdigställts vUkel innebär elt stort tillskott till bäddkapacilelen i Norrbollen. Slöd har också lämnats för utökad marknadsföring på turistområdet. Länsstyrelsen i Nortbollens län har på uppdrag av regeringen utvärderat vissa projekt inom turistområdet. Denna redovisning har remissbehandlats. Länsstyrel­sen har föreslagit att bidrag med 75 % skall utgå lill ytterligare turistanlägg­ningar bl. a. i Tornelräskområdet. Efter samråd med cheferna för handels-och jordbraksdepartemenlen föreslår jag alt sådant förhöjt bidrag nu en­dast bör lämnas för mindre komplettering av befintliga anläggningar. Om det finns marknadsmässiga förutsättningar för fortsalt utbyggnad av turist­anläggningar i övrigt bör den ske genom anlitande av det reguljära regional­polifiska stödet.

Avvecklingen av en betydande del av vattenfallsverkels byggnadsverk­samhet i Jokkmokks kommun under 1980-lalels första hälft föranledde regeringen att den 2 augusti 1979 ge länsstyrelsen i Norrbollens län i uppdrag att särskill arbeta för alt tillföra kommunen ny sysselsättning. Länsstyrelsen har vid skilda tillfällen fört fram en rad förslag om åtgärder som har kunnat genomföras med användning av regionalpoUtiskt slöd eller av medel från den år 1979 beslutade ramen för sysselsällningsfrämjande åtgärder i Nortbotten. Ell område för insatser har anknytning lill fjällverk­samhel av skilda slag. Länsstyrelsen har bl.a. föreslagit att ett s.k. fjäll-centmm byggs upp i Jokkmokk. Ett inslag i delta centmm är ett fiällmu-seum. Förslag om ett sådant museum har lämnats av länsstyrelsen den 2 oktober 1981.

Frågan om inrättande av ell fjällmuseum i Jokkmokk har på länsstyrel­sens uppdrag utretts av en grupp med företrädare för statens kulturråd, riksantikvarieämbetet, naturvårdsverket. Svenska turistföreningen, Jokk­mokks kommun, företrädare för de samiska organisafionerna och länssty­relsen. Grappen föreslår att ell museum inrättas med följande huvudupp­gifter:

-     specialmuseum för fjäUregionen i Sverige

-     samiskt huvudmuseum i Sverige

-     informationscentral för fjällturismen

Samerna i Norden strävar efter all i varje land få ett samiskt huvudmu­seum inom samiskt bosättningsområde. I länsstyrelsens utredning föreslås att en särskild samisk avdelning inrättas inom ramen för fjällmuseel. Av­delningen föreslås få en frislående ställning under en egen nämnd som

 

Prop. 1981/82:113                                                  168

utses av de samiska organisationerna. Genom denna organisationsform uppfylls de krav som ställs på ett samiskt huvudmuseum.

Kostnaderna för investeringar i byggnader och utrustning av museet beräknas lill drygl 35 milj. kr. De årliga driftskostnaderna beräknas lill drygt 4,2 milj. kr. Den senare summan föreslås bli finansierad bl. a. genom att vattenfallsverket befrias från lappning av vallen sommarlid från Suor-vajaure till Stora Sjöfallet, all delta vatten används för kraftproduktion samt all de intäkter som deltager (ca 2,7 milj. kr.) tillförs fjällmuseel. Som huvudman för museet föreslås en stiftelse.

Kammarkollegiet och naturvårdsverket har yttrat sig över länsstyrelsens förslag.

Naturvårdsverket anser att i utredningen redovisat förslag till beman­ningsplan i del fortsatta arbetet bör avvägas mot övriga i fjällcenlrel ingående enheters behov för all undvika etablering av dubbla resurser. Verket anser alt nationalparkerna och naturvårdsverket bör få en egen del i den s.k. fördjupningsulställningen vid museet. Verket är positivt lill tanken på aktiviteter pä andra platser bl. a. samarbete när det gäller verk­samhet med naluram och anser all en långtgående samordning bör efter­strävas. Naturam bör, anser verket, bemannas med personal anställd vid museet. Samordningsvinster finns också att göra med den lägerskoleverk-samhel som är under uppbyggnad i anslutning lill Abisko naturum. Verket anser vidare att en långt gående samordning av informationsverksamhet och trycksaksproduktion bör eftersträvas. Särskill när del gäller kanalise-ring av turism samt information om och i nationalparkerna bör ell samar­bete vara möjUgt. Personalen vid naturummen bör under lågsäsong kunna svara för denna produktion.

Naturvårdsverket har inget alt erinra beträffande förslaget fill organisa­tion, men föratsätter att verket blir representerat i museets styrelse. Ver­ket har heller inget all erinra mol finansieringen av Qällmuséet med "sjö­fallspengar", under förutsättning att ovan beskrivna samordning av perso­nal och informationsresurser kommer till slånd.

Även kammarkollegiet pekar på behovel av elt nära samarbete mellan fjällmuseel och fjällenhelen. För att undvika kompelenskonflikler och

emellan regleras.

dubbelarbete måste ansvarsfördelningen dem

Enligl kollegiet bör samråd ske med berörd sameby och den regionala rennäringsadministralionen för alt förhindra störningar i renskötseln till följd av turistverksamheten.

Eftersom museet skaU vara inte bara elt specialmuseum för (jällregionen utan även ett samiskt huvudmuseum bör detla komma till uttryck i nam­net. Kollegiet föreslår därför all museet kallas fjäll- och samemuséel.

Då det gäller finansieringen torde det enligl kammarkollegiet finnas också andra möjUgheter än "sjöfaUspengarna". I tidigare yttrande lill jordbruksdepartementet (1981-03-30) har kollegiet pekat på de årliga reg-leringsavgifterna och på tiUgängliga allmänna villkorsmedel enligl vallenia-

 

Prop. 1981/82:113                                                  169

gen. Regeringen har l.ex. genom beslut 1981-03-26 föreskrivit alt valten­fallsverkel skall utge 25 milj. kr. till främjaiide av näringslivet i Jokkmokks och Gällivare kommuner, varav 20 milj. kr. avser bidrag lill Jokkmokks kommun som viUkor för ell Qärde aggregat i Harsprånget samt en första och andra etapp av Luleälvens effeklulbyggnad.

Kammarkollegiet finner emellertid ingen anledning all motsätta sig för­slaget all utnyttja "sjöfallspengarna" för driften av fjällmuseel under för­utsättning dels alt regeringen finner skäl förorda all minimitappningen från Suorvajaure till Stora Sjöfallet skall upphöra, dels alt naturvårdsverket och kommunerna kan enas kring länsstyrelsens förslag lill disposition av dessa medel.

Efter samråd med cheferna för utbildnings-Jordbruks- och arbetsmark­nadsdepartementen föreslår jag alt ett Ijällmuseum inrättas i Jokkmokk under föratsättning all frågorna om huvudmannaskap och finansiering av driftskostnaderna kan lösas. Vad avser investeringarna bör möjligheterna att tiU en del ulföra dessa som beredskapsarbeten prövas. Övriga investe­ringskostnader för staten får bestridas från den särskilda medelsram för sysselsällningsfrämjande åtgärder i Norrbotten som jag tidigare har före­slagit.

Länsstyrelsen har i annan ordning föreslagit att vissa andra enheter skall förläggas till samma byggnad som Qällmuséel nämligen sameskolslyrelsens kansli, en s.k. QäUenhet, rennäringsadminislralion och forskning rörande rennäringen. Regeringen beslutade den 6 november 1980 all sameskolsty­relsen och dess kansli skall lokaliseras lill Jokkmokk samt den 25 juni 1981 att naturvårdsverket och länsstyrelsen i Norrbollens län får bygga upp en fiällenhet i Jokkmokk för samordning av arbetet med naturvård och fri­luftsliv inom länets fjällområden.

1 fråga om rennäringsadministrationens lokalisering får jag anföra föl­jande efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet. Regeringen uppdrog den 20 november 1980 ål lanlbmksstyrelsen all utreda de organi­satoriska föratsättningarna för all lokalisera den regionala rennäringsad­ministralionen i Norrbottens län fill Jokkmokk. Lantbruksslyrelsen över­lämnade utredningsresultatet med skrivelse den 13 april 1981 och fram­håller därvid att del utifrån de intressen som styrelsen har all företräda inle finns bärande skäl för en omlokalisering. Styrelsen fömtsälter att lant-braksverket vid ell eventuellt beslut om omlokalisering kompenseras för sina merkostnader. Statskontoret framhåller i samrädsytlrande den 24 april 1981 all utredningsmaterialet, om än ofullständigt, talar för all del bör vara möjligt all utan påtagliga effektiviletsföriusler på sikt förlägga lant-braksnämndens rennäringsenhet till Jokkmokk. Jag delar statskontorets uppfattning och anser alt de svårigheter som kan uppslå under en över-gängsperiod bör kunna bemästras.

För alt fullfölja arbetet med en omlokalisering av den regionala rennä-ringsadminislrafionen från Luleå till Jokkmokk avser jag alt föreslå rege-

 

Prop. 1981/82:113                                                                170

ringen all ge länsstyrelsen i Nortbollens län i uppdrag all utarbeta förslag till hur en sådan omlokalisering kan ske.

Jag har här redogjort för ett antal projekt i Norrbollen som det är angeläget att stödja i särskild ordning de närmaste åren. Del fortlöpande arbete som sker inom bl.a. regeringskansliet och vid länsstyrelsen och länsarbetsnämnden för att stärka sysselsättningen i Norrbotten kan leda till att ytterligare projekt kan komma all stödjas, exempelvis inom ener­giområdet.

Jag skall också i detta sammanhang ta upp frågan om flottning i Pite älv.

Riksdagen uttalade våren 1981 (TU 1980/81:22, rskr 1980/81:256) att en allsidig bedömning krävs för all möjliggöra val av den samhällsekonomiskt lämpligaste lösningen för fimmertransporter i Norrbottens län. I avvaktan på utredningen borde vidare enligl riksdagens uttalande åtgärder vidtagas som syftar till att förhindra en nedläggning av flottningen i Pite älv.

En särskild utredare' (K 1981:02) fillkallades ijuni 1981 för all undersö­ka del lämpligaste transportsättel för randvirke i Pileälvsområdet.

Regeringen medgav i aiigusti 1981 att vissa arbeten inom Piteå Flott-ningsförenings verksamhetsområde får utföras som beredskapsarbeten. Flottningen kan därigenom upprätthållas t. o. m. år 1982.

Utredaren lämnade i oktober 1981 sitt betänkande (Ds K 1981:11) Vir­keslransporter längs Pite älv. Hans sammanfallande slutsatser anges i det följande:

Vid val av transportsätl för rundvirke måste transporterna sällas in i sitl sammanhang i ett totalt virkeshanleringssyslem. Förhållandena mellan olika regioner och mellan olika företagsgrupperingar varierar kraftigt.

Under delta utredningsarbete har underlag redovisats från berörda in­tressenter vad gäller dels företagsekonomiska utredningar, dels samhälleli­ga bedömningar. Underlaget har diskuterats i en expertpanel. De merkost­nader som uppstår för flottningsalternativet resp. landtransportallernativet vid en jämförelse dem emellan sammanfattas nedan.

Merkostnader i milj. kr. för

flottning         landtransporter

Företagsekonomisk kalkyl             5,7

Samhällsekonomiska

korrigeringsposter:

Sysselsättning                             -2,45

Vägar                                                               0,1

Övriga effekter                              -t-

Totalt                                             3,25            0,1

Statssekreterare Hans Sandebring.

 

Prop. 1981/82:113                                                  171

Flottningsalternativet visar en samhällsekonomisk merkostnad på drygt 3 milj. kr. per år. Denna kalkyl är räknad på eltårsbasis. Om kalkylen skrivs fram för en längre fidsperiod och sysselsättningseffekterna av en nedläggning av flottningen slås ul över flera år lyder tillgängligl utrednings­material på att skillnaderna mellan alternativen ökar till landslransporler-nas fördel.

Domänverkel/ASSl:s förelagsekonomiska kalkyl kan ha överskattat kostnadsskillnaderna mellan de båda transportalternativen. Bedömningar som är mer förmånliga för flottningsalternativet har förts fram. Men även om samtliga dessa bedömningar skulle beaktas är ändå landlransportsaller-nalivet all föredra från samhällsekonomiska utgångspunkter. Bland de s.k. samhällsekonomiska kortigeringsposterna väger sysselsättningen tyngst. De olika effekterna på vägtrafikområdet beräknas i stort säll balan­sera varandra.

De övriga samhälleliga effekter som behandlas i utredningen lorde sam­mantaget vara till nackdel för flottningsalternativet. Men de är fill sin storleksordning enligt utredaren försumbara i sammanhanget.

Vid en nedläggning av flottningen uppkommer vissa extraordinära ned-läggningskoslnader. De är dock inte särskill stora eftersom flottningen under en längre tid har bedrivits som om varje år varit del sista. Samman­taget betyder detta all domänverket/ASSI:s slutsats all flottningen i Pite älv skall avvecklas, inle motsägs av den samhällsekonomiska bedömning som här har redovisats.

Utredarens slutsats är sålunda all riksdagens uttalande all det måste ankomma på berörda intressenter att själva välja del lämpligaste transport­sättel alltjämt bör vara vägledande.

Belänkandel remissbehandlades hösten 1981.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av länsstyrelsen i Norrbollens län, vägförvaltningen i Nortbollens län, skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län, länsarbetsnämnden i Norrbollens län, domänverket, Pi­teå Flollningsförening, Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF), Svenska Skogsarbelareförbundel och Sågverksintressenler i Överbotten AB.

Ingen remissinstans ifrågasätter utredningens slutsals att flottningen är olönsam från förelagsekonomiska utgångspunkter.

Flera remissinstanser redovisar avvikande uppfattningar beträffande en del förelagsekonomiska kostnadsposter i utredningen.

När det gäller de samhällsekonomiska faktorerna bUräder länsarbets­nämnden utredningens uppfattning om alt sysselsättningen väger tyngst. Eftersom alternativa sysselsättningsmöjligheter prakfiskt laget saknas i denna region, bedömer nämnden det särskUt viktigt att hänsyn tas till hur den friställda arbetskraften skaU sysselsättas vid en eventuell nedläggning av flottningen i Pite älv. Mol bakgmnd av del sysselsättningsbortfall utred­ningen redovisat bedömer nämnden det angelägel alt extraordinära åtgår-

 

Prop. 1981/82:113                                                                172

der planeras för alt lindra de verkningar som uppkommer om flottningen upphör. Skogsarbetareförbundet är av samma uppfattning.

SIF framhåller att det från sysselsättningssynpunkt är angelägel all varje arbetstillfälle som kan behåUas bevaras i en älvdal med glesbygder som inle automatiskt erbjuder sysselsällning. Skogsarbetareförbundet framför liknande synpunkter.

Sågverksintressenter ställer sig klart positiva tUl en nedläggning av flott­ningen. Enligt deras uppfattning kan en positiv sysselsättningseffekt upp­nås om en omfördelning av det sågbara flotlledsvirkel göres lill inlandssåg­verkens fördel. De besparingar som frigöres vid en nedläggning av flott­ningen skulle också, om det används lill skogsvårdsålgärder, ge en ökad sysselsättning. Totalt kan enligt Sågverksintressenler härigenom en ökad sysselsättningen av ca 100 årsanställda uppnås, främst i glesbygderna i inlandet.

Skogsvårdsstyrelsen och SIF ifrågasätter utredningens bedömning av konsekvenserna för väghållningen vid en övergång till landtransporter.

Domänverket anför alt del i dag levereras okvislade träd och Iräddelar lill ASSLs anläggningar i Piteå, där kvistar och bark används för energiän­damål saml stammen lUl råvara för massaindustrin. Denna nya avverk­ningsform, som ej går att kombinera med flottning, är i dag lönsam inom del område som nu flottas och all avstå från metoden innebär ekonomiska förluster.

Länsstyrelsen, SIF och Skogsarbetareförbundet ullalar sig för all flott­ningen behålls. Länsstyrelsen anför därvid all del ur såväl regionalpolifisk som samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att flottningen i Pite älv upprätthålls tills vidare och all samhället avsätter medel för täckandet av den företagsekonomiska merkostnad som är förknippad med flottningen.

Domänverket framhåUer att om del ur samhällsekonomisk synpunkt anses vara av intresse att flottningen fortsätter även efter 1982, måste domänverket och ASSl kompenseras för den merkostnad som uppkommer om de tvingas all flotta virket. Besked krävs i så fall relativt snart om man från statens sida är beredd ta upp en förhandling med domänverket och ASSl om ersättning för deras merkostnader.

Den särskilde utredaren om flottning i Pite älv har kommit lill slutresul­tatet att flottning är dyrare än landtransport. Flottningens samhällsekono­miska förtjänster uppväger enligl utredaren inte heller de merkostnader som flottningen förorsakar. Ingen remissinstans har invänt mol hans slut­sats att flottningen inle är företagsekonomiskt motiverad. När del gäller utredarens samhäUsekonomiska bedömning går däremot remissinstanser­nas uppfattningar mer i sär. Bl.a. har framförts alt en nedläggning av flottningen skulle medverka lill en ökad sysselsättning vid inlandssågver­ken. Länsstyrelsen anför däremot att del är angelägel alt flottningen i Pite älv fills vidare upprällhåUs och att samhäUel avsätter medel för läckandet av den förelagsekonomiska merkostnad som är förknippad med flotlning-

 

Prop. 1981/82:113                                                  173

Jag kan efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet konstatera att trots det breda underlaget om flottningen i Pite älv som tagits fram under senare år ingen samstämmig uppfattning i länet om flottningens framtid redovisats. Den fråga som främst föranleder olika bedömningar är hur flottningens sysselsätlningskonsekvenser skall vär­deras. Jag har stor förståelse för att man i Norrbottens län önskar slå vakt om befintliga sysselsättningstUlfällen. Flottningen ger också ungdomar värdefuU yrkeserfarenhet under sommaren.

Det ankommer på de berörda intressenterna all själva välja del lämpli­gaste transportsättet. Länsstyrelsen har lill uppgift all i länet bevaka de samhälleliga aspekterna. Det ankommer på länsstyrelsen all bedöma sys­selsättningseffekterna av olika transportalternativ och alt avgöra om del är lämpligt att ta upp förhandlingar med domänverket/ASSI om fortsatt flottning under en övergångsperiod. Finansieringen bör i sådant fall kunna ske med de medel för särskilt glesbygdsstöd som jag tidigare föreslagit inom ramen för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Nortbollens län.

5   Den regionalpolitiska forskningen

Jag övergår nu fill att behandla forskningens roll i anslutning fill plane­ring och politik för regional utveckling.

Regeringen har i en särskild proposition (prop. 1981/82:106) förelagt riksdagen vissa förslag rörande forskningspolitiken. I propositionen redo­visas en rad förslag av stort regionalpolitiskt intresse. I del följande går jag in på några frågor som rör forskning av mera specifikt intresse för regional­poUliken.

Regionalpolitiskt relevant forskning bör syfta lill att ge ell förbättrat underlag för regionalpolitiska beslut. Samverkan mellan å ena sidan forsk­ningen och å andra sidan myndigheter, förelag, organisationer etc. före­kommer i en rad olika former. Det finns enligt min mening anledning alt ytterligare öka samordningen av redan befintliga forskningsresurser. Detta gäller bl. a. i den norra högskoleregionen med dess särskill svåra regionala problem. Jag vill här erinra om att regeringen nyligen har uppdragit åt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att utreda förulsällningarna alt ge slabUitet åt den samverkan rörande forsknings- och utvecklingsarbete som nu sker mellan de mindre högskoleenheterna och samhället. Syftet skaU dock inle vara all bygga upp en fasl forskningsorganisation vid dessa enheter.

En särskild utredare har i betänkandet (Ds B 1980:18) lokalisering av ny verksamhet till Västerbottens län. Del 3. lämnat förslag om inrättande av ett regionall utvecklings- och forskningsinstitut i Umeå. Synpunkter på belänkandel har i samband med remissbehandlingen lämnats av Umeå

 

Prop. 1981/82:113                                                  174

universitet, forskningsrådsnämnden, humanistisk-samhällsvelenskapliga forskningsrådet, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, Sveriges lantbruks­universitet, statens industriverk (SIND), norrlandsfonden, experlgrappen för forskning om regional utveckling (ERU), länsstyrelserna i Västernorr­iands, Jämfiands, Västerbottens och Nortbollens län saml landstingen i Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Nortbollens län.

Glesbygdsdelegalionen har i en skrivelse lill regeringen föreslagit att ell centram för glesbygdsulveckling inrättas i Östersund.

Fiertalel remissinstanser fillstyrker tanken på all bygga upp, bättre organisera och stärka den regionalpolitiska utvecklings- och forsknings­verksamheten i landets nordligaste högskoleregion. Däremot är man all­mänt skeptisk till att bygga upp ett särskill institut. I stället förordas andra former för samordning av i regionen befintliga och tillkommande forsk­ningsresurser. Särskilt betonas del angelägna i all stimulera samarbetet mellan samtliga högskoleenheter i regionen liksom all forskningsresur­serna sprids lill mer än en ort.

Med hänsyn lill de regionala problemens omfattning och karaktär i norra Norrland delar jag i allt väsentligt utredningsmannens uppfattning vad gäller såväl motiven som förulsällningarna för all bygga upp en forskning av det slag som föreslås. Mol bakgrund av de synpunkter som framkommit i remissinstansernas yttranden ställer jag mig emellertid tveksam lill om elt institut är den lämpligaste organisationsformen. Del statsfinansiella lägel innebär alt verksamheten får rymmas inom ramen för anvisade resurser på högskole- och forskningsområdet. Med den kompetens som finns vid regi­onens högskoleenheter saml med vissa lillskoll lill de basresurser som forskningen redan förfogar över och viss omdisponering av andra resurser, bör det enligl min mening ändå vara möjligt all ta ett steg i den riktning som har föreslagits.

Forskningen inom den samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå uni­versitet är redan nu i slor utsträckning inriktad på regionala problem. Inom ämnen som företagsekonomi, nationalekonomi, regional ekonomi, kultur­geografi, sociologi, statsvetenskap och ekonomisk historia har en betydan­de kompelens byggts upp på den regionala forskningens område. Chefen för ulbildningsdeparlemenlel har också i årets budgetproposition (bil. 12) förordat inrättande av en Ijänsl som professor i förvallningsforskning med regional inriktning vid universitetet i Umeå.

Högskolan i Luleå har omfattande resurser som redan nu utnyttjas i utvecklingen av regionens näringsliv. Även vid övriga högskoleenheter i regionen, dvs. högskolan i Östersund och högskolan i Sundsvall/Härnö­sand förekommer eller planeras viss forskning av intresse i detta samman­hang.

Genom att samordna forskningsresurser i regionens olika delar och underlätta en integration av olika discipliners kompelens i tvärvetenskap­ligt inriktade projekt bör betydande vinster kunna nås. Av särskilt intresse

 

Prop. 1981/82:113                                                  175

bedömer jag möjligheterna att knyta samman samhäUsvelenskaplig och teknisk forskning vara.

Med hänvisning till vad jag nu har sagt förordar jag alt regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att inrätta ett centrum för regionalpoli­tisk forskning inom universitetet i Umeå. Delta centrum bör ha en egen styrelse som förordnas av styrelsen för universitetet i Umeå. Centrumet bör ha ansvar för samordning av den regionalpolitiska forskning som bedrivs vid högskoleenheterna inom regionen och verka för all denna inriktas så att olika forskningsinsatser så långt möjUgt kompletterar var­andra och att kvaliteten i verksamheten garanteras. Här bör särskill beak­tas kopplingen fill del forsknings- och utvecklingsarbete kring inlandels glesbygdsproblem som pågår vid högskolan i Östersund och det utveck­lingsarbete som bedrivs i anknytning till högskolan i Luleå med syfte att sfimulera näringslivet i Norrbotten. Vidare bör samordning med ERU:s verksamhet eftersträvas. Jag menar också att samtliga högskoleenheter i regionen bör vara representerade i styrelsen liksom alt ett vissl inslag av riksrepresenlation bör ingå.

Huvuduppgiften för ell sådant centmm bör vara alt ta initiativ till och samordna tvärvelenskapligt inriktade projekt inom del regionalpolitiska området och sådana forskningsområden som kan vara av betydelse för den regionala utvecklingen t. ex. leknisk och naturvetenskaplig forskning. Cenlmmet bör vidare fungera som en länk mellan forskningen och skilda samhällsintressen i regionen. I detta avseende bör samarbete ske med de kontakt- och informationsorgan som nu verkar i regionen.

Det ankommer på regeringen att lämna riktlinjer för verksamhetens uppläggning. Därvid bör de speciella regionalpolitiska problem som finns i Norrbotten liksom de problem som är förknippade med den fortsalla utvecklingen i skogslänens inlandsdelar ges hög prioritet i verksamheten. Del bör därför prövas om en del av verksamheten kan förläggas till Öster­sund för att få en starkare anknytning till inlandsproblemen.

Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet har jag för avsikt att föreslå regeringen att uppdrag lämnas ät Umeå universitet att utreda den lämpliga organsiaiionen för ell centrum av det slag jag här har skis­serat .

Genom proposition 1978/79:112 bereddes riksdagen ta del av vad före­dragande statsrådet anförde om inriktningen av den regionalpolitiska forskningen. En redovisning av organisation och forskningsprogram läm­nades. Det samordnande ansvaret har expertgruppen (1 I979:E) för forsk­ning om regional utveckling (ERU). Dess huvuduppgift är all initiera och samordna forskning på regionalpolitikens område samt att se lill all forsk­ningsresultat blir kända och tillgängliga för olika intressenter.

1 ERU ingår företrädare för bl. a. forskningen, berörda centrala och regionala myndigheter samt intresseorganisationer. En vikfig uppgift för ERU är att lämna förslag lill utveckling av det regionalpoUliska forsknings-

 

Prop. 1981/82:113                                                  176

programmet, saml alt engagera forskare som är intresserade av alt vidare­utveckla och precisera forskningsprogrammet. ERU bör därvid la initiativ tUl all bilda särskilda arbelsgrapper med forskare. Varje sådan forskar-grapp skall självständigt genomföra den fastlagda forskningsuppgiften.

I ERU:s organsialion finns vidare regionala samverkansgrupper - en i var och en av landets sex högskoleregioner. Samverkansgrupperna skall svara för del löpande kontakt- och informafionsulbylet mellan forskning, planering och beslutsfattande på regional nivå. Vidare skall samverkans-grupperna - med utgångspunkt i den egna regionens speciella förutsätt­ningar och problem - la fram underlag för expertgruppens arbete med forskningsprogram. Del slår dessutom samverkansgrupperna fritt att for­mulera egna forskningsprogram med utgångspunkt i regionens särskilda problem och att på olika säll försöka få programmen genomförda i den egna regionens högskoleenheter. De skall också verka för all samordna det behov de olika planeringsinlressenlerna i högskoleregionen har av forsk­ning. Därutöver bör samverkansgrupperna var och en för sig utveckla de former och del innehåll i verksamheten som gruppen själv bestämmer.

ERU uppdrog i januari 1981 ål högskoledocent Paul-Olay Berg vid Nordlands distriktshögskola i Bodö, Norge, alt genomföra en utvärdering av samverkansgrappernas verksamhet och arbetsformer m. m. Bergs rap­port ERU:s regionale samarbeidsgrupper - erfaringer og perspektiver etter 2 år (1981-11-17) har fillsammans med en skrivelse (1982-01-13) över­lämnats lill regeringen av ERU.

Utredningsmannens slutsats är att erfarenheterna från samverkansgrup­pernas hitfillsvarande verksamhet i huvudsak är positiva. Huvudintrycket är att del i grupperna finns en stark önskan att utnyttja de möjligheter till informationsutbyte och forskningsinitiering från regional nivå som har skapats. Rapporten innehåller förslag lill ändringar av begränsad omfatt­ning.

ERU har i skrivelsen lill regeringen i stort sell anslutit sig lill de syn­punkter som utredningsmannen framfört.

För egen del vill jag framhålla att de förändringar för att utveckla och förbättra verksamheten som föreslås kan genomföras inom ramen för de direktiv som nu gäller för ERU och med de ekonomiska ramar som ERU arbetar inom. Stor vikt bör därvid läggas vid möjligheterna att utnyttja den regionala ERU-organisationen för forsknings- och utredningsprojekt med direkt anknytning till lokala och regionala problem.

Jag skall också översikfiigt redovisa hur ERU har utvecklat sitt forsk­ningsprogram. Inom forskningsområde 1 har forskningsverksamheten de­lals in i följande delområden.

1.  Regionalpolitik - strategi och planeringsfilosofi

2.  Effekter av regionalpolitiska åtgärder

3.  Regionalpolitiken i en förhandlingsekonomi.

ERU har fidigare i olika sammanhang berört den idémässiga utveckling-

 

Prop. 1981/82:113                                                  177

en på regionalpolitikens område. Inom det första delområdet skall denna debatt föras vidare och inriktas på att belysa sambanden mellan den idémässiga förankringen uttryckt som val av utvecklingsstrategi och dess yttringar i den regionala planeringens utformning och innehåU.

Inom det andra delområdet är avsikten att utveckla kompetensen när det gäller ulvärderingsfrågor. Forskningsuppgiften gäller teori- och metodut­veckling saml praktiska tillämpningar. Exempelvis kommer samhällseko­nomiska kalkylmetoder all utvecklas och prövas i regionalpolitiska sam­manhang. Både den egentliga regionalpolitikens effekter och regionala effekter av andra åtgärder behandlas i forskningsprogrammet.

I anslutning till detta forskningsområde har ERU på regeringens uppdrag genomfört en utvärdering av det regionalpolifiska slödels effekter. Upp­draget har redovisats i rapporten (Dsl 1981:15, 16 och 19). Regionalpoli­tiskt slöd. Effekter? Eff"eklivitet?

Del tredje delområdet, som benämns regionalpolitiken i en förhandlings-ekonomi, ulgör ett mera renodlat forskningsområde. Arbetet inriktas på studier av konkreta, institutionella förhållanden och deras konsekvenser för regionalpolitiken. Förhållanden inom och mellan stora organisationer - privata företag såväl som offentliga organ - är därvid särskill intres­santa.

Inom forskningsområde II behandlas hur den inlernalionella arbetsdel­ningen och teknologin påverkar den svenska regionala utvecklingen, men också hur arbetsdelning och specialisering inom landet påverkar den regio­nala bilden. Därvid diskuteras vilka nya lokaliseringsbelingelser för svenskt näringsliv och offenllig sektor de olika utvecklingstendenserna ger upphov till. Vidare penetreras de direkta och indirekta effekterna av denna utveckling för enskilda hushåll i de olika delarna av landet.

Vid en nyligen genomförd genomgång av den regionalpolitiska problem­bilden har ERU (ERU-rapport 11) framhållit yllerligare två områden som bör prioriteras i del fortsalla arbetet. Del första avser glesbygdens utveck­lingsproblem. Del andra området utgörs inte av något specifikt tema ulan är snarare av organisatorisk karaktär, nämligen all man när olika projekt formuleras ulgår från förhållandena i en avgränsad landsdel eller region. I del senare fallet har framförallt pekats på behovel av forskning med utgångspunkt från problemen i Norrbotten.

ERU konstaterar i översynen att det för närvarande inle finns ekonomis­ka resurser för alt bygga upp nya forskargrupper. Inom flera av de regiona­la samverkansgrupperna tas emellertid de här nämnda områdena upp. Vad gäller glesbygdsfrågorna har ERU-Uppsala och ERU-Nord prioriterat del­ta forskningsområde.

1 flera av samverkansgrupperna i övrigi har successivt utvecklats pro­gram som har en avgränsad region som en sammanhållande faktor. Detta gäller bl.a. ERU-Nords program som präglas av projekt och projektplaner vars problemformuleringar i myckel stor utsträckning är giltiga för Norr-12    Riksdagen 1981182. I saml. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113                                                  178

botten. Inom ramen för ERU-Uppsalas Bergslagsprojekt är en rad delpro­jekt planerade kring strukturomvandlingens konsekvenser och vägar att möta problemen i Bergslagen. ERU-Väst har påbörjat utvecklingen av ell störte program med temat Västsverige som produktionssystem.

Jag anser att den uppläggning av forskningsprogrammet som ERU re­dovisar väl ansluter lill den inriktning som angavs i 1979 års regionalpolitis­ka proposifion. De kompletteringar av foiskningsprogrammet med forsk­ning om glesbygdens problem och möjligheter saml Norrbottens speciella problem som ERU förordar, ser jag som angelägna.

I yttrandena över ERU:s belänkande (Dsl 1981:15) Regionalpolitiskt stöd. Effekter? Effektivitet? har flera remissinstanser framfört all de nu tillämpade utvärderingsmetoderna bitvis är bristfälliga. Själv anser jag all en kvalificerad utvärderingsforskning är särskiU angelägen när tillgången till medel för genomförandet av regionalpolitiken är begränsade. Jag no­terar att ERU lagt särskilt stor vikt vid dessa frågor i forskningsprogram­met.

Jag viU avslutningsvis erinra om all jämstäUdhelsaspekter behandlades i propositionen om forskningpolitiken (prop. 1981/82:106). Del är enligt min mening både naturligt och angeläget all jämställdhelsaspekler även beak­tas av ERU i dess verksamhet.

6   Hemställan

Med hänvisning lill del anförda hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.    lag om nedsättning av socialavgifter,

2.    lag om ändring av lagen (1981:691) om socialavgifter, dels föreslår riksdagen att godkänna vad jag har anfört om

3.    planeringslal för länen år 1990,

 

4.   avskaffandet av ortsplanen som siyrinslramenl i regionalpoliti­ken,

5.   rikels indelning i stödområden,

6.   ändrade riktlinjer för regionalpolitiskt stöd,

7.        ändrade grander för filläggsbidrag lill studiecirklar,
dels föreslår riksdagen all godkänna all regeringen

8.    beslutar om inrättande ett centrum för samordning av regional­politisk forskning m. m. inom Umeå högskoleregion,

9.    beslutar om uppförande av industricenteranläggningar i Gälli­vare och Sveg,

dels föreslår riksdagen att medge

10.   att lokaliseringsstöd lämnas för att uppföra en kommunal lokal
för uthyrning lill administrativ verksamhet i Kirana i enlighet
med vad jag har förordat.

 

Prop. 1981/82:113                                                  179

dels bereder riksdagen lUlfälle alt la del av vad jag anfört om

11.       det regionala planerings- och programarbetets inriktning,

12.   inriktningen av den regionalpolitiska forskningen,

13.   de aUmänna rikfiinjerna för den regionala utvecklingspolitiken.

7   Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82

FJORTONDE HUVUDTITELN

G.    Statsägda företag

G 16. Tillskott till Statsföretag AB för förlusttäckning i Regioninvest i Norr AB

Nytt anslag (förslag)   55 200000 kr.

Med hänvisning till vad jag fidigare (avsnitt 4) har anfört angående särskilda sysselsällningsfrämjande åtgärder i Norrbollens län hemsläller jag alt regeringen föreslår riksdagen

alt lill Tillskott till Statsföretag AB för föriusltäckning i Regionin­vest i Norr AB på tilläggsbudget 111 lill statsbudgeten för budget­året 1981/82 under Qortonde huvudtiteln anvisa ell reservations­anslag av 55200000 kr.

 

Prop. 1981/82:113                                                           180

8   Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83

FJORTONDE HUVUDTITELN

C. Regional utveckling

F. n. anslås medel för regional utveckling via följande anslag och till följande huvudändamål

Anslag                                Huvudändamål

Cl. Regionalpolitiskt slöd:        Avskrivningslån/lokaliseringsbi-

Bidragsverksamhel           drag

Utbildningsstöd Sysselsätlningsslöd Offertslöd

Infriande av vissa garantier Förvaltningskostnader hos AMS Regionala utvecklingsbolag Centrala konsult- och utredningsin­satser

C 2. Regionalpolitiskt stöd:      Lokaliseringslån

Lokaliseringslån

C 3. Åtgärder i glesbygder      Slalligl slöd lill glesbygder m. m.

C 4. Täckande   av   förluster   på     Infriande av garantier grund av  kreditgarantier lill förelag i glesbygder m. m.

C 5. Åtgärder  m. m.  i  anslutning     Projektverksamhet på länsnivå till länsplanering

Jag har tidigare (avsnitt 3.1) förordat alt medel för vissl regionalpolitiskt slöd tUl näringslivet, medel för åtgärder i glesbygder samt för regional projektverksamhet skall sammanföras under elt anslag som skall dispone­ras av länsstyrelsen. Jag har också (i avsnitten 3.7-3.9) lämnat förslag lill utformning av de olika stödformerna. Jag har tidigare (avsnitt 3.7.2) före­slagit alt ulbildningsslödel skall avskaffas som stödform och ersättas av offertslöd.

Jag har vidare förordat all särskilda medel skall anvisas för sysselsäll­ningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län (avsnitt 4) saml att medel skall anvisas för att möjliggöra en sänkning av arbelsgivar- och egenavgifter i fyra kommuner i Norrbollens län (avsnitt 3.6).

Som en följd av dessa förslag förordar jag alt för budgetåret 1982/83 medel för regional utveckling ställs lill regeringens förfogande via följande anslag. Liksom i uppställningen av innevarande års anslag anger jag även huvudändamålen.

 

Prop. 1981/82:113

181

 

Anslag

Cl. Regionalpolifiskt slöd: Bidragsverksamhet

C 2. Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån

C 3. Regionalpolitiskt stöd:

Regionala utvecklingsinsatser

C 4. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier lill företag i glesbygder m. m.

C 5. Åtgärder för ökad sysselsäll­ning i Norrbottens län

C 6. Ersättning för nedsättning av socialavgifter

Huvudändamål

Lokaliseringsbidrag/avskrivnings­lån

Sysselsätlningsstöd Offertslöd

Infriande av vissa garantier Förvaltningskostnader hos AMS Regionala utvecklingsbolag Centrala konsult- och utredningsin­satser

Lokaliseringslån

Lokaliseringsbidrag

Investeringsbidrag

Statligt stöd till glesbygd m. m.

Regionalt utvecklingsarbete

Infriande av garantier

Stöd lill projekt som främjar syssel­sättningen i Norrbottens län

Täckande av nedsättning av social­avgifter för vissa verksamheter och försäkrade i Gällivare, Jokkmokks, Kirana och Pajala kommuner

Vid beräkningen av de anslag som förordas i det följande har vägts in de besparingar inom regionalpolitikens område som regeringen ställt sig bak­om, bl. a. att någon prisuppräkning av de hittillsvarande regionalpolitiska bidragsanslagen inte har gjorts för budgetåret 1982/83. Genom de regeländ­ringar avseende de regionalpolitiska stödmedlen som jag här förordar har också sänkningen av socialavgifter i fyra kommuner i Norrbollen finansi­erats.

C 1. Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet

1980/81 Utgift 1981/82 Anslag 1982/83 Förslag

376628655 402200000 318910000

Från anslaget bestrids f n. utgifterna för de hos arbetsmarknadsstyrel­sen (AMS) under programmet Regionalpolitiska stödåtgärder upptagna delprogrammen Avskrivningslån (inkl. lokaliseringsbidrag och avskriv­ningslån beviljade enligt förordningen (1970:180) om statligt regionalpoli­tiskt stöd samt infriande av statliga garantier för lån i lokaliseringssyfle lill rörelsekapital och marknadsföringsåtgärder enligl samma förordning), Ul-13   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 113

 

Prop. 1981/82:113

182

bildningsstöd, Sysselsätlningsstöd och Offertslöd. Denna verksamhet reg­leras numera av förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt stöd (ändrad senast 1981:1130). Från anslaget bestrids dessutom bl.a. ulgifler för me­delstUlskoll till regionala ulveckUngsbolag i Jämtlands och Västerbottens län Ofr prop. 1979/80: 125 s. 58, AU 1979/80:29, rskr 1979/80:362) samt utgifier för centrala konsult- och ulredningskoslnader för projekt som avses leda tiU utbyggnad eller etablering inom nuvarande stödområde 4, 5 och 6 (jfr prop. 1980/81 bU. 17 s. 72, AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233). Från anslaget utgår även under budgetåren 1980/81 och 1981/82 högst 12000000 kr. resp. 20000000 kr. för att främja den induslrieUa utveckling­en i Värmlands län (jfr AU 1979/80:23 s. 56, rskr 1979/80:361 resp. AU 1980/81:23 s. 73, rskr 1980/81:233).

 

 

 

 

1980/81

1981/82

1982/83

 

 

Utgift

Anslag

Beräknad ändring

 

AMS

Föredraganden

Avskrivningslån/

 

 

 

 

lokaliseringsbidrag

283 246000'

254000000'

-1-  1000000

- 64000000

Utbildningsstöd

8294000

30000000

-

- 20000000

Introduktionsstöd

4628000

-

-

-

Sysselsättningsstöd

46023000

60000000

-fl 0000 000

-  lOOOOOOO

Offertslöd

5138000

30000000

-I-l 0000 000

-1-  lOOOOOOO

Infriande av statlig

 

 

 

 

garanti för lån i

 

 

 

 

lokaliseringssyfte

 

 

 

 

till rörelsekapital m. m.

1982000

1000000

-

—

Förvaltningskostnader

7 317000

7200000

-1-    665000

-H      710000

Regionala utvecklingsbolag

20000000

lOOOOOOO

-

-

Centrala konsult- och

 

 

 

 

utredningsinsatser

-

lOOOOOOO

-

-

 

376628000

402200000

-1-21665 000

- 83290000

' inkl. medel för att främja den industriella utvecklingen i Värmlands län.

Riksdagen beslutade år 1979 all regionalpolifiskt stöd under budgetåren 1979/80-1983/84 får beviljas - utöver oulnylljal utrymme av den ram för beslut om regionalpolitiskt stöd som fastställdes för perioden 1973/74— 1978/79 - inom en ram av 7400 milj. kr. (prop. 1978/79: 112, s. 140, AU 1978/79:23, rskr 1978/79:435). Av ramen beräknas 1500 milj. kr. för av­skrivningslån, 200 milj. kr. för ulbildningsslöd, 1000 milj. kr. för syssel­sätlningsstöd, 200 milj. kr. för offertslöd och 4500 milj. kr. för lokalise­ringslån.

I samband med att det särskilda regionalpolifiska stödet i vissa varvsre­gioner ersattes med normalt regionalpolitiskt slöd beslutade riksdagen vidare 1980 att utöka den regionalpolUiska ramen med 170 milj. kr. (prop. 1979/80:165, NU 1979/80:69, rskr 1979/80:405). Härav har beräknats 10 miU- kr. för avskrivningslån och 160 milj. kr. för lokaliseringslån.

Det utrymme av den ram för beslut om regionalpolitiskt slöd som fast­ställdes för perioden 1973/74-1978/79 som inte utnyttjats, har beräknats

 

Prop. 1981/82:113

183

tiU 651 milj. kr. med fördelning på 160 milj. kr. för avskrivningslån, 84 milj. kr. för ulbildningsslöd, 47 milj. kr. för sysselsätlningsslöd och 360 milj. kr. för lokaliseringslån. Vid dels införande av ett särskill slöd lill lantbruksfö­retag m.m. i vissa glesbygder (prop. 1977/78:113, JoU 1977/78:22, rskr 1977/78:271), dels anvisande av medel för åtgärder i etableringsfrämjande syfte i vissa län (prop. 1977/78:125 s. 65, AU 1977/78:34, rskr 1977/78:305) har föratsätts all sammanlagt 18 milj. kr. skulle belasta den del av den regionalpolitiska ramen som hade beräknats för avskrivningslän. Under åren 1979 och 1980 har riksdagen dessutom beslutat att belasta denna ram med 20 resp. 10 milj. kr. i medelstillskolt till regionala utvecklingsbolag, med 12 resp. 20 milj. kr. för att främja den industriella utvecklingen i Värmlands län samt under år 1980 även med 10 milj. kr. för centrala konsult- och utredningsinsatser. Efter dessa beslut uppgår den totala be­slulsramen för femårsperioden 1979/80-1983/84 fill 8131 milj. kr.

Metoden all fastställa en flerårig beslulsram har tillämpats i flera om­gångar. Den underlättar i hög grad den långsikliga planeringen för både regeringen, myndigheter och förelag. Utbetalning av stöd sker nämligen i regel under flera är efter det att beslut om stöd har fattals.

Antalet ansökningar om regionalpolitiskt slöd minskade på grund av avmattning i investeringskonjunkluren något under budgetåret 1980/81.

Beviljat lokaliseringsstöd under budgetåret 1980/81, dess fördelning på stödområden, antal arbetsliUfällen, avskrivningslån/lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån, beräknad sysselsättningsökning samt subvention per nytt arbetstillfalle framgår av följande tabell.

Beviljat lokaliseringsstöd under budgetåret 1980/81 fördelat på stödområden m. m.

 

 

 

 

 

 

Stöd-

Antal

Beviljat stöd (milj. kr.)

 

Fördel-

Ber. syssel-

Subven-

område

arbets-

 

 

 

ning %

sättnings-

tion per

 

 

 

 

ställen

Avskr.lån' Lok.bidr.

Lok. lån

Summa

 

ökning

nytt

arbetstill­fälle (tkr.)

0

1

3,2

5,7

8,9

1,0

60

53

1

9

3,3

31,3

34,6

4,0

69

48

2

31

22,5

101,7

124,1

14,2

254

70

3

69

30,1

78,6

108,7

12,4

566

53

4

71

68,6

134,6

203,1

23,2

532

101

5

63

74,6

76,1

150,7

17,2

247

200

6

60

111,7

132,6

244,3

28,0

416

232

Summa

304

314,0

560,6

874,4

100,0

2144

119

' Inkl. offertslöd.

 Beviljat stöd till Stiftelsen Industricentra och kommunala industrilokaler ingår i

tabellen men inte i subventionsberäkningen.

Av det sysselsättningstillskolt på 2 144 arbetstillfällen som de investe­ringar som har beviljats stöd under budgetåret 1980/81 beräknas ge, avser 909 eller 42 % kvinnor.

 

Prop. 1981/82:113                                                  184

Av stödet avser 41,5 milj. kr. kommunala industrilokaler och 20,0 milj. kr. avskrivningslån och kapitaltillskott till Stiftelsen Industricentra.

Under budgetåret 1980/81 beviljades vidare ulbildningsslöd med 12 milj. kr. Anlalel förelag som erhöll ulbildningsslöd uppgick lill 52 och antalet personer som omfattades av utbildningen till 580. Detla innebär en ökning jämfört med de senaste budgetåren, men stödformen har fortfarande ut­nyttjats i relativt liten omfattning.

Följande sammanställning visar del beviljade sysselsällningsslödet för kalenderåren 1977-1980.

Ar

1977 1978 1979 1980

' Beviljat t. o.m. den 30juni 1981.

 

Beviljat syssel-

Okat antal års-

sätlningsstöd

arbetskrafter

(milj. kr.)

 

16,1

2 750

12,5

2 161

31,4

2525

25,5'

1645

Fördelningen av både beviljat sysselsättningsstöd och ökning av anlalel årsbetskrafler är jämn mellan de olika stödområdena 4, 5 och 6.

Under budgetåret 1980/81 har elva förelag beviljats offerlslöd med sam­manlagt 24 milj. kr. Härav har 14 milj. kr. beviljats förelag i Norrbottens län. Slödel har i samtliga fall utgått i kombination med lokaliseringsstöd. Del är medräknat i tabellen under lokaliseringsbidrag,'avskrivningslån.

Riksdagen bör underrättas om att regeringen i ett fall beviljat lokali­seringsstöd som inle har stämt helt överens med de av slalsmaklerna antagna grunderna för denna stödform. Någon annan för ändamålet läm­pad stödform har inle funnits. Således har Svenska Turistföreningen bevil­jats avskrivningslån med 4,42 milj. kr. för ålerappförande av Sylarnas FjäUslalion som brandhärials. På grund av anläggningens speciella värde för turismen och därmed sysselsättningen i Jämtlands Ijälllrakter har slöd beviljats trots all anläggningen inle kan beräknas uppfylla normala krav på lönsamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen

Avskrivningslån. AMS beräknar (under förutsättning av nuvarande an-slagsulformning) medelsbehovel för avskrivningslån/lokaliseringsbidrag inkl. medel för regionala utvecklingsbolag och centrala konsult- och utredningsinsatser till 276 milj. kr. för budgetåret 1982/83. Härav avser 1 milj. kr. infriande av statlig garanti för lån i lokaliseringssyfte till rörelseka­pital m. m. och 5 milj. kr. bankavgifler.

Utbildningsstöd. Eftersom stödet efter de förändringar som gjordes år 1979 hittiUs använts i begränsad omfattning saml alt kostnaderna för stö­dets administration är oproportionerligt stora m. m. föreslår AMS all ul­bildningsslödel i dess nuvarande form omprövas. För eftersläpande kost-

 

Prop. 1981/82:113                                                               185

nåder beräknar AMS för budgetåret 1982/83 ett medelsbehov av 30 milj. kr.

Sysselsättningsstöd. AMS föreslår för budgetåret 1982/83 att anslags-poslen ökas liU 70 milj. kr.

Offertstöd. AMS beräknar medelsbehovet för budgetåret 1982/83 till 40 milj. kr.

Föredraganden

Den nuvarande femårsramen fördelad på stödformer, lanspråkstaget belopp budgetåren 1979/80-1980/81 samt återstående ram framgår av föl­jande sammanställning. Femårsramen avser beslut som fallas på såväl central som regional nivå.

 

Stödform

Ram

1979/80-1983/84

lanspråkstaget

1979/80-

1980/81'

Återstår

1981/82-

1983/84

Avskri vningslån/lok. bidrag

Ulbildningsslöd

Sysselsättningsstöd

Offertslöd

Lokaliseringslän

Summa

1580 284

1047 200

5 020

8131

611

22

57

28

1091

1809

969 262 990 172 3929

6322

' Preliminära siffror.

Jag har tidigare föreslagit att ulbildningsslödel skall avskaffas som en särskild stödform och ersättas med offerlslöd. Den del av ramen för mbUdningsstöd som därigenom inle kommer all utnyttjas bör därför över­föras fill ramen för offertslöd.

Jag har fidigare (avsnitt 3.7.3) även förordat all lån skall kunna lämnas till vissa regionala investmentbolag. Sådana lån bör kunna lämnas inom en ram om 25 milj. kr. Dessa medel bör avräknas mol ramen för beslut om avskrivningslån/lokaliseringsbidrag.

Jag har tidigare förordat att del av anslaget RegionalpoUtiskt stöd: Bi­dragsverksamhet samt anslagen Åtgärder i glesbygder och Åtgärder m. m. i anslutning till länsplanering skall ersättas av ell nytt anslag: Regionalpo­litiskt stöd: Regionala utvecklingsinsatser. Den del av det nuvarande an­slaget Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhel som berörs är avskriv­ningslån/lokaliseringsbidrag.

De medel som anvisas under delprogrammet Avskrivningslånllokalise-ringsbidrag utnyttjas för dels utbetalning av avskrivningslån inkl. lokalise­ringsbidrag och avskrivningslån beviljade enligt den numera upphävda förordningen (1970:180) om statligt regionalpolitiskt stöd, dels ersättning till banker för deras adminislrering av beviljat lokaliseringsstöd, inkl. lokaliseringsstöd beviljat enligl förordningen (1979:59) om särskill regio­nalpolitiskt stöd inom vissa varvsregioner, dels kapilallillskoll och admini-strafionskostnader m. m. för Sfiftelsen Industricentra.

Jag har tidigare förklarat att jag avser föreslå regeringen att utöka beslu-

 

Prop. 1981/82:113                                                                186

tanderätten för länsstyrelsen och att därvid anvisa medel för beslut om get Regionalpolitiskt stöd: Regionala utvecklingsinsatser. Jag beräknar all dessa åtgärder under de närmaste åren successivt kommer alt något mins­ka medelsbehovel för utbetalning av avskrivningslån/lokaliseringsbidrag m. m. som lämnas genom beslut av arbetsmarknadsstyrelsen och regering­en. För budgetåret 1982/83, beräknarjag detta medelsbehov tUl 190 milj. kr. varav 5 milj. kr. för ersättning lill banker.

Genom att medel för lokaUseringsbidrag, och investeringsbidrag, som beslutas av länsstyrelsen föreslås anvisade via reservaiionsanslag som -fill skillnad mot nuvarande ordning med förslagsanslag - innebär alt anslaget beslutsmässigt inlecknas innan utbetalning sker tiU stödmolla­garen, kommer det totala anslagsbehovet för avskrivningslån/lokalise­ringsbidrag att öka.

Utbildningsstödet har jag föreslagit skall avskaffas som särskild stöd­form och speciella utbildningskostnader i fortsättningen stödjas med of­fertslöd. För utbetalning av stöd som tidigare beslutats beräknarjag 10 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Sysselsättningsstödet förstärktes kraftigt i vissa delar av landet genom riksdagens beslut om regionalpolifiken år 1979. På grand av slödels kon­slraklion räknar jag med all medelsålgången stegvis kommer all öka under en sjuårsperiod. För budgetåret 1982/83 beräknarjag medelsbehovet fill 50 milj. kr.

Offertslöd. Jag beräknar liksom AMS medelsbehovel för budgetåret 1982/83 lill 40 milj. kr. Detta beror bl.a. på mitt förslag all bidrag lill speciella utbildningskostnader fortsättningsvis skall kunna lämnas i form av offertslöd.

Systemet med statliga garantier för lån i lokaliseringssyfle lill rörelseka­pital och marknadsföringsinsatser har avskaffats den 1 juli 1979. För all täcka förluster som kan uppkomma på grund av tidigare utfärdade garanfi­er för dessa ändamål beräknarjag i likhet med AMS för budgetåret 1982/83 ell medelsbehov av 1 milj. kr.

För förvaltningskostnader vid AMS beräknarjag 7910000 kr.

Som jag fidigare nämnt har riksdagen beslutat om yllerligare kapitalfill­skoll t. o. m. budgetåret 1983/84 för de regionala utvecklingsbolag som har bildats i Jämtlands och Västerbottens län. Jag beräknar ytterligare 5 milj. kr. lill vardera bolaget under budgetåret 1982/83.

Under anslagsposten Centrala konsult- och utredningsinsatser beräknar jag för centrala insatser för de från regionalpolitisk synpunkt mest utsatta delarna av landet dvs. stödområdena A, B och C, 10 milj. kr. nästa budgetår.

Med hänvisning fill vad jag har anfört och till sammanställningen hem­släller jag att regeringen föreslår riksdagen

att till RegionalpoUtiskt stöd: Bidragsverksamhet för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 318910000 kr.

 

Prop. 1981/82:113                                                                187

C 2. Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån

1980/81 Utgift     555028017         Reservation       1641584 372

1981/82 Anslag   600000000

1982/83 Förslag        500000000

Från anslaget bestrids f. n. utgifterna för del hos arbetsmarknadsstyrel­sen under programmet Regionalpolitiska stödåtgärder upptagna delpro­grammet Lokaliseringslån som har lämnats dels enligl förordningen (1979:632) om regionalpolifiskt slöd (ändrad senast 1981:1130), dels enligl den numera upphävda förordningen (1970:180) om slalligl regionalpolitiskt slöd.

För femårsperioden 1979/80-1983/84 har, somjag tidigare nämnt, riks­dagen fastställt en beslutsram för regionalpolitiskt slöd lill näringslivet. Av denna ram beräknades ursprungligen 4500 milj. kr. till lokaliseringslän. Dessutom får outnyttjat utrymme av den beslutsram som falslälldes för sexårsperioden 1973/74-1978/79 samt medel avseende beviljade lån som inte tas i anspråk inom föreskriven fid utnyttjas. Detta belopp har beräk­nats till 360 milj. kr. för lokaliseringslån. Som jag tidigare nämnt har beslulsramen dessutom i samband med avvecklingen av del särskilda regionalpolitiska stödet inom vissa varvsregioner utökats med ytteriigare 160 milj. kr. för lokaliseringslån. Under budgetåret 1980/81 har beslut fattals om lokaliseringslån på sammanlagt 525 milj. kr. Lånetiden för lokaliseringslån har fastställts lill i genomsnittligt 12,5 år. Ränte- och amorteringsanslånd har medgivils för ett respektive två år i genomsnitt.

I räntor och avbetalningar har under budgetåret 1980/81 inbetalats 292 resp. 227 milj. kr. Under budgetåret har 13,8 milj. kr. avskrivils på grund av låntagarens konkurs. Regeringen har vidare eftergivit fordringar pä 151,0 milj. kr. De största beloppen avser eftergifter av lån till Vänerskogs-koncernen i samband med ackordsförhandlingar våren 1981. Utestående fordringar på lokaliseringslån uppgick den 30 juni 1981 lill 3471,4 milj. kr., varav 52,7 milj. kr. beviljats enligl förordningen (1979:59) om särskill regionalpolitiskt slöd inom vissa varvsregioner.

Arbetsmarknadsstyrelsen

På grund av anslagsbehållningens storlek anser arbetsmarknadsstyrel­sen att några nya medel inle erfordras för budgetåret 1982/83.

Föredraganden

Riksdagen har nyUgen beslutat (prop. 1981/82:30, AU 1981/82:1, rskr 1981/82:15) om vissa ändringar av reglerna även för lokaliseringslån. Des­sa innebär bl.a. all de ändamål vartill lokaliseringslån kan lämnas in­skränks samt att lokaliseringslån kan lämnas med högst 35% av godkänt stödunderlag om inle synnerliga skäl föreligger.

 

Prop. 1981/82:113                                                                188

De förändringar av stödsystemet jag tidigare förordat innebär vidare alt lokaliseringslån fortsättningsvis inte kan lämnas utanför stödområdet för investeringsprojekt mindre än 7 milj. kr. Dessa förslag innebär sammanta­get att jag beräknar ett lill 500 milj. kr. minskal anslagsbehov för budget­året 1982/83.

Med hänvisning lUI vad jag har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för budgetåret 1982/ 83 anvisa ell reservationsanslag av 500000000 kr.

C 3. Regionalpolitiskt stöd: Regionala utvecklingsinsatser

Nyll anslag (förslag)                                            275 000000 kr.

För de ändamål som jag förordar all delta anslag bör användas lill anvisas f. n. medel från tre anslag under fjortonde huvudtiteln.

Under anslaget Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet får vissa länsstyrelser bevilja avskrivningslån enligt förordningen (1979:632) om regionalpolitiskt stöd (ändrad senast 1981:1130), inom av regeringen fast­ställda ramar. För innevarande budgetår ulgör den sammanlagda ramen för länsstyrelsernas beslut 60 milj. kr.

Under anslaget Åtgärder i glesbygder har för innevarande budgetår anvisats 100 milj. kr. för slöd enligl förordningen (1979:638), om statligt stöd fill glesbygd (ändrad 1980:471) och för slöd lill regionala utvecklings­fonder för särskilda projekt som främjar företagsamhet i glesbygder och skärgårdar.

Under anslaget Åtgärder m.m. i anslutning tiU länsplanering har för innevarande budgetår anvisats 35 milj. kr. för alt vidareutveckla eller på försök pröva förslag som redovisas i länsplaneringen.

En redovisning för nuvarande stödformer, för vUka medel anvisats un­der de angivna anslagen, och för gällande regler har lämnats tidigare (avsnitt 3.7-3.9).

Vidare anvisas för innevarande budgetår - från tolfte huvudtitelns an­slag Bidrag tiU Stiftelsen SamhäUsföretag — 3 milj. kr. fill visst stöd för hemarbete.

Myndigheterna

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag beträffande anslaget C 1. Regionalpo­litiskt stöd: Bidragsverksamhel har jag redovisat tidigare.

Samtliga länsstyrelser har inkommit med anslagsframställningar rörande anslagen Åtgärder i glesbygder och Åtgärder m.m. i anslutning till läns­planering för budgetåret 1982/83. Sammanlagt beräknar länsstyrelserna medelsbehovet för de båda anslagen lill 161,7 milj. kr. resp. 60,85 milj. kr.

 

Prop. 1981/82:113                                                  189

Stiftelsen SamhäUsföretag har beräknat medelsbehovet för bidrag lill de regionala ulveckUngsfonderna för regionalpolitiskt motiverat hemarbete i vissa län fill 2,8 milj. kr.

Föredraganden

Jag har tidigare (avsnitt 3.1) förordat att ett nyll anslag inrättas varifrån regeringen fördelar medel för flera ändamål lill länsstyrelserna. Enligl min mening ökar härigenom föratsättningarna för en mer samordnad och effek­fiv regionalpolitisk verksamhet i länen.

Jag har också redovisat vilka principer och villkor som bör gälla för den fortsatta stödverksamheten: regionalpolitiskt stöd lill näringsUvet i form av lokaliseringsbidrag och investeringsbidrag, statligt slöd till glesbygder samt regionalt utveckUngsarbete.

Anslagslekniskl innebär förslaget att del av del nuvarande anslaget Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet samt anslagen Åtgärder i gles­bygder och Åtgärder m. m. i anslutning till länsplanering ersätts av ett nytt anslag. Medlen under detta anslag bör disponeras av länsstyrelserna för följande ändamål.

Lokaliseringsbidrag i stödområde A-C

Investeringsbidrag utanför stödområdet

Statligt stöd fill glesbygd

—    investeringsstöd till företag i glesbygder

—  stöd lill intensifierade kommunala sysselsätlningsinsatser i glesbyg­
der

—    slöd lill samhällelig service

— slöd tUl hemarbete
RegionaU utvecklingsarbete

Det ankommer på regeringen alt fördela anslaget mellan länen och all utfärda de föreskrifter som krävs. Det ankommer på resp. länsstyrelse alt med utgångspunkt häri fördela anvisade medel mellan angivna ändamål och lämna föreskrifter och rikfiinjer tiU de organ i länet som skall fatta beslut i de enskilda fallen.

Medelsbehovet för dessa ändamål har jag för näsla budgetår beräknat tUl 275 milj. kr. Av detla belopp beräknar jag alt högst 50 milj. kr. skall användas lill ändamålet Regionalt utvecklingsarbete. Den behållning som vid utgången av juni 1982 kan finnas tiU regeringens disposUion på de nuvarande reservalionsanslagen Åtgärder i glesbygder och Åtgärder m. m. i anslutning lill länsplanering bör föras över till förevarande anslag.

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Regionalpolitiskt stöd: Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1982/83 anvisa ett reservafionsanslag av 275000000 milj. kr.

 

Prop. 1981/82:113                                                  190

C 4. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbyg­der m. m.

1980/81 Utgift

1981/82 Anslag         1000

1982/83 Förslag        1000

F.n. bestrids kostnader för att infria statlig garanti för lån till företag i glesbygder och till anskaffning av varulager enligt förordningen (1979:638) om statligt stöd tiU glesbygd (ändrad 1980:471). Vidare bestrids från detta anslag kostnader för att infria garanti för lån som har lämnats enligl vissa numera upphävda författningar, nämligen förordningen (1973:608) om statligt stöd tUl kommersiell service i glesbygd, förordningen (1976:208) om statligt stöd till skärgårdsförelag och förordningen (1978:465) om sär­skUt stöd tiU lantbruksföretag i vissa glesbygder.

Länsstyrelserna

Samtliga länsstyrelser har inkommit med anslagsframställningar för bud­getåret 1982/83. Sammanlagt föreslår länsstyrelserna en ram för statlig garanti på 70,6 milj. kr.

Föredraganden

Med hänvisning lill vad jag tidigare anfört om reglerna för all erhålla stafiig kreditgaranti för lån lill förelag i glesbygder (avsnitt 3.9) förordar jag att beslutsramen för sådan kreditgaranfi höjs från 48 till 50 milj. kr. för budgetåret 1982/83.

Anslaget bör för näsla budgetår las upp med oförändrat 1000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.   medge att under budgetåret 1982/83 statlig kreditgaranti för lån liU förelag i glesbygder och för lån lill anskaffning av vamlager beviljas med sammanlagt högst 50000000 kr.

2.   till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m. m. för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsan­slag av 1000 kr.

C 5. Åtgärder för ökad sysselsättning i Norrbottens län

Nytt anslag (förslag)    150000000 kr.

Jag har tidigare (avsnitt 4) förordat att särskilda medel anvisas för sysselsättningsfrämjande åtgärder i Nortbollens län saml beräknat kostna­derna härför till 150 milj. kr. Medlen bör stå lill regeringens disposition och användas för stöd till projekt som främjar sysselsättningen i länet.

 

Prop. 1981/82:113                                                  191

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att tiU Åtgärder för ökad sysselsättning i Norrbottens län för bud­getåret 1982/83 under Qortonde huvudtiteln anvisa ell reserva­tionsanslag av 150000000 kr.

C 6. Ersättning för nedsättning av socialavgifter

Nytt anslag (förslag)   80 000 000 kr.

Jag har tidigare (avsnitt 3.6) föreslagit lagstiftning som innebär alt lägre arbetsgivaravgifter fr. o. m. den 1 januari 1983 erläggs av annan arbetsgiva­re än kommun, aUmän försäkringskassa och statlig myndighet, med undan­tag av statens affärsdrivande verk, som bedriver verksamhet i GäUivare, Jokkmokks, Kimna eller Pajala kommuner. Avgiftsnedsättningen föreslås även gälla egenavgifter för personer mantalsskrivna i de fyra kommunerna.

Efter samråd med cheferna för social- och budgetdepartemenlen föror­dar jag att ett särskilt förslagsanslag. Ersättning för nedsättning av social­avgifter, las upp på statsbudgeten för budgetåret 1982/83. Medel under detta anslag skall motsvara det bortfall av avgiftsinkomster som blir följ­den av att lägre avgifter uttas i den föreslagna regionen. Medelsbehovel under anslaget beräknarjag liU 80 milj. kr., vilket motsvarar en avgifts­sänkning med 10 procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1983 t. o. m. den 30 juni 1983. Kostnaden för ett helt år beräknarjag fill ungefär dubbelt så stor.

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att liU Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1982/83 anvisa ett förslagsanslag av 80000000 kr.

9   Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredraganden har hemsläUl om.

 

Prop. 1981/82:113                                                 192

Innehåll

Propositionen  .................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................      I

Lagförslag

1   Lag om nedsättning av socialavgifter   .................     4

2   Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter               5

Utdrag ur regeringsprolokoll den 4 mars 1982  ...........     6

1   Inledning ........................................................ ... 6

2   Allmänna utgångspunkter och överväganden    ....... ... 8

 

2.1    Regionalpolitikens mål och uppgifter  ................ ... 8

2.2    Nuvarande regionalpolitiska medel   ..................    10

2.3    Föratsättningarna för regionalpolitiken   ............ .. 12

 

2.3.1    En bättre regional balans har uppnåtts   ....    12

2.3.2    De regionalpolifiska insatsernas betydelse för den bättre regionala balansen               14

2.3.3    Osäkert om den bättre regionala balansen kommer all beslå under 1980-talel              15

2.3.4    De regionala skillnaderna i andelen förvärvsarbetande fortfarande stora                     17

2.3.5    Arbetslöshet och undersysselsältning innebär stora kost­nader för samhället                21

2.3.6    Minskad sysselsättning och samtidigt stora strakturför­ändringar inom industrin                     23

2.3.7    Dämpad lillväxltakl inom den offentliga sekiorn            26

2.3.8    Regionalpolitiken i ell nordiskt perspektiv  ...    27

2.4............................................................. Del fortsalla regionalpolitiska arbetet - aUmänl om medlens
utformning och hantering  .............................. .. 28

3 Regionalpolitiska medel   ....................................    30

3.1    Allmänna utgångspunkter ...............................    30

3.2    Regionalpolitisk planering och samordning ..........    32

 

3.2.1    Nuvarande ordning  ................................    32

3.2.2    Synpunkter på länsplaneringen .................    33

3.2.3    Behovel av regionalpolitisk planering och samordning samt länsstyrelsernas roll                      34

3.2.4    Länsplaneringens framlida roll och utformning              36

3.2.5    Länsplaneringsarbelel i storstadsområdena  .    39

3.2.6    Behov av informationsunderiag för länsplaneringen ....  40

3.2.7    Resurser för länsstyrelsernas regionalpolitiska arbele   ..         41

3.3 Vissa samhällssektorers regionalpolitiska betydelse m.m.   ...         42

3.3.1    Inledning ..............................................    42

3.3.2    Industripolitik och struklurförändringar  ...... .. 42

3.3.3    Arbetsmarknadspolitik ......    ...................    45

3.3.4    Jordbruks-, skogsbruks- och fiskeripolifik   ..    46

3.3.5    Utbildning och forskning   ........................    50

3.3.6    Energipolitik    .......................................    55

3.3.7    TrafikpoUlik   ........................................    57

3.4                                                                  Planeringslal, ortsplan och stödområden                   60

3.4.1    Planeringslalen    ................................... .. 60

3.4.2    Ortsplanen   ......................................... .. 64

3.4.3    Stödområdesindelningen   ........................ .. 64

 

3.5    Lokalisering av statlig verksamhet   ................. .. 80

3.6    Differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt medel        85

 

Prop. 1981/82:113                                                 193

3.7                                                                  Regionalpolitiskt stöd till näringsUvet             95

3.7.1    Nuvarande regler m. m.............................    95

3.7.2    Stödets utformning   .............................. .. 97

3.7.3    Stödberättigad verksamhet   ................... 113

3.7.4    Handläggnings- och beslutsordning i ärenden om lokali­seringsstöd                   127

3.8 Regionalpolifiskt utveckUngsarbete på regional och central nivå      132

3.8.1    Utvecklingsarbete på regional nivå   .......... 132

3.8.2    Utvecklingsarbete på central nivå   ........... 137

3.9                                                                  Glesbygdsstöd             143

4   Särskilda sysselsättningsfrämjande åtgärder i Nortbollens län    ...       154

5   Den regionalpolifiska forskningen   ........................ 173

C- hemställan  ................................................... 178

7   AuJagsfrågor för budgetåret 1981/82   ....    ......... 179

8   Anslagsfrågor för budgetåret 1982/83   ................ 180

9   Beslut   .......................................................... 191

 

Prop. 1981/82:113

194

Bilagor i separat bilagedel

Bilaga 1 Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Bilaga 6 Bilaga 7

Bilaga 8

Bilaga 9

Bilaga 10 Bilaga 11

Länsstyrelsernas sammanfattningar av länsprogram 1980      1 Sammanfattning av och remissyttranden över expert­gruppens för forskning om regional utveckling (ERU) rapport (Ds I 1981:15) Regionalpolitiskt stöd. Effekter?

Effektivitet?   .......................................   253

Sammanfattning av och remissyttranden över betänkan-del (Ds I 1981:21), Differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt medel, avgivet av utredningen om

vissa regionalpolitiska medel     ................    263

Sammanfattning av och remissyttranden över en arbels-
grapps inom industridepartementet rapport (Ds I
1981:28) Översyn av det regionalpoUliska stödet till nä­
ringslivet   ...........................................    317

Sammanfattning av länsstyrelsernas utredningar om vis­sa frågor om effekterna på den regionala utvecklingen av

en ökad användning av vissa inhemska bränslen                371

Sammanfattning av riksrevisionsverkets rapport Läns­
planeringen - kostnader och användning   ..   383

Sammanfattning av riksrevisionsverkets rapport. An­
vändning, handläggning och uppföljning av glesbygds­
stödet   ...............................................    387

Sammanfattning av och remissyttranden över glesbygds­
delegationens rapport (Ds I 1981:24) Politik för glesbyg­
den   ..................................................    391

Sammanfattning av och remissyttranden över konsu­mentverkets rapport, Driftstöd - ett medel att förbättra

varaförsörjningen i glesbygd   ..................   417

Sammanfattning   av   rapport   (Ds   I   1980:14)   över

Norrbottendelegationens verksamhet    .....    429

Den regionala utvecklingen beträffande befolkning, sys­
selsättning m.m.....................................    431

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                          1

Bilaga 1 Länsstyrelsernas sammanfattningar av länsprogram 1980

Innehållsförteckning

Sid.

Stockholms län....................................................     2

Uppsala län ........................................................    11

Södermanlands län...............................................    23

Östergötlands län................................................ .. 35

Jönköpings län  ...................................................    45

Kronobergs län.................................................... .. 55

Kalmar län..........................................................    63

Gollands län  ......................................................    77

Blekinge län........................................................    87

Kristianstads län.................................................. .. 95

Malmöhus län ..................................................... 103

Hallands län   ..................................................... 117

Göteborgs och Bohus län ...................................... 123

Älvsborgs län  .................................................... 132

Skaraborgs län ................................................... 141

Värmlands län..................................................... 148

Örebro län ......................................................... 161

Västmanlands län................................................ 173

Kopparbergs län................................................... 185

Gävleborgs län ................................................... 196

Västeraorrlands län ............................................. 206

Jämtlands län   ................................................... 220

Västerbottens län................................................ 230

Norrbottens län   ................................................ 238

1    Riksdagen I98II82. 1 saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                          2

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Stockholms län 1    Hittillsvarande och framtida utveckling

Befolkning

I böljan av 1970-talet avstannade den kraftiga befolkningstUlväxten i Stockholms län. Med rätta kan man tala om ett trendbrott. Den årliga folkökningstakten har sjunkit från 20000 per år under 1960-lalet lUI en fjärdedel under 1970-talet, motsvarande enbart födelseöverskottet. Under hela 70-talel har fler flyttat från länet än i motsatt riktning. Mol övriga riket har länet förlorat i snitt 4 100 personer per år under 70-talet, medan det genomsnittligt årliga immigrationsöverskottel under samma lid uppgick lill 3 800 personer.

Vid årsskiftet 1980/81 hade länet 1528000 invånare. Länsstyrelsen räk­nar med fortsatt ökning under 1980-talel och enligt länsprogrammet uppgår länels befolkning år 1990 fill 1580000-1605000 personer. En nödvändig föratsättning för denna utveckUng är att inflyltningsöverskollel lUl länet blir i genomsnitt 3000-5000 personer per år. Skulle nettoflyttningen bli mindre utsätts länets arbetsmarknad för kraftiga överheltningstendenser. Brist på arbetskraft kan allvarligt komma alt hindra länets utveckling och försörjning på många områden. För att främja inflyttningen till länet krävs åtgärder från samhällets sida på riks-, regional- och kommunnivå. Detta kan t. ex. gälla åtgärder för störte rörlighet på arbetsmarknaden, förbättrad koUeklivtrafik, tillräckligt bostadsbyggande och utbyggd barnomsorg.

Åldersstrakturen kommer att förändras till 1990. Andelen personer över 65 år ökar. De beräknas 1990 utgöra 15% av befolkningen. Grappen över 75 år kommer att öka särskill starkt, vilket ställer stora krav på åldrings­vården. I alla kommuner, utom Stockholm, kommer antalet invånare i de förvärvsarbetande åldrarna att öka.

Under prognosperioden fram tUl 1990 väntas andelen barn ligga omkring 19%. Antalet förskolebarn minskar i början av 80-talet för att sedan åter öka. Gmndskoleelevernas antal förblir relativt konstant, medan antalet 16-åringar ökar kraftigt i början av 80-lalet för alt därefter sakta avla igen.

Del är också kraftiga variationer i länet med stora skillnader mellan de enskUda kommunerna. Under 80-talel väntas befolkningen öka i alla kom­muner utom Stockholm. Stockholm bedöms ha 20000-40000 färte invå­nare om tio år.

Sysselsättning

Tre fjärdedelar av de sysselsatta i länet arbetar inom tjänstesektorn. Det är utvecklingen just inom denna som varit pch kommer att vara granden för Stockholmsregionens tUlväxt. Industrisysselsättningen har minskat

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                      3

och beräknas minska även i framtiden. Länets arbetsmarknad med den kraftiga slagsidan åt tjänstenäringarna har blivit ensidig och försvårar anpassningen mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Del förekom­mer samtidigt arbetslösa och lediga platser.

Antalet förvärvsarbetande i länet beräknas öka från 763000 personer år 1975 lill 877000 personer år 1990.

Utsatta grupper

Av de arbetslösa i länet har ungdomarna under de senaste åren utgjort omkring 40%. De svarade samtidigt endasi för 15% av antalet personer i arbetskraften. Arbetslösheten är relafivt sett lägre i Stockholms län än genomsnittligt i landet men dess följder i form av missbruk och social utslagning är sannolikt allvarligare än i landet i övrigi.

Invandrarna drabbas förhållandevis hårt av arbetslösheten. Vid länets arbetsförmedlingar är drygt var Qärde sökande invandrare. Delta är fyra gånger fler än för hela riket i övrigt.

Pendling

Mellan 1970 och 1975 noterades en ökad inpendling till länet från orter belägna strax utanför länsgränsen, till följd av ett ökat småhusbyggande i dessa orter. Utbyggnaden har fortsatt efter 1975 och en viss utflyttning från länet fill dessa orter har kunnat konstateras.

Den framlida utvecklingen av långa arbetsresor är till stor del beroende av prisutvecklingen pä bensin och boende i småhus. I länsstyrelsens ak­tuella prognos antas dock den nuvarande trenden bestå. Länsstyrelsens antaganden innebär en ökning av inpendlingen tiU länet med bortåt 9000 förvärvsarbetande (från 24000 tUl 33000), medan utpendlingen ökar med drygt 3000 (från 9000 fill 12000).

Yrkesverksamhet

Förvärvsfrekvenserna för männen i Stockolms län är lägre än riksge­nomsnittet i åldrarna upp tUl 60 år. Delta kan bl. a. bero på att den sociala utslagningen är stor samt att andelen studerande är hög jämfört med andra län. Män över 60 år är dock yrkesverksamma i förhåUandevis slor ut­sträckning, vilket kan förklaras av länels yrkes- och näringsstraktur. I prognosen antas förvärvsfrekvensen för män minska något tUl 1990.

Antalet förvärvsarbetande kvinnor har ökat kraftigt under 1970-lalet. Under perioden 1970-1978 steg antalet sysselsatta kvinnor i Stockholms län med ca 50000. Kvinnomas förvärv sakfi v itel är betydligt högre i Stock­holms län än i övriga riket. I prognosen antas förvärvsfrekvenseraa för kvinnor öka från 69% tiU 80% år 1990. Antalet män och kvinnor på arbetsmarknaden kommer enligt prognosen att vara i stort sett Uka år 1990.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                         4

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i Stockholms län

Allmänna mål

Stockholms läns specieUa föratsättningar som huvudstadsregion och centrum för verksamheter inom administration, forskning och utbildning skall utvecklas och utnyttjas på ett sätl som främjar näringslivets utveck­ling i riket och länet. Denna målsättning förutsätter viss tillväxt i befolk­ning och sysselsättning.

Utvecklingen leder till en alltmer tjänslebetonad Stockholmsregion. Detla motverkar regionalpolitiska strävanden mol ekonomisk och social jämlikhet meUan människor i landels olika delar. Det är därför angelägel alt gynna industrietableringar i regionen.

För att Norrtälje, Nynäshamn och Södertälje skall fylla sin funktion som regionala centra behöver deras arbetsmarknader få en högre grad av differentiering och servicefunktionerna byggas ul.

Från individens, näringslivets och samhällsekonomisk synpunkt är del önskvärt att planeringen av bostäder, arbetsplatser och trafik i regionen sker så att man med kortast möjliga arbetsresa når en arbetsmarknad med en så stor valfrihet som möjligt.

För att åstadkomma detta bör bl. a. bostadsbyggande strax utanför läns­gränsen undvikas. Därför behövs en utökad kommunal samplanering av bostadsbyggandet även över länsgränsen så att inte kommuner utanför länsgränsen planerar för ökad arbelspendling fill arbetsplatser i Stock­holms län.

I en situation med otillräckligt bostadsbyggande i regionen saknas möj­ligheter att påverka den inomregionala utvecklingen. Del är därför myckel angeläget alt planberedskapen för bostadsbyggande hålls på en så hög nivå att byggandet i de regionalt välbelägna områdena kan öka.

Anlalel arbetsplatser i länets centrala del bör minskas. I slällel bör ell antal arbetsområden på lämpligt avstånd från Stockholm utvecklas till centra för de lokala arbetsmarknader som pendlingssektorerna rant Stock­holm (se karta) utgör. Dessa störte arbetsområden utanför storstadskärnan måste utvecklas lill fullvärdiga lokaliseringsalternativ för förelag och verksamheter som vill eller kan behöva flytta ut från storstadskärnan. Inom resp. pendlingsseklor bör den kommunala samverkan byggas ul, bl. a. för att förbättra möjligheterna att utveckla lokala arbetsmarknader.

Ett tredje sätt att underlätta arbetsresorna är alt förbättra vägar och kollektivtrafik. På kortare sikt är det väsentligt att nuvarande arbetsmark­nad görs fillgänglig för de grapper där brister i kollektivtrafiken ulgör ett förvärvshinder.

Från näringspolitisk synpunkt är del väsentligt att det finns fillräckligt med arbetskraft i länet. Den största arbetskraftsreserven svarar kvinnorna för. Otillräckligt utbyggd barnomsorg och otillräcklig kollektivtrafik är

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                     5

deras största förvärvshinder. Genom att bygga ut denna service når man två mål, dels att tillgodose näringsUvets behov av arbetskraft och dels alt ge småbarnsföräldrarna störte möjligheter att la arbete.

Den bristande anpassningen mellan utbildning och arbetslivets krav är ett annat stort förvärvshinder. Utbildningen måste därför ges en omfatt­ning och inriktning som svarar mot arbetsmarknadens behov. Detta gäller inte minst invandrarna som står för 10% av länets arbetskraft.

Planeringstal

Med utgångspunkt i den bedömda befolkningsutvecklingen och de alter­nativa utvecklingsmöjligheleraa föreslår länsstyrelsen alt planeringslalel för länet 1990 blir 1 580000-1605000 invånare. Riksdagen har beslutat all planeringslalel för länet 1985 skaU vara 1 545000-1565000 invånare.

Planeringen i länet bör inriktas på att möta den utveckling som bedöms trolig saml att ha viss beredskap däratöver. Planeringstalets övre värde bör därför läggas till grand för planeringen i de oUka samhällssektorerna. Detla gäller i synnerhet perioden fram lUI 1985.

Ortsplan och pendlingsregioner

De regionala centra, Norrtälje, Nynäshamn och Södertälje, behåller sin fristående ställning. Även Sigtuna skulle kunna komma i fråga som regio­nalt centram. Frågan bör studeras vidare. Hallstavik i Norrtälje kommun föreslås som kommundelscentram.

Resten av länet ("Storstockholm") indelas i ett antal radiella sektorer/ pendlingssektorer. I enlighet med principerna för ortsplanen byggs dessa upp med kommunerna som bas.

Pendlingsseklorerna överlagrar varandra helt eller delvis i de centrala kommunerna. Dessa bryts därför ul och bildar ell eget område, storstads­kärnan.

För många borde den egna pendlingssektorn utgöra en naturlig arbets­marknad. Den ligger samlad runt en eller flera betydande trafikleder (vä­gar, tunnelbanor, järnvägar) in mol Slockhoim. Däremot är svårighelerna ofta stora när det gäller att nå grannkommuner som ligger i en annan sektor.

Pendlingssektorerna bör successivt utvecklas lill egna arbetsmarknader rant större regionala arbetsområden utanför slorstadskärnan på det sätl som del skisserades i Länsprogram 1974.

Länsstyrelsen föreslär att länets kommuner klassificeras på följande sätt i ortsplanen.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                      6

Pendlingssektor   Ingående kommuner

1 Sydvästseklorn       Botkyrka, Huddinge/Huddinge församling,

(Södertälje)

2 Sydostsektom   Haninge, Huddinge/Trångsunds församling/,

Tyresö, (Nynäshamn)

3   Östsektorn       Nacka, Värmdö

4   Lidingö             Lidingö

5   Nordostsektorn       Danderyd, Täby, VaUentuna, Vaxholm, (Norttälje)

 

7   Nordvästsektorn     Järfälla, Upplands-Bro, (Håbo i Uppsala län)

8   Ekerö              Ekerö

För de störte sektoreraa utgör de i Länsprogram 1974 föreslagna regio­nala arbetsområdena tänkbara centra.

Pendlingssektorerna bör utgöra bas för kommunalt samarbete i plane­ringsfrågor. De sektorer som omfattar flera kommuner föreslås aUlså fun­gera som samverkansområden. Dessutom bör regionala centra och pend-lingsseklorer kunna utgöra en gemensam bas för analyser och åtgärdsför­slag frän de statliga sektorsorganen, länsstyrelsen och landstinget.

Stödområdesindelning

Hallslaviksområdet i Norttälje kommun bör inplaceras i samma stödom-åde som Östhammars kommun. Hallslaviksområdet har en uttalad brist på arbelslillfällen. På grand av stora avstånd (10 mil fill Stockholms cent­mm) och bristfällig kollektivtrafik kan HaUstaviksborna inle tillgodogöra sig den stora arbetsmarknaden i länets centrala delar.

3    Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

TUlverkningsindustrin svarar för en jämfört med andra län låg andel av sysselsättningen även om länet fortfarande är landets största industrire­gion. Å ena sidan är industrin i Stockholms län mer framtidsinriktad än i andra delar av landet. Å andra sidan riskerar förändringar av företagsor­ganisation och lokalisering att leda fill all många mindre kvalificerade arbetsuppgifter flyttar ur länet. Detta ger som resultat en mindre differenti­erad arbetsmarknad, vilket försvårar möjligheterna alt upprätthålla syssel-sätlningsmålet. En industrieU utveckling behövs för att motverka detla.

För de många små industriföretagen i länet som fmns i äldre arbetsområ­den är det viktigt att saneringen av dessa sker varsamt så att de kan stanna kvar. Att bygga industrihus skulle också underlätta för småföretagen, som därmed inte skulle behöva ha kapital bundet i lokaler.

I syfte alt utnyttja utvecklingsmöjligheterna inom länets industri bör

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                                 7

Tekniska Högskolan utnyttjas mer för forskning och framtagning av nya produkter. Utvecklingsfondens rådgivning och utbildning är också viktig för företag inom tekniskt avancerad industri.

Länsstyrelsen framför målet om en bättre spridning av arbetsplatserna i länet som en hörnsten i en näringspolitik för länet. Inom Norrtälje, Nynäs­hamn och Södertälje samt inom vissa delar av övriga länet är de verkliga möjligheterna att skaffa arbete inom rimliga avstånd mycket mindre. Ofta kan de närmast belägna arbetsplatserna inte erbjuda tiUräcklig variation eller är del totala utbudet av arbetsplatser för litet. Många kvinnor måste därför avstå från förvärvsarbete utanför hemmet. Arbetsplatserna måste således spridas på ell bra sätt i länet.

En viktig del i strävan efter en bättre fördelning av arbetsplatserna i länet är uppdraget tiU länsstyrelsen all arbeta för en inomregional decen­tralisering av offenfiig verksamhet.

I det arbete som hittUls utförts redovisar länsstyrelsen en indelning av de prioriterade kommunerna i två grapper: regionala resp. storsladsberoende kommuner. Indelningen är gjord med hänsyn till de krav på kollektivtrafik och närhet fiU slorstadskärnan som de statUga myndigheterna kan ha.

Vid lokalisering av en myndighel bör i första hand prövas om den kan förläggas till Norttälje. Visar sig detla inle lämpligt bör i stället Nynäs­hamn eller Södertälje komma ifråga. Kan myndigheten inte ha ell perifert läge ska i stället de storstadsberoende kommunerna prövas, där de nedan underslrakna kommunerna ska prövas i första hand då en sektor bUr aktueU.

Storsladsberoende kommuner
Sektor           Kommun

Sydost          Haninge, Tyresö

Sydväst        Botkyrka, Huddinge

Nordost        Vallentuna, Vaxholm, Täby, Danderyd

Nordväst      Upplands-Bro, Järfälla

Nord             Sigtuna, Sollentuna, Upplands-Väsby

Faktorer som varit vägledande vid utpekandet av dessa prioriterade kommuner har varit slor andel långa pendelresor och lång medelresfid till arbetet, begränsad lokal arbetsmarknad med låg fillgänglighet, stort av­stånd till störte arbetsområden i resp. i några fall tillgång till spårbunden kollektivtrafik.

I det fortsatta arbetet med decentraUseringsfrågorna kommer länsstyrel­sen alt utarbeta elt regionalpoUtiskt beslutsunderlag. Detta skaU tillsam­mans med länsstyrelsens ställningslagander tillstäUas regeringen i sam­band med att investeringsbeslut skall fallas om nya lokaler för respekfive myndighet efter förslag från byggnadsstyrelsen. Den centrala delen i be­slutsunderlaget skall utgöras av en samhällsekonomisk analys.

Med anledning av att regeringen ändrat eller uppskjutU vissa flyttnings-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                     8

beslut om statlig verksamhet slår länsstyrelsen fasl att del är av stor vikt att fattade beslut om decentralisering av statlig verksamhet står fasl. Decentralisering av offentlig verksamhet är ett av de viktigaste styrmedlen i länet och måste följakfiigen prioriteras.

I Norrtälje är arbetsmarknaden relativt ensidig med i huvudsak ett dominerande arbelsstäUe inom industrin. För det av Hallsta pappersbrak dominerade HaUstavik föratses en personalminskning med 150-200 perso­ner de närmaste åren. Ett särskilt projekt har därför startats med syfte att medverka till att sysselsättningen där upprätthålls.

Näringslivet i Nynäshamn behöver kompletteras med andra branscher än de två industriföretag (Teli och Nynäs Petrolium AB) som svarar för 80% av industrisysselsättningen. Arbetslillfällen inom tjänstesektorn bör också tillföras.

En utredning pågår med uppgift att lämna konkreta förslag Ull hamnsam­verkan inom länet. Länsstyrelsens arbete med hamnplanering skall utmyn­na i en plan för det svenska hamnväsendel. Länsstyrelsen påtalar ånyo del angelägna i att hamnen i Nynäshamn överförs i allmän ägo. Därutöver föreslår länsstyrelsen att förskottering av medel för utbyggnad av fiske­hamnspir bör kunna ske om utbyggnaden genomförs koncentrerat.

I Södertälje bör tjänstesektorns andel av sysselsättningen öka t. ex. med stafiiga eller landstingskommunala verksamheter. De lokaliseringsfördelar som finns för forskningsberoende verksamhet inom kunskapsintensiv läke­medelsindustri i kommunen bör utnyttjas.

Service

Trots en hög efterfrågan på arbetskraft i länet finns del några grapper som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Det är främst ungdomar, äldre, arbetshandikappade och invandrare. Länsstyrelsen anser att en förbättring kan ske genom att arbetskraftens rörlighet ökas, både geogra­fiskt och yrkesmässigt, l.ex. genom att flyttningsstödet förbättras. Kom­munernas roll bör också förstärkas genom att de tillsammans med SSA-råd och arbetsförmedling kartlägger behovet av sysselsättningstillfällen och därefter upprättar sysselsättningsprogram.

SamhäUet måste satsa mer på att möta ungdomsarbetslösheten genom att

-     i utbildningsplaneringen prioritera en förbättring av kontakten mellan skola och arbetsliv

-     fler SYO-konsulenter utbildas

-     kommunerna följer upp effekterna av de ökade utbildningsinsatserna för ungdomar under 18 år och

-     arbetsförmedlingen får mer resurser för individualiserad platsförmed­ling och uppföljningsverksamhel.

Invandrarna har mött ökade svårigheter på länets arbetsmarknad under

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                      9

senare år. Vid arbetsförmedlingen är drygl var fjärde sökande invandrare. Många har brister såväl i grandskolans baskunskaper som språkkunskaper och yrkesutbUdning. Enligl länsstyrelsen borde undervisning i svenska vara obligatorisk och dessutom studiestöd utgå för invandrare. Arbetsför­medlingarna i länet bör också få mer personal för invandrarservice. För­stärkt stödundervisning och tolkhjälp i samband med yrkesutbildning bör prövas. Avslutningsvis anser länsstyrelsen att en utredning bör göras om invandringens ekonomiska konsekvenser för stat och kommun.

Länsstyrelsen anser att Sverige måste satsa mer pä kunskapsintensiv produktion för alt klara sig i den internafionella konkurrensen. Åtgärder måste vidtas för att möta en ökad efterfrågan på högre och mer kvalificerad utbildning. Också inom byggsektorn och den verksladsmekaniska indu­strin och för vissa grupper lärare och inom vårdsektorn kommer del att finnas behov av förstärkta utbildningsinsatser under 1980-talel. En vikfig uppgift är att fortsätta det påböriade arbetet på att få en bättre samordning av planering och dimensionering av utbildning i länet för att få elt förbätt­rat utnyttjande av resurserna.

Väganslagen har under senare år varit olUlräckUga, vilket medfört en senareläggning av många regionalpolitiskt angelägna vägobjekt. Detta gäl­ler l.ex. väg E 3 för Norrtäljes utveckhng som regionalt centrum och väg 73 resp 225 för bättre regional balans i sydostsektom.

Den bristande medelstiUdelningen har också inneburit att kommunerna tvingats svara för kostnader som ska ligga på staten. Det gäller anläggande av gång- och cykelbanor, gångportar saml uppraslning eller ombyggnad av aUmän väg i samband med nybebyggelse. Väganslagel underskallas också av alt hänsyn inte tas tUl det stora antalet kollekfivtrafikresenärer i länet. Flera andra faktorer markerar också Stockholmsregionens särskilda krav på vägslandard som den stora irafikalstringen, besvärliga miljöproblem, bristande trafiksäkerhet och dålig framkomlighet för bUar och bussar. Dessa faktorer måste vägas in vid fördelningen av väg medlen. Reglerna för bilreseavdrag bör också begränsas och anpassas till en trafikpolitik som gynnar kollektivtrafiken.

De problem med trängsel i innerstaden som flera transportföretag upple­ver i sin verksamhet och annalkande kapacitelsgränser för vissa terminaler bör också angripas. Länsstyrelsen föreslår att regionplane- och trafikkon­toret vid landstinget initierar en utredning om nya teiminaUägen för gods­trafiken i länet.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Länsstyrelsen ska ange riktlinjer för glesbygdsstödets användning i länet. Fördelningen av stödet ska ske på - sysselsättningsfrämjande åtgärder vid företag i glesbygd (ärenden betr.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     10

jordbmksfastighet handläggs av lantbraksnämnden, övriga av utveck­lingsfonden)

-    stöd till kommersieU service i glesbygd (handläggs av länsstyrelsen)

-    stöd till samhällelig service i glesbygd (handläggs av länsstyrelsen). För de olika stödformerna har länsstyrelsen fastställt en geografisk

avgränsning i tre områden dit slöd kan utgå samt de allmänna principer som ska gälla vid handläggningen.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

Länsstyrelsen föreslår att Hallstavik i Norrtälje kommun klassUiceras som kommundelscentrum saml att HaUstaviksområdel inplaceras i stöd­område 2.

För att kunna göra säkrare bedömningar och därmed föratsättningar för effektivare sysselsällningsfrämjande insatser krävs en förbättrad syssel­sättnings- och arbetsmarknadsslatisfik på lokal, regional och nafionell nivå. Statsmakterna bör ta inifiativ tiU alt en sådan genomförs.

Den geografiska rörUgheten ökas genom förbättrat flyttningsstöd.

Som ett medel att utnyttja resurseraa för forskning och produktutveck­ling effekfivare bör samarbetet mellan industri och forskning, i första hand Tekniska Högskolan, byggas ut.

Regeringen tillsatte en utredare för att se över den arbelsmarknadspoli­fiska regleringen inom byggnadssektorn. Utredaren bör få som filläggsdi­rektiv alt studera rekryteringsbehov och -möjligheter även på lång sikt samt möjligheterna all förbättra det statistiska underiagel och kunskapen om den oreglerade byggsektorn.

Vad gäller uppdraget om inomregional decentralisering anser länsstyrel­sen all regeringen bör anslå tillräckliga medel för ell genomförande av decenlraliseringsverksamheten enligt regeringens direktiv och de planer som länsstyrelsen redovisar. I statliga myndigheters årliga redovisning till länsstyrelsen föreslås ingå även planerade förändringar i lokalbehovet.

Betr. behandlingen av förslagen från 1978 års fiskehamnsutredning anser länsstyrelsen det angeläget med att en snabbare och större satsning på Räfsnäs fiskehamn kommer tUl stånd samt att medel för utbyggnad av fiskehamnspiren i Nynäshamn bör kunna förskotteras om kommunen vUl genomföra investeringen vid en enda tidpunkt.

Betr. utbildning och arbetsmarknad med resurser för utbildning fill SYO-konsulenter, för individualiserad platsförmedling, ökad invandrar­service, utbildning av icke behöriga lärare samt hemspråkslärare. Dessut­om bör ges vidgade möjligheter tiU förelagsutbUdning i samband med företagsnedläggning.

Länsstyrelsen föreslår att samhällsföretag även bör pröva fömtsättning­arna för alt bedriva tjänsteproduktion och på så sätt tillgodose ett ökande behov av skyddad verksamhet.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     11

Undervisning i svenska bör obligatoriskt erbjudas invandrare med ar­bets- och uppehållstiUslånd. UlbUdningen av hemspråkslärare bör också utökas. Yrkesleknisk högskoleutbildning (YTH) för verkstadsinduslrilinje föreslås inrättas i Södertälje och för grafisk industrilinje i Stockholm.

Väganslagen bör ökas så att de stämmer bättre överens med de fakfiska behoven och fördelas med hänsyn tiU länets trafikslmktur med stor trafik-alstring, miljöproblem m. m. Länsstyrelsen föreslår också att reglerna för bUavdrag ses över och anpassas så att de främjar kollektivtrafiken.

Sammanfattning av länsprogram 1980 föi Uppsala län 1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet och delar av länet

Folkmängdsutvecklingen i Uppsala län har under lång lid karaktäriserats av en kontinuerlig och betydande folkökning. Under |Derioden 1960—1980 ökade folkmängden med 56000 personer eUer ca 30 %. 1 länet bodde år 1980 ca 243 500 personer.

Utvecklingen har emellertid varierat mellan länsdelarna. Av den totala ökningen under den senaste 20-årsperioden hänför sig ca 55000 personer till Uppsala kommun och den södra länsdelen. I den södra länsdelen som omfattar kommunema Enköping och Håbo har Håbo under 70-talet mer än fördubblat sin folkmängd från 6043 personer år 1970 fill 13300 år 1980. Befolkningsfillväxten har fill övervägande del styrts av bostadsbyggandet i kommunen i kombination med närheten tUl expansiva arbetsmarknadsom­råden (Stor-Slockholmsområdet). Detla har inneburit att en stor del av den förvärvsarbetande befolkningen i Håbo kommun dagligen pendlar tUl ar­betsplatser utanför kommunen. 1975 var nettopendlingens (skillnad mellan in- och utpendlingen) andel av den förvärvsarbetande befolkningen hela 45% (1810 av 3971). Utpendlingen har med största sannoUkhel ökat efter 1975. Föratom att arbetsmarknaden är ytterst obalanserad så beräknas även Håbo kommun för närvarande ha länets lägsta förvärvsfrekvenser för kvinnor. Kommunen brottas också med svårigheter att klara av utbyggna­den av viktiga samhällssektorer.

Håbo kommun beräknas för 80-talet få en fortsatt folkökning men ej så kraftig som tidigare år. En målsättning för kommunen under 80-talet måste vara att öka det totala antalet arbetstillfällen på den lokala arbetsmarkna­den.

För Enköpings kommun, den kommun inom länet som i regionalpoUliska sammanhang brakar betraktas som närmast problemfri, har det sena 70-talet inneburit en klart långsammare tillväxt än vad som förutsattes i Lp 74. Denna förändring kan bl. a. förklaras av att utflyttningen av regementet SI från Uppsala tUl Enköping försenats. Vidare har tUlväxt och differentiering i näringslivet inte riktigt följt antagandena. Näringslivets sammansättning kan i stort sett sägas återspegla sammansättningen i riket.

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     12

Under 70-talet ökade befolkningen med ca 800 personer från 31 922 fiU 32731. Bedömningarna för framtiden innebär ett i stort sett oförändrat befolkningstal under den närmaste 10-årsperioden.

Målsättningen för Enköpings kommun under 80-talet bör vara alt vidga den industriella sektorn och därmed minska den ensidiga dominansen av verkstadsindustri. Vidare bör en ökning av antalet arbetsliUfällen inom servicesektorn eftersträvas för att öka möjligheterna för kvinnor att få arbete inom kommunen.

Sedan lång tid tillbaka har Uppsala kommun varit ett av landels mest expansiva områden. Sysselsättningen har främst ökat inom offenfiig för­valtning och tjänster. Befolkningen har ökat kraftigt under både 1960- och 1970-talet. Ökningen har berott bl. a. på en stor inflyttning tiU kommunen.

Befolkningstillväxten har lett till att kommunen har haft svårt att hinna med i bostadsbyggandet. En betydande bostadsbrist har uppstått.

BefolkningstiUväxlen har också medfört att en alll störte andel av de förvärvsarbetande i kommunen långpendlar till arbeten i andra kommuner. År 1975 pendlade ungefär 10 procent av de förvärvsarbetande i kommunen tiU Stockholmsområdet.

Enligt prognoserna i länsplanering 1980 så kommer den kraftiga befolk­ningstillväxten att fortsätta från 145000 år 1980 tiU drygt 156000 år 1990. För att en dämpning av Uppsalas befolkningstillväxt skall kunna åstad­kommas måste en kraftig dämpning av sysselsättningstillväxten i Stock­holmsområdet ske. BefolkningstUl växten i Uppsalaregionen (även Håbo) sammanhänger i hög grad med liUväxten i Stockholmsområdet.

Uppsala kommuns arbetsmarknad är p. g. a. den höga andelen inom service och tjänstesektorn (74% 1975) stabil och relafivt oberoende av konjunkturförändringar. Den Ulla industrisektora medför dock svårigheter för personer som är intresserade av arbete inom oUka typer av leknisk industri. Det främsta sysselsättningspolitiska målet för Uppsala kommun måste vara att åstadkomma en näringslivssammansällning som kan ge alla kategorier av arbetssökande arbele. I första hand innebär detta att arbeten inom industrin måste ökas.

Den norra länsdelen omfattar kommunerna Östhammar, Tierp och Älv­karleby. Under 70-talet har utvecklingen varit mycket positiv för Östham­mars kommun. Detta beror till stor del på utbyggnaden av kärnkraftverket i Forsmark. Sysselsättningsutvecklingen där har kraftigt överskridit de prognoser som fanns tillgängliga i mitten av 70-talet. Både i anläggnings­verksamhet och i drift har sysselsättningen ökat mer än beräknat. När det gäller driftpersonalen är del fråga om varaktig sysselsättning.

Industrieraa i Gimo har också utvecklats posUivt vUket bidragit fill en betydande befolkningstiUväxl i kommunens södra del. 1 Alunda har också expansionen i betydande utsträckning berott på närheten lill Uppsalas växande arbetsmarknad.

Befolkningen beräknas enligt länsplaneringen i likhet med 70-lalet även

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     13

öka under 80-talets början. Avvecklingen av kraftverksbygget i Forsmark med början årsskiftet 81/82 kommer dock att innebära negativa effekter för dels sysselsättningen i kommunen dels befolkningsutvecklingen på sikt.

En målsättning under 80-talet måste vara all motverka del problem som avvecklingen av kärnkraftverket i Forsmark innebär och skapa alteraativ sysselsättning för den byggnadspersonal som vill bo kvar och arbeta i regionen.

För Tierps kommun har utveckUngen under 70-talet varit negaliv. Del uppställda befolkningsmålet har inte kunnat uppnås. De önskvärda fill-skotten av nya arbetstillfäUen framför allt i industrin har inte kunnat reaUseras. De regionalpoUliska styr- och sfimulansmedlen har varit otill­räckliga. Den önskvärda förstärkningen av kommunen inför 80-talet, bl. a. i form av en förbättrad åldersstruktur har inte kunnat förverkligas.

Under 1980-talet måste den väntade befolkningsminskningen i kom­munen vändas fiU en positiv utveckling. 1980 bodde det 20619 invånare i kommunen. Länsstyrelsen har för 1990 föreslagit ett planeringslal på 21000 invånare 1990. En föratsättning för att detta befolkningsmål skall kunna uppnås är dock att en betydande sysselsältningslUlväxt kan åstad­kommas. Ungefär 1000 nya arbetslillfällen skulle behöva skapas i kom­munen.

Älvkarleby kommun har liksom Tierps kommun inte nått pianeringsmä-lel vad gäller befolkningen. Sysselsättningen framför aUt i industrin har inte kunnat utvecklas på önskvärt sätt. Det dominerande företaget Skut­skärsverken har successivt skurit ned personalstyrkan och någon mer betydande nyetablering har inte skett.

Under 1980-talet föratses en negativ befolkningsutveckling i Älvkarleby kommun. Det krävs även här kraftiga insatser för all motverka en annars ofrånkomlig befolkningsminskning i kommunen.

Problemen i de tre Nordupplandskommunerna är på många punkter likartade. En sammanfattande gemensam bild kan därför vara värdefull.

Sysselsättningen i regionen är i hög grad beroende av basnäringarna jord- och skogsbrak samt industri. Tjänstesektorn svarar endast för en liten del av arbetslillfällena. Jordbraket består till slor del av små enheter som ulan kompletterande verksamhet inle kan ge full sysselsällning. Indu­strin finns i konjunkturkänsliga branscher som för närvarande dessutom är föremål för genomgripande strakturförändringar. Förelagen är stora och dominerar helt sysselsättningen i de orter de är lokaUserade. Detta ger en samhäUsbildning som är mycket känslig för straklur- och konjunkturför­ändringar.

Den kvinnliga förvärvsintensiteten i regionen låg år 1975 på 55 procenl. Detta kan jämföras med riksgenomsnittet på 63 procent. Arbetsmarknaden i Norduppland har en straklur som gör del svårt för kvinnor att få arbete.

I regionen finns en slor andel äldre personer. Av befolkningen är 19 procent ålderspensionärer vilket kan jämföras med 16 procent i riket.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     14

Skevheten i åldersstrakturen väntas bestå även i framtiden. Stora krav ställs på kommunernas äldreomsorg.

För Tierps, Östhammar och Älvkarleby kommuner - Norduppland -gäller för att motverka en negativ befolkningsutveckling att behovet av ny sysselsättning är alarmerande stort. Målet bör vara att tUlskapa omkring 2500 nya arbetstUlfällen på lio år. Att uppnå detta mål i länets utveck-Ungssvagaste del är en ulmaning i det kommande regionalpolitiska arbetet. Ett mycket stort ansvar läggs på alla sysselsättningsstyrande organ -centralt, regionalt och lokalt. Länsstyrelsen måste arbeta för att i betydan­de utsträckning förstärka de regionalpolitiska medel som kan användas i länets norra del. En dominerande del av länsstyrelsens resurser för regio­nalpolitiskt arbete skall avdelas för Norduppland.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

För den södra länsdelen med kommunerna Håbo och Enköping är del enligt länsstyrelsens mening nödvändigt med en dämpning av befolknings­tillväxten i Håbo kommun. En dämpning av befolkningstillväxten kan ske genom ett minskat bostadsbyggande. Det är även kommunens målsättning att successivt minska bostadsbyggandet för att få en långsammare lUlväxl-takt.

Fler arbetstillfällen för kvinnor är nödvändigt i såväl Håbo som Enkö­pings kommun även om det främsta målet för Håbo bör vara alt öka del totala antalet arbetsliUfällen på den lokala arbetsmarknaden.

En förbättring av koUekfivlrafiken mellan Stockholm och Bålsla är nödvändig. Det kan ske antingen via ett återapptagande av tågtrafiken eUer genom att busstrafik till Stockholms cenlram inrättas.

Uppsala kommun har under 1970-lalel ökat med 16000 personer. Ök­ningen har berott bl. a. på en stor inflyttning tiU kommunen. En dämpning av befolkningstiUväxten under 1980-talet bör eftersträvas.

Befolkningstillväxten i Uppsalaregionen sammanhänger emellertid även i hög grad med tillväxten i Stockholmsområdet. För att en dämpning i Uppsala skaU kunna åstadkommas måste därför även en kraftig dämpning av sysselsättningstUlväxten i Stockholmsområdet ske.

Sysselsättningen i den norra länsdelen är i hög grad beroende av basnä-ringaraa jord- och skogsbrak samt industrin. Tjänstesektorn svarar endasi för en liten del av arbetstiUfällena.

Ett av de viktigaste målen för regionalpolitiken i länet är att skapa en stabil och väldifferenlierad arbetsmarknad i den norra länsdelen. Hela den norra länsdelen bör betraktas som en gemensam arbetsmarknadsregion.

Sysselsättningspolitiken bör på kort sikt inriktas på alt motverka de

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

15

negativa effekter av sirakturförändringarna inom jära- och stålindustrin och inom skogsindustrin som kan väntas uppkomma. Norduppland måste också på sikt minska beroendet av de stora och känsliga råvarubaserade industrieraa. En annan stor regionalpolitisk fråga är problemet att skapa ersätlningsverksamhel för de byggnadsarbetare som kommer att friställas i samband med att kärnkraftverket i Forsmark färdigställts. Redan under 1982 kommer de första byggnadsarbetarna att fristäUas.

Del är länsstyrelsens klart uttalade mål att de som arbetar vid kraftver­ket och som bor i regionen skall beredas möjligheter att bo kvar och arbeta där.

Sysselsättningsmöjligheterna för kvinnorna och ungdomen måste för­bättras. En decentralisering av offentlig verksamhet från Uppsala lill den norta länsdelen skulle bidra lill att antalet arbelsliUfällen för kvinnor ökade.

Planeringstal

Länsstyrelsen har den 19 september 1980 fastställt planeringstal för länets kommuner avseende år 1985. I Lp 80 skall enligt föreskrifter från regeringen förslag till planeringstal för 1990 redovisas. Befolkning

I följande tabell redovisas sammanfattat aktuella befolkningstal, progno­ser och planeringstal.

Tabell

 

Kommun

Befolk-

Prognos

Plane-

Prognos

Plane-

 

ning

 

ringstal

 

ringstal

 

31/12-79

-85

-85

-90

-90

Håbo

13 054

15 200

14 500

16050

15 500

Enköping

32306

33 100

33 100

33400

33 500

Uppsala

144987

151600

148800

156300

154000

Tierp

20646

19950

20600

19800

21000

Östhammar

20882

21500

21100

21100

21500

Älvkarleby

9822

9750

9900

9650

10000

Uppsala län

241697

251100

248000

255200

255500

Planeringslalen för Håbo och Uppsala kommun har salts lägre för 1990 än prognosvärdena för samma år. Planeringstalen 1990 innebär liksom prognosvärdena en ökning av nuvarande befolkningstal men anger en något måttligare ökningstakt. Länsstyrelsen vill med detta markera en strävan att dämpa den nuvarande befolkningstiUväxten i Håbo och Uppsa­la kommuner.

För övriga kommuner har planeringstalen 1990 satts något över prognos­antagandena för samma år. Planeringstalen 1990 innebär för samtliga kom­muner i länet ett högre befolkningstal än i dagsläget.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                         16

Ortsplan

Tierps kommun skaU även i fortsättningen vara regionalt centram för den norta länsdelen liksom Enköping för den södra länsdelen. En strikt tillämpning av ortsplanen vid fördelning av stafiiga investeringar är inte tiUämplig i aUa situationer. Särskild hänsyn måste las fill den existerande ortsstrakturen med flera jämnstora orter i en region. Även i framliden bör utvecklingen ske spridd över flera av dessa tätorter.

Stödområdesindelningen

När regeringen och riksdagen på nytt tar upp frågan om stödområdesin­delning bör kommunerna i Uppsala län inplaceras i stödområde enligt följande:

1.    Tierps kommun stödområde 4

2.  Österbybraks-Dannemoraområdet stödområde 4

3.  Östhammars kommun, föralom del område som anges under punkt 2, stödområde 3

4.    Älvkarleby kommun stödområde 3.
Övriga kommuner inplaceras ej i stödområde.
Nordupplandskommunerna är nu inplacerade i stödområde 2.

Under avvecklingsperioden för byggnadsarbetena i Forsmark bör Nord-upplandskommuneraa fr. o. m. 1982 inplaceras i stödområde 4.

Offertslöd bör kunna utgå i alla stödområden.

Regionalpolitiskt slöd bör utgå till Nordupplandskommunerna för byg­gande av kommunala industrilokaler.

3+5   Riktlinjer (program) för olika samhällssektorer samt förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

Sysselsättning

Industriprogram

Allmänt sett är det vikfigaste målet att få fill stånd en induslriulveckling i landet som leder tiU alt de övergripande samhällsmålen kan uppnås.

På regional och lokal nivå är målet all yllerligare utöka samarbetet meUan myndigheter, organ och organisationer i syfte att förbättra samhäl­lets insatser gentemot industrin och bättre ta fillvara industrins önskemål.

Med hänsyn tiU industrisysselsättningen beräknats stagnera och i Nord­uppland gå tillbaka kraftigt har länsstyrelsen ansett det motiverat att vidta åtgärder för att kunna stimulera industrins utveckling. Del är därför natur­ligt att ett program för samhällets insatser för industrin i Uppsala län utarbetas inom ramen för länsplanering 80.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     17

Nedan anges sammanfattningsvis i punktform de överväganden och förslag som tas upp i industriprogrammet.

• En särskUd central näringspolitik måste utformas.

•    Speciell vikt måste läggas vid att utveckla arbetsfördelning och samar­belsformer mellan olika nivåer i ett näringspolitiskt planeringssystem.

•    Länsstyrelsen skall vara del samordnande organet på regional nivå när det gäller näringslivsfrågor.

•    Elt systematiskt samarbete mellan länsstyrelsen, länsarbetsnämnden, utvecklingsfonden, landstinget, primärkommunerna och de fackliga or­ganisationerna saml företagsorganisationerna bör etableras.

•    Branschprogram bör successivt utarbetas. Arbetet bör ske i samarbete mellan centrala och regionala organ.

•    UtveckUngsfondens lånemedel bör ökas så att en ökad andel kan avsät­tas för s. k. utvecklingslån. Fondens risktagande vid lånegivning bör ses över.

•     Nordupplandsgrappens projekt "mindre och medelstora företag", bör
drivas vidare av länsstyrelsen, länsarbetsnämnden och utvecklingsfon­
den.

•    Projektet "exportpulsen" dvs. undersökning av möjligheten lill export från mindre- och medelstora företag, bör genomföras i länet.

•    En genomgång av industrimarken i länets kommuner, bör göras.

•    Industrilokaler för uthyraing bör finnas i alla kommuner.

•     De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör samordnas med de närings­
politiska.

•     Frisläppande av investeringsfonder bör användas dels som konjunklur-
eller stabUiseringspolitiskt instmmenl och dels som regionalpolitiskt in­
slrament.

•    Yrkesleknisk högskoleutbUdning dels med inriktning på Uvsmedelslek-niska området och dels med inriktning på kärnkraflslekniska området (Forsmark) bör inrättas i Uppsala.

•    Regionalpolifiska hänsyn måste tas vid uppbyggnaden av Upsams (sam­hällsföretag) organisation.

Forsmark

Kraftverksbygget i Forsmark är en regionalpolitisk satsning i Nordupp­land som haft stor effekt för sysselsättningen m.m. i regionen. När nu slutet på byggnadsarbetena kan skönjas blir en viktig del av denna satsning att fullfölja arbetena på elt sätt som ger största möjliga bestående posifiva effekt för bygden.

När den stora byggarbetsplatsen avvecklas kommer ersättningsverk­samhet att behövas. Dels krävs varaktig sysselsättning för den byggnads­personal som viU bo kvar och arbeta i regionen dels krävs kortvarig sysselsättning som avrandning till byggnadsarbetena. Skapandet av i förs­ta hand varaktig sysselsättning är en viktig del av den regionalpolifiska 2    Riksdagen 1981182.1 saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     18

satsning som kraftverksetableringen utgör. Det är länsstyrelsens klart utta­lade målsättning att de som arbetar,vid kraftverket och bor i regionen skall beredas möjlighet att bo kvar och arbeta där även efter del kraftverket i Forsmark byggts färdigt. Enligt länsstyrelsens bedömning skulle närmare 900 arbetsliUfällen behöva ersättas i regionen.

Även om VattenfaU förmår att genomföra en mjuk nedirappning behövs sannolikt också en del byggnadsprojekt i övrigt som avrandning liU kraft­verksbygget. Stora projekt som hetvattenledning tiU Uppsala-Stockholm kan bli aktuella i detta sammanhang men även en rad mindre projekt. Det kommer här i stor utsträckning att handla om kommunala objekt och med tanke på Nordupplandskommunernas ekonomiska situafion måste arbe­tena ulföras som beredskapsarbeten med förhöjda statsbidrag. Länsstyrel­sen kommer att tUlsammans med länsarbetsnämnden noggrant kartlägga objekt som är lämpliga från regionalpolitisk synpunkt och som är anpas­sade efter Forsmarkspersonalens behov. En objektkatalog måste vara klar i lagom tid tUls nedtrappningen börjar.

Decentralisering av offentlig verksamhet

Antalet sysselsatta inom den offentliga sektorn har under en följd av år ökat kraftigt. De framfidsbedömningar som nu kan göras pekar mol en fortsatt sysselsättningstillväxt om än i något långsammare takt. 1 första hand är det delar av den primärkommunala och den landstingskommunala verksamheten som växer (vård och social verksamhet). Men även inom den statliga verksamheten ökar antalet sysselsatta.

Den offentliga sektorn expanderar starkast där den redan finns etable­rad, dvs. mest i större orter. Denna utveckling sker parallellt med en minskad sysselsättning i basnäringarna jordbruk och industri. På sikt blir effekten en koncentration av sysselsättningen lill störte orter, främst pri­mära centra.

1 Uppsala län råder en extrem obalans vad gäller den offentliga sektorns lokalisering. Verksamheten är i hög grad koncentrerad liU Uppsala tätort. Nära 80% av arbetsfillfällena inom den offentliga sekiorn i länet fanns år 1975 i Uppsala kommun, vUkel kan jämföras med att 60% av länets befolkning då bodde i kommunen. I dag är andelen av arbetsfillfällena åtminstone inte mindre enligt länsstyrelsens beräkningar.

Det är länsstyrelsens uppfattning alt decentralisering av den offentliga sektorn i länet skuUe kunna vara ett mycket effektivt regionalpolifiskt styrinstrament. En föratsättning är att länsstyrelsen ges reella möjUgheter att genomföra decentraliseringen. I dag saknas dessa.

Det är länsstyrelsens åsikt att decentraliseringen skall drivas med kraft i länet. Eftersom en spridning av tillväxten inom den offentliga sektorn tUl regionala och lokala kontor endast kan ge en från regionalpolitisk synpunkt marginell effekt, krävs större grepp som innefattar utlokalisering av hela verksamheter eller specieUa delar av verksamheterna.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     19

Målet skall vara att skapa starka centra för administration och planering i de norta och södra länsdelarna. En funktionell uppdelning mellan länsde­larna, så alt verksamheter som drar nytta av varandra samlokaUseras, bör diskuteras. Länsstyrelsens arbele skall i första hand inriktas på all förlägga verksamhet tiU den norra länsdelen.

Länsstyrelsen anser att regeringen bör la ställning för en kraftfull och omfattande decentralisering av offenllig verksamhet inom Uppsala län. Efter ett sådant ställningslagande är länsstyrelsen beredd alt utarbeta ell detaljerat program för decentraliseringen. Det är för närvarande inte me­ningsfuUl all peka ut vilka myndigheter som bör bli aktuella för ufiokaUse-ring i elt sådant sammanhang.

Energiprogram

Energifrågoraa börjar få elt alll större utrymme inom samhällsorganens arbete. Det fmns en bred politisk enighet om nödvändigheten att komma ifrån landets mycket stora oljeberoende. Resultatet av folkomröstningen om kärnkraft innebär att elförsörjningen på sikt måste omorganiseras.

En väg för att minska oljeberoendet är ett ökat utnyttjande av inhemska energikäUor. Under senare år har kunskaperna om de inhemska energikäl­lorna ökat avsevärt. Studier bedrivs på flera nivåer, från närmast grand­forskning till praktiska fullskaleförsök. På utredningssidan har avsevärd möda lagts ned på beräkningar av möjligt energibidrag från inhemska energikäUor och bedömningar av marknads-, dislribufions- och ekonomis­ka föratsättningar.

TiU mycket stor del har dessa bedömningar gjorts på riksnivå, men perspektivet har alltmera förskjutits till lokal och regional nivå.

För att bl. a. förbättra länsstyrelsens beslutsunderlag i konkreta ärenden samt att få ett fördjupat underlag för den övergripande planeringen har en särskUd energistudie för länet initierats.

Riksdagen kommer under del närmaste året att ta ett nytt energipolitiskl beslut, där en av de viktigaste punkterna med största sannolikhet kommer att vara övergången från olja lill alternativa energikällor. Med stöd av detta rikspoliliska beslut och de länsinvenleringar, som genomförs inom ramen för länsstyrelsens energiulredning, ämnar länsstyrelsen utarbeta ell energi­program för Uppsala län. Programmet skall omfatta de energikällor som kan vara aktuella för länet och beskriva möjligheter för och konsekvenser av deras utnyttjande.

Energiprogrammet bör så långt möjligt redovisa alternativa försörjnings­modeller och konsekvenser av alternativen. För länets del kan det vara aktueUt att, föratom biobränsleförsörjning, belysa konsekvenser av och föratsättningar för en ökad kolanvändning samt som ett alternafivt utnytt­jande av värme från Forsmark.

Länsstyrelsens målsättning är att energiprogrammel skall tjäna till led­ning för länsstyrelsen i olika energipolitiska frågor. Det skall också kunna

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     20

stimulera till och vägleda energipolitiska satsningar i länet, främst i Nord­uppland. Programmet skall dessutom fungera som elt stöd och en informa­fionskälla för de myndigheter, förelag, organisationer och individer som på olika sätt kommer att delta i omstraktureringen av energisystemet.

Service

Glesbygdsprogram

I glesbygden har försörjningsmöjligheterna försämrats. Folkmängden har minskat kraftigt och servicen lunnals ut. De senaste åren har ökad uppmärksamhet fästs vid glesbygdens problem. Riksdagen har fattat beslut om åtgärder för all förbättra levnadsvillkoren för befolkningen och värdet av en levande landsbygd har alltmer betonats.

Länsstyrelsen har genom länsplaneringsmedel och glesbygdsmedel fåll ökade möjligheter att främja utvecklingen i länets utpräglade glesbygder. Länsstyrelsen har också fått rollen som samordnare av glesbygdsinsal­serna.

Glesbygdsprogrammel är en utgångspunkt för en bred regionalpolitisk satsning i Norduppland där utvecklingsmöjligheterna i glesbygden tillvara­tas. Programmet innehåUer mål för utveckUngen i den utpräglade glesbyg­den, riktlinjer för de insatser som krävs och förslag liU åtgärder.

De resurser som står till länsstyrelsens förfogande för glesbygdsinsalser är knappa. Det är därför av största vikt att alla statliga länsorgan, lands­ting, berörda kommuner och intresseorganisationer tar del i arbetet inom ramen för sin egen verksamhet och med hjälp av extra resurser som kan bli aktuella.

Länsstyrelsen har avgränsat ett glesbygdsområde i den norra länsdelen. Området omfattar Hållnäs, Västlands och Öslerlövsla församUngar i Ti­erps kommun saml Forsmarks församling och skärgården i Östhammars kommun. Med skärgården menas i huvudsak Gräsö och övriga öar som saknar fast landförbindelse.

De övergripande målen för glesbygden i länet bör vara

•    att bibehålla nuvarande folkmängd och förbättra åldersstrukturen

•    att bibehåUa och helst öka antalet arbelslillfällen

•    att bibehålla och i vissa avseenden förstärka servicen

•    att förbättra kommunikationerna.

Miljö

Vattenresursprogram

Enligl länsstyrelsens uppfattning krävs en övergripande vattenresurs­planering för att man skall kunna lösa de problem som finns när del gäUer vattentillgångarna i länen. En sådan planering bör bedrivas gemensamt av länsstyrelserna, regionala kommittéer, kommunerna, vattenvårdsförbund eUer vatlenförbund. Det är också angeläget all skogsvårdsstyrelserna och lantbraksnämnden deltar i ett sådant arbete.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     21

Dessa arbeten som är grandläggande för aUt nyttjande av vattenresur­serna bör i första hand komma tiU slånd inom Fyrisåns, och Tämnaråns nederbördsområden. Behovet av vatten för odUng av energiskog eller inverkan på vattenföringen av dikning för att vinna produktiv skogsmark är exempel på aktuella frågor som berör dessa vattenområden. De hydrolo­giska frågorna är också av stor vikt för skyddsintressena i Forsmarksåns nederbördsområde. I rapporten Mark och Vatten 2 har Fyrisån klassats som ett av 13 vattenobjekt med särskilda planeringsbehov. Länsstyrelsen skall här i samråd med berörda kommuner utarbeta ett åtgärdsprogram för vård och utnyttjande av vattenresurserna.

För kustvattnets del föreslås i rapporten Mark och Vatten 2 med hänsyn tUl de intressekonflikter som finns i Gävlebukten (recipientkrav, fiske och friluftsliv) att länsstyrelsen närmare analyserar motsättningaraa och i sam­råd med kommuner och centrala verk lägger fram fröslag till ålgärdspro­gram. Vidare påtalas också planeringsbehovet för den uppländska skärgär­den med bl.a. det skyddsvärda vattenområdet öster om Gräsö. Regionen föreslås som helhet i en försöksverksamhet för studium av lämpliga plane­ringsformer med delegationen för havsresursverksamheten som samord­nare.

Naturvårdsprogram

Av regeringens beslut den 15 mars 1979 om fullföljande av den fysiska riksplaneringen för Uppsala län framgår att det är angeläget att ett hand­lingsprogram för naturvården i länet upprättas. Ett sådant handlingspro­gram skall redovisa var de värdefulla naturområdena finns, i vilka avseen­den de är värdefulla och hur värdefulla de är. Vidare skall programmet innehålla förslag till på vilket sätt naturvärdena bör skyddas eller vårdas samt i vilken turordning detta bör ske. Under föratsättning att tillräcklig arbetskraft kan avsättas för naturvårdsprogrammet har följande tidplan föreslagits.

1.  Flygbildsöversynen sker under april-maj. Klar i böijan av juni 1980. Fältkontroller under sommaren.

2.  Under tiden sker kontakt med kommunerna och kommunförbundets länsavdelning.

3.  Genomgång och utvärdering av objekten under hösten 1980-våren 1981. Samråd sker konfinuerligt. Materialet sammanstäUs kommunvis.

4.  Remissupplagan ut hösten 1981.

5.  Revidering med hänsyn tiU inkomna synpunkter. SammansläUning. Behandling i länsstyrelsens styrelse juni 1982.

Arbetet i övrigt sker inom naturvårdsenhetens sektion för allmän natur­vård.

En fortlöpande avrapportering av arbetsläget skall ske i de årliga läns­rapporterna.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     22

Kulturminnesvårdsprogram

Länsstyrelsen har beslutat att elt regionalt kulturminnesvårdsprogram skall upprättas för Uppsala län. Arbetet som beräknas pågå under en tid av ca 3 år påbörjades i april 1979. För programarbetet har bildats en styrgrapp med representanter för länsstyrelsen (länsantikvarien, naturvårdsenheten, planenheten och regionalekonomiska enheten) och länsmuseet. Länsmu­seet har för utarbetandet av programmet anställt en extra tjänsteman för medel som länsstyrelsen och Stiftelsen Upplandsmuséet ställt tiU förfogan­de.

Programarbetet bedrivs i huvudsak i enlighet med de riktlinjer som utarbetats av riksantikvarieämbetet och statens planverk i samråd med Kommunförbundet.

Programmet avses när del är färdigt att antagas av länsstyrelsens styrel­se.

4-1-6   Länsstyrelsens regionalpolitiska arbete under 1980-talet

Länsstyrelsens huvuduppgift i det fortsatta regionalpolitiska arbetet blir att i olika avseenden fullfölja det arbete som redovisats i länsprogram 80. Det innebär att helt utvecklade program skall föras vidare ut i samordnad planering och ett fungerande åtgärdsarbete. Rikfiinjerna för de statliga sektorsorganen skall successivt preciseras med utgångspunkt i program­men. I den kommunala verksamheten och i annan verksamhet utanför den statliga sektorn skaU programmen följas upp genom återkommande sam­råd. Programmen skall efter hand ses över. I de årliga länsrapporteraa skall väsentliga insatser inom programmen redovisas.

Inom de områden där programutveckling återstår skall länsstyrelsen arbeta vidare för att nå fram till en hos berörda organ förankrad uppfatt­ning om hur åtgärdsarbelet inom de olika fälten skall bedrivas. Vidtagna åtgärder skall redovisas i länsrapporterna.

De områden som redovisas i Lp 80 täcker självklart inte alla områden där länsstyrelsen i sitt regionalpolitiska arbete bör verka. Det innebär att allt eftersom de programområden som behandlats i Lp 80 stabiliseras i form av slutliga programdokument och framför alll i form av fungerande, löpande åtgärdsarbete hos alla berörda organ, skall länsstyrelsen gå vidare för att utveckla nya åtgärdsområden. Detta arbete skall utföras i samarbete med berörda organ och redovisas i de årliga länsrapporteraa.

Kraven på konkret åtgärdsinriktal regionalpolitiskt arbete innebär risker för en successiv övergång tiU kortsikfig hantering av olika frågor - en övergång tiU mekanisk handläggning av stödärenden och dylikt. Parat med begränsningar av resurserna i länsplaneringsarbetet förstärks risken för att del långsiktiga, övergripande planerings- och samordningsarbetet skjuts åt sidan. En sådan utveckling skulle vara mycket olyckUg. Länsstyrelsens

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     23

strävan kommer därför att bli att upprätthålla utrymme för långsiktiga regionalpolitiska insatser genom överföring av ansvar för åtgärdsarbete lill i första hand statliga regionala organ, men även till kommunala och andra organ.

Länsstyrelsen anser att åtgärds- och glesbygdsmedlen är mycket värde­fulla fillskott. Länsplaneringens stora möjlighet att påverka samhällsut­vecklingen i länet i enlighet med de regionalpolitiska målen ligger emeller­tid i att samordna och påverka olika stafiiga myndigheter, landsting och kommuner att i sin ordinarie verksamhet ta regionalpoUliska hänsyn. Det är av detta skäl mycket viktigt att de förslag som framförs i länsplaneringen blir ordentligt förankrade på den regionala nivån och att länsstyrelsen och de regionala myndigheterna gemensamt försöker finna säll alt arbeta vi­dare med förslagen. Länsplaneringen — processen - är det väsentligaste och själva programdokumenten får en mindre betydelse.

De regionalpolitiska målen för sysselsättning och befolkning i länet är en viktig utgångspunkt för den fysiska riksplaneringen och överväganden om hushållning med naturresurserna måste ske mot denna bakgrand. Den fysiska riksplaneringen kan bidra till att klarlägga de fysiska och miljömäs­siga föratsättningarna för utveckling av oUka verksamheter i vissa områ­den. Det är därför enligt länsstyrelsens uppfattning vikfigt att länsplane­ringen och den fysiska riksplaneringen inte bedrivs som två heU skilda planeringsformer utan att man försöker hitta former för en samordning.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Södermanlands län

1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet och delar av länet

Befolkning

Befolkningen i länet ökade under 1970-lalet från 248270 personer lill 252026 personer, en ökning på 1,5 %. Orsakerna till den svaga befolk­ningstillväxten är huvudsakligen den ogynnsamma utveckUngen inom nä­ringslivet som i landet domineras av tillverkningsindustrin.

TUI den allmänt sett svaga folkmängdsulvecklingen i länet kommer stora regionala skillnader. Folkökning har skett i de delar av länet som gränsar till Stockholms län beroende på ett omfattande småhusbyggande och när­heten fill en expansiv storstadsregion. Den största minskningen i folk­mängd absolut sett har drabbat Eskilstuna kommun medan Oxelösunds kommun uppvisar den största relativa minskningen. Eskilstuna härjämte Borås haft den i särklass sämsta folkmängdsutvecklingen bland primära centra. Även i västra länsdelen har folkmängden minskat.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     24

Näringsliv och sysselsättning

NäringsUvsstrukturen i länet avviker i flera avseenden från den i riket. Särskilt markant är den höga andelen sysselsatta inom industrin i länet, 37 % av sysselsättningen mol 29 % i riket år 1975. Servicesektorn innefat­tande varahandel, samfärdsel och privata tjänster är i ungefär motsvarande grad underrepresenterad. Denna sektor svarade år 1975 för 25 % av syssel­sättningen mot 32 % i riket. En av förklaringarna tUl detta är all länet vid lokaliseringarna inom dessa sektorer blivit åsidosatt till följd av närheten tiU Stockholmsområdet. Nya verksamheter har företrädesvis istället lo­kaliserats till störte orter i grannlänen.

Länets kommuner har en sinsemeUan starkt varierande näringsUvsslrak-tur. Även i relation tUl genomsnitten för respektive ortstyper föreligger i vissa avseenden betydande avvikelser i länels kommuner. Sålunda skiljer sig strakturen i EskUstuna betydligt från övriga primära centra i riket. Kommunen hade 1975 i relation till övriga primära centra i landet en mycket hög andel sysselsatta inom industrin och samtidigt en mycket låg andel sysselsatta inom servicesektorn.

Länets näringsUvsstruktur - industrins stora omfattning, de betydande inslagen av företag inom stål-, metallmanufaktur- och tekoindustrierna -har inneburit och innebär fortfarande stora problem. Kriserna i dessa branscher med åtföljande strukturella förändingar har medfört stora pro­blem att hålla sysselsättningen uppe i länet. Hårdast utsatta har framförallt kommunerna EskUstuna saml Oxelösund varit. I Oxelösund domineras sysselsättningen av SSAB. De omfattande nedskärningarna inom företaget innebär stora problem för kommunen. Under prognosperioden 1975-83 antas sysselsättningen inom tillverkningsindustrin komma att minska med 1,5 % per år vUkel endasi överträffas av några få län. Större delen av denna prognosperiod (1975-83) är redan passerad och många av nedskär­ningarna därmed genomförda.

Arbetsmarknad

Pendling

De största pendlingsslrömmarna löper mellan östra länsdelen och ar­betsplatserna i Södertälje/Stockholm. Småhusbyggandet i denna del av länet har varit en vikig faktor för pendlingen. Stora strömmar återfinns vidare helt naturligt mellan Nyköping och Oxelösund saml mellan Ving­åker-Katrineholm och EskUsluna-Slrängnäs. Samtliga pendlingsström­mar väntas öka fram tUl 1983 utom i relationerna Nyköping-Oxelösund och Nyköping-Flen. Största andelsmässiga ökning väntas ske i östra länsdelen mot Södertälje/Stockholm.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     25

Förvärvsfrekvenser

Andelen förvärvsarbetande bland män i åldrarna 15-64 år var 1975 i länet 82,0, vilket var något högre än riksgenomsnittet. På grund av slmk­turomvandlingen inom industrin beräknas dock förvärvsfrekvensen sjunka kraftigt under prognosperioden 1975—83 fill en nivå under riksgenomsnU-tet. Under resten av 80-talet väntas en viss återhämtning ske.

Yrkesverksamhetsgraden bland kvinnor låg år 1975 lågt i länet såväl i jämförelse med riket som med riksområde 2. Lägst var förvärvsfrekvensen för kvinnor i Nyköpings kommun. Under perioden 1975-83 antas en relafivt sett stor utbyggnad av den offentliga sektorn, vilket i sin lur leder till en betydande ökning av förvärvsgraden bland kvinnor. Också under resten av 1980-talet antas förvärvsgraden bland kvinnor i länet komma att stiga, dock i betydligt långsammare takt än 1975-83.

Arbetskraftsbalanser

Arbetslösheten i länet är relafivt sett mycket stor, särskUt i kommunerna Oxelösund och EskUstuna. Bland de arbetslösa är ungdomarna övertepre-senterade. I september 1979 utgjorde ungdomar t. o. m. 25 år 54 % av aUa arbetslösa mot 46 % i riket. En annan grapp med hög arbetslöshet är invandrarna. Andelen invandrare bland länets befolkning uppgick 1978 till 6,5 %. De utländska medborgarna svarade däremot för hela 13 % av ar­betslösheten.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

Kartläggningen av de senaste årens näringslivsutveckling i länet, samlad och redovisad i näringsUvsutredningen för Södermanlands län (NUD) har utmynnat i tre centrala Unjer för länets fortsatta utveckling.

Ett övergripande näringspolitiskt mål:

1.    Länets befintliga resurser och outnyttjade möjligheter skall fillvaratas.
Ett övergripande sysselsättningspoUtiskt mål:

2.   En stabilare sysselsättning och ett mer varierat utbud av arbetstillfällen
skall uppnås i länet.

En stabilare sysselsättning kan inte likställas med ett stabilt näringsliv utan föratsätter snarare en "öppen" ekonomi med bestående inslag av slmklurförändringar. Detta leder till ett tredje övergripande mål:

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                         26

3   De nödvändiga förändringarna inom näringslivet skall ske under socialt acceptabla former

Planeringstal

De planeringstal för 1985 som beslutades av riksdagen i maj 1980 utgör i stort en anpassning av de tidigare målsättningarna lill de prognoser som tagits fram inom länsplaneringen. Länsstyrelsen kan för Södermanlands län inte acceptera elt sådant hanterande av denna för länet så viktiga fråga. De åtgärder som genomförs efter förslag från näringslivsutredningen och de insatser som i övrigt sker inom ramen för en åtgärdsinriklad länsplane­ring ger motiv för en målsättning för länet 1985 som ligger högre än prognosen. Däratöver krävs emellertid enligt länsstyrelsens mening att statsmakterna lar sin del av ansvaret om en önskvärd utveckling skaU kunna erhåUas. Länsstyrelsen föreslog därför elt intervall på 252500-257500 för länets folkmängd år 1985. Riksdagen fastställde emellertid länets planeringslal tiU 250-254000 invånare för 1985.

Länsstyrelsens befolkningsprognos för år 1990 uppgår lill 254965 invå­nare. Planeringstalet för 1990 som är en avvägning mellan ambifionsnivå och nödvändiga samt möjliga åtgärder, föreslås bli 252500-260500. Mitt­värdet i intervallet, 256500, ligger sålunda obetydligt över prognosvärdet.

Ortsplan och pendlingsregioner

Den ortsplan som gäUer för Södermanlands län fastställdes av 1972 års riksdag och innebär följande klassificering av länets kommuner:

Primärt centram      Eskilstuna

Regionala centra     Nyköping/Oxelösund, Katrineholm, Strängnäs

Kommuncentra        Flen, Vingåker

Länsstyrelsen har i flera sammanhang redovisat kritiska synpunkter på ortsplanen. En planering enligt den s.k. bandlandskapsprincipen skulle vara bättre anpassad till länets föratsättningar än ortsplanen. Förslaget utgår från det faktum att länet genomkorsas av flera stora kommunkalions-leder i öst-västUg riktning och innebär en utbyggnad längs tre kommuni­kationsband med utgångspunkt i Slockhoim och genom tätortscentra i länet.

Utbyggnadsbanden skuUe dels fungera som avlaslningsområden för Storstockholms expansion dels utvecklas med tanke på en utökad samver­kan mellan olika centra längs banden. Det inomregionala syftet är att förbättra och vidga de lokala arbetsmarknaderna genom att samordna främst bebyggelsestrukturens utveckling och utbyggnaden av kommunika­tionerna.

Mot bakgrand av vad som ovan anförts menar länsstyrelsen att avgräns­ningen av pendlingsregioner i Södermanlands län bör ske i överensstäm-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                    27

melse med de tidigare framförda tankarna på en utvecklad samverkan mellan orterna. Inom pendlingsregionerna-.skall enligt proposition 1978/ 79:112 skapas ett bättre fungerande och långsikfigt verkande system av tätorter/lokala arbetsmarknader. Detta innebär behov av samordning mel­lan kommuner som ingår i de olika regionerna. Dessutom måste hänsyn tas fill del faktum att länet har en kraftig ulpendling mot Stockholms län. Ett samarbete över länsgränsen blir därför nödvändigt. Framförallt gäUer detta de norra delaraa av Nyköpings kommun saml Strängnäs kommun, vilket också regeringen påpekade i sina föreskrifter och riktlinjer.

Enligt 1979 års regionalpolitiska beslut ska ortsplanen fortfarande utgöra elt regionalpolifiskt medel. Justeringar av planen ska också kunna genom­föras i samband med länsplaneringen. Mot den bakgrunden vill länsstyrel­sen ånyo peka på att även länets södra del har ett starkt centram i Nyköping/Oxelösund som kompletterar Eskilstuna. Kommunparet Ny­köping/Oxelösund uppfyller väl de kriterier som gäller för ett primärt centram. Bl. a. kan nämnas att området är del befolkningsmässigt största av rikets samtliga regionala centra och dessutom störte än flertalet primära centra i landet. Huvuddelen av länels statliga och landslingskommunala förvaltningar är lokaliserade tiU Nyköping. Med få undanlag har i gällande ortsplan länens förvaltningscentra placerats i grappen primära centra. 1 några län, l.ex. Älvsborgs län har två primära centra nominerats; ett "industricentrum" och ell "förvaltningscentram". Länsstyrelsen föreslår därför att gäUande ortsplan för Södermanlands län justeras på så sätt att fömtom EskUstuna även Nyköping/Oxelösund placeras i gruppen primära centra.

Stödområdesindelning

Enligt den nuvarande indelningen ingår inte någon av länels kommuner i stödområde. Under perioden 1972-78 har dock regionalpolitiskt slöd i form av lokaliseringslån utgått fill 24 företag i länet. 21 av dessa har sin verksamhet i EskUstuna kommun. Att slöd ulgåll i denna omfattning visar att regeringen är medveten om de problem som finns i Södermanlands län.

Den ofördelaktiga näringsUvsstmkturen och strukturförändringarna är viktiga orsaker tUl den ogynnsamma utvecklingen i Eskilstuna kommun. Under 1970-talel minskade befolkningen med ca 4000 personer. Någon tendens tUl återhämtning är, trots lokaliseringen av fortifikationsförvalt­ningen till Eskilstuna, inte märkbar. Kommunen har hiltills haft karaktär av temporär stödort men med hänsyn till den påvisade fortsatta negativa utvecklingen i EskUstuna vUl länsstyrelsen föreslå att Eskilstuna kommun inplaceras i stödområde.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                         28

3    Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

I länsprogrammet redovisas rikfiinjer och mål för sysselsättningen sek­torsvis. Följande punkter utgör en sammanställning av ett urval av de riktlinjer som framförs i länsprogrammet.

•    Kapitalanskaffningen lill jordbraket är av stor betydelse för att långsik­tiga investeringar i byggnader och markanläggningar inte eftersattes.

•    Lantbruksnämnden måste följa utvecklingen av trädgårdsnäringen och stödja den med aktiva insatser.

För närvarande sker en betydande import av Irädgårdsvaror tiU landet. Länets läge nära de stora befolkningskoncentrafionerna i Mellansverige ger korta transporter. En inriktning på odling av grönsaker, bär och andra trädgårdsprodukter kan dessutom ge upphov lill sysselsällningsfillfällen inom uppsamling, vidareförädling och distribution.

•    Satsning på utbyggnad av fiskehamnen i Oxelösund samt undersökning av möjligheterna att förlägga en beredningsindustri tiU Oxelösund.

•    Intensifierad skogsvård, bl.a. ökad röjning. Härför krävs sfimulans lill ökad självverksamhet genom bidrag och rådgivning.

•    En ökad vidareförädling inom skogsindustrin, som i sin lur skulle ge en övergång från priskonkurrens i slandardträvaror till konkurrens med produktutformning även om vidareförädlingen inle är omedelbart knuten till sågverksdriflen.

•     Regionala program bör upprättas för sågverksindustrin.

De faktorer som Ugger bakom underskott i den regionala virkesförsörj­ningen bör bl.a. studeras för att minska omfattningen av och kostnaderna för skogstransporter. Den rådande prisbildningen ger ett utflöde av timmer till främst de södra delarna av landet.

•    Förbättrade föratsättningar för nuvarande industrieU verksamhet i länet såsom ökade insatser för marknadsföring, inte minst på exportsidan.

•    Ett ökat inslag av på längre sikt konkurrenskraftiga produktområden inom tillverkningsindustrin genom vidareutveckling av den industriella tradUionen i länet genom ökad högkvalificerad "kunskapsintensiv" pro­duktion, dvs. produktion som kräver större inslag av yrkesarbetare samt genom produkutveckling.

•    Ett ökat inslag av mer kvalificerade funktioner inom tillverkningsindu­strin genom att koncernföretagen i ökad utsträckning förlägger även produktutveckling, marknadsföring och försäljning fill enheter i länet.

•     Oxelö Invest bör tillföras ökade resurser.

•     Inrättandet av investmentbolag på länsbasis bör övervägas.

•    Utökad verksamhet genom mer statliga pengar lill den regionala utveck-Ungsfonden.

Utvecklingsfonden i länet har under perioden från den 1 juU 1978 tiU den

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     29

31 december 1979 fördubblat sin utestående lånevolym från 25 tiU 50 milj. kronor och möter fortfarande en mycket slor efterfrågan. Fondens insatser för att genomföra länsplaneringen leder tUl anspråk på riskvilliga medel som inte kan ersättas av de statliga lånegarantier som numera kan beviljas. Om inga eller mycket begränsade medelstillskott utgår kommer detla att mycket hårt drabba utvecklingsfonden i Södermanlands län som har ett lågt eget kapital.

•    Bättre planering av bostadsbyggandet för alt åstadkomma en jämnare sysselsättning av byggarbetskraflen.

•    Oxelösunds hamn bör utvecklas, vUket skulle innebära inte bara en betydande ökning av godstransporterna inom länet utan även av syssel­sättningen inom samfärdsel.

Oxelösunds hamn är av stor betydelse för länet och har goda utveck­lingsmöjligheter. Hamnen har flera fördelar framför andra oslkusthamnar, bl. a. en naturlig djuphamn med kort och lättnavigerad infartsled. På grund av de väl utbyggda landsvägs- och järnvägsförbindelserna tUl Oxelösund är hamnen betydelsefull för en mängd företag inom stora delar av Mellansve­rige.

•      Förläggningen till länet av regionala enheter inom SJ, poslen och tele­
verket.

Andelen sysselsatta inom samfärdsel i länet är lågt jämfört med riket. En viktig orsak tiU detta är de regionindelningar som tillämpas av SJ, postver­ket och televerket vilka innebär att Södermanland bildar underlagsområde för angränsande läns regionkontor. Länet går därigenom miste om en stor andel statlig förvaltningspersonal inom samfärdseln.

•    Centrala och regionala företagsledningar inom sektorn privata tjänster bör i störte utsträckning än hittills förläggas till länet.

•    Kompensation för nedläggningen av Fl 1 i Nyköping bl. a. genom etable­ring av den föreslagna centrala energimyndigheten. En placering av denna myndighet till Nyköpings kommun ler sig naturlig med tanke på samhörigheten med Studsvik.

•    Arméflygskolans verksamhet bör flyttas tUl Skavstafältet, dels för all säkerställa dess samt Nyge Aeros kvarblivande i Nyköping, dels för att bevara möjligheten till ett ökat civilflyg inom Nyköpingsregionen.

• Studsvik bör utvecklas till centrum för energiforskning i Sverige.
Sludsviks resurser för forskning och forskarutbildning inom energisek­
torn bör utnyttjas. Verksamheten vid Studsvik bör bl. a. inriktas på ut­
veckling av alternativa energislag, framställning av etanol och andra driv­
medel, forskning om möjligheten all fillvarata och spara energi, forskning
om avfaUsteknik samt miljöforskning kring luft och vattenföroreningar vid
bränsleanvändning.

•    Anpassning mellan bostadsbyggande och arbetsmarknad genom att nya bostäder förläggs så nära arbetsplatserna som möjligt.

•    Ökning av antalet barntillsynsplalser.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     30

Servicenivån - antal platser i relation tUl antalet bara - vid daghemmen i länet är i förhållande till jämförbara län, t. ex. Örebro och Västmanlands, låg. Vid slutet av 1982 beräknas länet ligga ännu lägre efter såväl dessa län som riket.

• Fortsatt utbyggnad av den öppna åldringsvården.

Det är angeläget att förbättra möjligheterna för de gamla att bo kvar i sina bostäder. Detta innebär ökade krav på den sociala hemhjälpen och andra serviceinsatser som l.ex. färdtjänst, jour- och beredskapstjänst, matdistribution etc.

•    Ytterligare områden för rekreation och friluftsliv bör avsättas i länet.

•    Byggande av fler stugbyar och fritidsbostäder för uthyrning och andra anläggningar för turism och rekreation.

•    Fortsatt utbyggnad av friskvårdsanläggningar.

•    Kartläggning av befolkningens hälsotillstånd.

Genom att kartlägga befolkningens hälsotillstånd erhålls ett bättre plane­ringsunderlag för hälso- och sjukvård som bör leda till utvecklat samarbete landsting-länsstyrelse-kommun för att motverka hälsofarliga miljöer.

•    E 4:an meUan gränsen fill Östergöfiands län och Nyköping har dålig standard och hög olycksbelastning. Arbete pågår med en arbetsplan för delen Jönåker-Nyköping med beräknad byggstart 1984 enligt flerårs­planen.

•    Riksväg 55 delen förbi Flen passerar genom centrala Flen med därtill hörande olycksrisker och miljöslöraingar. En arbetsplan för omläggning av riksväg 55 utanför centram finns upprättad men medel för byggandet finns upptagna i flerårsplanen först 1984—1985.

•    Uppraslning av järnvägslinjen Eskilstuna-Södertälje fiU snabbtågsstan­dard. Den planerade investeringen på sträckan (tUl perioden 1986-91) bör lidigareläggas.

•    Åtgärder mot de ur social synpunkt negativa förhållanden som förekom­mer inom länet, framförallt i Eskilstuna.

En rad sociala aspekter inom länet avviker i negativ riktning i förhållan­de till motsvarande riksvärde bl. a. relativ arbetslöshet, andel förtidspen­sionerade, medelinkomst, fylleriingripanden, sjuktal, andel trångbodda hushåU, andel barnavårdsfaU, andel socialhjälpstagare. I framförallt Es­kUstuna kommun bör långsiktiga åtgärder genomföras för att minska beho­vet av socialhjälp. Eskilstuna har den klart högsta andelen socialhjälpsta­gare i relation lill övriga primära centra.

Merparten av de negativa förhållandena har sin rot i näringsUvsstrak-turen och situationen på arbetsmarknaden. Vikten av att ett mer varierat utbud av arbetstillfällen uppnås måste understrykas. Alla tUlgängliga me­del måste användas för att få tiU stånd fler arbetslillfällen inom servicesek­torn samt en stabilare industristruktur. Vidare måste fler kvalificerade funkfioner tiUkomma i länet såväl inom industri som inom övrig verksam­het.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                         31

Miljö

•      Medel bör ställas till länets förfogande för planering av åtgärder mot
försurning.

Södermanlands län har låg motståndskraft mot försurning. En undersök­ning våren 1977 visade att av 300 slumpvis utvalda sjöar i länet var ca 20 % försurade och ytterligare 20 % hotade av försurning. Föratom att övervak­ningen av länets sjöar och vattendrag bör intensifieras genom ett program för fortlöpande kontroU av försurningsläget bör anslaget till kalkningsåt-gärder ökas och fördelas länsvis så att lokala behov blir tUlgodosedda.

•      Intensifiering av arbetet med skydd av vattentäkter.
Vattenförsörjningen i länet är relativt väl tillgodosedd. Under senare år

har emellertid riskerna för förorening av både yt- och gmndvatten ökat påtagligt. För att skydda vattentäkleraa är del viktigt att skapa fler skydds­områden med föreskrifter om hur skyddet skall upprätthållas. Detta bör omfatta även sådana vattentäkter som ännu ej utnyttjas. Dessutom kan förbud behöva utfärdas mol transporter av farligt gods på vägar inom särskilt känsliga vattentäktomåden.

• Genomförande av långtgående avloppsvatlenbehandling.

Andelen personer i länet som är anslutna till trestegsrening (mekanisk-i-biologisk-I-kemisk) uppgår till drygt 90 %. För de tätorter och bebyggelse-grapper där reningsfrågan ännu inte är tillfredsställande löst (få renings­steg) bör komplettering ske.

•    Saneringsplaner för tätorternas avloppsreningsverk behöver snarast upprättas. Framtagna saneringsobjekt kan i flera fall behöva prioriteras före utbyggnad av ytterligare reningssteg.

•    Fortsatt utbyggnad av behandlingsanläggningar för hushållsavfall och miljöfarligt avfall.

•    Avloppsslammet bör i större utsträckning användas som jordförbäll-ringsmedel föratsatt att tungmetallhalterna inte är för höga.

•    Kommunerna bör kartlägga vägtrafikbullret längs utsatta gator och vä­gar.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Inledning

Kritiken mot förslaget lill länsprogram har bl. a. ifrågasatt länsplanering­ens påverkan på samhällsutvecklingen. Här har framförts att det råder diskrepans mellan den ambitionsnivå som kommer till ullryck i länspro­grammet och de möjligheter bl. a. beroende på brist på medel, som finns att förverkliga uppställda mål.

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     32

Denna kritik har funnits länge och ökat efter hand. Länsstyrelsen har vid en rad tillfällen efterlyst regionalpolifiska medel av såväl ekonomisk som annan art till länet. Avsaknaden av resurser att själv i avgörande grad kunna påverka utvecklingen upplevs som mycket besvärande. Del bör också emellertid understrykas alt regionalpolifiken lill sin natur ofta är sådan att del är svårt alt beräkna i vilken utsträckning målen blir förverkli­gade. Detta leder samtidigt lill en tendens att värdet av planeringen under­skattas.

Det regionalpolitiska stödet

Av länsprogram 1980 framgår all sörmländsk industri har en låg grad av självständighet. Många stora förelag är "Qärrstyrda", dvs. arbetsställena ingår i förelag med säte utanför del egna länet. Delta förhållande inger oro för den långsikfiga sysselsättningsutvecklingen i länet samtidigt som möj­ligheterna all regionalt initiera förändringar inom näringslivet bUr begrän­sade.

Brislen på kvalificerade funktioner inom länet märks också i form av undertepresenlalionen av privata Ijänster, och då särskill uppdragsverk­samhet, i länet. Närheten lill Stockholmsregionen har hämmat tillväxten av denna sektor. Den höga andelen rutinproduktion inom länets produk­tion lorde också haft en återhållande inverkan. Eftersom tillgången tUl extern service inte varit tUlfredsställande för företag inom länet har detta i sin lur hämmat industrins utveckling och en ond cirkel har uppstått.

Utvecklingen av partihandel har också kommit på mellanhand till följd av närheten tUl Stockholmsregionen. Nya verksamheter har företrädesvis lokaliserats lill större orter i grannlänen.

Länsstyrelsen föreslår med hänvisning lill övrig redogörelse för närings­livels situation i länet saml lill ovan redovisade synpunkter följande utök­ningar av del regionalpolitiska slödel:

-     LokaUseringsstöd, bl. a. i form av den s. k. offertprincipens fillämpning, bör kunna utgå lUl störte industriförelag och koncerner vilka är repre­senterade i länet och föriägger även mer kvalificerade funktioner av typen administration, marknadsföring och produktutveckling till länet.

-     Lokaliseringsstöd bör ulgä för etablering i länet av enheter inom den privata servicesektorn med stor andel kvalificerade arbetstillfällen.

-     Samhällets påverkningsmöjligheler på utvecklingen inom partihandeln bör öka bl. a. genom möjlighet lill lokaliseringsstöd.

Glesbygdsstödet

Södermanlands län har för budgetåren 79/80 och 80/81 erhållit 600000 kronor för åtgärder i glesbygd och 200000 kronor i kreditgarantier. Beho­vel av glesbygdsstöd väntas öka under de närmaste åren.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     33

Med utgångspunkt från de kommunala varaförsörjningsplänerna avser länsstyrelsen att upprätta en länsomfattande varaförsöriningsplan. Läns­styrelsen anser att behovet av kommersiell service i den sörmländska glesbygden med dess utspridda befolkning är betydande och att detla i vissa faU kan vara större än inom traditioneUa glesbygder exempelvis Nortlands älvdalar, där befolkningen bor mer koncentrerat.

Stöd till sysselsättningsskapande åtgärder vid företag i glesbygd bör i länet i första hand utgå i skärgårdsområdet med intilliggande kust saml Mälaröarna.

Länsplaneringen och medel för dess genomförande

Även om länsstyrelsens huvudsakliga genomförandeansvar inom läns­planeringen är att samordna andra organs verksamheter har dock på sena­re tid de egna möjligheterna att påverka utvecklingen förbättrats. Ett uttryck härför är de särskilda ålgärdsmedel för länsplaneringen, som fr.o.m. budgetåret 1979/80 ställts lUl länets förfogande. Även om dessa medel varit begränsade har länsstyrelsen möjligheter att ta akfiv del i länets planering genom att med egna resurser inifiera, driva och genomföra projekt, ökat mera än vad det begränsade beloppet kan ge anledning att tro.

En viss ökning av de särskUda åtgärdsmedlen skuUe betyda myckel för möjUgheterna att med egen kraft och i samverkan med andra inom länet angripa regionala problem.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån.

För all genomföra länsprogram 1980 krävs insatser från olika centrala organ. Många av de insatser som är vikliga för den regionala utvecklingen ligger utanför lokala och regionala organs beslutsområde. Vissa av de åtgärdsbehov som framförs i länsprogram 1980 redovisas nedan med angi­vande av för genomförandel ansvarigt centralt organ.

Ansvarigt organ                    Åtgärd

Industridepartementet           Mer medel fill den regionala

utvecklingsfonden
Ekonomidepartementet           Längre amorteringstider för

byggande av industrilokaler
Industridepartementet           Mer medel fill Oxelö Invest

Kompensation för nedläggning av
flygflottiljen F 11 i Nyköping
Förläggning av utvecklingsbolaget
för energiteknik fill Studsvik
Industridepartementet           Arméflygskolans verksamhet bi-

Försvarsdepartementet          behåUs i Nyköping

3   Riksdagen I98II82. I saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

34

 

Öv erbefälhav aren

Industridepartementet

Försvarsdepartementet

CivUförsvarsstyrelsen

Utbildningsdepartementet

Kommunikafionsdepartementet Statens vägverk Kommunikationsdepartementet Jordbraksdepartemenlet

Jordbruksdepartementet

Fiskeristyrelsen

Jordbruksdepartementet

Lanlbraksslyrelsen

Arbetsmarknadsstyrelsen

Statens vägverk

Civilförsvarsskolans verksamhet i Katrineholm bör bibehåUas

Gymnasial tekoutbildning bör in­rättas i Vingåkers kommun Extra medel för ombyggnad av broar vid Hjälmare sund Tågslopp i Vingåker Stafiigt stöd fill linjebåt vid sörmlandskusten Anslag för kalkning av sjöar

Föriängl stöd tiU avvattning av värdefulla jordbruksområden Särskilda medel för utbyggnad av "Rv 55-förbifart Flen"

6   Övrigt

Den regionalpolitiska planeringen måste grundas på en bred samverkan i länet mellan oUka organ med direkt ansvar för skilda samhäUssektorer.

För de statliga myndigheterna regleras detta av förordningen om skyl­dighet för statlig myndighet att följa riktlinjerna för regionalpolitiken, SFS 1979:639. I nämnda förordning anges bl. a. att statlig myndighet skall hos länsstyrelsen i berört län inhämta uppgifter om de regionalpolitiska riktlin­jerna för samhällsplaneringen, innan myndigheten genomför en mera om-fallande översyn av planeringen inom sitt verksamhetsområde (§ 3).

Förordningen innehåller däremot inte någon föreskrift som klart reglerar informationen till berörd länsstyrelse. Erfarenheterna på senare tid har visat alt framförallt vissa av de statliga affärsverken aUlför sent redovisat planerade åtgärder lill berörda länsstyrelser och kommuner vilket i hög grad försvårat en samordning av planeringen.

Genomförandel av länsprogram 80 förutsätter vidare aktiva insatser från olika samhäUsorgan. Den samverkan som sker vid framtagandet av läns­programmet är lika nödvändig då planeringen ska omsättas i konkret handling eftersom de direkta åtgärderaa i stor utsträckning måste genom­föras av andra organ än länsstyrelsen. Det är av slor vikt alt de mål och riktlinjer som ställts upp i länsprogrammel arbetas in i olika organs ordina­rie verksamhet.

Länsplaneringen är nu inne i en brytningslid och del är hög lid att dess funkfion och syfte klarläggs. Under senare år har de övergripande, långsik­tiga analyserna kommit att trängas undan av stegrade krav på konkreta, kortsiktiga åtgärder. Minskande tiUväxt inom ekonomin och begränsade resurser att fördela har lett till att länsstyrelsen alll mer har fått tiU huvud-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     35

uppgift all prioritera mellan olika åtgärdsförslag saml all initiera, driva och samordna genomförandeinsatser. Samtidigt ökar behovel av en långsiktig planering i en tid med knappa resurser.

Enligt länsstyrelsens uppfattning måste lill grand för planeringen läggas bedömningar av den långsikfiga utvecklingen. Dessa bör redovisas i läns­program som sedan konkretiseras i årliga länsrapporter. Planeringen bör genomföras bl. a. genom att uppställda mål och riktlinjer inarbetas i berör­da organs egen verksamhet. Detta skuUe ge verksamheten en ökad fasthet utan att möjligheterna tiU akuta insatser minskade.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Östergötlands län

1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet

Hittillsvarande utveckling

Befolkning

Länels befolkning uppgick vid årsskiftet 1980/81 liU 393000 invånare. Under perioden 1975-1980 ökade den med ca 5700 personer, varav 4400 genom inflyttning. Ökningen är något störte än under den föregående femårsperioden (cirka 3700). Befolkningstillväxten har varit störst i kom­munerna Söderköping, Linköping, Mjölby och Motala. Övriga kommuner med undantag för Valdemarsvik har haft en myckel svag utveckling. Den viktigast orsaken är en stagnerande arbetsmarknad. En annan orsak till den svaga utvecklingen i dessa kommuner är den ogynnsamma befolk­ningsstrukturen.

Arbetsmarknad

Under perioden 1975-1980 har arbetsmarknaden i länet expanderat kraftigt lotall sett. Inom den ijänsteproducerande sekiorn har antalet ar­betstillfällen ökat starkt. Ökningen har varit särskiU slor inom den offent­liga sektorn framför allt i Linköpings och Norrköpings kommuner. Omlo­kaliseringen av statlig offenllig verksamhet saml utbyggnaden av Linkö­pings universitet och regionsjukhuset i Linköping förklarar expansionen. I övriga kommuner har landsfingels utbyggda verksamhet bidragit lill en ökad sysselsättning. Även inom den primärkommunala sekiorn har syssel­sättningen ökat kraffigt. Den stora ökningen av offentlig verksamhet i Linköping och Norrköping har medfört arbetstillfällen för personer bosatta i angränsande kommuner. Arbetspendlingen har ökat starkt.

Ökningen inom den offentliga sektora har motverkats av en minskning inom de varuproducerande näringarna särskilt tillverkningsindustrin. Sto-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                    36

ra minskningar har skelt i Motala och Norrköping. I övriga kommuner har sysselsättningen inom industrin i stort sett legat på oförändrad nivå.

Det avlagande bostadsbyggandet har medfört en successivt minskande arbetsmarknad för byggarbetarkåren. Särskill Nortköpingsregionen har berörts.

Framtida utveckling

Befolkning

Under prognosperioden 1980-1985 beräknas folkmängden öka med cir­ka 2000 personer vilket är en mindre ökning än under perioden 1975-1980.

Folkmängden beräknas öka i kommunerna Linköping, Söderköping och Mjölby, medan den väntas minska eller vara i stort sett oförändrad i övriga kommuner. Den största absoluta minskningen förväntas ske i Nortköpings kommun.

Orsaker till minskningarna är den låga sysselsättningstUlväxten, de sjun­kande födelsetalen och den ogynnsamma åldersstrukturen. De ökade ener­gikostnaderna som fördyrar arbelspendling kan även negativt påverka befolkningsutvecklingen i de kommuner som är belägna kring Linköping och NOrtköping.

Arbetsmarknad

Prognosen i länsplanering 1980 för arbetsmarknaden innebär i stora drag följande. Tolala anlalel arbelslillfällen ökar under prognosperioden, dock inte i samma takt som under 1970-lalet. Elt antagande för prognosen är ökat deltidsarbete. Del innebär således all den totala arbetsmängden för­modligen inte ökar nämnvärt.

Prognosen anger all antalet arbetslillfällen i Ijänsleseklora främst den offentliga kommer all öka, men i en klart lägre takt än under 1970-lalel som uppvisade omlokaUsering av statlig verksamhet, utbyggnad av universite­tet och regionsjukhuset etc.

Ökningen inom tjänstesektorn motverkas delvis av en minskning inom den varaproducerande sektorn. Vissa industribranscher har betydande problem. SärskUt utvecklingen inom träindustrin, elektroinduslrin, järn-, stål- och metallverk är oroande.

Ökningen av antalet arbetstillfällen förväntas huvudsakligen ske i det primära centret Linköping/Nortköping. Med något undanlag beräknas de övriga kommunernas arbetsmarknad utvecklas otillfredsställande.

En lägre ökningstakt av förvärvsfrekvensen för kvinnor förväntas bl. a. som en följd av den minskade ökningen av antalet nya arbelsfillfällen.

Prognosen i länsprogram 1980 gjordes 1979. Sedan dess har stora föränd­ringar skett i samhällsutvecklingen. Viktiga föratsättningar i den gjorda prognosen gäller inte i dag. Betydelsefullt är framför allt den minskade ökningen inom den offentliga sektorn.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                         37

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

Allmänna mål för regionalpolitiken i länet är dels att utveckla resurserna i hela länet för att främja sysselsättning, service och god miljö, dels att fördela resurserna över länet på ett rimligt säll.

Planeringstalen för befolkningsutvecklingen i länet och för de olika kommunema uttrycker i siffror vad som anses önskvärt och samtidigt realistiskt att uppnå (se nedan).

Föratom de kommuner som nämns nedan som prioriterade måste insat­ser göras i de kommuner som drabbas eller riskerar att drabbas av snabba försämringar på arbetsmarknaden. Exempel är Motala, Nortköping, Box­holm. Vidare måste insatser göras i skärgårdsområdet och i andra utprägla­de glesbygdsområden i länet. Ett insatsområde är främjande av Linköping/ Nortköping som primärt centram och ett alternativ till storstäderna.

Planeringstal

Riksdagen har för länet angivit ett planeringstal för 1985 på 394000-400000 med ett mittvärde på 397000. Den av länsstyrelsen föreslagna uppdelningen på kommuner innebär att befolkningsutvecklingen i främst kommunerna Motala, Boxholm, Kinda, Ydre, Åtvidaberg och Finspång skall stimuleras.

För 1990 anser länsstyrelsen att ett planeringstal på 397000-403000 med ett mitlvärde på 400000 invånare är realistiskt. Även under perioden 1985-1990 bör de fidigare nämnda kommunerna prioriteras vad gäller stimulanser för folkmängdens utveckling.

Ortsplan

Länsprogram 1980 föreslår ingen ändring av gällande ortsplan.
Primärt centram:     Linköping/Nortköping

Regionalt centram:  Motala, Mjölby och Finspång

Kommuncentra:       Ödeshög, Vadstena, Boxholm, Ydre, Kinda,

Åtvidaberg, Söderköping och Valdemarsvik

Pendlingsregioner

Länsprogrammet pekar på pendlingsregionerna Motala-Vadstena, Nortköping-Söderköping, Tranås-Ödeshög, Boxholm, Ydre samt Lin­köping med omnejd. Från regionala utgångspunkter är det främst de två förstnämnda som kan betecknas som stabila och mer omfattande pend­lingsregioner. Där finns skäl tUl ett fördjupat samarbete mellan berörda

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     38

kommuner när det gäller bostadsbyggande, arbetsmarknad och kollekliv trafik. I andra hand finns mofiv för samverkan meUan kommunema Tranås och Boxholm.

Stödområdesindelning

Kommunerna Ydre och Kinda är inplacerade i stödområde 1 i det regionalpolitiska stödsystemet. Länsprogrammet anger att fler kommuner i länet bör ges plats i systemet, alt nivån för berörda kommuner bör höjas och att länsstyrelsen som regionalt beslutsorgan bör ges störte befogen­heter.

3 Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

Allmänt

I det långsiktiga arbetet för en starkare arbetsmarknad och ett utvecklat näringsliv bör enligt länsprogrammet kommunerna Ydre, Kinda, Åtvida­berg, Valdemarsvik och Boxholm prioriteras. Vidare bör prioriteras kom­muner som utsätts för snabba strakturförändringar inom industrin. Ak­tueUa exempel som nämns i länsprogrammet är Motala, Nortköping och Boxholm.

Programmet betonar vikten av ett samspel mellan arbetsmarknads- indu­stri- och näringspolitik för att främja sysselsättningen. Länsprogrammels regionalpolitiska prioriteringar ligger till grand för utvecklingsfondens, länsarbetsnämndens och länsstyrelsens fortlöpande arbete och vid insatser på ulveckUngsprojekt.

Frågan om upprättande av lokala näringspolitiska enheter, lill att börja med i södra länsdelen, bör närmare prövas. Avsikten med sådana centra är att åstadkomma en samordnad rådgivnings- och serviceverksamhet för lantbraksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och utvecklingsfonden.

Arbetsmarknadsfrågor

Länsprogrammet betonar betydelsen av att kommunerna upprättar sys­selsättnings- och näringslivsprogram, som en utbyggnad på det arbete som gjorts för samtliga kommuner med kartläggning av de lokala arbetsmarkna­derna.

Det primära syftet med de omfattande resurserna för beredskapsarbete är att ge sysselsättning åt de arbetslösa. Så långt möjligt bör medlen härför användas så att också regionalpolitiska mål främjas.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     39

Industrifrågor

Länsstyrelsen har elt allmänt ansvar alt i länet följa den industriella utvecklingen saml alt främja den genom olika åtgärder.

Utvecklingsfonden har ett särskUt ansvar för företag med mindre än 200 anställda. Fonden upprättar årligen program för sin verksamhet. En ökan­de del av fondens resurser skall avsättas för offensiva insatser riktade mot delbranscher med goda utvecklingsmöjligheter och även mot teknikut­vecklande åtgärder.

Länsstyrelsen, landsfinget och kummunerna har tagit initiativ tUl pro-duktutvecklingscentram (PUC) i länet. PUC påbörjade sin verksamhet hösten 1980. Huvudmän är landstinget och kommunema och syftet är alt praktiskt bistå uppfinnare och företag med projektledning för att lotsa fram innovationer tiU industriell exploatering.

Arbetet med att i länets företag nyttiggöra det stora tekniska kunnandet som finns vid universtitetet och vid statliga verk är en av de viktigaste uppgifterna på del näringspolitiska området under de kommande åren. Länets tekniska miljö är även en vikfig faktor för lokalisering av företag till länet.

Utvecklingen inom länets industri styrs i hög grad av statsmakternas beslut. Härmed avses, förutom aUmän näringspoUtik, bl a statmakternas politik på försvarets område. Andra exempel är stadsmakternas ställnings­tagande inom energipoUtiken och kuUurpolitiken (Nordsal).

Areella näringar

I länet arbetar lantbraksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och fiskenämn­den för att främja en god utveckling inom berörda näringar. Deras huvud­sakliga uppgift är av näringspolitisk art, dvs företagen främjas oavsett var i länet de är lokaliserade.

Lantbraksnämnden och skogsvårdsslyrelsen bör enligt länsprogrammet prioritera kommuneraa i södra länsdelen samt härutöver Malexanders församling i Boxholms kommun och skärgårdsområdet i sin verksamhet, bland annat vid fördelning av resurserna för rådgivning.

En särskild genomgång av de areella näringarnas fömtsältningar i det prioriterade området påbörjas 1981.

Turistfrågor

Ett konkret handlingsprogram för turism och rekreation i Östergötland bör utarbetas. En inriktning kan vara alt ursk)'ja och särskilt utveckla de specialiteter som finns i nära nog varje östgölakommun. Ett delområde där särskilda insatser planerats och kommer att genomföras är skärgårdsområ­det - som ingår i det primära rekreationsområdet Östergötlands och Kalmars läns skärgård.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     40

Offentlig sektor

Nyligen genomförda studier visar att expansionen av arbetstillfällen inom den statliga sektorn i Stockholm har bestått trots de reduceringar som skett genom flyttning av arbelsfillfällen från Stockholmsregionen lill övriga landet. Utrymme finns således för ytterligare omlokalisering av arbetstillfällen till bl a Östergötlands län för att nå en bättre regional ba­lans. Ett sådant tUlskott fill länels arbetsmarknad skulle också avsevärt förbättra möjligheternatUl alt nå en jämnare spridning inom länet och ge en betydligt bättre inomregional balans.

Länsstyrelsen har med syfte att skapa en bättre inomregional balans i länsprogram 1980 förordat alt cirka 200 statliga tjänster flyttats från Linkö­ping och Nortköping till andra delar av länet, främst Motala.

En målsättning för det fortsatta arbetet med decentraliseringsfrågorna är att nyfiUkommande offenfiig verksamhet i första hand skall lokaliseras tUl orter utanför länets primära centram.

För större nytillkommande verksamhet och omorganisation inom den offentliga sektorn ska en lokalisering prövas tiU Norrköping, Motala, Mjölby och Finspång. OmlokaUsering inom länet bör gäUa tiU förmån för de mindre kommunerna och då främst Kinda och Åtvidaberg.

Landstinget har insett vikten av att service- och sysselsättningsaspekten ges en störte tyngd och har förlagt stora delar av den nytillkommande verksamheten utanför länets primära centrum. Det är angeläget att lands­tinget fortsätter på den inslagna vägen.

Kommunernas verksamhet gäller det egna geografiska och administrati­va området, varför det ställer sig svårt all använda den kommunala expan­sionen som ett inslrament för alt skapa bättre balans meUan länels kom­muner. Däremot är det angeläget att varje kommun i sin planering och verksläUighel arbetar för att tUlgodose de behov som finns av bättre lokal fördelning av såväl sysselsättning som service.

Service

Bostäder

Väl underbyggda bostadsförsörjningsprogram är en förutsättning för ett högt och välplanerat bostadsbyggande. Bostadsförsörjningsprogrammen bör inte enbart ange behovet av bostäder ulan även belysa bostadsbyggan­dets •konsekvenser i form av behov av nya arbetsplatser, utbyggd kollek­fivtrafik och följdinvesteringar i t ex.renings- och vattenverk, daghem och skolor.

Konsekvenserna av'bostadsbyggandets lokaUsering tiU mindre orter och liU landsbygd är viktiga att belysa närmare. Även det långsiktiga behovet av bostäder totalt sett för länet bör utredas.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     41

Utbildning

Gymnasiefrågan för södra länsdelen måste lösas. Länsstyrelsen ställer sig bakom det utredda alternativet med gymnasieundervisning i vardera kommunerna Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik.

Inom gymnasieutbildningen bör på länsnivå diskuteras frågan om dimen­sioneringen av gymnasieutbildningens linjer med hänsyn tiU prognoser och ambitioner för industrins utbyggnad. Ett underlag finns i försöksverksam­heten med regionala yrkesprognoser i Östergötlands län (RYP-projektel).

Universitetets betydelse för den långsiktiga utvecklingen i länet är av mycket stor betydelse. Aktuella universitetsfrågor är bland annat den fortsatta utbyggnaden av grundutbildningen, uppbyggnaden av forskning inom den filisofiska fakulteten (temaforskningen) och inrättande av fuU­ständig medicinsk utbildning. En viktig aspekt är universitetels roU som resurs för den industriella utvecklingen. Förslaget om nytt program och organisation vid tekniska högskolan för tekniskt utvecklingsarbete bör förverkligas snarast. Decentraliseringen av utbildningen bör främjas ge­nom utbyggnad i Nortköping och därefter i andra kommuner i länet.

Kommunikationer

Länsprogrammet anger vilka vägar och vägsträckor som av regionalpoli­fiska skäl bör beaktas vid prioriteringar av objekt på riks- och landsvägar. Här gäUer bl a att E4 bör byggas som motorväg hela sträckan Linköping-Nortköping. De södra tvärförbindelserna Kisa-Åividaberg-Valdemarsvik bör fuUföljas och en yttre nord-sylig skärgårdsväg bör skapas.

I länsprogrammet ställs krav på uppraslning av länels järavägsnät. Ban­delen Linköping — Hultsfred tillhör riksnätet och statsmakterna bör ge hög prioritet åt uppraslning av järnvägen. Järnvägen Bjärka Säby - Väslervik bör föras tiU riksnätet. Bandelen Mjölby - Ödeshög bör upprastas så att den kan fungera tUlfredsställande. Bandelen Finspång — Hjortkvara bör breddas till normalspår.

Kungsängens flygplats bör behållas som länsflygplats och snarast rastas upp och byggas ut.

Nortköpings hamn bör klassas som regionhamn/bashamn och de för denna roll nödvändiga investeringarna underlättas genom bl a statlig finan­siering.

För den kollekfiva trafikförsörjningen i länet framhålls bl a alt Östgöla-trafiken bör tillse alt landsvägs- och järnvägstrafik knyts samman på ett ändamålsenligt sätt. Landsvägstrafiken tUl Kungsängens flygplats bör byg­gas ut och samordnas av länshuvudmannen.

Nortköping är ett av landets tyngsta transport- och kommunikationscen­tra. Där finns både hamn och flygplats med inrikes och utrikes trafik. SJ och andra transportföretag har Norrköping som en betydande ort för godshantering med omland utanför länet. Samfiiga dessa företag har störte terminalanläggningar i Norrköping. Med hänsyn till Nortköpings Irans-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     42

portekonomiska läge har många företag inom distributionsområdet förlagt sin verksamhet fill Nortköping. Länsstyrelsen ser del som angelägel att Nortköping utvecklas ytterligare som transportcentrum.

De i framtiden aUtmer ökande kraven på energisnåla transporter kan komma att återigen aktualisera en utbyggnad av Göta kanals Öslgöladel.

Mark mi|jö och kulturminnesvård

För alt i framtiden kunna åstadkomma en integrerad långsiktig samhälls­planering bör samordningen meUan länsplaneringen och den fysiska riks-planeringen förstärkas. Fysiska förhållanden kan öppna möjligheter likaväl som lägga restriktioner på den ekonomiska utvecklingen. I arbetet med samordnad planering i länet är det önskvärt att behandla övergripande regionala frågor. Genom att arbeta med prakfiska exempel som berör såväl fysisk som ekonomisk planering bör del vara möjligt att få en uppfattning om vilka metoder för samordnad planering som är genomförbara. Exempel på ämnesområden i norta länsdelen som kan vara av intresse är kultur­minnesvård respektive turism. I södra länsdelen och i skärgården är del väsentligt alt problematiken i samband med turism och fritidsbebyggelse belyses. Ett problemområde av stor vikt är centrala länsdelens framlida utbyggnadsmöjligheter med avseende på bland annat bosläder, arbetsplat­ser, kommunikationer och energiförsörjning samt denna länsdels betydelse för länet som helhet.

4 Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Regionalpolitiskt stöd

Kommunerna Ydre och Kinda är inplacerade i stödområde 1 i det regionalpolitiska stödsystemet. I område 1 kan stöd utgå i form av avskriv­ningslån med 10 procenl och däratöver lokaliseringslån upp till 70 % av investeringen. 1 prakfisk tiUämpning har det visat sig att förelagen inte finner de erbjudna stödvUlkoren tUlräckligl lockande för att göra investe­ringarna i de två kommuneraa. Nackdelarna med lokaUsering liU södra Östergöfiand bedöms uppenbarligen vara sådana att stödvUlkoren är otill­räckliga.

Länsstyrelsen anser att Ydre och Kinda kommuner borde inplaceras i stödområde 4 och vidare all Valdemarsvik, Åtvidaberg, Boxholm och Ödeshög borde inplaceras i stödområde 3 och det särskilt avgränsade skärgårdsområdet i stödområde 6.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                    43

Glesbyggdsstödet

Erfarenheterna i länet av det statliga glesbygdsstödet är goda. Vissa justeringar i systemel bör dock övervägas. Högsta beloppet för stöd tiU byggande av uthyrningsstugor bör höjas, förslagsvis tiU 40 000 kr/stugen-het. I Östergötlands skärgård bedrivs ett tvåårigt försök med bidrag till tyngre transporter tiU och från öar utan fasl landsförbindelse. Den långsik­tiga fmasieringen av detla stöd bör lämpligen ske inom ramen för gles­byggdsstödet.

Fortsatt decentralisering av regionalpolitiska medel

De senaste åren har viss decentralisering från central till regional nivå skett av resurser för regionalpolitik. Länsstyrelsen beslutar nu om bl a lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd och om projektmedel. Budgetåret 1981/82 förfogar länsstyrelsen över närmare 6 miljoner kronor inom ramen för nämnda områden.

Det belopp som länsstyrelsen förfogar över är ytterst begränsat sell i relation till de ambitioner och mål som gäller för regionalpolitiken i länet. Beloppet är mycket begränsat också sett i relation till vad som finns centralt för regionalpolitiska, industripolitiska och arbelsmarknadspolifis­ka insatser. Beloppet är också begränsat sett i relation till resurserna inom olika statliga sektorsorgan i länet.

Länsstyrelsen har för närvarande vissa administrativa medel att påverka fördelning av sektorsresurserna i länet mot regionalpolitiska mål. Styrkan i dessa medel varierar från reellt beslut om fördelning lill möjlighet att lämna synpunkter på medelsanvändningen.

De administrativa påverksmedlen bör kompletteras med ekonomiska resurser till länsstyrelsens förfogande. Genom en regionalpolitisk fond skulle länsstyrelsen kunna fördela medel fiU olika projekt och verksam­heter som komplement tUl de statliga sektorsorganens verksamhet och till andra verksamheter som inte naturligt faller inom något sektorsorgans område.

Exempel på sådan medelsanvändning kan vara

-     kompensation lill statliga affärsverk för att upprätthålla service av re­
gionalpoUlisk betydelse

~ extra insatser inom de areella näringarna till näringspolitiskt svaga läns­delar

-     snabba och konkreta insatser vid strakturomvandUngar inom industrin i
olika delar av länet

-     extra resurser till universitet/länsskolnämnd för speciell utbildning av
intresse för vissa delar av länels industri eUer vissa geografiska delar i
länet.

En förändring i föreslagen riktning innebär inte krav på en ökning av de totala stafiiga insatserna. Det är i stället fråga om en omfördelning av resurser från sektorsområden till regionalt samordnande verksamhet.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                        44

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

Programmet innehåller ett stort antal förslag tiU åtgärder för alt lösa problem och för att la tillvara möjligheter i länet. En del åtgärder kan inifieras, planeras och genomföras helt inom länet, med hjälp av de organ och de ekonomiska resurser som finns här.

Många åtgärder har dock sådan karaktär eller omfattning eller styrs av ett sådant regelsystem alt de måste beslutas på den centrala nivån. I del följande pekas på några av dessa åtgärder.

IndustriutveckUngen i länet påverkas av statsmaktemas beslut på olika områden. Förestående beslut om val av framfida mUUära flygvapensystem är av ulomordenfiig vikt för sysselsättningen vid Saab i Linköping. Beslu­tet har även stor återverkan på den tekniska utveckUngen inom länet. Framtiden för hemelektronikindustrin i Motala och Nortköping påverkas bl a av statsmakternas ställningstagande fill fråga om en nordisk TV-salel-Ut.

Länet har stora tekniska resurser vid industriföretag, tekniska högsko­lan och stafiiga verk med teknisk inriktning. De resurser som finns här kan rätt utnyttjade ge sysselsättning, inkomster och välfärd åt länets invånare. Samfidigt kan Östergötland göra stora insatser i de nationella ansträng­ningarna för att öka industriproduktionen, och exporten och därmed bidra tiU att lösa de balansproblem som Sverige har idag.

UniversUetet i Linköping har från styrelsen för leknisk utveckling erhål­lit medel för att genomföra elt försök med ett program för tekniskt utveck­lingsarbete. Det är angeläget att den långsiktiga finaniseringen av denna verksamhet beslutas av regeringen.

Länsstyrelsen har anlitat försvarets forskningsanstalt för en studie av länels teknologiska nivå. Studien som finns redovisad i särskild publika­tion, innehåller en rad åtgärdsförslag för att främja främst de små och medelstora industriföretagen. Flera av förslagen erfordrar för genomföran­del medverkan av centrala organ. Som exempel kan nämnas förslag om industristipendier.

Inom kommunikationsområdet finns en rad krav på centrala beslut bl a avseende uppraslning av bandelarna Mjölby - Ödeshög och Finspång -Hjortkvarn. Järnvägen Bjärka Säby - Västervik bör fiUföras riksnätet. Uppraslning av Kunsgsängen som länsflygplats är nödvändig och bör snarast komma tiU stånd.

DecentraUsering av statlig verksamhet har givits stort utrymme i det regionalpolitiska arbetet i länet. Möjligheterna att förverkliga de uppsatta målen genom insatser på det regionala planet är med nuvarande regelsys­tem små. Länsstyrelsen har i länsprogrammet tagit ställning för en decen­tralisering av 200 statliga tjänster i länet. Del är angelägel att regeringen lar ställning till länsstyrelsens förslag.

Ett omfattande planeringsarbete har utförts för utveckling av länels

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     45

skärgård. Ett särkilt program för sysselsättning och service har upprättats. Ett program för utveckling av området för turism och rekreation kommer att antas hösten 1981. Statliga resurser erfordras för att utveckla området enligt statsmakternas intentioner.

Södra länsdelen är en regionalpolitiskt prioriterad del av länet. Bland nödvändiga åtgärder i området är etablering av gymnasieundervisning i vardera kommunema Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik. Detta erfor­drar regeringens beslut.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Jönköpings län 1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet

Under 1960-talet ökade länets folkmängd med i genomsnitt drygt 2000 personer per år. Denna mycket kraftiga folkökning berodde lill slor del på den betydande invandringen från utlandet. Omkring 1970 bröts trenden och den genomsnittliga folkökningen under 1970-talet var ca 350 personer per år. Den svagare folkökningen beror på minskade födelsetal, en mins­kad invandring från utlandet samt en ökad utflyttning från Jönköping över länsgränsen tUl Habo och Mullsjö. Länets folkmängd uppgår för närvaran­de till drygt 303 000 personer.

Befolkningsutvecklingen i länets enskUda kommuner uppvisar sinsemel­lan stora olikheter. Folkmängden i kommuneraa i den sydvästra länsdelen har ökat kraftigt under hela den senaste 20-årsperioden, även om 1970-lalel har inneburit en viss dämpning. I Jönköping/Vaggerydsregionen har 1960-talets snabba folkökning följt av en svagare utveckling efter 1970. 1 kom­munerna i den östra länsdelen var befolkningsulveckUngen svag även under det expansiva 1960-talel, och under den senaste tioårsperioden har folkmängden minskat. De kommuner som svarat för folkminskningen är Tranås, Nässjö och Eksjö.

Enligl prognoserna kommer länets folkmängd att öka myckel obetydligt under 1980-lalel. Prognossiffran för 1990 Ugger under 304000 personer. Liksom hillills varit fallet väntas folkmängden öka - om än i en ganska måttlig takt - i den sydvästra länsdelen, medan prognosen för östra länsdelen pekar svagt nedåt.

Del som ger länets näringsstruktur dess speciella prägel är den starka industrialiseringen. Drygt 38% av den förvärvsarbetande befolkningen i länet sysselsattes år 1975 inom tiUverkningsindustrin, vilket kan jämföras med rikssiffran 29%. Betydelsefulla industribranscher är trävaruindustri (främst i östra länsdelen), verkstadsindustri samt gummi- och plastindustri (i sydvästra länsdelen). Antalet industrisysselsatta var i stort sett oföränd­rat under 1970-talets första hälft. Samfidigt skedde en sysselsättnings-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     46

minskning inom jord- och skogsbmk och byggnadsverksamhet. Antalet sysselsatta inom den offenfiiga Ijänsleseklora har ökat myckel kraftigt under 1970-talet. Expansionen har främst ägt ram inom undervisning, hälso- och sjukvård och socialvård.

Genom lokaUseringen av ett antal stafiiga verk tUl Jönköping vid mitten av 1970-talet fick länet ett tillskott på ca 500 sysselsatta inom offentlig förvaltning.

Länsstyrelsen bedömer att de nämnda trenderna kommer att sätta sin prägel på näringsutvecklingen även under perioden fram fiU 1980. Vi kan m. a. o. förvänta oss en fortsalt expansion inom den offentliga tjänstesek­torn och då främst inom hälso- och sjukvård och socialvård.

Prognosen för antalet industrisysselsatta pekar totalt sell svagt nedåt. Framtidsutsikterna varierar dock från bransch tUl bransch. Man kan sålun­da räkna med att efterfrågan på arbetskraft kommer att öka inom bran­scher som gummi- och plastindustri och metallvamindustri, medan syssel­sättningen förväntas minska inom tekoindustrin och Irävaraindustrin. Den nedåtgående trenden för trävaraindustrin är specieUt bekymmersam efter­som denna bransch dominerar så starkt näringslivet i många kommuner i den östra länsdelen.

Antalet pendlare över kommungräns fördubblades under perioden 1965-1975. Inpendlarnas antal ökade från ca 5300 till ca 10600. Del totala antalet utpendlare är något mindre och 1975 hade länet en nettoinpendling på ca 1500 personer över länsgränsen.

Inpendling från Skaraborgskommunerna Habo och Mullsjö till Jönkö­ping uppgick 1975 tiU drygt 1 200 personer — en konsekvens av den kraftiga flyttningen i motsatt riktning. Pendlingsulbytet är också stort Jönköping-Nässjö, Nässjö-Eksjö, Vaggeryd-Jönköping och Gislaved-Värnamo.

De pågående flyttningsrörelserna i länet talar för att pendlingen har ökat betydligt efter 1975 och att den kommer all göra så elt stycke in på 1980-lalel.

Yrkesverksamhetsgraderna (yv-graderna) i länet skiljer sig något från riksgenomsnittet. Sålunda ligger männens yv-grader över rikets nivå, me­dan motsatsen gäller för kvinnorna. Dessutom är det mera vanligt med deltidsarbete bland kvinnorna i länet än i riket tolalt.

Höga yv-gradsvärden noteras för kommunerna i sydvästra länsdelen, medan yv-graderna i den östra länsdelen generellt sett är lägre. Detta gäller för både män och kvinnor.

Den hittillsvarande utvecklingen liksom länsstyrelsens prognos för 1980-talet innebär en sänkning av männens yv-grader i de högre åldersgmpperna och en betydande höjning av kvinnornas yv-grader.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                        47

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

Ett centralt mål för regionalpolitiken i länet är all åstadkomma en förbättrad balans mellan länets olika delar. I länsprogrammel framhåUs att den östra regionen har haft den svagaste utvecklingen i länet. Denna region omfattar kommuner med förhåUandevis stor andel sysselsatta inom jord­brak och skogsbruk och en industrisektor med betydande inslag av trä­bearbetande industri. Detta medför problem med t. ex. låg kvinnlig för­värvsgrad, konjunkturkänslighet, och otillfredsstäUande valmöljligheler på arbetsmarknaden. Länsstyrelsen betonar nu liksom tidigare det angelägna i att stimulera utveckhngen i länets östra delar.

Arbete och sysselsättningsfrågor är en viktig del av regionalpolitiken. De sysselsättningspolifiska rikfiinjeraa i länsprogrammet går ul på undan­röjande av förvärvshinder, bl.a. genom åtgärder på bebyggelseplanering­ens, trafikplaneringens och utbildningens områden. Rikfiinjer lämnas ock­så för åtgärder speciellt avpassade för handikappade, invandrare, äldre och kvinnor. På näringspolitikens område går strävandena ul på att stimu­lera fill industriell expansion - bl. a. genom offensiva insatser från utveck­lingsfonden. En annan viktig fråga som behandlas i länsprogrammet är decentraliseringen inom den offentliga sekiorn.

Del övergripande målet för serviceförsörjningen är alt ge alla människor en fillfredsställande service i hemorten eller inom räckhåll från denna. Del finns brister i länets serviceutbud, l.ex. på utbildningens område, som måste åtgärdas. I stor utsträckning är serviceförsörjningen en fråga om tillgänglighet. Länsprogrammet innehåller därför riktlinjer rörande bl. a. kollektivtrafikens utformning ur serviceförsörjningssynpunkl.

Miljöfrågoraas behandling i länsprogrammel syftar lill att garantera en långsiktig hushållning med naturresurserna och förhindra miljöförstöring.

Planeringstal

Länsstyrelsen lämnar i länsprogrammel elt förslag lill planeringslal, en "länsram", på 304000-308000 invånare år 1990. Detta innebär en folk­mängdsökning under 1980-lalel på ca 3000 personer. För de enskilda kommunerna är utgångspunkten den, alt samfiiga kommuner skall behåUa åtminstone nuvarande folkmängd. Vissa kommuner i länet, i första hand Tranås, Aneby och Nässjö, har i länsstyrelsens prognos anlagils komma att få en minskad folkmängd under 1980-talet. För dessa kommuner ligger således folkmängdsmålet högre än den prognosfiserade folkmängden. För övriga kommuner sammanfaller prognos och målsättning.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                         48

Ortsplan och pendlingsregioner

Länets ortsplan har varit oförändrad sedan sin tillkomst år 1972. Några krav på ändrad klassificering av någon kommun har inte framförts. Orts­planen har emeUertid blivit utsatt för en hel del kritik. Från kommunall håU har man ansett att den kan ha en konserverande effekt och hämma utveck­lingen i de mindre kommunerna. Länsstyrelsen (styrelsens majoritet) anser att ortsplanen bör slopas och kommunerna bör behandlas mera individueUt i det regionalpolitiska arbetet.

Det finns i länet ell antal kommuner som sinsemellan har ett stort utbyte av pendlande förvärvsarbetande. En sådan s. k. pendlingsregion är Jönkö­pings kommun samt Habo och Mullsjö kommuner i Skaraborgs län. De lokala arbetsmarknaderna inom Jönköping/Habo/MuUsjö-regionen har kartlagts i en särskild utredning, och förslag om samarbete mellan de tre kommunerna har lagts fram.

För närvarande pågår en karlläggning av de lokala arbetsmarknaderna i Nässjö/Eksjö-regionen. Avståndet mellan kommunernas centralorter är knappt två mU, och arbetskraftspendlingen mellan kommunerna är omfat­tande. Det fmns en tydlig uppdelning mellan de båda kommunerna vad gäller förekomst av arbetstillfällen inom olika näringar och utbud av kvali­ficerad service. Den pågående karfläggningen av de lokala arbetsmarkna­derna bör kunna ge underlag för samverkan mellan de båda kommunema.

Stödområdesindelning

Enligt gäUande stödområdesindelning tillhör ingen av länets kommuner något stödområde. I länsprogrammel föreslås heller inle någon ändring på denna punkt, även om kommunerna i den östra länsdelen befinner sig i ett ogynnsamt konkurrensläge gentemot angränsande kommuner i andra län. Däremot anser länsstyrelsen all regionalpolitiskt stöd måste kunna komma i fråga även fortsättningsvis, om länet drabbas av allvarliga förelagsned­läggningar.

Vissa områden i länet har varit föremål för olika former av glesbygds­stöd. Det är Visingsö saml ett område i södra delen av Vetlanda kommun. Glesbygdsstödet bör enligl länsprogrammel successivt utökas lill att om­fatta vissa andra delar av länet, men del bör i första hand inriktas på de nämnda områdena. Del slöd som ges lill kommersiell service i glesbygd bör kunna utgå till samtliga glesbygdsområden i länet.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

Arbete och sysselsättningsfrågor är en viktig del av regionalpolitiken. De regionalpolitiskt motiverade insatserna inom sysselsättningsområdet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    49

har i länsprogrammet betraktats från två utgångspunkter. Dels är det en huvuduppgift att bidra till att undanröja de förvärvshinder som finns. Dels måste planeringen inriktas på alt öka anlalel arbelsfillfällen i de regioner där UtveckUngen bör stimuleras.

Undanröjandet av förvärvshinder kräver insatser inom många olika om­råden. Det är exempelvis arbetsmarknadspolitikens uppgift att skapa ba­lans på arbetsmarknaden genom all på oUka sätt underlätta och medverka fill att en anpassning sker mellan individernas efterfrågan på arbele och utbudet av arbelslillfällen. I länsprogrammel redovisas de speciella för­värvshinder som gäUer för olika grupper på arbetsmarknaden, nämligen för ungdomar, kvinnor, handikappade och äldre samt för invandrare. För all underlätta för dessa grapper att komma in på arbetsmarknaden föreslås åtgärder av olika slag och också mera aUmänna riktlinjer för exempelvis länsarbetsnämndens verksamhet.

För ungdomarna är det i första hand arbetsmarknadspoUliska insatser som kan komma i fråga. Enligt länsstyrelsens mening är del nödvändigt med personella förstärkningar för de platsförmedlande uppgifter som är inriktade på ungdomar. Som ell mera varaktigt alternativ lill beredskapsar­beten måste, enligt länsstyrelsen, fasla arbeten tillskapas för ungdomar.

Kvinnors förvärvshinder utgörs ofta av bristfälliga kommunikationer mellan bostad och arbetsplats samt barnomsorgsproblem. Ett undanrö­jande av dessa hinder ställer krav på en förbättrad samhällsservice, men också på en mera genomtänkt planering av lokaliseringen av bosläder och arbetsplatser. Länsstyrelsen har i länsprogrammel lagt stor vikt vid bebyg­gelseplaneringen och planeringen av lokala arbetsmarknader och den pro­jektverksamhet som pågår i länet inom dessa områden syftar bl.a. liU att eliminera förvärvshinder för kvinnor.

För äldre och handikappade pekar länsstyrelsen främst på ökade aktivi­teter inom anpassningsgrapperna och en uppslramning av främjandelagens tillämpning. Vidare föreslår länsstyrelsen all skyddad verksamhet ordnas i de två kommuner, Aneby och Gnosjö, som ännu saknar sådan verksam­het.

För invandrare gäller speciella förvärvshinder, bl.a. bristande språk­kunskaper. Länsstyrelsen bedömer del som angelägel all invandrarnas situation i länet närmare kartläggs och analyseras.

Den regionalpolitiska planeringen måste, som tidigare nämnts, också inriktas på att öka anlalel arbelsfillfällen i de regioner där utvecklingen bör stimuleras.

Beträffande industrisektorn erinrar länsstyrelsen om del arbele som bedrivs i den beredningsgrupp som finns i länet för de näringspolitiska frågorna. I gruppen ingår representanter för länsstyrelsen, länsarbets­nämnden och utvecklingsfonden. 1 länsprogrammel betonas viklen av all beredningsgrappens arbele fortsätter, dock med ökad tonvikt lagd vid direktkontakter med länets större företag. 4   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     50

Länsstyrelsen ger i länsprogrammel vissa riktUnjer för hur utvecklings­fondens arbete bör bedrivas för att de allmänna regionalpolitiska målen skall kunna uppnås. Fonden bör sålunda inrikta sina åtgärder på all stimu­lera förelagsutvecklingen i östra länsdelen. Delta bör ske genom offensiva insatser i utvecklingsbara företag. Länsstyrelsen anser också att del från utvecklingsfondens sida krävs särskilda aktiviteter inom främst Irävarain­dustrin. Denna branschmässiga prioritering är särskilt viktig ur regionalpo­litisk synpunkt.

Inom den offentliga sekiorn behandlas i länsprogrammet frågan om decentralisering av verksamheter. Länsmyndigheterna bör sålunda under­söka om det finns fömtsältningar att successivt förändra verksamheternas organisation så att befogenheter och resurser decentraliseras. Länsstyrel­sen överväger att göra en fördjupad studie av decentraliseringsmöjlighe­terna inom ramen för länsstyrelsens projektverksamhet.

Beträffande sysselsättningen inom försvarsseklorn framhåller länssty­relsen att mera väsentliga neddragningar av verksamheten vid förbanden i länet skuUe ge anledning till direkt kompenserande åtgärder.

Service

De olika former av service som länsstyrelsen uppmärksammat i länspro­grammet är främst utbildning, trafik och övrig samhällelig service (sjuk­vård, barnomsorg m. m.).

Länsstyrelsen anser all ulbUdningen i länet måste anpassas bättre fiU den lokala arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft. För gymnasiesko­lans del kräver detta att detaljplanering och beslut om utbildningen sker på lokal och regional nivå. Vidare krävs kraftfulla satsningar på studie- och yrkesorientering (SYO) och samarbete mellan skolan och arbelsUvel (SSA-råden). En viktig uppgift för SSA-råden är all verka för all vissa angelägna utbildningslinjer, l.ex. verksladsleknisk utbildning, lockar till­räckligt anlal sökare.

På vissa gymnasielinjer, t. ex. kontorslinjen, bör kapaciteten minskas tUl förmån för andra linjer, t. ex. vårdlinjen.

Högskolans anpassning tUl näringsstmkturen i länet ställer krav på nya utbildningar, l.ex. vårdlärarutbildning, gjuleriteknisk utbildning, grund­läggande rättsutbildning m. m. Vissa delar av högskoleutbUdningen skulle med fördel kunna lokaliseras lill andra orter i länet än Jönköping. Sålunda bör en polymerteknisk högskoleutbildning inrättas i Värnamo/Gislaved-regionen, där plast- och gummiindustrin är väl företrädd.

En vikfig riktlinje på trafikens område är all kollektivtrafiken blir ett verkligt alternativ till det individuella resandet med bil. Vid sidan av rent trafiktekniska åtgärder som ökad turtäthet m.m. kan man genom en plan­mässig spridning av arbetstider och skoltider kapa de mest besvärliga trafiktopparna och därmed förbättra möjligheterna lill kollektiva arbetsre­sor.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     51

Flygförbindelserna spelar en viktig roll för länets utveckling. Länsstyrel­sen har vid flera tillfällen framfört krav på en förlängning av banan vid Axamo flygplats.

Länsstyrelsen har i länsprogram 1980 uppmärksammat olika former av samhällelig service, bl. a. sjukvård, äldreomsorg och barnomsorg.

Det ökade antalet äldre motiverar kraftiga satsningar på såväl hemsjuk­vård som långtidssjukvård. Därmed skulle man kunna komma fill rätta med det olyckliga förhåUandel att långtidssjuka pafienter upptar vård­platser som är avsedda för akut sjuka.

Intenfioner inom äldrevården har i ökad omfattning inriktats på den öppna vården, så att de äldre så långt möjligt kan bo kvar i sin hemmiljö. Detta har skett bl.a. genom höjning av de kommunala bostadstilläggen. Vad gäller storleken på de kommunala bostadsfilläggen råder det dock stora skillnader kommunerna emeUan. Länsstyrelsen anser all dessa skill­nader bör utjämnas.

Utbyggnaden av barnomsorgen i länet har inte skett i den takt som planerats. Det är angeläget att kommunerna anstränger sig för att i så stor utsträckning som möjligt täcka barnomsorgsbehovel bl. a. mol bakgrand av att barnomsorgen är av avgörande betydelse när det gäller kvinnornas möjligheter lill förvärvsarbete.

Det är angeläget att största möjliga valfrihet skapas för föräldrarna vid valet av omsorgsform. Vidare bör kommunernas strävan vara alt bereda barnen plats i närheten av hemmet, exempelvis genom inbyggda daghem i lägenheter och småhus.

Miljö

På miljö- och naturvårdens område berörs en rad frågor i länsprogram­met, bl.a. följande:

För alt motverka försurning av mark och vallen bör man vidta åtgärder för att minska svavelinnehållet i rökgaser från störte förbränningsanlägg­ningar.

För energiproduktion lämpliga torvmarker bör redovisas i de kommuna­la markanvändningsplanerna.

Det är angeläget med bullerbegränsande åtgärder för större samlad bo­stadsbebyggelse i närheten av stora trafikleder.

Skaderiskeraa vid olyckor i samband med transport av miljöfarliga varor bör klarläggas, varefter trafikreglerande åtgärder för att minska riskerna bör vidtas.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                        52

4    Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Det regionalpolitiska stödet

Ingen av länets kommuner ingår i det regionalpolitiska stödområdet. Med hänsyn till den begränsade lid som förflutit sedan riksdagen beslutade om den nya slödområdesindelningen har länsstyrelsen inle heller funnit anledning att nu föra fram förslag på ändringar i denna. Del betyder sålunda alt den stimulans för sysselsättningsexpansion som del regionalpo­litiska stödet innebär inte kommer länet fill del.

Länsstyrelsen vill emellertid betona all om del i någon av länels kom­muner sker företagsnedläggningar som avsevärt påverkar sysselsättnings-förhållandena, även regionalpolitiskt stöd måste kunna komma i fråga. Förordningen om regionalpolitiskt stöd ger ocksä sådana möjligheter.

Glesbygdsstödet

Stödet lill sysselsällningsfrämjande åtgärder i glesbygd är koncentrerat lUl två områden i länet, dels Visingsö i Jönköpings kommun och dels sex socknar i södra delen av Vetlanda kommun. Erfarenheterna av stödet är goda. På Visingsö har den tidigare befolkningsminskningen förbytts lill en ökning, lill vilken sannolikt glesbygdsstödet medverkat. Även i stödområ­det i Vefianda kommun har stödet utgjort en stimulans i strävandena att åstadkomma ökad sysselsällning.

Som riktlinje för den fortsatta användningen av sysselsältningsslödet sägs i länsprogrammel alt huvuddelen av slödel tills vidare bör avdelas för de två områden där slöd hittills utgått. Ambitionen är all fullfölja de näringslivsplaner som upprättats för områdena. Utökningen av slödel lill nya områden får göras successivt och föregås av en karlläggning av gles­bygdsproblemen.

Slödel till kommersiell service i glesbygd bör enligl länsprogrammet inle avgränsas fill speciella regioner ulan kunna utgå i hela länels glesbygd. Utgångspunkten för bedömningen av stödbehovet är de kommunala varu­försörjningsplanerna.

Länsplaneringen och medel för dess genomförande

Länsstyrelsen vill framhålla alt arbetet med länsplaneringen 1980 i länet har inneburit en aktiv medverkan från många olika parter, från kommuner, landsting, länsorgan och olika organisationer. Vidare kan konstaleras att remissbehandlingen haft en störte bredd och rönt mera engagemang än kanske i någon tidigare planeringsomgång.

Länsstyrelsen vill gärna la fasla på vad som framförts från många remissinstanser nämligen all planeringssystemet för regionalpolifiken mås-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    53

te utvecklas och reformeras. De förändringar som skett i länsplanerings­systemet under senare år, bl.a. genom införandel av årliga länsrapporter med konkreta åtgärdsförslag liksom de ökade möjUgheterna för länet alt själva bestämma uppläggningen av länsplaneringen, ser länsstyrelsen som ett steg i rätt riktning. Mycket mera lorde dock kunna göras för att tillskapa ett planeringssystem som motsvarar de krav som kan komma att ställas på regionalpolitiken under 1980-talet.

IMncipiellt ser länsstyrelsen på länsplaneringsverksamheten som en process som inte enbart omfattar upprättandet av länsprogram och läns­rapporter utan också innefattar del kontinuerliga arbetet med konkreta åtgärder, projektverksamhet, sektorssamverkan m. m. Från denna ut­gångspunkt kan tfrågasätlas om nuvarande länsplaneringsverksamhet är ändamålsenligt upplagd. Mol bakgmnd av vad som bl.a. framkommU i remissbehandlingen är olika förändringar i länsplaneringsverksamheten tänkbara. Exempel på sådana förändringar är att de fuUständiga plane­ringsomgångarna, motsvarande länsplanering 1980, tonas ner, medan hu­vudvikten fästs vid de mera konkreta årliga länsrapporteraa, vid den projektverksamhet som påbörjats i anslutning tiU länsplaneringen samt vid samverkansformer mellan länsstyrelsen och statliga länsorgan.

Länsstyrelse ;i delar den uppfattning som framförts av flera remissinstan­ser att länsplaneringen i framtiden bör kunna få en mera offensiv karaktär. Det skulle innebära en regionalpolitik mera inriktad på all förebygga störte obalanser i samhället i stället för, att som ofta hittiUs varit fallet, tjäna som ett inslrament för att i efterhand söka komma tiU rätta med redan upp­komna obalanser. För genomförandet av en sådan mera offensiv regional­politik torde dock erfordras andra resurser och styrinstrament än vad som i dag står fiU länsplaneringens förfogande.

Genom riksdagsbeslut har årligen fr. o. m. budgetåret 1979/80 ställts medel lill länsstyrelsernas förfogande för åtgärder m. m. i anslutning liU länsplanering. Dessa medel har medfört all en omfattande projektverksam-hel påböljats i länen och alt åtgärdsförslag i länsplaneringen på så sätt kunnat följas upp.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har för budgetåren 1979/80 och 1980/81 erhållit 500000 resp. 700000 kronor för denna verksamhet. Utöver dessa projektmedel har industridepartementet ställl 350000 kronor lill länsstyrel­sens förfogande för att genomföra ett utvecklingsprojekt inom området regional näringspolifik.

Det arbete som genomförts med sistnämnda medel har avrapporterats i form av en delrapport benämnd "Regional diagnos - att ta pulsen på näringslivet i Jönköpings län".

För projektverksamheten i övrigi gäller all endasi ell fåtal projekt, bl. a. en sågverksutredning för länet, hUlills har avslutats. Ett tiotal projekt pågår eller förbereds. Som exempel kan nämnas en undersökning av lokala arbetsmarknader i Nässjö-Eksjö, en pilotstudie rörande bebyggelsestruk-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     54

turen i Vaggeryds kommun, en invandraratredning för länet och ell projekt om högskolans framfida inriktning. Ytterligare förslag om för länet ange­lägna projekt finns.

Länsstyrelsen har för budgetåret 1981/82 begärt 1,2 miljoner kronor för åtgärder m. m. i anslutning fill länsplaneringen.

En aUmän utgångspunkt för de kommande årens projektverksamhet bör vara att projekten är förankrade i 1980 års länsprogram. Detta innebär att ämnesområdena sysselsättningspolilik, näringspolifik och bebyggelsefrå­gor prioriteras och att insatserna främst inriktas på att förbättra utveck-lingsbefingelserna i östra länsdelen.

Länsstyrelsen anser alt den påbörjade projektverksamheten utgör ett viktigt led i strävandena att åstadkomma en mera konkret länsplanering. Projektverksamheten bör kunna utvecklas fill att bli ett mycket effekfivt medel för att lösa regionala problem. Länsstyrelsen föreslår därför att en utbyggnad av projektverksamheten genomförs.

Medel i övrigt

I länsprogram 1980 utgör de regionalpoUliska riktUnjerna för olika sek­torer en viktig del av programmet. Förverkligandet av intentionerna i länsprogrammet är tiU stor del avhängigt av beslut om resursanvändningen inom olika seklorsorgan. Mot den bakgmnden föreslår länsstyrelsen-alt en förstärkning sker vad gäUer uppföljningen av länsplaneringen. Därvid ford­ras nära samverkan med befinfiiga organ i länet såsom landsfing, kom­muner, statliga länsorgan och arbetsmarknadens parter.

Länsstyrelsen föreslår vidare att nya samverkansformer mellan länssty­relsen och de statliga länsorganen prövas, exempelvis genom en samord­ning på länsnivå beträffande länsorganens långsiktiga planer i form av sektorsprogram, anslagsframställningar o. dyl.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

Länsprogrammet innehåller i huvudsak riktUnjer för planeringen i länet. Mera konkreta åtgärdsförslag återfinns i de årligen utkommande länsrap­porterna. Emellertid har även i länsprogrammet översikfiigt redovisats mer eller mindre konkreta åtgärdsförslag riktade till den centrala nivån. Några av dessa återges här i myckel sammanfattad form.

-     Ortsplanen föreslås slopas som planeringsinstrument av en majoritet av länsstyrelsens styrelse.

-     Del är nödvändigt med personella förstärkningar liU arbetsförmedlingar­na för de platsförmedlande uppgtfter som är inriktade på ungdomar.

-     Den centrala stiftelsen Samhällsföretag bör medverka lUI att skyddad sysselsättning anordnas i Aneby och Gnosjö kommuner.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     55

-     Regionalpolitiskt stöd måste kunna komma i fråga om del i någon av länets kommuner sker företagsnedläggningar som avsevärt påverkar sysselsättningsförhållandena.

-     Länets jordbrak bör fillförsäkras möjligheter till en tillräcklig mjölkpro­duktion.

-     Förutsättningarna för att tUlvarata den skogliga energiråvaran bör för­bättras.

-     En förbättring av länets skogsbUvägnäl kräver ökade medel ur skogs­vägsanslaget.

-     Detaljplanering och beslut rörande gymnasieutbildning bör decentralise­ras till regional och lokal nivåi

-     Resurserna tiU länets högskola bör ökas kraftigt, bl. a. för att möjliggöra inrättandet av en polymerteknisk högskoleutbildning i Värnamo/Gis-laved-regionen.

-     Vissa järnvägar i länet måste rustas upp, l.ex linjen Nässjö-Oskars­hamn.

-     Banan vid Axamo flygplats bör byggas ut.

-     De miljöskäl som talar mot ett bibehållande av reguljärtrafiken på Brom­ma flygplats bör undanröjas.

-     Statliga centrala och regionala myndigheter bör pröva möjligheterna fill decentralisering av verksamheten liU regional och lokal nivå.

-     Elt antal stalsbidragsregler för barnomsorg och äldreomsorg bör ses över.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Kronobergs län

1.    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet och delar av länet

Länet som helhet har haft en positiv sysselsättnings- och befolkningsut­veckling under 1970-lalel. Samtidigt har emellertid den starka strukturom­vandlingen orsakat akuta sysselsättningsproblem på många håU och för­stärkt den regionala obalansen. Industrin, som är den största närings­grenen i länet, har drabbats av sysselsätlningsminskningar särskill inom skogs- och glasinduslrin, vilka skapat stora sysselsältningssvårigheler för flera orter i länet. En minskad industrisysselsältning väntas även fram­över. Under perioden 1975—1983 beräknas nedgången bli i storleksord­ningen 1 800-3 200 personer, myckel beroende på hur stora effekterna blir av väntade nedskärningar inom skogsindustrin. De kommuner som är hårdast drabbade av nedgången inom industrin är Markaryds, Tingsryds, Uppvidinge och Lessebo kommuner.

En fortsatt sysselsättningsökning fömtses iiiOm den offentliga sekiorn. Ökningen uppväger i stort sett den beräknade sysselsällningsminskningen inom industri, jord- och skogsbruk samt byggnadsverksamhet tillsam-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                    56

mans, varför sysselsättningen totalt i länet år 1983 beräknas ligga på ungefär samma nivå som år 1975. Eftersom näringslivsslrakturen varierar mellan kommunerna kommer de fyra ovan nämnda sysselsällningssvaga kommunerna, vad gäller sysselsättningsminskning inom industrin, inle att få tillräcklig sysselsättningsökning inom andra näringsgrenar för alt kom­pensera denna, utan de kommer att drabbas av en kraftig negaliv syssel­sättnings- och befolkningsutveckling.

I motsats lill utvecklingen i de sysselsällningssvaga kommunerna så väntas en fortsatt relativt kraftig fillväxt av arbetsmarknad och befolkning i Växjö kommun, främst till följd av en omfattande och tiUväxande offenllig sektor saml verkstadsindustri. Totalt för länet förutses därigenom en viss ökning av arbelslillfällen och befolkning under 1980-lalet. Länets svårighe­ter är således inle orsakade av en sysselsältningsnedgång lotall sell, utan bekymret är all obalansen mellan länels kommuner kommer att öka, vilket främst går ut över de redan hårt ansträngda östra länsdelarna saml vissa orter som är ensidigt beroende av företag inom vissa krisbranscher. Den östra länsdelen med Tingsryds, Uppvidinge och Lessebo kommuner be­räknas förlora 1800-2950 arbelsfillfällen under perioden 1975-1990.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

Det är angeläget att den negativa sysselsättningsutvecklingen i länels östra delar kan brytas. Olika organ bör verka för en ökad sysselsättning inom denna del av länet. Här är del också viktigt att arbetet inriktas på en ökad differentiering av näringslivet. Inte minst betydelsefull är den offent­liga sektorns (stal, landsfing och kommun) egen sysselsättning.

Länet har och väntas även i framtiden få stora strukturella problem. Detta gäUer bl.a. skogsindustrin och glasindustrin. Problem i andra bran­scher kan inte uteslutas. Mindre orter drabbas särskill hårt av strukturom­vandlingen. Vägledande bör vara alt ofrånkomliga nedläggningar och in­skränkningar skall kunna ske i socialt acceptabla former. De strukturella problemen ställer stora krav på förelag och anställda men även på kom­muner och länsorgan. Insatser måste kunna göras samordnat och snabbt när akuta problem uppslår.

Redan i dag är en ökad satsning på inhemska energikällor, främst torv och skogsavfall, i hög grad aktuell. Det är viktigt att de betydande resurser som länet synes ha på detta område snarast undersöks för all möjliggöra en snar exploatering.

Som en riktpunkt för serviceförsörjningen i länet bör gälla alt öka tillgängligheten till olika former av service. 1 de delar av länet där servi­ceunderlaget kan komma att hotas är det angeläget all åtgärder vidtages för att trygga en rimlig serviceförsörjning.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

57

Berggrand och jordarter inom länet är kalkfattiga, varför de naturliga föratsättningarna att motverka det sura nedfallet är myckel dåliga. Del är här nödvändigt att åtgärder sätts in för att motverka försurningen.

Planeringstal

För länet föreslår länsstyrelsen en befolkningsram på 172000-176000 för år 1990. Vid årsskiftet 1979/80 hade länet 172400 invånare. Planeringstalen för de olika kommunerna framgår av tabellen på följande sida.

 

 

Kommun

Folkmängden

årsskiftet 1979/80

Antal invånare 1990

år

 

Undre

Övre

 

 

ramvärde

ramvärde

Ljungby

27097

26800

28000

Markaryd

11886

11200

11800

Almhult

15487

15 100

15900

Alvesta

19214

18 800

19600

Växjö

63 763

65000

68000

Tingsryd

14782

14100

14 900

Uppvidinge

11 146

10700

11300

Lessebo

9026

8700

9300

Som framgick av avsnitt 1 väntas en kraftig sysselsätlningsminskning i de östra länsdelarna och i Markaryds kommun. Planeringstalen för dessa kommuner fordrar därför en kommentar. Enligt befolkningsprognoserna för 1980-lalel väntas Markaryds kommun minska med 1 200 personer saml Tingsryds, Uppvidinge och Lessebo med vardera 750 personer. Länssty­relsen anser alt så kraftiga minskningar inte kan accepteras i någon av kommunerna, bl.a. av del skälet att underiagel för nuvarande serviceför-sörining rycks undan. För all de av länsstyrelsen föreslagna planeringsta­len för berörda kommuner skall kunna uppnås, förutsätts emellertid inten­sifierade regionalpolitiska insatser.

Ortsplan och pendlingsregioner

EnUgl den av statsmakterna fastlagda ortsplanen för Kronobergs län utgör Växjö och Alvesta kommuner tillsammans ett primärt cenlram. Ljungby och Älmhulls kommuner är regionala centra, medan Markaryds, Tingsryds, Uppvidinge och Lessebo kommuner är kommuncentra.

Länsstyrelsen anser alt den nuvarande indelningen av länets kommuner i ortsplanen är rikfig och föreslår därför ingen ändring. Planen fyller en funktion vid lokalisering av olika servicefunktioner i elt län. Länsstyrelsen anser dock att ortsplanen bör kompletteras med krav på viss minimiservice i de olika ortstyperna.

Länsstyrelsen anser alt ortsplanen bör kunna slopas som utgångspunkt för regionalpolitiska insatser på sysselsättningsområdet. Insatserna på del-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     58

la område bör göras där de bäsl behövs oberoende hur kommunerna är klassificerade enligt ortsplanen. Den kännedom som länsstyrelsen har om länet är fillräcklig för att avgöra var olika insatser behöver sältas in.

I 1979 års riksdagsbeslut om regionalpolitiken angavs att en komplette­ring av ortsptanen med pendlingsregioner skuUe göras inom ramen för arbetet med Länsplanering 1980. Med pendlingsregion eller "gemensam arbetsplatsregion" menas elt område inom vilket en omfattande pendling förekommer eller skulle kunna förekomma.

Länsstyrelsen föreslår följande pendUngsregioner:

Växjö pendlingsregion omfattar störte delen av Växjö och Alvesta kom­muner och västra delen av Lessebo kommun samt Väckelsångsområdet i Tingsryds kommun.

Älmhults pendlingsregion omfattar hela kommunen och störte delen av Osby kommun i Kristianstads län.

Övriga kommuner utgör - bortsett från de delar som ingår i Växjö pendlingsregion — egna pendlingsregioner.

Där flera kommuner ingår i pendlingsregion har länsstyrelsen för avsikt all la upp överläggningar med berörda kommuner för en diskussion om vad som kan göras för alt pendlingsregionerna skall fungera bättre från arbels­marknadssynpunkl.

Stödområdesindelning

Av länels kommuner är för närvarande endasi Uppvidinge inplacerad i stödområde och då i den lägsta klassen (1), dvs. den som berättigar fill lägst statligt slöd. Som redovisats i det föregående har emellerfid även Markaryds, Tingsryds och Lessebo kommuner stora svårigheter liU följd av en snabb strukturomvandling. En fortsatt negaliv utveckling är dess­utom alt vänta om inte de regionalpolitiska insatserna intensifieras. Syssel­sättningsutvecklingen, såväl den hittillsvarande som den beräknade, är för Uppvidinge och Tingsryds kommuner ogynnsammare än genomsnittet för stödområde 6. Motsvarande gäller också för den beräknade sysselsättningsutvecklingen i Markaryds kommun. Länsstyrelsen anser att kommuner med problem i södra Sverige skall behandlas på likartal sätt som motsvarande kommuner i Nortland.

Enligt länsstyrelsens uppfattning har utvecklingen inom skogsindustri och manueU glasindustri ändrats på ett avgörande sätl. Den negativa utvecklingen kan väntas bli beslående om inle motåtgärder sätts in. 1 den västra delen av Tingsryds kommun och i Skravområdet i Lessebo kommun är del också angeläget alt folkmängden inle minskar så kraftigt all underla­get för nuvarande serviceförsörjning rycks undan. Med hänvisning lill de redovisade problemen föreslår länsstyrelsen all Uppvidinge kommun in­placeras i stödområde 3 och Lessebo och Tingsryd kommuner i stödom­råde 2.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   59

För Markaryds kommun viU länsstyrelsen hänvisa fiU vad som anförs i arbetsmarknadsutskottets betänkande vid riksdagsbehandlingen av slöd­områdesindelningen. Där framhålles bl.a.: "Slödområdesindelningen får emellertid inle medföra att man utesluter regionalpoUtiskt slöd utanför dessa områden. På samma sätt som hittills bör slöd utanför stödområdena kunna beviljas när del föreligger särskilda skäl."

Med hänsyn fill de kraftiga nedskärningarna inom skogsindustrin i Mar­karyds kommun, anser länsstyrelsen att elt verksamt regionalpolifiskt stöd under en begränsad tid bör kunna utgå lill kommunen.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

Verkstadsindustrin väntas fortsätta att expandera. Eftersom denna bransch är underrepresenterad i länets östra delar, bör målet vara att få denna typ av industri till dessa sysselsättningssvaga delar.

För att söka undvika att skogsindustrin i länet fortsätter att kraftigt minska är det nödvändigt alt intensifierade insatser görs på olika områden som produktutveckling, vidareförädUng och export.

Länsstyrelsen anser att i första hand bör kraflfuUa exportsatsningar göras för att i möjligaste mån behålla sysselsättningen inom glasindustrin. Eftersom exportanslrängningar många gånger ger resultat först efter ett par år, bör kompletterande åtgärder sältas in som ger branschen möjlighe­ter tUl andhämtning under den närmaste treårsperioden.

1 utvecklingsfondens handlingsprogram för 1981 planeras ytterligare satsningar för produktutveckling, idéstimulans, förbättrad marknadsfö­ring, exportsatsningar, underleverrantörssyslem (kontaktverksamhet), ekonomisk styrning och planering samt nyetablering, främst inom områ­den i länet som drabbas av strakturförändringar och därigenom sysselsätl­ningsminskningar.

Utvecklingsfondens handlingsprogram grundas bl. a. på de problem som framkommit inom ramen för länsplaneringsarbetet. Det av fonden antagna handlingsprogrammet bör därför i stort kunna ligga lill grund för de regio­nala näringspolitiska insatserna i länet.

EnUgt länsstyrelsens uppfattning bör möjligheten att använda investe­ringsfonderna i regionalpolitiskt syfte lillvaralas i större utsträckning. Således bör investeringsfonderna kunna användas i mer genereU omfatt­ning i de sysselsättningssvaga delarna av länet.

Länsstyrelsen anser alt deUidslantbruket är vikfigt för alt bereda gles­bygden sysselsättningsmöjligheter, men det har även stor betydelse för jordbmksprodukfionen och den öppna landskapsbilden. Länsstyrelsen an­ser att även delfidslantbmket bör stödjas så långt del är möjligt.

Länsstyrelsen beslutade i oktober 1980 alt stöd fill sysselsättningsfräm-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                              60

jande åtgärder i glesbygd kan utgå lill företag i Uppvidinge kommun, nordöstra delen av Växjö kommun, Härlunda, Almundsryds, Urshults, Vrå och Torpa församlingar saml delar av Västra Torsås och Hinneryds församlingar.

Service

Länsstyrelsen har gjort en grov avgränsning av områden inom vilka ell eventuellt butiksstöd i första hand bör kunna bli aktuellt. En faktisk ansö­kan måste självfallet prövas enskilt och efter noggrannare bedömningar.

Avgränsningen av områden där hemsåndningsbidrag kan utgå bör göras med ledning av den kommunala varuförsörjningsplaneringen. Slöd bör kunna utgå i områden med gles bebyggelse utanför serviceorter, under föratsättning alt berörda kommuner själva har bedömt all stöd bör utgå.

Från regionalpolitisk utgångspunkt är det angeläget alt framför allt den yrkesinriktade gymnasieutbildningen i Växjö gymnasieregion ges en så spridd lokalisering som möjligt. Även från utbildningsmässiga utgångs­punkter kan det vara motiverat med en geografisk spridning av viss gymna­sieutbildning. Berörda huvudmän för utbildningen i Växjö gymnasieregion bör därför verka för att utbildning ordnas inom sådana yrkesområden som efterfrågas inom respektive kommun.

För att bredda utbildningsutbudet i mindre kommuner bör en samord­ning av gymnasieutbUdning, arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning komma till slånd. Länsstyrelsen vill därvid erinra om behovet av författningsmässiga förändringar för att möjliggöra denna sam­ordning.

Länsstyrelsen anser all lokaliseringen av arbetsmarknadsutbUdningen måste inpassas i ett regionalpolitiskt tänkande. I detta syfte avser länssty­relsen all la upp överläggningar med huvudmannen för arbetsmarknadsut­bildningen för alt påverka lokaliseringen av utbildningsresurserna i länet.

Möjligheterna all förbättra vägstandarden är beroende av den centrala medelstUldelningen. Länsstyrelsen har i olika sammanhang framfört krav på ökade väganslag. Del är enligl länsstyrelsens uppfattning myckel ange­lägel att väganslagen kan höjas sä alt många mycket angelägna vägobjekt kan komma fill utförande.

Det är angeläget att ökade resurser sätts in på kollektivtrafikens område för all därigenom skapa föratsättningar för att vidga de lokala arbetsmark­naderna.

Miljö

En översyn av tätortsstrukturen är önskvärd med hänsyn lill behovel av arbets- och serviceresor och kravet på god miljö. En slabU bebyggelse-straktur bör eftersträvas, som tål förändringar i tillförseln av energi och förändringar på arbetsmarknaden.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   61

Sedan den 1 januari 1977 pågår en femårig försöksverksamhet med kalkning mol försurning av sjöar och vattendrag. En ökad jordbrakskalk-ning bör komma lill stånd särskill på marker i nära anslutning lill sjöar och vattendrag, så att kalkningseffeklen relafivt snabbt gör sig gällande i vatt­nen. Det är vidare angeläget att kalk får en ökad användning som fällnings­medel i de kommunala reningsverken.

De industriella processerna bör utvecklas i valtenvårdande syfte, l.ex. genom ytterligare slutning av vattensystemen.

Från miljösynpunkt är det väsentligt alt energibesparingar sker genom exempelvis värmeåtervinning och slutning av industriella processer. Möj­ligheterna att i störte utsträckning än nu återanvända industriell spillvärme för exempelvis bosladsuppvärmning bör tillvaratas.

Det är angelägel att fler kommuner lar initiativ till ell bättre tillvarala­gande av pappersavfall. Härigenom vidgas råvarubasen för länels skogsin­dustri.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Det regionalpolitiska stödet

Regionalpolitiken upplevs av många som misslyckad. Orsaken lill detta är närmast att söka i del förhållandel alt de inomregionala obalanserna inte utjämnats. Primära centra med god tUlgång på arbeten av olika typer och med kvalificerad service har dragit tiU sig förelag och människor. Kommuner med få arbetstillfällen inom expansiva näringar och med dåligt utbyggd service t. ex. inom yrkesutbildningen har förlorat både sysselsätt­ning och befolkning.

Ell säll all med existerande regionalpolitiska medel jämna ul obalansen är att koncentrera den regionalpoUliska stödgivningen till de behövande kommunerna. I nuvarande stödområdessyslem söker man undvika att få stora skillnader i slödvillkor vid kommungränserna genom all placera närliggande kommuner i alltför olika slödområdesklasser. Delta har med­fört att mycket expansiva kommuner som Luleå, Piteå och Östersund placerats i stödområde 4, medan sysselsällningssvaga kommuner som Uppvidinge placerats i stödområde 1 och Lessebo och Tingsryds kom­muner hamnat utanför systemet. De små skillnaderna mellan de olika slödområdesklasserna medför all småkommunerna har svårt all dra lill sig företag i konkurtens med närliggande attraktiva primära centra. Togs de expansiva kommunerna ut ur stödområdessystemet skulle småkommuner­na i nort få sin konkurrenskraft avsevärt förstärkt, samtidigt som resurser kunde frigöras för en mot problemen svarande slödområdesplacering av kommuner i södra Sverige.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                         62

Länsplaneringen och medel för dess genomförande

De konventioneUa stödmedlen till industriföretag är inte fillräckliga för att lösa småkommunernas problem, eftersom dessa ofta inle har ett till­räckligt antal industriföretag som kan utvecklas. Möjligheter att ge stöd som är direkt anpassat tiU dessa kommuners speciella förutsättningar och behov måste tillskapas. Länsstyrelsens erfarenheter från den s.k. Uppvi-dingegrappens verksamhet lyder på att det genom ett tålmodigt och syste­mafiskt arbete finns möjligheter att ta fram nya arbetstUlfällen även i kommuner av denna typ. Decentralicerings- och sysselsältningsutredning-arna har föreslagit alt s. k. regionala potter tilldelas länen för regionalpoli­tiska insatser enligt länsstyrelsens prioriteringar. Ett system med regionala potter till länsstyrelsens förfogande bör enligt länsstyrelsens mening inrät­tas. Det regionalpolifiska stödet fill industrin (lokaUseringsstöd, ulbild­ningsslöd och sysselsättningsstöd) är inte tänkt att ingå i de föreslagiia potterna. Redan inom nuvarande medelssystem kan förenkUngar göras i önskad riktning. Idag är länsstyrelsens regionalpolitiska medel uppdelade av regeringen pä olika ändamål. En möjlighet att öka länsstyrelsernas handlingsfrihet vore all föra samman anslaget till "glesbygdsstöd" med anslaget för "åtgärder i anslutning tiU länsplanering". I särskiU de län som har en relafivt liten regionalpolitisk medelstilldelning är den nuvarande detaljregleringen av medlens användning ett hinder för en effektiv regio-nalpoUfik på länsnivå.

Den obligatoriska länsplaneringen bör kunna inskränkas lill den årliga länsrapporten. Länsrapporten bör användas lill alt informera om vidtagna och planerade regionalpolitiska åtgärder. Dessutom bör redovisas förslag till åtgärder för länet liksom de regionalpolitiska utredningar som regering­en gett länsstyrelsen i uppdrag all genomföra.

Fullständiga länsplaneringsomgångar kan genomföras, när länen själva känner behov av att mobilisera alla krafter för all vända en ogynnsam utveckling. Några centrala påbud behövs knappast för delta. Om regering­en eUer riksdagen för sina beslut har behov av l.ex. befolknings- eUer sysselsättningsprognoser på lång sikt kan regeringen ge länsstyrelserna i uppdrag att inom ramen för länsrapportsyslemel redovisa sådana progno­ser.

Medel i övrigt

Del är inle försvarbart att under lång tid ge omfattande bidrag till näringsliv och samhällsorgan i problemregioner. Regionalpolitikens upp­gift måste enligl länsstyrelsens uppfattning vara att ge en tillfällig hjälp åt vissa regioner så att näringslivet på sikt skall kunna få överlevnadsför­måga. Enligl detta synsätt borde en omfördelning av resurser ske från arbetsmarknadspolitiska insatser, som i vissa fall kan ses som elt konsum-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    63

fionsstöd för all ge befolkningen i sysselsättningssvaga regioner en accep­tabel levnadsstandard, till regionalpolitiska investeringar som kan ge lång­siktigt bestående arbetstillfällen.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Kalmar län 1    Hittillsvarande och framtida utveckling

Befolkning

Kalmar län har i dag drygl 241000 invånare. Del är samma befolknings­underlag som för 100 år sedan. I det långa perspektivet - under 1900-lalel - uppvisar endast Gotlands län en sämre befolkningsutveckling. Sedan 1960-taIets början har länet en befolkningsutveckling som är helt jämförbar med flertalet av norrlandslänen. Länet har under 100 år minskat sin andel av rikets befolkning från 5,6% lill 2,9% år 1980. Den svagaste utveckling­en i länet uppvisar kommunerna Högsby, Torsås, Borgholm, Hullsfred och Vimmerby. Sedan 1950 har Högsby och Torsås föriorat nästan en Qärdedel av sin befolkning.

Kalmar län har under en lång följd av år haft en betydande utflyttning av unga människor. Under perioden 1970-1979 hade länet en nettoinflyttning på 1 800 personer. Under motsvarandeperiod uppgick flyllningsunderskol-tet i åldrarna 15-24 år fill 3 500 personer. Eftersom många av ulflyllarna är i barnafödande åldrar påverkas den nalurUga folkökningen. Del födelse­överskott som kunde konstaleras under 1970-talets första år har vänts lill elt kraftigt underskott.

Eftersom utflyttarna tUl slor del varit personer i de yngre åldersgrup-pema, har det successivt skett en förskjutning mellan åldersgmppernas andel av befolkningen. Detla har återverkat på ålderspyramiden på så sätt att 18,9% av länets befolkning nu finns i åldrarna över 65 år. Flera kommuner uppvisar mycket höga andelar pensionärer. I Högsby kommun uppgår andelen ålderspensionärer till 24,8%. Endast Jämtlands län har en något högre andel pensionärer än Kalmar län. Riksgenomsnittet ligger på 16,4%.

Sysselsättning

Kalmar län har under de senaste decennierna haft en myckel svag sysselsättningsutveckling. Sedan 1960 har anlalel heltidsarbetande i länet ökat med 1500 personer. Flertalet andra län liksom riket tolalt har haft en betydligt bättre utveckling. Även när del gäller sysselsättningsutveckling­en kan Kalmar län hänföras fill gruppen "nortlandslänen". Som exempel

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     64

kan nämnas all Nortbollens län haft en positivare utveckling under 1970-lalet än Kalmar län.

Orsaken fiU den svaga sysselsättningstUlväxten i länet går att finna bland annat i länels geografiska läge i förhållande lill de stora marknaderna, svagt utbyggda kommunikationer, en sent påbörjad industriell process där basindustrierna blivit få, elt stort anlal filialenheler med huvudkontor och styrfunktioner i storstadsområdena eUer utanför landet, få industrier som bedrivit forsknings- och utvecklingsarbete saml ell relativt sell lågt genom­snittligt löneläge.

Industrin är den tunga delen i länels näringsstruktur. Dess andel av sysselsättningen uppgick år 1975 liU 44%. Även andelen sysselsatta inom näringsgrenen jord- och skogsbruk är betydligt större i Kalmar län (11%) än riket.

Kalmar län har däremot en betydligt mindre andel sysselsatta inom servicenäringarna. Utvecklingen meUan åren 1970 och 1975 följer dock i stort utvecklingen för riket som helhet, med en minskad andel sysselsatta inom jord- och skogbrukel saml industrin medan servicenäringarna ökar.

Kalmar län har en låg andel statlig sysselsättning. I augusti månad 1979 hade länet 31,3 sysselsatta per 1000 invånare i offentlig Ijänsl inom den stafiiga sektorn. Detta är den lägsta siffra som uppvisades för samfiiga län. RiksgenomsnUlel uppgick lill 55,6 sysselsatta per 1 000 invånare. Andelen sysselsatta i stafiig verksamhet har under de senaste åren minskal i Kalmar län. År 1976 var motsvarande andel 38,7 sysselsatta per 1000 invånare.

Inom länet finns stor regional obalans. Strukturomvandlingen har sär­skill hårt drabbat länets inlandskommuner som har att se fram mot en fortsalt kraftig befolknings- och sysselsältningsnedgång. Speciellt ogynn­sam är situationen i Hultsfred/Vimmerby-regionen, norta delen av Väsler­viks kommun, Högsby och Emmaboda kommuner samt norra och södra Öland.

Till detta skall läggas att länels primära centrum Kalmar/Nybro är ett av landets svagaste.

Yv-grader och arbetskraftsutbud

Länsstyrelsens anlaganden om hur förvärvsfrekvenserna kommer all förändras under prognosperioden bygger bl.a. på långtidsutredningens bedömningar. Bedömningarna innebär all männens förvärvsfrekvenser kommer all minska fram till år 1990. För kvinnornas del innebär bedöm­ningarna all förvärvsinlensiteten höjs och alt en utjämning sker mot den antagna riksutvecklingen.

Sammanfattningsvis anger prognoserna för Kalmar län all arbelskrafls-ulbudet ökar från ungefär 108000 personer år 1975 till 113200 personer år 1990, eller en ökning av arbetskraften med 5 200 personer. Arbetskraftsut­budet bland kvinnorna ökar under motsvarande period med ungefär 7700

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    65

personer medan utbudet bland männen minskar under motsvarande period med 2550 personer.

Pendling

PendUngsrörelserna har under 1970-talets första del ökat särskilt mar­kant meUan ölandskommunerna och Kalmar kommun. Netloulpendlingen från Öland ökade med drygt 1000 personer under perioden 1971-1975. Samtidigt ökade nettoinpendlingen lill Kalmar med över 700 förvärvsarbe­tande. Netloulpendlingen från Mönsterås kommun uppgick år 1975 fill ungefär 700 förvärvsarbetande personer. Utpendlingen från Mönsterås kommun är särskilt påtaglig till Oskarshamns kommun. Parallellt med en kraftig inpendlingsökning från Mönsterås och Högsby kommuner har ut­pendlingen även ökat från öskarshamns kommun. År 1975 uppgick in­pendling lill Oskarhamns kommun fill 1330 förvärvsarbetande personer.

PendUngsrörelserna under perioden 1975-1990 förväntas inle öka i mot­svarande grad som under 1970-talels första del. De mest påtagliga föränd­ringarna förväntas ske i pendUngsrörelserna från Öland och Torsås mot Kalmar kommun. Sammantaget innebär prognosen att nettoinpendlingen till Kalmar kommun ökar med ungefär 900 personer fram lill år 1990. Sammanlaget innebär länsstyrelsens bedömningar alt netloulpendlingen ökar från länet med 1080 personer under prognosperioden 1975-1990.

2    Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Befolkningsmål

Med utgångspunkt från de av riksdagen allmänt formulerade riktlinjerna för planeringstalens utformning har följande principer slällls upp vid utar­betandet av förslag lill befolkningsramar för länets kommuner år 1990.

1.   Samtliga kommuner i länet skall åtminstone behålla nuvarande folk­
mängd för att därigenom säkerställa ett tiUräckligt underlag för kommersi­
ell och offenllig service.

2.    Födelseöverskott bör inrymmas i befolkningsramen.

3.    I de fall där prognoserna blir högre än nollframskrivningen resp. nuvarande folkmängd, bör befolkningsmålel ligga nära prognosvärdel.

Sysselsättningsmål

Länsstyrelsens prognos för sysselsättningen innebär alt drygl 110000 arbetstillfällen kommer att finnas år 1990. Om förslaget lill sysselsättnings­mål skall realiseras krävs ytterligare 3000 nya arbetsplatser i länet. I Kalmar, Nybro, Oskarshamn, Högsby, Torsås och Ölandskommunerna 5   Riksdagen 1981182.1 samt. Nr 113   Bilagedel

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

66

skuUe, med de antagna befolkningsmålen, små behov föreligga av ytterli­gare arbetslillfällen vid sidan om den prognoserade utvecklingen.

Enligt länsstyrelsens bedömning bör behovet av 3 000 nya arbetstillfällen för att uppnå sysselsätlningsmålen, fördelas enligt följande:

 

Jord- och skogsbruk

200

Industri

2000

Service och offenthga tjänster

800

Summa

3000

Åtgärder som sfimulerar sysselsättningen inom jord- och skogsbruket bör i första hand komma de kommuner till del som har större glesbygdsom­råden, särskilt Högsby och Emmaboda kommuner, norra delen av Borg­holms kommun saml skärgårdsområdet.

En förstärkning och differentiering av industrisysselsättningen måste ske i samfiiga inlandskommuner, vUka i dag fill stor del präglas av ensi­dighet i branschstrukturen och vikande industrisysselsältning. Hultsfreds, Vimmerby och Emmaboda kommuner bör därvidlag prioriteras. En ut­byggnad av industrin är heU nödvändig för att skapa resurser i samhället. Det redovisade behovel av ytterligare 2 000 arbetslUlfäUen inom industrin utöver sysselsättningsprognosen för år 1990 innebär att 1975 års sysselsäll-ningsnivå åter kan uppnås.

En utbyggnad och förstärkning av servicesektorn är särskilt motiverad i länels regionala centra. I första hand Hullsfreds, Vimmerby och Väster­viks kommuner bör förstärkas. Funktioner inom stafiiga verksamheter och landsting bör med fördel kunna lokaliseras till länets regionala centra. Bland de övriga är i första hand Emmaboda kommun i behov av en förstärkt servicesektor men även Högsby, Mönsterås och Torsås bör kom­ma tfråga för en satsning på servicesektorn.

Planeringstal för år 1990

 

Kommun

1979-12-31

Befolkningsram

Befolkningsmål

Kalmar

52657

52700- 54400

53 700

Nybro

21661

21600- 22500

22 200

Västervik

41303

41400- 42 500

42000

Vimmerby

16192

16200-  16600

16400

Hultsfred

17944

18100-  18500

18300

Oskarshamn

28021

28100- 28800

28500

Högsby

7845

7900-    8100

8000

Mönsterås

13 169

13 200-  13 700

13400

Emmaboda

11281

11400-  12000

11700

Torsås

7882

7900-    8 100

8000

Mörbylånga

12527

12500-  13 300

13 100

Borgholm

10966

11000-  11500

11200

Länet

241448

242000-250000

246500

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                       67

Ortsplan och pendlingsregioner

Flera remissinstanser ifrågasätter orlsplanen som ell regionalpolitiskt planeringsinstramenl. Länsstyrelsen delar denna uppfattning och menar att den har en effekt som motverkar en regionalpolitik som stärker de svaga områdena. Ortsplanen är till förfång för en utveckling i de mindre orterna. Den får exempelvis inle innebära all en utveckling av glesbygden hindras tUl förmån för en utveckling i länets kommuncentra, regionala centra eUer framförallt del primära central Kalmar/Nybro.

Enligt riktlinjerna bör orlsplanen kompletteras med pendlingsregioner. Länsplaneringens huvudmålsättning är att genom åtgärder la bort den regionala obalansen som finns. Pendling är ell tecken på obalans i en kommuns näringsliv. PendUng får inte göras lill ett alternativ för flyttning under en övergångslid. Upprättande av pendlingsregioner motverkar läns­planeringens huvudmål. Länsplanens åtgärder skall inriktas så all varie kommun kan erhålla en ökad sysselsällning för all ge invånarna arbete på hemorten.

Stödområdesindelning

Mol bakgrand av länsstyrelsens föreslagna sysselsällningsmål, som bl.a. innebär ett behov av insatser, som ger 2000 nya arbelsfillfällen i länels norta och inre delar fram lill år 1990 framstår en förändring i stödområdesindelning som motiverad. I dessa områden saml på norra och södra Öland framstår resavslånden till alternafiva sysselsältningstillfäUen som orimligt långa. Statliga stödinsatser i form av regionalpolifiskt stöd är därför särskilt motiverade i dessa områden för alt trygga sysselsättningen då den lokala arbetsmarknaden sviktar.

Länsstyrelsen gör den bedömningen att regionalpolitiska insatser liU Öland måste prioriteras tiU de delar av ön, som har de svåraste sysselsätt­ningsproblemen och den mest negativa befolkningsutvecklingen. Därför bör ell högre stafiigt slöd utgå lill de delar av Borgholms och Mörbylånga kommuner som ligger utanför Kalmars pendlingsomland och där befolk­ning och sysselsättning fortsalt att minska även efter brons tillkomst. Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen saml yrkesverksamhels-grader, inkomstnivå och serviceutbud är i de nordligaste och sydUgaste delarna av Öland helt jämförbara med vad som gäUer i stödområdena 4, 5 eller 6. Länsstyrelsen anser det därför klart motiverat all i stödhänseende dela Borgholms och Mörbylånga kommuner. Detla skulle ge de delar av kommunerna, som bäst behöver stöd för alt bygga upp ell näringsliv, en rimlig möjlighet att vända den långvariga fillbakagående utveckUngen.

Länsstyrelsen har länge hävdat att länets inlandskommuner, dvs. Högsby, Hultsfred och Vimmerby utgör ett sammanhängande område med likartade problem i fråga om sysselsättnings- och befolkningsutveckling.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                    68

NäringsUvsstrukturen i kommunerna innehåller vissa svagheter. Inte minst inger träindustrins stora dominans farhågor för de effekter den pågående strakturomvandlingen får på sysselsättningen. Ell regionalpolitiskt stöd lill dessa tre kommuner måste därför i första hand inriktas på att bygga upp industriell verksamhet i kompletterande branscher.

Länsstyrelsen anser alt del stödområde, där för närvarande Högsby ingår, bör utvidgas med Hultsfreds och Vimmerby kommuner saml alt hela området, bör tillföras stödområdesgrapp 2.

Västervik är näst Gotland den till ytan största kommunen i södra Sveri­ge. Centralortens läge i sydöstra delen av kommunen innebär att befolk­ningen i stora delar av kommunen har långa pendlingsavstånd lill en differentierad arbetsmarknad. Den norra delen av Västerviks kommun har haft en mycket negafiv utveckling.

I norra delen av kommunen ligger bl. a. bruksorten Överum som förlorat flera hundra arbetslillfällen tiU följd av de olika kriser som Överums Bruk genomgått under de senaste decennierna. Länsstyrelsen har i länsplane­ringen hävdat all särskilda åtgärder borde vidtagas för all förbättra syssel­sällning och service i orterna Överum och Gamleby.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

Om målsättningen alt ge alla rätt lill arbele skall uppnås måste i ökad utsträckning rekryteringspolitiken kunna påverkas hos företag och myn­digheter. Dessa måste i större utsträckning rekrytera bland de arbetssö­kande med begränsat utbud. Samfidigt måste kraven ökas på arbetsgivarna att acceptera de arbetssökande som står lill förfogande. Större anpass­ningsförmåga måste även krävas av de arbetssökande.

Rörligheten på arbetsmarknaden bör underlättas i första hand för de arbetssökande, som har lättast alt klara en geografisk omflyttning. Regler för ekonomisk lindring vid uppsägning bör underlätta rörligheten. Genom att ge stöd till geografisk omflyttning av redan sysselsatta personer kan man därigenom underlätta för lokall bundna arbetslösa all erhålla anställ­ning.

Den yrkesmässiga rörligheten bör också underlättas. Särskill i samband med strakturralionalisering och nedläggning av företag bör denna rörlighet kraftigt stimuleras. Anställda som vill satsa på utbildning och fiyllning skall i detta sammanhang ges möjligheter därtill.

Rörligheten på arbetsmarknaden kan underlättas genom väl avvägda utbildningsresurser. Arbetsmarknadsutbildningen fyller en viktig funktion när del gäller alt underlätta för arbetssökande all erhålla arbele. För att svara mol de krav som kommer alt ställas på utbildning under 1980-lalet måste arbetsmarknadsutbildningen fortlöpande förändras för alt motsvara

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    69

behoven av den förändrade yrkesmässiga anpassningen. Verksamheten fömtsätter en hög grad av flexibilitet vad gäller inriktning, dimensionering och lokaUsering av utbildningsinsatserna.

UtbUdning och sysselsättning har en nära anknytning. Det är därför viktigt att ungdomen i ett tidigt stadium av ulbUdningen fåren nära kontakt med arbetslivet och de anställdas villkor. Länsstyrelsen konstaterar all del idag råder en regional obalans i utbildningsutbudet som måste tillrättaläg­gas.

Kraftfulla insatser framstår som synnerligen angelägna för alt stödja länets näringsliv. Sedan arbetet med länsprogram 1980 nu avslutats har länsstyrelsen för avsikt att göra en kraftsamling för att arbeta fram ell näringspolitiskt handlingsprogram och genomföra näringsbefrämjande ål-gärder i anslutning till programarbetet. En viktig utgångspunkt för den näringspoUtiska planeringen bör vara att arbetet inte främst får bli ell utvecklingsarbete utan löpande insatser skaU genomföras parallellt med programskrivning. Med utgångspunkt från det näringspolitiska arbetet bör programarbetet kunna bilda underlag för fruktbärande offensiva åtgärder från de olika länsorgan som har till uppgift att genomföra de operativa insatserna i länet.

Följande arbetsuppgifter i del näringspolitiska arbetet framstår som angelägna.

—Överläggningar i samråd med utvecklingsfonden med utvalda företag inom länet rörande deras utvecklingsmöjligheter och problem.

—Undersökning i samråd med utvecklingsfonden av möjligheterna fill vidareförädling av produkter som baseras på råvara inom länet l.ex. jorden, skogen och vattnet.

—Åtgärder för en utveckling av företagsservicen särskill betr. produktut­veckling och marknadsföringen.

—Undersökning av föratsättningaraa för ell ökat samarbete mellan före­lag inom länet. På kortare sikt bör undersökas om den befinfiiga produk­tionskapaciteten i länets företag kan utnyttjas bättre genom en systema­tisk samverkan meUan olika företag. I detta sammanhang bör även frågan om förelagens och den offentliga sektorns upphandling av varor och tjänster inom länet studeras.

—En ökad fiUverkning av s.k. "insatsmalerial" (produkldelar) bör ske inom länet. Dessa fillverkas idag i mycket stor utsträckning utanför landets gränser.

—En utveckling av handelsförbindelserna med öststaterna.

Jord- och skogsbruket har fortfarande en stor betydelse för sysselsätt­ningen i länet, ca 10%. Goda nalurUga förutsättningar finns också för en vidareutveckling av de areella näringarna. Delta kräver dock all resurser liUförs näringen. Sysselsättningen i länets glesbygder bör särskiU sfimule­ras. Jord- och skogsbraksproduktion bidrar fill all vidmakthålla en rimlig servicenivå i länets glesbygder. Vid beviljandet av statligt slöd till länt-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                    70

braksföretag i de delar av länet som har sämre föratsättningar för växtod-Ung bör sysselsättningsaspekterna överväga framför jordbrukspolitikens effekliviletsmål.

Skogstlllgången är av avgörande betydelse för länels skogsindustri. Skogsnäringens produktionsvärde i Kalmar län kan uppskattas tiU ungefär 1,5 miljard kronor. Av grundläggande betydelse för skogsindustrins fort­satta utveckling är hur myckel virke som kan produceras och lill vUkel pris och därmed vUka arbelsfillfällen skogen långsiktigt kan ge.

Ett högt kapacitetsutnyttjande hos skogsindustrin fömtsätter dels att avverkningsmöjlighelerna inom länet las tillvara, dels all huvudparten av del inhemska virket får gå till länets egna industrier saml dels att import sker från andra delar av Sverige eller utlandet. Om inte försörjningen med virkesråvara kan tryggas måste man räkna med nedläggning av vissa skogsindustrienheter.

En omläggning av avverkningsmönstrel framstår som nödvändig om länets skogsindustri skaU kunna trygga råvamförsörjningen. Storskogsbru­ket bör minska sina avverkningar och småskogsbrukel kraftigt öka avverk­ningsvolymen. Dessutom måste tolalresultalet innebära en viss ökning. Det är också angeläget med en ökning av slutavverkningarna i förhåUande till gallringarna.

De bästa förutsättningarna alt nå resultat av decentraliseringsarhetet bör föreligga om i första hand växande eUer nytillkommande verksamheter kan påverkas. I andra hand kan omlokaliseringsålgärder komma ifråga. Frågor om lokaliseringar skall successivt kunna behandlas. En decentrali­sering måste relateras lill vad som kan anses vara samhällsekonomiskt försvarbart, likaväl som lill personalorganisationernas syn på en eventuell omlokalisering. Del måste även beaktas alt inte endasi den offentliga verksamhetens sysselsättning i en ort får vara avgörande för beslut om decentralisering. Hänsyn måste även tas tiU eventuella växande verksam­heter inom den privata sektorn.

Det bör vara en uppgift för de inom varie sektor ansvariga statliga och landstingskommunala myndighelerna att med länsplaneringen som ut­gångspunkt i den fortlöpande planeringen beakta möjligheterna lill decen­tralisering.

Service

Kommunikationerna i Kalmar län är mycket eftersatta och i stort behov av förbättringar. Länet har i detta avseende inte erhållit del av de totala investeringarna i riket i proportion till länets behov och invånarantal. I och med tyngdpunkten i kommunikationerna förskjutils mol landets mitt och västerut har länels pertfera kommunikationsläge hämmat den fortsalla utvecklingen.

Vägarna i öst-västlig riktning är starkt eftersatta, vilket försvårar nä-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     71

ringsUvels transportförsörjning, personförbindelserna inom länet och kom­munikationen liU och från landet i övrigt.

Inom järnvägssektorn finns stora uppmstningsbehov på samtliga järn­vägslinjer i länet. En vikfig förutsättning är alt banorna ingår i riksnätet. Delta gäller främst järnvägslinjerna Väslervik-Linköping och Nybro-Nässjö.

Inom fiy gområdet finns behov av förbättrade förbindelser mellan Kal­mar och Kaslmp. Viktigt är alt nuvarande flygförbindelser från flygplat­serna i Oskarshamn, Väslervik och Hullsfred bibehåUs. Väl utbyggda flygförbindelser är en viktig fömlsältning för länels näringsliv.

I detta sammanhang kan även nämnas att länels bostadsbestånd ur kvalitetssynpunkt är ett av de sämsta i landet. Detta trots all det skett en avsevärd kvalitetsförbättring under de senaste decennierna. Särskilt aU­varligt är alt så många åldringar fortfarande bor i undermåliga bosläder. Enligl folk- och bostadsräkningen 1975 bodde inle mindre än 9000 hushåll med minst 1 person i åldern över 65 år i bostäder som var halvmoderna eller omoderna.

Miljö

Länsstyrelsen anser det väsentligt alt planeringen för turism och rekrea­tion samordnas med övrig samhällsplanering. Satsningar och utbyggnader inom lurisisekiorn måste bedömas från säväl regionalpolifiska som rekrea­lionspolitiska aspekter och konsekvenser för miljön. Del är också angelä­get alt kommunernas turistiska planer kan infogas i elt regionaU helhets-mönster.

Utbyggnaden av turism och rekreation i elt område bör medverka lill all uppfylla de regionalpolitiska målen. Lokalbefolkningens behov av förbätt­rade sysselsättnings-, service- och kommunikationsmöjligheter bör särskilt beaktas i skärgårdsområdet, glasriket och på Öland.

Vidare bör satsningar inom lurisisekiorn medverka fill all öka möjlighe­terna att förlänga turistsäsongen.

Restriktivitet bör gälla i fråga om all fiilåla ytterligare enskild frUidsbe-byggetse på Öland och i skärgårdsområdet. Detta gör det önskvärt all skapa en beredskap all möta efterfrågan på mark för fritidsbebyggelse i vissa av de inre delarna av länet bland annat i del sjörika området som gränsar till Öslergöllands län. Del är angeläget all genom planering styra fritidsbebyggelsen sä att den kan utvecklas i enUghet med samhällets sociala mål samt anpassas lill de enskilda föratsättningar som finns i länels olika delar.

Insatserna för att öka frilidsboendet i Kalmar län bör i första hand avse stugbyar.

I den fysiska riksplaneringen redovisade riksintressen innebär i regel inle några hinder för den regionala utveckUngen eller några problem för

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     72

tätortsutbyggnaden i kommunerna. Undantag utgör Ölandskommunerna där riksintressen som rör naturvård, kulturminnesvård, jordbruk och fri-luflsUv kan komma i konflikt med lälortsutbyggnaden och annan utbygg­nad av bostäder för frifids- och helårsbruk samt utvinning av minerallrä-varor och vindkraft. Dessa intressekonflikter är viktiga att la upp i ett samordnat planeringsprogram för Öland.

Brakningsvärd jordbruksmark bör i fortsättningen inte tas i anspråk för annat ändamål med mindre än att det kan visas all alternativa möjligheter lill tälortsbyggnad m.m. saknas eller alt andra väsentliga samhällsintres­sen inte kan tillfredsställas utan att kravet på hushållning med jordbruks­mark måste vika.

När kärnkraften skall avvecklas i landet bör enligt konsekvensutred­ningen kolkondenskraftverk i första hand lokaliseras till platser där kärn­kraftverk står i dag, dvs. i Kalmar län lill Simpevarp. Åsehorn har av Centrala Driftledningen (CDL) utpekats som ett möjligt läge under förat­sättning att kol som energikälla kan accepteras från miljösynpunkt. 1 den kommunala planeringen bör handlingsfriheten så långt möjligt bevaras för sådan eventuell lokalisering.

Del obrutna kustområdet bör inte las i anspråk för miljöstörande indu­stri.

Vattentillgången ulgör för närvarande en begränsande faktor för utveck­lingen på södra Öland.

I länels jordbraksbygder finns intressemotsättningar mellan kommuner­nas vattenuttag och jordbrakets bevaltningsbehov.

Både på Öland och i vissa delar av länets fastlandsdel framstår det därför som angeläget att genomföra en planering av vattenanvändningen och åtgärder för att hushåUa med sölvatlenresurserna.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Glesbygdsstödet

Skärgårdsområdet har av länsstyrelsen i utredningen "Arbete och ser­vice i skärgården" utpekats som ett glesbygdsområde där del fordras särskilda åtgärder och insatser för att kunna behåUa en bofast befolkning. Glesbygdsproblemen har ansetts vara större i skärgårdsområdet än i övriga delar av länet. Hillills har glesbygdsstöd lill företag endasi utgått till skärgårdsområdet. Stödet har varit ett medel i arbetet med att försöka leva upp tUl intenfionerna i skärgårdutredningen för Kalmar län. Vissa resultat har redan nåtts och ell vissl intresse för utflyttning fill skärgårdsöarna kan noteras. Glesbygdsstödet utgör en väsentlig del i möjligheterna all behålla och utveckla en "levande skärgård" i Kalmar län. Regeringen bör till­skjuta yllerligare medel lill glesbygdsanslaget så all störte områden kan få del av slödel och därmed medverka lill en positiv utveckling i länets glesbygder.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    73

Under det år som giesbygdsförordningen varit i kraft kan konstateras all de ärenden som förekommit, vad gäller slöd lill glesbygdsföretag, varit av mer allmän regionalpolitisk karaktär och berört inte minst transportsek­torn. Anknytningen liU lantbraksnämndens ordinarie verksamhet har inte varit påtaglig. Mot denna bakgrand är del motiverat att ell samlat ansvar för glesbygdsstödet lägges på länsstyrelsen. Detla innebär all beslutsrätten i samtliga ärenden bör flyttas tUl länsstyrelsen på sätl som glesbygdsutred­ningen (Dsl 1978:37) föreslog.

Länsstyrelsen har sedan den 1 januari 1980 på försök i Kalmar läns skärgård infört elt särskilt transportstöd för sjötransporter fill och från öar ulan fast landförbindelse. Försöket bedrivs i samverkan med de tre berör­da kommunerna Västervik, Oskarshamn och Mönsterås. I avvaktan pä statsmakternas ställningstagande tiU ett permamenl fraktstöd har länssty­relsen påtagit sig den statliga bidragsdelen.

Länsstyrelsen anser all finansieringen lämpligast kan ordnas genom all del nuvarande glesbygdsstödet görs mer flexibelt så all anslaget kan ut­nyttjas även för detla ändamål. Transportstödet överensstämmer myckel väl med glesbygdsstödets syfte och kan i sin utformning jämföras med hemsändningsbidraget. Reglerna för stödet bör utformas efter förhållan­dena i vaije län. Finansiering genom glesbygdsstödet fordrar alt anslaget ökar för berörda län. En utvidgning av glesbygdsstödet fiU all även omfatta tyngre godstransporter i skärgården kan enligt länsstyrelsens mening enklast göras genom ett tUlägg i regleringsbrevet.

Regionalpolitiskt stöd

Enligt de regler som gäller för regionalpolifiskt slöd jämställs turistnä­ringen med industri och induslriliknande verksamhet i stödområderna 4, 5 och 6 dvs. i Norrland och på Golland. Stöd kan - om särskilda skäl föreUgger - även utgå lill turistnäringen inom övriga stödområden och då framför alll till anläggningar i primära rekreationsområden inom stödom­råde 3.

Dessa regler innebär all luristobjekl utanför stödområde inte kan kom­ma i fråga för regionalpolitiskt stöd. En betydande restriktivitet har tilläm­pats vid beslut om regionalpolitiskt stöd inom stödområden 1, 2 och 3.

Liksom flera andra primära rekreationsområden i södra och mellersta Sverige utgör Östergötlands och Kalmar läns skärgårdsområde ell gles­bygdsområde som under del senaste decenniet upplevt en kraftig befolk­ningsminskning och samtidigt fått en myckel sned åldersslraklur. Servicen i området har försämrats i flera avseenden.

Till följd av restriktioner inom den fysiska riksplaneringen får området inte exploateras för miljöstörande industri. De lösningar man har att söka för att få nya arbetslillfällen i området är ofta av mycket småskalig natur.

Turismen torde vara den näring som har bäst föratsättningar att utveck-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   74

las i området och bidra lill den bofasta befolkningens syselsältning och försörjning. Problemet är dock att något samhälleligt stöd inle kan utgå för detla.

En översyn av gäUande regler för regionalpolitiskt stöd lill lurisinäringen i syfte att skapa samma utvecklingsmöjligheter för turistprojekt inom pri­mära rekreationsområden i södra och mellersta Sverige som i Norrland och på Golland framstår som synnerligen angelägen. Även "glasriket" bör kunna få del av regionalpolitiskt stöd till lurisinäringen.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

Näringsliv

Mol bakgrand av att näringslivet i Kalmar län är särskUt sårbart för StruktureUa och konjuklurella påfrestningar anser länsstyrelsen del myc­kel angeläget all regeringen släUer regionalpolUiska medel lill förfogande vid neddragningar i krisbranschema. Främst gäller detla i de fall en bransch eller elt företag helt dominerar sysselsättningen på en ort eller inom ell glesbygdsområde. Länsstyrelsen kan aldrig acceptera en utveck­ling i Kalmar län som innebär all hela orter försvinner eller stora områden utarmas.

I detla sammanhang vill länsstyrelsen framhålla nödvändigheten av att regeringen snarast sätter in åtgärder för all sfimulera efterfrågan inom byggnadsverksamheten. Väsentligast är all öka bostadsbyggandet men även stimulera investeringar inom industrin liksom den offentliga sektorn. Risk finns annars för ökade svårigheter inom flera för länet betydelsefulla näringar. Föralom byggnadssektorn kan här som exempel nämnas små-huslillverkare, cementlillverkare, inredningssnickerier, fönster- och plan-glaslillverkare, sågverken och möbelindustrin.

För att skapa fömlsällningar för en positiv utveckling i Kalmar län och för all försöka undanröja obalansen som i dag kännetecknar den struktu­reUa uppbyggnaden av länets näringsliv anser länsstyrelsen all en satsning bör ske på

—forskning och utveckUng i Kalmar län kring användandet av inhemsk energi,

—all utnyttja länets förulsällning för framställning av alternafiv energi samt produktion av nya energiprodukter och komponenter i nya energi­system,

—elektroinduslrin i länet vad gäller produktion och utvecklingsarbete.

Lokalisering av statlig verksamhet

För alt höja nivån på den stafiiga sysselsättningen i länet och förbättra differentieringen av länets arbetsmarknad hemställer länsstyrelsen att re­geringen förelägger riksdagen förslag om att till Kalmar län lokalisera

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   75

—institutet för metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen

—den  av  TV-avgiftsutredningen  föreslagna särskilda avgiflscenlralen (TVAC), om den inrättas

—det blivande energiverket

—regionala brandmannaulbildningen

—ny ekonomisk rotel i Kalmar polisdistrikt

Turist- och rekreationsutredningen överväger all föreslå ell slalligl lu-ristverk för samordning av turist- och rekreationsfrågor. Länsstyrelsen hemsläller all regeringen, om turist verket kommer tiUstånd, beslutar att lokalisera detta till Kalmar län och i detta sammanhang beaktar möjlighe­terna att omlokaUsera Sveriges turistråd. Lokaliseringen stämmer väl överens med länets ställning som lurisllän saml Kalmar högskolas ulbUd-ningsprofil med inriktning på bl. a. området turism och rekreation.

I betänkandet om statens stöd lill folkrörelserna "Bidrag lill folkrö­relser" (SOU 1979:60) föreslås inrättandet av ny myndighet med samlat ansvar för bidragsgivning m.m. lill organisationslivel. Lokaliseringsfrågan föreslås bli föremål för detaljerad utredning. Länsstyrelsen hemstäUer all regeringen arbetar för att en lokaUsering fill Nybro ingående prövas.

Vid beslut om utlokalisering eller decentralisering av statlig verksamhet bör särskilt beaktas att Kalmar län har lägst andel sysselsatta i statlig verksamhet i hela riket.

Kommunikationer

För all förbättra länels myckel eftersatta kommunikationer hemställer länsstyrelsen att regeringen snarast vidtager följande åtgärder för att liUgo­dose länels mest akuta behov inom denna sektor:

—    samtliga järnvägsUnjer i länet rustas upp för alt tillgodose kravet på
ökade reshastigheler. Entimmestrafik ut lUl stambanan bör införas

—    reshastigheten på järnvägslinjen Kalmar-Alvesta förbättras så all den
stämmer överens med gällande hastighet på södra stambanan (120 km/
lim)

~ järrvägslinjerna Väslervik-Linköping och Nybro-Nässjö infogas i riksnätet.

-järnvägslinjen (Väslervik)-Jenny-Hultsfred—Växjö breddas liU nor­malspår

—    i ett längre fidsperspektiv bör järnvägslinjen Kalmar-Berga rustas upp
så att persontrafik i relationen Kalmar-Berga kan åtempprällas och
därmed skapa fömtsältningar för en snabb förbindelse mellan Kalmar
och Linköping

~ flygförbindelse mellan Kalmar och Kastrup inrättas

~ länets nuvarande flygförbindelser från flygplatserna Kalmar, Hullsfred,

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    76

Västervik och Oskarshamn bibehålls. Länsstyrelsen förutsätter att statsbidrag utgår till full täckning för kostnaderna för dessa flygplatser. Vid tilldelning av vägmedel måste del regionalpolitiska kriteriet till­mätas slor vikt. För Kalmar läns vidkommande innebär detta att länets utsträckning i norr-söder och den omfattande avveckling av tidigare järnvägsUnjer som har drabbat länet, nödvändiggör en väsenfiigt större medelstilldelning än hillills.

Utbildning

Kalmar Högskola har mycket stor betydelse för hela länels utvecklings­möjligheter. Del är därför viktigt alt Högskolan i Kalmar län bevaras och utvecklas.

För alt stärka högskolan bör skolans utbildningsprogram utvidgas med yrkesteknisk högskoleutbildning inom områdena trä och miljö saml spe­cialkurser angående farligt gods. Denna typ av utbildning faller väl in i högskolans profil.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                        77

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Gotlands län 1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet

Prognoserna är dystra och fler jobb behövs

Näringslivsutvecklingen 1965—1990

Källa: FoB 1965, 1970 och 1975 Länsstyrelsens prognoser för 1983 och 1990

offentlig förv.o.tjänster

tillverkn.ind.m.m, jord- och skogsbruk

-     varuhandel

privatatjänsler

byggnadsindustri samfärdsel

1965        1970 1975    1980        1985     1990

• 20-w tim/vecka -    1-w lim/vecka

Prognoserna för sysselsättningen från 1975 fill 1990 visar på en ökning av antalet sysselsatta (minst 1 lim/vecka) med drygl 1600. En slor del av denna ökning beslår av deltidssysselsatta. Skulle sysselsättningen ligga i nivå med den riksdagsgenomsnitlliga skulle emellertid Gotland behöva ytterligare ca 1500 arbetstillfällen fram till 1990. Ett allvarligt inslag i prognosen är att industrisysselsältningen efter att ha ökat fram lill 1975 nu ser ul all minska fram till 1990. Genom detla förstärks näringslivets ensi­dighet återigen och valmöjligheterna blir färre. Jord- och skogsbruket kommer lill 1990 att minska ytterligare om än i betydligt lugnare takt än hittills. Sysselsättningen inom offentlig förvaltning och tjänster fortsätter att öka, men inte lika kraftigt som hillills.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

78

För att få en sysselsättningsutveckling som motsvarar behovet krävs kraftfulla åtgärder bl. a. för all genomföra de förslag som tagits fram i det näringspolifiska programmet, NPP.

Stora olikheter mellan de lokala arbetsmarknaderna

Utvecklingen är mycket olikartad i länets tre lokala arbetsmarknader. Medan mellersta Golland ökar sin befolkning - främst beroende på all tillväxten av arbetstUlfällen inom tjänste- och industrisektorn nästan helt sker i Visby — minskar både den södra som domineras av jordbruk och den norra lokala arbetsmarknaden i sin befolkning.

Detta är allvarligt för norra och södra Gotland där underiagel för service bl. a. skolor närmar sig en kritisk gräns.

Obalanserna meUan länets delområden i fråga om arbetsmöjligheter medför inte bara flyttningar. En aUlmer ökande daglig pendling från länels ytterområden till Visby blir också följden.

Näringslivsutvecklingen har släpat efter riket i stort

Andei av tot syssel­satta

Avvikelser i närlngsgrensslrukturen mellan Gotland och riket år 1975

Källa: Fo6 1975

30

25 -

20 4-

Q Gotland □ riket

15

10 f

.Ä>

   

.C>'    .

-'       .<»V

/ «*'#

Som framgår av figuren är sysselsättningen större inom jord- och skogs­braket än inom industrin. DeHa är unikt bland länen. Sysselsättningen inom jord- och skogsbrakel har emellertid minskal kraftigt även på Got-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    79

land. Tjänstesekloras kraftiga utveckUng har hitfills kunnat balansera av­gången inom jordbrakel. Till detla bidrar också turismens ökning. Framför allt är del dock den offentliga sektorn som expanderat kraftigt. Här domi­nerar den kommunala sysselsättningen i sjukvård och omsorg av olika slag. Att länet har större offenllig sektor än riket beror dock mest på de många militärt anställda på ön. Den sammantagna sysselsättningsökningen 1975-1980 var för Gofiand bara 4,7% mot 7,6% för riket.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Utgångspunkten för länsstyrelsen är att människorna i Gotlands län har lika stora och berättigade krav vad avser arbete, service och miljö som människor i andra delar av landet där framför aUt tillgången lill arbete är bättre.

Länsstyrelsen föreslår att de övergripande målen och riktlinjerna för länets utveckling skall vara

att med hänsyn fill tidigare kraftiga åderlåtning av befolkningen plane­ringen i länet inriktas på en fortsalt successiv återhämtning

att tillförsäkra länets invånare bättre tUlgång till arbetstillfällen innebä­rande att den hittillsvarande positiva utvecklingen av kvinnornas syssel­sättning skall fortsätta och den negativa utvecklingen av männens syssel­sättning skall brytas

all öka arbetsmarknadens mångsidighet så att valmöjligheterna och tryggheten för sysselsättningen förbättras för ohka invånargrupper som ungdomar, långfidsutbildade och kvinnor

att verka för jämnare fördelning av arbetstillfäUen inom länet innebäran­de prioritering av insatser för de norta och södra lokala arbetsmarknaderna

all i övrigi skapa tillgängliga arbetsmarknader som ger individen ökad social och ekonomisk trygghet

att föreslagna näringspolitiska riktlinjer för Gotland får genomföras ulan hinder av seklorspoUtik på riksplanet, vilket i första hand gäller de areella näringarna, så att länels befintliga resurser och outnyttjade möjligheter kan tiUvaralas

att nå jämstäUdhel med fastlandet i fråga om kommunikationsmöjlighe­ter för förelag och hushåll

att i övrigt skapa goda förulsätlningar för näringslivels utveckling

att Gotlands invånare bör ha tillgång till all den kvalificerade service som normalt finns i primära centra

att verka för en god fördelning av serviceutbudet i länet innebärande alt normal kommuncentrumservice skaU finnas i de norra och södra arbets­marknadsområdena

att värna om länels miljö och verka för all Gollands unika natur- och kullurresurser kommer hela landels befolkning tillgodo.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     80

 

Lokal arbetsmarknad

Befolkningsram Gällande för 1985

Förslag för 1990

Norra

Mellersta

Södra

6600-   7000 34500- 35 500 13 700- 14100

6600-   7100 34 700- 36000 13 600- 14200

Gotlands län

54000-56000

54 500-56500

örtsplanen syftar lill att översiktligt ange regionalpolitikens inriktning för landels samfiiga kommuner. Orter med olika funktioner skall komplet­tera varandra vad gäUer service och sysselsättning. Myndigheterna skaU i sin planering och vid beslut som har betydelse för den regionala utveck­lingen utgå från ortsplanen.

Visby är regionalt centram och huvudort i                )

den mellersta lokala arbetsmarknaden.             /Ar -xs/

Slite är kommundelcentrum i den noira

lokala arbetsmarknaden.                          /      \) slite

Hemse är kommundelcentram i den södra lokala arbetsmarknaden.

Länsstyrelsen anser del vara självklart all det inom varje län skall finnas ett primärt centrum. Dess främsta funktion är all vara stödjepunkt i länet, ha servicefunk­tioner för hela länet samt vara länk i ett ortssyslem på riksnivå.

Länsstyrelsen hemställer alt Visby klassificeras som primärt centrum.

Länsstyrelsens förslag till inplacering i stödområde

Det har visat sig vara nödvändigt all bedriva den regionala utvecklings­planeringen på Gotland för tre lokala arbetsmarknadsområden med hänsyn tUl att länet består av en enda ytslor kommun med stora inomregionala obalanser. Förhållandel kan illustreras på nedanstående vis.

Län                                 Yla km'          Antal kommuner

Gotland                            3172              1

Blekinge                           3044              5

Regeringen har också, i Föreskrifter och rikfiinjer för regionalpolifiken i Gotlands län (departemenlsprotokoll 1977-06-22), tagit ställning för alt denna regionalindelning skall gälla för den fortsatta länsplaneringen.

Den ogynnsamma utvecklingen för Gotland med stora skillnader för de tre lokala arbetsmarknaderna kan sammanfattas på följande sätl.

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     81

Sett i ett längre perspektiv har Gotlands befolkningsutveckling varit mycket negativ och medfört svåra påfrestningar på regionen. För perioden 1951 — 1978 hade endast Jämtland sämre relativt nyllningsnetto. Härige­nom har befolkningssammansättningen blivit skev med liten andel i för­värvsarbetande åldrar. Gotland präglas vidare av extremt slor andel gles­bygdsbefolkning, 46 procenl mol 17 procent för riket.

Gotlands näringslivsstraklur avviker markant från den riksgenomsnitt-liga. De areella näringarna är tre gånger så stora som för riket. Industrins andel däremot är inte störte än drygl hälften av rikets. Beräknad minsk­ning av industrisysselsättningen fram tiU 1983 är särskilt negaliv för den gotländska arbetsmarknaden genom att en redan avvikande näringsgrens-straktur ytterligare kommer att försämras.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärdsinsatseraa är betydligt större på Gotland än andra håU — även större än i skogslänen. Anlalel personer i samtliga åtgärdskalegorier plus de öppet arbetslösa uppgick 1979 till 6,0 procent av befolkningen 16-64 år mot 4,8 procenl för riket och 7,0 procent för skogslänen. För ungdomar är situationen ännu sämre. I december 1978 var 16,1 procent av ungdomarna på Gotland arbetslösa eller i åtgärder vilket kan jämföras med 10,3 procent för riket och 14,5 procent för skogs­länen. Motsvarande tal december 1979 var 13,0, 8,8 respektive 13,2. Vi­dare är medelinkomsten i länet den lägsta i landet — endasi 87 procenl av medelinkomsten.

HittUlsvarande utveckling visar en klart negaliv bild för norra och södra lokala arbetsmarknaden både vad gäller sysselsättningsutvecklingen och befolkningsutvecklingen. Sammantaget har norta och södra lokala arbets­marknaden lappat 17 procent av arbetstUlfällena och 9 procent av befolk­ningen meUan 1965-75 medan den mellersta lokala arbetsmarknaden ökat antalet arbetslillfällen med 12 procenl och befolkningen med 9 procent. För Golland totalt ökade antalet arbetslillfällen med bara 0,2 procent och befolkningen med 1,3 procent mellan 1965—1975. Den inomregionala om­fördelningen förväntas fortsätta.

Prognoserna visar på att sysselsältningsulvecklingen blir för svag för alt motsvara invånarnas krav på sysselsättning och en ökad grad av undersys­selsältning förväntas på Golland fram fill 1990. Om man för den befolkning på 55000 invånare som beräknas finnas på Golland år 1990 ställer samma krav på sysselsättning som för riket i genomsnitt behövs det ell extra tillskott av ca 1100 jobb. För oförändrad befolkning inom den norra och södra lokal arbetsmarknaden och med rikets förvärvsarbelandegrad krävs det 350 resp. 1000 arbelslillfällen i lillskoll.

Den prognosfiserade utveckUngen innebär all valmöjligheterna och tryggheten för arbete försämras saml all underiagel för service sviktar inom de norta och södra arbetsmarknaderna.

I andra delar av landet kan i vissa fall brist på arbetstillfällen och bristande serviceunderlag tillgodoses genom pendling. Detta är inte möjligt 6   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                    82

för Gotlands del, där ö-läget försvårar möjligheterna att repliera på eUer att samverka med andra regioner.

Det regionalpolifiska stödet har hittiUs gett otillräckliga effekter beroen­de på begränsat .antal industriföretag att bygga stödverksamheten på och alt nyetableringar uteblir. Effekterna har också drasfiskl minskal sedan 1974/75. Golland är både kommun och län. Det gäller ej i första hand frågan om skäl föreligger för differentiering inom kommun utan fastmer frågan om hur inomregional balans skaU kunna uppnås i ett län.

Länsstyrelsen hemstäUer mot bakgrand av redovisad svag utveckling i länet, Gotlands speciella förhållanden samt stora inomregionala obalanser att de södra och norra lokala arbetsmarknaderna inplaceras i stödområde 5.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

Målen för sysselsättningen på Golland bör ur regionalpolifisk synvinkel vara

att tillförsäkra länets invånare bättre tiUgång till arbetstillfällen innebä­rande att den hittillsvarande positiva utvecklingen av kvinnornas syssel­sättning skaU fortsätta och den negativa utvecklingen av männens syssel­sättning skall brytas

att öka arbetsmarknadens mångsidighet så all valmöjligheterna och tryggheten för sysselsättningen förbättras för olika invånargmpper som ungdomar, långtidsutbildade och kvinnor

att verka för en jämnare fördelning av arbetsfillfällena inom länels inne­bärande prioritering av insatser för de norra och södra lokala arbetsmark­naderna

all i övrigt skapa tUlgängliga arbetsmarknader som ger individen ökad social och ekonomisk trygghet.

•    En ökning av den tolala sysselsättningen på Golland med mer än 2000 arbetstillfällen.

•    En spridning av nytillkommande arbetstUlfällen till södra Gofiand med elt behov av 800-1000 arbetsfilU"ällen och till norra Gotland med elt behov av 300-500 arbetstillfällen.

•    Att individens möjligheter att yrkesarbeta underlättas, vilken ställer långtgående krav på bl.a. arbetsmarknadspolitiken, utbildningsplane­ring, barnomsorg och samordning av bebyggelse, kommunikationer och service.

•    Åtgärder för att bibehålla och liUskapa bassysselsättning inom näringar­na industri, turism, areella näringar och offentliga sekiorn saml förbätt­ring av företagens yttre produklionsfömlsättningar, vilket ställer höga krav på en aktiv samordnad regional näringspoUtik.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     83

© En aktiv lokaliseringspåverkan för att få mer kvalificerad förvaltnings-sysselsättning och ledningsfunktioner fill Gotland i befinfiiga och nytill­kommande företag. Konkreta och detaljerade mål, delmål och medel finns redovisade i

programmet för var och en av sektorerna industri, areella näringar, turism

och offenUig sektor.

Service

Som allmänna mål för serviceförsörjningen på Gotland skall gälla all:

—Gofiands invånare skall ha samma tillgång till kvaUficerad service, mot­svarande den som finns i primära centra, som befolkningen i andra län. Detta kan ske genom en fortsatt utveckling av befintlig kvalificerad service i Visby.

—Serviceutbudet i länet skall vara väl fördelat på de tre arbetsmarknads­områdena och vaije område tillförsäkras en servicenivå motsvarande "kommuncenlramservice" eller "lokal service" enligt glesbygdsulred-ningens kriterier. Hemse — SUte är föratom Visby de orter som i första hand skaU hysa denna service men även orter som Fårösund, Roma, Klintehamn och Burgsvik har betydelse som serviceorter för de mer perifera områdena.

—       TiUgängligheten till regional och lokal service med kollekfiva traflkme­
del bör vara god i hela länet. Som utgångspunkter för den önskvärda
tillgängligheten och trafikförsörjningen kan tjäna de normer som upp­
ställts av glesbygdsutredningen. För de som har svårt att nå servicen
också med en god kollektiv trafikförsörjning eller färdtjänst måste ord­
nas hemförsel av olika former av tjänster och förnödenheter.
Konkreta mål och medel finns redovisade i programmet avseende servi­
cenivå och tillgänglighet.

Kommunikationer

Kommunikationer med fastlandet är strategiska för Gotlands fortsatta utveckling. Det är mot denna bakgrand åtgärder inom sekiorn skall betrak­tas. VÖT persontrafiken bör åtgärderna syfta till

•    en taxesättning som jämställer kostnaden med jämförbara transporter på fasfiandet (s. k. vägprincipen) och som därmed tar hänsyn lill bristande valmöjligheten mellan olika transportmedel som föreligger samt det fak­tum att vattnet ulgör en barriär i kontaklmöjlighelerna med närmast liggande regioner

•    att regulariteten i trafiken hålls på en sådan nivå att resor kan ulföras utan onödig tidsåtgång och med bekväma restider

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                    84

• att själva resan underlättas genom ändamålsenliga transportmedel.

För kommunikationerna på Gotland bör åtgärderna vad gäller person­trafiken syfta liU

•    en ökad tUlgänglighet tiU arbete, service och rekreation

•    ett minskat beroende av privatbilism för att tillgodose transportbehovet

•    en höjning av standarden på vägnätet för all öka trafiksäkerheten, mins­ka transportkostnaderna och förbättra miljön

•    en ralioneU godshantering och disiribufion.

Bebyggelse och miljö

För att på längre sikt erhåUa en fillfredsställande bebyggelseutveckling föreslås alt

-     ytterligare resurser avsätts för alt höja den allmänna delaljplanbered-
skapen.

-     SpecieUa insatser görs vad gäller den långsikliga planberedskapen i
Visby.

-     Flygbullrels utbredning och frågor om markanvändningen vid flygplat­sen studeras och klarläggs.

-     Planläggningen i Roma påskyndas, fortsatt hög planberedskap uppräll-håUes för Hemse och Slite.

För alt möta framtida förändringar vad gäller transportmöjligheter, krav på service, omgivningshygieniska föratsättningar, de areella näringarnas intressen samt kommunalekonomiska förutsättningar krävs en samlad be­dömning av byggandet i glesbygd.

Därför föreslås alt föralsällningarna för bostadsbyggandet i glesbygd närmare omprövas. Därvid bör bl.a. behandlas frågor som service, kom­munikationer, omgivningshygien — miljövård samt kommunalekonomiska effekter på kort och lång sikt.

Ell mål för all fysisk planering på Golland måste vara all finna lösningar där nybebyggelse och andra ingrepp i markanvändningen utförs på ett sådant sätt alt konflikter med bevarandeinlressen så långt möjligt kan undvikas. Ett samlat och väl dokumenterat kunskapsunderlag om natur-och kulturminnesvårdens bevarandeintressen är en absolut förulsällning för en planering med denna inriktning.

Genomförande

Ett planeringsarbete där medel för genomförande saknas är bortkastat. Länsplaneringen har kritiserats hårt för all vara verkningslös. Del är därför angelägel att närmare analysera nuvarande möjligheter lill genomfö­rande och vUka förbättringar som kan föreslås.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                         85

Lokaliseringsverksamheten

Gofiand har sedan 1971-07-01 ingått i stödområde för regionalpolifiskt stöd.

Den fakfiska sysselsättningsökningen i slödföretagen har utvecklats en­ligt följande:

1971      1972       1973        1974       1975       1976       1977       1978       1979

-1-22     -1-56        -1-134      -1-250      H-270      -H278      -1-308      -1-297      -1-425

Därefter (1979-10-01) har nio företag fått stöd för investeringar som beräknas medföra en sysselsättningsökning på 115.

Del kan konstaleras att stagnationen 1975-1978 har brafits och gått över i en kraftig ökning.

En intressant utveckling är att med hjälp av lokaliseringsstöd håller ett livsmedelsindustricentram på att växa upp inom Osterbyområdet i Visby.

Ett annat intressant utveckUngsdrag är att turistnäringen har kunnat börja byggas ut med lokaUseringsstöd. Under 1980 har bl.a. beviljats en ansökan från Konferenscentmm i Snäckgärdsbaden AB i Visby. Inom Snäckgärdsområdet skall uppföras 350 andelslägenheter samt en hotell-och konferensanläggning i etapper under perioden 1979-1985. Lokalise­ringsansökan omfattar första etappen av centralanläggningen för hela pro­jektet med restaurang för 300 gäster och konferenskapacitet för ca 200 deltagare. Resterande etapper omfattar 75 hotellmm samt en tredubblad konferenskapacitet.

Glesbygdsstödet

Länsstyrelsens föreskrifter om glesbygdsstödets användning är följande: TUl glesbygd hänförs de norra och södra lokala arbetsmarknaderna samt

den östra delen av den mellersta lokala arbetsmarknaden, (se karta bilaga

2). Sysselsättningsfrämjande åtgärder i glesbygd bör dock i första hand

inriktas på företag belägna på mer än 45 min pendlingsavslånd från Visby.

Projektverksamheten

I länsprogrammet 1975 framhöll länsstyrelsen att uppföljning av de många idéer som framläggs i handlingsprogrammen måste ha högsta priori­tet om inte länsplaneringen skall bU en papperstiger. Länsstyrelsen menar att liden är mogen för länsstyrelserna att i högre grad bli operativa plane­ringsorgan. För att genomföra denna målsättning krävs förutom god lUl­gång på lämplig egen personal att länsstyrelserna får planeringsanslag att fritt disponera för l.ex. "köp av tjänster." Länsstyrelsen har därefter i flera sammanhang, bl. a. i länsrapport 1978, understrakit detta behov.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     86

Den mer långsikfiga inriktningen av användningen av genomförande­medlen bör vara följande, (se även bilaga 3)

1.  För att genomföra riktlinjerna för den regionala näringspolitiken krävs
ökade insatser för precisering och för att utveckla ytterligare konkreta
åtgärdsförslag beträffande industri, turism, areella näringar och offentliga
sektorn samt förbättringar av företagens yttre produktionsföralsättningar.

2.  Ökade insatser krävs inom området för sysselsättningsplanering bl. a. vad gäller matchningen utbildning-arbetsmarknad för att söka reducera ungdomsarbetslösheten, samordning bostäder-arbetsplatser- kommuni­kationer för att skapa ökad tillgänglighet tiU arbetsmarknader.

3.  De kraftiga inomregionala obalanserna kräver särskilda insatser för de norra och södra lokala arbetsmarknaderna i form av lokaliserings- och decentraliseringspåverkan.

4.  Insatser krävs för planering av åtgärder för att förbättra förhållandena i glesbygd bl. a. samordnad serviceplanering och beträffande utnyttjande av glesbygdsstödet.

5.  Kontinuerliga insatser krävs för att utveckla förslag fill förbättringar inom transportområdet, såväl persontrafik som godstrafik fill sjöss och med flyg, med hänsyn tiU de speciella förhållanden och stora beroende av koUektiva transporter som gäller för Golland.

Krav på förbättrade genomförandemöjligheter

Det kan konstateras att hitfills har begränsade konkreta resultat kommit ut av den centrala behandlingen av förslaget till näringspolifiskt program. Därmed kan sägas att statsmakterna måste ta ett större ansvar för den regionalpolitiska planeringen och dess genomförande. Stöae krav kan ställas på utvärderingen av de förslag som framställs från länen. Det är angeläget alt få besked om alt vissa förslag kan konkrefiseras, att andra kan få sin lösning på lite längre sikt och all vissa inle är realisfiska etc.

Det kan också konstateras alt för genomförandel av länsprogrammel måste vi i hög utsträckning lita till de regionala krafterna. Det har varit en manstark uppslutning i länet kring upprättandet av förslaget fill näringspo­litiskt program och kring länsplanering 1980.1 fortsättningen för genomfö­randet krävs i minst lika stor utsträckning utnyttjande av de resurser som redan finns hos länsmyndigheterna, utvecklingsfonden, kommunen, nä­ringslivs- och fackliga organ m.fl. Det måste skapas en medvetenhet om de regionala problemen och ett regionalpolifiskt ansvarstagande hos många fler. Företagen måste fås att ta ell större ansvar för verksamheten i de regioner där de arbetar. De ordinarie kreditinslituten måste också gå in i mer riskfyllda och offensiva investeringar.

Länsstyrelsen har överblicken och samordningsansvaret på länsplanel. Det är nödvändigt att länsstyrelsen fär en bättre genomförande- och be­slutssituation än för närvarande. Det kan bl. a. ske genom följande: - Länsplaneringsprocessen måste förenklas genom att arbetet med pla-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     87

neringsdokumenten minskas så att personella resurser frigörs för ge­nomförande av åtgärdsförslagen.

-     Länsorganen måste få ökade beslutsbefogenheter för att en hårdare problembedömning och seriösare prioriteringsdiskussion skaU uppnås, dvs. vad begränsade resurser skall satsas på.

-     Ett ökat ansvarstagande kan uppnås genom att ramar för regionalpoU­tiskt stöd, glesbygdsstöd och projektpengar slås ihop fill en pott för fri fördelning. Härigenom skulle fås en effektivare och flexiblare använd­ning av medlen.

-     Det administrativa styrsystemet kan förbättras. Bl. a. genom behandling av länsorganens anslagsframsläUningar i länsstyrelsen. I samma syfte bör länsorganens verksamhetsplanering förbättras och länsorganen åläggas att redovisa vilka insatser dessa kan göra för att uppnå de regionalpolitiska målen för länet.

-     Men hänsyn till den offenfiiga sektorns fillväxt i Stockholmsregionen bör ökade ansträngningar göras för omlokaliseringar och lokaliseringar av verksamheter lill regioner med svag utveckling.

-     Länsstyrelsen har i en fidigare redovisning visat på svårighelerna att arbeta vidare med inomregional decentralisering. För att nå konkreta resuhat krävs nu en klar markering av den politiska viljan i denna fråga av såväl central nivå som regional och lokal nivå.

-     Beslut om glesbygdsstöd till företag i sysselsällningsfrämjande syfte bör överföras från lantbruksnämnden lill länsstyrelsen. Därigenom skulle uppnås enheUighet i beslutsfattandet beträffande glesbygdsstödet samt samordning med och likartad handläggning som för lokaliseringsstöd-givningen.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Blekinge län 1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet och delar av länet

Befolkning

Folkmängden i Blekinge har sedan 1975 minskal med ca 1 800 personer eller 1,2%. Inget annat län har haft en så kraftig relativ befolkningsminsk­ning under denna period. Av länels kommuner har Olofström drabbats hårdast. Sedan 1974 har folkmängden minskal med drygl 2000 personer eUer 11%, vilket är den största minskning som drabbat någon kommun i landet.

Den negativa befolkningsutvecklingen väntas fortsätta fram lUl 1985. Minskningen har för hela länet bedömts lill ca 1300 personer eller ca 1 %. Minskningen bedöms bli följden av såväl utflyttning som födelseunder­skott.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                    88

Sysselsättning

Under 1970-lalets första hälft ökade sysselsättningen något i Blekinge. Jämfört med riket som helhet var ökningen lägre i länet. Efter 1975 har en kraftig minskning skett av industrisysselsätlningen. Minskningen av ar­betstillfällen inom industrin kommer enligt länsplaneringens prognos att fortsätta under 1980-talets första hälft. Inom övriga näringar bör förhopp­ningsvis nuvarande sysselsättningsnivå kunna bibehåUas.

Näringsliv

Näringslivets sammansättning i länet skiljer sig markant från rikels. Tillverkningsindustrin svarar för 39% av sysselsättningen i länet mol 29% i riket. Servicesektorn har däremot inte samma omfattning i länet som i riket.

Näringslivet i länet domineras av några stora företag. Mer än hälften av den totala industriarbetskraflen är sysselsatt inom de fem största förela­gen. Företagen i länet karaktäriseras även av att de i mycket stor utsträck­ning svarar för enbart tiUverkning av produkter. Av industriarbetskraflen är ca 75 % sysselsatt inom s. k. filialförelag med administration och utveck­lingsverksamhet förlagd utanför länet.

Ett flertal företag i länet är legoförelag. Länets industri är därför i hög grad beroende av beslut som fattas utanför länet.

Pendling

De förhållandevis korta avstånden mellan olika arbetsmarknader i Ble­kinge län möjliggör i många fall pendling. Ar 1975 hade 10% av den förvärvsarbetande befolkningen i länet sitl arbele utanför hemkommunen. Pendlingen över länsgräns är främst betydande i den västra delen av länet. SannoUkl kommer inte pendlingen alt öka lika kraftigt under 1980-lalet som under 1960- och 1970-talen.

Yrkesverksamhetsgraden

Yrkesverksamhetsgraden för sysselsatta i åldrarna 16-64 år var 1975 lägre i länet jämfört med riksgenomsnittet. Efter 1975 har i länet yrkes­verksamhetsgraden minskat för män medan en viss ökning skett för kvin­nor. EnUgt länsplaneringens prognos väntas del besvärUga arbetsmark­nadslägel medföra att yrkesverksamhetsgraden för män går ner ytteriigare. Nedgången har bedömts bli kraftigare än i riket som helhet. För kvinnor bedöms yrkesverksamhetsgraden fortsätta alt öka något i länet. Ökningen bedöms emellertid bli svagare än riksgenomsnittet.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                               89

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

I detta avsnitt redovisas allmänna mål rörande arbetsmarknaden i Ble­kinge under 1980-talet. Av det fullständiga länsprogrammet framgår mer konkreta målsättningar för de viktigaste näringarna i länet.

Elt allmänt mål är all skapa arbeta åt alla dvs. alla som vill ha elt arbete skall ha rätt fill arbele. För att förverkliga detta mål krävs omfattande samhällsinsatser. Som exempel kan nämnas att det behövs ytteriigare ca 2 600 arbelsfillfällen för att uppnå samma sysselsättningsnivå som de län som har de högsta förvärvsfrekvenserna.

Förvärvshinder av olika slag kommer att utestänga människor från ar­belsUvel under 1980-talet. Under 1980-talet krävs alt man inle enbart inriktar sig på att skapa nya arbetstillfällen ulan även att hinder av olika slag tas bort. En viktig uppgift under 1980-lalet kommer vidare att vara alt stärka de svaga grappernas ställning på arbetsmarknaden. Kvinnor, äldre, handikappade och ungdomar är grupper för vilka särskilda insatser måste göras.

Planeringstal

Ett medel för att förverkliga de regionalpolifiska målen är planeringsla­len, Planeringslalen skaU ge uttryck för hur slor folkmängd som behövs för att erhåUa en lämplig utveckUng, förbättra servicenivån osv. Vidare behö­ver olika myndigheter en målfolkmängd för sin planering.

Länsstyrelsen har i samråd med kommunerna upprättat ett förslag lill planeringslal för 1990. Utgångspunkt härvid har bl. a. varit alt inte accepte­ra någon ytterligare minskning av länets folkmängd. Länets nuvarande folkmängd, ca 154000 invånare, har därför angivils som lägsta ramvärde. Som inlervaUbredd har 4000 invånare ansetts vara rimligt. Länsstyrelsens förslag till befolkningsram är därmed 154000-158000 invånare 1990. I följande tablå redovisas länsstyrelsens förslag fördelat på kommunnivå.

Länsstyrelsens förslag tiil befolkningsramar 1990

1990

Min

Medel

Max

60200

61000

61800

30200

30600

31000

31900

32 300

32700

16000

16200

16400

15 700

15900

16100

Karlskrona

Ronneby

Karlshamn

Sölvesborg

Olofström

Länet                                      154000     156000     158000

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                         90

Ortsplan och pendlingsregioner

Länets kommuner har i stort sett den arbetsmarknad och del serviceut­bud som är normalt för respektive ortstyp i ortsplanen. Vissa brister kan emellertid konstateras. Som exempel kan nämnas avsaknaden av efter­gymnasial utbildning i länets primära centmm Karlskrona.

TUl Karlskrona och Karlshamn förekommer en omfattande inpendling. Dessa kommuner fungerar som centra i respektive arbetsmarknadsregion. De stora vårdinrättningarna i dessa kommuner medför inte minst en omfat­tande pendling av kvinnor. Även Olofström har en betydande inpendling.

Pendlingen över länsgräns är av betydligt större omfattning i den västra länsdelen än i den östra. Speciellt omfattande är inpendlingen till Olof­ström och utpendlingen från Sölvesborg. I det förstnämnda faUel är Kris­tianstads län avgivare av pendlare, i del senare fallet mottagare av pend­lare.

Stödområdesindelning

Under 1970-talet har betydande sysselsältningssvårigheler även uppstått utanför de traditionella stödområdena. Bland annat har åtskilliga arbetstUl­fällen försvunnit från varvsregionerna i södra Sverige. I början av 1979 fick samtliga länsstyrelser i uppdrag av regeringen att redovisa förslag liU inplacering av kommuner i stödområden. I länsstyrelsens förslag framhölls bl.a. all länels problem ofta uppfattats som tillfälliga vilket medfört att åtgärder inte vidtagits för att lösa de mer långsikfiga problemen. Som exempel på problem som kräver en mer långsiktig lösning angavs den ensidiga sammansättningen av länets näringsliv. Länsstyrelsen framhöll i sitt förslag till regeringen att Blekinge borde ingå i stödområdet.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

Inriktningen av den regionala näringspolitiken och den regionala arbels­marknadspolifiken utgör en viktig grand för utvecklingen av olika närings­grenar. Vidare påverkas naturligtvis i myckel hög grad sysselsättningen av den ekonomiska politiken och beslut som fattas på central nivå. Ett exem­pel är beslutet om nedskäraing av varvssysselsällningen. I det följande redovisas kortfattat riktlinjer för viktigaste näringarna i länet.

Jord- och skogsbruk

Strakturtationaliseringar bör främjas bl. a. genom förvärv av rationali­seringsfastigheter. Är behovet av strakturtationalisering stort och redan

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     91

etablerade brakare saknar ett omedelbart intresse bör lantbraksnämnden försöka förvärva de rationaliseringsfasfigheler som bjuds ul fill försäljning.

När mark efterfrågas av såväl hellidslanlbrakare som dellidslanlbrukare skall helfidslantbrakare ges företräde om marken utgör elt lämpligt led i utbyggandet av heltidslantbrakarens företag. Verksamheten på animaliesi-dan bör i första hand inriktas på alt slå vakt om nuvarande produktionsvo­lym och på all effektivisera produktionsapparaten.

För att den nuvarande utvecklingen av trädgårdsnäringen skall brytas fordras förbättrade ubildningsmöjligheler för odlarna samt en förbättring av distributionen. Frakt- och bärodUngen bör också bli föremål för ökad mekanisering och rationalisering. Det är viktigt för den ekonomiska kon­kurrenskraften att nya tekniska hjälpmedel kommer till användning för att klara arbetskrävande moment.

Röjning är en av de viktigaste skogsvårdande åtgärderna eftersom denna åtgärd är gmndläggande för beståndets kvalitativa utveckUng. Den nya skogsvårdslagen innebär för skogsägaren en skyldighet att utföra stora delar av dessa röjningar. Eftersom självverksamheten inom skogsbruket är låg kommer i större utsträckning än f. n. entreprenör all behöva anlitas. Ansvaret för att sådan verksamhet kommer till stånd vUar på länets skogs­brak i sin helhet tillsammans med länsarbetsnämnden.

Fiske

Samarbete mellan fiskets organisationer och beredningsindustrin är nöd­vändig för en anpassning av fångsterna lill en ökad fiskberedning inom länet.

Fiskeristyrelsen har hos regeringen föreslagit ändrade bestämmelser för lån och bidrag i samband med investeringar i nybyggda fiskefartyg i avsikt all underiätta finansieringen. Tillgängliga medel bör i första hand styras till Blekinge som har ett omfattande fiske men en föråldrad fiskeflotta.

Industri

En förbättrad storleksstraktur för länets industriföretag måste skapas genom att små och medelstora förelag ges förbättrade möjligheter all utvecklas. Exempel på industribranscher som har goda utvecklingsmöjlig­heter och som ger industrin i länet en mer balanserad sammansättning är lätt verkstadsindustri, elektronisk industri, träbearbetande industri och plasfindustri. En satsning på högt utvecklad teknologi inom exempelvis verkstadsindustri och elektronisk industri måste eftersträvas.

En höjning bör ske av förädlingsgraden inom länets industri. Detta gäUer exempelvis vidareförädling av skogsråvara och fiskråvara.

TUlgång på industrimark är en föratsättning för alt industrin skall kunna byggas ut i länet. God planberedskap och framförhåUning vad gäller fill­gång på industrilokaler är därför nödvändig. Vidare bör s. k. industribyar eUer industrihotell som kan utnyttjas av flera företag byggas i länet.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                                92

Goda kommunikationer är en annan viktig faktor för industrins utveck­ling. En högre standard på järnvägs- och vägnätet saml hamnarna är därför nödvändig.

StatUg verksamhet

Riksdagen har uttalat all staten har ell särskUt ansvar i de orter där de statliga arbetslillfällena minskat och där staten är en stor arbetsgivare. För alt uppnå målen för den statliga verksamheten i länet krävs all staten uppfyller sitt uttalade ansvar. Vid decentralisering av statlig verksamhet från central till regional nivå bör därför Blekinge län som hittills inte fått del av någon omlokalisering prioriteras.

Service

Möjligheterna all erbjuda länets invånare en tillfredsställande service varierar kraftigt beroende på var bostaden är belägen. Avstånden inom Blekinge är dock tämligen små varför förutsättningarna för all nå accepta­bel tnigänglighet i allmänhet är goda.

Utbildning

Blekinge län är ell av de få län som saknar statlig högskola. De av länskommUlén för högskoleutbildning initierade enstaka högskolekurserna utgör ell viktigt inslag i länels utbildningsverksamhet. Del är angelägel all de kurser som tilldelas länet får en sådan inriktning all de får karaktären av hela utbildningslinjer.

Del finns starka skäl som talar för en utbyggnad av den yrkeslekniska högskoleutbUdningen i länet. Utbyggnaden bör ske främst utifrån bedöm­ningar av olika branschers långsiktiga fömtsätlningar i länet.

Barnomsorg

För att målsättningen om barnomsorgen skall kunna uppfyllas krävs omprioritering av barnomsorgen mol en ökad andel platser i daghem. Dessutom måste statsbidragsreglerna utformas på ett sådant sätl att de stimulerar till utbyggnad av dag- och frilidshemsplatser. KvaUten på barn­omsorgen kan höjas genom alt de som arbetar inom barnomsorgen ges goda möjligheter till utbildning och fortbildning.

Kommunikationer

Länstrafikbolaget bör noggrant följa utvecklingen i länet och efterhand anpassa kollektivtrafiken liU nya behov. Vidare bör bolaget utifrån sitt ansvarsområde medverka till att de mål som gäller för länels utveckling uppfylls.

För Blekinge bör SJ:s planering på kort sikt inriktas på flera direktför­bindelser med Malmö, Göteborg och Stockholm. På något längre sikt bör

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     93

man sträva efter att införa entimmestrafik på sträckan Karlskrona-Al­vesta med anknytning tiU entimmestrafiken på stambanan i Alvesta.

Behovet av nya flygförbindelser bör noggrant följas upp samtidigt som man försöker finna lösningar som kan göra sådana flygförbindelser ekono­miskt realiserbara.

Miljö

Försurningen av mark och vatten är idag vårt största miljöproblem. Blekinge län är i delta avseende hårt drabbat. Det är med hänsyn tiU den aUvarliga situationen nödvändigt att följa utveckUngen av försuraingen och att snarast vidta nödvändiga motåtgärder.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Regionalpolitiskt stöd

UtveckUngen under 1970-talet har visat att del även finns län utanför de traditionella stödområdena som är i behov av regionalpolifiskt stöd. Del regionalpolitiska stödets bindning liU vissa på förhand bestämda delar av landet har därför ifrågasatts. Från länsstyrelserna i Sydsverige har krav framförts på en förändring av principerna för det regionalpoUliska stödet. Som ersättning för nuvarande stödsystem har länsstyrelserna föreslagit en problemorienterad regionalpolitik. Med en sådan regionalpolUik menas att det är problemets art och omfattning som skall vara avgörande för stöd och inte en orts geografiska läge.

Glesbygdsstödet

År 1975 var 35 000 personer eller 23 % av Blekinge läns folkmängd bosall i glesbygd. Motsvarande andel för riket som helhet var 18%. Länets skärgård har en bofast befolkning på 3 500 personer och av dessa är 750 bosatta på öar utan fast landförbindelse. Skärgårdsbefolkningens ålders­slraklur skiljer sig markant från länels befolkning i övrigt. Andelen barn är lägre och andelen äldre personer högre i skärgården än i länet i övrigt. Behovel av ökade stödinsatser, för att vända den negativa utvecklingen i länels skärgård, har bl.a. framhåUits i den nyUgen redovisade skärgårdsutredningen.

Länsplaneringen och medel för dess genomförande

Inom länet bedrivs f n. flera projekt i syfte att främja länets utveckling. Projekten finansieras lill stor del av medel från anslaget Åtgärder m. m. i anslutning till länsplaneringen. Med hänsyn till rådande sysselsättnings-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     94

problem är det väsentligt att medel även fortsättningsvis ställs till länssty­relsens förfogande för detta ändamål. Projekten är inriktade på olika ar­betsområden av vilka kan nämnas:

—       Tillvaratagande av länets råvaror

-     Åtgärder för befintliga företag i länet

-     Nyetablering av verksamhet i länet

 

—Turism, fritid, rekreation och friskvård

—Sysselsättning inom samhällsservicesektorn

- Övrig projektverksamhet.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den den centrala nivån

Behovet av åtgärder är med hänsyn till rådande sysselsättningsproblem i länet mycket stort. I del följande redovisas några exempel på viktiga åtgärder som tagils upp i länsplaneringen. Åtgärderna är främst inriktade på att öka sysselsättningen och förbättra länets infrastraktur. De är där­med ett led i strävan att återfå balans på länets arbetsmarknad.

—Länsstyrelsen föreslår att ett regionalt utvecklingsbolag inrättas i länet. För bildandet av ett sådant bolag krävs 30 miljoner kronor i statliga medel under en femårsperiod.

—Länsstyrelsen föreslår, mot bakgrund av den stora förlusten av arbets­lillfällen inom den statliga sektorn, att Blekinge prioriteras vid decen­tralisering och omlokalisering av statlig verksamhet.

—Länsstyrelsen föreslår att regionalpolitiskt stöd skall utgå till byggandet av industrilokaler i länels kommuner. Behov av lokaler föreligger till en sammanlagd yta av 46000 m. Kostnaderna för dessa lokaler har beräk­nats till ca 140 miljoner kronor.

—Länsstyrelsen föreslår att den ur regionalpolitisk synpunkt viktiga järn­vägslinjen Karlskrona - Krisfianstad elektrifieras.

—Länsstyrelsen föreslår med hänsyn till järnvägens nuvarande standard och rådande arbetsmarknadsläge och upprastningsarbele påjärnvägs-Unjen Karlskrona — Växjö bandelen Karlskrona — Emmaboda lidigare­låggs.

—Länsstyrelsen föreslår att regeringen ger sitt stöd fill inrättandet av flygförbindelse mellan länet och Köpenhamn.

—Länsstyrelsen föreslår att 500000 kronor skall utgå i stafiiga medel för uppföljning av det forskningsarbete som bedrivits i länet angående för­surningen av mark och vatten.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     95

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Kristianstads län

1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet

Befolkning

Kristianstads län har under 70-talel liUhört de län, som haft den snab­baste relafiva folkmängdsökningen. TiUväxten har varit 0,6% per år. Men den har inte varit jämnt fördelad i länet. Den nordvästra delen med kom­munema Båstad, Ängelholm och Åstorp har fått 45% av hela ökningen medan kommunerna Simrishamn, TomelUla, Perstorp och Osby inte fåll någon del i liUväxten. Under 80-talet antas tillväxten forlsälla men ök­ningstakten beräknas bli något lägre än under 70-talet. Länels nordvästra del väntas fortfarande vara det område där tillväxten blir störst.

Sysselsättning

Antalet arbetstillfällen i länet har under 70-talet ökat med ca 1000 per år. En stor del av denna ökning beror på att fler människor delfidsarbetar. Del ökade deltidsarbetet förekommer mest inom den offenfiiga sektorn. Flest kvinnor deltidsarbetar.

Under 80-talet beräknas antalet arbelsfillfällen i länet fortsätta all öka med ca 1000 per år.

Näringsliv

Mot bakgrand av den betydelse de små och medelstora förelagen har i länet är det viktigt att näringspolitiska insatser prioriteras i kommuner med vikande sysselsättning för att det skall kunna bli balans mellan länets olika delar. Med hänsyn till den betydelse som en gynnsam näringslivsulveck-Ung rent allmänt har för länels utveckling är del av slor vikt all Utveck­Ungsfondens arbete även inriktas på att bli elt verksamt medel i regionalpo­litiken. Utvecklingsfondens arbete kan genom näringspolitiska insatser av olika slag medverka fill all regionalpolifiska mål i länet uppfylls. Men för att detta skaU vara möjligt måste den ges så stora resurser all den kan skapa en insatsberedskap i länet som kan användas i akuta sUualioner.

Jordbruk

I länet finns 7 800 brakningsenheter som använder en tredjedel av länels totalareal för jordbraksprodukfion och som sysselsätter nästan 11 000 per­soner. Det traditionella jordbraket har alltså slor betydelse för sysselsätt­ningen i länet. TiU detta kommer trädgårdsnäringens myckel stora betydel­se. Mer än 75 % av alla fruktträd för yrkesmässig odUng finns i länet och en normalskörd representerar ett värde av ca 100 miljoner kronor, packad

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                     96

vara. Produktionsvärdet för köks- och prydnadsväxlodling i länet uppgår också fill ca 100 miljoner kronor per år. Del är därför viktigt att förädlings-och distributionsleden inom trädgårdsnäringen utvecklas och all gäUande importbestämmelser ändras så att fmktodlingen kan fortsätta att utveckla sig.

Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har minskal under 70-lalel, men svarar fortfarande för mer än var 10:e arbetstillfälle och är hög jämfört med riket. Den helt dominerande delen av ökningen har skett inom offenl­lig förvaltning där numera vart 4:e arbetstillfälle finns. Sjukvård och under­visning är de områden som vuxit snabbast. Andelen offentligt sysselsatta i länet är lägre än i riket. Inom tillverkningsindustrin har också en viss ökning skett i länet under den senaste 10-års-perioden.

Under 80-talet antas sysselsättningen inom jordbruk fortsätta att minska men i en betydligt långsammare takt. De offentligt sysselsatta bedöms komma alt fortsätta öka i antal liksom de verksamma i tillverkningsindu­strin.

Skogsbruk

Skogsindustrin i länet sysselsätter drygt 6000 personer. Det är därför av stor vikt att länets skogsbruk inriktas på att främja en jämn och uthållig virkesproduktion. Detta kan ske genom en intensifierad rådgivning som leder till ökad gallring och slutavverkning.

Fiske

Förutsättningarna för fiske på sydkusten under 80-talet är goda och fiskehamnen i Simrishamn är helt dominerande inle bara i länet, ulan är den hamn där mest fisk för konsumlionsändamål landas i hela landet. En satsning på Simrishamn som fiskehamn är lill gagn för fiskenäringen under 80-lalet. För delta ändamål behöver hamnen emellerfid byggas ut. Och del finns utrymme för en utbyggnad av beredningsinduslrin i Simrishamn, där närheten till råvaran är ell tungt vägande lokaliseringsalternaliv. Fiskenä­ringens expansion har skapat ett uppdämt utbildningsbehov inom ell områ­de där del tidigare inte funnits någon organiserad utbildning. Ordentliga utbildningsmöjligheter inom fiskets område måste därför skapas i Simris­hamn.

PendUng

1 Projektet Lokala arbetsmarknader i Skåne visas all allt fler människor pendlar mellan arbetsplats och bostad och över aUl störte avstånd. Det är den ökade rörligheten som efter hand möjliggjorts med hjälp av i första hand den växande bilismen som medfört all bosläder och arbetsplatser har kunnat lokaliseras mer oberoende av varandra. Den kraftiga utvecklingen av pendlingen kan till stor del förklaras av all det omfattande småhusbyg­gandet under 1960- och 1970-talen ofta skett i andra orter än där de nya arbetstiUfällena skapats.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    97

Pendlingen är alltså betydande. Var 8:e förvärvsarbetande i Simris­hamn-Tomelilla regionen har sitl arbete utanför regionen. I nordöstra länsdelen är var 12:e och i nordvästra länsdelen är det var 5:e förvärvsar­betande som har sitt arbele utanför regionen.

Utpendlingen över länsgränsen uppgick 1975 lill ca 12800 och inpend-Ungen tiU ca 6200, vilket innebar att nästan var 10:e yrkesverksam i länet hade sitt arbete utanför länet. Detta förklaras delvis av de korta avstånd som finns i Skåne. Pendlingen kommer även i framtiden att vara betydande och netloulpendlingen över länsgräns antas öka något.

Yrkesverksamhetsgrader

År 1975 var yrkesverksamhetsgraden för män i paritet med riket, medan den för kvinnor var lägre men väntas öka kraftigt i framliden. Detla innebär att antalet förvärvsarbetande kvinnor beräknas vara 15000 fler år 1990 jämfört med år 1975 samtidigt som antalet förvärvsarbetande män endast väntas öka med ca 2000 undersamma period.

Jämförelsevis stora variationer förekommer beträffande yrkesverksam­hetsgrader för kvinnor mellan de olika kommunerna. De högsta värdena uppvisas i kommuner med stor offentlig verksamhet.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Ett övergripande mål för utvecklingen i länet är att den framlida befolk­ningstillväxten skaU ske på elt sådant sätl att befolkningsfördelningen inom länet inte förändras genom att del sker en ökning i vissa regioner på bekostnad av andra.

I den tidigare angivna rapporten "Lokala arbetsmarknader" anges tre typer av åtgärder som behövs för att förbättra förhållanden som rör arbets­resor. Det är viktigt alt förlägga bostäder och arbetsplatser på ell ur sysselsättningssynpunkt gynnsamt säll. Det innebär att man bör vara återhållsam med en utbyggnad av mindre orter. Ska man bygga ul mindre orter bör man satsa på sådana som ligger bra till rent geografiskt så att man kan nå många arbetstillfällen från dem. Man bör försöka bygga ul efter pärlbands- eller bandlandskapsprincipen eftersom man härigenom ökar föratsättningarna för kollektiv trafik. Det är myckel väsentligt hur en ort ligger i förhållande till andra orter. Möjligheterna all skapa kollekliv trafik i en ort med låg trafikalslring kan ofta vara störte än för en ort som ensam svarar för ett störte antal in- och utresande men som ligger mer isolerad.

Planeringstal

I och med att länsramen för år 1985 höjdes under år 1980 från 270000-280000 fill 283000-297000 invånare har länet fått mer realistiska plane­ringstal att arbeta med. 7   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113   Bilagedet

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                    98

Förslaget tUl befolkningsram för år 1990 är 290100-297 500 invånare. Planeringen bör inriktas mot 293800 invånare. En planering mot en folk­mängd på 293800 innebär en årlig ökning av befolkningen med 1400 personer under 80-talet och är lägre än den var under 70-lalel då länet ökade med i genomsnitt 1600 personer per år. Förslaget bygger på en jämnare befolkningsutveckling i länels olika delar jämfört med vad som varit.

Kommun                                  Förslag till       Medelvärde

befolkningsram 1990

20600-

21000

20800

12500-

12900

12700

70500-

72500

71500

12300-

12500

12400

15400-

15 800

15600

13 800-

14200

14000

50500-

51500

51000

8100-

8 300

8200

17300-

17700

17500

9600-

10000

9800

14200-

14400

14300

32500-

33 500

33 000

12800-

13 200

13 000

190 100-

297 500

293800

Simrishamn

Tomelilla

Kristianstad

Bromölla

Ö. Göinge

Osby

Hässleholm

Perstorp

Klippan

Örkelljunga

Åstorp

Ängelholm

Båstad

Länet

Ortsplan och pendlingsregioner

Enligt planen för utvecklingen av den regionala strukturen gäller föl­jande ortsplan för länet Primärt centram: Kristianstad/Hässleholm Regionala centra: Simrishamn, Ängelholm

Kommuncentra: TomeUlla, Bromölla, Östra Göinge, Osby, Perstorp, KUp-pan, Örkelljunga, Åstorp, Båstad.

Enligl länsstyrelsens mening föreligger inga skäl för alt ändra den gällan­de ortsplanen.

Länet har avgränsats i tre pendUngsregioner. En region beslår av kom­munerna Simrishamn och TomeliUa, en annan av kommunerna Kristian­stad, BromöUa, Östra Göinge, Osby, Hässleholm och Perstorp samt en tredje region av kommunerna Klippan, Örkelljunga, Åstorp, Ängelholm och Båstad. Huvudprincipen vid avgränsningen har varit pendlingsström-maraas storlek men även det faktum alt kommuneraa ingår i samma planeringsförbund/samarbetskommitté har beaktats. Länsstyrelsen ställer sig emellertid tveksam tiU att pendlingsregionen skall kunna fungera som ett effekfivt inslrament i den regionalpoUfiska planeringen.

Stödområdesindelning

Frågan om att inplacera vissa kommuner i Kristianstads län i stödom­råde har prövats flera gånger av statsmakterna utan positivt beslut. Något

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   99

förnyat förslag tiU inplacering av vissa kommuner i stödområde framförs inte i länsprogrammet. Länsstyrelsen fömtsätter emellertid alt om situa­fionen i länets kommuner skulle förändras så kommer lokaUseringsslöds-ansökningar att efter särskild prövning att kunna behandlas positivt.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

Ett övergripande mål är att utveckla näringslivet och skapa fler syssel­sättningstillfällen. Enligt sysselsällningsprognosen skulle antalet syssel-sättningslillfäUen under 1980-talel öka med ca 10000. Del ekonomiska läget medger emellertid inte en sådan expansion inom den off'enlliga sek­torn om Sverige skaU kunna uppnå samhällsekonomisk balans. Övriga näringsgrenar visar på en svagare utveckling. Det är angelägel alt del sker en kraftigare ökning inom dessa — och särskilt inom tillverkningsindustrin och byggnadsindustrin — än vad prognosen visar.

Inom de tidigare redovisade pendlingsregionerna har en delvis gemen­sam arbetsmarknad utvecklats. Inom resp. region sker en omfattande pendUng. Dessa regioner — den sydöstra, nordöstra och nordvästra — uppvisar såväl i nuläget som enligt prognosen olikheter ifråga om näringsli­vels sammansättning, sysselsättningsutveckling och pendling.

Målet under 1980-talet bör vara att skapa en mera balanserad syssel­sättningsutveckling mellan och inom länels olika regioner. För att uppnå detta måste särskilt industrin i den sydöstra regionen byggas ut.

För nordöstra länsdelen är en viktig målsättning all råvaran lill skogsin­dustrin säkerställs så att sysselsättningen inom denna för regionen mycket vikliga näringsgren kan upprätthållas.

De nordvästra och nordöstra regionerna har stor nettoutpendling. Pend­ling är en naturlig väg att öka sysselsättningen för befolkningen på orter med otillräckligt och/eUer ensidigt näringsliv. All motverka pendlingen skuUe minska arbetsmöjligheterna.

Mot bakgrand av framlida energiproblem bör emellertid målsättningen vara all på sikt i största utsträckning begränsa pendlingen utan all valmöj­ligheterna på arbetsmarknaden minskar.

I Krisfianstads län var yrkesverksamhetsgraden för kvinnor 1975 lägre än riksgenomsnittet. Under 1980-talel bör yrkesverksamhetsgraden för kvinnor öka så att den i vart faU kommer i nivå med riksgenomsnittet.

För grapper som har problem att komma in på arbetsmarknaden måste målsättningen vara att så långt som möjligt undanröja hindren. De grapper del främst gäUer är ungdomar, äldre och arbetshandikappade.

Även i framtiden kommer arbetstillfällen att försvinna genom straktur­förändringar, rationaliseringar m. m. Del är därvid viktigt att omställningar sker under största möjliga hänsynstagande till såväl de anställda som de berörda kommunerna.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    100

Försvarsverksamhelen sysselsätter över 3 000 personer vid olika militä­ra förband i länet. Med hänsyn till landsdelens mUitärstralegiska läge är del viktigt alt förbanden icke läggs ner.

För de kommuner tUl vilka förbanden är lokaUserade har denna verk­samhet en stor betydelse för sysselsättningen.

Även om viss rationalisering av förbandens fredsadministralion måste accepteras är det en angelägen uppgift för länsstyrelsen alt verka för att indragningar av förband i Kristianstads län icke sker.

Av vad som framkommit vid remissbehandlingen av förslaget lill läns­program framstår del enligl länsstyrelsens mening som sannolikt all förslag som tagils upp i landstingets och kommunernas planer kommer all genom­föras i långsammare takt. På den stafiiga sidan har också åtstramningar genomförts eller aviserats.

Med hänsyn lill de samhällsekonomiska kraven och vad som sagts ovan måste målsättningen för länels sysselsättningsökning under 1980-lalel vara all den fördelas med tonvikt på näringslivets behov. Omvårdnaden av de svaga grupperna i samhället och en jämnare fördelning av samhällsservi­cen inom länet liksom den offentliga sektorns betydelse för sysselsättning­en och indirekt även för näringslivet måste enligl länsstyrelsens mening även i fortsättningen få hög prioritet i den avvägning som får ske med hänsyn lill de ekonomiska förulsällningarna.

Nedan redovisas mer i detalj hur länsstyrelsen anser all verksamheten bör inriktas inom några huvudområden.

Näringspolitiken i Kristianstads län skall inriktas på

-     alt uppnå balans mellan länels olika delar i fråga om fillgång på syssel­
sättning genom alt prioritera insatser i kommuner med vikande syssel­
sällning

—    alt verka för ett utvecklingsbart näringsliv i länet genom en inriktning på
branscher med goda framtidsutsikter

-     att skapa en långsiktigt stabil sysselsättning på hög nivå genom att stödja företag som bidrager lill en ökad sysselsällning

-     att skapa en insalsberedskap i länet som kan användas i akuta situa­tioner genom alt ge utvecklingsfonden resurser för detta ändamål

-     att utveckla de goda förulsätlningar som finns för turistnäringen i länet. Turismen är en småföretagsnäring och stöd borde därför kunna utgå från utvecklingsfonden. Frågan om turismen kommer all belysas närma­re i en kommande länsrapport.

Jordbrukspolitiken i Kristianstads län skall inriktas på

—alt främja en rationell jordbruksproduktion genom en intensifierad råd­givningsverksamhet

—att främja en rationell arrondering genom att medverka lill en minskad ägosplittring genom fortsall slraklurtafionalisering

—att bevara den produktiva jordbraksmarken genom att undvika alt den används för annan verksamhet

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   101

-    att utvidga jordbraksarealen genom att underlätta nyförelagande på nedlagt åkermark

-    alt utveckla trädgårdsnäringen i länet genom att stödja en utbyggnad av förädlings- och distribufionsleden

-    att underlätta fraktodUngen genom översyn av importbestämmelserna. Skogspolitiken i Kristianstads län skall inriktas på

-    att främja en jämn och uthållig virkesproduktion i länet genom en intensifierad rådgivning som leder fiU ökad gallring och slutavverkning

-    att främja en rationell arrondering genom att medverka till att små skogsskiften slås samman med andra skiften

-    att skydda den produktiva skogsmarken så att virkesproduktionen kan öka genom att förhindra alt skogsmark används för annat än virkespro­duktion

-    att öka utnyttjandet av skogsavfaU genom att medverka till att olika flisprojekt realiseras.

FiskepoUliken i Kristianstads län skall inriktas på

-    att utveckla fiskenäringen i länet genom att verka för att bidrag lämnas till rationaliseringar

-    att öka vidareförädlingen av fisk i länet genom att stödja lokalisering av beredningsindustri till länet som kan ge en ökad och jämnare sysselsätt­ning

-    att skapa möjligheter till utbildning genom att öka kursutbudet i Simris­hamn

-    att skapa goda landningsbefingelser i länet genom en kraftig satsning på fiskehamnen i Simrishamn för vilket krävs stafiiga bidrag

-    att stödja uppbyggnaden av en bättre distribution av färsk fisk för konsumtion

-    att med hänsyn till Östersjöfiskets ökade betydelse bör ett forskningsin­stitut för fiske lokaUseras liU länet.

Service

En utbyggnad av servicen bör ske genom fortsatt decentralisering av stora enheter.

Delta kan ske genom alt man inom ulbildningssektorn skapar mindre enheter i stället för att bygga till befintliga högstadier samt genom en utbyggnad av högskolan i länet.

Inom sjukvårdssektora bidrager en utbyggnad av öppenvården och hem­sjukvården lill en decentralisering.

När det gäller baratiUsyn så kan en samverkan mellan förskolan och lågstadiet ge fler enheter i anslutning lill bostäder.

Genom aktiv uppsökande informations- och rådgivningsverksamhet kan man möjliggöra för fler äldre att bo kvar i sin egen bostad. Även en konkret samverkan mellan social hemhjälp och sjukvård bidrager till all fler äldre kan behålla sin egen bostad.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    102

Inom bostadssektora kan ett allsidigt bostadsbyggande genom all produ­cera ett lämpligt antal av varierande typer av bostäder vaqe år bidraga lill ökad valfrihet.

För vägsektorn är det övergripande målet att länet tilldelas resurser så att de beslutande flerårsplanerna kan realiseras.

Miljö

Miljöplaneringen skall i första hand inriktas på att länels naturvårdsplan förverkligas, för vilket krävs förstärkta resurser. Med hänsyn lill försur­ningssituationen måste den följas upp genom kontinuerliga undersökningar och åtgärder sättas in för att minska svavelutsläppen. Det är också angelä­get att i störte utsträckning kalka vattendragen. Den fortsatta utbyggnaden av lätortera skaU ske med beaktande av kravet på hushållning av jord-bmksmark, naturvårdens intressen och väl fungerande lokala arbetsmark­nader.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Regionalpolitiskt stöd

Regionalpolitiskt stöd utgår inte i Kristanstads län. Länsstyrelsen förat­sätter dock att lokaliseringsstödsansökningar även i fortsättningen efter särskild prövning kommer att behandlas positivt om situationen i länels kommuner skuUe förändras.

Glesbygdsstöd

Medel tUl glesbygdsstöd har ej ställts tUl länels disposition. Länsstyrel­sen anser emeUertid att stöd fiU kommersiell service i glesbygd skall kunna utgå även i Kristanstads län och erinrar om alt tidigare har Ivön omfattats av stöd till skärgårdsföretag.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

För att öka effekten av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan vidtagas på länsnivå är det väsentligt att länsarbetsnämnden får tillgång tiU medel med vilka rådram kan skapas i företagskriser för lösningar på längre sikt. Möjligheter bör således finnas att övergångsvis ge stöd fiU fortsall produktion liksom till undersökning av alternafiv produktion. Tilldelas varje län en ekonomisk medelsram - för konsultinsatser, lån, kreditgaran­tier och stimulansbidrag - kan konkreta åtgärder vidtagas för all de regionalpolifiska målen skaU kunna nås.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   103

6   Övrigt

Länsstyrelsen anser att länsplaneringen även i fortsättningen bör finnas kvar som ett regionalpolitiskt planeringsinstramenl. Vissa förändringar anser dock länsstyrelsen vara nödvändiga om länsplaneringen skall få den betydelse den bör ha för den regionala utvecklingen. De förändringar som länsstyrelsen i första hand förordar är

—störte vikt lägges vid de årliga rapporterna

—den strategiska beredskapen ökas genom en beskrivning av flera utveck­lingsalternativ

—ökat regionalt inflytande ges vid prioriteringar mellan olika samhäUssek­torer

—åtgärdsförslag kostnadsberäknas

—störte resurser ges för åtgärdsinriklad länsplanering genom ökad till­delning av projektmedel

—ökad samordning mellan olika statliga länsorgan, landsting och kommu­nerna.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Malmöhus län 1    Hittillsvarande och framtida utveckling i Malmöhus län

UtveckUngen i länet under 1950- och 1960-talen präglades i hög grad av jordbrakels rationalisering och den snabba induslriutbyggnaden i länets västra del. Resultatet blev en betydande avfolkning av de inre och sydöstra delarna av länet medan de störte orterna i västra länsdelen fick en stark inflyttning och omfattande bostadsförsörjningsproblem. Under 1970-talet har en omsvängning ägt ram som bl. a. inneburit en ökad bosättning i de inre och sydöstra delarna av länet. Detla har medfört en jämnare fördel­ning av befolkningen i länet och bidragit tiU att serviceunderlaget i många orter i de inre och sydöstra delarna av länet kunnat förslärkas och all många människor fått tiUgång lill en bättre miljö. Möjligheterna att få arbete inom den egna regionen har däremot inte utvecklats tUlfredsställan­de i dessa delar av länet varför pendlingen till de stora arbetsorterna i de västra delarna av länet vuxit kraftigt.

Den prognos över näringslivs- och befolkningsutvecklingen fill år 1990 som ingår i Länsprogram 1980 och som refereras i det följande utarbetades innan slutliga beslut fattats om nerskärning av varvsnäringen i länet. Prog­nosen speglar således den utveckling som kunde väntas om varvsnäringen i stort sett förblivU intakt.

Utvecklingen under 1970-talet av näringsUvets behov av arbetskraft kännetecknades främst av avtagande minskning inom jordbrakel, struk-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    104

turkriser och arbetslöshet inom industri- och byggnadssektorn samt en kraftig utvidgning av servicesektorn, i första hand offenllig förvaltning. Prognosen tUl år 1990 pekar på en successiv stabilisering av sysselsättning­en inom jordbruket, betydande minskningar för övriga varuproducerande näringar och även i viss mån för handeln samt fortsall ökning av övriga servicesektorer men i avtagande takt.

Tolalt sett väntas ökningstakten för arbetsbehovet minska till mindre än hätften under 1980-talet jämfört med under 1970-talel. Under 1970-lalet har yrkesverksamheten genomgått betydande förändringar. Det är framför allt kvinnorna som i ökad utsträckning tagit steget ul i förvärvslivet medan männens yrkesverksamhet minskat något. Detta mönster antas beslå un­der 1980-talet men ökningstakten för den kvinnliga yrkesverksamheten beräknas avtaga. En fortsatt snabb ökning av den kvinnliga yrkesverksam­heten fömtsätter att den ekonomiska tUlväxten i länet och landet blir så stark att servicesektorn, som normalt har stor andel kvinnlig arbetskraft, kan byggas ut i planerad omfattning.

Den starkt ökade kvinnliga förvärvsverksamheten har resulterat i all behovet av inflyttning för att tillgodose efterfrågan på arbetskraft minskat drastiskt. Under den expansiva perioden kring år 1970 uppgick länets nettoinflyllning lill ca 7000 personer per år medan in- och utflyttningen under senare år vägt jämnt. För 1980-talet antas nettoinflyltningen i ge­nomsnitt behöva uppgå till ca 1000 personer per år för alt täcka arbets­kraftsbehovet.

Obalanser mellan tillgång och efterfrågan pä arbetskraft utjämnades fidigare framförallt genom flyttning. Under 1970-talet har obalanserna i ökad utsträckning överbryggats genom pendling. Pendlingen antas öka i betydUgl långsammare takt än under 1970-lalet.

Från mitten av 1960-lalet lill millen av 1970-talel skedde en kraftig flyttning liU tätorterna runt de största orterna. Denna utveckling har i kranskommunerna resulterat i en ojämn åldersfördelning bland befolkning­en med bl a stora andelar barnfamiljer. Flyllarna har i betydande utsträck­ning kommU från de större orterna där andelen äldre personer ökar betyd­ligt. De kraftigt ökande ungdomskullarna i kranskommunerna har begrän­sade möjligheter fill arbete och studier på hemorten varför flyttnings-mönstret kan komma att förändras betydligt under 1980-talet.

Malmöhus län var under 1960-talet ett av landels mest expansiva län och hade under flera år en befolkningsökning på ca 10000 personer. Under 1970-talet har befolkningsökningen per år efterhand sjunkit. Den har under senare hälften av 1970-lalel uppgått till i genomsnUl 800 personer per år. Den vikande befolkningsutvecklingen under 1970-lalel är inle bara ett resultat av låg inflyttning utan också en följd av att det årliga födelseöver­skottet sjunkit från ca 3 000 fill ca 500 personer. Bakom detla ligger dels en sjunkande nativitet men också att länet har många äldre personer. Under hela 1980-talet väntas födelseöverskottet endast uppgå till ett tusental

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    105

personer. Länels befolkningsstruktur under 1980-talet kommer att känne­tecknas bl.a. av en ökande andel äldre personer, ett stort antal barn i åldern 11 -16 år och ett ganska konstant antal barn i förskoleåldern. 1 fråga om befolkningsfördelningen inom länet pekar prognosen på all den gynn­samma befolkningsutvecklingen under 1970-lalel i de mellersta och sydöst­ra delarna av länet kan komma att mattas betydligt om åtgärder inte sätts in för all förslärka näringslivsulveckUngen i dessa områden. Totalt för länet anger prognosen en befolkningsökning från 743000 invånare år 1979 till 756000 år 1990. En sådan utveckling är endast möjlig om länels näringsliv inte utsätts för några störte störningar under 1980-talet').

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

Länsstyrelsens allmänna målsättning för planeringen i länet är all åstad­komma en förstärkning av sambandet mellan arbele och bostad genom en jämnare fördelning i länet av befolkning och näringsliv med hänsyn lagen till de skilda utbyggnadsbetingelser som råder för olika orter.

För all minska behovel av långväga pendling och motverka den stora obalansen i tillgång på arbetstillfällen meUan de västra och de inre och sydöstra delarna av länet är det angeläget all på sikt skapa självständiga arbetsmarknads- och serviceregioner i länet. Detta bör ske genom insatser som förstärker arbetsmarknads- och serviceregionerna kring de regionala centra. Målet är att varje region ska ha en arbetsmarknad av sådan omfatt­ning och struktur all den kan svara mot de flesta grappers krav på valfrihet och att serviceunderlaget blir tillräckligt stort för den kvalificerade service som bör finnas i varie region. För var och en av kommuncentra i regioner­na utanför Malmö/Lundregionen är målet att de minst ska ha det antal arbetstillfällen som svarar mol 10000 invånare. För alt stärka den regiona­la utvecklingen i landet bör den mest kvalificerade servicen bli decentrali­serad till de överordnade centra som finns i de oUka landsdelarna. Länssty­relsen anser del därför angeläget all förutsättningar skapas för en fortsalt förstärkning och utveckling i Malmö/Lund av sådana funktioner som är av avgörande betydelse för områdets ställning som centrum för södra Sveri­ge. Om målsättningen för länet ska kunna realiseras krävs en förstärkning av de regionalpoUfiska sfimulansmedlen för en långsiktig uppbyggnad av näringsUvet i de inre och sydöstra delarna av länet. Mol bakgrund av den pågående krisen inom varvsnäringen anser länsstyrelsen emellertid att i det korta perspektivet måste de regionalpolitiska insatseraa i första hand ta sikte på all dämpa varvskrisens effekter på de orter som berörs.

' Under år 1981 har beslut fattats om nedläggning av Öresundsvarvet AB i Lands­krona med 2600 sysselsatta och minskning av personalen vid Kockums AB i Malmö med 1 500 personer.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    106

Planeringsram för år 1985

Del av länsstyrelsen tidigare angivna riktvärdet för planeringen i länet för år 1985 uppgår till 753 800 personer. Länsstyrelsen anser att del inte föreligger några skäl för att ändra vare sig riktvärdet för planeringen i länet för år 1985 eller fördelningen av länsramen på kommuner (tabell 1).

Planeringsram för år 1990

År 1979 presenterade länsstyrelsen preliminära befolkningstal för kom­munerna för år 1990. Mittvärdel i de preliminära befolkningstalen för år 1990 utgör en trendframskrivning av riktvärdet i respektive kommuns befolkningsram för år 1985. Summan av miltvärdena för länels kommuner för år 1990 uppgår till 760000 invånare. Länsstyrelsen anser att mittvär­dena i de preliminära befolkningstalen Ulls vidare kan utgöra riktmärken för planeringen i kommunerna.

För alt länsstyrelsen ska kunna ge uttryck för sin regionalpolitiska målsättning vid utformningen av planeringsramar och riktvärden för plane­ringen i kommunerna är det nödvändigt alt länet tilldelas en länsram som är så utformad att riktvärdet för planeringen i länet kan läggas på en nivå om 760000 invånare år 1990.

Ortsplan

Gällande ortsplan för Malmöhus län:

Central storstadsområde: Malmö/Lund

Primärt centram:            Helsingborg

Regionala centra:           Landskrona, Trelleborg, Ystad och Eslöv

Kommuncentra:             Höganäs, Bjuv, Svalöv, KävUnge, Staf-

fanslorp. Lomma, Svedala, Burlöv, Vel-linge, Skurap, Sjöbo, Hörby och Höör

Möjligheterna att uppfylla de regionalpolitiska målen för länet har under senare år förändrats genom kraven på elt ökat hänsynstagande lill mark-och miljöaspekter vid samhällsulbyggnad, ökande kostnader för pendling och den kraftiga dämpningen av såväl näringslivs- som befolkningsutveck­lingen i länet.

Ett starkare hävdande av markshushållningsintressena kan komma all i första hand utgöra en begränsning av utbyggnadsmöjligheterna för tätor­terna inom slättområdel innanför väst- och sydkusten. I dessa delar av länet är jordbruksintresset myckel starkt och förekomsten av kulturhisto­riskt värdefulla områden omfattande. I de inre delarna av länet är jord­braksmarken mindre värdefull vilket underlättar utbyggnad av tätorter. 1 dessa delar är tillgången till rekreationsområden ocksä betydligt bättre vilket bidrar till att ge goda boendemiljöer.

Landskrona, Trelleborg och Ystad har en svag ställning som regionala centra. En fortsatt tiUbakagång i Landskrona kan medföra alt Landskrona får svårt att svara mot de krav som ställs på ett regionaU centrum. Länssty-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

107

Tabell 1. Kommunfördelning av länets befolkningsram för år 1985 och preliminära planeringstal för år 1990

 

Planeringsförbund

1985

 

 

 

1990

 

 

 

Befolkningsramar för år

1985

 

Preliminära

planeringstal'   för   år

 

 

 

 

 

1990

 

 

Kommun

 

 

 

 

 

 

 

 

Min

Mitt

Max

Riktvärde

Min

Mitt Riktvärde

Max

NSK

 

 

 

 

 

 

 

Höganäs

22700

23 200

23700

22700

22700

23 400

24100

Helsingborg

100500

102500

104500

102500

100500

103 500

106500

Bjuv

15 300

15600

15900

15 300

15400

15900

16400

Landskrona

36600

37 300

38000

38000

37400

38600

39800

Svalöv

12600

12900

13 200

13 200

13 200

13 600

14000

SSK

 

 

 

 

 

 

 

Kävlinge

21000

21400

21800

21000

21300

22000

22700

Lund

79500

81 100

82700

79500

77000

79500

82000

StafTanstorp

17200

17500

17800

17200

16700

17200

17700

Lomma

16800

17100

17400

16800

16500

17000

17 500

Malmö

229300

234000

238700

234000

223000

230000

237000

Svedala

16400

16700

17000

16400

16500

17 000

17500

Burlöv

14200

14500

14800

14200

13700

14 200

14700

Vellinge

23 800

24300

24800

23 800

23 800

24500

25 200

Trelleborg

33 600

34300

35000

35000

34400

35 500

36600

SöSk

 

 

 

 

 

 

 

Skurup

12200

12500

12800

12800

13000

13 400

13 800

Ystad

23 300

23 800

24 300

24300

24000

24800

25 600

Sjöbo

14900

15 200

15 500

15500

15300

15 800

16300

MSK

 

 

 

 

 

 

 

Eslöv

26800

27 300

27 800

27 800

28100

29000

29900

Hörby

12200

12500

12800

12800

12900

13300

13 700

Höör

10600

10800

11000

11000

11400

11800

12 200

Malmöhus län

739500

754500

769500

753 800

736800

760000

783 200

NSK

187700

191500

195 300

191 700

189200

195 000

200800

SSK

451800

460900

470000

457900

442900

456900

470900

SöSk

50400

51500

52600

52600

52300

54000

55 700

MSK

49600

50600

51600

51600

52400

54100

55800

' Mittvärdet utgör en trendframskrivning till år 1990 av planeringsinriktningen till år 1985.

relsen anser det särskill angelägel alt åtgärder sätts in så att Landskrona kan förbli regionalt centram.

Länsstyrelsen anser all den gällande planen för ortsstrakturen även i fortsättningen är en lämplig utgångspunkt i arbetet med alt förverkliga den regionalpoUliska målsättningen för länet. En föratsättning är dock att del sker en decentralisering inom länet av olika verksamheter och alt den genomförs på ett sådant sätt att Malmö, Lund och Helsingborg även fortsättningsvis kan fullgöra sina funktioner i ortsstrakturen.

PendUngsregioner

Utjämningen mellan olika orter ifråga om tillgång på arbetskraft och ar­belslillfällen sker idag till slor del genom pendling. I Malmöhus län har pendUngen alU mer blivit inriktad mol Helsingborg, Malmö och Lund. Tidigare kom pendlarna huvudsakligen från de närmast liggande kommu-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    108

nerna. Under senare år har emellertid även pendlingen från kommunerna i meUanskåne och sydöstra Skåne ökat mot Malmö och Lund liksom pend­Ungen från kommunema i nordvästra Skåne, inklusive delen i Kristian­stads län, ökat mol Helsingborg.

Länsstyrelsen räknar med att pendlingen kommer att fortsätta all ut­vecklas men i avtagande takt. Länsstyrelsen anser att pendUngen har en viktig funktion att fylla i strävandena all bereda människorna i olika orter likvärdiga möjligheter till arbele. Den långväga pendlingen har dock många påtagliga nackdelar varför de regionalpolitiska ambitionerna i länet i första hand bör ta sikte på all minska behovel av långväga pendling. Detta bör i första hand ske genom en förstärkning av näringslivet i de inre och sydöst­ra delarna av länet.

Med ulgångspunlk från den nuvarande långväga pendlingen skulle länet kunna delas i två pendlingsområden där det ena omfattar nordvästra Skåne med Helsingborg som centrum och det andra länet i övrigi med Malmö/ Lund som centram.

Länsstyrelsens målsättning är emellertid all i länet bygga upp en orts-slraklur som minskar behovet av långväga pendling och därmed också begränsar pendlingsregionernas utbredning. Från dessa utgångspunkter kan länet indelas i fyra pendlingsregioner bestående av planeringsförbun­dens områden i länet (se tabell 1).

-     Nordvästra Skånes kommunalförbund (NSK)

-     Sydvästra Skånes kommunalförbund (SSK)

 

—Sydöstra Skånes samarbelskommillé (SöSk)

—Mellanskånes planeringskommitté (MSK)

För många yrkesgrapper kommer emellertid inle ens i elt längre per­spektiv de inre och sydöstra delarna av länet alt kunna ge sysselsättning eller tUlfredsställande valmöjligheter på arbetsmarknaden. Det är därför angelägel alt den kollekliva trafiken från dessa områden fill Malmö och Lund förstärks och anpassas tUl kraven på arbetsresor. Mycket talar för all planeringen i framliden i ökad utsträckning kommer att få inriktas på samverkan mellan orter längs de stora trafiklederna. Det innebär alt länet kommer att genomkorsas av en rad planeringsslråk som skär genom pend­lingsregionerna. Länsstyrelsen kommer inom ramen för sin roU som sam­ordnare av planeringen i länet att beakta uppkommande behov och krav på planeringsinsalser för att stärka sambanden mellan orter utefter de stora trafikslråken.

3   Riktlinjer och förslag till åtgärder för olika samhällssektorer

Sysselsättning

De pågående strukturkriserna inom länets näringsliv har medfört att ar­betslösheten i länet ökat kraftigt och är bland de högsta i riket. Förändring-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   109

arna inom näringslivet ger ökade sysselsättningsmöjligheter för vissa grap­per medan andra drabbas av arbetslöshet eUer omstäUningsproblem.

ViU man undvika att många personer måste flytta för att få nytt arbele krävs all den yrkesmässiga rörligheten ökar. Det är därför viktigt att UtbUdnings- och arbetsmarknadspolitiken ges en sådan utformning att man underlättar yrkesbyten. Arbetsförmedlingarnas roll måste därvid förstär­kas och yrkesvägledningen förbättras.

För att förbättra situationen för den yngre nytillträdande arbetskraften krävs också en intensifierad yrkesvägledning såväl i skolan som inom arbetsförmedlingen. En intensifierad förmedUngsverksamhel är även vik­tig för att förbättra möjligheterna för äldre och betingat arbetsföra all få arbete på den öppna arbetsmarknaden. För att göra arbetsförmedlingarnas service mera lättillgänglig är det därför angelägel att det finns minst ett arbetsförmedlingskontor i varje kommun i länet och att förmedlingsverk­samheten inom de störte kommunerna decentraliseras. De föreslagna åt­gärderna kräver att ökade resurser ställs till arbetsförmedlingarnas förfo­gande.

Service

Utbildning

Resursramarna inom högskoleutbildningen måste anpassas till den ökan­de efterfrågan på utbildning som blir följden av den s. k. ungdomspuckein under mitten av 1980-talet och vuxnas ökande behov av högskoleutbild­ning. Utbildningsutbudet vid högskolorna måste få tillräcklig bredd och ökat inslag av distansundervisning. I Helsingborg bör högskoleutbildning­en snarast förslärkas med yrkesleknisk högskoleutbildning.

För att samtliga 16-åringar och äldre ungdomar som vill återuppta stu­dierna skulle kunna erbjudas gymnasieutbildning krävs en snabb utbygg­nad av gymnasieskolan. En gemensam intagning tiU gymnasieskolorna bör snarast organiseras. Planeringen av utbildningen i länet bör liU stor del bestämmas med hänsyn till arbetsmarknadens behov och ge möjlighet till sk varvad utbildning. Resurstilldelningen fill del regionala planeringsrådel (SSA-rådel) måste ökas och studie- och yrkesorienteringen i skolorna komma in redan på grandskolans lägre stadier. Dessutom bör de stora olikheter som finns beträffande bidrag fiU studier inom vuxenutbildningen snarast tillrättaläggas.

KuUurell verksamhet

För att öka möjligheterna all utnyttja den kulturella servicen bör kom­munerna i sin tätortsplanering beakta behovet av lokaler lämpade för utställningar, konserter, teaterverksamhet och Uknande. Bevarande och utnyttjande av kulturhistoriskt värdefuUa byggnader bör i största möjliga utsträckning samordnas med övrig kulturell verksamhet.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    110

Hälso- och sjukvård

En snabb utbyggnad av vårdcentraler bör eftersträvas Uksom ett ökat öppethåUande på kvällstid. Minst ell sjukhem bör finnas i varje kommun. Vid pågående decentralisering av sjukvården i länet bör möjligheterna fiUvaratagas alt öka och sprida antalet praklikplatser för elever inom sjukvårdsutbildningen.

Kommunikationer

Det är angeläget att pendlingen i ökad omfattning kan ske med koUektiv trafik. För att underlätta utbyggnaden av kollektivtrafiken bör möjligheter att ge statsbidrag fill busstrafik utökas. Dessutom bör komplelteringstrafik med taxi utnyttjas i störte utsträckning och samåkning med bil stimuleras. Det är mycket angeläget att ytterligare insatser görs för att förbättra och bygga ut persontrafiken på länels järnvägslinjer. Västkustbanan bör rustas upp och modernare vagnmalerial sättas in.

Flygtrafiken är av ulomordenfiig betydelse för länels utveckling. Del är angeläget att Unje-, charter- och allmänflyget även i fortsättningen får tillgång lill Ängelholm/Helsingborgs flygplats. På Sturups flygplats kom­mer investeringar som berör stationsbyggnaden och dockningssystement för flygplan all behöva göras under mitten av 1980-talet. En tvärbana kan också behöva byggas av regularitelsskäl.

Ytterligare förbättringar bör ske av pendeltrafiken Stump—Kastrap och innefatta såväl ökad turtäthet som trafik med större och bekvämare flyg­plan. Det är viktigt alt Malmö får direktflygförbindelser med Göteborg och sydöstra Sverige. Chartertrafik bör överföras från Kastrap tiU Sturup för att ge jämnare trafikfördelning och bättre service till de svenska passage­rarna. Även flygfrakten bör samordnas bättre meUan Slump och Kastrap. Del är angeläget att inrikes och utrikes linjetrafik byggs ul på Sturup så all slorflygplalsen bättre kan betjäna södra Sverige med direkt trafik lill vissa stora destinationer i Europa och en samordnad inrikes och interskandina-visk trafik.

Statsmakterna bör så snart som möjligt ta stäUning lill om och var fasta förbindelser över Öresund ska byggas.

Post

En utökning av den sociala servicen genom lantbrevbärare kan bidra till möjligheterna att bibehålla lantbrevbäringsservicen i länets avfolknings­bygder.

Tele

En enhetlig taxesätlning bör så långt möjligt tiUämpas för samtal fill och från Malmö/Lund samt Helsingborg inom respekfive arbetspendlingsom-råde.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   111

Bostäder

För att få en jämn bostadsproduktion och på bästa säll kunna utnyttja tiUgänglig kapacitet är det nödvändigt att kommunerna lar fram sina bygg­nadsobjekt så fidigt på året att länsarbetsnämnden får bättre möjligheter att att i sin sysselsättningsplanering prioritera bostadsbyggandet. För all sfi­mulera bostadsbyggandet i länet bör den s.k. ortskoefficienten för länet höjas och statsmedel utgå som hjälp för att finansiera arkeologiska utgräv­ningar. Dessutom bör möjligheten att räkna in kostnaderna för arkeolo­giska utgrävningar i låneunderlaget prövas.

Barnomsorg

För att kunna tUlgodose nuvarande behov och för att göra det möjligt för kvinnorna att i ökad utsträckning gå ul i förvärvslivet krävs att utbygg­nadstakten för barnomsorgen blir högre än vad som nu planeras. Samtliga normer som reglerar barnstugornas utformning bör samordnas. Man bör också eftersträva att utforma lokaler för barnomsorg så att de i ell senare skede kan användas för andra verksamheter.

Äldreomsorg

Möjligheten för äldre att bo kvar i sina hem bör på alla sätt förbättras. Det är också viktigt att personalen som skall arbeta inom äldreomsorgen får adekvat utbildning.

Handikappomsorg

Kommunerna bör i samarbete med handikapporganisationerna genom­föra undersökningar beträffande sysselsällning, boendeförhåUanden, hjälpmedelsfillgångelc. förde handikappade. Möjligheterna lill sysselsätt­ning bör utredas i samarbete med länsarbetsnämnden.

Vård av missbrukare

Närheten fill Danmark och kontinenten har bidragit tUl all narkotikapro­blemen är speciellt stora i Malmöhus län. För all förbättra bekämpningen av narkotikasmugglingen bör luUverkets resurser ökas. Alkoholmissbruket är också omfattande i länet. Kommunerna bör göra upp planer för nykter­helsvården och förbättra eftervården. Missbruket bör också bekämpas genom ökad informafion i skolorna saml på arbetsplatserna via de fackliga organisafionerna.

Service till hushållen

Det är viktigt att samtliga regionala centra förstärks som serviceorter. 1 kommuncentra bör det offentliga serviceombudet främst kompletteras med arbetsförmedlingskontor i VeUinge, Lomma och Burlöv samt med sjukhem i Staffanstorp, Burlöv, Kävlinge och Vellinge. För att vid behov kunna stödja serviceverksamheten i glesbygden är det viktigt att ett cen-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    112

tralt anslag finns tUlgängligt för glesbygdsstöd i de län som inte generellt filldelas särskilda medel för glesbygdsstöd.

Miljö

Natur- och kulturminnesvård

Kommunerna genomför betydande naturvårds- och miljöskyddsinvente­ringar. Del är angelägel alt kommunerna sammanställer materialet till miljövårdsprogram omfattande naturvård, kulturminnesvård, friluftsliv samt hälso- och miljöskydd.

De ekonomiska förutsättningarna alt tillvarata kulturhistoriskt och na­turvetenskapligt intressanta miljöer måste förbättras avsevärt. Del är ock­så nödvändigt att kulturminnesvården får egen lagstiftning för områdes­skydd med möjUghet att bilda kullurreserval och kulturminnesvårdsområ­den.

De ökande kraven på bevarande av äldre byggnader måste följas av krav på att adekvat utbildning ordnas. Likaså är del viktigt att konserveringsan­stalter med regionalt ansvar skapas.

Markhushållningen kan medföra krav på förtätning av äldre stads- och bykärnor, vilket kan medföra att de kulturhistoriska värdena väsentligt minskas. Del är därför angelägel alt planeringen av sådana lägen sker med särskild hänsyn lUl bevarandeintressena.

Det är betydelsefullt all informafions- och utslällningsmöjUgheler ska­pas vid olika kulturhistoriskt värdefulla platser och att s.k. kulturum utformas för museiverksamheten.

Täktverksamhet

Del råder brist på naturgrus i Malmöhus län. För att skydda det öppna skånska landskapet är del angelägel att täktverksamheten koncentreras lill få områden. För att hindra och motverka erosionsskador på stränderna ska täktverksamheten inle bedrivas nära kustlinjen. Del är också vikfigt att täktverksamhet på havsbottnen och utanför länets kuster kan kontrolleras från miljösynpunkt. En grusförsörjningsplan omfattande land- och vatten­områden i länet och delar av Kristianstads län bör utarbetas

Friluftsliv

Länet har hög befolkningstäthet men mycket begränsad fillgång på alle-mansrätlslig mark. För möjligheterna lill rekreation är det därför av stor vikt all kommunerna bevarar och undantar kvarvarande frilidsarealer från bebyggelse. Detta är särskilt viktigt för länels kustzoner. Om miljökravet i länsplaneringen ska kunna tiUgodoses kan betesmark behöva iordningstäl­las för rekreation och friluftsliv. För alt öka nåbarhelen bör rekreafionsan­läggningar om möjligt förläggas så att kollektiva transportmedel och befint­lig service kan utnyttjas. Vid utbyggnad av rekreafionsanläggningar bör

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   113

orörda naturområden sparas och stor hänsyn las lill inverkan på land­skapsbilden, naturens tålighet mot slitage saml vetenskapliga och sociala naturvårdsvärden.

Även i framtiden kommer det att vara väsentligt att beredskapsarbeten kan sältas in för landskapsvården. För detta ändamål kan det finnas skäl all inrätta en arbetsstation i länets östra delar.

Inom skogsområden där friluflsintressena är klart dokumenterade bör skogsbmkel anpassas efter dessa intressen. Detta gäller särskilt för tätor-leraas närtekreationsområden. För dessa områden bör s. k. nalurvårdsan-passade skogsbraksplaner upprättas. Länsstyrelsen vill också understryka behovet av ett skydd för ädellövskogen.

Vattenförsörjning

Anspråken på länets vattentillgångar är omfattande och i vissa avseen­den motstridiga. Vattentillgångarna är av varierande kvalité. För all skyd­da gmndvaltentillgångarna kan det bli nödvändigt att begränsa gödselan­vändningen inom jordbraket. Lanlbraksslyrelsen och andra berörda cen-trala myndigheter bör därför utarbeta rekommendationer för gödsling inom jordbraket och därvid särskilt beakta konsekvenserna av all kadmium fillförs jorden genom fosforgödsUng. Vombsjön och Ringsjön spelar en betydande roll för länets vattenförsöijning. Det är därför nödvändigt att dessa sjöar skyddas.

1 de inre delarna av länet är sötvattentillgångarna begränsade. Mycket valtenkrävande industrier bör därför inte lokaliseras till dessa områden. Det är angeläget att en vattenresursplanering bedrivs i stora delar av länet.

Vattenvård

Vattenvårdsarbelel bör inriktas på all skapa fömtsältningar för elt så allsidigt utnyttjande av vattentillgångarna som möjligt.

För utsläpp i sjöar och vattendrag bör ställas höga krav på behandling av vattnet. Möjligheterna alt i de inre delarna av länet lokaUsera starkt vallen-förorenande verksamheter är därför mycket begränsade. Vid direkta ut­släpp i havsområden behövs normall endast biologisk rening. Däremot ställer utsläpp i havsbukter med dålig vallenförsörjning långtgående krav på vallenrenande åtgärder. I havsområdena bör recipienlkonlroUen sam­ordnas. Staten bör därför medverka lUl alt bilda vallenförbund.

Det är angeläget att kommunerna ger avloppsreningsverken tillräcklig kapacitet för att klara de krav på vattenbehandling som samhäUsutbyggna-den StäUer. Ett omfattande byggande i vatten bör tillåtas först efter del att vattenområdet planbehandlats på motsvarande sätt som i dag görs för markområden som ska byggas.

Luft

Den Starka bebyggelsekoncentralionen och industrialiseringen inom de 8   Riksdagen 198II82. I saml. Nr 113   Bilagedel

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    114

västra delarna av länet medför stora föroreningsutsläpp i luften. Starka begränsningar av förorenande utsläpp måste därför krävas med hänsyn till hälsorisker för människor. Även känsliga naturmiljöer, åker- och skogs­mark kan påverkas av dessa föroreningar. Länsstyrelsen kommer att följa utvecklingen och verka för en minskning av utsläppen.

Det är angelägel att länsstyrelsen får resurser för att i samarbete med naturvårdsverket och kommunerna upprätta ett program för att undersöka nedfall av olika metallföreningar genom mätningar i vatten och sediment.

Kommunerna bör tiUsammans med länsstyrelsen utveckla spridnings­modeller för olika former av luftföroreningar. Länsstyrelsen bör också få resurser alt göra immissionsmätningar och epidemiologiska undersökning­ar i områden som under längre tid varit utsatta för luftföroreningar. Insam­lat material från olika undersökningar kan bli värdefullt för att bedöma föratsättningarna för alternativa induslrilokaUseringar.

Buller

För arbetet på att minimera buUerstörningar är det viktigt att kommuner­na upprättar program för bullerskyddsåtgärder. Det är angelägel att gräns­värden fastställs för buller från väg-, flyg- och järnvägstrafik och att tillslåndsplikt införs i miljöskyddslagen beträffande flygplatser.

AvfaU

Länsstyrelsen kommer i samråd med länets kommuner och industrier att verka för att avfallshanteringen utvecklas med inriktning på förbättrad återvinning av bl. a. papper och metaller, utnyttjande av energirika kompo­nenter för bränsle, samt tUlverkning av kompost. Det är angelägel all staten och kommunerna genom taxesätlning, tekniskt utvecklingsarbete m. m. möjliggör en återvinning av avfallet som är såväl företagsekonomiskt som samhällsekonomiskt lönsam. Statsbidrag bör ges fill anläggningar för såväl separering av hushållsavfall som återvinning och nyttiggörande.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Möjligheterna att bedriva en aktiv regionalpolitik i länet har hitfills varit mycket begränsade på grand av avsaknaden av effektiva styr- och stimu­lansmedel. Om det ska bli möjligt all realisera länsstyrelsens allmänna målsättning att skapa en jämnare fördelning i länet av befolkning och näringsliv krävs en förstärkning av de regionalpolitiska stimulansmedlen för en långsiktig uppbyggnad av näringslivet i de inre och sydöstra länsde­larna. Dessa insatser måste genomföras parallellt med de särskUda insatser som under de närmaste åren är nödvändiga för alt undanröja de svåra störningar som varvskrisen medför på berörda orter. Det särskUda regionalpolitiska slöd som kunde utgå inom vissa varvsre-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   115

gioner enligt SFS 1979:59 bör förlängas all gälla under en femårsperiod framöver. Det är även angeläget alt stödet i fortsättningen kan ges till företag som ligger utanför de tämligen schemafiskl avgränsade varvsre­gionerna.

Länsstyrelsen anser det viktigt all, utöver de medel som tilldelas gles­bygdslänen, ett centralt anslag finns tUlgängligt för stöd utanför glesbygds­länen för kommersiell service i glesbygd.

Länsstyrelsen har på regeringens uppdrag tillsatt en särskild arbelsgrapp - Näringslivsdelegationen i Malmöhus län - för att behandla sysselsätt­ningsproblem som kan uppstå inom varvsregionerna. Näringslivsdelega-lionens verksamhet finansieras med anslaget för genomförande av läns­planeringen. Delegationen måste få medel för att fortsätta sin verksamhet under den tid som sirakturförändringarna vid länets storvarv pågår.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

I det följande sammanfattas det 14-punkters åtgärdsprogram som länssty­relsen med anledning av varvskrisen redovisat särskiU lill regeringen med hemställan om erforderliga medel och beslut för att möjliggöra ett genom­förande av åtgärdsprogrammet. Länsprogrammets övriga förslag riktade tUl den centrala nivån återfinns under respektive fackavsnilt.

-     Malmöhus läns utvecklingsfond bör förstärkas med 150 milj. kr. för rörelselån och produklutvecklingslån.

-     Malmöhus läns utvecklingsfond bör tilldelas elt anslag på 5 milj. kr. för att kunna ge bättre produklutvecklingsservice.

-     Malmöhus läns utvecklingsfond bör ge mindre och medelstora företag utökad hjälp med exportsatsningar.

-     Malmöhus Invest AB bör förslärkas med 100 milj. kr. och fillålas verka i hela länet.

-     För regionalt stöd liU alternafiv produktion bör till länels förfogande ställas 100 milj. kr. och en Uka stor garantiram.

-     De utvecklingsprojekt som i länet bedrivs av Statsföretag AB och För­enade Fabriksverken bör fullföljas och resulterande produktion bör läggas till länet.

-     Särskilda forsknings- och utvecklingsinstitut bör förläggas tiU länet.

-     Det särskilda regionalpolitiska stödet inom varvsregionerna bör förläng­as och kunna ges även utanför varvsregionerna.

-     NäringsUvsdelegationen bör få medel för fortsatt verksamhet.

-     Länet bör tUldelas ett särskilt anslag på 100 milj. kr. för väg- och gatuarbelen.

-     Delegationen för decentraUsering inom den offenfiiga sektorn bör un­dersöka om statlig verksamhet kan ufiokaliseras fiU Malmöhus län, främst till Landskrona.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   116

-     Länsarbetsnämnden bör förstärkas för speciella arbetsförmedlings- och utbildningsinsatser främst i länels varvsregioner.

-     Regeringen bör snarast lämna tillstånd enligt § 136 a byggnadslagen för Landskrona kommun att anlägga den planerade kolhamnen.

-     Samtliga sysselsättningsskapande åtgärder som redovisas i delta kapitel bör få sättas in även i de delar av länet som ligger utanför varvsregioner­na.

6   Samverkan mellan regionalpolitisk planering och fysisk planering

Sambandet och dem ömsesidiga påverkan mellan regionalpolitisk plane­ring och fysisk planering är särskilt markant i Malmöhus län där exempel­vis krav på lätortsutbyggnad i länels västra delar ställs mol krav på all bevara landets bästa åkermark. Möjligheterna att genomföra regionala omfördelningar måste därför beaktas både i länsplaneringen och i den fysiska planeringen.

Den allmänna regionalpolitiska målsättningen om en jämnare fördelning av bebyggelsen i länet ger således god samstämmighet med målet för markhushällningen alt bevara den mest högklassiga jordbruksmarken. För att realisera länsstyrelsens långsikliga regionalpolitiska målsättningar är del således från både regionalpolifisk och markhushållningssynpunkl ange­läget all föratsättningar snarast skapas för insatser på en långsiktig upp­byggnad av näringslivet i de inre och sydöstra delarna av länet. I del kortare perspektivet blir del emellertid nödvändigt att göra kraftfulla insat­ser för den arbetskraft som friställs vid länels två slorvarv. För att skapa goda betingelser för näringslivet i övrigi i varvsregionerna måste därför i viss mån markintresset vika så alt berörda kommuner kan exploatera tillräckligt med mark för industriändamål. De regionalpolitiska målen alt förstärka regionala centra och alt i Malmö/Lund vidareutveckla funktionen som landsdelscenlrum kan också komma i konflikt med markhushållnings-intressena.

7   Övrigt

Länsstyrelsen har eftersträvat att göra Länsprogram 1980 så konkret och åtgärdsinriktal som möjligt. Länsprogrammel innehåller därför ell stort antal åtgärdsförslag. I denna sammanfattning har endasi en del förslag kunnat redovisas. I kapitel 10 i länsprogrammet finns en lälltiUgänglig förteckning över samtliga förslag.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   117

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Hallands län 1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet

Hallands län har haft en förhållandevis gynnsam sysselsättningsutveck­ling under 1970-talet. Under de senaste åren har det dock skett en viss försämring. Under 1980-talet kommer enligt länsstyrelsens prognos antalet arbetstillfällen inte att öka i samma takt som hittills. Det största tillskottet kommer enligt prognosen att falla inom den offentliga sektorn, särskUt inom vårdområdet. Antalet arbetstillfäUen inom industrin väntas stagnera medan sysselsättningen inom jordbruket beräknas minska, dock inte lika snabbt som hittiUs.

Förvärvsfrekvenserna i länet har minskat något bland männen och ökat starkt bland kvinnorna. För männen Ugger de i samtliga länels kommuner över riksgenomsnittet. För kvinnorna ligger de, med undantag av Halm­stads kommun, under riksgenomsnittet. Endast ett par andra län har exem­pelvis lägre förvärvsfrekvenser bland kvinnor i åldrarna 25-45 år. Läns­styrelsen har i sin prognos för länet antagit att förvärvsfrekvenserna kom­mer att minska för männen och öka för kvinnoma.

Ett problem i länet är den omfattande pendlingen, som beror på en bristande balans mellan bostäder och arbetsplatser. I de flesta av länels tätorter har fler än hälften av människorna sin arbetsplats i en annan tätort. Samtidigt som människor i allt fler orter i länet blir beroende av pendling saknar stora grapper - särskilt kvinnor - tillgång fill bil, vilket gör att de får svårt att nå arbetsplatserna. Mest omfattande är pendlingen i Kungs­backas och Laholms kommuner. I länsstyrelsens prognos har antagils att pendlingen kommer att öka även under 1980-talel. Ökningstakten väntas emellertid bli lägre än tidigare. Till grand för detta antagande ligger bl.a. höjda bensinpriser och samhällets ambitioner att spara energi. Det faktum att kvinnorna, som inte har tillgång fill bil i samma utsträckning som männen, kommer att utgöra en växande del av de förvärvsarbetande pekar också mot en dämpning av pendlingsutvecklingen.

En del av de problem som finns på länets arbetsmarknad beror på en mindre tillfredsstäUande differentiering av näringslivet. Länet har förhål­landevis få arbetslillfällen inom servicesektorn, särskiU inom den stafiiga sektorn. Vidare domineras industrin av fill verkande enheter medan admi­nistration, produktutveckling, marknadsföring m. m. ofta saknas i länet. Den bristande differentieringen begränsar valmöjlighetema för arbetsta-garaa, vilket bl. a. gör att många ungdomar med viss utbildning tvingas flytta från länet. En ensidig arbetsmarknad är också mera känslig för konjunkturförändringar.

Folkmängden har ökat snabbast i Kungsbacka och Laholms kommuner. Ökningarna i dessa kommuner har sin grand i en omfattande inflyttning från Göteborgsregionen respektive Halmstads kommun, som möjliggjorts

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    118

av ett relativt kraftigt bostadsbyggande och en omvandling av fritidshus tUl helårsbostäder. Då inflyttningen inte följts av någon motsvarande ökning av arbetstillfällen har pendlingen från dessa kommuner ökat kraftigt. Den kraftiga folkökningen i Varbergs kommun under första hälften av 1970-talet, som berodde på expansionen i Värö och utbyggnaden av länsdelsla-sarettet, har avtagit under de senaste åren. I Falkenbergs kommun har däremot folkmängden ökat snabbare under slutet av 1970-talet. I Halm­stads kommun har ökningen varit relativt jämn. Hylte kommun har haft den minsta ökningen i länet.

Folkmängdsökningen under 1980-talet beräknas av flera anledningar inte bli lika kraftig som tidigare. De äldre kommer att utgöra en växande del av länets befolkning, vilket tillsammans med fortsatt låga fraktsamhetstal bland kvinnorna leder fill sjunkande födelsenetton.

Som tidigare nämnts beräknas ökningen av arbetstiltfällen i länet att dämpas under prognosperioden samtidigt som förvärvsfrekvenserna bland länets kvinnor väntas öka. TUlsammans leder dessa båda antaganden tiU att inflyttningen av arbetskraft fill länet kommer att minska. Dessutom har i prognosen antagits att pendlingen inte kommer att öka lika kraftigt som hittiUs, vilket bl. a. leder till en dämpning av inflyttningen från Göteborgs­regionen tUl Kungsbacka kommun.

Sammantaget leder det sjunkande födelsenettol, del minskande behovet av inflyttad arbetskraft och den minskande inflyttningen tUl Kungsbacka kommun till en klar dämpning av länets folkökning under 1980-talel.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Planeringstal

Länsstyrelsens förslag till planeringstal för år 1980 anges i form av befolkningsinlervall i nedanstående tabell.

Förslag till planeringstal för 1990 för länets kommuner

IntervaU för länet totalt 241-248000 invånare

Kommun                           Min         Medel      Max

77400

79000

80600

22000

22400

22800

35900

36600

37300

45 500

46500

47500

46500

48000

49 500

11000

11300

11600

Halmstad

Laholm

Falkenberg

Varberg

Kungsbacka

Hylte

Elt av de regionalpolifiska målen för länet är att i ökad utsträckning la tillvara länets egen arbetskraftsreserv genom alt underlätta för äldre, han­dikappade, ungdomar och kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden. Om

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    119

denna målsättningen kan uppfyllas skulle det innebära att behovet av befolkningsökningen bUr lägre. Därför bör en störte del av intervallet läggas under än över prognosen. Länsstyrelsen föreslår därför en befolk­ningsram för HaUands län på 241-248000 invånare 1990.

Ortsplan och pendlingsregioner

I Hallands län är enligt nuvarande ortsplan Halmstad ett primärt cent­mm, Falkenberg och Varberg regionala centra samt Hylte, Laholm och Kungsbacka kommuncentra. Länsstyrelsen har ingen invändning mol den­na klassificering.

Den omfattande pendlingen mellan Kungsbacka kommun och Göte­borgsregionen gör det naturligt att kommunen samverkar inom Göteborgs­regionen när det gäUer vissa samhäUsplaneringsfrågor. Länsstyrelsen viU emellertid med skärpa framhålla att dess målsättning är att pendlingsbe­roendet bör starkt begränsas och en väl fungerande lokal arbetsmarknad eftersträvas i Kungsbacka med en väsentligt ökad tillgång till arbetsplat­ser. Länsstyrelsen, anser prinicpiellt att del är naturligt alt på längre sikt söka begränsa utbredningen av storstadsområdena. Detla är i överens­stämmelse med övergripande regionalpoUliska målsättningar om balans meUan skilda regioner i landet.

Beträffande begreppet pendlingsregioner anser länsstyrelsen att detta är ett uttryck för dagens pendlingsmönster och inte syftar lill förändringar av de administrativa gränserna. För Hallands län anser länsstyrelsen att Halmstads och Laholms kommuner tillsammans utgör en pendlingsregion, all Falkenbergs, Varbergs och Hylte kommuner var för sig ulgör självstän­diga pendlingsregioner saml all Kungsbacka kommun ingår som en del i Göteborgs pendlingsregion.

När det gäller balansen mellan olika pendUngsregioner är det viktigt att fästa statsmakternas uppmärksamhet på Hyltes pendlingsregion. I motsats till länets övriga pendlingsregioner omfattar Hyltes inte något primärt eller regionalt cenlmm. Del innebär all arbetsmarknaden blir starkt begränsad.

Del finns områden i länet varifrån det p. g. a. länga avstånd är svårt att pendla tiU pendlingsregionernas centra, där huvuddelen av arbetsfillfällena finns. Områdena omfattar de södra och östra delarna av Laholms kom­mun, de inre delarna av Falkenbergs och Varbergs kommuner saml den södra delen av Kungsbacka kommun. Det är därför viktigt all stärka vissa mindre orter i dessa områden för att förbättra balansen inom pendlingsre­gionerna.

Stödområdesindelning

Länsstyrelsen anser sig för närvarande inle ha anledning att begära alt någon kommun i Hallands län skall inplaceras i något stödområde. Vid akuta problem bör dock även orter i Hallands län kunna få regionalpolifiskt stöd.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   120

3    Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

De regionalpolitiska målsättningarna inom sysselsättningens område kan sammanfattas i nedanstående punkter.

-     arbele på bostadsorten eUer inom rimligt pendlingsavstånd

-     en balanserad sysselsättningsutveckling mellan länels kommuner

-     satsning på kvinnor, ungdomar, äldre och arbetshandikappade för att tUlvarata länels egen arbetskraft i slällel för en kraftig inflyttning av arbetskraft

- en breddning av länets näringsliv för alt minska konjunklurkänslighelen

och öka valmöjligheterna på arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadspolitikens allmänna inriktning att stärka de konkur­renssvaga grupperna på arbetsmarknaden stämmer väl överens med re-gionalpoUlikens inriktning att dämpa inflyttningen till Hallands län. Del är därför regionalpolitiskt motiverat att länet får ökade arbetsmarknadspoli­tiska resurser.

För att bredda länets näringsliv är det önskvärt att länet tillförs fler arbetslillfällen inom den statliga sektorn genom en decentralisering inom den centrala statsförvaltningen. Del kan ske genom att beslutanderätten i ökad omfattning överförs från de centrala verken lill de regionala organen och genom att de centrala myndighelerna mer utnyttjar möjligheterna all förlägga viss utredningsverksamhet fill de regionala organen. Vid inrättan­det av ny statlig verksamhet bör möjligheterna till en regionalisering av verksamheten beaktas. Från regionalpolitisk synpunkt är del även väsent­ligt att den nuvarande decentraliserade statliga verksamheten som finns inom SJ, tull, post etc. bibehålls.

Vidare skulle en decentralisering inom länet av den statliga länsförvalt­ningen saml den kommunala och landslingskommunala verksamheten leda fiU en bättre balans inom länet.

För att nå en bättre balans mellan bosläder och arbetsplatser krävs en ökning av arbetstillfäUen i vissa mindre orter. Samtidigt är det viktigt att bostadsbyggandet inle ger upphov lill små orter med isolerade lägen. KoUektivtrafikens behov av lämpliga Unjesträckningar och lillräckligl re­sandeunderlag måste också beaktas.

Beträffande yrkesutbildningen anser länsstyrelsen att vid konflikter mel­lan olika intressen i ulbUdningsplaneringen bör hänsyn till den regionala arbetsmarknadens krav tas i högre grad än vad som skett fidigare. För att uppnå de regionalpolitiska målen bör en större anpassning av utbildnings­utbudet lill den regionala efterfrågan på arbetskraft därför accepteras. Andra utbUdningsfrågor i länet är inrättandet av en högskoleenhet i Halm­stad, en ny jordbruks- och trädgårdsutbildning i länets norra del, en gym­nasieskola i Laholms kommun och en verksladsleknisk linje i Hylte kom­mun.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   121

Mot bakgrand av den vikt kvinnornas möjligheter fill förvärvsarbete tiUmäts i länets regionalpolifiska målsättningar är del angelägel att detalj­regleringen av statsbidragen till barnomsorgen förenklas för att underlätta en utbyggnad av barnomsorgen.

Uppgifterna för näringspolitiken i länet är att hålla antalet arbetsliUfällen inom industrin på en hög nivå, bredda länels näringsliv genom en satsning på branscher som nu är dåligt företrädda i länet saml all förbättra syssel­sättningslägel i framför allt Hylte kommun och de inre delarna av länet. Då länels näringsliv i stor utsträckning domineras av mindre och medelstora företag är det angeläget all Utvecklingsfonden får tillräckliga resurser.

För att stödja länets inre delar bör ett uppbyggande av kombinerade jord- och skogsbraksföretag stimuleras. Bl. a. kan regionalpoUfiska hänsyn tas vid tillämpningen av jordförvärvslagen.

Miljö

De regionalpolitiska målsättningar som har anknytning fill miljön be­handlar i första hand följande områden.

- lätortsutveckUng och markhushållning

-     fritidsbebyggelse

-     lokalisering av miljöstörande industri

- försurningen och vissa andra miljöproblem

I Hallands län är konflikterna mellan oUka markanvändningsintressen betydande. Mot denna bakgrand är det angeläget med en sådan utökad kommunal och regional planering för framtida tälortsliUväxl och markhus­hållning, som i störte utsträckning än som skett under 1970-lalel tillgo­doser såväl jordbrakels som sysselsättningens intressen.

För en ökad fritidsbebyggelse bör områden i inlandet tas i anspråk. Inom kustzonen bör kommunema ta ställning till var en permanenlning av fri­tidshus inte får ske, samt vilken policy som bör eftersträvas vid komplette­ring av befintlig bebyggelse. Möjligheterna att genomföra dessa policybe-slut bör förslärkas.

FörsuraingssUuafionen i länels sjöar och vattendrag är mycket allvarlig och ulgör för närvarande länels allvarligaste miljöproblem. För att minska försurningen kan på kort sikt tillämpas kalkning av sjöar och vattendrag. På lång sikt måste utsläppen av försurande ämnen (främst svavelförenin­gar) minskas. Länsstyrelsen har därför ansett det angeläget alt regeringen snarast vidtar åtgärder för att nedbringa orsakerna till försuraingen.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Det regionalpolitiska stödet

I sitt förslag lUl regeringen om inplacering i stödområde har länsstyrel­sen som sin principiella uppfattning framhållit betydelsen av alt det regi-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    122

onalpolitiska stödet koncentreras, till de delar av landet där de strukturella problemen är mest djupgående. Det är enligl länsstyrelsens uppfattning viktigt att de långsiktiga stödinsatserna ej sprids ut över landet i en sådan omfattning alt effekterna försvagas i de mest problemfyUda områdena. Länsstyrelsen ansåg sig därför för närvarande ej ha anledning att begära all någon kommun i länet inplacerades i stödområde. Länsstyrelsen fattade denna ståndpunkt trots att den vet om att påtagliga problem finns inom skilda delar av länet. Enligl länsstyrelsen måste det inom ramen för det regionalpolifiska stödsystemet alltid finnas möjligheter alt erhålla regional­politiskt stöd för orter där akuta problem uppstår även om orten ej ingår i något stödområde.

Glesbygdsstödet

HaUands län har under den tid förordningen om stafiigt stöd tiU glesbygd varit i kraft inte tilldelats några medel. Enligt länsstyrelsens mening bör emellertid glesbygdsstöd vid behov kunna utgå i Hylte kommun och i de inre delarna av övriga länet. Vid begränsad tUlgång på medel bör slöd till kommersiell service prioriteras. De sysselsättningsinriktade slödel bör i första hand begränsas lill de mest utpräglade glesbygdsområdena.

Länsplaneringen och medel för dess genomförande

Det är enligt länsstyrelsens mening viktigt att ett längre upphåll görs när det gäller de fuUständiga länsplaneringsomgångarna. I stället bör länspla­neringsarbelel inriktas på de årliga länsplaneringsrapporteraa och den mera ålgärdsinriktade projektverksamheten.

Projektverksamheten i länet har hittills resulterat i en utredning om turismens effekter på ekonomi och sysselsättning i HaUands län, en sats­ning på produktförnyelse och export i Hylte kommun saml en kartläggning av länels torvlUlgångar. Ytterligare projekt som är påböriade eller planera­de berör energisektorn, yrkesutbildningen, sågverksindustrin och koUek­fivlrafiken.

Länsstyrelsen vill understryka medlens flexibla karaktär och den frihet som bör finnas vad gäller önskemål och former för medlens användning. Det är viktigt att akuta problem inom länet kan rymmas inom delta anslagsområde.

5   Förslag till åtgärder riktade till den centrala nivån

Bland de förslag tUl åtgärder som framförs i länsprogrammet kan nämnas att länets UlveckUngsfond får utökade resurser

att Yrkesinspektionens dislriktskonlor lokaliseras fill Falkenbergs kom­mun

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    123

att Sveriges Turistråds kansli utlokaliseras fill Halmstads kommun

att möjligheterna alt utifrån länsplaneringen följa upp sysselsättnings­aspekten i kommunernas översikfiiga fysiska planering skrivs in i den nya plan- och bygglagen

att en stafiig högskoleenhet inrättas i Halmstad

att västkustbanan byggs ut tUl dubbelspår

att länsstyrelsen tiUdelas medel för glesbygdsstöd

att hela kustområdet likställs med de primära rekreationsområdena och därmed utgör ett högprioriterat område för statligt stöd

att regeringen vidtar åtgärder för att förbättra försurningssituationen.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Göteborgs och Bohus län

1    Befolkning och sysselsättning

Befolkning

Länets folkmängd har, efter att ha legal pä ca 715000 invånare under början av 70-lalel, börjat minska de senaste åren och var vid årsskiftet 1980/81 nere i 711000. Detta är en följd av alt den kraftiga tillbakagången i Göteborg och Uddevalla inte i lika hög grad som tidigare kompenseras av ökningar i de närmast kringliggande kommunerna. Utflyttningen från Gö­teborg har visserligen avtagit något sedan år 1975, men ligger ändå på en hög nivå.

Sysselsättning

Sedan är 1975 beräknas sysselsättningen ha minskal med 3000 arbetstill­fäUen. Det betyder en minskning med 1 %. 1 hela riket ökade sysselsätt­ningen under samma period nästan 3 %. Varvsinskränkningarna i Göteborg och UddevaUa förklarar en del av utvecklingen i länet.

Minskningen efter 1975 väntas bli inhämtad lUl år 1983. Till år 1990 antas den ökade deltiden, viss fortsatt expansion inom den offenfiiga sekiorn saml mindre ökningar även inom andra näringar resultera i en ökning på ytterligare drygt 8000 arbelsliUfällen. År 1990 skulle det då finnas drygl 360000 jobb i länet. Om länets utveckling håller jämna steg med den beräknade riksulvecklingen, så blir emellertid antalet arbelslillfällen i stäl­let 380000.

Jordbruk m.m. sysselsatte år 1975 bara 2,5 % av alla förvärvsarbetande i länet. I vissa kommuner, l.ex. Munkedal och Tanum har näringen dock fortfarande relativt stor betydelse för sysselsättningen. Även fisket ger elt

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   124

belydelsefuUl sysselsåttningstillskott i de mindre kustsamhällena. Syssel­sättningen inom jordbrak m. m. kommer enligl prognosen all fortsätta att minska om än i avtagande takt.

Sysselsättningen inom tillverkningsindustrin ökade med ca 5 % under 70-talets första hälft, framför alll tack vare expansionen inom varven och Volvo saml pelrokemin i Slenungsund. Under andra hälften av 70-talel försvann ca 10000 arbelslillfällen inom länets varvsindustri och dess un­derleverantörer. Prognosen till år 1990 pekar på en fortsatt kraftig minsk­ning av anlalel arbetslillfällen inom tillverkningsindustrin.

De kommuner, där industrijobben minskar mest är Göteborg, Partille och UddevaUa. Ökningar väntas egenfiigen bara i enstaka kommuner som Härtyda (Mölnlycke AB — texfilinduslri med specialisering på sjukvårds­produkler) och Slenungsund (pelrokemi).

För industrin sammantaget innebär prognosen all sysselsättningen i länet minskar med 1,9% per år under perioden 1976-83. För landet som helhet räknar långtidsutredningen med all industrisysselsältningen mins­kar med 0,14% per år under samma period.

Under senare år har länels byggsysselsättning minskat kraftigt, mest lUl följd av ett minskal bostadsbyggande. Någon återhämtning förutses ej för närvarande. Vissa större projekt som en utbyggnad av Scanraff i Lysekil, kan dock dämpa nedgången i mellersta och norra delen av länet.

Handeln har gått igenom kraftiga strukturomvandlingar under 60- och början av 70-talet. Partihandeln är sedan länge viktig i länels näringsliv. Förväntade koncentrationer lill Göteborg och Göteborgsregionen gör all sysselsättningen där ökar på länsdelen och då framför allt Uddevallas bekostnad. Inom detaljhandeln har framför alll dagligvaruhandeln mins­kal. Eftersom deltidsarbetet ökar kommer sysselsättningen inom detalj­handeln all fortsätta alt öka något. Taklen dämpas dock belydUgt.

Även inom samfärdseln hänger en slor del av sysselsättningsökningen samman med ökat deltidsarbete.

Strukturomvandlingen inom svensk sjöfartsnäring berör länet i hög grad. Fartyg har flaggals ul eller sålts. Tank- och bulklrafik har gått tillbaka, medan linje- och färjetrafik ökat. Svensk sjöfart bedöms ha goda utveck-lingsföratsättningar på sikt, men fortgående ralionaUsering och automati­sering minskar successivt behovet av arbetskraft.

Hamnverksamhelen är också viktig i länet. Göteborgs hamn planerar vissa om- och utbyggnader, varmed verksamheten rationaliseras och san­nolikt blir mindre arbetskrävande. Vallhamn byggs ul ytterligare, vilket kräver mer folk. Uddevalla hamn har länge haft problem med för Ulen kapacitet. Kommunen bygger för närvarande ul en mindre hamn vid Frö­land, avsedd för malmhanlering.

Även privata tjänster hade en uppgång åren 1971-75 som till slor del förklaras av ökat deltidsarbete. Inga större förändringar föratses fram tUl 1990. En viss ökning inom hotell och restaurant samt bank och försäkring förväntas dock.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   125

Under perioden 1971—75 ökade sysselsättningen inom offentliga tjäns­ter med drygt 30%. Kommuner och landsting svarade för större delen av denna ökning. På grand av del ekonomiska lägel får man räkna med att ökningstakten minskar kraftigt de närmaste åren. Trots alt behoven på många håll är stora och i och för sig motiverar en expansion, är länsstyrel­sens bedömning försiktig: under 1980-talet bedöms ökningen stanna vid knappt 15%.

Arbetskraft

Kvinnornas förvärvsnivå ökade kraftigt mellan 1970 och 1975. TUlgäng-lig stafistik från senare delen av 70-lalet visar på en fortsatt sjunkande förvärvsnivå för män och en mer dämpad ökning av kvinnornas nivå. I prognosen antas denna trend bestå. Med tanke på den jämförelsevis svaga ökningen av antalet arbetstillfällen finns inte utrymme för samma ökning av den kvinnliga förvärvsnivån som under början av 70-talel.

SkUlnaderna i kvinnoraas förvärvsnivå är stora i länet och avspeglar ganska exakt förekomst resp. frånvaro av typiskt kvinnliga jobb inom administration, tekoindustri, hälso- och sjukvård osv.

Utvecklingen av kvinnornas förvärvsnivå i Göteborgsregionen följer i stort sett riksutvecklingen. För att nå upp till samma nivå som i Stor-Slockholmsområdet krävs det ytterligare drygt 18000 jobb i Göteborgsre­gionen.

Pendling

Göteborgs kommun har en nettoinpendling på ca 30000 personer. För­ortskommunerna har en nettoutpendling på upp lill 50% av arbetskraften. Utvecklingen hittills visar att alll fler människor på alll längre avstånd från cenlram är beroende av arbelsfillfäUen i Göteborg. Inriktningen mot Sle­nungsund i Stenungsundsregionen är också stark. Drygl 18 resp 10% av de förvärvsarbetande på Tjörn och Omsl arbetar i Slenungsund. Också Udde­valla har ett relafivt stort inpendlingsöverskoll.

I prognosen antas all arbetsresorna ökar i takt med all nya bostadsområ­den byggs ul. DärtiU kommer viss pendling, som styrs av förändringar i efterfrågan på arbetskraft.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Planeringen i länet måste enligt länsstyrelsens uppfattning i hög grad grundas på de naturliga föratsättningar för utveckling av vissa verksam­heter som finns. Länet ligger nära de viktigaste utlandsmarknaderna och har väl utbyggda trafikanläggningar. I länet finns också goda fysiska förut-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    126

sättningar för utveckling av transportsektorn, verksamheter med anknyt­ning tUl kust och hav samt petrokemiska industrier.

Planeringstal

Planeringslalel för länet är 710-720000 invånare år 1985. Länsstyrelsen föreslår att planeringen för år 1990 inriktas på intervallet 710-725000 invånare, vilket skall jämföras med den nuvarande folkmängden på drygt 711000 invånare. För samtliga kommuner utom Göteborg och UddevaUa ligger den övre gränsen för planeringstalet för år 1985 högre än den nuva­rande folkmängden. Utflyttningen från Göteborg och Uddevalla beräknas fortsätta, men i långsammare takt än under de senaste åren.

Ortsplan och pendlingsregioner

Länsstyrelsen har delat in länet i fyra planeringsregioner, som också motsvarar de pendUngsregioner som enligt anvisningarna skall användas i länsplanering 1980. Göteborgsregionen är den befolkningsmässigt domine­rande med 80% av länets invånare. Den omfattar också delar av Hallands och Älvsborgs län.

Göteborg är klassificerat som storstadsområde i ortsplanen. Enligt riks­dagens beslut 1976 är del en uppgift för länsstyrelsen all avgränsa storstadsområdet. Länsstyrelsen anser alt del egentliga storstadsområdet bör begränsas så att det på sikt kan ges fömlsällningar att fungera som en gemensam bostads- och arbetsmarknadsregion. Länsstyrelsen föreslår därför i första hand följande avgränsning: Härryda, Partille, Mölndal, Göteborg, Öckerö och Kungälv i Göteborgs och Bohus län, Lerum och Ale i Älvsborgs län samt Kungsbacka i Hallands län.

Regionen är ett centram för hela Västsverige när del gäller kvalificerad service som kommunikationer, högskoleutbildning, specialiserad sjukvård samt institutioner för kultur och sport. Även regionens arbetsmarknad och näringsliv är av stor betydelse för Västsverige. Del måste enligl länsstyrel­sens uppfattning vara ell regionall och nationellt intresse att Göteborg kan hävda sin roU som landsdelscentram.

Stenungsundsregionen består av de tre kommunerna Slenungsund, Tjöra och Orast. Slenungsund är regionall centram. De petrokemiska industrierna i Slenungsund ger den nödvändiga bassysselsältningen. Regi­onen är den mest expansiva i länet. TUl slor del har expansionen skett genom utflyttning från Göteborg tUl de attraktiva bostadsområden som de tre kommunerna kunnat erbjuda. Beroendet av storstadsområdet är därför relativt stort. På sikt har regionen emellertid goda föratsättningar att bli mer självständig främst genom att de petrokemiska industrierna byggs ut ytterligare samt att Vallhamn på Tjörn expanderar och genererar nya verksamheter.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    127

Mellersta Bohuslän

I regionen ingår Uddevalla, LysekUs, Sotenäs och Munkedals kom­muner. UddevaUa är tillsammans med Vänersborg och Trollhättan i Älvs­borgs län primärt centrum. De tre kommunerna har goda förutsättningar att uppfylla de krav i fråga om arbetsmarknad och service som kan ställas på ett primärt centrum. För närvarande är dock möjligheterna fill samver­kan mellan kommunerna relativt dåligt utnyttjade. Den mest aktuella åt­gärden är att bygga ut högskoleundervisningen i Trestad saml Lysekil med en lämplig ansvarsfördelning mellan kommunerna. Både hamn- och flyg­platsfrågorna är också aktuella. De har liksom högskolan en myckel slor betydelse för att påverka näringslivets utbyggnad och på sikt skapa en mer differentierad arbetsmarknad.

Lysekil och Solenäs har ett relativt isolerat läge i förhållande fill central­orterna i Trestad. LysekU är därför regionall cenlram med regionala servi­cefunktioner som lasarett och gymnasium. Kommunen är också elt indu­striellt utvecklingscentram av betydelse för hela regionen.

Norra Bohuslän består av de två kommunerna Strömstad och Tanum med Strömstad som regionalt centrum. Befolkningsunderlaget i de båda kommunerna är begränsat, men ändå har en relativt god servicenivå kun­nat upprätthållas. Det är på sysselsättningssidan som de verkligt stora problemen finns. Det finns dock en utvecklingspolenfial. Elableringar av icke miljöstörande industrier med valtenanknytning, en utökad turism samt ett vidgat samarbete med Norge är områden där satsningar kan ge resultat.

Service

Bostadsbyggande

En utveckling mot goda lokala arbetsmarknader eller väl fungerande pendlingsregioner kräver ökade planeringsinsatser beträffande bostäder­nas och arbetsplatsernas lokalisering och över huvud tagel en bättre regio­nal samplanering av boende-arbete-kommunikalioner.

Bostadsbyggandet i de centrala delarna av Göteborgsområdet har under senare år legal betydligt under del långsikliga behovel enligl bedömningar­na i länsplaneringen. Detta har lett liU en ytteriigare utbredning av stor­stadsområdet med alll längre avstånd för arbetspendlingen och en ökad obalans mellan arbete och boende som följd. Länsstyrelsen anser att bostadsbyggandet i första hand bör ökas mer i de mer centralt belägna och ur kolleklivlrafiksynpunkt väl lämpade tätorterna i förortskommunerna.

Ett aktuellt problem som kräver en snar lösning är markanvändnings-konflikten i Mölndals kommun mellan det planerade bostadsbyggandet i Balltorp och försvarels övnings- och skjutfält i Sisjön. Länsstyrelsen anser att det är ell regionall intresse aU Balltorpsområdet kan utnyttjas som boendeområde. Detla förutsätter emellertid att man kan finna en lämplig ny lokalisering av skjulfällel.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    128

Hamnar

Handel, sjöfart och andra hamnberoende verksamheter är ell viktigt inslag i länets näringsUv. Länsstyrelsen har därför prioriterat hamnplane­ringen i länsprogrammet.

Länsstyrelsen konstaterar all hamnarna i länet svarar för en tredjedel av den tolala godsomsältningen i landels hamnar. Länsstyrelsen finner all del måste vara ett nationellt intresse att hamnarna i länet, speciellt Göteborgs hamn, ges goda möjligheter att utvecklas.

För näringslivet är del naturligtvis av stort värde att ha tillgång lill den direkta transoceana linjelrafiken.

Länsstyrelsen anser att det behövs en planering av hamnväsendel som omfattar hela landet. Avvägningen mellan å ena sidan hamnplanering och å andra sidan regionalpolitisk planering och översiktlig fysisk planering bör ha sin tyngdpunkt på länsnivå.

Beträffande Göteborgs hamn finner länsstyrelsen del angelägel att ham­nen fortsätter sin satsning på enhelsbehandlal styckegods. Denna utveck­ling kan ske lill en samhällsekonomiskt låg kostnad med tanke på den reservkapacilet som finns. På längre sikt måste också nya anläggningar för tortlastlrafik las i anspråk.

Länsstyrelsen har studerat samordningsmöjligheterna meUan hamnre­surserna i Uddevalla, Lysekil och BroQorden. På lång sikt kan en samord­ning ge betydande fördelar, speciellt i fråga om lokaliseringseffekter. Den större hamnresursen skulle kunna la tillvara de unika fördelar BroQorden-områdel erbjuder för vissa typer av industrier.

Länsstyrelsen anser det ocksä angeläget att Vallhamn pä Tjörn kan fortsätta att utveckla sin nuvarande slyckegodshanlering med enhelslas-ter. En restriktiv hållning är däremot motiverad när det gäller utveckling av bulktransporter med större inverkan på miljön.

Även de fyra hamnarna i Slenungsund är av sådan betydelse all de bör behandlas i en nationell hamnplanering.

Flygplatsplanering

Länsstyrelsen anser att det är av slor betydelse all Trestads flygplats­fråga får en posUiv lösning och all detta sker genom stafiig medverkan.

Flera utredningar har visat på alt Trestad har elt betydande trafikunder­lag jämfört med andra primära centra. För närvarande ombesörjs trafiken på Malögafältel vid Trollhättan. Malöga är emellertid frän början elt provi­sorium och restriktioner av skilda slag finns för en utveckling av trafiken.

Vägar

De vikfigaste regionalpolitiska aspekterna på vägbyggandet i länet be­handlades i samband med upprättandet av flerårsplanerna för vägbyggan­del 1979-88. I länsprogrammel pekas emellertid på några vikliga åtgärder som inte rymts inom medelsramarna.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    129

En mycket viktig åtgärd är således alt förbättra vägarna österut från Ellos på Orast. Förbindelserna mellan Solenäs och Lysekil är ocksä i starkt behov av förbättring. Ytterligare en åtgärd, som bl.a. kan få slor betydelse för utvecklingen av turismen i norra länsdelen, är att länsväg 164 byggs ut i Bohuslän så att den får samma standard som i Dalsland.

Miljö

Hushållningen med mark och vallen måste samordnas med övervägan­den som görs inom den regionalpolitiska planeringen.

I länsprogrammel behandlades bl. a. den fortsatta planeringen av den obrutna kusten. Den skall undantas från lokalisering av särskilt resurskrä­vande och miljöslörande industri samt disponeras så att ett allsidigt utnytt­jande för fritidsändamål blir möjligt och så att bl.a. vetenskapliga natur­värden skyddas.

Hogdalsområdet i Strömstads kommun får dock en del enligt slalsmak­lernas beslut tas i anspråk för verksamhet som är direkt knuten fiU utnytt­jande av djupvatten- eller dockläge för tUlverkning av oljeulvinningsplatt-formar eller liknande verksamhet med särskilda krav på djupt vatten och som inte är miljöstörande. Länsstyrelsen anser att dessa riktlinjer är myc­ket värdefuUa med tanke på de ansträngningar som nu görs i länet för att utveckla havsteknik och verksamheter med anknytning härtill.

Länsstyrelsen stöder också Tanums kommuns ambitioner att reservera mark i Sannäsområdet för industriändamål. Med hänsyn fill regeringens riktlinjer bör dock inte verksamheter som är beroende av hamn, i mening­en handelshamn, lokaliseras fiU området. Befintliga hamnar i länet bör utnyttjas för sådana verksamheter.

Planeringen för säkerställande av värdefulla naturområden i länet har så långt som möjligt drivits parallellt och integrerat med den fysiska rikspla­neringen. Länsstyrelsen har antagit en plan för norra och mellersta Bohus­län som redovisar enskilda nalurvårdsobjekt. Det är viktigt all kommuner­na snarast tar ställning tUl dessa frågor.

Inom kulturminnesvården har arbetet med elt regionall program påbör­jats samtidigt som några kommuner arbetar med egna kulturminnesvårds-program. För kulturminnesvården är del myckel angeläget alt detta pro­gramarbete utvecklas och fullföljs.

Göteborgs och Bohus län är ell av de län som drabbats hårdast av försurningen. Sannolikt är de mer påtagliga effekterna av försurningen, såsom döda sjöar och skador på byggnader och arkivmaterial, endasi symtom på en mer djupgående försurning av miljön. Skog, jordbruksmark och kanske människors hälsa kan senare komma att visa sig drabbade av försurningens effekter. När det gäller kalkningsinsatser i försurade sjöar är det nödvändigt med en samordnad plan för hela länet. Länssstyrelsen anser vidare att del krävs centrala initiativ av olika slag för att minska 9   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   130

effekterna av försurningen inom områden som byggnadsvårds och arkiv­vård.

Luftföroreningar i storstadsregionerna är ett allvarligt miljöproblem som ägnats ökad uppmäi-ksamhet under senare år. Länsstyrelsen har aktualise­rat en utökad omgivningskontroll i Göteborgsregionen. Även omgivnings-konlroUen i anslutning lill den petrokemiska verksamheten i Slenungsund och Brofjorden måste utvidgas och förbättras.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionpolitiska medel

Det regionalpolitiska stödet

När det gäller mindre nyetableringar, högst lio arbelslillfällen l.ex., finns det enUgt länsstyrelsens uppfattning inga starka skäl för all besluten skaU föras upp på central nivå. En slor del av de mindre nyetableringarna kommer tiU stånd genom alt någon eller några anställda i elt företag bestämmer sig för all starta eget. Ofta har de kvar kontakterna med sitl gamla förelag. Del betyder att nyetableringar av den här typen är geogra­fiskt bundna. Det är mycket värdefullt om de personer som planerar att starta eget kan ha regelbundna kontakter med den instans som fattar del avgörande beslutet. Länsstyrelsen bör ges beslutanderätt vid nyetablering­ar upp till 10 sysselsatta och investeringar under 5 Mkr. Denna rätt bör även gälla vid de s.k. branschundantagen.

I stödområde 4 och däröver saml inom de delar av stödområde 3 som samtidigt är primära rekreationsområden kan slöd fill turistnäringen utgå. I del senare fallet fattas besluten av regeringen.

För att nå bättre resultat inom stödet till turistnäringen krävs en starkare inriktning på konkreta projekt. Det innebär alt en del av den tid som nu läggs ned på industrin i slällel måste ägnas åt turistfrågorna. En sådan omprioritering fömtsälter dock enligt länsstyrelsens uppfattning att beslut kan fattas av länsstyrelsen.

Kommunala industrihus har visat sig vara av stor betydelse för att stimulera nyföretagandet i de mindre kommunerna. Del statliga lokalise­ringsstödet bör enligt länsstyrelsens uppfattning vidgas så att det kan utnyttjas av kommunerna i hela stödområdet.

Glesbygdsstödet

Länsstyrelsens skärgårdsutredning har under hösten 1980 presenterat ett förslag till handlingsprogram. Att genomföra åtgärderna, som syftar till att bibehåUa en levande skärgård, kräver ökade insatser. Länets egna resurser kommer inte att räcka lill. Det krävs därför ell glesbygdsstöd av tillräcklig omfattning saml andra åtgärder på central nivå för att säkerställa vikliga funktioner i skärgårdsområdet.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    131

Länsplaneringen och medel för dess genomförande

Enligt länsstyrelsens uppfattning är de medel som länsstyrelsen tilldelats under senare år för att genomföra åtgärdsförslagen i länsplaneringen myc­ket värdefulla. Samtidigt kan det vara en svår balansgång alt dels tillgodo­se kraven på konkreta åtgärder för alt lösa kortsiktiga problem, dels arbeta fram underlag för den långsikliga samhällsplaneringen. Länsstyrelsen an­ser att det är den senare delen som trots allt måste ges den största tyngden i länsplaneringen. De kortsiktiga åtgärder som föreslås måste stämmas av mol de långsiktiga regionalpolitiska riktlinjer som länsprogrammen inne­håller. Även länsstyrelsens medverkan i andra långsiktiga planer som vägplanering, bostadsbyggande och den fysiska planeringen föratsätter att de övergripande regionalpolitiska målen diskuteras igenom grundligt med jämna mellanrum. Länens möjligheter att själva bestämma inriktningen bör dock ökas ytterligare och egentligen endast begränsas av de krav som behandlingen av vissa regionalpolitiska frågor i riksdagen ställer.

5    Förslag till konkreta åtgärder

Havet är en stor resurs, både som födoreserv och råvarureserv. I framti­den kommer denna resurs att utnyttjas intensivare. Kunskaperna om havet och havstekniken är emellertid otillräckliga. En kraftig satsning på tilläm­pad forskning och utveckling av industriprodukter inom havsteknikens områden är mycket angelägen. Länsstyrelsen stöder Göleborgsdelegalio-nens förslag att inrätta ett havstekniskl instUul i Göteborg. Näringslivet har visat ett starkt intresse all medverka, men ell genomförande kräver i inledningsskedet också någon form av statligt engagemang. Länsstyrelsen anser alt havsresursdelegationen bör ges i uppdrag att förverkliga planerna på ett havstekniskl institut.

Länsstyrelsen anser alt det finns stora utvecklingsmöjligheter för akva-kultur (vattenbrak) i länet. En positiv utveckling inom detta område skulle särskill gynna den norta delen av länet, där behovel av ökad sysselsättning är stort. Ett aklivi statligt stöd behövs för att dels planera användningen av aktueUa vallenområden, dels stimulera lill investeringar och försök med nya fiUämpningsområden.

Inom länet finns flera havsforskningsinslilulioner. Det är angelägel att de ges möjligheter att möta de anspråk som uppslår genom ell ökat utnytt­jande av havets resurser. Länsstyrelsen anser att havsresursdelegationen bör se över den marinbiologiska forskningens behov. En aktuell åtgärd är att upprasta Krisfinebergs marinbiologisfca station i Fiskebäckskil.

Enligt länsstyrelsens mening borde ett centralt handlingsprogram för decentralisering av statliga verksamheter upprättas. Sysselsällningsulred-ningen har angett att omkring 10000 årsverken kan dencenlraliseras i den

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    132

centrala statsförvaUningen under en 5 ä 10-årsperiod. Göteborgs och Bo­hus län bör tillföras en rimlig andel, vUkel enligl länsstyrelsens mening innebär att 1000 årsverken bör tillföras länet under 1980-lalet. I länspro­grammet nämns som en aktuell åtgärd alt förlägga "inslilulel för arbels-vägledning och rehabilitering" lill Göteborg.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Älvsborgs län 1   Hittillsvarande utveckling och framtidsutsikter

Befolkning

Älvsborgs län hade 1979 ungefär 423000 invånare. Under 1970-lalel ökade länets folkmängd med ungefär 21000 personer. I två kommuner, Benglsfors och Borås, minskade befolkningen. Bengtsfors minskade med 200 personer (-1.6%) lill 12250 och Borås med 4700 personer (-4.4%) liU 102900. Den starkaste befolkningstiUväxten har skett i länsdelen Mitten-Älvsborg. Ökningen uppgick där liU 9500 personer eller ungefär 14%. För hälften av den ökningen svarade Lerams kommun som tillhör Göteborgs bostads- och arbetsmarknad.

Under 1980-lalel förväntas befolkningen öka långsamt för att år 1990 uppgå fill drygt 430000 personer. Mitten-Älvsborg beräknas öka mest {+5%). Sjuhäradsbygden antas minska något under 80-lalels första hälft. Minskningen väntas falla helt på Borås kommun.

Sysselsättning och näringsliv

Arbetsmarknaden i länet domineras av industrin, som år 1975 svarade för 40% av sysselsättningen. Samtliga kommuner utom Mellerud, Väners­borg, Lerum och Alingsås hade en högre induslriandel än riket som helhet. Av industribranscherna var textilindustrin år 1975 den viktigaste med 13% av den totala sysselsättningen, Transportmedelinduslrin kommer på andra plats. Övrig verkstadsindustri har också slor betydelse. Under de senaste åren har textilindustrin minskat. Under 1980-lalel väntas särskill verk­stadsindustrin och den kemiska industrin få ökad betydelse.

Älvsborgs län har, i förhållande till folkmängden, landels minsta offent­liga sektor. Det är andelen stats- och landstingsanställda som är låg. Den beräknas öka under 80-lalel.

Jordbruket sysselsatte 1975 8% av arbetskraften. Den andelen minskar. Anlalel arbelslillfällen i länet minskar troligen under första hälften av 80-talel, företrädesvis i Sjuhäradsbygden. Därefter förväntas en svag ökning.

Av länets invånare år 1975 förvärvsarbetade 198000, därav 25000 utan­för länsgränsen. Omkring 40% av de förvärvsarbetande var kvinnor.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    133

Förvärvsfrekvensen varierar kraftigt mellan glesbygd och tätbebyggelse liksom mellan de olika länsdelarna. I länet som helhet ligger den 2% över riksgenomsnittet.

Förvärvsfrekvensen för män är något högre än riksgenomsnittet. Den antas sjunka under 1980-talet. Del beror på bl.a. lägre pensionsålder, omfattande arbetsmarknadsutbildning och förtidspensioneringar, saml att fler män ägnar sig åt studier.

För kvinnornas del är det främst i de av textilindustrin dominerande områdena i Sjuhäradsbygden som förvärvsfrekvenseraa är höga. Under riksgenomsnittet ligger samfiiga kommuner i Dalsland och Mitten-Älvs­borg.

Kvinnornas förvärvsfrekvens kommer troligen att öka markant under de närmaste åren. Störst ökning väntas i Göta Älvdalen och Mitten-Älvsborg samt i någon mån i Dalsland. Ökningen i Sjuhäradsbygden blir mindre, eftersom utgångslägel är högre och tekoindustrin minskar i betydelse.

År 1970 var kvinnornas andel av de arbetslösa i länet 22%. År 1979 hade andelen stigit till över hälften. Ungdomar under 25 år utgjorde 1970 ungefär 8% av de arbetslösa. Deras andel hade 1979 ökat tiU 28%. Näringslivets krav ifråga om utbildning, yrkeserfarenhet, prestationsförmåga och hälsa innebär att det i huvudsak är personer i åldrarna 25-44 år som efterfrågas. Arbetslösheten är störst över och under detta intervall.

Genom att arbetslösheten samtidigt är som störst i åldrarna över och under defta intervall, har svårigheterna för arbetsmarknadsmyndigheterna att jämka samman tillgång och efterfrågan på arbete lUllagit under senare år.

Pendling

Göteborg, Trestad och Borås utgör dominerande arbetsmarknader och bUdar centra i de tre större pendUngsregioner som kan urskiljas. Nordöstra Millen-Älvsborg, sydöstra Sjuhäradsbygden saml norra Dalsland kan på grund av reslidsavslånden inte hänföras lill dessa. Behovel av sysselsäll­ning måste där läckas genom lokal efterfrågan.

Pendlingen bedöms öka, även om de sfigande drivmedelspriserna däm­par utvecklingen. Sannolikt kommer stora krav att släUas på utbyggnad av kollektivtrafiken.

2   Allmänna mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Att skapa förutsättningar för full sysselsällning och god miljö är driv­kraften i samhällsplaneringen. Fungerande trafiksystem, vård och omsorg samt glesbygdsservice är andra viktiga utgångspunkter.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                        134

Sysselsättning

De viktigaste målsättningarna för att förbättra tillgången till arbetstillfäl­len kan sammanfattas så här.

De största satsningarna från samhällets sida skall göras i Dalsland och Sjuhäradsbygden. Där skaU antalet arbetstillfällen öka, främst i industrin och den offentliga sektorn. Båda regionerna är exempel på ensida arbets­marknader. Störte variation skall eftersträvas. Särskilt hög prioritet har norta Dalsland, där det också är angeläget att undanröja befinfiiga för­värvshinder. Sjuhäradsbygdens ställning som centmm för den svenska lekoindustrin måste bevaras och stärkas, bl. a. genom en ökad produktion.

Länets tätorter skall bli mer självförsörjande i fråga om arbete. Del kan ske genom bättre samordning av sysselsättningsplanering, fysisk planering och trafikplanering. Balansen mellan arbete och boende bör framför allt förbättras i ensidiga bostadsorter inom pendlingsavstånd till Göteborg.

Service

Grandläggande service skall upprätlhåUas även i glesbygderna. Trestads ställning som primärt centram bör stärkas genom att fler kvalificerade servicefunktioner lokaliseras dit: högskola, teater etc. De interregionala och regionala tågförbindelsema måste utvecklas. Likaså är det angeläget att Trestadsområdet i likhet med flertalet primära centra i landet inordnas i det intertegionala flygnätet. Dalslands befolkning bör öka. Därigenom stärks serviceunderlaget i området.

Miljö

Tyngdpunkten i länsprogrammets miljödel ligger på åtgärder mot försur­ningen av mark och vatten och mot spridningen av tungmetaller. Utsläpp från trafik samt från befintliga och nya produklionsanläggningar måste begränsas. Redan uppkomna skador skall i möjligaste mån repareras. Kravet på en bättre luftkvalitet är, av hälsoskäl, särskilt viktigt i de störte tätortsområdena. Skyddsvärda och opåverkade områden bör bevaras.

Alla länsinnevånare skaU ha tillgång till områden för närrekrealion. Konflikter mellan friluftsliv och annat naturutnyttjande skall motverkas. De negativa effekterna av det moderna skogsbraket skall begränsas.

I bebyggelsemiljön skall eftersträvas en bättre samordning mellan arbete och bostad samt en inriktning mot mindre energikrävande former för trafik och boende.

Exploateringen av naturtesurser som skog, torv, grus, och mineraler måste anpassas till de ekologiska föratsättningarna.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    135

Planeringstal

Som planeringsmål gäller att länet under 1980-talel skall bevara sin andel av rikets folkmängd. Under samma period bör folkmängden inte minska i någon kommun. I Borås kan dock en viss minskning behöva accepteras. I norta Dalsland skall planeringen baseras på en folkmängd som något överskrider länsplaneringens prognoser.

Ortsplanen

Nuvarande problem och förväntad utveckling av sysselsättning och service ger inte anledning att föreslå ändring i den nu gällande ortsplanen. Befolkningsunderlaget för det regionala centret Åmål/Säffle är i minsta laget för att nödvändiga servicefunktioner på längre sikt skall kunna anses tryggade. Därför krävs särskilda regionalpolitiska insatser. I Trestad måste de uppenbara bristerna i fråga om högre utbildning och interregionala kommunikationer avhjälpas. Dessutom krävs en över länsgränsen bättre fungerande arbetsmarknad.

Pendlingsregioner

Utgångspunkten för avgränsningen av pendlingsregioner har varit nuva­rande pendlingsförhållanden kring länels primära centra Trestad och Borås saml dessutom kring Göteborg. Kommuner som fill övervägande delen ingår i något av dessa centras pendlingsomland bör betraktas som ett gemensamt bostads- och arbetsmarknadsområde. Dessutom finns inom länet andra områden där sammanhållna bostads- och arbelsmarknadsre-gioner behövs. Därför har Alingsås respektive norra Dalslands pendlings­regioner avgränsats.

Stödområden

Åmåls, Bengtsfors, Dals Eds, Melleruds och Färgelanda kommuner tillhör stödområde 3. Ulricehamns, Tranemo, Svenljunga, Marks och Borås kom­muner ingår i stödområde I. Ale och Lerum har tidigare omfattats av det stöd som utgått inom varvsregionerna.

Norra Dalslands svaga arbetsmarknad motiverar all länsdelen priori­teras i fråga om regional- och näringspoUtiska insatser. Åmål, Benglsfors och Dals-Ed bör därför placeras i stödområde 4. De norra delarna av Färgelanda och Mellerads kommuner bör, vid akuta näringslivskriser inne­bärande större omställningsproblem, kunna påräkna stöd enligt samma regler som föreslås gälla för norra Dalsland.

Sjuhäradsbygden domineras av vikande näringsgrenar. Stödbehovet är stort. Särskilt näringsgrenar som kan medverka till alt ensidigheten pä

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   136

arbetsmarknaden bryts måste få ökade stödmöjligheler. Därför bör områ­det inordnas i område 3. Härvid bör även Herrljunga kommun las med.

I Lilla Edets kommun föreligger ett akut behov av insatser för att bryta näringslivels ensidighet.

Om särskilt regionalpolitiskt slöd blir motiverat i framliden för Göte­borgsområdet vill länsstyrelsen understryka viklen av att även näringslivet i Ale och Lerum ges samma stödmöjligheler.

Glesbygdsstödet

Glesbygdsstöd utgår till sex församlingar i norta Dalsland och bör utvidgas fill alla glesbygdsområden där. I Svenljunga kommuns södra del bör stöd liU andra verksamheter än jordbruket kunna utgå.

Dessa åtgärder förutsäller ökad medelstilldelning. I annat fall kan inte stödområdet utvidgas.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Åtgärder för att trygga tillgången på arbete

Sysselsättningen inom industrin och den offenthga sektorn bedöms vara av särskill intresse. 1 programmet behandlas dessutom näringsutvecklingen inom jord- och skogsbmkel samt turism med tillhörande miljö- och syssel­sättningsaspekter.

Industri

Länsstyrelsen skall i sin verksamhet syfta till all främja utveckling av beflntliga företag samt etablering av nya företag.

Länsstyrelsen skall ha en ständig beredskap för all med andra berörda parter medverka lill lösningar av akuta förelagsfrågor. Arbetet med indu-slrifrågorna skall vara framåtsyflande, vilket kräver samarbete med bl.a. länsarbetsnämnden och utvecklingsfonden.

För att ytterligare underlätta etablering av nya industriföretag och ut­vecklingen i de befintliga förelagen skall länsstyrelsen verka för initiafiv som ökar tillgången på riskvUligt kapital.

Länsstyrelsen bör ta initiativ lill en granskning av möjligheterna att förbättra samordningen mellan yrkesutbildningen inom högskolan, gymna­sieskolan och arbetsmarknadsutbildningen. Länels ulbUdningsresurser skall utnyttjas så effektivt som möjligt och bättre anpassas till industrins behov.

Länsstyrelsen skall fortlöpande genomföra utredningar som belyser oli­ka branschers straklur och utvecklingsmöjligheter i länet. En redan påbör­jad studie över verkstadsindustrin skall fördjupas och utmynna i slutsatser

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   137

om lämpliga åtgärder från samhällsorganens sida. Den mer energikrävande industrin bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Utvecklingsfonden bör främst syssla med den utvecklingsbara industrin. Fonden skall erbjuda företag i hela länet grundläggande kredit- och före­lagsservice. Därutöver skall resurserna disponeras efter de regionalpoUlis­ka riktlinjerna.

I norta Dalsland bör fonden göra särskilda ansträngningar för all främja utvecklingen av tillverkningsindustrin, särskiU i fråga om produktutveck­ling, marknadsföring och export. Fonden bör undersöka vilka fördelar som kan uppnås genom att företag, eller grapper av förelag, i regionen samver­kar. Möjligheterna lUl ell ökat utbyte med den norska marknaden bör också undersökas. Utvecklingsfonden bör bistå kommunerna i anskaffan­de av industrilokaler och lämplig mark.

I norta Dalsland måste fondens verksamhetsfält vidgas till att omfatta även annan verksamhet än industri, t. ex. turism.

UtveckUngsfondens verksamhet i Sjuhäradsbygden skall ha två huvud­syften. Den skall dels medverka till en gynnsam utveckling av tekoförela­gen och de förelag som anknyter lill denna, dels stimulera alla utvecklings­bara förelag inom andra industribranscher.

Länsarbetsnämnden bör intensifiera sin tradifionella verksamhet i de regionalpolitiskt prioriterade områdena. Särskilda ansträngningar måste göras för den kvinnliga arbetskraften i fråga om platsförmedling, arbets­marknadsutbildning och information (attitydpåverkan).

Länsskolnämnden skall verka för alt öka tillgången till yrkesulbildad arbetskraft i hela länet. Särskill i norra Dalsland och Sjuhäradsbygden är del viktigt all dimensionera och inrikta gymnasieskolans utbud med ökad hänsyn till de expansiva delarna av industrin.

Kommunerna bör i ökad utsträckning upprätta lokala sysselsättnings-planer. Del är också viktigt att industrin kan erbjudas exploaleringsklar mark välbelägen i regionen ur transport- och rekryleringssynpunkl. Ell flertal kommuner i länet bör intensifiera sin fysiska planering i detta avseende.

Offentlig sektor

Älvsborgs län har landets minsta offentliga sektor i relation till anlalel invånare. Länsprogrammel innehåller en rad konkreta förslag till åtgärder som höjer sysselsättningen. Förslagen är direkt släUda lill enskilda myn­digheter. Vid beslut om lokalisering av offenllig verksamhet avser länssty­relsen verka för följande inriktning.

-     Nationell stafiig service skall för länels del i första hand förläggas till
Trestad eller Borås.

—    Vid lokalisering av nytillkommande offentlig service av regionall slag
skall i första hand Åmål eller Bengtsfors prövas som ell alternativ och
därefter Ulricehamn, Mark och Alingsås.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    138

-     Vid eventueU omfördelning av befintUga statliga och landsfingskommu­nala verksamheter i Trestad skaU i första hand en lokalisering till Åmål eUer Bengtsfors prövas.

-     Vid eventuell omfördelning av befintliga statliga och landstingskommu­nala verksamheter i Sjuhäradsbygden skall i första hand en lokaUsering till Mark eller Ulricehamn prövas.

Jord- och skogsbruk

Även jord- och skogsbruk svarar för en betydande sysselsättning i länet. I länsprogrammet riktas direkta förslag fill åtgärder lill i första hand lant­braksnämnden och skogsvårdsstyrelsen. Inom jordbruket kommer troli­gen sysselsättningen att på längre sikt minska något. Uttaget av skogsrå­vara kan ökas genom bättre resursanvändning, nyplanleringar och bättre vård av skogsbestånden.

För att främja projekt i glesbygden föreslås kommunerna inom slödom-rådet att eventueUt i samverkan med utvecklingsfonden inrätta en särskild rådgivningsfunktion.

Turism

De nationella målen för rekreations- och handelspolifiken bör främjas genom åtgärder för turismen också i Älvsborgs län. Del finns även ett betydande regionalt intresse att förbättra rekrealionsmöjlighelerna i länet för den egna befolkningen och för Göteborgsregionens invånare.

Turismen bör i första hand främjas i de delar av länet som mer påtagligt kan dra nytta av en ökad sysselsällning och ett förbättrat serviceunderlag. Främst gäller det länets utpräglade glesbygder i norra Dalsland och södra Sjuhäradsbygden. Insatser för all stimulera en ökad turism skall därvid vägas mot behovel av skydd för miljön.

Länsstyrelsen och kommunerna har redan tidigare gemensamt utarbetat ett program för det av statsmakterna utpekade, primära rekreationsområ­det Dalsland-Nordmarken. Länsprogrammet har därför kompletterats med en genomgång av vissa för turismen lämpliga områden i länets övriga delar. I första hand utpekas Borås-Viskadalen, Åsunden-Älradalen samt Fegen - Kalvsjön. Dessa områden bedöms ha särskilt goda förutsättningar. Dämtöver berörs fem områden nära Trestad och Göteborgsregionen.

Kommunerna bör, med inriktning på de utvalda områdena och i samar­bete med bl. a. de regionala turistorganisationerna, intensifiera sin plane­ring så att fritidsbebyggelsens omfattning och lokaUsering kan närmare bestämmas.

Landstinget bör bl. a. med hjälp av Sltflelsen Västsvenska fritidsområ­den medverka tUl att markområden av särskild betydelse förvärvas för allmänna ändamål.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   139

Länsstyrelsen bör medverka med underlagsmaterial för kommunernas fortsatta planering. Råd och information vid löpande, samråd om fysisk planering, liksom säkerställande av betydelsefuUa rekreationsområden som naturvårdsområden och naturreservat är också betydelsefulla arbets­uppgifter.

Övriga länsorgan som bedöms kunna främja turismens utveckling är lantbraksnämnden, skogsvårdsstyrelsen och länsarbetsnämnden saml ut­vecklingsfonden.

Kommunikationer

Det är av stor regionalpoUlisk betydelse all de reguljära flygförbindel­serna i Trestad får motsvarande standard som normalt gäller för övriga primära centra i landet.

En särställning bland länets järnvägar i riksnätet intar linjen Udde valla-Herrljunga-Borås. Trafikstandarden är mycket låg. Det är klart otillfreds­ställande med tanke på järnvägens stora betydelse.

SJ bör snarast undersöka föratsättningarna att med modernt, rullande materiel utveckla en "Västsverigependel" mellan Trestad, Borås och Gö­teborg som väsentligt skulle förbättra länets tågförbindelser.

Mot bakgrand av de växande behoven av kollektiva arbetsresor är det starkt motiverat att den fortsatta planeringen av den lokala och regionala kollektivtrafiken i betydligt högre grad än hUtills inriktas på arbetsresor.

Vänersjöfarten har stor regionalpolifisk betydelse och därför är del viktigt att uppmärksamt följa dess utveckling. Länsstyrelsen kommer om så erfordras att i samråd med länsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands län att ta inifiativ till en utredning om hur de investeringar som gjorts i trafikanläggningar för Vänersjöfarten skall kunna utnyttjas på avsett säll.

Åtgärder för att trygga en god miö

De akuta miljövårdsproblemen är myckel olika inom olika regioner beroende på skiftande föratsättningar. Det är därför väsentligt alt del framtida miljövårdsarbetet bättre förankras i den regionala och kommuna­la planeringen saml att beslutsbefogenheterna i stor utsträckning förs ned fill regional nivå. Särskilda miljövårdsplaner behövs i kommunerna där långsiktiga målsättningar anges.

Regeringen föreslås göra en översyn av uppgiftsfördelningen inom mil­jöskydds- och naturvårdsområdet mellan centrala, regionala och lokala organ.

Sand- och graslillgängarna är ojämnt fördelade i länet och flera områden har brist på naturgras. Länsstyrelsen bör därför tiUsammans med kommu­nerna ta initiativ tiU upprättande av grasförsörjningsplaner i hela länet dock i första hand i Tresladsområdet, Göteborgsregionen och Boråsre­gionen.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   140

Inom miljöskyddsområdet sköts övervakningen idag av bl. a. vatten- och luftvårdsförbund, kommunerna, länsstyrelsen och naturvårdsverket. Den verksamheten måste samordnas bättre, särskilt när del gäller miljöstö­rande verksamheter och fillsyn över lillslåndel i recipienterna.

Brislen på resurser gör alt tillsynen inle kan bedrivas i den omfattning miljöskyddslagsliflningen föreskriver. Länsstyrelsen bör se över sin egen tUlsynsverksamhel och göra nödvändiga prioriteringar saml diskutera an­svarsfördelningen på tillsynsområdel med varje kommun.

Länsstyrelsen bör även diskutera en samordning mellan tillsynen och miljöövervakningen med vatten vårdsförbunden, luftvårdsförbundel, kom­munerna och naturvårdsverket.

Stora delar av det formella ansvaret för vård och förvaltning av naturre­servat ligger på naturvårdsverket. Då de flesta sådana frågor ändå måste lösas regionall bör naturvårdsverket snarast delegera även del formella ansvaret för vården och förvaltningen av naturvårdsobjekt till länsstyrel­sen.

Det är också angelägel att tillsynsansvaret vad gäller takter delegeras fill kommunerna. Överläggningarna bör därför ske mellan länsstyrelsen och kommunerna om den praktiska tillämpningen.

Regeringen bör överväga all yllerligare minska svavelhallen i eldnings­olja för Västsverige och skärpa bestämmelserna för försurande utsläpp. Länsstyrelsen bör för sin del i en samlad liUslåndsprövning verka för en kraftig minskning av utsläppen. Vidare bör tillkomsten av nya anläggning­ar som släpper ut stora mängder försurande ämnen och tungmetaller mot­verkas. Arbetet bör bedrivas i samarbete med angränsande län. Anslagen till kalkning av vattendrag måste ökas kraftigt.

För all fortlöpande ha tillgång lill aktuellt material beträffande försur­ningen i länet bör länsstyrelsen i samarbetet med kommunerna och fiske­nämnden genomföra regelbundna undersökningar av försurningssilua-lionen och tungmetallbelaslningen i länels yl- och grundvallen. Länssty­relsen bör också i samarbete med samfiiga kommuner, fiskenämnden och lantbruksnämnden upprätta långsikfiga kalkningsprogram dels för hotade eller skadade sjöar och vattendrag dels i första hand jordbruksmark.

Göta älv och Viskan är de mest påverkade vallendragen i länet. Ytterli­gare åtgärder måste vidtas för att förbättra vattenkvaliteten och värna vallenläklsinlressena. Länsstyrelsen och berörda kommuner bör därför närmare klarlägga behovet av och formerna för vattenplanering inom dessa områden.

Utsläpp av försurande ämnen och tungmetaller fill atmosfären är orsa­ken till de allvarUgaste miljöproblemen i länet.

Kunskaperna om luftförorenande ämnens effekt på människors hälsa är synnerligen bristfäUig. Regeringen bör låta utreda frågan om utökade re­surser till forskning kring luftföroreningarnas hälso- och miljöeffekter. Den splittrade ansvarsfördelningen på central nivå är ell stort hinder. Möjlighe-

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    141

lerna att förbättra samordningen genom inrättande av en särskild forsk­ningsinstitution i exempelvis Göteborg bör utredas.

Länsstyrelsen bör tiUsammans med berörda kommuner i Vänersborg-Trollhätteregionens luftvårdsförbund kartlägga och ur omgivningshygie-nisk aspekt bedöma effekterna av gasformiga industriutsläpp och avgaser. Liknande arbete bör uträttas i Borås kommun. Övriga kommuner bör göra översiktliga bedömningar av luftföroreningssituafionen.

Vad gäller frågor i anslutning fill avfallshanteringen i länet föreslås att kommunerna inom Trestads Avfalls AB utreder möjligheterna att utöka den nuvarande verksamheten med omhändertagande av hushållsavfall liU att omfatta även industriavfall för att erhålla en rationell och från miljö­skyddssynpunkt godtagbar hantering. Länsstyrelsen bör också fiUsam-mans med kommunen diskutera bildandet av nya renhållningsregioner för omhändertagande av hushållsavfall.

BuUerfrågorna har under senare tid fått ökad uppmärksamhet i miljö­vårdsarbetet. Kommunerna föreslås i den översikfiiga kommunala plane­ringen redovisa vUka markområden som kan vara lämpligast för bullrande fritidsaktiviteter.

Regeringen och naturvårdsverket bör vidare verka för all finansierings­frågorna och ansvarsfördelningen för åtgärder mot störande väglrafik-buUer klarläggs.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Skaraborgs län 1    Hittillsvarande och framtida utveckling

Den positiva befolkningsutvecklingen för länet föratsätts, enligt länssty­relsens prognoser, fortsätta under 1980-lalel. Ökningstakten blir emellerfid successivt allt lägre. Totalt för 1980-lalel uppgår den fill endast hälften av vad den var under 1970-lalel. Medan folkmängden ökade från 258800 personer är 1970 tiU 269700 är 1980, ökar den härefter fill endast 275000 år 1990.

I likhet med under 1970-talet är det Mullsjö, Habo och Hjo kommuner som växer snabbast även framgent. Men även här är ökningstakten avse­värt lägre än tidigare.

Under 1970-talet minskade folkmängden i Karlsborgs, GuUspångs, Ma­riestads och Falköpings kommuner. Under 1980-lalel är del Vara, Tibro och Karlsborg som beräknas få en sjunkande folkmängd. Grästorp och Gullsång väntas få folkminskning under andra hälften av 1980-lalel.

För länet som helhet utgörs i stort sett hela ökningen fill 1990 av flyllningsöverskott. I kommunerna Habo, MuUsjö, Skövde, Tibro och

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    142

Mariestad är emellertid åldersstrakturen sådan att där uppstår födelse­överskott.

Sysselsättningen totalt ökar från 117800 sysselsatta 1975 fill 128200 år 1990. Ökningstakten blir därmed lägre än under början av 1970-talet. Sysselsättningen ökade 1971-75 genomsnitfligt med ca 1 100 personer per år mot endast ca 700 härefter.

Inom jordbraket beräknas sysselsättningen fortsätta all sjunka fill 1990 om än i minskad takt jämfört med tidigare. Mellan 1975 och 1983 är industrisysselsätlningen totalt sett oförändrat slor. Under slutet av 1980-talet sker en viss ökning. Sysselsättningen i offentliga tjänster ökar under hela 1980-lalet om än i successivt avlagande takt. Mellan 1975 och 1990 blir ökningen totalt 12700. TUl stor del har ökningen redan inträffat under perioden 1976-80.

Bland kommuner med förväntad negativ utveckling inom industrin kan nämnas Gullspång, Karlsborg, Tibro och Falköping. Beroende av jord­brak, där sysselsättningen ju är vikande, är framför aUt Grästorps, Vara och Falköpings kommuner.

Den av landstinget planerade utbygganden inom sjukvården under 1980-talel, tiUsammans med kommunernas egna satsningar, medför alt arbels­fillfäUen skapas i samtliga kommuner. Anlalel förvärvsarbetande kvinnor kommer totalt sett att öka betydligt. Trots allt blir den relativa sysselsätt­ningen fortsatt låg på många håU. Jämfört med riket (LU 78) kommer undersysselsättningen bland kvinnor totalt att 1990 motsvara cirka 5000 arbetstillfällen. De lägsta sysselsättningsgraderna finns i Grästorps, Habo, Götene, Törboda och Hjo kommuner dvs. sådana med hög ulpendling. TiU kommuner med låg sysselsättning bland kvinnor får dessutom föras Lidkö­ping.

2    Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

Problemanalysen har visat all kraven på eget ansvarstagande och egen initiativförmåga i länet nu är större än någonsin. Länsplaneringen måste inriktas på ett mer effektivt utnyttjande av länets egna möjUgheter och resurser under medverkan av landsfinget, kommunerna, statliga länsor­gan, fackliga- och näringslivels organisationer.

Sysselsättningsfrågorna måste, i likhet med tidigare, inta en särställning. Vad gäller service har utbildningsfrågorna även nu ansetts ha särskild regionalpolitisk betydelse. Boendels utformning, lokalisering m.m. har uppmärksammats när del gäller miljöfrågorna.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    143

Planeringstal

Det har inte ansetts meningsfuUl att i länsprogrammet föreslå planerings­ramar för varje enskild kommun. Länsstyrelsen bör ange sådana när riks­dagen fastställt ramar för länet.

Länsstyrelsen föreslår att länet tilldelas en planeringsram med 275000 invånare 1990 som mitlvärde. Några preciseringar som innebär att plane­ringen inriktas mot viss del av ramen bör inle göras. Dessutom föreslås att en utvärdering görs i vad mån befolkningsramarna fyllt sin funktion som planeringsinstramenl.

Ortsplan och pendlingsregioner

Länsstyrelsen föreslår följande ändringar i planen för utveckling av den regionala strakturen.

#     I länets primära centrum bör ingå Skövde, Skara och Tibro kommuner
mot för närvarande enbart Skövde kommun

#     Vara kommun, som nu är kommuncenlrum, bör istället bli regionalt
centram.

Länsstyrelsen har för avsikt att ta initiativ till en arbetsgmpp i vilken ingår länsstyrelsen, berörda kommuner, landstinget och kommunförbun­dets länsavdelning. Gruppen skall ha lill uppgift att utveckla det nya primära centret. Nämnda tre kommuner ingår i en s. k. pendlingsregion i länets centrala del med centrum i Skövde.

I en annan sådan pendlingsregion med cenlram i Jönköping ingår Habo och MuUsjö kommuner. I regionen har utvecklats ett samråd mellan de tre kommunerna kring gemensamma planeringsfrågor. Länsstyrelserna i de två länen har tidigare rapporterat om denna verksamhet till vilken initiativ togs hösten 1979.

Stödområdesindelning

GuUspångs, Karlsborgs, Falköpings och Töreboda kommuner har fidi­gare föreslagits ingå i stödområde. Länsstyrelsen kunde då visa att krite­rierna för att föras lill stödområde var väl uppfyllda. Arbetslösheten upp­gick exempelvis för GuUspångs del till sådan nivå att den var jämförbar med kommunernas i del inre stödområdet.

Situationen på arbetsmarknaden är oförändrat svår i den norra länsdelen och i Falköpings kommun. Den kan i vissa avseenden l.o.m. betecknas som ännu sämre nu än vid tidpunkten för länsstyrelsens förslag om stöd­områden 1979. Länsstyrelsen finner det därför rimligt vidhålla de tidigare förslagen. Väsenfiigt i sammanhanget är all justeringar av nuvarande slöd-områdesgränser sker så all sammanhängande områden med jämförbara problem behandlas på ett likvärdigt säll oberoende av eventuella läns­gränser.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   144

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Länsstyrelsen har avstått från alt i länsprogrammet formulera detaljera­de rikfiinjer för olika samhällssektorers medverkan i det regionalpoUliska arbetet.

Intresset har emellertid i hög grad koncentrerats på åtgärder möjliga att vidta lokalt och regionalt i länet. För alt möta den omvandling av närings­Uv och samhälle som kan förväntas under 1980-talel krävs landstingets, kommunernas, stafiiga länsorgans m.fl. aktiva medverkan. I samman­hanget har påtalats länels i många avseenden dåliga utgångsläge beroende bl. a. på statsmakternas tidigare underlålenheter beträffande lokalisering fill länet av central statlig verksamhet saml den förväntat svaga ekonomis­ka utvecklingen vilken försvårar kraftfulla statliga åtgärder även framgent.

Landstingets ansvar för utbyggnaden av sjukvården i länets samtliga kommuner är mycket betydelsefull ur såväl sysselsättnings- som service­synpunkt. Detsamma gäller de näringspolifiska insatserna vilka bl. a. sker genom stöd fill utvecklingsfonden, stödet till turismen m. m. En ur arbets­marknad- och servicesynpunkl väsentlig åtgärd är länsbolagets för kollek­tivtrafiken verksamhet, för vilka landstinget tillsammans med kommuner­na har ansvar. Yrkesutbildningen i landstingets regi i länet bör även fram­hållas.

Kommunernas aktiva medverkan vid genomförandel av olika regional­politiska åtgärder är självskriven. I den fysiska planeringen måste en beredskap finnas om konkreta näringspolitiska åtgärder över huvud skall kunna vidtas. För att skapa goda lokala arbetsmarknader krävs lokalise­ring av bosläder med hänsyn Ull arbetsplatsernas belägenhet samt med hänsyn lill möjligheterna att utveckla kollekliva förbindelser bostäder-arbete. I vissa fall, särskUt i utpräglade pendlingsregioner, krävs samarbe­te över kommungränserna.

Men kommunerna har ansvar även för elt direkt näringspolitiskt arbele i den egna kommunen. Länsstyrelsen visar på goda sådana exempel i länet, vilka skett pä eget initiativ eller i samarbete med exempelvis länsstyrelse och utvecklingsfond.

När del gäller statliga m.fl. regionala organ i länet framhåller länsstyrel­sen angelägenheten av att samtliga medverkar i del regionalpolitiska arbe­tet.

Sysselsättnings- och näringspoUtiska frågor har, som nämnts, getts sär­skild tyngd i arbetet. Därmed kommer särskill utvecklingsfonden, som till grund för sin verksamhet lagt de regionalpolifiska målen för länet, att behöva svara upp mot de krav på insatser som ställs från såväl näringsliv som kommuner. Lantbruksnämnden, som redan tidigare haft ansvar för utvecklingen inom den för länet så betydelsefuUa jordbruksnäringen, har dessutom numera ansvar för utnylljandel av glesbygdsstöd till förelag i regionalpolitiskt syfte.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    145

När del gäller servicesidan har länsstyrelsen prioriterat utbildningsfrå­gorna. Här har länsskolnämnden, interimsstyrelsen för högskoleutbild­ningen i Skövde samt regionalstyrelsen i Göteborgs högskoleregion vä­sentliga uppgifter i arbetet på att utveckla högskoleutbildningen i Skövde. Detsamma gäller ansvariga för velerinärutbildningen i Skara.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Länsstyrelsen har (jfr ovan) föreslagit all vissa kommuner i länet ingår i stödområde.

För den händelse riksdagen än en gång beslutar all kommunerna i länet även fortsättningsvis formeUl skall slå utanför stödområde, är det ett starkt motiverat krav att förelag i Skaraborgs län, som hittiUs, skall kunna kom­ma tfråga för lokaUseringsstöd när en akut och allvarlig arbetsmarknadssi­tuation är för handen och när länsstyrelsen kan presentera goda lokalise­ringsprojekt.

Länsstyrelsen påpekar även att del stödområdessystem som infördes 1979 i praktiken har visat sig vara mindre väl fungerande och att en utvärdering därför bör göras. 1 avvaktan härpå är del viktigt alt punktin­satser av nämnt slag kan vidtas även utanför stödområde.

Även om endasi fyra kommuner således föreslås ingå i stödområde föratses problem även på en rad andra orter i länet. Länsstyrelsen fram­håller särskill Tibro och Lidköping som exempel.

Arbetet med glesbygdsstöd befinner sig fortfarande i ett uppbyggnads­skede, vUket avspeglas i en väsenfiigt högre efterfrågan på medel under andra budgetåret. Verksamheten påbörjades budgetåret 1979/80.

För att bli meningsfull måste arbetet pågå under flera års tid. Först efter 2-3 år kan effekter av stödåtgärderna avläsas. Utvecklingen visar all antalet ansökningar om stöd ökar efter hand som verksamheten blir känd.

Föratom all slöd kan lämnas lUl bl. a. existerande jordbruksföretag, är det angeläget att få fill stånd även nyetableringar. En inflyttning av yngre familjer liU del i länet utpekade stödområdet skuUe då åstadkommas, vilket är önskvärt. Vid nyetableringar krävs sannolikt större investeringar per investeringstillfälle än vad fallet är när det gäller kompletterande verksam­heter vid redan existerande förelag.

Kraven på medel för glesbygdsinsatser under 1980-talel kan således komma att öka, dels på grand av fler ansökningar, dels på grund av genomsnittligt störte investeringsbehov.

Arbetet bör, Uksom hittills, vara myckel åtgärdsinriktal med direkt information och rådgivning till dem som är intresserade av företagsamhet i glesbygd. Det är därför viktigt att personella resurser avdelas inom framför allt lantbraksnämnden och länsstyrelsen.

Länsstyrelsen har pekat på initialsvårigheter såväl när del gäller utnytt-10   Riksdagen I98II82. I saml. Nr 113   Bilagedel

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   146

jandet av medlen ur länsplaneringsanslaget som glesbygdsanslagel. Genom att personella resurser nu kommer all kunna avdelas för genomförandear­betel blir tillgången till sådana här medel aUtmer avgörande för möjlighe­teraa till näringspolitiskt arbete i länet. Länsstyrelsens behov av medel kan därför förutsättas komma att öka i efterhand under 1980-lalet, vilket kom­mer att avspeglas i petilaframslällningarna.

Vissa näringspolifiska projekt lar mer än ell år i anspråk för genomföran­de. Det är därför angeläget alt garantier kan lämnas för ell anlal år när del gäller länsplanerings- och glesbygdsmedlen. Om detla inle är möjligt kan för länets utvecklings väsentliga projekt ej genomföras.

Med hänsyn fill förväntade omfattande problem på arbetsmarknaden under 1980-talet i länet, kommer medel för arbelsmarknadspolifiken att ha stor betydelse för möjligheterna att upprätthåUa sysselsättningen. Ur re­gionalpolitisk synpunkt har särskUt åtgärder för att upprätthålla kvinnor­nas, ungdomarnas och de långtidsutbildades sysselsällning framhållits. Det är angeläget att en ökad samordning mellan arbelsmarknadspolifiska insatser och regionalpoUliska strävanden åstadkoms.

För länets utveckling på sikt är statsmakternas insatser för utbyggnaden av infraslmkluren i länet mycket betydelsefuU. Det gäller utbyggnader på den högre utbUdningens område, på transportområdet m. fl. (Jfr förslag tiU åtgärder nedan.) Detsamma gäller lokaliseringar lill länet av central stafiig förvaltning.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

Arbetet i länet riktas i hög grad in på åtgärder möjliga att vidta regionalt och lokalt. Statsmaklernas stöd i form av medelsliUdelning liU arbetsmark­nadsmyndigheterna, utvecklingsfonden och länsstyrelsen krävs emellertid liksom även direkta statliga näringspolitiska insatser i särskilda fall.

Länsstyrelsen ser det som ell mycket väsentligt krav all Skaraborgs län, i samband med all nya statliga verksamheter tillskapas, i varje enskilt faU övervägs som lokaliseringsort. Decenlraliseringsdelegalionen har väsent­liga uppgifter i sammanhanget. Länsstyrelsen anger i länsprogrammel ex­empel på aktuella lokaliseringar.

Inom del militära området föreslår länsstyrelsen en rad konkreta åtgär­der i Skövde och Karlsberg. Bl.a. måste tidigare riksdagsbeslut om för­läggning av militära skolor till Skövde genomföras.

Inrättandet av en statlig högskola i Skövde är av stor vikt för länet. En plan för utvecklingen av högskolan bör läggas fast av statsmakterna. Länsstyrelsen lämnar förslag fill konkret innehåU i en sådan plan. Viss UtbUdning kan tillgodoses genom decentraUserad högskoleutbildning från främst Göteborg. Utbyggnaden av ett minimiutbud för en fungerande statlig enhet i Skövde måste dock prioriteras före detta.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   147

Föralsällningarna all på sikt bygga ul velerinärutbildningen i Skara tiU fullständig sådan bör utredas. Utbildning av djursjukvårdare bör i enlighet med tidigare förslag förläggas i anslutning lill djursjukhuset i Skara.

Inom gymnasieskolan finns särskilda föratsättningar i länet för häslskö-tarutbilding, Iransportteknisk utbildning och utbildning inom turism. Gym­nasieskolutbildningen bör byggas ut ytterligare i Vara och Tidaholm. Re­gionalt ansvar för planerings- och dimensioneringsbeslul bör ges lill läns­skolnämnderna.

Inom transportområdet föreslås alt möjligheterna fill stafiigt stöd för utveckling av Scand-Point i Falköping prövas. TåguppehåUen i Töreboda, Skövde och Falköping får ej inskränkas. Vänerhamnarnas konkurrenskraft bör bibehållas och helst öka.

Standarden på de lågtrafikerade landsbygdsvägarna i länet måste, p. g. a. de areeUa näringarnas betydelse bibehållas. Vad gäller större vägar fram­hålls bl.a. betydelsen av en ny väg Herrljunga-Floby. Andra exempel är förbättringar av E3 genom länet samt väg 47 mellan Falköping och Skara liksom ombyggnaden av väg 48 söder om Skövde.

6   Övrigt

Ett anlal remissinstanser har lagt synpunkter på formerna för och om­fattningen av länsplaneringen.

Inför arbetet med Länsplanering 1980 tiUsattes vissa arbetsgrupper med deltagande från fackliga organisationer, näringslivets organisationer saml olika regionala organ. Denna möjlighet liU medverkan i länsplaneringen har uppskattats. Länsstyrelsen är inställd på att även fortsättningsvis arbeta med sådana grapper.

Från fackligt håll har frågan om kostnaderna för dessas samverkan tagits upp. Länsstyrelsen kommer att i samband med petita angående genomfö­randet av länsplaneringens ålgärdsförslag, anhålla om särskilda medel härför.

Nödvändigheten av att la fram elt så omfattande planeringsunderlag som del nu aktuella har ifrågasatts. Länsstyrelsen tolkar detta så att man i själva verket ifrågasätter nödvändigheten av s. k. stora länsplaneringsom­gångar.

Länsstyrelsen anser att det t. v. bör kunna vara liltfyllesl med de årliga rapporterna tUl regeringen i vilka länsplaneringen följs upp. I dessa rappor­ter kan intresset koncentreras på frågor respektive länsstyrelse bedömer som väsentliga. Med vissa intervall kan prognoser och planeringstal ses över på ett enhetligt sätt i samtliga län. Annan central styrning av rappor­terna bör ske endast i undanlagsfall.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    148

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Värmlands län

1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet och delar av länet

Utvecklingen i Värmlands län har sedan millen av 1970-lalet i stora drag kännetecknas av följande;

—Folkmängden i länet har på grund av störte nelloinflytlning än födel-seunderskotl ökat under perioden 1974-1978. Genom successivt mins­kad nettoinflyllning har befolkningsutvecklingen dock åter varit negaliv under de senaste åren. Trots nettoinflyllning totalt sett, har länet haft neltoulflyttning i åldersgrappen i 15-24 år. Denna nettoutflyllning har tenderat att öka.

—Samtliga kommuner utanför Karlstadsregionen har numer negafivt fö-delsenelto. Däremot har flertalet kommuner i länet haft nettoinflyllning. Del är främst de induslridominerade kommunerna i länels östra och nordöstra delar som under senare hälften av 1970-lalel haft nettout­flyllning.

—En fortsatt omfördelning av länets folkmängd lill Karisladsregionen har skett. Den har dock i väsentligt större utsträckning berott på skillnader i födelsenetlo saml på flyllningsulbytel med övriga landet och omvärlden än på inomregional flyttning. Befolkningstillväxten i de s. k. kranskom­munerna lill Karlstad har fortsall. Utvecklingen under de senaste åren tyder dock på att ett trendbrott mol lägre tillväxttakt har inträffat.

—Kraftiga strakturförändringar har skett inom industrin med betydande sysselsätlningsminskningar som följd. Förändringar har inle minst drab­bat länels skogs- och stålindustri dvs. basindustrin i länet. Genom sysselsättningsökningar inom offenfiig förvaltning och Ijänster har den tolala sysselsättningen troligen ökat i länet. Denna trend har dock brafils under år 1980. Under de senaste åren har sysselsättningsproble­men också inom byggnadssektorn blivit alll tydligare. Expansionen inom den offentliga sekiorn har inte varit en lösning för de personer som drabbats av strukturförändringarna inom industrin. Avgången från indu­stri har dels skett genom s. k. naturlig avgång, dels medfört en ökad arbetslöshet.

 

—Arbetslösheten har varit hög och antalet arbetslösa har ökat. De arbets­lösa har regelmässigt varit 4-5 gånger fler än antalet lediga platser räknat som genomsnitt per månad. Anlalel personer i arbetsmarknads­politiska åtgärder har dessutom regelmässigt varit fler än anlalel arbets­lösa. Situationen på arbetsmarknaden har försämrats märkbart i början av år 1981.

—Antalet kvinnor på arbetsmarknaden har fortsatt att öka. Kvinnornas inträde har till stor del skelt i form av deltidsarbete och som en följd av den ökade sysselsättningen inom offentlig sektor. En viss utjämning av den kvinnliga sysselsättningsgraden gentemot riksgenomsnittet har tro­ligen skett.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    149

Den framtida utvecklingen i länet kommer att påverkas av en mängd beslut, attitydförändringar och kanske nya utveckUngsdrag inom olika områden. Alla framtidsbedömningar är därför osäkra. Deras syfte i detta sammanhang är därför att beskriva framlida konsekvenser av kända och rådande utvecklingstendenser. Länsstyrelsens prognoser för utvecklingen under 1980-talet och med utblick mot år 2000 utgår därför från de utveck­lingstendenser som gällt under senare hätften av 1970-talet. Den bristande tillgången på sysselsättningsstatistiken har därvid varit besvärande. Någon hänsyn till den försämrade situation som inträffat i början av 1980-talel när det gäUer befolkningsulveckUngen samt inom sysselsättnings- och arbets­marknadsområdet har inle kunnat tas.

Enligt länsstyrelsens framtidsbedömningar kommer den tolala syssel­sättningen i länet att fortsätta att öka under 1980-talet. Orsaken till detla är att sysselsättningen inom den offentliga sektorn bedöms öka också i fort­sättningen. Ökningen beräknas främst ske inom landstingets område men också inom den primärkommunala sektorn. Staten beräknas svara för enbart en liten del av expansionen. Den av länsstyrelsen bedömda ök­ningstakten ligger långt under t. ex. sysselsättningsutredningens huvudal­ternafiv för den offentliga sektorn.

Länsstyrelsen har liten kontroU över och insyn i de strukturförändringar som pågår inom industrin i länet. BortfaUet av varaktiga arbelsliltfällen kommer dock enligt länsstyrelsens uppfattning att visa sig vara betydande. En viss återhämtning av industrisysselsätlningen har anlagils ske under de närmaste åren. Utvecklingen har dock inte hittiUs visat på någon sådan. Länsstyrelsen har i prognosen också markerat att de nuvarande slraklur-förändringaraa inte är de sista.

Strakturförändringaraa inom jordbrakel kommer troligen att fortsätta som följd av äldre brukares avgång från näringen. Genom kraven på en allt intensivare skogsvård kommer sannoUkl minskningen av sysselsättningen inom skogsbmkel att bli mycket begränsad.

Länels folkmängd minskade under år 1979 för första gången sedan år 1974. Utvecklingen under år 1979 är troligen början på en ny långvarig period med negativ befolkningsutveckling i Värmland. Länsstyrelsen har för 1980-lalet antagit att nettoinflyttningen till länet kommer att fortsätta men i minskad omfattning och i sitt huvudalternativ att inflyttningen och utflyttningen kommer att balansera varandra under 1990-talet. Utveckling­en under år 1980 och hittUls under år 1981 har varit klart sämre än den trend som antagits i prognosen.

Folkmängden i Karlstadsregionen kommer enligl länsstyrelsens prognos att öka också under 1980-talet. Befolkningsökningen väntas framför alll tiltfaUa Karlstad och under de närmaste åren också Hammarö kommun. Däremot kommer troligen nettoinflyttningen till Kil och Forshaga att bli mycket begränsad och kanske vändas i nettoutflyttning. Orsakerna fill dessa nya utvecklingstendenser, som redan har börjat märkas, är bl.a.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    150

minskad efterfrågan på småhus och förväntade svårigheter på bostads­marknaden för den stora andelen ungdomar dessa kommuner under 1980-talet. Nettoutpendlingen från kranskommunerna kring Karlstad kommer troligen att fortsätta att öka på grand av ökat inträde av kvinnor på arbetsmarknaden.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Planeringen i länet måste utgå från en syn som präglas av "opfimislisk realism". I annat fall är risken stor att de prognoser för den framtida utvecklingen som länsstyrelsen redovisat får en s.k. självuppfyllande ef­fekt. Dimensioneringen av service- och bostadsbyggandet får dock inte utgå från helt orealistiska antaganden om möjligheterna all påverka befolk­ningsutvecklingen i länet.

Länsstyrelsens förslag tiU planeringstal för år 1990 innebär i slor sett följande riktUnjer för planeringen:

—Länets nuvarande folkmängd bör i stort bibehållas.

—Ambitionsnivån för regionalpolitiken i länet måste vara hög för kommu­nerna utanför Karlstadsregionen. Planeringen bör i dessa kommuner inriktas på de övre värdena i de föreslagna planeringstalen, dvs. i stort sett nuvarande folkmängd.

—Planeringen i Karisladsregionen bör utgå från mittvärdena i de föreslag­na planeringstalen dvs. de folkmängder som länsstyrelsens prognoser anger. Detta ligger i linje med riksdagens uttalande att strävandena efter inomregional balans inle får motverka primära centras möjligheter all fungera som nödvändiga centra för länens ekonomi.

—En fortsatt och fördjupad samverkan mellan kommunerna inom Karl­stadsregionen är till fördel för alla parter.

Den s.k. ortsplanen är framför allt giltig när del gäller planeringen av service- och förvaltningsfunktioner samt trafikförsörining. Däremot är det svårt all inom ortsplanens ram ange rikfiinjer för sysselsättnings- och lokaliseringspolitiken. SkUlnader i behovet av sådana insatser anges i stället av indelningen i regionalpolitiska stödområden.

Länsstyrelsens förslag till ortsplan är i aUl väsentligt delsamma som förslaget i länsplaneringen 1974, nämligen:

—Karlstad bör så långt möjligt förstärkas som ett regiondelscentram i norta delen av en västsvensk samarbetsregion.

—Antalet regionala centra kan inte utökas. Befolkningsunderiaget är så litet för flera av dem all särskUda lösningar i släUet måste tillgripas för att bevara nuvarande serviceutbud.

—Sunne och Årjäng är — pä gmnd av kommunikationsförhållanden och serviceutbud — alt betrakta som kommuncenlra med viss särställning. Någon urholkning av framför alll statliga förvaltnings- och servicefunk­tioner kan inte acceptera i dessa kommuner.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   151

—Det stafiiga och landsfingskommunala serviceutbudet bör så långt möj­ligt vara av samma omfattning i samtliga kommuncentra.

—Koppom bör övervägas som kommundelscentrum förutom Sysslebäck, som antogs av riksdagen år 1976, samt Slöllet, Ekshärad, Lesjöfors och Töcksfors enligt länsstyrelsens förslag i länsplanering 1974. Befolk­ningsunderlaget för servicen i dessa orter är litet. Utvecklingen måste därför följas med uppmärksamhet i den kommunala planeringen. Del är av stor betydelse att den service som nu finns på desa orter kan garante­ras också i framtiden. Som grund för diskussioner om stödbehov och stödformer bör en kartläggning av serviceutbudet i kommundelscentra göras.

—Närheten lill Norge skapar särskilda förhåUanden bl. a. för länels gräns­trakter men den ger också speciella förutsättningar för länels utveckling i övrigt. Dessa förhållanden och förutsättningar bör uppmärksammas och tas liUvara genom en vidgad samverkan över riksgränsen såväl lokalt som regionalt.

För att geografiskt styra statens insatser dit behoven är störst finns olika indelningar i stödområden. Dessa indelningar är av regionalpolitiskt intres­se. Länsstyrelsen behandlar därför en del av dem, nämligen:

—regionalpolUiska stödområden

—skattekraftsgarantiområden

—regionalpoUtiskt transportstöd

—områden för regionalt slöd lill jordbruket

—skogUgl stödområde

—områden för regionall stöd lill trädgårdsnäringen.

De viktigaste är indelningen i regionalpolitiska stödområden och skat­tekraftsgarantiområden. De synpunkter och förslag som länsstyrelsen för fram bygger på tidigare ställningstaganden. Arbetsmarknads- och syssel­sättningsproblemen har inle förändras på sådant säll att motiven för läns­styrelsens förslag minskal. Snarare har utvecklingen hittills förstärkt des­sa. Det är därför fortfarande ett huvudkrav från länets sida att länsstyrel­sens förslag till regionalpolitiska stödområden genomföis. Om inte detla är möjligt bedömer länsstyrelsen en omprövning av placeringen för Åriängs kommun för stödområde 3 lill 4 och för Kristinehamns kommun från stödområde 2 lill 3 som särskUt angelägen.

När det gäller de olika stödområdena anser länsstyrelsen att det är viktigt alt skillnaderna i slödvillkor mellan de olika stödområdena ökar successivt och på ett lagom sätl. 1 den gällande indelningen är skillnaden mellan stödområde 3 och stödområde 4 särskill markerad. Del är därför viktigt alt oUka ärenden framför allt i stödområde 3 prövas på ett flexibelt sätt utifrån syfte, föratsättningar och angelägenhetsgrad.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   152

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Länsstyrelsens redovisning av riktlinjer och åtgärder inom olika sam­hällssektorer avser

-    näringspolitiken

-    jord- och skogsbruket samt turismen

-    den offenthga sektorn och speciellt hälso- och sjukvården saml utbild­ningen

-    transporter och kommunikafioner

-    bostadsbyggandet

Redovisningen är ett steg på vägen mol mer fuUständiga handlingspro­gram för de olika områdena. Utarbetandet av sådana handlingsprogram är en naturlig fortsättning på arbetet med länsplanering 1980.

Som allmänna utgångspunkter för en regional näringspoUtik anges föl­jande:

att industrins utveckling är särskill beroende av den internationella utvecklingen,

att företagens viUkor påverkas av den ekonomiska politik som förs i landet liksom av politiken på flera andra områden,

alt industripolitiken i landet måste utgå från de regionala skillnader som finns när det gäller industrins straklur, inriktning och problem,

att de regionala organen spelare en myckel viktig roll i närings- och industripolitiken,

att de regionala och lokala organens möjligheter all få del av de stora koncernernas planer etc. bör förbättras,

att de näringspolifiska insatserna i stor utsträckning måste inriktas på redan befintliga företag,

att insatserna för rena nyetableringar bör förslärkas,

att näringspolitiken inte bara bör inriktas på de tillverkande delarna av industrin utan också på styr- och utvecklingsfunkfioner saml på industri­serviceföretag.

Det övergripande målet för den regionala näringspolitiken bör vara all nå en ökad differentiering av den värmländska industrin. Detta innebär att insatserna måste inriktas på all bredda och stärka verkstadsindustrin i länet, att minska beroendet av basindustrin saml att få mera av administra­fiva och utvecklade funktioner inom näringslivet lokaliserade lUl Värm­land. En ökad differentiering av industrin måste ske .parallellt med en fortsatt UtveckUng av basindustrierna i länet mot ökad vidareförädling.

En effekfiv näringspolifik kräver ett samordnat agerande från de regio­nala myndigheternas sida - utvecklingsfond, länsarbetsnämnd och läns­styrelse. Länsplaneringen är den nalurUga grunden för samarbetet. Ett aktivt deltagande också från kommunernas sida är en nödvändig förutsätt­ning för framgångsrika resultat. En förstärkning av kommunernas resurser på detta område är därför i många fall önskvärd. Även de störte företagen i

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  153

länet kan spela en viktig roll i en utvecklad regional näringspolifik. Hög­skolans resurser bör också tas tillvara.

Den regionala näringspolitiken måste kunna gripa in på bred front. Åtgärder kan inriktas på att påverka

-     arbetskraften

-     företagarna

-     produkterna

-     kapitalet

- marknaden.

När det gäller arbetskraften spelar arbetsförmedlingsverksamheten och arbetsmarknadsutbUdningen (AMU) centrala roller. Länsarbetsnämndens beslut om arbetsförmedlingskontor i varje kommun bör därför så snabbt som möjligt förverkligas. En ökad samverkan mellan AMU-utbildningen och den kommunala/landslingskommunala gymnasieutbildningen bör möj­liggöra AMU-utbildning i mer decentraliserade former. Samhällsföretag bör snabbt starta verksamhet i de östra delarna av länet.

De flesta nyetableringarna resulterar i sysselsättningsmässigt små före­tag. En hög nyelableringstakt är därför önskvärd. Tillgången på företagare kan ökas genom utbildningsinsatser och träningsprogram. Del är vikfigt all öka produktförnyelsen och produktutvecklingen. En förstärkning av den naturvetenskapligt/tekniska utbildningen i länet kan på sikt bli av väsentlig betydelse. Samarbete mellan mindre företag och gymnaiseskolans tek­niska och verkstadsinriktade utbUdningar bör också prövas.

Trots oUka stödformer finns brister i de mindre företagens försörining med riskvilligt kapital. Detta gäller även om vissa banker under senare lid erbjudit kredit med störte risktagande än tidigare. Del är också viktigt att olika insatser vidtas för att stödja de mindre och medelstora förelagens marknadsföring.

De regionala insatserna inom lantbrukssektorn bör syfta fill all uppnå bästa möjliga utnyttjande av länets naturresurser och att bevara sysselsätt­ningsmöjligheterna på landsbygden. Ur sysselsättningssynpunkt är en in­riktning av lantbruksföretagen mot både jord- och skogsbrak fördelaktig. I vissa av länets glesbygder måste lanlbmkel kombineras även med annan verksamhet som specialodling, hantverk och sluguthyrning. Åtgärderna inom jord- och skogsbraket bör sikta till alt tUlvarata kombinationsföretags möjligheter.

Ägosplittringen försvårar möjligheterna att bilda rationella lanlbraks-företag. Särskilt gäller delta i länels västra och norta delar där behovel av strakturforbättrande åtgärder är särskilt stort. Genom köp och försäljning av åker- och skogsmark saml genom markbylen kan förutsättningarna för ett mer rationellt utnyttjande av marken förbättras. Iståndsättning av åker­mark bör kunna ske i form av beredskapsarbeten.

Produktionen inom jordbraket kan ökas genom förändringar i åker­arealens användning, ökad markkartering, ökad användning av handels-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   154

gödsel och kalk, ökad täckdikning, fler bevattningsanläggningar, förbätt­rad mjölkavkaslning och ökad köttproduktion. För all rationaliseringar inom jordbruket skall ske är det nödvändigt alt förbättra kapitalförsörj­ningen och att utöka rådgivningsverksamheten.

De statliga åtgärderna för all stimulera avverkningarna inom skogsbra­ket har hittills inte givit önskat reusUat. Skogsvården i länet släpar efter. Skogsvårdande åtgärder skulle också ge en väsentlig sysselsättningseffekt.

Föratsättningarna för trädgårdsnäringen i länet kan förbättras bl.a. ge­nom utbildningsinsatser.

Turismen kan på sikt spela en växande roU för sysselsättning och servi­ceförsörjning i länet. Detta gäller inte minst i glesbygden och pä platser där utvecklingsmöjligheterna inom andra näringar är begränsade. Del är därför angeläget att den planering för turismen som pågår i olika delar av länet fullföljs fram till konkreta handlingsprogram. Särskill gäller delta för de två primära rekreationsområdena i länet - Fryksdalen och DANO-området. För den fortsatta utbyggnaden är del viktigt.

att boende- och aklivUetsanläggningar byggs ul jämsides samtidigt som olika möjligheter tiU säsonguljämning utnyttjas och

att möjligheterna lill ell bättre utnyttjande av länets naturliga resurser tas tillvara.

Utbyggnaden av turismen har hiltills gått relativt trögt. Det är därför viktigt med insatser som kan underlätta utbyggnaden. Det kan l.ex. gälla åtgärder för all förhindra konflikter och nedslitning vid utnyttjandet av naturen enligt allemansrätten samt förbättrade finansierings- och utbild­ningsmöjligheter.

Den offentliga sektorns utveckling har under 1970-talel haft och kommer under 1980-lalet att få en avgörande inverkan på den totala sysselsättnings­utvecklingen i länet. Den är därför av central betydelse för den regionalpo­litiska planeringen och bör uppmärksammas genom

all sådana organisatoriska lösningar väljs som medger en decentralise­rad lokaUsering,

all regionala konsekvenserna vid organisationsförändringar utvärderas på ett tidigt stadium — framför allt bör situationen för de minsta enheterna uppmärksammas,

all möjligheterna tiU utlokalisering av myndigheter från Slockhoim liU framför aUt primära centra i skogslänen tas liUvara,

att möjligheterna tUl omlokaUseringar också las tillvara inom länet -detla kräver dock centrala ställningstaganden,

alt beslutsbefogenheter och uppgifter delegeras - delegering måste aU­fid följas av förstärkta resurser, särskill gäUer detla om uppgifter överförs från statliga myndigheter till kommunerna,

att de regionalpolifiska utgångspunkterna beaktas på ett tidigt stadium i de stafiiga myndigheternas planering - länsstyrelsen har dock ofillräckliga resurser för en effekfiv kontaktverksamhet med statliga verk och myndig­heter i länet.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  155

all möjligheterna till decentraUsering också bör las tiUvara inom lands­tingets och kommunernas verksamhetsområde - landstingets nya led­nings- och förlroendemannaorganisalion ligger i linje med strävandena i länet om ökad decentralisering.

Planeringen av hälso- och sjukvården i länet ulgår från den sjukvårds-plan som antogs år 1976. Länsstyrelsen har hävdat all ett förverkligande av planen ger en ur regionalpolitiska synpunkter önskvärd struktur på sjuk­vården i länet. Av särskild betydelse är all Värmlandsmodellen kan för­verkligas i Filipsiad och Hagfors. En fortsatt utbyggnad av primärvården och den somatiska långtidssjukvården bör leda till en geografisk spridning av landstingets sysselsättning. Det är också viktigt alt centralsjukhuset förstärks så att länets invånare så långt möjligt kan få även sina kvalificera­de sjukvårdsbehov tillgodosedda inom länels gränser.

Utbildningsverksamheten har mycket stor omfattning i länet. Problemen för de små grandskoleenheterna kan på grand av minskande elevunderlag komma att öka. Detta bör så tidigt som möjligt observeras av kommuner­na. När det gäller gymnasieskolan kommer den tiltfälliga ökning som väntas av elevunderlaget att kräva en ökad planberedskap i kommuneraa. Särskilt angeläget är att den yrkesinriktade utbildningen stärks. Detla gäller också i ett längre perspektiv.

Både landsfingels folkhögskolor och andra utbUdningsenheler i länet -Geijersskolan, skogsskolan i Gammelkroppa, Bergsskolan och Lunds­bergs internatskola - har ofta en betydande lokal sysselsättningseffekt eftersom de ligger i mindre orter. En tryggad framlid för dessa skolor är därför väsenfiig.

Högskolan i Karlstad är en av de vikfigaste regionalpolitiska satsning­arna i länet. En fortsall utbyggnad av yrkesteknisk och teknisk/naturveten­skaplig utbildning bör ske. Högskolans regionalpolitiska betydelse skulle också öka om den tillfördes störte och mer samordnade resurser för utrednings- och forskningsverksamhet.

Transportsektorns planering och utveckling är av stor regionalpolitisk betydelse. Möjligheterna all ta regionalpolitiska hänsyn inom transport­sektorn har ökat genom 1979 års trafikpolitiska beslut. Enligt detta skall trafikpolitiken utgå från ell samhällsekonomiskt synsätt. Länsstyrelsen har relativt stora möjligheter all i särskUd ordning ge sin syn på transport­sektorns utveckling. I länsplanering 1980 framhåUs:

alt ett snabbt ställningstagande är nödvändigt lill hur de trafiksvaga bandelarna skall drivas i framtiden. Hela den södra delen av inlandsbanan bör byggas och förutsättningarna för fortsatt trafik på NKIJ-banan bör utredas.

alt resurserna för byggande och underhåll av vägar måste ligga på en hög nivå

att sjöfarten på Vänern spelar en viktig roll för del värmländska närings­livet. De enskUda hamnarna måste därför även i fortsättningen få utvecklas

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    156

efter företagens behov. Eventuellt framlida import av kol bör kunna ske över Karlstads hamn samtidigt som satsningen på enhelslasler ger förat­sättningar för en positiv utveckling. Kristinehamns roll som styckegods­hamn bör också kunna stärkas,

alt ell väl fungerande inrikesflyg är en viktig föratsättning för länets UtveckUng,

att flottningen på Klarälven är det för samhället lönsammaste sättet att frakta virket,

att handlingsprogrammet för miljösäkra transporter på Vänern och Göta älv så snart som möjUgl bör genomföras.

Bostadsbyggandet i länet har minskal under senare år. Del är väsentligt att del kan ligga på en tUlräcklig hög nivå. Byggandet av flerfamiljshus bör öka. Finansieringsfrågorna för särskUt mindre flerfamiljshus måste därför uppmärksammas på central nivå. Kommunerna bör också försöka att genom t. ex. gemensam upphandling pressa kostnaderna. Planberedskapen i kommunerna kan förbättras.

Del nuvarande bostadsbyggandet låser markanvändningen långt in på nästa sekel. Det är därför viktigt att bostadsbyggandet planeras tillsam­mans med arbetsplatser och serviceanordningar saml all hänsyn las lill troliga förändringar i framliden på energiområdet. Möjligheterna lill kol­lektivt resande måste också beaktas. Länsstyrelsen upplever det som viktigt att dessa aspekter ges ökad vikt i den nya byggnadslagstiftningen.

4    Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Nya utvecklingsdrag ställer krav på snabbare förändringstakl i samhället samtidigt som utrymmet för omfördelningar mellan regioner minskar. Del finns därför en uppenbar risk alt regionalpolitikens möjligheter att påverka UtveckUngen blir sämre under 1980-lalet. Samhällets ambitionsnivå på del regionalpoUliska området får dock inte minska. Tvärtom måste de sämre fömtsättningarna mötas med ökade resurser och en förstärkt prioritering av de regionalpolitiska målen samt med en organisation på departements­nivå som ger möjligheter till en fasl och konsekvent hantering av de regionalpoUliska frågorna. Den nya situationen motiverar också all regio­nala och lokala initiativ ges ökad tyngd i regionalpolitiken. De statliga regionala organens resurser bör därför ökas liksom deras beslutanderätt i olika frågor. Detla skulle medföra en ökad delaktighet i länels utveckling för länets egna myndigheter och organ samt skapa en närmare koppling meUan planupprättande och plangenomförande.

Anslaget för åtgärder m. m. i anslutning till länsplaneringen är en viktig förändring av länsplaneringen som ligger i linje med länsstyrelsens krav om friare resurser till den regionala nivån. Anslaget har gett en bättre koppling mellan länsprogram och plangenomförande genom att del möjliggör en

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    157

konkrefisering av åtgärdsarbetet. Anslaget är ett viktigt komplement ull de olika etablerade stödformerna. Det ger länsstyrelsen och andra länsorgan möjligheter att komma in tidigare och på ett mer aktivi sätl i förnyelsearbe­tet. Anslaget har också ökat länsorganens och kommunernas intresse för länsplaneringen. Det är enligl länsstyrelsens mening viktigt att anslaget permanentas.

Beträffande det regionalpolitiska slödel gäller att lokaliseringsstödet har utvecklats till att bli en aUmänt använd och nödvändig finansieringsform för redan etablerade företags investeringar. Stödet spelar således en viktig roll när det gäller att stärka och utveckla den redan befinfiiga industrin i länet. Däremot har stödets roll vid såväl nylokaUseringar som nyetable­ringar av företag varit myckel begränsad under senare år. När del gäller nylokaUseringar förklarar industrins förändrade utvecklingsmönster till en del detta förhållande. Beträffande nyetableringar ligger säkerligen orsaken i stödets konslraklion och i den förstärkning som skett av utvecklingsfon­dernas finansieringsmöjligheter. Lokaliseringsstödet och ulvecklingsfon-deraas låneverksamhet bör ses som nödvändiga kompletterande insatser.

Lokaliseringsstödels effekfivitet bör dock kunna öka genom all dess syfte renodlas. Användningen av stödet har successivt försvårats genom alltför många tiUäggskrav. En förenkling av stödet måste därför ske. De StatUga insatsema för att underlätta förnyelse och nyetablering inom indu­strin kan säkerligen också öka genom alt viUkoren för lån mjukas upp och genom att medel för direkt etableringsfrämjande syften skapas.

MöjUgheterna att få regionalpolitiskt slöd lill turistanläggningar har for­mellt sett underlättats. Den långsiktiga effekten av de ändrade reglerna och deras tUlämpning är ännu svår att bedöma. Enligt reglerna jämställs inves­teringar i turistanläggningar med investeringar inom industrin när det gäUer kravet på sysselsättningseffekt. Detta försvårar ett utnyttjande av stödet, vilket är olyckligt. De tUl satsningar i turistanläggningar alternafiva indu­striinvesteringarna saknas oftast. Kravet på sysselsättningseffekt när del gäller luristinvesleringar bör därför mjukas upp samtidigt som de indirekta effekterna av turismen bör beaktas.

Del finns ett stort behov av lokaler liU mindre företag i länet. Kommu­nema har visat ett allt mer uttalat intresse att medverka vid uppförandel av sådana lokaler. Kommunernas trängda ekonomiska situation och de finan­siella villkoren har dock medfört svårigheter att svara upp mot befintliga behov. De ökade möjligheterna att via lokaliseringsstödet få bidrag lill uppförande av kommunala industrilokaler har haft en viss positiv effekt. De regler som i dag gäller skapar svårigheter och bör därför ses över. En betydligt utökad och förenklad användning av lokaliseringsstödet eller en allmän förändring av låneviUkoren t. ex. genom längre amorteringstid skul­le innebära en mer långsiktig lösning när det gäller kommunernas möjlighe­ter att bygga industrilokaler.

Det regionalpolifiska transportstödet är ett värdefullt regionalpolitiskt

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    158

medel även om dess effekter inle är direkt mätbara i antal sysselsättnings-filtfällen eller nylokalisering av förelag. Transportkostnaderna är för många företag inom skogslänen betungande och transportstödet har säker­ligen stärkt och underlättat företagens fortlevnad och vidareutveckling. Dessa effekter bör i ett längre perspektiv komma all förstärkas.

Länsstyrelsen har i olika sammanhang uppmärksammat statsmakterna på att transportstödet genom att det inte utgår till sjötransporter negativt inverkat på vänersjöfarten. Transportstödet har fått en olyckligt styrande effekt på valet av transportmedel. Reglerna för transportstödet bör därför ändras så att stöd i framtiden tillförsäkras också den som väljer att trans­portera sitt gods på fartyg. Det kan också ifrågasättas om del är riktigt att vissa av de mindre förädlade produkter som tUlverkas i skogslänen skall undantas från det stöd som nu gäller, eftersom stödets syfte primärt är att stödja industrin i skogslänen.

När det gäller de glesbygdspolUiska insatserna fmns numer ell stort regionalt inflytande över de olika stödformerna. Länsstyrelsen upplever detla som mycket posifivt. De olika stödformerna har överlag en tUlfreds­ställande efterfrågan. Eftersom såväl sysselsättnings- som serviceproble­men i glesbygden troligen kommer att förvärtas bör de glesbygdspolUiska insatserna förstärkas. I fråga om glesbygdsstödet är det särskill viktigt all reglerna möjliggör en flexibel användning och en obyråkralisk handlägg­ning av stödet. De maximibelopp som kan utgå vid olika former av gles­bygdsstöd måste successivt anpassas till kostnadsutvecklingen. Enligt länsstyrelsens mening är del viktigt all slödels karaktär av stafiigt special-inriktat slöd till glesbygden bibehåUs. Kommunerna spelar en mycket viktig roll när del gäller stödels inriktning och utnyttjande.

Enligt länsstyrelsens mening kräver följande förhållanden skärpt upp­märksamhet från centraU håll;

-    möjligheterna att upprätthålla en filtfredsstäUande service- och be­redskapsnivå med fordon och maskiner,

-    glesbygdsaffärernas varuförsörjning och

-    möjligheterna lill vidgade servicefunktioner för glesbygdshandeln. Länsstyrelsens fidigare förslag när det gäller grundgaraniin i skatteut-

jämningshidragel utgick ifrån att det borde finnas en relativt stor överens­stämmelse med indelningen i regionalpolitiska stödområden. Om en över­syn av grandgaranlin kommer alt företas bör denna princip kunna fiUäm-pas med utgångspunkt från det nuvarande systemel med en differentierad stödområdesindelning. Beträffande åldersgaranlin bör de nuvarande reg­lerna för beräkningen som ulgår från den faktiska serviceutbyggnaden ändras. 1 stället bör skillnaderna i åldersstruktur på ell direkt sätt vara avgörande för åldersgaranlin.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    159

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

Värmlands län bör mol bakgrand av situationen och utvecklingen i länet ägnas särskild uppmärksamhet från centralt håll. Detta synsätt har av länsstyrelsen getts konkret uttryck bl. a. i förslagen lill regionalpolifiska stödområden. Det innebär också att elableringsdelegalionen och decen­traliseringsdelegationen bör ägna länet stort intresse. Det bör också åter­spegla sig i tilldelningen av medel och resurser till regionala myndigheter.

Länsstyrelsen har inom ramen för länsplaneringsarbetet redovisat en rad förslag lill åtgärder/krav på insatser av olika slag. Flera av förslagen har framförts vid elt flertal fiUfällen utan att avsedd effekt nåtts. Länsstyrelsen har därför med utgångspunkt från länsprogram 1980 begränsat sina förslag i 1981 års rapport till ell mindre anlal men mycket välmotiverade förslag. Förslagen är av sådan karaktär att specieUa beslut avseende Värmland kan fallas.

Länsstyrelsens förslag innebär:

att länsarbetsnämndens principbeslut om ett arbetsförmedlingskontor i varje kommun bör förverkligas. Av de kommuner som nu saknar kontor har Forshaga prioriterats. Resurser för en temporär förstärkt förmedling i Storfors med anledning av drtftsinskränkningar vid Nyby Uddeholm AB krävs också,

att regeringen upptar förhandlingar med Värmlands läns landsting om formerna för en tidigareläggning av planerade investeringsobjekt. Från landstingets sida har en inventering av länkbara objekt för fidigareläggning genomförts. En tidigareläggning skulle ge ökad sysselsättning inom bygg­nadssektorn samtidigt som inte minst kvinnor och ungdom skulle kunna erbjudas varaktig sysselsättning med stor regional spridning,

att regeringen bör delta aktivt i diskussioner med länsstyrelsen, utveck­lingsfonden och landstinget om inveslment- eller utvecklingsbolag i länet. Olika alternafiv har diskuterats,

all möjligheterna att bygga kommunala industrilokaler bör få en långsik­tig lösning - Torsby kommun har prioriterats från länets sida som lokali­seringsort för statligt industricentrum i länet,

att de föratsättningar som finns för en ökad trädgårdsnäring i länet bör tas tillvara genom alt landstingets planer på en gymnasial trädgårdsulbild-ning vid lanlbraksskolan i Lillerad förverkligas och genom att länet tUlde­las en egen trädgårdsrådgivare med placering i Karlstad,

att insatserna för skogsvård måste förstärkas genom bl. a. en kraftig medelsförslärkning för byggande av skogsbilvägar, ell bibehållande av Torsby kommun i den inre zonen av del skogliga stödområdet även efter den 30 juni 1984 och en tillförsäkran av erforderliga resurser fill länets skogsvårdsstyrelse,

alt medel till de av vägförvaltningen presenterade förslagen lUl vägob­jekt som kan utföras under åren 1981 och 1982 i sysselsättningsfrämjande syfte StäUs lill länets förfogande.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    160

att aktiva diskussioner mellan högskolan och berörda centrala myndig­heter om högskolans behov av framför aUl laboralionslokaler kommer till stånd så snabbi som möjligt. En utökad teknisk- och naturvetenskaplig utbildning i länet skulle innebära en förstärkning av högskolans regionalpo­litiska betydelse,

att möjligheterna tUl en regionall anknuten forsknings- och utvecklings­verksamhet skulle öka markant med särskilt statligt stöd - möjUgheterna lUl inrältandet av en forskningsstalion vid Rikssågverksskolan i Skoghall bör bli föremål för seriösa överväganden på central nivå.

6    Övrigt

Länsstyrelsen redovisar i länsprogram 1980 också vissa frågor i anslut­ning lUl fysiska riksplaneringen. Redovisningen avser

-     lätortsutbyggnad och jordbruksmark

-     områden med geografiska rikfiinjer

-     fritidsbebyggelse.

Beträffande konflikten mellan tälortsulbyggnad och jordbruksmark framhåUer länsstyrelsen all en ändrad planeringsinriktning inom de enskil­da kommunerna i Karlstadsregionen innebär att flera av de tidigare kon­flikterna i varje fall fillsvidare har kunnat undvikas. Områdesplaner som säkrar jordbrukets intressen saknas dock i tillräcklig omfattning.

För fyra områden i länet - Vänern, Fryksdalen, Klarälvdalen och sjöområdet i västra Värmland och Dalsland (DANO-området) har riksda­gen fastlagt s. k. geografiska riktlinjer. Rikllinjema innebär all kommuner­na skall redovisa hur man tänker sig att marken i framtiden skall användas i dessa områden. 1 två områden - Fryksdalen och DANO-området - som är primära rekreationsområden har ell omfattande utrednings- och plane­ringsarbete bedrivits. Ytterligare planering behövs enligt länsstyrelsens bedömning för DANO-området i form av inventering av den s.k. kanal-kontaklzonen och framtagande av områdesplaner. När del gäller Klarälv­dalen bör berörda kommuner påbörja arbetet med en samordnad markan­vändningsplanering. Beträffande Vänern avser länsstyrelsen bl.a. att ver­ka för att en samlad bUd av markanvändningen för Vänerns kust- och skärgårdsområden erhålles och all fullfölja arbetet med ett säkerställande av den vetenskapliga naturvärdens, friluftslivels och kulturminnesvårdens intressen.

I avsnittet om frifidsbebyggelse redovisar länsstyrelsen synpunkter på olika alternafiva boendeformer. Länsstyrelsen framhåller också alt del statliga stödet till turistanläggningar i framtiden måste bestämmas också utifrån rekreationspoUtiska gmnder.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

161

Folkmängd 1979 prognos och försiag tiil planeringslal, Värmlands iän, kommuner

 

Kommun

1979

Prognos 1990 Förslag till

 

 

 

planeringstal

Kristinehamn

27166

26550

26600-27000

Storfors

5424

5475

5400-    5 600

Filipstad

14811

14150

14300-  14700

Karlstad

73904

75400

74700- 76000

Hammarö

11870

12900

12800-  13 100

Kil

10987

11175

11200-  11400

Forshaga

12026

12000

11900-  12100

Grums

10928

11050

10900-  11 100

Säffle

19229

18550

18600-  19000

Åriäng

9783

9800

9700-    9900

Eda

9497

9300

9300-    9500

Arvika

26962

26450

26400- 26800

Sunne

13 376

12950

13000- 13 300

Torsby

15647

15200

15 200-  15 500

Hagfors

17782

17150

17300-  17600

Munkfors

5223

5100

5 200-    5400

LÄNET

283 200

284615

282500-288000

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Örebro län

I    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet och delar av länet

Länets tolala folkmängd har under 1970-lalet förändrats obetydligt. Där­emot har en förskjutning skelt mol åldersgmpperna över 65 år. Födelse­nettot är sedan mUten av 1970-lalet negafivt, medan flyllningsnellol under senare år varit svagt positivt.

När det gäller kommunernas utveckling, uppvisar de båda största kom­muneraa ett särskilt inslag i omflyttningen inom länet. I Örebro och Karl­skoga har folkmängden minskal genom utflyttning främst till de närlig­gande kommunerna Nora, Kumla och Hallsberg respekfive Degerfors. Med ell omfattande småhusbyggande har dessa kommuner kunnat öka sin befolkning. I övrigt har särskUt Hällefors och Ljusnarsberg fått vidkännas en negafiv befolkningsutveckling.

Enligt den sysselsättnings- och befolkningsprognos, som ulgår från en bedömning av hur oUka delar av näringslivet väntas komma att utvecklas, uppnår länet 1990 en folkmängd på ca 272400 personer. Det innebär att länets folkmängd minskar med ca 2000 personer under 1980-talet. Syssel-sättningssituaitohen väntas bli särskUt besvärlig i den norta länsdelen.

Länsstyrelsen kan inte acceptera en sådan utveckling. Nya arbelslillfäl­len måste därför skapas inom fillverkningsinduslrin i främst Ljusnarsberg och Hällefors men också i Lindesberg. Lindesberg som är regionall cen­tmm för norra länsdelen, ligger inom ett acceptabelt pendlingsavstånd från Ljusnarsberg. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste industrisysselsäU-ningen (250-300 nya arbetslUlfäUen) öka i Ljusnarsberg för all inle kom-

II  Riksdagen 1981182. I samt.'Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 19S1/82:113    Bilagedel                                  162

munens existens skaU;äventyras. Också i HäUefors måste en ökad industri-sysselsättning (250—'300 nya arbelsliltfällen) ses som ett sätt alt bevara HäUefors möjUgheter att överleva som självständig och livskraftig kom­mun. Sysselsättningsökningar behövs i aUa kommuner inom den offentliga sektorn och då främst äldre- och'barnomsorg, viss sjukvård och undervis­ning. Enligtvdetta målsättningsälternativ..beräknas länelsTolkmängdiuppgå till närmare 276000 personer vld-slulet av 1980-talet. En avgörande förat­sättning för att nya industriarbetstillfäUen skall kunna skapas är att utveck­lingsfondens, länsarbetsnämndens och länsstyrelsens resurser i ännu hög­re grad änndag kan samordnas. Under det närmaste året kommer länssty­relsen attsutarbeta ett induslripölifiskt program som ett komplement till utveckliiigfondens handlingsprogram. Det industripolitiska programmet skall i ett':första skede inriktas på sådana branscher (skog, stål och grav) som är intressanta för norta länsdelen.

En genomgång av den förväntade 'utvecklingen av 'huvudnäringsgre­narna visar att sysselsättningen inom offenllig förvaltning och tjänster ökar kraftigt också under .1980-talet och i början av 1990-talet blir störte än tillverkningsindustrin. Antalet arbelsliltfällen inom tiUverkningsindustrin minskar något under 1980-talet. Övriga huvudnäringsgrenar väntas genom­gå små förändringar.

När det gäUer förvärvsintensiteterna, beräknas de kvinnliga öka under 1980-talet. I länsstyrelsens långsiktiga bedömningar har antagits alt rörlig­heten fortsätter att minska. Under 1970-talel har länet varje år haft elt negativt inrikes fl.yttriingsnetto. 'Den arbetskraft som behövs inom främst den offenfiiga sektorn, får hämtas i den egna kommunen bland ungdomar och kvinnor.

Pendlingen beräknas öka i något svagare takt under 1980-talet än under 1970-talel till stor de;l'beroende på en minskad småhusefterfrågan. Föränd­ringar i pendlingsströmmarna har slor betydelse för de oUka kommunernas befolkningsutveckling under 1980-talel.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

I samverkan mellan statUga regionala myndigheter och organ, landsting­et, kommunerna, stiftelsen Örebro läns utvecklingsfond samt näringslivs-och fackliga organisationer skall arbetet inriktas mol målet all ge alla invånare tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var de bor. De aUmänna målen och riktlinjerna för verksamheten i länet bör vara: att som planeringslal 1990 skaU gälla 272000 - 281000 invånare, att den plan för utvecklingen av den regionala strakturen (ortsplan) som riksdagen godkänt fortfarande skall gälla - särskild hänsyn skall därvid dock tas till Hällefors kommun med tanke på dess relativt isolerade läge och dåliga vägförbindelser

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   163

att med hänsyn tUl den svårbemästrade situationen i Ljusnarsberg och HäUefors få stödområdesindelningen ändrad,

att öka den totala sysselsättningen, i första hand inom tillverkningsindu­strin och därvid främst inom länets norra del,

att skapa fömtsätlningar för en differentiering av näringslivet,

att StrakturomvandUngar skall ske med hänsynstagande till samhällseko­nomiska och sociala aspekter,

att bibehåUa servicen i glesbygd och mindre tätorter,

att i den fortsatta samhällsutbyggnaden särskUt beakta länets gynnsam­ma mark- och miljöföratsällningar,

att utnyttja länets naturresurser med hänsyn lill miljökraven,

att skapa gynnsamma betingelser för jord- och skogsbrakets fortsatta utveckling,

att främja utvecklingen av en konkurtenskraflig och differentierad indu­strisektor med särskild tonvikt på utvecklingsbara industribranscher,

att främja utvecklingen av små och medelstora företag,

att eftersträva decentralisering av landsfingskommunal och statlig verk­samhet,

att stärka samordningen mellan äldreomsorg och långtidssjukvård,

att verka för att Livregementets grenadjärer (13) i Örebro behålls i nuvarande omfattning,

att bostadsbyggandet i störte utsträckning lokaliseras med hänsyn lill arbetsplatsernas läge,

att Länsbussarna fortsätter utbyggnaden av den kollektiva persontrafi­ken i Unje med regionalpoUliska krav,

att förbättra vägnätet för att fillgodose näringslivets behov av tillfreds­ställande godstransporter och samtidigt skapa bättre möjligheter lill arbets-och serviceresor,

att :skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna genom information om yr­kens framlida utveckling och genom att inrätta utbUdning med hänsyn till utvecklingen ger ungdomarna förbättrade föratsättningar all klara över­gången skola—arbetsliv,

att öka högskolans attraktionskraft genom alt inrätta nya utbildningar som t. ex. vårdlärar- och ämnesläraratbildning och att utveckla forskning­en,

att stimulera utbyggnaden inom turist- och rekreationsnäringen för all därmed skapa fler arbetstillfällen i de sysselsällningssvaga kommunerna.

Planeringstal

Som underlag för planeringstalen för 1990 ligger inte bara befolkningsal-lernafiven ulan också kommunala planeringsnivåer, sådana de uttryckts i kommunala bosladsprogram och folkmängdsuppgifter.

Befolkningsramen för länet bör med tanke på den längre planeringspe­rioden göras vidare för 1990 än för 1985.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   164

Del föreligger klara skillnader mellan de tre sysselsättnings- och be­folkningsalternativen och planeringstalen i form av befolkningsramar. I de senare har hänsyn också tagits lill de kommunala ambitionerna. Länssty­relsen eftersträvar aktivt en sysselsättnings- och folkmängdsutveckling i Hällefors, Lindesberg och Ljusnarsberg som, uttryckt i befolkningsrams-termer, innebär inriktning mot övre delen av ramen.

Det är önskvärt alt särskill Hällefors, Lindesberg och Ljusnarsberg uppnår högre befolkningsvärden än länsstyrelsens all. 1 (prognosen).

Ortsplan och pendlingsregioner

Med hänsyn lill länets topografi, befolkningsfördelning och vägnät mås­te länets indelning i regioner och därmed orlsplanen med Örebro som primärt centrum och Karlskoga-Degerfors, Lindesberg och Hallsberg som regionala centra anses fungera tillfredsställande för de flesta av länets invånare. Ortsplanen i länet bör därför inle ändras. Särskild hänsyn bör emellertid las lill Hällefors komun beroende på dess geografiska läge i förhållande tUl regioncenlrel i Lindesberg. Så långt det är praktiskt möjligt och ekonomiskt försvarbart bör filialer ull offentliga funkfioner i Lindes­berg kunna förläggas lill Hällefors.

Pendlingsregioner som avser områden inom vilka en betydande arbels-kraftspendling sker, har avgränsats för arbetsmarknaderna i Örebro och Karlskoga.

Örebro pendlingsregion omfattar kommunerna Örebro och Kumla, den centrala nordöstra delen av Hallsbergs kommun, Nora kommuns tätbygd och den sydvästra delen av Lindesbergs kommun och Karlskoga pend­lingsregion omfattar Karlskoga och Degerfors kommuner.

Inom de avgränsade pendlingsregionerna bör kommunerna uppta ett vidgat samarbete främst i fråga om planeringen av bostadsbyggandet. Pendlingsregionerna bör också utnyttjas vid utarbetande av planerna för den kollekliva trafikens utbyggnad.

Stödområdesindelningen

De besvärUgaste sysselsättningsproblemen finns i den norra länsdelen varför länsstyrelsen eftersträvar en högre slödområdesinplacering för Häl­lefors och Ljusnarsberg.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Samhällssektorerna har redovisats under de rubriker som de naturiigt tUlhör, trots att alla samhällssektorer mer eller mindre har betydelse för sysselsättningen.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   165

Sysselsättning

Sysselsättningsfrågoraa har blivit alltmer centrala i regionalpolitiken. Huvuduppgiften för denna är att sysselsättningspolitiska mål, som t. ex. tillgång på arbete, trygghet i anstäUningen och fritt yrkesval, uppnås i alla delar av landet.

Av avgörande betydelse för vårt välstånd är en sund utveckling av särskilt den del av tUlverkningsindustrin som är konkurrenskraftig på utlandsmarknaden. Utbyggnadsmöjligheterna för den offentliga sekiorn är tiU stor del beroende av hur vår export men också utrikeshandeln totalt utvecklas.

Arbetsmarknadsmyndigheterna bör under 80-talet verka för en fortsatt utbyggnad och effektivisering av arbetsförmedlingen. Den kanske viktigas­te föralsältningen för att det skall finnas en väl fungerande arbetsmarknad är, all de arbetssökande (främst ungdomarna) ges en god information om arbetsmarknaden. En ökad samverkan mellan å ena sidan kommuner och landsting och å andra sidan regionala myndigheter är nödvändig.

Från regionalpolitisk synpunkt är det angeläget att länsarbetsnämnden upprättar beredskapsprogram för kommunerna.

Under 80-talet bör vidare länsarbetsnämndens medverkan i den långsik­tiga regionalpolitiska planeringen förstärkas. En föratsättning för detta är att nämndens planeringsresurser utökas.

En viktig föratsättning för att upprätthålla en hög sysselsättning är alt tiUverkningsindustrin får en gynnsam utveckling. För närvarande arbetar ungefär var tredje förvärvsarbetande i länet inom industrin (ca 35% 1975).

Under 80-talet bör verksamheten inriktas på att nå en ökad differentie­ring och att åtminstone den nuvarande sysselsätlningsnivån inom tillverk­ningsindustrin kan bibehållas i resp. kommun. Detta innebär alt insatser bör inriktas på att bredda och förslärka verkstadsindustrin, all stödja förelag inom utvecklingsbara industribranscher, all få mer "kunskaps-tung" industri till länet och att få mer av centrala funkfioner (administrati­va och utvecklande) av industrisektorn lokaUserade liU länet.

Behoven av aktiva insatser för all främja de små och medelstora företa­gens marknadsföring och produktutveckling är stora, särskill om hänsyn tas till att det ofta är lättare att få fram nya arbetstillfällen vid sådana företag. Av vital betydelse för dessa företags fillkomst och ulveckUngsmöj­ligheter är en fortsatt utbyggnad av de regionala utvecklingsfonderna.

Ett akfivt deltagande från kommunerna och ett nära samarbete mellan kommunerna är nödvändiga förutsättningar för en framgångsrik induslriul­veckling i länet. Kommunerna måste också eftersträva all förstärka syssel­sättningsplaneringen.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   166

Service

Offentliga verksamhet

Det är angeläget att noga överväga möjligheterna tiU spridning av främst statliga och landstingskommunal verksamhet till de mest drabbade kom­munema.

För att öka sysselsättningen i kommuneraa samt tillgängligheten tUl offentlig service måste det också anses angeläget att arbetsuppgifter som åvilar statliga myndigheter i vissa fall överförs till kommun eller lands­fingskommun. Sådana överföringar föratsätter fuU kostnadstäckning för kommunerna.

Myndighelema bör så långt möjligt upprätta distrikts/lokalkontor och till dessa förlägga arbetsuppgtfter som berör medborgarna inom regionen/ kommunen.

När det gäller social service, innebär den nya sociallagen att kraven på samverkan mellan socialvårdens olika delar förstärks. Särskild uppmärk­samhet måste ägnas åt äldreomsorgen och kopplingen till långtidssjukvår­den.

13

Med tanke på I 3s stora betydelse för Örebro kommun och länet från totatförsvars-, sysselsättnings- och regionalpolitisk synpunkt är del angelä­get att bibehålla 1 3.

Bostäder

Bostadsbyggandet har en central betydelse för samhäUsutbyggnaden och innebär investeringar som blir bindande för lång tid. Särskilt betydel­sefull är bebyggelsens lokalisering för medborgaraas möjligheter att nå arbete och service. Det är viktigt att bostadsförsönningen ges slor tyngd i den långsiktiga kommunala och regionala samhällsplaneringen.

När det gäller att skapa fler arbetstillfällen måste insatsema därför koncentreras på att bygga upp differentierade arbetsmarknader som kan fillgodose människors krav på valmöjligheter. Det är då viktigt att bostads-oyggandet både i tätorter och på glesbygd lokaliseras med hänsyn tUl arbetsplatserna, vägnätet och rimliga möjligheter alt ordna tillfredsställan­de kollektiva kommunikationer. Från samhällsekonomisk synpunkt är det nödvändigt att i högre grad beakta sambandet mellan bostadens, arbets­platsens och servicefunktionemas belägenhet.

Trafik

Föratsättningar för att en fortsatt utbyggnad av de kollektiva person­transporterna är goda, då kommuner och landsting genom Länsbussarna numera gemensamt ansvarar för all busstrafik i länet.

En av de viktigaste förutsättningarna för en fungerande arbetsmarknad är en god koUeklivtrafik. Länsbussarnas planering bör därför under 80-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   167

talet inriktas på att bygga ut kollektivtrafiken för arbetsresor främst inom pendlingsregionerna. Länsbussarna bör tillsammans med bl. a. kommuner­na försöka hitta former för en tidssamordning för arbetsresor mellan den' lokala och regionala kollektivtrafiken. Ett annat närliggande område som bör ägnas stor uppmärksamhet är samordningen mellan å ena sidan lokal och regional,landsbygdstrafik och å andra.sidan tätortstrafik..

När det gäller flygtrafik har länsstyrelsen uttalat sig för all! ytterligare utökning av intertegional flygtrafik förläggs till Örebro flygplats..

Ett fungerande vägnät har avgörande betydelse för trafiksäkerheten och för möjligheten att öka jämlikheten från arbets- och servicesynpunkt för befolkningen i. olika delar, av länet.. Goda. vägar är också väsentliga.förr näringslivets godstransporter.

Det är angeläget att de objekt som finns upptagna i de fastställda pla­nerna så snabbt som möjligt kan genomföras.

I länsprogrammet än en. av de övergripande målsättningarna all genom att utnyttja tillgängliga resurser inom" alla samhällssektorer arbeta för att förbättra förhållandena i den norta länsdelen, där utbudet av nyaiarbetstill-fällen är otiltfredsställande lågt. I det sammanhanget kommer också väg-frågorna in i bilden, eftersom arbelspendling ofta är det enda alteraativet till flyttningeUerarbetslöshet.

Väg 244 är länets från regionalpolitisk synpunkt viktigaste länsväg och det är angeläget att vägen snarast får en tillfredsställande standard. Detta är en av föratsättningarna för bl. a. företagsetablering i Hällefors men också för den arbelspendling från Hällefors som förmodligen kan komma att bli nödvändig.

Under 1970-talet har vissa vägprojekt färdigställts med hjälp av bered­skapsmedel. Länsstyrelsen anser det posifivt att man kan utnyttja arbets­lösheten tiU något som kommer många människor till nytta. Om vägprojekt' skall kunna utnyttjas som sysselsältningsobjekt, är del dock angelägel att planeringen kan genomföras med tillräcklig framförhållning, såall arbetet kan sällas igång så snart beredskapsmedel tilldelas länet.

Utbildning

Den viktigaste regionalpolitiska uppgiften för ulbildningssektorn är atr underlätta övergången från skola fill arbetsliv.

Vid dimensionering av utbildningen efter grundskolan bör hänsyn tas lill den regionala efterfrågan på arbetskraft. Eleveraas önskemål om elt fritt val av UtbUdning och yrke måste också i möjligaste mån beaktas.- Det slutliga valet måste dock ske mot bakgrund av en realisfisk uppfattning om regionala sysselsättningsmöjligheter efter genomgången utbildning.

Sambanden mellan tillgång på kvalificerad arbetskraft och förelags in-tresse.av lokaUsering är starka; Del är därför av slörstainlresse all gymna­sieutbildning också sprids fill andra orter. Dessa ställningstaganden under­lättas av att antalet 16-åringar väntas öka kraftigt under 80-talels första del.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    168

Inom industrin, särskilt verkstadsindustrin, har yrkesulbildad arbets­kraft ofta saknats under senare år, trots all del samtidigt funnits ell stort antal obesatta utbildningsplatser på just verksladssidan. Del regionala SSA-rådel bör ta inUialiv tUl ell undersöka hur intresset för främst verk-stadsutbUdningen skall kunna ökas.

Landstingels sjukvårdsutbUdning måste dimensioneras så att behoven av personal liU traditionell sjukvård och långtidsvård kan fillgodoses. MöjUgheter lill decentralisering av utbildning fill orter där utbyggnad av vården beräknas ske bör undersökas.

Riksdagen har prioriterat Örebro som ulbyggnadsorl för högskoleutbUd­ning. Målsättningen för högskolan bör vara all den byggs ul och komplet­teras så alt utbildningen svarar mot behoven i Örebroregionen. Av särskilt intresse är vårdlärar- och specialläraratbildning.

Miljö

Mark

Mark- och miljöförutsättningarna är viktiga faktorer för den fortsalla samhällsutbyggnaden. Länets gynnsamma miljöförutsättningar och del centrala lägel i riket med myckel goda kommunikationer är positiva fakto­rer som bör utnyttjas i samhällsplaneringen.

Det är angeläget att tillvarata länets goda fömtsätlningar för ytterligare industrietableringar. Del är därför nödvändigt all kommunema har en god plan- och markberedskap för induslriulvecklingen. Planberedskapen bör innebära att frågor om marklillgång, miljöhänsyn och kommunal leknisk service har studerats. Detta gäller framför allt i norra delen av länet.

För att komma tillrätta med mark- och miljöfrågorna är det angeläget alt stimulera den kommunala miljövårds- och naturvårdsplaneringen.

Naturresurser

Nalurtillgångarna fillhör de viktiga resurserna för länets utveckling. Planeringen måste därför inriktas på att inte försvåra eller omöjliggöra en framlida resursanvändning.

I fråga om skogen som resurs är del särskilt viktigt alt skapa betingelser för en jämn produktions- och sysselsättningsutveckling. Med tanke på framfiden måste ökade insatser göras för att trygga ålerväxten.

Beträffande andra resurser som exempelvis torv, malm och mineraler i Bergslagen har särskilda utredningar startats för all la fram ell översiktligt planeringsunderlag.

Från energisynpunkl är länets vattentillgångar en viktig resurs. Vid bedömningar av möjligheterna att anordna helt nya mindre kraftverk har länsstyrelsen all göra avvägningar meUan önskemålen all utnyttja vatten­kraften som naturtillgång och vallendragets värde som skyddsobjekt.

Försurningen är elt av de långsiktigt allvarligaste miljöproblemen, varför

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  169

det är nödvändigt att den motverkas om allvarliga konsekvenser skall kunna undvikas.

För att få ökad kunskap om länets malm- och mineralförekomster är en intensifierad och samordnad kartläggnings- och prospekteringsverksamhet för hela länet angelägen. Staten bör ha elt direkt inflytande över den.

Starka sysselsättnings- och regionalpoUfiska skäl lalar för alt bibehåUa branschkunnigheten och Slråssaanläggningen som ulgör en vikfig resurs för den framlida gruvnäringen i länet.

Turism och rekreation

Länet har riklig tillgång på mark- och vattenområden som är attraktiva för turism och rekreation.

Utbyggnad av turist- och rekreationsanläggningar berör flera samhälls­sektorer. För att nå bästa effekt av de investeringar som planerats är det angelägel att samordna samhäUsinsalserna. För att få bättre ekonomi inom turist- och rekreationsnäringen är del viktigt att prioritera en utbyggnad för sådana verksamheter som har flera högsäsonger.

Av framför allt sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl är del angelä­get alt stimulera turistnäringen i kommuner som har sysselsättningspro­blem. I länet bör därför utbyggnad med statliga medel främst ske i de primära rekreationsområdena Malingsbo-Kloten och Tiveden.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Det regionalpolitiska stödet

1 flera orter i länet har utvecklingen medfört att ell enda företag, ofta inom järn- och stålbranschen, kommit att helt dominera arbetsmarknaden. StrakturomvandUngar har under senare år genomförts i denna bransch lill följd av bl.a. utlandskonkurtens, vilket medfört all dessa orter har drab­bats av problem i större eUer mindre omfattning.

För att bl. a. minska verkningarna av dessa strukturomvandlingar kan statligt regionalpolitiskt stöd användas som ell medel att påverka förelags­lokalisering lill orter och regioner i vilka en förstärkning av näringsUv och sysselsättning anses önskvärd.

Inom länet har kommunerna fått följande stödområdesinplacering
Hällefors         3

Ljusnarsberg    3

Degerfors        2

Karlskoga        2

Lindesberg      2

Nora              2

1 Ljusnarsberg och Hällefors finns idag mycket stora problem. Ljusnars­berg har ett tämligen differentierat näringsliv men har flera krisförelag

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   170

inom skilda branscher. Hällefors präglas av ett mer ensidigt näringsliv med små möjUgheter för kvinnlig sysselsättning i de dominerande företagen. De senaste tio åren har Ljusnarsberg förlorat omkring 350 arbetslUlfäUen inom industrin. Nedgången i antalet arbetstillfällen i Hällefors har varit omkring 150 under samma tid.

I Ljusnarsberg har folkmängden, minskat med över 2700 personer sedan 1960 och i Hällefors har folkmängden minskat med omkring 1600 personer sedan 1965.

För att folkmängden inte skall minska ytterligare kommer kommunerna - som nämnts - att behöva 250-300 nya industriarbetstillfällen vardera fram till 1990. Både:Ljusnaisberg;och,HäUefors.har av tradhionsin.huvudr sakliga sysselsättning inom råvarunära industrigrenar. Rationaliserings­kraven ställs högt inom dessa industrigrenar och därför är den sannolika sysselsättningsutvecklingen negaliv i branscherna. Det som behövs är industrier inom andra branscher.. Därför är en förbättrad, stödområdespla­cering nödvändig..

Ljusnarsberg och HäUefors har en begynnande turism. SpecieUt Ljus­narsberg har flera värdefulla turistmål, bl.a. ligger en del av del primära rekreationsområdet Malingsbo-Kloten inom kommunens gränser. Båda kommunema har döek f. n. ont om'övernaltningsmöjligheter, varför turis­men oftast bara blir av endagskaraktär, och därmed går kommunerna miste om både sysselsättningslillfällen och turislintäkler.

För att möjliggöra övernattning och utveckla turismen krävs stora inves­teringar,, som kommunerna själva inle kan stå för.. Med. en gynnsammare inplacering i stödområde skulle Ljusnarsberg och Hällefors få större möj­ligheter att få stöd tiU angelägna satsningar på turismen. Läget i Mellansve­rige gör också att tillgängligheten för många människor är god och man kan vänta bra beläggning, i nya anläggningar.

För att ge Ljusnarsberg och Hällefors en bättre "dragningskraft" på förelag som avser att etablera sig eUer utöka sin verksamhet bör båda kommunerna placeras i stödområde 4. Detta bör också medföra att kom­munerna får bättre ekonomiska möjligheter alt genomföra satsningar på turism och rekreatiionsanläggningar:.

Med tanke på förhållandena i Askersunds och Laxå föreslår länsstyrel­sen att Laxå placeras i stödområde 2 och Askersund i stödområde 1.

Glesbygdisstödet

För att upprätthålla nödvändig service har staten under 1970-talel suc­cessivt byggt ul stödformeraa för glesbygden. Det har också blivU aUt vanligare att kommunerna stöder glesbygdsbutiker.

Avsikten med olika stödformer är att de skal! bidra tilli att glesbygdens människor skall kunna bo kvar och ha olika servicefunktioner tillgängliga.

Länsstyrelsen har avgränsat de delar av länet som kan betraktas som

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  171

glesbygd. Avgränsningen innebär i princip att slöd lill kommersiell resp. samhällelig service kan utgå tiU främst norra och södra delaraa av länet, medan stödet till sysselsättningsfrämjande åtgärder enligt avvägningen är förbehållet Hällefors, Ljusnarsberg samt delar av Laxå och Lindesberg.

Länsplaneringen och medel for dess genomförande

Länsstyrelsen har lUldelats medel för alt genomföra eller vidareutveckla åtgärder i anslutning tUl länsplaneringen. Motivet bakom anslaget är all det krävs resurser för att få fram väl genomarbetade och konkreta förslag så att beslut kan fattas av berörd instans.

Vid fördelningen av dessa särskilda medel har länsstyrelsen beaktat behovet av insatser för att stimulera utvecklingen inom näringsUvet och huvudsakligen i norta länsdelen. Det är framförallt den ogynnsamma situa­tionen i Ljusnarsberg och Hällefors som har framhåUUs när det gäller behovet av olika samhällsinsatser.

Bl. a. följande projekt har erhållit medel:

-     Sltflelsen Örebro läns utveckUngsfond för produktutveckUng, mark­nadsföring m. m. och studium av verkstcidsindustrin i länet.

-     Samhällsekonomisk utredning för Ljusnarsbergs kommun.

-     En kartläggning av torvens betydelse för sysselsättningen och energiför­sörjningen i länet.

-     En undersökning av effekterna av en total samordning mellan olika koUektiva traflkmedel.

De resurser som hittills anvisats för åtgärder m.m. i anslutning tiU länsplaneringen utgör ett medel för att vidareutveckla de förslag som förts fram i länsplaneringen. Resurserna har kunnat användas för att skapa en samordnad och effektivare verksamhet och har gett länsstyrelsen möjlig­het att ta egna initiativ utan att därigenom gällande ansvarsfördelning mellan myndigheterna på länsplanel ändrats.

Fortsättningsvis inriktas utrednings- och projektverksamheten i länet på bl. a. följande problemområden: ~ Fortsatt produktsökning, produktutveckling och marknadsföring för

mindre och medelstora företag. ~ Den offentliga sektoras expansionsmöjligheter med hänsyn tUl sam-

häUsekonomin. ~ Samverkan meUan skola och arbete.

-     Sociala områdesplaner som ett sätt att förebygga utslagning av arbets­kraft.

-     Samhällskostnader för olika bostadslokaUseringar.

-     Plan för utveckling av alternafiva energikäUor.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   172

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

De förslag till åtgärder som riktas fill den centrala nivån har en gemen­sam nämnare nämligen alt de direkt eller indirekt har samband med syssel­sättningen.

Bland förslagen kan nämnas

all naturvårdsverket tillsammans med kommuner och länsstyrelse bör inventera lämpliga lokaUseringar för minikraftverk,

att en intensifierad prospekterings- och karlläggningsverksamhel i statlig regi snarast bör påbörjas för all ge bättre kunskaper om länels malm- och mineralförekomster,

att inte beslut om länets gmvindustri skall fattas förrän konsekvenserna för sysselsättningen och industrins behov av arbetskraft noga utretts med stöd av allmänna medel,

all utvecklingsfonden bör tilldelas tillräckliga medel för att genomföra sitl handlingsprogram,

att länet årligen bör tilldelas statliga medel, som kan användas i syfte all förbättra den inomregionala balansen,

att I 3 måste behållas,

att länsarbetsnämnden bör tilldelas resurser för planeringsuppgifler inom ramen för den samlade regionalpolitiska utredningsverksamheten,

att länet måste tilldelas extra vägmedel för upprustning av väg 244,

alt en gymnasieskola av typ SSG-B snarast måste inrättas i Hällefors — regeringen har 1980-12-23 lämnat Hällefors ansökan ulan bifall,

att vårdlärar- och specialläraratbildningen bör förläggas till högskolan i Örebro,

all frågan om inrättande av yrkesleknisk högskoleutbildning vid högsko­lan i Örebro bör utredas,

att högskolan i Örebro bör tilldelas forskningsresurser,

alt länet bör få särskUda stafiiga medel lill de primära rekreationsområ­dena MaUngsbo-Kloten och Tiveden samt

att bandelen Ervalla-Nora bör behållas som museijärnväg och järnvägs­museum bör inrättas i Nora.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   173

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Västmanlands län

1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet

Befolkning

Länets befolkning har sedan 1975 legat runt 260000 personer, nuvarande anlal (1980-12-31) är 259538 personer. En befolkningsframskrivning har gjorts som lar hänsyn liU anlaganden enbart om födelse- och dödstal. Enligt denna modell är inflyttningen tUl en kommun lika stor som utflytt­ningen och ålderstrakturen förändras inle på grand av flyttningsström-maraa. Beräkningen resulterar i en ökning av befolkningen lill nästan 265 000 invånare år 2000.

Mot denna befolkningsframskrivning kan ställas en prognos där den förväntade sysselsättningsutvecklingen styr folkmängdens storlek. Syssel­sättningen i länet beräknas 1990 och likaså år 2000 uppgå till 120000 personer. Enligt den efterfrågestyrda befolkningsframskrivningen sjunker befolkningsnivån i nära nog samtliga kommuner fram lill 1990 och 2000 jämfört med nuläget. Fagersta- och Salaregionerna lorde ha de största problemen att uppnå den planerade nivån.

Sysselsättning och arbetskraftsbalans

Under 1970-talet har länet haft stora problem med sysselsättningen, främst då inom järn- och stålindustrin i de mindre bruksorterna. Inom de produktionsinriktade näringsgrenarna jord- och skogsbruk, industri och byggnadsverksamhet har antalet arbetstillfäUen konfinuerligt minskal me­dan främst den offentliga verksamheten ökat i omfattning.

Sysselsättningen år 1990 och 2000 beräknas i stort sett oförändrad gent­emot nuläget. Svängningarna i länels näringsliv från den produktionsinrik­tade sekiorn liU service- och Ijänsleseklora fortsätter.

Om en första målsättning är all behåUa nuvarande befolkningsnivå de närmaste 10—20 åren måste dock ytterligare arbetslUlfäUen utöver de 120000 arbetstUlfällena i sysselsällningsprognosen fillskapas, om ambi­tionsnivån "arbete ät aUa" i någon mån ska förverkligas före år 2000.

Del behövs cirka 3000 respektive 8000 nya arbelslillfällen utöver efler-frågeprognosen, beroende på vilka yrkesverksamhetsgrader som används, för att befolkningen ska vara i nivå med planeringslalen 1990. I framtiden kommer med största sannolikhet problemen för brakssamhällena alt fort­sätta på grund av större konkurrens uttfrån, minskad efterfrågan etc.

Yrkesverksamhetsgraderna för männen har sjunkit under hela 1970-talet. Denna utveckling väntas fortsätta i relativt oförändrad omfattning. Kvinnornas yrkesverksamhetsgrader har ökat relativt kraftigt under den

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   174

senaste tioårsperioden. Även för perioden fram fill 1990-2000 väntas kvin-noraa öka sin andel på länets arbetsmarknad. Ökningstakten bromsas emellertid i jämförelse med utveckUngen under 1970-talet.

Näringsliv

Industrin i länet är starkt beroende av export, cirka 38 procent (1978). Den är naturligtvis betydligt högre inom stål- och verkstadsindustri. Nära 19 procent var 1975 anställda inom järn- och stålindustrin. Strakturföränd­ringar inom branschen har medfört nedskärningar och fortfarande kvarstår problem som kan leda fill ytteriigare nedskärningar.

En störte dtfferentiering av näringslivet måste ske i framtiden för att klara eventuella förändringar. Den offentliga sektorn är i länet relativt liten jämfört med riket. Länet har inte fått någon störte statlig verksamhet utlokaliserad fill sig fill skillnad från flertalet andra län.

Näringslivet i de flesta kommuneraa är starkt beroende av ett eller några stora förelag. Delta innebär naturligtvis att en svår konjunktur för företa­gel även ger svåra konsekvenser för hela kommunen.

En störte bredd inom näringslivet är all eftersträva för länet och dess kommuner.

Näringslivet i länets kommuner

Fagerstaregionen

Fagerstaregionen kännetecknas av elt myckel ensidigt beroende av någ­ra få industriförelag. Stål- och skogsindustrin saml gravnäringen är de stora branscherna. Utvecklingen i Fagersta kommun är i stort sett av­hängig av Fagersta AB:s verksamhet. Fagersta AB:s kraftiga dominans innebär också att ett stort antal småföretag i kommunen är beroende av Fagerslakoncernen som underleverantörer.

Induslridominansen är slor även i Skinnskatteberg, men fortfarande spelar skogsbrakel en betydande roll för sysselsättningen. Sedan gravdrif­ten upphörde sommaren 1979 i Riddarhyttan är kommunen helt beroende av ett trä- och boardföretag, ASSl, vad gäUer industrisysselsältningen.

Även i Norbergs kommun dominerar industrin. Surahammars Braks AB:s anläggning i Spännarhytlan har genom omfattande investeringar, som gjorts successivt, kunnat ge ett ökat anlal arbetstillfäUen. Verksamhe­ten är dock, liksom stålverket i Surahammar, hotad. Hösten 1980 besluta­de Surahammars Braks AB att de metallurgiska enheterna beslående av hytta i Norberg och stålverk i Norberg skuUe läggas ned under 1981.

Salaregionen

Salaregionen har, vad gäller näringsstrukturen, en påtagligt annorlunda karaktär än övriga regioner i länet. Regionen är beroende av en krympande

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   175

jord- och skogsbrakssektor, har låg induslrialiseringsgrad där små och medelstora företag svarar för huvuddelen av sysselsättningen.

I Sala kommun representerar industrisektorn drygt 20 procenl av lotal-sysselsättningen. Kommunens största förelag, Sala Interaational, med en tiUverkningsinriklning på gravindustri- och vattenreningsutrustning, har haft betydande problem som imedfört sysselsättningsminskningar, ,men förhållandena förefaller nu ha stabiliserats.

Jord- och skogsbruket svarar för en fjärdedel av sysselsättningstillfäl­lena i Heby kommun. Industrin är rätt väl differentierad och något direkt dominerande företag finns inte.

Köpingsregionen

Tyngdpunkten i Köpingsregionens näringsliv ligger också på industrin, främst då verkstadsindustrin. Kungsör avviker något från mönstret gent­emot'Köping och Arboga genom avsaknaden av dominerande storföretag.

Ett antal störte företag såsom Volvo Komponenter AB, Supra AB, Kohlswa Jernverk, Sandvik AB, Tibnor AB och Cementa utgör basen för industrisysselsältningen inom Köpings kommun. Sysselsättningstillfällena inom industrin har minskal med cirka 600 under den senaste femårsperi­oden.

NäringsUvet i Arboga kommun domineras av Förenade Fabriksverkens anläggningar för produktion av underhåU av försvarsmateriel. FFV i Ar­boga kan fill följd av flygindustrikommitténs förslag komma alt påverkas i negativ riktning. FFV sysselsätter i dag 2000 personer.

Kungsörs kommun har en relativt god spridning på medelstora och mindre industrtföretag med tonvikt på verkstadsindustri. Industrisyssel­sättningen har kunnat hållas på ungefär oförändrad nivå under 1970-lalet även om temporära problem förekommer.

Västeråsregionen

1 Hallslahammars och Surahammars kommuner i Väsleråsregionen finns gamla braksorter där ell eller elt fåtal förelag dominerar. Servicesek­torerna är svagt utvecklade, särskilt i Surahammar. Västerås däremot har ell utvecklat handels- och serviceutbud. Västerås industrisektor domine­ras dock liksom braksorterna av ett fåtal företag med ASEA-konceraen i spetsen.

Bulten-Kanhlal AB är det dominerande företagel i Hallstahammars kommun med nära 3 000 personer anställda. Som följd av några resultat­mässigt svaga år i början av 1970-talel började man 1975 att rafionalisera företaget vilket har medfört en personalreducering. Hallslahammars AB har beslutat att lägga ned martinugnen samt fin- och mediumvals verket. Det innebär all 300 arbelsliUfällen försvinner vid brakel.

I Surahammars kommun finns tre stora företag. Surahammars Braks AB, Wirsbo Braks AB och Ramnäs Bruk. Alla tre företagen är känsliga för

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   176

konjunkturförändringar vUket kan ha betydelse för sysselsättningen i fram­liden.

För Västerås kommun är förhållanden betydligt stabilare med bredare näringsliv. ASEA AB, länets största förelag, har klarat lågkonjunkturerna relativt bra på grund av sitt differentierade produktutbud.

Pendling

Arbetskraftspendlingen har ökat starkt under senare år. Ensidiga lokala arbetsmarknader i kombination med ökat bilinnehav kan ses som huvudor­saker. En viss ökning av pendUngsbenägenheten är trolig även för peri­oden fram till år 2000.

Förbättrade kollekfiva kommunikationer, fill exempel snabbtåg lill Stockholm, förväntas öka utpendlingsbenägenhelen från länet mer än in-pendlingsbenägenheten. Olika former av samåkning och kollekfivtrafik väntas över huvud laget spela en allt viktigare roll i del allmänna resandet.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål — näringsliv och arbetsmarknad

Industrin, framför allt de tunga basindustrierna inom järn-, stål- och verkstadsbranscherna, utgör gmnden för länets näringsliv. Västmanland måste även i framtiden ha en livskraftig industri där basen utgörs av stål-och verkstadsindustrierna. Denna bas bör dock kompletteras med en ökad satsning på små och medelstora industriföretag. En grundförulsätlning för länels arbetsmarknad är att industrisysselsätlningen bibehålls på lägst nuvarande nivå.

Den ensidiga sammansättningen av arbetsmarknaden i länet gör att man bör la fill vara alla möjligheter lill en breddning av näringslivet. Därigenom vidgas också kvinnornas arbetsmarknad. Rent allmänt anser länsstyrelsen att ska det finnas några möjligheter att bredda länets arbetsmarknad måste nya och okonventionella tillvägagångssätt tillgripas. De arbetshandikap­pade är en grapp som har det speciellt svårt på arbetsmarknaden. De bör dock ha samma rätt till en meningsfull sysselsällning som andra grupper i samhället. De ska också i största möjliga utsträckning erhålla arbele på den öppna arbetsmarknaden. Länet bör också få mer statUg verksamhet.

Befolkningsutvecklingen

Ett rimligt mål är all länets folkmängd utvecklas i samma takt som den naturliga folkökningen, dvs. en utveckling som inte störs av en fortsall neltoulflyttning. Mol bakgrund av befolkningsutvecklingen i länet har

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   177

planeringstalen successivt sänkts under 1970-talet. Länsstyrelsen föreslån
därför följande planeringstal alt gälla för både 1985 och 1990..
Planeringstal (mittvärde)  263 000

Övre ramvärde               265 000

Nedre ramvärde             261000

Planeringslalen ska grundas på realistiska antaganden vad gäller utveckr-lingsmöjligheterna. Planeringstalet (befölkningsramens mittyärde) liggen-på samma nivå som den naturliga folkökningen. För att denna nivå ska kunna uppnås krävs i huvudsak följande punkter.

-     För närvarande är cirka 9000 personer i länet arbetslösa, i beredskaps­arbete, i arbetsmarknadsutbildning eller liknande;. Denna arbetslöshet behandlas inte i prognoserna. Ell första krav för alt de regionalpolitiska målen ska uppnås är att sysselsättning skapas för dessa personer.

-     Det krävs en total sysselsättningsnivå som är något högre än vad som angivits i prognosavsnittet. Del är då främst industrisysselsätlningen som måste minska långsammare.

-     Att pendlingen kan öka enligt antagande.

-     Att födelsetalen kommer att öka något medan dödstalen i stort sett ligger still.

-     Att de sammanlagda förvärvsfrekvenserna för män, och kvinnor ligger,-kvar på oförändrad nivå. Delta innebär att de kvinnliga förvärvsfrek­venserna ökar långsammare än vad som tidigare antagits.

-     Planeringstalen utgår från den naturliga folkökningen i varje kommun. Under perioden kommer dock en regional omfördelning att äga mm. Denna förskjutning: innebär en långsam befolkningsfillväxt i Västeråsr och Köpingsregionerna men en bibehållen nivå i Fagersta- och Salarcr gionerna.

-     De ramar som finns för länet har inte brufits ner på kommunnivå. Det är den angivna nivån som är intressant för den långsikliga planeringen. Nivåskillnader i planeringstal på en procent kan inte ha någon avgöranr de betydelse eftersom felmarginalerna i beräkningama är betydligt stör­re. Planeringsramarna för länet kan då ses som olika alternativ som kan inträffa i länets kommuner.

Ortsplan och regionalstruktur

Ortsplanen syftar till att översiktligt ange regionalpolitikens inriktning för landets kommuner. Därvid tUlmäts varje kommun en roU i en regional stmktur. I ortsplanen finns flera oUka nivåer - storstadsområden, primära centra, regionala centra, kommuncenlra och kommundelscentra. Väst­manlands län har en naturlig fyrdelning med Västerås som länscentram samt Köping, Fagersta och Sala som regionala centra.

Regioncenlram bör erbjuda den servicestandard som normall återfinns i landets regionala centra. De angivna regionerna bör fungera som naturliga 12   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    178

samarbetsområden vad gäller planering av bostadsbyggande, regional ser­vice, fritidsanläggningar etc. Regionernas geografiska avgränsningar Uk­som kommunernas anlal och avgränsningar ska vara oförändrade.

Decentralisering är ett viktigt inslrament för att stödja och bevara sys­selsällningssvaga delar av länet och som också kan leda lill en förbättrad inomregional balans. Decenlraliseringsarbetet inriktas på att i största möj­liga mån flytta ner beslutsfunktioner inom beslutshierarkin.

Västeråsregionen

Primärt centram: Västerås. Kommunen har över 45 procent av länets invånare, en väl utvecklad handels- och serviceseklor och en arbetsmark­nad som domineras av ell fåtal stora industriförelag. En gynnsam utveck­Ung för Västerås är nödvändig eftersom länets primära centrum är och måste vara en motor för hela länet. I Väsleråsregionen finns två kommun­centra, HaUslahammar och Surahammar. Trots problemen i några av industrierna har ändå dessa kommuner förutsättningar för en positiv ut­veckling av näringslivet.

Köpingsregionen

Regionalt centram: Köping. Övriga kommuner i regionen är Arboga och Kungsör. Avstånden mellan centralorterna är korta och pendlingsaklivile-ten mellan kommunerna är hög. Arbets- och bostadsmarknaden är därför i stor utsträckning gemensam för hela regionen, vilket är en styrka, men kan även bU en belastning, nämligen om sysselsättningen sviktar i flera kom­muner samtidigt. Pendlingen mellan kommunerna är omfattande. 1 och med att Västmanlands Lokaltrafik numera har linjelrafiktiUslånd i så gott som hela området finns det goda föratsättningar att förbättra pendlings­möjligheterna.

Fagerstaregionen

Regionalt centmm: Fagersta. Regionen har ytterligare två kommuner, Skinnskatteberg och Norberg. Regionen är befolkningsmässigt en av de minsta i riket och därmed en av de känsligaste vad gäller sysselsättning och service. Ungefär hälften av regionens sysselsättningstillfällen återfinns inom industrisektorn. Därav finns över två tredjedelar inom regionens två grav- och stålindustriföretag. Ensidigheten är således extrem såväl vad gäller branschfillhörighet som företagsstorlek. En allmän förstärkning och stabilisering av näringslivet är nödvändigt på grund av ett vikande befolk­ningsunderlag.

Salaregionen

Regionalt centram: Sala. I regionen ingår även Heby kommun. Regio­nen har en påtagligt annorlunda karaktär än övriga kommuner i länet med en förhållandevis omfattande jord- och skogsbrakssektor. Till skillnad från

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   179

braksortskommunerna finns det inte heller några direkt dominerande före­tag, ulan mindre och medelstora företag svarar för huvuddelen av syssel­sättningen. Pendlingen i regionen är omfattande och cirka 20 procent av de yrkesverksamma i Heby har sin utkomst i annan kommun. Arbetsmarkna­den i Västerås är viktig för Sala kommun. En minskad bilpendling kan kompenseras genom förbättrade kollekfivtransporter.

Stödområdesindelning

Vid översynen av stödområdesindelningen som gjordes 1978/1979 föror­dade länsstyrelsen följande förslag till inplacering i stödområdesklasser av länets kommuner.

Fagerstaregionen (Fagersta, Skinnskallebergs och Norbergs kommuner) i stödområde 4,

Salaregionen (Sala och Heby kommuner) i stödområde 3,

HaUstahammars och Surahammars kommuner i stödområde 2,

Köpings kommun i stödområde 1.

Riksdagen beslut blev att Fagerstaregionen och Salaregionen inplacera­des i stödområde 2, medan HaUstahammars och Surahammars kommuner inle blev inplacerade i något stödområde.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

Den ensidiga sammansättningen av arbetsmarknaden i länet gör att man bör ta tUl vara alla möjUgheter tiU en breddning av näringsUvet. Därigenom vidgas också kvinnornas arbetsmarknad.

-     För att klara sysselsättningen eUer öka densamma bör Fagerstaregionen inplaceras i stödområdesklass 4, Hallslahammars och Surahammars kommuner inplaceras i slödområdesklass 2.

-     Insatserna intensifieras för nyetablering respektive vidareutveckling av befintlig små/medelstor industri genom ökade resurser lill utvecklings­fonden.

-     Sysselsätlningspolitiska arbetsgrappens verksamhet måste fortsätta.

-     Nyinvesteringar inom industrin måste främjas.

-     Statlig medverkan måste lill för alt driva på utveckUngen inom stål- och slålgjuleriindustrin för alt sysselsättningen ska kunna behållas i länet.

-     Ökad stafiig ekonomisk sfimulans till stålindustrins forskning och pro­duktutveckling.

-     Temporärt återinförande av statsbidrag till miljöinvesteringar i stål- och gjuteriindustrin.

-     Skogsproduktionen måste höjas vUket skulle möjliggöra bibehållen sys­selsättning inom skogsbraket.

-     Bortfallet av sysselsättningstiltfällen vid F 1 måste ersättas med nya arbetstillfällen.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   180

-     Statliga verk bör lokaUseras fill Västerås.

-     De hinder som finns för alt kvinnor ska kunna ta ett arbete måste undanröjas.

-     En differentiering av näringsUvet måste ske för att kunna bibehålla nuvarande sysselsättningsgrad.

Service

-     Ell sätt all tillföra äldrevården mer resurser vore att - utöver vad som redan görs i dagens läge - ta i anspråk de resurser som de äldre själva och deras anhöriga är villiga all ställa uppmed.

-     Framtagande av en prognos över antalet invandrare 1980-2000.

-     Regional samordning av tolk- och översätlningsserviGe för all effektiva­re kunna använda fillgängliga resurser speciellt för mindre språkområ­den. Öka rekryteringen av tvåspråkig personal tUl institutioner och myndigheter genom att göra kunskaper i ett invandrarspräk tUl en merit.

-     Skolöverstyrelsens handlingsprogram för hemspråksundervisning mås­te förverkligas snarast.

-     Samhällets information till svenskar om invandrares kuUur, seder och bruk måste intensifieras.

-     Alla ungdomar i länet bör erhålla en god utbildning som grand för inträde på 1980-talets arbetsmarknad.

-     Elevernas önskemål om och behov av utbildning måste utgöra grunden för utbildningens innehåll och dimensionering. Näringslivets samman­sättning med bland annat en alltmer exportinriktad verksamhet moti­verar dock viss prioritering av studievägarna med inriktning mot till­verkningsindustrin.

-     Utbildningen bör ge ökad medvetenhet hos eleverna om arbelsUvels föratsättningar.

-     För att möta behovel av kvalificerad utbildning på regional nivå måste den regionala högskolan prioriteras kraftigt. Högskolan i Västerås behö­ver fortsatt ekonomiskt resurstUlskott.

-     Kommunal barntillsyn ordnas för alla barn: vars föräldrar önskar del.

-     Förbättring av barnfamiljernasekonomiska villkor så att del blir en reell valfrihet mellan att stanna hemma och vårda barn och att arbeta utanför hemmet.

-     Rättighet för de somönskar stanna hemma längre än nuvarande lagstad­gade 18 månader att återvända lill arbetet.

-     En starkare betoning, på förebyggande hälsovård. Delta behövs bland annat för alt på längre sikt reducera de direkta sjukvårdskostnaderna.

-     Ökad satsning på rehabilitering efter skada och sjukdom'..

-     Ökade insatser på- aUa-, områden för att minska bruket av alkohol och narkotika för att därmed bland annat reducera de hälsomässiga skade­verkningarna.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   181

-     Omfattande information, som beaktar olika målgmppers varierande bakgrandskunskaper, krävs för att åstadkomma en större tolerans och förståelse för de olika kultureraa i dagens samhäUe.

-     De glesbygdsbeoende, särskilt de dre, bör garanteras en god samhälle­lig och kommersieU service.

-     Ge primärkommunerna och landstingen rimliga andelar av det totala ekonomiska utrymmet för att de ska klara sina uppgifter.

-     Finna nya finansieringssätt för kommuneraa som gör att skattehöjningar kan minimeras.

-     En omprövning av AMS-budgeten tUl direkt kommunalt stöd.

-     Förbättrad redovisning i samband med budget och flerårsplan och nya organisatoriska grepp för samutnyttjande av resurser inom olika sek­torer.

-     Undersök om aUa resurser utnyttjas på bästa sätt och om det finns outnyttjade resurser.

-     Bostadsbyggandet bör i första hand tUlgodose det bostadsbehov som finns inom respektive kommun med hänsyn tUl arbelsliUfällen m.m. Detta innebär dock inte att konsumenteraas fria val av bosättningsort får åsidosättas.

-     Genom de stora investeringarna i Mälarleden under 1970-talet har länet fått ett avsevärt förbättrat transportläge. Den fina resurs som Mälarle­den därmed utgör måste därför på alla sätt tas till vara och möjliga förbättringar genomföras.

-     Hässlöfältet är en viktig tillgång för länet och denna resurs bör vidare­utvecklas både vad gäller person- och godslrafik.

-     Planera för ett ökat kollektivt resande.

Miljö

-     Naturreservat avsätts för bland annat de värdefullaste våtmarkeraa, naturskogsområdena och ädellövskogarna.

-     Ett levande jord- och skogsbrak är vikfiga föratsättningar för att länels odlings- och skogsbygder ska bibehålla sin karaktär.

-     För att spara grusresurser är det angelägel att så långt möjligt i stället använda bergsmaterial.

-     Vattenresursplanering är nödvändig.

-     Regler utformas för naturvårdshänsyn inom jordbruket.

-     Lämpliga lägen för bergstäkter inventeras.

-     Länsstyrelsen bidrar med underlag för kommunemas översUctliga plane­ring för utveckling av tätorter och infrastraktur. Redovisning av materi­al samordnas regelmässigt med länsplaneringsarbetet och med de årliga länsrapporteraa.

-     Fortsalt satsning på planering av de primära rekreafionsområdena och på stöd till att utarbeta utvecklingsprogram för dessa områden.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   182

-     Utredning av FRP-industrins utvecklingsmöjligheter i Bergslagen ge­nomförs till 1982.

-     Satsning på utredningar och redovisningar av länets malm- och mineral­förekomster. Uppföljning i den kommunala planeringen av kunskapslä­get om malmer och mineraler.

-     Krav ställs på resurssnåla och miljövänliga processer vid etablering av anläggningar och åleranvändning av processvatten och restprodukter.

-     Lämplig översiktlig planering bör kunna minska konfliktriskerna vid lätortsutbyggnad och utbyggnad av infrastrukturer.

-     Länets resurser för utveckling av befintUga industrier och lokalisering av nya industrier bör studeras närmare, liksom föreliggande restriktio­ner för näringslivels utveckUng.

-     För att bibehålla och öka sysselsättningen saml samtidigt den ekonomis­ka och sociala standarden är det viktigt att energtförsörjningen tryggas.

-     Oljeberoendet måste minskas genom att vi sparar och satsar på inhems­ka energikällor.

-     Vid utvinning och drift av energislag i länet är det viktigt att risker för miljön i möjligaste mån elimineras.

-     Det är komplicerat och lar lång lid att förändra energisystemen och anpassa samhäUsplaneringen lill en ny energisiluation. En långsiktig planering för energiförsörjningen är därför nödvändig.

-     Beredskapsålgärder för alt klara en akut brist på energi måste planeras.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Det regionalpolitiska stödet

Lokaliseringsstöd till industri och induslriliknande verksamhet kan utgå i Fagersta- och Salaregionernas kommuner enligt vad som gäller för stöd­område 2. Sedan 1 juli 1979 kan länsstyrelsen — inom ganska snäva ramar - besluta om stöd till industrtföretag vid investeringar om högst 5 miljoner kronor. Jämför vidare avsnittet om stödområdesindelning under mbriken "Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet".

Glesbygdsstödet

Fr. o. m. 1 juU 1979 gäller nya former för det statliga glesbygdsstödet. Länsstyrelsen har enligl del nya systemel ansvaret för samordningen av glesbygdsstödet och ska ange riktlinjer för stödets användning saml till­sammans med lantbraksnämnden besluta i stödärenden. Ekonomiskt stöd kan lämnas till förelag och kommuner som bedriver verksamhet i gles­bygd, dvs. i sammanhängande områden med gles bebyggelse där det är långt fill arbele och service.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   183

Länsstyrelsen har beslutat om följande geografiska rikfiinjer för gles­bygdsstödet.

- När det gäller stöd till sysselsättningsfrämjande åtgärder i glesbygd:

#  Stöd kan utgå lill i första hand öarna i Mälaren och Hjälmaren med
bofast befolkning. Om särskilda skäl föreligger kan stöd utgå till delar
av nordvästra och nordöstra länet.

- När det gäller stöd tiU kommersiell service i glesbygd:

#  Butiker som saluför dagligvaror och drivmedel i glesbygd är relativt
jämnt spridda över länet. Här kan inte något speciellt område avgrän­
sas ulan stöd kan utgå i hela länets glesbygd.

- När det gäller stöd lill samhällelig service i glesbygd:

#  Stöd tiU olika typer av social service kan lämnas lill öarna i Mälaren
och Hjälmaren och tiU de nordvästra och nordöstra länsdelaraa.

Länsstyrelsen har under del första halvåret del nya slödel fungerat märkt att ett stort behov av stödinsatser finns främst beträffande den kommersieUa servicen i glesbygd.

Länsplaneringen och medel för dess genomförande

Enligt föratsättningarna har arbetet med Länsplaneringen 1980 koncen­trerats på långsiktiga frågeställningar och inriktningen av de åtgärder som måste vidtas. Många av de åtgärder, som föreslagits, måste vidareutveck­las och konkretiseras så att de kan läggas lill grand för beslut.

Länsstyrelserna har därför av riksdagen fått resurser att genomföra eller vidareutveckla åtgärder i anslutning fill länsplaneringen. För budgetåret 1979/80 uppgår anslaget till 35 miljoner kronor. Västmanlands län har fått 900000 kronor av dessa pengar.

Länsstyrelsen har fördelat medlen på följande projekt:

-     Fortsatt uppdrag till utvecklingsfonden att arbeta med produklsöknings-processen, tekniköverföring, marknadsstudier avseende företrädesvis mindre och medelstora företag.

-     Utredning angående möjligheterna alt inrätta en byggnadshytla i Kar-mansbo.

-     Genomförande av hamnplanering.

-     Uppdrag tiU högskolan Eskilstuna/Västerås all genomföra en förbere­dande utredning angående möjlighelema alt starta utbildningslinjer i småföretagarteknik.

-     Uppdrag tiU Basair att som konsult söka nya affärs- och industriverk­samheter tiU Hässlö som ersättning för F l:s verksamhet.

-     Sysselsättningspolifiska arbetsgrappens verksamhet.

Regeringen har föreslagit ell oförändrat belopp för länsstyrelsernas åt­gärdsuppföljning budgetåret 1980/81. All ha tillgång lill speciella medel för åtgärdsuppföljning för att därmed snabbt kunna få fram ell beslutsunderlag anser länsstyrelsen vara mycket värdefullt.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   184

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala.nivån

-     För att ge utvecklingsfonderna möjlighet att genom riskkapitaltiUskott medverka till att starta, stödja och rekonstruera mindre och medelstora företag bör elt särskih investmentbolag bildas för varje län.

-     Statlig finansiell, medverkan för genomförande av nödvändiga investe­ringar om samarbete kommeritill stånd mellan Surahammars Braks AB och Boxholms AB för stålproduktion.

-     SärskUt kommunalt skatteutjämningsbidrag fill Norbergs kommun vid
(eventuell) nedläggning av hyttan.

- Den civUa pUotutbUdhingen lokåliseraStillVästerås.

- Statligttenergiverk till Västerås.

-     Ökad '-satsning på arbetsförmedlingsverksamhet. Dislriktsarbets-
nämnder i varje region.

-     Kapacitetstalöt: för gymnasieskolan bör i höjas från nuvarande 96-98 procent av antalet 16-åringar tUI 110 procent. Framför aUt är det angelä­get att bygga ut kapaciteten på de yrkesinriktade utbildningsvägarna samt på tekniska och naturvetenskapliga tre- och fyraåriga ulbildnings­vägar.

-     Ökat samarbete skola-arbetsliv, bland annat genom ökade resurser fill SSA-råden.

-     Ge primärkommuner och landsting en rimlig andel av det totala ekono­
miska utrymmet för att de ska klara sina uppgifter.

-     Finna nya finansieringssätt för kommuneraa som gör alt äkatlehöjriing-
arna kan minimeras.

-     Åtgärder för att dämpa stegringen av byggnadskoslnaderna och en
anpassning av belåningen för att minska överkostnaderna.

-     Fortsatt och'ökad satsning på förbättringar av den yltreboendemiljön i
flerbostadshusområden.

-     Olikhelema i ekonomiskt avseende mellan bosläder med äganderätt,
bostadsrätt resp. hyresrätt måste minskas.

-     Fortsatt arbete forten konsekvent regional administrativ indelning an­
passad tUl dé fyra regionerna.

-     Energibesparande åtgärder inom industrin bör sfimuleras. Statligt bi­
drag utgår med högst 35 procent av godkänd kostnad.

-     Den kommunala energiplaneringen förbättras och intensifieras, inle
minst mot;bakgrund\av det önskvärda i attifjärtvärmesystem planeras
och byggs i flera orter i länet.

Ytteriigare åtgärdsförslag återfinns under rabrikerna "Rikfiinjer för oli­ka samhällssektorer" och "Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet".

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   185

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Kopparbergs län

1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet

1970-talet

Folkmängden i Kopparbergs län ökade under 1970-talet med drygl 8 000 personer och uppgick vid årtiondets utgång till närmare 286 000 invånare. Flyttningsvinsten under årtiondet som helhet uppgick lUl över 10000 per­soner, medan födelseunderskottet utgjorde närmare 2-000 personer.

Antalet förvärvsarbetande med minst halvtidssysselsättning ökade från 105000 lill 113000 under 1970-lalets fem första år. De fem sista åren medförde en oförändrad eller möjligen något ökad sysselsättning. Praktiskt itaget hela Ökningen i sysselsättningen låg förmodligen på den offentliga sektorn. Industrisysselsättningen ökade visserligen under 1970-talets förs­ta del, men minskade sannolikt nästan lika mycket, eller med 2000-2500 sysselsatta, under årtiondets senare del.

Sirakturförändringarna inom grav- och stålindustrin medförde nedlägg­ningar av gravoma i Vintjärn, Blötberget och Håksberg och stålverken i Vikmanshyttan och Horndal. Landets tre största fillverkare av ihandelsstål sammanfördes i en koncern, SSAB, som utarbetade en strakturplan för att koncentrera tillverkningen. Planen innebar för Kopparbergs läns del att denmälmbaserademetallurgin i Domnarvet lades ned för;att möjliggöra en höjning av produktiviteten och kapacitetsutnyttjandel i kvarvarande mo­dernare anläggningar i Luleå och Oxelösund. Domnarvet utvecklas för närvarande i stället till centram för band- och plållillverkningen saml förädling av dessa'produkter. TiU'Domnarvet koncentreras.även-.den skrot-baserade metallurgin - inom vilken emellertid produktionen skars ner i böljan av 1981 — och tiUverkningen av armeringsslål.

Sirakturförändringarna inom grav- och stålindustrin återverkade indi­rekt på stora delar av verkstadsindustrin. Återverkningarna märktes först "inom de mindre företagen, men nådde under 1978 även de större verk­stadsföretagen. Störst blev tillverkningarna för de industrier som baserat sin produktion på de underhållskrävande gravorna.

Skinnindustrin i Malung utsattes för hård importkonkurtens som föror­sakade stora problem. Antalet anstäUda ,i .branschen halverades under några få år i mitten av 1970-talet.

Straklur- och konjunkturproblemen skapade stora problem på arbets­marknaden. En kraftig ökning av förelagsulbildningen löste de mest akuta problemen 1977-78.

Arbetslösheten har emeUertid förblivit på en 'hög nivå och var ungefär dubbeU så hög vid årtiondets utgång som vid dess början.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  186

1980-talet

Vad gäller 1980-talel räknar länsstyrelsen med fortsatt tillbakagång för industrisysselsätlningen, om än inte lika snabb som under 1970-talel. Den ogynnsamma bedömningen grundar sig på del förhållandel att jämförelse­vis många anställda inom länets industri arbetar inom branscher som bedöms vara tiUbakagående eller stagnerande. Efterfrågan på arbetskraft väntas minska med närmare 4000 under 1980-lalel som helhet, varav ungefär hälften redan under årtiondets allra första år. Sedan länsstyrelsen gjorde denna bedömning har beslut fattats inom SSAB, vilka innebär alt Grängebergsgravans överlevnad är hotad.

Sysselsättningen inom jord- och skogsbrak väntas inte minska Uka snabbt som tidigare. För jordbrakels del förklaras den gynnsammare ut­vecklingen främst av en ändrad jordbrakspolitik med ökat slöd fill bland annat jordbraket i glesbygd. Inom skogsbruket väntas sysselsättningen komma att hållas uppe bland annat av arbetsintensiv gallring under de allra närmaste åren.

Tolalt väntas sysselsättningen i länet komma all öka från 123 000 syssel­satta år 1975 lill 131000 år 1983 och 133000 år 1990. Merparten av de nya arbetstUlfällena väntas liUkomma inom den offenfiiga sekiorn. Även inom denna kommer emellertid sysselsättningen att öka betydligt långsammare än under 1970-lalet.

Ökad sysselsättning väntas medföra en växande folkmängd. Denna be­räknas öka från 285000 år 1979 tiU 291000 år 1983. Under återstående del av 1980-talet väntas folkmängden vara i stort sell oförändrad.

PendUngen ökade under perioden 1970-75 i de flesta relationer. Läns­styrelsen bedömer att pendlingen kommer all öka även i fortsättningen, om än i långsammare takt. Många kommuner i länet är starkt beroende av arbetsmarknaden i andra störte kommuner.

Den kvinnliga yrkesverksamhetsgraden är fortfarande låg i många av länets kommuner. Länet hade år 1975 den lägsta andelen sysselsatta kvin­nor över 15 år i landet. För män har förvärvsfrekvensen minskal generellt under 1970-lalet beroende bland annat på ökad förtidspensionering. Läns­styrelsen bedömer att den kvinnliga yrkesverksamhelsgraden kommer att fortsätta att öka under 1980-talet, förutsatt att den offenfiiga sektorns tillväxt inte minskar alltför kraftigt. Vad gäller den manliga yrkesverksam­hetsgraden kommer den sannolikt att fortsätta att minska något under 1980-talel.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

Länsprogram 1980 är inte upplagt på traditionellt vis med ulföriiga beskrivningar av den önskvärda utvecklingen inom olika områden. Istället

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   187

består programmet i huvudsak av en redovisning av arbetet inom de olika projekt som pågår inom ramen för den kontinuerliga länsplaneringen. Denna uppläggning motiveras av alt vi lever i en snabbt föränderlig värld. Det är inte särskilt meningsfuUl all vid elt enskUt speciellt tillfälle peka ul vissa specificerade mål vad gäller befolkningens tillgång till arbete och service m. m. Projektformen möjliggör ett konfinuerligt åtgärdsinriktal länsplaneringsarbele. Flexibiliteten blir också större. Detta är viktigt i tider av snabba och många gånger svårfömtsedda struktureUa omdaningar. Den sammanfattande grundvalen för projektarbetet är att så långt det är möjligt och på ett rättvist sätt, lUlförsäkra länets befolkning en god tillgång på arbete och service i bra balans med miljön.

Planeringstal

Enligt riksdagens beslut skaU målsättningen för länet och kommunerna anges i form av planeringslal, befolkningsramar, för år 1990. Planeringsin-tervallet för länet år 1990 föreslås vara 285 300-302300 med ett medel­värde på 293 800 invånare. Summan av kommunernas planeringstal enligt bostadsförsörjningsprogrammen våren 1980 var 301415.

Planeringsintervallets genomsnitt i vaije kommun år 1990 har lagts så att det inte i något fall understiger den faktiska folkmängden vid årsskiftet 1979/80. Med hänsyn till att födelseunderskotl är all vänta under 1980-talel i de flesta kommuner innebär en sådan målsättning en nettoinflyllning fill kommunerna.

Jämfört med prognosen för år 1990 ligger planeringsinlervallet för Avesta, Ludvika, Malung och Smedjebacken högt. Befolkningsmålsätl-ningen speglar länsstyrelsens uppfattning all en nedgång enligl prognosen inle kan accepteras och alt av del skälet kraftiga insatser är nödvändiga i de kommunema.

Planeringsintervallets spännvidd varierar mellan 4 och 6 procenl av folkmängden i varje kommun. Det aren krympning jämfört med nu gällan­de ramar och därmed en anpassning tUl del riksdagen uttryckt, nämligen att snävare ramar ger mer vägledning för samhällsplaneringen.

Ortsplan och pendlingsregioner

De regionalpolitiska insatserna måste så långt som möjligt styras fiU sådana orter i länet där särskUda sysselsättningsproblem råder. DecentraU­sering bör vare det allmänna målet. Sannolikt kommer Falun-Borlänge alt utvecklas i gynnsam riktning under 1980-lalel. Vid en fortsatt expansion i länets primära cenlram bör åtgärder genomföras för decentralisering av arbetstillfällen till andra orter i länet.

Avesta och Ludvika löper genom industrins slmkluralveckling risk all försvagas som regionala centra för sysselsättning och service. Sysselsätt­ningsskapande åtgärder i dessa kommuner har därför högsta prioritet.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   188

Av länets kommuncentra måste utvecklingsstimulerande åtgärder sär-skiltriktas mol Malurig, Smedjebacken, Vansbro och Älvdalen.

Föratom Salen, Idre och Särna bör Fredriksberg och Furudal utgöra kommundelscentra. Staten bör stödja dessa orter så all elt tillfredsställan-ide serviceutbud säkras.

Enligt länsstyrelsens bedömningar i prognosen kommer utvecklingen i pendlingommunerna Gagnef, Leksand, Rättvik, Orsa och Säter att även i fortsättiungen bli god. En förutsättning för detta är dock att pendlingen till arbetsmarknader i närliggande kommuner fortsätter i minst samma utsträckning som idag. En viktig målsättning för pendUngskommunerna ibör vara att bromsa pendlingsberoendet. Fler arbetsttllfäUein bör därför skapas på bostadsorterna.

Stödområdsindelningen

Från och med den 1 juli 1979 består stödområdet av sex oUka delområ­den där område 6 ger det största stödet. I Kopparbergs län finns områdena .3, 4 och 5 representerade.

Den nu jgäUande indelningen är skev i ett anlal avseenden:

Steget meUan Gagmefs kommun (område 3) och Vansbro kommun (om­råde 5) är stort. Områdena Mockfjärd och Björbo drabbas negativt av närheten tUl Vansbro med de större stödmöjlighetema. Vi föreslår därför att Gagnef« kommun delas så att MockQärd—Björbo-området flyttas upp till område 4.

Furadalsdelen av Rättviks kommun är ett utpräglat glesbygdsområde. Detta motiverar en uppflyttning tUl stödområde 4.

Ludvika/Smedjebacken och Avesta har drabbats svårt av strakturom­vandlingen inom basnäringarna. Problemet med avflyttning och vikande industrisysselsättning torde vara av långsUctig karaktär. De tre kommuner­na bör därför åtminstone under en övergångsperiod flyttas upp till lägst stödområde 5.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Arbetssätt

Inom länsplaneringen skall anges hur länsbefolkningens behov av arbe­te, service och en god miljö skall fillgodoses. Med denna vida målsättning för planeringsarbetet krävs samverkan med en mångfald oUka samhälls­sektorer i länet. I länsplanering 1980 har länsstyrelsen vall att söka denna samverkan genom att initera projektarbeten där olika seklorsorgan har varit representerade. Länsstyrelsens uppfattning är alt en reell sektorspå­verkan bättre uppnås på detta säll än genom att mer eller mindre väl förankrade "riktlinjer" redovisas i ell länsprogram.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              189

Den uppläggning av planeringsarbetet som länsstyrelsen valt innebär att det dokument som, redovisas — länsprogram. 1980 - främst innehåller redovisningar av hur arbetet fortskridit i dé olika projekten och vilka resultat som hittUls vunnits. Projektarbetet har indelats efter de viktigaste samhäUssektoreraa och redovisats.här nedan med denna indelning.

Industri

Länsstyrelsen har inom ramen för länsplanering 1980 påböijal arbetet med att utarbeta ett industripolitiskl program för länet. Arbetet bedrivs i samverkan! med' i första hand utvecklingsfonden och länsarbetsnämnden. Del hittillsvarande arbetet har omfattat studier av trävara- och verkstads­industrin.

Redan innan länsplanering 1980 startade förelåg en analys av länets trävaruindustri. Det pågående uppföljningsarbetet med trästudien omfattar bl. a. ett projekt som' behandlar marknadsföring i samverkan mellan, olika företag. Ett annat projekt tar upp vidareförädlingsmöjligheterna för i första hand sågverken.

Studien av verkstadsindustrin har pågått sedan slutet av år 1978. Avsik­ten med studien: är att utarbeta ett handlingsprogram, för i första hand länsmyndigheternas agerande i frågor som rör verkstadsindustrin. Arbetet har efter hand koncentrerats till frågor som rör företagens arbelskraflsför-söijning och introduktion av datateknik i ett urval verkstadsförelag.

I en särskUd projektgrapp har man arbetat med frågor rörande kommu­nal näringspolitik. En kartläggning har genomförts, av det nuvarande nä­ringspolifiska arbetet i fyra kommuner i Dalarna. Med bland annat detla material som gmnd har seminarier genomförts med företrädare för länets samfiiga kommuner, fackUga organisationer, näringslivsföreträdare och olika regionala organ. Detta arbete har syftat till att vitalisera och effekfivi­sera arbetet med företagsfrågor i länets kommuner.

Genom omstruktureringen av den lunga industrin i länet finns det ell stort behov av satsningar på nya produkter inom företagen. Det finns redan i dag flera organ med regional anknytning som arbetar med finan­siering av nya produktprojekt. De viktigaste av dessa organ är Dala Invest, Avesta Invest, Ludvika Industri AB, utvecklingsfonden, STU och SVE­TAB Bergslagen. Länsstyrelsen uttalar i länsprogrammet alt arbetet inom dessa organ så långt som möjligt bör samordnas.

Offentlig sektor

I syfte att initiera en utveckling inom den offentliga sektorn i länet som står i överensstämmelse med regionalpolifikens krav har en särskild ar­betsgmpp bildats inom ramen för länsplanering 1980. Grappen består av representanter för landsfinget, primärkommunerna och länsstyrelsen. Un-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   190

der denna grapp har verkat några mindre grupper för arbete med särskUda problem.

Beträffande inomregional decentralisering av stafiig verksamhet har ar­betsgrappen ullalat, liksom sedermera länsstyrelsen, att en smidig och effekfiv form av decentralisering är att vissa länsfunklioner driftsmässigl anpassas tiU fler orter i länet. En mjuk och långsiktig övergång liU en mer spridd förvaUningsstraklur kan ske genom all respektive myndighet över­väger möjligheterna liU decentraUsering vid tillsättning av nya Ijänster, i vakanssituationer och då förvaltningen står inför en omorganisation.

Inom serviceprojeklet har också åtgärder föreslagits som syftar liU att skapa bättre underlag för diskussion mellan kommuner och regionala or­gan om framtida sysselsättnings- och befolkningsförändringar, även inom delar av kommuner. Som ett första led i ell sådant arbete föreslås all länsstyrelsen utarbetar ett underlag församlingsvis med befolknings- och sysselsätlningsdata av olika slag.

Ett förslag till regional forskningsorganisation - stiftelsen Dalarnas forskningsråd - har utarbetats inom serviceprojeklet. Stiftelsen skall ha ull ändamål att främja forskning med regional anknytning för utveckling av nya produkter och produktionsprocesser i länet, för omvårdnadsfrågor och frågor om samhällsbyggandets villkor i länet. Forskningsorganisafionen, som nu har stiftals av Kopparbergs läns landsting, skall påböija sitl arbele den IjuU 1981.

En slor del av arbetet har ägnats gymnasieskolans organisafion och inriktning i länet. InUialiv har tagks lill en gymnasial utbildning inom turist- och hotellnäringen i länet. Utbildningen är avsedd att förläggas tiU någon av Siljanskommunerna från och med höstterminen 1982. I samarbe­te med gymnasieutredningen har vidare frågan diskuterats om gymnasieut­bUdning i länet enligl en delvis ny modell, som bygger på elevernas egna val av "utbildningsmoduler". Ett förslag tiU modeU har också utarbetats för vidgat samarbete mellan olika utbildningsplanerande organ i länet.

I anslutning tiU länsplaneringsarbelel har frågan väckts om behovel av att renodla huvudmännens uppgifter och utveckla en prakfiskt utformad samverkan mellan socialvård och hälso- och sjukvård. Förtroendemän inom landstinget har därför tagit upp diskussioner med samtliga kommuner i länet om utformningen och ansvarsfördelningen av den framlida äldreom­sorgen.

Servicegruppens arbete omfattar slufiigen flera konkreta lokaliserings­projekt. Frågan om att inrätta elt länsarkiv och borrkärnearkiv i Ludvika kommun (Håksberg) har drivits och funnit sin lösning. Föratsättningarna för ökade rehabUileringsinsatser vid Säters sjukhus studeras. Möjligheter­na fill UtveckUng av handikapphjälpmedel i länet genom samverkan mellan användare och fillverkare i länet utreds.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   191

Jord- och skogsbruk samt energi

Skogsvårdsstyrelsen räknar med att del finns ca 20 000 ha mark i länet med ingen eller ringa skogsproduktion. Det rör sig i första hand om igenväxla slogmarker runt Siljan. Den skogliga produktionsförmågan hos den marken är ungefär tre gånger så hög som genomsnittet för länets skogsmark.

Inom ramen för arbetet med länsplanering 1980 har skogsvårdsslyrelsen därför genomfört en pilotstudie som syftar tiU att få igång en diskussion om hur den ovan nämnda marken bör användas. Skogsvårdsslyrelsen kommer som ett led i studien att bedöma det möjliga tillskottet av arbetslUlfäUen pä kort och lång sikt om marken skogsodlas.

Vid remissbehandlingen av den preliminära versionen av länsprogram 1980 väckte Kopparbergs läns landsting och Ludvika kommun frågan om uppbyggnad av skogsvårdscentra på oUka håll i länet. Länsstyrelsen har därför startat ett arbete som syftar lill all genomföra en försöksverksamhel med skogsvårdscentra på några orter.

Länsstyrelsen har infört arbetet med länsplanering 1980 initierat en utredning som skaU utmynna i ett regionalt jordbrakspolitiskt handlings­program. Handlingsprogrammet kommer bl.a. att omfatta förslag lill ål-gärder mot bakgrand av de styrmedel som slår lill förfogande och länssty­relsens regionalpolitiska mål.

En omfattande energiplanering bedrivs i länet. Bland annat pågår arbele inom kommunerna under ledning av kommunförbundels länsavdelning, inom landstinget och länsstyrelsen. Länsstyrelsen ullalar i länsprogram­met all det är angeläget alt planeringsinsalserna inom de olika organen samordnas och att ett nära samarbete mellan kommunerna skyndsamt byggs upp inom energiförsörjningen.

Turism

Under länsplanering 1980 har länsstyrelsen arbetat med två luristekono-miska utredningar, en för DalafläUen och en för Siljansbygden. Arbetet har i stor utsträckning integrerats med kommunernas arbete med utvecklings­program för de primära rekreationsområdena. Avsikten med utredningar­na är i första hand all de skall bilda underlag för planeringsarbetet i kommuneraa. Dalafjällsutredningen redovisades hösten 1980 medan Sil-jansbygdsutredningen beräknas bli färdig hösten 1981.

I DalaQäUsutredningen, som refereras i länsprogram 1980, framhålls att de natur- och kulturresurser, som utgör grunden för turismens utveckling i länet, måste värnas. Turistnäringens utveckling måste sfimuleras och prioriteras framför en utbyggnad av privata fritidshus. Härigenom kan lämet få ett välbehövligt sysselsättningstUlskotl.

Förelagen inom turistnäringen kan ge ett betydligt större bidrag fill både

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   192

den lokala och den nalioneUa ekonomin om deras kapacitetsutnyttjande ökar. En säsongförlängning kan uppnås främst genom ett ökat service- och aktivitelsutbud men även genom elt bredare och mer varierat logiutbud och bättre kommunikationer. Samordade marknadsföringsinsatser är lika­ledes av central betydelse. En utveckling i denna riktning kan uppnås om utvecklingsprogrammen för Dalafjällen och Siljansbyggnaden följs av ul­veckUngsbolag.

Trafik

Länsstyrelsen, har inte startat några projektarbeten- på trafikområdet inom ramen för länsplanering 1980. Behandlingen av trafikfrågorna i läns­programmet inskränker sig, föratom vissa förslag liU central nivå rörande järnvägstrafiken i länet (se sid 14) till aUmänna synpunkter rörande del fortsatta arbetet hos den nya regionala Irafikhuvudmännen (AB Dalalra-fik).

Några av den nya Irafikhuvudmannens primära insatser måste vara följande:

-     verka för att ett enhetligt laxesystem införs som gäller över hela länet,

-     verka, för alt behovel av kollekfiva resor mellan bostad och arbetsplats tillgodoses,

-     tillse att behovet av seviceresor medvetet kopplas lill den regionala ortsstrakturen.

Länsstyrelsen anför slutligen all kommunerna måste ge Irafikförsörj-ningsfrågorna en;störte tyngd än för närvarande i planeringen av bostads-, arbetsplats- och serviceområden.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Det regionalpolitiska stödet

Idag är stödet alltför detaljerat. Den tekniska konstruktionen medför all syftet med stödet inte uppfylls tillräckligt väl. Dessutom är beslutsvägarna långa och krångliga. Därför är del viktigt all den pågående tekniska över­synen leder lill posUiva resultat. Slödels inilialverkan måste förstärkas och en ökad flexibiUtet i användningen måste möjliggöras. DärtiU bör en ut­ökad beslutsdecentralisering komma lill stånd'.

Stödet till investeringar i omsällningslillgångar har visat sig vara ofiU-fredsställande. Regler för kapilalbehovsberäkning och kravet på uppfölj­ning och kontroU har medfört alt de små förelagen drar sig för all söka nämnda slöd. Reglerna bör därför mjukas upp.

Kommunerna måste ges möjligheter all med lokaliseringsstöd uppföra industri- och hantverkshus på upp lill 2000 m' ulan att preliminära hyres-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              193

kontrakt kunnat tecknas. På så sätt kan kommunerna alllid ligga stegel före och disponera en lokalreserv. Beslutanderätten kan också med fördel decentraliseras tiU länsstyrelserna.

För att bättre svara mot syftet bör slödel lill lurisinäringen förändras. Andelen helårsanstäUda i sökande förelag bör ha en avgörande betydelse när subventionens storlek bestäms. Dessutom motiverar turistföretagens speciella situafion att lånetiderna förlängs.

Glesbygdsstödet

Glesbygdsstödet måste bli mer offensivt och mera tillgängligl för kom­muner och enskUda. Detta kräver bland annat en ökad informationsverk­samhet. För att uppnå en effektivare medelsanvändning kommer vi också att ta initiativ till bildandel av ett samrådsorgan i glesbygdsfrågor. Där skulle exempelvis kommunförbundels länsavdelning, konsument- och pro-ducenlkooperationer, olika myndigheter mfl vara representerade.

För länets mest utpräglade glesbygdsområden kommer länsstyrelsen att söka få lill stånd en samordning av olika servicefunktioner. Syftet är all möjUggöra bättre utnyttjande av lokaler och personal samt erbjuda ell bredare utbud och en högre nivå på glesbygdsservicen. Ett projekt av detta slag har nyligen startat i Öje i Malungs kommun.

Beträffande arbetsfördelningen på regional nivå lorde en rimlig lösning vara att lantbraksnämndens verksamhet koncentreras liU ärenden där nämnden har naturlig kompetens. Övrig stödverksamhet lill förelag i gles­bygd bör handhas av länsstyrelsen och/eller utvecklingsfonden.

IKS-slödel har visat sig vara ell bUligl och effektivt stöd. Del är därför lämpligt att även utpräglade glesbygdsområden utanför stödområde 5 och 6 får möjlighet att utnyttja IKS-slödel.

De orter i länet som klassificeras som kommunaldelscenlra måste tillför­säkras en godtagbar utveckling i fråga om serviceutbud. Därför föreslås all föratsättningaraa och formerna för ell särskUt slöd lill denna ortslyp utreds.

Länsplaneringen och medel för dess genomförande

Genomförandel av vissa åtgärder inom länsplaneringen sker i projekt­form inom den s k regionala gmppen där olika regionala organ är represen­terade. Länsstyrelsens styrelse har det övergripande ansvaret för projekt­arbetet medan regionala grappen svarar för ledning och samordning. Arbe­tet finansieras med de medel som regeringen ställl fill förfogande för åtgärder m m i anslutning till länsplaneringen.

Projektarbetet är en relativt ny arbetsform inom den regionalpoUliska planeringen. Tyngdpunkten i projektarbetet ligger på program eller åtgär­der för att komma fill rätta med länets sysselsättningsproblem. Del innebär 13   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    194

att regionala grappen försöker föra olika projekt så långt alt de kan ligga lill grund för förändringar i regionala organs, företags och kommuners verk­samhet. Gruppen skall också tUlsammans med respektive projektledning svara för att detaljerade projektbeskrivningar kommer fill stånd och med dessa som bakgrand löpande följa upp och utvärdera arbetet inom respek­tive projekt. Varje projektgrapp skall regelbundet avrapportera sin verk­samhet, inklusive kostnader och uppnådda resultat.

Erfarenheterna av projektarbetet hillills är mycket goda. Med relativt begränsade medelsinsatser kan betydande resultat uppnås. I vissa fall kan resultatet i slutändan betyda direkta investeringar, i andra fall effekfivare samarbete inom tjänstesektorn, industrin, turistnäringen etc.

Som exempel på projekt inom industrin kan nämnas branschprogram för träindustrin och verkstadsindustrin. Några projekt har också syftat fill att genom samverkan mellan'ett antal industriföretag effektivisera produktut­veckling och marknadsföring.

Inom turistnäringen pågår projektarbete för de primära rekreationsom­rådena. Syftet där är bland annat att inifiera produktutveckling och förbätt­ra marknadsföringen. Målet är ett betydligt högre kapacilelsulnytljande med stora positiva sysselsättningseffekter som följd.

Jord- och skogsbrukssektorn är en annan näringsgren där elt flertal projekt är aktuella. Bland annat kan nämnas att länets tillgångar på energi­torv har kartlagts.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att de så kaUade åtgärdspeng­arna har bUvit ett mycket viktigt och användbart medel för att konkretisera länsplaneringsarbetet. Idag har uppbyggnadsfasen passerats och länet har en fungerande projektorganisation. Del är därför angeläget alt medel fort­sättningsvis kontinuerligt ställs fill länsstyrelsens förfogande. Många pro­jekt pågår också över betydligt mer än ett år innan resultat kan nås.

5   Förslag till åtgärder riktade till den centrala nivån

Länsplaneringens uppläggning

Länsstyrelsen ser länsplaneringen som ett kontinuerligt arbete i länet med syfte att utreda, föreslå och genomföra åtgärder för en posifiv utveck­Ung i länet. Ett projektinriktat arbete bör eftersträvas i bred samverkan mellan kommuner och olika regionala organ. Länsstyrelsen har här rollen som initiativtagare och samordnare.

Med en sådan inriktning av länsplaneringen finns del enUgl länsstyrel­sens mening starka skäl alt tona ner den skriftliga redovisningen av läns-planeringsarbetet. På central nivå bör man överväga all i framliden helt slopa de stora planeringsomgångarna. Den skriftliga redovisningen av planeringsarbetet kan då koncentreras fill de årliga länsrapporterna.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    195

Åtgärder för nya arbetstillfällen

Nedläggningen av malmmetallurgin i Domnavarvels Jernverk fordrar att regeringen stöder utvecklingsfonden. Dala Invest och SSAB med särskilda medel för all omfattande arbetslöshet skall kunna undvikas. Insatser ut­över de normala regionalpoUliska stöden måste till för att bredda bransch-strakturen i Ludvikaområdel och i Avesta kommun. De medel som riksda­gen anvisat för vissa projekt inom grav- och stålindustrin bör utnyttjas. Dessutom bör det sk offertstödet kunna utgå i Ludvikaområdet.

För att garantera en framtida stålindustri av betydelse i länet är det av stor vikt att forsknings- och utvecklingsarbete yllerligare intensifieras på stål-, mineral- och gravteknikens områden. För en framtida slagkraftig specialslålindustri krävs att staten fortsätter sina strävanden lill en sam­ordning av landets specialstålverk.

Problemen för kalkindustrin kan minskas genom en intensifierad kamp mot den ökande försurningen av sjöarna. Detta fordrar insatser i form av ökade statliga bidrag tiU kommuner och föreningar mfl.

En fortsatt decentralisering av statlig central verksamhet bör ske. An­strängningar bör göras för alt komplettera den statliga verksamhet som redan finns i länet. Ett samarbete bör etableras med de lill länet omlokali­serade StatUga verken. Syftet bör vara alt kartlägga föratsättningarna för etablering av nya verksamheter, som kan bli ell slöd lill den verksamhet som redan omlokaliserats.

Järnvägstrafik i länet

Regeringen har fastslagit att inlandsbanan skall uppmstas. För järnvägs­trafiken i Dalarna betyder delta att trafik åter skall komma fill stånd på delen söder om Mora. Ett återapptagande av denna trafik kommer att kräva stora insatser för upprustning och iordningsslällande. Betydande insatser krävs också för att förbättra standarden mellan Mora och Sveg. Länsstyrelsen anser att regeringen bör ge SJ i uppdrag all utarbeta en plan som visar hur och när en uppraslning av inlandsbanans olika delar bör ske.

Det för länet mest angelägna projektet på järnvägssidan är en upprust­ning av Västerdalsbanan. Länsstyrelsen anser all SJ bör ges sådana re­surser att denna bana kan uppraslas till en standard som möjliggör trafik till en hastighet av 90 km/tim. Vidare föreslår länsstyrelsen att anlalel dubbeUurer utökas och att möjligheterna att införa direklgående vagnar lill Malung undersöks. Länsstyrelsen anser slutligen alt Västerdalsbanan bör ingå i riksnätet.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   196

Sammanfattning av länsplanering 1980 för Gävleborgs län

1    Utvecklingen i länet

Befolkningstalet i Gävleborgs län har under det senaste årtiondet pend­lat kring 294000 invånare. Bakom den relativt stabila totalsiffran för länet döljer sig dock stora förändringar för de enskilda kommunerna och relativt kraftiga förskjutningar mellan olika grapper i befolkningen.

Totalt ökade länets befolkning med 600 personer under 70-talel. Denna ökning kan fill stor del tillskrivas utvecklingen i Gävle kommun som pga utlokaliseringen av statliga verk fill Gävle (ca 1000 arbetstillfällen) hade elt flyllningsöverskott på 2650 personer åren 1974-76.

De kommuner som har haft de största befolkningsminskningarna under 70-lalet är Hofors ( - 2 100), Ljusdal ( - 900), Söderhamn ( - 600) och Sandviken ( - 500). Orsaken är framför allt en negaliv sysselsättningsut­veckling.

En ren befolkningsframskrivning ger en befolkning på ca 286000 för länet 1990. Enligl prognosen beräknas inflyttningen lill länet under peri­oden komma att översliga utflyttningen med ca 4000 personer, vilket skuUe ge en befolkning på ca 290000 invånare 1990. Delta innebär ändå en minskning med närmare 4000 personer från 1980. Befolkningen i länet har även stadigt blivit äldre. Grappen under 14 år beräknas minska med ca 3 000 under samma period.

Näringsliv

Näringslivet i länet har under 70-lalel utsatts för betydande konjunklur-och strakturförändringar. Vid en bedömning av framliden spelar utveck­lingen inom basindustrierna inom järn- och stål- och trä-, pappers- och massainduslrin en central roll. Gävleborgs län är del län i riket som näst Norrbotten är mest beroende av basindustrier. 1 länet finns ca 25000 människor sysselsatta inom järn- och stål- och skogsindustrin. Förenklat kan man hävda att basindustrin direkt eller indirekt försörjer ca 125000 av länets 294000 invånare. Just de branscherna är, och kommer att vara, utsatta för alldeles speciella utveckUngsrisker. Risker finns när del gäller energiförsöriningen, råvaruförsörjningen, möjligheterna att hävda sig på exportmarknaderna och möjligheterna all klara finansieringen av den för­nyelse som måste ske framöver.

Sandvikens, Hofors och Söderhamns kommuner och många mindre orter är helt beroende av basnäringarna. Huvuddelen av sysselsättningen inom näringarna finns på arbetsställen med mer än 200 anställda. Dessa arbetsställen svarar i allmänhet för en betydande andel av sysselsättningen på sin lokaliseringsort. Ca 25 av länels tätorter är på ell avgörande sätt

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   197

direkt beroende av vad som händer inom de berörda branscherna. Många av dessa orter har föriorat eller riskerar alt föriora en slor del av sin sysselsättning. Exempel på sådana orter är Vannsätler, Lottefors, Marma-verken, Gästrike-Hammarby och Forsbacka. Antaganden för sysselsätt­ningen inom tiUverkningsindustrin från 1975 fram fill 1983 visar en nedgång på 3700 arbelsliltfällen och ytteriigare 1000 fram lill 1990. Av övriga sektorer väntas endast offentlig förvaltning öka, resten är oförändrade eller minskar.

Sysselsättning

Enligt Folk- och bostadräkningen 1975 fanns ca 131000 förvärvsarbetan­de i länet. Knappt två tredjedelar av dessa var män och drygl en tredjedel kvinnor. Om befolkningen i länet förvärsarbetade i samma utsträckning som riket skuUe antalet förvärvsarbetande 1975 uppgå tiU 137000. Skillna­den, ca 6000, beror på låga yrkesverksamhetsgrader för kvinnorna, som i de flesta kommuner i länet ligger mycket under riksgenomsnittet.

De kommuner som har de största arbetsmarknadsproblemen har också den största utslagningen från den öppna arbetsmarknaden. I Gävleborgs län är talet idag 20 per 100 sysselsatta. Siffran ligger högre endasi för länen norr om oss. Tendensen är entydig. Antalet människor vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden blir alll fler och uppgår nu fiU ca 25000 i länet. Problemen går ner i allt yngre åldrar och i likhet med den tilltagande ungdomsarbetslösheten får vi räkna med alt den utvecklingen fortsätter även framöver.

2   Mål och riktlinjer

Allmänna synpunkter

Målen för en region måste ytterst fastställas centralt eftersom det hand­lar om att göra avvägningar mellan olika regioner. Del måste vidare finnas ett samband meUan mål och de medel som står lUI förfogande för alt påverka utvecklingen. Om medlen är effektiva är del angelägel att ha precisa mål. Om medlen är otiUräckliga är del i aUmänhet mindre viktigt att exakt ange målen för utvecklingen.

Eftersom målen och riktlinjerna för den regionala utveckUngen fastställs centralt har det i länsplanering 1980 varit naturligt att koncentrera diskus­sionen tiU de typer av mål och riktUnjer som man på central nivå är beredd att ta beslut om. Där har man hittiUs rört sig med begreppen planeringstal, ortsstruktur, stödområdesfiUhörighet mm.

Det är enligt länsstyrelsens uppfattning helt klart all de regionalpoUliska medlen i dag är otillräckliga för alt lösa de regionala utvecklingsproblem som kan föratses i länet. Tyngdpunkten i länsplanering 80 har därför lagts

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              198

på frågor om hur medlen skall effekfiviseras. Som en följd härav har mindre utrymme ägnats åt att ange precisa mål för utvecklingen framöver. Så länge medlen är otillräckliga har nämligen en sådan precisering av målen inget störte värde.

Planeringstal

Planeringsramen för Gävleborgs län år 1985 fastställdes av riksdagen 1974 tiU 295000-305000 invånare. Regeringen har därefter justerat planeri­ngstalen för 1985. För Gävleborgs län innebär det en nedjuslering av ramen för 1985 till 293000-297000. Planeringsramen ligger också i linje med länsstyrelsens uppfattning och den faktiska befolkningsulveckUngen.

Planeringstalen 1990 för länet blir efter uppsummering av kommunanta­gandena 292000-298000. Prognosen i länsplaneringen innebär ett befolk­ningstal för länet på 290000. Både prognosen och planeringstalen föratsät­ter en betydande nettoinflyttning liU länet under 1980-talet.

Kommun                         Fördelning av planeringstal för

1985                      1990

87500-

88500

87500-

88500

43000-

43 500

43000-

43 700

13000-

13400

13000-

13 500

6500-

6800

6500-

6800

31000-

31500

31000-

31700

27 500-

28000

27 500-

28200

13 800-

14 200

13900-

14500

31300-

21800

21300-

22000

37 500-

38000

37 500-

38 200

11 700-

12100

11700-

12200

Gävle

Sandviken

Hofors

Ockelbo

Söderhamn

Bollnäs

Ovanåker

Ljusdal

Hudiksvall

Nordanstig

Länet                             293000-297000     293000-298000

Ortsplan

I Gävleborgs län är Gävle/Sandviken kommuner primärt cenlram, Sö­derhamns, Bollnäs, Ljusdals och HudiksvaUs kommuner regionala centra och Hofors, Ockelbo, Ovanåker och Nordanstigs kommuner kommuncen­tra. År 1976 utsågs Los lill kommuncentra.

Ortsplanens funktion är mycket oklar. Rent statistiskt kan inga mätbara effekter påvisas av en indelning av landets kommuner i de angivna grup­perna. Det har inte funnUs speciella medel knutna lill ortsplanen fastän det lorde vara fullt möjligt alt differentiera regionalpolitiska åtgärder efter ortstyp, lex lokaliseringsstödet, vägplanering och statsbidrag till olika servicefunktioner. Det är därför viktigt all man från centralt håll ger riktlinjer för en mer ingående diskussion om målen för de olika ortsly-perna.

Det är redan på kort sikt angelägel all precisera målen för kommundels­centra och de medel som skall användas för att där upprällhålla en viss

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    199

grandservice. Länsstyrelsen anser att kommundelscentra som ett mini­mum bör ha följande grandläggande servicefunktioner: Dagligvambutik, post, bensinstation, Utbildning: låg-, mellan-och högstadium. Sjukvård: distriktssköterska, läkare, tandläkare, apotek.

Ortsplanen för Gävleborgs län bör kompletteras med kommundelscentra i:

a) Södra Gästrikland med ÖsterfårnebolGysinge

b) Norta och västra Ljusdal med Ramsjö

c) Västra Hudiksvall med Delsbo

d)       Västra Nordanstig med Hassela

Stödområden

Utvecklingen visar att länets kommuner måste ges en gynnsammare inplacering i stödområde än den som nu gäUer. Del gäller aUmänl, men Hofors och Söderhamns kommuner är särskilt utsatta.

Stödområdesindelningen bör ändras så att Gävle och Sandvikens kom­muner förs till stödområde 3, Hofors, Ockelbo, Söderhamn, Bollnäs, Ovanåkers, Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner förs till stödområde 4 samt att Ljusdals kommun förs tiU stödområde 6. Förbällringar för Hofors och Söderhamns kommuner bör prioriteras.

För glesbygdsstödets användning har länsstyrelsen fastställt geografiska rikfiinjer som generellt anger att stödinsatserna skall inriktas på glesbygds­områden och all störte tätorter bör undantas från stöd.

För sysselsällningsfrämjande åtgärder i glesbygd bör slöd i första hand utgå i Ljusdals kommun, Bjuråkers, Hassela, Voxna, Hedesunda och Österfärnebo församUngar. Vid begränsad medelsram bör slöd i första hand ges tiU de priorUerade områdena i norta länsdelen.

Stöd liU intensifierade kommunala sysselsätlningsinsatser i glesbygd (IKS) kan enligl författningen enbart utgå i Ljusdals kommun.

För kommersieU service i glesbygd bör stöd liksom tidigare utgå till glesbygder i hela länet och likaså för samhällelig service i glesbygd. Vid begränsad medelsram bör dock stöd i första hand ges fiU insatser i de prioriterade områdena i norra länsdelen.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

HiltiUsvarande närings- och regionalpolitik har varit otillräcklig för att klara problemen i Gävleborgs län. Det är därför angeläget alt man på alla samhällsområden tar till vara möjligheterna all päverka utvecklingen i posifiv riktning.

Jordbruket sysselsatte 1975 närmare 6000. Den odlade arealen har hål­lits konstant under 1970-talet och avkastningen har ökat. Mjölkproduk-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  200

tionen är den viktigaste produktionsgrenen och den för sysselsättningen intressantaste. Länets mjölkproduktion bör därför upprätthållas på nuva­rande nivå. För detta fordras ytterligare stöd och bl. a. det s. k. Nortlands­stödel bör förbättras för norra och västra delarna av Hälsingland. Även trädgårdsnäring och svinproduktion bör utvecklas inom länet. Dellidsjord-braket är relativt omfattande och dess roll för länels fortsalla jordbrukspo­litik håller på att undersökas i ett projekt som finansieras av länsplane­ringsmedel.

Skogsbruket sysselsätter ca 4000 i länet och skogsnäringen svarar för en betydande del, ca 15%, av tolala sysselsättningen. Utvecklingen av skogs­braket är därför en av de viktigaste frågorna för den regionala utveckling­en. Föratsättningarna för hög skogsproduktion är goda och del är på sikt möjUgt att öka skogsproduktionen i länet. Skogsvårdsslyrelsen håller pä alt utarbeta ett skogligl länsprogram där olika åtgärder för att höja intensi­teten i skogsvården och effekterna av dessa las fram.

Skogsindustrin sysselsatte 1975 ca 14200, vUkel är 12% av totala syssel­sättningen. Föratom Hofors och Sandviken är skogsnäringen all betrakta som basnäring i samtliga kommuner. Del är därför utomordentligt angelä­get all de förändringar som nu sker inom branschen görs mera planmässigt än vad som sker idag. En strukturplan som skapar klarhet om utvecklingen inom trä-, pappers- och massainduslrin och som anger konsekvenserna av förändringar av strukturen inom branschen måste las fram. Den långsikfigt viktigaste frågan för länet är att man får ett pappersbruk i Söderhamnsom-rådel. Även den länge diskuterade försöksverksamheten med melanol-framstäUning bör förläggas till Söderhamn.

Stålindustrin, den andra av länets huvudnäringar, sysselsatte 1975 ca 12000 personer. Länets slålortskommuner Hofors och Sandviken har haft betydande neddragningar av antalet sysselsatta och som följd därav stora utflyttningar. Utvecklingen inom SKF Steel och Sandvik AB är alltså av avgörande betydelse för framtiden. Länsstyrelsen har i samverkan med berörda kommuner, förelag och fackliga organisationer inventerat tänk­bara utvecklingsmöjligheter inom näringslivet och detla arbele har hiltills resulterat i vissa åtgärder och förslag. För Hofors har utarbetats elt sju-punktsprogram för att förbättra sysselsättningen i kommunen. Det krävs emellertid att staten går in med ytterligare medel. Ytterst är del dock viktigast att regeringen utarbetar en strukturplan för jäm- och stålindustrin där utveckUngsriskerna och möjligheterna att skapa allernaiiv sysselsätt­ning redovisas.

Mindre och medelstora företag i länet är ofta beroende av storföretagen inom skogs- och stålseklorn. Detla gör många speciellt känsliga för föränd­ringar och StrakturomvandUngar i dessa branscher. Utvecklingsfonden har i sitt handlingsprogram försökt utveckla en offensiv verksamhet med in­riktning på marknadsföring och export, produktutveckUng, produklökning och information om ny teknik, stimulans av industrisamarbete saml etab-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   201

leringsfrämjande åtgärder. För delta behövs ökade resurser. Utvecklings­fondens kreditkapacilel bör dessutom utvidgas så att den kommer i paritet med övriga skogslän. Ell regionall utvecklingsbolag bör också knytas lill utvecklingsfonden.

Energifrågor får en alll större betydelse. Gävleborgs län är ett av de mest energiberoende i landet. Kunskaperna om hur energiförsöriningen fungerar på regional nivå är otillräckliga och regionala konsekvenser av olika handlingsakernaliv inom energipolitiken måste därför ges större vikt. Energtfrågoma måste studeras ytterligare på regional nivå i syfte all klar­lägga dagens energtförsörjning och energianvändning samt föratsättningar­na för framtida energiproduktion och energiförsörjning i länet.

Mineralfrågor bör ges störte betydelse i länet. UtveckUngen under sena­re år har visat att kunskaperna om mineralförekomsterna är otillräckliga. Nya prospekteringsmetoder har utvecklats och prövats med positiva resul­tat, och andra metaller och mineraler har blivit intressanta. På flera håll finns aktuella gravprojekt. Del intressantaste är en vanadinförekomsl på Kramstaberget i Järvsö. Möjligheterna lill gruvdrift även i mindre skala som traditionellt inte ansetts lönsamma men kan ha slor betydelse lokall för orten bör studeras ytterligare. Länsstyrelsen räknar med all, på basis av den samlade redovisningen om mineralförekomster och mineralförat-sättningar i länet som industriverket tagit fram, gå vidare och utarbeta ett program för fortsatt prospektering i Gävleborgs län.

Decentralisering av offentlig verksamhet måste fortsätta. Den statliga sysselsättningen i länet är låg, ca 8% 1975 mot 10% för riket. Delar av tiUväxlen i den stafiiga verksamheten måste kanaliseras lill områden utan­för Stockholm genom ufiokalisering av nya verksamheter. Länsstyrelsen måste också få möjlighet alt på ett tidigt stadium få delta i och kunna påverka beslut om förändringar i olika statliga verksamheter i länet. De decentraliseringsförslag inom länet som länsstyrelsen tidigare fört fram beträffande skalleverksamhelen och lantbraksnämndens verksamhet bör prövas av statsmakterna.

Kommunernas ekonomi påverkar den regionala utvecklingen på flera sätl. Begränsningar i ekonomin leder dels fill minskad sysselsällning, dels fill sämre service för invånarna. Länsstyrelsen har tidigare kritiserat skat-teuljämningssystemets utformning som uppenbart missgynnar kommuner­na i länet och kräver därför att bidraget höjs för hela länet. Speciellt viktigt är del all förbättringar görs för Hofors, Ockelbo och Ljusdal.

En rad förbättringar av servicen för länets invånare förs fram i länspro­grammel. Här är några av förslagen:

-     Angelägna vägprojekt är riksväg 80, sträckan Hofors-W länsgräns, på länsväg 254, specieUt förbtfarten i Hedesunda och bron över Dalälven samt länsväg 303, speciellt vägporten vid LiUtjära.

-     Trafiken på Gävle/Sandvikens flygplats och Hudiksvalls flygplats bör upprätthållas och Söderhamn bör få förbindelser med Arlanda/Bromma.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   202

-     Den statliga servicen till sjöfart och hamnar (isbrytning, lotsning) får ej
försämras.

-     Läraratbildningen bör byggas ut med speciallärarutbildning, utbUdning
för tvåspråkiga lärare samt musikpedagogisk utbildning.

-     Den yrkestekniska högskoleutbildningen inom stålsektorn bör komplet­teras. En linje med inriktning på massa- och pappersindustrin bör också inrättas.

-     Ökat samarbete mellan skola och näringsliv för en bättre anpassning mellan utbildning och arbetsmarknad.

-     En fortsatt snabb utbyggnad av barnomsorgen är angelägen i länels samtliga kommuner.

-     Äldreomsorgsplaner bör tas fram i samtliga kommuner och äldre omo­derna ålderdomshem bör byggas om.

-     Gymnasieutbildning för personal inom social service och omvårdnad.

-     En fortsatt utbyggnad av hemsjukvården och fasta samarbetsformer meUan kommuner-landsfing.

-     Varaförsörjningsplaner bör upprättas i länels samfiiga kommuner.

-     Möjligheterna för driftstöd till glesbygdsbuliker bör öka.

När det gäller miljö, naturresurser och markanvändningsfrågor anser sig länsstyrelsen kunna konstatera alt en ekonomisk utveckling enligt de intentioner som redovisas i den regionalpolitiska planeringen väl låter sig förenas med de ställningstaganden som skett i den fysiska riksplaneringen. Markanvändningskonflikter av regionalpolitisk betydelse har hittills varit begränsade i Gävleborgs län. De restrikfioner, främst för jord- och skogs­brak, som i den fysiska riksplaneringen läggs ut för att tillgodose olika bevarandeintressen är från ekonomisk synpunkt margineUa. Samtidigt har man i den fysiska riksplaneringen klarlagt och skapat posUiva föratsätt­ningar för utveckling av vissa verksamheter bl.a. industri och turism som ekonomiskt kan komma att betyda mycket för länet.

4.    Regionalpolitiska medel

Regionalpolitiska stödet

Länsstyrelsen anser att del finns vissa brister i nuvarande syslem. För förbättring och en smidigare handläggning bör bl. a.

-     möjligheterna lUI räntebefrielse under de tre första åren återinföras

-     stöd tiU kommunerna för att uppföra industrilokaler utgå i alla stödom­råden

-     möjligheteraa att förenkla ärendehanteringen undersökas

-     länsstyrelsen få fatta beslut även i ärenden som gäller nyetablering och få utvidgade möjligheter att la beslut i de branscher som nu är undan­tagna.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   203

Glesbygdsstödet

För att förbättra effektema av glesbygdsstödet bör

-     medelsramen för glesbygdsinsatser utvidgas

-     kreditgaranti för lån till rörelsekapital kunna utgå till förelag i glesbygd

-     länets lantbmksnämnd få lokalrådgivare.

Länsplanering och medel för dess genomförande

Det råder stor enighet om att enskilda sektorsintressen måste underord­na sig de regionalpolitiska målen. Föralsältningen för en samordning av StatUga verksamheter har förbättrats på senare år. Nya planeringsformer har introducerats. Länsplaneringen är en av dessa. De regionala ulveck-Ungsproblemen är emellertid stora och insatsema hittiUs har i varje fall i Gävleborgs län varit otillräckliga. De översiktliga ekonomiska planering­arna och den nya organisationen på länsplanet har inte på långt när fått den effekfivitet som erfordras med hänsyn fill problemens omfattning. Orsa-keraa tiU de bristeraa är flera. Framför alh är kopplingen mellan den ekonomiska planeringen och de medel som erfordras för alt genomföra planeringen otillfredsslällande. Planeringen sker regionall medan medlen i allmänhet finns centralt, vilket är en begränsning av helt avgörande karak­tär.

Dessa erfarenheter och problem har lelt länsstyrelsen till slutsatsen att man framöver bör begränsa arbetsinsatsen när det gäUer cenlralinitierade planeringsuppdrag av typ länsplanering. Länsplanering 1980 har också genomförts med en väsentligt lägre ambitionsnivå än tidigare länsplane­ringsomgångar. I stället bör resurserna sättas in på all inom länet utveckla en egen initiafivverksamhet. Ett sätt all stimulera en sådan arbelsinrikt-ning är de speciella medlen för "Åtgärder i anslutning till länsplanering­en". Det regionalpoUfiska behovet av en ätgärdsinriktning av länsplane­ringen är sedan länge klart dokumenterat. Erfarenheterna från del första årets verksamhet har visat att del finns en stor bas av länkbara projekt, där länsplaneringsmedlen kan göra nytta för länets utveckling. Principer har klarlagts och inriktningen av verksamheten faslstäUts under det gångna året. Alla dessa faktorer lalar för att länsstyrelsen bör tilldelas medel för åtgärder i anslutning till länsplaneringen även framöver. Det ger också vid handen att anslagen bör öka allteftersom verksamheten utvecklas. På basis av hitfillsvarande erfarenheter har länsstyrelsen begärt ett anslag för Gäv­leborgs län på 2,5 mUj. kronor för budgetåret 1981/82.

Fortsatt och ökad tilldelning av medel för "Åtgärder i anslutning till länsplaneringen" är ett sätt på vUket man centralt kan stödja utvecklingen av en regionalpolitiskt angelägen initialivverksamhel på länen.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   204

Transportstöd

De flesta kommunerna inom skogs- och norrlandslänen som ingår i stödområde 3 erhåller transportstöd men inle Hofors och Ockelbo. Det vore därför rimligt att dessa kommuner behandlas Ukvärdigt och också erhåller transportstöd.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

En mängd förslag och krav på åtgärder från statsmakternas sida har förts fram i länsprogrammet. Här är några krav som inle tagits upp i annat sammanhang:

—    Bostadsdepartementet bör bevilja tillstånd enligl 136a§ BL lill tre ak­
tuella och angelägna projekt i länet:

1)   Pappersbruk i Söderhamnstrakten

2)   Sulfatfabriken i Norrsundet

3)   Gruvbrytning av vanadin i Kramsta.

 

—Sltflelsen Industricentra bör lägga fram förslag om och begära medel tiU en fortsall utbyggnad av yllerligare en etapp av del stafiiga induslricenl-ral i Ljusdal.

—Regeringen bör i anslutning fill budgetarbetet under hösten 1981 lägga fram ett förslag om ett regionall utvecklingsbolag till Gävleborgs län.

—Transportrådet bör lägga fram förslag lill riktlinjer för avtal mellan SJ och länshuvudman för koUeklivtrafikens giltighet på låg saml begära medel som gör del möjligt all värdesäkra och helst utöka statsbidraget tUl koUektivtrafiken.

—Arbetsmarknadsstyrelsen bör besluta om att inrätta ett fullständigt ar­belsmarknadsinsfilul i HudiksvaU.

6    Hörnstenar i en ny regionalpolitik

Den grandläggande frågan för Gävleborgs län och för norrlandslänen över huvud taget är utvecklingen inom basindustrierna. Basnäringarna betyder idag så mycket för sysselsättningen alt de under överskådlig lid inle kan ersättas av andra verksamheter. Den regionalpolitiska huvudfrå­gan blir då hur man skaU kunna bibehåUa konkurrenskraffiga basindustrier framöver. Del är knappast möjligt att klara alla enheter som idag finns i länet. Viktigast är emellertid att slå vakt om de utvecklingsbara enheterna och skapa utrymme för nya som kan utvecklas på sikt. Länsstyrelsen har mycket begränsade möjligheter alt påverka basindustriernas utveckling. Del kan i huvudsak ske genom alt framföra krav på den centrala politiken i för basindustriernas utveckling viktiga frågor.

Länsstyrelsen har i tidigare avsnitt berört ell anlal frågor som är speci-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  205

ellt betydelsefulla för utveckUngen av länets basindustrier. Det gäller fram­för alll följande områden:

EnergipoUtiken där det är av största vikt med en säker tillgång lill billig energi. Råvarutillgången på skog är speciellt viktig för skogsindustrin. Skogspolitiken måste leda lill hög virkesproduktion, att virket verkligen kommer fram ur skogen och att basindustrierna får sin nödvändiga del av råvaran. Finansieringen av tunga investeringar i basnäringarna. Samhället måste skapa former som gör det möjligt alt få fram de miljardbelopp som erfordras för att hålla basindustrierna konkurrenskraftiga. Ell medvetet strukturtänkande eftersom samhället numera medverkar i strakturför­ändringar inom basindustrin. Karaktäristiskt idag är all samhället engage­ras först när nedläggningar aktualiseras. I nyetableringsfallen tenderar samhällsprövningen att bli aUt mer komplicerad och utdragen i liden. En bättre framförhållning och beredskap och en mer medveten uppfattning om vilken stmktur man på lång sikt kan räkna med eller vill eftersträva skulle ge möjligheter alt tidigt möta nedläggningshot och snabbt pröva nyelable-ringsfrågor.

En aUernativ metod att göra de avvägningar som erfordras mellan sek­torsintressen och regionala intressen är att ge regionerna ell vissl eget handUngsulrymme - ett länsanslag. Det går idag miljardbelopp lill länen via olika seklorsanslag. En mindre del av dessa pengar borde kunna ställas till länens förfogande utan speciella begränsningar för användningen. Länen skulle då få möjlighet att klara många mindre frågor av regionalpoli­tisk betydelse och samtidigt tvingas lill hushållning med de medel som slår tiU förfogande för regionalpolitiskt mofiverade insatser. Den centrala nivån bör då koncentrera arbetet till frågor av störte vikt. Ett länsanslag skulle sannolikt kunna las fram genom en omfördelning av de ekonomiska ramar som redan idag går tiU länen.

Det krävs dessutom en kraftfull central fördelningspolitik mellan regio­nerna. Denna bör bl.a. ange det utrymme som vart och ell av länen får disponera för regionalpolitiskt motiverade insatser. Del utrymmet måste givetvis vara beroende av hur stora regionalpolitiska problem som finns i ell län. Gävleborg och norrlandslänen måste få väsentligt större resurser än framåtgående län i södra Sverige. Ta fram störte regionalpoUliska paket för särskill utsatta områden. De kan innehålla störte industrietableringar i den mån sådana aktualiseras, utflyttning eller decentraUsering av statliga verksamheter, större satsningar på infrastrukturinvesteringar, speciella stödvUlkor under en viss tid m. m.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   206

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Västernorr­lands län

1   Hittillsvarande och framtida utveckling i länet

Västemortlands län liksom övriga nortlandslän drabbades under senare delen av 1950-talet och under 1960-lalel av stora befolkningsförluster. Förändringarna inom skogsindustrin tillsammans med nedgången inom de areella näringarna och anläggningsverksamhelen var de starkast bidragan­de orsakerna. Enbart under 1960-talet uppgick flyttningsförlusten för länet fiU 19000 personer. 1970-lalet kännetecknades av en mer lugn befolknings-och sysselsättningsutveckling. Den utflyttning av yngre arbetsföra männi­skor som ägde rum under 60-talel har emellertid lett till alt länet nu har en mycket ogynnsam ålderssammansättning. Dessutom karaktäriseras länets arbetsmarknad av hög arbetslöshet, få lediga platser och en osedvanligt kraftig tillväxt av antalet förtidspensionärer. Delta har gjort länets kom­muner ytterst känsliga för nya påfrestningar inom arbetsmarknaden.

Bristen på arbetstillfällen är således det avgjort största hindret för att nå trygghet och valfrihet på de lokala arbetsmarknaderna i länet. Hittills förd regionalpolitik har bara uppnått marginella förskjutningar i sedan lång lid rådande regionala obalanser. Endast i östra Medelpad och del centrala Örasköldsvik har arbetsmarknaden storleksmässiga föratsättningar att er­bjuda den differentiering som nio tiondelar av landet utanför skogslänen annars har fillgång till. Andelen förvärvsarbetande länsinvånare håller långsamt på att närma sig rikels medelvärde. Men för att nå upp till rikets genomsnittUga förvärvsfrekvens 1990 skuUe länets arbetsmarknad ändå behöva filiföras sammanlagt 8500 nya arbelsfillfällen under 1980-lalet ut­över vad som anges i den reviderade länsprognosen för perioden 1975-1990. De största sysselsättningsproblemen kan under del närmaste decen­niet antas uppkomma i Ange, Sollefteå och Kramfors kommuner saml inom den isolerade arbetsmarknaden i de inre delarna av Örnsköldsviks kommun. Akut kan betydande svårigheter naturligtvis uppkomma också på andra håll.

Skogsindustrin i länet har starkt rationaliserats redan under 1960-talel och 1970-talen, då uppskattningsvis 6000 arbetslUtfällen förlorades inom näringen. Nedläggning av vissa produktionsenheter inom näringsgrenen kommer att ske inom kort. Dessa och eventueUt framtida nedskärningar av produktionen kommer också all påverka länets verkstadsindustri eftersom skogsindustrin hör till de viktigaste avnämarna för denna bransch. Även inom övriga industribranscher kan förutses nedläggningar och andra ratio­naliseringar. En viktig orsak till detta är en under flera år allmänt mins­kande byggnation inom länet. Totalt beräknas sysselsättningen i tillverk­ningsindustrin 1975-1985 sjunka med inle fullt 5000 arbelslillfällen. Beho­vet av nya, egna produkter och produktutveckling är därför omfattande

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   207

inom länets näringsliv. En god grand för utvecklingsinsatser är bl. a. den i Västernorrland relativt väl representerade kemiska industrin liksom den del av verkstadsindustrin i vilken elektroinduslrin ingår.

Till följd bl. a. av reducerat bostads- och indu stri byggande väntas enligt den reviderade länsprognosen byggsektorn minska sitt behov av arbets­kraft med 2100 personer eller 21 procent under perioden 1975-1985. Åtstramningarna inom den offentliga sektorn beräknas leda till 2000 färte sysselsatt jämfört med tidigare prognoser för 1985. Del bör noteras att den enligt prognosen angivna ökningen i offentlig verksamhet lill stor del redan har skett. Detta innebär att den offentliga sektorn i mycket liten mån, om ens aUs, kommer att bidra med nya sysselsättningstillfällen under perioden fram t.o.m. 1985. Risken för en långsiktig mycket stor arbetslöshet och undersysselsältning synes öka på grand av dessa utvecklingstendenser.

Skillnaden i tillgång på arbete under en längre lid mellan olika regioner kan bl.a. uttryckas med hjälp av det relativa antalet förtidspensionärer. Andelen förtidspensionärer i länet är 30 procenl högre än i riket och motsvarar 11500 personer i åldrarna 16-64 år. I inlandsområdena och i Kramfors kommun har antalet förtidspensionärer ökat väsentligt. Före­byggande åtgärder har satts in i alldeles för liten utsträckning. Den hotande ungdomsarbetslösheten under 1980-talet får enligt länsstyrelsens uppfatt­ning inte ge upphov tiU system som i likhet med förtidspensioneringen syftar till att permanent utestängda människor från arbetsmarknaden. Ell allmänt svagt arbetsmarknadsläge har medfört få lediga platser i förhållan­de fill antalet arbetssökande. I länet har det länge varit dubbeU så många sökande per ledig plats jämfört med riksmedelvärdel. Som exempel på det långvariga beroendet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder i länet kan näm­nas att mer än 3 procenl av länets industrisysselsatta f. n. beräknas arbeta inom skyddade verkstäder (Midlandproduklion m. m.).

Den ökade sysselsättning enligt prognoserna för perioden 1975—1985 faller nästan uteslutande på den offentliga förvaltningen. Kvinnors för­värvsmöjligheter lorde härigenom traditionellt öka samtidigt som vissa lokala arbetsmarknader får större mångsidighet. Det finns dock klara risker att denna tillväxt i kombination med nedgång inom industri och handel förstärker de regionala obalanserna. De alll större kommande in­skränkningarna inom den offentliga sektorn, som blivU uppenbara under slutet av 1980 och under 1981, skapar emellertid än större problem särskill för de svagare grapperna och mindre orterna på länets arbetsmarknad. Del blir alll mer tydligt alt de arbetslillfällen som tillförs länet främst måste vara anpassade till de undersysselsatta befolkningsgmpperna. Situationen försvåras också av all i första hand näringsgrenar utanför offenllig förvalt­ning och privata tjänster nu i rask takt håller på all rationaliseras och omstruktureras mol kapital- och kunskapsinlensiv verksamhet. Tjänslesi­dan följer sedan alltmer efter. För att möta efterfrågan på mer specialiserad arbetskraft måste arbetsmarknads- och skolmyndigheter på det lokala planet målmedvetet samordna utbud och efterfrågan samt bygga upp en nödvändig framförhåUning i utbildningsplanering och yrkesutbildning.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

208

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

De största ansträngningarna för att främja länets utveckling anser läns­styrelsen även fortsättningsvis måste inriktas på att öka antalet arbetstill­fäUen. Ett långsiktigt mål bör vara alt uppnå Uka hög sysselsältningsnivå som riket har i genomsnitt. För all nå målet krävs all länet under 1980-lalel filtförs i storleksordningen 8500 nya arbelsfillfällen utöver vad som anges av den reviderade länsprognosen för perioden 1975-1990.

Under de närmaste decennierna måste utvecklingen inom den offentliga sektorn präglas av ett avsevärt större hänsynstagande lill de regionalpoli­tiska målen än för närvarande. Detta är nödvändigt för all länet ska nå en med Syd- och Mellansverige jämförbar sysselsättnings- och servicenivå. Även offenllig verksamhet på regional nivå måste i elt långsiktigt perspek­tiv medverka lill en önskvärd decentralisering.

Miljöproblemen i länet har länge dominerats av utsläppen lill luft och vatten från den tunga industrin. Den allmänna försurningen har dock nu för lång tid framåt kommit all framstå som del mest överhängande problemet inom miljöskyddet. Svårbedömda men nödvändiga prioriteringar i miljö­vårdsarbetet behöver inte minst i denna situation grundas på politiska överväganden. De relativt begränsade resurser som industrin och samhäl­let i övrigt har för miljöskydd måste således sättas in där de ger den största effekten.

Planeringstal

Länsstyrelsens förslag lill planeringslal år 1990 för länet och kommuner­na framgår av nedaslående tabell.

 

Kommun

Folk-

Plane-

Prognos

Förslag 1

:ill planeringstal

 

mängd

rings-

 

 

 

 

 

80-12-31

tal 1985

1990

1990

 

 

 

 

 

 

Mitlvärde Ram

 

Ange

13 349

14000

12 800

14000

13 500-

14 500

Sundsvall

94742

96000

93 800

97000

96000-

98000

Timrå

18872

20500

18200

20500

19500-

21500

Härnösand

27756

28000

26800

28500

27500-

29500

Kramfors

26611

27000

24 500

27000

26000-

28000

Sollefteå

26053

26500

25 100

27000

26000-

28000

Örnsköldsvik

60552

62000

59500

62000

61 000-

63 000

Länet

267935

274000

260700

276000

270000-

278000

Planeringslalen ska vara vägledande för långsiktig planering. De måste därför grundas på realism. I annat fall kan planeringslalen leda till ineffek­tivt utnyttjande av samhällsresurserna. Detta ska vägas mol planeringsla­len som uttryck för en regionalpolitisk viljeinriktning. Länsstyrelsens ul-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                             209

gångspunkl vid upprättandet av förslag tUl planeringslal 1990 har mot denna bakgrand varit en avvägning mellan prognosresuUalen för samma år och en bedömning av de regionalpolifiska behoven för respektive kom­mun. Då den reviderade befolkningsprognosen får anses som interimistisk i avvaktan på resultaten från FoB 80 vidhåller länsstyrelsen föreslagen planeringsram för länet år 1990. Även regionalpolitiska skäl talar för att åtminstone planeringsramens undre värde (270000 inv.) bör bibehållas oförändrat.

Ortsplan och pendlingsregioner

Ortsplanen är ett av de inslrament inom regionalpolitiken som ska vara vägledande i planeringen av den regionala utvecklingen. Gällande ortsplan för länet, som framgår nedan, ska enligt riksdagsbeslut kompletteras med pendUngsregioner. Länsstyrelsens förslag på en sådan regionindelning ba­seras på tankegångarna härom i prop. 1978/79:112 och rådande pendlings-förhållanden i länet.

Den av statsmakterna 1979 angivna ökade flexibiliteten i ortsplanens användning gör den mer reaUstisk än hittills i sitl syfte alt ange de långsik­figa målen om regional balans och effektiv ortsstruktur. Med undantag av antalet kommundelscentra kan nu gällande ortsplan godtas också för 1980-talet. Men riksdagens intentioner från 1972 - all primära centra i stödområdet bör bli föremål för kraftigare insatser än primära centra utanför stödområdet — måste genomföras mer ambitiöst än vad l.ex. den senaste utlokaliseringen av statliga verk från Slockhoim är uttryck för. Av samma vikt är att de 1972 aviserade särskilda insatserna i vissa regionala centra i inre stödområdet fullföljs bl. a. genom struklurförbällrande åtgär­der i Ange och Sollefteå.

För länet är det av vikt all Sundsvall/Timrå ges möjlighet alt fungera som ett verkligt alternativ tUl Stockholmsregionen vid lokaliseringsval. Länets primära centrum har dock redan nu en relativt stark ställning. Länsstyrelsen vill därför framhålla att länets övriga kommuner i vissa avseenden har kvaliteter och behov vilka gör dem lämpade som lokalise­ringsorter också för "slorstadsfunkfioner". Bland landets primära centra ligger Sundsvall/Timrå klart under riksgenomsnittet i fråga om förvärvs­frekvenser. Också andra skäl talar för en förstärkning av arbetsmarkna­dens storlek och kvalitet i Sundsvall/Timrå. Differentiering av tillverk­ningsindustrin är särskilt nödvändig liksom fortsalt utvecklingsarbete på kemisidan, inom aluminiumleknik och systemteknik.

Behovet av insatser är massivt för att länels fem regionala centra ska uppnå för ortstypen rimliga arbetsmarknads- och servicemässiga förhållan­den. Örnsköldsvik behöver främst nya och utökade förvaltnings- och servi­ceverksamheter och ökad variation inom tillverkningsindustrin som kan ge störte sysselsättningsmöjligheter för kvinnor. Kommunens slorleksmäs-14   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    210

siga särställning bland regionala centra i landet måste i lokaliseringssam­manhang uppmärksammas av statsmakteraa. Härnösand behöver främst balansering av arbetsmarknaden med påtagligt vidgad industriell verksam­het. Åtgärderna i Kramfors måste inriktas på att dels förstärka befintliga industriförelag med styrande och utvecklande enheter, dels stimulera lUl nya företagsbildningar och dels skapa en mer fullständig regional service. I Sollefteå är det främst den industriella utvecklingen som behöver stimule­ras genom bl. a. fidigare nämnda särskilda stafiiga åtaganden. Del är också myckel väsentligt att den offentliga serviceverksamheten kan bibehåUas och förbättras. Ange behöver främst en förstärkning av de regionala servi­cefunktionerna och en fortsatt posifiv industriutveckling inte minst för att stärka befolkningsunderlaget.

Av länets två kommundelscentra har Junsele under någon lid haft vissa positiva utvecklingsdrag p.g.a. nyetableringar inom industrin medan bU-den konstant varit sämre för Ramsele. Lägel i de båda orterna är dock f n. ytterst otUlfredsställande med hög öppen och dold arbetslöshet och hotade servicefunktioner. Länsstyrelsen vidhåller sitt tidigare förslag från läns­planering 1974 med följande nya kommundelscentra:

Fränsta, Liden, Nordingråvallen, Bredbyn, Trehörningsjö/Långviks-mon och Solberg.

Stödområdesindelning

Fr.o.m. den 1 juli 1979 är landet indelat i sex stödområden. I Väster­norriands län ligger Sundsvalls, Timrå och Härnösands kommuner i all­mänt stödområde 3, Örnsköldsviks och Kramfors kommuner i allmänt stödområde 4 saml Ange och Sollefteå kommuner i inre stödområde 5. Drygt ett års erfarenhet av denna indelning har visat all kriterierna för indelningen bör kompletteras och att den gällande indelningen behöver förändras.

Utöver nu tiUämpade kriterier måste även näringslivs- och branschsam-mansätlningen i skilda delar av länet tillmätas slor betydelse. Länsstyrel­sen förordar således att man på central nivå utvidgar kriterierna för revi­dering av stödområdesindelning lill alt även omfatta industrins konkur­renskraft och utvecklingspotential. När del gäller själva stödområdesindel­ningen vill länsstyrelsen föreslå regering och riksdag följande ändringar:

Kramfors från stödområden 4 till 5, Härnösand från 3 till 4, västra Sollefteå (Junsele och Ramsele) från 5 och 6 saml de inre delarna av Örasköldsviks kommun och Lidens pendlingsregion i Sundsvall liU i stöd-hänseende generellt bättre behandlade områden.

Det bör slutligen påpekas att del efter senaste riksdagsbeslutet vidgade stödområdet påtagligt försämrat norriandslänens regionalpolitiska viUkor i relation till Syd- och Mellansverige. Länsstyrelsen hemställer därför att regering och riksdag fortsättningsvis bedriver en mer medveten regional­politik bl.a. genom alt återinföra ett geografiskt mer begränsat stödom­råde.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   211

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Arbete

Länet får troligen räkna med en fortsatt minskning av sysselsättningen inom jord- och skogsbruket, fast i väsentligt långsammare takt jämfört med tidigare år. För jordbrukels del bör nedgången kunna dämpas genom en intensifiering av produktionen och övergång fill eller utökning av arbetsin­tensiva produktionsgrenar. Betydande möjligheter finns nämligen i länet tiU en ökad jordbruksproduktion genom intensivare växtodling och därmed ett effektivare utnyttjande av åkerarealerna. Föratsättningarna är även goda att utöka den arbetsintensiva djurhållningen och därmed sysselsätt­ningen. Medlen för att stimulera en sådan utveckUng är bl. a. del regionala rationaUseringsstödet och del s. k. glesbygdsstödet.

För att skogsbruket även i en framtid ska utgöra en sysselsättningsmäs­sigt viktig näring är det nödvändigt att bättre tillvarata länels skogsråvara­resurser. Detta kräver bl. a. rationeUare brakningsenheter samt en förbätt­rad avverkningsplanering. Kravet på nalurvårdshänsyn motiverar också förbättrad avverkningsplanering. En intensivare och mer nalurvårdsanpas-sad skogsvård inrymmer även betydande sysselsättningsmöjligheter.

Av prognosresultaten framgår att länets industrisysselsättning väntas minska i ej oväsentlig omfattning. Delta kan få svåra återverkningar på 80-talels arbetsmarknad. Möjligheterna för den offentliga sektorn att "suga upp" friställd arbetskraft från industrin måste bedömas som begränsade. Samhällets insatser för alt förändra den negativa utvecklingen måste i första hand ha sin utgångspunkt i en från centralt håll förd aktiv industripo­litik. På länsnivå bör direkfiv utarbetas tUl ell närings- och induslripoUtiskl program. Detla utvecklingsprogram bör innehålla dels analyser av de skilda branscherna, dels en målsättning för den framfida induslrislrak-turen. Förslagen till åtgärder bör riktas mot de branscher, som bedöms ha stora utvecklingsmöjligheter. Programmet liksom övrigi industriellt ut­vecklingsarbete i länet bör också i hög grad präglas av en inriktning på de sysselsättningssvaga områdena i Västernorrland.

När del gäUer servicenäringarna ulgör den offentliga sektorn genom sin i vart fall hittUlsvarande expansion den från regional- och sysselsättningspo­litisk synpunkt mest intressanta delen. Även om den offentliga verksamhe­ten liU största delen är befolkningsberoende, varigenom dess förutsättning­ar som regionalpolitiskt styrmedel begränsas, kvarstår det faktum att ut­vecklingen inom sekiorn får regionala konsekvenser av stor betydelse. För närvarande sker dess tillväxt i huvudsak i de orter och regioner där offentlig verksamhet redan är koncentrerad. TiUväxlen kommer således endast i begränsad utsträckning de sysselsättningssvaga områdena lill godo. Därigenom medverkar sektorn lill alt ojämlikhelerna avseende sys­selsättning och service förstärks mellan olika delar av länet om inte särskil­da regionalpolitiska insatser görs.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   212

Länsstyrelsen viU understryka att en kraftfull decentraUsering från Stockholm av landsomfattande funktioner fill de underförsörjda områdena är ett grandläggande villkor för att de regionalpolitiska målen i länet ska uppnås. En utjämning av de me/Zanregionala obalanserna har således högs­ta prioritet.

Service

Länsstyrelsen har för samhällsorganens serviceplanering ställt upp vissa mål beträffande tillgängligheten. Således bör regional service kunna nås minst en gång i veckan på mindre än två timmars enkel resa. Lokal service bör nås minst två gånger i veckan på mindre än 45 minuters enkel resa. Närhetsservice (dagligvaruutbud) bör nås minst tre gånger i veckan på mindre än 15 minuters enkel resa.

Företagsservice bedöms vara myckel väsentUgt för näringslivels fortsat­ta utveckling. Påvisbara brister hos denna service måste avhjälpas genom regionalpolitiskt stöd för att få lill slånd nyetablering inom branschen.

Den offentliga servicen är till stora delar för närvarande föremål för en väsentlig utbyggnad i länet. Inom landstingsområdet pågår och planeras betydande utbyggnader av öppenvård, långtidssjukvård saml psykiatrisk vård i former som nära sammanfaller med de regionalpolitiska strävan­dena. Även kommunernas investeringsplaner inom barnomsorg kommer vid genomförande att leda liU väsentligt störte behovsläckning fram mol mitten av 1980-talet. När det gäller heldagsomsorg för förskolebarn anser länsstyrelsen att samtliga kommuner år 1990 bör kunna tillgodose 90 pro­cent av del beräknade behovel. Beträffande frilidshemsplatser anser läns­styrelsen att en ytterligare utbyggnad utöver den som planerats måste komma lill slånd saml all denna måste påskyndas för att tillgodose beho­ven inom rimlig tid.

Målsättningen för länets rro/tWörsörining är att skapa föratsättningar för effektiva transporter av gods och resande oavsett del geografiska läget i länet. Trafiken måste med hänsyn härtill givetvis samordnas med de regio­nalpolitiska målen. Beträffande persontrafiken anser länsstyrelsen att det är särskill angelägel all kollektivtrafiken för arbetsresor förbättrats betyd­ligt. Möjligheterna att utnyttja de koUektiva irafikmedlen i länets gles­bygdsområden måste även utökas.

Utbildningsfrågorna har slor betydelse för den regionala utvecklingen. Länsstyrelsen viU ufifrån regionalpoUfiska aspekter särskilt betona alt omfattningen och kvalitén av sektorn i länet bör vara jämförbar med förhållandena i andra delar av landet. Här speglar decentraliseringen inom utbildningen och inom kultursektorn en viktig roll. Det är väsentligt med väl utbyggda institutioner i kommunerna för att öka tillgängligheten och minska avstånden för befolkningen i länels ytterområden.

När det gäller den obligatoriska skolan anser länsstyrelsen att det är

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   213

viktigt att nuvarande skolor behåUs. Vidare måste gymnasieskolans totala dimensionering i länet inrymma inle bara ungdomskullarna utan även i ökad utsträckning vuxenstuderande. Beträffande Sundsvall/Härnösands högskola bör denna ges en fast forsknings- och utveckUngsorganisation med nära koppling till utveckUngen inom näringslivet. Begreppet priorite­rad ulbyggnadsort behöver aktualiseras i sammanhanget.

Miljö

Miljöproblemen i länet domineras av utsläppen tiU luft och vatten från den tunga industrin. En stor svårighet vad gäller miljöskyddet ligger i all kunna göra prioriteringar mellan olika miljöförbättrande åtgärder. De rela­tivt begränsade resurser som industrin och samhället i övrigt har för miljöskydd måste sättas in där de ger den största effekten. För att detta ska kunna uppnås krävs bl. a. ökade kunskaper om de specifika effekterna på hälsa och miljö av olika utsläppta ämnen.

Eftersom prioriteringarna i miljövårdsarbetet också måste grandas på poUfiska överväganden anser länsstyrelsen det angläget all en kommunal miljövårdsplanering kommer till stånd. Denna bör ge uttryck för kommu­nernas vilja vad gäller inriktningen av miljöförbättrande åtgärder. Om möjligt bör också regionala miljövårdsprogram komma lill stånd genom länsstyrelsens försorg. På riksnivå bör ett mer ullalat priorileringsarbete göras av naturvårdsverket.

Med dagens kunskaper är utsläppen av svaveldioxid ett allvarligt pro­blem dels direkt genom att luftkvaUtén försämras, dels indirekt genom den ökande försurningen av mark och vatten. Enligt länsstyrelsen uppfattning krävs en lång rad kraftfulla åtgärder för att minska svavelutsläppen och öka miljöns motståndskraft mol försurning.

Skogen är en naturresurs som har grandläggande betydelse för syssel­sättningen i länet. Skogsmarken har också stort värde för rekreation och friluftsliv och är därmed en viktig beståndsdel i en god yttre miljö. Skogs­marken bör i stor utsträckning kunna samutnyltjas för virkesproduktion och rekreafion. Detta kräver ett visst hänsynstagande från skogsbrukels sida. I områden som är särskill värdefulla för friluftsliv är naturvårdsinrik-tade skogsbruksplaner bra instrument för att åstadkomma elt samulnylt­jande. För huvuddelen av länets skogsmark måste dock hänsynen i skogs­braket grundas på de generella reglerna i naturvårds- och skogsvårdslag­stiftningen.

Trafikmiljön behöver förbättras. Del gäller bl. a. E 4 som i flera avsnitt går genom tätbebyggda områden, l.ex. nort om Timrå, i Härnösand, Sundsvall och Örnsköldsvik. Ombyggnaden av E 4 över Indalsälvens delta avses genomföras med böijan om ca tio år. Länsstyrelsen anser att nuva­rande trafik- och boendeförhållanden starkt motiverar att dessa vägprojekt lidigarelåggs. För alt planerade projekt ska kunna genomföras och befinl-

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   214

ligt vägnät underhåUas på ett tillfredsställande sätt krävs bibehållna väg­anslag.

Bostadsbyggandets utveckling i länet har under flera år inneburit en ökad ensidighet med stor småhusproduktion. Målet bör vara en dtfferentie-rad lägenhetssammansättning. Det är viktigt alt delta mål återspeglas i den fysiska planeringen. Bostadsbyggandet i länet bör med hänsyn fill energisi­tuationen samt tiU de kommunalekonomiska åtagandena få en delvis för­ändrad inriktning. Byggandet bör anpassas till energisnåla hus som kan förses med vattenburna system som i framtiden kan möjliggöra uppvärm­ning med alternativa energislag. Möjligheterna att ta lUl vara den passiva solvärmen bör mer än hittills prövas, bl.a. genom tätare bebyggelse i centralorterna. I mindre orter samt i glesbygden bör byggandet utformas så alt exempelvis jordvärme kan utnyttjas. Vidare bör kommuneraa öka sin beredskap för förnyelse av den befintliga bebyggelsen.

Planeringen för turism och rekreation i länet pågår sedan 1972 i nära anslutning till den fysiska riksplaneringen (FRP). TUlgängliga resurser på kommun-, läns- och riksnivå bör nu — i stället för att användas i en ny omfattande rekreationsplanering — samordnas för alt realisera förslagen till åtgärder i befintliga planer. Härvid bör staten ta ansvaret för genomfö­rande av projekt i områden som klassats som riksintressen i FRP eUer som primära rekreationsområden.

Sammanfattning av vad olika länsorgan m.fl. bör göra

I förordningen 1977: 88 om länsplanering har föreskrivits att statlig myn­dighet är skyldig att lägga resultatet av länsplaneringen fill grand för sin planering. Enligt en kompletterande förordning (1979:639) ska varje statlig myndighet inom sitt versamhetsområde följa rikfiinjeraa för regionalpolifi­ken och verka för att de regionalpoUliska målen nås. Utvecklingsfonderna ska vidare enligt del avtal som träffals mellan staten och landstingen lägga länsplaneringen till grand för sin verksamhet. Slalsmaklerna har i 1979 års regionalpolifiska beslut uttalat att kommuner och landsfing i sin verksam­hetsplanering bör ta ökad hänsyn tiU regionalpolitiska faktorer och med­verka i strävanden att undanröja förvärvshinder. Arbetsmarknadsutskottet har redan tidigare i samband med behandlingen av länsplaneringsfrågorna framhållit att det måste ankomma på länsstyrelserna all vid de samrädsför-faranden som äger ram hävda de regionalpoUliska rikfiinjer som antas av statsmakterna. Utskottet anser alt detta inte kan anses som ett intrång i kommuners och landstings beslutanderätt, som för övrigt är fasfiagd i annan ordning. Detla överensstämmer även med beslämmelseraa i läns-styrelseinstruktionen (1979:234) enligt vilken länsstyrelsen ska verka för alt stafiig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samord­nas och anpassas efter de regionalpolitiska mål och de riktlinjer för hus­håUning med mark och vatten som har uppställts för länet.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   215

Länsstyrelsen föratsätter att respektive berörd myndighel i enUghet med gällande bestämmelser och statsmakternas intentioner i sin planering av verksamheter och åtgärdsinriktning beaktar ovan föreslagna sektorsvisa riktUnjer och föreslagna förändringar i de generella regionalpolUiska in-stramenten redovisade i föregående avsnitt.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Det regionalpolitiska stödet

Det mest utmärkande för det nya regionalpoUfiska stödet (lokaliserings­stödet) sedan juli 1979 är att det medfört en mängd merarbete för länssty­relserna och arbetsmarknadsstyrelsen utan att för den skull stödet till företagen förbättrats på något sätt. Då stödmöjligheterna tvärt om har försämrats i många avseenden efterlyser länsstyrelsen en omedelbar över­syn av stödbestämmelserna i syfte att verkligen förenkla hanteringen och öka stödets effektivitet. Enligt länsstyrelsens uppfattning har lokaliserings­stödet efter omläggningen blivit avsevärt mer krävande också för sökande företag. Företagens benägenhet att utnyttja stödet vid investeringar har följaktligen minskal.

Den kanske aUvarligasle begränsningen i stödgivningen ligger i den ytterst begränsade beslutsrätt som den regionala nivån är betrodd med. Länsstyrelsen vill med skärpa framhåUa att länen i framliden måste få betydligt större frihet att själva besluta i frågor som rör utvecklingen av del egna näringslivet. Redan begränsningen fill enbart industrieU eller induslri­liknande verksamhet utgör en stark och omotiverad inskränkning av läns­styrelsernas beslutskompelens. Den innebär all länsstyrelsen inle får be­sluta i ärenden som avser turism, partihandel, uppdragsverksamhet m. m. saml kommunala industrilokaler. 1 stort saknas hållbara skäl för all undan­hålla länsstyrelserna beslutsrätten i dessa verksamheter. Turistärenden skulle också med fördel kunna hanleras på regional nivå. Länsstyrelsen föreslår all beslut i turistärenden kan fattas av länsstyrelserna efter höran­de av rekreationsberedningen och det regionala turistorganel.

Lika omotiverat är alt stöd till kommunala industrilokaler ska beslutas centralt. Länsstyrelserna måste anses bäst skickade att bedöma behovet av industrilokaler i olika orter i del egna länet. En annan begränsande regel är alt belul i ärenden som rör företag ochleller koncerner med mer än 500 anställda, dvs. de som omfattas av avtalet om lokaliseringssamråd, endasi får fattas av AMS eUer regeringen via industridepartementets etablerings-delegation. Delegationens enda roll i detta sammanhang borde vara alt i skedet/öre lokaUseringsstödansökan skaffa fram lämpliga objekt och där­vid förmå de störte förelagen att investera utanför storstadsregionerna.

När det gäller nyetableringar liksom branschundantagen anser länssty­relsen farhågorna för konkurtenssnedvridning som betydligt överdrivna.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  216

Vad beträffar beslutsrätten vid nyetableringar bör central prövning endast ifrågakomma i ärenden som gäller överflyttning av verksamheter/filialela-bleringar mellan stödområdeslän. Länsstyrelsen föreslår vidare att branschundantagen slopas helt eller delvis. Under alla förhållanden måste träindustriärenden kunna prövas av länsstyrelsen. Beträffande stöd för marknadsföring, produktutveckling och liknande anser länsstyrelsen all besluten bör åvUa den nivå som har bästa kunskapen och störst möjUghet alt samordna sådana frågor. Då kunskaperna på den regionala nivån ökat markant senare år ser länsstyrelsen inle något skäl för en fortsall central prövning i dessa ärenden och föreslår alt beslutsrätten delegeras till länen. Gränsen för länsstyrelsernas beslutskompetens ifråga om lån till omsätt­ningstillgångar har satts fiU ett stödunderlag på 700000 kronor, vUkel innebär att en central prövning många gånger erfordras i elt annars okom­plicerat ärende. Gränsen bör snarast slopas.

Länsstyrelsen vUl i det här sammanhanget också erinra om alt det regionalpolitiska stödet varit i stort sell del enda genomförandemedel som funnits för konkreta regionalpolitiska åtgärder. När nu på senare lid sär­skilda medel ställts till länsstyrelsernas direkta disposition för genomföran­de av åtgärder i anslutning lill länsplaneringen, vore det naturligt all länsstyrelserna finge förfoga även över lokaliseringsstödmedlen. Med tan­ke på att lokaliseringsstödet är ett utpräglat regionalpolitiskt medel är det nödvändigt all länsstyrelsen bl. a. genom delegering av besluten smidigt och så långt möjligt obundet kan disponera detta för den regionala utveck­lingen så väsentliga verktygel. Endast länsstyrelsen kan i full utsträckning svara för detta och därmed optimalt samordna de regionalpolitiska insat­serna.

Själva slödreglerna behöver också ses över. I första hand behövs för­ändringar på följande punkter:

-     Räntebefrielsen bör återinföras för all dämpa höga inkörningskoslnader
för företagen och därmed göra lokaliseringsstödet attraktivare.

-     Avskrivningslånet tiU maskiner har inte kunnat ersätta räntebefrielsen
som subventionsmöjlighet. Därfill är restriktionerna beträffande syssel­
sättning och investeringsstorlek alltför starka. Dessa bör således slopas
om stödformen ska få avsedd effekt.

-     AUmänt sett bör en utvärdering göras av avskrivningslånet som stöd­
form i förhållande till andra subventionsmöjligheter och dess effekter på
företagens bokslut och resultat. Det egentliga värdet av avskrivnings­
lånet kan tfrågasätlas liksom den administrativa apparat som gällande
bestämmelser fömtsätter.

-     Regeln om könskvotering bör göras mer flexibel och verkUghelsanpas-
sad i tillämpningen så att avsett syfte kan nås i praktiken.

-     Stöd för uppförande av små kommunala industrilokaler kan endast utgå
fill mindre orter och om filltänkta hyresgäster inte själva kan bygga med
hjälp av lokaliseringsstöd. Tillämpningen av de här aktuella bestämmel-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  217

serna måste behandlas myckel generöst. VUlkoret att lokalerna i förväg ska vara uthyrda bör slopas. 1 slällel bör staten akfivt stimulera kommu­nerna i stödområde 4, 5 och 6 all bygga industrilokaler.

Glesbygdsmedel

Den första juli 1979 infördes elt nytt glesbygdsstöd. Stödet är en sam­manslagning av tidigare stödformer för sysselsättning och service i gles­bygd och skärgård. Länsstyrelsen ansvarar för samordningen av del nya stödet. Erfarenheterna efter ell års handläggning av slödel ger vid handen att kreditgaranliramen varit för knappt tilllagen i förhållande lill totalramen för insatser. Handläggningsordningen för driftsstödet tUl kommersieU ser­vice bör förenklas bl.a. genom slopande av samrådspliklen med konsu­mentverket. Reglerna för att ge delta stöd bör också mjukas upp. Bidrags­delen av stödet till hemsändning, av dagligvaror bör ökas från 35 tiU exempelvis 50 procenl.

Länsplaneringen och medel för dess genomförande

Projektverksamheten inom ramen för den regionala utvecklings­planeringen är sedan flera år förhåUandevis omfattande i Västernorriands län. Inom ramen för länsplaneringen är ett trettiotal projekt under arbele. Tyngdpunkten ligger inom induslriulveckling samt jord, skog och fiske. Länsstyrelsen har tidigare i många olika sammanhang påtalat det nödvän­diga i all medel ställs till förfogande på regional nivå för aktiva och ålgärdsinriktade insatser för alt framförallt öka sysselsättningen inom länet. De särskilda medel som länsstyrelsen nu erhålUt för åtgärder m. m. i anslutning till länsplaneringen är komplement till befintliga re­gionalpolitiska stödformer och ligger i linje med länsstyrelsens framförda önskemål. Del är ytterst angelägel alt del skapas kontinuitet i denna medelsliUdelning. Den framlida fördelningen av dessa medel för varje budgetår kan logiskt knyta an till den årliga översynen av länsplaneringen (länsrapporterna) och därigenom göras optimalt flexibel inom den regiona­la ulvecklingsplaneringens ram. Länsstyrelsen anser således all hittUlsva­rande erfarenheter av försöksverksamheten är positiva.

Medel i övrigt

Etableringsdelegationen har inle lyckats leda storindustrins expansion från storstadsregionerna och andra överhettade områden. Delta ger anled­ning till kritisk granskning av tillgängliga medel och arbetsformer. Ell vidgat informationsutbyte mellan delegationen och länsorgan/kommuner är en av de första åtgärder som måste komma till stånd. För alt förverkliga intentionerna bakom delegationens tillkomst måste \idare fiyttningsbidrag

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    218

(eller motsvarande)/ör/örerag återinföras som ett verkligt och utnyttjat regionalpoUtiskt styrmedel. Länsstyrelsen förordar också all statsmak­terna noga överväger alt en försöksverksamhel med etableringskontroll införs som strategiskt medel i regionalpolifiken.

Uppenbart är att - utöver flyttning av stafiiga myndigheter och av tillväxten inom industrin - måste samordnande och därmed effektivitets­höjande instUutionella satsningar kunna göras utifrån ett regionalpolitiskt betraktelsesätt. Exempel på möjUga sådana lokaliseringssalsningar utgör bransch-, utveckUngs- och utbildningsorgan såsom Plast- och Gummitek­niska InstUutet (PGI/PGL SundsvaU), Svenska Träforskningsinstitutet (STFI) samt försöksanläggning i länet för melanolframställning.

Ett sjötransportstöd bör införas för att nå kostnadsmässig neutralitet meUan transporter till lands och sjöss. Stödet bör vidare samordnas inom de nordiska länderna. Det bör snarast påbörjas en utredning med uppgtft att kartlägga den snedvridning av transportströmmarna som blivit följden av att transportstödet endast ulgår för landlransporter.

Den från 1 juU 1979 nya lagen om skatteutjämningsbidrag fill kommu­neraa innebar försämrade relativa viUkor för kommunerna i norra Sverige. Utifrån allmänna regionalpolitiska strävanden måste därför reformen starkt ifrågasättas. Länsstyrelsen förordar således alt skatteutjämnings­systemet ändras så att balansen mellan kommunerna i Nortland och i övriga landet återapprättas.

5    Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

I enlighet med de riktlinjer som länsstyrelsens styrelse angav inför arbetet med länsprogrammel har tyngdpunkten lagts på förslagsdelarna för att markera ålgärdsinriktningen. Länels problem är väl kända och doku­menterade bl.a. i tidigare länsplaneringsomgångar. Utförliga nulägesbe­skrivningar och djupa bristanalyser skulle därför undvikas. Nedanstående redovisning utgör således endast en mindre del av de förslag som återfinns i det fullständiga länsprogrammel.

Skogsindustrins strakturtationalisering har gått längre i Västemortlands län än på många andra håll. Trots detta föreligger ett stort behov av ytterligare strakturförändringar inom en betydande del av näringen. Såle­des talar mycket - bl. a. virkeskvalitet, marknadsbild och limmerlillgång - för att väsentligt mer av landets produktion av sågade och därefter vidareförädlade trävaror borde kunna ske i Västernortland.

Länsstyrelsen hemställer alt regeringen aklivi medverkar fiU aviserade strakturförändringar inom skogsindustrin genomförs utan att den samlade industrisysselsättningen i respektive kommun minskar. Överkapacitets-, samordnings- och råvamproblemen liksom sysselsättningsfrågorna fordrar emellertid därtill att ett klart och samlat grepp kan tas för att länet och

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   219

landet ska uppnå en slagkraftig struktur inom skogsbrak och skogsindustri. Därför förordar länsstyrelsen även att ett bredare och långsiktigt utveck­lingsprogram för skogsindustrin utarbetas på initiativ av regeringen.

Det i länsprogram 1974 presenterade förslaget att skapa ett petrokemiskt centrum (Petro Y) i länet har genom besluten all böria borra efter olja i Norska havet nort om 62 breddgraden fått ökad verklighetsbakgrand. Detta gäUer också en eventuell pipeline för gas från de norska oljefälten liU Sundsvallsregionen och andra delar av länet. För all allsidigt - inom ramen för det nordiska samarbetet - studera förutsättningarna för ett petrokemiskt centram i länet, föreslår länsstyrelsen vidare att regeringen snarast tillsätter en utredning.

Inom området lätta konstruktioner finns en stor utvecklingspotential. Att öka kunnandet om hur lätta material bäst utnyttjas är angelägel. Länsstyrelsen föreslår att regeringen avdelar resurser tiU länet - förslags­vis 5 miljoner kronor per år - för expertinsatser inom delta teknikområde. Dessa bör lämpligen knytas tUl Aluminiuminslitutel, PGI-Sundsvall och Sundsvall/Härnösands högskola. Därvid erhålls med relativt små ytterliga­re resurser kompetens på hög teknisk nivå.

Länsstyrelsen föreslår att statsmaktemas fördelning av anslag och spe­ciella projektmedel till lånsstyrelserna och utvecklingsfonderna i högre grad än för närvarande utgår från länens olika regionalpolitiska behov. I detta sammanhang kan erinras om att industriministern i 1979/80 års bud­getproposition understrakit kravet på statens industriverk om att vid för­delning av medel till ulveckUngsfonderna tiUämpa förordningen av skyldig­het för stafiiga myndigheter att följa riktUnjerna för regionalpoUfiken.

Isbrytningens resurser bör ökas så att störte och bredare fartyg kan assisteras till Norrlandshamnarna under svåra isvintrar när även sydligare kuslsträckor fordrar isbrytning. Länsstyrelsen anser vidare att isbrytarna ska stationeras i Ådalen. Detta bör ske med hänsyn tiU de goda föratsätt­ningar som finns i regionen (strategiskt läge i isområdel, kvalificerad varvsservice med tortdocka, m.m.) samt den sysselsättningseffekt som därvid skulle erhållas. Även isbrytarledningen borde med fördel kunna placeras i Härnösand med tanke på alt där finns marindepå och kustra­diostation.

Länsstyrelsen föreslår att regeringen snarast initierar en vidare utfiytt-ning av statlig central förvaltning från Stockholm. Den geografiska fördel­ningen av de tidigare omlokaUseringarna innebar att nortlänen inte ens erhöU en andel som står i relation till deras sammantagna befolkning. Nya omlokaliseringar bör därför uteslutande förbehållas den norra landsändan. En decentralisering inom länet i störte omfattning kan för övrigi inle ske med mindre än att länet tilldelas ytterligare central statlig förvaltning.

Då försurningshotet för lång tid framåt är det mest överhängande miljö­problemet i länet föreslår länsstyrelsen alt regeringen dels genom beslut genomför övergängen till lågsvavlig olja i länet fidigare än planerat den 1

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   220

oktober 1984, dels ökar de statliga bidragen lill industrierna för all länssty­relsen i samband med koncessionsförhandlingar effektivt ska kunna verka för minskade svavelutsläpp och dels väsentligt uppräknar anslaget för kalknings verksamhet.

Arbetet med turism och rekreationsfrågor i regionala organ skulle un­derlättas betydligt om statsmakternas rekommendation till lösning via beredskapsmedel följdes av en motsvarande justering av anvisningarna för beredskapsanslagens utnyttjande. Alla tillgängliga resurser för rekreation och turism bör nu inriktas på alt slutföra den pågående områdesplanering­en i alla delar och att snarast möjligt söka genomföra de planerade åtgär­derna. För att detta ska vara möjligt fordras emellertid en omfattande stafiig ekonomisk uppbackning. I första hand är ell slöd för cenlralanlägg­ningen i Höga Kusten aktuell.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Jämtlands län

1    Hittillsvarande och framtida befolknings- och sysselsättningsut­veckling

Befolkning

Befolkningsförhållandena präglas i hög grad av den kraftigt negativa Utveckling länet hade från mitten av 1950-talet och hela 1960-lalet. Sedan år 1971 har länet haft en måttlig befolkningsökning men invånarantalet är fortfarande drygt 12 procent lägre än år 1954. 135000 invånare år 1981 mol 153 800 år 1954.

Befolkningen är mycket ojämnt fördelad över länet med en stark kon­centration till Östersundsområdet som är länels enda välutvecklade läl-ortsregion. Ungefär hälften av länels befolkning bor inom 4 mil från Öster­sund.

Som en följd av de tidigare stora utflyttningarna har länels befolkning en mycket ogynnsam åldersslraklur. 1 medeltal är nära 20 procent av invånar­na 65 år eller äldre. 1 Östersunds kommun är morsvarande andel 15 procent medan länels glesbygdsområden har omkring 30 procenl av be­folkningen i de högsta åldrarna.

Den sneda åldersfördelningen har medfört alt länet sedan år 1968 har ell årligt födelseunderskott. För hela länet låg det under 1970-talel på i medel­tal 230 personer per år. Utanför Östersunds kommun har underskottet de senaste åren legal på omkring 500 personer per år.

Antalet invånare i länet väntas enligt prognoserna i Länsplanering 1980 öka långsamt mol år 1990 främst genom en beräknad fortsall folkökning i Östersunds kommun. Den beräknade befolkningsulveckUngen, 137 130 in-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   221

vanare år 1990, föratsätter bl. a. ett inflyttningsöverskott på i medeltal 600 personer per år under prognosperioden.

Sysselsättning

Räknat på befolkningen i åldern 16-64 år hade länet år 1975 den lägsta andelen förvärvsarbetande män av alla län med 77 procenl. Även förvärvs­frekvensen bland kvinnor i samma åldersgrapp är låg i förhåUande tUl riksgenomsnittet. Även i det här avseendet har Östersundsområdet bättre förhållanden än länet i övrigt. Men inte ens i Östersund når sysselsätt­ningsgraden för män upp tiU riksnivån medan förvärvsfrekvensen för kvin­nor ligger över riksgenomsnUtet.

De låga förvärvsfrekvenseraa slår inte igenom i anmärkningsvärt höga arbetslöshetstal. Orsaken är sannolikt att det utanför Östersundsområdet med ett par undantag inte finns några egentliga lokala arbetsmarknader. Bristerna på arbetsmarknaden visar sig i stäUet i att ett stort anlal männi­skor får sysselsättning genom arbetsmarknadspoUliska åtgärder och i alt förtidspensioneringen i länet är den högsta i landet.

År 1975 var totalt 56500 personer förvärvsarbetande i länet. Av dem hade drygt 48 procent sina arbetsplatser inom Östersunds kommun. Sys­selsättningen i länet beräknas enligt prognoserna öka tiU 64100 förvärvsar­betande år 1990 genom fortsatt inflyttning och stigande förvärvsfre­kvenser.

Förvärvsfrekvenserna för kvinnor väntas stiga i aUa kommuner medan de för män däremot antas öka mycket svagt eller t. o. m. sjunka något för Östersunds del. Enligt prognosen beräknas över hälften av arbetslillfällena i länet år 1990 att finnas i Östersunds kommun.

Pendling

Pendlingarna i länet domineras av inpendlingarna till Östersund från omkringliggande kommuner. Största delen av inpendlarna lill Östersund kommer från Krokoms kommun. InpendUngsöverskotl har också Åre och Härjedalens kommuner.

Det här pendlingsmönstret väntas bestå och yllerligare markeras fram till år 1990. I prognosen beräknas inpendlingsöverskottet lill Östersund nära fördubblas genom en ökad nettoinpendling från i första hand Krokom.

Näringsliv

Jord- och skogsbruket är fortfarande viktiga basnäringar i länet. År 1975 svarade de för 14 procenl av den lokala sysselsättningen i länet. Industrin sysselsatte samma år 18 procent av den förvärvsarbetande befolkningen vilket innebär att länet är del minst industrialiserade av alla län. Andelen

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   ,222

sysselsatta inom de andra näringsgrenarna skiljer sig inte i någon högre grad från riksmedeltalen. Noteras kan att 58 procent av arbetstillfällena inom den offentliga sektorn finns i Östersund.

Fram mot år 1990 beräknas sysselsättningen fortsätta att minska inom jord- och skogsbraket men i en lugnare takt än hittills. Även antalet sysselsatta inom industrin väntas sjunka något. Totalt beräknas basnäring­arna jord- och skogsbruk saml industri minska med 2500 personer eller med 14 procent. Däremot antas antalet sysselsatta inom privata tjänster och framför allt inom den offenfiiga sektorn öka starkt. Den offentliga sektora beräknas sålunda öka med mer än 50 procent.

En ökad sysselsättning i länet blir alltså enligt dessa beräkningar helt beroende på om de planer för främst kommunernas och landstingels perso­nalutveckling som prognosen bygger på kan förverkligas. Det är en utveck­ling som i så fall gynnar Östersunds kommun i första hand.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Allmänna mål

Utvecklingsföratsättningaraa skiljer sig mellan Östersundsområdet och övriga delar av länet. Därför måste man också ha skilda mål för de ohka områdena.

Målen för regionalpolitiken i länet som helhet kan anges på följande säll:

-     En naturlig utgångspunkt för målet för länels framtida utveckling måste vara att tillvarata länets alla utvecklingsföralsätlningar och att skapa underlag för försörjning i alla delar av länet. Mol bakgrand av den hittillsvarande utvecklingen i länet och med hänsyn till att många av länets bygder i dag befinner sig i en kritisk situation så är det därför nödvändigt att man ägnar utvecklingen i länels mer glest befolkade delar ökad uppmärksamhet.

-     Regionalpolitiken måste ges en ny inriktning. Erfarenheter visar att varken regionalpolifiken eller andra politikområden kan ha en likformig tillämpning i alla typer av regioner — i mer tätbefolkade delar av landet eller i glesbygder - om man på ett effektivt sätt ska utnyttja landets resurser. På samma sätt som del är en fördel att välfärdsprofilen vari­erar mellan olika människor och regioner måste del vara en fördel all den konkreta utformningen och fillämpningen av politiken inom skilda områden i högre grad än för närvarande bygger på olika regioners särprägel och utvecklingsförutsällningar. På detta sätt förbättras möjlig­heterna att motverka utarmningen av länels glesbygder samfidigt som viktiga miljö värden bevaras.

-     Den "nya regionalpolitiken" innebär inte enbart krav på väsentligt ökade samhäUsresurser. Det är också en fråga om alt man hushållar med resurseraa så de utnyttjas på effektivast möjliga säll. Del nya synsättet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

223

måste omfattas och tillämpas av olika sektorsorgan och myndigheter på central, regional och lokal nivå. Av fundamental betydelse blir att olika organ kan samordna sina verksamheter och tillsammans arbeta mot ett gemensamt mål för ett visst områdes utveckling. För Östersundsområdet gäller speciellt: - Det primära centret Östersund/Krokom måste även fortsättningsvis ses som drivfjäder i länets utveckling. Del är därför från länets synpunkt fortfarande viktigt att Östersundsområdets posifiva utveckling kan tryg­gas och att dess konkurtensförmåga gentemot jämförbara områden i andra delar av landet kan bibehållas eller om möjligt stärkas.

Planeringstal

Med utgångspunkt från den hittillsvarande och den prognosficerade utvecklingen m. m. föreslås följande planeringslal för länets kommuner.

 

Kommun

Antal invånare

Prognos

Befolkningsram

 

1979

1990

1990

Ragunda

7609

7520

7500-    8000

Bräcke

9229

8505

9000-    9500

Krokom

13442

13 278

14000-  14500

Strömsund

17451

16989

17000-  17 500

Åre

9370

9392

9500-  10000

Berg

8932

9107

9000-    9500

Häriedalen

13 129

12426

13 000- 13 500

Östersund

55440

59911

59000- 61000

Länet

134440

137128

138000-143 500

Länet, medel v.

 

 

140750

Ortsplan

Den gällande ortsplanen för länet ser ul på följande sått:

- Primärt centrum

—       Regionala centra

- Kommuncenlra

—   Kommundelscentra

Östersund/Krokom

Strömsund, Sveg

Hammarstrand, Bräcke, Järpen, Svenslavik

Gäddede, Hofing, Föllinge, Kälarne, Hede,

Funäsdalen. Länsstyrelsen anser inte att sådana förändringar skett i länet som aklua-Userar en omprövning av ortsplanen. Länsstyrelsen föreslår därför all den gällande ortsplanen förblir oförändrad tills vidare.

Stödområdesindelning

Länet tillhör f n. följande stödområden: Stödområde 4   Östersunds kommun

Stödområde 5   Bräcke, Härjedalen, Krokom, Åre kommuner Stödområde 6   Berg, Ragunda, Strömsunds kommuner

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   224

Utgångspunkten för alt Östersund har placerats i område 4 måste ha varit att del är sysselsällningslalet i kommunens centrala delar som styrt klassindelningen. För de områden av Östersunds kommun som Ugger utanför Östersunds centrala delar är emellertid sysselsättningsläget inle särskilt gott och bör därför i slödsammanhang jämställas med den slödnivå som gäller angränsande kommundelar.

Såväl sysselsättningsläget som befolkningsutvecklingen styrker länssty­relsens uppfattning alt länets kommuner bör tillhöra följande stödområ­den:

Stödområde 5   Östersunds kommuns centrala delar Stödområde 6   Resterande delar av Östersunds kommun saml övriga kommuner.

I övrigi viU länsstyrelsen betona att det regionalpolitiska slödel bör koncentreras till Nortland och särskill dess inland. Detta bör ske genom en kraftig begränsning av stödområdets omfattning i landet och genom alt den av länsstyrelsen förordade klassindelningen genomförs. Därtill anser läns­styrelsen alt den s. k. offertprincipen bör begränsas till stödområde 5 och 6 med en mer generell tillämpning i stödområde 6.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Enligl den arbetsmetodik länsstyrelsen börjat använda i länsplanerings­arbelel så arbetas handlingsprogram successivt fram för olika samhällssek­torer. Där anges bl. a. på vilket sätt de skilda sektorerna kan bidra till att nå de allmänna målen för länets utveckUng.

Hitfills har program utarbetats för jordbruket och skogsbruket i samar­bete med lantbruksnämnden respektive skogsvårdsslyrelsen. Under år 1981 slutförs i samarbete med Jämtland-Härjedalens turistförening arbetet med en turistutredning för länet. Arbetet har startat med all la fram elt induslripoliliskl program i samarbete med utvecklingsfonden. Inom läns­styrelsen pågår dels arbetet med elt miljöpolitiskt program dels en utred­ning om energitillgångarna i länet som underlag för det fortsalla arbetet med energifrågor i länet.

Lantbruket

Utredningen om lantbruket inriktades på all klariägga på vilket sätl jordbrakel bäst kan bidra lill ökad sysselsättning i länet. Av utredningens planeringsunderlag framgick att om nuvarande utveckling forlsäller så innebär det all jordbruket yllerligare koncentreras till Slorsjöbygden. Ra-gundadalen och Hammerdalsområdel med risk för total nedläggning i övriga delar av länet. För att motverka en sådan utveckling och öka produktionen och sysselsättningen föreslogs i elt handlingsprogram olika

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   225

åtgärder rörande markanvändning, produktionsinriktning och företags­former. Bland utredningens förslag kan beträffande produklionspolitiken nämnas:

-     Huvudinriktning på animalieproduklion med tyngdpunkt på mjölkpro­duktion. Innebär ökad grovfoderodling och minskad spannmålsodling.

-     Ökning av antalet mjölkkor från nuvarande 19000 tiU 25000 kor år 1990.

-     Ökning av den fältmässiga köks växtodlingen.

Efter remissbehandling antogs utredningen av länsstyrelsens styrelse i mars 1977. Då godkändes också det i utredningen redovisade handlings­programmet för lantbrukets utveckUng i länet. Del lades även fasl vilka myndigheter, organisationer etc. som har det närmaste ansvaret för all handlingsprogrammets olika delar genomförs.

Skogsbruket

Bakgrunden tiU att skogsbraksutredningen genomförts är den stora bety­delse skogen har för länets näringsUv dels genom all skogsbrakel ulgör en viktig bas för sysselsättningen främst i länets ytterområden dels genom alt vidareförädlingen ger ett betydande antal sysselsätiningslillfällen inom träindustrin.

Utredningen har utmynnat i ett handlingsprogram för skogsbruket som efter remissbehandling antogs av länsstyrelsens styrelse i februari 1980. Av handlingsprogrammet framgår bl.a. all avverknngsvolymen i länet långsiktigt kan ligga på 5,8 milj. m' sk per år om en normal skogsskötsel genontförs. Det är ungefär delsamma som den genomsnitfiiga årsavverk­ningen under 1970-talel. Möjligheter finns även att på sikt höja årsavverk­ningen om särskilda skogsvårdsinsalser görs. I handlingsprogrammet anges i övrigt vilka mäl man bör ha för skogsbruket i olika delar av länet och vilka insatser i form av skogsvård, investeringar m. m. som fordras för att säkerställa all avverkningsvolymen kan bibehållas på lång sikt.

Huvudansvaret för skogsbraksprogrammels genomförande vad gäller infriandet av målet för skogsproduktionen ligger på skogsvårdsstyrelsen. Bland andra viktiga delar i en uppföljning av programmet kan nämnas att utreda hur tillfällig arbetskraft på bästa sätt ska engageras i skogsvårdsar­bete och att utarbeta elt system för årlig uppföljning av avverkningarnas storlek i länet.

Turismen

I utredningen TUR 75 berörs väsentliga problem och ulvecklingsbefing­elser för turismen i länet. Tänkbara utvecklingsvägar på kort och lång sikt för turismen i länets oUka delar har arbetats fram genom en samverkan meUan den fysiska och ekonomiska planeringen. 1 TUR 75 diskuteras inrt'ktningen av den turistiska utvecklingen i stort i länet och den möjliga 15   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  226

profileringen av oUka områden i länet med hänsyn till specifika resurser m.m. Om TUR 75-materialel blir ell gemensamt planerings- och bedöm­ningsunderiag för kommunernas och andra intressenters medverkan i pla­neringsprocessen skulle granden vara lagd för all fortsätta arbetet med att ta fram ett gemensamt turistiskt länsprogram. I TUR 75 kommer följande huvudpunkter alt behandlas:

1.    Fysiska föratsättningar och hinder för turistnäringens utveckling i olika områden i länet.

2.    Turistnäringens marknadsföratsättningar.

3.    Sammanfattande synpunkter på turismens effekter på lokalsamhället.

4.    Slutsatser av avsnitten 1-3. Diskussion av olika utvecklingsvägar för turismen i länet. Möjliga profileringar av områden med föratsättningar för turism av olika karaktär och omfattning.

5.    Samhällets möjligheter att styra turismens utveckling i länet. Admini­strativa och ekonomiska styrmedel. Regionalpolifiskt stöd till turistnäring­en.

Nästa steg i planeringsarbetet bUr att få kommunernas syn på TUR 75. Det är därvid väsentligt att kommunerna och länsstyrelsen kan enas i vissa slutsatser rörande tänkbara utvecklingsvägar och utvecklingsföralsätl­ningar som TUR 75 lar upp.

Industrin

Arbetet med del industripolitiska programmet är planerat att genomfö­ras i följande steg.

—    För det första görs en bearbetning och analys av oUka slatistikmalerial
för att därigenom erhålla en mer fördjupad kunskap om industriutveck-
Ungen i länets kommuner, landet och riket.

—    För det andra görs en kartläggning och analys av bedömningarna i olika
centrala utredningar om Sveriges internationeUa beroende, förskjut­
ningar mellan oUka industribranscher, produkt- och teknikområden med
goda framtidsmöjligheter m. m.

—    För det tredje görs en genomgång av samtliga industriförelag i länet med
mer än tre anstäUda för att konstatera problem och förutsättningar både
på kort och medellång sikt.

Syftet med det fortsatta industripoliliska programarbetet är därefter

—    att göra en enkel men ändå användbar sortering av förutsättningar och
problem hos länets industriförelag,

—    att matcha länets naturliga föratsättningar för industriell utveckling och
föratsättningar i länets befinfiiga förelag mot centrala bedömningar om
framtidsbranscher, teknikutveckling m. m. Detta är för att få fram kon­
kreta utvecklingsprojekt inom för länet strategiskt viktiga områden som
man regionalt mer långsiktigt bör satsa på för att åstadkomma en ur
tUlväxtsynpunkt bättre industristruktur i länet.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   227

— alt i övrigt utarbeta förslag till handUngslinjer och operativa insatser som underlag för ett samordnat arbele i länets olika näringspolitiska organ.

Miljön, naturresurserna

Inom flera för länet vikfiga utvecklingsområden kommer förmodligen miljöfrågorna att kräva stor uppmärksamhet i framliden. Som exempel på sådana områden kan nämnas torvproduktion, inrättande av flis- och torvel­dade kraftvärmeverk, brytning och anrikning och malmer och industrimi­nerai, vattenkraftutbyggnad, utbyggnader för turism etc. Tillgången lill en mer samlad syn och kunskap om länets miljöresurser kan bli synnerligen värdefull vid behandlingen av dessa utvecklingsfrågor. Dels kan den ge en ökad beslutsberedskap och möjliggöra ett snabbare agerande i för projek­ten viktiga beslulsskeden, dels kan den visa på vägar all med rimUga insatser allmänt värna om och utveckla länets miljökapital.

Redan nu finns väsentlig kunskap samlad inom området. Kunskapen är emeUertid splittrad och ofta tillkommen med anledning av vattenkraftut­byggnader, turistsatsningar, behov av att freda vissa objekt etc. Den kanske mest samlade kunskapen om miljön har tillkommn i anslutning tUl arbetet med att fultfölja rikfiinjerna i den fysiska riksplaneringen. Det är emellertid angeläget att materialet kompletteras, samlas och utvärderas på ett enhetligt sätl.

Länsstyrelsen har påbörjat ett sådant arbele som kommer all utgöra första delen i ett regionalt anpassat handUngsprogram för användningen av natur- och mUjöresurserna i länet. Den här första etappen av arbetet beräknas vara klar vid årsskiftet 1981/82.

Energin

För att bidra tUl en mer samlad bild av länets förutsättningar inom energiområdet har länsstyrelsen under hösten 1980 påböoat ett arbete med syfte att översiktligt klarlägga länets tillgångar på energi främst baserad på skogsråvara och torv. En särskild studie görs även vad beträffar naturener­gi i form av vattenkraft i biflöden inom länet, vilka översiktligt kan bedö­mas möjliga att utnyttja i form av minikraftverk. I utredningen kartläggs även förbrakningen av energi som presenteras i form av s. k. kommunala energibalanser.

En studie görs dessutom av det energitekniska utvecklingsarbete som bedrivs inom länet och den industriella produktion av energikomponenter som sker vid länels förelag. I ett särskilt avsnitt behandlas behovet av energUeknisk rådgivning.

Utredningen bedrivs i nära samarbete med utvecklingsfonden och skogsvårdsstyrelsen och beräknas var färdig våren 1981.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  228

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Erfarenheterna av den hittiUs bedrivna regionalpolitiken är all den haft klart positiva effekter i vissa delar av länet men att den aldrig förmått vända utvecklingen i andra delar av länet. Det kan förklaras av att regio­nalpolitiken i sin hittillsvarande utformning variet ett aUl för trubbigt och passivt inslrament för all kunna la lill vara de specifika förutsättningar och möjligheter som dominerar länels samhällsstruktur och näringsliv. Länet har med andra ord inle passat för den schematiska inriktning regionalpoliti­ken haft och som grundar sig på en genomsnittsmall för landet.

Beträffande lokaUseringsslödel kan exempelvis konstateras all del ald­rig förmått stimulera lill näringslivsutveckling i områden som saknar indu­striell tradition. Stödet har i slällel alll mer bUvU en finansieringskäUa för redan etablerade förelag - ell slrakturbevarande instrument i redan indu­striellt utvecklade regioner. Länsstyrelsen har vid en mängd tillfällen, bl.a. i samband med Länsrapporl 1980, framfört förslag lill förbällringar av de regionalpolitiska stödmedlen. 1 Länsplanering 1980 har länsstyrelsen därför nöjt sig med att i enlighet med anvisningarna enbart lämna förslag till förändringar av stödområdesindelningen. Förslagen är redovisade i avsnitt 2 ovan.

Om man ska kunna åstadkomma en utveckling i länet mot de mål som salts upp så måste emellertid regionalpolitiken få en delvis annan inrikt­ning.

Man måste på regional nivå försöka hitta nya angreppssätt för att lyfta fram och ta tillvara de samlade utvecklingsförutsättningarna som länet har. Del kräver en störte öppenhet från myndigheter till initiativ från den lokala nivån och det fordrar en betydligt bredare samverkan än hillills meUan de organ som har ansvaret för länels framfida utveckling. Del fordrar också en stark koppling mellan den regionala utveeklingsplaneringen och genom­förandel av de åtgärder som kommer fram i planeringsarbetet.

Inom länsstyrelsens planeringsavdelning har förslag lill hur en sådan sammanhållen och sektorsövergripande ulveckUngsplanering kan läggas upp diskuterats fram och delvis börjat tUlämpas. Uppläggningen i länet av arbetet med Länsplanering 1980 och 1980 års redovisning av den fysiska riksplaneringen bygger på dessa tankegångar. Avsikten är alt åstadkomma en enhetlig syn på länels utveckling. Del är dessa övergripande mål som måste vara vägledande för de olika sektorernas verksamhet. Ett sådant arbetssätt skapar förutsättningar för en bättre hushåUning med resurserna.

Metodiken som prövats är all utifrån de övergripande målen för länels utveckling successivt arbeta sig fram mot konkreta förslag fill hur dessa mål ska nås. Resultaten av planeringsarbetet redovisas dels i dokument som länsplanering och fysisk riksplanering som anger de allmänna riktUn­jerna för utvecklingen, dels i handlingsprogram för enskilda sektorer som anger hur dessa sektorer kan bidra till att nå målen.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   229

Avsikten är att dessa handlingsprogram ska ligga lill grand för de berör­da sektorsorganens verkamhet och därmed ge den sektorsvisa poUliken den regionalpolitiska inriktning som bäst gagnar länets intressen. Det är också meningen att programmen ska kunna utgöra underlag för speciella projekt inom vissa delsektorer eller delar av länet. Utarbetande av hand­lingsprogrammen och deras genomförande liksom genomförandet av olika projekt är naturligt nog helt beorende av en direkt medverkan av berörda sektorsorgan.

Handlingsprogram med den här utgångspunkten har börjat utarbetas inom de sektorer som anses ha den mest strategiska betydelsen för länels utveckling. En redovisning av den har lämnats i avsnitt 3.

En grandföratsätlning för att del arbetssätt som här beskrivs ska kunna realiseras är att sektorsorganen i länet kan medverka aktivi. De måste därför få ökade möjligheter och resurser fill en sådan medverkan. Det finns flera sätt att åstadkomma detta. En möjlighet är att en del av de medel som de centrala verken fördelar till sina regionala organ avsätts så att de kan användas friare. Avsikten är att det i högre grad är behoven i länet som skall styra medelsanvändningen och i mindre grad de centralt utfärdade rikfiinjeraa för medelsanvändningen.

Eftersom resurserna skaU användas för att nå de övergripande målen för länets utveckling måste ett gemensamt organ finnas med långtgående infly­tande på medlens användning.

Länsstyrelsen har enligt författningen tiU uppgift att utforma de regional­politiska målen för länet och verka för att målen nås. Det är därför naturligt att samordningsorganet knyts lill länsstyrelsen. Representanter för de olika sektorsorganen bör medverka i organet.

Hur de friare statliga resurserna ska byggas upp, hur samordningsor­ganet ska se ut eller hur sektorsorganens medverkan lämpligast ska organi­seras har länsstyrelsen ännu inte tagU ställning tiU. Länsstyrelsen anser dock att det beskrivna arbelssället är av sådant intresse all formerna närmare bör utredas och systemet prövas i prakfiken.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

Mot bakgrand av vad som framförts i föregående avsnitt föreslår läns­styrelsen att JämUands län utses som försökslän för alt under en period av 5 år pröva en regionalpoUtik efter de principer som beskrivits här. Elt första steg i en sådan försöksverksamhet bör bli alt länsstyrelsen bemyndi­gas utarbeta formerna för hur en sådan verksamhet ska organiseras och bedrivas samt lämna förslag till hur de erforderliga resurserna ska byggas upp. Länsstyrelsen föratsätter att verksamheten utvärderas efter försöks­periodens slut.

Som fidigare nämnts befinner sig länet för närvarande i ett kritiskt skede

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   230

av sin utveckling. Som också framgått menar länsstyrelsen samtidigt att länet långsikfigt har goda utvecklingsmöjligheter om länet ges föratsätt­ningar att ta till vara dessa möjligheter. Med säkerhet kommer ansträng­ningarna att styra in utveckUngen efter dessa delvis nya banor under överskådlig tid att kräva extra ekonomiska resurser utöver vad som idag tUtförs länet. Utvecklingsprojekt som är strategiska för länets utveckling och som kräver särskUda resurser har redovisats i bl.a. länsrapporterna 1979 och 1980 och i handlingsprogram för jordbrakel och skogsbruket. Behovet av sådana insatser har också understrakUs av många remissorgan i samband med remissbehandlingen av länsplaneringen.

Om länet ges möjligheten att friare använda nu tillgängliga resurser och dessutom filtförs extra ekonomiska medel, skulle man på ett systematiskt och med tanke på resursanvändningen effektivt sätt, kunna vidta åtgärder som krävs för att vända länets utveckling. Länsstyrelsen föreslår därför att länet under en femårig försöksperiod tilldelas medel på 50 miljoner kronor per år för sådana åtgärder. Ett sådant anslag får dock inte användas som argument för att andra statliga medel som idag utgår dras in.

Med anledning av länsstyrelsens framställning har industridepartemen­tet som en första åtgärd under våren 1981 uppdragit åt Statskonsult Organi­safions AB att närmare utreda föratsättningaraa all genomföra en delvis ändrad regionalpolitik enligt länsstyrelsens förslag.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Västerbottens län

1    Utvecklingen i länet

Västerbottens län har nu ca 243000 invånare, vilket är ett par tusen fler än 1960 och 10000 fler än i böijan av 1970-talet. Befolkningens fördelning mellan länets oUka delar har förändrats radikalt de senaste 20 åren. Umeå har ökat sin andel av länels befolkning från 23 tUl 33 procent, medan Skellefteås andel är oförändrat ca 30 procent och övriga kommuner har minskat från 47 till 37 procent. De stora förändringarna skedde under 1960-talel, då befolkningen i de mindre kommunerna minskade med nära 2 procent per år i genomsnitt medan minskningen varit mindre än en halv procent per år under 1970-talet.

Den långvariga utflyttningen och folkminskningen i de mindre kommu­nerna har lett till att de fått en ogynnsam åldersslraklur och aUl större födelseunderskott. Endast Umeå och Skellefteå har numera stabila födel­seöverskott.

Länsstyrelsens befolkningsprognos pekar på en fortsalt ökning av länets folkmängd till 245000 invånare 1984 och 248500 invånare 1990. Omfördel-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   231

ningen mellan kommunerna väntas fortsätta, men med en viss dämpning av Umeås tiUväxt.

Den beräknade sysselsättningsutvecklingen innebär en även fortsätt­ningsvis minskande jord- och skogsbrukssektor, och en i stort sett oför­ändrad industri- och byggseklor. Förändringarna väntas bli små även för handel, samfärdsel och privata tjänster, som har ett starkt samband med befolkningens och näringslivets utveckling, medan den offentliga sekloras ökning väntas fortsätta om än i något långsammare takt än hittUls. Kom­mentarerna gäller på länsnivå — skillnaderna mellan kommunerna kan vara betydande.

Pendling över kommungräns förekommer främst i Umeåområdet, sär­skilt från Vännäs där en fjärdedel av de förvärvsarbetande har sitl arbele i Umeå, men i växande utsträckning också från Nordmaling, Robertsfors och Vindeln, trots pendlingsavstånd på 4-5 mil. MeUan inlandets tätorter är avstånden ännu störte och pendUngen blir därför relativt liten.

Förvärvsfrekvenserna i länet ligger betydligt under riksgenomsnittet särskilt i glesbygdsområdena - 10000 ytterligare jobb skuUe behövas i länet för alt nå upp fill riksnivån. I prognosen förutsätts en utveckling i stort sett paraUell med riksutvecklingen. Det innebär små förändringar för männen och en viss ökning för kvinnorna, men det blir ingen utjämning i förhållande till riksgenomsnittet.

Arbetslösheten i länet är ständigt högre än i riket - i vissa inlandskom­muner upp till tre gånger högre. Den är störst bland ungdomar under 25 år och hög även för de äldre, men dämpas något av att förtidspensionering av arbetsmarknadsskäl är vanlig i länet. I ett par inlandskommuner är nära hälften av männen mellan 60 och 65 år förtidspensionerade mot en fjärde­del i riket.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Förhållandena i länet kräver stora insatser för att mUdra effekterna av strukturomvandling och befolkningsminskning. Människorna i Västerbot­tens län har lika stora och berättigade krav på arbete, service och miljö som människor i andra delar av landet, där framför allt fillgången på arbele och service är bättre. Avstånden i länet är betydande. Del skapar problem för näringslivet som får svårt att hålla kontakter med kunder och leveran­törer. När vårt eget näringsliv inte klarar av att skapa tillräcklig sysselsätt­ning riskerar vi en utflyttning av arbetskraften.

Utflyttningen av arbetskraft drabbar framför alll länets inre delar. Situa­tionen är inte mer stabil än att en kraftig expansion i södra Sverige kan innebära en utflyttningsvåg från länet Uknande den i slutet av 1960-talet. Risker finns all länet får tillbaka sin gamla roll som råvaru- och arbets-kraflsleverantör. För alt lösa problemen och uppfyUa de av riksdagen

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   232

fastställda regionalpolitiska målen räcker del inte med att vi flyttar om resurser inom länet. För en bättre utveckling behöver vi kraftiga statliga insatser, framför allt i inlandet.

Utvecklingen inom industrin har avgörande betydelse för stora delar av länet. Medvetna statliga insatser med en långsiktig inriktning måste vidtas på många orter för all utjämna skillnaden mellan olika län. Samordningen mellan närings- och regionalpolifiken måste därför förbättras. Under de senaste åren har staten satsat mer på att lösa bransch- och strukturproble­men än på all mildra de regionalpolitiska orättvisorna.

Utvecklingen inom den offentliga sekiorn har stor betydelse för syssel­sättning och regional utveckling. En väsentlig del av samhällets utbyggnad vUar på kommuner och landsting. Dessa svarar också för en betydande del av sysselsättningen. Kraven på en stark återhållsamhet inom den offentliga sektorn motverkar dock möjligheterna all öka sysselsättningen. Skatteul­jämningsbidragel har betraktats som ell av de mest effektiva regionalpoli­fiska medlen. De senaste "reformerna" på detta område har inneburit en relativ ekonomisk försämring för Nortlandskommunerna. Skatteutjäm-ningsbidraget måste därför stärkas som regionalpolitiskt medel.

Den starka återhållsamheten inom statlig sektor kan medföra en minsk­ning av antalet anställda. Kraven på ett mera företagsekonomiskt länkande inom stafiiga sektorsmyndigheler kan dessutom leda till en allt kraftigare centralisering. Sammanslagningar av distrikt med indragningar av ijänster och försämrad service slår hårt och får myckel negativa konsekvenser för utsatta orter och regioner.

Även om de regionalpolifiska problemen är stora så finns det ändå resurser i länet som är underatnyttjade. Länsstyrelsen anser all insatser för att använda dessa resurser på ett bättre sällkommer alt ge effekter som är positiva inle bara för vårt län ulan för hela del svenska samhället.

Planeringsinstrument

Regionalpolitikens "förflackning" har också drabbat planeringsinstru­menten — ortsplanen, slödområdesindelningen och planeringslalen. Sam­spelet mellan planeringsinstrumenten måste utvecklas och de måste för­ankras som politiska fördelningsinstrumenl.

Planeringstal

Statsmaklernas ansvar för planeringslalen är i dag svagt. En fortsatt minskning av befolkningen leder till en negativ åldersstruktur, nedläggning av service m. m. De mest utsatta områdena är länels fjäll- och inlandskom­muner. En ytterligare utflyttning därifrån måste motverkas.

Länsstyrelsens förslag till befolkningsramar är utformade så att ingen kommun skall behöva drabbas av utflyttning. Medeltalet för vatje kommun ligger på minst oförändrad folkmängd.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   233

I länsstyrelsens beslut om planeringslal för kommunerna år 1985 blir medeltalet i befolkningsramen för länet 248000 personer, vilket är den övre gränsen i det av riksdagen beslutade intervallet. Länsstyrelsen be­dömer en sådan utveckling som rimlig. Del skuUe innebära en folkökning på 1000 personer per år, vilket är mindre än de senaste sex åren.

1 länsstyrelsens förslag till planeringstal för länet för år 1990 blir medel­talet i befolkningsramen för länet 254 000 personer, vilket alltså innebär en ökning med 1000 personer per år 1985-1990. Länsstyrelsen har därmed i huvudsak följt kommunernas egna förslag.

Viktigare än en stor folkökning är dock att skapa goda levnadsförhållan­den för de människor som bor i länet. En väsentlig faktor är därvid att öka tillgången på arbetstillfällen, eftersom länet fortfarande har låg sysselsätt­ningsgrad jämfört med riket.

För att nå riksnivån behövs 10300 nya jobb före år 1990, varav 4600 i stödområdena 5 och 6.

örtsplanen

Ortsplanen måste ha en långsiktig inriktnUig och baseras på välfärdspoli­tiska mål, där både service och sysselsättning vägs samman. Medel bör kopplas tUl ortsplanen. Del kan ske genom att program utformas för de olika ortstyperna.

Länsstyrelsen anser att utveckUngen inom industri och turism i Slor­uman jämte behovet av ytterligare en stödjepunkt för arbete och service i inlandet motiverar att Storaman nu klassificeras som regionalt cenlmm.

Orterna Jörn i SkeUefteå kommun och Bjurholm i Vännäs kommun fyller viktiga funktioner som arbets- och serviceorter för respektive kommunde­lar. Från kommunemas sida har också satsningar skett för alt stärka ortemas och kommundelarnas utvecklingsmöjligheter. Länsstyrelsen före­slår därför att Bjurholm och Jörn klassificeras som kommundelscentra.

Stödområdesindelning

Sedan det regionalpolitiska stödet till industrin infördes 1965 har en gradvis utökning skett av de områden där stöd kan utgå. I praktiskt taget alla län finns det nu kommuner som ingår i någon form av stödområde.

Uttunningen av stödområdesbegreppet har enligl länsstyrelsens mening inneburit en påtaglig försvagning av regionalpoUfiken. För skogslänens del påverkas möjligheterna tiU nyetableringar negativt, då de inte uppfattas som klart prioriterade. Enligt länsstyrelsens mening är del avvägningen mellan "norr och söder" som är del väsenfiiga. Norta Sverige måste prioriteras mycket starkare. En uppslramning av stödområdesindelningen måste företas. Den bör leda liU all färte områden omfattas av stödsyste­met. Gränsen för stöd måste flyttas längre nortul.

Ett speciellt stödområde 6-1- bör inrättas för särskilt utsatta regioner. Här bör stödmöjlighelerna vara de mest gynnsamma i jämförelse med

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  234

andra områden. Sorsele kommun föreslås bli placerad i ell sådant 6-l-områ-de. Dessa områden samt stödområde 6 bör prioriteras när det gäller offert-principen.

Jöras, Fällfors och Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun bör placeras i stödområde 5. Botsmarksområdel och Hörnefors församling i Umeå kommun bör placeras i stödområde 4.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Denna omgång av länsplaneringen har länsstyrelsen velat göra mera konkret och åtgärdsinriklad än tidigare omgångar. Arbetet har därför i slor utsträckning bedrivits i projekt som rör jord- och skogsbrakel, gruvnäring­en, turismen, decentraUsering, energi samt trafik- och transportfrågor.

Jord- och skogsbruk

Det stora flertalet av länets lantbruksförelag bedriver en kombinerad jord- och skogsbraksproduktion. De små företagen dominerar.

Jordbruket i länet bör garanteras ett produktionsutrymme på nuvarande nivä.

På grund av de högre produktionskostnaderna i norra Sverige har pris­stödet på mjölk en stor betydelse för lönsamheten och därmed även för sysselsättningen i jordbruket. Prisstödet bör justeras varie år.

Den nya jordbrakspoliliken och inle minst det nya glesbygdsstödet sätts i prakfiken ur spel om inle kapilalförsöriningen ordnas. Ett ökat byggande inom jordbraket innebär dessutom alt nya arbetstillfällen skapas i länels glesbygdsområden.

Jordbruksproduktionen skapar också underlag för livsmedelsindustrier. Det är särskUt angeläget att mejeriet och slakteriet i Vilhelmina kan bibe­hållas. Det snabbaste sättet alt erhålla elt säkrare underlag är alt intensifi­era jordbruksdriften på befinfiiga jordbrak.

Rationaliseringsslrävandena motverkas av skattelagstiftningen. Dess in­verkan på fastighetsmarknaden måste därför utredas. Lagstiftningen bör gynna ett aktivt brakande av jord och skog samt ett boende på fastigheten. Inom skogsbrukets område bör ett system av skatter och bidrag som stimulerar till ökad avverkning komma till stånd.

Skogsägarna i inlandet har inte kunnat sälja massaved med en rimlig lönsamhet. Det är av största vikt att man kan utforma elt permanent syslem för prissättning eller statliga stödåtgärder så att avverkning av massaved i inlandet inte hindras av aUtför höga transportkostnader.

Den mycket snabba mekaniseringen har lett tiU all sysselsättningen minskat snabbt inom skogsbmkel. Länsstyrelsen är dock inte beredd att medverka lill att mekaniseringsgraden "fryses" på nuvarande nivå. Den

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  235

kompensation i nya arbetstUlfällen som inlandet så väl behöver skall ska­pas genom en vidareförädUng av råvaran i inlandet.

Gruvnäringen

Hela Västerbottens län är ett myckel intressant område från mineralpoU-fisk synpunkt. Länsstyrelsen kräver därför en prospekteringsplan omfat­tande hela länet. Därvid erfordras underlag i form av geologiska kartor. Västerbottens län bör prioriteras vid kartering både på grund av länels stora intresse från malmgeologisk synpunkt och av regionalpolitiska skäl.

Om fortsatt gruvbrytning på sikt skall kunna säkerställas i Skelleftefället och Stekenjokk, erfordras intensifierad prospektering inom dessa områ­den. Dessutom förordas ökad prospektering i anslutning till kända fynd av wotfram/tenn, nickel samt uran och industrimineral. Regional fuUprospek-lering bör snarast påbörjas i Storumans och Sorsele kommuner, där wol-fram och tenn har påträffats.

Länsstyrelsen behöver en länsgeolog för att bättre kunna utnyttja infor­mation om geologiska förhåUanden.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) bedriver en slor del av sin prospektering från Mala. Utökade resurser för prospektering bör av regi­onalpolifiska skäl förläggas till Mala.

Vid SGU:s filial i Mala pågår utveckling av inslrament för markgeofy-sisk mätning. Denna verksamhet bör kompletteras med utveckling av inslrament för djupprospektering. Möjligheterna fill industriell produktion av dessa produkter bör undersökas. Ett geodataarkiv bör lokaliseras lill Mala.

Turismen

Turismen i Västerbotten är i huvudsak småskalig. Sommaren är den stora turistsäsongen vid kusten och i inlandet, medan turismen i Qällen har både en vinter- och en sommarsäsong.

Turismen har stor betydelse för länet. I inlandet och fjällområdet är turistnäringen en av de få basresurser som kan utvecklas och skapa nya jobb.

En koncentrerad utbyggnad av vissa turistområden ökar föralsällningar­na för koUektiva transporter - chartertrafik - och effekfiv marknadsfö­ring. Spridda uthyrningsstugor - träkor - kan ge kompletterande syssel­sällning vid många lantbraksförelag i glesbygd.

Antalet privata fritidshus ökar. För alt tillvarata den stora bäddvolym som finns i fritidshusen på ett bättre sätt måste ett samarbete eftersträvas meUan hoteU/stugbyar och ägare fiU fritidshus. Hotellen skulle exempelvis kunna marknadsföra och hyra ul privata fritidshus under de perioder som ägaren själv inte utnyttjar dem.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   236

Turismen i länets Qällområde konkurterar om markanvändningen med flera andra intressen, t. ex. rennäring och naturvård. Det är därför särskill angeläget att länets fjällkommuner upprättar utvecklingsprogram för turis­men.

Decentralisering av offentlig verksamhet

Strävandena att åstadkomma en ökad spridning av den statliga syssel­sättningen på regional nivå är förenad med en rad målkonflikter. Å ena sidan finns de mycket berättigade regionalpolitiska önskemålen all förstär­ka arbetsmarknaden i sysselsättningssvaga områden. Å andra sidan finns en rad andra faktorer, l.ex. personalhänsyn, effektivitets- och kostnads­krav, som måste åsidosättas om en decentralisering skall genomföras. I Umeå kommun finns 10000 stalsanslällda. Av dessa har 1000 personer länet och enbart länet som verksamhetsområde.

Decentraliseringsarbetet måste i första hand inriktas pä att liUvarata de möjligheter till decentralisering som nytillkommande verksamheter och delegering av arbetsuppgifter ger. Även vid omorganisation av befinfiig verksamhet skall möjUgheterna tUl decentralisering så långt som möjligt las tillvara. Länsstyrelsen är medveten om att detta inte är en offensiv sats­ning och konstaterar därför samtidigt att ulan ekonomiska resurser är det mycket svårt att genomföra en decentralisering av betydelse.

Energi

Västerbotten har inom sin vidsträckta yla rika energitiUgångar. Vatten­kraften i flertalet älvar är redan utbyggd medan fasta bränslen i form av torv och skogsbränsle inte har liUvaratagils i nämnvärd omfattning.

Genom de utredningar som på senare tid har utförts finns nu en bedöm­ning av vilka brytvärda torvmarker som finns och hur stora mängder skogsbränsle, som kan tas ut ur våra skogar utan att man stör skogsindu­strins virkesfångsl. Länet skulle kunna ersätta prakfiskt taget hela oljeför-brakningen med egna fasta bränslen och detla kan göras på ett lönsamt sätt.

Länets strävan är att snabbast möjligt öka uttagen av inhemska bränslen och minska beroendet av olja. I Västerbotten finns redan den grundläggan­de kompetensen och ett aktivt utvecklingsarbete pågår i kommuner, inom industrin och vid oUka forskningsinstitutioner. Länsstyrelsen föreslår all regionalpoUtiskt stöd skall utnyttjas vid större investeringar.

Fortsatta effektulbyggnader vid befintliga kraftverk och satsningar på små vattenkraftverk är angelägna. Systemel för eltaxor behöver ses över för all skapa rättvisande relationer meUan Nortland och resten av landet.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   237

Trafik och transporter

De regionalpolitiska problemen i Västerbottens län sammanhänger till stor del med långa avstånd och gles bebyggelse. Bristande åtkomlighet och höga transportkostnader drabbar såväl enskilda som näringsUvet. Goda vägförbindelser är således en grundläggande föratsättning för näringslivets utveckling och glesbygdsbefolkningens möjligheter att nå arbele och ser­vice. AUtför små anslag tiU vägsektorn har emellertid lett fill en successiv försämring av standarden på länets vägnät. De sysselsättnings-, regional-och trafikpolitiska aspekterna måste ses i ett sammanhang när man fattar beslut inom vägväsendets område. Det är nödvändigt att ytterligare medel StäUs fill förfogande för väginvesteringar i länet så att del totala anslaget når upp fill 1974-1979 års nivå.

Järnvägens betydelse ökar för de långa transporterna av bl.a. virke, skogsbränsle, torv och malm. Transporterna av vuke på inlandsbanan ökar ytterligare i samband med att flottningen upphör i Umeälven och i Ångermanälven. Inlandsbanan, inklusive delen nort om Storaman, och tvärbanorna Storaman-Hällnäs och Arvidsjaur-Jörn bör inordnas i riks­nätet och snarast möjligt rastas upp.

En rationell transportuppläggning är av väsentlig betydelse för länels näringsUv. En snabb lösning av lerminalfrågan i SkeUefteå är angelägen.

En fortsatt koncentrafion av gods fill de stora välutrastade hamnarna med året-rant-sjöfart är att vänta. Föratsättningarna för ökad kustsjöfart bör tas tiUvara och ett sjöfraklstöd bör övervägas. Isbrylartesurser måste allfid kunna garanteras till Norrlands- och Kvarkenlrafiken.

Flygel har stor betydelse för länets kontakter med resten av landet. Del är väsentligt att inrikesflyget har ett väl fungerande syslem av flyglinjer till alla större orter. Goda flygförbindelser behövs också för ett fungerande regionalt samarbete inom Norrland och även med angränsande delar av Finland och Norge. Här krävs förbättrade förbindelser Umeå-Östersund och ett återapptagande av trafiken Skellefteå-Sundsvall.

Samordning av länsplanering och fysisk riksplanering

Regionalpolitisk planering och fysisk riksplanering har hittUls i alltför hög grad bedrivks åtskilda från varandra och med olika departement som huvudansvariga.

Erfarenheterna har visat att man pä central nivå ofta ger bevaran­deintressena alltför stor vikt och inte tar hänsyn lill regionala skillnader och regionalpolitiska konsekvenser. Det är angeläget att man i den konkre­ta handläggningen av ärenden som rör den fysiska riksplaneringen an­vänder elt mera nyanserat synsätt. Man måste utgå från att Sverige fill ytan är ett stort land med väsenfiigt oUka förutsättningar.

I länsprogrammet behandlas ansvaret för naturvården och det rörliga

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   238

friluftslivet, behovet av planering för frifidsbebyggelse, rikfiinjerna tiU skydd för brukningsvärd jordbraksmark, viUkoren för skogsbrak i närhe­ten av fjällen, behovel av vägar i fjällområden, kraftverksbyggandet i våra älvar och möjligheterna att utnyttja mineraltUlgångar i fjällområdet.

De regionala bedömningarna måste tUlmätas störte vikt i den fysiska riksplaneringen. Länsstyrelsens planerings- och myndighetsansvar och de nära kontakterna med berörda kommuner utgör en god grand för alt åstadkomma balans mellan alt bevara och att exploatera.

Sammanfattning av länsprogram 1980 för Norrbottens län

1    Hittillsvarande och framtida utveckling i länet

Arbetslösheten i länet har under mycket lång tid varit hög. Under 1950-och 1960-talet innebar utvecklingen inom jord- och skogsbruk alt ett stort antal människor måste söka sig andra utkomstmöjligheter. Sysselsättning­en inom dessa näringsgrenar minskade från drygt 30000 år 1950 till under 10000 år 1970 för att nu vara nere i ca 7500. Bara en liten del av alla de som sökte sig andra arbeten kunde få det i länet. Följden blev en omfattande utflyttning. Flyttningsförlusterna uppgick under 1960-talet lill ca 30000. Det var alltså 30000 fler som flyttade från än som flyttade fill länet.

Utvecklingen under 1970-lalet har varit ojämn. Det är inte längre nä­ringsgrenen jord- och skogsbruk som styr sysselsättningsutvecklingen. Där är antalet sysselsatta nu så lågt att förändringar inle betyder så myckel för den tolala sysselsättningen som de gjorde tidigare. I stäUel har andra förhållanden medfört att länets arbetsmarknadsproblem ånyo blivit större.

Under första hälften av 1970-lalet ökade sysselsättningen i Norrbollen mer än i andra län. Flera faktorer bidrog till detta. Inom dåvarande NJA genomfördes stora investeringar. Antalet anställda ökade från 3 400 år 1970 till 5000 år 1975. De förberedande arbetena för Stålverk 80 var långt gångna. Samtidigt gick malm- och skogsindustrin in i en högkonjunktur. Antalet anställda inom LKAB ökade. Byggnadsbranschen var en lid över­hettad. Stora industriinvesteringar och elt bostadsbyggande större än nå­gonsin bidrog till delta. En minskning av arbetslösheten skedde men inte i den takt arbetstillfällena ökade. Arbetskraften hann inte ställa om sig till de nya arbetena.Länet fick därför inflyltningsöverskoll.

Nästan i ell slag vände utvecklingen. I stället för Stålverk 80 och en kraftig expansion vändes utvecklingen vid NJA i negativ riktning. Malmen och skogen gick in i den djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden. Investeringarna i länet sjönk kraftigt.

Sysselsättningen minskade inom de varaproducerande delarna av länets näringsliv. Arbetslösheten ökade.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   239

Trots en myckel stor ökning av de arbetsmarknadspolitiska insatserna steg den öppna arbeslösheten betydligt. Det totala antalet personer som stod utanför den ordinarie arbetsmarknaden ökade med närmare 60 pro­cent åren 1976-1979. Länet befäste sin stäUning som arbelslöshetslänet framför andra."

Norrbollen har gott och väl dubbelt så hög andel utanför den ordinarie arbetsmarknaden jämfört med det län i riket som ligger näst sämst lill. Åren 1978 och 1979 är i stort sell 20000 personer i länet arbetslösa, i arbetsmarknadsutbildning eller i beredskapsarbeten (årsmedeltal). Arbets­marknadsproblemen finns i hela länet, men är aUra störts i länels inland.

Länels folkmängd minsakde för första gången under 1960-lalel från ca 261000 fill ca 255000 personer. Under 1970-talel har folkmängden stadigt ökat och är i slutet av decenniet ca 267000 personer. Urbaniseringen, dvs. att centralorter ökar och glesbygden minskar, har fortsatt under decenniet med en över åren klar tendens lill dämpad nedgång i glesbygden. I gengäld har utflyttningen drastiskt tilltagit från Luleå och Kirana. Länet har en klart högre undersysselsältning eller, omvänt uttryckt, en lägre s. k. yrkes­verksamhelsgrad än riket i sin helhet. Undersysselsältningen är störts för kvinnor och i länels glesbygdsområden.

Trots konjunktursvängningen i länet minskade utflyttningen i absoluta tal på 1970-talel. Den var l.ex. störte år 1974 jämfört med år 1979 (5900 jämfört med 5150 personer). Större delen av svensk industri har haft känning av lågkonjunkturen, varigenom ulflytlningssugel reducerats. Ar­betsmarknadspolitiska åtgärder ha haft sin betydelse. Därtill har benägen­heten att flytta minskal. Det talas allt oftare om flyttvägran.

De långa avstånden i länet begränsar möjligheterna lill pendling. Pend­ling förekommer främst i kusten och den s. k.Fyrkanten (Piteå-Älvsbyn-Luleå-Boden). Under Stålverk 80-åren var inpendlingen till Luleå särskilt omfattande men har därefter minskal.

Enligl länsstyrelsens prognos i Länsprogram 1980 ökar arbetskraflsef­terfrågan i länet totalt från 113000 år 1975 fiU 116000 år 1990. Kustkom­munerna och Arvidsjaurs kommun beräknas få en ökad sysselsällning, medan övriga inlandskommuner beräknas få en minskad sysselssällning. Prognoser lyder på en nedgång under perioden inom jord- och skogsbruk, industri och byggnadsverksamhet i länet med ca 8 800 arbetstUlfällen. Hela ökningen skuUe med andra ord bäras upp av servicenäringarna, främst offentliga sekiorn.

Med en s.k. nollframskrivning kommer Norrbottens län att ha 273000 invånare i 1990. Länsprogrammets prognos resulterar samma år i en folk­mängd på 258000 personer, vilket innebär att undersysselsältningen skulle vara ca 19000 personer. Jämfört med år 1975 skulle enligt prognosen nio av länets kommuner ha en mindre folkmängd år 1990, medan den skulle vara högre i Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur, Boden och Haparanda kommuner. Om länet skall ha rikets förvärvsfrekvens räcker prognosens sysselsättning bara till en befolkning på 228000 personer år 1990.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   240

Med resultat från projektet Social utveckligsplanering i Norrbottens län har länsprogrammet redovisat ett avsnitt om "utvecklingens effekter på människorna". I detta avsnitt belyses bl. a. vilka konsekvenser länets höga arbetslöshet fått för berörda människor. Del är en varning för vad som kan drabba många fler om. inte volym och inriktning på de insatser som vid­tages från samhällets sida bättre anpassas lill regionens och människornas behov. 1 avsnittet presenteras också utvecklingens effekter på olika boen­demiljöer, omsorgen, barn och ungdom saml i ökad medvetenhet bland ungdomen i länet.

2   Mål och riktlinjer för utvecklingen i länet

Länsprogrammets målavsnitl avslutas med ett kvalitativt formulerat mål "all länsbefolkningen erbjuds goda levnadsvillkor lill grund för en hög välfärd".

Länet har än så länge en ung befolkning. Åldersstrukturen ger ett kraf­tigt födelseöverskott jämfört med många andra regioner.

Det mål länsstyrelsen uppställer för länels befolkning 1990 är 267000-273000 invånare. Del intervallet rymmer dels dagens folkmängd och dels den naturliga folkökningen. Denna ram betyder ett accepterande av en viss utflyttning. En utveckling mol del lägre talet innebär nämligen en neltoul­flyttning som är lika slor som födelseöverskottet.

Länsstyrelsens mål för sysselsättningen är samma sysselsättningsgrad för Norrbotten som för landet i genomsnitt. Detta överensstämmer med del av regering och riksdag uttalade målet för regionalpolitiken - alt skapa likvärdiga sysselsättningsmöjligheter i landels olika delar.

Fram fill 1990 innebär detta alt det - för alt nå de förvärvsfrekvenser som riket bedöms ha 1990 - krävs ell lillskoll på 24000-27000 nya arbelsfillfällen utöver de som redan är medtagna i prognosen.

Jämfört med befolkningsprognosen har länsstyrelsen satt befolknings­målet högre för Piteå, Luleå, Jokkmokks, Kalix, Övertorneå, Pajala, Gälli­vare och Kiruna kommuner.

Sysselsättningen behöver öka utöver prognosen i samfiiga kommuner för all länsstyrelsens befolknings- och sysselsällningsmål skall uppnås. Allra mest skulle sysselsättningen behöva öka i Luleå (5400), Kiruna (3500), Piteå (3400) och i Gällivare 2500).

Ortsplan och pendlingsregioner behandlas inle i länsprogram 1980. Del skall tolkas som alt länsstyrelsen fäst större vikt vid all utarbeta konkreta ålgärdsprogram för olika sektorer av näringslivet. 1 Sveriges fill ytan största län, som Norrbotten är, är i många fall kommunema alltför vid­sträckta för all dagpendling lill arbetsplatser och service skall vara möjlig till kommuncenlra från berörd kommuns ytterområden. Därför är det

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

241

Tabell 1. Befolkning år 1979, länsstyrelsens befolkningsmål år 1990 och behov av ny sysselsäUning utöver prognos för måluppfyllelse år 1990, i Norrbottens län och dess kommuner

 

Kommun

Befolkning

Befolkningsmål år 1990

Behov av nya

 

år 1979

 

jobb 1990

Piteå

38150

37900- 38700

-1-

3400

Älvsbyn

9550

9500-    9700

+

1050

Arvidsjaur

8200

8400-    8600

+

750

Arieplog

4050

3 900-    4100

+

400

Luleå

67150

69700- 71 100

+

5400

Boden

28750

28800- 29400

+

1 100

Jokkmokk

7150

6700-    6900

+

1000

Kalix

19400

19000-  19500

+

2250

Overkalix

5 150

4900-    5100

+

500

Haparanda

9450

9700-    9900

+

1200

Övertorneå

6250

5800-    6000

+

850

Pajala

8850

8300-    8 500

-1-

1450

Gällivare

24650

24300- 24800

-t-

2500

Kiruna

30150

30100- 30700

+

3 500

LÄNET

266950

267000-273 000

+24000-

 

 

 

 

27000

enligt länsstyrelsen nödvändigt att främst i länets inland särskilt stödja vissa kommundelscentra som stödjepunkter för sysselsättning och service. Delta har länsstyrelsen redovisat i tidigare länsutredningar och länspro­gram.

Länsstyrelsens mening är att länet måste ses som en helhet i stödhän­seende. Luleå och Piteå är ulvecklingsmotorer för hela länet. Om inle utvecklingen i dessa kommuner är positiv, drabbas hela länet negativt. Detta måste beaktas vid slödområdesklassificeringen. En allt störte del av landet har kommit all ingå i stödområdet, en situation som permanentades år 1979. Dessutom förbällrades stödet avsevärt i den del av stödområdet som ligger i södra och mellersta Sverige. Norrbottens relativa sUualion försämrades. I stället för att stödet riktades blev det mer utspritt. Stödet ska naturiigtvis stimulera tUl investeringar i de områden som har de största problemen. Därför anser länsstyrelsen att slödområdesavgränsningen måste omprövas i riktning mol att stödområdet geografiskt minskas. Inpla­cering av kommuner i stödområdesklassema bör ske efter vissa kriterier och revideras vartannat år.

3   Riktlinjer för olika samhällssektorer

Sysselsättning

Norrbotten har genom historien varit beroende av sina rika naturtill­gångar och exploateringen av dessa. Malm, skog och vattenkraft har utgjort granden för länets utveckling och indusatriaUsering. Det näringsliv som i dag finns har fortfarande sin tyngdpunkt i råvarautvinningen. Indu-16   Riksdagen I981I82. I saml. \'r 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   242

strin är kapilalintensiv, relativt ensidig, med lågt teknikinnehåll och hög exportandel. Under 1970-talet har problemen skärpts för länels industri. Ökande utländsk konkurtens och en lågkonjunktur har försämrat lönsam­heten för svensk industri. Det har skapat sysselsättningskriser på olika håll i landet. Norrbottens exportindustri har varit särskUt utsatt.

I Länsprogram 1974 skisserades en strategi för hur naturtesurserna skall användas på lång sikt. Det handlar både om resurser för industriell produk­tion (malm, mineraler, skog) och om de areella näringarna (jord, skog, rennäring, fiske). Länet har också utomordentligt stora resurser för rekrea­tion och turism, liksom fömtsätlningar för en god boendemiljö.

Det fmns naturligtvis flera vägar alt följa för att lösa nortbottensfrågan. Alternativen utgörs av å ena sidan att flytta arbetskraften till andra delar av riket, å andra sidan att flytta företagsamhet till Norrbotten. Strävan måste vara att problemen ska lösas på sistnämnda sätt, dvs. genom en aktiv regionalpolitik.

Det är i basnäringarna den största delen av målsättningens 24000— 27000 arbetstillfällen måste komma.

Åtgärdskraven för ökad sysselsättning behandlas i del följande koncen­trerat näringsgrens vis.

Jordbruk

Länsstyrelsens handUngsprogram från 1974 för jordbruk ligger fast. Må­len är att:

-    ge hög och jämn sysselsättning i det enskilda jord- och skogsbruket

-    medverka lill en jämn sysselsättning i de industrier som baseras påjord-och skogsbrakets produkter

-    medverka fill att folk kan bo kvar, särskiU i inlandet, vilket i sin lur ger underlag för en acceptabel service.

Länet har låg självförsörjningsgrad på alla jordbraksprodukler, utom mjölk och potatis. Bland de åtgärder som föreslås kan nämnas:

-    nya jordförvärv slagen tiUämpas så att prisnivån blir skälig och syssel­sättning och uppbyggande av familjeföretag främjas

-    jordskötsellagen tUlämpas så att aU brakningsvärd åker hävdas

-    utredning görs med sikte på alt få till stånd lagändringar som möjlUggör för lantbraksnämnden att behålla förvärvad mark och långsikfigt aren-dera ut densamma som alternafiv fill försäljning

-    dödsbo- och samägande avvecklas

-    lantbraksnämnden tar ytterligare initiativ för att öka omsättningen av passivt ägda fastigheter

-    möjligheterna utreds att fillgodose jakt- och fiskeintressena för dem som inte äger någon fastighet

-    tillståndsprövning av arrendeupplåtelser införs.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  243

Skogsbruk

Skogsvårdsålgärder på två 3. k. inlensilelsnivåer presenteras för att öka skogsproduktion och virkesutlag. En bred uppföljning har gjorts i projekt "Skogen och skogsindustrin i Norrbottens län" under hösten och vintern 1980/81. Det bör enligt länsstyrelsen vara möjligt att varje år nedanför skogsodlingsgränsen avverka en brutlovolym på 5,0 milj. skogskubik­meter, varav 2 milj. i lappmarken och 3 milj. i kust- och skogslandet.

Tillgångarna ovan skogsodlingsgränsen bör vägas in i en senare lotalbe-dömning av möjligheterna att lösa problemet kring den s. k. "virkes­svackan" omkring år 2030.

Länsstyrelsen vill i detta sammanhang peka på att en skogsvårdsinsats i storleksordningen 100-150 milj. kronor genererar elt virkesvärde på drygl en halv miljard. Det virket representerar i förädlat skick ett bralloproduk-tionsvärde i storleksordningen 1,5—2,0 miljarder kronor. Med ökad föräd­lingsgrad och tillvaratagande av skogsenergi bör detta produktionsvärde kunna nå över 3 miljarder.

Rennäring

Målen har i länets rennäringsprogram som faslstäUts av länsstyrelsen 1979 uttryckts bl. a. i följande formuleringar:

-     De som arbetar inom rennäringen ska ha en inkomst som är jämförbar med de inkomster som uppnås i andra areella näringar.

-     De nalurUga betestUlgångarna ska styra hur många renar som totalt hålls inom rennäringen. (I avvaktan på en belesinventering utgår man från all en renstam av 100000 djur ska kunna håUas inom flällrenskötseln.)

-     Arbetstillfällen ska tiUskapas för samer vid sidan av renskötseln.

-     Del allmänna ska bekosta anläggningar som ingår i den s. k. infrastrak-turen.

Åtgärder som behövs för detta är t. ex.:

-     Renbetestillgångarna klarläggs.

-     En utvecklingsplan upprättas för varje sameby.

Fiske

För yrkesfisket ska avsättningsmöjligheterna tryggas och förädlingsgra­den öka. Bland åtgärder som föreslås är:

-     Laxfisket i havet och i synnerhet smålaxfisket i södra Östersjön begrän­sas.

-     Rehabiliteringsprogrammen för den naturliga smoltreproduktionen i lä­nets älvar fullföljs.

-     Arbetet med produktutveckling av fiskprodukter baserade på fiskråvara från länet fortsätter.

-     En eller flera avelsstationer byggs.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   244

Turistnäringen

Ett av turistnäringens övergripande mål är alt tUlföra länet nya varaktiga arbetsliUfällen. Inom fjällområdet skall utbyggnaden koncentreras till sär­skilda utvecklingsområden. I kustområdet skaU utbyggnaden ske med utgångspunkt från särskiU utvalda basorter. I länsprogrammel presenteras områdesvisa förslag för Tärna-Nasa-området, Abisko-Kebnekajse-områ­det, Vägen västerat, Dundretområdel, Jokkmokksområdet, Norrbottens skärgård och länets älvdalar.

Huvudmannaskaps- och organisationsfrågor måste lösas. Kommunika­tioner, marknadsföring och utbildning måste förbättras.

Industri

Det övergripande målet för industrins utveckling i Norrbotten under 1980-talet kan sammanfattas påföljande sätt:

-     Regionens naturresurser utnyttjas för all säkra en god malerieU stan­dard för befolkningen. Den långsiktiga samhäUsnyltan ska vara avgö­rande för naturresursernas användning.

-     Regionens samlade produktion bringas att öka snabbare än riksgenom­snittet.

-     Vidareförädling sker så nära råvarakällan som del är ekonomiskt möjUgt och ur sociala aspekter lämpligt.

-     Mineral- liksom energiresurserna utnyttjas i större utsträckning inom regionen.

-     Förädlingsgraden höjs bl.a. inom branscherna stål, trä och verksläder. Ny produktion etableras inom branscherna livsmedel, elektronik och kemi.

-     De statliga företagen breddas och vidareutvecklas. Särskild hänsyn tas lill inlandet. Detla kan åstadkommas genom ökad produktion och kom­pletterande vidareförädling, utveckling av produktion och nyetablering­ar inom expansiva sektorer.

-     Privata företag sfimuleras att expandera genom lokaliseringsstöd och genom frisläpp ur investeringsfonderna.

-     Privata företag styrs att expandera i Nortbotten genom etableringskon­troll.

Naturresurser

-     Inventeringen av naturresurser, främst mineraler och energitiUgångar, intensifieras.

-     Del biologiska underlaget för en livsmedelsindustri baserad på ökad produktion inom de areella näringarna preciseras.

-     Ett program för högre förädlingsgrad inom skogsindustrin utarbetas och Startas.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   245

Arbetskraft

-     Förbättring av yrkesvägledning och framtidsinriktad praktisk gymna­sieutbUdning.

-     VidareutbUdning av alla k;ategorier av personal är angelägen, särskill inom basföretag med långsiktigt minskande sysselsättning.

-     Yrkesutbildning och omskolningsverksamhel utformas med tanke på ny teknikintensiv industriproduktion.

Industriservice

-     Etablering av produktionsservice av nyckelkaraktär l.ex. ylbehand-
lingsanläggning, gjuteri, verktygstillverkning etc. måste komma till
Stånd.

Företagsutveckling

-     Marknadskontakter och bearbetning måste förbättras avsevärt, särskilt då hos mindre och medelstora företag, främst för de nationella markna­derna inom verkstadsindustri, men även inom trä och elektronikbran-scheraa. Marknadskompelensen måste byggas ul hos Utvecklingsfon­den för att på ett kompetent sätt kunna förmedla resurser mellan företag och högskola, marknadsföringsorgan och konsulter.

-     Högskolan i Luleå, i samråd med de näringsUvsstödjande organen, preciserar för länets industriutveckling centrala leknikavsnitt saml be­hov av marknadsforskning och strakturanalyser.

StatUgt företagande

Sex av tio industrijobb i Nortbotten finns idag i företag i vilka staten har det avgörande inflytandet. Därför har staten och Statsföretag AB ett speci­ellt stort ansvar i och för Norrbotten.

Bransch gruvor

-     Mineralpolitiken utformas i samklang med de regionalpolUiska målen. Kravet all bibehålla utkomstmöjligheter och boende i inlandet bör sär­skilt beaktas.

-     StäUningslagande på central nivå när del gäUer utökad men långsikfigt väl balanserad mineralbrytning påskyndas.

-     En målinriktad studie över Nortbollens mineraifillgångar genom s.k. fullprospektering genomförs.

-     De nya gravfyndigheter som finns i Nortbotten måste tas till vara för en utökning och breddning av mineralbasen. Redan idag finns fyndigheter vars brytningsvärde snabbt måste bedömas.

Bransch stål

- Luleå skaU vara landets metallurgiska centram.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   246

Bransch verkstadsindustri

-     Möjligheteraa undersöks beträffande produkfion inom områdena trans­portmedel, miljövård och energi, gravor, skogsindustri och utrustning för verkstadsindustrin. SärskiU uppmärksammas om innovationerna kan omsättas i hela systemlösningar.

-     Bevakning av innovationer och möjligheter att köpa licenser måste förbättras.

-     Länkarna till produktionen inom regionen förstärks för att maximera spridningseffekterna, speciellt mot sektorerna träprodukter och mi­neral.

Bransch skogsindustri

-     Ett nafionelU straklur- och handlingsprogram utarbetas. En fördelnings­plan med resurser för direkt styrning av råvaran bör ingå.

-     En beredskapslag utarbetas. Denna skall kunna sättas i kraft för enstaka virkesförsöijningsområden eller för hela landet om industrins virkesför­sörjning eller sysselsättningen hotas aUvarligt.

-     Ett program för längre driven förädling utarbetas. De mindre och medel­stora förelagens produktionsutveckling förbättras. Den administrafiva kapaciteten Uksom marknadskunnande höjs. Särskilt anpassad kurs­verksamhet igångsattes i samarbete med högskola - utveckUngsfond.

Dessutom presenteras ålgärdsförslag för branscherna kemisk industri, elektronikindustri och livsmedelsindustri.

Energi

Bland länsprogrammets riktlinjer kan nämnas:

-     Statsmakteraa tar hänsyn lill de regionalpolifiska möjligheter som ener­gipoUtiken ger och engagerar sig aktivt i den induslriexpansion som energtförsörjningen ger och kommer att ge upphov tUl.

-     Länets övergripande strategi när del gäller utnyttjande av skogsavfall och torv för energiproduktion har formulerats under 1981 och bör vägle­da statsmakternas åtgärder på området.

-     Med utgångspunkt i ett material från en utredning tillsatt av Nordiska ämbetsmannakommittén för industri- och energipolitik, och som pre­senteras under år 1981, utformas en målsättning för länels engagemang och de konkreta åtgärder som bör vidtas inför en eventueU utvinning av gas/olja utanför Nordnorge.

Service

Kommunikationer

Den vägslandard som under senare år uppnåtts i länet måste bibehållas i förhållande till övriga landet. Framfida transportbehov och standardkrav på inlandsbanan bör preciseras. Vidare bör en tidsplan utarbetas som

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   247

innebär alt upprastningen bör vara avslutad i mitten av 1980-lalet. Andra kommunikationsfrågor presenteras som konkreta förslag.

Högre utbildning och forskning

Den högre ulbUdningen och forskningen bör byggas ul i Norrbotten dels för att förstärka de resurser som redan finns, dels för att bredda verksam­heten och lägga en grand för en offensiv utveckling inom sektorer av strategisk betydelse för länets framtid.

Miljö

Länsprogrammet präglas av en stark omsorg om att rädda glesbygden. En ytterligare minskning av befolkningen i länets glesbygder riskerar på många håll att få allvarliga följder för dem som blir kvar. Redan nu är befolkningens åldersammansättning inom stora kommundelar i inlandet sådan att bara en inflyttning kan hålla uppe befolkningstalen på sikt.

Kraftfulla åtgärder måste vidtas från samhällets sida för att i länets glesbygder la tiU vara det underlag för försörining som finns.

Länet måste ses som en helhet, där såväl kustbygd och inland som centralorter och glesbygd måste fungera med tillräcklig sysselsättning, service och en god miljö. Om utvecklingen i inlandet och glesbygden bUr alltför drastiskt negaliv, får delta mycket allvarliga återverkningar på bas­industrin och de större centralorterna i kusten.

När åtgärdsprogrammen i skilda näringsgrenar efterhand genomförs måste de naturligtvis prövas mot de gällande bevarandepoliliska målsätt­ningar som uttrycks t. ex. i den fysiska riksplaneringen.

En referensram för det något luddiga begreppet "miljö" ges i den väl-fårdsmodeU och helhetssyn som Social utvecklingsplanering i Norrbottens län kunnat tillföra länsprogrammets beskrivningar och analyser.

4   Synpunkter och förslag beträffande regionalpolitiska medel

Länsplaneringen och medel för dess genomförande

En del av länsprogrammets förslag måste kunna realiseras genom eget beslutsfattande inom länet, andra förslag kräver statsmakternas ställnings­tagande. Det är knappast tänkbart att länet av egen kraft skall kunna lösa norrbottensfrågan. Den nortbottensstyrda industrisektorn utgör knappast mer än 20 procent av hela industrin i länet. Detla markerar beroendet av en fungerande nalioneU regional-, sysselsättnings- och näringspolitik. Sam­hällets stödformer och regler för utbUdning av arbetskraft, företagsutveck­ling m. m. utformas efter de speciella behov som finns i en region i industri­ell omvandling. Detta kan kräva nya stödformer.

De senaste åren har länet undan för undan fått större resurser för all själv kunna påverka sin situation (Nortbottendelegationen, Region-Invest,

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   248

utvecklingsresurser tiU länsstyrelsen m. m.). Denna utveckling är positiv. Statsmakterna måste ta fasta på detta och ytterligare öka länets möjlighe­ter att genom egna beslut skapa en positiv utveckling. Ytterligare besluts-uppgtfter kan delegeras tiU länsstyrelse och utveckUngsfond från AMS och industriverket.

Dessutom kan statsmaktema genom andra beslut markera sin vilja att minska gapet mellan ord och handling i regionalpolitiken.

Det regionalpolitiska stödet

För att uppnå rimliga effekter, särskilt i länets inlandskommuner, krävs regelmässigt högre subventionsgrad än i andra delar av landet. Stödområ­desindelning och bidragsnivåer skaU enligt länsstyrelsen fastställas utifrån objektiva kriterier, sysselsättningssituationen m. m.

Länsstyrelsen menar att den regionalpoUliska helhetssynen - därmed också närings- och industripolitiska synpunkter - skall väga tungt när subventioner i de enskilda fallen fastställs. Subventionen per arbetstillfälle föreslås inte ensam vara styrande för det statliga bidragels storlek när det gäUer satsningar med strategisk betydelse för näringslivet.

För turistnäringen föreslås ändring i stödformer så alt knytningen av stödets storlek fill sysselsättningen måste bort, om stödet skall ha någon betydelse för utvecklingen av näringen. För detla talar också rekreations­poUtiska mofiv och att turistnäringen är särskill viktig för de extrema glesbygderaa. Slutligen ger varje sysselsättningsfiltfälle i turistnäringen mer indirekta effekter än sysselsättning i andra näringsgrenar.

Frisläpp av företagens investeringsfonder måste, enUgt länsstyrelsen, ske i Unje med regionalpolitiska målsättningar, varvid fonderna genom slatsmaktemas beslut selektivt utnyttjas vid nyetablering och utveckling av industri inom Norrbottens län.

Företagen föreslås få rätt att förfoga över sina investeringsfonder för investeringar i Nortbotten enligl förordningens 9 § 3 moment och därvid beviljas ett extra investeringsavdrag på 30 procenl. Investeringsfondsme­del och regionalpolifiskt stöd föreslås kunna utnyttjas för samma investe­ringar.

Länsstyrelsen föreslår att statsmakterna beslutar all låta offertprincipen bU det verksamma regionalpolisliska medel det har förutsättning all vara. 250-350 milj. kr. per år ställs liU förfogande under fyra år för lokalisering till Norrbotten. Offertprincipen kombineras med etableringskontroll.

Länsstyrelsen har vid tidigare tillfällen och nu i länsprogrammel före­slagit att etableringskontroll införs och kompletteras med offertmetoden. På grand av Nortbollens situation, som helt skiljer sig från förhållanden i andra län, kunde systemet begränsas till att vara inriktat på att styra investeringar till Norrbotten, främst inlandet, från de delar av landet som ligger utanför de sex stödområdena.

Om de regionalpolitiska reglerna skall ha någon mening, måste de tilläm-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   249

pas. Det finns dokumenterade fall då avvikelser gjorts från upphandlings­kungörelsens regionalpoUliska direktiv. Därför föreslår länsstyrelsen alt regeringen skärper kontrollen över att upphandlingskungörelsen följs.

I ett län av Norrbottens karaktär med extraordinära krav på en tillväxt inom små- och medelstor industri spelar Utvecklingsfonden en speciellt viktig roU. Statsmakterna måste markera sitl ansvar genom att tillförsäkra fonden de ekonomiska resurser som behövs för ett progressivt utveck­lingsarbete.

Regioninvest - dotterbolag tUl Statsföretag - måste ges fiUräckliga ekonomiska resurser för att kunna bli den speciella utvecklingsfaktor för länets industri som förutsattes vid tillskapandet.

Företag bör utan omständig administrativ prövning kunna få marknads­föringsbidrag för avgränsade, riktade insatser. En bredare marknadsbear­betning föreslås finansieras med avskrivnings- samt lokaUseringslån på samma villkor som lokaliseringsmedel för utbyggnad av produktionsappa­raten. Bidrag föreslås utgå till marknadsföringskostnader i stödområde sex.

Produktionsutrustningen i främst länets verkstadsindustri måste byggas ut och moderniseras, vilket förutsätter generösa stafiiga lokaliseringsme­del.

Reglerna för slöd måste utformas så att utvecklingsarbetet vid de mindre företagen kan bedrivas i samma relativa omfattning som vid de stora konceraerna.

Vid överlåtelse av företag kan problem uppslå. För all bevara tilltron lill det regionalpolitiska stödet är det viktigt att medlen inte på en eller annan väg hamnar i enskilda personers ägo. Länsstyrelsen föreslår att garantier skapas för att stödmedlen stannar kvar i förelagen vid företagsöverlåtelser. Om ett företag flyttar förordas att den extra regionala stimulansen -d.v.s. bidragsdelen av det regionalpolitiska stödet - återbetalas i sin helhet.

Glesbygdsstödet

Reglerna för statsbidrag tiU investeringar i glesbygd ger förhållandevis stora skillnader mellan olika näringsgrenar. Vissa verksamheter saknar till och med i prakfiken möjligheter all få investeringsstöd. Dessa skillnader försvårar en önskvärd utveckUng av näringslivet i glesbygden. För en sådan utveckling måste gälla att varje arbetstillfälle är lika värdefullt ur samhällets synpunkt oavsett näringsgren. Statsbidragsreglernas stödnivåer föreslås göras mer likformiga. Erfarenheterna från Nortbollendelega-fionen och Jokkmokksprojektet visar på att ökad effekfivitet kan nås genom att samordna insatser från olika samhäUsorgan och instUutioner.

En fortsättning av Nortbottendelegationens satsningar på byprojekt och specialproduktion i jordbrakel såsom grönsaksodling, bärodling, köttpro­duktion m.m. bör ske. Övriga näringar som hantverk, viss småindustri.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   250

slöjd, turism, fiske m.m. måste utvecklas. Investeringsstöd bör beviljas även om åtgärderna endasi är komplement lill annan utkomst.

Övre beloppsgränsen för glesbygdsstödet föreslås höjt liU 250000 kro­nor. (I Nortbollens Länsrapport 1981 - där för övrigt glesbygdsstödet penetreras mer ingående - föreslås gränsen höjd lill 400000 kronor).

Slödmöjligheleraa via det särskilda anslag som släUls fill Norrbottende-legalionens förfogande — för sysselsättningsskapande insatser i inlandet — bör permanentas. Anslaget föreslås behållas som elt förhöjt investerings­stöd i sådana fall det behövs av regionalpoUliska skäl.

Fortsatt fraklstöd och redskapsstöd föreslås lill inlandsfisket. Dessutom bör stöd ges till kyl- och frysanläggningar saml till fiskebyggnader i inlan­det.

Medel i övrigt

För jordbruket bör ell stafiigt investeringsstöd införas som förbättrar brakarens försörjning. För att uppnå behövlig sfimulans måste stödet vara 40 procent av investeringskostnaden i byggnader och markinvesleringar.

Det särskilda stödet via Nortbottendelegationen (se avsnitt "glesbygds­stödet") som föreslås permanentat bör kunna användas för gemensamma markinvesleringar i hela länet. För sådana investeringar föreslås statsbi­drag beviljas med upp liU 75 procenl av kostnaden.

Som komplement fill investeringsstödet föreslås en räntesubvention in­föras i samband med störte investeringar.

Länsstyrelsen anser att trädgårdsnäringen bör ges möjligheter liU statligt stöd analogi med vad som gäller för jordbruket.

Inom skogsbruket bör ökad röjning omedelbart initieras genom all ell statligt klenvirkesstöd inrättas. Ökad skogsodling kan väntas i den takt medel ställs liU förfogande för ell generellt slöd inom ramen för nu gällande regler. Erforderligt statligt stöd till skogsvård, dikning och skogs vägbygg­nad uppgår enligl länsprogrammet lill 60 miljoner kronor per år i dåvarande penningvärde.

Inom renskötseln bör bidrag lämnas vid köp av Uvrenar enligl regler som preciseras i länsprogrammel. En ny stödform - driftlån - föreslås. Pris­stödet bör utgå med visst belopp per djurkropp. Ett fraktsslöd föreslås med 80 procent av kostnaden för helikoptertransport i samband med slakt inom väglöst område. Bidraget per sameby för inköp av avelstjurar bör höjas, liksom också redskapsstödet och bidraget för uppförande och för­bättringar av gemensamma anläggningar till samebyar. Slalsbidragsdelens storlek vid enskilda beredskapsarbeten bör utredas.

Samhällsresurser bör avsättas för alt inom länels basindustrier precisera inom vilka långsiktigt intressanta utvecklingsblock man har specifik kom­petens för att mobilisera ny industrieU produktion.

Stipendier föreslås för uppfinnare.

Länsstyrelsen avser att låta utreda föratsättningarna för en regionalise-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   251

ring av kreditmarknadspolitiken som underlag för vidare bedömning av denna fråga.

Upphandlingar av konsulttjänster inom länet bör öka för projekt i länet.

Produktutveckling och licenssökning måste öka i omfattning och teknisk kvaliet. 1 de flesta branscher behövs samhäUets finansiering och medver­kan från högre teknisk forskning.

En studie bör genomföras angående möjligheterna att använda elener­gipriserna som regionalpolifiskt inslrament.

Trots riksdagens beslut om avslag våren 1980, har länsstyrelsen fortfa­rande uppfattningen att ett företagsinriktat persontransportstöd skulle vara ett mycket effktivt regionalpolifiskt medel. Kraven från länets indu­stri är entydiga. Statsbidragssystemet för viss kollektiv persontrafik, sär­skilt på landsbygden, bör omarbetas med inriktning på differentierade statsbidrag med tanke på de specifika förhållanden som råder i norrlands­kommunerna. Godstransporterna per flyg bör bli transportstödsberätli-gade som övriga godstransporter.

5   Förslag till konkreta åtgärder riktade till den centrala nivån

För att stärka jordbruket måste dödsbo- och samägande avvecklas. Vidare måste markavvatlningen intensifieras och ägoslrukluren förbättras.

En grapp av ledande befattningshavare från LKAB, ASSl och SSAB -Lule verken under ledning av Statsföretags utvecklingschef bildas, med uppgtft att undersöka hur dessa företag skall kunna hjälpa lill alt lösa länels problem med hjälp av egna och utomståendes resurser. Inom varje företag utses en specieU utveckUngsgrupp med uppgtft att svara för en långsiktig strategi för företagets verksamhet i länet. Statsföretag föreslås årligen avge en rapport lill regeringen om hur förelaget medverkat fill att lösa syssel­sättningsfrågan i Norrbollen. De centrala förvaltningarna för LKAB och ASSl, samt ledningarna för division trä och papper inom ASSl förläggs liU länet. Norrbottens representation i statsförelagsgruppens styrelse bör öka.

Norrbotten föreslås bli försökslän för energisparåtgärder.

Mineraltekniskt utvecklingscentrum inrättas vid högskolan i Luleå. Ell flertal investeringar preciseras i länsprogrammet för att utveckla malm-och mineralverksamheler i Malmfälten, däribland beslut om nya huvudni­våer i Kirana och Malmberget under 1980-lalel.

Den strukturplan som lades fasl när SSAB bUdades skall fuUföljas. Kravet på att Luleå skall bli Sveriges metallurgiska centrum står fast.

Förädlingen vid länets kustindustrier drivs längre. Investeringar görs för nya produktionsområden vid Karlsborgs brak, bl.a. utökning med termo-mekanisk massa. Produktionen av board fortsätter i Piteå. Samarbetet måste utvecklas mellan ASSl och Domänverket.

En ny utredning föreslås om vattenkraftens roll i den svenska energiför-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   252

sörjningen. En utbyggnad av Kalix älvs etapp I bör tUlåtlighetsprövas. Syftet bör vara att snabbt få till stånd en utbyggnad.

Beslut om brytning av urantillgångarna i Pleutajokk fattas under förat­sättning att de miljömässiga krav som är förknippade med en sådan bryt­ning kan klaras.

Arbetet med att få fill stånd en ny flygterminal vid KaUax, utbyggnad av flygfältet i GälUvare till klass Il-slandard och nybyggnad av fiygfält av klass Il-standard nära Arvidsjaur fultföljs.

SAS och Linjeflygs taxesättning som berör Nortbotten bevakas i syfte att med vinsterna förbättra flygförbindelserna fill och inom Norrbotten.

Regeringen gör en bedömning och tar initiafiv tUl en ny förhandUng om transportavtalet rörande järnmalmen mellan LKAB och SJ.

Formgivningshögskola inrättas i anslutning lill högskolan i Luleå.

Om ett nytt bergskollegium inrättas bör det lokaliseras lill Luleå. I annat fall bör det ske en omlokalisering av mineralbyrån vid Statens industriverk och nämnden för Statens gruvegendomar till Luleå.

Ett preciserat program för utbyggnad av högskoleutbildningar presente­ras. Den tunga processmetallurgiska ulbUdningen och forskningen bör flyttas liU Luleå.

6   Övrigt

Framtagandet av Länsprogram 1980 för Nortbollens län bygger på ell mycket brett engagemang saml ett omfattande och kvalificerat underlags-surbete. Sammanlagt torde 10000-tals människor ha arbetat med underlaget tiU länsprogrammet och redovisat synpunkter. 172 remissvar har kommit från myndigheter, fackliga organisationer, företag, politiska organisatio­ner, intresseorganisationer, enskilda, skolor och studiecirklar. Ett särskilt populariserat studiematerial har använts i skolor i länet.

Ett underlag är ett antal framtidsinriktade studier inom olika industri­branscher. Expert inom branscherna gravor, verkstadsindustri, stål, trä, kemi och elektronik har delgett länsstyrelsen sin syn på den troliga utveck­lingen inom sin respektive bransch. Dessutom har en allmän ekonomisk analys utarbetats. Syftet har varit att få uppslag till möjlig ny produktion som kan skapa bestående arbetslUtfällen. Branschstudierna visar att Norr­botten inte har sämre föratsättningar än andra delar av landet ("Industri-strakturen i Norrbottens län I-III"). Dessutom har serien "Norrbottens-kunskap" (11 publikationer), rapporter från "Social ulveckUngsplanering i Norrbottens län" (ca 40 publikationer), länsstyrelsens planeringsavdel­nings rapportserie samt ett antal övriga utredningar som utförts på uppdrag av länsstyrelsen eller i särskild ordning. Nämns kan "Nortbollens vatten­kraft och industriella straklur" av Ingemar Stål, SOU 1978:68 "Industri fiU Norrbotten", bilaga 4 av Anderstig-Lundberg, "Fem reportage från näringslivet i Norrbotten" av Lennart Håkansson, "Metallurgins framlid i Nortbotten" av J O Edström samt "Utbyggt transportstöd" av Norrbot-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   253

Bilaga 2

Sammanfattning av och remissyttranden över expert­gruppens för forskning om regional utveckling (ERU) rapport (Ds I 1981:15) Regionalpolitiskt stöd. Effekter? Effektivitet?

Innehåll                                                                Sid.

1 Sammanfattning av ERUs rapport .........................   254

1.1............................................................. Förändrade omvärldsvillkor påverkar det regionalpolitiska stö­
det ............................................................ 254

1.2   Förändrad stödefterfrågan   ........................... 254

1.3   Det regionalpoUfiska stödet mindre effektivt - men ändå om­kring 5 000 arbetstillfällen i stödområdet                                                                       255

1.4   Regionalpolitiskt stöd har i växande grad utnyttjats för industri­politiska problem                   255

1.5   Fortsatt forskning   ...................................... . 256

2 Remissyttranden   ............................................ . 256

2.1    Inledning   .................................................. 256

2.2    Allmänna synpunkter   ................................... 256

2.3    Sambandet mellan ekonomisk tUlväxt och regionalpoUfik  ....         258

2.4    Regionalpolitiska stödformer ........................... 259

2.5    Stödområdesindelningen   .............................. 260

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    254

1    Sammanfattning av ERUs rapport

Genom regeringsbeslut 1980-12-11 gavs ERU i uppdrag att utvärdera de samhällsekonomiska och företagsekonomiska effekterna av det regional­polifiska stödet. Utvärderingen skulle i första hand avse perioden 1975-1980.1 den promemoria som bifogades uppdraget angavs syftet vara att i) bedöma stödets samhäUsekonomiska effekter på kort och lång sikt, ii) behandla de företagsekonomiska effekterna, Ui) belysa stödets effektivitet i stödområdena 1 och 2, iv) ange hur dataförsörjningen för framtida utvärderingar skulle ordnas. Utredningsarbetet har lagts upp så att tre forskare på ERUs uppdrag behandlat var sin av de tre första uppgifterna. Forskarnas bidrag ligger tiUsammans med kompletterande analyser utförda inom ERUs kansli tiU grund för rapporten.

1.1     Förändrade omvärldsvillkor påverkar det regionalpolitiska stödet

Ett centralt tema i rapporten är att de regionalpolitiska stödformerna, dvs. lokaUseringsstöd, ulbildningsslöd, sysselsätlningsstöd och transport­stöd påverkats kraftigt av den omvärldsförändring som inträffat under 1970-talets senare del med avtagande ekonomisk fiUväxt.

En väsentlig slutsats av de analyser som genomförts är att inslrament av del slag som det regionalpoUliska stödet representerar måste understödjas av en hög spontan växtkraft i näringslivet. Växtkraften utgör den nödvän­diga föralsältningen för att de expansionsbeslul aktualiseras som de regi­onalpolitiska stödformerna avses påverka.

1.2     Förändrad stödefterfrågan

Den lägre expansionstakten under perioden 1975-1979 jämfört med tidigare perioder då slöd utgått fick tiU konsekvens — att lokaUserings-, sysselsättnings- och utbildningsstöden sjönk påtagligt

i fasta priser (se tabell)

Regionalpolitiskt stöd 1965—1979 i fasta priser, (Index 100 = genomsnittlig prisnivå under sista delperioden) miljoner kronor

 

 

1965-

1970

1970-

1975

1975-

1979

1965-1979

Stödform

To-

Per

To-

Per

To-

Per

To-      Per

 

talt

år

talt

är

talt

år

tall      år

Lokaliseringsbidrag

498

100

885

177

568

142

1951   139

Lokaliseringslån

1793

359

2962

592

2156

539

6911 494

Räntesubventioner

273

55

496

99

353

88

1 122    80

Sysselsättningsstöd

-

-

160

32

80

20

240   27'

Utbildningsstöd

283

57

605

121

158

40

1046   75

Transportstöd

-

-

431

108

440

110

871  109'

Totalt

2847

571

5539

1129

3755

939

12141 924

1) 1970-1979

2) 1971-1975

3) 1971-1979

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   255

—      att transportstödet i fasta priser varit ungefär oförändrat

-     att transportstödet under 1970-talets senare del i subvenlionskronor
räknat blev den största stödformen.

Den lägre expansionstakten betydde sålunda all stödeflerfrågan, inom en i stort sett oförändrad volym, försköts mot det generellt koslnadssän­kande transportstödet. Bidragande till förskjutningen mellan stödformerna är också att vissa stödformer har en inbyggd inflationssäkring som andra saknar.

1.3      Det regionalpolitiska stödet mindre effektivt — meri ändå omkring 5000
arbetstillfällen i stödområdet

De kalkyler som ulförts innebär att för stödområdet som helhet erhöUs en sysselsättningseffekt på i storleksordningen 5000 arbelsfiltfällen eller 1300 per år under perioden 1975-1979. Motsvarande tal för perioden 1965-1975 var i storleksordningen 15000 respektive 1500 per år. Det årliga tillskottet av arbetstiltfällen skulle således vara avtagande vid en i stort sett oförändrad stödvolym. I viss mening kan stödsystemets effektivi­tet därmed sägas ha minskat.

Del framhåUs också i rapporten att det skett en utveckling av nya inslrament för att möta den förändrade behovsbUden. Denna utveckUng har dock i huvudsak skett vid sidan av de regionalpolitiska stödformeraa.

1.4      Regionalpolitiskt stöd har i växande grad utnyttjats för industripolitiska
problem

Alltsedan lokaliseringspolitikens tillkomst har stödområdesindelningen svarat mot två principiellt sett olikartade problem. Å ena sidan har funnits ett uppbyggnadsproblem förorsakat av slmkturomvandlingen inom de areella näringarna. Dessa regioner har utmärkts av en liten industrisektor. Å andra sidan har funnits ett revitaliseringsproblem i orter och regioner med ensidig näringslivsstruktur. Den senare problemaliken har särskilt under senare år fått aUt störte vikt som en följd av strakturomvandlingen inom industrin.

I rapporten hävdas att stödområdesindelningen av såväl principiella som tekniska skäl är mindre lämplig som geografiskt prioriteringsinstrument när man har att göra med revitaliseringsproblemet. Denna problematik är till sin karaktär sådan att den bör behandlas som industripolitikens regio­nala dimension.

Det regionalpolitiska stödområdet skulle med en ordning av det slag vars konturer vagt antyds i kapitel 7 kunna reduceras högst väsentligt.

Den kapitalförsörjning som det regionalpolitiska stödet tiUförsäkrar lågt prioriterade stödområden skulle kunna kanaliseras genom utvecklingsfon­derna.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   256

1.5 Fortsatt forskning

För ERUs del kan konstateras att den utvärdering som genomförts har lett till att en mängd frågeställningar och problemkomplex aktualiserats som inte kunnat tas upp i rapporten av lids- och/eller metodskäl. Rappor­ten kan därför för ERUs del ses som ett argument för fortsatta insatser på området.

2   Remissyttranden

2.1 Inledning

ERUs rapport remissbehandlades hösten 1981. Yttranden har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), iransportrådet, statens industriverk (SIND), stafistiska centralbyrån (SCB), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Institutet för social forskning (SOFI), lanlbmksstyrelsen, skogs­styrelsen, statens planverk, glesbygdsdelegationen, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Öre­bro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämfiands, Västerbot­tens och Norrbottens län, Landsfingsförbundet, Svenska kommunförbun­det, Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Småföretagens hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste­männens centralorganisation (TCO), Kooperativa förbundet. Lantbrukar­nas riksförbund (LRF), de regionala utvecklingsfonderna i Älvsborgs och Örebro län, Sveriges Grossistförbund samt handelskamrarna i Västernorr­lands och Jämtlands, Västerbottens respektive Norrbottens län, samt Kinda, Borås, Karlstads, Örnsköldsviks, Strömsunds, SkeUefteå, VUhel-mina och Gällivare kommuner.

2.2 Allmänna synpunkter

Många remissinstanser tar fasta på vad ERU själva framhåller i rappor­ten nämligen svårigheterna att avgränsa och mäta effekterna av de regi­onalpolitiska stödmedlen. Så framhåller tex statskontoret att "den enda något så när säkra slutsats som kan dras av rapporten är att utvärderingsar­betet bör fortsätta". Riksrevisionsverket (RRV) framhåller mot bakgmnd av att staten infört flera andra slöd och dessutom vidtagit andra åtgärder under perioden som t ex devalveringar och tuUsänkningar att utvärdering­en inle ger "någon gmnd alt bedöma hur del regionalpoUliska stödet har påverkat sysselsättningen i olika regioner". RRV anser del därför "inte möjligt att använda den nu genomförda utvärderingen som underlag för StäUningslagande om del regionalpolifiska stödet".

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              257

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) understryker de generella svårigheter­na att beräkna det regionalpolitiska stödets effekter på sysselsättningen. Man framhåller dessutom i likhet med vad som sägs i rapporten all de kraftigt utökade industri- och arbetsmarknadspolitiska insatserna under slutet av 1970-talet ökat dessa svårigheter.

Statens industriverk (SIND) framhåller också svårighelerna att dra slut­satser om det regionalpolitiska stödets effektivitet. Detta understryks av huvudtextens tabell 1, som visar att del regionalpolifiska företagsstödet utgör en Ulen del av det statliga stödet tUl det regionalpolitiska stödet.

Länsstyrelsen I Västmanlands län uttrycker en väsentligt mer posUiv syn på rapporten och konstaterar att ERU genomfört analyser och redovi­sat resuUatet på ett förtjänstfullt säll. Länsstyrelsen finner vidare de slut­satser som dras av studien rimliga och väl avvägda. Man kan i huvuddrag dela bedömningarna och slutsatserna i studien.

Länsstyrelsen i Norrbottens län konstaterar all den nettoeffekt, mätt i nya arbetstillfällen, som redovisas i rapporten är för liten ställd mot de behov som finns i stödområdet och särskilt stäUd emot regionalpolitikens målsättning om bättre balans mellan landets olika delar. Länsstyrelsen menar också att man utifrån detta kan dra flera slutsatser än vad ERU gör i sin rapport. En av de viktigaste borde vara att de regionalpolUiska stödens nuvarande utformning, dvs mer eller mindre indirekt prispåverkande, inte är fillräcklig. Del är inte i första hand högre subventionsnivåer som är nödvändiga. Länsstyrelsen framhåller att del krävs andra åtgärder i form av direkta samhäUeliga insatser och att mera okonvenfionella metoder måste komma till användning för all bryta den negativa utvecklingen i de områden som har problem av regionalpolitisk karaktär.

Landstingsförbundet konstaterar att rapporten behandlar regionalpoli­tiska frågeställningar som i första hand rör den tillverkande industrin. Man pekar på att en fortsall kraftig minskning av den kommunala volymexpan­sionen skulle få allvarliga konsekvenser inle minst vad gäller sysselsäll-ningsulvecklingen i de regionalpolitiskt prioriterade delarna av landet. Vidare framhålls att möjligheterna att få en önskvärd höjning av sysselsätl­ningsnivån i l.ex. de inre delarna av Norrland i slor utsträckning lorde bero av i vilken utsträckning kommunerna forlsällningsvis efterfrågar ar­betskraft".

Svenska kommunförbundet ser det som "en brist att utredningen ej lUlräckligt tydligt kunnat påvisa vilken uppsättning stödmedel som under givna betingelser ger de bästa sysselsättningseffekterna. Förbundet saknar vidare en genomgång av industripolitikens regionala effekter bl.a. mol bakgrand av det totala förelagsstödet. Styrelsen anser det också angeläget att så långt som möjligt begränsa antalet stödformer och förenkla stöd-administrationen. Den sistnämnda frågan torde enligl styrelsen ha behand­lats av utredningen.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) sätter värde på att utvärde-17   Riksdagen I98II82. 1 samt. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   258

ringen av denna art kommer tiU stånd med jämna mellanram. TCO ser det angeläget att fortsatta uppföljningar äger ram och att de problem som nu aktualiserats följs upp av bl.a. ERU. Man "instämmer" i ERUs egen slutsats att rapporten kan ses som ett argument för fortsatta forskningsin­satser på området. För att säkerstäUa positiva effekter av stödverksamhe­ten under elt besvärligt 1980-tal behövs en intensiv diskussion om hur de regionalpoUfiska instramenten ska förfinas och hur tiUräckligt med re­surser ska kunna erhållas för den regionala verksamheten.

Landsorganisationen (LO) anser att det finns "ett rimligt underlag för de slutsatser som har dragils, även om det också finns utrymme för en del reservationer beträffande allmängiltigheten i slutsatserna".

Statskontoret pekar på att de regionalpolitiska stödmedlen endasi svarar för en mindre del av det totala statliga stödet till näringslivet. Del är därför nödvändigt att man skaffar sig kunskaper om insatsemas omfattning samt effektiviteten av olika åtgärder. Sådana kunskaper är också nödvändiga för att man skall kunna göra avvägningar mellan olika insatser i en region. Statskontoret arbetar f n. med en inventering av den regionala fördelning­en av sådana insatser under de senaste fem åren. Vidare arbetar man med ett principförslag Ull ett system för framtida löpande insamling av sådan information.

Även andra remissinstanser pekar på begränsningarna i ERUs invente­ring. Lantbruksstyrelsen pekar l.ex. på de betydande insatser som sker genom de särskilda stödformer för skogslänen som fmns inom de areella näringarna.

2.3 Sambandet mellan ekonomisk tillväxt och regionalpolitik

ERU framhåller som en central slutsats av utvärderingen att använd­ningen av stödet under andra hätften av 1970-talet kraftigt påverkals av del allmänna ekonomiska lägel med en betydligt lägre tillväxt än tidigare. Efter en fördubbling av stödvolymen mellan 1965-1970 och 1970-1975 skedde en relativt kraftig minskning under andra hätften av 1970-talel. Stödfor­merna är i väsentlig omfattning utformade för att påverka kostnader för expansion. De kostnadssänkningar som stödet kan ge har uppenbarligen inte kompenserat för andra faktorer av betydelse för expansionsbesluten. En lägre investeringsnivå i näringslivet leder därför också till en lägre efterfrågan från företagen på stöd lill investeringar och sysselsättningsök­ningar.

Flertalet remissinstanser som behandlat frågan delar ERUs uppfattning.

Statens industriverk framhåller att verket gäraa understryker ERUs slutsats alt de regionalpolitiska stödformerna måste understödjas av en hög spontan växtkraft i näringslivet för att vara verkningsfuUa. Denna bindning tiU de utveckUngsföratsättningar som bestäms av den generella ekonomiska politiken, har tidigare påtalats av industriverket vad gäller

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   259

möjUgheterna att bedriva en verkningsfull industripolitik. Sambandet mel­lan stabiliseringspolitiken och regionalpolitiken under andra hälften av 70-lalet, liksom meUan stabiUserings- och industripolitiken, visar på behovet att inför 80-lalet ange tydliga riktlinjer för hur statsmakteraa tänker utfor­ma den generella ekonomiska politiken.

SAF och Sveriges industriförbund framhåller all "flera utredningar har under det senaste året påvisat att det regionalpoUliska stödet, såsom det är utformat idag, måste understödjas av en hög spontan växtkraft i ekonomin. Även i början av 1970-talet, då vi hade typiska högkonjunkturär, fanns det svårigheter att nå upp till de mycket högt ställda regionalpolifiska målsätt­ningarna.

1980-talet kommer sannolikt att kännetecknas av en långsam ekonomisk utveckling samtidigt som det statsfinansiella utrymmet för insatser av den här typen blir hårt ansträngt. Det finns därför starka skäl som talar för en omprövning av både de regionalpolitiska målen och de medel som valls för att uppnå dem."

2.4 Regionalpolitiska stödformer

Det regionalpolitiska stödets utformning diskuteras också i rapporten (Ds 1 1981:28) Översyn av det regionalpolifiska stödet tiU näringslivet. Flertalet remissinstanser diskuterar stödmedlens utformning, handlägg­ningsfrågor m. m. i anslutning tUl denna rapport.

Utöver det egentliga regionalpolitiska stödet behandlar ERU del regi­onalpolifiska transportstödet. ERU anser att transportstödet genom sin konslraklion närmast har förstärkt dominansen av råvarabaserad produk­tion i skogslänen. Detta understryks av att huvuddelen av transportstödet har gått till ett fåtal skogsföretag.

Transportrådet anser att ERU drar för långtgående slutsatser om trans­portstödels effekter. Resultaten blir missvisande bl.a. för att ERU har koncentrerat utvärderingen tiU sysselsättningseffekter. Enligl egna studier inom transportrådet har transportstödet både underlättal lokalisering och produktion i stödområdet samt att vidmaklhåUa befintliga företag. De stödmottagande företagen har haft en mer positiv utveckling än resp. företagsbransch som helhet. En relativt slor andel av stödet går också till företag som bedöms ha en god tillväxtpotential även i framfiden.

Handelskamrarna stäUer sig också tveksamma tiU ERUs slutsatser an­gående transportstödet. Genom att stödet är generellt till sin karaktär saknar det konkurtenssnedvridande effekter av det slag som de mer selek­tiva medlen får. Vidare innebär stödet en stimulans inte bara till nyinves­teringarna utan även tUl befintlig verksamhet.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              260

2.5 Stödområdesindelningen

Det regionalpoUliska stödet har enligt ERU använts för att angripa två principiellt oUka problem. Dels har stödet använts som stimulans för nyinvesteringar i regioner med låg sysselsättningsgrad och svagt utvecklad industri. Detta s.k. uppbyggnadsproblem sägs vara del "klassiska" regi­onalpolitiska problemet och del kännetecknar stora delar av nuvarande stödområde 4-6. Härutöver har stödet använts också som medel att bredda näringslivet i orter med dominans av enstaka företag, särskill om förelagen har legat i tiUbakagående branscher. Delta s.k. revitaliserings­problem är aktueUt bl.a. i Bergslagen och Sjuhäradsbygden. ERU menar att det regionalpoUliska stödet har visat sig vara mindre väl lämpat för att lösa sådana problem. ERU drar härvid den praktiska slutsatsen att stöd­området kan begränsas lill ytan lill att omfatta i stort sett nuvarande stödområde 4-6 samt all del bör utformas andra stödmedel för revitalise­ringsproblemet. Ett sådant stöd kan enligl ERU administreras av de regio­nala utvecklingsfonderna.

AMS framhåller att stödområdet bör omprövas med en inriktning på de områden som i särskUt hög grad är utsatta för långsiktig arbetslöshet och undersysselsättning. Vidare menar AMS alt man även inom ett sådant område måste begränsa sig liU all inrikta slödel på orter som kan anses ha föratsättningar för industriell verksamhet så att man med riktade slödin-satser kan skapa fungerande lokala arbetsmarknader.

Även SIND menar att stödområdet kan begränsas. Slöd fill revitalise­ringsproblemet, vilket är aktuellt i hela landet, kan administreras via de regionala utvecklingsfonderna. SIND hänvisar lill sill program för en aktiv strakturanpassningspolitik som innehåller förslag lill utformning av stöd­former för ett sådant arbele.

Industriförbundet och SAF skriver i sill gemensamma yttrande all stöd­området kan begränsas saml all insatserna bör koncentreras till ulveck-Ungsbara centralorter, vilka kan utgöra regionala tillväxlpooler. Med ex­emplet Nortbollens län anser man härvid att hela länet hellre än enbart stödområdet bör ingå i det område som skall kunna få del av en sänkt arbetsgivaravgift. SHIO-Familjeföretagen ansluter sig lill industriförbun­dets syn.

LO ansluter sig också lill det aUmänna synsättet alt stödområdet kan koncentreras. Däremot går LO inte in i diskussionen om hur insatserna bör styras inom stödområdet.

Kommunförbundet redovisar en delvis annorlunda syn på var insatserna bör ske. Enligl kommunförbundet bör insatserna koncentreras fill regioner som bäst behöver stöd. Häratöver tillstyrker förbundet en ordning som skulle innebära förbättrade möjligheter att arbeta med regionala problem i alla län. Landstingsförbundet har en närliggande uppfattning.

LRF redovisar en uppfattning som innebär en geografisk mer differenlie-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  261

rad indelning av landet än nuvarande stödområden. Indelningen bör enligt LRF baseras på fasta kriterier. Därvid bör ett område, oavsett var i landet det ligger, inplaceras i stödområdet om kriterierna är uppfyllda. 1 praktiken torde flertalet kommuner i nuvarande stödområde 4-6 komma in i stödom­rådet med en sådan ordning. Samtidigt pekar LRF på förhållandet att vissa kommuner i dessa stödområden har en mer positiv utveckling än många glesbygdsområden som nu ligger utanför stödområdet. Med ett striktare krilerietänkande kan enligt LRF den bästa regionala balansen uppnås.

Synpunkterna från länsstyrelser, kommuner och regionala intresseor­ganisationer kan grovt grapperas i två kategorier. Myndigheter och organi­sationer som ligger i skogslänen argumenterar för att stödområdet bör begränsas och inriktas på det område som sägs ha de klassiska regionalpo­Uliska problemen. Samtidigt betonar man att det behövs möjligheter att lämna stöd också fill kommuner som har en relafivt posifiv utveckling. Sådana argument framförs av länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbot­tens, Västernorrlands och Jämtlands län. Länsstyrelserna i övriga skogs­län argumenterar dels för att de egna länen skall få förbättrade stödvillkor jämfört med länen i södra och mellersta Sverige, dels för alt skillnaderna i stödmöjligheter gentemot kommuner längre norrat skall minska.

Länen längre söderut argumenterar efter den linje som företräds av LRF. Således pekar länsstyrelsen i Kalmar län på, att flera kommuner i Smålandslänen i fråga om en svag industrialiseringsgrad, låga förvärvs­frekvenser och befolkningsminskning har ett betydUgt sämre läge än många kommuner som nu liUhör stödområde 4, 5 eller 6. Länsstyrelsen anser att stödområdesindelningen måste bygga på en betydligt hårdare prövning av de kriterier som speglar de långsiktiga utveckUngsmöjUgheler-na i en region. Med exemplet Öland hävdar länsstyrelsen att det också i södra Sverige finns regioner som befinner sig i en uppbyggnadsprocess.

Resonemang likande de som förs av länsstyrelsen i Kalmar län framförs även av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län. Älvsborgs län saml Östergötlands län. Man anser att ERU:s genomgång av förhållandena i områden utanför stödområde 4-6 har blivit alltför grov och schemafisk. Samfiiga dessa länsstyrelser pekar på delar av de egna länen som har problem som närmast kan betecknas som "klassiska" regionalpoUliska problem.

Bland de kommuner som yttrat sig om stödområdesinplaceringen förs genomgående en argumentation för den egna kommunens situation.

 

 

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   263

Bilaga 3

Sammanfattning av och remissyttranden över betänkan­det (Ds I 1981:21), Differentierade arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt medel, avgivet av utredningen om vissa regionalpolitiska medel

Innehåll

Sid.

1 Sammanfattning av betänkandet   ....................... 263

1.1   Inledning  ................................................... 264

1.2   Regionalpolitiska mål   ................................... 264

1.3   Regionala arbetsmarknadsproblem ................... 266

1.4   Regionalt stöd. Omfattning och erfarenheter   ... 270

1.5   Förändringar av det regionalpolitiska stödet   .... 278

1.6   Arbetsgivaravgifter   ..................................... 284

1.7   Förslag tiU regional differentiering av arbetsgivaravgifter   ....        289

1.8   SärskiU yttrande .......................................... 296

2 Remissyttranden   ............................................ 296

2.1    Inledning   .................................................. 296

2.2    Differentiering av arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt me­del                   297

2.3    Systemutformning   ...................................... 304

2.4    Sekloriell och geografisk avgränsning   ............. 308

2.5    Differenfieringens storlek ............................... 310

2.6    Kostnader och finansiering   ........................... 311

2.7    Uppföljning och utvärdering   .......................... 314

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   264

1    Sammanfattning av betänkandet

1.1      Inledning

Till grand för utredningens arbele har legal överväganden om för- och nackdelar med selektiva resp. generella regionalpolitiska medel. EnUgl direktiven bör en utgångspunkt därvid vara att den typ av medel som f. n. används skaU utgöra basen i stödsystemet.

Utredningens huvudfrågor har gällt dels om en regional dtfferentiering av de lagstadgade arbetsgivaravgifterna kan vara ell lämpligt medel som kan ersätta eller komplettera övriga regionalpolitiska medel, dels om det är tekniskt möjligt att genomföra en sådan dtfferentiering. Därvid har utred­ningen också haft att belysa i vilka områden och för vilka näringsgrenar det kan vara motiverat att tillämpa en differentiering av arbetsgivaravgifterna Uksom även hur stor differentieringen bör vara. Slutligen har i uppdraget ingått att peka på hur en sänkning av arbetsgivaravgtfleraa i vissa regioner skulle kunna finanseras.

Utredningen framhåUer inledningsvis att del finns anledning alt kraftigt understryka det starka samband som föreligger mellan stabUiseringpolitik i allmänhet och regionalpolitik. Den låga tillväxten och den avindustrialise-ring som skett är ett nationellt problem som i vissa fall skapat ytterligare svårigheter i vissa regioner. Del är troligt att de regionalpolitiska åtgärder­na haft betydande effekt under del senaste decenniet, även om effekten synes ha avtagU under den senare delen av perioden karakteriserad av en lägre nationell tillväxt. I en tillväxtekonomi förefaller det lättare att med begränsade insatser även få sysselsättning lill slånd i de svagaste regioner­na. Man kan alltså inle utesluta alt den "bästa" regionalpolitiken helt enkelt är en stabiliseringspolitik som lyckas hålla del aUmänna kostnadslä­get på en sådan nivå att en industriell tUlväxt blir möjlig på bred front.

I utredningen diskuteras omfattningen av regionalpolitiska, arbetsmark­nadspolitiska och industripoliliska insatser i olika regioner. Det borde, enligl utredningen, ligga i statsmakternas intresse att deklarera en norm för hur stora dessa insatser normall bör uppgå liU.

1.2      Regionalpolitiska mål

Riksdagens beslut år 1964 (prop. 1964:185, BaU 1964:48, rskr. 1964:408) om rikfiinjer för en akfiv lokaliseringspoUtik lade granden fiU en samlad politik för att påverka befolknings- och sysselsättningsutveckling­en i olika regioner. Under 1960- och 1970-talen fattades en rad delbeslul om regionalpoUtikens utformning.

De senaste större riksdagsbesluten om regionalpoUfiken fattades år 1976 och år 1979 (prop. 1975/76:211, AU 1976/77:7, rskr. 1976/77:79, 1978/ 79:112, AU 1978/79:23, rskr. 1978/79:435). Riksdagens beslut år 1976 på grundval av prop. 1975/76:211 om samordnad sysselsättnings- och regio-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   265

nalpolitik avsåg såväl arbetsmarknads- som regionalpoUliska åtgärder. 1 fråga om regionalpolitiken framhölls att målet är all människor i olika regioner skall erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och en likvär­dig fillgång lUl social, kommersieU och kulturell service samt en god miljö. De regionalpolitiska stödåtgärderna kommer även fortsättningsvis all be­höva koncentreras tiU skogslänen och i synnerhet då fill de inre delaraa. 1 takt med all balansen mellan olika län blivit bättre har problemen inom länen tiUdragil sig ökad uppmärksamhet.

Arbetsmarknadsutskottet (AU 1976/77:7) anslöt sig i denna del lill pro­positionen men framhöll för egen del att regionalpolitiken bör få en mer decentralistisk inriktning. Utskotten framhöll vidare all politiken bör för­stärkas så att människor i olika landsdelar ges allsidig sysselsällning och service samt en god miljö. Bebyggelsen i glesbygden och mindre tätorter bör underlättas. Strävan bör vara att med olika regionalpolitiska åtgärder inom länen tUlgodose bygder och orter med negativ utveckling så alt del skapas en bättre inomregional balans.

Riksdagens beslut år 1979 innebar all de mål för regionalpolitiken som stegvis har utvecklats och senast behandlats i 1976 års riksdagsbeslut i stort sett skaU ligga fasl.

1 riksdagens regionalpoUliska beslut under perioden 1964—1979 lorde å ena sidan kunna noteras en successiv ambitionshöjning. Alltmer har beto­nats betydelsen av alt bevara den befintliga bebyggelsestrakturen. TiUsam­mans med kravet på sysselsättning innebär denna målsättning i princip en strävan efter att alla individer skall kunna vara sysselsatta inom den region de önskar vara bosatta i. Å andra sidan finns, enligt utredningen, en fortgående ambivalens i förhållande tiU detta mål, sannoUkl lill följd av insikten om svårigheten att uppnå målet. Denna ambivalens lar sig i uttryck i uttalanden om en viss geografisk befolkningsfördelning.

TUl följd av bl. a. avtal som träffas på arbetsmarknaden och arbetsmark­nadspolitiska insatser föreligger obetydliga incitament till interregional flyttning. Skattesystemets utformning lorde ytterligare ha reducerat de små incitament som eventuellt funnits. DärtiU kommer omfattande transfe­reringar tiU den kommunala sekiorn och subventioner liU den statliga företagssektorn. Härav följer att det synes osannolikt att nettoreduktioner av folkmängden i regioner med ulbudsöverskoll av arbetskraft skuUe upp­komma. Detta torde också bekräftas av den faktiska utveckUngen under 1970-talet där en fortgående redukfion av incitamenten för flyttning inträf­fat samtidigt med att den tidigare nettoutflytlningen från skogslänen upp­hört trots en bestående hög arbetslöshet och sysselsättningsgrader som ligger lägre än i övriga delar av landet. Så länge de mål som fastlagts för den allmänna arbetsmarknadspolitiken fortsätter att gälla lorde det således inte finnas någon anledning att befara nettominskningar av folkmängden i regioner med låg arbelskrafleflerfrågan. Motsatsen gäller också, dvs. före­tag i regioner med en stigande efterfrågan på arbetskraft har svårt alt

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   266

rekrytera eftersom incitamenten tiU flyttning är starkt begränsade. I stället är det arbetstagare från andra länder med lägre lönenivå som bUr motivera­de att flytta hit eftersom det innebär en välfärdsökning för dem. Egentligen är det endast en region i landet där det förelegat tendenser till efterfråge-överskott på arbetskraft, nämligen Stockholms län. Denna region har också under nästan varje är av 1970-talet haft ett inflyttningsöverskott från utlandet men däremot ett negativt netto vad gäller den inrikes flyttningen. Det övergripande målet för regionalpolitiken skulle därför kunna formu­leras som att uttfrån en given interregional fördelning av arbetskraften söka åstadkomma en sådan fördelning av investeringarna, primärt inom industrin, att arbetskraften sysselsätts där den befinner sig.

1.3 Regionala arbetsmarknadsproblem

Det föreligger mycket markanta variationer i arbetslöshetsläget mellan olika län. Såväl i det fall personer i beredskapsarbeten och arbetsmark­nadsutbildning (AMU) inräknas i arbetslösheten som när hänsyn tas till endast det registrerade antalet arbetssökande är variationen mellan lägsta värde, som erhålls för Stockholms län, och högsta, som erhåller för Nort­bollens län, ca sex gånger. Den totala arbetslösheten (inkl. beredskapsar­beten och AMU) i Nortbotten var i genomsnitt 8,5% under budgetåret 1980/81. För Stockholms län var motsvarande värde 1,5%. Övriga skogs­län är relativt väl samlade med värden mellan 3,4% och 4,6%. Riksgenom­snittet under den aktueUa perioden var 3,0%.

Ser man till stödområdena kan noteras alt den relativa arbetslösheten (inkl. beredskapsarbeten och AMU) mycket väl följer den prioritering som gjorts av kommuner till grand för indelningen i regionalpoUliska stödområ­den. Den extremt höga arbetslösheten är till stor del koncentrerad fill de glesbebyggda kommuneraa i inlandet i Nortbollens och Västerbottens län. Men arbetslöshetsnivån är också hög i kustkommunerna i Nortbollens län. Den ligger avsevärt högre än nivån i kustkommuner och primära centra i Västerbottens, Jämtlands och Västemortlands län.

Det föreligger vidare en väsentlig skiUnad mellan inlandskommunerna i Nortbotten och Västerbotten å den ena sidan och Jämfiand å den andra. Flertalet glesbygdskommuner i Jämtland har en relativt låg arbetslöshet jämfört med motsvarande kommuner i de två andra länen. Del är därvid värt att notera att samtliga kommuner i Jämtland med undantag för Ström­sund hade Uka eller lägre arbetslöshet än Luleå, Piteå och Boden.

Situationen i de inre delarna av de två nordligaste länen kan också belysas med följande data. Om samtliga landets kommuner rangordnas efter genomsnittlig arbetslöshet budgetåret 1980/81 framkommer att av de 23 kommuner som hade en relativ arbetslöshet (exkl. beredskapsarbeten och AMU) som var minst två gånger störte än riksgenomsnittet, dvs. minst 3,9%, fiUhörde 20 kommuner anfingen stödområde 5 eller 6. Av de 20 kommunerna var 11 nortbottenskommuner och 5 västerbottenskommuner.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   267

Ett annat sätt att mäta sysselsättningen är sysselsättningsgraden, dvs. den andel av befolkningen i förvärvsarbetande åldrar (16-64 år) som regelbundet är sysselsatta. Även variationerna i sysselsättningsgraden följer i stort sett den prioritetsordning som ligger bakom slödområdesindel­ningen. Den lägsta sysselsättningsgraden finns således i stödområde 6. För de fyra nordligaste länen kan noteras att det är i Nortbollens och Väster­bottens inland som de lägsta sysselsättningsgraderna kan uppmätas.

Sysselsättningsgraden är i regel högre i kustkommunerna än i inlandet. Särskilt primära centra ligger på en relativt hög nivå. TUl skillnad mot förhållandet när det gäller arbetslöshetsnivån ligger även Luleå, Piteå och Bodens kommuner på ungefar samma nivå som primära centra i de tre övriga länen.

Det finns få studier avseende den regionala lönekostnads- och arbets-marknadsstrakturen. Den mest omfattande torde \aTa en studie. Arbets­löshet och lönebildning i ett regionalt perspektiv, utförd av fil. dr BertU Holmlund och redovisad i ett betänkande (SOU 1978:60) Arbetsmarknads­politik i förändring, från expertgrappen för utredningsverksamhet i arbets­marknadsfrågor (EFA). Vidare har en ERU-studie' behandlat lönekostna­dema och deras förändring i Nortbollens län under perioden 1963-1976. Holmlund framhåller att fill de regionalpolitiska målen all dels minska totalt och regionalt avgränsad arbetslöshet, dels höja sysselsättningsgra­derna, har också varit kopplat föreställningar om att arbetsmarknadens regionala segmentering försvårat en effektiv nationell stabiliseringspolitik. Den snabba utvecklingen av regional- och arbetsmarknadspolitiska medel har emellertid knappast baserats på några omfattande kunskaper om lokala och regionala arbetsmarknaders funktionssätt.

Holmlund visar i sina analyser att Norrland (Norrbottens, Västerbot­tens, Jämtlands och Västemortlands län) har för den studerade perioden 1963-1974 klart högsta arbetslösheten medan Norta Mellansverige (södra skogslänen) har den näst högsta. Konjunkturmönstrel förefaller vara i stort sett likartat i de olika regionema men arbetslöshetens konjunkturkäns­lighet synes dock vara störst i skogslänen.

Av studien framgår vidare att den högsta s.k. stmktur- och friklionsar-betslösheten förelegat i Norrland. Problemet att passa samman arbetssö­kande och lediga platser, det s. k. matchningsproblemet, betyder emeller­tid inte att arbetslöshetstiderna är längre. I stället föreUgger en betydande regional likformighet i detta avseende. Detta förhållande indikerar att den i skogslänen högre arbetslösheten sammanhänger med att fler personer blir arbetslösa per tidsperiod.

I Holmlunds studie jämförs arbetsmarknadsläge och regional lönebild­ning. Härav framgår en betydande regional likformighet vad gäller genom-

' Löner och löneutveckling i Norrbotten (bilaga 3 till Industri till Norrbotten, SOU 1978:68).

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  268

snitllig lönestegringslakl. Det mest anmärkningsvärda är den snabba löne­stegring som förekommer i Norrland trots den höga arbetslösheten. Detla förhållande skulle kunna sammanhänga med all Norrland har en från riket avvikande induslrisammansältning med övervikt för branscher med hög lönestegringslakl. Empiriska dala ger emellertid inget underlag för en sådan hypotes. Visserligen har de fyra nordligaste länen en i förhållande fill riksgenomsnittet delvis annorlunda branschslraklur med relativ över­vikt för grav- och skogsbaserad industri och lägre andel verkstadsindustri. Löneökningarna har dock inte varit snabbare i de förstnämnda sektorerna. 1960-talets låglönesatsningar har bl. a. medfört en lägre relativ lönesteg-ringstakt för en höglönebransch som gravindustri och högre för lextU- och beklädnadsindustri, dvs. sådana branscher som är relativt starkt resp. svagt företrädda i de fyra nordligaste länen. Den i del närmaste riksgenom-snilfiiga lönestegringstakten som råder i de fyra nordligaste länen lorde därför, enUgt studien, kunna lUlskrivas en löneglidning som inle märkbart skiljer sig från löneglidningen i andra regioner. Analysen visar vidare att det inte finns något stöd för ett antagande att en minskning av arbetslöshe­ten skulle innebära lägre löneglidningseffekter i Norrland än i andra regio­ner.

De nalioneUa löneavtalen har självklart stor betydelse för den regionala lönebildningen. Strävan med sådana nationella avtal är att samma lön skall utgå i hela landet för samma arbetsinsats. Vissa liUägg kan dock förekom­ma i vissa regioner. Däratöver är det skiUnaden i löneglidning och lokala avtal som skapar eventuella regionala lönekoslnadsskillnader. I en region med låg efterfrågan på arbetskraft borde löneglidningen och lokala påslag bli mindre än i andra regioner. Del borde i sin tur leda lill att lönekostnads­nivån ligger under den genomsnittliga nivån i landet inom resp. bransch. Förekommande regionala tillägg i löneavtalen innebär å andra sidan att inte hela denna differens skulle slå igenom, föratsatt att sådana avtalade lönetillägg utgår i regioner med låg arbetskraftsefterfrågan. Sådana lönetill-lägg förekommer i vissa branscher i storstadsregionerna och i vissa delar av de fyra nordligaste länen.

Bortsett från förekommande regionala lönetillägg borde således löne­kostnaderna i de fyra nordligaste länen, vilka har en låg arbetskraflsefter­frågan, vara lägre än i riket i genomsnitt. Så är dock inte fallet i de flesta branscher. Av den kartläggning som utredningen genomfört och som avser andra kvartalet 1980 framgår att endasi i tre branscher, som tUlsammans svarar för 14% av den totala industrisysselsättningen är lönekostnaderna lägre än i riket som helhet. I två av dessa branscher understiger lönekost­naderna riksgenomsnittet med 3—4%. Beträffande den tredje branschen, övrig verkstadsindustri, som till allra övervägande delen beslår av trans­portmedelsindustri överdrivs kostnadsskiUnaden genom att branschen i riket som helhet domineras av de stora bilföretagen och varven, vars produktion inte har någon motsvarighet i de fyra skogslänen.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              269

Genom att branscher som svarar för en betydande del av industrisyssel­sätlningen i de fyra länen ligger på eller över den genomsnittliga lönekost­nadsnivån i riket kommer den genomsnittliga regionala lönenivån alt över­stiga riksgenomsnittet. Totalt ligger lönenivån 4% över riksgenomsnittet om gravindustrin inkluderas. Utan denna bransch ligger nivån 2% över riksgenomsnittet. Att branscher som svarar för en stor del av sysselsätt­ningen ligger på en hög lönenivå både jämfört med övriga delar av landet och jämfört med andra branscher lorde ha stor betydelse för den samlade lönebildningen på en regional arbetsmarknad. Är således en bransch med stor andel av sysselsättningen löneledande branschmässigl så tenderar detta tiU att driva upp den regionala lönekoslnadsnivån i alla branscher.

Samma tendens till en relativt hög lönekostnadsnivå framkommer i den nämnda ERU-sludien avseende Nortbollens län. Den visar på all den totala lönenivån inom industrin i länet konstant legat över riksgenomsnittet under den studerade perioden 1963-1976. Detsamma gäller flertalet av de branscher som redovisas i studien (gmv-, trävara-, kemisk,,jord-, sten-, verkstads- saml byggnadsindustri). Endasi inom livsmedelsindustrin ligger lönekostnadsnivån (sedan år 1968) lägre än i riket som helhet.

I beräkningar redovisade' av docent Lennart Ohlsson, Handelshögsko­lan i Stockholm, vilka omfattar hela industrin indelad i 33 branscher framgår att i 19 av dessa branscher översteg lönenivån för arbelarpersonal i Nortbottens län riksgenomsnittet år 1977.1 ytteriigare fem branscher låg länets värde högst 5% under riksgenomsnittet. Av branscher med relafivt låg lönekostnad än det endast den grafiska industrin som har någon störte betydelse för sysselsättningen i länet. För tjänstemän var lönenivån lika hög eller högre än riksgenomsnittet i 16 branscher. Av branscher med betydelse för länels sysselsättning och med lägre lönekostnadsnivå än riksgenomsnUtet för tjänstemän kan nämnas trävaruindustri, grafisk indu­stri, jord- och stenindustri och maskinreparationsverkstäder.

En jämförelse mellan arbetslöshetsläge och löneläge för industriarbetare länsvis år 1980 visar för del första alt spridningen i löneläge mellan olika län i allmänhet är begränsad. Skillnaden mellan del län som hade det högsta löneläget, Stockholms län, och det län som hade det lägsta, Jämt­lands län, uppgick fill ca 3,60 kr. per timme år 1980. För det andra framgår av analysen att det inte föreligger någon samvariation mellan arbetslös­hetsläge och löneläge. De flesta län ligger samlade inom ett begränsat intervall för såväl arbetslöshet som löneläge. Men mest påfallande är att det län som har den högsta arbetslösheten (8,9%), Nortbottens län, har ungefär samma höga lönenivå som Stockholms län som har den lägsta arbetslösheten (1,7%).

En karaktäristisk förändring av befolkningsutvecklingen i skogslänen under 1970-lalel har varit all den tidigare nettoutflytlningen upphört och

' Vid Sveriges Industriförbunds informationskonferens om "Norrbotten som resurs för svensk industri" den 24 sept. 1980.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   270

förbytts i en nettoinflyttning. Det årliga flyttningsnettot för dessa län har således ändrats från -11800 per år under perioden 1966-1970 tUl i genom­snitt ca -1-3000 per år under 1970-talet vad gäUer den inrikes omflyttningen. Även gentemot utlandet har skogslänen ett posifivt flyttningsnetto.

Storstadslänen har däremot haft ett negativt inrikes flyttningsnetto un­der 1970-talet men elt positivt utrikesnetto. Med inrikes- och utrikesflytt-ning tillsammans har dock storstadslänen under andra hälften av 1970-talet haft en nettoinflyttning.

Det posifiva flyttningsnettot för skogslänen under 1970-talet har, tUlsam­mans med den naturliga befolkningsförändringen, inneburit att de olika skogslänen haft en oförändrad eller ökande folkmängd under 1970-talel. TiUsammans ökade skogslänen sin folkmängd med 2% under 1970-talet. Det innebar att denna region i stort sett behöll sin andel av rikets folk­mängd. Den kraftigaste folkökningen ägde ram i Norrbottens och Väster­bottens län där ökningen uppgick lill 5 % vilket var högre än riksgenom­snittet. I Kopparbergs och JämUands län ökade folkmängden med 4 resp. 3%. Värmlands, Gävleborgs och Västemortlands län hade en oförändrad folkmängd år 1980 jämfört med 1970.

Den posifiva befolkningsutvecklingen i skogslänen är i huvudsak något som gäller kustkommuner och primära centra. Inlandskommunerna har under 1970-talet minskat sin folkmängd med ca 16000 personer.

1.4 Regionalt stöd. Omfattning och erfarenheter

Regeringen, uppdrog i december 1980 åt expertgrappen (I 1979: E) för forskning om regional utveckUng (ERU) att genomföra en utvärdering av det regionalpolifiska stödet för andra hälften av 1970-talet. Syftet var bl. a. att följa upp tidigare utvärdering avseende perioden 1965-1975.

Inom industridepartementet har gjorts en analys av erfarenheterna av de förändringar av det regionalpolifiska stödet som genomfördes den 1 juli 1979. Denna analys baseras på de erfarenheter som erhåUits i handlägg­ningen av stödet vid länsslyrelseraa, AMS och i industridepartementet. En rapport med resultat från detta analysarbete var planerad men förelåg inte vid utarbetandet av utredningens betänkande'.

Det kan diskuteras var gränsen skall dras för vilka åtgärder som är att betrakta som regionalpolitiska. En stor del av de selektiva insatser riktade tiU enskUda företag som gjorts under 1970-talel har motiverats av regional­poUfiska målsättningar. Vidare föreligger inom en rad andra samhällssek­torer olika regionalpolitiskt motiverade stödformer. Även sådana stöd­former har behandlats av utredningen.

Den av ERU genomförda utvärderingen av det regionalpolitiska stödet har redovisats i form av en huvudrapport (Dsl 1981:15) Regionalpolitiskt

' En sammanfattning av denna rapport redovisas i bilaga 4.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    271

stöd. Effekter? EffektivUet? och en bilagedel (Dsl 1981:16) Regionalpolifi­ken i en svagväxande ekonomi med strukturomvandlingsproblem som utarbetats av docent Lennart Ohlsson. I ytterUgare en bilaga (Dsl 1981:19) Perspektiv på stödområdesindelning, som utarbetats av docent Bo Lenn-torp, redovisas analyser rörande principer för stödområdesindelning'.

Utredningens framställning baseras på det detaljerade materialet i bila­gan Regionalpolitiken i en svagväxande ekonomi med strakturomvand-Ungsproblem. Syftet med den utvärdering som redovisas i denna bUaga är att följa upp de analyser av den regionalpolitiska stödverksamhetens effek­ter på sysselsättning och ekonomi som redovisades år 1978 (SOU 1978:46-47) och pröva om de slutsatser som då kunde dras för perioden 1965-1975 även gäller för sista delen av 1970-lalet. I rapporten framhålls att regionalpolitikens effekter i hög grad är beroende av den allmänna ekonomiska situationen i landet. Under regionalpoUtikens första tio år 1965-1975 var den ekonomiska tUlväxten god om än i avtagande. Arbets­lösheten var genereUt låg och den totala sysselsättningen ökade. Straktur­omvandlingen var snabb men ersättningssysselsättning skapades hela ti­den inom expansiva branscher så att den totala sysselsättningen inom industrin i stort sett blev oförändrad. Inom tjänstesektorn, framför aUt den offentliga, ökade sysselsättningen kontinuerligt.

Under den senare delen av 1970-talet blev den ekonomiska situationen väsentligt annorlunda. Den totala tillväxten avtog och industriproduk­fionen stagnerade. RegionalpoUtikens viUkor under perioden 1975-1979 blev sålunda väsentligt annorlunda än under den första tioårsperioden. Resultaten av poUtiken kan därför förväntas skilja sig ål i olika avseenden.

De analyser av del regionalpolifiska stödet som redovisades år 1978 avsåg dels sysselsättningseffekter, dels vissa samhäUsekonomiska effekter i form av bl. a. inverkan på strukturomvandling, resursanvändning samt löne- och produktivitetsutveckling. Analyserna av sysselsältningseffek-teraa gjordes med en metod där den faktiska sysselsättningsutvecklingen i de regionalpolitiska stödområdena jämförs med en tänkt utveckUng där olika industribranscher i stödområdena antas utvecklas på samma sätt som genomsnittet för dessa branscher i landet. Den aktueUa metoden fungerar endast om det finns ett underlag för en framskrivning av tidigare perioders utveckling för att konstraera den tänkta utveckling som skall jämföras med den fakfiska. Vidare föratsätts alt inte andra störte industri- och arbets­marknadspolitiska stödinsatser görs eftersom de beräknade nettoeffek­terna i så fall inte kan hänföras tUl de regionalpolitiska stödinsatserna.

För perioden 1975—1979 kan framför aUt föralsältningen om avsaknad av andra störte regionaU riktade stödinsatser inle anses uppfylld. Trots delta har metoden använts beroende på att ingen alternativ metod kunnat utformas under den begränsade fid som stått till förfogande förarbetet. För

' En sammanfattning av ERU:s huvudrapport redovisas i bilaga 2.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

272

att mUdra den inverkan på analysresultaten som olika selekliva industripo­liliska stöd kan ge, har grav-, stål- resp. varvsindustrin, som vardera erhållit sådant slöd i stor omfattning, uteslufits från analyserna.

De dominerande regionalpolitiska stödformerna under perioden 1965-1979 har varit lokaliseringsbidrag, avskrivningslån och lokaliseringslån som tillsammans (inkl. räntesubventioner och lånegarantier) svarat för 80% av stödinsatserna. Räknat per år mer än fördubblades (ökning med 123%) användningen av lokaliseringsstödet under perioden 1970-1975 jämfört med perioden 1965-1970 räknat i löpande priser. MeUan andra och tredje perioden (1975-1979) var ökningen betydligt mindre, 42%. I fasta priser' har förändringen av stödanvändningen varit helt annorlunda. Ök­ningen mellan den första och andra perioden var således endasi ungefär hälften så stor som räknat i löpande priser eller 68 %. MeUan andra och tredje perioden minskade slödanvändningen räknat i fasla priser med 11 %. Se tabell 1.

Tabell 1. Regionalpolitiskt stöd 1965—1979 i fasta priser, milj. kr. (Index 100 — genomsnittlig prisnivå under sista delperioden)

 

 

1965-

1970

1970-

1975

1975-

1979

1965-1

1979

Stödform

To-

Per

To-

Per

To-

Per

To-

Per

 

talt

år

talt

år

talt

år

talt

år

Lokaliseringsbidrag

498

100

885

177

568

142

1951

139

Lokaliseringslån

1793

359

2962

592

2156

539

6911

494

Räntesubventioner

273

55

496

99

353

88

1122

80

Sysselsättningstöd

-

-

160

32

80

20

240

27*

Utbildningsstöd

283

57

605

121

158

40

1046

75

Transportstöd

-

-

431

108**

440

110

871

109***

Totalt

2847

571

5539

1129

3755

939

12141

924

* 1970-1979 ** 1971-1975 *** 1971-1979

I löpande priser ökade subventionerna relativt sett snabbare än det tolala slödel mellan första och andra perioden men långsammare än del tolala stödet mellan andra och tredje perioden. I fasla priser återspeglar sig denna utveckling på så säll all mellan första och andra perioden ökade subvenfionerna med 78 % jämfört med alt del totala stödet ökade med 68 % och mellan andra och tredje perioden minskade subventionerna med 17% jämfört med 11 % för del totala lokaliseringsstödet.

' Index 100 = genomsnittliga prisnivån under perioden 1975-1979.  Med subventioner menas summan av lokaliseringsbidrag och tidsbegränsad ränte­befrielse på lokaliseringslån. Räntebefrielsen har för vaqe lokaliseringslån beräk­nats på sä sätt att lånebeloppet multiplicerats med det genomsnittliga diskontot under resp. delperiod och med antalet månader under vilka ingen ränta debiterats låntagaren.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   273

Beträffande den näringsgrensvisa fördelningen av lokaliseringsstödet kan noteras att tillverkningsindustrins andel av lokaliseringsbidragen mins­kat under stödperioden - från 84% under första delperioden 1965-1970 tiU 62% under den sista 1975-1979. Framför allt är det vissa projekt inom turistnäringen som fått relativt omfattande bidrag och därigenom kraftigt ökat denna näringsgrens relativa andel av lokaliseringsbidragen. För till­verkningsindustrin innebär denna utveckling alt ungefär Uka stort belopp lokaliseringsbidrag per år i fasta priser användes under den sista som den första av delperioderna. TUlverkningsindustrin har däremot under hela stödperioden behålUt sin andel (ca 90 %) av lokaliseringslånen och räntebi­dragen.

I ERU-rapporten redovisas vidare en uppdelning av det slöd som gått till fillverkningsinduslrin' på konkurtensskyddad industri, råvarabaserad in­dustri och konkurtensutsatt industri.

Analyserna visar på att en aUt störte del av lokaliseringsbidragen gått till konkurtensutsatt förädlingsindustri vilket är naturligt med tanke på alt det är där expansionen aUmänt sell funnits under stödperioden. Lokaliserings­lånen har däremot inte haft denna inriktning utan 60—70% av lånen har gått till skyddad industri och råvarabaserad industri.

Sysselsättningsstöd började användas som regionalpolifiskt medel år 1970; tiU alt börja med på försök. Under hela perioden 1970-1979 utgick sammanlagt 184 milj. kr. (löpande priser) i sysselsätlningsstöd. Ca 85% av stödet gick till industriföretag. Hälften av stödet tUl industrin gick till konkurrensutsalt industri, ca en femtedel liU råvarabaserad och drygt en fjärdedel tUl skyddad industri. Sysselsättningsstödet hade således en något starkare inriktning på konkurrensutsatt industri än lokaliseringsstödet.

Sedan år 1970 har det regionala utbildningsstödet bestått av två stöd­former, dels ett selektivt utbildningsstöd med prövning av utbildningens utformning m.m., dels ett s.k. introduklionsstöd som utgått i stort sett automatiskt vid nyanställningar. Tidigare (fr.o.m. år 1%6) utgick endast den förstnämnda typen av stöd. Totalt användes ca 615 milj. kr. i ulbild­ningsslöd under perioden 1966-1979 varav ca tre Qärdedelar inom det allmänna stödområdet. Användningen av utbildningsslödel fördubblades i stort sett under perioden 1970—1975 jämfört med den första delperioden med stöd 1966—1970. Under den sista delperioden skedde emellertid en kraftig reduktion av stödanvändning fill ca en tredjedel av stödet 1966-1970. Under åren 1978-1979' användes tre Qärdedelar av ulbildningsslö­del i den konkurtensutsatta industrin, en femtedel i den skyddade industrin och en tjugondel i den råvarabaserade industrin.

' I dessa analyser ingår inte stålindustri, reparationsverkstäder, varv och vissa

branscher inom övrig tillverkningsindustri.

 Dala saknas för att kunna fördela utbildningsstödet på branschgrupperna skyddad,

råvarubaserad och konkurrensutsatt industri för hela den period som detta stöd

utgått.

18   Riksdagen 1981182. I samt. Nr 113   Bilagedel

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   274

Transportstöd har under perioden 1971-1979 utgått med sammanlagt 720 milj. kr. eller ca 80 milj. kr. per år använts för transportstöd. I fasta priser har stödet per år varit ungefär oförändrat.

Under den period som transportstöd utgått har massa- och pappersin­dustrins andel av stödet minskat från drygt en femtedel fiU ca en tjugondel. Denna förändring är väsentligen en följd av att vissa pappersvaror upphör­de att vara slödberättigade under perioden. Fortfarande är dock den sam­lade skogsindustrins andel av stödet dominerande genom att ca 40% av beviljade bidrag går fill denna. Verkstadsindustrin är däremot undertepre-senlerad.

Sysselsättningen inom industrin i stödområdena förändrades på ett mar­kant annorlunda sätt än i riket som helhet under de första två tredjedelarna av stödperioden. Industrisysselsätlningen ökade således med närmare 12% medan den i riket som helhet var ungefär oförändrad meUan år 1965 och år 1975. En mycket kraftig ökning av industrisysselsättningen ägde ram i inre stödområdet. Även under andra hälften av 1970-talet har syssel­sättningsutvecklingen inom industrin i stödområdena på ett positivt sätt avvikU från den genomsnittliga förändringen i landet. Den aUmänt låga industriella tillväxten har emellertid i stort sett också gällt för stödområ­dena. Sysselsättningen har därför minskat svagt eller med drygt 1 %. I riket som helhet har minskningen uppgått lill drygl 5 %. Den lägsta minskningen har ägt ram i inre stödområdet.

I absoluta tal ökade sysselsättningen i samtliga stödområden med sam­manlagt 18000 sysselsatta 1965-1975 och minskade med 2000 1975-1979.

I ERU-rapporten redovisas vidare beräkningar av sysselsättningseffek­terna av det regionalpolifiska stödet. Enligt den metod som används upp­skattas insatsen av regionalpoUliska medel under perioden 1965-1979 ha medfört att industrisysselsättningen i inre och yttre stödområdet och grå zonen fillsammans år 1979 låg 20700' personer över den nivå den skulle ha nått utan det regionalpolitiska stödet. För år 1975 beräknas effekten lill 14800 personer. Del betyder att sysselsättningsnivåerna låg 14 resp. 10% över 1965 års sysselsättningsnivå. I enbart inre och yttre stödområdet fillsammans var nivådifferenseraa 19600 (19%) resp. 15400 (15%). Dessa uppskattningar av det regionalpolitiska stödets sysselsättningseffekt fram tUl år 1975 och år 1979 har gjorts med antagandet att stödområdena utan stödinsatser, bransch vis skuUe ha samma andel av den totala produkfionen i landet som de hade år 1965. På detta sätt erhålls en fikfiv produktionsnivå för år 1975 och 1979 vilken omräknas tUl sysselsatta. Den på detla sätt erhållna sysselsättningen jämförs med den fakfiska för år 1975 och år 1979. Det bör därvid observeras att den uppskattade effekten år 1975 resp. 1979 inte är direkt jämförbara eftersom differensen mellan dem inte enbart

' Detta bör jämföras med den faktiska nettoökningen av industrisysselsättning i stödområdena 1965-1979, 15600 sysselsatta.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   275

återspeglar ytterligare fyra års stödinsatser utan också olika arbetsåtgångs-tal (saluvärde/sysselsatt).

Sysselsättningseffekten per år i inre och yttre stödområdet och grå zonen tUlsammans blir under perioden 1965-1975 1480 sysselsatta. Ser man enbart tiU det inre och yttre stödområdet skulle sysselsättningseffek­ten per år uppgå till 1540.

Ovanslående resultat är som nämnts baserade på antagandel all stödom­rådena skulle ha samma andel av industriproduktionen år 1975 och 1979 som de hade år 1965. Om man i stället ser den sista perioden isolerat och antar att den produktionsandel som stödområdena faktiskt uppnått år 1975 består fram tiU år 1979 uppskattas det regionalpolitiska stödets sysselsätt­ningseffekt till 5400 i inre och yttre stödområdet fillsammans eller 1350 sysselsatta per år. Enligt ERU-rapporten skulle delta visa all effekten av det regionalpolifiska stödet under den sista delperioden skuUe ha minskal med ca 200 personer per år eUer med 12% (1350 per år jämfört med 1540 per år under perioden 1965-1975). I relativa tal blir sysselsättningsökning­en under den första perioden 5,9% av 1965 års sysselsältningsnivå och under den sista delperioden 4,5% av 1975 års nivå. Därvid har hänsyn tagits tiU de olika periodlängderna.

I ERU-rapporten redovisas jämförelser mellan sysselsättningseffekter och insatta stödbelopp. Utgångspunkten är en bedömning från den föregå­ende ERU-sludien att sysselsättningseffekten i förhållande till den totala stödinsatsen avtagit över tiden. Slutsatsen av de nu genomförda analyser­na är att denna tendens bestått under den sista delperioden. I studien framhålls därvid bl. a. att transportstödet svarat för en aUt störte del av det totala stödet och att denna stödform har lägre effekt per stödkrona än lokaliseringsstödet. Den tidigare nämnda minskningen (12%) av syssel­sättningseffekten jämförs med den faktiska ökningen (3 %) av stödinsat­serna i fasta priser under den sista delperioden. Denna ökning av det tolala stödet är frantför allt en effekt av den kraftiga ökning av transportstödet (räknat per år).

En grandorsak tiU den lägre totala sysselsättningsförändringen är enligl ERU-sludien de försämrade produktionsvUlkoren för svensk industri i allmänhet sedan mitten av 1970-talet. Dels har antalet flyttningsetablering-ar därigenom blivit färte och storleken på genomförda elableringar med lokaliseringsstöd har sjunkit drastiskt. Dels är del sannolikt att expan-sionsviUkoren i befintliga företag i stödområdet påverkats på samma sätt som i riket i övrigt. De enligt ERU-studien minskande effekterna av det regionalpoUliska stödet skulle således vara hänförbara fill svårigheterna i svensk konjunktur- och tUlväxtpolitik i allmänhet samt till den försämrade efterfrågesituationen i industriländeraa i allmänhet.

Utredningen instämmer tUl stora delar i de slutsatser som redovisas i ERU-rapporten. Jämförelser bl. a. av sysselsättningsutvecklingen i stöd­områdena och landet i övrigt tyder på att stödområdena som helhet nått en

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   276

acceptabel differenlieringsgrad i fråga om industrins branschfördelning. Det regionalpoUfiska stödet har varit en bidragande faktor till denna ut­veckling. Det är dock mycket svårt all uttala sig om regionalpolitikens effekter uttryckt i antal sysselsatta. Den i ERU-rapporten använda meto­den ger svårtolkade resultat eftersom den mäter neltoförändringar. Dessa nettoförändringar har influerats av en rad olika åtgärder, inte enbart av regionalpolitiken. Med de resultat som föreligger i ERU-rapporten kan det vara svårt att hävda att effekterna av den totala insatsen av regionalpoli­fiskt stöd avtagit. Vidare är det av vikt att notera all den beräknade effektminskningen endast uppkommer till följd av transportstödet. Ser man enbart liU lokaliserings-, sysselsättnings- och ulbildningsslöd visar del sig att kostnaden (i fasta priser) per arbetstillfälle inom industrin i stödom­rådena varit ungefär konstant.

Jämfört med medelvärdet för perioden 1975-1979 har den totala an-r vändningen av regionalpolitiskt stöd och transportstöd sjunkit under bud­getåret 1979/80 räknat i löpande priser. Detsamma torde också vara fallet räknat i fasta priser. Transportstödet var ungefär oförändrat medan det regionalpolitiska stödet minskade. I fasta priser räknat var minskningen mycket kraffig. Härvid kan dock noteras all avskrivningslånen ökade relativt kraftigt vilket kan bero på att de maximala bidragsandelarna höjdes i och med de nya stödreglerna fr.o.m. den 1 juU 1979 samtidigt som möjligheterna liU temporär räntebefrielse på lokaUseringslånen upphörde. Nämnda förändringar kan också, tillsammans med en totalt sett lägre stödeflerfrågan, vara orsaken tiU all lokaliseringslånen minskade kraftigt.

Mellan budgetåren 1979/80 och 1980/81 ökade användningen av regional­politiskt stöd i löpande priser men beräknas ha minskat räknat i fasta priser. Avskrivningslånen fortsatte alt öka medan lokaliseringslånen mins­kade.

Användningen av sysselsättnings- och utbildningsstöd minskade kraftigt meUan perioden 1975-1979 och budgetåret 1979/80, vilket främst lorde vara följden av ändrade regler. Därefter skedde en ökning under budget­året 1980/81 men användningen ligger fortfarande under genomsnittet för perioden 1975-1979.

Transportstödet minskade i användning räknat i fasla priser meUan 1979/ 80 och 1980/81 vilket torde bero på dels en slagnerad industriproduktion, dels ändrade bidragsregler fr. o. ni..den 1 januari 1981.

En stor del av de selektiva insatser riktade tiU enskilda företag som gjorts under 1970-talel har motiverats av regionalpolitiska målsättningar. Besluten och genomförande av dessa stödinsatser har studerats av industrislödsuiredningen som nyligen framlagt elt betänkande (SOU 1981:72) Att avveckla en kortsiktig stödpolitik. I betänkandet ingår bl.a. vissa sammanstäUningar över gjorda stödinsatser.

En vidare kartläggning av statliga stödinsatser av regionalpolitisk bety­delse har på regeringens uppdrag (1980-07-24) genomförts av statskon-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   277

toret. Kartläggningen har redovisats i form av ett arbetsmaterial som den 3 juli 1981 fiUställts berörda myndigheter för synpunkter. Ytterligare en kartläggning av industripolifiska stödinsatser redovisas i den av fil. dr NUs Lundgren och utredaren framlagda skriften Industripolitikens spetfegler (Stockholm 1981).

I industrislödsuiredningen görs en uppdelning av del induslripoUliska stödet i regionalpolitiska, småföretags-, bransch-, FoU- och exportfräm­jande insatser samt icke-permanent industristöd. Det senare är det selek­tiva företagsvisa stödet som industrislödsuiredningen haft alt behandla. 1 industripolitiskl stöd har totalt ca 106 miljarder kr. (1980 års priser) utgått under 1970-lalet. Av det totala stödet har det icke-permanenta företagsstö­det svarat för 30% och småföretagsinsatserna för 20%. De regionalpolitis­ka insatserna har svarat för 10% vilket motsvarar 10,5 miljarder kr. Det icke-permanenta företagsstödet har således varit tre gånger störte än det regionalpolitiska stödet.

Lundgren-Stål redovisar i sitt arbete ett sammanlagt stöd till industrin på sammanlagt 61 miljarder kr. (löpande priser under perioden 1971/72-1980/81). Under fyraårsperioden 1976/77-1980/81 var stödet ungefär sex gånger större än föregående fyraårsperiod. Ca 40% av del totala stödet utgjordes av bidrag, ca 25% av lån och ca 30% av kapilalliUskott fill statliga företag.

Statskontorels undersökning omfattar endast perioden 1975/76-1979/80 men är å andra sidan den enda av undersökningarna som redovisar den regionala fördelningen av olika stöd. Undersökningen omfattar mer än stöd fill industri och arbetsmarknadspolitiska medel. Således ingår det kommunala skatteuljämningsbidragel som en tung post. Vidare ingår i kartläggningen bl. a. stöd fill jord- och skogsbrak.

Det statliga stödet av regionalpolitisk betydelse skulle enligt statskonto­rets preliminära beräkningar uppgå till ca 157 miljarder kronor under perioden 1975/76-1979/80. Härav utgörs ca 30% av garantier. Del kom­munala skatteuljämningsbidragel till primärkommunerna utgör ungefär 10% av det totala stödet. Ordinarie företagsstöd och icke-permanent före­tagsstöd utgör tillsammans 65 % av det totala stödet eller drygt 100 mil­jarder kr. Sysselsättningsstöd, dvs. olika sysselsättningsskapande åtgärder i AMS:s regi samt arbetsmarknadsutbUdning, svarar för nästan 20%.

Skogslänen har en väsentligt större andel av det totala stödet än av sin andel av folkmängden. Största andelen har skogslänen i fråga om skatteul­jämningsbidragel som tUl nästan 60% går till dessa län. Intressant är att notera att skogslänens andel av det reguljära företagsstödet endast är 29%. Storstadslänen har relativt höga andelar av detta stöd. Av det icke-regul-jära företagsstödet har Uka mycket gått till de två storstadslänen Malmö­hus och Göteborgs och Bohus län (41 %) som fiU skogslänen (40%).

I de fyra nordligaste länen utgick sammanlagt 21580 milj. kr. i slöd under budgetåren 1975/76-1978/79. Av detta belopp utgjordes drygl 70%

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   278

av oUka former av sysselsättnings- och företagsstöd. Drygt hätften (53%) av det totala stödet tUl de fyra nordligaste länen gick tUl Norrbottens län. Under budgetåret 1979/80 uppgick stödet fill sammanlagt 7223 milj. kr. Såväl sysselsättnings- och företagsstödens andel som,Norrbottens andel sjönk under detta år.

Samtliga av de fyra nordligaste länen hade under båda delperiodema en större stödvolym per capita än övriga delar av landet i genomsnitt. Det är dock en väsenfiig skiUnad mellan de fyra länen genom att Norrbottens län under första delperioden hade ett stöd per capita som var ungefär fyra gånger störte än de andra länens. Under budgetåret 1979/80 översteg Norrbottens belopp per capita de övriga länens med mellan en halv och fyra gånger. Under budgetåret utgick nämligen betydligt större stöd per capita tUl Västerbotten och Västeraorrlands län jämfört med genomsnittet för perioden 1975/76-1978/79.

Jämförelser mellan värdena för de fyra nordligaste länen och riket i övrigt ger vid handen att det i dessa län utgår ett stöd utöver genomsnittet som uppgår tUl betydande belopp för de fyra gemensamt. Skillnaden mel­lan länen i stöd per capita är dock som nämnts stor. För Nortbottens län uppgår det beräknade beloppet tiU 1,8-1,9 miljarder kr. per år medan beloppen är betydligt lägre för de övriga länen.

1.5 Förändringar av det regionalpolitiska stödet

Den av ERU redovisade utvärderingen av det regionalpolitiska stödet pekar bl.a. på en markant sam variation mellan aUmänna tiUväxlbe-tingelser och det regionalpolifiska stödet. I en stagnerande ekonomi med aUmänt låg investeringsnivå minskar användningen av stödet. Saknas de marknadsmässiga förutsättningarna för elt projekt blir finansieringsformen av sekundär betydelse. Att andelen projekt med avskrivningslån ökat, medan lokaliseringslånen minskat, kan vara en återspegling av en aUmän tendens till sjunkande lönsamhet i investeringsverksamheten. Dessa pro­jekt skulle inte genomföras utan stöd. Subventionsandelen i bidragen gör att projekten blir lönsamma. I de flesta fall är dock inte alternativet lånefinansiering utan den del av en investering som motsvaras av avskriv­ningslånet ligger oftast utanför den ram tfråga om säkerheter som accepte­ras på kreditmarknaden. Del innebär att bidragen ersätter ett otillräckligt eget kapital. Det är allmänt känt att marknaden för eget kapital tUl småfö­retag är mycket ofullständig. Särskilt utpräglat torde detla problem vara i skogslänen.

Avskrivningslånen som ersättning för en otillräcklig egenkaptialförsörj-ning kan ha olika effekter. Effekten kan sägas vara positiv när avskriv­ningslånet möjUggör en investering som annars, tiU följd av brister i mark­naden för egenkapital, inte skulle ha kommit tiU stånd. Effekten kan också

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   279

vara negafiv ur resursanvändningssynpunkt i den betydelsen att avskriv­ningslån möjliggör en investering som ger lägre avkastning än en annan investering som inte genomföres på grand av brist på eget kapital.

Även om det från effektivitetssynpunkt kan förordas att försörjningen av riskkapital i stödområdena bör ske via en marknad, där avkastningskrav är primära, finns det inte i dag några realistiska föratsättningar att ersätta de nuvarande avskrivningslånen med ett annat medel. I princip kan man tänka sig att de skulle kunna ges i form av ett egentligt egenkapital med statligt aktieägarinnehav. Principiellt bör dock ett sådant aktieägarinne-hav, av typ investmentbolag, kopplas till att ägaren, staten, tillför företa­gen särskUda kunskaper. Aktieinnehavet är inget självändamål. Det kan därvid tfrågasätlas om de under senare år inrättade regionala utvecklings­bolagen har tillräcklig kapacitet när det gäller kapitatförsörjningen såväl som kunskapstiltförsel och utförande av en effektiv ägarkontroll.

Enligt de bedömningar utredningen kunnat göra finns det inte grand för att i dag slopa den typ av kaptialförsörjning som avskrivningslånen utgör. Beträffande lokaliseringslånen torde det finnas skäl att överväga om den delen av finansieringen bör ske via det ordinäre kreditväsendet med eller utan statliga garantier.

Vad beträffar transportstödet kan det med utgångspunkt i de genomför­da utvärderingarna noteras att sysselsättningseffekterna är klart begränsa­de i förhåUande till övriga stödformer. Detta är i sig icke överraskande. Transportstödet söker utjämna transportkostnaden som i flertalet fall utgör en myckel begränsad del av saluvärdet. Man kan inte heller peka på att Iransportmarknaderaa i stödområdet skulle uppvisa några mer betydande marknadsimperfektioner som skulle motivera korrigerande offentliga in­satser. Tvärtom kan ett omfattande transportstöd leda fill en ineffektiv resursanvändning genom alt transportintensiv verksamhet kan lockas fill omlokalisering mol området. Enligt utredningens mening finns det skäl all överväga att avveckla detta stöd.

Del torde vidare i likhet med vad AMS frantför i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 finnas anledning att ompröva del nuvarande utbild­ningsstödet. Den reguljära arbetsmarknadsutbildningen lorde i de flesta fall kunna fullgöra den funktion som ulbildningsslödel hillills fyllt. Syssel­sättningsstödet skulle i de regioner där en sänkning av arbetsgivaravgtfter-na eventueUt skulle kunna bli aktuell kunna tas bort i samband med att dessa avgtftssänkningar genomförs. Men om detta är lämpUgt är beroende av hur stor denna avgiftssänkning görs.

Begreppet generella ekonomiska medel har en allmän tillämpning i t. ex. ekonomisk politik. Regionalpolitiska medel är i en mening alltid selekfiva eftersom de rör en eller flera avgränsade regioner. Ett generellt regionalpo­Utiskt medel är ett medel som avser en mängd likartade enheter i en viss region. För medlet uppställs i övrigt inga särskilda vUlkor. Fördelen med ett generellt ekonomiskt-politiskt medel är att det i regel efterliknar mark-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  280

nadsinformalion och att del därmed ger möjlighet till anpassning hos det enskilda företaget efter de föratsättningar som gäller för detta. Del kan emellertid vara svårt att utforma medel med denna uppläggning när det gäller regionalt avgränsade problem.

För att öka sysselsättningen kan en lämplig åtgärd vara att temporärt påverka priset på olika produktionsfaktorer. Syftet är att på sikt skapa en självgående tiUväxt i regioner med initialt låg efterfrågan på arbetskraft.

GenereUa subventioner till produkfionsfaktorn kapital kan visserligen ge en aUmän expansionseffekt som även ökar arbetskraftsefterfrågan. Mot denna efterfrågeökande effekt slår dock en negativ effekt om företaget väljer att använda en mer kapfialintensiv/mindre arbetskraftsintensiv tek­nik till följd av subventioner. Det bör också framhållas att den övervä­gande delen av kapitalinvesteringaraa som lockas fram i stödområdet har ett mycket stort "importinnehåll" från andra regioner eller länder.

Målet med en sänkning av arbetsgivaravgifterna skulle vara att åstad­komma en sådan regional lönenivå som ger en hög och stabil sysslesättning

-  helst på samma nivå som i övriga delar av landet. Vid nafionella
löneavtal och stelhet i lönebUdningen kan man säga att syftet är att nå den
nivå som skulle ha uppnåtts vid mer flexibla löner och lönespridning som
varit anpassad tUl de regionala marknadsföralsättningarna. Syftet är såle­
des att kompensera för institutionella restriktioner och Irögheler i lönebild­
ningen.

En subvenfion vars avsikt är att öka arbelskraftsanvändningen bör såle­des främst inriktas på denna produktionsfaktor. En sådan form av subven­tion är i vissa avseenden också avgränsbar. Vad som därigenom i första hand uppnås är en säkning av del regionala kostnadsläget. Speciellt viktigt är detta i ett läge där de tradifioneUa basnäringarna — malm, stål och i begränsad utsträckning skog - inte längre kan bära upp den regionala sysselsättningen. Avvecklingen av kraftverksbyggandel och restriktioner som förhindrar fortsatt vallenkraftsulbyggnad försvårar ytterligare situa­tionen. Till viss del har de här uppräknade sektorerna varit relafivt okäns­liga för höga löner. De sektorer som måste fås att expandera och långsik­tigt bära upp sysselsättningen - främst skilda former av verkstadsindustri

-  är västenfiigt mer lönekänsliga. En långsiktig expansion kräver således
ett lönekostnadsläge som är marknadsanpassat. Men om marknaderna
själva inte kan ge en lönekostnadsanspassning som ökar sysselsättningen
återstår endast möjligheten alt staten går in och anpassar kostnadsläget
genom en sänkning av arbetsgivaravgifterna.

Två andra begrepp som är aktuella i detla sammanhang är "genomsnitt­ligt" resp. "maginellt" stöd. I viss tolkning ligger dessa begrepp mycket nära begreppen "generellt" resp. "selektivt". Tankegången bakom mar­ginella resp. genomsnittliga stöd är olika. Ett margineUt stöd syftar således tiU att få fram den marginella insatsen av en produktionsfaktor, t. ex. en ökning av arbetskraften, genom alt vid ett givet lUtfälle eller över en viss

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   281

period subventionera just denna margineUa användning. Härvid torde det vara nödvändigt att utgå från att denna marginella insats skulle ha kommit tiU stånd senare även utan slöd, i annat faU finns det risk för att utökningen av arbetsstyrkan endast blir temporär. Det marginella stödet kommer därför vanligtvis tUl användning i konjukturpolifiskl syfte just för att lidi­garelägga en sysselsättningsökning som utan stödinsats skulle komma tiU stånd vid nästa konjukturappgång. En variant av ett maginellt stöd är att subventionera t. ex. 10% av redan befintliga arbetsstyrkor för all förhindra avskedanden vid konjunkturnedgångar.

Det finns ett flertal utländska exempel på användningen av marginella sysselsättningsstöd i konjukturpolifiskl syfte. Även i Sverige finns f n. ett margineUt slöd genom riksdagens beslut våren 1981 (prop. 1980/81:126, AU 1980/81:21, rskr. 1980/81:404) om borttagande av arbetsgivaravgifter­na på den ökade sysselsättningen i tillverkningsförelag som under perioden 1981-04-01-1982-03-31 ökar sin arbetsstyrka netto i årsarbetskrafter.

Grandtanken i ett generellt arbetskraftsstöd är att ge ett stöd, som inle behöver knytas tiU en förändring av sysselsättningen i ell första skede. Syftet är i stället att genom stödet stärka företagels konkurrenskraft eller åtminstone ställa det på samma nivå som dess konkurrenter för all därmed skapa en plattform för konsolidering och på sikt expansion av företaget. Ett generellt arbetskraftsstöd inom en region kan därvid UkstäUas med en devalvering. Genom en sådan åtgärd skapas vissa föratsättningar för en självgående tiUväxt i företagen på sikt.

Ett generellt stöd i form av en lönekoslnadssänkning påvekar självklart också lönsamheten för den marginella sysselsättningen. Dessutom ges stödet tiU icke-maginell produktion som klarat en högre lönekostnadsnivå. En vinstförbältring sker därigenom även i redan etablerad produktion. För en och samma sysselsättningseffekt kommer därigenom den slatsfinan­sieUa belastningen att bli större vid generella subventioner än vid selektivt styrda marginella subventioner.

Men problemet med de selekliva, marginella subventionerna är svårig­heten att just finna den marginal där lönsamhelsgränsen passeras. Vanligt­vis får man använda myckel grova administrativa principer; företag som ökar sysselsättningen får stöd, nyetablerad verksamhet främjas. Men det kan mycket väl vara så att den marginella verksamheten finns i redan etablerad verksamhet som vid en lönekostnadssubvention avstår från att minska sin arbetskraft. I praktiken är del administrativt ogörligt att fånga upp aUa de marginella sysselsättningsfillfällena och begränsa stödet tiU dessa. Stora godtyckligheler som skapar ineffektivitet kan inträffa. Det finns också risker att systemet utvecklas till en förhandUngsekonomi där skicklighet i förhandlingar mer än marknadsmässig effektivitet blir avgö­rande för om stöd skall utgå.

Den totala stödnivån - regional- och arbelsmarknadspoliliskt stöd samt icke-permanent företagsstöd är av sådan stor omfattning att en övergång

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   282

tUl ett mer generellt stöd kan vara möjlig utan ökade subvenfioner. Vinsten ligger därvid i en betydande administrativ förenkling och i ökad rättvisa i den meningen att alla företag behandlas lika. Ett komplicerat system med subventioner, som drar stora informationskoslnader i den meningen att det fordras specialkunskaper för att effektivt utnyttja stöden, ersattes med att ett pris - lönekostnadsnivån - varieras.

I samband med överväganden om olika medel för att påverka kostnads­nivån regionalt har även behandlats förändringar i den statliga beskattning­en. Vad som i första hand är aktuellt är därvid mervärdeskatten och nettovinstbeskattningen.

En regional differentiering av mervärdeskatteuttaget kan förmodas ge upphov till omfördelningar av redovisad produktion utan att någon reell ontflyttning sker. Risken är stor alt skattefördelar tillgodogörs ulan att de eftersträvade effekterna avseende den regionala produktionsfördelningen uppnås. Även starkt konkurtenssnedvridande effekter skulle eventueUt kunna uppstå tUl följd av en regional differentiering av mervärdeskatten. I synnerhet gäller delta delar av handelssektorn.

Differentiering av nettovinstbeskattningen vilar på den föralsältningen att en redovisad vinst uppkommer. I många fall när förelag befinner sig i ett expansionsskede kan vinsterna vara mycket begränsade eller negativa. Det fmns även anledning alt på denna punkt instämma i den bedömning som gjorts av företagsskatteberedningen, nämligen att de stora möjligheter till vinstdispositioner genom nedskrivningar, avsättningar lill investerings­fonder etc. som företagen i Sverige har, talar för att en regional dtfferenfie-ring av nettovinstbeskattningen skulle medföra begränsade effekter. Vi­dare kan en förändring av nämnda slag ge upphov tiU icke åsyftade resul-tatpåverkade omfördelningar mellan olika arbetsställen eller företag inom en koncern.

I Norge infördes den 1 januari 1975 en geografisk differentiering av arbetsgivaravgifterna tUl folketrygden. I folketrygden ingår bl.a. ålders­pension, tilläggspension och arbetsskadeersältning. Dessa förmåner är fill hälften finansierade genom arbetsgivaravgifter medan ca en tredjedel av intäkterna utgörs av individanknutna avgifter och återstoden av anslag i statsbudgeten.

Stortinget beslutade i samband med behandUngen av statsbudgeten för år 1981 (St. prp. nr 1 Statsbudsjettet. Trygdebudsjettet) om en aktionsplan för Nordnorge. Genom detta beslut infördes en ny, fjärde avgiflszon för arbetsgivaravgiften tiU folketrygden. Det innebär att i Finnmarks fylke och de sex nordligaste kommunerna i Troms fylke ulgår f. n. arbetsgivaravgift med 8,6%. I övriga Nordnorge, i norta delen av Nord-Tr0ndelag, i vissa kustkommuner i S0r-Tr0ndelag samt i en kustkommun i M0re och Roms­dal fylke uppgår avgiften till 12,6%, I södra delarna av Norge varierar avgtften mellan 16,6%och 16,8%. Således är den maximala differentiering­en 8,2%.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   283

Utredningen har fått en redovisning av det norska systemet med regional dtfferentiering av arbetsgivaravgiften tiU folketrygden av företrädare för kommunal- og arbeidsdepartementet. Tyvärr har de norska myndigheterna inte genomfört närmare kartläggningar av systemet. Klart är emellertid att det anses ge väsentliga bidrag tiU det regionalpolitiska sysselsättningsmålet och att det råder en stor politisk enighet om att systemet skall tiUämpas även fortsättningsvis. Det framhölls att för att ett system av denna typ skaU ge effekter måste det dels till sin huvudinriktning vara oförändrat under en längre tid, dels måste informationen om systemel vara lätfillgäng­lig-

Differentieringen av arbetsgivaravgtften till folketrygden innebär all av-gtftsuttaget i de två zonena med de lägsta avgiftssatserna var 450-550 milj. Nkr lägre än vad det skulle ha varit utan differentiering år 1980. Skulle samma avgtft ha gällt i aUa zoner som i den zon som har den högsta avgiftssatsen skulle det totala avgtftsuttaget uppskattningsvis vara ca en miljard högre per år.

Basen för differentieringen av arbetsgivaravgtfleraa till folketrygden är arbetstagaraas mantalsskrivningskommun. Differentieringen gäUer oavsett inom vilken näringsgren arbetskraften är sysselsatt.

Även i Italien finns ett system med regional differentiering av arbetsgi-varavgtfter.

För att kompensera det inkomstbortfaU för staten som övergången från altmän varaskatl till mervärdeskatt medförde vid årskiftel 1968/69, inför­des den s. k. allmänna arbetsgivaravgiften. Avgtften höjdes successivt och uppgick fill högst 4%. Avgiften avvecklades den 1 juli 1978.

Den allmänna arbetsgivaravgiften var regionalt dtfferentierad med en lägre uttagsprocent i det dåvarande inre stödområdet under åren 1976 och 1977. Upprinnelsen till differentieringen av avgiften var ett beslut av riks­dagen (Mot 1975:2151, FiU 1975:25, rskr. 1975:236) om att hos regeringen begära att tUl riksmötet 1975/76 framlägges förslag om att sänka avgiflspro­centen för den aUmänna arbetsgivaravgiften inom del inre stödområdet från 4% tiU 2% fr. o. m. den 1 januari 1976. 1 finansutskottets belänkande framhöUs alt den relativa arbetslösheten inom skogslänen var väsentligt högre än övriga delar av landet. Det är därför angeläget att pröva olika former för stimulans av sysselsättningen, särskill under den kommande vintera, framhöU utskottet.

Regeringen framlade under hösten 1975 (prop. 1975/76:16) förslag i enlighet med riksdagens tidigare beslut. I propostionen förordas alt ned­sättningen av den allmänna arbetsgivaravgiften ses som ett provisorium för i första hand år 1976. Det anförs i propositionen att del var mindre lämpligt att permanent differentiera arbetsgivaravgiften innan den dåvarande före­tagsskatteberedningen redovisat elt ställningstagande i frågan i enlighet med de tiUäggsdirektiv som getts beredningen i mars 1975.

I proposifionen framhölls att nedsättningen av den allmänna arbelsgivar-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  284

avgtften skuUe omfatta alla arbetsgivare utom statlig och kommunal för­valtning. Den plats där arbetet faktiskt ulförts borde vara avgörande för rätten till lägre avgift.

Skatteutskottet (SkU 1975/76:19) hemställde alt riksdagen med viss teknisk justering antog det vid propositionen fogade förslaget liU lag om tiltfällig nedsättning av den allmänna arbetsgivaravgiften. Riksdagen beslöt i enlighet med skalteutskollets hemställan med undanlag för att kommuner inte skulle utgöra undantag för sänkningen av arbetsgivaravgiften.

Under hösten 1976 beslutade riksdagen (prop. 1976/77:42, SkU 1976/ 77:11, rskr. 1976/77:78) att nedsättningen av den aUmänna arbetsgivarav­giften i inre stödområdet skulle gälla även under år 1977.

Hösten 1977 beslöt riksdagen (prop. 1977/78:54, SkU 1977/78:16, rskr. 1977/78:50) att den aUmänna arbetsgivaravgtften skulle tas bort i inre stödområdet och sänkas från 4% tUl 2% i landet i övrigt fr.o.m. den 1 januari 1978. Under våren 1978 beslutade riksdagen (prop. 1977/78:187, SkU 1977/78:56, rskr. 1977/78:368) att avgiften i övriga delar av landet skulle avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1978.

Företagsskatteberedningen redovisade i sitl betänkande (SOU 1977:86) Beskattning av företag, sina överväganden om en regional differentiering av skatter och avgifter. Åtgärder inom företagsbeskattningens ram som skulle kunna komma i fråga för att påverka den regionala utvecklingen vore, enligt beredningen, föratom användningen av investeringsfondssys­temet en regional differentiering av arbetsgivaravgifterna och nettovinst-beskattningen. Beredningen framhåller att en sänkning av arbetsgivarav-gtfterna i stödområdena skulle ge positiva sysselssätlningseffekter förat­satt alt åtgärden inte motverkas av höjda kostnader för t. ex. arbetskraften.

En klar fördel med generella stödformer såsom regional differentiering av arbetsgivaravgtfter eller nettovinstbeskattning är enligt företagsskatte­beredningen all de är lätta att administrera. Anslagsbeviljande organ ställs inte inför svårigheten all avgöra vilka stödsökande förelag som har förat­sättningar alt utvecklas och vilka som löper slor risk alt misslyckas. Konkurtensförhållandena mellan förelag inom stödområdet påverkas inte heller som följd av sådana stödformer. Förhållandet att genereUa stöd av denna typ utgår till alla företag i en viss region — oberoende om de ökar sin sysselsättning eller ej till följd av en avgiftssänkning - gör å andra sidan dessa medel relativt kostsamma. Företagsskatteberedningen framhåller vidare att stöd som utgår mer omedelbart såsom det nuvarande lokalise­ringsstödet och det regionalpolifiska sysselsältningsslödet torde ge större effekter än ett beloppsmässigt Uka stort stöd till den löpande driften under en längre period.

1.6 Arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifter, som utgår på brattolönen, är i princip av två slag, nämligen sådana som utgår enligt lag och sådana som tiUkommit genom

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  285

avtal mellan arbetsmarknadens parter. I enlighet med direktiven har enbart de lagstadgade arbetsgivaravgifterna behandlats i utredningsarbetet.

Arbetsgivaravgifter har använts sedan början av 1960-lalel för alt finan­siera vissa samhällssektorer. I vissa fall är avgifterna den enda finansi­eringen medan de i andra fall används tillsammans med skallemedel. Inom de sektorer där avgifterna ulgör den enda finansieringen, som t. ex. i fråga om tilläggspensioneringen, bestäms avgtflernas storlek i princip med ut­gångspunkt i den beräknade kostnadsutvecklingen för de förmåner som beräknas skall utgå framöver. 1 de faU såväl skatter som avgifter används för finansieringen blir avvägningen mellan hur stor del av medelsbehovel som skaU tas in via skatter resp. avgifter avhängigt en allmän ekonomisk-politisk bedömning.

Enligt lagen (1981:691) om socialavgifter skaU arbetsgivare betala ar­betsgivaravgifter för anställda. Personer som har inkomsl av annat för­värvsarbete än anställning (tjänst) erlägger egenavgifter. Arbetsgivare de­biteras under år 1982 en avgift som uppgår fill 33,055% av bruttolönen (före arbetsgivaravgifter). Denna avgtfl erhåUes genom en summering av följande lio avgifter.

1.    Sjukförsäkringsavgtft 10,500%

2.    Folkpensionsavgift 8,450%

3.    Tilläggspensionsavgift 9,400%

4.    Delpensionsavgift 0,500%

5.    Barnomsorgsavgift 2,200%

6.    Arbetsskadeavgift 0,600%

7.    Arbetsmarknadsavgift 0,800%

8.    Arbetarskyddsavgift 0,155%

9. Vuxenutbildningsavgtfl 0,250%
10. Lönegarantiavgift 0,200%

Tilläggspensionsavgtften regleras i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren 1980—1984 fill försäkringen för fiUäggspen-sion. Arbetsskadeavgiften regleras i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under åren 1980—1984 fill arbelsskadeförsäkringen. Övriga avgtfter regleras i lagen om socialavgifter (2 kap. 1 §).

Arbetsgivare som sysselsätter personal i sjöfart skall utöver nämnda avgtfter även erlägga sjömanspensionsavgift som uppgår tUl 0,8%.

Staten betalar ovannämnda avgtfter på den statliga lönesumman med undanlag för arbelsskadeavgiften. Riksförsäkringsverket beräknar avgtfts-underlag och avgifter för de statliga myndigheterna samt fördelningen av avgtfter på berörda fonder och inkomstfitlar på statsbudgeten. Redovis­ningsmässigt sker en omföring från inkomsttiteln stafiiga pensionsavgifter, netto m. m. fill inkomsthuvudgrappen lagstadgade socialavgifter och fiU berörda fonder. 1 likhet med övriga arbetsgivare erlägger staten preliminä­ra avgtfter sex gånger per år. För de statliga affärsdrivande verken gäller emellertid något annorlunda regler. Dessa redovisar arbetsgivarappgift

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   286

.och påförs avgift av riksförsäkringsverket. Verken betalar preliminära och slufiiga avgifter tUl riksförsäkringsverket.

Den brattolön på vilken arbetsgivaravgtfter uttas skall avse det samman­lagda värdet av den lönesumma som utbetalas samt eventuella förmåner i form av fri kost, fri bostad eller bil för personligt brak. Vid beräkningen av detta s. k. avgiftsunderlag skall följande typer av ersättningar inte inräk­nas.

1. Ersättning till anställd som uppgår till mindre än 500 kr.

2.    Ersättning tUl arbetstagare som fyllt 65 år vid kalenderårels början

3.    Ersättning till arbetstagare vid sjukdom eUer föräldraledighet när s. k. arbelsgivarinträde sker

4.    Uppdragsersättning på vilken utgår s. k. bevUlningsavgtft

5.    Ersättning till barn i de fall avdrag för ersättning inte får göras vid inkomsttaxering

6.    Ersättning till arbetstagare för utgifter denne haft i tjänsten

7.    Ersättning för tjänstgöring i verksskyddet

Dessa undantagsregler innebär att arbetsgivaren måste hålla ett register innehållande uppgifter för varje anställd för att kunna ta fram elt korrekt avgtftsunderlag.

För den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning uttas egenavgifter. Dessa består av följande avgtfter.

1.    Sjukförsäkringsavgtft

2.    Folkpensionsavgift

3.    Tilläggspensionsavgift

4.    Delpensionsavgift

5.    Barnomsorgsavgift

6.    Arbetsskadeavgifl

Uttaget i procent är detsamma för egenavgiflerna som för arbetsgivarav­gifterna. Det innebär att egenavgiflerna under år 1980 kommer att uppgå till sammanlagt 31,65%.

Genom alt avgiftsunderlaget är delsamma för alla avgtfter är det i prakti­ken en avgtft som arbetsgivaren erlägger. Den totala avgiftsintäkten förde­las sedan av riksförsäkringsverket på olika ändamål i enlighet med de beräkningar som legat till grand för de procentsatser som anges för resp. ändamål.

I vissa fall är, som tidigare framhållits, avgifterna satta med hänsyn fill att en del av finansieringen sker över statsbudgeten. Vad gäller sjukförsäk­ringen är den skattefinansierade delen reglerad i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Andelen skall uppgå till 15 % av kostnaderna för de förmåner m. m. som sjukförsäkringsavgift skall täcka samt förvaltnings­kostnader.

Sjukförsäkringsavgiften skall i huvudsak täcka:

1. kostnader för sjukförsäkringsförmåner enligt AFL

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  287

2.    den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader

3.    förvaltningskostnader för de aUmänna försäkringskassorna i den mån dessa kostnader inte täcks av statsbidraget med 15%.

För sjukförsäkringen finns en särskild fond, edlmänna sjukförsäkrings­fonden.

Medel motsvarande den avgift som satts för folkpensionen överförs till staten som bidrag fill folkpensioneringen. Folkpensionens utformning reg­leras i AFL.

Erlagda tUläggspensionsavgtfter förs till aUmänna pensionsfonden och delpensionsavgtfter till delpensionsfonden. Dessa fonder förvaltas enligt grander som riksdagen fastställer särskilt.

Baraomsorgsavgifter förs tUl staten för finansiering av statsbidrag till förskole- och fritidshemsverksamhet inom kommunernas barnomsorg.

Arbetsskadeavgtfter förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden, med vars fillgångar kostnaderna för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall täckas.

Arbetsmarknadsavgtfter förs till staten för finansiering av arbetslöshets­ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd samt utbUdningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering.

Av influtna arbetarskyddsavgtfter förs 16,5% fill staten som bidrag fill kostnader för arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksam­het. Återstoden av influtna arbetarskyddsavgifler förs till en fond, be­nämnd arbetarskyddsfonden. Fondens tillgångar skall utgöra bidrag till

1. kostnader i övrigt för forskning och utveckUng samt utbildning och
information beträffande arbetarskydd

2.    kostnader för forskning och utveckling samt utbUdning och informa­tion beträffande medbestämmande i arbelsUvel och arbelslivsfrågor i övrigt

3.    kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud

4. kostnader för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda.
Vuxenutbildningsavgifter förs till staten och används för finansiering av

timstudiestöd, dagstudiestöd och särskilt vuxenstudieslöd enligt studie­slödslagen (1973:349) samt vuxenutbildning.

Lönegarantiavgifter förs till en fond, benämnd lönegaranttfonden, med vars tillgångar kostnaderna för ersättningar enligl lagen (1970:741) om stafiig lönegaranti vid konkurs skall täckas.

Om debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter gäller särskilda be­stämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om socialavgifter samt i uppbördslagen (1953:272).

De sammanlagda avgtftsintäkteraa beräknas under år 1981 uppgå till 84 miljarder kr.

Som framgår av ovanstående redogörelse har de olika delarna i systemet

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   288

med arbetsgivaravgifter tillkommit i olika sammanhang och den faktiskt innebörden av de skilda avgifterna skiljer sig också åt. ATP-avgtften och sjukförsäkringsavgiften är, enligl utredningen, de delar av arbetsgivarav­gifterna som har mest karaktär av försäkringspremie genom all det finns ett samband — visserligen långt ifrån enkelt — meUan inkomster, avgtftsun­derlag och förmåner. Avgifternas karaktär av skatt har dock ökat under senare år genom att ATP-avgifl numera utgår på inkomstdelen som ej är pensionsberättigande. På samma sätt utgår sjukförsäkringsavgift på in­komster utöver det inkomsttak för vilket sjukpenning kan erhållas.

Vad gäller folkpensionsavgiflen är denna, enligl utredningens mening, snarast att betrakta som en ren löneskatt. Ingel som helst samband förelig­ger mellan avgifter och förmåner. Det är ej heller fråga om en specialdes­tinerad budget. Samma gäller bl.a. den s.k. barnomsorgsavgiften som direkt fillföres statsbudgeten.

Arbetsgivaravgifter till socialförsäkringarna m.fl. ändamål beräknas och uppbärs av riksförsäkringsverket (RFV). Under del år som avgifterna avser, det s. k. utgiftsåret, skall en arbetsgivare betala preliminära avgtfter vid sex betalningstillfällen. Den preliminära avgifien för ett vissl år beräk­nas med utgångspunkt i underlaget för den slutliga avgift som arbetsgiva­ren debiterades året före ulgiflsåret. Detta underlag räknas därvid upp med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen med viss procentsals, som årligen faslsläUs av regeringen (19% mellan åren 1979 och 1981). När den preliminära avgiften bestäms las i regel dessutom hänsyn fill ändringar i de procentsatser som avgifterna utgår med och andra ändringar av betydelse i avgtftsbestämmelserna. För att en bättre överensstämmelse skall uppnås med den beräknade slutliga avgiften för viss arbetsgivare kan den prelimi­nära avgifien under vissa fömtsätlningar såväl sänkas som höjas genom särskilda beslut om jämkning i enskilda fall.

Egenavgiflerna debiteras och uppbärs som skatt enligt uppbördslagen. Lokal skallemyndighet debiterar avgifterna preUminärt i samband med debiteringen av preliminär B-skatt.

Även den slutliga debileringen ombesörjs av lokal skattemyndighet.

F. n. sker debUering och uppbörd av arbetsgivaravgifter på följande säll. TUl gmnd för debitering av avgifter avseende ej nyetablerade förelag ligger den s. k. arbelsgivaruppgifl som skaU inlämnas till den lokala skallemyn­digheten före utgången av januari månad året efter det år uppgifterna avser. Redovisningen kan ske enligt två alternativ. Redovisningsallernafiv 1 gäller för arbetsgivare som har högst 10 anställda och del andra allernali­vet med summarisk redovisning gäller för övriga arbetsgivare. Lokal skal­temyndighet tillställer arbetsgivare redovisningsblankett.

På arbetsgivarappgiflen lämnas redovisning av utbetald lön och andra ersättningar som utgått under del år arbetsgivaruppgiften avser. Vidare skall bl.a. redovisas vilken procenlueU ökning eller minskning av den totala lönesumman som förutses fram lill året efter det år arbetsgivarupp­giften lämnas, dvs. andra året efter det år uppgiften avser.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   289

Arbetsgivarappgtften skaU inges lill den lokala skattemyndighet där arbetsgivaren skall taxeras till stafiig inkomstskatt. Skall arbetsgivaren inte taxeras tUl sådan skatt lämnas uppgiften lill den lokala skattemyn­dighet där företaget bedriver sin huvudsakliga verksamhet.

Arbetsgivarappgiflen avser alltid hela förelaget ulan uppdelning på verk­samhet i olika kommuner om sådan uppdelning förekommer.

Den lokala skattemyndigheten granskar inkomna arbetsgivarappgifler. Härvid kontrolleras bl. a. uppgifter om arbetsgivaren och uppgivna löne­summor avstäms mot kontrolluppgifter. Efter granskning översändes ar­betsgivarappgtften till berörd länsstyrelse för databehandling. I de fall där lokala skattemyndigheten gjort särskild markering om fel- eller undersök­ningsfall företas granskning av arbetsgivarappgtften hos riksförsäkrings­verket. Med hjälp av det avgtftsunderlagel och de aktuella procentsatserna beräknas den preliminära avgiften för resp. arbetsgivare. Arbetsgivare vars verksamhet väsentligen ändrats i förhållande till de uppgifter som framgår av hans arbetsgivarappgift kan begära jämkning av den preliminä­ra avgiften.

Arbetsgivarappgtften läggs även till grund för beräkning av den slutliga arbetsgivaravgiften för det år uppgiften avser. Genom arbetsgivaruppgif­ten erhåUes ju ett faktiskt avgiftsunderlag och genom att applicera de för året aktuella avgiftssatserna på detta underlag erhålles en slutlig avgift. Genom att jämföra den på detla sätl erhållna slutliga avgifien med den preliminära kan kvarstående resp. överskjutande avgift beräknas. Över­stiger den kvarstående avgifien 1 000 kr. påföres s. k. särskild avgtfl.

Riksskatteverket genomför vid länsstyrelsen i Stockholms län på upp­drag av riksförsäkringsverket maskinell fördelning av inkomna avgifter på olika berörda fonder samt statsverkets inläktskonto.

1.7 Förslag till regional differentiering av arbetsgivaravgifter

I korthet kan mofivel fill en regional differenfiering av arbetsgivaravgif­ter .sägas vara all uppnå ell lönekoslnadsläge som skapar en förbättrad balans på den regionala arbetsmarknaden. Genom en sådan differentiering skapas föratsättningar att dels tillföra regioner med arbetskraftsresurser investeringar, dels motverka att verksamheter med margineU lönsamhet avvecklas och därigenom förhindra all ytterligare arbetskraftsresurser StäUs utan sysselsättning. Medlet bör dock t. v., enligt utredningens me­ning, få en begränsad användning och då i de regioner där de största sysselsättningsproblemen föreligger.

Vidare bör en enda avgiftsnivå som är lägre än för övriga delar av landet övervägas. Vid en avgränsning av de regioner som kan bli aktuella bör en utgångspunkt vara den sysselsättningsgrad och den arbetslöshetssUuafion som föreligger. Av den analys av arbetsmarknadssituationen som utred­ningen genomfört framgår bl.a. de allmänt låga sysselsättningsgraderna 19   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 113   Bilagedel

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  290

och den höga arbetslösheten i kommuneraa i stödområdena 5 och 6 och framför allt i inlandskommunerna i Västerbotten och Norrbottens län. Ser man till länen avviker Nortbottens län med en extremt hög arbetslöshet och undersysselsältning från såväl den genomsnittliga situationen i landet som från övriga skogslän.

Det finns en fördel med all knyta en differentiering av arbetsgivaravgif­teraa tUl stödområdesindelningen. TUI denna indelning är knutet regler avseende det regionalpolitiska stödet. Ges prioritet ål stödområden där ojämvikten på arbetsmarknaden är störst skulle i första hand stödområde 6 bli aktuellt för en sänkning av arbetsgivaravgifterna.

Mot att använda stödområdesindelningen tUl grund för en differentiering kan bl.a. invändas att stödområdena inte är näringsgeografiska enheter. En mycket väsentlig del av kontaktnätet för såväl företag som privatper­soner är knutet fill det primära centret i resp. län. Bland länen framstår som nyss nämnts situationen i Norrbollens län som ytterligt allvarUg. Även i Luleå, Piteå och Bodens kommun, som tUlsammans med Älvsbyns kommun utgör del primära centret, är andelen arbetssökande, i bered­skapsarbete och i arbetsmarknadsutbUdning hög. Arbetslösheten i dessa kommuner ligger i nivå med flera inlandskommuner i stödområde 5 och 6 i Västerbottens och Jämtlands län. Vidare motiverar de rådande problemen inom gruv- och stålindustrin att särskild uppmärksamhet ägnas Norrbot­tens län. Det finns risk för att dessa problem kommer all kvarstå under en längre lid.

Utredningen förordar som ett huvudalternativ alt en eventuell sänkning av arbetsgivaravgtfleraa omfattar Norrbottens län. Ett andrahandsallerna-tiv är att sänkningen omfattar stödområde 6.

Det finns skäl som lalar för att införa en sekloriell avgränsning med olika utformning samtidigt med införande av en geografisk differentiering av de lagstadgade arbetsgivaravgifterna. I princip borde eftersträvas att ge stöd till sådana företag som kan förlägga produktion i en valfri region, dvs. som inte är starkt beroende av tiUgång till råvaror eller närhet till avsättnings­marknader. En sänkning av lönekostnaderna i en region skulle utgöra ett incitament för den typen av företag att lokalisera sig liU denna region.

Ett motiv för att särskill gynna industrin i stödområdena och i de fyra nordligaste länen som helhet är att denna svarar för en i jämfört med landet i övrigt mindre andel av sysselsättningen. Ett annat motiv för att begränsa en sänkning tlU industrin är att det sannolikt är inom industrin som stora delar av grappen arbetslösa kan finna sysselsättning som motsvarar deras utbildning och erfarenheter.

Ett argument mot en avgiftssänkning för den kommunala sektora är att denna i de aktuella regionema sysselsättningsmässigt ligger på samma nivå som i övriga delar av landet samt att den tUl väsentlig del torde erbjuda samma servicenivå. Den privata tjänstesektom har däremot betydligt mindre andel av arbetsmarknaden framför aUt till följd av att den relativt

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  291

begränsade industrin ger ett alltför litet underlag för förelagsinriklade tjänster. Del går sannolikt inte att få lill stånd en expansion inom denna näringsgren utan att den induslrieUa basen utvidgas.

Ytterligare ett skäl lill att inte inkludera primärkommuner eller lands­tingskommuner i en regional sänkning av arbetsgivaravgifterna är all dessa i de aktuella regionema får ett omfattande stöd via skatteutjämningsbidra­gen.

En väsenfiig del av byggnads- resp. samfärdselsektorn är liksom den förelagsinriklade privata ijänsleseklora beroende av den induslrieUa ba­sen. Så länge denna inte vidgas sker inte heller någon expansion i dessa näringsgrenar regionalt.

Det anförda leder fill slutsatsen att det finns motiv all se industrin som en bas för expansion i andra näringsgrenar och alt en sänkning av kost­nadsläget i denna näringsgren är av strategisk betydelse. Samfidigt måste denna expansion bygga på ett utnyttjande av ijänster från bl. a. den privata tjänstesektorn, byggnads- och samfärdssektorn. Det talar för alt även dessa borde omfattas av en eventueU sänkning av arbetskraftskostnaderna genom en differentiering av arbetsgivaravgifterna. Delsamma skulle även kunna anföras om skogsbraket eftersom skog utgör råvara för en väsentlig del av industrin i de aktuella områdena.

Det kan även finnas skäl fill att inkludera handeln i en sänkning av arbetsgivaravgifterna. För partihandel kan det i och med en sänkning av avgtfterna finnas skäl till lokalisering tiU den aktuella regionen. I den prakfiska tiUämpningen kan det uppstå problem om industrtföretag är berättigade till alt tillgodogöra sig en sänkning medan detta inte skulle vara fallet för partihandelsföretag. Det kan nämligen förekomma blandade före­tag med båda typerna av verksamhet och det kan vara svårt all skilja ut var och en av dessa. Det kan även finnas skäl att inkludera detaljhandeln i en sänkning med hänsyn tiU problemet med blandning av olika typer av verksamhet.

För den statliga sektorn blir en differentiering av arbetsgivaravgifterna tiU stor del en fråga om intera kostnad inom den statliga sektorn och mellan denna och socialförsäkringssektorn. Ett väsentligt skäl lill all inle inklude­ra statliga myndigheter generellt i ell system med differentiering av arbets­givaravgtfter är att det inte synes ändamålsenligt att på ett sådant indirekt sätt styra lokalisering av olika statliga verksamheter. Sådana lokaliserings­beslut bör i stället tas i den ordinarie budgetprocessen och med direktiv till berörd myndighet om vart lokaUsering skall ske.

Det finns emellertid skäl till att inkludera de statliga affärsdrivande verken i ett system med differenfiering av arbetsgivaravgtfter. I vissa delar av skogslänen svarar de affärsdrivande verken för en betydande del av sysselsättningen. Affärsverken arbetar allmänt sett med en högre grad av självständighet och i vissa faU på marknader i konkurtens med privata företag som skulle kunna tUlgodogöra sig en eventueU sänkning av arbets­givaravgtfter.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   292

Det kan även anläggas synpunkter på valet av sekloriell avgränsning uttfrån målen för den allmänna ekonomiska politiken. Prioriteringarna i den ekonomiska poUtiken Ugger f. n. vid all stimulera lUl en framför aUl exportledd produktionsökning inom industrin. Samtidigt finns del skäl att hälla tillbaka den offenfiiga konsumtionen, främst den kommunala som ökat kraftigt under hela 1970-talel. De allmän-ekonomiska målen bör givet­vis även beaktas i detla sammanhang och de skulle således tala för alt en regional sänkning av arbetsgivaravgifterna inle skulle omfatta arbetsgivare inom den offentliga sekiorn.

Del finns en rad olika sätt att definiera vad och vem som skall kunna fillgodogöra sig möjligheten till en lägre arbetsgivaravgift. En rimlig ut­gångspunkt är att betrakta kostnaden för arbele i en viss region som den faktor man önskar påverka med förändringar av arbetsgivaravgifterna. Svårigheten är att avgränsa denna mängd arbete. Många företag bedriver således verksamhet i flera kommuner. Företagens löneredovisningssyslem är dock ofta cenlraUserat och möjliggör inte någon fördelning av personal och lönesummor på olika verksamhetsställen.

Ett alternativt förfaringssätt är all knyta en dtfferentiering av arbetsgi­varavgifterna till arbetslagarna och deras manlalsskrivningsorl. Arbetsgi­vare som anställer personal som är bosalt inom en viss region skulle således erlägga en lägre avgift för denna personal. Med en sådan avgräns­ning kvarstår problemet med arbete som utförs utanför de regioner i vilka man önskar påverka arbetskraftskostnaderna. Detta gäller då inle enbart sysselsatta som delvis är verksamma utanför aktuella regioner. Den nämnda målgmppsavgränsningen innebär däratöver alt lägre avgifter skul­le utgå för personer som visserligen är mantalsskrivna i de aktueUa regio­nema men som är anstäUda och tiltfullo utför sitl arbete utanför dessa regioner. Ett sådant förhållande med pendling ul frän en region med t. ex. lägre arbetsgivaravgifter kan ju beslå under en myckel lång period om avståndet mellan bostad och arbetsplats gör del lämpligt. Ett sådant slöd som gynnar ulpendling kan dock inle anses vara till någon direkt nackdel. 1 många fall kan avståndet mellan bostad och arbetsplats vara så stort all daglig pendling omöjliggörs och att därför flyttning till arbetsplalsorten blir aktuell. Möjligheten lill lägre arbelsgivaravgtfl kvarstår då i regel till påföl­jande kalenderår.

En differentiering av arbetsgivaravgtfleraa knuten lill arbetstagarna och deras bosättningsort skulle kunna verka i den riktningen alt den underlät­tar ulpendling från regioner med lägre avgifter. Medlet skulle även på detla sätl medveka tiU att skapa jämvikt på regionala arbetsmarknader med ulbudsöverskoll. En höjning av avgifterna i regioner med eflerfrågeöver-skott skuUe däremot kunna utgöra ett incitament till utflyttning av verk­samhet.

Målpopulafionen blir således med denna uppläggning "aUa sysselsatta som är bosatta i en viss region". För dessa skall arbetsgivare erlägga lägre

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  293

arbetsgivaravgifter. En avgiftssänkning bör också omfatta egenavgiflerna för att även stimulera de aUra minsta företagens utveckling.

I ett system med direkt slutlig uppbörd av arbetsgivaravgtfter på aktuell lönesumma skulle arbetsgivare under året kunna beräkna sina avgifter med ledning av uppgtfter om var de anställda är bosatta och vilka avgiftssatser som gäUer för resp. kommun. Det förslag som utredningen framlägger är dock avsett för det nuvarande systemet med preliminära och slufiiga arbetsavgtfter. Avgiftsnedsättningar bör ske på basis av den arbelsgivar­uppgifl som skaU inlämnas till lokal skattemyndighet före januari månads utgång varje år. Den arbetsgivare som redan bedriver verksamhet skulle på arbetsgivarappgiflen ange hur stor andel (%) av summan av kontant bral-lolön och värdet av fri kost, bostad och bil minus eventuella avdrag för arbetstagares kostnader i tjänsten som avser anställda för vilka lägre avgift skall utgå. Alternativt kan redovisningen ske i absoluta tal.

För att den av arbetsgivaren angivna andelen skall kunna kontrolleras skall arbetsgivare vid behov tiUställa lokal skattemyndighet en förteckning med personnummer tillhörande anställda som är bosatta i kommuner där lägre avgift skall utgå. Med dessa personnummer kan den lokala skatte­myndigheten från kontrolluppgifterna ta fram inkomsluppgtfler för de ak­tueUa personeraa. Kontrolluppgifterna över anställdas inkomster ger möj­lighet fill en god kontroll av arbetsgivares uppgtfter om andel anställda som bor i oUka kommuner och deras inkomster. Sådana kontroller lorde inte behöva ske för aUa berörda arbetsgivare varje år utan ett urval får göras.

När den av arbetsgivaren avgivna andelen för vUken lägre avgift skall utgå godkänts kan två olika avgiftsunderlag för debitering av arbetsgivar­avgtfter beräknas. På vart och ett av dessa avgiftsunderlag appliceras därefter den avgtftssats som är aktuell för resp. region det år arbetsgivar­uppgiften avser. Därigenom erhålles två slutliga avgtfter och summan av dessa blir den totala slutliga avgift som skall avräknas mot den preliminära avgtft som betalats under det år arbetsgivaruppgiften avser.

De beräknade avgiftsunderlagen kan även läggas till grand för beräkning av avgtftsunderlag på vilka preliminära avgifter skall uttas under påföl­jande år. De preliminära avgtfterna summeras så all varje arbetsgivare Uksom fallet är f. n. debiteras endast en avgift uppdelad på sex inbetalning­ar.

Ett sätt att klassificera olika företag är med hjälp av den kod för juridisk form som de erhåller av riksskatteverket i anslutning fiU all de tUldelas organisationsnummer av vissa myndigheter. SamtUga juridiska personer i landet tiUdelas ett organisationsnummer som motsvarar personnummrel för fysiska personer. Riksskatteverket för ett centralt register över samfii­ga tUldelade organisationsnummer och lokal skattemyndighet för ett lokalt register - det s. k. J-aviregistret - över de organisationsnummer som har hemortskommun inom det aktuella fögderiet. I dessa register ingår inte enbart organisationsnumret, som består av tio siffror, utan där finns bl. a.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   294

företagets namn och adress, hemortskommun, län och församling och kod för juridisk form.

Utredningen förordar att organisationsnumren används för att ange vUka arbetsgivare som skall vara undantagna från möjligheten till sänkning av arbetsgivaravgifter. Därvid föreslås att till denna grupp skaU räknas stat­liga enheter utom affärsdrivande verk, bolag och sttftelser, primärkom­muner, kommunatförbund, landsfingskommuner, allmänna försäkrings­kassor samt enheter inom svenska kyrkan. Vissa kommunala stiftelser bör dock vara berättigade tUl sänkningar av arbetsgivaravgtfter.

Ett annat sätt att avgränsa olika arbetsgivare vore att använda den s. k. SNI-koden (Svensk Standard för Näringsgrensindelning). Denna kod är dock primärt avsedd för klassificering av oUka verksamheter i samband med statistikproduktion.

Utredningen redovisar uppskattningar av de statsfinansiella kostnaderna av en sänkning i olika omfattning av arbetsgivaravgifterna. Koslnadsupp-skattningama omfattar Nortbottens län och stödområde 6. I fråga om den sektoriella avgränsningen redovisas data för ell alternativ med alla arbets­givare och ett där offentlig förvaltning (statlig och kommunal förvaltning och kyrkliga enheter) undantagils från möjligheten att kunna tillgodogöra sig en eventuell sänkning av arbetsgivaravgifterna. För vart och elt av dessa fyra fall beräknas minskade avgiftsintäkter dels om ingen avgtft uttas, dels om den samlade avgtften sätts fiU 10%, dvs. en avgiftssänkning med 23 procentenheter för år 1982, resp. 20% (avgiftssänkning med 13 procentenheter). De tre fallen innebär en lönekoslnadssänkning med 25, 17 resp. 10%.

För alteraativet där sänkningen av arbetsgivaravgtfleraa skulle omfatta arbetstagare som är bosatta i Norrbottens län och har annan arbetsgivare än den offentliga sektorn, varierar inläktsbortfaUel mellan 1430 milj. kr., i det faU arbetsgivaravgiften helt tas bort, och 560 milj. kr. i del fall avgiften sätts liU 20%. För de övriga fallen varierar intäklsbortfallel från 310 milj. kr. lill 1980 milj. kr. per år.

Vid beräkningar av finansieringen av den aktuella åtgärden måste man se tiU den totala kostnad som uppnås efter ett antal år. Det ovan angivna intäktsbortfallet är att betrakta som en inifialkostnad. Den är ju hänförlig tUl de redan sysselsatta. Avgiftssänkningen avseende de redan anställda bör leda till en höjd avkastningsgrad och en ökad överlevnad eller en långsammare avveckUng av verksamheter med margineUt positiv eller negativ lönsamhet. Den sänkta lönekostnaden bör på sikt leda fiU en ökad sysselsättning. Varje tiUkommande sysselsatt kommer därvid i princip att öka inkomstbortfallet i jämförelse med en situafion med fullt avgiftsuttag. De nytiUkommande sysselsatta torde emeUertid komma att i första hand rekryteras från de arbetssökande och personer i beredskapsarbete och i arbetsmarknadsutbildning. Varje sådan överföring från kategorin icke­sysselsatta kommer att innebära minskade utgifter för staten.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   295

Utgtftsminskningen för staten kan beräknas tUl mellan 11000 och 25 000 kr. i de fall arbetssökande övergår till kategorin sysselsatta. I det fall en person övergår från arbetsmarknadsutbUdning blir utgiftsminskningen meUan 46000 och 60000 kr. och vid övergång från beredskapsarbete mel­lan 51000 och 65 000 kr. SkuUe på sikt ett antal arbetssökande, personer i arbetsmarknadsutbildnig eller beredskapsarbete, motsvarande dessa kate­goriers nuvarande antal i Nortbottens län, övergå till att vara sysselsatta skulle de minskade statsutgtfteraa överslagsmässigt uppgå tiU 375-575 milj. kr. per år. En reduktion av arbetslösheten i denna omfattning torde vara liktydigt med att arbetsgivaravgiften helt tas bort, vilket innebär alt lönekostnaderna sänks med ungefär 25%, och lönekoslnadselasficiteten beräknas uppgå till ungefär 0,7. Uppskattningar av löneelasticileten är dock mycket vanskliga att göra.

Ett annat alternativ vore att utgå från att arbetslösheten sänks lill samma nivå som i Västerbottens län. Det skulle innebära att antalet arbetslösa i Norrbotten halveras och de minskade utgifterna skulle i stort sett vara hälften av de ovan angivna beloppen.

Beaktat de minskade utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skuUe nettokostnaden i oUka kostnadsuppskattningar som utredningen gjort variera mellan ca 700 milj. kr per år och ca 1200 milj. kr. för Norrbottens län.

Vid överväganden om finansieringen av en sänkning av arbetsgivaravgif­terna torde det i första hand vara aktuellt att ompröva vissa av de stöd som f. n. utgår till Norrbottens län och som i väsentlig omfattning kan förväntas utgå även framöver. Del torde därvid vara lämpligt att i första hand ompröva olika former av sysselsättnings- och företagsstöd. Dessa stöd uppgick fill sammanlagt 2,3 miljarder kr. fill länet budgetåret 1979/80. För budgetåren 1975/76 — 1978/79 var det genomsnittliga stödbeloppet av samma storlek. Jänrtfört med riket i övrigi kan sägas all ungefär 1,8 mil­jarder kr. av de nyssnämnda beloppen ulgör det extra slöd som Norrbotten tilldelas lill följd av en hög arbetslöshet, svag industriell struktur och stora förlustbringande företag. Inom denna ram finns det således möjlighet att successivt trappa ned användningen av de konventionella stödmedlen och i motsvarande grad sänka arbetsgivaravgifterna.

Kan inte en omprövning av sysselsättnings- och företagsstöden komma till stånd bör övervägas alt finansiera en sänkning av arbetsgivaravgifterna med en höjning av avgifterna för vissa sektorer i andra regioner. En finansiering av en sänkning av arbetsgivaravgifterna i exempelvis stödom­råde 6 eller Nortbottens län med en ökning av arbetsgivaravgifterna i andra områden, exempelvis Stockholmsområdet, eUer för kommunala sektora innebär att det totala skattetrycket i allt väsentligt hålles oförändrat. Även om den statsfinansiella effekten således är neutral kan den samhällsekono­miska effekten bli posUiv genom alt sysselsättningen ökar i de svaga regionerna och möjliga överhettningstendenser i Stockholmsområdet nå-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   296

got dämpas. En höjning av avgifterna för kommuneraa kan även bidra till att att förbättra konkurtensneutraliteten gentemot privata serviceföretag, vilka tiU skillnad frän kommunen är belagda med mervärdesskatt.

Utredningen framhåller att den största risken med en regional differenti­ering av arbetsgivaravgtfterna är att det kostnadsutrymme som skapas genom en sänkning av avgiftema utnyttjas för löneökningar. Skulle delta bli fallet är syftet med stödet helt förfelat och det skulle bidraga fill att förvärra läget i den region det gäller. Om beslut fattas att införa ett system med differentierade avgifter bör därför särskilda åtgärder vidtagas för att i möjligaste mån förhindra en sådan utveckling. I granden kräver genomfö­randet en medverkan av arbetsmarknadens parter. Det är också viktigt all ge ett organ ett särskUt uppdrag att bevaka löneutvecklingen i den region som skulle bli aktuell. Utredningen föreslår därför att statens industriverk (SIND) ges i uppdrag att vidtaga åtgärder för att följa löneutveckling och lämna löpande rapporter tUl regeringen i det fall en regional differenfiering av arbetsgivaravgtfter införs.

1.8 Särskilt yttrande

TUl betänkandet har fogats ett särskill yttrande av experten Jörgen Holmquist.

2   Remissyttranden

2.1 Inledning

Betänkandet (Ds 1981:21) Dtfferentierade arbetsgivareavgifter som re­gionalpolitiskt medel, avgivet av utredningen om vissa regionalpoUfiska medel, har remissbehandlats under hösten 1981.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksförsäkrings­verket, transportrådet, statistiska centralbyrån (SCB), konjunkturinsfilu­tet, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket, Umeå uni­versitet, högskolan i Luleå, kommerskoUegium, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SIND), länsstyrelserna i Stockholms, Jönkö­pings, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemortlands, Jämtlands, Västerbottens och Nortbottens län, socialavgiftsutredningen (S 1981:04), delegationen (I 1977:02) för glesbygdsfrågor, expertgrappen (I 1979:E) för forskning om regional utveckling. Strömsunds, VUhelmina, GälUvare, Kirana och Luleå kommun, Landsfingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Lantbmkarnas riksförbund (LRF), Kooperati­va förbundet (KF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges hanl-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   297

verks- och industriorganisation - Familjeföretagen (SHIO-Familjeföreta­gen), Sveriges industrtförbund, Sveriges grossistförbund. Svenska spar­banksföreningen. Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers för­bund. Statsföretag AB, Sltflelsen Jämtlands läns utvecklingsfond, Stock­holms handelskammare, Västemortlands och Jämtlands läns handelskam­mare, Västerbottens handelskammare och Nortbottens handelskammare. Kommerskollegium har btfogat yttranden av Skånes handelskammare, Gotlands handelskammare, Kronobergs och Blekinge handelskammare samt Stockholms handelskammare.

2.2 Differentiering av arbetsgivaravgifter som regionalpolitiskt medel

Flertalet remissinstanser anser att del i princip är lämpligt att använda en differentiering av arbetsgivaravgifter som ett regionalpoUtiskt medel. Den­na uppfattning redovisar bl. a. länsstyrelserna i Jönköpings, Kopparbergs, Alvsborgs, Värmlands och Västerbottens län, delegationen för glesbygds­frågor, Gällivare kommun, Kiruna kommun, LRF, KF, SAF, Sveriges industriförbund, SHIÖ-Familjeföretagen, Sveriges Grossistförbund, Svenska sparbanksföreningen, Svenska bankföreningen, Sveriges för­eningsbankers förbund. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskam­mare, Västerbottens handelskammare och Norrbottens handelskammare. KF framhåller att genom en sänkning av arbetskraftskostnaderna förbätt­ras de aUmänna föratsättningarna för att skapa ell konkurrenskraftigt näringsliv i berörda regioner. "Eftersom syftet är all få fill slånd syssel­sättningstillfällen är det en fördel att arbetskraftskostnaden subventione­ras. Hittills har stödet i alltför stor utsträckning satsats på kapitalintensiv verksamhet."

SAF och Sveriges industriförbund framhåller i sitt gemensamma yttran­de att de bästa föratsättningaraa att främja en tiUväxt i Norrbotten skapas genom ett generellt stöd som lar sikte på att sänka förelagens arbetskrafts­kostnader. SHIO-Familjeföretagen delar i huvudsak de synpunkter som framförts av industriförbundet och SAF.

GälUvare kommun anser att differentierade arbelsgivarappgtfter bör in­föras på försök i malmfältskommunerna, Tornedalskommunerna saml Jokkmokks kommun och att härvid en befrielse från arbetsgivaravgifterna skaU innehålla en pliktuppfyllelse såtiUvida att resp. förelag skall kunna verifiera de sysselsättningseffekter som befrielsen gett upphov lill.

Kiruna kommun framhåller att om en diffferentiering av arbetsgivarav­gifter genomförs måste syftet vara dels att genom ökade avgifter i överhet­tade regioner dämpa expansionen där, dels genom sänkta avgifter stimule­ra sysselsättningen i utvecklingssvaga regioner. Uttfrån delta dubbla syfte kan åtgärder motiveras inom stödområde 6 för all reducera obalansen meUan in- och kustlandet, väcka till liv de tillväxtföratsättningar som finns inom turismen, förbättra den råvaruexploaterade industrins villkor inom

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   298

stödområde 6 samt för att förbättra föralsällningarna för start av småföre­tag och bibehållande av sysselsättning i de befintliga småförelagen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har "vissa principiella betänkligheter mot en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Samtidigt slår del klart att sysselsättningen i länet utvecklas långt mer negativt än vad som fanns anledning förmoda för något år sedan. Basindustrierna minskar sina per­sonalstyrkor. Investeringsaktiviteten är låg inom övrig industri liksom inom all byggnadsverksamhet. Lägel är med all sannolikhet del allvarli­gaste någonsin under efterkrigstiden. Indikafioner på en vändning tiU del bättre saknas. Då de hittUlsvarande regionalpolitiska medlen har visat sig klart otillräckliga anser länsstyrelsen att extraordinära åtgärder måste prö­vas. Utredningens förslag är en sådan." Länsstyrelsen finner således "den föreslagna åtgärden behäftad med vissa egenskaper som ger effekter av mindre önskvärd karaktär samtidigt som det otvivelaktigt finns möjUgheter alt förslaget skulle kunna skapa intressanta föratsättningar för en närings­livsexpansion i länet." Vidare framhålls att "länsstyrelsens främsta in­vändning gäUer att åtgärden avses omfatta all privat verksamhet. Det bör såvitt länsstyrelsen kan bedöma vara prakfiskt möjligt att begränsa åtgär­den fill vissa delar av näringslivet."

"Mol den tecknade bakgranden vill länsstyrelsen konstatera att mycket starka skäl motiverar en kraftfuU kostnadssänkning för näringslivet i Norr­bollen. Länsstyrelsen vill därför tiUslyrka någon form av långsiktig sänk­ning av personalkostnaderna."

AMS anser att det framlagda litredningsförslagel inle är så genomarbetat att dess effekter och konsekvenser kan bedömas. AMS hänvisar fill ell förslag lill åtgärder för att främja sysselsättningen i Norrbotten som styrel­sen redovisat i skrivelse till regeringen den 26 maj 1981. I skrivelsen framhåller styrelsen att någon form av mera generellt sysselsätlningsstöd för företag i de svagare regionerna kan diskuteras och att stödet av prak­tiska skäl bör sammankopplas med någon befintlig stödform. VUlkoren för del nuvarande sysselsättningsstödet borde enligt förslaget ändras så all stöd kan utgå för all personal utöver en nivå motsvarande t. ex. 80 procent av personalstyrkan. AMS framhåller vidare att sysselsättningslägel i Norr­botten är så svagt att såväl existerande selekliva insatser som genereUa åtgärder kan föratsällas vara nödvändiga för all sysselsättningen nämnvärt skall kunna förstärkas. KonjunkturinstUutet har synpunkter liknande de som AMS framfört avseende utformningen av ett generellt sysselsätlnings­stöd.

Transportrådet, statskontoret, RRV, länsstyrelserna i Stockholms, Väs­ternorrlands och Jämtlands län, Villhelmina kommun, Landstingsförbun­det, Svenska kommunförbundet, Lö, TCO och Stiftelsen Jämtlands läns UtveckUngsfond anser inte att en differentiering av arbetsgivaravgtfter är ett lämpligt regionalpolifiskt medel. Transportrådet framhåller "att en av de viktigaste orsakerna lill den svaga sysselsättingseffeklen i stödområdet

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  299

primärt inte är de höga arbelskraftkostnaderna utan avstånden till de mer exansiva marknaderna i Sverige och utlandet. Närhet lill andra förelag som är nödvändiga för ell förelags verksamhet är ett myckel viktigt lokali­seringsargument. I delta sammanhang är transportstödet av slor betydel­se."

"Transportrådet vill också ifrågasätta differentierade arbetsgivaravgtf­ter mot bakgrand av att det i huvudsak är andra faktorer som styr företa­gens lokaUserings val, exempelvis fillgång på rätt utbildad arbetskraft, ul-bygg serviceapparat, närhet till företag i samma bransch och övrig infra­straktur."

Statskontoret avstyrker utredningens förslag om differentierade arbets­givaravgtfter med hänsyn fill att helt nya stödformer inle bör införas innan nuvarande stödåtgärder utvärderats i störte omfattning. Statskontoret me­nar därvid "alt man framöver måste skaffa sådant underlag genom konse­kventare uppföljning av de stödmedel som används. Utvärderingsmeto­derna bör byggas in i det administrativa förfarandet och viss uppföljning bör åvila de organ som beviljar respektive stöd."

RRV anser att utredningen är ofullständig varför det är svårt för verket att ta ställning lill om en differentiering av arbetsgivaravgifter är lämpligt som regionalpolifiskt medel.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser inte alt differentierade arbetsgivar­avgtfter i enlighet med utredningens förslag bör införas som regionalpoli­tiskt medel. I nuvarande samhällsekonomiska läge måste det regionalpoli­tiska stödet i ökad utsträckning riktas och koncentreras.

Landstingsförbundet anser att "den allvarliga sysselsältningssiluationen i Nortbottens län motiverar att exceptionella åtgärder sätts in för att motverka den nuvarande utvecklingen. Mol bakgrand av de speciella betingelser som i övrigt gäller för företagande i länet, lorde det också vara ostridigt att företagens kostnadsläge ligger på en nivå som hämmar dess konkurrensföratsättningar. Därför finns anledning all i olika regionalpoli­tiska satsningar för länet inkludera även åtgärder som nedbringar företa­gens kostnadsnivå."

Landsfingsförbundet "anser emellertid inte att en genereU sänkning av arbetsgivaravgifter är ett lämpligt medel. I stäUel bör en riktad kostnads-nedsättning i andra former undersökas för industriföretag som nyanställer personal, lokaUserar sin verksamhet lill länet eller på annat sätt är av betydelse för den lokala sysselsättningen." "Förbundet ser emellertid ingen anledning att diskutera detaljutformningen av en sådan åtgärd utan nöjer sig med att konstatera alt starka skäl lalar för en sänkt kostnadsnivå för företag i första hand i de värst drabbade kommunerna i länet."

Lö anser "att en viUkorslös sänkning av arbetsgivaravgifter, som görs oberoende av klara motprestationer i form av ökad sysselsättning och som riktar sig tiU såväl "behövande" som "icke-behövande" företag framstår som mycket tveksam." LO avvisar bl. a. av detta skäl en regional differen-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   300

tiering av arbetsgivaravgifter. LO "delar däremot utredningens uppfatt­ning angående Nortbottens läns speciella problem. För att komma tiU rätta med dessa behövs föralom existerande stödformer samhälleliga insatser för att i första hand dtfferentiera näringslivet i länet saml åtgärder för alt lösa järnmalmsrörelsens problem på lång sikt. I en plan för alt främja näringslivets utveckling och sysselsättningen i Norrbotten kan någon form av marginellt sysselsätlningsstöd övervägas. Sysselsättningsstödet bör i så fall kunna utformas så alt under en tidsbegränsad period stöd kan utgå till sysselsättningen inom befintliga verksamheter."

Ett antal av de remissinstanser som behandlat frågan om differentierade arbetsgivaravgifter är ett lämpligt regionalpolitiskt medel har även diskute­rat selekfiva och generella regionalpolifiska medel från principiella ut­gångspunkter.

Transportrådet anför att "ett selektivt stöd som transportstödet kan inriktas mot att uppnå klart preciserade mål. Ett generellt stöd däremot når aUa företag inom stödområdet, även l.ex. lokala serviceföretag som inte har någon alteraativ lokalisering."

Umeå universitet anför att effekfivitetsskäl Uka gärna kan tala för som emot generella åtgärder. "En generell åtgärd ger fördelar även för företag som inte befinner sig i den situationen alt de behöver stöd. Likaväl som all företag som erhåUer selektivt stöd kan få väsenligl minskade incitament för att nå lönsamhet, kan generellt stöd innebära att "icke-behövande" före­tag minskar sina ulvecklingsanslrängningar. Organisatoriskt "släck" upp­står. Del genereUa stödet kan också innebära att stödet i huvudsak an­vänds för att öka vinster eUer alternativt höjer lönenivån utan att några "objektiva" skäl finns för detla."

ERU framhåUer att det fillgängliga underlaget - l.ex. i form av forsk­ningsresultat - för att förutse effekteraa av en omläggning av arbetsmark­nads-, industri- och regionalpolifiken i riktning mot ökad användning av mer generellt verkande styrmedel och starkare förlitan på marknadsme­kanismen är osäkert och ofuUständigl.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län menar att det inle är självklart att generella stödformer blir mer rättvisa än selekliva. Förelag i stödområdet som är "naturligt lönsamma" får med generellt stöd en mycket kraftig subvention som negativt kan påverka andra liknande företag utanför stöd­området. Länsstyrelsen "anser heller inte att generellt stöd i aUa lägen är ett tUlräckligl hjälpmedel för en aktiv politik med syftet att styra stora nyinvesteringar tiU utsatta områden. En lämplig kompromiss i valet mellan selekfiva och generella stödåtgärder kan enUgt länsstyrelsens mening bestå av en viss aUmän sänkning av arbetsgivaravgifterna saml en möjlighet fill selektiva insatser på "toppen", exempelvis som offertslöd, vid särskilt angelägna projekt."

Länsstyrelsen i Jämtlands län delar utredningens syn på behovet av ett mer genereUt verkande slöd som sänker kostnadsnivån inom ett begränsat

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   301

stödområde. "Flera faktorer talar för alt de regionalekonomiska effekterna av elt sådant stöd skulle bli goda. Det gäller såväl i befintliga företag som i frågan om nyföretagandet.

Många företag inom stödområdet har expanderat mycket snabbi, före­trädesvis med hjälp av lokaliseringsstödet. Detta har ofta lell lill en låg konsolideringsnivå och härmed hög skuldsältningsgrad. Sådana förelag blir särskilt sårbara för ekonomiska påfrestningar som högt ränteläge, konjunkturmässiga marknadsförsämringar etc. En generell kostnadsnivå­sänkning skulle också motverka bl.a. de avstånds- och klimatberoende kostnaderna som bidrar fill sämre ekonomiska förutsättningar för industri­eU verksamhet inom stödområdet. Hit hör transportkostnaderna som trots transportstödet missgynnar företag inom stödområdet. Hit hör även kost­nader för personkontakter, energikostnader m. m.

Länels företag lever i allmänhet med mycket små vinstmarginaler. Det kan exemplifieras av att del ekonomiska resultatet i många företag visat sig precis motsvara det transportstöd som utgått. Detta ger givetvis mycket otrygga förhållanden för företagen och de anställda. En rejäl sänkning av kostnadsnivån skuUe kunna resuUera i aUmänl sett förbättrade överlev­nadsmöjligheter. Tidigare regionalpolUiska satsningar skulle härmed kun­na säkerställas.

En markant sänkning av kostnadsnivån kan också bidra tiU att öka intresset och förmågan till fortsatta satsningar i länet i de industriföretag som svarade för 60- och 70-talets filialetableringar."

"Differentierade arbetsgivaravgifter skulle kunna ge en sådan allmän sänkning av kostnadsnivån. Länsstyrelsen anser dock att en sådan generell stödform ger vissa negativa bieffekter som från principiell utgångspunkt måste ifrågasättas.

En generell sänkning av arbetsgivaravgifter i alla företag föratom den offentliga förvaltningen leder till kostnadsreduceringar även i företag med förhållandevis god lönsamhet. Som exempel kan nämnas banker och för­säkringsbolag. Stödet kommer vidare all utgå lill näringar där verksam­helsvolymen i första hand bestäms av andra faktorer än den totala löne­kostnaden. Handeln och annan serviceverksamhet och skogsbrak kan vara sådana verksamheter.

FinansieUt stöd lill näringslivet skall ytterst syfta fill alt förslärka syssel­sättningen. En sänkning av kostnadsnivån inom ett stödområde bör därför inriktas mot verksamheter där en sådan stödåtgärd kan förväntas leda lill ökad arbetskraflsefterfrågan inom stödområdet."

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller all "under en följd av år har stimulansåtgärder i form av lokaliseringsstöd, ulbildningsslöd och sysselsättningsstöd prövats. Väsentliga effekter har uppnåtts men har ändå inte förmått häva undersysselsältningen eller i tillräcklig grad förbättrat industrislrakturen.

För att underlätta företagens utveckling i de prioriterade stödområdena

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   302

kan koslnadssänkande medel vara en mer effektiv åtgärd. Delta framhöll länsstyrelsen i Länsprogram 1974, i anslutning till den då aktuella sänk­ningen i inre stödområdet av den allmänna arbetsgivaravgiften."

"Länsstyrelsen konstaterar aUlså att de selektivt verkande medlen inte har gett tiltfredsstäUande regionalpolitiska effekter och har också noterat att det traditionella lokaliseringsstödet inte har samma fömtsätlningar att fungera när expansionskraften i näringslivet är vikande. Efterfrågan på stödet har minskat, effekterna på sysselsättningen har också minskal och huvudintresset förskjutits mot produktförnyelseproblem som normalt inle finansierats med regionalpolitiskt stöd."

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att "det kan naturligtvis också diskuteras om generella stödåtgärder är mer rättvisa än selekliva. Den föreslagna sänkningen av arbetsgivaravgiften gynnar alla företag ulan-för den offentliga sektorn. Detta gäller även företag som lill ingen eUer ringa del har merkostnader liU följd av sin lokalisering." "Ett generellt stöd vars enda effekt i många företag och branscher är att företagets vinst ökar kan därför knappast hävdas vara "mer rättvist" än selektiva stöd­former. Den rättvisa som består i att stödet utgår tUl alla företag kostar också i effektivitet per stödkrona genom alt subventionen även utgår tiU företag där någon effekt på sysselsättningen inle kan påräknas."

KF anser att "en viktig principfråga för statsmakterna är om man ska lägga tonvikten vid selektiva eller generella politiska medel. Diskussionen har under lång tid varit livlig inom en rad områden. Frågan har nu för regionalpolitikens del aktuaUserats genom utredningen om differentierade arbetsgivaravgifter.

Enligt KF:s uppfattning bör man inte se selektiva och genereUa medel som elt motsatspar. Tvärtom är del så att man oftast måste arbeta med bägge typerna av medel samtidigt för att uppnå en tUlfredsställande effekti­vitet i de åtgärder som vidtas. För att selekliva medel ska kunna ge varaktiga resultat med rimlig insats måste de utgå från en situation där de allmänna föratsättningarna är gynnsamma. Annars uppstår snart motver­kande krafter och olika bieffekter som förtar verkan av den riktiga insat­sen. Men om man ensidigt använder sig av generella insatser för all lösa specifika problem innebär det att man i alltför liten utsträckning påverkar det man verkligen avser alt lösa."

SAF och Sveriges industriförbund anför att "flera olika utvärderingar av de gångna årens industripoUtik visar att del kortsiktiga perspektivet fått dominera. Den politiken har gjort att sysselsättningen på kort sikt har kunnat upprätthållas, men samtidigt har konkurrensförhållanden och and­ra ekonomiska villkor snedvridits så alt den långsikliga utvecklingen blivit mindre gynnsam." Flera av undersökningarna "pekar på att den selekfiva stödpolitiken har misslyckats och rekommenderar istället en mer generellt inriktad stödpoUtik."

"Fördelarna med generella ekonomisk-politiska medel är att de i regel

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   303

liknar övrig marknadsinformafion och därmed når alla förelag. Konkur­rensförhållandena mellan företag påverkas inte på samma olyckliga sätt som för selektiva medel. Medlen framstår som mer rättvisa och mer effektiva än selektiva medel. Generella stödformer är dessutom lättare att administrera än selekliva eftersom inte någon prövande instans behövs."

SAF och Sveriges industriförbund "menar att den föreslagna inriktning­en från selektiva mot generellt verkande medel kan bli den effekfivisering av stödformerna som krävs för ett bättre långsiktigt resultat för hela landet."

Sveriges grossistförbund ställer sig bakom utredningens resonemang att generella näringspolitiska medel är att föredraga framför selektiva. Effekti­vitets- och rättviseskäl talar för att selektiva medel bör undvikas.

Svenska bankföreningen anför alt i "den principieUa frågan om generella eller selektiva åtgärder bör användas i regionalpolitiken anför utredaren argument som är allmänt kända men sällan omnämns så klart som här sker. Selekfivt stöd i form av stöd till enskilda företag strider enligl utredaren mot de rättvisekrav som bär upp elt rättssamhälle: kriterieraa för sådant stöd är ej allmänt kända, risken för godtycklighet eller i vart faU för att lika fall behandlas olika kan inte avfärdas, nödvändigheten av förhandhngar meUan företag och politiska organ och myndigheter från fall till faU leder till orättvisor. Bankföreningen vill understryka riktigheten i utredarens uppfattning att rättviseskäl talar för generella åtgärder och mol selektiva. Utredaren framhåller också att sysselsättningseffekten "nästan självklart" uppnås tiU lägre slatsfinansiell kostnad genom mer generellt stöd.

Även andra effektivitetsskäl anförs mot selektivt stöd. Bankföreningen vill här peka på bristande incitament all nå lönsamhet och effektivitet saml på administrativa besparingar både för förelagen och i den offentliga för­valtningen.

Den ekonomiska, rättsliga och psykologiska analys av principfrågan som utredaren gjort ger enligt bankföreningens uppfattning tiU resultat att det finns goda skäl alt pröva den föreslagna ordningen med dtfferentierade arbetsgivaravgtfter."

SHIO-Familjeföretagen anför all "för del första är generella åtgärder rättvisare. Ell selektivt slöd till enstaka förelag innebär en orättvisa gent­emot dem som inle får motsvarande slöd. Konkurrensen snedvrids där­med.

Vidare kan selekfivt stöd medföra alt effekfiviteten minskar. Det är stor risk att företagen satsar på sådan produktion och sådana produktionsme­toder som är gynnsamma ur bidragssynpunkt men inle ur effekfivitelssyn­punkl.

Ett viktigt argument är vidare att det säUan är sysselsättningseffekleraa som premieras med nuvarande oftast kapitalinriktade stödformer. Skall högre sysselsättning uppnås bör just sysselsättningen premieras genom att exempelvis arbetskraftskostnaderna sänks.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   304

Ytterligare ett argument mot selekliva medel är att dessa är dyrbara ur administrativ synpunkt. Föratom den ökade byråkrati de för med sig inbjuder de tiU godtycke och gränsdragningsproblem. Absolut rättvisa kan sällan eraås.

Vidare är det ur informationssynpunkt lättare att använda sig av generel­la stödformer. Dessa går lättare in i de företagsekonomiska och marknads­mässiga bedömningar som företagen måste göra.

Slutligen bör framhållas att internationella avtal inom GATT, OECD och EG begränsar möjligheterna tUl selekliva stödinsatser. Generella medel, såsom dtfferentierade arbetsgivaravgtfter, är dock tUlåtna eftersom de gäller för aUa företag."

2.3 Systemutformning

Riksförsäkringsverket framhåller "alt varje avvikelse från de avgifts­regler, som träder i kraft den 1 januari 1982, är ägnad alt motverka den förenkUng av debiteringssystemet som dessa regler är avsedda att medfö­ra. Om intresset av ett regionalpolitiskt stöd i form av sänkta eller slopade arbetsgivaravgifter anses böra överväga intresset av ett enkelt och smidigt debiteringssystem, synes det föreslagna systemel ur administrafiv syn­punkt kunna hanteras, även om det för arbetsgivarna innebär ökat upp-gtftslämnande och för riksförsäkringsverket och de lokala skallemyndighe­terna ökat kontrollarbete m. m.

Riksförsäkringsverket vill också framhålla, all om en differentiering av arbetsgivaravgifterna i enlighet med föreliggande förslag skall genomföras denna bör göras vid elt årsskifte."

Riksförsäkringsverket anför vidare att såvitt verket kunnat finna "torde uppgiftslämnande i praktiken få ordnas så, alt arbetsgivare, som lämnar arbetsgivarappgtft enligl alternativ 1 (högst 10 anstäUda) får göra särskUd kodmarkering för de arbetstagare, för vilka lägre arbetsgivaravgift skall gälla. På arbetsgivarappgift enligl alternativ 2 (mer än 10 anställda) får arbetsgivaren ange hur stor del av de redovisade beloppen, som avser anställda för vUka lägre avgtft skaU utgå. Ur kontroUsynpunkt är del enligt riksförsäkringsverkets mening lämpligast att redovisningen sker i absoluta tal."

Beträffande möjligheterna att konlroUera arbetsgivarnas uppgifter anför riksförsäkringsverket att "de kontrolluppgifter, som skall lämnas för de anställdas taxering och som också Ugger lill grand för granskning och kontroll av arbetsgivarappgifler hos de lokala skallemyndighelerna, inne­håller uppgift om den anställdes mantalsskrivning i form av koder för län, kommun och församling. Lokal skattemyndighet har därför möjlighet att kontrollera de av arbetsgivaren lämnade uppgifteraa.

Möjlighet finns dessutom all utvidga användningen av den redan i vissa faU tillämpliga datamaskinelll framsläUda blanketten "Avstämningslista -

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   305

KU för arbetsgivarappgift" så, att alla arbetsgivare med arbetstagare mantalsskrivna inom region som berättigar till lägre arbetsgivaravgift redo­visas på denna avstämningsUsta. För att förenkla kontrollen - som givel­vis innebär merarbete för de lokala skattemyndigheterna och verket -skulle därvid för arbetsgivare inom regionen särskill redovisas arbetstaga­re, som är mantalsskrivna utom regionen, och för arbetsgivare utom regio­nen arbetstagare, som är mantalsskrivna inom regionen.

Föratom brattolönesumman för anställda kan uppgifter lämnas i avsläm-ningslistan om fri kost, fri bostad eUer fri bil tillhandahållits. Del bör dock påpekas, att svårighet föreligger att datamaskineUt omräkna dessa upp­gtfter i kontrolluppgifterna till de värden, som skall ingå i avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgtfleraa beroende på att kontrolluppgtfterna ofta är brist­fälligt ifyllda."

Enligt utredningsförslaget skall lokal skattemyndighet kunna anmoda arbetsgivare att vid behov tiUställa myndigheten en specifikation över brattolöner, naturaförmåner samt arbetstagarnas kostnader i anställningen beträffande anställda, för vilka lägre arbetsgivaravgift skall debiteras. Ef­tersom arbetsgivare ändå måste särtedovisa dessa arbetstagare i arbetsgi­varappgtften, torde en dylik specifikafion medföra endast obetydligt mer­arbete för honom och en sådan specifikation borde därför, enligl riksför­säkringsverkets mening, fillstäUas lokal skattemyndighet utan anmodan. För den lokala skattemyndigheten däremot skulle en sådan specifikation underlätta kontrollarbetet högst väsentligt.

Socialavgiftsutredningen anför att utredningsförslaget medför "all av-gtftsreglerna kompliceras för att tillgodose - i och för sig angelägna -regionalpoUliska syften. I anslutning härtiU vill utredningen erinra om vissa för skatte- och avgiftssystemen utmärkande förhållanden. Inom des­sa system handläggs ett myckel stort antal ärenden och synnerligen bety­dande belopp upphörs. Förfarandet härvid har utformats med hänsyn liU de särskilda behov som finns inom systemen och är i hög grad specialise­rat."

Socialavgiftsutredningen anför vidare alt "om arbetsgivaravgifterna dif­ferentieras efter de grander som föreslås i det remitterade belänkandel innebär det ett avsteg från de strävanden mot ell enhefiigt avgiftsunderlag som ligger tiU gmnd för socialavgiflslagen. Den föreslagna differentiering­en innebär vidare att lägre avgifter skulle utgå även för arbetstagare som är mantalsskrivna i de aktuella regionerna men som är anställda i förelag utanför dessa regioner. Denna ordning får lill följd all den föreslagna differentieringen av arbetsgivaravgtfter blir fillämplig i växlande omfatt­ning beträffande arbetsgivare i hela landet." "Effekten härav torde bli försämrad inbetalning av preliminär avgift. Detla är olyckligt med hänsyn fill de ansträngningar som f n. görs för att öka de preliminära inbetalning­arna. För arbetsgivarna betyder det föreslagna systemel sålunda all av­giftsredovisningen blir mer komplicerad." 20   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  306

För länsstyrelser och lokala skattemyndigheter innebär förslaget om differentierade arbetsgivaravgifter, enligl socialavgiftsulredningens me­ning, att del blir svårare alt rätt bestämma de preliminära avgtfterna och all kontrollen blir mer komplicerad. "Den omständighet som avgör om ar­betsgivaravgiften skall sättas ned, den anställdes mantalsskrivningsorl, kan visserligen fastställas och beaktas i granskningsförfarandel. Men del medför en påtaglig merbelastning från kontroUsynpunkt."

De svårigheter som socialavgtftsuiredningen anser skulle uppkomma inom avgtftssyslemet om förslaget tUl regional differentiering av arbetsgi­varavgifter genomförs är enligl utredningen så betydande att förslaget avstyrks.

Socialavgifisutredningen anför vidare att "för del faU en ordning med differentierad arbetsgivaravgift ändå anses böra införas föreslår utredning­en i vissa hänseenden andra lösningar än dem som valts i del remUterade betänkandet.

Möjligheten att knyta an uppbörden av arbetsgivaravgifteraa lUl den redovisning av lönesumma och prelimär A-skatl som lämnas av arbetsgi­varna i uppbördsdeklarationer inom källskallesystemel är - som antytts i det föregående - av väsentlig betydelse för att ett enklare och effektivare debiterings- och uppbördssystem skall kunna införas. Om underiagel för beräkning av preliminär A-skatt skUjer sig alltför mycket från underiagel för beräkning av arbetsgivaravgifterna kan någon sådan anknytning inte ske.

En förulsättning för ett effekfivt kontrollsystem och en samordning av avgtftskontroUen med skattekontrollen är att de båda underlagen i huvud­sak beräknas efter samma grunder och framför allt alt arbetsgivarna enty­digt anger på vilket underlag arbetsgivaravgifterna skaU beräknas. Vid en differentiering av avgtfterna efter arbetstagarens mantalsskrivningsort bör därför arbetsgivaren redovisa ell underlag för varje grupp av differentiera­de avgifter.

Arbetsgivare som har anstäUda för vilka differentierade arbetsgivarav­gifter skall utgå bör åläggas skyldighet alt — om inte avgifterna för arbets­givarens samtliga anställda skall beräknas efter samma procenttal - redo­visa de anställdas skatter och löner samt därtill anknytna avgifter under olika redovisningsformer." Denna typ av redovisningssystem bör dock, enligt socialavgiftsutredningen, inte tillämpas förrän elt nytt decentralise­rat avgiftssystem trätt i kraft.

SCB framhåUer att i princip skuUe en koppling fill ett syslem med arbetsställeanknutna kontroUuppgifler göra del tekniskt möjligt att knyta en dtfferentiering av arbetsgivaravgtfter tiU såväl arbetsställets belägenhet som den anstäUdes bostadsort. SCB förordar all en eventueU differentie­ring av arbetsgivaruppgifter kopplas till arbetsställets belägenhet i stället för tiU den mantalsskrivna befolkningen. Utredningar om att knyta kon-trolluppgtftsredovisningen lill arbetsställen pågår f. n. men något fungeran-

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   307

de system föreligger ej. I likhet med SCB anser statskontoret all en differentiering av arbetsgivaravgifter bör utgå från det enskilda arbetsstäl­let. Om differenfierade arbetsgivaravgtfter införs blir detta yllerligare elt tungt vägande skäl för att irtföra ett arbetssläUeregisler. Kostnaderna härför bör dock i så faU ses mol bakgrand av en rad olika behov. Även Sveriges grossistförbund anser att en differentiering bör baseras på arbets­platsens belägenhet och inte på den anställdes mantalsskrivningsort.

Förslaget att differentiera arbetsgivaravgifterna och egenföretagarnas socialavgifter kommer för skatteadminislrafionen alt innebära ökad resurs­åtgång vad avser registrering och kontroll anser riksskatteverket. Verket anför vidare att "det är angeläget att en eventueU differentiering av avgif­terna grandas på kriterier som är entydiga. Reglerna måste vara så enkla som möjligt att tillämpa för såväl arbetsgivare som kontrollerande myndig­heter. Det är inte minst viktigt i detta sammanhang då den föreslagna differentieringen av avgifterna innebär en betydande förmån för dem som omfattas av sänkningen.

Utredningen anför att arbetstagarnas mantalsskrivningsorl är en diffe­rentieringsgrad som är relafivt lätt alt tillämpa och kontrollera." "Från administrativ synpunkt skulle avgränsningen tiU mantalsskrivningsort tek­niskt kunna medge god kvaUtet på både redovisning och kontroll av dtffe-rentieringen. Delta föratsätter emellertid ökade resurser för att bestämma underlaget för arbetsgivaravgtfleraa."

Riksskatteverket framhåller slutligen att "med hänsyn till planerna att i framtiden samordna avgiftssystemet med käUskatteuppbörden samt att en särskild utredare tillkallats för att göra en översyn av systemet för och organisationen av arbetsgivaraas socialavgifter, finner verket att de här behandlade frågoraa rörande en regional differentiering av arbetsgivarav­gifterna lämpligen bör lösas gemensamt med denna översyn."

ERU anser att utredningens förslag medför en risk för ett framlida pendlingsmönster, som är mycket dyrt, samhällsekonomiskt sett. ERU instämmer "i att en differentiering av arbetsgivaravgifterna, som baseras enbart på arbelslällets geografiska läge, troligen är olämplig på grund av svåra kontrollproblem och svårbedömda bieffekter. Men den föreslagna lösningen är inte heller problemfri, varför en begränsning av tUlämpnings-området utifrån såväl den anställdes bostadsort som arbetsställels belägen­het kan behöva övervägas." Liknande synpunkter framförs av transport­rådet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län instämmer i utredningens förslag om att knyta en differentiering av arbetsgivaravgifterna till arbetslagarnas mantalsskrivningsort.

LRF kan i princip godta utredningens förslag att knyta en differentiering av arbetsgivaravgtfterna till arbetstagarnas bosättningsort men anser sig inte kunna dela uppfattningen att del vore positivt all en viss del av överutbudet av arbetskraft i en region reduceras genom pendling eller

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   308

eventuell flyttning, vilket en anknytning fill mantalsskrivningsorten even­tuellt skulle kunna leda tUl. Inle heUer KF anser all en dtfferentiering bör sfimulera till pendling och föreslår därför att en sänkning av arbetsgivarav­gifterna knyts tiU arbetsställen. Delsamma anser Svenska kommunförbun­det.

SAF och Sveriges industriförbund framhåller alt om ett system med differentierade arbetsgivaravgifter införs, är det angeläget att den tekniska utformningen blir entydig och afi systemet bUr enkelt alt administrera. "Det system som utredaren presenterar har vissa praktiska brister på den punkten även om det bör vara en framkomlig väg att utgå från de anställdas mantalsskrivningsort snarare än arbetsplatsens belägenhet."

"Den omläggning av skatteadministrationen som sker från och med 1982 har syftat tUl att underlätta arbetsgivarens uppgiftslämnande. Det är vikfigt att ett system med sänkta arbetsgivaravgifter inle motarbetar denna strä­van. Därför föreslår organisationerna all differentierade arbetsgivaravgif­ter införs så att alla företag som är berättigade fill avgiftsnedsättningar genom uppbördsmyndigheternas försorg skall få åtnjuta denna förmån utan särskilt yrkande. Det lorde t. ex. vara möjligt alt i RSV:s KU-beslånd identifiera de personer som är mantalsskrivna inom den aktuella regio-nen.

2.4 Sektoriell och geografisk avgränsning

Beträffande den sektoriella avgränsningen av en eventuell avgiftsned­sättning, som enligt utredningens förslag skulle omfatta aUa arbetsgivare utom StatUg och kommunal förvaUning anser riksförsäkringsverket det vara ur debiteringssynpunkl angelägel alt så få avgiftsnivåer som möjligt införs. "Vid avgifisdebileringen går del som framhålls i betänkandet all med ledning av tilldelade organisationsnummer särskilja statliga organ och kommunala förvaltning (samt allmänna försäkringskassor) från övriga ar­betsgivare."

KonjunkturinstUutet menar alt "det finns goda skäl att överväga en avgränsning av avgiftsnedsättningen fill den sektor som "exporterar" varor tiU övriga delar av landet eller tiU utlandet, dvs. i huvudsak industrin (gravor och tillverkningsindustri)." Även Svenska kommunförbundet an­ser att en avgtftsnedsättning bör begränsas fill industrin.

Statskontoret anser att en sänkning av arbetsgivaravgifteraa borde be­gränsas tiU "vissa utsatta industribranscher".

RRV anser att det ytterligare bör övervägas om det utöver en geografisk differentiering även borde göras en dtfferentiering mellan branscher eller näringsgrenar. RRV tfrågasätter vidare om de statliga affärsdrivande ver­ken bör omfattas av en avgiftsnedsättning.

Riksskatteverket är "berett instämma i utredningens invändningar mol differentiering grandad på näringsgrensindelning. Det skulle troligen leda

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   309

till dålig kvaUtet i redovisningen och vara svår att kontrollera". Organisa­tionsnummer är en användbar differenlieringsgrand, som i vissa samman­hang lUlämpats, l.ex. vid uttaget av förhöjd avgift liU arbetarskyddet (arbetsmiljöförbätlringar) åren 1976-77 och 1979. Denna förhöjning gällde inte kommuner och landsting, vilka maskinellt kunde särskiljas genom unUca organisationsnummerserier. Från administrativ synpunkt är en så­dan grand för differenfiering lätt all kontrollera. Del förutsätter emellerfid att arbetsgivaren i sin lönebokföring särredovisar arbete som utförts inom det med avgtftssänkningen avsedda området. Utredningen har avvisat en sådan systemutformning bland annat med hänsyn fill all kontrollen starkt skulle begränsas på grand av att någon motsvarande delaljeringsgrand inle finns i käUskatteredovisningen."

Umeå universitet anser att "det är angeläget att understryka alt differen­tieringen av arbetsgivaravgifter bör vara generell och ej inriktas mol någon särskild sektor, så länge inte klara hanterbara och icke-manipulerbara indelningsgrander går att ange." Därför menar universitetet all den offent­liga sektora ej bör undantagas från differentieringen. Denna uppfattning delas av Vilhelmina kommun. Högskolan i Luleå anser däremot alt en avgränsning bör göras till industrin.

Den likabehandling av olika verksamheter som utredningen förordar är enligl ERU:s mening "principiellt värdefull, om man vill pröva en icke­marginell stödform, där en grandtanke är att utnyttja möjligheter fill decen­tralisering via marknaderaa snarare än bedömningar på central nivå av vad som är lämpliga stödobjekt. Utredaren föreslår dock ell avsteg från princi­pen genom alt från reformen utesluta produktion i statlig och kommunal regi. Detta kan i en del fall ge incitament till statliga och kommunala förvaltningar att köpa tjänster från privata företag i stället för att bedriva de arbetskraftsintensiva verksamheterna i egen regi. Då denna stimulans inle grandas i samhällsekonomiska kostnadsfördelar, måste även detta betraktas som icke avsedd bieffekt av reformen". Ett likarlat påpekande görs av länsstyrelsen i Kopparbergs län.

För att uppnå största effekt till lägsta kostnad borde enligl länsstyrelsen i Västerbottens län "nedsättningen av arbetsgivaravgiften i första hand ges till sådana företag som kan lägga produktionen i valfri region. Med hänsyn tiU de positiva skäl som utredaren anför för en bred användning och de tekniska komplikationer som skulle inträda vid en snävare avgränsning tiUstyrker emellertid länsstyrelsen förslaget att samfiiga arbetsgivare, exkl. stat och kommun, ontfattas av det genereUa stödet".

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att dess främsta invändning mol utredningsförslaget är att en differentiering av arbetsgivaravgifterna avses omfatta aU privat verksamhet. "Det bör såvitt länsstyrelsen kan bedöma vara praktiskt möjligt att begränsa åtgärden tUl vissa delar av näringslivet. EventueUt kan ett administrafivt system som liknar det som används för utbetalning av sysselsättningsstöd vara användbart, dvs. med en ansökan

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   310

från företagen. Det borde inte heller med tanke på volymen av länets näringsliv vara någon olösbar uppgift alt i speciell ordning förteckna och sedan äjourhålla en förteckning över de företag som kan komma ifråga för en nedsatt arbetsgivaravgift."

SAF och Sveriges industriförbund anser att sänkning av arbetsgivarav­gifterna bör göras för aU verksamhet utom offentlig. En sänkning för andra näringar än industri skapar, enligt organisationerna, föratsättningar för en önskvärd utbyggnad inom turism och servicenäringar.

Sveriges grossistförbund framhåUer att "all näringsverksamhet är givet­vis lika betydelsefull när del gäller att skapa ekonomisk akfivitet och sysselsättning i en region. Därtill kommer att det i många fall är svårt att dra en gräns mellan produktion och serviceverksamhet med hänsyn tiU den integration som ofta förekommer inom förelagen. Det finns därför ingen anledning att göra någon annan sektoriell avgränsning av de differentierade arbetsgivaravgifterna än att den offentliga sektorn bör undantas. 1 det senare fallet är gällande regler för skatteutjämning tUlräckliga som stödåt­gärd."

De flesta remissinstanser som behandlat frågan om den geografiska avgränsningen anser att en sänkning bör omfatta stödområde 6. Länssty­relsen i Jönköpings län anser att åtgärden borde omfatta endast kommuner i Nortbottens län som fillhör stödområde 6. En likartad avgränsning föror­das av Svenska bankföreningen. SHIO-Familjeföretagen anser att de kom­muner som tillhör stödområde 6 i Norrbollens län borde få en större ökning och kommuner tillhörande 4 och 5 en något lägre.

2.5 Differentieringens storlek

Högskolan i Luleå anför att en regional differentiering av arbetsgivarav­gifter endast är meningsfuU i det fall avgifterna helt slopas. Högskolan menar alt det finns en grandmurad föreställning om att företagande i Norrbottens län möter en rad problem. "För att slå igenom den vaUen, som i icke obetydlig utsträckning består av felaktiga informationer och fördomar, måste en chockartad förändring komma tiU stånd." Att helt ta bort arbetsgivaravgifterna borde kunna åstadkomma en sådan chock enligt högskolans mening.

SAF och Sveriges industriförbund framhåller att intäkterna av vissa arbetsgivaravgifter utnyttjas som ett allmänt bidrag liU finansieringen av stafiig verksamhet. Dessa avgtfter är mer än övriga av utpräglad fiskal karaktär och kan liknas vid en löneskatt. Folkpensions-, barnomsorgs-, arbetsmarknads- och vuxenutbildningsavgifter samt del av arbetarskydds-avgtften tUlhör denna typ av avgifter. F. n. uppgår de nämnda avgiftema till sammanlagt 11,726 procent.

SAF och industriförbundet anser "att en avgiftssänkning måste vara av en viss storlek för att få effekt men inte så stor att gränsdragningsproble-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   311

men och de problem som kan väntas i vissa branscher blir ohanterliga. Med hänsyn tiU den osäkerhet som råder beträffande möjligheterna att undvika en löneglidning, som omintetgör effekterna, bör dock avgiftssänk­ningen vara begränsad tiUs störte klarhet nåtts." Organisationerna anser att hela den del av arbetsgivaravgifterna som kan anses vara fiskal, fillsam­mans 11,726 procent, bör tas bort i berörda regioner. Beträffande avgtfts-sänkningens storlek ansluter sig SIHÖ-Familjeföretagen till den uppfatt­ning som redovisas av SAF och industrtförbundet.

Svenska sparbanksföreningen anser all "sänkningen av arbetsgivarav­gtfter bör avvägas så att en påtagUg effekt kan avläsas, men sänkningen bör inte göras för stor med tanke på riskerna för alltför besvärande konkur­rensförskjutningar. En sänkning på ca 10 procentenheter torde liUgodose dessa krav". Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare samt Västerbottens handelskammare anser att en sänkning av arbetsgivaravgif­terna borde uppgå tiU minst 10 procent.

Att helt slopa arbetsgivaravgifterna kan enligt Svenska bankföreningen "ge vissa negafiva effekter. Framförallt snedvrids konkurrensen mellan företag inom och strax utanför berört område. Bankföreningen föreslår därför att minskningen av arbetsgivaravgiften begränsas till högst hälften av denna."

2.6 Kostnader och flnansiering

De av utredningen beräknade kostnaderna för en differentiering av ar­betsgivaravgifterna i form av minskningar av sociatförsäkringssektorns och statens inkomster är så vilt riksförsäkringsverket har kunnat bedöma i stort sett kortekta. I fråga om finansieringen av nedsatta eller slopade arbetsgivaravgtfter vUl riksförsäkringsverket "från sina utgångspunkter understryka att bortfallet av i varie fall de avgifter, som las ut för särskilda socialförsäkringsändamål och som i allmänhet förs fill särskilda fonder, blir totalfinansierat. De avgtfter det här är fråga om är sjukförsäkringsav­giften, lilläggspensionsavgiften, delpensionsavgtflen och sjömans-pensionsavgtften''.

Riksförsäkringsverket anför vidare att utredningens förslag innebär "att ett belopp som svarar mot de sänkta arbetsgivaravgifterna skall redovisas på budgetens utgiftssida under särskilt anslag i anslutning lill övriga regio­nalpoUliska stöd. Budgetens inkomstsida skulle samtidigt beräknas som om någon nedsättning inte hade ägt ram. Såvitt riksförsäkringsverket kan finna torde den föreslagna metoden kunna tillämpas endast i fråga om de avgtfter som förs liU staten, dvs. folkpensionsavgiflen, barnomsorgsavgtf-ten, arbetsmarknadsavgiften och vuxenulbildningsavgtften."

RRV framhåller att i "beräkningen av det finansiella utrymmet för förslaget enligt huvudalternativet inbegriper utredningen icke-permanenta stödinsatser". RRV anser, i Ukhet med vad som anförts i del särskUda

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   312

yttrande som fogats till betänkandet, "det vara principieUt felaktigt att inteckna stödinsatser som ännu inle beslutats".

Utredningen anser att om en omprövning av arbelsmarknadspolifiska åtgärder och det icke-permanenta företagsstödet inte kan komma till stånd bör en sänkning av arbetsgivaravgifterna i vissa regioner motsvaras av en ökning av arbetsgivaravgifteraa antingen i Stor-Stockholmsområdet eller för den kommunåla sekiorn i hela landet. RRV "konstaterar att utredning­en inte diskuterar möjligheterna att inbegripa även andra delar av landet i en avgtftshöjning. RRV stäUer sig tveksamt till att genom stattiga ingripan­den öka kommunernas utgtfter i övriga delar av landet."

Riksskatteverket framhåller alt "förslaget all differentiera arbetsgivar­avgtfleraa och egenföretagarnas socialavgifter kommer för skatteadmini­strationen att innebära ökad resursåtgång vad avser registrering och kon­troU. Någon beräkning av dessa merkostnader har utredningen inle företa­git." Verket framhåller vidare att för att kunna utnyttja de uppgifter som finns tillgängliga inom skatteadministrationen för kontroll av uppgifter som skall ligga till grand för hantering av arbetsgivaravgifter måste ett maski­nellt system tiUskapas vid en mer allmän tillämpning av den föreslagna differentieringen. "Kostnaderna för detla har utredningen inte beräknat. Det bör påpekas att ett sådant system inte ryms inom RSVs nuvarande resurser. RSV kan inte biträda utredningens uppfattning att den admini­strativa kostnaden för nödvändiga åtgärder är mycket låg."

Högskolan i Luleå menar all en sänkning av arbetsgivaravgifterna i Norrbottens län "skuUe minska statens kostnader för förluster i LKAB och SSAB. Vidare minskar kostnaderna för arbetslöshetsstöd, arbels-marknadsbidrag och beredskapsarbeten då den eftersträvade ökningen i sysselsättningen inträffar. Statens inkomster ökar genom att den högre ekonomiska aktiviteten tillför staten inkomster som den i annat fall inle skuUe ha erhållit". Högskolan menar all effekter inte bara kan avläsas beräffande den statliga inkomstskatten. Även kommunernas skatte­inkomster stiger. Därmed minskar kommunernas behov av del kommunala skatteuljämningsbidragel. Vidare ökar statens inkomster genom ökade momsinläkler. Slutligen bör det regionalpolitiska utbildnings- ocb syssel­sättningsstödet tas bort om arbetsgivaravgifterna helt slopas. Skulle inle dessa besparingar resp. ökningar av skatteinkomsterna vara tillräckliga anser högskolan att det bör övervägas att ta ut en särskild avgift på den elkraft som levereras från Nortbollens län lill övriga landet.

SIND anser i princip att en finansiering av en sänkning av arbetsgivarav­gtften i Nortbottens län bör ske genom alt annat företagsstöd till länet tas bort. Om statsmakterna beslutar genomföra en sänkning av arbetsgivarav­gtfterna är det verkels uppfattning alt sänkningen inte får finansieras genom höjda arbetsgivaravgifter i andra delar av landet. Även länsstyrel­sen i Jönköpings län anser att en sänkning inte kan finansieras med en höjning i andra delar av landet. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   313

utredningen inte angell några klara förslag till hur en avgiftssänkning skaU finansieras genom besparingar och omprioriteringar inom utredningsområ­det.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län betonar all en sänkning av arbetsgi­varavgtfleraa "inte under några som helst omständigheter får drabba övri­ga skogslän. Sålunda avvisar länsstyrelsen bestämt de förslag som fram­förs av reservanten om finansiering genom en allmän sänkning av del selektiva regionalpolitiska stödet. I den mån det blir nödvändigt måste omprioriteringar av den karaktären ske helt inom försöksområdet. Inle heller kan länsstyrelsen acceptera en finansiering som sker genom kommu­nala avgiftshöjningar i hela landet. En höjning av arbetsgivaravgifterna begränsad tiU enbart storstadsområdena är däremot länkbar."

Gällivare kommun anser alt en sänkning inte bör finansieras med en höjning av avgtfterna för den kommunala sektora.

Kiruna kommun anför att de befinfiiga avskrivningslånen och lokalise­ringslånen liksom också glesbygdsstödet bör bibehållas om inte en diffe­rentiering "kan antas vara snabbverkande för nyetableringar". Ett ytterli­gare villkor är att vid behov föriusltäckningsbidrag kommer alt beviljas LKAB.

Landstingsförbundet anser all finansieringen inle bör ske genom en avveckling av nuvarande regionalpolitiska stöd. Svenska kommunförbun­det motsätter sig bestämt alt kommunerna skulle erlägga högre avgifter för att finansiera sänkningar i vissa regioner.

LRF stäUer sig tveksam lill utredningens förslag till finansiering av avgtftssänkningen. "Det är inte troligt alt slopandet av alla andra stöd­former är möjligt, i vatje fall inle i initialskedet av den nya stödformen. Skogslänen producerar en slor mängd råvaror och energi som ger syssel­sättning och välfärd i stora delar av vårt samhälle varför det inte kan anses orättvist att samhället återför så slor del av denna välfärd att nöjaktig balans av sysselsättning och levnadsstandard kan tUlförsäkras skogslänen. Alteraativet att öka arbetsgivaravgifterna i andra områden torde för närva­rande inte vara möjligt. Den konlraklion eller slagnafion som råder inom svenskt näringsUv gör att en avgiftshöjning skulle leda liU ytterligare pro­blem."

KF framhåller att del kan vara "motiverat alt öka omfattningen av vissa selektiva insatser, då förutsättningarna ökar för att de ska bli effektiva. Om resultatet blir en högre sysselsältningsnivå inom stödområdet, torde ändå den samlade regionalpolitiska insatsen bli samhällsekonomisk - och kan­ske också statsfinansiellt - lönsam".

SAF och Sveriges industriförbund har ingenting all erinra mol utred­ningens förslag att ta bort sysselsättnings- och utbildningsstöd i Norrbot­tens län. Organisationerna motsätter sig däremot tanken all intäklsbortfal­lel i Nortbotten vid en avgiftssänkning skulle finansieras genom en höjning av arbetsgivaravgtfterna i andra delar av landet eller i särskilda branscher.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   314

Vidare anser SAF och Sveriges industriförbund att transportstödet etable­rat vissa konkurtensförhållanden som svårligen kan rabbas ulan att del får sysselsältningsmässiga konsekvenser. "Om transporlslödel elimineras vid en sänkning av arbetsgivaravgiften, är det därför väsentligt att avtrapp­ningen sker i former som inle motverkar syftet med regionalpolitiken och skadar företag som för sin verksamhet är beroende av denna stödform.

Utredaren har föreslagit all avskrivningslånen behålls även i fortsätt­ningen, eftersom de fungerar som en viktig källa tiU nödvändigt riskkapital. Organisationerna delar denna uppfattning."

SHIÖ-Familjeföretagen säger sig dela utredningens uppfattning alt ar­betsmarknadspolitiskl slöd och icke-permanenl företagsstöd gradvis bör avskaffas vid ett införande av differentierade arbetsgivaravgifter. Denna uppfattning har även Sveriges grossistförbund som vidare framhåller all ett av de finansieringsalternativ som utredningen behandlar - en höjning av arbetsgivaravgtfterna för verksamheter i Storstockholm - skulle få olyckliga konsekvenser. Även Svenska sparbanksföreningen och Norrbot­tens handelskammare anser att någon ökning av avgifterna i andra delar av landet inle bör genomföras. Svenska bankföreningen anser all finansie­ringen bör ske genom omprioriteringar.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare anser all sänkta arbetsgivaravgifter inle får betraktas som ell alternativ tiU övriga regional­poUliska åtgärder. I valet att bibehålla utbUdnings- och sysselsätlningsstöd som ett alternativ fill en sänkning av arbetsgivaravgifterna förordar han­delskammaren det senare. Däremot kan handelskammaren inte godta att transportstödet avvecklas som ell led i finansieringen av arbetsgivaravgif­ten. Även Norrbottens handelskammare anser alt transportstödet inte bör reduceras.

2.7 Uppföljning och utvärdering

Statskontoret framhåUer all en uppföljning av löneutvecklingen lorde föratsätta en både omfattande och effektiv kontroll. "Det är möjligt att de arbetsplatser som omfattas av centrala avtal kan kontrolleras, men utred­ningens förslag avser hela näringsUvet och delar av den offentliga sekiorn. Snabb kontroU och snabba motåtgärder torde därför bli myckel svåra all åstadkomma om det skulle visa sig nödvändigt".

RRV anser att utredningen inte lillräckligl belyst vare sig hur en försöks­verksamhel skall utvärderas eller vUka praktiska konsekvenser den får. "Eftersom en slor del av den tänkta reformens effekter kan förväntas uppstå på längre sikt kan det te sig motiverat att genomföra utvärderingen efter en längre tid. Därmed kan emellertid problem uppstå att särskilja reformens effekter från andra påverkande faktorer". RRV framhåller vi­dare alt "det kan vara problemafiskt att faststäUa hur stora löneökningar som bör föranleda att reformen avbryts. Samtidigt lorde del vara nödvän­digt att fasta regler för detla fastställs".

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  315

"Enligt RRVs mening skulle del förhåUandel, all differentieringen införs som en försöksverksamhet som kan avbrytas, kunna medföra en hämman­de inverkan på företagens benägenhet all fillvarata fördelarna med de lägre lönekostnaderna genom att expandera. RRV ser det också som en allvarlig nackdel att en återgång liU det nuvarande stödsystemet vid ell avbrytande av försöksverksamheten sannolikt skulle ske vid en betydligt högre löne­kostnadsnivå än den som skulle ha rått utan försöksverksamheten. Del är slutligen också möjligt att i elt sådant fall såväl övergången från ell selek­tivt system som övergången tUlbaka från ett system med differentierad arbetsgivaravgift kan innebära besvärande övergångsproblem för de före­tag som gjort sig i hög grad beroende av den ena eUer andra formen av regionalpolitiskt stöd. En försöksverksamhet kan i sådana faU fä icke önskvärda effekter."

I betänkandet föreslås att SIND skall ges i uppdrag all följa löneutveck­lingen inom de regioner där arbetsgivaravgifterna sänks. SIND ställer sig posifivt tiU en sådan uppföljning om statsmakterna beslutar genomföra en avgtftssänkning. "Det föratsätter naturligtvis att verket ges möjlighet att via enkäter eller andra stafistiska insamlingsmetoder kontinuerligt följa företagens löne- och vinstutveckling."

SAF och Sveriges industriförbund anser inte all utredningens förslag om att ge SIND i uppdrag att följa löneutvecklingen i den region som skall omfattas av en sänkning av arbetsgivaravgifterna är "en tillräcklig garanti för att inle den tidigare lönepressen skall fortsätta och omintetgöra de regionalpolitiska effekterna. Elt krav från näringslivets sida är att åtgärden medger ett rimligt planeringsperspekliv för företagen. Ett företag som gör en investering skaU kunna räkna med alt förhållandena inte radikalt ändras inom en rimlig tidsrymd. SkaU åtgärderna ha någon effekt behövs en garanti för att förhållandena består under en tioårsperiod".

 

 

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   317

Bilaga 4

Sammanfattning av och remissyttranden över en arbets­grupps inom industridepartementet rapport (Ds I 1981:28) Översyn av det regionalpolitiska stödet till nä­ringslivet

Innehåll                                                               Sid.

1 Sammanfattning av rapporten .............................   317

1.1................................................................ Inledning               318

1.2................................................................ Nuvarande regionalpolitiska medel           318

1.2.1.......................................................... Stöd fill näringslivet          318

1.2.1.1       Stödberättigad verksamhet och aUmänna vill­kor för stöd                   318

1.2.1.2       Stödområden   ............................. 319

1.2.1.3       Lokaliseringsstöd   ........................ 319

1.2.1.4       Ulbildningsslöd   ........................... 323

1.2.1.5       Sysselsätlningsstöd ...................... 323

1.2.1.6       Offertslöd   ................................. 323

1.2.1.7       Flyttningsstöd   ........................... 324

1.2.1.8       Sltflelsen Industricentra ................ 324

1.2.1.9       Regionala utvecklingsbolag  ............ 324

1.2.1.10    Centrala utrednings- och konsulfinsatser                    325

 

1.2.2    Glesbygdsstöd   .................................... 325

1.2.3    Åtgärder i anslutning liU länsplaneringen   ... 326

 

1.3   Regionalt nyförelagande ................................ 326

1.4   Översyn av det regionalpoUliska stödet till näringslivet                 327

1.4.1 Lokaliseringsstöd   ............................... 327

1.4.1.1       Avskrivningslån ............................ 327

1.4.1.2       Lokaliseringslån   .......................... 331

1.4.1.3       Säkerheter för lokaliseringsstöd  ..... 332

1.4.1.4       Lokaliseringsstöd   lill   företag   inom   turistnä­ringen                       334

1.4.1.5       LokaUseringsstöd fill fastbränsleframstäUning .  335

1.4.1.6       Lokaliseringsstöd fill lokaler för uthyrning   ...    336

 

1.5.1    Ulbildningsslöd   ..................................... 341

1.5.2    Sysselsättningsstöd ............................... 343

1.5.3    Offertslöd   .......................................... 344

1.6 Utökad decentralisering av beslut om regionalpolifiskt stöd lill

näringslivet   ...............................................   345

1.6.1    Nuvarande handläggnings- och beslutsordning för lokali­seringsstöd                  345

1.6.2    Möjligheter till ytterUgare decentralisering ..   346

1.6.3    ModeU för decentraliserat system för beslut om lokali­seringsstöd                    347

1.6.4    Organisation och ansvarsfördelning på central nivå  ....          350

1.6.5    Möjligheter tUl ökad samordning av utvecklingsfonder­nas kreditstödsverksamhet                   351

1.6.6    Möjligheter tiU ökat ansvar för bankerna i regionalpoliti­ken                   351

2 Remissyttranden   ............................................   353

2.1    Inledning   .............................................    354

2.2    Regionalt nyförelagande   ..........................   355

2.3    Lokaliseringsstödets utformning   ............. ,.   356

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   318

1    Sammanfattning av betänkandet

1.1      Inledning

Genom riksdagens beslut i maj 1979 (prop. 1978/79:112, AU 1978/79:34, rskr 1978/79:435) antogs nya riktlinjer för det regionalpolifiska stödet lill näringslivet.

I samband med sitl beslut år 1979 angav riksdagen vissa önskemål om fortsatta överväganden beträffande bl.a. effekterna av ränlebefrielsens avskaffande i samband med införande av nya avskrivningslån, en vidgad användning av offertstödet saml en ökad påverkan på den privata ijänste-och servicesektorn som elt medel inom regionalpolitiken.

I riksdagens beslut om regionalpolitiken våren 1981 (AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233) anges ytterligare önskemål om överväganden beträffan­de de regionalpolitiska stödformerna. De borde omfatta bl.a. behovel av ett ökat ansvar för regionalpolitiken på länsnivå saml de konsekvenser detta kan medföra beträffande medlens utformning och handhavande, UtbUdningens roU för att påverka industrins utbyggnad i industriellt mindre utvecklade områden, stödet till turistnäringen samt stöd till industrilokaler för uthyrning inom bl. a. Stiftelsen Industricentra och kommunala industri­lokaler.

Utifrån bl.a. riksdagens krav på översyn av vissa stödmedel, en rad utredningar om regionalpolitiken som presenterats under hösten 1981 saml de erfarenheter som vunnits beträffande de regionalpolitiska stödmedlens effekfivitet sedan år 1979, har en arbelsgrapp inom industridepartementet sett över del regionalpolitiska stödet liU näringslivet. Arbetsgrappen an­svarar ensam för slutsatser och förslag i rapporten.

1.2      Nuvarande regionalpolitiska stödmedel

1.2.1 Stöd tUl näringslivet

1.2.1.1 Stödberättigad verksamhet och allmänna villkor för stöd

Regionalpolifiskt stöd tUl näringslivet kan utgå till företag som bedriver industrieU eller induslriliknande verksamhet, induslriservice, vissa slag av partihandel och uppdragsverksamhet saml lill turistföretag, lill sistnämnda bransch i första hand i stödområde 4, 5 och 6.

Vidare kan kommun i stödområde 4, 5 och 6 få stöd för turistverksamhet samt för att bygga mindre industrilokaler för uthyrning på mindre orter. Uthyrning får härvid ske endasi lill förelag som bedriver industriell, indu­slriliknande eller induslriserviceverksamhel.

Regeringen har dessutom möjlighet att efter prövning i varie enskilt fall besluta om stöd till företag med annan verksamhet. Föralsältningen för stöd är att verksamheten beräknas få väsentlig betydelse för näringslivet i regionen eller annars bedöms ha särskild regionalpolitisk betydelse.

Om del är tveksamt om viss typ av verksamhet är stödberälligad, kan

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   319

regeringen efter ansökan lämna förhandsbesked om verksamheten upp­fyller vissa villkor för stöd men innebär inget medgivande att stöd skall utgå.

Regionalpolifiskt slöd fill näringslivet utgår som lokaliseringsstöd, ul­bildningsslöd, sysselsältningsstöd, offertslöd och flytlningsslöd (SFS 1979:632). Till de regionalpolitiska stöden riktade fill näringsUvet kan också räknas Stiftelsen Industricentra, de regionala utvecklingsbolagen i vissa län saml transportstödet.

AUmänna viUkor för att erhålla regionalpolitiskt stöd är:

-     att verksamheten bedöms fä en tiltfredsstäUande lönsamhet

-     att verksamheten ger de anställda en varaktig sysselsättning

-     all minst 40 % av det antal nya arbetslillfällen som tillkommer tiU följd av stödet skall förbehållas vartdera könet. Om del finns särskUda skäl kan dispens från könskvoteringsreglerna lämnas

-     att slödlagaren kan visa att de anställda får lön och andra anställnings­förmåner som är minst likvärdiga med dem som ulgår enligt tillämpligt kollektivavtal

-     att slödlagaren har auktoriserad eller godkänd revisor. Om det finns särskilda skäl kan undanlag medges

1.2.1.2         Stödområden

Det regionalpolitiska slödel tiU näringslivet koncentreras lUl de områden i landet som är mest utsatta för långvariga sysselsättningsproblem. Stödin­satserna är graderade med del högsta slödel i stödområde 6 och det lägsta i stödområde 1. Hela stödområdet omfattar 77 % av landets yta men endast 29% av befolkningen.

Under vissa förutsättningar kan regeringen besluta om stöd även lill verksamhet i ort utanför stödområde. Slödområdesindelningen framgår av karta och förteckning å följande sidor.

Riksdagen beslöt (AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233) våren 1981 all regionalpolitiskt slöd enligt de regler som gäller för stödområde 4 (exkl. sysselsätlningsstöd) tillfälligt skall ulgä i orter i Bergslagen som särskill drabbats av strukturomvandlingen inom stålindustrin och gruvnäringen samt i Olofslröm i Blekinge län. Regeringen har senare förordat (SFS 1981:685) att detta förstärkta slöd skaU kunna utgå intiU utgången av juni 1982.

1.2.1.3         LokaUseringsstöd

Lokaliseringsstöd omfattar avskrivningslån och lokaliseringslån och ul­går för närvarande med tillsammans högst 70 % av stödberätligade investe­ringskostnader.

Avskrivningslån kan utgå tiU investeringar i byggnader, markanläggning­ar, maskiner eller inventarier. Den maximala storleken på lånet varierar meUan de olika stödområdena. Lån kan för närvarande utgå med högst följande procentandelar av godkända stödberätligade kostnader.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel

320

Stödområden

I landet finns sex stödområden. 1 dessa är det särskilt önskvärt med en förstärkning av näringsliv och sysselsättning.

Teckenförklaring Stödområde 6 Stödområde 5 Stödområde 4 Stödområde 3 Stödområde 2 Stödområde 1

En högre siffra markerar elt större behov av stödinsatser.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel

321

 

Län

Kommuner

Stödområde    I        Östergötlands län    Kinda och Ydre

Kronobergs län         Uppvidinge

Kalmar län               Högsby

Älvsborgs lan            Boras. .Mark. Svenljiinca. Tranemo ocli Ulriceliamn

Stödområde  £m      Uppsala län       Tierp. .Älvkarleby och Östliammar

Kalmar län               Borgiiolin och Mörbylånga

Värmlands län           Forshaga. Grujns. Hammarö. Karlstad. Kil och

Kristinehamn

Örebro län                Degerfors. Karlskoga, Lindesberg och Nora

Västmanlands län      Fagersta. Heby, Norberg. Sala och Skinnskatteberg

Gävleborgs län          Gävle och Sandviken

Stödområde

Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Värmlands län Örebro län Kopparbergs län

Gävleborgs län

Västernonlands län Västerbottens län

Munkedal. Sotenäs, Strömstad och Tanum

Bengtsfors. Dals-Ed, Färgelanda, Mellerud och Ämål

Arvika, Säf-fle och Årjäng

Hällefors och Ljusnarsberg

Avesta, Borlänge. Falun. Gagnef, Hedemora. Leksand.

Ludvika. Rättvik, Sinedjebacken och Säter

Bollnäs. Hofors. Hudiksvall. Nordanstig, Ockelbo.

Ovanåker och Söderhamn

Härnösand, Sundsvall och Timra

Umeå

 

Stödområde

Gotlands län Värmlands län Kopparbergs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

Gotland

Eda, Filipsiad. Hagfors, Munkfors. Storfors och Sunne

Mora och Orsa

Kramfors och Örnsköldsvik

Östersund

Nordmaling, Robertsfors och Skellefteå

Boden. Luleå och Piteå

 

Stödområde ,

Värmlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorriands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

Torsby

.Malung. Vansbro och Älvdalen

Ljusdal

Sollefteå och Ange

Bräcke, Härjedalen. Krokom ocli Are

Lycksele, Norsjö. Vindeln och Vännäs

Arvidsjaur och Alvsbyn

Stödområde O      Jämtlands län        Berg, Ragunda och Strömsund

Västerbottens län       Sorsele, Stoniman. Vilhelmina, Asele och Dorotea

Norrbottens län          .Arjeplog. Gällivare. Haparanda, Jokkmokk. Kalix. Kiruna,

Pajala, Overkalix och övertorneå

21    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113   Bilagedel

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   322

Investeringar i       Investeringar i

byggnader och      maskiner och

markanläggningar inventarier

Stödomräile I

10

Stödområde 2

25

Stödområde 3

40

Stödområde 4

40

Stödområde 5

55

Stödområde 6

70

10 10 15 15 30 60

Ett avskrivningslån är ränte- och amorteringsfritl och avskrivning sker normalt efter beslut av arbetsmarknadsstyrelsen i varje särskiU fall med halva lånebeloppet efter tre år och med återstoden efter sju år.

Lokaliseringslån kan för närvarande utgå till investeringar i eller förvärv av byggnader eller markanläggningar och till investeringar i maskiner eller inventarier. Lokaliseringslån kan även utgå för flyttning av maskiner, anskaffning av omsättningstillgångar, patent, licenser eller liknande och till kostnader för produktutveckling, marknadsföring eller liknande åtgärder.

Lokaliseringslån får för närvarande lämnas med högst 70% av godkända slödberättigade kostnader.

Lånetiden fastställs med hänsyn tUl bl.a. låneobjektets ekonomiska livslängd och kan högst uppgå till 20 år. För lån till företag inom turistnä­ringen kan lånetiden uppgå till högst 25 år. Av lånetiden kan anstånd med såväl räntebetalning som avbetalning medges under högst fem år.

Räntan på lokaliseringslån är rörlig och uppgår till gällande diskonto plus 3,75%.

Beslut om lokaUseringsstöd fattas av länsstyrelsen, arbetsmarknadssty­relsen eller regeringen bl. a. beroende på investeringens storlek.

Enligt ett av riksdagens nyligen fattat beslut med anledning av regering­ens proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder (prop. 1981/82:30, AU 1981/82:1, rskr 1981/82:000) skall för ansökningar om lokaliserings­stöd som görs fr. o. m. den 1 januari 1982 gälla all

-     avskrivningslån tUl investeringar i maskiner och inventarier endast kan utgå i stödområde 4-6

-     att lokaliseringslån endast kan utgå till byggnader, markanläggningar, maskiner, inventarier, patent, licenser, marknadsföringsåtgärder och produktutvecklingskostader i samtliga stödområden samt för omsätt­ningstillgångar (rörelsekapital) endast i stödområde 4—6

-     lokaliseringslån, utöver eventuellt beviljat avskrivningslån, kan utgå med högst 35 % av godkänt stödunderlag (om synnerliga skäl föreligger kan regeringen dock besluta om lån tUl ett högre belopp)

-     stöd tiU kostnadsfördyringar och tilläggsinvesteringar som uppkommer efter det att investeringen påbörjats kan utgå endast om synnerliga skäl talar härför och genom beslut av regeringen.

 

FTop. 1981/82:113   Bilagedel

323

1.2.1.4          Utbildningsstöd

Ulbildningsslöd kan lämnas lill företag som nyanställer personal i sam­band med nyetablering eller utvidgning av verksamheten. Stöd kan lämnas för det antal personer som arbetsstyrkan ökar med. I undantagsfall kan stöd även ges för utbildning av redan anställd personal för nya arbetsupp­gifter i samband med omläggning av verksamheten. Slödels storlek be­stäms som ett belopp per anställd och arbetstimme och fastställs från fall tiU fall med hänsyn till bl. a. utbUdningskostnaderna och del regionalpoli­tiska intresset av att ulbUdningen genomförs.

Utbildningsstöd utgår med i regel högst 20 kr. per arbetstimme under högst ett år och under föratsättning att det finns behov av särskill kvalifi­cerad utbildning. Utbildningen måste bedrivas efter en plan som godkänts av arbetsmarknadens parter och fastställts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Ansökan om utbUdningsstöd inges tiU länsarbetsnämnden som efter utredning överlämnar ärendet med eget yttrande till arbetsmarknadsstyrel­sen. Beslut fattas av arbetsmarknadsstyrelsen eller i vissa fall regeringen.

1.2.1.5          Sysselsättningsstöd

Sysselsättningsstöd kan utgå i stödområdena 4, 5 och 6. Slöd utgår som förstaårsstöd för varje årsarbetskraft varmed arbetsstyrkan under ett ka­lenderår ökat i förhållande till det högsta antalet årsarbetskrafter under de tre närmast följande åren. Stöd utgår sedan under ytterligare 2 till 6 år (beroende på stödområde) för den ökning som kvarstår, s. k. fortsatt stöd.

Sysselsältningsstöd utgår i de olika stödområdena för varie årsarbets­kraft enligt följande:

Stödområde 4      Stödområde 5      Stödområde 6

Förstaårsstöd

Fortsall stöd för andra året för tredje året för fjärde året för femte året för sjätte året för sjunde året

Totalt

 

15000 kr.

20000 kr.

25000 kr.

15000 kr.

20000 kr.

25 000 kr.

lOOOOkr.

15000 kr.

20000 kr.

 

15000 kr.

20000 kr.

 

lOOOOkr.

15 000 kr. 15000 kr. lOOOOkr.

40000 kr.

80000 kr.

130000 kr.

Beslut fattas i regel av länbetsnämnden. 1 vissa fall beslutar arbets­marknadsstyrelsen.

1.2.1.6 Offertslöd

Regeringen har möjlighet att bevUja offertslöd när andra stödformer inte är tillämpliga. Utformningen av stödet görs från fall till fall och knyts till klart angivna motprestationer av stödtagarna, i första hand nya arbetstill­fällen. För all stödberättigad verksamhet kan offertslöd utgå inom stödom-

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   324

rådena 4, 5 och 6. När det gäller projekt inom den privata tjänste- och serviceseklora, riksorganisationer och för administrativa funktioner inom större industriförelag kan stödformen användas i samtliga stödområden.

Offertslöd kan även användas för all stimulera lill produktutveckling vid företag i södra Sverige på vUlkor att produktionen av den färdiga produk­ten sker inom stödområdena 4-6.

En försöksverksamhet pågår f. n. med offertslöd i form av villkorliga lån till nyetablerade eller expanderande företag i stödområdena 4-6. Villkors­lånet utformas så att evenlueUa förluster delvis kan skrivas av mol lånet under de första åren. Därefter omvandlas lånet till vanligt lokaUseringslån. Syftet är att minska riskerna för en urholkning av det egna kapitalel i situationer där särskilt mindre förelag kan utsättas för stora påfrestningar.

1.2.1.7         Flyttningsstöd

Företag som nyetablerar eller utvidgar sin verksamhet inom stödområ­det kan ibland få svårigheter alt få arbetskraft med lillräckligl kvalificerad utbildning. Flyttningsstöd kan därvid utgå till nyanställda med den behöv­liga yrkesutbildningen. Stödet utgörs av respenning, traktamente vid dub­bel bosättning och starthjälp. Ansökan prövas av arbetsförmedlingen i inflyttningsorten.

1.2.1.8         Stiftelsen Industricentra

Industrilokaler för uthyrning uppförs på några ur regionalpoUlisk syn­punkt strategiska orter inom stödområdena 5-6. Dessa s. k. industricentra finns eller byggs f.n. ut i Haparanda, Lycksele, Vilhelmina, Strömsund, Ange och Ljusdal. De finansieras främst med lokaliseringsstöd.

FörvaUningen av industricentra sköts av Stiftelsen Industricentra i Skel­lefteå.

1.2.1.9         Regionala utveckUngsbolag

Genom skUda beslut våren 1979 (NU 1978/79:59, rskr 1978/79:415) och våren 1980 (prop. 1978/79:125 sid. 58, AU 1979/80:29, rskr 1979/80:362) har riksdagen medverkat till att regionala utvecklingsbolag bildals i Jämt­lands och Västerbottens län. Bolagen har till uppgift att medverka till etablering av ny verksamhet i länen genom att nya produkter tUlförs redan existerande eller för ändamålet bildade företag. De skall vidare utgöra instrument för ett aktivi deltagande från samhällets sida, även ägarmässigl, i hela utveckUngsprocessen från idé tiU produkt.

För vartdera bolaget anvisades 5 milj. kr. som grandkapUal. När del gäller den fortsatta finansieringen av bolagens verksamhet beslöts att vartdera bolaget skaU tillföras 25 milj. kr. under en femårsperiod och all dessa medel skall räknas av från den beslulsram för regionalpoUtiskt stöd till näringslivet som har fastställts för budgetåren 1979/80-1983/84. Lands­lingen i Jämtlands och Västerbottens län har vidare vartdera utfäst sig all bidra med 1 milj. kr. om året under fem år.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   325

För att verkstäUa riksdagens beslut bUdades hösten 1980 Z Invest AB resp. AC Invest AB. De har påböriat sin verksamhet under år 1981.

Riksdagen beslutade våren 1980 vidare att bemyndiga regeringen att disponera upp tiU 20 milj. kr. ur anslaget Regionalpolitiskt stöd: Bidrags­verksamhet för att främja den industriella utvecklingen i Värmlands län. Efter hemställan från länsstyrelsen i VämUands län beviljade regeringen i augusti 1981 ett nybUdat privat investmentbolag, Wermia AB, på vissa villkor elt lån på 12 milj. kr. av dessa medel. Bolaget skaU på olika sätt verka för att företagsamheten i Värmlands län skall kunna expandera; bl.a. genom att tillföra mindre och medelstora företag inom regionen kapital, företagsledningskunnande och affärskontakter, genom att delta i utvecklingen av produkt- och affärsidéer i samarbete med befintliga före­tag och uppfinnare samt andra liknande åtgärder.

1.2.1.10 Centrala utrednings- och konsultinsatser

Riksdagen godkände våren 1981 alt medel från den gällande ramen för beslut om regionalpolifiskt stöd får användas för centrala utrednings- och konsultinsatser inom stödområdena 4, 5 och 6 (prop. 1980/81:100, bil. 17, AU 1980/81:23, rskr 1980/81:233). Medlen skall användas som ett led i att nyskapa företagsamhet i de mest utsatta regionerna. Störte projekt som skall komma till utförande inom dessa områden måste ofta centralt föregås av omfattande utrednings- och konsultinsatser.

1.2.2 Glesbygdsstöd

Glesbygdsstöd utgår enligt förordningen (1979:638) om statligt stöd tiU glesbygd. Regeringen fördelar de medel som riksdagen anslår tUl länen mol bakgrand av glesbygdsproblemens omfattning och särskilda anslagsfram­ställningar från länsstyrelserna.

Stöd kan lämnas för att främja sysselsättning och service i områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning eller service samt till skärgården och andra liknande områden.

Stöd kan lämnas tUl:

-     sysselsättningsfrämjande åtgärder vid företag som ej kan bli föremål för regionalpolitiskt stöd till näringslivet (avskrivningslån, kreditgarantier)

-     kommersieU service (avskrivningslån, investeringslån, kreditgarantier, driftsstöd, hemsåndningsbidrag)

-     intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser

-     samhäUelig service (investeringsbidrag, driflbidrag).

Medlen disponeras av länsslyrelseraa som avgränsar glesbygdsområ­dena och fördelar medlen mellan de olika ändamålen. Ärenden om stöd tiU sysselsättningsfrämjande åtgärder vid företag prövas av lantbraksnämn­den utom i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län där den regionala utvecklingsfonden prövar ärenden som inte rör jordbraksfastighet. Övriga stödärenden prövas av länsstyrelsen.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   326

1.2.3 Åtgärder i anslutning tiU länsplaneringen

Detta anslag uppfördes första gången i statsbudgeten för budgetåret 1979/80 och innebar att samtliga länsstyrelser gavs möjlighet att bedriva ett konkret och åtgärdsinriktal arbete i anslutning tiU länsplaneringen. Medlen får användas för att betala kostnader för utredningar och för alt anlita konsulter för att vidareutveckla eller på försök pröva förslag som redovi­sats i länsplaneringen. Tyngdpunkten i projektarbetet har legat på insatser inom den regionala näringspolitikens område.

1.3 Regionalt nyförelagande

Det regionalpolitiska stödet har traditionelll dominerats av kapitalsub­ventioner och finansiering av investeringar i byggnader och maskiner. Under senare år har emellertid stödet fått en starkare inriktning mot mera akfivt företagsutvecklande insatser.

Med hänsyn tiU den förväntade ekonomiska utvecklingen torde industri­ell tillväxt i framtiden bli alltmer beroende av bl. a. de företagarämnen och affärsidéer som finns i olika landsdelar. Delta kommer troligen att gynna redan industriellt utvecklade regioner saml vissa regioner med slor tillgång på högutbildad arbetskraft. Del är därför angeläget att en förändring av regionalpoUliken inriktas på nyskapande av företagsamhet i de regionalpo­litiskt mest utsatta regionerna, dvs. främst stödområdena 4, 5 och 6. En förstärkning av det regionalpolitiska stödet tUl företagens utveckling bör av samma skäl inriktas på de tidigare leden i elableringsprocessen.

Ett sammanhåUet program för regionalt nyförelagande bör införas för stödområdena 4-6. Del bör bygga på alt särskilda medel ställs tiU de regionala utvecklingsfondernas förfogande i berörda län. Programmet bör inriktas på alt skapa en ökad förståelse för företagarrollens betydelse för sysselsättningsutvecklingen och ge en störte uppmärksamhet på föralsäll­ningarna för att bedriva produktion och handel. Programmet bör även ge bättre möjligheter till start och expansion av småföretag, och därmed ökad sysselsättning i berörda län. Programmet bör i princip innehålla tre delar: a) särskilda informationsinsatser, b) utbUdning av nya företagare samt c) särskilda företagsfrämjande insatser.

Stödet bör i första hand användas för alt hjälpa företag att skaffa erfor­derlig kompetens från externa käUor t. ex. i form av konsulttjänster. Stödet får inte vara permanent utan avse att överbrygga inilialsvårigheter. Del bör inte heller utgå som totalfinansiering av projekt. Stödet bör även kunna användas som direkt företagsstöd tUl nyetablerade eller expanderande företag i form av långivning med särskilt högt risktagande. Villkoren för sådant lån bör få bestämmas av fonden från faU till faU, varvid även vinstberoende ränta får tillämpas. Lånevillkoren får dock inte medföra någon form av ägaransvar för fonden.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   327

Programmet för regionalt nyförelagande bör kunna omfatta bl.a. föl­jande punkter:

1.   Information om företagandets villkor och samhällsekonomiska bety­
delse med speciell inriktning på särskUt utsatta regioner.

2.    Olika slag av utbildningsinsatser för företagsledare och företagsle­dande personal.

3.    Fördjupade företagsservice- och konsultinsatser i samband med eta­blering av nya och expansion av befintliga företag.

4.    Möjlighet att genom mindre bidrag stödja produktutveckling och marknadsföringsprojekt i samband med nyetablering och expansion.

5.    Möjlighet att genom mindre hyresbidrag under ett inledningsskede underlätta etablering av företag.

6.    Möjlighet att bidra tiU kostnaderaa för projektering av störte bygg­nadsinvesteringar exempelvis sådana som senare leder till ansökningar om lokaUseringsstöd.

1.4 Översyn av det regionalpolitiska stödet till näringslivet

1.4.1 LokaUseringsstöd 1.4.1.1 Avskrivningslån

Avskrivningslån kan för närvarande lämnas tiU ny-, lill- eller ombyggnad av lokal eller till arbeten som avser markanläggningar som är nödvändiga för stödberättigad verksamhet. Avskrivningslån kan även under vissa för­utsättningar ges tiU investeringar i maskiner, arbetsredskap och verktyg.

Det nuvarande avskrivningslånet är ränte- och amorteringsfritl och av­skrivs normalt med hälften efter tre år och resterande del efter sju år. För att avskrivning skall ske krävs beslut av myndighet i varie särskill fall. Vid sitl beslut om avskrivning skall medges eller ej skall myndigheten ta hänsyn till hur syftet med slödel har uppfyllts, t. ex. i fråga om sysselsätt­ningsutveckling.

Den tekniska utformningen av det nuvarande avskrivningslånet gör alt stödet jämfört med tidigare stödformer kommit alt ge sämre resultatpåver­kande effekt under de första åren för all i stället ge effekt under en längre tidsperiod. En av huvudprinciperna för del regionalpolitiska slödel är att det huvudsakligen skall ha karaktären av initialslöd och att förelagen därefter skaU klara sig utan stöd. Avskrivningslånels nuvarande konslrak­lion kan således inte sägas vara helt i linje med denna princip.

Redan vid riksdagens behandling av 1979 års proposition om regionalpo­litiken föralsågs att vissa nackdelar skuUe kunna uppstå och riksdagen uttalade att om så visade sig vara fallet borde övervägas att t. ex. återinföra systemet med räntebefrielse.

Av följande figur framgår schablonartat hur det nuvarande avskrivnings­lånet reducerar kostnaderaa för en byggnads- och maskininveslering över tiden.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

328

Subvention

Minskat avskrivningsbehov

Räntefritt avskrivningslån
J--- 1-- 1-- 1- 1_ 1-- 1_ I__ I__ I___ L

123456789    10    11    12

■i Är

Avskrivningslånets nuvarande utformning gör alltså att full subventions­effekt uppnås först sju år efter investeringstiilfället. Detta innebär i prakfi­ken att många företag kan få allvarUga ekonomiska svårigheter under de första åren. SpecieUt kan företagels solidUet bli så ansträngd att del blir likvidationspliktigt.

Riksdagen pekade, som nämnts, vid sin behandling av den regionalpoU­liska propositionen år 1979 på möjligheten att återinföra räntebefrielse på lokaUseringslån om det nya systemet med avskrivningslån inte skulle slå väl ut.

En av anledningarna till all räntebefrielsen slopades år 1979 var att de ändamål tiU vUka lokaliseringslån kan lämnas utökades och därför ingen direkt subvention borde utgå i samband med långivningen. Riksdagen har dock beslutat att för ansökningar om lokaliseringsstöd som görs efter den 31 december 1981 skall ändamålen för när lokaliseringslån skall kunna lämnas inskränkas något. Ett av motiven för denna inskränkning är att bankerna skall ta ett större ansvar för finansieringen av lokaliseringsstöds­projekten. Om ränlebefrielse återinförs blir det dock mycket svårt att få lUl stånd ett utökat bankengagemang.

Ett annat motiv för att avskaffa räntebefrielsen var att den hade en klar tendens att missgynna de sämst ställda stödområdena. Riksdagen har bl. a. därför nyligen beslutat att lokaliseringslån utöver eventuellt beviljat av­skrivningslån får lämnas med ett belopp som motsvarar högst 35% av godkänt stödunderlag.

Räntebefrielse kunde i det gamla systemel beviljas under högst 3 år, och i genomsnUl uppgick tiden tiU ca 1,5 år. Genom alt räntebefrielsen på så sätt utgick under en mycket kort period blev kontroUaspekten svår. Det var t. ex. svårt att i efterhand kräva åter den subvention som getts i form av räntefrihet om skäl härtill uppstod.

Ytterligare en nackdel med räntebefrielse, åtminstone som den tidigare var utformad, är att den är svår att få grepp om från budgetmässig syn-

 

Prop. 1981/82:113    BUagedel                                  329

punkt. Hur stor subvention exempelvis två års räntebefrielse utgör visar sig ju först i efterhand när ränteläget är känt.

Gentemot dessa nackdelar slår all ränlebefrielse är en tekniskt enkel och välkänd stödform som kan väntas öka slödels attraktivitet. För ränlebe­frielse talar också alt det i många länder används som ett regionalpolitiskt stödmedel.

Eftersom vid elt återinförande av räntebefrielse som stödform även det nuvarande eUer någon liknande form av avskrivningslån måste bibehåUas har undersökts möjligheterna att genom ett så litet ingrepp som möjUgt i det nuvarande avskrivningslånet komma till rätta med dess avgörande brist, den att subventionen ligger fel i fiden.

Som tidigare framhåUits behöver stödet förändras så att företagen tidi­gare får ett positivt tiUskott tUl resultatet. Denna effekt tillgodoses enklast genom alt stödmoltagaren, när avskrivningslånet nedsätles (avskrives), skall bokföra beloppet som en extraordinär inläkt utan att motsvarande nedskrivning av de med stödet anskaffade tillgångarna sker.

Huvudregeln bör vara att avskrivningslånet liksom f.n. avskrivs under en sjuårsperiod. Något beslut om att avskrivning skall ske behöver dock inte meddelas i vaqe särskUt fall, utan avskrivning sker automatiskt om myndigheten inte på eget inUiafiv motsätter sig sådan. För att myndigheten skall kunna vägra avskrivning fordras naturligtvis att företaget inte uppfyllt de åtaganden som gjorts i samband med att stödet beviljades.

Eftersom resultatpåfrestningarna är störst i inledningsskedet av en verk­samhet bör avskrivningslånet nedskrivas med resp. 30, 20, 10, 10, 10, 10 och 10% per år. På så sätl erhålles en balans mellan det iniliella slödel och det något mer långsiktiga.

Av följande figur framgår hur subventionen i normalfallet bUr fördelad i tiden (jämför med tidigare figur hur del är i dag).

Subvention

Extraordinär intäkt

Räntefritt avskrivningslån    . =
—I--- 1—I—I—I—i----- 1—I—I--- 1—)Ar

123456789    10

1      o     'i     A      C     a     n     Q     Q     Tr\   f

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   330

■ Om det av någon speciell anledning visar sig önskvärt att fördela av-skrivningaraa på något annat sätt eller att delta befinns ändamålsenligt för att i efterhand rädda ett företag som råkat i svårigheter bör möjlighet finnas för regeringen eUer arbetsmarknadsstyrelsen att i undantagsfall medge en annorlunda tidsmässig nedsättning av avskrivningslånet. Genom dessa ändringar i reglerna för avskrivningslånet kan aUtså dess allvarligaste brist rättas tiU.

En annan effekt av förändringen av avskrivningslånet behöver kommen­teras ytterligare. Det gäller det förändrade sättet på vilket avskrivning av avskrivningslånet sker. I dag har arbetsmarknadsstyrelsen teoretiskt sett fuU kontroll över att stödet används på bästa sätt genom att separata beslut om avskrivning skaU fattas av styrelsen efter tre och sju år. Såsom regeln av avskrivning är utformad, dvs. all det stödmollagande företaget kan räkna med avskrivning om del gjort vad det kan för att syftet med slödel skall uppfyllas, betyder det dock i praktiken att en svår bevisbörda läggs på myndigheten. Det kan väntas bli en grannlaga uppgift att påvisa all ett förelag inte gjort vad det kunnat i dessa fall.

Förslaget om att myndigheten på eget initiativ årligen under hela sju­årsperioden skall kunna vägra avskrivning om förelaget inle uppfyUt de åtaganden det gjort i samband med all stödet beviljades ger i realiteten myndigheten starkare kontrollposilion än för närvarande. En löpande upp­följning av detta slag torde rätt skött bli effektivare än den nuvarande tre-och sjuårskontroUen. Den kan också väntas underlätta den utökade decen­traUsering av beslut om lokaliseringsstöd som kommer att föreslås senare i denna rapport.

För att avskrivningslån skall lämnas i samband med maskininvesleringar erfordras bl. a. alt maskininvesteringarna skall utgöra en betydande del av de totala investeringarna samt att investeringen skall leda tiU en påtagligt ökad sysselsällning.

Eftersom begreppet "påtagligt ökad sysselsättning" kan tolkas både absolut och relativt och därigenom mista sin betydelse som kriterium när stöd skall lämnas föreslås att "ökad sysselsättning" skall vara tiUräckligt för att stöd skall kunna lämnas. Stödets storlek regleras ändå av bl.a. subvention per nyanställd.

Liksom för närvarande bör maskininvesteringarna utgöra en betydande del av den totala investeringen. Härvid bör också gälla att om i samband med maskininvesteringen lokaler uppförs av annan än del rörelsedrivande förelaget bör hänsyn till de sammanlagda investeringarna tas vid beräk­ningen av huravida andelen maskininvesteringar är att anse som betydan­de.

1 takt med att svårigheterna att skapa nya arbetsliUfällen blivit större har angelägenheten av att bevara redan befintliga sådana ökat. För all lokali­seringsstöd skall kunna lämnas vid investeringar som inle leder Ull ökad sysselsättning gäller för närvarande all verksamheten skall ha avgörande

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   331

betydelse för sysselsättningen på orten, all verksamheten inte skaU kunna fortsätta utan att investeringarna kommer til! stånd och att dessa inte kan genomföras utan att avskrivningslån utgår. Dessa bestämmelser framstår i dagens läge i en del avseenden som alltför snäva.

Det kan därför finnas anledning att något mUdra regleraa för när lokali­seringsstöd skall kunna lämnas fill sådana investeringar. Kraven bör vara att följande kriterier skall vara uppfyllda för att lokaUseringsstöd skall kunna lämnas till investeringar som inte leder till ökad sysselsättning (samtliga skall vara uppfyllda):

1)   Företaget skall ha väsenlUg betydelse för sysselsättningen på orten och dess arbetsmarknad.

2)   Verksamheten bedöms på några års sikt inte kunna fortsätta ulan att investeringen kommer tiU stånd.

3) Investeringarna bedöms inte kunna genomföras utan alt stöd utgår.
Beslut om lokaliseringsstöd liU dessa investeringar bör liksom f. n. fattas

på central nivå.

1.4.1.2 Lokaliseringslån

LokaUseringslån skall enligt nuvarande regler normall betalas åter inom högst 20 år från dagen för utbetalningen. Beträffande lån till byggnads- och maskininvesteringar är det väsentligt att lånetiden står i relation till de skattemässiga avskrivningstiderna för dessa. Gällande normala procent­sats för årlig värdeminskning av rörelsefastigheter är 4%. Den längsta lånetiden för lokaliseringslån i samband med byggnadsinvesteringar bör därför ökas tUl 25 år för att uppnå överensstämmelse med avskrivningsfi-den.

I samband med att räntebefrielsen slopades på lokaliseringslån infördes en möjUghet att bevilja ränteanstånd i högst fem år. Det innebär enUgt nuvarande regler att räntan vid anståndstidens slut läggs lill lånebeloppet och sedan amorteras i takt med delta.

Ränteanstånd innebär endasi en likviditetsmässig förbällring för förela­gen eftersom den upplupna räntan varje år måste bokföras som en kostnad.

Det är ingen tvekan om att instrumentet ränteanslånd bidrar till all göra det regionalpolitiska stödsystemet ytterligare komplicerat. De ratiner som fillämpas i dag, dvs. att räntan läggs till kapitalet först efter all hela anståndstiden gått ul, innebär också en dold subvention fill förelagen och motsvarande förlust för staten.

De förbättringar för företagen i form av ändrade regler för avskrivnings­lån m. m. som vi föreslår i denna rapport gör att ränteanslånd i del normala stödärendet bör kunna slopas. Framförallt ett ökat bankengagemang eller, om detta inte är möjligt, i vissa faU ett utökat lokaliseringslån bör kunna lösa eventuella problem i samband med detta. Möjlighet att bevilja rän­teanslånd bör alltså i fortsättningen begränsas titt undanlagsfall, främst uppföljningsärenden, och beslut fattas av centrala myndigheter.

 

Prop. 1981/82:113    BUagedel                                  332

En annan situation, där ett företags likviditet kan komma att utsättas för oavsedda påfrestningar, är när större investeringar inte hinner genomföras innan företaget måste böija amortera på lokaUseringslånet. För att motver­ka detta bör arbetsmarknadsstyrelsen få fullmakt att medge förlängt amor­teringsanstånd under investeringsperioden.

Det regionalpolifiska stödsystemet har en väl utbyggd administration. Det är vidare starkt selektivt, dvs. varje enskilt projekt prövas noggrant med avseende på sysselsättningseffekt, lönsamhet m.m., hänsyn tas fill om produktionen lill övervägande del är avsedd för hemmamarknaden eller om exporten väntas bli stor, finansieringsbilden kan påverkas osv.

Ell av de viktigaste syftena med det regionalpolifiska slödel är vidare att expandera industrin, gärna den exportinriktade, inom stödområdena.

Sverige befinner sig i dag i ett besvärUgt ekonomiskt läge. Industrins investeringar måste stimuleras samfidigt som den internationellt höga rän­tenivån motverkar detta. En tillräckligt långtgående genereU räntesänkning för att sfimulera industriinvesteringar är svår att genomföra.

I denna situation finns det mycket som talar för att elt utnyttjande av det regionalpoUliska stödsystemets selekfivUet och administration skulle kun­na bidra tUl att med stor precision sfimulera de nödvändiga industriinves­teringarna. Möjligheter att temporärt variera räntan på nya lokaliseringslån för byggnads- och maskininvesteringar kan därför övervägas.

En sådan investeringsstimulans skuUe komma att utan nämnvärt "spiU" rikta sig liU just den sektor som behöver sfimuleras, nämligen industrin och inom industrin dessutom endast tiU produkfiva investeringar som ger sys­selsättning.

Det bör alltså övervägas om inle regeringen vid behov skall kunna föreskriva temporära ändringar av räntesatsen på lokaliseringslån eller förordna om räntebefrielse på lokaliseringslån under viss lid för vissa slag av investeringar.

1.4.1.3 Säkerheter för lokaliseringsstöd

Enligt gällande bestämmelser skall säkerheter ställas för avskrivnings-och lokaliseringslån.

Uttagandet av realsäkerheter får ses som en markering av lokaliserings­stödets affärsmässiga grand val. De invsleringar som kommer fill stånd genom stödet ger på sikt staten reell säkerhet för de utlånade pengaraa om den verksamhet som fått slöd visar förväntad lönsamhet. Det faktum att staten har realsäkerheter för de utlånade pengarna ger också ökat inflytan­de och insyn i företagens utveckling och underlättar därigenom uppfölj­ningen av stödföretagen. Om det går så långt alt ett stödföretag kommer på obestånd kan säkerheterna naturligtvis skydda statens fordran, men kan­ske vikfigare ändå, säkra inflytandet över hur företagets situation löses.

En annan form av säkerhet som regelmässigt krävs är borgen. Borgen av exempelvis ell moderbolag för ett dotterbolags förbindelser måste ses som

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   333

ett naturligt inslag i affärsverksamheten. Det avspeglar ju endast den organisatoriska form under vUken verksamheten bedrivs.

En något annorlunda form av borgen är den som krävs av de privatper­soner som står bakom verksamheten. Delta personliga borgensåtagande kan inte betraktas som en säkerhet på samma sätl som pantbrev och företagsinteckningar. Det måste i stället ses dels som en markering av att den person som är viktigast för ett projekts framgång, företagsledaren, är övertygad om att satsningen kommer att lyckas, dels som ett incitament för samme person att i tid vidta nödvändiga åtgärder för förelagels be­stånd.

Övergången år 1979 från lokaliseringsbidrag (för vilka inle krävdes nå­gon säkerhet) tiU avskrivningslån saml införande av ränteanstånd, har gjort att det belopp för vilket säkerhet krävs i normalfallet har bUvit betydligt högre. Dessutom har på senare år kostnaden för uttagandel av pantbrev och företagsinteckningar ökat betydligt.

Bl. a. dessa två förhållanden gör att praxis vid uttagandet av realsäker­heter bör ändras så alt pantbrev och företagsinteckningar tillsammans i normalfallet tas ul endast på det sammanlagda beloppet av avskrivnings-och lokaliseringslån samt eventuellt ränteanstånd.

Beträffande det personliga borgensåtagandet anfördes i 1979 års propo­sUion om regionalpolifiken att systemet med begränsat borgensansvar borde kunna komma tUl ökad användning. Riksdagen hade inga erinringar häremot.

I skilda sammanhang har efterlysts klarare regler för hur storleken av del begränsade borgensansvaret bör bestämmas.

Med utgångspunkt främst i praktiska erfarenheter av frågan föreslås därför att som personlig borgen för lokaUseringsstöd bör ställas lägst 10% av de sammanlagda beloppen av avskrivnings- och lokaliseringslån samt ränteanstånd, dock lägst 100000 kr. (om lånesummorna inte är lägre för­stås). För stödbelopp översfigande 10 milj. kr. bör dock en lägre procent­sals kunna tillämpas. Om antalet företagsägare/ledare är fler än en bör borgensbeloppet kunna anpassas härefter, dock bör endasi i undanlagsfall borgen under 100000 kr. per person godtas.

Ett exempel på situationer när lägre borgensbelopp bör kunna godtas är s. k. lönlagarägda företag.

En annan situafion där säkerhetsfrågan ibland våUat diskussioner är när den verksamhet som fått stöd drivs av statliga bolag, kommun eller kom­munala bolag. Huvudprincipen bör i dessa sammanhang vara att dessa juridiska personer inte skaU favoriseras på andra verksamhetsformers bekostnad. Så långt som möjUgt bör aUtså samma krav ställas på säker­heter för krediter tiU dessa.

Ett alldeles speciellt problem i detta sammanhang är del förhållandel alt ett antal kommuner på senare tid ibland stött enskilda förelag genom att lämna exempelvis kommunal borgen för lån som företaget upptagit i bank.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   334

Endast i de faU den bedrivna verksamheten faller inom den kommunala kompetensen och avser verksamhet som kan vara slödberätfigad för re­gionalpoUfiskl stöd kan kommun erhåUa regionalpolitiskt stöd. I andra fall bör inte heller kommunal borgen förekomma i samband med lokaliserings­stöd.

De krav på lönsamhet m.m. som ställs på en verksamhet som får regionalpolitiskt stöd gör ju vidare att bankerna, som får bättre säkerheter än staten för lokaUseringsslödel, måste kunna acceptera dessa risker. 1 annat faU bör troligen inte projektet genomföras.

Kommunala engagemang för enskilda företag gör att företagen kan spela ut kommuneraa mot varandra och på så sätt tvinga sig till fördelar av skilda slag. I dessa sammanhang är det dessutom oftast de mindre och svagare kommuneraa som förlorar. Kommunernas engagemang kommer dessutom ofta i konflikt med regleraa om den kommunala kompetensen.

1.4.1.4 Lokaliseringsstöd tiU företag inom turistnäringen

Lokaliseringsstöd har kunnat lämnas till företag inom turistnäringen alltsedan stödverksamhetens början. Inledningsvis gällde vissa begräns­ningar. Genom 1979 års riksdagsbeslut om regionalpolifiken jämställdes dock turistnäringen med andra näringsgrenar beträffande möjligheteraa att erhålla regionalpolitiskt stöd. Lokaliseringsstöd till företag inom turistnä­ringen har hittiUs främst lämnats lill olika slag av boendeanläggningar som betjänar mer än en lokal marknad.

Nuvarande bedömningsgrander för när en turistverksamhet är stödbe­rättigad bör i huvudsak ligga fast. De bör emellertid kompletteras och preciseras i vissa avseenden. Vid bedömningen om en verksamhet är stödberättigad bör syftet med verksamheten eller effekteraa därav kunna ge utgångspunkter. Investeringar som förbättrar turistnäringens infrastrak­tur, påverkar ett områdes attraktivitet ur turislsynpunkl eller förbättrar föratsättningarna för annan turistverksamhet bör i vissa fall vara stödbe­rätligade.

Det gäller bl. a. olika slag av service och aktiviteter som nu ofta växer fram vid sidan av boendeanläggningarna. Som exempel kan nämnas ser­veringar och nöjeslokaler samt verksamheter förankrade i lokala traditio­ner som rotslöjd, träsnide m. m. Undersökningar i Kopparbergs och Jämt­lands län har visat att den sysselsättning som turismen skapar inte främst ligger i själva boendet utan i delta slag av service och verksamheter. Föratom att ge direkt sysselsättning kompletterar dessa verksamheter boendeanläggningaraa och höjer områdets attraktivitet och bör därför vara stödberätligade, även när de inte är integrerade i boendeanläggningarna.

För att underlätta en förlängning av säsongen för boendeanläggningarna bör kurs- och konferensverksamhet vara stödberättigad som komplement fiU mer konvenfionell turistverksamhet. Även regionala boknings- och niarknadsföringsorgan bör vara slödberättigade eftersom de medverkar tUl ett bättre utnyttjande av turistanläggningaraa.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    335

I vissa fall är det möjligt att lämna stöd utöver gällande subventionsnorm till företag inom turistnäringen. Det bör dock enbart gälla sådana anlägg­ningar som kräver stora investeringar per sysselsatt och enbart i sådana områden där befolkningens möjligheter alt bo kvar främst beror på turist­näringens utveckling, dvs. framförallt i Qällområdel. I detta område bör vid fastställandet av stödet ökad hänsyn tas tUl turistanläggningars indirek­ta sysselsättningseffekter och möjligheterna till kombinationssysselsätl-ning, dvs. att deltidsysselsättning inom turism kombineras med sysselsäll­ning inom t. ex. jord- och skogsbrak.

Riksdagens beslut våren 1979 om regionalpolitiken innebar att investe­ringar inom turistnäringen blev slödberättigade inom ett störte geografiskt område än tidigare. Turistverksamhet är således stödberättigad inom stöd­område 4—6. Om särskilda skäl finns kan slöd även utgå i stödområde 1-3 och då företrädesvis inom primära rekreationsområden i stödområde 3. Jämfört med tidigare förhållanden innebar beslutet en utökning, då stödet tidigare främst koncentrerades lUl Qällområdena inom del inre stödområ­det. I dessa områden saknas ofta förutsättningar för industrieU verksam­het. Turismen är där inte säUan den enda verksamhet som kan ge ökad sysselsättning och därigenom kompensera minskad sysselsättning i exem­pelvis jord- och skogsbrak.

Marknaden för turism bedöms idag som växande men är inle obegrän­sad. Turistnäringen har samtidigt dålig lönsamhet till följd av främst ell dåligt kapacitetsutnyttjande. Om stöd lämnas lUl turistverksamhet i områ­den där det även finns goda möjligheter för annan verksamhet, kan det innebära att turistunderlaget för anläggningarna inom fjällområdena mins­kar så kraftigt att de inte blir lönsamma eller att det inle blir möjligt att där bygga ut turistnäringen. För att bibehålla möjligheterna att skapa ny sys­selsättning i de mest utsatta områdena bör stöd till turistverksamhet främst lämnas i dessa områden, en prioritering av stödet fill stödområde 5 och 6.1 stödområde 1 och 2 bör turistinvesteringar inte vara slödberättigade.

För att på bästa sätt nyttiggöra redan investerat kapital bör slöd fortsätt­ningsvis i första hand lämnas tiU befintliga turistanläggningar och turistor­ter för att medverka till all de kan erbjuda olika slag av boende, ett brett aktivitelsutbud samt en god service, bl. a. goda kommunikationer.

1.4.1.5 LokaUseringsstöd till fastbränsleframstäUning

Det är av (utomordentligt) stor betydelse för Sveriges energtförsörining och sysselsättningen i skogslänen all inhemska bränslen kan ersätta vårt oljeberoende. Regionalpolitiskt stöd bör därför kunna lämnas för fast­bränsleframställning som ett komplement till slöd genom oljeersättnings­fonden (OEF). Det regionalpolitiska stödet bör därvid utgå som en finansi­ering utöver OEF:s stöd.

Slöd från OEF kan utgå med högst 50 % av godkända kostnader. Till prototyper och demonslrafionsanläggningar kan bidrag lämnas. Ev. kan

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    336

lån med maximalt 75 % utgå (inkl. bidrag). Övriga fullskaleanläggningar kan stödjas med lån. Räntebefrielse kan i vissa fall medges under högst tre år. Dessutom kan anstånd med betalning av räntor och amorteringar läm­nas under högst fem år.

Enligt nuvarande regler kan lokaliseringsstöd endast undantagsvis ges tiU produktion av energiråvara. Med hänsyn till ovannämnda behov av utbyggnad av fastbränsleproducerande förelag bör dock lokaliseringsstöd kunna utgå i mer permanenta former i de från regionalpolitisk synpunkt mest utsatta områdena dvs. stödområde 5 och 6.

Lokaliserbar fastbränsleproduktion eller sådan vars omfattning kan på­verkas med ett regionalpolitiskt stöd bör kunna stödjas.

Vid flisproduktion bör lokaliseringsstöd kunna utgå liU investeringar i byggnader och maskiner avsedda för bearbetning av energiråvara (flis­framställning). Vid torvproduktion bör motsvarande investeringar vara stödberätligade när det gäller beredning av torvtäkt, brytning och vidare­förädling av torv. Avskrivningslån skaU således kunna lämnas även för markberedningskostnader för en torvtäkt. Avskrivningslånet för detta än­damål bör dock inte överstiga 15 resp. 30 % i stödområde 5 resp. 6.

För övriga kostnader skall samma principer kunna tillämpas som gäller för stöd liU andra verksamheter. Delsamma gäller villkor som lönsamhet och varaktig sysselsättning m.m. Därigenom kommer slöd endast att kunna beviljas fill företag som är av viss storlek.

Den totala statliga insatsen - stöd genom OEF och lokaliseringsstöd -bör i normala fall inte översliga de procentsatser som gäller för högsta möjliga lokaliseringsstöd (70 %). Eftersom lokaliseringsstödet skall utgå utöver OEF:s stöd bör en samordning av finansiering och handläggning komma tUl stånd.

1.4.1.6 Lokaliseringsstöd lill lokaler för uthyrning

LokaUseringsstöd till industrilokaler för uthyrning kan för närvarande lämnas dels till Stiftelsen Industricentra, dels till kommunala industrilo­kaler.

Stiftelsen Industricentra

År 1972 beslutade riksdagen all en försöksverksamhet med stafiiga industricentra skulle prövas i regionalpolifiskt syfte. Stiftelsen Industri­centra bildades år 1973. Stiftelsen har tiU uppgift alt planera, uppföra, äga och förvalta induslricenlraanläggningar, alt verka för att goda förulsätl­ningar för verksamheten skapas saml alt rekrytera företag tUl lokalerna.

Stiftelsens verksamhet omfattade ijuni 1981 färdiga lokaler i Strömsund, Lycksele, Haparanda och Ljusdal. Industrilokaler i Ange och Vilhelmina är under byggande. Den sammanlagda färdigställda lokalytan på 55300 kvm uthyrdes till 23 hyresgäster med 390 anställda, varav 378 utgjorde nya arbetslillfällen på resp. ort.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   337

Regionalpolitiskt stöd har (inkl. Ange och VUhelmina) beviljats stiftelsen med 80 milj. kr. i lokaliseringsbidrag, 74 milj. kr. i avskrivningslån, 29 milj. kr. i lokaliseringslån och 67 milj. kr. i stiftelsekapital. Stiftelsen har dessut­om beviljats ca 9 milj. kr. för att täcka de regionalpolitiskt mofiverade kostnaderna för sin verksamhet.

Stiftelsen Industricentras verksamhet har utvärderats. Den konstateras ha givit betydande effekter, specieUt med tanke pä dess uppgift att rekryte­ra nyetablerade företag i orter av relativt begränsad storlek i de sämst ställda stödområdena. Samtidigt görs bedömningen att resultatet i form av nya arbetstillfällen varit begränsat och kostnaderna för verksamheten jäm­förelsevis höga.

Mot bakgrand av utvärderingsresultaten föreslås vissa förändringar i Stiftelsen Industricentras verksamhet.

Både riksdagen och stiftelsens ledning har vidare uttryckt önskemål om ett ökat regionalt inflytande över stiftelsens framtida verksamhet.

Ett sätt att öka det regionala och lokala inflytandet som diskuteras vore att bilda lokala aktiebolag med kommunalt hel- eller delägande i varie induslricenteranläggning. För att riksdagen skall kunna ta ställning lill hur ell ökat regionalt inflytande bör utformas föreslås att frågan skall utredas närmare. TiUs vidare kan behoven av ökat lokall inflytande och förbättrat regionalt samarbete filtfredsställas genom en förstärkning av de lokala samarbetsrådels status och sammansättning.

Industricenteranläggningarna finansierades fram t.o.m. juni 1979 med lokaliseringsbidrag (65 %), lokaliseringslån med 20-årig annuitet och tre års ränlebefrielse och amorteringsanstånd (ca 13 %) samt kapitalfillskoll fill stiftelsen (ca 22 %). Fr. o. m. de ansökningar om utbyggnad som inkom­mU efter den 1 juU 1979 har investeringarna finansierats lill 70 % med avskrivnings- och lokalseringslån saml 30 % kapUaUiUskotl. Detta har inneburit en relativt kraftig subventionering av stiftelsens verksamhet un­der uppbyggnadsskedet.

Sfiflelsens verksamhet betecknas nu som stabil och konsoliderad med hänsyn liU bl. a. ulhyraingsgrad och förmögenhetsmassa. Med hänsyn till den ökade användning av bankväsendel för finansiering av industriinveste­ringar inom stödområdena som tidigare har föreslagils samt stiftelsens förmögenhetsmassa är del nu angelägel alt utnyttja stiftelsens upplånings-potential på kreditmarknaden. Finansieringen av kommande projekt bör förändras genom att det lillskoll till stiftelsekapital som hillills utgått vid investeringar reduceras med 15 procentenheter och att motsvarande sum­ma lånas på öppna kreditmarknaden.

Hyresgästerna har hittiUs inte belastats med mer än ca 30 % av direkta förvaltningskostnader. Hyran bör nu ändras så att den läcker förvaUnings-kostnaderna tUl 100 %. Stiftelsens regionalpolitiskt mofiverade kostnader bör däremot även i fortsättningen läckas av statligt bidrag.

Stiftelsen bör i framliden uppföra lokaler med något störte variation så 22   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   338

att även mindre och enklare lokaler kan erbjudas. Stiftelsen bör även sträva mot så låga byggkostnader som möjligt. Stiftelsen bör därför pröva mer flexibla upphandlingssystem än hittUls.

Stiftelsen har fått befogenheter alt inrätta speciella lokaler för små nystartade industriförelag. Sltflelsen bör i den mån berörda kommuner och andra intressenter så önskar, medverka i egenskap av lokalulhyrare, men inte själv verka som huvudman i sådana företagsutvecklingsprojekl.

Stiftelsen Industricentra har sammanfattningsvis arbetat under en rela­tivt kort fid som inle medger säkra bedömningar av de samhällsekonomis­ka effekterna. Under denna period har industrin i Sverige dessutom karak­täriserats av svag tillväxt och en mycket återhållsam sysselsällningsul-veckling. Antalet lokaliseringsbara förelag har under perioden varit litet. För de företag som tagit sfiflelsens lokaler i anspråk har möjligheten all hyra lokaler varit den utslagsgivande etableringsfaktorn. Del anlal nya arbetstillfäUen som kommit till stånd bör mot bakgrund av föratsättningar­na för stiftelsens verksamhet betraktas som relativt tillfredsslällande.

Stiftelsen Industricentra bör tills vidare i första hand bygga ul och konsolidera sin verksamhet på nuvarande orter. Ett begränsat antal ytterli­gare centra bör dock kunna byggas på några orter av strategisk betydelse för den regionala utveckUngen inom stödområdena 5 och 6.

Målet för Stiftelsen Industricentras verksamhet bör även i framfiden vara att styra den industriella expansionen till orter där den kan få de regionalpoUtiskt största effekterna. Därvid bör även en förbättring av den industriella miljön på orten eftersträvas bl.a. genom att en mångsidig industristraktur byggs upp.

Stiftelsens huvuduppgift bör vara att tillhandahålla goda industrilokaler till låga hyreskostnader och fylla dessa med hyresgäster. Stiftelsen bör även eftersträva att hyresföretagen utnyttjar mer av gemensam service av olika slag. Stiftelsen bör däremot inte belasta sin verksamhet med ansvar för hyresförelagens allmänna utveckling och liknande. För dessa ändamål bör i första hand den regionala utvecklingsfonden och andra näringspolifis­ka organ anlitas.

En ökad effektivisering av stiftelsens verksamhet bör tiUs vidare kunna åstadkommas genom att tiUdela den ökad självständighet och ökat ansvar inom ramen för en något snävare statlig finansiering av industrifastighe­terna och stiftelsens förvaltning.

Sfiflelsens ägarformer bör utredas närmare. Speciellt bör möjligheterna till kommunalt delägande undersökas.

Kommunala industrilokaler

År 1977 infördes ett särskill bidrag tiU kostnader för byggande av mindre kommunala industrilokaler för uthyrning i mindre orter i främst del dåva­rande inre stödområdet. År 1979 ändrades stödformen lill lokaliseringsstöd och utvidgades tiU att omfatta stödområdena 4-6. Sedan den 1 juli 1981

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   339

kan i stödområdena 5 och 6 dessa industrilokaler byggas även om hyres­kontrakt inte finns tecknat för någon del av lokalen.

Sedan år 1977 har ett 30-lal kommuner beviljats regionalpolitiskt slöd för uppförande, om- eller tillbyggnad av 45 industrilokaler med en samman­lagd lokalyta om 115000 kvm. 1 oktober 1981 sysselsattes sammanlagt I 178 personer i lokalerna. Därav var 153 arbetstillfällen (13%) nytill­komna. De flesta hyresföretagen var inom orten omflyttade företag. Totalt hade ca 76 milj. kr. beviljats i bidrag eller avskrivningslån och ca 10 milj. kr. i lokaliseringslån. YtterUgare ett 20-lal lokaler med en sammanlagd lokalyta om 33000 kvm var under byggnad eller ej påbörjade. Till dessa hade beviljats ca 56 milj. kr. i bidrag eller avskrivningslån och ca 15 milj. kr. i lokaliseringslån.

Ursprungligen var motivet för införandel av denna stödform att ge de ekonomiskt och sysselsättningsmässigt mest utsatta kommunerna i landet möjlighet alt förse mindre nystartade eUer expansiva företag med lokaler. Nägra restriktioner mot omflyttning inom orten eller krav på ny sysselsätt­ning angavs inle.

Bakgrunden lill reformen var den erfarenheten alt ekonomiskt starka kommuner ofta byggde industrilokaler på egen hand, vilket de mest utsatta kommunerna inle hade möjlighet lill.

Stödet lill byggande av kommunala industrilokaler hör till de mest av­gränsade regionalpolitiska stöden genom inriktningen på de mest priorite­rade områdena, de minsta orterna och de mindre och medelstora företa­gens behov. 1 alla dessa avseenden har tendenserna mol allt vidsträcktare tillämpning varit starka. Del bör dock inle vara en samhäUsuppgift alt i ökad utsträckning lUlmölesgå en sådan utveckling. Stafiiga insatser för delta ändamål bör begränsas till de ursprungUga ändamålen alt endasi användas tiU angelägna regionalpolitiska syften.

Stöd till byggande av kommunala industrilokaler bör därför fortsätt­ningsvis förbehållas orter inom stödområdena 4-6 som är mindre än regionala centra. Lokalerna bör vidare inte ulan särskilda skäl byggas störte än 2000 kvm och i normalfallet bör de avse uthyrning till mer än ett företag. Betydelsen av att stödmyndigheterna noga undersöker presumtiva hyresföretags möjligheter all själva bygga lokaler måste understrykas.

Samhällsstöd kan av regionalpolitiska skäl lämnas till byggande av in­dustrilokaler såväl direkt till ell enskilt företag som lill Stiftelsen Industri­centra eller lill en kommun. I alla dessa fall kan stöd lämnas efter samma procentsats. Eftersom stödets storlek även bestäms utifrån bl.a. subven-fionen per nyanställd blir del enskilda förelag som bygger egna lokaler och har en känd rekryteringsplan ofta missgynnat i förhållande till kommuner för vilka subvenfionsnivån inle begränsas av en viss känd sysselsättnings­effekt. Erfarenheterna har dessutom visat all del förekommer all kom­muner utöver det regionalpolitiska stödet yllerligare subventionerar bygg­kostnaden.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              340

Som en grandläggande princip bör gälla all del inle bör vara billigare för ett förelag all hyra en kommunal industrilokal än all själv bygga den. För alt komma till rätta med de beskrivna problemen med hänsyn till förslaget om att tUlskottet av stiftelsekapital lill Stiftelsen Industricentra skall mins­kas med 15 procentenheter saml att subventionen per nyanställd visat sig vara ungefär dubbelt så stor i kommunala industrilokaler som i normala slödärenden, bör övervägas om avskrivningslån lill kommunala industri­lokaler även skall minskas med 15 procentenheter.

Om kommunala industrilokaler hyrs ul till förelag som inte är slödberät­tigade, bör slöd till nya kommunala industrilokaler i berörd kommun normall inle beviljas.

Erfarenheterna av de kommunala industrilokalerna som ell regionalpoli­tiskt styrmedel är sammanfattningsvis till övervägande del goda. Statligt slöd bör därför även i forlsäliningen kunna utgå lill utbyggnad av mindre lokaler i mindre orter i stödområdena 4, 5 och 6. Verksamheten bör dock konsolideras genom en mera uttalad inriktning på de regionalpolitiskt mest utsatta områdena och en något minskad statlig subvention lill själva loka­len.

Vissa gemensamma frågor för Stiftelsen Industricentra och kommunala industrilokaler

Den verksamhet som utövas genom byggande av statliga industricentra och kommunala industrilokaler ulgår från samma medel - industrilokaler alt hyra. Stiftelsen och berörda kommuner arbetar emellertid i viktiga avseenden under skilda föratsättningar. När del gäller ortsinriktningen är sfiflelsens uppgift all bygga lokaler i orter av strategisk betydelse för den regionala utvecklingen i stödområdena 5 och 6. De kommunägda lokalerna däremot kompletterar utbudet av hyreslokaler i orter mindre än regionala centra i stödområdena 4-6. De är också inriktade på mindre förelag.

En annan och avgörande skillnad mellan Stiftelsen Industricentra och kommunala industrilokaler är kraven på hyresgästerna. Stiftelsen har kra­vet att som hyresgäster acceptera endast företag som kan ge sysselsätt­ningsexpansion för orten. Delta är det viktigaste mofivel för all ha kvar en central organisafion för uppförande och framför alll marknadsföring av lokalerna.

För kommunala induslrUokaler gäller däremot inga krav på netlotillför-sel av arbelsliUfällen till orten. Kommunala industrilokaler bör med tanke på den uppslramning i övrigi som föreslagils, även i fortsättningen kunna användas på detta sätl, förutsatt att all extra kommunal subventionering upphör.

När del gäller all mäta sysselsättningseffekten per insatt slödkrona av lokaliseringsstöd har den totala statliga subvenfionen per nytt arbets­tillfälle använts som måttstock. Del statliga slöd som utgått till Stiftelsen Industricentra motsvarar en subvention om 285 tkr per nyll arbelsfillfälle i

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  341

de fyra färdiga anläggningarna. I de hittills uthyrda kommunala industrilo­kalerna uppgår samma subvenlionsmått till 500 tkr per nytt arbetstillfälle. I båda fallen har lokaliseringsbidrag och avskrivningslån salts i relation till antalet nya arbetstillfällen. De angivna siffrorna kan jämföras med de riktvärden för subvention per nytt arbetstUlfälle som för närvarande gäller för företag som investerar på egen hand med lokaliseringsstöd inom stöd­områdena 5 och 6, nämligen 250 tkr resp. 325 tkr.

Den avgörande frågan blir om de kommunala uppgifterna som Stiftelsen Industricentra resp. de kommunala industrilokalerna skall fullgöra skaU anses så viktiga att de motiverar en högre statsfinansiell belastning per nyll arbetstiUfälle än stödet till enskilda företag som bygger själva. För stiftel­sens del är uppgiften främst att få tiU stånd en industriell expansion i från regionalpolitisk synpunkt strategiskt viktiga orter i stödområde 5 och 6. Stiftelsen är på väg att på ett godtagbart säll lösa sin svåra men vikliga uppgift och denna relativt begränsade merkostnad kan därför anses moti­verad.

När det gäller kommunala industrilokaler är subvenlionsnivån per nyll arbetstillfälle hög. För små orter och företag i de regionalpolitiskt hårt utsatta regioneraa bör del dock vara av ulomordenlligl slor regionalpoli­tisk betydelse att med statUgl slöd underlätta även befintliga förelags överlevnad och rationalisering, trots att antalet nya arbetslUlfäUen blir mycket begränsat.

Privata industrilokaler

För närvarande kan fasfighetsförvallande bolag som hyr ut lokaler lill företag med stödberättigad verksamhet få stöd om äganderätten lill bolaget ligger hos samma fysiska eller juridiska intressenter som dominerar indu­striförelaget. Stöd kan även ges för att bygga gemensamma lokaler både i de fall de rörelsedrivande förelagen direkt äger lokalen och när ägandet utövas indirekt genom ell särskill fastighelsförvaltande bolag.

Lokaliseringsstöd till privata industrilokaler föreslås i framtiden kunna lämnas enligt samma villkor som för stöd lill kommunala industrilokaler. Genom all vUlkoren föreslås bli likadana bör det även vara möjligt för kommuner och privata byggherrar att få stöd fill ett gemensamt bildal bolag för uppförande av industrilokaler.

1.5.1 Utbildningsstöd

UtbUdningsstöd kan utgå för all inom elt företags ram utbilda personal i samband med utökning eller omstrukturering av verksamheten. För all stöd skaU utgå krävs bl.a. att det föreligger behov av särskUt kvalificerad utbildning.

Utbildningsstöd kan utgå i hela landet. Behovel får dock anses som störst i regioner med stor undersysselsättning eftersom del i dessa områ­den i stor utsträckning saknas en industriell tradition. Behovel av utbild-

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   342

ning inom företag är också särskilt markerat inom dessa områden eftersom fillgången på annan utbildningskapacitet, exempelvis AMU-utbildning, är minst fillgodosedd här.

Efterfrågan om ulbildningsslöd har inte varit så stor de senaste åren. Detla är delvis en naturlig följd av att sysselsättningsstödet ökats, offert­stödet införts och att kravet på särskilt kvalificerad utbildning skärpts. Handläggningstidningarna för ansökningar om ulbildningsslöd har även blivit så långa att stödet därför kommit att bli ineffektivt. Ett problem som delvis sammanhänger med föregående är att de administrativa kostnaderna för stödet blivk relafivt sett höga.

Behovet av ett stöd med utbildningsstödets inriktning har inte ifrågasatts i något sammanhang. Förutom de motiv som tidigare anförts kan yllerliga­re nämnas att det är ytterligt viktigt att exempelvis höja den tekniska nivån på industrin inom stödområdena. HärtiU är ulbildningsslödel speciellt lämpligt genom sin flexibilitet och betoning på kvaUficerad utbildning.

Ett sätt att komma tUlrätta med problemen med ulbildningsslödel är naturligtvis att slopa stödformen och låta speciella utbildningskostnader täckas inom offertslödels ram. Det har dock två väsentliga nackdelar, dels innebär det med nuvarande regler en inskränkning till stödområdena 4-6, dels innebär det en centralisering av beslutsfattandet som ej är önskvärd och gör det kanske än svårare att minska handläggningsliderna.

Ett alternativ till att slopa stödformen är att göra vissa förändringar av denna. Genom följande förslag tiU förändringar bör de problem med stöd­formen som tidigare beskrivits fill slor del kunna elimineras.

1)   De utbildningsplaner, som ligger tiU grund för varie ansökan om
utbildningsstöd, utarbetas normalt lokall av förelag, fack och länsarbets­
nämnd gemensamt. Endasi om speciella oklarheter föreligger beträffande
UtbUdningens uppläggning bör planen remitteras till den centrala yrkes­
nämnden.

De centrala yrkesnämndernas roll blir på detla sätt något förändrad. I stället för att som nu godkänna eller utarbeta utbildningsplan i varie enskilt slödärende blir yrkesnämndernas roll mer övergripande. De bör exempel­vis kunna utarbeta centrala anvisningar och standardiserade utbildnings­planer, biträda parterna med råd, föreslå läromedel, förmedla lärarresurser osv.

2)   Länsarbetsnämnden får bevilja stöd med högst 15 kr. för varje ut-bildningsfimme för personer som nyanställs i nystartad eller utvidgad verksamhet.

3)   Arbetsmarknadsstyrelsen får bevilja slöd med högst 30 kr. för vatje ulbildningslimme och i undantagsfaU även för redan anstäUd personal.

En följd av dessa ändringar bör bli all beslut kommer att meddelas av regeringen endast i enstaka fall.

I detta sammanhang förtjänar alt framhållas alt det är viktigt att ulbild­ningsslödel inte används för att ge ett allmänt ekonomiskt tillskott till

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  343

regionalpoUtiskt angelägna projekt ulan all behovet av särskill kvalificerad utbildning fortfarande skall vara avgörande för om slöd skall utgå.

Genom de här föreslagna åtgärderaa bör utbildningsstödets funktion kunna upprätthållas på en i stort sett oförändrad ambitionsnivå, hand­läggningstiderna förkortas avsevärt och de administrafiva kostnaderna för stödet minskas väsenfiigt.

1.5.2 Sysselsättningsstöd

Sysselsältningsslödet är avsett att läcka aUmänna inkörningskostnader i nystartad eller utvidgad verksamhet. Slödel lämnas i form av dels förs­taårsstöd, dels fortsatt stöd under upp till sex år. Det omfattar enbart ökningar av personalen och grandar sig på den genomsnitfiiga sysselsätt­ningen under elt år uttryckt i årsarbetskrafter. Antalet årsarbetskrafter avrundas till närmast lägre hela tal vid beräkning av stödets storlek. Stödet utgår i stödområdena 4—6 och är diiferentierat efter stödområde.

Sysselsättningsstödet är mer generellt utformat än övriga regionalpolifis­ka stödformer. Endast vid ansökning om förstaårsstöd för mer än lio årsarbetskrafter görs en särskild prövning av t. ex. del enskilda projektels förutsättningar och stödels samhällsekonomiska effekter.

Sysselsältningsslödet höjdes kraftigt år 1979. Del är ännu för tidigt att utvärdera det höjda sysselsättningsstödets effekter. Sannolikt främst på grund av den dåliga industrikonjunkturen har efterfrågan på sysselsält­ningsstöd hUtiUs inte varit så slor som då förutsågs.

År 1979 gjordes även den förändringen att antalet årsarbetskrafter av­randas lUl närmast lägre hela anlal vid beräkning av slödels storlek. Eftersom förändringen i första hand drabbar små företag föreslås att anta­let årsarbetskrafter i fortsättningen skall avrundas nedåt fill tiondels årsar­betskraft vid beräkning av stödels storlek.

Sysselsätlningsstöd utgår som tidigare nämnts i samband med nystartad eller utvidgad verksamhet. En besvärlig fråga har under stödels hela tillva­ro varit hur man skall behandla de fall där utökningen av anlalel sysselsatta sker genom helt eller delvis övertagande av annan verksamhet.

Eftersom sysselsältningsslödet är avsett all läcka igångkörningskosl-nader bör del i princip inte utgå för övertagandel av en verksamhet efter­som dessa kostnader då måste bedömas vara väsentligt lägre. Endast i de fall den övertagna verksamhet ges en helt annorlunda produkfionsinrikt-ning och de övertagna tillgångarna är av obetydligt värde för den nya verksamheten bör sysselsältningsstöd kunna utgå.

Ett annat faU är när den övertagna verksamheten varit nedlagd under en tid. Den lid under vilken en verksamhet skall ha legal nere för all kvalifice­ra lill stöd bör inte vara så kort. Avgörande måste bl. a. vara att det inle framstått som lönsamt alt vänta ut denna lidpunkt. Tiden bör vara lägst sex månader.

En av huvudreglerna för sysselsättningsstöd är att stöd utgår för det

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  344

antal årsarbetskrafter varmed sysselsättningen under elt år överstigit del högsta antalet årsarbetskrafter under de tre närmast föregående åren. Sysselsättningsstöd bör därför i de fall en verksamhet övertas kunna utgå för det antal årsarbetskrafter varmed sysselsättningen överstigit antal års­arbetskrafter i den övertagna verksamheten under kalenderåret före över­tagandet.

De riktlinjer för sysselsätlningsstöd i samband med övertagande av annan verksamhet som här föreslagils bör göra del lättare att i enskilda fall bedöma i vilka fall stöd kan utgå. Arbetsmarknadsstyrelsen bör dessutom genom förhandsprövning kunna ta ställning lill enskilda ärenden.

År 1979 infördes villkor om könskvotering även för sysselsällningsslö­det. Liksom för övriga stödformer innebär villkoret all minst 40 procent av det antal arbetsplatser som tillkommer tiU följd av slödel skall förbehållas vartdera könet.

Eftersom könskvolering i samband med regionalpolitiskt slöd i olika sammanhang bedömts vara ell verksamt medel för ökad jämslälldhel mel­lan könen är det inte motiverat att slopa villkoret om könskvolering för sysselsätlningsstöd trots att del är svårt all tillämpa för denna stödform.

Eftersom företagen i framtiden måste ta fram mer specifika uppgifter för att erhålla sysselsätlningsstöd föreslås alt i samband därmed även en fördelning av antalet limmar på män och kvinnor måste föreligga. Villkoret om könskvotering kan då utformas så att minst 40 procent av det anlal årsarbetskrafter som tillkommer hos förelaget under kvalifikalionsårel skall tillhöra vartdera könet.

1.5.3 Offertslöd

Offertstödet infördes år 1977. Beslut om offertslöd fallas av regeringen och dess utformning avgörs från fall lill fall. Offertstödet är avsett alt användas när övriga regionalpolitiska stödformer inte går att tillämpa. Det kan användas i samtliga stödområden när del gäller projekt inom den privata tjänste- och servicesektorn, riksorganisationer och administrafiva funktioner inom störte industriföretag. För övriga typer av stödberättigad verksamhet kan offertslöd beviljas inom stödområdena 4-6.

Vid stödets införande var avsikten alt staten på offert från ell förelag skulle betala särskUd ersättning lill företaget för all del vidtar åtgärder som staten i regionalpolitiskt syfte önskar att företaget skaU göra. 1 praktiken har stödet främst kommit lill användning dels genom att avskrivningslån i vissa fall utformats med annorlunda villkor, dels genom alt ändamål som annars ej kan stödjas med bidragsmedel, l.ex. flyttnings- samt speciella utvecklings- och marknadsföringskostnader, fått sådana medel samt dels genom utformning av specieUa villkorslån. Därutöver har slödel, i större utsträckning än vad man tänkt sig, kommit all bli elt defensivt medel på så sätt att det använts för att rädda sysselsättningen i företag.

Offertstödet har inte kommit lUl "tillräcklig" användning. Detla har

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   345

bl.a. uppmärksammats av riksdagen, vilken uppmanat regeringen att ver­ka för ökad användning av stödformen.

Att stödet inte använts mer beror dels på att del inle är tillgången på pengar utan snarare på godtagbara projekt som styr medelsförbrukningen, dels på att övriga regionalpolifiska stödformer, vilka används i första hand, tillgodoser de flesta stödbehoven.

Genom tidigare förslag i denna promemoria om ändrad utformning av avskrivningslånen bortfaUer ytterligare en del av behovet av offertstödet.

Den fortsatta användningen av offertstödet bör främst koncentreras på offensiva åtgärder. Del är härvid viktigt att återigen uppmärksamma bety­delsen av att stödja de tidigare faserna i ell företagsutvecklingsprojekl. Under rabriken regionall nyförelagande har fidigare beskrivits olika åtgär­der som vidtagUs på senare år för all stödja exempelvis produklutveck-Ungs- och marknadsföringsåtgärder. Där föreslås också all medel skall ställas fill förfogande för bl. a. mindre bidrag lill sådana åtgärder.

Möjligheterna fill stöd i mer fastlagda former för nämnda åtgärder bör därför övervägas i första hand inom offertslödels ram. Om erfarenheterna härav blir goda kan senare övervägas om inte lokaliseringsstöd i form av avskrivningslån skall kunna lämnas för i första hand marknadsföringsåt­gärder.

Föratom fortsalt användning för de offensiva åtgärder som nyss redovi­sats är del önskvärt all den ursprangliga tanken med offertstödet ålerappli-vas. Detta bör ske genom ytterligare informafion och inifiativ, speciellt inom lokaliseringssamrådets ram. Speciell uppmärksamhet bör därvid äg­nas tjänste- och servicesektorn, för vilken övriga stödformer ofta inle är så välavpassade.

1.6 Utökad decentralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd till näringsli­vet

1.6.1 Nuvarande handläggnings- och beslutsordning för lokaUseringsstöd Ansökningar om lokaliseringsstöd handläggs idag av regionala organ, arbetsmarknadsstyrelsen och regeringen. På regional nivå fördelas hand­läggningen meUan länsstyrelse, länsarbetsnämnden och den regionala ut­vecklingsfonden. Länsstyrelsen är det samordnande och beslutande orga­net. Länsarbetsnämnden granskar och prövar del sysselsältningsmässiga innehållet i ansökan. Utvecklingsfonden genomför normaU den grandläg­gande företagsekonomiska bedömningen av ansökan.

Vid centrala beslut genomför arbetsmarknadsstyrelsen respektive rege­ringen den ytterligare beredning som kan erfordras sedan länsorganen i yttranden redovisat sina bedömningar av ansökan.

Prövning av ansökningar om lokaliseringsstöd omfattar en rad regional­polifiska och företagsekonomiska bedömningar. Handläggningsarbelel måste vara effektivt i den meningen att de ansvariga organen fattar väl

 

Prop. 1981/82:113    BUagedel                                  346

underbyggda och motiverade beslut. Det är angelägel att i största möjliga utsträckning begränsa kostnaderna i form av kreditförluster som följer av felaktiga bedömningar. Vidare måste i effektivitetsbegreppet inrymmas bl. a. de samhällsekonomiska kostnaderna av all genomföra expansionshö-jande investeringar i branscher inom vilka betydande överkapacitet råder eller i branscher med stora strakturproblem.

Beslut om lokaliseringsstöd fattas idag på tre olika nivåer: länsstyrelser­na, arbetsmarknadsstyrelsen och regeringen.

Avgörande för om elt beslut fallas på central nivå eller länsnivå är om stödet bedöms påverka sysselsättningen m.m. inom flera län. Eftersom detta kriterium inle är så lätt all tillämpa i praktiken har uppställts vissa schablonregler för all avgöra på vilken nivå beslut skall fattas.

Länsstyrelsen har i dag i princip beslutanderätt för slöd till verksamhet som bedöms som industriell eller induslriliknande och där del samman­lagda godkända slödunderlagel uppgår lill högst fem miljoner kronor. Beslutanderätten är dock inskränkt även i ett antal övriga situationer. T. ex. har regeringen genom särskilt beslut undantagit vissa branscher från länsstyrelsens prövning, vidare får stöd till etablering av nytt fristående arbetsställe eller tUl flyttning av förelag från elt län tUl ett annat inte beslutas av länsstyrelse oavsett slödunderlagets storlek.

Arbetsmarknadsstyrelsen beslutar i princip övriga ansökningar om loka­liseringsstöd utom l.ex. när det sammanlagda godkända slödunderlagel översfiger 15 milj. kr., eller ansökan avser slöd liU verksamhet utanför stödområdet. I dessa och några andra situationer är regeringen beslutsin­stans.

Den nuvarande beslutsordningen har varit i kraft sedan den 1 juli 1979. Den har inneburU en kraftig ökning av anlalel länsslyrelsebeslut. Budget­året 1980/81 fattade länsstyrelsen beslut i 41 % av antalet ärenden, arbets­marknadsstyrelsen och regeringen i 35% respektive 24% av ärendena. Del är de nyss nämnda undantagsreglerna snarare än beloppsgränserna som är avgörande för var besluten fallas.

DecentraUseringen har således nått relativt långt vad avser anlalel fat­tade beslut men den beloppsmässigt största delen beslutas fortfarande på central nivå. Budgetåret 1980/81 var den beloppsmässiga fördelningen meUan länsstyrelse, arbetsmarknadsstyrelsen och regeringen 16, 25 resp. 59%.

1.6.2 Möjligheter tiU ytterligare decentraUsering

Erfarenheterna av den decentraliserade beslutsrätten visar att de regio­nala organen i stort visat prov på god beredning av ärendena.

Den krifik som kan riktas mol nuvarande beslutsordning är vidare främst all handläggningsliden är lång. Den genomsnittliga handläggningsliden är, räknat från den tidpunkt den ursprangUga ansökan inlämnades, vid läns­slyrelsebeslut ca 1,5 månad, vid beslut av arbetsmarknadsstyrelsen ca 2,5 månader och vid regeringsbeslut ca 3,5 månader.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  347

En ytterligare decentraliserad beslutsrätt ger givetvis även en önskvärd förstärkning av del regionala inflytandet över den industriella och syssel­sältningsmässiga utvecklingen i regionen.

Del är vidare av betydelse att få till stånd en bättre kontinuitet i uppfölj­ningen av kredilbeslul. Genom decentralisering av kreditbeslulen förstärks motiven för att följa upp slödförelagens utveckling.

Vid stöd fill framförallt småföretag är personkännedomen särskill bety­delsefull. Ett regionalt beslutsfattande fångar på ell bättre säll upp denna.

Del nuvarande systemet med en uppdelning av beslutsbefogenheterna mellan regional och central nivå har också fördelar. Centrala beslut inne­bär l.ex. störte förutsättningar för enhetlighet i bedömningar och ställ­ningstaganden. Vidare har centrala organ bättre överblick över utveckling­en inom näringsgrenar och branscher saml ett vidare perspektiv på regio­nala förändringar.

I elt cenlraUserat system begränsas också de tendenser lill konkurtens mellan regioner om företag och projekt som inle är bundna till en viss investeringsort. Risk föreligger att ett regionaU beslutsfattande kan leda lill alt konservera en befintlig produklionsslraklur. De regionala beslutsfattar­na kan komma att utsättas för ett hårt tryck att bevara existerande arbets­tillfällen. Med detta följer också ökade risker för icke marknadsmässiga ingripanden för att skydda regionens företag.

De motiv som framförts för en ytterligare decentralisering av beslut om lokaliseringsstöd är dock av den karaktären all ytterligare decentralisering förtjänar alt övervägas.

Vid utformningen av en ökad regional beslutanderätt måste emellertid nämnda risker balanseras. Av avgörande betydelse är härvid all i stöd­systemet genomföra förändringar så all de regionala organen får ett direkt ansvar för hushåUandel med givna ekonomiska resurser. Det är vidare angelägel all den kompetens och de resurser som finns hos de regionala organen utnyttjas på elt effektivare sätt än för närvarande och alt aUa möjligheter tUl inomregional förenkling och effektivisering lUlvaratas.

1.6.3 Modell för decentraliserat system får beslut om lokaliseringsstöd

En utvidgning av beslutanderätten på regional nivå aktualiserar behovet av förenkling av beslutsprocessen även på länsnivå saml behovel av bättre samorduing med det sektorsorgan som pä länsnivå har det allmänna ansva­ret för industripolitik, nämligen den regionala utvecklingsfonden. Om inte en ökad samordning beträffande lokaliseringsstöd nu sker mellan länssty­relsernas beslutanderätt och utvecklingsfondernas beredning av stödären­dena samt dessas övriga induslripoUliska serviceverksamhet och slödgiv­ning kommer riskerna att öka för kompetenskonflikter i framliden.

Länsstyrelsernas roll som samordnare av sektorspolitik och fördelare av statliga insatser med hänsyn tUl respektive läns specifika förutsättningar bör förslärkas. En väg alt öka länsstyrelsernas inflytande över använd-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   348

ningen av statliga medel är all överlämna resurser för flera närbesläktade ändamål i samlad form från central till regional nivå. Därmed öppnas möjligheter för länsstyrelserna all inom givna ramar prioritera och fördela givna resurser.

De regionalpolitiska medel som bör tilldelas länsstyrelsen i ell samman­hållet anslag för prioriteringar är följande.

Företagsstöd i form av regionalpolitiskt slöd fill näringslivet (avskriv­ningslån, ulbildningsslöd och sysselsätlningsstöd), medel för regionall ny­förelagande, företagsstöd i form av glesbygdsstöd (i den mån verksamhe­ten inle bedöms kunna bli föremål för regionalpolitiskt slöd), slöd lill kommersieU och social service i glesbygder, saml slöd fill projektverksam­het (utvecklingsarbete) i form av medel för alt ta fram och utveckla förslag inom olika samhällssektorer.

I ett längre perspekfiv bör yllerligare anslag av regionalpolitisk karaktär kunna inordnas i ett sammanhållet anslag för regionalpolitiska åtgärder.

Länsstyrelsens viktigaste uppgift bör bli att besluta om hur de medel som anvisats för regionalpolitiska åtgärder skall användas i länet för all nå största möjliga effekt för sysselsättning och service tUl lägsta möjliga kostnad. Länsstyrelsen har således all fatta beslut om ekonomiska ramar för oUka ändamål samt att ställa upp regionalpoUliska riktlinjer för hur medlen skaU användas. Då del gäller beslutanderätten för olika former av regionalpoUtiskt stöd bör denna så långt som möjligt ligga på respekfive sektorsorgan. Vad gäller lokaUseringsstöd bör således beslutanderätten kunna lämnas lill den regionala utvecklingsfonden i länet. Länsstyrelsen skall i dessa fall fördela resurser fill sektorsorganen. Dessa har sedan att hantera och falla beslut i enskilda slödärenden utifrån de riktlinjer som formulerats av länsstyrelsen och av centrala organ.

Om handläggningen av ärenden om regionalpolitiskt stöd överförs fill de regionala utvecklingsfonderna är del naturligt all fonderna får besluta om stöd till företag av samma storlek som ingår i deras målgrapp dvs. företag med mindre än 200 anställda. Förelag med fler än 200 anställda har i allmänhet sådan betydelse inom sin näringsgren och inom regionen att ärenden om slöd fill dem lämpligen bör prövas på central nivå.

En avgränsning av de regionala beslutsbefogenheterna också efter inves­teringens storlek bör tillämpas även fortsättningsvis. Den nuvarande re­geln att ansökningar där det godkända slödunderlagel uppgår lill högst 5 milj. kr. prövas på regional nivå - bör justeras med hänsyn till den penningvärdeförsämring som ägt ram sedan nuvarande slorleksgräns in­fördes. Den nya gränsen bör förslagsvis vara 7 milj. kr.

Denna regel bör kompletteras med en gräns för utvecklingsfondernas tolala maximala engagemang i det enskUda företaget som föreslås bli 8 milj. kr. Vid större engagemang i ett enskilt förelag bör beslut fattas av .den centrala myndigheten.

Den framtida fördelningen av beslutanderätt mellan regionala och cen-

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   349

trala organ bör således i störte utsträckning än för närvarande styras av företagets och investeringens storlek. Endast i ett fåtal yllerligare särskilda faU är det befogat att ha kvar beslutanderätten på central nivå, t. ex.

—Vid omflyttning av verksamheter meUan oUka län.

—Vid stöd fill företag utanför stödområdet.

—Vid beviljande av avskrivningslån och lokaliseringslån utöver maximal procentsals för resp. stödområde.

—Vid slöd tiU investeringar som inte leder lill ökad sysselsättning.

—Vid stöd tiU industrilokaler för uthyraing.

Föreslagen beslutsbefogenhet medför en betydande decentralisering av beslutanderätten. Uppskattningsvis ca 70-75% av antalet ärenden kom­mer att beslutas på regional nivå.

Den nuvarande beslutsordningen bygger på en decentralisering av beslu­tanderätten utan direkt koppUng tiU ekonomiskt ansvar för fattade beslut. Vid en vidgad beslutanderätt på regional nivå är det väsenfiigt all genomfö­ra en förändring som innebär ekonomiskt ansvar för fattade beslut och hushållning med givna resurser. Med en sådan förändring är del möjUgl all balansera riskerna med ett decentraliserat beslutsfattande.

Ett sätt att få elt ökat ekonomiskt ansvarstagande på regional nivå är all de regionala utvecklingsfonderna tillförs medel för sin lokaliseringslåne-verksamhel genom att statens fordringar i form av lokaliseringslån på de företag som ingår i fondens målgrapp överförs till utvecklingsfonden i respektive län. Dessa fordringar uppgår i dagslägel lill totalt ca 1,5 mil­jarder kronor. Utöver detta kan vissa utvecklingsfonder tillföras en del av det belopp som finns fillgängligl inom den gäUande femårsramen för beslut om lokaliseringsstöd. MedelstiUskotlen kan tillföras fonderna dels i form av fillskott till eget kapital, dels i form av lån.

Staten bör inle ställa något krav på avkastning på de medel som tillförs i form av eget kapital. På de medel som släUs lill fondernas förfogande i form av lån bör utgå viss ränta. Räntan skall sättas så all fonderna ges förutsättningar all med hänsyn lagen även lill rimliga kreditförluster full­följa lokaUseringslåneverksamheien på bibehållen ambitionsnivå. TiUskot-lel skall vara av engångskaraktär.

På motsvarande säll som för lokaliseringslånen kan övervägas åtgärder som ökar det ekonomiska ansvarslagandel på regional nivå vad avser avskrivningslån. Medel för avskrivningslån bör filldelas fonden årligen på ett sådant sätt att det inte stimulerar lill alt förbraka dessa innan budget­årets slut. Inte heller bör tillfäUig brist på medel medföra att slöd inle kan utgå i den utsträckning förordningen medger så att därigenom angelägna projekt inte kommer till stånd.

Systemet skulle kunna utformas så all den del av tilldelade avskrivnings­lånemedel som vid budgetårets slut inte är förbrukade får tillföras fondens lokaUseringslånekapital. I konsekvens härmed kan förbrukning av avskriv­ningslån utöver tilldelade medel tillåtas genom alt detla lånekapital upp till

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    350

en viss gräns, 10% av lånekapilalet vid årets börian, får tas i anspråk för avskrivningslån.

Den delegering av beslutanderätt och del utökade regionala ansvar för lokaliseringsstödsmedel som nyss skisserats får också konsekvenser för handläggningen rörande förelag på obestånd.

Även om så grundläggande förändringar görs av lokaliseringsstödshan­teringen som skisserats ovan talar övervägande skäl för att frågor om eftergift av beviljat stöd även fortsättningsvis i princip bör beslutas på central nivå. För detta lalar bl. a. branschhänsyn eftersom eftergifter ome­delbart påverkar konkurrensföratsällningarna. Regionala beslutsfattare kan vidare få svårare än centrala att i obeståndssiluafioner slå emot på­tryckningar från kommuner, fackföreningar och andra intressenter alt lill varje pris kortsiktigt bevara existerande arbetslillfällen.

För begränsade eftergifter är dessa risker dock av mindre betydelse. Rätten att efterge lokaUseringslån föreslås därför begränsad lill 1 milj. kr. för ett enskilt förelag under en treårsperiod.

Det är önskvärt att även i del skisserade decentraliserade beslutssyste­met behålla någon form av besvärsrätt. Det kan dock finnas skäl att överväga en övergång till tvåinstansprövning under regeringen, dvs. ut­vecklingsfondens beslut kan endasi överklagas hos den centrala myndighe­ten.

1.6.4 Organisation och ansvarsfördelning på central nivå

Arbetsmarknadsstyrelsen är central myndighet i ärenden om lokali­seringsstöd och skall bl.a. leda verksamheten i fråga om sådant stöd. Frågan om samordning av formerna för statligt företagsinriktat finansieUt stöd inom ramen för en organisation har tidigare varU föremål för övervä­gande.

En ny särskUd utredning har aviserats beträffande statens industriverks framtida organisation och verksamhet. Utredningen kommer sannolikt att bl. a. behandla frågan om del är lämpligt all föra över handläggningen av lokaliseringsstödet på central nivå från arbetsmarknadsstyrelsen till sta­tens industriverk.

Fördelningen av beslutsbefogenhet mellan regeringen och den centrala myndigheten bör också ses över. Den beloppsgräns i stödunderlag på 15 milj. kr. som för närvarande gäller för den centrala myndigheten föreslås höjd till 20 milj. kr. Vidare föreslås att de begränsningar i arbetsmarknads­styrelsens beslutsrätt vad avser slöd fill viss turistverksamhet och stöd i samband med investeringar vilka inle leder till ökad sysselsättning skall upphöra.

Vid sidan av de operativa uppgifterna skall den centrala statliga myndig­heten, i den modeU som utvecklats i denna rapport, kunna svara för bl. a. uppföljning och utvärdering av del regionalpolitiska stödet tiU näringslivet. Vidare kommer den centrala myndigheten all få en alll viktigare roll som tillsynsorgan.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              351

1.6.5    Möjligheter till ökad samordning av utvecklingsfondernas kredit­
stödsverksamhet

Ett ytterligare moment i en samordning av utvecklingsfondernas kredit­stödsverksamhet och lokaliseringslånesyslemel vore alt slå ihop lokalise­ringslån och rörelselån när del gäller fondernas målgrapp. Del kan konsta­teras att de båda systemen har betydande likheter. Skillnaderna gäller främst kraven på sysselsättningseffekt och könskvolering i samband med lokaliseringslån samt sätten att begränsa lånens storlek.

En sammanslagning av lånesystemen innebär dock en så väsentlig änd­ring av det nuvarande regionalpolitiska stödsystemets uppbyggnad alt det föratsätter ytterligare överväganden. Gentemot de möjligheter lill förenk­Ung av utvecklingsfondernas kreditgivning som en samordning innebär, står bl. a. frågan om huruvida integrafionen bevarar möjligheterna all föra en effektiv regionalpolitik i de sämst släUda stödområdena. Frågan bör därför utredas ytterligare.

7.6.6 Möjligheter till ökat ansvarför bankerna i regionalpolitiken
Bankeraa lar aktiv del i lokaliseringsstödels hantering, både finansieUt

och administrativt. Bankernas nuvarande roll kan dock kritiseras utifrån främst två utgångspunkter. För det första blir bankens andel av den totala investeringen i de flesta projekt alltför Ulen. För del andra innebär bl.a. nuvarande praxis beträffande fördelning av säkerheter för lokaliseringsstö­det mellan banken och staten att bankens risklagande blir alltför litet. Detta system innebär att banken ofta inte genomför en ordentlig kredit-prövning av investeringen. Vidare motiveras inle banken i önskvärd om­fattning till fortsall engagemang och uppföljning av företagets utveckling. Det är därför angeläget att finna en modell som ökar såväl bankernas finansiella åtaganden som deras motiv för aktivare kreditprövning och uppföljning av projekten.

Ell aktivare engagemang i näringslivet från bankernas sida är även önskvärt utifrån mer aUmänna industripoliliska synpunkter. En arbels­grapp med representanter för banker, små och stora förelag saml industri­departementet har nyUgen utarbetat en rapport (Ds I 1981:25) Bankernas roll i industripolitiken, med förslag till förändringar i syfte att frigöra kompelens och resurser hos bankväsendet för aklivi engagemang i riskla­gande, uppföljning och problemlösning i näringslivet.

Arbetsgrappen föreslår bl. a. i korthet följande:

-     Prioriteringar på kreditmarknaden bör anpassas så att industrins behov av krediter för expansion och förstärkt konkurrenskraft kan tUlgodoses.

-     Ränteregleringen för bankerna bör avskaffas och andra regleringar for­mas så att den organiserade kredUmarknadens betydelse ökar.

-     Banklagstiftningens krav på betryggande säkerheter för bankernas utlå­ning bör väsentligt uppmjukas.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   352

-     Åtgärder bör vidtas för all underlätta bankernas medverkan i de mindre och medelstora förelagens anskaffning av riskkapital.

-     Rollfördelningen mellan statens och bankernas kreditgivning bör utfor­mas så att staten svarar för av olika skäl subventionerad kreditgivning, bankerna för en ökad andel av riskkredilgivning på marknadsmässiga viUkor.

-     Vidgade möjligheter till affärsmässiga beslut och risktagande kommer att påverka bankernas organisation, atfityder och innovalionsförmåga.

Förslagen är utarbetade mot bakgrund av bl. a. att den överflyttning av kredUgivningen från banker fill nya statliga och andra institut som skett under senare år har negativa konsekvenser bl.a. så lillvida alt engage­manget i risktagande och strakturförändringar förskjuts från banksystemet fiU andra insfitut med sämre föratsättningar att lösa förelagens problem, att bankernas kapacitet för kreditbedömning, problemlösning och uppfölj­ning av företag därigenom inte utnyttjas tiUräckligt samt att bankernas kreditförluster är myckel små.

Slutsatsen av detla resonemang är all ett ökat samarbete mellan myndig­het och banker är önskvärt för all genomföra en väl avvägd decentraliserad regionalpolitik med hjälp av lokaliseringsstöd. 1 detta samarbete kan myn­digheten i första hand förutsättas bevaka de sysselsätlningspolitiska aspek­terna medan banken i sin bedömning beräknas lägga tonvikten på de företagsekonomiska föratsättningarna.

Arbetsgrappen föreslår för att uppnå detta samarbete all lokaliserings­lånen lämpligen kan utformas som "samriskJån" mellan staten och ban­ken.

Arrangemanget förutsätter att banken tar en andel av loppriskerna i företaget samt att dess räntesätlning för sin del i engagemanget kan anpas­sas till risktagandel. Hänsyn fill de ökade räntekostnader som kan hänga samman med en högre räntesats från bankens sida tas dels genom att avskrivningslånets storlek varierar mellan de olika stödområdena, dels genom all statens andel av samrisklånet tillåts bli större ju högre prioriterat stödområde den ort tillhör där projektet skall genomföras. Med ett sådant system kan de största av de nämnda bristerna i bankernas nuvarande engagemang i lokaliseringsstödet elimineras.

Avsikten med ell syslem med samrisklån inom det regionalpolitiska stödsystemet är främst alt balansera ell eventuellt allför långtgående risk­tagande i samband med decentralisering av besluten om lokaliseringsstöd. Centrala myndigheter bör därför ha möjlighet att i undanlagsfall bevilja en högre läneandel och därmed ikläda staten ett högre risklagande.

Om bankerna får möjlighet alt såsom en riskpremie la ul en något högre räntesats för samrisklånen än för andra krediter, bör det från industri- och regionalpolitisk synpunkt hittills alltför försiktiga agerandet från bankernas sida kunna brytas.

Ett lämpligt prov på bankernas förmåga all öka sin finansiering av

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   353

näringslivets investeringar kunde vara att nu påbörja en försöksverksam­het inom ramen för det regionalpolitiska stödsystemet. Ett införande av samrisklån innebär emellertid en genomgripande ändring av detta. Syste­met med samrisk meUan bankema och staten bör därför först kunna införas på försök beträffande de s.k. industrigarantUånen. F.n. svarar staten för 100% av förlustrisken på sådaiia lån.Av samma skäl som har anförts beträffande lokaliseringslånen börövervägas en Ordning där långi­vande bank tar på sig en reell del av risken för industrigarantilån.

Ett sådant system bör lämpligen kunna utformas så att staten borgar för exempelvis 80% av lånet och att banken och staten delar på säkerheterna. På så sätt skulle banken svara för 20% av kreditrisken för lånet.

Frågan bör snarast utredas vidare i samråd med bl. a. representanter för bankema. Härvid kan även möjligheterna att införa samrisklån inom det regionalpolitiska stödsystemet övervägas.

2   Remissyttranden

Arbetsgrappens rapport remissbehandlades under tiden december 1981-januari 1982.,

Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av bokföringsnämn­den, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), lantbruksstyrelsen, bered­ningen för planering och samordning av statliga insatser för rekreation (rekreationsberedningen), kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk (SIND), expertgrappen för forskning om re­gional utveckling (ERU), delegationen för glesbygdsfrågor, delegationen för uppbyggnad av en oljeersällningsfond (OEF), samfiiga länsstyrelser. Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Kooperafiva förbundet (KF), Svenska arbetsgivareför­eningen (SAF), Verkstadsindustrins yrkesnämnd, Sveriges grossistför­bund, Sveriges industriförbund. Svenska sparbanksföreningen. Svenska bankföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund. Post- och Kreditban­ken, PK-banken, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska Revisorsamfundet (SRS), Sveriges Turistråd, AB Industrikredit, ulveck­Ungsfonderna i Stockholms, Uppsala, Östergöfiands, Jönköpings, Krono­bergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbot­tens län, Z-Invest AB, Stiftelsen Industricentra, Handelskamraraa i Karl­stad, i Gävleborgs län och i Västerbottens län, Gotlands, Göteborgs, Borås, Karlstads, Ljusdals, Ange, Bräcke, Örnsköldsviks, Strömsunds, Lycksele, Skellefteå, Vilhelmina, Gällivare och Haparanda kommuner. Dessutom har yttrande lämnats av Länsplanerarnas förening. Länsstyrel­sen i Östergöfiands län har bifogat yttranden från Östergötlands och Söder-23   Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   354

manlands handelskammare, länsarbetsnämnden i Östergöfiands län, Ydre kommun och Motala kommun. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden i Kalmar län samt från Borgholms, Högsby och Mörbylånga kommuner. Länsstyrelsen t Malmöhus län har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden i Malmöhus län och från Skånes Handelskammare. Länsstyrelsen i Örebro län har bifogat yttranden från länsarbetsnämnden i Örebro län, från Askersunds, Hällefors och Nora kommuner samt från Handelsbanken i Lindesberg. LO har bifogat yttran­den från Svenska träindustriarbetarförbundet. Centralorganistionen SACO/SR har översänt yttrande från förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer, JUSEK.

2.1 Inledning

Rapporten behandlar högst översiktligt de aUmänna föratsättningarna för regionalpolitiken. En del remissinstanser lar dock ändå upp dessa frågor. Sålunda framhålls i gemensamt yttrande från SAF och Sveriges industriförbund alt:

"Organisationerna har under senare tid haft tillfälle att ta del av en rad olika utredningar som var och en behandlat vikfiga delar av de regionalpo­Uliska problemområdet. Del är efter dessa utredningar uppenbart att det saknas ett samlat grepp över de regionalpoUliska effekterna i samhället. Organisationeraa anser att allt detta material nu bör sammanställas och bUda underlag för en föratsättningslös utredning om den framtida regional­polifiken. En sådan utredning måste uppenbarligen spänna över ell mycket vidare fall än ett enskUt departements arbetsområde. Föratsättningarna för att driva en framgångsrik regionalpolitik hänger intimt samman med nä­ringslivets aUmänna expansionskraft. De mål som i dag styr regionalpolifi­ken har formulerats under andra ekonomiska föratsättningar än de som råder i dag. Föratsättningaraa som medgav att regionalpolitikens tillväxt-främjande syfte kunde kombineras med mål som syftar till alt jämnare fördela vår välfärd. Organisationeraa anser att det i dag finns anledning all på nytt pröva målen mol dagens situafion och kanske liUs vidare skjuta vissa av dem på framliden. Tiltväxtmålen och ambitionen alt ta fillvara och utnyttja landets resurser bör just nu träda i förgrunden."

Lö framhåller i sitt yttrande sin oro för regionalpolitikens fortsatta existens: "Denna farhåga kan vara överdriven men ger sig liU känna när dels regionalpolitikens inriktning, dels regionalpolitikens förhållande fill andra politikområden diskuteras. Mest påtagligt blir delta när man resone­rar om att slå ihop lokaliseringslån och rörelselån. Även arbetsgruppen noterar att dylika förändringar får konsekvenser för regionalpolitikens möjligheter att verka. LO kan för sin del klart konstatera att det aUtjämt finns behov av en nationell sammanhållen regionalpolitik grandad på soli­daritet mellan olika regioner. All bedriva regionalpolitik innebär, som

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   355

arbetsgrappen mycket riktigt framhåller på annat håll i rapporten, "alt göra avvägningar meUan olika delar av landet". Det yttersta ansvaret för de regionalpolitiska frågorna måste även fortsättningsvis vila pä regering och riksdag".

AMS framför att: "Styrelsen har i olika sammanhang under de senaste åren pekat på regionalpolitikens försämrade föratsättningar och därför visat på de möjligheter som finns att även använda de regionalpolitiska medlen för att stimulera till ytterligare utlokalisering av statlig och lands­tingskommunal verksamhet. Styrelsen har även framhållit all möjligheter som den nya tekniken gett borde kunna möjliggöra en utlokalisering av konlorsservice- och administrativ verksamhet. För all förbättra möjlighe­teraa för en mera verkningsfull regionalpolitisk verksamhet krävs enligl styrelsens mening därutöver en koncentrafion av insatserna till de områ­den som i särskilt hög grad är utsatta för långvarig arbetslöshet och undersysselsättning". Styrelsen anser vidare all detta understryks av ERU:s framlagda forskningsrapporter vars slutsatser är all del lokalise­ringspoliliska stödet bör begränsas till alt grovt omfatta nuvarande stöd­område 4, 5 och 6. Insatserna bör därvid enligt styrelsens uppfattning inriktas på sådana orter och områden i första hand där det finns föratsäll-ningar för att bedriva industriell verksamhet.

2.2 Regionalt nyföretagande

Arbetsgrappens förslag om stöd tiU regionaU nyförelagande liUstyrkes av övervägande delen av remissinstanserna. Flera utvecklingsfonder bl. a. påpekar att fonderaa under de senaste åren bedrivit offensiva program för all stimulera nyföretagandet. Utvecklingsfonden i Gävleborgs län säger att: "Erfarenheterna av denna verksamhet är myckel positiva vad avser kampanj- och initialskedet. Däremot har fonderna saknat resurser för alt i tillräcklig utsträckning gå vidare med och aktivi följa upp de affärsidéer som bedömts ha slor potential och de personer som varit utvecklingsbara förelagsledare. Tillgång lill medel som fonderna själva kan disponera un­der friare former vid främst nyetablering, marknadsföring, produktutveck­ling och förelagsledarutveckUng är myckel angeläget". Utvecklingsfonden i Västerbottens län m.fl. anser att medel bör "reserveras för kompelens-förstärkning och utvecklande insatser". Flera utvecklingsfonder uttrycker dock tveksamhet mot användning av medlen fill hyresbidrag och till bidrag vid projektering av större bygnadsinvesleringar. Utvecklingsfonden i Jämtlands län menar all de konkreta förslagen om informationsinsatser, UtbUdning av nya företagare och särskUda företagsfrämjande insatser "är lika vikliga och kan t.o.m. ge störte effekt om de riktas även fill redan etablerade företag".

Slöd tiU regionalt nyföretagande föreslås av arbetsgruppen skall tilläm­pas i nuvarande stödområde 4—6. Flera remissinstanser bl.a. länsstyrel-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   356

serna i Värmlands och i Kopparbergs län anser att även lägre stödområden bör kunna komma i fråga för åtminstone vissa delar av detta slöd. TCÖ säger i sitl yttrande att: "Några mer övertygande analyser presenteras dock ej varför inte programmet i sin helhet eller sina delar kan omfatta även t. ex. stödområde 3".

Svenska bankföreningen är kritisk till förslaget om slöd till regionall nyföretagande. Bankföreningen "vill understryka att basen för nyföreta­gandet är enskilda personers inifiativ och tro på en viss affärsidé. Sådant går inte att utbilda sig liU och del finns ingen anledning förmoda att del skulle finnas fler latenta idéer inom dessa stödområden än på andra håll i iandet. Det finns därför ingen anledning att genomföra det föreslagna programmet. Uppgifterna bör klaras av med befintliga resurser vid utveck­lingsfonderna i berörda län".

SIND framhåller i sill yttrande all "del är väsenfiigt att stödja nyföreta­gandet" samt att "fondernas verksamhet redan i hög grad inriktas på etableringsfrämjande insatser". Verket anser dock inte att det behövs några ytterligare speciella insatser för detta ändamål.

RRV anser all det är värdefullt att hela förelagsutvecklingen kan stödjas och stimuleras. Verket är emellertid tveksamt liU all medlen "skulle få disponeras under relativt fria former vUket torde innebära all del inte skulle krävas några särskilda regionalpolitiska överväganden i verksamhe­ten". Mot bakgrand av detta avstyrker RRV förslaget om stöd till regionalt nyföretagande.

2.3 Lokaliseringsstödets utformning

Arbetsgrappens förslag tiU ändrad utformning av avskrivningslånet stöds av så gott som alla remissinstanser. Flera av dessa anser dock all lånet bör avskrivas på kortare lid t. ex. fem år. Utvecklingsfonden i Kop­parbergs län m.fl. betonar all förändringen endast ger en redovisnings-mässig resultatförbättring och att projektels reella lönsamhet inte förbätt­ras i förhållande fiU nuvarande syslem. "Utvecklingsfonden tillstyrker dock förändringen i nedskrivningsprinciperna bl.a. för all del i vissa faU kan bidra till att likvidationspUkt undviks". AB Industrikredit anser alt företagen genom den ändrade utformningen kan ges en möjlighet fill finan­siell rekonslrakfion ulan alt kreditgivarna kan lägga sina synpunkter på delta.

FAR anför i sitt yttrande: "Beträffande redovisningsfrågan är del FARs uppfattning att denna från fall till fall måste bedömas med utgångspunkt från affärshändelsens verkliga innebörd och mot bakgrand av bokförings­lag och god redovistungssed sådan denna kommit lill uttryck bl. a. i Bok­föringsnämndens anvisningar och FARs rekommendationer. Om stödet enligt ändamålsbeskrivningen avser dels bidrag till kostnader, dels bidrag lill anläggningsinvesteringar måste en uppdelning ske, varvid i sistnämnda

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  357

fallet direkt nedskrivning av anläggningens anskaffningsvärde motsvaran­de intäktsredovisningen av investeringsstödet (nedsättning av lån) skaU ske. Avgörande för bokföringen av stödet är alUså enligl FARs uppfattning stödets angivna syfte och destination".

Bokföringsnämnden anser alt kopplingen mellan slöd och anläggningsin­vestering måste brytas för att det föreslagna redovisningssättet skall kunna godtas. Bokföringsnämnden "finner dock inte något i texten till det nya förslaget som tyder på en försvagad koppling mellan stöd och investering­ar". För att bryta kopplingen mellan stöd och anläggningsinvestering krävs enligt Bokföringsnämnden att detta uttrycks klarare i förutsättningar och viUkor för stöden. Bokföringsnämnden föreslår att "delta kunde ex­empelvis göras genom att granda stöden på en tolalkalkyl för ett projekt, vari ingår maskininvesleringar, byggnadsinvesteringar, inkörningskosl­nader etc." Med tanke på att reglerna för avskrivningslån ses över anser Bokföringsnämnden också att det är angeläget att även begreppet avskriv­ningslån diskuteras. Bokföringsnämnden skriver: "Termen för genast tan­ken tiU lån, när egentligen statsbidrag avses. Med föreslagen utformning understryks ytterligare karaktären av bidrag - som sträcker sig över flera år. Det vore därför enligt nämnden naturligt att välja en term som bättre harmoniserar med syftet med slödel l.ex. igångkörningsbidrag e.dyl.". Svenska Revisorsamfundet menar att det föreslagna redovisningssättel bör kunna godtas under föratsättning att det i förvaltningsberättelsen klart anges hur redovisningen skett samt att det i bokföringslagen klart regleras att redovisningssättet är tillåtet.

Flera remissinstanser påpekar att de skattemässiga konsekvenserna bör utredas innan ändringar införs. SIND och Svenska Träindustriarbetarför­bundet anser att det nuvarande systemet skall behållas och utvärderas innan ändringar genomförs.

Den uppmjukning av regleraa för investeringar som ej leder lill syssel­sättningsökning som föreslås i rapporten mottas posifivt av bl.a. samtliga länsstyrelser och utvecklingsfonder som yttrat sig i frågan. Som motiv för sitt positiva ställningstagande anger utvecklingsfonden i Västerbottens län: "De senaste årens tekniska landvinningar i kombinafion med aUl högre kostnader för arbetskraften har i den hårdnande konkurrensen, inle minst firån utlandet, lett tiU att ökad mekanisering för allt fler förelag blivit enda möjligheten att överleva. Kravet på att förena slödgivning med krav på ny ökad sysselsättning kan därför inte längre anses ha samma berättigande som fört". Utvecklingsfonden i Jämtlands län menar att det inte är realis­tiskt att räkna med att lokaliseringsstödet skaU fylla någon strategisk funktion för stödområdenas fortsatta industriella utveckling med ett bibe­hållet strikt sysselsättningskrav. Enligt fondens mening "bör det grundläg­gande kravet på ökad sysselsättning slopas och subventionens starka koppling tiU sysselsättningen ersättas med en bedömning av regional- och näringspolitiskt intresse av aktueUa projekt liksom dess marknadsmässiga

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   358

och teknologiska föratsättningar". Utvecklingsfonden i Kopparbergs län m. fl. anser även att beslut i dylika ärenden bör fattas på regional nivå.

AMS StäUer sig däremot tveksam fill förslaget och anför i sitt yttrande att: "Styrelsen är naturligtvis medveten om att det under senare år har blivit ett växande antal stödärenden, som väsentligen gäller ersättnings-och rationaliseringsinvesteringar, och att företagen i fråga har svårigheter att genomföra dessa investeringar på normala vUlkor. Med hänsyn tiU det generellt gäUande kravet på lönsamhet för stödda investeringar finner styrelsen det dock tveksamt om en reeU uppmjukning bör ske av de bestämmelser som f.n. reglerar denna situafion. Att ge avskrivningslån i förevarande fall innebär ett markant avsteg från gängse regler för tillämp­ningen av sådana lån". SAF och Sveriges industriförbund liksom Svenska bankföreningen anser inte heller alt del finns någon anledning att öka möjligheterna att ge regionalpoUtiskt slöd genom uppmjukning av syssel­sättningskravet.

Förslaget att förlänga den maximala ålerbelalningstiden för lokalise­ringslån i samband med byggnadsinvesteringar till 25 år saml att ej längre annat än i undantagsfall bevilja ränteanstånd på lokaliseringslån stöds av övervägande delen av remissinstanserna. AMS framhåller emellertid: "Förlängningen skulle dock enligt styrelsens uppfattning inte underlätta den föreslagna samordningen med bankernas kreditgivning då låneliden för lokaliseringslånen därmed skulle framstå som förmånligare. Kreditin­stituten beviljar sällan krediter med längre löptid än 20 år". SAF och Sveriges industriförbund anser att det i och för sig är angelägel att amorte­ringstiden kopplas liU objektets ekonomiska livslängd, men att det också är angelägel alt inte skillnaderna mellan stödvillkor och kommersiella bank-villkor blir aUlför stora. Svenska bankföreningen ser inga skäl all öka den längsta lånetiden från 20 till 25 år.

Flera av remissinstanserna bl. a. länsstyrelsen i Västernorrlands län och Skellefteå kommun framhåller i detta sammanhang all del vore önskvärt om räntebefrielse kunde återinföras på lokaliseringslånen.

Delade meningar råder om angelägenheten och möjligheten alt tempo­rärt variera räntan på nya lokaliseringslån. Ett flertal remissinstanser fin­ner förslaget intressant och några föreslår alt systemel prövas under en försöksperiod. AMS anser dock att sådana åtgärder skulle få en mycket begränsad effekt och skulle i hög grad komplicera administrationen. Läns­styrelsen i Norrbottens län framhåller att "en begränsning fiU de sämst stäUda stödområdena och industrins byggnads- och maskininvesleringar innebär att stimulanseffekten blir obetydlig med tanke på att lånedelen normalt är liten". SAF och Sveriges industriförbund avstyrker förslaget.

Beträffande den ändrade praxis vid uttagande av realsäkerheter som föreslås framhåller AMS att: "Redan nu uttas pantbrev och företagsinteck­ningar i normalfallet för det sammanlagda beloppet av avskrivningslån och lokaliseringslån samt kapitaliserat ränteanstånd. Fördelningen mellan pantbrev och företagsinteckningar prövas också från fall till faU".

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   359

När det gäller kommunal borgen i samband med lokaliseringsstöd är aUa remissinstanser inklusive de kommuner som yttrat sig i frågan eniga om att borgen ej skall ställas i andra fall än då kommunen är huvudman.

AMS m.fl. remissinstanser stöder arbetsgrappens förslag tiU riktlinjer för uttagande av personlig borgen i samband med lokaliseringsstöd. Skel­lefteå kommun anser dock att det vore bättre med en radikal reducering av borgensåtagandet kombinerat med en ovillkorlig infrielseplikl. Mol cen­trala anvisningar vänder sig några utvecklingsfonder som menar all den som tar ansvaret för förlusttäckningen bör ha frihet vad gäller uttagande av säkerheter.

Stöd till turistnäringen

För turistverksamhet föreslås en geografisk begränsning av regionalpoli­tiskt stöd till främst nuvarande stödområde 5 och 6 samt lill stödområde 3 och 4 endast i de fall då dessa inte innebär aUvarlig konkurrens mot anläggningar i Qällområdena. Mot denna begränsning vänder sig i stort sett länsstyrelserna och utvecklingsfonderna i de län som berörs negativt av förslaget. Flera remissinstanser bl. a. länsstyrelserna i Värmlands och i Västernorrlands län anser att nuvarande stödområdesbegränsningar bör bibehållas. Rekreationsberedningen menar att del "finns även inom de primära rekreationsområdena i stödområde 3 och 4 orter med goda förat­sättningar att utveckla turistanläggningar med lönsahel samtidigt som be­hovet av insatser är stort från rekreafionspolitiska synpunkter. Beredning­en anser därför att starka skäl lalar för att lokaliseringsstöd bör utgå till turistnäringen även inom de primära rekreationsområdena i stödområde 3 och 4". AMS däremot delar arbetsgruppens uppfattning att insatserna på turistområdet bör förbehållas särskilt utsatta områden. AMS förordar där­för en begränsning tiU enbart stödområde 5 och 6.

Förslaget alt utöka den stödberätligade verksamheten tiU turislser-viceakliviteler samt kurs- och konferensverksamhet stöds av de flesta remissinstanser. Sveriges Turistråd skriver i sitt yttrande: "Den grundsyn arbetsgrappen haft vid granskningen av del regionalpoUliska stödet stäm­mer helt med våra uppfattningar. Genom att utöka de slödberälligade verksamheterna lill bl.a. aktivitets- och serviceanläggningar förbättras möjligheten att utveckla den totala lurismprodukten". AMS är tveksam lill förslaget alt man som stödberättigad verksamhet skall kunna räkna även vissa serviceaktivileter utanför de egentliga turislanläggningarna såsom serveringar, nöjeslokaler m. m. AMS anför vidare att: "Del nämnda slaget av aktiviteter kommer förmodligen, om de befinns lönsamma, till stånd även utan stöd. Dessutom bör beaktas, all de kan innebära en konkurrens och försvagning av lönsamheten för de anläggningar som bär upp turismen i resp. område. Styrelsen kan däremot som stödberätligade lillslyrka akti­viteter som medverkar fill all förlänga turistsäsongen och därmed förbättra

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   360

möjligheterna för mer stabU sysselsättning. Här åsyftas då konferens- och kursverksamhet, friskvård och liknande". Rekreationsberedningen anser emellertid i detta sammanhang att marknaden för kurs- och konferensan­läggningar först bör studeras så att inte en stor överkapacitet etableras.

Flera remissinstanser pekar på den dåliga lönsamheten och behovet av ökat stöd för turistnäringen. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att turistprojekt med nuvarande regler säUan kan få sådan finansiering att de blir lönsamma, eftersom antalet arbetstillfäUen blir relativt litet, jämfört med en lika stor investering i annan bransch. Styrelsen anser därför att "knytningen av stödets storlek fill sysselsättningen måste bort, om stödet ska ha någon betydelse för utvecklingen av turistnäringen".

Lö framhåller att förändringar av lokaliseringsstödet fill turistnäringen ■bör göras i samband med ett övergripande utredningsarbete om turist- och rekreations verksamheten i landet.

Stöd till fastbränsleframställning

Arbetsgrappen föreslår att regionalpolifiskt stöd för fastbränslefram­ställning bör kunna lämnas i mer permanenta former i stödområde 5 och 6 som ett komplement till stöd från oljeersättningsfonden. Förslaget stöds av flertalet länsstyrelser och utvecklingsfonder som yttrat sig i frågan. Bl.a. länsstyrelsen i Örebro län anser att stödet bör kunna lämnas i alla stödom­råden. AMS pekar på att det är av stor vikt att fasta regler lämnas för samordningen med oljeersättningsfondens verksamhet. Styrelsen anser vidare att "en .naturlig ordning synes vara att fonden bedömer vae pro­jekts föratsättningar för långsikfig lönsamhet och att denna bedömning ingår i underiagel för beslutet om regionalpolitiskt stöd".

oljeersäftningsfonden motsätter sig inte en kombination av oljeersätt­ningsfondens stöd och regionalpolitiskt stöd men viU däremot "förbehålla sig rätten att före slutligt 'beslut avväga sitl stöd med hänsyn till den samlade statliga stödinsatsen".

SIND avstyrker förslaget med motiveringen: "De delar av faslbränsle-framstäUningen som enligt förslaget skulle bli slödberättigade ulgör verk­samheter som är lokaU bundna. Fastbränslet är heller inte transpörterbart över större avstånd, utom vad gäller pellets. Vidare saknas skillnader i produktionsföralsättningar att utjämna mellan stödområdena och övriga landet. Några egentliga.lokaliseringspoliliska mofiv för att bevilja lokaU­seringsstöd tUl fastbränsleframstäUning finns sålunda inte." RRV anser alt det inte är önskvärt att olika myndigheter beviljar stöd fill samma ändamål.

SvenskaTräindustriarbetarförbundet "vill också starkt understryka alt energiproduktion baserad på träfiberråvara inle får ske på bekostnad av skogsindustrins råvaraförsörjning. Energiproduktion baserad på träfiber-råvara får endast avse skogsrester m. m., vUka inte efterfrågas av skogsin-'.dustrin. Om denna linje ej håUs klar, slås råvarabasen undan för svensk

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   361

skogsindustri". Enligt förbundels mening bör energipolitiken lösas med andra medel än lokaliseringsstöd. LO delar Svenska Träinduslriarbetarför-bundets åsikt och avstyrker därmed förslaget.

Stöd till lokaler för uthyrning

Arbetsgrappen föreslår att Stiftelsen Industricentra i första hand bör bygga ut och konsolidera sin verksamhet på nuvarande orter och att häratöver ett begränsat antal centra kan byggas på några andra orter av strategisk betydelse. Detta förslag stöds av flertalet remissinstanser. LRF och RRV är dock tveksamma fiU fortsatt utbyggnad. De olika remissinstan­serna föreslår utbyggnad av industricentra i bl.a. Torsby, Ljusnarsberg, Malung, Orsa, Sollefteå, Sveg, GäUivare och Kalix.

Vidare föreslår arbetsgrappen vissa förändringar beträffande finansie­ringen samt att det framtida kommunala engagemanget, organisations­former m. m. blir föremål för en särskild utredning.

De remissinstanser som yttrat sig i denna fråga är tämligen eniga om att hyreskostnaderaa för lokalerna i industricentras anläggningar inte får höjas genom sämre finansieringsviUkor från statens sida. Handelskammaren i Västerbottens län framhåller: "Ulan de låga hyrorna faller huvudargumen­tet för en lokalisering fiU industricenlraorteraa bort. Man får inte glömma bort att de orter där Industricentra bedriver sin verksamhet har uppenbara geografiska nackdelar och en mindre väl utvecklad industrieU miljö. Dessa nackdelar måste alltså kompenseras".

Vidare anser flertalet remissinstanser alt Industricentra bör vara en statlig angelägenhet. Samtliga kommuner som yttrat sig avvisar bestämt kommunalt delägande. Ange kommun l.ex. säger: "All i dagslägel disku­tera en övervakning av statliga egagemang på ett antal norrlandskom­muner när den kommunala ekonomin är hårt ansträngd och beskuren av statliga beslut utgör närmast elt slag i ansiktet på begreppet regionalpoli­tik." Vilhelmina kommun framför dessutom att om uthyrningsansvarel i väsentlig grad överflyttas på kommunerna "innebär del ett direkt uppdrag fill kommunal företagsraggning av del slag som staten alltid sagt sig la avstånd från".

Stiftelsen Industricentra anför i sitt yttrande: "Stiftelsen har nu bedrivit verksamhet sedan år 1973. Under större delen av denna lid har verksamhe­ten haft karaktären av försöksverksamhet. Det har konstaterats i rappor­ten att resuUatet är tiUfredsställande samt att verksamheten fått sådan stabilitet att det bör ges utrymme för ökad självständighet och ett ökat ansvar. Styrelsen anser att nuvarande organisation bör bibehåUas och finner det därför obefogat att organisationsformerna ytterligare skall ifrå­gasättas och utredas." Även Lycksele kommun framför liknande syn­punkter och framhåUer i sitt yttrande all stiftelsen och dess personal bör få arbetsro.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  362

De kommuner som Stiftelsen Industricentra etablerat sig i är mycket positiva fill stiftelsens verksamhet. Sålunda anför Haparanda kommun: "TUl följd av industricentrasfiflelsens engagemang i kommunen har en mer positiv anda och en tro på framfiden spridit sig bland ortens företag. Värdet av detta är svårt att mäta i nya arbelslillfällen men man bör inte bortse från denna faktor när man försöker utvärdera industricentrasfiflel­sens verksamhet".

Utvecklingsfonden i Kopparbergs län "vill fästa särskild vikt vid försla­get att Stiftelsen Industricentra får bygga ut sin verksamhet på ytterligare några orter. De erfarenheter, den kompetens och del kontaktnät som Stiftelsen Industricentra byggt upp under åren gör sfiftelsen lill en myckel intressant samarbetspart vid komplettering och utveckling av den induslri­eUa miljön i en region".

Arbetsgrappen förordar en återgång lill de ursprungliga intentionerna med kommunala industrilokaler, nämUgen att stöd skall beviljas främst lill mindre lokaler i mindre orter saml att de presumtiva hyresförelagens möjligheter att bygga själva noga undersöks först. Mot detta synsätt har flertalet remissinstanser inget att invända. Utvecklingsfonden i Uppsala län l.ex. redovisar däremot en från utredningen avvikande grandsyn. Fonden anser att det snarare vore en önskvärd utveckling om förelagen i större utsträckning kunde förhyra lokaler i stället för att äga dem. Fonden anför alt: "Dels har kostnaderna för industrilokaler allmänt sett stigit under senare år, inte minst på grund av skärpta arbetsmiljökrav, dels behöver de mindre företagen framförallt sitt kapUal för investeringar i ulrastning, lager, kundfordringar etc. Det torde därför vara en av de bästa näringslivsfrämjande åtgärder samhället kunde vidta om kommunerna i gemen, oberoende av eventuell stödområdesfiUhörighet, kunde ges möjlig­het all uppföra industrilokaler för uthyrning lill småföretag med ett lämp­ligt utformat, hyressänkande bidragssystem".

AMS skriver i detta sammanhang: "Beträffande kommunala industrihus tar arbetsgrappen upp frågan om under vUka omständigheter ell förelag som anses ha möjligheter alt bygga egna industrilokaler och därmed inte kunna accepteras som hyresgäst. Det föratsätts härvid all exempelvis börsnoterade företag och deras dotterföretag själva är i stånd att bygga behövliga lokaler. Då bör emeUertid observers, att dessa företag, som med hänsyn till sina resurser har förhållandevis stora möjUgheter att fritt välja elableringsort, knappast kan väntas vara intresserade av all bygga egna industriloker på den typ av orter som kan komma i fråga. En alltför restriktiv tillämpning av förevarande bestämmelser kommer därför all utesluta störte företag från elableringar som annars kunde te sig intres­santa just därför all färdiga lokaler ställs till förfogande".

Utvecklingsfonden i Kopparbergs län anser alt kraven på ortsstorlek inte bör låsas utan att prövning bör ske från fall till fall "med beaktande av i vilken mån marknaden, utan statens och kommunens medverkan kan förväntas skapa önskvärt lokalutbud".

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   363

Förslaget att reducera avskrivningslånet med 15% lill kommunala indu­strilokaler mottas lika negativt av remissinstanserna som förslaget att reducera subventionerna till Sfiftelsen Industricentra. Förslaget avvisas således av så gott som alla remissinstanser. Svenska kommunförbundet menar också att man i subvenlionsberäkningen inle har tagit hänsyn till den sysselsättning som tillkommit i de lokaler hyresgästerna lämnat.

Stöd föreslås också kunna lämnas till privata industrilokaler. Av de fåtal remissinstanser som yttrat sig i frågan är endasi AMS och Lö negafiva lill förslaget. AMS menar "alt det är angeläget att hela del regionalpolitiska stödet kommer de rörelsedrivande förelagen till godo".

Utbildningsstöd

Beträffande ulbildningsslödel föreslås bl.a. viss förenkUng i handlägg­ningen och delegering av beslutanderätten vilket mottas positivt av de regionala organen.

Verkstadsindustrins yrkesnämnd anför emellertid i sitl yttrande: "Yr­kesnämndens arbete med läroplaner har som regel inneburit förändringar i utbildningsfider gentemot vad som från början begärts och vilka som regel bedömts acceptabla av vederbörande länsarbetsnämnd. Dessa förändring­ar har oftast inneburit kortare utbildningstider än vad som från början begärts och detta har i sin tur inneburit miljontals kronor i besparingar vad gäller utbildningsstöd. Nämnden bedömer också att de utbildningsfider som på detta sätl konstruerats också blivit mer realistiska i förhållande lill del verkliga behovet". Bl.a. AMS anser all ulbildningsslödel bör täckas på annat sätl exempelvis genom offertslöd. Styrelsen framhåller vidare alt: "All erfarenhet visar emellertid, att ärenden av denna typ inte är lämpade för en decentraliserad handläggning. Arbetsgrappens förslag beträffande utbildningsstödet kommer, om det genomförs, att leda tiU en schablonise­ring av handläggningen som knappast är förenUg med nuvarande krav på en förhållandevis restriktiv tiUämpning av stödet". SAF och Sveriges industriförbund har inget all invända mol att utbildningsstödet som stöd­form slopas eller förenklas "under förutsättning alt stödets viktiga roll som inifialslöd övertas av någon annan stödform".

Sysselsättningsstöd

Sysselsättningsstödet föreslås i rapporten utgå med oförändrade belopp och i stort sett oförändrade villkor. Bl. a. länsstyrelsen i Västerbottens län anser att erfarenheterna av sysselsältningsslödet är mycket goda specieUt vid nyetablering av företag. Länsstyrelserna i Värmlands och Koppar­bergs län anser dock att stödet i sin nuvarande form är administrativt tungarbetal och att ansökningsförfarandel är komplicerat, och förordar därför att stödet utvärderas ytterligare.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

364

Beträffande förslaget all återgå lill att avranda nedåt fill liondelsårsar-betskrafter har AMS m.fl. inget att invända. Däremot framhåller AMS i sitt yttrande alt: "En klarare bestämning av kvalifikaliönsgrunderna än f. n. vid övertagande av annan verksamhet framstår som synnerligen ange­lägen. Det är nämligen otUlfredsställande, att rätten fiU sysselsältningsstöd avgörs på grunder som i vatje fall för sökanden framstår som skönsmässiga och svårförståeliga. Detla gäller så mycket mer som det inte säUan blir fråga om mUjontals kronor".

OfTertstöd

Arbetsgrappen föreslår all offertstödet skall främst koncentreras fill offensiva åtgärder samt att den ursprangliga tanken med offertstödet åter­upplivas. SpecieU uppmärksamhet föreslås ägnas tjänste- och servicesek­lora. Förslaget stöds av flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan. Utvecklingsfonden i Örebro län anser att offertslödels användbarhet skulle förbättras om stödet decentraliserades. RRV och Skellefteå kommun me­nar att avskrivningslån fill marknadsföringsåtgärder borde prövas i stället för offertslöd. Svenska bankföreningen anser dock alt offertstödet helt borde slopas.

Utökad decentralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd till näringslivet

Arbetsgrappens överväganden att ytterligare decentralisera beslut om regionalpolitiskt stöd stöds i stort sett av alla länsstyrelser, utvecklings­fonder och kommuner som yttrat sig i frågan. Ange kommun menar där­emot att de regionala obalanserna kommer att beslå och även förvärras. Kommunen skriver vidare att: "En bidragande orsak till en dylik utveck­Ung kan bli resultatet av föreslagen ytterligare decentralisering på länsnivå av beslut om regionalpolitiskt stöd fill näringsUvet. Del enskilda länet kan endast agera utifrån sina egna förutsättningar ifråga om företagsamheten när central styrning begränsas. Regionalpolitiken flyttas från riks- till läns­nivå. Resultatet för l.ex. Nortland och speciellt dess inland säger sig självt." AMS kan inte heUer tUlslyrka att man på det sätt som grappen föreslår släpper restriktionerna för vissa branscher med överetablering. Styrelsen anför vidare att: "Med tanke på de betydande subventioner som kan förekomma vid nyinvesteringar måste det anses olämpligt att de ifråga­varande besluten tas på regional nivå, utan den avvägning mot nafionella branschintressen som kan göras på riksnivå". Även Lö motsätter sig att de begränsningar som i dag gäller för länsstyrelsernas möjligheter att fatta beslut elimineras. TCÖ menar all "del finns inbyggda risker för att en satsning på en decentraliserad regionalpolitik får bli ell alteraativ till en mer övergripande industripoUtik på nalioneU nivå". TCO anser vidare att staten har ett samordningsansvar för att motverka överetablering inom en

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   365

viss bransch, och att samhället måste se till att inle orättvisa och orimliga konkurtenssiluationer uppstår i samband med beslut om olika regionalpoli­fiska stöd. SIND befarar att det "i ett sålunda decenlraUseral system finns risk att det subventioneras fram överkapacitet inom en bransch i landet som helhet". SAF och Sveriges industriförbund framhåller i sill gemen­samma yttrande: "För att den relativt höga subventionsgraden inte på ett allvarligt sätt skall påverka strakturen inom olika marknadssegment, vilket ju inte är syftet med stödet, krävs vid handläggningen av stödet krav på kunskap och överblick. Ett beslut om stöd innebär alllid en avvägning mellan nationella och regionala intressen. Denna avvägning kan ske cen­tralt eller regionalt, men intresseavvägningens karaktär ändras inte där­med, möjligen föratsättningarna för att den skall bli opartisk. Beträffande nyetablering av företag säger dock AMS: "Det borde också vara möjligt att på regional nivå ta beslut om mindre omfattande nyetableringar".

Förslaget att sammanföra de olika regionalpoUliska medlen lill ett sam­manhållet anslag för regionalpolitiska insatser på länsnivå tillstyrks av nästan alla länsstyrelser. Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar där­emot att nuvarande system med länsramar för avskrivningslån och lokali­seringslån bibehålls. Styrelsen anser att det för dessa stödformer är "utomordenfligt angeläget alt en betydande central pott står liU förfogan­de, då del i realiteten är omöjligt alt bedöma den framlida efterfrågan av stödmedel". Länsstyrelsen i Värmlands län anser dock: "Viktigare än formeraa för hanteringen är emellertid alt det kommande gemensamma anslaget innebär att länsstyrelsen tillförs väsentligt störte resurser.

Beträffande sysselsättningsstödet påpekar AMS att stödet utbetalas en­ligt givna regler och det kan aldrig bli fråga om någon prioritering i det sammanhanget. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Väster­bottens län som avstyrker alt sysselsättningsstöd inkluderas i den s.k. länspotten.

Delegationen för glesbygdsfrågor befarar att glesbygdsinsalserna kan bli lidande "om behovet av medel för lokaliseringsstöd beräknas utifrån den låga förbrakningen de senaste åren och konjunkturerna förbättras och därmed efterfrågan från industrin ökar". LRF anser alt en förutsättning för samordning av de olika stödformerna måste vara att riktlinjerna för stödels tiUämpning klart prioriterar glesbygd. SAF och Sveriges Industriförbund ser ingen fördel i detta förslag. I yttrandet anförs vidare: "Organisafioner­na kan-inte utesluta risken alt länsstyrelserna hamnar i svårigheter när det gäUer att prioritera meUan å ena sidan lokaliseringsstöd med verkningar först på lång sikt och å andra sidan kortsiktiga satsningar i glesbygd som ger omedelbara om än tillfälliga sysselsättningstUlfällen.'' Kommunförbun­det tror inte att förslaget om att överföra medel för regionalpolitiska insatser i "samlad form" tUl länsnivån kan antas leda till att regionalpoUli­ken blir mera effektiv. Förbundet anser i stället att del finns risk för att det StatUga ansvaret uttunnas när medelstilldelningen inte prövas utifrån kon­kreta behov för olika slag av insatser och avstyrker därför förslaget.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                             366

Förslaget att överföra beslutanderätten för lokaliseringsstöd från läns­styrelserna till de regionala utvecklingsfonderna avstyrks av flertalet re­missinstanser bl. a. AMS, nästan samtUga länsstyrelser, utvecklingsfon­derna i Blekinge, Uppsala, Älvsborgs och Västerbottens län, SkeUefteå kommun, Handelskammaren i Västerbottens län och Svenska bankför­eningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför: "Sammanfattningsvis har styrel­sen därför den uppfattningen att rapporten i de frågor som här diskuteras har underskattat konsekvenserna av sina egna förslag. De har den karaktä­ren att de inte kan avgöras med utgångspunkt från den typ av departe­mentspromemoria som nu föreligger. Argumenteringen i rapportens or­ganisationsavsnitt är egentligen elt föregripande av länsdemokratiutred-ningen. Någon ändring av nuvarande ratiner bör därför inle komma tUl stånd förrän riksdagen tagit ställning i de för länen och för länsadministra­tionen övergripande frågorna. Förrän denna övergripande prövning gjorts kan beslut om enskilda detaljer inte göras på realistiskt grand". Liknande synpunkter framförs bl. a. av länsstyrelserna i Kronobergs, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län. Svenska kommunför­bundet framför att regionalpolitiken är en "viktig riksangelägenhet för vilket staten skall bära ansvaret". Förslaget att överföra beslutanderätten m. m. tiU de regionala utvecklingsfonderna medför, enligt förbundet, på­tagliga risker för ett uttunnat stafiigt ansvar. Förbundet anför vidare: "Del leder enligt styrelsens mening lUl försämrade garanfier för att tUlgängliga medel — sett i riksperspektiv - används där de bäsl och effektivast kan utnyttjas".

Flera remissinstansler bl.a. Skellefteå och Gällivare kommuner, Han­delskammaren i Karlstad och Västerbottens län anser all de regionala utvecklingsfonderaa bör bibehålla och utveckla sin funktion som rådgiv­nings- och serviceorgan i stället för alt tillföras myndighetsuppgifter. AMS säger också i sitl yttrande: "Tvärtom skulle del enligl arbetsmarknadssty­relsens mening gagna verksamheten om utvecklingsfonderna mera odelat fick ägna sig åt konsultverksamhet och förmedling av de speciella ekono­miska stöd som kan behövas för att främja företagens tekniska utveckling, produktutveckling, marknadsföring och administrafion".

Även SIND anser det olyckligt om "ulveckUngsfonderna skulle få en dubbel roU som både kreditförmedlande organ och bidragsgivare". Stats­kontoret framhåller att det "kan innebära risk för all regionalpolitiken får en smalare induslripolifisk inriktning i stället för den mer övergripande inriktning som man bör sträva efter." Statskontoret anser vidare att effek­terna på regionalpolifiken av den föreslagna överföringen av beslutande-rätlen bör utredas och belysas ytterligare innan steget kan tas att förstärka de regionala utvecklingsfondernas roll i föreslagen utsträckning.

RRV befarar att länsstyrelsernas uppgift att på regional nivå prioritera och förmedla medel inom elt sammanhållet anslag blir "elt alltför svagt

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  367

medel alt få till stånd en fillfredsställande samordning och styrning frän länsstyrelsens sida." Verket anser därför all, om arbetsgrappens förslag genomförs, kompletteringar bör övervägas som ger länsstyrelsen möjUghet att StäUa konkreta regionalpolifiska krav i samband med medelsfördelning­en. Om en sådan ordning inle visar sig möjlig ligger det enligl verkels uppfattning närmast till hands att behålla nuvarande handläggningsordning med utvecklingsfonderna såsom beredande och länsstyrelserna såsom be­slutande i lokaliseringsstödsärenden.

SAF och Sveriges industriförbund lar inle ställning till förslaget men framhåller ändå i sitt yttrande att: "Organisafionerna kan se en fördel i att besluten i regionalpolifiska slödärenden flyttas över från länsstyrelsen fill det organ som faktiskt redan i dag bereder ärendena. Ur företagens synvin­kel kan det vara en fördel alt kunna begränsa sina kontakter till en myndig­het. Förtroendet för utvecklingsfonden som en oväldig och opartisk insti­tution som ser mer liU förelagens utvecklingsförmåga än till poUliska bedömningskriterier behöver därmed inte nödvändigtvis undermineras. Naturligtvis finns en risk att i vissa fonder utvecklas en provinsialism, som del inte kan var fondens uppgtfl all främja, men den torde i än större grad finnas hos länsstyrelsen. Om en sådan överflyttning görs av effektivitets­skäl skall naturligtvis länsstyrelsen i fortsättningen befrias från all la del i ärendena".

Lö betraktar arbetsgruppens förslag lill handläggningsordningen som myckel ofullständigt. LO avvisar därför förslaget "intill dess frågorna om länsstyrelsens förstärkta roll och om hur arbetsmarknadens parters infly­tande och deUagande har fått en tillfredsslällande lösning". Även TCÖ framför alt del är en "allvarlig brist" all rapporten ej behandlat representa­tionsfrågan för de fackliga organisafionerna.

Överföring av beslutanderätten för lokaliseringsstöd från länsstyrelserna till de regionala utvecklingsfonderna tillstyrks av ett mindre anlal remissin­stanser bl. a. av länsstyrelsen i Gotlands län, ulveckUngsfonderna i Stock­holms, Kalmar, Gotlands, Jönköpings, Kronobergs, Göteborgs och Bo­hus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Jämtlands län saml av Lands­tingsförbundet.

Utvecklingsfonden i Örebro län anser alt beslut om lokaliseringsstöd ulan svårighet kan integreras i fondens arbete. Utvecklingfonden i Värm­lands län däremot anser all åtgärder måste vidtas så all fonderna kan uppfattas som "oberoende" och att "fonderna i sina relationer med nä­ringslivet inte får en negativ myndighetsstämpel". Fonden föreslår därför att de formella kraven kring stödgivningen minskas väsenfiigt saml att lokaliseringsstödets subvenlionsmomenl skiljs ut och läggs över på exem­pelvis länsarbetsnämnden. Även Landstingsförbundet framhåller att det är "angelägel att det regionalpoUfiska slödel ges en utformning som är anpas­sad till de regionala utvecklingsfondernas verksamhet som självständiga stiftelser". Landsfingsförbundet menar också all "delta måste få konse-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    368

kvenser, dels i fråga om vissa kriterier som gäUer som villkor för nuvaran­de kreditgivning dels allmänt genom minskad detaljeringsgrad i de förord­ningar och föreskrifter som reglerar stödgivningen". Utvecklingsfonden i Kopparbergs län påpekar att det är uppenbart att "utökade resursbehov för fondens del kan uppkomma vad avser utredning, ärendeberedning, beslut, kreditadministration, teknisk och ekonomisk uppföljning samt re-konstraktioner".

Vilken myndighet som skall vara beslutande organ på central nivå tar de flesta remissinstanser ej ställning till. Utvecklingsfonderna i Kronobergs och Gävleborgs län anser alt det vore olyckligt om fonderna fick olika centrala huvudmän inom så näraliggande områden som regional- och indu­stripolitik. Länsstyrelsen i Värmlands län "anser det lämpligt all de avise­rade utredningarna behandlar frågan om regionalpolitikens organisation och sambandet med andra arbetsområden som industripolitik och arbets­marknadspolitik". Likartade synpunkter framförs också av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Remissinstansernas synpunkter på den avgränsning av de regionala ut­vecklingsfondernas beslutsbefogenheter som arbetsgruppen föreslår vari­erar. Sålunda anser utvecklingsfonderna i Kronobergs och Gävleborgs län att "fondernas beslutskompetens kan frikopplas från företagsstorlek och endast avgränsas av investeringens storlek" och om en storleksavgräns-ning anses nödvändig "bör övervägas om den storleksgräns som ligger fiU grund för lokaliseringssamråd (500 anstäUda inom landet) inte är en mer naturlig gräns mellan regionala och centrala beslut i regionalpolitiska ären­den".

Beträffande gränsen för fondemas engagemang anser samma fonder liksom utvecklingsfonden i Örebro län alt gränsen sju milj. kr. för investe­ringens storlek är väl avvägd. Länsstyrelserna i Värmlands län och Kop­parbergs län föreslår emellertid att det totala engagemanget på regional nivå bör kunna höjas liU tio milj. kr. och all rätten att efterge lån också bör kunna förskjutas uppåt. SAF och Sveriges industriförbund är dock tvek­samma till att öka beloppsgränsen för besluten på regional nivå innan det närmare undersökts i vilken utsträckning de hittillsvarande bestämmelser­na påverkat företagen. I deras gemensamma yttrande anförs vidare alt: "En sådan bedömning måste göras utifrån synpunkter om i vilken ut­sträckning inskränkningarna varit liUräckliga för alt ge en tillfredsslällande hantering av den nationella/regionala inlresseavvägningen. Motsvarande gäUer de övriga förslagen all avlägsna restriktioner för regionala beslut."

Arbetsgrappens förslag all medel för lokaUseringslåneverksamheien på regional nivå tUlförs genom att statens fordringar på slödföretagen över­förs till det handläggande organet på regional nivå tillstyrks av bl.a. länsstyrelserna i Värmlands och Kopparbergs län. Utvecklingsfonderna i Kronobergs och Gävleborgs län anför dock alt: "Om man beaktar pen­ningvärdeförsämring och den betydande kreditrisk som erfarenhetsmässigt

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   369

finns i de nu utestående lokaliseringslånen så finns ingen möjlighet all betala ränta på någon del av kapitalet om ambitionsnivån skall bibehållas". Utvecklingsfonden i Örebro län föreslår i stället att en pott skall "ställas till resp. utvecklingsfonds förfogande och hållas avskild i fondernas ekono­mi på samma sätt som nu sker med de lånemedel som tillförs fondema för utlåning lill de små och medelstora förelagen. RRV anser att det torde krävas att fondema upplever en knapphet på fillgängliga medel för att förslaget skaU "främja ett ekonomiskt ansvarstagande när det gäller att begränsa kreditförluster".

Beträffande förslaget att balanser av avskrivningslån skall kunna över­föras tiU kapitalet för lokaliseringslån anser RRV att detta "kan medföra en minskad benägenhet att bevUja avskrivningslån". Av det fåtal remissin­stanser som yttrat sig i frågan anser en del, bl. a. utvecklingsfonden i Kopparbergs län, att "förslaget är elt intressant nytänkande genom de incitament till ekonomiskt ansvarstagande som finns inbyggda i syste­met".

Arbetsgrappen anser att det är önskvärt att behåUa besvärsrätten och alt det finns skäl att överväga en tvåinstansprövning. Flera utvecklingsfonder menar att det är svårt att motivera besvärsrätt för en del av låneverksam­heten samtidigt som det saknas för rörelse- och produktutvecklinglån. Utvecklingsfonden i Gävleborgs län skriver i sitl yttrande: "Om central­myndigheten vid prövnig av ett besvär kommer fram till att lån skall lämnas akluaUseras frågan om myndigheten skaU la medel från sill eget anslag eller från fondens kapital. I det senare fallet inkräktar beslutet på fondens ekonomiska ansvar för fattade beslut".

Handelskammaren i Västerbottens län tar även upp frågan om offent­lighetsprincipen: "Ansökan och beslut om lokaUseringsstöd är i dag offent-Ug handling och inte minst konkurrerande företag har ett befogal intresse att kunna följa upp om staten avser all ge lokaliseringsstöd till förelag i samma bransch. I ärenden som behandlas av utvecklingsfonden finns ej motsvarande offentlighetsprincip''.

För att öka bankernas medverkan föreslår arbetsgruppen att elt syslem med samrisklån inom det regionalpolitiska stödsystemet bör utredas. För­slaget om utredning stöds av alla remissinstanser som yttrat sig i frågan.

24   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 113   Bilagedet

 

 

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   371

Bilaga 5

Sammanfattning av länsstyrelsernas utredningar om vis­sa frågor om effekterna på den regionala utvecklingen av en ökad användning av vissa inhemska bränslen

Innehåll                                                                Sid.

1. Inledning   ......................................................   372

2.    Uppdraget  .....................................................   372

3.    Genomförande..................................................   372

4.    Rikfiinjer för energipolifiken   ..............................   373

5.    Befintliga och planerade anläggningar   ................   373

6.    Efterfrågan och tillgång på skogsenergi ................ . 375

7.    Efterfrågan och tillgång på torv........................... . 378

8.    Sysselsättningseffekter  ...................................   380

9.    Energiresursemas regionala fördelning   ................   381

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   372

1    Inledning

Regeringen uppdrog den 20 mars 1980 till länsstyrelserna all kartlägga tillgångar och efterfrågan på skogsenergi och torv samt all utreda de sysselsättningseffekter och andra effekter på den regionala utvecklingen som en ökad användning av inhemska bränslen kan medföra. Samtliga länsstyrelser skulle behandla skogsenergin medan frågor rörande torvan­vändning skuUe behandlas av länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Hallands, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorriands, Jämt­lands, Västerbottens och Norrbottens län. Ytterligare fyra länsstyrelser har redovisat material avseende torvlUlgångar m. m. i sin rapportering av uppdraget. Några länsstyrelser har även behandlat den regionala betydel­sen av andra inhemska energiresurser, såsom energiskog, skiffer, avfall, halm m. m.

Länsstyrelserna redovisade delrapporter under senhösten 1980 och slut­liga rapporter vid utgången av mars månad 1981.

2   Uppdraget

I en promemoria fogad till regeringens beslut om uppdrag lill länsstyrel­serna framhålls att del från regionalpolifiska utgångspunkter är angelägel all på ell tidigt stadium få kunskap om bl. a. sysselsättningseffekterna av en ökad energitUlförsel baserad på skogsenergi och torv, särskilt som stora delar av dessa energitillgångar finns i regioner med begränsade sysselsätt­ningsmöjligheter. I första hand gäller del de inre delarna av Nortland. Men även i många andra glest bebyggda delar av landet kan produkfion och förädling av energiråvara ge eftersträvansvärda sysselsättningstillskott och stärka förutsättningarna för all bibehålla en levande glesbygd.

Industripolitiskl är del angeläget att, framhålls del i promemorian, kom­plettera underiagel i fråga om tillgången på skogsenergi. Det finns risk för alt även vissa klenare dimensioner skogsråvara som f.n. används inom massa- resp. skivinduslrin i slällel kommer alt utnyttjas för energiändamål. En sådan utveckling skulle kunna få negativa sysselsättningseffekter för dessa industrier.

3   Genomförande

Ett centralt utarbetat material ställdes till länsstyrelsernas förfogande och detta skuUe kompletteras på den regionala nivån. Resp. länsstyrelse har genomfört utredningsarbetet i samverkan med skogsvårdsstyrelsen, lantbraksnämnden, den regionala utvecklingsfonden, berörda förelag och kommuner i resp. län samt berörda centrala myndigheter. _

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   373

4   Riktlinjer för energipolitiken

Riksdagen beslöt (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60, rskr 1980/81:381) våren 1981 om riktlinjer för energipolitiken. Beslutet innebär bl. a. att som riktpunkt skall gälla att ca 3 milj. lon olja skall ersättas med skogsenergi och torv fram fill år 1990. Föredragande statsrådet framhåller i propositio­nen att detta mål innebär en hög ambitionsnivå för utveckling och intro­duktion av dessa bränslen. Denna ambifiösa inriktning redan på kort sikt syftar till att skapa föratsättningar för en ännu störte oljeersättning på längre sikt.

5   Befintliga och planerade anläggningar

Med undantag för ASSLs anläggningar i Piteå förekommer f.n. ingen användning i större skala av torv som bränsle. Däremot finns det ett flertal eldningsanläggningar som använder skogsenergi. I många fall kan anlägg­ningar användas både för skogsenergi och torv. Skogsavfall används också inom små eldningsanläggningar, bl.a. på jordbruksfastigheter. Skogssty­relsen har gjort en kartläggning av denna förbrakning och uppskattar att den år 1979 uppgick tUl ungefär 2 milj. m'f (kubikmeter fasl mått).

I följande tablå redovisas vid början av år 1981 befintliga anläggningar i vilka bränslebehovet heU eller delvis utgörs av skogsenergi samt planerade projekt i olika utvecklingsstadier.

Stockholms län

Beflntliga (B):      HaUsta pappersbrak, 20000 mf skogsenergi (utöver

bark och lutar), på sikt fördubbling.

Planerade (P):     Drefviken s Energi verk, 90 000 mf

Norrtälje kommun, 46000 m'f

Uppsala län

B:    Uppsala kommun, Knivsta, 20000 mf, ev. ökning fill 30000 mf

Enköpings kommun, 50000 m'f

Jällaskolan,2400m'f P:    Tierps kommun, 25000 mf

Karlit AB, 26000 mf

Södermanlands län

P:    EskUstuna kommun, 40000m'f

Östergötlands län

B:    Facit AB, 1600 mf

Linköpings kommun, 4000-6000 m'f

Fiskeby AB, 15000 mf

Holmen AB, 12000 mf

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   374

P:    Boxholm AB, 1000 mf Kinda kommun, 1800 m''f Linköpings kommun 96000-98000 mf Landstinget, 9100 mf

Jönköpings län

P:    Tranås kommun, 54000 m'f

Kronobergs län

B:    Växjö kommun, inom några år beräknas förbrakningen uppgå lill

80000-100000 mf P:    Ljungby kommun, 12000 m'f

Kalmar län

B:    Hultsfreds kommun, 2400 m'f

P:    Västerviks kommun, 1400 m'f

Landstinget använder f n. 4500 m'f och beräknas öka sin förbrakning fill 13000-18000 mf Industrins nuvarande förbrakning uppgår liU ca 7000 m'f och beräknas öka med ca 6000 m'f

Gotlands län

P:    Gofiands kommun, 7700 mf Regementsanläggning, 7700 mf

Kristianstads län

B:    Ängelholms kommun, 16000 mf Hässleholms kommun, 700 m'f Landstinget, 2000 mf Industrier, 84000 m'f

Hallands län

B:    Landsfinget, 1 200 mf

Regementsanläggning, 2400 mf

Skaraborgs län

P:    Landsfinget, kärnsjukhuset i Skövde, 32000-40000 mf Grästorps kommun, 2000 mf

Örebro län

P:    Hällefors kommun, 500 mf

HaUsbergs kommun, 50000 mf

ASSl, Frövtfors brak 160000 mf

Värmlands län

Nuvarande storskaliga förbrakning uppgår till 12000 m'f

Kopparbergs län

B:    Mora och Borlänge kommuner, 35000 m'f

P:    Landsfinget, 50000 mf

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   375

Gävleborgs län

P:    Ljusdals kommun, 12000 m'f BoUnäs kommun, 35000 m'f

Västernorrlands län

P:    Sundsvalls kommun, 15000 m'f

Jämtlands län

P:    Östersunds kommun, 68000 mf

Västerbottens län

P:.   Umeå kommun, 60000 mf Lycksele kommun, 24000 mf

Norrbottens län

B:    Bodens kommun, 60000 mf Kirana kommun, 3000 m'f

6   Efterfrågan och tillgång på skogsenergi

I tabell 1 redovisas beräknad lUlgång och efterfrågan på skogsenergi enligt länsstyrelsernas redovisning. Tillgångsberäkningarna baseras på ett underlagsmaterial som skogsstyrelsen tagit fram. I detla material anges tre olika nivåer på tillgången på skogsenergi.

Fall 1             Fall 2                 Fall 3

(1985)           (1990)               (1995)

milj. m'f          milj. mf              milj. m'f

Skogsenergi          3,3                  7,4                   11,2

Lövvedsöverskott  6,0                  6,0                ca 2,0

Summa                  9,3                13,4                  13,2

Dessa tre fall utgår från att årsavverkningen induslrivirke uppgår tiU ca 75 milj. msk. Skillnaden mellan fallen beslår i olika utvecklingsstadier i fråga om teknik och organisafion för att ta till vara och distribuera skogsav­faU. Det innebär bl. a. att det mest svårtillgängliga sortimentet - stubbar -endast finns med i det tredje utvecklingsstadiet, fall 3. En annan väsenfiig' skillnad är att i de två första fallen ingår elt ackumulerat överskott av lövved som på sikt, med en ökad användning ..v skogserrergi, successivt kommer all reduceras så att lövvedsöverskottet enbart beslår av skillna­den meUan årlig tiUväxt och industrins förbrakning. I de beräkningar som-, redovisas här antages den industriella förbrukningen av lövved ligga på en hög nivå.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

376

 

ca     5 ■a c

U XI   ■" c   U   0(1

c o c

■ Mg

CO — S CT\

 

I    I

I    I

00(NoooNO»o»o»nrot   so   oocso

I                                            f...     lo

III                           I               «s    (N

 

O

H oo

 

 

 

 

o

c:

W r-

u

.2?

0]

 

!H

"rt

 

j

E

1/0

,2

B

u.

VI VC

oooooooooooo

v-iO00O0000>O--Hrf

 

OOOOOOOOOOOO

or-oo-or-JCTsfoorinr-

fTi     r<-i o

O     O O 0\     Os Os

 

O

 

ornOfNtoo-Ov-iini--    r-    mj-

OooioooosDrn-oor-ON    so    O\o

 

000(N00«00000(
—      m           


t-*    o r-

 

c/J r-l

Or-jOOfOinTfOiO"/-     O    r*t--
(S      —

 

nJ rl

oooooooooooo

OrtO--rrOiTiWr

OOOOOOOOOOOO                       o    oo

■rrr4vr*r4oori'ooo                      os  r-n

— vOr«0NTfm0\O00 — ooo               Ooo

—       — H —         f*>  r- v

             V)

S-

lO 00

oooooooooooo     oooooooooooo   ©   oo mr--(Nf-cs<—"-(NO      moNsDONOsiOTj-ooONTfov   r   i-h\£>

 

-o

c .o -------

ta   o a   c   «   cd :0   o X i2 •«   i :n!   o ;C3 :ca   5 :M   O

fc<5 o CD fc0 > UJ o > i? > Z

 

t: s ÖO

=  c: c .is "ii c _ö

6 5 J ;5 E  I

.00 t   c

t o « 45  cd u, a> 55

c

o 3   o ä

h M "

9- >

" "   " g «?


:ca ~ CO o

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   377

De tre faUen kan enligl skogsstyrelsens bedömningar komma all inträffa vid mitten av 1980-lalet, vid decenniesktflet resp. vid mitten av 1990-talet.

De två första kolumnerna i labeU 1 baseras på länsstyrelsernas bearbet­ningar av det av skogsstyrelsen framtagna materialet. Den medellånga siklen motsvarar ungefär fall 1 medan den långa sikten skulle motsvaras av fall 3. En jämförelse mellan länsstyrelsernas och skogsstyrelsens bedöm­ningar av framtida tillgångar visar alt länsstyrelsernas summerade bedöm­ningar på medeUång sikt ligger ca 10% lägre än skogsstyrelsens. På lång sikt sammanfaller i stort sett bedömningarna. Omräknat lill oljeekviva-lenler skulle länsstyrelsernas bedömning innebära en möjlig besparing jämfört med dagens läge på ca 0,9 milj. lon olja på medellång sikt och ca 1,7 milj. ton olja på lång sikt.

Den nuvarande förbrakningen av skogsenergi redovisas uppdelad i två kategorier — småskalig resp. storskalig förbrukning. Med småskalig menas här del uttag av skogsenergi som sker på jordbraksfastigheler med skog dels för fastighetens eget uppvärmningsbehov, dels för andra användare. Den storskaliga förbrakningen avser förbrakningen vid befintliga kommu­nala värmeanläggningar och industrier enligl den fidigare redovisade ta­blån. I industrins förbrakning ingår inle användningen av bark eUer såg­verksavfall.

Den framtida efterfrågan på skogsenergi beslår av två komponenter. Dels har antagils alt den småskaliga förbrakningen ungefär fördubblas fram tiU år 1990, dels har den storskaliga förbrukningen räknats upp med förbrukningen vid planerade kommunala och industriella förbränningsan­läggningar som redovisats i det föregående.

I kolumnerna 9 och 10 i tabell 1 har efterfrågan ställts mol tUlgångarna. I kolumn 9 har den tidigare angivna framtida förbrukningen för år 1990 ställts mol del teoretiska utbudet på medellång sikt. Denna tänkta situation skuUe kunna uppkomma antingen genom en ytterligare ökad småskalig förbrukning, genom en större storskalig förbrukning än den som anges i föreliggande planer eller genom en långsammare leknisk och organisato­risk utveckling avseende tillvaratagandet av skogsenergi.

De balansbrister som skulle uppkomma i en sådan situafion kan natur­ligtvis utjämnas mellan länen och del skulle också ske en marknadsmässig anpassning mellan utbud och efterfrågan. Underskottet för södra Sverige i kolumn 9 är emellertid en indikation på all utrymmet för ytterligare stor­skalig förbrakning (t. ex. av typ Växjöanläggningen med en årsförbrakning av ca 90000 m-'f) är relativt begränsat utanför skogslänen på medellång sikt. Som synes av kolumn 10 i labeU 1 skulle enligl dessa beräkningar finnas ett sådant utrymme på längre sikt.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   378

7   Efterfrågan och tiUgång på torv

Efterfrågan på torv som bränsle har ännu inle manifesterats i samma utsträckning som efterfrågan på skogsenergi. På ett antal platser i landet planeras emellertid anläggningar i form av hetvattencentraler och kraflvär­meverk. Antalet ansökningar om bearbetnings- och undersökningskonces­sioner för torvutvinning har ökat kraftigt under det senaste året.

På uppdrag av resp. länsstyrelse har Sveriges geologiska undersökning (SGU) genomfört torvinventeringar för de olika länen. Data över torv­marker finns samlade i SGU:s torvarkiv. För södra Sverige finns i regel uppgtfter om torvdjup, kvalitet m. m. medan uppgifterna för skogslänen i stort sett begränsar sig lill arealuppgifter. För Norrbotten härrör emellertid uppgifterna från lantmäteriverket och arealuppgtflerna gäUer enbart den östra delen av länet. Även uppgtftema för Västerbotten omfattar enbart den östra delen av länet. SGU genomför f. n. en kartläggning av torvarea-len i Nortbotten på uppdrag av länsstyrelsen. Fullständiga uppgtfter för Norr- och Västerbotten väntas bli tillgängliga under våren 1982. Torvarea-len för följande län har inte redovisats: Stockholms, Södermanlands, Ös­tergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göte­borgs och Bohus län samt Örebro län. I uppdraget fill dessa län ingick inte uppgiften att bedöma torvresursemas storlek eftersom de bedömdes vara marginella.

Stora sammanhängande torvmarker finns dels i västra delarna av Jönkö­pings län, i Kronobergs län och i de östra delarna av Hallands län, dels i delar av Värmlands och Kopparbergs län samt i de inre delarna och i viss mån även kustområdena i Nortlandslänen. Torvmarksarealen är stor även om en begränsning görs dels vad gäller skyddade eUer sannolikt nalurskyd-dade områden, dels vad gäller vaqe objekts areal. Den i tabell 2 redovisade "tillgängliga arealen" avser torvmarker om minst 50 ha som inte är skyd­dade eller bedömts skyddsvärda från naturvårdssynpunkl. Den lorvareal som uteslutUs av naturvårdsskäl uppgår lUI 40-55% av den tolala arealen (> 50 ha) i södra och mellersta Sverige. I Norrland är andelen lägre.

Den tillgängliga torvmarksarealen kan vara något överskattad eftersom miljövårdsintressena kan komma att göra sig gällande även för arealer som idag inte bedöms som skyddsvärda. A andra sidan kan en utveckling av utvinnings- och utnyttjandetekniken komma all göra de mindre lorvmar-keraa (< 50 ha) intressanta och då ökar den tiUgängliga arealen kraftigt.

Av den tillgängliga arealen kan bara en del betecknas som brytvärd. Man måste för det första ta bort de torvmarker som är olämpliga för torvtäkt på grund av dräneringsförhållanden, bristfällig torvkvalitet och andra skäl. 1 ett andra reduktionssteg kan, för de torvmarker där utvinning kan komma tfråga, en del av den uppgivna arealen betecknas som icke brytvärd på grund av form och djup. Enligt SGU:s erfarenheter blir den sammantagna reduktionen i regel så stor att bara ca 25 % ay den tillgängliga arealen kan

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel

379

Tabell 2. Torvmarksarealer

 

Län

Tillgänglig

 

Brytvärd

"Maximal"

"Realistisk"

 

areal

 

areal

årsproduktion

årsproduktion

 

(1000-tal ha)

(I OOO-tal ha)

1 OOO-tal toe

1 OOO-tal toe

 

50-99 ha

100- ha

>50ha

 

 

Norrbottens

60

630

173

5 800

150-500

Västerbottens

23

126

37

1240

150-400

Jämtlands

47

146

48

1580

100-300

Västernorriands

7

2

2,25

67

34

Gävleborgs

13

15

7

221

110

Kopparbergs

10

23

8,25

268

134

Västmanlands

3

4

1,75

56

37

Värmlands

]|

10

5,25

164

82

Skaraborgs

4

6

2,5

80

53

Älvsborgs

4

7

2,75

88

59

Hallands

7

7

3,5

110

73

Kronobergs

10

21

7,75

251

168

Jönköpings

11

17

7

224

149

Uppsala

2

2

1

31

21

Totalt

210

1014

307

10180

1320-2120

betecknas som brytvärd. En sådan reduktion är naturligtvis schablonartad men torde ändå ge en rimlig uppskattning på länsnivå.

Det har vidare antagits att den brytvärda arealen i slorleksklassen 50-100 ha utnyttjas för maskintorvprodukfion, som normalt beräknas ge 125 ton/ha, medan ytor som är störte än 100 ha utnyttjas för fräslorvproduk-fion vUket ger ca 150 ton/ha i årlig produktion. Den teorefiskt möjliga årsproduktionen, "maximal" produktion, återfinns i tabeU 2 omräknad tUl oljeekvivalenter. Vid omräkningen har bortsetts från regionala variationer i bränslevärde (den norrländska torven har i allmänhet en högre humifie-ringsgrad, och därmed ell högre bränslevärde, än den sydsvenska).

Vilken årsproduktion som i praktiken kommer alt uppnås är beroende av ett antal olika faktorer bl.a. kostnaden och tillgängligheten för andra bränslen (olja, kol, gas m. m.) samt den tekniska utvecklingens inverkan på utvinnings- och transportkostnader för torv. Länsstyrelsernas egna be­dömningar varierar mycket kraftigt. Vissa län har räknat fram en produk­tionsnivå som överstiger den "maximala" årsproduktionen i tabell 2. Andra län har utgått från en försiktig bedömning av eflerfrågesidan och hamnat på mycket låga nivåer. Länsstyrelsernas bedömningar är gjorda uttfrån olika utgångspunkter och det är därför svårt att redovisa hur stor produktionen kan bli eller hur snabbt den kommer igång.

Torvproduktionen kommer successivt att öka och därmed också den sysselsättning som skapas. Som exempel på vad torvutvinning kan komma att betyda för de oUka regionerna kan man göra antagandet att läget för torvproduktionen vid någon framtida tidpunkt är sådant att 2/3 av den "maximala" produktionen uppnås i södra och mellersta Sverige, medan 50% uppnås i skogslänen föratom de tre nordligaste länen. För Norrbot­tens, Västerbottens och Jämtlands län, som har myckel stora lorvresurser.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   380

är del snarare efterfrågan än tillgången som sätter en gräns för den framtida produktionsnivån. För dessa län kan anges ell intervall där den lägre stffran slår för en avsättning på den lokala/regionala marknaden, medan den högre siffran förutsäller möjligheter att transportera torvprodukter lill andra regioner. Den torvproduktion som skulle uppnås i en sådan situation återfinns i tabell 2 under beteckningen "realistisk" årsproduktion. Enligl detla exempel skulle årsproduktionen av torv i de angivna länen ge en oljebesparing på 1,3-2,1 milj. ton. Det faktiska uttaget kommer givelvis att variera avsevärt mellan länen beroende på behov, intresse och möjlig­heter.

8   Sysselsättningseffekter

I tabeU 3 redovisas resultatet av en beräkning av sysselsätlningskonse-kvenserna baserad på länsstyrelsernas redovisning. Vad gäller skogsener­gin baseras sysselsätlningsuppgifterna på den beräknade tillgången på medellång sikt enligl tabeU 1, men med redukfion för en småskalig förbrak­ning av ungefär den omfattning som denna har idag. Ålgångslalel per mf inkl. transporter har satts fill 0,15 dagsverken i enlighet med bedömningar som gjorts av skogsstyrelsen och lanlbrtiksuniversitelel.

För torv har sysselsällningskalkylen baserats på den s.k. realisfiska nivån enligt tabell 2. Åtgångstalet har satts till 0,063 årsarbetare per utnytt­jad ha, inkl. transporter. Ålgångslalel har hämtats från en utredning utförd på uppdrag av statens planverk.

Som tidigare berörts finns en osäkerhet i uppgifterna om produktions­nivå, vilket naturligtvis även påverkar sysselsätlningsuppgifterna. Under givna föratsättningar skulle ca 7000 arbetslillfällen (helår) uppnäs. Detla skulle kunna tänkas inträffa kring år 1990. Två tredjedelar av dessa arbels­liltfällen skulle tillfaUa skogslänen. Det bör dock understrykas att begrep­pet årsarbetare inbegriper både heltidsanställda och säsonganställda. Pro­portionen beror på vilken teknik som utnyttjas och hur arbetet organiseras. Säsongsysselsättning kan i vissa regioner fungera som ett viktigt komple­ment lill annan verksamhet. Men del kan bli ett problem om en slor del av arbetskraften skall rekryteras enbart för sommarhalvåret.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

381

Tabell 3. Sysselsättningseffekter (antal årsarbetare) vid tillvaratagande av skogsener­gi och torv

Län

Stockholm

Uppsala

Södermanland

Östergötland

Jönköping

Kronoberg

Kalmar

Gotland

Blekinge

Kristianstad

Malmöhus

Halland

Göteborg o. Bohus

Älvsborg

Skaraborg

Värmland

Örebro

Västmanland

Kopparberg

Gävleborg

Västernorrland

Jämtland

Västerbotten

Norrbotten

Riket

 

Skogsenergi

Torv

medellång

"realistisk"

sikt

produktionsnivå

75

*

90

40

130

*

250

*

150

295

130

325

220

*

0

*

40

♦

110

*

0

*

85

145

25

+

155

115

85

105

330

165

155

*

70

75

260

260

365

220

90

70

530

190-580

570

290-780

500

290-820

4415

2585-3995

* Uppgift saknas.

Sysselsättningsmässigt synes produktionen av inhemska bränslen få störst betydelse i Nortbollens, Västerbottens och Jämtlands län. Därefter följer Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län, samt Kronobergs och Jönköpings län i södra Sverige.

Den sysselsättning som här beräknas är den som krävs för kontinuerlig verksamhet i utvinning av inhemska bränslen. Därutöver krävs arbetsre-surser för bl. a. iordningsläUande av torvtäkter. Vidare kräver pannanlägg-ningar som eldas med fasta bränslen fler anställda än oljeeldade anlägg­ningar av samma storlek. Flera länsstyrelser har också i sina rapporter pekat på att en ökad användning av inhemska bränslen kan utgöra en stimulans tUl industrin i resp. region och därigenom generera en indirekt sysselsättningsökning.

9   Energiresursernas regionala fördelning

1 tabeU 4 har den maximala långsikliga produktionskapaciteten som den fidigare redovisats — skogsenergi på läng sikt (tabell 1) och "maximal" torvproduktion (tabell 2) - summerats. Som ell mått på energiförbrak-ningen i resp. län har förbrukningen av eldningsolja 1-5 år 1980 angivils.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   382

Förhållandet mellan dessa storheter har återgivits som ett index på energi-resurseraas regionala fördelning.

Tabell 4 skall inle läsas som en prognos eller som en polifisk målsätt­ning. Beräkningar av maximal produktionskapacitet på lång sikt är både osäkra och hypotetiska. Som tidigare berörts beror den faktiska framtida produktionen av inhemska bränslen på en rad faktorer som samverkar i ett komplicerat förlopp. Vad som däremot kan utläsas av tabell 4 är klara skiUnader i de potentionella energiresursernas relativa betydelse för oUka delar av landet.

I fyra län - Norrbottens, Västerbottens, Jämfiands och Kronobergs -är de potentieUa tillgångarna på torv och skogsenergi mycket stora. I Norrbottens fall är den potentiella framtida årsproduktionen enligt dessa beräkningar mer än 16 gånger störte än 1980 års förbrakning av eldningsol­ja i länet. Om den framtida avsättningen skulle komma att begränsa sig tUl det egna länet kommer enbart en bråkdel av de potentieUa resurserna att utnyttjas. Därefter följer en grupp av fyra län med index 50-80 i tabell 4: Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands och Jönköpings län. En tredje grapp med index 30-40 består av Västeraortlands, Skaraborgs, Älvsborgs, Hal­lands och Kalmar län. Bland de län som återstår är storstadslänen de mest utpräglade underskottsområdena, den polenfiella tUlgången på inhemska bränslen inom dessa län uppgår till 1 % av dagens förbrakning av eldnings­olja.

Tabell 4. Energiresursernas regionala fördelning (1 OOO-tal ton oljeekvivalenter per år)

 

Län

Skogsenergi

Torv

Totalt

Eldnings-

Index

 

lång sikt

"maximal"

skogsenergi

olja 1-5

%

 

 

produktion

-1- torv

1980

 

Stockholms

33

*

33

2505

1

Uppsala

53

31

84

366

23

Södermanlands

50

'f

50

446

n

Östergötlands

102

*

102

835

12

Jönköpings

88

224

312

392

80

Kronobergs

78

251

329

153

215

Kalmar

90

*

90

305

30

Gotland

10

*

10

148

7

Blekinge

33

*

33

308

11

Kristianstads

58

*

58

366

16

Malmöhus

8

+

8

1327

1

Hallands

55

110

165

460

36

Göteborgs o. Bohus

23

*

23

1587

1

Älvsborgs

103

88

191

609

31

Skaraborgs

58

80

138

390

35

Värmlands

152

164

316

610

52

Örebro

72

*

72

527

14

Västmanlands

53

56

109

649

17

Kopparbergs

163

268

431

530

81

Gävleborgs

170

221

391

552

71

Västernorriands

143

67

210

626

34

Jämtlands

183

1580

1763

143

1232

Västerbottens

167

1240'

1407

293

480

NoiTbottens

300

5 800'

6100

364

1676

ofördelat

-

-

-

246

-

Riket

2245

10180

12425

14737

-

Uppgift saknas.

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   383

Bilaga 6

Sammanfattning av riksrevisionsverkets rapport Läns-planeringen — kostnader och användning

Riksrevisionsverket (RRV) har som ett led i sin förvaltningsrevision granskat länsplaneringen, företrädesvis på regional och lokal nivå. Gransk­ningen har haft följande inriktning. Först beskrivs och avgränsas länspla­neringssystemet. Med utgångspunkt häri bedöms de administrativa kost­naderaa för planeringsprocessen, och dessa kostnader kvantifieras så långt möjligt. Vidare redovisas oUka intressenters användning av systemet. Syf­tet har dock inte varit att göra en fullständig utvärdering av hela länspla­neringssystemets utformning och resuhat eller av innehållet i planerings­dokumenten. Med hänsyn dels tUl att regeringskansliet ligger utanför för­valtningsrevisionens område, dels till alt av resursskäl endast ett begränsat antal län besökts, görs inte någon samlad avvägning av länsplaneringens intäkler mot dess kostnader. Däremot diskuteras om vissa administrativa ratiner har en lämplig utformning i förhåUande tUl den nytta särskill regio­nala och lokala avnämare anser sig ha av länsplaneringen. I anslutning härtill redovisas två alternativ till nuvarande planeringsrutiner.

RRV definierar i denna rapport länsplaneringen i snäv mening som de aktiviteter som är förknippade med arbetet med statistik och upprättandel av länsprogram och länsrapport. Diskussionen i det följande gäller huvud­sakUgen länsplaneringen i denna mening. Tyngdpunkten i diskussionen ligger på planeringsdokumenten och deras upprättande och inte på stati­stikarbetet.

Med länsplanering i en vidare bemärkelse avser RRV dessutom det övriga regionalpolitiska utredningsarbete som har samband med länspro­gram och länsrapport och som bedrivs i arbelsgrapper knutna tUl länssty­relsens regionalekonomiska enhet. Verkställandet av ålgärdsförslagen i länsplaneringen kan däremot sägas ligga utanför denna planering. I förelig­gande rapport berörs länsplaneringen i vid mening endasi för all ge en bakgrand ål länsplaneringen i snäv mening och sälla denna i sitl samman­hang.

RRV har sökt uppskatta de rörliga kostnaderna för länsplaneringen, dvs. de kostnader som uppstår genom länsplaneringen och varierar med föränd­ringar i dennas omfattning. Undersökningen lar däremot inle upp de fasta kostnaderna, dvs. kostnader för aktiviteter som bidrar fill länsplaneringen men som bedrivs oberoende av denna. Hit hör t. ex. kostnaderna för alt ta fram viss kommunal stafisfik, som visserligen utgör ett viktigt underlag för länsplaneringen men väsenfiigen ändå tas fram i nuvarande utsträckning av andra skäl. Genom denna uppläggning anges således de merkostnader som är direkt förknippade med länsplaneringen.

Undersökningen är inle tillräckligt exakt för att ge annat än en översikt-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   384

lig uppfattning om kostnadsbilden för länsplaneringen i snäv mening. Av undersökningen framgår att länsplaneringens statistiksystem årligen kostar ca 10 Mkr, något mer de år länsprogrammen las fram och något mindre andra år. Att utarbeta själva länsprogrammet kostar årligen uppskattnings­vis mellan 12 och 17 Mkr och alt la fram länsrapporten kostar mellan 3 och 6 Mkr. För båda dokumenten ligger den tunga kostnadsposten på länssty­relsernas regionalekonomiska enheter, medan övriga medverkandes sam­lade insatser inte bara är avsevärt mindre ulan också spridda på ett stort antal instanser, l.ex. en mängd enskilda kommuner, företag och fackför­eningar. Resursåtgången inom regeringskansliet har inte uppskattats.

Som jämförelse kan kostnaderna för länsplaneringen i vid mening berö­ras. Det har varit svårt att uppskatta kostnaderna för de arbelsgrapper på regional och lokal nivå som bidrar till länsplaneringen; dessa kostnader torde överstiga 30 Mkr årligen men håller sig sannolikt under 40 Mkr. En slor kostnadspost (ca 15 Mkr) här är den del av de särskilda åtgärdsmedlen under industridepartementets huvudfilel som inte används för konkreta frågor ulan omfattar aUmänna utredningar som ingår i länsplaneringen. En annan stor post är omkring 10 Mkr som hänför sig lUl länsstyrelsernas regionalekonomiska enheter. Dessa ungefärliga siffror innebär en uppskat­tad årlig totalkostnad för länsplaneringen i snäv mening (arbete med doku­ment och statistik) av 20-25 Mkr och i vid mening (inkl. arbelsgrapper 0. d.) av 50-65 Mkr. De år endast länsrapporteringen pågår är kostnaderna i båda fallen omkring 10 Mkr lägre. Övervägande delen av kostnaderna för länsplaneringen hänför sig lill de särskilda ålgärdsmedlen och de regional­ekonomiska enheterna.

Vad gäller medverkande parters uppfattning om hur målen för länspla­neringen uppnås - dvs. planeringens "intäklssida" - visar RRVs inter­vjuundersökning på central, regional och lokal nivå att länsplaneringen anses ha flera brister bl. a. beroende på all det råder oklarheter om dess roll. Samtidigt hävdar flertalet intervjuade alt någon form av regional planering behövs, inle minst därför all del hårdnande ekonomiska läget gör det nödvändigt att samordna och hushälla med resurserna. RRV vill i delta sammanhang peka på att man vid en total bedömning av "intäktssidan" givetvis även måste väga in den nytta som statsmakterna har av planering­en.

Intervjuade deltagare anser i allmänhet inle att länsplaneringen, vare sig i snäv eller vid mening, i nämnvärd grad påverkar deras beslutsfattande. Däremot bedöms länsplaneringen i båda meningarna vara mer värdefull i de fall man kan få en bild av var länens problem ligger och vilka åtgärder som är tänkbara.

Det framhålls emellertid också, alt denna bild inle alllid är liklydig med de problem som anses viktiga att lösa, och alt planeringen ofta inte leder till gemensamma prioriteringar. Några intervjuade avnämare anser att informationen i systemet delvis är bristfällig, eftersom den bygger på

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              385

OtUlförlilliga långtidsbedömningar. Länsplaneringen bedöms av de inter­vjuade oftast vara formellt förankrad ur demokratisk synpunkt, särskilt genom remissomgångarna, men man menar all denna förankring inle får någon påtaglig reell innebörd i och med all berörda parters beslutsfattande inte i nämnvärd grad påverkas av planeringen. Planeringen anses ha bidra­git till all bygga upp ell kontaktnät inom regionen. En vanlig synpunkt är all länsplaneringen i snäv mening, särskill dokumenthanteringen, är mind­re värdefull än arbetet i arbetsgrupper och projekt.

ÅtskUliga deltagare pekar i detta sammanhang på att del inle är klart utsagt om länsplaneringen i första hand riktar sig till den centrala eller den regionala nivån. Många som deltar i planeringsprocessen är också osäkra i vad mån de är avsedda alt vara avnämare för planeringens resultat.

Såvitt RRV kan bedöma beror de brister som länsplaneringen anses ha fill en del på oklarheter om förutsättningarna för denna planering, särskilt vad gäller befogenhelsfördelningen mellan och inom olika nivåer: central, regional och lokal. Det finns inte någon klar koppling mellan planeringsan­svar och beslutsansvar, vUkel synes ha lett lill en utbredd osäkerhet om länsplaneringens roll. Vidare råder oklarheter om vilka ekonomiska förut­sättningar som planeringen skall bygga på.

Länsdemokratikommittén skall enligt sina direktiv studera olika mo­deller för ett vidgat folkligt inflytande över den regionala samhällsverk­samheten. Enligt vad RRV erfarit kommer kommittén i dessa sammanhang all beröra länsplaneringens roll.

I avvaktan på en eventuell förändring av de mer grundläggande förul­sällningarna för länsplaneringen vill RRV peka på två tänkbara alternativ för länsplaneringens tekniska utformning. RRV anser sig däremot inle böra la ställning till vilket alternativ som är all föredra, dvs. vad som är en lämplig ambitionsnivå för länsplaneringen, bl. a. av det skälet att regerings­kansliels nytta av systemet självfallet måste beaktas vid ett sådant ställ­ningstagande.

I det första alternativet begränsas länsplaneringen så långt möjligt, sär­skUt vad gäller dokumenthanteringen. Länsplaneringen är i första hand inriktad på länels problem, inte på alt ge en enhetlig riksomfattande över­sikt. Länsprogram och länsrapporler las inle längre fram men ersätts möjligen av en kort informationsskrift till allmänheten om del ekonomiska och näringspolitiska läget i länet. Denna ändring innebär alt informations­flödet inskränks till del absolut nödvändiga, förslagsvis den statistiska dalabas som bedöms oundgänglig och den information och de önskemål regionala organ vill föra fram i sina anslagsframställningar. Däremot görs inle längre övergripande studier över de allmänna regionalpolitiska målen i vaije län och över hur olika sektorer och kommuner i länet skall samordna sina verksamheter på lång sikt.

Länsplaneringen blir i denna utformning mindre resurskrävande än f. n. Kostnader för att ta fram och remissbehandla länsprogram och länsrap-25   Riksdagen 1981182. I samt. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   386

porter ersätts av de betydligt mindre kostnaderna för en kortfattad infor­mationsskrift. Det kan komma att röra sig om minskad resursåtgång av ungefar 6 Mkr årligen pä länsstyrelseraas regionalekonomiska enheter vid de stora planeringsomgångarna som lar två år; övriga år skulle en sådan besparing uppgå tUl omkring 2 Mkr.

I det andra alternativet bibehålls länsplaneringens nuvarande upplägg­ning i stort, och översiktUga länsprogram och länsrapporter tas fram på i huvudsak samma sätt som nu. Samtidigt genomförs inom ramen för nuva­rande fördelning av befogenheter och resurser vissa tekniska förändringar och preciseringar så att länsplaneringen bättre kan uppfylla sin roll som regionalpoUtiskt samordningsinslramenl i länet. Länsstyrelserna föratsätts inte få ökade resurser eller ökade befogenheter att påverka statliga sektor­organ, landstingskommuner, primärkommuner och företag. Tanken är istället att länsstyrelserna i länsplaneringen skall skapa bättre förutsätt­ningar för regional samordning genom att mot bakgrund av en helhetsbild av länens långsiktiga utveckling kartlägga de väsentliga intressekonflik­terna i regionema, l.ex. mellan olika kommuner eUer mellan olika sek­torer, redovisa alternafiva lösningar och lägga fram realisfiska förslag lill åtgärder för berörda beslutsfattare. Bi. a. kan regeringen härigenom få elt enhetligt och övergripande underlag för statsmakternas regionalpolitik.

Länsplaneringen torde i denna utformning inte bli mindre resurskrävan­de än f n. Arbetet med remissomgång och utformning av planeringsdoku­menten kan bli mer omfattande, eftersom ställning måste tas lill känsUga avvägningsproblem. Å andra sidan kan analysen koncentreras fill dessa problem, och tidsödande diskussioner av mer översiktlig karaktär begrän­sas.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   387

Bilaga 7

Sammanfattning av riksrevisionsverkets rapport An­vändning, handläggning och uppföljning av glesbygdsstö­det.

Riksrevisionsverket (RRV) har som ett led i sin förvaltningsrevision genomfört en granskning av stödet fill glesbygder. Granskningen har när­mast avsett användning, handläggning och uppföljning av detta slöd i fyra län (Stockholms, Värmlands, Västernorriands och Jämtlands). Även be­rörda centrala myndigheters styrning och uppföljning av slödel har grans­kats.

Glesbygdsstödet har tillskapats som ett komplement fill de övriga regi­onalpolitiska insatserna. Stödet regleras i förordningen (1979:638, ändrad 1980:471) om staUigl slöd tUl glesbygd. I denna förordning har de fidigare anslagen för stöd tiU sysselsättning, service och social omvårdnad sam­manförts. Syftet har varit att därigenom få en ökad samordning och inten­sifiering av insatserna och samtidigt möjUggöra anpassningar lill regionala och lokala förhållanden.

Stödet utgår till fyra typer av ändamål, nämUgen sysselsällningsfräm­jande åtgärder vid företag i glesbygd, kommersiell service, intensifierade kommunala sysselsätlningsinsatser (IKS) saml samhällelig service. Beslut i ärenden av det första slaget fattas av lantbraksnämnden. I Stockholms saml Göteborgs och Bohus län är dock den regionala utvecklingsfonden beslutande utom i ärenden som rör jordbrak. 1 övriga län medverkar utvecklingsfonden i beredningen. Beslut om stöd till övriga ändamål fattas av länsstyrelsen. Denna har också del samordnande ansvaret på regional nivå för glesbygdsstödet.

I revisionen har kartlagts samtliga fyra stödändamål i de fyra län som nämnts. Kartläggningen har gjorts med avseende på handläggningsord­ning, beslutsunderlagets kvalitet, beslutskriterier, planerings- och slyr-ningsformer samt uppföljning av stödets resultat och effekter. Dessutom har användningen av stödet granskats genom all samtliga ärenden som omfattas av den nya förordningen gåtts igenom. Denna genomgång har dokumenterats i tabellform.

Av de intervjuer som RRV gjort framgår att glesbygdsstödet av samtliga centrala och regionala organ uppfattas som elt viktigt och smidigt komple­ment till övriga regional-, närings- och arbetsmarknadspolitiska slödin-satser. Med relativt små stödbelopp kan för de berörda bygderna betydel­sefulla insatser göras. Inte minst har stödet sitt värde som sfimulans eller starthjälp till mindre företag i glesbygd.

Stödet har hitfills huvudsakligen använts till de två ändamål som skall främja sysselsättningen i glesbygder, dvs. sysselsällningsfrämjande åtgär­der liU förelag och intensifierade kommunala sysselsätlningsinsatser (IKS). En betydande del av slödel liU sysselsällningsfrämjande åtgärder

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  388

har gått fill företag inom jord- och skogsbruk. En klar tendens kan dock skönjas mot en större spridning till andra näringar, främst hantverk, småin­dustri och turism.

RRV har granskal hur planering och handläggning av slödel överens­stämmer med intentionerna i riksdagens beslut 1979 om del nya glesbygds­stödet. De två viktigaste förändringarna jämfört med tidigare är kravet på samordning av samtliga slödändamål saml samordning av den statliga och kommunala planeringen. Syftet har varit att med samordning och decen­tralisering få ökad effektivitet i slödanvändningen.

RRV konstaterar alt samordningen mellan de olika ändamålen inom ramen för glesbygdsstödet uppvisar vissa brister i förhållande lill de inten­tioner som uttryckts i riksdagens beslut. RRV finner att en väsentlig orsak till delta är att två och i vissa län tre länsorgan är beslutande i dessa ärenden och att därutöver en rad remissinstanser deltar i beredningen. Samordningen försvåras också av all de olika länsorganen förefaller ha delvis olika syn på syftet med stödet. Lanlbraksnämnderna och ulveck­Ungsfonderna tenderar att se stödet som ell komplement fill jordbruks-resp. näringspolitiskt slöd under det all länsstyrelserna i högre grad tycks väga in regionalpolitiska hänsyn i bedömningarna.

När det gäUer samordningen mellan den kommunala och statliga plane­ringen vad gäller slödel lill glesbygder visar RRVs karfiäggning all sådan samordning förekommer på en rad punkter. Kommunerna deltar i länspla­neringsarbelel. I de undersökta länen har kommunerna dessutom deltagit i utarbetandet av avgränsningen av glesbygdsområden.

Kommunernas inflytande över beslut i enskilda ärenden varierar bero­ende på slödändamål. För sysselsällningsfrämjande åtgärder gäller att kommunerna undantagsvis bereds fillfälle att ge synpunkter på ett ärende. För det kommersiella stödet sker däremot ofta en nära samverkan mellan länsstyrelsen och berörd kommun när man skall la fram varaförsörinings-planer. Dessutom har berörda handläggare vid länsstyrelsen och i kommu­nerna omfattande underhandskontakter i enskilda ärenden, varvid kom­munernas synpunkter har en avgörande inverkan på besluten. För IKS-slödel och slödel liU samhällelig service Ugger ansvaret för planering och uppföljning av slödel direkt hos kommuneraa.

För att kunna uttala sig om effektiviteten i stödhanteringen bör förutom samordnings- och decentraliseringsaspeklerna även vägas in aspekter på handläggningen i övrigi och den uppföljning som görs av slödels resultat och effekter på sysselsättning och service. Med effekfiv handläggning menar RRV en handläggning som ger sökanden elt snabbi och "riktigt" beslut. Resursinsatserna för beredningen bör dessutom slå i någorlunda proportion till sökt stödbelopp.

RRVs undersökning av handläggningstiderna visar alt dessa är långa, framför alll när det gäller beslut om sysselsällningsfrämjande åtgärder vid företag. Orsakerna liU delta är flera, l.ex. lanlbraksnämndernas omfal-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   389

lande rådgivning och projektering i samband med ett slödärende och del förhåUandel att beslut vid vissa nämnder i övervägande antalet fall fattas i plenum. Även remissomgången är tidsödande. Där utvecklingsfonden är beslutande är handläggningsfiderna kortare, vilket torde bero på all fonden har enklare former för sin handläggning.

För att avhjälpa bristerna i handläggningen av stödet kan olika åtgärder tänkas, varav en del innebär marginella förändringar och andra är av mer genomgripande natur. I en bilaga liU rapporten redovisar RRV tre aUerna­tiv till förändringar. Det första alternativet innebär att den nuvarande ordningen bibehålls men att vissa förändringar görs i lantbruksnämndernas handläggning. I det andra alternativet skulle besluten för samfiiga slödän­damål överläs av länsstyrelserna. Det tredje aUernativel innebär all ut­vecklingsfonderna får beslutanderätten i ärenden om sysselsällningsfräm­jande åtgärder till företag i glesbygd i fråga om andra näringar än de areella. En kombination av dessa aUernativ är också tänkbar.

Beträffande uppföljningen konstaterar RRV att del inte vare sig på central eUer regional nivå i nuläget finns någon mer detaljerad beskrivning av användningen eller effekteraa av stödet till sysselsällningsfrämjande åtgärder, IKS-slödel och stödet lill samhällelig service. Beträffande slödel tiU kommersiell service däremot gör konsumenlverkel såväl löpande upp­följning som särskilda utvärderingar. En förklaring fill att man på regional nivå inte gjort någon uppföljning kan vara den sektoruppdelning av slödel som f. n. föreligger och som länsstyrelsen inte lyckats överbrygga. Brister­na i uppföljningen kan också förklaras av alt del nuvarande slödel varit i kraft endast två år.

För att förbättra uppföljningen skulle uppgifter om slödanvändningen kunna sammanställas årligen, l.ex. på del sätt som RRV redovisar i rapportens tabellbilaga. På länsnivå skuUe man därmed få en överblick över stödets användning på ändamål, näring, objekt, området osv. Om en sådan sammanställning görs enhetligt i alla län, underlättas även en samlad överblick över slödel på central nivå. Ytterligare en höjning av ambitions­nivån i uppföljningen skulle vara all länsstyrelserna i samråd med bere­dande länsorgan årligen gör uppskattningar av slödels sysselsättnings- och serviceeffekter.

 

 

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   391

Bilaga 8

Sammanfattning av och remissyttranden över glesbygds­delegationens rapport (Ds 11981:24) Politik för glesbyg­den

Innehåll                                                                Sid.

1   Sammanfattning av rapporten  ............................    392

2   Remissyttranden   ............................................    395

 

2.1    Inledning   .................................................. 395

2.2    Begreppen landsbygd och glesbygd   ............... 396

2.3    GlesbygdspoUtik under 1960- och 70-talen   ..... 396

2.4    GlesbygdspoUtik för 80-talet   ........................ 398

2.5    Stödets effekter   ........................................ 405

2.6    Administration och beslutsfattande   ................ 409

2.7    Sysselsällningsfrämjande åtgärder   ................. 411

2.8    Resurser   ................................................... 416

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   392

1    Sammanfattning av rapporten

Glesbygdsdelegalionen lämnar följande förslag tiU framlida glesbygds-poUlik och förändringar av glesbygdsstödet.

Målet för glesbygdspoliliken skall vara all skapa livskraftiga samhällen i glesbygden med arbelsfiltfällen, service och en god miljö. För detla krävs en offensiv och ulvecklingsinriktad polifik. Samhällets insatser måste grandas på en posifiv syn på glesbygdens betydelse för del svenska folk-hushållet. I glesbygden finns värdefulla resurser som kan och bör las tiUvara på ett bättre sätt än för närvarande och som skall utnyttjas så alt de kommer glesbygdens folk tUl godo i största möjliga utsträckning. Många faktorer talar för att landsbygden och även glesbygden får en ökad betydel­se i del framtida samhället. Del är befogal med en yllerligare intensifiering av samhällets insatser för att främja utvecklingen i glesbygden. Det krävs ett decentraliserat beslutsfattande för att insatsema skall få bästa effekt.

Den allmänna inriktningen på samhällsutvecklingen och politiken är avgörande för att insatserna skall bli framgångsrika. Glesbygdsaspekler måste systemafiskt beaktas och ges stor tyngd i sektorspoUtiken och regionalpolitiken. För att vända utvecklingen i de mest utsatta områdena i de norta och inre delarna av landet krävs en kraftfull och decenlralistiskt inriktad regionalpolitik.

Utvecklingen måste i huvudsak baseras på glesbygdens egna resurser. Nyckelbegrepp är kombinerad verksamhet, småskalighet och vidareföräd­ling av råvaror. En samordnad planering från stal och kommun av syssel­sättning, service och bostadsbyggande är nödvändig.

Det krävs särskilda insatser inom en rad områden för att nå målen för glesbygdspoUtiken. Satsningar inom de areella näringarna är nödvändiga. Inom jordbrakel bör insatser göras inom de produkfionsgrenar som passar glesbygden. Skogsbraket bör kunna intensifieras och ske med stor hänsyn tUl mUjön och sysselsättningen. Vidareförädlingen av skogsprodukterna måste ske så nära råvarukällan soiri möjligt. Ett bättre ulnylljande av inhemska energikällor kan få betydande effekter för sysselsättningen i glesbygden. Det är här angeläget alt i ökad utsträckning stimulera utveck­hngen av småskaliga energisystem som bygger på inhemska bränslen. Fisket bör kunna utvecklas ytterligare, bl.a. insjöfiskel och fiskodling i olika former.

En utveckling av småskalig teknik pågår och den måste stimuleras ytterligare. Även en mindre förändring av inriktningen hos forskarinsfitu-tioner som de tekniska högskoloraa och lantbruksuniversitetet, bör inne­bära ett stort steg framåt för utvecklingen av den småskaliga tekniken.

Forskningen om glesbygden måste intenstfieras, kompletteras och sam­ordnas för alt den skall få en positiv betydelse för glesbygdsutvecklingen. Den måste också ges en mer offensiv och prakfisk inriktning än hittills.

Utbildning som passar glesbygden är en annan viktig insats. Det är angeläget att skapa en kontinuerlig och yrkesinriktad utbildning i typiska glesbygdsyrken och även i hantverksyrken i övrigt. Del ger en förbättrad service och komoletterande sysselsättning i elesbveden.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  393

Ökad lokal samverkan i olika former kan komma all bli nödvändig och den är dessutom önskvärd eftersom den ger närkonlakler mellan männi­skor och ett gemensamt ansvar. Det är därför en utveckling som samhället bör uppmuntra och stödja.

En decentralisering och samordning av regionala organs insatser i gles­bygden bör kunna ske genom utlokalisering av myndigheter m.fl. fill lokala kontor.

Delegationens översyn av glesbygdsstödet har visat all del givit bety­dande resultat med förhållandevis små insatser. Nya arbetstillfäUen har skapats, servicen har förbättrats och dessutom har insatserna bidragit fill alt stärka optimismen och framtidstron i glesbygden.

Som ett led i en ytterligare intensifiering, samordning och decentralise­ring av statens insatser i glesbygden bör glesbygdsstödet förändras i bl. a. följande avseenden.

Stöd till sysselsättningsfrämjande åtgärder i glesbygd benämns i fortsätt­ningen investeringsstöd lill förelag i glesbygd. Den stödberätligade verk­samheten utvidgas lUl alt omfatta även mindre maskinutrustning m.m. Möjlighet ges all lämna slöd lill anskaffning av rörelsekapital. Högsta avskrivningslånebelopp höjs från 125000 kr. liU 250000 kr. Högsta belopp till uthyrningsstugor höjs från 20000 kr. lill 40000 kr. Högsta andel av­skrivningslån höjs från 50% till 75 % om särskilda skäl fmns.

Stöd till kommersiell service ändras i följande avseenden: Kreditgaran­tier begränsas inte som nu fill varulageruppbyggnad ulan lämnas även fill övriga investeringar. Avskrivningslån lämnas med upp lill 75% av investe­ringen om särskilda skäl föreligger. I dag är högsta avskrivningslåneandel 50%. Hemsåndningsbidrag lämnas med högst 50% av kommunens netto­kostnad för hemsändningen mot nuvarande 35%.

Slöd till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser (IKS) bör i fortsättningen utgå med högst 40000 kr. till enskilda objekt all jämföra med nuvarande 20000 kr. Föreningar av allmännyttig karaktär jämsläUs med aUmänna institutioner. Stöd utgår temporärt även utanför stödområdena 5 och 6.

Slöd liU samhällelig service ändras liU ell renodlat investeringsstöd med en högsta bidragsprocent om 75%. I dag kan bidrag lämnas med högre belopp om särskilda skäl finns. Driftbidragel överförs lill ett särskill bidrag till samhälleliga serviceinsatser.

Bidrag till samhälleliga serviceinsatser bör lämnas även till ändamål som nu inte omfattas av glesbygdsstödet. Exempel är taxi i glesbygd och vissa godstransporter.

För all de regionalpolitiska intentionerna med glesbygdsstödet skall fuUföljas bör länsstyrelsen ha beslutanderätt i sanilUga ärenden. Länssty­relsen bör vidare ha möjlighet att delegera beslut lill lämpligt länsorgan för alt därmed uppnå en kompetent och smidig handläggning anpassad efter regionala förhållanden. Löpande utvärderingar av slödels effekter bör ske på både regional och central nivå.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

394

Problemen med otillräcklig handläggningskapacitet måste få en snabb lösning. De föreslagna förändringarna bör ge möjlighet fill en effektivare handläggning. Omprioriteringar inom de handläggande organen måste ske i de faU tillräckliga resurser saknas.

Förslagen innebär en ambitionshöjning av statens insatser i glesbygden. Det krävs en betydande ökning av anslagen. Delvis är det emeUertid endast fråga om anpassningar tiU kostnadsulveckUngen för investeringar i syfte att bibehålla stödels effekter.

Bidrags- och låneanslaget bör höjas till 175 milj. kr. och kreditgaranlira­men tUl 75 milj. kr. för kommande budgetår. Innevarande budgetår är motsvarande belopp 100 milj. kr. resp. 48 milj. kr. Det skall understrykas att det är fråga om samhällsekonomiskt fördelaktiga insatser. I en ekono­misk situation med begränsad investeringsvilja hos näringslivet bör den ökade utvecklingsoptimismen i glesbygden tillvaratas för investeringar som har en långsiktig inriktning och som dessutom har en avsevärd kort­siktig sysselsättningseffekt.

Sammanställning av nuvarande regler för glesbygdsstöd och glesbygdsdelegationens förslag till förändringar NUVARANDE STÖD

 

Ändamål, stödform

Beslu-

Största

Andel

 

tande

belopp

 

Stöd till sysselsätt-

Lant-

 

 

ningsfrämjande åtgärder

bruksn.

 

 

Avskrivningslån

 

125'

20' till uthym. stugor

Max 50%

Kreditgarantier

 

Ej begr.

Ej begr.

Stöd till kommersiell

Läns-

 

 

service

styr.

 

 

Avskrivningslån

 

Ej begr.

Max 35%, omsärsk. skäl 50%

Investeringslån

 

Ej begr.

Max 2/3 inkl. av­skrivningslån

Kreditgarantier

 

Ej begr.

Ej begr.

Driftstöd

 

Ej begr.

Ej begr.

Hemsändningsbidrag

 

Ej begr.

35%avkn:snettok.

IKS

Läns-

20' till enskilda

75 % (utgår inom

 

styr.

 

stödomr. 5 o. 6)

Stöd till samhäUelig

Läns-

 

 

service

styr.

 

 

Investeringsbidrag

 

Ej begr.

Max 75%, om särsk. skäl ingen begr.

Driftbidrag

 

Ej begr.

Max 50%, omsärsk. skäl ingen begr.

Stöd tiU regional utv. fond

Läns-

Ej begr.

Ej begr.

för åtgärder som främjar

styr.

 

 

företagsamhet i glesbygd

 

 

 

(ej reglerat i förordning)

 

 

 

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

395

FÖRSLAG TILL NYTT STOD

 

Ändamål, stödform

Beslu­tande

Största belopp

Andel

Anm.

Investeringsstöd till företag i glesbygd

Avskrivningslån Kreditgarantier

Länsstyr. med delegerings­möjlighet

250'

40' till ut­hym. stugor Ej begr.

Max 50%, omsärsk skäl 75%

Ej begr.

. Även maskiner som inte ska "monteras"

Även rörelse­kapital

Stöd till kommersiell

Som ovan

 

 

 

service Avskrivningslån

Investeringslån

Kreditgarantier

Driftstöd Hemsändningsbidrag

 

Ej begr.

Ej begr.

Ej begr.

Ej begr. Ej begr.

Max 50%, omsärsk skäl 75%

Max 75 % inkl. av­skrivningslån Ej begr.

Ej'begr.

Max50%avkn:s

nettok.

Till inv. (jfr företagsstöd)

IKS

Som ovan

40' till enskilda

75%

Temporärt även utanför stödomr. 5o 6

Investeringsstöd till samhällelig service Investeringsbidrag

Driftbidrag (se nedan)

Som ovan

Ej begr.

Max 50%, om särsk. skäl 75 %

 

Bidrag till samhälle­liga serviceinsatser

Som ovan

Ej begr.

I regel max 50% av kn:s nettok.

Ex: taxi, trans­porter, samh.-service.

2   Remissyttranden

2.1 Inledning

Glesbygdsdelegationens betänkande Politik för glesbygden remissbe­handlades hösten 1981.

Efter remiss har yttranden avgetts av socialstyrelsen, transportrådet, konsumentverket, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), expertgrappen för forskning om regional utveckling (ERU), Sveriges lantbraksuniversitet, länsstyrelserna och utvecklingsfonderna i Stockholms, Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemort­lands, Jämfiands, Västerbottens och Nortbottens län samt kommittén för översyn av stödet fill jordbrakel i norra Sverige (Jo 1981:04), kooperalionsulredningen (I 1977:01), rekreationsberedningen och region­styrelsen i Umeå högskoleregion.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    396

Dessutom har yttranden inkommU från ICA-förbundet och kommunerna Benglsfors, Hylte, Ljusdal, Malung, Norrtälje, Pajala, Sollefteå, Ström­sund, Tanum, Torsby, Vilhelmina och Väslervik saml Kooperafiva för­bundet, Landsfingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund. Svenska kom­munförbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation - Familjefö­retagen, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges turistråd, Sveriges industri­förbund och Sveriges folkpensionärers Riksförbund.

2.2     Begreppen landsbygd och glesbygd

Delegationen hänvisar fill elt tidigare belänkande. Sysselsättning och service i glesbygd (Ds I 1978:37), där man karaktäriserar ell glesbygdsom­råde som elt område med långa avstånd fill sysselsättning och service saml gles bebyggelse och där näringslivet bygger på primärnäringarna. Man framhåller också att ett glesbygdsområde bör ses som en enhel där gles­bygd och tätort inte slår i motsats till varandra. Med landsbygd avses ett vidare begrepp, dvs. områden utanför de större tätorterna.

Delegationens definitioner kommenteras av Pajala och VUhelmina kom­muner. Enligt Pajala kommun lyder delegationens definitioner på ett syn­sätt där hela kommunen anges som glesbygdsområde. Del är därför inte realistiskt att som nu undandra företag i centralorterna från möjligheter fill stöd. Vilhelmina kommun efterlyser elt mått på vad som är glesbygd och i vUken glesbygd stöd skall kunna utgå.

2.3      Glesbygdspolitik under 1960- och 70-talen

ERU beklagar att delegationen inle haft tillgång lill de slutliga resultaten från 1980 års folk- och bostadsräkning. Den av delegationen redovisade ökningen av glesbygdsbefolkningen har praktiskt taget helt skelt i närheten av störte tätorter i de relativt tätbefolkade delarna av södra och mellersta Sverige och i viss mån utefter Norrlandskusten. I de inre delarna av skogslänen, vilka kan betecknas som egentlig glesbygd, sker fortfarande en betydande minskning av befolkningen även om minskningstaklen avta­git. Enligt ERU bör en granskning och analys av folkräkningsmaterialel utgöra elt grundläggande faktamaterial för diskussionen om en relevant polifik för glesbygden.

Även länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens län påpekar att delegafionen dragit aUtför vittgående slutsatser av preliminär statistik från FoB 80. Glesbygdens folkmängd fortsätter att minska men i avtagande takt. Det fmns dock tendenser i samhällsutvecklingen som bör medverka till en positivare utveckling på glesbygden. Glesbygdens roU blir aUl vikti­gare när resursfrågor av skilda slag blir mer centrala. Man bör dock vara medveten om att del finns faktorer som kan verka i annan riktning. Folk­mängden på glesbygden kommer att minska också under 80-lalel på grand av den skeva åldersstrakturen och de därav följande födelseunderskollen.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   397

Länsstyrelsen i Norrbottens län viU understryka centralorternas och glesbygdens starka ömsesidiga beroende. För länet innebär det att basin­dustrin även fortsättningsvis måste komma att spela en avgörande roU för andra verksamheter. Glesbygdsulvecklingen får inle ses isolerad utan mås­te integreras med länels utveckling i övrigi. Länsstyrelsen anser vidare alt nuvarande utveckling i landet knappast är resultatet av en aktiv regio­nalpoUtik. Tvärtom har avsaknaden av en aktiv näringspolitik medfört att Norrbotten för närvarande har de högsta arbetslöshetssiffrorna sedan ef­terkrigstiden. Man bedömer all del nya glesbygdsstödet har förutsättning­ar att på ett offensivt sätl medverka i en utveckling av glesbygden. Detta föratsätter dock all samhäUet avdelar särskilda resurser för alt kontinuer­ligt arbeta med glesbygdens näringsfrågor. 1 detla sammanhang ser man mycket allvarligt på den minskning av myndighetens resurser som signa­lerats från centralt håll. Man anser också alt kommunikationerna och turismen som näringsgren måste uppmärksammas i betydligt större ut­sträckning än vad som nu sker.

Sveriges folkpensionärers riksförbund konstaterar med tillfredsställelse att man i betänkandet slår fast glesbygdens värdefulla resurser. Däremot beklagar man att de kvarblivna äldre människorna, vilka man anser vara en betydelsefuU resurs, utelämnats och endast nämns i samband med behovel av vård och omsorg. "Det synes vara nödvändigt all påpeka att de förlids-pensionerade ofta är pensionerade icke på grund av vårdbehov utan pä grand av arbetsbrist."

UlveckUngsfonderna i Västerbottens, Stockholms och Göteborgs och Bohus län instämmer med delegationen vad avser målet för den framlida glesbygdspolitiken och betydelsen av all den knyts tUl glesbygdens egna lokala föratsättningar samt alt näringspoUliken måste innefatta satsningar på de för glesbygden betydelsefulla näringarna. Enligt utvecklingsfonden i Slockhoim bör man dock inte bara basera utvecklingen på i förhand bestämda näringsområden ulan vara öppen även för okonvenlioneUa sats­ningar. UtveckUngsfonden i Göteborgs och Bohus län delar delegationens optimism vad beträffar de små företagen, som troligen kommer att spela en mer betydelsefuU roU i framtiden.

Pajala kommun kommenterar delegafionens åsikt att del krävs inflytt­ning liU glesbygden för att vända den hUlUls rådande negativa utveckling­en. Kommunen anför att samhäUs- och kommersieU service föratsätter all del finns individer i arbetsför ålder som utför denna. Kommunen påpekar att glesbygdens invånare noterat regionalpolitikens oförmåga och i aUi högre grad inser all man själv måste agera. Dessutom medför den s.k. ekonomiska krisen att många utflyttade återvänder till sin hembygd för alt satsa på nytt.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  398

2.4 Glesbygdspolitik för 80-talet

ERU tfrågasätter delegationens bedömning alt glesbygden i huvudsak måste utvecklas på basis av sina egna resurser. Mot bakgrand av förhållan­det alt det nu sker ett betydande utbyte mellan glesbygd och omvärld förefaller det rimligare att åstadkomma bättre utnyttjande av de resurser som glesbygdssamhället och dess omgivning gemensamt förfogar över. Härav följer också att kommunikationssystemet och den lokala arbets­marknaden skulle behöva uppmärksammas mer i glesbygdspolitiken. Valet av åtgärder som kan leda till "livskraftiga samhällen i glesbygd med arbetstillfällen, service och god miljö bör rimligen anpassas dels till gles­bygdens läge i förhållande tiU större tätorter, dels lill dess tiUgång på lokala resurser". I övrigt viU ERU anföra att flera av de förslag som förs fram kan innebära positiva effekter för glesbygderna.

Länsstyrelserna i Kalmar, Älvsborgs, Västerbottens och Norrbottens län delar delegafionens uppfattning att den framtida glesbygdspoliliken i huvudsak måste baseras på glesbygdens egna resurser. Glesbygdsaspek­terna måste få en mer framträdande plats i den övergripande politiken saml beaktas och arbetas in i sektorpolitiken och regionalpolitiken. En samord­nad planering från statens och kommunernas sida av såväl sysselsättning som service och bostadsbyggande är nödvändig. Länsstyrelsen i Norrbot­tens län påpekar i detla sammanhang vikten av initiativ från berörd befolk­ning specieUt vad gäller utveckUng av egen företagsamhet. Regionala or­gan och berörda kommuner har ell avgörande inflytande och stort ansvar för att ta tillvara sådana inifiafiv.

Pajala kommun anser att glesbygdspoUfiken måste bygga på elt decen­lraUseral beslutsfattande. Detla föratsätter all länsmyndigheterna och be­rörda kommuner tillförs resurser så att beslutsunderlaget blir av god kvali­tet och en helhetssyn uppnäs. "Glesbygdsstödets möjligheter som ett inslrament för en långsiktig utvecklingsstrategi har klart undervärderats. Här krävs en kraftigare markering från statsmakterna." Kommunen un­derstryker också behovel av goda kommunikationer. Man förutspär all många trafikföretag kommer all slås ut om inle statsbidraget tiU landsbygdstrafiken höjs. Dessutom vUl man framhålla att en positiv ut­veckling i glesbygden kräver en utvecklad kommunal samplanering av sysselsättning, service m. m. och att det fill stor del är en resursfråga som måste prioriteras. Vilhelmina kommun tfrågasätter om förslagen till framli­da glesbygdspolitik innebär något så avgörande nytt att den eftersträvande offensiva insatsen verkligen kommer tUl stånd. Man anser att delegationen borde ha sökt konkretisera de tankegångar som redovisas.

KF ansluter sig till delegafionens målsättning för glesbygdspoUfiken men påpekar att om målsättningen skall infrias fordras kraftiga satsningar. Även KF framhåller viklen av goda regionala och lokala kommunika­tioner. Svenska kommunförbundet ställer sig också bakom den inriktning

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   399

av glesbygdspolitiken som delegationen föreslår. Del torde krävas en offensiv och ulvecklingsinriktad polifik om målet att skapa livskraftiga samhällen i glesbygden skaU uppnås. Kommunerna har en viktig roll genom att de har ansvaret för bebyggelseplaneringen. Den fysiska över­siktsplaneringen kan inriktas på en aktivare landsbygdsutveckling. Man vill också fästa uppmärksamheten på att del ofta inte räcker med en positiv planering för bebyggelse för enbart jord- och skogsbruket och angränsande näringars behov. Om utveckUngen i glesbygderna skall kunna vändas och dess resurser tas till vara krävs det en positiv inställning fill bebyggelseut­veckling i glesbygden och dess små tätorter också för andra boende grap­per. Glesbygdsutvecklingen kan även främjas genom bl.a. den kollekfiva trafikförsörjningen, varaförsäljningen och IKS-verksamhel saml kommu­nernas allmänna insatser för människorna i glesbygden.

Särskilda insatser

Lantbruksuniversitetet påpekar alt en satsning på glesbygdsutveckUng kräver olika utveckUngsvägar även vad gäller satsningar inom de areella näringarna eftersom jord- och trädgårdsbrakel visat sig synnerligen sårbart för överproduktion. Till stora delar begränsas produktionsulrymmet inom dessa näringar till den inhemska och den nordiska marknaden. Risken för överetablering är även påtaglig för näringar som gelskötsel, pälsdjursupp­födning och villprodukfion. Med den mekanisering som nu är under ut­veckling kan del på sikt bli utrymme för endast ell fåtal företag. Länssty­relsen i Västerbottens län anför all man delar delegationens uppfattning om att särskilda insatser bör göras inom vissa produktionsgrenar i jordbra­ket, för vidareförädUng av skogsråvaror, inom energiproduktionen och inom fiskodlingens och fiskförädlingens områden. Även UtveckUngsfonden i Stockholms län påpekar fiskets betydelse för näringslivet i bl. a. skär­gårdsområdena.

Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen anser all kommunerna bör undvika alt utföra arbele i egen regi, som likaväl eller bättre kan utföras av enskilda företag. Uppdrag åt l.ex. en kommunal förvaltning kan vara del som på marginalen avgör etablerandet och den fortsatta existensen för l.ex. bygg-, inslallafions- och serviceföretag inom ett glesbygdsområde. En företagsvänlig inställning stimulerar även nyeta­blering av andra företag och kan därigenom främja utvecklingen av förelag som kan arbeta utan stödinsatser. Sveriges köpmannaförbund vill ha en översyn av upphandUngskungörelsen i syfte att stärka den lokala handelns föratsättningar.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    400

Utveckling av småskalig teknik

STU avstyrker delegationens förslag all regeringen skaU ge STU i upp­drag att inifiera projekt om småskalig teknik. STU anser att nuvarande verksamhetsformer i huvudsak tillgodoser ändamålet med utredningens förslag. Styrelsens erfarenhet visar att småskaUghet vanligen är en fördel, men all småskalig teknik påverkas ur lönsamhelssynpunkt av samma faktorer som storskalig teknik, om än i mindre grad. Avgörande för fram­gång är projektägarens tekniska idé och entreprenöriella förmåga. De kan endasi i begränsad utsträckning påverkas med riktade centrala inifiafiv. STU-stöd kan ges även för alt utveckla projekt som bedöms ha stort samhälleligt intresse, men där särskilda offentliga åtgärder, l.ex. teknik­upphandling, krävs för ett nyttiggörande av projektresullaten. Sådana projekt kan vara aktuella när det gäller glesbygdens specifika behov men de föratsätter en aktiv medverkan från berörda myndigheter i utvecklings­arbetet eller teknikupphandlingen.

Sveriges Lantbruksuniversitet anser all delegationens starka markering av satsning på småskaUg teknik ger sken av all detta är en specifik möjlig­het för glesbygden. Jord- och trädgårdsbruket måste betraktas som små­skaligt eftersom dessa näringar lill övervägande delen domineras av famil­jeföretag och små deUidsförelag. Begreppet storskalig teknik lorde, för de areella näringarna endasi kunna användas inom skogsbrukels primärpro-duklion och inom de olika förädlingsleden för areell produktion.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslaget om all regeringen bör avsätta ökade resurser för att utveckla en småskalig teknik som passar glesbygdens förhåUanden. Man anser all den brist på balans mellan små­skalighet och storskalighet som föreligger skulle till en del kunna avhjälpas genom att utnyttja resurser vid Högskolan i Luleå. Därför föreslår man alt Högskolan i Luleå ges i uppdrag alt utarbeta ett forskningsprogram för utvecklandet av småskalig teknik i första hand anpassad tiU förhåUandena i skogslänen. Pajala kommun tUlstyrker förslaget att STU får i uppdrag att initiera projekt om småskalig teknik. Energiproduktionen bör stimuleras genom utvecklingen av småskaliga energisystem som bygger på inhemska bränslen. Del är då väsenfiigt för kommunerna att statsmakterna hjälper till eftersom kommunema inle har de erfarenheter som behövs. Utveck­lingsfonden i Stockholms län anser all utvecklingen av småskalig teknik länge har utgjort en föratsättning för utveckling av skärgårdsförelag. De satsningar som nu aviseras bör inledningsvis vara inriktade på att la till vara de erfarenheter på detta område, som fmns inom de olika skärgårds­områdena i Norden. UtveckUngsfonden i Västerbottens län pekar på två områden där glesbygden har goda förutsättningar all vidareutveckla sitl näringsliv, nämligen malm- och mineralproduklion saml liUverkning av biobränslen. Det krävs dock kraflfuUa insatser inom forskning och utveck­Ung för all vidareutveckla den småskaliga tekniken. Vissa delar av länels glesbygd har även en slor utvecklingspotential vad avser turism och insjö­fiske.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                       401

Forskning och utbildning

STU delar delegationens uppfattning att forskningen är en betydelsefull del i en långsiktig strategi och anser att forskningen om den regionalpolitis­ka utvecklingen i ökad omfattning bör ta hänsyn tUl den tekniska ulveck-lingsdynamiken. ERU anser att en grandläggande forskning, som föratsält­ningslösl granskar utvecklingen i glesbygden och de premisser politiken bygger på måste komma till stånd och stimuleras vid flera institutioner i landet. ERU nämner också några problemområden som man för närvaran­de håller på att konkretisera i ett glesbygdsforskningsprogram inom ERU-NORD. Enligt Sveriges lantbruksuniversitet skulle dess resurser komma tUI bättre utnyttjande om forskningen inriktades mol en bred grandläggan­de kompelens om kunskaper för de areella näringarnas produkfivUelsul-veckling. Stora delar av denna kunskapsutveckling är fiUämpbar även inom glesbygden. Krav på alternativa produklionsanpassningar och enskU­da initiativ medför alt mera praktiskt inriktad forskning för glesbygdens intressen får en exklusiv karaktär inom lantbraksuniversiletets ram. En sådan verksamhet skulle stå i stark konkurrens med att mera brett upplagt forskningsprogram enligl nuvarande system.

Länsstyrelsen i Värmlands län stöder också åsikten om alt det behövs en mer offensiv och praktiskt inriktad forskning. Man är dock tveksam lill skapandet av ännu en central forskningsinstitution. Ökade regionala forsk­ningsresurser skulle kunna leda tUl en mer decentraliserad forskning och mer forskning om glesbygden. Sådana resurser borde inriktas mer på fillämpad forskning än på grandforskning. Enligt länsstyrelsen bör delega­tionen i samarbete med berörda centrala verk ha ansvaret för utbildningen av personer som sysslar med glesbygdsfrågor och som handlägger gles­bygdsärenden. En modell skuUe kunna vara regionala konferenser om glesbygdsfrågor med företrädare för olika myndigheter, organ och organi­sationer. Det är väsentligt alt konferenserna ges en slor bredd när del gäller deltagandet. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser all man bör kunna utvidga användningsområdet av del arbetsmarknadspolitiska instrumentet "arbetsmarknadsutbildning i företag" genom att tUlföra en glesbygdsut­bildning med generösa bidragsmöjligheter. Då skulle företagare inom hant­verk, kommersieU service och övriga glesbygdsyrken kunna utbilda och anställa arbetslösa människor i glesbygd. Länsstyrelsen i Västerbottens län delar delegationens uppfattning och anser alt den administrativa förela-garalbildning som bedrivits i länet sedan 1978 bör permanentas och att staten bör överta del finansiella ansvaret. Utbildningen har stor betydelse för inlandets företagare. Om en särskild forskningsinstitution för gles­bygdsforskningen skapas föratsätter länsstyrelsen att denna lokaliseras lill Umeå universUet. Länsstyrelsen i Norrbottens län instämmer i all forsk­ningen för att utveckla småskalig teknik som passar glesbygden bör utökas och menar att sådan forskning med fördel bör kunna lokaUseras lill hög­skolan i Luleå. 26    Riksdagen 1981182. I saml. Nr 113   Bilagedel

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  402

Regionsstyrelsen för Umeå högskoleregion delar också delegationens bedömning beträffande forskning om och för glesbygdens utveckling. Man anser att den hittUlsvarande forskningen många gånger varit alltför des­kriptiv och defensii'. Nu krävs en mer framåtsyflande FoU-verksamhet. 1 det sammanhanget vill regionsslyrelsen betona att föralsällningarna för forskning kring glesbygdens problem är särskill goda i Umeå högskolere­gion där just glesbygdsproblemen är betydligt mer påtagliga och omfat­tande än i andra delar av landet. Vid Umeå universitet viU man bygga upp ell regionalt utvecklings- och forskningsinstitut med i huvudsak samhälls­vetenskaplig inriktning. Det skall utgöra komplement och vara samver­kanspartner till del mera tekniskt inriktade forsknings- och utvecklingsar­bete som bedrivs vid högskolan i Luleå. Även vid högskolan i Östersund pågår en diskussion om hur högskolan skall utvecklas för att kunna utgöra en mera reell resurs för inlandets utveckUng. Del utbildningsbehov som aktualiseras är av den karaktären alt del i första hand bör tiUgodoses av andra utbildningsanordnare än högskolan. Enligl regionstyrelsen är inrikt­ningen på och organisationen av det utbildningsutbud som det allmänna skolväsendet och högskolan svarar för av stor betydelse även för glesbyg­den.

Enligt Pajala kommun föreligger i glesbygdskommunerna stora behov av prakfisk småföretagarulbUdning inom flera områden. En satsning på denna typ av utbildning är av grundläggande betydelse för företagsamhe­ten. Vissa praktiska problem såsom tidsaspekter, sludiefinansiering och långa avstånd måste därvid lösas. Man bör också se över möjligheterna all såväl i ungdomsskolan som i vuxenutbildningen föra in näringslivs- och arbetsUvsfrågor. Pajala kommun finner del glädjande all delegafionen be­träffande forskning i glesbygdsfrågor klart markerar en prioritering av byprojekt. Man har länge stöttat byprojekt, men många gånger stupat p. g. a. finansieringsproblem och ljumt intresse från slödbeslutande instan­ser. Strömsunds kommun understryker behovel av utbildning till typiska glesbygdsyrken. Även Svenska kommunförbundet efterlyser en kontinuer­lig och yrkesinriktad utbildning inom de typiska glesbygdsnäringarna. LRF anser alt större uppmärksamhet måste ägnas ål forskning, utbildning och rådgivning men även all antalet glesbygdsrådgivare bör utökas och alt samverkansformer mellan förelag bör tiUvaralas.

Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen vill prioritera ulbUdningen för hantverksservice i glesbygden. På grand av den höga åldersnivån bland verksamma företagare behövs här snabba och verkningsfulla insatser. Sveriges fotkpensionärers Riksförbund föreslår alt man låter pensionärer introducera lågulbildad och yrkesoerfaren ungdom i sitt arbele. Delta skulle kunna tillgodose såväl de yngres som de äldres intressen. Förbundet åberopar en SIFO-undersökning som äldrearbets­kommittén låtit ulföra (SOU 1981:70). Omkring hätften av de tillfrågade förklarade sig intresserade av att efter pensioneringen sälta in ungdomar i

 

Piop. 1981/82:113   Bilagedel                                    403

sitl yrke, "att utnyttja deras kunnande vore all tiltföra samhället stora tillgångar föratom den positiva betydelse — med psykiskt och fysiskt hälsobringande effekt — del skulle ha för äldre själva all uppleva all deras erfarenheter kom framtiden fill godo."

Enligt Utvecklingsfonden i Stockholms län har utbildningen i glesbygds-företag i länet haft stor omfattning.

Utvecklingsfonden i Västerbottens län anser all den utbildning som måste tiUskapas och permanentas bör vara inriktad på de typiska glesbygdsyrkena. En specieU enlreprenörsulbildning bör igångsättas. Trots tillgång på goda affärsidéer har det nämligen visat sig all projekten inte kunnat realiseras i glesbygden p.g.a. avsaknaden av huvudman.

Nya samverkansformer

STU anför att lokal samverkan mellan småförelag, som syftar fill gemen­samt utnyttjande av maskiner, utbyte av tjänster m. m. är intressant och redan förekommer i många kommuner. Kommunala insatser i form av näringslivssekreterare och liknande borde vara effektivt. Samverkan i form av arbetskooperafion, dvs. personalägda företag, kan vara intressant men - dessa företag utsätts för samma krav från omvärlden som övriga företag. Kooperationsutredningen vill understryka all den kooperativa verksamheten vilar på bred och djupgående erfarenhet. En utveckling av kooperation på nya områden kan därför bygga på konkreta erfarenheter. Utredningen vill därför förorda att del kooperafiva alternativet akluaUse­ras klarare i den fortsatta handläggningen av glesbygdspolitiken. Bl. a. bör lagstiftningen på området ses över liksom de anvisningar som centralt och av länsstyrelserna utfärdas för verksamheten. KF instämmer i nödvändig­heten av lokal samverkan, t. ex. i arbetskooperativ. Pajala kommun anser all den kooperativa rörelsen kan få en avgörande roll för glesbygdens utveckling. Den företagsformen är speciellt lämplig för glesbygden av flera skäl, bl.a. för att där finns en social funktion som ursprungligen grundar sig på ideellt arbete. Även turismen kan utvecklas, speciellt på Nordkalot­ten.

Decentralisering

Delegationen föreslår alt särskilda lokalkontor bör inrättas för bl.a. utvecklingsfonderaa i länen.

STU avstyrker i princip att lokalkontor inrättas. Man anser all del skulle försvaga utvecklingsfondens handlingskraft. Redan den nuvarande organi­safionen innebär svårigheter för vissa fonder att ha fillräcklig överblick. Lokala intressen bör företrädas av en näringslivsfunklion. ERU instämmer i delegationens bedömning att det är nödvändigt med en ökad samordning mellan statliga och kommunala planeringsinsalser vad gäller sysselsätt-

 

Prop. 1981/82:113    BUagedel                                  404

ning, service och bostadsbyggande. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att en strävan mol en decentraliserad regional verksamhet i princip är riklig och har därför tagit inUialiv fill en samlokalisering av olika regionala verksamheter i Norrtälje. Även Pajala kommun stöder delegationens för­slag till inrättandet av lokalkontor för samordning av regionala och cen­trala myndigheters och organisationers verksamheter i glesbygden. Man kräver att länsstyrelsen snarast får i uppdrag att genomföra en sådan decentralisering. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser alt inrättandet av lokalkontor stäUer krav på extra ekonomiska resurser. Såvitt man i dag kan bedöma kommer några sådana inte all vara tillgängliga. Enligt länssty­relsen I Norrbottens län är del generellt sett inle lämpligt alt avskilja regionala organs glesbygdsverksamhet från den ordinarie verksamheten. 1 vissa fall kan det dock vara värt att pröva möjligheterna att utlokalisera regional verksamhet från residensstäderna till någon annan ort i länet. För att i realiteten kunna åstadkomma decentraliserade lokalkontor bör sär­skilt bemyndigande härom ges tUl länsstyrelsen.

Bengtsfors kommun anser alt delegationens rapport inte ger så myckel beträffande lokalkontor i glesbygderna. Det är en slor brist alt de försök som pågår inte utvärderats och tagits med i rapporten. Del är viktigt alt kommunerna får större befogenheter när del gäller stödbehandlingen. Det­la kan betydligt förenkla handläggningen och beslulsfallandel. Dessutom kan lokala stödformer samordnas med de regionala. Norrtälje kommun anser all decentralisering genom utlokalisering av myndigheter m.fl. liU lokala kontor är en viktig praktisk och principiell åtgärd, som bör drivas med ännu större kraft och konsekvens än vad som hitfills skett. Ström­sunds kommun vill kraftigt understryka betydelsen av alt utredarnas för­slag kommer till utförande. Även Torsby kommun tillstyrker förslaget att lokalkontor inrättas. Man bedömer all sådana servicekonlor skulle kunna få slor betydelse vid genomförandet av det regionalpolitiska programmet i länens olika delar. VUhelmina kommun anser att avstånden inom länet är ell stort problem, specieUt som residensstaden ligger vid länels ena ände. Därför har kommunen föreslagit alt regionala organ i större utsträckning utlokaliseras. Del bör särskill gälla sådana organ där arbelsuppgtfterna inle fördelar sig efter befolkningtyngdpunkt. För delta synsätt har man inle fåll gehör hos länsmyndigheterna. Därför anser kommunen alt om delegatio­nens tankegångar ska förverkligas, behöver de preciseras och ges ökad tyngd genom bindande centrala riktlinjer. Man föreslår också att statsmak­terna vidtar omedelbara åtgärder för all närmare ange hur de regionala organens verksamhet skall decenlraUseras.

KF och LRF delar delegationens uppfattning om behovel av decentrali­serat beslutsfattande och understryker vikten av samordnad planering över sektorgränserna mot elt gemensamt regionalpolitiskt mål. Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen anser att en mobiU­sering av enskilda regioners resurser underlättas av en ökad decenlrali-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   405

sering av de polifiska besluten. "En sådan utveckling är posifiv, men man måste samtidigt vara uppmärksam så alt inle traditionell bypolifik får för stort inflytande. Det kan leda tiU en okontrollerad ambUionshöjning av de regionalpolitiska insatserna." Utvecklingsfonden i Stockholms län anser att inrältandet av lokalkontor och utlokaliseringen av regionala myndighe­ter medför risk för en fördyring av servicen och en fördröjning av hand­läggningen. I den mån kommunikationer och stora avstånd innebär att allmänheten kan betjänas bättre genom lokala kontor kan dock sådan service vara önskvärd. Utvecklingsfonden i Jämtlands län tror all en samordning av den regionala verksamheten skuUe kunna vara möjlig och rationell vad gäller information och allmän rådgivning. Fonden betvivlar dock alt sådana lokalkontor kan komma att besitta fillräcklig sakkunskap för att svara för handläggningen av ärenden om slöd till enskilda förelag. Fonden anser att större effekt uppnås om motsvarande resurser ställs till förfogande för att bedriva en systematisk uppsökande verksamhet. Även utvecklingsfonden i Västerbottens län anser att kommunernas engagemang i stödhanteringen bör ökas väsentligt. Kommunerna skuUe kunna göra stora insatser genom framför aUt spridning av information i glesbygden och viss ärendehantering, samt medverkan vid upprättandet av kompletta an­sökningsunderlag.

2.5 Stödets effekter

Konsumentverket konstaterar att drygl 100 sysselsättningslillfällen har tiUskapats i butikerna som en följd av gjorda investeringar. Man vill dock kraftigt understryka att sysselsättningseffekten är en ren sidoeffekt av stödet tiU kommersiell service. Syftet med stödet är att tillförsäkra befolk­ningen i glesbygd en tiltfredsstäUande kommersiell service. Att av syssel­sätlningsskäl stödja en butik kan leda tiU en straklur som från konsument­synpunkt inte är ändamålsenlig. Länsstyrelsen i Jämtlands län delar dele­gafionens uppfattning att glesbygdsstödet i huvudsak haft goda effekter, och att det är mycket angeläget att tillräckliga medel även i fortsättningen avsätts för denna typ av stöd. Medlen bör i första hand förbehåUas de norra inre delarna av landet. Länsstyrelsen instämmer också helt i delega­tionens åsikter att det bör ankomma på länen att utforma principer för stödgivningen i enlighet med regionala föratsättningar och mål. En sådan ordning stäUer dock stora krav på den regionala nivån. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser också att glesbygdsstödet haft goda effekter. Där­emot har gränsdragningen mellan glesbygdsstöd och lokaliseringsstöd vål­lat problem. Man anser att gällande förordning och anvisningar är oklara på denna punkt. Glesbygdsstöd bör i vissa fall kunna utgå där lokali­seringsstöd är tillämpbart. Enligt LRF är det angeläget att stödet får den föreslagna omfattningen så att maskininvesteringar och rörelsekapital kan stödjas. Särskilt i Nortlands inland måste de ökade intransportkostnaderaa för mjölk uppmärksammas.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   406

SHIÖ-Familjeföretagen anser alt generella medel är överlägsna selek­liva stödformer. Glesbygdsstödet bör dock betraktas som ell viktigt kom­plement fill och inslag i den regionala poUtiken. Utvecklingsfonden i Stock­holms län delar också glesbygdsdelegationens bedömning av effekteraa av glesbygdsstödet och glesbygdspoUfiken. Man anser alt skärgårdsfrågorna, som ju blivit sent uppmärksammade i glesbygdssammanhang, nu förefaller ha fått den rätta uppmärksamheten och behandlas i rätt sammanhang. Socialstyrelsen instämmer i att glesbygdspolifikens insatser haft god effekt lokalt sett. När det gäUer stödet till samhälleUg service, vilket enligt RRV:s rapport fått ytterst liten omfattning, anser socialstyrelsen att länsstyrelser­na haft otillräckliga kunskaper för att bedöma sociala serviceinsatser i glesbygd och att man prioriterat de sysselsättningsfrämjande åtgärderna i aUtför hög grad.

Övriga synpunkter

Enligt transportrådet är de förslag som berör rådets verksamhet mycket summariskt beskrivna. Det gäller främst stöden lUl taxinäringen i gles­bygd, transporter av tungt gods i skärgård, transport av fisk från QäUsjöar och mjölktransporterna i extrem glesbygd. Anknytningen lill nuvarande stöd till kollektivtrafiken och det regionalpolitiska slödel framgår ej klart, varför del för transportrådet har varit svårt att i detalj la ställning tUl förslagen. Konsumentverket instämmer i huvuddragen av den allmänna beskrivningen av målet för glesbygdspoUfiken. Man beklagar dock alt delegationen inte närmare belyst de centrala sektorsorganens roU. Det är verkets erfarenhet att sektorsorganen måste spela en betydelsefull roU för att samordna och utveckla insatserna i glesbygd. Verket viU också under­stryka nödvändigheten av elt reellt inflytande för lokalbefolkningen vid problemkartläggning och val av åtgärder. Enligl AMS bör glesbygdsstödet även i fortsättningen ha en starkt selekfiv inriktning.

SIND anser all delegationens slutsats, all landsbygden och även den utpräglade glesbygden kommer alt få en framträdande plats i den framlida samhällsutvecklingen, innebär en felsyn, som inle får läggas fill grand för utvidgade statliga stödinsatser i glesbygden. Enligl verket kommer i fram­tiden de effekter, som orsakat dagens glesbygdsproblem dvs. den produk­tionstekniska utvecklingen och därav följande urbaniseringen, all förstär­kas. Det är nödvändigt alt ta liUvara de områden där svenskt näringsliv kan hävda sig bäst intemalionellt. Del gäller främst den teknologitunga pro­duktionen, vars produktionsföralsättningar företrädesvis finns tillgängliga i urbaniserade områden. Överhuvudlaget måste förutsättningarna för att bedriva produktion på en viss geografisk plats prövas hårdare i framtiden, som följd av ökad internafioneU konkurrens, både på utlandsmarknaden och hemmamarknader. På sikt kommer sannolikt den svenska råvarain­dustrin att minska i omfattning på grand av konkurrens från andra länder

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   407

med betydligt gynnsammare produkfionsförulsätlningar. Delta kommer all drabba glesbygdsområdena hårdast. Motiven för statliga stödinsatser har, enligt verkets uppfattning, mer socialpolitisk karaktär än näringspolitisk. Då glesbygdsdelegafionen inte redovisat någon utvärdering av de oUka former av glesbygdsstöd som använts sedan 1979 anser inte industriverket att man har tiUräcklig grund för att föreslå en ambifionshöjning av insatser­na.

Länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län redovisar goda erfarenhe­ter av hiltiUsvarande stödverksamhet, specieUt i skärgårdsområdet har glesbygdsstödet givU betydande resultat i fråga om sysselsällning och service med förhållandevis små medel. Insatserna har dessutom bidragit lill att stärka optimism och framtidstro i glesbygden. Man tillstyrker i stort delegationens förslag. Lånsstyrelsen i Hallands län är en av de tre länssty­relser i landet, som trots upprepade framställningar lill regeringen inle erhållit medel fiU stöd för glesbygdsinsalser. Man finner det anmärknings­värt, speciellt mol bakgrund av konstaterandet all stödet givit betydande insatser med små medel, och förutsätter att medel liltförs länet kommande budgetår. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att del borde finnas goda möjligheter att främja en positiv utveckling i glesbygdsområ­dena om förhållandena i dessa områden kan ses i sin helhet - inle enbart från stödsynpunkt - och omfattas av positiva strävanden, uttryckta i en övergripande, särskild lagstiftning för glesbygden. De berörda områdena skulle härigenom få en särskild status och också positiva förtecken i den mer långsikliga planeringen inom olika samhällssektorer. Länsstyrelserna i Älvsborgs och Värmlands län ställer sig positiva till all även mindre och mobila maskiner i fortsättningen föreslås kunna ingå i slödunderlagel. En annan betydelsefull ändring är all kreditgarantierna vid slöd till kommer­siell service inte längre begränsas lill varalagerappbyggnad. Länsstyrelsen i Älvsborgs län delar ocksä delegationens bedömning att staten inte bör medverka till en lolalfinansiering av investeringar i utpräglad glesbygd, vUket konsumentverket föreslagit. Enligt länsstyrelsen i Värmlands län bör stödets allmänna inriktning klargöras i förordningen, men visst stödob-jektZ-ändamål bör i så liten utsträckning som möjligt kopplas samman med särskill stödsubjekl. Del bör också diskuteras om inle glesbygdsstödet bör breddas fill att också avse investeringar i produktutveckling och mark­nadsföring för att än mer öka graden av flexibilitet.

Länsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands, och Västerbottens län till­styrker delegationens förslag. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det bör ges möjlighet att på regional nivå stödja nya ändamål. Vissa regionala skiUnader är då ofrånkomliga. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att rapporten i sin allmängiltiga del i många stycken har övervärderal glesbygdens utvecklingsmöjligheter och roU. Den faktiska utvecklingen pekar i annan riktning. En positiv utveckling av länets basindustrier är en föratsättning för glesbygdens utveckling. En viss befolkningsminskning

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   408

måste accepteras i de mest extrema glesbygderna och resurserna priori­teras till de områden som bedöms ha föratsättningar för en utveckling.

Enligt Kooperationsutredningen är den i belänkandet redovisade analy­sen av föratsättningarna och formerna för en utbyggd ekonomisk verksam­het i glesbygden mycket knapphändig. Detta är beklagligt då processen idé(behov)-inifiativ-elablering, som är central i glesbygdsutveckUngen, knappast diskuterats. Kommittén för översyn av stödet lid jordbruket i norra Sverige delar delegafionens uppfattning alt samhälleliga insatser är både nödvändiga och önskvärda för att upprätthålla en godtagbar service och skapa sysselsättning för ett tillräckligt befolkningsunderiag i glesbyg­den. För att underlätta tillämpningen och för att få en någorlunda likformig tillämpning i oUka län bör vissa principieUa synpunkter på handläggningen av stödärenden utvecklas i centrala anvisningar, t. ex. hur differentiering­en av avskrivningslånen bör ske, i vUka fall avskrivningslån bör lämnas fill inventarier, samordningen med andra stödformer på jordbrukets och träd­gårdsnäringens områden. Regionsstyrelsen i Umeå högskoleregion finner vissa formuleringar i betänkandet både motsägelsefulla och förenklade. Bland annat den motsättning som finns mellan decentraUsering och ökad samordning. Vidare ger delegationen i sin framsläUning en myckel posifiv bild av glesbygdens möjligheter och förulsätlningar. Stagnerande ekono­mi, sysselsättningsproblem och sociala problem är förhållanden som enligl delegationen skuUe påverka situafionen posifivt. Regionsslyrelsen är av motsatt uppfattning och befarar all just nämnda förhåUanden kan bU ell hot mot en aktiv regional- och glesbygdspolitik och därmed också ell hot mot glesbygden.

Bengtsfors och Hylte kommuner delar delegafionens förslag fill framtida glesbygdspolifik. Hylte kommun framhåUer att glesbygd finns i samtliga län. Det är därför av vikt att samtliga länsstyrelser har någon medelsram för glesbygdsstöd. Malungs kommun delar delegationens åsikt all en cen­tral detaljreglering av glesbygdsstödet inte är önskvärd. Av samma skäl anser man all glesbygdsstödet kan förenklas. Norrtälje kommun instäm­mer i delegafionens bedömning att man bör satsa på jordbrak, skogsbruk, nya energikällor, fiske, hanlverksutbildning och lokala samverkansformer. Pajala kommun ställer sig också positiv fill rapporten. Man anser att avskrivningslån i Pajala genereUt bör lämnas med 75 % av kostnaden p.g.a. det extremt ogynnsamma läget. Sollefteå, Tanums, Torsby och VUhelmina kommuner delar delegafionens syn på regionalpolitiken. Ta­nums kommun anser att delegationen borde ha tagit upp frågan om gles-bygcisbefolkningens transportkostnader. Dessa utgör en stor ekonomisk belastning med de ständigt ökade drivmedelskoslnaderna och drabbar glesbygden i långt störte omfattning än tätorterna.

Landstingsförbundet instämmer med delegationen om att beslut om fördelning av olika stödinsatser bäsl görs på regional nivå efter samordning med andra samhälliga insatser. LRF betonar att en ekonomiskt realistisk

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   409

verksamhet i utpräglad glesbygd måste bygga på kombinerade förelag, småskalighet och vidareförädling av råvaror. Detla kräver insatser så att marknadsförhållandena ordnas för den ofta råvarabaserade areella pro­duktionen i glesbygden och att ell rimligt transportstöd tillskapas. Svenska kommunförbundet ser med tillfredsställelse på delegationens förslag till förbättringar av glesbygdsstödet. I detla sammanhang bör de problem som bufikerna har i skärgården och andra Uknande områden särskilt uppmärk­sammas.

SHIÖ-Familjeföretagen bedömer rapporten som en preliminär studie, som bör kompletteras med mer djupgående bedömningar av glesbygdsin­satsernas företagsekonomiska och samhällsekonomiska verkningar. Delta gäller exempelvis behovel av utbildning inom typiska glesbygdsyrken och behovet av hantverksservice. Utvecklingsfonden i Stockholms län delar uppfattningen att fler ändamål för glesbygdsstödet nödvändiggör förenkla­de bestämmelser samt att det särskilda stödet till utvecklingsfonden för projekt bör upphöra då andra medel står till förfogande för sådana projekt. UtveckUngsfonden i Kalmar län instämmer i delegationens förslag om inriktning på den statliga glesbygdspoliliken och förbättringar av del stat­liga glesbygdsstödet. Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län anser alt föreslagna förändringar är posifiva om man har kvar stödet i ungefär nuvarande isolerad form. Samtidigt vUl man varna för tillämpning som ger maximalt stödbelopp. Regional restriktivitet bör gälla och framgå av sär­skilda anvisningar. Utvecklingsfonden i Värmlands län delar uppfattning­en att stödet kan ge betydande resultat med förhållandevis små ekonomis­ka insatser. "Det kommande stödet bör lill sin utforming ges en så allmän inriktning alt flexibilitet tillåts vid den länsvisa tiUämpningen såväl beträf­fande slödobjekt/ändamål som vid geografisk gränsdragning". Utveck­lingsfonden i Jämtlands län delar glesbygdsdelegalionens mening all spe­cieUa åtgärder erfordras för all befolkningen i glesbygd skall uppleva en välfärdsulveckling, motsvarande den som lälortsbefolkningen åtnjuter. Sveriges Turistråd anför all den aUmänna kostnadsutvecklingen och de priser marknaden tål för uhyrningsverksamhet gör alt de förslag om höj­ning av högsta beloppet för statliga bidrag lill uthyrningsstugor inte nämn­värt förbättrar möjligheterna att uppföra sådana. För att uppnå syftet med uthyrningsstugor måste därför en generösare och mer flexibel statlig stö­dinsats till.

2.6 Administration och beslutsfattande

Flertalet remissinstanser anser all länsstyrelsen bör ha beslutanderätten i samtliga ansökningar om stöd lill glesbygd och alt beslutanderätten i vissa faU bör kunna delegeras till lantbruksnämnden eller UtveckUngsfonden.

Lantbruksstyrelsen anser dock att möjligheten alt delegera kommer all leda tiU brist på enhefiighel i ärendehanteringen då vissa län kommer att

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   410

utnyttja möjligheten och andra inle. Handläggning, beslut och administra­tion av glesbygdsstöd tUl de areella näringarna bör åvUa lanlbruksnämn-dema och lanlbraksslyrelsen. Övriga ärenden bör åvUa utvecklingsfonden medan länsstyrelsens uppgtft liksom för närvarande bör vara all ange inom vilka områden som stöd bör lämnas, fördela medlen på olika stödformer och i övrigt ange regionala riktlinjer för hur medlen skall användas. Beträf­fande delegationens åsikt, att det inle finns något behov av centrala anvis­ningar utöver regionens förordning, påpekar styrelsen att centrala anvis­ningar är nödvändiga för att underlätta och skapa enhetlighet i handlägg­ningen och att det hos handläggarna finns ett starkt önskemål om centrala anvisningar. Länsstyrelsen I Gävleborgs län anser att länsstyrelsen även i fortsättningen bör ha huvudansvaret för glesbygdsinsalserna på regional nivå. Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar att en överföring av beslutan­derätten lUl länsstyrelsen innebär ett ökat anspråk på länsstyrelsens perso­nella resurser. För att klara stödverksamheten föreslår man därt"ör: om­prioriteringar inom den regionalekonomiska enheten, kraven på beslutsun­derlag bör kunna förenklas och anpassas till ärendenas vikt och att kom­munema ges ett ökat inflytande över glesbygds verksamheten. Även läns­styrelsen i Norrbottens län anser att kommunens roll i stödgivningen bör öka.

Kommittén för översyn av stödet tUl jordbruket i norra Sverige anser alt länsstyrelsen bör ha det övergripande ansvaret för regionalpoUliken. Hu­vudprincipen bör dock vara all beslut i ell ärende fallas av del länsorgan som har berett ärendet. Lantbraksslyrelsens ansvar, i egenskap av central myndighet, beträffande lantbruksnämndernas verksamhet bör även omfat­ta tillämpningen av glesbygdsstödet. ICA stöder tanken på all länsstyrel­serna bör besluta i stödärenden, men anser all del bör finnas någon form av samordning länsstyrelserna emellan så alt man undviker olikartad be­handling i olika län. Bengtsfors kommun beklagar på förekommen anled­ning alt informationsansvaret inte reglerats i förordningen. Pajala kommun anför bl. a. att den regionala/kommunala nivåns inflytande över glesbygds-insatserna bör stärkas och att det kommunala engagemanget bör öka vad gäUer stödhanteringen. Sollefteå kommun har inget all erinra mot all ansvaret för glesbygdsinsalserna åvilar länsstyrelsen men anser alt lanl­braksnämnderna måste få handlägga och att ett starkt inflytande på frågor som rör jordbrak och trädgårdsnäring. Frågor som rör hantverk och småin­dustrien verksamhet bör bedömas och handläggas av utvecklingsfonden. Tanums kommun understryker all del är angelägel alt länsstyrelserna bemödar sig om avbyråkratisering av ärendebehandlingen. Vilhelmina kommun stöder delegationens linje all länsstyrelsen skall ha det slutliga ansvaret, men anser all kommunförvallningen i större utsträckning skulle kunna vara handläggande lokalt organ för regionala myndigheter.

KF stöder uppfattningen ätt inflytande och beslut skall decentraliseras men vUl samtidigt understryka viklen av all kontakter bibehålls med cen-

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   411

trala myndigheter. Beträffande del kommersiella stödet bör frågor av principiell karaktär hänskjutas till konsumentverket. Landstingsförbundet och LRF anser liksom Svenska kommunförbundet att länsstyrelsen bör ha del övergripande ansvaret för glesbygdsstödet och utarbeta regionala rikt­Unjer. Lanlbraksnämnderna bör dock handlägga ärenden som rör jord och skogsbrak. De regionala utvecklingsfonderna bör besluta i ärenden som rör hantverk och småindustrieli verksamhet. Ärenden om transportstöd bör bedömas av de regionala trafikhuvudmännen. Kommunerna bör i störte omfattning än hittiUs delta i beslutsprocessen.

UtveckUngsfonden i Göteborgs och Bohus län påpekar all i den mån länsstyrelsen delegerar beslut bör delegeringen gälla längre perioder. Det är angeläget att nu gäUande anvisningar som utfärdats av lantbruksslyrel­sen ersätts med sådana från länsstyrelsen. De nuvarande anvisningarna är i alltför hög grad baserade på tänkt stöd tiU jordbraksförelag. Utvecklings­fonden förutsäller också att resurser kommer att tillföras för all kompense­ra den kostnadsökning det innebär alt arbeta i glesbygd. Socialstyrelsen anser det ulomordenlligl viktigt att glesbygdsstödet på sikt integreras i en sammanhållen regionalpoUtik där länsstyrelsen spelar den avgörande rol­len. Länsstyrelsen bör också åläggas ett informations- och uppföljnings­ansvar. Ytterst är del nödvändigt alt sälta in planeringen i ett regionalt välfardspoUfiskt perspektiv. Väsenfiigt är all villkoren för stödformerna utformas så alt de säkersläUer lokalbefolkningens möjligheter lill ökad sysselsättning.

2.7 Sysselsättningsfrämjande åtgärder

Lantbruksstyrelsen stöder i stort delegationens förslag, men är tveksam fiU stödet tUl mindre och mobila maskiner. En viss flexibilitet bör dock kunna medges vid tolkningen av bestämmelserna så att bidrag kan utgå lill en mobU maskin t. ex. när den fyller samma funktion som en fastmonterad eller när den har en hög inköpskostnad och en så särpräglad funktion att den inle har någon direkt alternafiv användning utanför avsett verksam­hetsområde. Styrelsen anför också tveksamhet till förslaget om höjd bi­dragsprocent. "Ur såväl förelags- som samhällsekonomisk synpunkt lorde investeringar, som kräver 75 % bidrag för alt kunna genomföras böra tfrågasätlas." En höjning av kredilgaranfiramen, som är otillräcklig även med nuvarande stödbestämmelser, bör inle förhindras av l.ex. det stats­finansiella läget. Statsverkets direkta kostnader för kreditgarantier är obe­tydligajämfört med de hinder för verksamheten och del merarbete, för alt undersöka andra finansieringsallernafiv, som en otiUräckUg ram medför. Konsumentverket lar kraftigt avstånd från delegationens uppfattning all stöd liU fackhandeln bör rymmas inom ramen för sysselsältningsslödet. Fackhandeln likväl som dagligvara- och drivmedelshandeln är én kommer­siell serviceverksamhet. Verket anser del i första hand angeläget alt bred-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  412

da sorfimenlet i lanthandeln lill alt omfatta så stor del som möjligt av de varor och ijänster som hushållen behöver. I undantagsfaU bör del finnas möjlighet att bevilja investeringsstöd till fackhandel. Prövningen av sådana ärenden bör göras enligt villkoren för stöd lill kommersiell service. Vidare anser konsumentverket att drtflstöd lill fackhandel inle bör utgå. AMS har inget att erinra mol all man utökar den slödberälfigade verksamheten och vidgar möjligheten all ge kreditgarantier. Man anser del dock angelägel all villkoren för stöden utformas med beaktande av övriga delar av regional­polifiken och de sysselsättningsskapande åtgärderna inom arbetsmark­nadspolitikens ram. SärskUt viU man påpeka all de avskrivningslån som kan beviljas inom glesbygdsstödets ram inte bör vara mer förmånliga än motsvarande lån inom del regionalpolitiska lokaliseringsstödet.

Länsstyrelserna i Stockholm och Västernorrlands län samt Kommittén för översyn av stödet tUl jordbruket i norra Sverige instämmer med delega­tionens förslag. Sveriges Köpmannaförbund anser all frågan om syssel­sällningsbefrämjande stödåtgärder för fackhandeln är en principiellt vä­sentlig fråga, som måste utvärderas i ett bredare sammanhang än det nu aktuella. Dagligvaraförsörjningen intar en definitiv särställning när det gäller samhällsinsatser i regional- och glesbygdspoliliken. UtveckUngsfon­den i Stockholms län vUl rekommendera viss försiktighet beträffande möj­ligheten alt ge stöd lill mindre och mobila maskiner. Maskinerna bör vara av sådan karaktär all de är direkt avgörande för produktionen i företagel. För närvarande talar inte erfarenheterna för en höjning av stödbeloppet från 125000 liU 250000 kr., men på sikt, måste naturligtvis en uppräkning ske med hänsyn till penningvärdet. Utvecklingsfonderna i Västernorr­lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län stöder delegationens förslag all ge stöd även till mindre och mobila maskier men anser inte att det särskilda stödet till utvecklingsfonderaa för att främja företagsamhet i glesbygd bör upphöra. Denna typ av stöd har speciellt i Västernorrlands län varit avgörande för all få i gång glesbygdsanpassade aktiviteter. Ut­veckUngsfonden i Norrbottens län anser all större nyetableringar kräver mer än en fördubbling av nuvarande maximibelopp för avskrivningslån för att kunna genomföras. Vidare saknas balans mellan anslagsramarna för avskrivningslån och lånegaranti. Utvecklingsfonden anser att reglerna bör kompletteras med lånegaranti för rörelsekapital i företag som ligger utanför risklagande finansorgan. Beträffande glesbygdsstödets användning gent­emot lokaliseringsstöd bör lokaUseringsstöd användas i första hand.

Kommersiell service

Konsumentverket hänvisar fiU sin egen rapport om driftstöd. Delegatio­nens förslag till ändringar av investeringsstöd och hemsändningsbidrag överensstämmer i väsentliga avseenden med de förslag verket lämnat. Länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län ansluter sig till delega-

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                             413

tionens förslag beträffande stödet lUl kommersiell service. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser sig ha goda erfarenheter av stödet lill kommersieU service. Det har ofta varit avgörande för de enskilda förelagens överlev­nad. Man noterar med fillfredsställelse delegationens förslag lill höjning av hemsändningsbidraget. Den verksamheten ulgör elt bra komplemel lill de fasla bufikerna. Den framlida utvecklingen lorde dock innebära krav på bättre samordning av servicen i glesbygd. En mera offensiv poUlik måste föras, vilket innebär ökade krav på kommunerna.

Enligt ICA-förbundet visar de senaste årens erfarenheter all vissa bufi-ker inte kunnat utnyttja ivesleringsslödet p. g. a. dess konstruktion. Trots att man kunnat åtnjuta förmånen av avskrivningslånet på 50 % har kostna­derna för övriga lån bUvil för höga för butiken. En reform är därför nödvändig om inle investeringsstödet skaU bli en möjlighet enbart för de störte butikerna. ICA stöder därför förslaget om att avskrivningslån bör kunna ges med upp tUl 50 % av investeringen och vid särskilda skäl 75 %. Däratöver bör det finnas möjlighet all efter speciell prövning bevilja inve­steringslån för resterande del. ICA-förbundet tillstyrker Ukaså förslaget all kreditgaranti skall kunna gälla andra investeringar än varalager, men delar ej delegationens uppfattning alt en kombination av investeringslån och kreditgaranti kommer all avsevärt minska behovet av all nyttja möjlighe­ten liU avskrivningslån. ICA stöder även delegationens förslag beträffande hemsändningsbidrag. KF delar delegationens uppfattning all gränserna för avskrivningslånen bör höjas, men alt investeringarna inte bör lolalfman-sieras genom statliga medel. Även handeln bör vara delaktig i ansvaret. Sveriges köpmannaförbund delar beträffande stödet till kommersiell ser­vice Konsumentverkets uppfattning alt del bör ges möjlighet lill total stafiig lånefinansiering om särskUda skäl föreligger. I övrigt stöder man delegationens förslag rörande ändrade stödandelar.

IKS

Länsstyrelserna i Stockholms och Västernorrlands län saml Norrtälje kommun tillstyrker förslaget om utvidgning av slödel. Länsstyrelsen i Stockholms län och Norrtälje kommun anser all stödet bör kunna utgå i Stockholms skärgård. AMS, Pajala, Torsby och Vilhelmina kommuner avstyrker delegationens förslag. Man anser all eventuella utökade insatser bör koncentreras lill nuvarande områden och all slödel urholkas om man utvidgar det tiU andra områden. De största sysselsättningsproblemen åter­finns i område 5 och 6. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser all IKS-verksamhelen bör kompletteras med ett tillägg som innebär att kommuner­na kan få särskUda medel som de själva kan förfoga över.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              414

Samhällelig service

Delegationens förslag beträffande slödel till samhälleUg service innebär bl.a. att stödet delas upp i ett investeringsstöd kallat stöd fill samhällelig service och elt driftstöd kallat bidrag fill samhäUeliga serviceinsatser.

Transportrådet framhåller att för taxinäringen som helhet gäller vissa strakturproblem som främst grandar sig på överetablering och låg utnyll-jandegrad. Man är därför mycket tveksam tiU införandet av ett tUtfälligl driftsstöd för laxiverksamhel. Om sådant slöd skall utgå bör del ske med vUlkor som garanterar en rationell drift. Rådet vill också varna för att splittra stöden liU kollektivtrafiken och godstransporterna på alltför många händer. De nuvarande stödformerna har en långsiktig inriktning och utgår till klart preciserade ändamål. De är också planeringsanknutna så all trafiken finns upptagen i en trafikförsörjningsplan.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför alt man, trots all man i länet ännu inte haft någon ansökan om driftstöd för samhällelig service, anser att stödet bör finnas kvar. Länsstyrelserna i Kalmar, Gävleborgs och Väster­norrlands län ansluter sig i huvudsak tUl delegafionens förslag. Länsstyrel­serna i Kalmar län konstaterar med speciell tUtfredsställelse alt det särskil­da bidraget till samhäUeliga serviceinsatser bl.a. föreslås omfatta gods­transporter i skärgården. Man framhåller vikten av att slödel ges varaktig karaktär. Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att delegationens uttalan­de, all bidrag inle bör utnyttjas för slöd lill den ordinarie verksamheten i kommuner och landsting är svårtolkat. Strävan är all ge samma service liU alla invånare oberoende av om de bor i glesbygd eller tätort. Beträffande stödels varaktighet anser man att länsstyrelserna bör få möjUghet att göra en bedömning av hur lång lid stöd skall utgå. Vissa typer av serviceverk­samhet t. ex. taxi och godstransporter kan vara i behov av ell kontinuerligt slöd. Om man viU sfimulera kommunerna till ett ökat ansvar för servicen i glesbygd är det också angelägel alt det stafiiga slödel får en varaktig karaktär. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser all slöd tUl samhällelig service, bör kunna lämnas direkt tiU intresseorganisationer, idrottsför­eningar m. m. i glesbygden. Slöd lill samhäUeliga serviceinsatser bör lika­ledes kunna lämnas till någon annan än kommunen föratsatt all verksam­heten bedrivs inom någon form av organisation. Länsstyrelsen i Väster­norrlands län tillstyrker delegationens förslag men menar all bidrag liksom tidigare bör få utgå med högst 75 procenl av investeringskostnaden och ulan krav på särskUda skäl. Länsstyrelsen delar delegafionens syn i del angelägna alt nya servicefunktioner kan erhålla stöd. Enligt länsstyrelsen bör den utvidgade stödformen inte bindas av någon mera omfattande detaljreglering vad avser ändamål, procenttal m. m. utan ell flexibeU syn­sätt bör eftersträvas.

HyUe kommun anser all den föreslagna ändringen av slödel lill samhälle­lig service är splittrande. Istället för att som i andra fall, utgå från den

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   415

slödberättigade verksamheten låter man här stödformen vara styrande. Stödformeraa investerings- och driftbidrag bör även framledes samlas under den slödberättigade verksamheten samhällelig service i glesbygd. Norrtälje och Västerviks kommuner ser bidraget lill gods och persontrans­porter som en värdefull utökning för transportmöjligheterna i skärgården och andra glesbygdsdelar. Ett sådant stöd bör ha varaktig karaktär. Enligl Pajala kommun finns del inget rimligt skäl att knyta del särskilda bidraget till samhäUeliga serviceinsatser lill en kommunal insats av motsvarande storlek. Sollefteå kommun anser all då stödet tiU samhälleUg service bl. a. är avsett att utgå till investeringar av karaktären pilotprojekt, är del nöd­vändigt att staten lar ett stort ansvar för de kostnader som kan uppstå. Utfallen av sådana projekt är nämligen myckel osäkra. Den sänkning av statsbidraget från 75 till 50% som föreslås kan därför inle accepteras. Strömsunds kommun påpekar alt det för en faltig glesbygdskommun är mycket negativt att stödet endast i undanlagsfall får varaktig karaktär. Stödet bör ha samma varaktighet som t. ex. slödel lill varahemsändnings-verksamhelen.

KF tillstyrker förslaget om ett särskill bidrag lill samhällelig service. Landstingsförbundet ifrågasätter utformningen av del särskilda bidraget fill samhäUeliga serviceinsatser. Enligt förslaget skall bidraget inte kunna ges varaktig karaktär. Förbundet anser dock alt för att ett bidrag skall vara meningsfullt, bör del utgå hela den tid som en viss servicefunktion bedöms viktig alt upprätthåUa. Enligl Svenska kommunförbundet kan den föreslag­na nya stödformen komma att medföra ökade kostnader för berörda kom­muner och del finns uppenbara risker för ökad byråkrati och svåra ekono­miska avgöranden mellan kommunen och privata förelag. Del är också högst tveksamt om kommunernas engagemang i driftstöd lill enskilda företag ryms inom den kommunala kompetensen. Kommunförbundet an­ser att kommunerna inle skall åläggas författningsenlig skyldighet alt stöd­ja enskilda företag på del säll som föreslås. De tänkta stödet bör admini­streras av staten och helt utgå med statliga medel. UtveckUngsfonden i Stockholms län anser att erfarenheterna pekar på risken att normala kom­munala och landstingskommunala kostnader ifrågasätts med hänvisning till möjligheten all få samhälleligt driftbidrag.

Uppföljning och utvärdering

Samtliga de remissinstanser, som yttrat sig, understryker nödvändighe­ten av fortlöpande uppföljning och utvärdering av stödverksamheten.

Konsumentverket har, i likhet med delegationen, konstaterat alt den centrala registreringen av slödbeslul inle fungerar. Verket anser alt berör­da myndigheter gemensamt bör se över och utveckla registreringssystemet så att del blir användbart, lUlförlitligl och ger en aktuell bild av stödverk­samheten. 1 annat fall saknas anledning alt behålla denna registrering.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   416

SHIÖ-Familjeföretagen föreslår att noterade förbällringar tfråga om sys­selsättning följs upp under en period på ca 5-10 år. Efter en sådan period bör man bättre kunna bedöma om hiltiUsvarande former av glesbygdsstöd varit effektiva och påskyndat en sådan utveckling inom glesbygdsnäring­arna att det särskilda stödet successivt kan avvecklas lill förmån för generella näringspolitiska insatser. Sveriges köpmannaförbund anser att den tiU Konsumentverket knutna nämnden bör ges en betydelsfull roll i utvärderingsarbetet av det kommersieUa stödet. Erfarenheterna av nämn­dens samordnande och policyskapande arbete under 70-talel är myckel goda. UtveckUngsfonden i Stockholms län anser all ansvaret för uppfölj­ning och utvärdering av stödet bör ligga hos länsstyrelsen. Socialstyrelsen påpekar all det är nödvändigt att man tar fram lUlföriitUga uppföljnings-och utvärderingsrutiner, som bygger på enkla och effektiva registreringar och såvitt möjligt tar tillvara erfarenheter från de uppföljningar, som kon­sumentverket och lanlbraksslyrelsen genomfört inom sina sektorer.

2.8 Resurser

Flertalet remissinstanser tillstyrker delegationens förslag till en ökning av satsningarna på glesbygden. Man poängterar del angelägna i alt ansla­gen tiU glesbygdsinsalser följer kostnadsutvecklingen. Risk finns annars att stödels effekter uteblir. Ambitionshöjningen föreslås av bl. a. länssty­relsen i Älvsborgs län finansierad genom omprioriteringar inom den ram som står lill regionalpoUtikens förfogande. Länsstyrelsen i Stockholms län med flera, betonar att investeringarna i glesbygden är mycket lönsamma ur samhällsekonomisk synvinkel och marginella i hela stödverksamheten. Flera remissinstanser, däribland konsumentverket och länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det behövs ökade resurser för handläggningen av glesbygdsfrågor. Konsumentverket framhåller alt del är myckel ofillfreds­ställande om angelägna insatser fördröjs beroende på otillräcklig handlägg­ningskapacitet. Något utrymme för sänkta krav på beslutsunderlag liU kommersiell service finns inte. Verkets erfarenhet är tvärtom den alt beslutsunderlaget alltför ofta är bristfälligt.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   417

Bilaga 9

Sammanfattning av och remissyttrande över konsument­verkets rapport, Driftstöd — ett medel att förbättra varu­försörjningen i glesbygd

Innehåll                                                                Sid.

1   Sammanfattning av rapporten .............................   418

2   Remissyttranden   ............................................   420

 

2.1    Inledning   .................................................. 420

2.2    Varaförsörjningsplanering   ............................. 422

2.3    Hemsändningsbidrag - investeringsstöd   .......... 422

2.4    Driftstöd   .................................................. 424

2.5    Övriga åtgärder   ......................................... 426

2.6    Handläggning - beslut   ................................. 427

27   Riksdagen 1981182. 1 samt. Nr 113   Bilagedel

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                   418

1    Sammanfattning av rapporten

Analysen av glesbygdshushållens varuförsörjning och butiksslruklurens utveckling visar, att tillgängligheten fill service kan komma all drasfiskl försämras under de närmaste åren. De allra flesta butikerna på landsbyg­den är områdets enda butik. Medelåldern bland buliksinnehavarna är hög och har ökat under de senaste åren. På grund av stagnerande eller vikande befolkningsunderlag har många av butikerna lönsamhetsproblem. Läggs bufiken ned får konsumenterna ofta betydligt försämrad lillgänglighel lill service. Särskill utsatta grapper är äldre, handikappade samt hushåll utan tiUgång liU bil. En stor andel av befolkningen i glesbygd tUlhör dessa grupper. En nedläggning av elt områdes sista butik kan förorsaka en avsevärd ökning av hushållens inköpsarbete. Effekten blir ökade kostna­der för hushållen. Även kommunen och staten åsamkas ökade kostnader lUl följd av att en anpassning måste ske av kollektivtrafik, färdtjänst, varahemsändning och social hemhjälp.

För att motverka en ofillfredsställande försämring och la till vara möjlig­heterna att utveckla den kommersieUa servicen i glesbygd krävs åtgärder av skUda slag. Problemen varierar mellan olika områden. Detta ställer krav på flexibla samhäUsinsalser. Konsumentverket föreslår följande åtgärder för att påverka utvecklingen:

—all kommunernas varaförsörjningsplanering förutom dagligvaror även skall inbegripa försörjningen med drivmedel. Planeringsunderiagel mås­te hållas aktuellt. Det är ocksä nödvändigt att planeringen sker i nära samverkan med lokalbefolkningen (kap. 6.1)

—att strävandena att vidga butikernas servicefunktioner stärks bl.a. ge­nom all samhäUsorgan och handelns organisationer aktivi informerar och bislår glesbygdshandeln (kap. 6.1)

—    all konsumentverkets förslag om förbättrade ekonomiska villkor för B-
återförsäljare av tidningar/lidskrifler genomförs (kap. 6.2)

—      att principerna för kommunal upphandling klargörs (kap. 6.2)

—    all länsstyrelserna får i uppdrag av regeringen alt skyndsamt kartlägga
frågan om varuleveranser tUl avlägset belägna försäljningsslällen för
dagligvaror och drivmedel. I samband härmed bör leverantörer lill dag-
ligvarabutiker och drivmedelsanläggningar i glesbygd åläggas avise-
ringsplikt till länsstyrelsen om planerade förändringar (kap. 6.3)

—    att statsbidraget till varahemsändning höjs liU högst 50 procent (mot
nuvarande 35 procenl) av kommunens nettokostnad. Till utpräglade
glesbygdskommuner bör bidraget kunna uppgå till högst 75 procent
(kap. 6.4)

—att kreditgaranti, som f. n. endast kan lämnas för anskaffning av varu­lager, i framliden skall kunna lämnas för motsvarande ändamål som gäller för investerings- och avskrivningslån (bl. a. ny-, om- eller tillbygg­nad av bufiker) (kap. 6.5)

—alt investerings- och avskrivningslån tillsammans skall kunna utgöra högst 75 procent (mol f n. två tredjedelar) av den sammanlagda invesle-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   419

ringskostnaden. I vissa faU bör möjligheter finnas alt finansiera hela investeringen med investerings- och avskrivningslån. Avskrivningslånet föreslås kunna uppgå till högst 50 procent (mot f n. 35 procent) och om särskilda skäl föreligger, högst 75 procenl av investeringskostnaden (kap. 6.5)

-      all handelns organisationer förstärker sina konsulent- och utbildningsin­
satser så att de kan komma glesbygdshandeln till del. Statsmakterna bör
överväga hur en förstärkning skall kunna ske av utvecklings- och utbild­
ningsinsatser för glesbygdshandeln (kap. 6.6).

De samlade erfarenheterna av verksamheten med statligt driftstöd har enligt konsumentverkels uppfattning varit klart posifiva. Möjligheterna alt kunna bevilja driftstöd bör därför finnas även i framtiden. Driftstöd bör emellertid endasi utgå i de fall alternativa åtgärder visat sig vara mindre lämpliga eller otillräckliga. Konsumentverkets förslag beträffande drift­stöd innebär i huvudsak följande:

-     att driftstöd fortsatt skall kunna utgå för att lösa tillfälliga likviditets­problem. Exempel på situationer där driftstöd kan komma ifråga är främst i samband med handlares sjukdom, vid brand, för all avlasta vissa skulder samt i samband med en avveckling av rörelsen. Som vUlkor för all fillfälligt driftstöd skall utgå bör gälla all del finns särskilda behov av samhällsåtgärder för att befolkningen i området skall kunna tillförsäkras en tillfredsställande försörjning med dagligvaror eller driv­medel samt att driftstöd utgör den mest ändamålsenliga åtgärden (kap. 7.2)

-     all tUlfälligl driftstöd även kan utgå fill varubussverksamhel. En förat­sättning bör dock vara alt varabussens verksamhet är av stor betydelse för all en fillfredsställande varuförsörjning skall tillförsäkras befolkning­en samt att verksamheten inle menligt påverkar strävandena all bibehål­la en ur fillgänglighelssynpunkt väl avvägd buliksslruklur på sikt (kap. 7.3)

-     alt elt mångårigt driftstöd skall kunna utgå lill butiker med lönsamhels-problem, om del finns synnerliga behov av samhällsåtgärder för att befolkningen skall kunna tillförsäkras en liilfredsslällande försörining med dagligvaror eller drivmedel och andra åtgärder är otillräckliga eller mindre ändamålsenliga. En enhetlig utgångspunkt föreslås gälla för be­dömningen av storleken på ett sådant slöd. Vid fastställandet av stödels storlek i ett enskilt stödärende bör dock slor hänsyn las tiU de förhållan­den som råder lokalt. En årligen återkommande omprövning av stödbe­hov och avvägning av eventuellt fortsall stöd bör ske (kap. 7.4)

-     att beslut om driftstöd också fortsättningsvis skall fallas av länsstyrel­sen. Ett grundläggande underlag för beslutet bör vara kommunens vara­försörjningsplanering. Före beslut skall samråd ske i varie slödärende med kommunen samt med närmast berörda köpmannaorganisalioner och konsumentföreningar (kap. 7.5)

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  420

-     att kravet på obligatoriskt samråd i driflslödsärenden med konsument­verket upphör all gälla. Möjlighet all samråda med verket i allmänt principiellt viktiga stödärenden (investeringsstöd, driftstöd och hem­sändningsbidrag) bör dock finnas (kap. 7.5)

-     att skyldigheten för länsstyrelsen att lämna förhandsbesked om driftstöd las bort. I stället bör preliminärt beslut kunna fallas i slödärenden som avser viss tidsperiod. Vid utgången av perioden beslutas slutligt om stödets storlek (kap. 7.5).

Konsumenlverkel vill avslutningsvis framhålla att driftstöd är en förhål­landevis ny stödform. Erfarenheterna av stödverksamheten är fortfarande begränsade. Del finns elt konsumenlpoliliskl behov av utvärdering och utveckling av stödet. Detla gäller främst effekterna, men även formerna för handläggning av slödärenden, saml avvägning av stödbehov och slö­dels storlek. Det behövs ell fortsall arbele med alt utveckla andra åtgärder än driftstöd, som är ägnade att tillförsäkra glesbygdsbefolkningen en till­fredsstäUande kommersiell service. Erfarenheter från lokal, regional och central nivå måste också fortlöpande samlas in och föras vidare. Konsu­menlverkel anser det önskvärt alt utvärderings- och utvecklingsarbetet även i fortsättningen samordnas för hela landet.

Varuförsörjningen i glesbygd är av slor konsumenlpolilisk betydelse. Konsumentverket avser även i fortsättningen all aktivt verka för alt be­folkningen i glesbygd tillförsäkras en tillfredsställande kommersiell ser­vice. Den särskilda rådgivande nämnd, glesbygdsnämnden, som verket har till sitl slöd i frågor som rör varuförsörjning är härvid av slor betydelse.

2   Remissyttranden

2.1 Inledning

Konsumentverkels översyn Driftstöd - ell medel all förbättra varuför-sötjningen i glesbygd remissbehandlades hösten 1981.

Yttranden över rapporten har avgells av socialstyrelsen. Svenska kom­munförbundet, landstingsförbundet, länsstyrelserna i Stockholms, Kal­mar, HaUands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Koppar­bergs, Gävleborgs, Västernorriands, Jämtlands, Västerbottens och Norr-botlens län samt kommunerna Bengtsfors, Hylte, Ljusdal, Malung, Pajala, Strömsund, Tanum, Vilhelmina och Västervik.

Dessutom har yttranden inkommit från Kooperativa förbundet, ICA-förbundet, Sveriges köpmannaförbund, kooperalionsulredningen (I 1977:01) och rekrealionsberedningen.

Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet samt flertalet länsstyrelser och kommuner betraktar rapporten som verklighelsförankrad och delar

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   421

konsumentverkets uppfattning att del krävs åtgärder för all bevara ser­vicen i glesbygd och att befintliga stödformer är motiverade.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län påpekar att konsumenlverkel ulgår från att bedömningar om stöd skaU granda sig på konsumenipoliliska övervä­ganden. "Enligt länsstyrelsens uppfattning kan emellertid inte denna fråga bedömas oberoende av de ekonomiska realiteterna i varje enskilt fall."

Västerviks kommun och Vilhelmina kommun understryker att det är viktigt att systemet är flexibelt och möjligt att anpassa fill lokala förhållan­den utan kostnadskrävande administration.

Strömsunds kommun pekar på kommunernas svårighet att prioritera meUan butiker. Enligt kommunen är inle heller avgränsningen mellan tätort och glesbygd tiltfredsstäUande. Elt område med mer än 200 invånare betecknas enligt folk- och bostadsräkningen som tätort. Del kan i ett glesbygdsområde finnas fler än 200 invånare och ändå kan områdets butik vara en "sistabulik" enligt utredningens definition.

Pajala kommun anser att det är av största vikt all tUlfälligl driftstöd i vissa fall skaU kunna utgå tiU varabuss verksamhet. På sikt räknar kom­munen med ett större beroende av varabussarna. De nuvarande statsbi­dragsbeslämmelserna för koUekfivlrafiken medför all en utpräglad gles­bygdskommun inte kan upprätthålla en fillfredsställande koUeklivtrafik i glesbygden. Följden blir att livsmedelsdislribulionen ytteriigare försvåras.

KF menar att konsumentverkets rapport endasi behandlar försöijningen av dagligvaror och drivmedel trots att del i regeringens riktlinjer anges varaförsörjning utan närmare precisering eller avgränsning. KF anser del­ta vara en brist och att de kommunala varaförsörjningsplänerna även borde omfatta specialvaruhandeln. För många dagligvarabuliker i gles­bygd kan ett utökat sortiment eller förmedling av specialvaror innebära elt nödvändigt lönsamhetslillskolt. KF delar konsumentverkets uppfattning att andelen sistabutiker bland glesbygdsbutikerna är mycket stor och att om dessa butiker läggs ner uppstår en mycket prekär situation för berörda hushåll, vilket accentuerar vikten av ett effekfivt samhällsstöd till dessa butiker. Man påpekar också att frågan om nedläggning av en konsumbutik i allmänhet aktualiseras först när butiken under en följd av år givit under­skott i verksamheten.

ICA-förbundet anser att konsumentverkets rapport ger en alltför mörk bild av framtiden för glesbygdshandeln. Åtminstone bland ICA-handlarna i glesbygd, vilka enligt ICA-förbundet svarar för 3/4 av dagligvaraförsörj­ningen i glesbygd, ter sig situationen ljusare. T. ex. visar utvecklingen av handlarnas åldersslraklur att andelen handlare över 55 år minskal mellan 1975 och 1980. Samtidigt har antalet handlare under 35 år ökat. Vidare anser ICA alt rapportens behandling av utvecklingen av andelen sistabu­tiker ger fel slutsats av redovisat HUI-malerial. Andelen sistabutiker har totalt sett inte ökat från 65 % tUl 95 %. Del är de intervjuade butikerna som 1972 tUl 65% och 1980 fill 95% var sistabutiker. Enligl ICA framstår det

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   422

klart alt beskrivningen av situationen i de 10 norrlandskommunerna i HUI:s undersökning inte är relevant för hela landets landsbygd. ICA kan därför inte generellt sett stödja konsumentverkels uppfattning om glesbyg­dens framtid.

Sveriges köpmannaförbund anser alt del finns luckor i del resonemang som förs om syftet med det kommersiella stödet och effekterna därav. Även om del i grunden är rikligt att slöd beviljas av uteslutande konsu­menipoliliska skäl, kan man ej bortse från andra vikfiga omständigheter, när man framlägger önskemål om medverkan eller åtaganden från närings­Uvets sida. Kostnds- och lönsamhetsmässiga bedömningar, liksom också konkurrenspoUtiska, blir i hög grad styrande för de konkreta resultat som kan uppnås, om inte avsikten är all ålägga näringslivet något slags verk-samhelsplikt utan hänsynstagande liU ekonomiska reaUteler.

2.2 Varuförsörjningsplanering

Kommunernas varuförsöijningsplaner kommenteras av länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län. Svenska kommunförbundet och ICA-förbundet. Länsstyrelserna menar att del är en förutsättning för stöd lill kommersieU service och mycket viktiga då man ska avväga driftstöd mot alternativa åtgärder. Svenska kommunförbundet stöder konsumentverkets förslag att den kommunala varaförsörjningsplanen förutom dagligvaror ska avse drivmedelsförsörjningen. Lanthandelssorfimenlel kombinerat med drivmedelsförsörjning har visat sig ge positiva effekter för bufikernas omsättning. KF anser alt även specialvaraförsöriningen bör ingå i plane­ringen även om dagligvara- och drivmedelsförsöriningen är mest angelä­gen.

Enligl ICA-förbundet ger kommunernas varuförsörjningsplaner inte en rättvisande bild av vilka människor som har verkliga problem med sin varaförsörjning. I planerna tränger man vanligen inte djupare än all man beskriver avstånden lUl närmaste butik. Mer arbele borde läggas ner på alt kartlägga de konsumentgrupper som har verkliga problem med sin varuför­sörjning och därifrån avväga eventuella insatser. Erfarenheten inom ICA-förbundet är att problemen ofta överdrivs.

2.3 Hemsändningsbidrag — investeringsstöd

Länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävle­borgs, Värmlands och Älvsborgs län är alla positiva till en höjning av hemsändningsbidraget från 35% fill 50% och i särskilda fall 75% av kommunens nettokostnad. Länsstyrelsen i Västernorrlands län understry­ker konsumentverkets bedömning att höjning av bidraget fill 75 % tiU vissa kommuner är myckel värdefull.

Bengtsfors, Strömsund,  VUhelmina, Pajala och Malungs kommuner

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  423

tillstyrker konsumentverkets förslag om förstärkt hemsändningsbidrag. Bengtsfors kommun ser ett förstärkt hemsändningsbidrag som en föratsätt­ning för att verksamheten ska kunna bibehållas. Man anser också all hemsändningsbidrag är lämpligare än mångårigt driftstöd lill varuhussar. Enligl Strömsunds kommun är hemsändning en verksamhet man tar liU i sista hand när alla andra vägar är prövade men tiUstyrker konsumentver­kels förslag med motiveringen alt samhället måste la ett störte ansvar för att ge människorna i glesbygden en fillfredsstäUande kommersieU service. Vilhelmina kommun anser inte att det föreligger någon principiell skillnad mellan hemsändningsbidrag, investerings- och driftstöd och föreslår att för samltliga stödformer utgår 100% statsbidrag.

Även KF anser att hemsändning är en nödlösning, men att den kan vara nödvändig för de mest utsatta hushåUen och stöder helt konsumentverkets förslag om höjning av hemsändningsbidraget.

Svenska kommunförbundet vill ifrågasätta kommunernas roll inom hem­sändningsverksamheten. "Även om konsumentverket föreslår en höjning av statsbidraget finns i dag anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning det är nödvändigt alt blanda in kommunen i denna verksamhet".

Beträffande investeringsstödet har länsstyrelserna i Norrbottens, Väs­ternorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Älvsborgs län uttalat sig. Länsstyrelsen i Norrbottens län bedömer att de avgörande insatserna vad gäller investeringar har gjorts under 70-talet. Övriga länsstyrelser ställer sig positiva lill förslaget om ell utökat investeringsstöd. Länsstyrelserna i Västernorrlands och Älvsborgs län avvisar dock förslaget alt staten skall medverka till en total finansiering av investeringar vilket konsumenlverkel föreslår. Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att man genom elt utökat investeringsstöd bör kunna hålla nere behovel av driftsstöd. Del är viktigt att såväl investeringsstödet som driftsstödet görs sä flexibelt som möjligt. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser all kommunerna bör ges möjlighet att söka investeringsstöd för övertagande av fastigheter. Därigenom skulle man på sikt kunna trygga dagligvaruservicen på utsatta orter, speciellt med tanke på den stora avgång av handlare som väntas.

Bengtsfors, VUhelmina, Pajala och Malungs kommuner ställer sig posi­tiva lill en höjning av investeringsstödet och avskrivningslånet. Malungs kommun är dock mycket tveksam till en statlig lotalfinansering genom investeringsstödet. Man anser alt en sådan lotalfinansering bör medföra utökade krav på motprestationer från låntagarens sida. Kraven skulle kunna beröra ägarstrukturen och medföra alt lokalbefolkningen genom aktiv kooperativ verksamhet får ökat inflytande över sin bufik. I del faU konsumenlverkel inle är berett all diskutera denna typ av krav ansluter sig Malungs kommun till glesbygdsdelegalionens förslag, dvs. investeringsstö­det bör utgå med maximalt 75 %.

KF anser alt förslaget om utvidgat investeringsstöd är ett steg i rätt riktning. Förbundet anser, alt i de fall slöd lill glesbygdshandeln anses

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   424

nödvändigt och berättigat, måste delta göras så omfattande alt berörda försäljningsställen får möjlighet att på sikt upprällhålla sin serviceverk­samhet.

Enligt ICA-förbundet har investeringsstödet haft mindre effekt på lön­samheten hos bufikerna. Förändringen består i att butikerna nu kan leva upp tiU lagstiftningens krav, kvalitén på utbudet och att handlaren känner ett "psykologiskt stöd" från samhällets sida.

2,4 Driftstöd

Flertalet remissinstanser delar konsumentverkets uppfattning all möjlig­heten att bevilja driftstöd behöver finnas även i framliden.

Länsstyrelserna I Norrbottens och Västerbottens län, Vilhelmina kom­mun och Pajala kommun anser att det finns behov också av ett mera långvarigt driftstöd till butiker i utsatta områden. De lönsamhetsproblem som finns där har sällan sin grund i tillfälliga orsaker, utan i ett begränsat eller minskande kundunderlag ulan utsikter till förbättring. Länsstyrelsen i Västerbottens län har bl. a. i länsprogram 1980 framfört krav på möjlighet till kontinuerligt driftstöd. Länsstyrelsen i Västernorrlands län menar att mångårigt drtflstöd ska kunna beviljas om särskilda skäl finns, men att en prövning varje år måste göras för all bedöma samhällsekonomiska nyttan av att ge driftstöd ■till en nedläggningshotad butik. Även länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker förslaget om driftstöd under längre perioder, men menar att utformningen måste vara restriktiv för all inle en olämplig butiksstraktur skall vidmakthållas.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser all driftstöd bör kunna utgå för att lösa tiltfälliga likviditetsproblem. Som villkor bör gälla alt del finns särskilda behov av samhällsåtgärder för att befolkningen i området skall kunna tillförsäkras en tillfredsslällande försöijning med dagligvaror eller drivme­del. Viktigt är att driftstöd används endasi i de lägen där andra åtgärder inte är ändamålsenliga eller tillräckliga. Man avstyrker förslaget till ell mångårigt drtflstöd med hänvisning dels lill svårigheten all år efter år avväga driftstödets storlek dels fill all elt slöd skulle kunna inverka nega­tivt på handlarens motiv alt driva en butik rationellt och effektivt. Ell mångårigt driftstöd kan dessutom leda till att man bevarar en felaktig bufiksstraktur. I stället bör man salsa på en utbyggd hemsändningsverk­samhet och i sista hand varubusslrafik. Av dessa skäl släUer sig också länsstyrelsen i Älvsborgs län tveksam till ell kontinuerligt driftstöd.

Bengtsfors kommun påpekar att den restriktiva utformningen av ett mångårigt drtflstöd kan ge vissa svårigheter alt motverka buliksnedläg-gelser. "Om näringsidkaren får ekonomiska bekymmer ligger del nära till hands att avveckla verksamheten trots att ell fillfälligt driftstöd ges. Av stor betydelse är givetvis hur lång lidsperiod som innefattas i det fillfälliga driftstödet." Enligt Strömsunds kommun bör man, för all driftstödet skall

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   425

få avsedd effekt, göra kontinuerliga uppföljningar av bufikens verksamhet. Man finner det ocksä angelägel att driftstöd utgår vid tillfäUiga likviditets­problem för att avlasta skulden. Enligl konsumentverket kan ell uteblivet driftstöd leda tiU försäljning av rörelsen eller att butiken läggs ner. Konsu­mentverket anser att detta i vissa lägen är den bästa lösningen. Strömsunds kommun menar alt "alla medel måste sättas in för all förhindra all en butik i glesbygden läggs ner". Beträffande driftstöd i samband med nyetablering eller butiksförvärv anser kommunen all om investeringsstödet görs mer flexibelt i enlighet med konsumentverkets förslag bör driftstöd inle behö­vas annat än i undanlagsfall inom denna kategori. Strömsunds kommun påpekar också att många glesbygdsbuliker, för att behålla den kundkrets som annars söker sig till lätortsbuliker, försöker ha ett sortiment som överensstämmer med tätortsbutikernas. Affären gör förluster på dessa varor eftersom de inle säljs i tiUräcklig omfattning.

Västerviks kommun anser att driftstöd ska kunna utgå för att lösa tillfäl­liga likviditetsproblem t. ex. i samband med handlares sjukdom, vid brand, för att avlasta skulder i samband med avveckUng. Varuhussar ska kunna få tillfälligt driftstöd. Mångårigt driftstöd ska kunna utgå fill butiker med lönsamhetsproblem.

Socialstyrelsen tiUstyrker de av konsumentverket föreslagna åtgärderna beträffande driftstöd och finner även övriga åtgärder för att påverka den kommersieUa servicens utveckling i glesbygd värdefuUa. Rekreationsbe­redningen framför att driftstöd har betraktats som ett värdefullt komple­ment tUl annat glesbygdsstöd av invesleringsslag när nödvändig basservice skall upprätthållas. För turismen i glesbygd är dagligvaraförsörjningen en väsentlig servicefråga.

KF stöder konsumentverkets förslag lill mångårigt driftstöd, men beto­nar all det endast bör bli frågan om stöd till s. k. sistabutiker. Fördelningen av stöd bör noga övervägas ur rättvise- och konkurrenshänseenden. Ris­ken är att ell drtflstöd blir "permanent" på grand av minskad motivation från handlarens sida all driva butiken rationellt och effektivt och all man därmed bevarar en felaktig buliksslruklur. KF delar konsumentverkets uppfattning all driftstödet skall ses som en sista utväg när allernaliva åtgärder ej kunnat sättas in eller vid tiltfälliga likviditetsproblem p.g.a. brand, sjukdom, för att avlasta vissa skulder eller i samband med avveck­ling. Endast i undantagsfall bör liUfälligl driftstöd kunna utgå till varubuss­verksamhel.

ICA-förbundet anser att möjligheten all ge lillfälUgl driftstöd bör finnas kvar, och att mångårigt driftstöd skall kunna ges i vissa specieUa undan­tagsfall. Stränga villkor och entydiga riktlinjer skall då formuleras centralt. Mångårigt driftstöd har enligl ICA-förbundet uppenbara nackdelar även för konsumenten: — Möjligheten att få stöd kan försvaga incitamenten för handlarna all

anstränga sig.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   426

-     Konkurrensen kan sällas ur spel.

-     Stödet medför risker för att en felaktig butiksstraktur bevaras.

-     Ett stöd kan medföra orättvisor mellan handlare, speciellt mellan buti­ker med olika ägandeförhållanden.

Enligt ICA:s åsikt kan det finnas skäl att ge visst återkommande drift­stöd lUl en butik som ger service lill ell icke oväsentligt antal hushåll, vilka, om butiken tvingades lill nedläggning, skulle få verkligen allvarliga svårigheter. Detta kan enligt ICA inträffa endast i långt bort från övrig service belägna trakter.

Enligt Sveriges köpmannaförbund bör det föreligga en skyldighet all pröva alternativa former för butiksdrifl med annat ägande innan samhäUel beslutar sig för ell mångårigt driftstöd, annars riskerar vi all konservera både butiks- och företagsstrukturer på ell sätl som undanröjer konkurren­sens gängse spelregler.

2.5 Övriga åtgärder

De övriga åtgärder som konsumentverket föreslår är bl. a. vidgade servi­cefunktioner, förbättrade viUkor för B-ålerförsäljare av tidningar och tid­skrifter, garanterad minimiersällning för ombudskap, kommunal upphand­ling och att länsstyrelserna får i uppdrag alt skyndsamt karfiägga frågan om varaleveranser lill avlägset belägna försäljningsställen för dagligvaror och drivmedel.

Länsstyrelsen i Norrbottens och Värmlands län tillstyrker konsument­verkets förslag att länsstyrelsen skall göra probleminventering medan där­emot länsstyrelserna i Kalmar och Älvsborgs län ställer sig tveksamma lill uppdraget. Länsstyrelsen i Norrbottens län efterlyser ett ökat engagemang från handelns egna organisafioner dels med konsulenlbislånd och ökade utbildningsinsatser dels genom att utnyttja rätten all avge synpunkter på inkomna ansökningar om driftstöd och invesleringslöd.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att skyldigheten för länsstyrelsen all lämna förhandsbesked bör avskaffas. Däremot finner man del positivt att leverantörer lill dagligvarabuliker och drivmedelsanläggningar i glesbygd åläggs aviseringsplikl fill länsstyrelsen om planerade förändringar, något som dock länsstyrelsen i Älvsborgs län finner obefogat.

Vilhelmina kommun påpekar all genom all utöka butikens servicefunk­tioner ges konsumenten tillgång lill bättre service och bufiken erhåller ett störte täckningsbidrag. En lösning kan vara all kommunen lägger en del av den kommunala servicen på glesbygdsbufiken. Kostnaden för servicen kan emellertid då bli högre än om någon annan insians utför den. Kommunen föreslår därför, med tanke på alt många glesbygdsbuliker ligger i kom­muner med dålig ekonomi, alt statsbidrag för kommunal service som utlokaliserats till glesbygdsbutiker skall utgå med 50%.

Bengtsfors kommun liksom bl.a. KF fillstyrker förslaget om all den

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   427

statliga kreditgarantin utvidgas fill alt omfatta även andra investeringar än anskaffning av varulager. Beträffande ombudskap anser man att de bör prövas för att förstärka servicen. Del är då viktigt all konsumenlverkel för diskussioner med post, press, apoleklsbolag, tipsljänsl m. m. för att under­lätta arbetet för butiksinnehavare och kommuner. Direkta förhandlingar bör upptas när del gäUer minimiersällningar för ombudsskap. Konsument­samråd och uppsökande verksamhet bland handlarna skulle med säkerhet medföra posifiva effekter. Det är dock en resursfråga för kommunen.

Pajala kommun menar all del behövs en total seklorövergripande plane­ring av servicen och en översyn av rutinerna samt förbättring av dessa fill glesbygdsbulikernas förmån. Delta för all liUförsäkra glesbygden en tUl­fredsställande kommersiell service och möjliggöra ökad bärkraft för enhe­terna.

Västerviks kommun tUlstyrker konsumentverkets förslag lill alternativa åtgärder. Man vill också betona vikten av alt ta lill vara kommunernas kunskaper beträffande varuförsörjningen t. ex. genom att kommunerna ges tiltfälle att yttra sig lill länsstyrelsen vid varje ansökan om driftstöd.

HaUands köpmannaförbund delar konsumentverkets uppfattning alt de nu förekommande stödformerna kan bilda stommen i stödet tUl glesbygds-bufikerna men har också förslag liU utvidgningar och kompletteringar. Föratom ombudsskap föreslås: samhällets inköp, dvs. all inköp från t. ex. kommuner och landsting i vissa fall medvetet riktas till utsatta glesbygds­butiker.

KF delar konsumelverkels uppfattning i frågan om vidgade servicefunk­tioner. Man framhåller (framför allt) viklen av all man från samhällets sida försöker förbättra villkoren för olika ombudsmannaskap och för B-ålerför­säljare av fidningar och lidskrifter. Att handelns egna organ verkar för och informerar kring vidgad service i glesbygdsbutikerna tar förbundet för givet.

KF är positivt fill en skyndsam kartläggning av problemen förknippade med varuleveranserna till glesbygdsbutiker då man anser att leveranslälhe-ten och leveransviUkoren försämrats eller kan komma alt försämras i takt med ulglesningen tiU alll fler "sistabufiker", vUket medför längre trans­portvägar och högre drivmedelskoslnader. Förbundet anser alt ansvaret härför bör läggas på resp. länsstyrelse. KF delar konsumentverkets upp­fattning att den kommunala upphandlingen i många fall kan vara väsenfiig för glesbygdshandeln och att del vore av vikt all principerna härför klar­gjordes av myndigheterna.

2.6 Handläggning — beslut

Samtliga remissinstanser som uttalat sig anser att länsstyrelsen, i enlig­het med konsumentverkets förslag, bör handlägga aUa typer av slöd fill butikeraa. Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar dock all handläggning-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   428

en av slödärendena kan komma all kräva betydande resursinsatser. Den byråkratiska hanteringen av stödet bör minimeras, därtill kan en väl ge­nomförd och offensiv varuförsörjningsplanering samt verkets förslag till förändringar av investeringsstödet bidra anser man vidare. Förslaget läm­nar utrymme för länsstyrelserna all i stället för investeringslån teckna kreditgaranti, vilket underlättar stödhanleringen administrativt.

Konsumentverkets förslag om all kravet på obligatoriskt samråd med konsumentverket i driflslödsärenden upphör all gälla tillstyrks av flertalet remissinstanser bl.a. länsstyrelserna i Älvsborgs, Kalmar, Kopparbergs och Gävleborgs län saml VUhelmina, Bengtsfors och Strömsunds kom­muner. Man anser dock att möjligheten lill samråd när så verkligen behövs bör finnas kvar och alt kravet på samråd med kommunen saml närmast berörd köpmannaorganisation och konsumentförening bör kvarstå. Att del kommer all ställas stora krav på fillfredsställande beslutsunderlag speciellt för mångårigt driftstöd anser bland andra Bengtsfors kommun och länssty­relsen i Jämtlands län.

Landstingsförbundet anser all konsumentverket bör kunna kanalisera hittills vunna erfarenheter av slödgivning på annat sätt än genom centrala direktiv tUl kommuner, länsstyrelser, handelns organisationer och andra intressenter. Man ser inga skäl lill alt stödgivningen kringgärdas med centralt utformade delaljregler för hur fördelningen skall ske.

Sveriges köpmannaförbund menar all trenden emot en ökad regional självständighet i beslutsfattandet ytterligare skulle accentueras om sam­rådsskyldighelen med konsumentverket i driflslödsärenden skulle upphö­ra. Detta ser man som en riktig utveckling eftersom ökat ansvar i regel leder fill ett bättre engagemang, men vill samtidigt poängtera behovet av bättre regionala samverkansformer för all säkerställa bästa kvalitet på besluten och utbilda en vetfig praxis. Ett förslag är alt länsstyrelsen lar initiativ till elt samrådsförfarande av typ centrala glesbygdsnämnden.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   429

Bilaga 10

Sammanfattning av rapport över Norrbottendelegatio­nens verksamhet (Dsl 1980:14)

Nortbottendelegationens uppdrag framgick klart av direkfiven. Uppgif­ten var alt ta inifiafiv liU sådana konkreta projekt och åtgärder som kunde bredda länets näringsliv och sysselsättning (kapitel 1). Av del följde all delegafionen inte skulle ägna sig åt allmän utredningsverksamhet i syfte att belysa rådande näringslivs- och sysselsätlningsförhållanden. De övergri­pande målen och riktUnjerna för den långsiktiga utvecklingen i Norrbotten har lagts fast i länsplaneringen. De riktlinjer och bedömningar som anges där har utgjort en sammanhållande utgångspunkt för delegafionens arbele. Målet på lång sikt måste vara att bygga upp en produktionsstruktur som av egen kraft kan skapa ökad sysselsättning. För all delegafionen skulle tjäna sina syften krävdes elt nära samarbete med berörda myndigheter och organ. Granden för detta samarbete lades fast genom att de viktigaste organen inom delegationens arbetsområde företräddes i delegationens ar­belsgrapper. Den grandläggande principen för delta samarbete har varit all delegationen inte skulle överta arbetsuppgifter som ingår i befinfiiga or­gans verksamhet.

Norrbottendelegationen har organisatoriskt arbetat med tre arbetsgrup­per, nämligen arbetsgrappen för industri, arbetsgruppen för näringslivsser­vice och arbetsgrappen för jord- och skogsbruk m. m.

Arbetet med att främja utvecklingen inom den industriella sekiorn gavs en jämförelsevis bred ansats (kapitel 2). Den breda uppläggningen betinga­des av all delegationen inte ansett sig vara i den unika situationen all del funnits utrymme alt koncentrera resurseraa lill vissa produktområden, företag eller branscher. En vikfig utgångspunkt har emellertid varit att rikta intresset mot länets befintliga företag och mol ett långsiktigt arbele på främst produktförnyelse och strakturella åtgärder inom industrisektorn.

Arbetsgrappen för näringsUvsservice har haft som målsättning all sträva efter att länels förelag måste ges möjlighet att konkurrera ute på den nationella marknaden på ungefär samma villkor som gäller för konkurten-lerna i Syd- och MeUansverige (kapitel 3). Denna målsättning har delega­tionen försökt uppnå genom att utarbeta förslag som skulle få dessa effek­ter. SpecieU uppmärksamhet har därvid ägnats transportkostnaderna och näringslivsinriktad service av produktionsteknisk - administrativ natur samt utbildning. Inom arbetsgrappen för näringslivsservice har även turist­frågor (kapitel 3) och mineralfrågor behandlats (kapitel 4).

Enligt direktiven skulle delegationen arbeta med konkreta åtgärder. Detta har inom arbetsgrappen för jord- och skogsbruk givits hög prioritet (kapitel 5). Den strikta inriktningen på konkreta åtgärder har i hög grad möjliggjorts genom de särskilda medel som ställts lill förfogande inom

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  430

jordbruksdepartementets område. Arbetsgruppen för jord- och skogsbruk m.m. har mot denna bakgrund på elt mer direkt sätt kunnat föra fram projekt lill ett förverkligande. Tyngdpunkten i arbetsgruppens projekt­verksamhet har omfattat åtgärder för iståndsättning av nedlagd åkermark, specialproduktion inom jordbruket, komplement verksamhet i form av småindustri, turism, hantverk m. m. samt på skogsbrukets område skogs­vårdsinsalser av tradifionell karaktär.

Avslutningsvis konstateras att Nortbottendelegationen, dess resurser och dess arbetsformer representerat något nytt i del regionalpolitiska arbetet åtminstone för Nortbottens läns del (kapitel 6). Resurstilldelningen och beslutanderätten liU den regionala nivån ställde nya krav på länsmyn­digheterna. Delegationen vill dra slutsatsen att genom resurslUlskoltel fiU länet och del parallella överflyttandet av beslutsfunktionerna möjliggjorde regeringen en handlingskraft i agerandet som annars varit svår att uppnå. Delegationens sammansättning har även bidragit lill all skapa en ömsesidig förståelse för varandras arbetsuppgifter mellan den centrala och regionala nivån, vilket måste vara av väsenfiig betydelse i de regionalpolitiska strä­vandena.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                             431

Bilaga 11

Den regionala utvecklingen beträffande befolkning, sys­selsättning m. m.

I denna bilaga som upprättats inom induslridepartemenlet redovisas översiktligt den regionala utvecklingen under främst 1970-lalel. Tonvikten har här lagts vid befolknings- och sysselsättningsutvecklingen men även strukturella skUlnader vad avser bl. a. befolkning och sysselsättningen las upp. De regionala indelningar som använts för redovisningen är vissa länsgrupper, stödområden och ortstyper enligl den s.k. orlsplanen. I ett särskill appendix redovisas länsvisa uppgifter för ett urval av de redovi­sade variablerna. De prognosdata som inryms i redovisningen härrör hu­vudsakligen från material som länsstyrelserna lämnat i länsplanering 1980.

1    Befolkningsutvecklingen

När del gäller befolkningsutvecklingen framgår det av figur 1 all befolk­ningen ökade med mer än 30 procent i storstadslänen under perioden 1950-1980. I skogslänen har samtidigt invånarantalet stagnerat medan övriga län relativt sett haft en tillväxt med ca 15 procent. I absoluta tal betydde detta att befolkningen ökade med ca 740000 personer i storstads­länen och med ca 490000 invånare i gruppen övriga län.

Figur 1: Befolkningsutvecklingen inom vissa länsgrupper under perioden 1950—1990 (index där är 1950 = 100). Perioden 1981 — 1990 enligt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

Index (1950=100)

Storstadslän

—I---------- 1-------- 1-------- 1-------- 1----- —I-------------------- T—»Ar

1950      -55        -60        -55        -70        -75        -80      1990

Källor: SoS (SCB) för resp. år samt prognoser i LP 1980.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                             432

Den kraftiga befolkningstiUväxten i storstadslänen ägde framförallt ram under perioden 1950-1970 och ökningen har under 1970-lalel varit i del närmaste Uka svag som inom skogslänen relativt sell. Under detla sista decennium är det gruppen övriga län som haft den klart gynnsammaste befolkningsutvecklingen.

Tabell 1. Befolkningsutvecklingen inom vissa länsgrupper under 1960-, 1970- och 1980-talen.

 

 

 

Läns­grupp

Befolkningsförändring (1 OOO-tal)

Antal

Andel inv. (%)

 

 

 

 

 

 

 

1951-     1961-    1971-     1981-

1980

1950

1980

1990

 

1960       1970       1980       1990

 

 

 

 

Stor-

 

 

 

 

 

stads-

 

 

 

 

 

län

278            394        66             90

2983

32

36

36

Skogs-

 

 

 

 

 

län

63         - 51        33         -  10

1779

25

21

21

Övriga

 

 

 

 

 

län

110            251       126             50

3 556

44

43

43

Riket

452            594      225            127

8318

100

100

100

Källor: SoS (SCB) samt prognoser i LP 1980.

Det är även intressant alt se på befolkningsutvecklingen i olika typer av orter vilket visar den inomregionala förändringen. Som framgår av figur 2 så ökade befolkningen tämligen likarlat i de olika orlstyperna under 1960-talets senare hälft, med undanlag för kommuncenlra utanför storstadsom­råden där invånarantalet minskade med sju procent. Under perioden 1971-1975 ökade befolkningen förhållandevis likartat i de olika orlsty­perna med undanlag för regionala centra där antalet invånare i det när­maste stagnerade kring 1970 års nivå. Den senare hälften av 1970-talel utmärks av all kommuncentra haft en dubbelt så slor befolkningstillväxt som storstadsområdena och primära centra. 1 regionala centra har den befolkningsmässiga stagnationen fortsalt. En av de viktigare faktorerna bakom den större tillväxten inom kommuncenlra ulgör del ökade småhus­boendet och en därmed sammanhängande ökning av pendlingen fill regio­nala och primära centra.

Tabell 2. Antal och andel invånare inom olika ortstyper åren 1965, 1980 och 1990.

Ortstyp            Anlal        invånare      (1000-tal)     Andel     (%)

1965       1980       1990'      1965        1980       1990'

Storstadsområden 2227 2499       2 578        29       30       31

Primära centra 2 168    2 389        2425         28       29       29

Regionala centra 2005  2100        2110         26       25       25

Kommuncentra' 1372    1349        1354         18       16       16

Riket totalt       7773       8320       8448       100     100     100

' enligt länsstyrelsemas prognoser i LP 1980

' avser i denna tabell liksom i övriga tabeller i bilagan kommuncentra utanför

storstadsområden

Källor: SoS (SCB) samt prognoser i LP 1980.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel

433

Figur 2: Befolkningsutvecklingen inom olika ortstyper och i riket mellan åren 1965, 1970, 1975, 1980 och 1990 (index där år 1965 = 100). Perioden 1981-1990 enligt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

(Är 1965 = 100)

120-

115-

110-

105

100

95-

90-"

SS = storstadsområden, PC = primära centra, RC = regionala centra, KC =

kommuncentra utanför storstadsområden

Källor: SoS (SCB) för resp. år samt prognoser i LP 1980.

Ser man på befolkningsutvecklingen inom de olika orlstyperna inom eller utanför något stödområde bör noteras all regionala centra utanför stödområdena under 1970-talels senare hälft haft en mer likartad utveck­ling med den i storstadsområden och primära centra än vad regionala centra inom dessa områden haft. Den särskill gynnsamma befolkningsfill­växten i kommuncentra har framför aUl skett utanför stödområdena. Sist­nämnda förhåUande förklaras fiU stor del av all kommuncenlra utanför stödområdena oftast ligger geografiskt bättre lill ur pendlingssynpunkt än kommuncenlra inom stödområdena.

Länsstyrelsernas befolkningsprognoser för 1980-lalel innebär jämfört med 1970-lalel en oförändrat svag tillväxt i storstadslänen, medan den tidigare svaga ökningen i skogslänen och övriga län beräknas övergå i en befolkningsmässig slagnation kring 1980 ärs nivå.

För ortstyperna innebär dessa prognoser ingen nämnvärd förändring jämfört med 1970-lalel med undanlag för kommuncenlra där den förhållan­devis gynnsamma utvecklingen beräknas upphöra och invånarantalet slag-28    Riksdagen I98II82. I samt. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel

434

nera kring 1980 års nivå. Kommuncenlra utanför stödområdena väntas dock få en viss befolkningstiUväxl.

Flyttningseffekter 19m-1980

Den totala inrikes flyttningen över kommun- och länsgränser har - som framgår av figur .3 - luppvisat en nedåtgående trend under 1970-.talet. Denna utveckling bröts delvis under högkonjunkturåren 1973-1974 då främst flyttningen över kommungränser ökade. Minskningen av den in­rikes omflyttningen var störst under perioden 1975-1978. Efter denna period har en viss ökning av flyttningen skett.

Figur 3: Flyttning över kommun- och länsgränser under perioden 1968—1980.

Antal flytt­ningar (1000-tal)

400-

kommungräns­flyttning

350-

300-

250-

200-

länsgräns-flyttning

150-

i

—I-- 1-- i-- 1-- 1-- 1-- r-

1968       -70                   -75

-|-- 1-- 1-- 1-- 1--- >Ar

1980

Källor: SoS, Befolkningsförändringar (SCB) för resp. år.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

435

Figur 4: Årligt flyttningsnetto för vissa länsgrupper med fördelning på inrikes-, utrikes samt totalt flyttningsnetto under perioderna 1966-1970, 1971—1975 samt 1976-1980.

Antat + 20OOO-

+ 15000-

+ 10OOO-

INRIKES

UTRIKES

TOTALT

IS

+ 5000

 

K

i

1

 

■5000-

-lOooo-KäUor:

V/A  -   SKOGSLÄN \''.\ »  STORSTADSLÄN

I     I - ölTilGA  LÄN

SoS, Befolkningsförändringar del 1 (SCB) för resp. år.

Som framgår av figur 4 medförde de inrikes och utrikes flyttningarna under 1960-talels senare hälft en årlig nettoutflyllning från skogslänen med ca 9000 personer. Samtidigt hade storstadslänen resp. grappen övriga län en årlig nettoinflyllning på 22000 resp. 14000 personer. Under denna period ägde således en betydande nettoomflytlning av befolkningen ram meUan dessa tre kategorier av län.

Under 1970-talels första hälft medförde de inrikes och utrikes flyltnings-rörelseraa att skogslänen fick ell årligt befolkningslillskoll med 2 300 per­soner. Detta netlofiUskoll ökade under 1970-lalels senare hälft fill 4900 personer per år. För storstadslänens del medförde nelloflyllningen under 1970-talets första hälft en markant omsvängning jämfört med perioden 1966-1970. Den genomsnittliga nettoinflyltningen på 22000 personer övergick i en åriig nettoutflyllning på 5400 personer (se figur 4).

Under perioden 1976-1980 hade storstadslänen åter en nelloinflytlning med 1800 personer per år. Denna var således väsentligt mindre än under 1960-lalets senare hälft. Noteras bör dock att storstadslänen under hela 1970-talet haft flytlningsförlusler 6800 personer per år gentemot övriga landet. Nettoinflyltningen lill storstadslänen har således uppstått genom ett betydande överskoll gentemot andra länder.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   436

När det gäller den inrikes omflyttningens betydelse för enskilda län under 1970-talets senare hälft har Stockholms län haft en årlig flyttnings-förlust på 4300 personer. Andra län som också haft en betydande netlout­flyUning är främst Göteborg och Bohus och Västmanlands län men även Södermanlands, Jönköpings, Blekinge, Malmöhus och Norrbottens län bör nämnas i detta sammanhang. Neltoförlusten för Jönköpings län förkla­ras dock lill stor del av en neltoulflyttning från Jönköpings kommun lill vissa grannkommuner i Skaraborgs län (se appendix A).

Under samma period har Uppsala, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs och Kopparbergs län haft ganska betydande flyttningsvinsler gentemot landels övriga delar. Uppmärksammas bör också alt samtliga s. k. skogs­län med undantag för Nortbollens län haft en nelloinflytlning från övriga län.

Vad beträffar den utrikes omflyttningen under 1970-talels senare hälft kan konstateras att denna för riket som helhet medfört elt immigrations-överskoll på närmare 16000 personer per år. Nästan hälften av detta överskoll har tillkommit Stockholms län där denna neltoinvandring i sin lur varit omkring dubbelt så slor som länels flyltningsförlusl gentemot övriga län.

Den naturliga befolkningsförändringen 1970—1990

Vid sidan om effekterna av den inrikes och utrikes omflyttningen är det den s. k. naturliga befolkningsförändringen som ger förändringar i olika regioners folkmängd. Under 1970-lalet är del framför alll de s.k. skogs­länen som haft födelseunderskott. De två nordligaste länen har dock hela decenniet haft ell födelseöverskott. Storstadslänen har också hela liden haft födelseöverskott och detta har varit klart störst i Stockholms län. 1 storstadslänen har dock födelseöverskotten minskat avsevärt under 1970-lalel. Inom grappen övriga län är del endast Kalmar och Örebro län som under 1970-lalets senare hälft haft ell nämnvärt födelseunderskotl upp­gående till ell par hundra personer per år. En s. k. nollframskrivning av länens nuvarande befolkning som gjorts inom industridepartementet visar all hälften av länen kan väntas uppvisa elt negativt födelsenetlo år 1990. 1 detla sammanhang har bara hänsyn tagits till beräknade förändringar av antalet födda och döda. Del län som enligl denna framskrivning beräknas få de största födelseunderskollen är Värmlands, Gävleborgs, Västernorr­lands, Jämtlands, Kopparbergs och Kalmar län (se figur 5). Motsvarande nollframskrivning för kommunema visar för år 1990 på ett negativt födel­senetlo i 176 av de totalt 279 kommunerna. Under år 1980 hade 155 kommuner födelseunderskotl.

Ser man lill den naturliga folkmängdsförändringen inom de olika orlsty­perna så hade samtliga med undantag för kommuncenlra klara födelse-överskoll vid 1970-lalets början. Inom kommuncenlra var anlalel födda i stort sett lika med antalet döda. Vid slutet av detta decennium var bilden

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

437

Figur 5: Naturlig folkmängdsförändring inom olika län pch i riket åren 1970,1980 och år 1990 enligt en s.k. nollframskrivning. Förändringen redovisas som index där antalet födda dividerats med antalet döda resp. år. Värden över 100 innebär fler födda än döda inom resp. län.

Index

1990

o,u

BO AC

"r

G.L |,F,M

I

i

••ti

 

 

1970

1980

175-[

• •

••

BO

U C

AB.O

 

 

150-

• •

AC

F

 

 

 

.tt

U,N E.G.P

•

c

 

•

D

 

 

 

• •

K,T

 

 

 

•

L

•

AS

125-

•■

.R

• •

BQ AC

 

• •

1 H

•

N

inn-

• • •

Y W,X

i

G 0,P

F R I.M

i.u

D

lUU

• •

S

z

1

L T

W K

V H

S.X

QR-

 

 

 

Z

•k' Riket

Källor: SoS, Befolkningsförändringar (SCB) samt en s. k. nollframskrivning (Industridep.).

väsentligt annorlunda genom att endasi storstadsområdena och primära centra hade födelseöverskott, vilka dock minskat avsevärt jämfört med läget år 1970. Regionala centra och kommuncenlra hade klara födelseun­derskott år 1980. Noteras bör dock att samtliga ortstyper utanför stödom­rådena hade födelseöverskott men att detta för regionala centras och kommuncenlras del var obetydligt (se figur 6).

Nollframskrivningen tyder på all 1970-lalets tendens kommer all fortsät­ta under 1980-lalel. Förändringarna väntas dock inle bli lika drastiska som

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

438

Figur 6: Naturlig folkmängdsförändring inom olika ortstyper med fördelning på stödområden och övriga riket åren 1970, 1980 och 1990. Är 1990 enligt en s. k. nollframskrivning. Nettoförändringen redovisas som index där antalet födda divide­rats med antalet döda resp. år. Värden över 100 innebär fler födda än döda inom resp. ortstyp och område.

Index

1990

1970

1980

200-

150-

[• SS

o pcu [•I PC

pcs

 

125-

100-

75-

[•RC kcu

res

SIkc

kcs

[•

SS

u pcs

* oo

tga

rcu.kcu

[i

RC KC

kcs

[• SS pcu PC • pcs -o rcu -8 kcu

[• RC

(•Jkc

res kcs

[>] = ortotypen 1 rlk«t

0 ■    **    Inom Btödområden

O    ">      "         utom         "

* = Riket, SS = storstadsområden, PC = primära centra totalt, RC = regionala cent­ra totalt, KC = kommuncentra totalt, pcu = primära centra utanför stödområdena, pcs = primära centra inom stödområden etc. Källor: SoS (SCB) samt en s. k. nollframskrivning (Industridep.).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

439

under 1970-lalel. Är 1990 beräknas enligl denna framskrivning endasi storstadsområdena och primära centra utanför stödområdena få nämnv värda födelseöverskott. Regionala centra och kommuncentra väntas få kraftiga underskott inom stödområdena vilket gör att dessa orter behöver en betydande nelloinflytlning för alt inte drabbas av en kraftig befolknings­minskning. Utanför stödområdena beräknas antalet födda i stort sett motr svara antalet döda inom dessa båda ortstyper (se figur 6).

2   Sysselsättningsutvecklingen

När det gäller den totala sysselsättningsutvecklingen och den regionala variationen, finns det anledning att inledningsvis framhålla, att antalet, yrkesverksamma människor i landet ökat förhållandevis stadigt under 1970-lalel. Vid slutet av detta decennium var fler personer sysselsatta än någonsin tidigare. Det är framförallt kvinnoma som i ökad utsträckning kunnat beredas arbete men då oftast i form av deltidsarbete.

Enligt folk- och bostadsräkningen var antalet som arbetade minst halvtid i landet i stort sett oförändrat mellan 1965 och 1970.1 skogslänen minskade sysselsättningen med närmare två procent per år. Inom storstadslänen förändrades inte antalet sysselsatta nämnvärt medan en viss tillväxt sked­de inom grappen övriga län (se tabell 3).

Figur 7: Sysselsättningsutvecklingen inom vissa länsgrupper och i riket under perioden 1976-1981. Kvartalsvis jämförelse med den genomsnittliga sysselsättningsnivån år 1976 (index där år 1976 = 100). Källa: Arbetskraftsundersökningarna (SCB).

Index (1976=100

108 T

ge-"

123i1        234123

1977        1978        1979

4      12      3      4      1       2      3      4

1980          1981

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              440

Ser man lill sysselsättningsutvecklingen under 1970-talels första hälft och då även räknar in de deltidsarbetande finner man att skogslänen haft en årlig tiUväxt med närmare två procenl. Storstadslänen hade med en och en halv procenl per är en något större ökning av anlalel sysselsatta än gruppen övriga län.

Tabell 3: Sysselsättningsutvecklingen inom vissa länsgrupper och i riket under perio­derna 1965-1970, 1970-1975 och 1976-1980 (procent).

 

Länsgrupp

Åriig relativ sysselsättningsförändring (%)

 

Antal

 

1965-        1970-        1970-        1976-1970'         1975'         1975-         1980

1975-1990-

(1000-tal) 1980'

Storstadslän Skogslän Övriga län

Riket totalt

0,1             1,0         1,5            0,8

-1,7             1,2          1,9            0,9

0,4          -0,4          1,3            0,9

-0,1            0,5          1,5            0,9

0,7 0,3 0,5

0,5

1596

860

1776

4232

' avser förvärvsarbetande 20-W tim. (Källor: FoB 1965 och 1970).

 avser såväl hel- som deltidsarbetande (Källor: se not 1).

 enligt arbetskraftsundersökningarnas årsmedeltal för åren 1976 och 1980 (samtliga

förvärvsarbetande).

Den nu gynnsamma sysselsättningsutvecklingen som ägt rum i skogs­länen under 1970-lalets första hälft bör ses mot bakgrund av de avsevärda sysselsällningsbortfall inom jord- och skogsbruksnäringen som skedde i dessa län under 1950- och 1960-talen. Enbart mellan 1965 och 1975 för­svann enligl folk- och bostadsräkningarna omkring 64000 arbetstillfällen inom dessa näringar i skogslänen vilket innebar en halvering av antalet sysselsatta som arbetade minst halvtid. Även inom byggnadsverksamhe­ten försvann ett betydande anlal arbelslillfällen. Delta bortfall balanse­rades dock av elt nästan lika stort tUlskott av arbetstillfället inom tillverk­ningsindustrin. Del var dock huvudsakligen utbyggnaden av den offentliga sektorn i dessa län som gjorde att del totala netlobortfallet av arbeten stannade vid ca 17000.

I storstadslänen försvann under samma period ca 84000 arbetstillfällen inom de s. k. varuproducerande näringarna. Men genom främst ell ökat antal sysselsatta inom den offenlUga sekiorn uppgående till ca 226000 ökade sysselsättningen totalt i dessa län med ca 71 000 arbelslillfällen.

Inom gruppen övriga län minskade sysselsättningen liksom inom stor­stadslänen inom de varuproducerande näringarna. Beroende på att bortfal­let inom jord- och skogsbruksnäringen var nästan fyra gånger så stort som inom storstadslänen räckte inte tillskollel av arbetslillfällen inom den offenlUga sektorn till för att sysselsättningen lotall sett skulle öka utan en viss nedgång skedde istället i dessa län under denna tioårsperiod.

Arbelskraflsundersökningar för åren 1976 och 1980 visar som framgår av tabell 3 på en likartad ökning av antalet sysselsatta inom de tre länsgrup-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              441

perna. I antal arbetstillfäUen rör det sig enligt denna källa om ell lillskoll på ungefär 50000, 30000 och 60000 i storstadslänen, skogslänen resp. grup­pen övriga län.

Ell annat sätt att belysa den regionala sysselsältningsulvecklingen är att studera utvecklingen inom olika typer av orter och stödområden. När del gäller sysselsättningens utveckUng inom olika ortstyper under perioden 1965-1975 kan konstateras att betydande förändringar skelt mellan perio­derna 1965-1970 och 1970-1975. Som framgår av tabell 4 var del främst inom kommuncentra som sysselsättningen minskade under 1960-talels se­nare hälft. Nedgången av antalet sysselsatta inom regionala centra var väsentligt svagare medan en tUlväxt skedde inom primära centra och inom storstadsområden. Denna ökning var något större inom storstadsområden än inom primära centra.

Tabell 4: Sysselsättningsutvecklingen inom olika ortstyper under perioderna 1965— 1970, 1970-1975 och 1975-1990 (procent).

Ortstyp                  Årlig relativ sysselsättningsförändring (%)

1965-1970'     1970-1975'     1970-1975    1975-1990

Storstadsomr.         1,4          1,0            1,5            0,7

Primära centra        0,9          1,2            1,8            0,6

Regionala centra   -0,3          0,7            1,4            0,3

Kommuncentra      -1,8          0,2            1,2            0,1

Riket totalt               0,4          0,8            1,5            0,5

' avser förvärvsarbetande dagbefolkning 20-W tim. (imputerade värden för år

1970).

 avser säväl hel- och deltidssysselsatta.

Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980.

Under 1970-talels första hälft ökade sysselsättningen inom samtliga fyra ortstyper och jämfört med utvecklingen under 1960-talels senare hälft kan man säga att en viss regional utjämning i ulvecklingshänseende skedde. Tillväxten i storstadsområdena blev t. o. m. nägol svagare än inom primära centra men den var dock fortfarande något störte än inom regionala centra och klart störte än inom kommuncenlra.

Ser man på sysselsättningsutvecklingen inom de sex stödområdena och övriga landet under perioden 1970—1975 finner man all stödområde 4 och 6 haft en något större sysselsäliningslillväxl än övriga stödområden och området utanför stödområdena där fiUväxlen i sin tur varit förhållandevis Ukartad med undantag för stödområde 1 där sysselsättningen i stort sett stagnerat kring 1970 års nivå (se tabell 5). Sysselsättningsutvecklingen inom industrisektorn redovisas längre fram i detla avsnitt.

Länsstyrelsernas prognoser i länsprogram 1980 för sysselsältningsul­vecklingen under hela perioden 1975-1990 visar för de fyra orlstyperna på en lägre och likartad tillväxt i storstadsområden och primära centra, en yllerligare något svagare ökning i regionala centra samt en i stort sell stagnerande sysselsällning inom kommuncenlra (se tabell 4).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   442

Tahell 5. Sysselsättningsutvecklingen inom olika stödområden och i övriga riket under perioderna 1970—1975 och 1975-1990 samt sysselsättningsgraden är 1979.

 

Område

Årlig relativ sysselsättnings­förändring (%)

Sysselsätt­ningsgrad

l\fi    64 årl

 

1970-

1975'

1975-

1990'

1979

Stödområde 6

5 4 3 2 1

2,0 1,3 2,5 1,7 1,3 -0,1

 

-0,1 0,2 0,4 0,3 0.2

-0.4

 

68,5 69,6

73,6 73,4 74,7 76,4

Samtliga stödområden

1,6

 

0,2

 

73,3

Övriga riket

1,5

 

0,6

 

75,3

Riket totalt

1,5

 

0,5

 

74,7

' avser såväl hel- som deltidssysselsatta.

Källor: FoB, en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1979 samt progno­serna i LP 1980.

Som framgår av tabell 5 innebär länsstyrelsernas sysselsättningspro­gnoser för perioden 1975-1990 en väsentligt ogynnsammare utveckling inom samtliga stödområden och i övriga riket än under 1970-talets första hälft. Liksom fidigare väntas stödområde 1 få den sämsta utvecklingen med en årlig minskning med 0,4 procent. Den gynnsammaste sysselsätt­ningstUlväxten väntas ske utanför stödområdena men även stödområdena 3 och 4 beräknas få en likartad ökning. 1 stödområde 6 beräknas sysselsätt­ningen i stort sett stagnera kring 1975 års nivå.

Sysselsättningsutvecklingen inom olika regioner återspeglar dessas nä­ringsstruktur och därmed sammanhängande strakturförändringar. I det följande redovisas kortfattat sysselsätlningsulveckUngen inom ell anlal nä-ringslivsseklorer under perioden 1965-1990.

2.1 Jord-och skogsbruket

De sektorer som mätt i antal sysselsatta förändrats mest under de senaste decennieraa är jord- och skogsbrakel och den offenfiiga sekiorn. Under perioden 1965-1975 försvann 180000 arbetstUlfällen inom jord- och skogsbraket medan utbyggnaden av de offenfiiga tjänsterna medförde ell tiUskolt av 330000 arbeten avseende minst halvtid. Räknas samtliga del­tidsarbetande in så blir iniskollet inom den offentliga sekiorn väsentligt större. För att ytterligare belysa minskningen inom jord- och skogsbraket kan nämnas att denna sektor år 1950 sysselsatte ca 640000 personer, jämfört med 224000 år 1975. Enligt arbelskraflsundersökningarna fanns 6% av det totala antalet sysselsatta inom denna sektor år 1980.

Den kraftiga strakturomvandling som skelt inom jord- och skogsbruket har naturligtvis inneburit stora problem för såväl de direkt berörda som för samhället. Beroende på näringens stora betydelse i vissa regioner har

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              443

bortfallet av arbetsliUfällen där vållat stora regionalpoUliska problem. Inte minst gäller detta nortlandslänen där strukturförändringar utgjorde den främsta anledningen fill den neltoulflyttning från dessa län tUl främst storstadslänen som skedde under framförallt 1950- och 1960-talen.

Av tabell 6 framgår hur minskningen varierade mellan olika länsgrupper under tre tidsperioder. Under 1960-talets senare hälft minskade anlalel arbetslillfällen inom näringen väsentligt mer inom skogslänen medan ned­gången under perioden 1970-1975 var lägre och mer likartad inom de tre länsgrupperna. Enligt arbelskraflsundersökningarna för åren 1976 och 1980 förefaller nedgångstakten ha minskal yllerligare samtidigt som skogs­länen åter tycks ha haft en något störte minskning.

Tabell 6. Sysselsättningsutvecklingen inom jord- och skogsbruket inom vissa länsgrup­per under perioderna 1965-1970,1970-1975,1976-1980 samt 1975-1990 (procent).

Länsgrupp      Årlig relativ minskning av antal sysselsatta inom jord-

och skogsbruk 1965-1970' 1970-1975' 1970-1975 1976-1980' 1975-1990

 

Storstadslän Skogslän Övriga län

-6,7 -9,9 -6,1

-3,3 -3,9

-4,4

-2,4 -3,1 -3,0

-1,2 -2,4 -1,6

-1,5 -1,7 -1,4

Riket totalt

-7,3

-4,1

-3,0

-1,7

-1,5

' enligt folk- och bostadsräkningarna 1965, 1970 och 1975 (avser förvärvsarbetande 20-W tim.).

 avser såväl hel- som deltidssysselsatta (Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980). ' enligt arbelskraflsundersökningarna 1976 och 1980 (årsmedeltal, samtliga syssel­satta).

Sysselsättningen inom näringen inom olika stödområden och utanför dessa minskade förhållandevis likartat under 1970-talels första hälft. I stödområde 1 och 4 var dock nedgången något större än inom övriga områden (se tabell 7).

Tabell 7. Sysselsättningsutvecklingen inom jord- och skogsbruket inom olika stödom­råden under perioden 1970—1975 och 1975-1990 (procent).

Område                      Årlig relativ sysselsättningsförändring inom

jord- och skogsbruk (%)
1970-1975'       1975-1990'

 

Stödområde 6 5 4 3 2 1

-3,3 -3,1 -3,9 -2,7 -2,8 -3,9

-2,3 -1,8 -1,7 -1,6 -1,1 -2,1

S:a stödområde 1-6

-3,2

-1,7

Utanför stödområde

-2,6

-1,4

Riket totalt

-3,0

-1,5

' avser såväl hel- som deltidssysselsatta. KäUor: FoB samt prognoserna i LP 1980.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   444

Antalet sysselsatta minskade något mer i regionala centra och kommun­cenlra än i primära centra under 1970-lalels första hälft. I detta samman­hang bör dock noteras jord- och skogsbrukels andel av den totala syssel­sättningen är tre gånger så slor i kommuncentra som i primära centra medan andelen i regionala centra ligger ungefär mittemellan dessa orts-typers andelar.

Vad beträffar sysselsättningsutvecklingen inom jord- och skogsbruket i enskilda län hänvisas fill appendix A.

Länsstyrelsernas prognoser

För riket som helhet innebär länsstyrelsernas prognoser att sysselsätt­ningen inom jord- och skogsbruket kommer all minska med en och en halv procent årligen under perioden 1975-1990. I delta sammanhang har större sysselsätlningsförändringar under 1970-lalels senare hälft vägts in. Räknat i anlal sysselsatta inklusive deUidsarbetande innebär dessa prognoser en fortsalt minskning i storleksordningen 50000. Som framgår av tabell 6 ligger den prognoserade minskningen nära den förändringstakl som redovi­sas i arbelskraflsundersökningarna för perioden 1976-1980.

För de tre länsgrupperna pekar prognoserna mol en förhållandevis likar­tad nedgång av anlalel sysselsatta. Även inom de olika ortstyperna beräk­nas en förhållandevis likartad utveckling.

Inom de olika stödområdena beräknas antalet sysselsatta minska i något lägre takt än under 1970-talels första hälft. Nedgången av sysselsättningen beräknas enligl dessa prognoser bli något större i stödområdena 1 och 6 än inom övriga stödområden. Den minsta förändringen väntas ske inom stöd­område 2 med en årlig minskning med drygl en procent (se tabeU 7).

Vad beträffar prognoserna för sysselsättningen inom sektorn i enskilda län hänvisas lill appendix A.

2.2 Gruv- och tillverkningsindustrin

Jämfört med utvecklingen inom jord- och skogsbruket och inom den offentliga sektorn har inle anlalel industrisysselsatta i riket förändrats nämnvärt de senaste decennierna. Enligl arbelskraflsundersökningarna var 1077000 personer sysselsatta inom gruv- och fillverkningsinduslrin år 1980 vilket motsvarade 25% av den totala sysselsättningen. Regionalt har dock de strakturella och konjunktureUa förändringarna inom industrin medfört betydande förändringar av bl.a. sysselsättningen. När sädana förändringar uppstått inom mindre lokala arbetsmarknader har påfrest­ningar ofta varit särskill kännbara.

För alt belysa sysselsättningsutvecklingen inom industrin i ell regionall perspektiv kan man se på utvecklingen inom de tre länsgrapper som redovisas tidigare i detta avsnitt. Som framgår av tabell 8 minskade in­dustrisysselsältningen väsentligt mer inom storstadslänen än inom de båda

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

445

övriga länsgrapperna under 1960-talets senare hälft. Är 1965 fanns omkring en tredjedel av landets industrisysselsatta inom storstadslänen och närma­re hälften inom grappen övriga län. Under 1970-talets första hälft förändra­des delta på så vis att antalet industrisysselsatta i storstadslänen upphörde att minska och i stort sett stagnerade kring 1970 års nivå. En minst lika anmärkningsvärd förändring inträffade i skogslänen där den svaga ned­gången förbyttes i årlig ökning med drygt en och en halv procent. Inom gruppen övriga län fortsatte den tidigare svaga sysselsällningsminskningen i samma takt som under 1960-lalets senare hälft.

Tabell 8. Sysselsättningsutvecklingen inom gruv- och tillverkningsindustrin inom vis­sa länsgrupper under perioderna 1965-1970,1970-1975,1976-1980 och 1975-1990 (procent)

Länsgrupp       Årlig relativ sysselsättningsförändring inom tillverkningsindu-

strin (%) 1965-1970' 1970-1975' 1970-1975 1976-1980' 1975-1990-

 

Storstadslän Skogslän Övriga län

-1,8 -0,6 -0,3

0,1

1,6

-0,3

0,4 1,9 0,4

-1,9

-2,2 -1,5

-0,7 -0,6 -0,5

Riket totalt

-0,9

0,2

0,7

-1,7

-0,6

' avser förvärvsarbetande 20-W tim (Källor: FoB 1965 och 1970).

 avser såväl hel- som deltidsarbetande (Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980).

' enligt arbetskraftsundersökningamas årsmedeltal för åren 1976 och 1980 (samtliga

sysselsatta).

Figur 8. Sysselsättningsutvecklingen gruv- och tillverkningsindustri (SNI 2-1-3-1-4) inom vissa länsgrupper och i riket under perioden 1976—1981. Kvartalsvis jämförelse med den genomsnittliga sysselsättningsnivån år 1976 (index där år 1976 = 100). Källa: Arbetskraftsundersökningarna (SCB)

Index (1976=100)

101

12341234123412341234

1977        1978         1979        1980        1981

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   446

Arbetskraftsundersökningarna för åren 1976 och 1980 lyder på att ut­veckUngen åter förändrats markant men denna gång i negaliv riktning inom samtliga tre länsgrapper. Skogslänen har haft en något större nedgång än de övriga länsgrupperna. I storstadslänen förefaller industrisysselsätl­ningen ha minskat i nästan samma takt som under 1960-talels senare hälft (se figur 8). Som framgår av labeU 9 ökade sysselsättningen inom industrin i samtliga stödområden med undanlag för stödområde 1 under 1970-talels första hälft. Stödområde 2 hade en ungefär lika svag fillväxt som området utanför stödområdena. Den negafiva utvecklingen inom stödområde 1 förklaras till stor del av alt Sjuhäradsbygden med ett stort inslag av tekoindustri ingår i detta stödområde. Mot bakgrund av de prioriteringar av de regionalpolitiska stödinsatserna som slödområdesindelningen skall medverka till framstår del som särskill positivt att stödområde 5 och 6 haft den största ökningen av industrisysselsätlningen relafivt räknat.

Tabell 9. Sysselsättningsutvecklingen inom gruv- och tillverkningsindustrin inom stödområden under perioderna 1970-1975 och 1975-1990 (procent)

Område                  Årlig relativ sysselsättningsförändring (%)

1970-1975'      1975-1990'

 

Stödområde 6

5 4 3 2 1

4,2 3,4 2,9 1,2 0,3 -1,7

-0,4 -0,4 -0,4 -0,4 -0,7 -2,3

S:a stödomr. 1—6

1,1

-0,8

Övriga riket

0,5

-0,5

Riket totalt

0,7

-0,6

' avser såväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980.

Som framgår av tabell 10 ökade industrisysselsätlningen inom samtliga fyra ortslyper under 1970-lalels första hälft. I storstadsområdena var dock ökningen så liten att man kan tala om slagnation kring 1970 års sysselsält­ningsnivå. Regionala centra och kommuncentra hade en dubbelt så stor ökning av anlalel industrisysselsatta som primära centra där uppgången var förhållandevis svag. Primära och regionala centra har haft den största ökningen av industrisysselsätlningen inom stödområdena. Jämfört med utvecklingen under 1960-talels senare hälft var utvecklingen under peri­oden 1970-1975 klart gynnsammare inom samtliga fyra ortstyper.

Länsstyrelsernas prognoser

Sammantagna innebär länsstyrelsernas prognoser för industrin en årlig sysselsätlningsminskning med drygt en halv procent under perioden 1975-1990. I detla sammanhang har som tidigare påpekats störte sysselsätl­ningsförändringar under 1970-lalels senare hälft vägts in. I antal sysselsät-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              447

Tabell 10. Sysselsättningsutvecklingen inom gruv- och tillverkningsindustrin inom olika ortstyper under perioden 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1990 (procent)

Ortstyp                  Årlig relativ sysselsättningsförändring inom

tillverkningsindustri (%) 1965-1970'     1970-1975'     1970-1975    1975-1990"

Storstadsområden                  -1,1         -0,1             0,2          -0,9

Primära centra       -0,4            0,2          0,5             -0,6

Regionala centra               0,4  0,9          1,1             -0,5

Kommuncentra                  O    0,8          1,2             -0,4

Riket totalt             -0,3             0,4          0,7            -0,6

' avser förvärvsarbetande 20-W tim (imputerade värden för år 1970).  avser såväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980.

ta räknat uppgår den prognoserade minskningen lill totaU 94000 personer. Som framgår av tabell 8 ligger den prognoserade förändringen väsenfiigt lägre än den nedgång av industrisysselsältningen som arbelskraflsunder­sökningarna visar för perioden 1976-1980. Mol denna bakgrund kan det finnas skäl att förmoda att en stor del av den prognoserade minskningen för hela perioden 1975 — 1990 redan inträffat och beaktats av länsstyrelser­na vid bedömningen.

För de tre länsgrapperna tyder länsstyrelsernas prognoser på en förhål­landevis likartad nedgång av antalet industrisysselsatta (se tabell 8). För skogslänens och gruppen övriga läns del betyder detla en utveckling lik­nande den under 1960-talets senare hälft medan del för storstadslänens del innebär en väsentligt mindre nedgång. Även vad beträffar prognoserna för dessa länsgrupper finns del skäl all förmoda att en slor del av minskningen redan ägt rum. Delta mot bakgrand av den väsentligt större nedgångstakt som AKU innebär för 1970-talets senare del.

Ser man lUl de oUka stödområdena tyder länsstyrelsernas prognoser på en minskad industrisysselsältning inom samtliga sex områden. Även områ­det utanför stödområden beräknas få en nedgång av antalet industrisyssel­satta. Den prognoserade minskningen väntas bU förhållandevis svag och likartad i de olika stödområdena och i området utanför dessa. Detla med undantag för stödområde 1 som väntas få en väsentligt större tillbakagång (se tabell 9).

För de fyra orlstyperna innebär prognoserna en svag och förhållandevis Ukartad minskning av industrisysselsätlningen. Nedgången inom stor­stadsområdena väntas dock bli något större, vilket beror på att de på­gående sirakturförändringarna inom varvsnäringen vägts in i prognoserna och i hög grad påverkat dessa. I samtliga ortslyper innebär prognoserna en klart ogynnsammare utveckling är under 1970-lalels första hälft (se tabell 10).      .

Vad beträffar prognoserna för sysselsältningsulvecklingen inom tillverk­ningsindustrin i enskilda län hänvisas tUl appendix A.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel

448

Sysselsättningsutvecklingen inom vissa branscher

De ständigt pågående strukturförändringarna inom industrisektorn har under 1970-talets senare hälft varit särskUt märkbar inom vissa branscher exempelvis stål- och varvsnäringen. Beroende på alt produktionsenhe­terna inom dessa branscher är lokaliserade fill vissa orter och regioner och inte jämt fördelade över landet har strukturförändringarna oftast medfört stora påfrestningar inom vissa lokala arbetsmarknader i form av ökad arbetslöshet m. m.

Av tabell 11 framgår all sysselsättningen enligt industristatisliken mins­kat inom flertalet industribranscher under perioden 1975-1979. Del är endasi inom massa- och pappersvaruindustri, konkurrensutsalt livsme­delsindustri saml kemisk och pelroleuminduslri som antalet sysselsatta ökat under denna period. Även det s. k. referensalternalivel i statens industriverks höslrapport 1981 pekar mot en forlsall sysselsättnings­minskning inom flertalet branscher under 1980-talet.

Tabell 11: Sysselsättningsutvecklingen inom vissa industribranscher under perioder­na 1975-1979 och 1980-1990.

 

Bransch

Antal syss.

Förändring ant. syss'

 

Förändring

 

1979

1975-1979

% per år

ant. syss.-1980-1990 % per år

Teko

41300

-15900

-7,8

-4,8

Metallvaruind.

75 600

-11800

-3,6

+ 1,0

Maskinindustri

122 300

-11000

-2,1

-1-1,6

Transportm.ind. (inkl.varv)

116900

- 8100

-1,7

-2,5

Jäm-, stål- o.

 

 

 

 

metallverk

64 200

- 6 500

-2,4

-1,6

Trävaruindustri

72 300

- 4 800

-1,6

-0,8

Jord- 0. sten-

 

 

 

 

varuindustri

28700

- 4.500

-3,6

-2,0

Gummi- o. plast-

 

 

 

 

varuind.

23 200

- 3 000

-3,0

(se nedan)

Elektroindustri

79500

-  1600

-0,5

-1-1,8

Instrument- o. övr.

15400

-  1200

-1,9

-0,5

Gruvor o. mineral-

 

 

 

 

brott

13 800

-  1200

-2,0

-4,9

Skyddad livsm.ind.

 

 

 

 

(inkl. dryckes-

 

 

 

 

0. tobaks v.)

51600

-    700

-0,3

-0,3

Grafisk ind.

 

 

 

 

förlag

43 500

-    500

-0,3

+0,\

Massa- o. pappers-

 

 

 

 

varor

60900

-1-    700

-1-0,3

-0,9

Konk. livsm.ind.

20800

4-    800

+ 1,0

-(-0.5

Kemisk o. petr.ind.

43900

+  1600

+ 1,0

(se nedan)

(Kemisk-, petr-, gummi-

 

 

 

 

o. plastv.ind.)

(67 IOO)

(-  1400)

(-0,5)

(-0,2)

Industrin totalt

873900

-67800

-1,9

-0,4

' enligl Industristatistiken år 1975 resp. 1979 (endast arbetslällen med minst fem

sysselsatta ingår).

 enligt SIND:s höstrapport 1981 (det s. k. referensalternativet).

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  449

I antal sysselsatta räknat ägde de största minskningarna rum inom teko-, melallvara- saml maskinindustrin med 16000, 12000 resp. 11000 färre sysselsatta. Av det totala bortfallet av arbetsliUfällen inom gruv- och fillverkningsinduslrin på 68000 svarade enbart dessa tre branscher för drygl hälften. Inom transportmedelsindustrin där varven inräknas minska­de antalet sysselsatta med 8000 personer och inom järn-, stål- och metall­verken bortföU 6500 arbelsfillfällen. De uppräknade fem branscherna sva­rade således fillsammans för ca 80% av den tolala minskningen i industri­sysselsätlningen under denna fyraårsperiod. Detta bör ses mol bakgrund av att dessa branscher svarade för knappt hälften av landels totala industri­sysselsältning år 1979.

Ser man på den relativa storleken av sysselsäliningsförändringarna inom de oUka industribranscherna finner man att tekoindustrin haft den klart största nedgången med närmare åtta procent årligen. Därefter följer metall­vara-, jord- och slenvara- samt gummi- och plaslvaruindustrin med en årlig sysselsättningsminskning på mellan tre och fyra procenl. Samtidigt var nedgången förhållandevis Ulen inom elektroindustri, skyddad livsmedels­industri och inom grafisk industri.

Den klart gynnsammaste sysselsällningsförändringen hade konkurrens­utsatt livsmedelsindustri och kemisk och pelroleuminduslri med en årlig tillväxt med en procent. En viss ökning av anlalel sysselsatta skedde även inom massa- och pappersvaruindustrin.

I del följande görs en kortfattad belysning av hur sysselsällningsminsk­ningen i några industribranscher fördelat sig mellan olika län. Samtidigt bör dock erinras om att betydande sysselsätlningsminskningar även skett inom andra branscher än de uppräknade och ofta inneburit aUvarliga problem i vissa regioner.

Ser man tiU den sysselsättningsminskning som skett inom tekoindustrin med 16000 personer så skulle omkring en tredjedel av denna ha ägt ram i Älvsborgs län. I Malmöhus län försvann 1 800 och i Jönköpings, Hallands och Kopparbergs län var nedgången meUan 800— 1000 arbelslillfällen.

Av sysselsältningsulvecklingen inom metallvaruindustrin under peri­oden 1975-1979 så hade Slockhoim och Södermanlands län ca 40 % av den tolala minskningen på närmare 12000 arbelslillfällen. Nedgången i Stockholms län var 3 300 och i Södermanlands län 1900 jobb. För Söder­manlands del betydde delta en årlig minskning med lio procenl, vilket kan jämföras med tre och en halv procenl för branschen totalt. 1 de båda övriga storstadslänen försvann samtidigt sammanlagt 1700 arbetslillfällen inom metallvarainduslrin medan bortfallet var 700 i vardera Älvsborgs, Örebro och Västmanlands län. De enda län där sysselsättningen ökade inom branschen var Blekinge och Nortbottens län med 180 resp. 300 personer.

Inom maskinindustrin försvann 11000 arbelslillfällen under perioden 1975-1979. Detla innebär en nästan lika stor minskning som inom metall­varainduslrin, men nedgången inom maskinindustrin var något mer jämnt 29   Riksdagen I98II82. I samt. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  450

fördelad mellan de olika länen. År 1979 fanns 13 % av branschens syssel­sättning i Stockholms län medan motsvarande andel i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus saml Örebro län var åtta fill nio procent.

Mellan år 19/75 o:h 1979 försvann 2600 arbetstUlfällen inom maskinin­dustrin i Stockholms län, vilket motsvarade 14 %. I Jönköpings län upp­hörde 1400 jobb och Östergötlands län ca 1000 arbetslillfällen. Ell bety­dande antal jobb försvann även inom Kristianstads, Göteborgs och Bohus saml Örebro län där förlusten var i storleksordningen 700-900. Minsk­ningen i Kristianstads län var för övrigi, med minus 23 %, den största relativt sett under denna fyraårsperiod. Noteras bör även all sysselsätt­ningen inom maskinindustrin ökade med några hundra arbetslillfällen i Uppsala och Kronobergs län.

Inom transportmedelsindustrin (inkl. varvsindustri) försvann under samma period 8000 arbetstiltfällen, vilket motsvarade sju procenl. Är 1979 fanns över hälften av branschens sysselsättning inom de tre storstadslänen och inom Älvsborgs län. En särställning intar i detla sammanhang Göte­borgs och Bohus län med 28 % av sysselsättningen inom branschen. Drygl hälften av den sysselsättningsnedgång som skedde inom branschen under denna period inträffade i detta län där 5000 arbetslillfällen upphörde.

I Östergöfiands, Malmöhus och Älvsborgs län var motsvarande förlust 2000, 1 200 resp. 1000 jobb. Antalet arbelsfillfällen inom transportmedels-industrin ökade med 400-500 i Södermanlands, Kalmar, Örebro och Väs­terbollens län.

Sysselsällningsminskningen inom järn-, stål- och metallverk var 6500 arbelslillfällen, vilket motsvarade ca 10 %. Även inom denna bransch är sysselsättningen förhåUandevis ojämnt fördelad mellan länen. År 1979 fanns nämligen 80 % av branschens sysselsättning inom Södermanlands, Östergötlands, Västmanlands, Kopparbergs, Göteborgs och Bohus samt Nortbottens län. Närmare hälften av sysselsättningen inom branschen fanns i sin tur inom Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.

Under den här aktuella fyraårsperioden minskade sysselsättningen inom branschen i ovannämnda län med mellan fyra och 16 procenl. Störst var nedgången i Nortbottens och Örebro län där omkring 15 procenl av arbets­fillfällena upphörde. Därefter följde Södermanlands och Örebro län med 11 procent. Kopparbergs län hade den minsta förlusten med fyra procent. I antal arbelsfillfällen räknat hade Gävleborgs län den klart största minsk­ningen ell bortfall av I 300 arbelsfillfällen.

I figurerna 9—18 har markerats kommuner där någon eller några indu­stribranscher var för sig svarade för minst 25 procenl av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin (exkl. gruvind.) år 1979. Kartorna visar vilka regioner i landet som bör vara särskill känsliga för strakturförändringar inom resp. bransch. I delta sammanhang har de tre slorsladområdena var för sig behandlats som en enda kommun.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel

451

 

Figur 9: Kommuner där minst 25 % av sysselsättningen inom tillverk­ningsindustrin år 1979 fanns inom gruvor och mineralbrott (SNI 2). Käl­la: Industristatistiken' är 1979 (SCB).

1.   Askersund (400/28)

2.   Ludvika (1315/25)

3.   Vilhelmina (158/37)

streckmarkerade kommuner har minst 50% av industrisysselsätt­ningen inom branschen:

4.   Arieplog (304/83)

5.   GäUivare (2451/88)

6.   Lycksele (612/51)

7.   Kiruna (4 040/87)

0(K)    I    KLI    I    HM)   1 3IN)

' endast arbetsställen med minst fem sysselsatta

 första siffran anger antalet syssel­satta inom branschen - andra siff­ran andelen av industrisysselsätt­ningen (procent)

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

452

Figur 10: Kommuner där minst 25 % av sysselsättningen inom tillverk­ningsindustrin år 1979 fanns inom livsmedelsindustrin (SNI 31). Källa: Industristatistiken' år 1979 (SCB)

1.   Gotland (772/25)

2.   Svalöv (138/26)

3.   Hörby (47/27)

4.   Övertorneå (50/28)

5.   Eslöv (1331/34)

6.   Kristianstad (2 054/33)

7.   Kil (413/39)

8.   Götene (1034/41)

9.   Borgholm (98/44)

 

10.  Filipstad (1 207/44)

11.  Mörbylånga (239/47)

12.  Skara (987/49)

streckmarkerade kommuner har minst 50% av industrisysselsätt­ningen inom branschen:

13.  Bjuv (1896/50)

14.  Tomelilla (487/58)

15.  Sotenäs (533/59)

' endast arbetsställen med minst fem sysselsatta

 första siffran anger antalet syssel­satta inom branschen - andra siff­ran andelen av industrisysselsätt­ningen (procent)

 

Prop. 1981/82:113    BUagedel

453

 

Figur 11: Kommuner där minst 25 % av sysselsättningen inom tillverk­ningsindustrin år 1979 fanns inom textil- och beklädnadsindustri (SNI 32). Källa: Industristatistiken' år 1979 (SCB).

1.   Tranås (742/26)

2.   Båstad (248/26)

3.   Tranemo (784/30)

4.   Falköping (808/30)

5.   Grästorp (52/31)

6.   Mullsjö (257/34)

7.   Sjöbo (143/32)

8.   Pajala (43/39)

streckmarkerade kommuner har minst 50% av industrisysselsätt­ningen inom branschen:

9. Borås (6926/51)

10.  Svenljunga (736/56)

11.  Ulricehamn (1772/57)

12.  Vingåker (893/73)

13.  Mark (3 309/78)

0(K)    I    KU    {    2   I 3(N)

endast   arbetsställen  med  minst fem sysselsatta

 första siffran anger antalet syssel­satta inom branschen - andra siff­ran andelen av industrisysselsätt­ningen (procent)

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel

454

 

Figur 12: Kommimer där minst 25 % av sysselsättningen inom tillverk­ningsindustrin år 1979 famis inom trävaruindustrin (SNI 33). Källa: In­dustristatistiken' år 1979 (SCB).

1.   Kinda (302/44)

2.   Aneby (429/44)

3.   Tranås (820/29)

4.   Vaggeryd (722/36)

5.   Vetlanda (2 167/45)

6.   Uppvidinge (717/43)

7.   Älmhuh (681/36)

8.   Hultsfred (1472/48)

9.   Nybro (1573/45)

16. 17. 18. 19. 20. 21. 22.

10.  Vimmerby (1048/46)

11.  Hässleholm (1644/33)

12.  Åstorp (829/49)

13.  Östra Göinge (960/36)

14.  Tanum (139/29)

15.  Herrljunga (311/26) Svenljunga (382/29) Gullspång (469/41) Karisborg (296/36)

Tidaholm (1 169/49) Töreboda (348/34) Kil (320/30)

23.   Skinnskatt. (213/36)

24.   Norberg (228/30)

25.   Orsa (217/48)

26.   Rättvik (295/44)

27.   Vansbro (340/37)

28.   Älvdalen (155/46)

29.   Nordanstig (542/46)

30.   Berg (26/29)

31.   Bräcke (216/46)

32.   Häriedalen (178/42)

33.   Ragunda (107/36)

34.   Strömsund (402/46)

35.   Nordmaling (230/35)

36.   Sloruman (122/35)

37.   Vännäs 142/42)

38.   Åsele/Dorotea (284/42)

39.   Haparanda (142/43)

streckmarkerade kommuner har minst 50% av industrisysselsätt­ningen inom branschen:

40.   Ydre (158/71)

41.   Eksjö (913/56)

42.   Nässjö (2013/52)

43.   Sävsjö (1113/66)

44.   Högsby (737/82)

45.   Torsby (440/53)

46.   Gagnef (1103/89)

47.   Leksand (470/57)

48.   Ljusdal (657/61)

49.   Säter (316/50)

50.   Ovanåker (1446/57)

51.   Norsjö (499/50)

52.   Sorsele (52/96)

53.   Arvidsjaur (291/83)

54.   Jokkmokk (84/65)

55.   Övertorneå (98/55)

56.   Tibro (2 309/92)

0(K)    I    KL)    I    KM)    I 3iN)

1IB)    I    KC)    I    ](D)    I    4(E)    I    5(n        6(G)    I   7(H)                       W

endast arbetsställen med minst fem sysselsatta  första siffran anger antalet sysselsatta inom branschen - andra siffran andelen av industrisysselsättningen (procent)

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

455

 

Figur 13: Kommuner där minst 25 % av sysselsättningen inom tillverk­ningsindustrin år 1979 fanns inom' massa; pappers- och pappersvaruin­dustrin (SNI 34)' Källa: Industrista­tistiken' år 1979 (SCB).

1.   Nybro (884/25)

2.   Nordanstig (304/26)

3.   Umeå (1361/26)

4.   Sunne (229/27)

5.   Kramfors (785/27)

6.   Norrköping (4065/29)

7.   Lessebo (516/29)

8.   Kinda (258/30)

9.   Gävle (2792/30)

 

10.  Mönsterås (548/31)

11.  Mariestad (1092/32)

12.  Ljusnarsberg (326/32)

13.  Örnsköldsvik (2705/33)

14.  Söderhamn (1604/34)

15.  HudiksvaU (1696/36)

16.  Klippan (756/37)

17.  Markaryd (904/39)

18.  Nordmaling (256/39)

19.  Kalix (883/48)

20.  Piteå (1387/49)

streckmarkerade kommuner har' minst 50% av industrisysselsätt­ningen inom branschen:

21.  Bengtsfors (1253/51)

22.  Timrå (1 333/52)

23.  Norrtälje (1453/54)

24.  Hylte (1073/55)

25.  Säffle (1251/55)

26.  Skinnskatteberg (348/58)

27.  Mellerud (631/59)

28.  Forshaga (395/61)

29.  Munkedal (482/63)

30.  Hammarö (1625/72)

31.  Älvkarleby (1131/77)

32.  Grums (1793/85)

33.  Lilla Edet (1 568/88)

KB)   i  liCi   I  iib)  I  VII  I   siFt   I  iia  I iiH  I   U   I

is                    i          i

OIK)        KU    [   2iM)    I 3.NI

' endast arbetsställen med minst fem sysselsatta

 första värdet anger antalet syssel­satta inom branschen - andra vär­det andelen av industrisysselsätt­ningen (procenl)

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

456

 

Figur 14: Kommuner där minst 25 % av sysselsättningen inom tillverk­ningsindustrin år 1979 fanns inom jord- och stenvaruindustrin (SNI 36). Källa: Industristatistiken' år 1979 (SCB).

1.   Askersund (402/78)

2.   Kumla (773/30)

3.   Emmaboda (845/31)

4.   Timrå (713/33)

5.   Bromölla (1065/40)

6.   Bjuv (1 657/44)

7.   Lessebo (807/45)

streckmarkerade kommuner har minst 50% av industrisysselsätt­ningen inom branschen:

8.   Höganäs (1 017/55)

9.   Håbo (254/74)

KbT        2(C)    i    3(D)   1    4(E)    I    5(F)        6iG)   I   7(H)                       m~

B                    8                     5                    '

0(K)   [    KU    I   KM)   I 3IN)

' endast arbetsställen med minst fem sysselsatta

 första värdet anger antalet syssel­satta inom branschen - andra vär­det anger andelen av industrisyssel­sättningen (procent)

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

457

 

Figur 15: Kommuner där minst 25 % av sysselsättningen inom tillverk­ningsindustrin år 1979 fanns inom järn-, stål- och metallverk (SNI 37). Källa: Industristatistiken år 1979 (SCB)'

I.Ronneby (1038/25)

2.   Norberg (225/29)

3.   Tierp (769/30)

4.   Ljusnarsberg (323/31)

5.   Finspång (2020/37)

6.   Hedemora (902/43)

7.   Hallstahammar (I 819/44)

8.   Valdemarsvik (633/45)

9.   Smedjebacken (987/46)

streckmarkerade kommuner har minst 50% av industrisysselsätt­ningen inom branschen:

10.  Surahammar (1346/52)

11.  Luleå (3 976/56)

12.  Fagersta (2 273/60)

13.  Avesta (2 387/63)

14.  Boriänge (5 522/63)

15.  Degerfors (1 340/73)

16.  Boxholm (725/74)

17.  Hagfors (2 140/81)

18.  Munkfors (954/83)

19.  Hällefors (1 542/84)

20.  Sandviken (7 424/85)

21.  Oxelösund (3 545/90)

22.  Hofors (2766/91)

23.  Storfors (757/92)

X   0(K)        iTD    1   KM)   1 3(N)

' endast arbetsställen med minst fem sysselsatta

 första värdet anger antalet syssel­satta inom branschen - andra vär­det anger andelen av industrisyssel­sättningen (procent)

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

458

 

Figur 16: Kommuner dar minst 25 % av sysselsättningen inom tillverk­ningsindustrin år 1979 fanns inom metallvaruindustrin (SNI 381). Källa: Industristatistiken' år 1979 (SCB).

1.   Bengtsfors (603/25)

2.   Vansbro (238/26)

3.   Laholm (306/26)

4.   Mjölby (882/28)

5.   Filipstad (769/28)

6.   Häriedalen (121/29)

7.   Robertsfors (252/32)

8.   Fagersta (1246/33)

9.   Jokkmokk (46/35)

 

10.   Orsa (165/37)

11.   Skurup (211/37)

12.   Herrljunga (439/37)

13.   Båstad (374/39)

14.   Svalöv (217/41)

15.   Höör (222/43)

16.   Hallstahammar (1924/46)

17.   Surahammar (1234/48)

streckmarkerade kommuner har minst 50% av industrisysselsätt­ningen inom branschen:

18.   Åre (84/50)

19.   Vårgårda (551/52)

20.       Gnosjö (1313/59)

21.   Östhammar (1474/59)

22.   Kungsör (864/62)

23.   Mora (1348/65)

24.   Hjo (573/67)

25.   Habo (536/68)

26.   Overkalix (150/75)

v   0)K)    I    KL)    I    KM)    I 3

' endast arbetsställen med minst fem sysselsatta

 första värdet anger antalet syssel­satta inom branschen - andra vär­det andelen av industrisysselsätt­ningen (procent)

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

459

 

Figur 17: Kommuner där minst 25 % av sysselsättningen inom tillverk-ningsindostrin år 1979 fanns inom maskinindustrin (SNI 382). Källa: In­dustristatistiken' år 1979 (SCB).

KB)    I    2IC)    I    3    I    7iH)       8(i)     T

il''

0(K)    I    KU        2(M)    I 3(N)

 

Karlshamn (1151/25) Karistad (1886/28) Eslöv (1111/28) Valdemarsvik (407/29) Älmhult (550/29) Bollnäs (598/29)

7.   Växjö (1761/30)

8.   Söderköping (249/32)

9.   Skurup (191/33)

 

10.   Mjölby (1 133/36)

11.   Eskilstuna (4 990/36)

12.   Jönköping (4591/36)

13.   Vara (944/37)

14.   Örnsköldsvik (3 064/37)

15.   Ljungbyd 685/38)

16.   Smedjebacken (850/40)

17.       Motala/Vadstena (2 667/41)

18.   Arvika (1342/41)

19.   Sala (620/41)

20.   Finspång (2 249/42)

21.   Ockelbo (191/42)

22.   Ödeshög (167/43)

23.   Kristinehamn (1676/43)

24.   Ragunda (129/44)

25.   Mariestad (1550/46)

26.   Emmaboda (I 327/48)

streckmarkerade kommuner har minst 50% av industrisysselsätt­ningen inom branschen:

27.   Åtvidaberg (823/52)

28.   Enköping (2 010/56)

29.   Strömstad (473/56)

30.   Vindeln (299/58)

31.   Sloruman (209/60)

32.   Karlskoga (7 175/72)

iS'--M"%.

 

' endast arbetsställen med minst fem sysselsatta

 första värdet anger antalet syssel­satta inom branschen - andra vär­det andelen av industrisysselsätt­ningen (procent)

:EI    I    SIF)    1    ilG)   I    7iH)    I    8d)    ]    Jil'    I    OtO    1    ItL)    I    2'M>   I

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel

460

 

Figur 18: Kommuner där minst 25 % av sysselsättningen inom tillverk­ningsindustrin år 1979 fanns inom transportmedelsindustrin (SNI 384). Källa: IndustrisUtistiken' år 1979 (SCB).

1.   Kariskrona (1574/25)

2.   Mullsjö (205/27)

3.   Åmål (568/29)

4.   Tingsryd (607/32)

5.   Hallsberg (714/32)

6.   Tidaholm (883/37)

7.   Hörby (75/43)

8.   Göteborgs storstadsområde (28509/47)

9.   Oskarshamn (2 294/49)

 

10.  Torsås (264/49)

11.  Sölvesborg (794/49)

streckmarkerade kommuner har minst 50% av industrisysselsätt­ningen inom branschen:

12.  Köping (2314/51)

13.  Åsele (inkl. Dorotea) (339/51)

14.  Uddevalla (2 809/53)

15.  Färgelanda (445/54)

16.  Landskrona (3 816/54)

17.  Linköping (7 099/55)

18.  Södertälje (6639/58)

19.  Skövde (3 588/61)

20.  Orust (543/63)

21.  Arboga (2 261/70)

22.  Trollhättan (8666/73)

23.  Olofström (3 930/82)

0)K)   [    kD    [—KMTTKnT

endast   arbetsställen   med   minst fem sysselsatta

 första värdet anger antalet syssel­satta inom branschen - andra vär­det andelen av industrisysselsätl­ningen (procent)

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                             461

2.3 Byggnadsverksamhet

Under 1960-lalets senare hälft var anlalel sysselsatta inom byggverk­samheten i stort sett oförändrat. I storstadslänen ökade sysselsättningen inom denna sektor svagt. Den gynnsammaste förändringen skedde inom gruppen övriga län där sysselsättningen inom sekiorn ökade med drygt en procent per år. I skogslänen minskade däremot antalet sysselsatta inom byggnadsverksamhet klart.

Ser man till utvecklingen under perioden 1970-1975 så minskade antalet sysselsatta som arbetade minst halvtid inom byggnadsverksamhet med närmare fyra procent årligen eller med sammanlagt ca 58000 personer. Sysselsättningen inom sekiorn minskade inom samtliga tre länsgrupper dock väsentligt snabbare inom storstadslänen och gruppen övriga län än inom de s. k. skogslänen (se tabell 12). Enligt arbelskraflsundersökningar­na fanns år 1980 7% av den totala sysselsättningen inom byggnadsverk­samheten vilket i antal sysselsatta betydde 287000 personer.

Arbelskraftsundersökningarna för åren 1976 och 1980 visar all syssel­sättningen inom byggnadsverksamheten fortsall all minska men i en vä­sentligt svagare takt än under 1970-talels första hälft. Enligt dessa under­sökningar är det framför alll inom de s. k. skogslänen som nedgången skelt medan antalet sysselsatta inom storstadslänen har ökat något. Vad beträf­far sysselsättningsutvecklingen inom enskilda län hänvisas lill Appen­dix A.

Tabell 12. Sysselsättningsutvecklingen inom byggnadsverksamhet inom vissa läns­grupper under perioderna 1965-1970, 1970-1975, 1976-1980 och 1985-1990 (pro­cent).

Länsgrupp       Årlig relativ sysselsäUningsförändring inom

byggnadsverksamhet (%) 1965-1970' 1970-1975' 1970-1975 1976-1980' 1975-1990'-

 

Storstadslän Skogslän Övriga län

0,3

-1,5

1,1

-4,8 -1,4 -4,0

-4,5 -1,0

-2,5

0,5 -2,4 -0,6

-0,1 -1,0 -0,7

Riket totalt

0,2

-3,7

-2,9

-0,7

-0,5

' avser förvärvsarbetande 20-W tim. (Källor: FoB 1965 och 1970).

 avser såväl hel- som deltidsarbetande (Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980).

' enligt arbetskraftsundersökningamas årsmedeltal för åren 1976 och 1980 (samtliga

sysselsatta).

Sysselsättningsutvecklingen inom byggnadsverksamheten har varierat avsevärt under 1970-lalel inom olika stödområdena och området utanför detta (se tabell 13). Under 1970-talets första hälft ökade sektorns syssel­sällning svagt i stödområde 4 och 6 medan övriga stödområden hade en klar nedgång av sysselsättningen. Denna minskning var dock förhållande­vis liten inom stödområde 2. Den största nedgången av antalet sysselsatta skedde dock i området utanför stödområdena där minskningen var närma­re fyra procent om året.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              462

Tabell 13. Sysselsättningsutvecklingen inom byggnadsverksamhet inom olika stödom­råden under perioderna 1970—1975 och 1975—1990 (procent).

Område                      Årlig relativ sysselsättningsförändring (%)

1970-1975'        1975-1990'

 

Stödområde 6

5 4 3 2 1

 

0,6 -2,6

0,8 -1,7 -0,6 -2,5

-3,3 -0,6 -1,2 -0,6 -1,2 -0,9

S:a stödområde 1-

-6

-0,9

-1,1

Utanför stödområdet

-3,7

-0,3

Riket totalt

 

-2,9

-0,5

' avser säväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980.

Också om man ser på sysselsättningsutvecklingen inom byggnadsverk­samheten inom ortstyper har utvecklingen varierat avsevärt. Under 1960-talels senare hälft ökade sektorns sysselsällning mest i storstadsområdena men även primära centra hade en klart positiv utveckling. Tillväxten i regionala centra var mer dämpad medan en klar nedgång av sektorns sysselsättning ägde ram i kommuncentra (se tabell 14). Del var framförallt inom stödområde 5 och 6 som antalet sysselsatta minskade kraftigt och då inom såväl regionala centra som kommuncenlra..

Tabell 14. Sysselsättningsutvecklingen inom byggnadsverksamhet inom olika ortstyper under perioderna 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1990 (procent)

Ortstyp                  Årlig relativ sysselsättningsförändring (%)

1965-1970'     1970-1975'     1970-1975-     1975-1990

Storstadsområden  1,6          -5,8            -5,1            0,1

Primära områden     1,1          -2,7            -2,3          -0,5

Regionala centra     0,4          -3.0            -2,4          -0,9

Kommuncentra       -1,7          -0,5             0,2          -1,2

Riket totalt               0,7          -3,3           -2,9           -0,5

' avser förvärvsarbetande 20-W tim. (imputerade värden för år 1970).  avser såväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980.

Under perioden 1970-75 minskade anlalel sysselsatta inom byggnads­verksamheten inom samtliga ortslyper med undantag för kommuncentra där antalet sysselsatta i stort sell stagnerade kring 1970 års nivå. I kom­muncenlra inom stödområdena fortsatte dock nedgången men i en lägre takt än tidigare. Minskningen av i sektorns sysselsättning var mer än dubbelt så stor inom storstadsområden som inom primära och regionala centra (se tabell 14).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   463

Länsstyrelsernas prognoser

För landet som helhet innebär länsstyrelsernas prognoser att sysselsätt­ningen inom byggnadsverksamheten kommer alt minska med en halv procent årligen under perioden 1975-1990 eller med sammanlagt ca 21000 personer. I detta sammanhang har man liksom för övriga sektorer vägt in störte sysselsättningsförändringar som skett inom sekiorn under 1970-talets senare hälft. Den prognoserade minskningen ligger nära den takt som AKU innebär för perioden 1976-1980.

Som framgår av tabell 12 innebär prognoserna för de tre länsgrapperna en ungefär lika stor minskning av sektorns sysselsättning inom skogslänen och grappen övriga län. I storstadslänen beräknas anlalel sysselsatta inom byggnadsverksamheten i stort sett stagnera kring 1975 års nivå. Jämfört med vad AKU visar för 1970-talels senare hälft innebär detta en något ogynnsammare utveckling i storstadsområdena medan det för skogslänen betyder en mer dämpad nedgång och för grappen övriga län en likartad svag minskning. Vad beträffar prognoserna över sysselsättningsutveck­lingen inom sektorn i enskilda län hänvisas till appendix A.

För stödområdenas del innbär länsstyrelsernas prognoser en förhållan­devis olikartad utveckUng jämfört med 1970-lalets första hälft. Inom stöd­område 6 beräknas den svagt ökade sysselsättningen inom sektorn övergå i en förhållandevis kraftig minskning. En likartad fasl inle fullt så kraftig omsvängning förutses ske inom stödområde 4. 1 stödområde 2 beräknas den tidigare svaga minskningen öka något medan övriga stödområden och då särskilt området utanför stödområdena väntas få en mindre fillbakagång än under perioden 1970-1975 (se tabell 13).

För samfiiga ortslyper betyder prognoserna en svagt minskande syssel­sättning inom sektora med undantag för storstadsområdena där en stagna­tion kring 1975 års nivå väntar. Jämfört med utvecklingen under 1970-talets första hälft innebär detla en väsentligt gynnsammare utveckling i främst storstadsområdena men även för primära och regionala centra innebär det en förbättring med en lägre minskning av sysselsättningen. Kommuncentra är den enda ortstyp som beräknas få en försämrad utveck­ling med klar nedgång från en i stort sett konstant sysselsättningsnivå under 1970-talels första hälft.

2.4 Varuhandel

Under 1960-talels senare hälft minskade antalet sysselsatta som arbe­tade minst halvtid inom varuhandeln med närmare en procent årligen. Perioden 1970-1975 ökade sektorns totala sysselsättning med en och en halv procent per år. Arbetskraftsundersökningarna för åren 1976 och 1980 visar att sysselsättningen inom sektorn åter minskal med närmare en halv procenl årligen. Enligt arbetskraftsundersökningarna fanns omkring 507000 sysselsatta inom denna sektor år 1980 vilket motsvarade 12% av den totala sysselsättningen.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                             464

Som framgår av tabell 15 minskade sysselsättningen inom varuhandeln klart inom storstadslänen och skogslänen under 1960-lalels senare hälft. Samtidigt skedde en viss tUlväxt av sektorns sysselsättning inom gruppen övriga län. År 1965 fanns omkring hälften av de sysselsatta inom varuhan­deln i storstadslänen och omkring en tredjedel inom gruppen övriga län, vilket kan jämföras med motsvarande befolkningsandelar på 35 % resp. 42 %. Per invånare räknat betyder detta en klar koncentration lill främst storstadslänen. År 1975 hade förhållandena inle förändrats nämnvärt.

Tabell 15. Sysselsättningsutvecklingen inom varuhandel inom vissa länsgrupper under perioderna 1965-1970, 1970-1975, 1976-1980 ocb 1975-1990 (procent).

Länsgrupp       Årlig relativ sysselsättningsförändring inom

varuhandel (%) 1965-1970' 1970-1975' 1970-1975= 1976-1980 1975-1990=

 

Storstadslän Skogslän Övriga län

-1,3

-1,2

0,2

0,1 1,4 0,1

0,8 2,1 2,1

-1,8

1,3

-0,2

0,2

-0,1

0,1

Riket totalt

-0,8

0,3

1,5

-0,7

0,1

' avser förvärvsarbetande 20-W tim (Källor: FoB 1965 och 1970).

= avser säväl hel- som deltidsarbetande (Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980).

 enligt arbetskraftsundersökningarnas årsmedeltal för åren 1976 och 1980 (samtliga

sysselsatta).

Under 1970-talels första hälft ökade den tolala sysselsättningen inom varuhandeln med drygt två procent årligen inom skogslänen och inom gruppen övriga län. Inom storstadslänen var tUlväxten väsentligt svagare. Arbelskraflsundersökningarna för åren 1976 och 1980 tyder på att antalet sysselsatta inom varuhandeln minskal klart i storstadslänen, stagnerat inom gruppen övriga län saml ökat svagt i skogslänen (se tabell 15).

Ser man tiU sysselsättningsutvecklingen inom varahandeln inom de olika stödområdena under perioden 1970—1975 så har samtliga stödområden haft en klar ökning av antalet sysselsatta. Delta gäller också området utanför stödområdena. Stödområdena 3, 4 och 6 har en särskill positiv förändring med en tillväxt på 5rygl två procent per år. Den svagaste ökningen av antalet sysselsatta hade sektorn inom stödområde 1 med drygt en procent per år (se tabell 16).

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                             465

Tabell 16. Sysselsättningsutvecklingen inom varuhandel inom olika stödområden un­der perioderna 1970-1975 och 1975-1990 (procent).

Område                      Årlig relativ sysselsättningsförändring inom

varuhandel (%)
1970-1975'       1975-1990'

Stödområde 6

2,6

Stödområde 5

1,6

Stödområde 4

2,4

Stödområde 3

2,3

Stödområde 2

1,4

Stödområde 1

1,1

S:a stödområde 1-6

2,0

Utanför stödområden

1,3

Riket totalt

1,5

-0,4 -0,3

O

0,1 -0,3

0,1

O

0,2
_________________________________________ OO_____________________

' avser såväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB samt prognoser i LP 1980.

Mot bakgrund av att varahandeln är en näring av servicekaraklär som är beroende av vissa befolkningsunderlag för alt kunna bedrivas rafionellt är del intressant att studera sysselsättningsutvecklingen inom denna sektor inom olika typer av orter enligl orlsplanen. Av tabell 17 framgår all del per tusen invånare fanns ca 80 varahandelssysselsatta inom slorsladsområdeu år 1976 mol endast 35 sysselsatta inom kommuncenlra. Sektorns syssel­sättning är således i hög grad koncentrerad till storstadsområdena och fiU störte orter.

Tabell 17. Sysselsättningsutvecklingen inom varuhandeln inom olika ortstyper under perioderna 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1990 (procent).

 

Ortstyp

Antal

Årlig relativ sysselsättningsförändring inom

 

syssel-

varuhandel (%)

 

satta

 

 

per 1000

 

 

inv.

 

 

1975

1965-1970' 1970-1975' 1970-1975 1975-1990-

Storstadsområden

80

-0,5            0                  0,7               0,2

Primära centra

62

0,5             1,0               1,7               0,1

Regionala centra

49

-0,2             1,7               2,5               0

Kommuncentra

35

-0,6            0,7               2,0               0

Riket totalt

50

-0,3             0,7                1,5                0,1

' avser förvärvsarbetande 20-W tim. (imputerade värden för år 1970).  avser såväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980.

Som framgår av tabell 17 minskade sysselsättningen inom varahandeln svagt inom de olika ortstyperna under 1960-lalels senare hälft med undan­tag för primära centra där sysselsättningen ökade något. Nedgången var samtidigt något svagare inom regionala centra än inom storstadsområden och kommuncentra.

Under 1970-talets första hälft ökade den totala sysselsättningen inom 30   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 113   Bilagedet

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  466

varuhandeln inom samtliga fyra ortstyper. Tillväxten var störst i regionala centra där den ökade med två och en halv procenl per år och endast något svagare inom kommuncenlra. Den minsta ökningen av anlalel sysselsafia hade storstadsområdena under denna period. En trolig förklaring till den gynnsamma utvecklingen i främst regionala centra kan vara den nettoin­flyllning till mindre kommuner i framför alll södra och mellersta Sverige som skelt under denna period. Befolkningsunderlaget för bl.a. varahan­deln har genom denna inflyttning fått elt delvis nytt geografiskt mönster, vilket sannolikt bidragit till ett annorlunda etablerings- och utbyggnads-mönster hos varuhandelsförelagen.

Länsstyrelsernas prognoser

För riket som helhet innebär länsstyrelsernas sysselsättningsprognoser för varuhandeln under perioden 1975-1990 i stort sett en stagnation kring 1975 års nivå. I detla sammanhang har, liksom för övriga sektorer, större sysselsätlningsförändringar som skett under 1970-talets senare hälft vägts in i bedömningen. Jämfört med AKU-trenden för perioden 1976-1980 innebär prognoserna en mer gynnsam utveckling i och med all anlalel sysselsatta inom sekiorn stabiliseras från att ha minskal svagt.

Ser man tiU prognoserna för de tre länsgrupperna kan konstateras all en viss tiUväxt av antalet sysselsatta inom varuhandeln väntas ske inom storstadslänen medan sysselsättningen inom skogslänen och inom grappen övriga län i stort sett beräknas stagnera kring 1975 års'nivå (se tabell 15). Jämfört med AKU-trenden för perioden 1976-1980 betyder detla en klart gynnsammare utveckling i storstadslänen som tidigare haft en klar nedgång av sektorns sysselsättning. För skogslänens del innebär motsvarande jäm­förelse en försämring från en klar tillväxt lill en viss minskning och för gruppen övriga län innebär del en viss förbättring genom att den svaga nedgången väntas upphöra. Vad beträffar sysselsällningsprognoserna för varahandeln i enskilda län hänvisas till appendix A.

För de olika stödområdena betyder länsstyrelsernas prognoser i allmän­het en ogynnsammare sysselsättningsutveckling inom varuhandeln än un­der 1970-talels första hälft. Den mest ogynnsamma utvecklingen beräknas ske inom sektorn i stödområdena 2, 5 och 6 med en årUg minskning med 0,3%. Inom övriga stödområden väntas sysselsättningen i stort sell stag­nera kring 1975 års nivå. Området utanför stödområdena beräknas få en viss tUlväxt av antalet sysselsatta inom varuhandeln (se tabell 16).

Inom de fyra orlstyperna beräknas sysselsättningen inom sektorn stag­nera kring 1975 års nivå med undanlag för storstadsområdena, som väntas få en viss tillväxt. Jämfört med utvecklingen under 1970-lalets första hälft betyder detta en klart ogynnsammare utveckling för samtliga fyra orts­typer som tidigare hade en klar fillväxt (se tabell 17).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              467

2.5 Samfärdsel, post- och televerk

Perioden 1965-1970 förändrades inte antalet sysselsatta inom sektorn samfärdsel, post- och televerk nämnvärt. Under 1970-talets första hälft minskade antalet sysselsatta som arbetade minst halvtid med drygt en halv procenl årligen. Arbelskraflsundersökningarna för åren 1976 och 1980 lyder på att antalet sysselsatta ökat med knappt två procent årligen (se tabeU 18). Enligl AKU fanns 7% av den totala sysselsättningen inom denna sektor år 1980 vUket i antal sysselsatta räknat betydde 295000 personer.

Som framgår av tabell 18 ökade sysselsättningen inom samfärdsel, post-och televerk klart inom grappen övriga län under perioden 1965-1970. Inom skogslänen minskade däremot sysselsättningen inom sektorn ungefär lika myckel medan nedgången av anlalel sysselsatta var väsentligt svagare inom storstadslänen.

Under 1970-talels första hälft stagnerade sysselsättningen i skogslänen kring 1970 års nivå. I storstadslänen övergick den svaga minskningen till en klart positiv förändring. Den största omsvängningen skedde dock inom gruppen övriga län där den gynnsamma sysselsättningsutvecklingen från 1960-lalels senare hätfl ersattes av en förhåUandevis kraftig minskning. Om samfiiga deltidsarbetande medräknas ökade dock sektorns sysselsätt­ning inom samtliga tre länsgrapper under 1970-talets första hälft.

Arbelskraflsundersökningarna för åren 1976 och 1980 lyder på all sys­selsättningen inom sektorn ökat klart inom samtliga tre länsgrapper. Den­na tillväxt förefaller ha varit något störte inom skogslänen än inom grup­pen övriga län medan storstadslänen tycks ha haft en klart mindre ökning relativt sett (se tabell 18).

Tabell 18. Sysselsättningsutvecklingen inom samfärdsel, post- och televerk inom vissa länsgrupper under perioderna 1965-1970, 1970-1975, 1976-1980 och 1975-1990 (procent).

Länsgrupp       Årlig relativ sysselsättningsförändring inom samfärdsel,

post- och televerk (%) 1965-1970' 1970-1975' 1970-1975 1976-1980' 1975-1990

 

Storstadslän Skogslän Övriga län

-0,6

-2,3 2,5

1,4 0 -4,0

2,0 0,6 1,1

0,9 3,1

2,2

0,3

-0,3

0,3

Riket totalt

0,1

-0,7

1,4

1,8

0,2

' avser förvärvsarbetande 20-W tim (Källor: FoB 1965 och 1970).

 avser såväl hel- som deltidsarbetande (Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980).

' enligt arbetskraftsundersökningarnas årsmedeltal för åren 1976 och 1980 (samtliga

sysselsatta).

Sysselsättningsutvecklingen inom sektorn kännetecknas under 1970-la­lets första hälft bl. a. av att stödområde 6 haft en klar nedgång, område 1 och 5 en viss minskning medan övriga stödområden haft en viss tillväxt. Den gynnsammaste sysselsättningsutvecklingen inom sektorn hade stöd­område 4 och området utanför stödområdena med en åriig tillväxt med omkring en och en halv procent (se tabell 19).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              468

Tabell 19. Sysselsättningsutvecklingen inom samfärdsel, post- och televerk inom olika stödområden under perioderna 1970—1975 och 1975-1990 (procent).

Område                      Åriig relativ sysselsättningsförändring inom samfärd-

sel, post- och televerk (%)
1970-1975'        1975-1990'

 

Stödområde 6

 

-1,0

-0,8

Stödområde 5

 

-0,2

-0,3

Stödområde 4

 

1,5

-0,3

Stödområde 3

 

0,7

0

Stödområde 2

 

0,3

0,3

Stödområde 1

 

-0,2

-0,3

S:a stödområden 1-

-6

0,5

0,3

Utanför stödområdena

1,8

0,3

Riket totalt

 

1,4

0,2

' avser såväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980.

Som framgår av tabell 20 ökade antalet sysselsatta inom samfärdsel, post- och televerk klart inom storstadsområden och primära centra under 1960-lalels senare hälft. Samtidigt minskade sysselsättningen inom sekiorn med närmare två procent ärligen i kommuncentra och med knappt en procenl per år i regionala centra. Under 1970-talels första hälft fortsatte den gynnsamma sysselsättningen inom sektorn inom storstadsområdena och inom primära centra. Den svagt negativa sysselsättningsutvecklingen i regionala centra övergick samtidigt i en stagnation kring 1970 års nivå. Den förhållandevis stora nedgången av anlalel sysselsatta i kommuncentra reducerades samfidigt till en klart svagare minskning. Om även de deltids­sysselsatta medräknas så noterade dock även regionala centra och kom­muncentra en svagt ökad sysselsättning inom sektorn under denna period.

Tabell 20. Sysselsättningsutvecklingen inom samfärdsel, post- och televerk inom orts-typer under perioderna 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1990 (procent)

Ortstvp                  Årlig relativ sysselsättningsförändring (%)

1965-1970'     1970-1975    1970-1975=     1975-1990=

Storstadsområden  1,4            1,2          1,8              0,3

Primära områden     1,2            1,3          1,8              0,2

Regionala centra    -0,8              O          0,7              0,1

Kommuncentra       -1,8          -0,7          0,3             -0,1

Riket totalt               0,5            0,8          1,4              0,2

' avser förvärvsarbetande 20-W tim. (imputerade värden för år 1970). = avser såväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980.

Studerar man ortstyperna inom eller utanför de sex stödområden kan konstaleras att tiUväxlen inom sekiorn i regionala centra och kommuncen­tra under perioden 1970-1975 helt skelt utanför stödområdena. Inom dessa områden hade dessa båda ortslyper en svag minskning av antalet sysselsatta inom sektorn.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   469

Länsstyrelsernas prognoser

Sammantagna innebär länsstyrelsemas prognoser över sysselsättnings­utvecklingen inom samfärdsel, post- och televerk en liten tillväxt under hela perioden 1975-1990. I detta sammanhang har, liksom för övriga sektorer, störte sysselsättningsförändringar som skett under 1970-lalets senare hälft vägts in i bedömningen. Jämfört med AKU-trenden för peri­oden 1976-1980 pekar prognoserna mol en väsentligt mindre ökning av antalet sysselsatta inom sektorn.

För de tre länsgrapperna innebär prognoserna en svag och likartad tillväxt av sysselsättningen inom sekiorn i storstadslänen och gruppen övriga län. I skogslänen beräknas sysselsättningen minska något (se tabell 18). Jämfört med AKU-trenden för perioden 1976-1980 betyder delta en klart mindre fillväxt inom främst gruppen övriga län och inom skogslänen som tidigare hade en något störte ökning av sysselsättningen inom denna sektor än de övriga länsgrupperna. Vad beträffar sysselsällningsprogno­serna för denna sektor inom enskilda län hänvisas fill appendix A.

För de sex stödområdena betyder länsstyrelsernas prognoser jämfört med perioden 1970-1975 en klart gynnsammare sysselsättningsutveckling inom sektorn i stödområde 3 och 4 där den tidigare klara tillväxten beräk­nas övergå i stagnation resp. en svag nedgång. I stödområdena 1, 5 och 6 beräknas sysselsättningen fortsätta att minska i ungefär samma takt som tidigare. Prognosen för stödområde 2 lyder på alt den svaga ökningen under 1970-talels första hälft upphör och att anlalel sysselsatta inom sek­tora stagnerar kring 1975 års nivå. Området utanför stödområdet som fidigare tillsammans med stödområde 4 hade den klart gynnsammaste sysselsättningsutvecklingen beräknas få en väsentligt svagare tiUväxt un­der prognosperioden (se tabeU 19).

För de fyra ortstyperna innebär prognoserna en svagare och mer likartad fillväxt av sysselsättningen inom den sekiorn än under 1970-lalels första hälft. Inom storstadsområdena och primära centra beräknas en klar ökning av anlalel sysselsatta övergå i en väsenfiigt lägre tillväxt under prognospe­rioden 1975-1990. Den tidigare svaga tillväxten av sektorns sysselsättning i regionala centra och kommuncenlra väntas samtidigt dämpas så alt antalet sysselsatta i stort sell slagnerar kring 1975 års nivå. Inom stödom­rådena beräknas dock sysselsättningen inom sekiorn minska svagt inom samtliga ortstyper (se tabell 20).

2.6 Privata tjänster

Perioden 1965-1970 förändrades inte antalet sysselsatta som arbetade •minst halvtid inom privata tjänster nämnvärt. Under 1970-lalels första hälft ökade sysselsättningen inom sektorn med närmare en halv procenl årligen, Enligl arbelskraflsundersökningarna har den totala sysselsättning­en inom privata tjänster ökat med drygt två och en halv procent åriigen

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                             470

under perioden 1976-1980. År 1980 var enligl samma källa 567000 perso­ner sysselsatta inom privata tjänster, vUkel motsvarade 14% av den totala sysselsättningen.

Drygl hälften av del totala anlalel sysselsatta inom privata tjänster fanns år 1975 inom storstadslänen vilka samtidigt hade 40% av den totala syssel­sättningen. Sysselsättningen inom sektora är således i hög grad koncen­trerad lill storstadslänen. Endasi 16 % av sysselsättningen inom sektorn fanns delta år inom skogslänen.

Under perioden 1970-1975 ökade det tolala antalet sysselsatta inom privata tjänster med närmare två procenl årligen inom storstadslänen och skogslänen medan tiUväxlen inom gruppen övriga län var omkring en procent per år. Med den koncentration av sektorns sysselsättning liU storstadslänen som fanns redan år 1970 betydde delta en ökad regional obalans mellan dessa länsgrupper (se tabell 21). Vad beträffar sysselsätt­ningsutvecklingen inom sektorn i enskilda län hänvisas lill appendix A.

Arbelskraflsundersökningarna för åren 1976 och 1980 tyder för sektorns privata Ijänster på att sysselsättningen ökat något mer skogslänen än inom gruppen övriga län vilken i sin tur tycks ha haft en något stöire tillskott än storstadslänen. Någon större effekt på den sysselsältningsmässiga obalans som påtalats tidigare lorde dock knappast denna utveckling ha inneburit.

Tabell 21. Sysselsättningsutvecklingen inom privata tjänster inom vissa länsgrupper under perioderna 1965-1970, 1970-1975, 1976-1980 och 1975-1990 (procent)

Länsgrupp       Årlig relativ sysselsättningförändring inom privata

tjänster (%) 1965-1970' 1970-1975' 1970-1975 1976-1980' 1975-1990

 

Storstadslän Skogslän Övriga län

0,9

-3,1

0,1

1,0  ' 0,9 -0,9

1,7 1,9 1,1

2,1 3,5 3,1

0,7 0,4 0,4

Riket totalt

0

0,4

1,5

2,6

0,6

' avser förvärvsarbetande 20-W tim. (Källor: FoB 1965 och 1970).

 avser såväl hel- som deltidsarbetande (Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980).

' enligt arbetskraftsundersökningamas årsmedeltal för åren 1976 och 1980 (samtliga

sysselsatta).

Sysselsättningen inom privata tjänster är i hög grad koncentrerad lill störte orter. Om man utgår från orlsplanen så fanns år 1975 närmare hälften av sektorns hela sysselsättning inom storstadsområdena och drygl en fjärdedel inom primära centra. Tre Qärdedelar av de sysselsatta inom privata tjänster fanns således inom dessa båda ortslyper. Endasi var tionde sysselsatt inom denna sektor arbetade i kommuncentra.

 

Prop. 1981/82:113   BUagedel                                   471

Tabell 22. Sysselsättningsutvecklingen inom privata tjänster inom olika ortstyper under perioden 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1990 (procent)

 

Orts-

Antal sys-

Åriig relativ sysselsättningsförändring inom

typer

selsatta

privata tjänster (procent)

 

 

 

per

1000

 

 

 

 

 

 

 

 

mv.

1975

1965-

1970'

1970-

1975'

1970-

-1975'

• 1975-1990-

Storstadsområden

93

 

2,2

 

1,2

 

1,8

 

0,7

Primära centra

55

 

0,9

 

1,0

 

1,6

 

0,5

Regionala centra

38

 

-2,0

 

-0,6

 

0,5

 

0,3

Kommuncentra

2

 

-3,4

 

-0,6

 

1,0

 

0,4

Riket totalt

58

 

0,6

 

0,7

 

1,5

 

0,6

' avser förvärvsarbetande 20-W tim. (imputerade värden för år 1970).  avser såväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB samt prognoser i LP 1980.

Av tabell 22 framgår tydligt den koncentration av sysselsättningen inom sektorn lill storstadsområden och primära centra som skett sedan mitten av 1960-talel. Utvecklingen under perioden 1965-1975 innebar således all den koncentration av sektorns sysselsättning till större orter som fanns redan i utgångslägel förstärktes ytterligare.

Länsstyrelsernas prognoser

Sammantagna innebär länsstyrelsernas prognoser för sekiorn privata tjänster att sysselsättningen inom denna kommer all öka med omkring en halv procenl årligen under perioden 1975-1990. Jämfört med utvecklingen enligt arbelskraftsundersökningarna för åren 1976 och 1980 betyder detta en klart lägre fillväxt under prognosperioden. I detla sammanhang har liksom för övriga sektorer i prognosbedömningen vägts in större syssel­sätlningsförändringar inom sektorn som skett under 1970-talels senare hälft.

För de tre länsgrapperna lyder dessa prognoser på en förhållandevis svag och Ukartad fillväxt av sektorns sysselsättning. Inom storstadslänen väntas dock ökningen bli något större än inom de båda övriga länsgrup­perna. Koncentrationen av sysselsättningen inom sekiorn fiU storstads­länen lorde således enligl dessa bedömningar komma alt fortgå om än i mindre omfattning än tidigare (se tabeU 21). Vad beträffar prognoserna för sysselsättningen inom sektorn i enskilda län hänvisas till appendix A.

Ser man liU prognoserna för sysselsättningen inom privata tjänster med avseende på ortstyp kan konstateras att denna beräknas öka svagt inom samtliga ortslyper men all storstadsområden och primära centra samfidigt väntas få en något större tUlväxt än regionala centra och kommuncentra. Även i detta faU visar således prognoserna på en förstärkt koncentration av sektorns sysselsättning. Jämfört med utvecklingen av 1970-lalels första hälft pekar prognoserna mol en klart lägre sysselsätlningslillväxl inom samfiiga ortslyper med undantag för regionala centra som redan fidigare hade en låg tillväxt (se tabell 22).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   472

2.7 Offentlig förvaltning och tjänster

Den sektor som vid sidan om jord- och skogsbraket haft den största sysselsättningsförändringen under de senaste decennierna är den offentliga sektorn. Under perioden 1965-1975 tUlskapades 330000 arbelsfillfällen avseende minst halvtidstjänstgöring inom offentlig förvaltning och tjänster vilket kan jämföras med de 180 000 jobb som under samma period försvann inom jord- och skogsbraksnäringen. Om samfiiga deltidsarbetande med­räknas blir förändringarna väsentUgt störte. År 1980 var enligl arbets­kraftsundersökningarna totalt 1238 000 personer sysselsatta inom sektorn offentliga förvaltning och andra tjänster, vUket motsvarade 29% av den totala sysselsättningen.

Utbyggnaden av den offenfiiga sekiorn har varit en mycket viktig syssel­sättningsskapande faktor men samtidigt som utbyggnaden i slor utsträck­ning koncentrerats-tiU storstadsregionerna och länens centralorter har samtidigt vissa mellan- och inomregionala obalanser på sysselsällningssi-dan uppkommit. Genom utlokaliseringen av vissa statliga verk och myn­digheter från Stockholmsregionen under framförallt 1970-talel har stats­makterna försökt minska en del av denna obalans. Genom 1979 års regio­nalpolifiska beslut fastslogs att länsstyrelserna på den regionala nivån aktivt bör verka för en inomregional decentralisering av arbetslillfällen och beslutsfunktioner. Nedan görs från olika regionala perspektiv en kortfattad redovisning över den offenfiiga sektorns sysselsättningsutveckling under perioden 1965-1990.

Bland de tre länsgrupperna ökade sysselsättningen inom den offenfiiga sektorn under 1960-talets senare hälft något mer inom grappen övriga län än inom storstadslänen som i sin lur hade en något större tillväxt än skogslänen (se tabell 23). Av den tolala tillväxten på 155000 arbelsfillfällen avseende minst halvtid tillkom 40% inom storstadslän, 43 % inom gruppen övriga län och 17% inom skogslänen vilket kan jämföras med dessa läns-gruppers befolkningsandelar år 1970 på ca 36%, 42% resp. 22%.

Utbyggnaden av sektorn under 1970-talets första hälft skedde i en något lägre takt och'var mer likartad i de olika länsgrupperna än under perioden 1965-1970. Inom skogslänen ökade dock tillväxten något jämfört med perioden 1965-1970. Som framgår av tabell 23 var skillnaderna i utveck-Ungstakt förhållandevis små under perioden 1970-1975. Den obalans mel­lan dessa tre.länsgrupper som uppstod under 1960-lalets senare hälft kvar­stod dock på detta vis även under 1970-lalets första hälft.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              473

Taliell 23. Sysselsättningsutvecklingen inom offentlig förvaltning och tjänster inom vissa länsgrupper under perioderna 1965-1970, 1970-1975, 1976-1980 och 1975-1990 (procent)

Länsgrupp       Årlig relativ sysselsättningsförändring inom offentlig .

förvaltning och tjänster (%) 1965-1970' 1970-1975' 1970-1975 1976-1980' 1975-1990

 

Storstadslän            5,4               5,1                5,5               3,9 Skogslän                 4,6               5,1                5,8               4,6 Övriga län               6,4               4,7               6,1               4,3

Riket totalt             5,7               4,9               5,7               4,2

2,3 2,3 2,6

2,4

' avser förvärvsarbetande 20-W tim. (Källor; FoB 1965 och 1970).

 avser såväl hel- som deltidsarbetande (Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980).

' enligt arbetskraftsundersökningarnas årsmedeltal för åren 1976 och 1980 (samtliga

sysselsatta).

Arbelskraftsundersökningarna för åren 1976 och 1980 lyder på en något mindre tillväxt av sysselsättningen inom sekiorn än under 1970-lalels första hälft. Osäkerheten är dock större vid dessa urvalsundersökningar än vid de totalundersökningar som folk- och bostadsräkningarna utgör. EnUgt AKU tycks främst skogslänen men även gruppen i övriga län ha haft en något störte sysselsättningsökning inom den offentliga sekiorn än stor­stadslänen. Till detta har utlokaliseringen av statliga arbetslillfällen från Stockholmsregionen bidragit en hel del. Vad beträffar sysselsättningsut­vecklingen inom sektorn i enskilda län hänvisas lill appendix A.

En något mer nyanserad bild över sysselsättningstillväxten inom den offentliga sektorn ger en redovisning med fördelning på delseklorer. Som framgår av tabell 24 ökade antalet sysselsatta mest inom hälso- och sjuk­vården under 1970-lalel men även inom socialvården och undervisnings-sektora skedde en betydande tUlväxt. Ser man tiU den relativa förändring­en så var ökningen dock klart störst inom socialvården där anlalel syssel­satta i stort sett fördubblades. Inom hälso- och sjukvården och undervis­ningssektorn var tiUväxlen omkring 70 resp. 50%. Av tabeUen framgår också alt del med visst undantag för delsektorn offenfiig förvaltning, försvars-, poUs- och brandväsen framför allt var kvinnor som kom att besätta de nya arbetstUlfällena.

Tabell 24. Sysselsättningsutveckling inom vissa delsektorer av den offentliga sektorn under 1970-talet (Källor: Arbetskraftsundersökningarna årsmedeltal för åren 1970 och 1980).

 

Déisektor

1 OOO-tal

Antal sysselsaUa

1970          1980

Förändr. ant. syss. 1970-1980

därav kvinnor

%

öffentl. förv., försvars-, polis- och brand v. Undervisn.' Hälso- och sjukvård Socialvård

Sektorn totalt'

164 204 239 147

763

208 311 413 293

1238

-1- 44 -H07 -1-174 -H46

-1-475

+ 27 + 83 -H41 -H31

-1-382

62 77 81 90

80

' urvalsmetodiken gör att summan för hela sektorn avviker från summan för delsek­lorerna (forskning- och utvecklingsverksamhet ingår ej i delsektorn undervisning men finns med i totalsumman för sektorn).

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                             474

När del gäller den offentliga sektorn är del särskilt intressant att studera sysselsältningsulvecklingen i olika ortslyper då en stor del av verksamhe­terna inom sektorn koncentrerats lill länens centralorter och vissa andra större orter. Ell sätt alt belysa delta är alt se på den offentliga sysselsätt­ningens andel av befolkningen inom de olika ortslyperna. Som framgår av tabell 25 var andelen offentligt sysselsatta år 1975 närmare dubbelt så stor inom storstadsområden och primära centra som inom kommuncenlra per tusen invånare räknat.

Tabell 25. Antal sysselsatta inom offentlig förvaltning och tjänster per tusen invånare inom olika ortstyper åren 1975 och 1990.

Ortstyp                       Andel offentligt sysselsatta' per 1 000 invånare

1975                  1990

 

Storstadsområden

136

182

Primära centra

130

185

Regionala centra

100

142

Kommuncentra

70

101

Riket totalt

115

160

' avser såväl hel- som deltidssysselsatta. Källor: FoB, SoS samt prognoserna i LP 1980.

Som framgår av tabell 26 ökade sysselsättningen inom sektorn under perioden 1965 — 1970 något mer inom primära centra än inom storstadsom­råden som i sin lur hade en något högre tillväxt än regionala centra. Den klart lägsta ökningen av anlalel offentligt sysselsatta hade kommuncenlra med fem procent per år. Särskilt svag var tillväxten inom sektorn i kom­muncenlra i stödområde 5 och 6.

Tabell 26. Sysselsättningsutvecklingen inom offentlig förvaltning och tjänster inom olika ortstyper under perioderna 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1990 (procent).

Ortstyp                  Årlig relativ sysselsättningsförändring (%)

1965-1970'     1970-1975'    1970-1975     1975-1990'

Storstadsområden 6,3            5,2            5,5            2,3

Primära centra      6,8            5,3            5,9            2,5

Regionala centra   5,9            5,0            6,3            2,7

Kommuncentra     5,0            5,3            5,7            2,4

Riket totalt             6,2            5,2            5,7            2,4

' avser förvärvsarbetande 20-W tim. (imputerade värden för år 1970). ■ avser såväl hel- som deltidsarbetande. Källor: FoB samt prognoserna i LP 1980.

Under 1970-talets första hälft ökade sysselsättningen inom sektorn något mindre inom regionala centra än inom övriga ortslyper vilka hade en likartad tillväxt. Skillnaden i utvecklingstakt var dock som framgår av tabell 26 inle särskilt stor. Intressant är dock att anlalel offentligt sysselsat­ta ökat mer i kommuncentra under denna period än under 1960-talels senare hälft medan liUväxllaklen dämpats för de tre övriga ortstyperna. En

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  475

förklaring fill detta kan vara all den nettoinflyllning lill kommuncenlra som skett under den senare perioden medfört ett ökat utbyggnadsbehov av viss offentlig service, l.ex. barnomsorg.

Inom de olika stödområdena och i området utanför dessa ökade syssel­sättningen inom den offenfiiga sekiorn förhållandevis likartal under 1970-talets första hälft. Stödområde 1 hade dock i detta avseende en något större fillväxt än de övriga områdena.

Länsstyrelsernas prognoser

På den nafionella nivån innebär länsstyrelsernas sysselsättningspro­gnoser för den offentliga sektorn en årlig tillväxt med två och en halv procent eller totalt 407000 personer under hela perioden 1975-1990. En stor del av denna ökning har dock redan fillkommit. Jämfört med ulveck-Ungslaklen under 1970-talets första hälft innebär dessa prognoser i stort sett en halvering av den beräknade utveckUngslakten. Jämfört med AKU-trenden mellan åren 1976 och 1980 betyder prognoserna en tredjedel lägre ökningstakt. År 1990 beräknas totalt 1350000 personer vara sysselsatta inom sektorn inklusive de deltidsarbetande.

För de tre länsgrupperna betyder prognoserna en något mer än halverad tillväxttakl för den offentliga sektorns sysselsällning jämfört med utveck­Ungen under 1970-talets första hätfl. Gruppen övriga län beräknas, som framgår av tabell 23, få en något störte ökning än de båda övriga länsgrap­perna. Jämfört med den tillväxttakt som AKU visar för perioden 1976-1980 innebär prognoserna en procentenhets lägre ökning i storstadslänen och i grappen övriga län och nära två procentenheter svagare tillväxt i skogslänen. Vad beträffar prognoserna över sektorns sysselsällning i en­skilda län hänvisas lill appendix A.

Som framgår av tabell 26 pekar prognoserna mot en lägre tillväxt av den offentliga sektorns sysselsättning inom samtliga fyra ortstyper än under 1970-talels första hälft. Det är i allmänhet fråga om en något mer än halverad ökningstakt. Noteras bör också all kommuncenlra liksom under 1970-lalels första hälft beräknas få en något större tillväxt av sektorns sysselsällning än främst storstadsområden och regionala centra. Skillna­den i utvecklingstakt är dock mindre än tidigare.

Prognoserna för den offentliga sektorns sysselsällning inom de olika stödområdena och i området utanför dessa tyder, jämfört med perioden 1970-1975, på något mer än halverad och liksom tidigare likartad tillväxt-takl. Stödområde 1 och området utanför stödområdena beräknas få en något störte ökning av sektorns sysselsällning än de övriga områdena.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  476

3   Sysselsättningsgrader

Sysselsättningsgraden dvs. antalet förvärvsarbetande i relation lill be­folkningen ökade med tre och en halv procentenheter under 1970-talels första hälft. Detla gällde för förvärvsarbetande som arbetat minst halvlid. Under perioden 1975-1979 tycks sysselsättningsgraden ha ökat något långsammare eller med närmare två procentenheter. För denna period har samtliga förvärvsarbetande medräknats.

Tabell 27. Sysselsättningsgrad i skilda åldersklasser åren 1970, 1975, 1979 och 1990. Riket. År 1990 enligt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

Åldersklass      Sysselsättningsgrad (%)  Differens (%)

 

 

1970'

1975'

1975-

1979

1990

70-75'

75-79

79-90-

16-24 25-44 45-54 55-64

16-64

50,0 70,2 72,5 57,6

64,0

55,6

74,4 75,5 56,3

67,5

59,1 80,3 81,3 61,8

72,9

61,0 82,6 83,2 62,1

74,7

60,8 86,1 86,5 62,6

77,4

-1-5,6 -1-4.2 -1-3.0 -1.3

-1-3,5

-1-1,9

-1-2,3 + U9 +0,3

-1-1,8

-0,2

+3,5 -H3,3 -0,5

-2,7

' avser förvärvsarbetande 20-W tim.  avser såväl hel- som deltidssysselsatta.

Källor: FoB och en specialbearbetning av inkomsstatistiken för år 1979 (SCB) samt prognoser i LP 1980.

Ser man liU utvecklingen av sysselsättningsgraden inom skilda ålders­klasser finns framförallt perioden 1970-1975 betydande skUlnader. Den klart största ökningen skedde inom åldersgruppen 16-24 år där sysselsätt­ningsgraden ökade med närmare sex procentenheter.

Detta trots all en slor del av de deUidsarbetande som i slor utsträckning utgörs av yngre kvinnor inle medräknats. Samfidigt bör dock framhållas att sysselsättningsgraden inom åldersgruppen 16—24 år är mycket lägre än inom åldersgruppen 25-54 år, vUket bl.a. beror på en högre studerande­frekvens och svårigheter för ungdomen att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Inom åldersgrapperna 45-54 år ökade sysselsättnings­graden med omkring fyra resp. tre procentenheter under 1970-lalets första hälft. För åldersgruppen 55-64 år minskade sysselsättningsgraden med drygt en procentenhet vUket framförallt berodde på en förhållandevis kraftig nedgång bland männens sysselsättningsgrad.

Under perioden 1975-1979 förefaller sysselsättningsgraden inom olika åldersgrupper ha ökat mer likarlat och långsammare än tidigare. Inom åldersgrupperna 16-24, 25-44 saml 45—64 år steg sysselsättningsgraden med omkring två procentenheter under dessa perioder medan ingen nämn­värd förändring tycks ha skelt för åldersgruppen 55-64 år.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                             477

Tabell 28. Sysselsättningsgrad i åldersgruppen 16—64 år i vissa länsgrupper åren 1970, 1975, 1979 och 1990. Är 1990 enligt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

 

 

 

Länsgrupp

Sysselsättningsgrad 16-1970'     1975'     1975-

-64 år (%) 1979     1990

Differens (%)

 

 

70-75' 75-79'

79-90-

Storstadslän Skogslän Övriga län

Riket totalt

65,6 59,6 64,7

64,0

69,4 64,2 67,6

67,5

74,4 69,6

73,3

72,9

75.6      78,9

72.8      73,6

74.9      77,8

74.7            77,4

-3,8      4-1,2 -h4,6      -H3,2 4-2,9      -H,6

-1-3,5      -1-1,8

-3,3 -0,8 4-2,9

-2,7

' avser förvärvsarbetande 20-W tim.

 avser såväl hel- som dehidssysselsatta.

Källor: FoB och en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1979 (SCB) samt

prognoser i LP 1980.

I ell regionalt perspektiv kan konstateras all sysselsättningsgraden inom åldersgruppen 16-64 år var omkring tre procentenheter högre i storstads­länen än inom skogslänen år 1979. Inom gruppen övriga län var samtidigt sysselsättningsgraden endasi omkring en halv procent lägre än inom stor­stadslänen. Ser man på utveckUngen under 1970-lalels första hälft så hade skogslänen den klart gynnsammaste förändringen av sysselsättningsgraden som ökade med omkring fyra och en halv procentenheter. Inom storstads­länen var ökningen en procentenhet mindre och inom gruppen övriga län ytterligare någon procent lägre (se tabell 28).

Även under perioden 1975-1979 förefaller skogslänen ha haft den mest positiva förändringen av sysselsättningsgraden med drygt tre procenten­heters ökning. TiU skillnad mol perioden 1970—1975 tycks gruppen övriga län med omkring en och en halv procentenheters förbättring ha haft en något gynnsammare utveckUng än storstadslänen. Skillnaden är dock inte särskiU stor jämfört med avståndet lill skogslänen i delta avseende.

Sysselsättningsgraden varierar också som framgår av tabell 29 i hög grad mellan oUka typer av orter enligl den s. k. orlsplanen inom och utanför de regionalpolitiska stödområdena. År 1979 minskade i stort sett sysselsätt­ningsgraden med en procentenhet mellan varie ortslyp från storstadsområ­den lill kommuncenlra. När del gäller förhållandena inom eller utanför stödområdena kan konstaleras all regionala centra och kommuncenlra delta år hade omkring två och en halv procentenheters lägre sysselsätt­ningsgrad inom än utanför dessa områden. För att ytterligare belysa spänn­vidden vad beträffar sysselsättningsmöjligheterna kan noteras att syssel­sättningsgraden inom kommuncenlra inom stödområdena var drygl fyra procentenheter lägre än inom storstadsområdena.

Under 1970-talels första hälft ökade sysselsättningsgraden förhållande­vis likartat inom de fyra ortstyperna. 1 aUmänhel rörde del sig om tre lill fyra procentenheters förbällring. Särskill anmärkningsvärt är dock att regionala centra och kommuncenlra hade en klart gynnsammare utveck­Ung i detta avseende inom än utanför stödområdena. Under perioden 1975-1979 förefaller sysselsättningsgraden liksom under 1970-lalels första

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                             478

Tabell 29. Sysselsättningsgrad i åldersgruppen 16—64 år inom olika ortstyper inom och utanför stödområdena åren 1970, 1975, 1979 och 1990. År 1990 enligt länsstyrel­sernas prognoser i LP 1980.

 

 

Ortstyp/

Sysseh

iättningsgrad 16-

-64 år (%)

Differei

ns (%)

 

Område

 

 

 

 

 

 

 

 

1970'

1975'

1975'

1979-

1990'

70-75'

75-79'

79-90'

Storstads-

 

 

 

 

 

 

 

 

områden

65,6

69,4

74,4

75,8

79,1

4-3,8

4-1,4

+ 3,3

Primära

 

 

 

 

 

 

 

 

centra

64,4

67,6

73,0

75,2

77,6

4-3,2

-2,2

+2,4

därav inom

 

 

 

 

 

 

 

 

st. omr.

63,3

66,8

72,1

75,1

75,7

4-3,5

-3,0

-0,6

därav utom

 

 

 

 

 

 

 

 

st. omr.

65,1

68,0

73,5

75,3

78,6

-H2,9

-H,8

+ 3,3

Regionala

 

 

 

 

 

 

 

 

centra

62,7

66,4

72,0

73,9

76,4

+ 3,7

-H,9

+ 2,5

därav inom

 

 

 

 

 

 

 

 

st, omr.

60,0

64,6

69,9

72,5

73,9

4-4,6

4-2,6

+ 1,4

därav utom

 

 

 

 

 

 

 

 

st, omr.

64,8

67,8

73,5

74,9

78,2

4-3,0

4-1,4

+ 3,3

Kommun-

 

 

 

 

 

 

 

 

centra

61,9

65,3

71.0

72,9

75,0

4-3,4

4-1,9

4-2,1

därav inom

 

 

 

 

 

 

 

 

st, omr.

59,2

63,2

69,0

71,5

73,0

-h4,0

-F2,5

4-1,5

därav utom

 

 

 

 

 

 

 

 

st, omr.

64,2

67,0

72,7

74,0

76,6

+2,8

-H,3

+ 2,6

Riket totalt

64,0

67,5

72,9

74,7

77,4

-t-3,5

4-1,8

+2,7

' avser förvärvsarbetande 20-W tim.

' avser såväl hel- som deltidsarbetande.

Källor: FoB och en specialbearbetning för inkomststatistiken för är 1979 (SCB) samt

prognoser i LP 1980.

ha ökat förhållandevis likartat inom de olika ortstyperna men i en lägre takt. Storstadsområdena tycks dock ha haft en något mindre ökning än de övriga ortslyperna. Liksom tidigare uppvisar regionala centra och kom­muncenlra en klart gynnsammare förändring inom än utanför stödområ­dena. Även om betydande skillnader ännu föreligger vad beträffar syssel­sättningsgraden i dessa båda ortslyper utom och innanför dessa områden har en viss utjämning dock skett under 1970-lalel.

Männens sysselsättningsgrader

Sysselsättningsgraden bland män uppvisar en rätt splittrad utvecklings­bild inom olika åldersklasser under 1970-talet. Under perioden 1970-1975 ökade sysselsättningsgraden förhållandevis kraftigt inom åldersgruppen 16-24 år. Denna åldersgrupp har dock som framgår av tabell 00 en väsent­ligt lägre sysselsättningsgrad än åldrarna däröver. Inom åldersgruppen 25-44 år förändrades inte sysselsättningsgraden nämnvärt under denna period medan en klar nedgång skedde för gruppen 45 år och äldre. Särskilt stor var denna minskning för åldersgruppen 55-64 år. Under perioden 1975-1979 förefaller sysselsättningsgraden ha fortsalt alt minska bland äldre män men även för gruppen 25-44 år tycks en viss nedgång ha inträffat. För åldersgrappen 16-24 år ökade liksom tidigare sysselsätt­ningsgraden klart.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              479

Tabell 30. Sysselsättningsgrad för män i skilda åldersgrupper åren 1970, 1975, 1979 och 1990. Riket. År 1990 enligt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

Åldersklass      Sysselsättningsgrad (%)      Differens (%)

 

 

1970'

1975'

1975'

1979'

1990'

70-75'

75-79'

79-90'

16-24

25-44 45-54 55-64

16-64

53,5 89,9 92,4 82,2

81,2

58,8 90,7 90,0

75,3

81,5

61,3 91,7 90,9 76,9

82,9

64,8 90,9 90,2

75,4

82,9

60,7 90,7 89,4 68,9

81,1

4-5,3 +0,8 -2,4 -6,9

+0,3

+ 3,5 -0,8 -0,7 -1,5

0

-4,1

0 -0,8 -6,5

-1,8

' avser förvärvsarbetande 20-W tim.

' avser såväl hel- som deltidssysselsatta.

Källor: FoB och en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1979 (SCB) samt

prognoser i LP 1980.

Sysselsättningsgraden bland kvinnor

Utvecklingen av kvinnornas syssselsätlningsgrad inom skilda ålders­klasser var under 1970-lalets första hälft väsentligt mer likartad än den var för männens del. Inom samtUga åldersgrupper ökade sysselsättningsgra­den klart. Den största förändringen skedde inom grappen 25-54 år där sysselsättningsgraden steg med omkring åtta procentenheter. För de yngre kvinnorna var ökningen närmare sex procentenheter. Sysselsättningsgra­den inom denna grapp är dock liksom bland äldre kvinnor väsenfiigt lägre än inom åldrarna 25-54 år. Bland kvinnor över 55 år stannade ökningen vid drygt fyra procentenheter. Utvecklingen av kvinnornas sysselsätt­ningsgrader under perioden 1975-1979 tycks jämfört med 1970-lalels förs­ta hälft främst ha förändrats på så vis all ökningen inom åldersgruppen 16-24 år praktiskt laget upphört samtidigt som ökningen reducerats något inom övriga åldersgrapper (se tabell 31).

Tabell 31. Sysselsättningsgrad för kvinnor i skilda åldersgrupper åren 1970, 1975, 1979 och 1990. Riket. År 1990 enligt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

Åldersklass      Sysselsättningsgrad (%)      Differens (%)

 

 

1970'

1975'

1975'

1979'

1990'

70-75'

75-79'

79-90'

16-24

25-44 45-54 55-64

16-64

46,5 49,5 52,6 33,5

46,6

52,3 57,2 61,0 37,9

53,2

56,9 68,4 71,7 47,1

62,7

57,1 73,9 76,3 49,3

66,4

60,9 81,1 83,5 56,6

73,5

4-5,8

4-7,7 +8,4 +4,4

+6,8

+0,2 +5,5 +4,6

+ 2,2

+3,7

-H3,8

+ 7,2 +7,2 +7,3

+7,1

' avser förvärvsarbetande 20-W tim.

' avser säväl hel- som deltidssysselsatta.

Källor: FoB och en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1979 (SCB) samt

prognoser i LP 1980.

Regionall kan konstateras all sysselsättningsgraden bland kvinnor inom åldersgruppen 16—64 år låg närmare sju procentenheter lägre i skogslänen än i storstadslänen år 1979. Grappen övriga län hade samfidigt en syssel-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                    480

sätiningsgrad som låg drygt två procentenheter högre än i skogslänen. Under 1970-talels första hälft ökade den kvinnUga sysselsättningsgraden med meUan sex och åtta procentenheter i dessa tre länsgrapper. Skogs­länen hade i detta avseende den gynnsammaste förändringen. Utveckling­en under perioden 1975-1979 kännetecknas jämfört med perioden 1970-1975 av en något mindre ökning av den kvinnUga sysselsättningsgraden inom samtliga länsgrapper. Liksom fidigare tycks dock skogslänen ha haft en något bättre utveckling än de båda övriga länsgrupperna. Trots detta förelåg som inledningsvis nämnts ännu år 1979 en betydande obalans vad beträffar kvinnornas syssetsätlningsmöjligheter mellan främst skogslänen och storstadslänen (se tabeU 32 och figur 19).

Tabell 32. Sysselsättningsgrad bland kvinnor i åldersgruppen 16—64 år i vissa läns­grupper åren 1970, 1975, 1979 och 1990. År 1990 enligt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

 

Länsgrupp

Sysselsättningsgrad 16-

-64 år (%)

Differens (%)

 

 

1970'

1975'

1975'

1979'

1990'

70-75' 75-79'

79-90'

Storstadsläns Skogslän Övriga län

Riket totalt

51,8 39,4 45,0

46,4

58,6

47,7 51,2

53,2

66,7 57,7 61,5

62,7

69,5 63,0 65,2

66,4

77,7 67,2 72,9

73,5

+6,8      4-2.8 +8,3      +5,3 + 6,2      4-3,7

+6,8      +3,7

+ 8,2 +4,2 +7,7

+7,1

' avser förvärvsarbetande 20-W tim.

' avser såväl hel- som deltidssysselsatta.

Källor: FoB och en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1979 (SCB) samt

prognoser i LP 1980.

Det är även intressant att studera hur den kvinnliga sysselsättningsgra­den varierar mellan olika typer av orter enligl den s. k. orlsplanen. Som framgår av tabell 33 låg den kvinnliga sysselsättningsgraden inom stor­stadsområdena närmare tio procentenheter högre än i kommuncenlra. Motsvarande avstånd liU primära resp regionala centra var samtidigt om­kring tre resp. sju procentenheter. Del föreligger således fortfarande bety­dande skillnader när det gäller kvinnornas sysselsättningsmöjligheter inom olika typer av orter. Dessa skiUnader är än mer markerade om man ser till resp. ortstyp inom och utanför stödområdena.

Under 1970-talels första hälft ökade den kvinnliga sysselsättningsgraden förhållandevis kraftigt inom samfiiga fyra ortslyper. Regionala centra och kommuncentra uppvisade i delta fall en något positivare utveckling än storstadsområden och primära centra. Utvecklingen under perioden 1975—1979 kännetecknas av en väsenligl lägre och mer likartad ökning av den kvinnliga sysselsättningsgraden i de olika ortslyperna. Storstadsområ­dena tycks dock ha haft en något mindre ökning än de övriga. Anmärk­ningsvärt är vidare all utvecklingen i regionala centra och kommuncenlra liksom under 1970-talets första hälft varit mer gynnsam inom än utanför stödområdena. Detta kan visserligen sägas ha bidragit till en viss utjämning

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                             481

Tabell 33. Sysselsättningsgrad för kvinnor i åldersgruppen 16—64 år inom olika ortstyper inom och utanför stödområdena åren 1970, 1975, 1979 och 1990. År 1990 enligt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

 

 

Ortstyp/

Sysselsättningsgrad 16-

-64 år (%)

Differens (%)

 

Område

 

 

 

 

 

 

 

 

1970'

1975'

1975'

1979'

1990'

70-75'

75-79'

■ 79-90'

Storstads-

 

 

 

 

 

 

 

 

områden

52,5

59,3

67,3

70,2

78,1

+ 14,8

+2,9

4-7,9

Primära

 

 

 

 

 

 

 

 

centra

47,1

53,6

63,1

67,3

74,0

+ 16,0

+4,2

+ 6,7

därav inom

 

 

 

 

 

 

 

 

st. omr.

45,7

52,6

62,0

66,9

70,8

+ 16,3

-h4,9

4-3,9

därav utom

 

 

 

 

 

 

 

 

st. omr.

47,8

54,1

63,8

67,6

75,8

+ 16,0

+ 3,8

+8,2

Regionala

 

 

 

 

 

 

 

 

centra

42,1

49,4

59,6

63,6

70,7

+ 17,5

+4,0

+7,1

därav inom

 

 

 

 

 

 

 

 

st. omr.

39,3

47,5

57,5

62,7

67,0

+ 18,2

+4,7

+4,8

därav utom

 

 

 

 

 

 

 

 

st. omr.

44,2

50,7

61,2

64,6

73,2

+ 17,0

4-3,4

+8,6

Kommun-

 

 

 

 

 

 

 

 

centra

38,8

45,8

56,8

60,7

67,3

+ 18,0

+3,9

+6,6

därav inom

 

 

 

 

 

 

 

 

st. omr.

35,8

43,9

55,0

59,5

64,8

+ 19,2

+4,5

+5,3

därav utom

 

 

 

 

 

 

 

 

st. omr.

41,4

47,5

58,4

61,7

69,3

+ 17,0

+ 3,3

+7,6

Riket totalt

46,4

53,2

62,7

66,4

73,5

+ 16,3

+3,4

+7,1

' avser förvärvsarbetande 20-W tim.

' avser såväl hel- som deltidsarbete.

Källor: FoB och en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1979 (SCB) samt

prognoser i LP 1980.

av skillnaderna vad beträffar tillgången på arbete för kvinnorna mellan dessa typer av orter och områden men som inledningsvis konstaterats finns dock fortfarande betydande obalanser i detla avseende (se även figur 20).

Länsstyrelsernas prognoser

De prognoser' länsstyrelserna gjort över sysselsättningsgradens utveck­ling fram t. o. m. år 1990 lyder sammantagna på en något lägre ökningstakt än under 1980-lalel än under perioden 1975-1979. Ser man lill progno­serna för oUka åldersgrapper så väntas sysselsättningsgraden inom grap­pen 16-24 år i stort sett stagnera kring 1979 års nivå medan den inom grupperna 25-44 år resp. 45-54 år beräknas öka med tre procentenheter. Liksom under perioden 1975-1979 väntas sysselsättningsgraden inom ål­dersgrappen 55-64 är endast öka obetydligt.

' Jämför tabellerna tidigare i avsnitt 3.

31    Riksdagen I98II82. I samt. Nr 113   Bilagedel

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                   482

Prognoserna tyder vidare på alt sysselsättningsgraden kommer att öka väsentligt svagare inom skogslänen än inom storstadslänen och gruppen övriga län vilka väntas få en förhållandevis Ukartad utveckling. På detla vis kan en förstärkning väntas av del ogynnsamma läge som skogslänen år 1979 hade vad beträffar sysselsättningsmöjligheterna gentemot de båda övliga länsgrapperna. Vad beträffar prognoserna för sysselsättningsgra­derna i enskilda län hänvisas fiU appendix A.

Prognoserna över sysselsättningsgradens utveckling inom olika orts-typer lyder på en något.gynnsammare utveckling inom storstadsområdena än inom de övriga ortslyperna där ökningen väntas bli förhåUandevis likartad Jämfört med utveckUngen under perioden 1975-1979 betyder detta en Ukartad utveckling inom storstadsområdena och en något svagare ökningstakt inom de tre övriga ortslyperna. Ser man på ortslyperna med hänsyn till om dessa ligger inom resp utanför stödområdena pekar progno­serna mol en väsentligt gynnsammare utveckling av sysselsättningsgraden utanför stödområdena. Primära och regionala centra beräknas i detta om­råde t. o. m. få en lika gynnsam utveckling som storstadsområdena. Även kommuncentra utanför stödområdena väntas få en klart bättre utveckling än inom dessa områden. Noteras bör också all denna tendens är helt den ombytta jämfört med utvecklingen under perioden 1975-1979 då samtUga ortstyper hade en klart gynnsammare utveckling av sysselsättningsgraden inom,än utanför stödområdena.

När del gäller prognoserna för männens sysselsättningsgrad inom ål­dersgrappen 16-64 år under 1980-ialet väntas denna minska med närmare två procentenheter. Delta är en försämring jämfört med perioden 1975-1979 där männens sysselsättningsgrad var i stort sett oförändrad. Ser man fill prognoserna med avseende på olika åldersklasser kan konstateras all det framförallt är inom ålderdgrupperna 16-24 år resp 55-64 år som sysselsättningsgraden bland män väntas minska klart. Den minst ogynn­samma utvecklingen beräknas ske inom åldersgruppen 25-44 år med en i stort sett oförändrad sysselsättningsgrad.

Länsstyrelsernas prognoser över kvinnornas sysselsättningsgrad inom åldersgrappen 16-64 år innebär för 1980-talet en ökning med omkring sju procentenheter. Delta betyder i stort sell samma förändringslakt som udner perioden 1975-1979. Den kvinnliga sysselsättningsgraden beräknas öka förhållandevis likartat inom olika åldersgrapper med undanlag för gruppen 16-24 år diir ökningen väiMas bli omkring hälfters så stor som inom de övriga grupperna.

Ser man till prognoserna för de tre länsgruppern så väntas storstads­länen och gruppen övriga län få en tämligen likartad ökning av den kvinn­liga sysselsättningsgraden medan fiUväxlen inom skogslänen endast beräk­nas bli omkring hälften så slor. På detta vis kan kvinnornas sämre syssel­sättningsmöjligheter inom skogslänen jämfört med övriga län komma alt förslärkas under 1980-talel (se även figur 19).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

483

Figur 19: Sysselsättningsgraden bland kvinnor inom åldersgruppen 16—64 år, länsvis, åren 1975, 1979 och år 1990 enligt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980 (samtliga förvärvsarbetande).

%

1975

1979

1990

 

80-

70-

60-

• •

•••••

AB

• •••

M         ••••••

P            •••••

• ••••

CEFGOT
DLNRU             •

HLSZAC

XY

W

AB

EMPT C

DFGORU HLNZ AC KSXY BD

W

»

»•»

»

»»

• ••

 

AB

M

EF

N

P

DLTZ

I

ORS

K

U AC

OGH

WX

Y

BD

BD

50-

• = Riket

Källor: FoB en specialbearbetning av inkomststatistiken år 1979 (SCB) samt pro­gnoser i LP 1980.

Enligt prognoserna väntas den kvinnliga sysselsättningsgraden öka för­hållandevis likartal inom de olika ortslyperna under 1980-talet. Storstads­länen beräknas dock få en något störte ökning. 1 stort rör del sig om cirka sju procentenheters förbättring av sysselsättningsgraden. Jämfört med ut­vecklingen under perioden 1975—1979 betyder detta en något gynnsamma­re utveckling inom storstadsområdena medan del för övriga ortslyper innebär en något lägre ökningstakt.

Ser man lill prognoserna för ortslyperna inom resp. utanför stödområ­dena väntas den kvinnliga sysselsättningsgraden öka förhållandevis olika. Inom samtliga ortstyper beräknas nämligen en väsentligt svagare ökning

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

484

Figur 20: Sysselsättningsgraden bland kvinnor inom åldersgruppen 16—64 år inom olika ortstyper med fördelning på stödområden och övriga riket åren 1975,1979 och år 1990 enligt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980 (samtliga förvärvsarbetande).

%

1975

1979

1990

80-

o

•H

• o

B

• o

B

70-

60-

SS

B

pcu PC pcs rcu

o

•B • o

B-RC

B-SS

pcu

pcs, PC rcu

RC

res, kcu

KC

kcs

B

•B

o

•B

o

•B

SS

pcu

PC rcu pcs,RC

kcu

res, KC kcs

 

• o

B

res, kcu KC

kcs

50-

Wj ortBtypen i riket # =   "     Inom st.omr O =   "     utom   "

-k = Riket

SS = storstadsområden, PC = primära centra totalt, RC = regionala centra totalt, KC = kommuncentra totalt, pcu = primära centra utanför stödområdena, pcs = pri­mära centra inom stödområdena etc.

Källor: FoB, en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1979 (SCB) samt prognoser i LP 1980.

ske inom stödområdena. Utanför dessa områden väntas den kvinnliga sysselsättningsgraden inom de tre ortstyperna få en i stort sett lika gynn­sam utveckling som inom storstadsområden. Denna utvecklingstendens är motsatt den som rådde under perioden 1975—1979 då kvinnornas syssel­sättningsgrad ökade mer inom stödområdena. Prognoserna tyder således på att kvinnorna inom stödområdena oavsett ortslyp kommer att få ännu sämre sysselsättningsmöjligheter i förhållande till exempelvis storstadsom­rådena än de hade år 1979. Delta trots en ökning av den kvinnliga syssel­sättningsgraden med elt par procentenheter (se figur 20).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                              485

4   Arbetslöshet

Endast en del av den undersysselsältning som återspeglas i sysselsätt­ningsgraderna inom olika regioner och typer av orter registreras i form av s.k. öppen arbetslöshet. Den registrerade arbetslösheten följer dock i stort sett ell omvänt mönster fill sysselsättningsgraderna med högst värden i de områden och orter där sysselsättningsgraden är lägst och vice versa.

Ser man lill andelen kvarstående arbetslösa inom de olika länsgrupperna under perioden 1976-1980 så var den med 2,6% i skogslänen klart högre än inom storstadslänen resp. övriga län där den genomsnitfiiga andelen var 1,3 resp. 1,6%. För riket som helhet var motsvarande andel 1,7% under denna period. Bland skogslänen intar Nortbollens län en särställning med en i det närmaste dubbelt så hög arbetslöshet som övriga län inom denna grupp (se labeU 34). Vad beträffar arbetslösheten i enskilda län hänvisas tiU appendix A.

Arbetslösheten inom de olika stödområdena under perioden 1976-1980 utmärks bl.a. av att stödområde 6 uppvisade en särskill hög arbetslöshet med 5,2%. Stödområde 5 hade en något högre arbetslöshet än övriga stödområden där denna var mer likartad. Arbetslösheten utanför områ­dena var omkring en halv procent lägre än inom stödområdena 1-4 (se tabell 34).

Tabell 34. Genomsnittlig andel kvarstående arbetslösa av befolkningen 16—64 år under perioden 1976—1980 resp. 1981 inom olika regioner och ortstyper samt syssel­sättningsgraden inom samma åldersgrupp år 1979 (procent)

 

 

 

Område/

 

Andel arbetslösa (%)

Sysselsättnings-

Ortstyp

 

 

 

__       ornH 1Q7Q t%l

 

 

---         1 au  I 7 / 7 v, 'lf

 

 

1976-1980

1981'

 

storstadslän

 

1,3

1,7

75,6

skogslän

 

2,6

3,4

72,8

övriga län

 

1,6

2,3

74,9

stödområde

6

5,2

6,5

68,5

stödområde

5

3,1

4,0

69,5

stödområde

4

2,3

3,0

73,6

stödområde

3

2,0

2,8

73,4

stödområde

2

2,0

2,7

74,7

stödområde

1

2,0

2,6

76,4

stödområde

1-6

2,4

3,2

73,3

utanför

 

 

 

 

stödområde

1-6

1,4

1,9

75,3

storstadsområde

1,2

1,6

75,8

primära centra

1,8

2,5

75,2

regionala centra

2,1

2,7

73,9

kommunala i

lentra'

2,0

2,7

72,9

Riket totalt

 

1,7

2,3

74,7

' exkl KC inom storstadsområden.  genomsnitt för perioden jan.-nov.

Källor: AMS arbetssökandesregister samt en specialbearbetning av 1979 års in­komststatistik (SCB).

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                  486

När det gäUer arbetslösheten inom olika ortslyper så var del framförallt storstadsområdena som under perioden 1976-1980 hade en klart lägre andel än övriga ortstyper där den arbetslösheten var mer Ukartad. Regio­nala centra och kommuncenlra hade dock samtidigt en klart högre arbets­löshetsnivå inom än utanför stödområdena (se tabell 34).

6   Pendling

Under 1970-talel ökade pendUngen kraftigt. En av de viktigaste orsa­kerna tiU delta utgör det ökade småhusboendel samtidigt som elt ökat bilägande ofta varit en föratsättning för denna typ av boende. En annan viktig orsak tiU den ökade pendUngen ulgör förändringar inom olika lokala arbetsmarknader i form av bl. a. slraklurelll betingade sysselsätlningsför­ändringar.

Som framgår av tabell 35 ökade antalet pendlare över kommungränser med drygl en tredjedel under 1970-lalels första hälft. Några pendlingsupp­gifter från 1980 års folk- och bostadsräkning föreligger f. n. inle men med största sannolikhet har pendlingen fortsall all öka under 1970-lalels senare hälft.

Av tabellen framgår också all del framför allt är pendlingen meUan olika tätorter som ökat under perioden 1970—1975 medan uppgången varit av väsentUgt mindre omfattning mellan tätorter och glesbygd. Omkring två tredjedelar av all pendling sker för övrigt mellan tätorter av olika slag.

Tabell 35. Pendlingens utveckling perioden 1970-1975*

 

Typ av pendling

Antal pendlare 1970

Relativ förändring 1975                (%)

Till annan kommun

487000

664000         +36

Från tätort till tätort Från tätort till glesbygd Från glesbygd till tätort

Totalt

463000

97000

235000

795000

761000         -1-64 115000         -1-18 280000         -t-20

1160000         +46

* enligt FoB 1970 resp. 1975.

7   Tätorter och glesbyggd

Tätorterna

Andelen invånare boende inom s. k. tätorter ökade mellan åren 1965 och 1980 från 77 % fill 83 %. Utanför tätorter bodde år 1980 något mindre än en femtedel av landels befolkning vUket motsvarade ca 1,4 miljoner personer. Som framgår av figur 21 ökade också andelen boende inom tätorter i samtliga län under perioden 1965-1980. Utvecklingen under denna period kännetecknas vidare av att andelen invånare i tätorter blivit mer lika i de olika länen än tidigare.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

487

Figur 21: Andel invånare inom tätorter, länsvis, åren 1965, 1970, 1975 och 1980 (Källor: FoB resp. år. För år 1980 endast preliminära uppgifter).

lOOi

1965

1970

1975

1980

 

AB

AB

AB

AB

 

90

• O

MU

MO U

 

DT

E C W

FX

»»

• ••

80-

70

 

BOK

HY K

• p

 

ET

CF X

•4-W

 

 

BOK

P

Y H

L •-fS

ACNR

• •

 

D

E T

F BDCWX

P K Y H

L

GS

R ACN

• •

 

 

DE

T

F

C

W

BDKX

P Y HL

GS

N

ACR

 

BO-

G N R

AC

BO

A5-

-Ar = Riket

Utvecklingen under främst 1970-talels senare hälft utmärks bl. a. av alt befolkningsandelen inom tätorter i länen inte förändrats nämnvärt och att denna i några faU t.c. m. minskat något. Viktiga orsaker bakom denna utveckling utgör ett ökat permanenlboende inom fritidsbebyggelsen och en förhållandevis utspridd nybyggnation av främst småhus. En viktig förat­sättning för dessa företeelser har samtidigt ofta varit ett ökat bilinnehav vUket möjliggjort en ökad pendling.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

488

Figur 22: Tätortsbefolkningen fördelad pä vissa storleksgrupper och orter åren 1965, 1970, 1975 och 1980 (procent) (Källor: FoB för resp. år. För är 1980 endast preliminä­ra uppgifter).

V.

100-

/o

100

 

75

50 000

inv.

75

 

50

50

10 000 - 49 999 inv.

25

2 000 - 9 999 inv.

25

200 - 1 999 inv.

1965                   1970

Källor: FoB för resp. år.

1975

-O . 1980 AR

Av figur 22 och tabell 36 framgår hur befolkningsandelarna förändrats för olika storleksklasser av tätorter mellan åren 1965 och 1980. Den största förändringen har skett för tätorter med mellan 2000-10000 invånare vilka ökat sin andel av lälortsbefolkningen med tre procentenheter. De tre övriga storleksklasserna uppvisar en något lägre andel än år 1965 samtidigt som minskningen varit något större för de minsta tätorterna än för orter med mer än 10000 resp. 50000 invånare.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

489

Tabell 36. Andel invånare inom olika storleksklasser av tätorter åren 1965, 1970, 1975 och 1980

Storleksklass

Andel invånare (%)
1965       1970

1975

1980

Antal inv. 1980

 

200- 1999

14,4

13.0

12,9

13,0

904013

2000- 9999

17,4

17,3

19,1

20,5

1413484

10000-49999

27,7

27,8

27,6

26,9

1857586

50000-

40,5

41,9

40,3

39,6

2735 348

Totalt

100,0

100,0

100,0

100,0

6910431

Källor: Folk- och bostadsräkningarna resp. år. För år 1980 endast preliminära uppgifter.

Glesbygden

Med den definition som används i folk- och bostadsräkningarna utgörs glesbyden av alla områden som inle klassificerats som tätort. Detta medför att även områden som ligger nära förhållandevis stora tätorter räknas som glesbygdsområden. Utvecklingsbilden för befolkningsandelarna inom des­sa glesbygdsområden inom länen är definitionsmässigt den omvända till den som redovisats för lälortsbefolkningen i figur 21. Detta innebär bl.a. att andelen invånare utanför tätorter i de olika länen minskal och blivit mer likartad under perioden 1965-1980.

Ser man tUl befolkningsutvecklingen inom dessa glesbygdsområden un­der 1970-lalel så har en betydande förändring skett. Under 1970-lalels första hälft minskade invånarantalet klart i dessa områden i 20 län medan detla var fallet i endasi 11 län under perioden 1975-1980. 1 åtta län ökade befolkningen i glesbygden med mer än en procent under den senare peri­oden. Den största ökningen uppvisar Stockholms och Göteborgs och Bo­hus län med ca 13% resp. 9%. Detta förklaras sannolikt fiU slor del av ell ökat skärgårdsboende.

Som fidigare nämndes räknas enligl FoB-definilionen på tätort och gles­bygd även glesbygdsområden nära stora tätorter lUl glesbygd. För alt försöka få en bUd av befolkningsutvecklingen inom de utpräglat glest befolkade delarna av landet har som en exemplifiering inom induslridepar­lemenlel gjorts en avgränsning av sådana områden där hänsyn lagils lill bl.a. pendlingsavslåndet lill större tätorter. Med få undantag har försam­lingar och tätorter inom en radie av ca 50 km kring primära centra hänförts lill områden som inte betraktats som egentlig glesbygd. Likaså har i flerta­let fall områden inom en radie av ca 30 km kring tätorter med mer än 10000 invånare hänförts liU områden som inle betraktats som egentlig glesbyggd. Tätorter med mindre än ca 3 000 invånare har räknats till glesbygden om de inte legat nära (ca 20 km) enstaka Ukslora eller ell flertal något mindre tätorter. Med denna avgränsning kan omkring 572000 personer hänföras till glesbygd år 1980. Denna siffra kan jämföras med de ca 1,4 milj. invånare som enligt folk- och bostadsräkningen 1980 räknas lill glesbyg­den. Enligt den snävare avgränsningen bor närmare 7% av landels befolk-

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

490

ning inom glesbygd medan motsvarande andel enligl FoB-avgränsningen är ca 17%.

Befolkningsutvecklingen inom glesbygden enligt industridepartementets exemplifiering på glesbygdsavgränsning under perioderna 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1980 utmärks av en aUt lägre minskningslakl som framgår av tabell 37. Mellan respektive femårsperiod är del i stort sett fråga om en halvering av befolkningsnedgången. Inom glesbygdsområdena utanför de s. k. skogslänen tycks invånarantalet inle ha förändrats nämn­värt jämfört med läget år 1975.

Tabell 37: Befolkningsutvecklingen i olika län enligt industridepartementets exemplifiering på glesbygdsav­gränsning under perioderna 1965-1970, 1970-1975 och 1975-1980

 

Län

Antal inv

'. i glesbygd

 

Förändr.

ant. inv.

 

 

%

 

 

 

1965

1970

1975

1980

1965-70

1970-75

1975-80

1965-70

1970-75

1975-80

AB

7621

7441

8546

9515

-     180

-t-

1 105

+

969

- 2,4

+ 14,9

+ 11,3

C

4105

3644

3 549

3 546

-    461

-

95

-

3

-11,2

- 2,6

- 0,3

D

4923

4 380

4 244

4293

-    543

-

136

-1-

49

-11,0

- 3,1

+  1,2

E

16678

14 382

13 543

13613

- 2 296

-

839

+

70

-13,8

- 5,8

+ 0,5

F

18816

17781

16838

16421

-  1035

-

943

-

417

- 5,5

- 5,3

- 2,5

G

21083

19941

19224

18621

-  1142

-

717

-

603

- 5,4

- 3,6

- 3,1

H

19918

18276

17122

16457

-  1642

_

r 154

_

665

- 8,2

- 6,3

- 3,9

I

19224

17969

17200

16616

-  1255

-

769

-

584

- 6,5

- 4,3

- 3,4

K L

7997

7 367

7438

7725

-    630

-1-

71

+

287

- 7,9

+  1,0

+ 3,9

M

N

7836

7566

7303

7 386

-    270

-

263

+

83

- 3,4

- 3,5

+  1,1

0

32770

30825

30767

31665

-  1945

_

58

+

898

- 5,9

- 0,2

+ 2,9

P

25318

23 496

23429

23 644

-  1822

—

67

+

215

- 7,2

- 0,3

+ 0,9

R

11002

10817

10646

10279

-     185

-

171

-

367

-  1,7

-  1,6

- 3,4

S

83 397

75 068

69077

65 401

- 8 329

-

5991

-

3 676

-10,0

- 8,0

- 5,3

T

16543

14162

13050

12574

- 2 381

-

1 112

-

476

-14,4

- 7,9

- 3,6

U

12565

11422

11313

11 3.52

-  1 143

-

109

+

39

- 9,1

-  1,0

+ 0,3

w

45337

37 811

35 666

35716

- 7 526

_

2145

-1-

50

-16,6

- 5,7

+ 0,1

X

36429

31512

29002

28306

- 4917

-

2510

-

696

-13,5

- 8,0

- 2,4

Y

54727

47946

44 282

42497

- 6781

—

3 664

-

1785

-12,4

- 7,6

- 4,0

Z

79096

70759

66906

65 351

- 8 337

-

3 853

-

1555

-10,5

- 5,4

- 2,3

AC

85095

73700

68615

67 366

-11 395

-

5 085

-

1249

-13,4

- 6,9

-  1.8

BD

90093

72633

66202

63 652

-17460

-

6431

-

2550

-19,4

- 8,9

- 3,9

Riket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

totalt

700573

618898

583 962

571996

-81675

-

34936

-

11966

-11,7

- 5,6

- 2,0

Därav s:a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

skogslän

474174

409429

379750

368289

-64745

-

29679

-

11461

-13,7

- 7,2

- 3,0

Därav s:a

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

övriga län

226399

209469

204212

203 707

-16930

-

5257

-

505

- 7,4

- 2,5

- 0,2

Källor: FoB samt SoS (SCB) för resp. år.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

491 Appendix A

Länsvisa uppgifter äver fräinst befolkning och sysselsättning med anknytning till bilagans huvudtext. I ett antal figurer redovisas även förhållanden i enskilda kommuner

Tabell 1: Antal invånare inom olika län åren 1970, 1975, 1980 och 1990 samt befolkningsutvecklingen under perioderna 1971-1975, 1976-1980 och 1981-1990

 

 

 

Antal i

nvånare

 

Äriig

relativ förändring (%)

Län

1970

1975

1980

1990

1971-1975

1976-1980

1981-1990

Stockholms

1476704

1493546

1528200

1604590

0,2

0,5

0,5

Uppsala

217292

230028

243 585

255205

1,1

1,2

0,5

Södermanlands

248270

251913

252536

254965

0,3

0,0

0,1

Östergötlands

382205

387088

392789

397709

0,3

0,3

0,1

Jönköping

299362

301986

303156

303814

0,2

0,1

0,0

Kronobergs

166852

169438

173691

172 196

0,3

0,5

-0,1

Kalmar

240856

240724

241581

241094

0,0

0,1

0,0

Gotlands

53 780

54400

55 346

55266

0,2

0,3

0,0

Blekinge

153516

155 336

153 542

152822

0,2

-0,2

0,0

Kristianstads

264161

272014

280 193

293769

0,6

0,6

0,5

Malmöhus län

718537

740069

743 286

754725

0,6

0,1

0,2

Hallands

199728

219780

230924

245 192

1,9

1,0

0,6

Göteborgs och Bohus

715201

715012

711195

712867

0,0

-0,1

0,0

Älvsborgs

402242

418026

425452

431574

0,8

0,4

0,1

Skaraborgs

258525

263218

269730

275032

0,4

0,5

0,2

Värmlands

284498

284249

284070

283139

0,0

0,0

0,0

Örebro

275492

273923

274 356

272406

-0,1

0,0

-0,1

Västmanlands

261 564

259921

259538

255721

-0,1

0,0

-0,1

Kopparbergs

277201

281 109

286968

291 247

0,3

0,4

0,1

Gävleborgs

293430

294412

294020

290332

0,1

0,0

-0,1

Västernorriands

267450

268034

267935

260471

0,0

0,0

-0,3

Jämtlands

131304

133 433

134934

137138

0,3

0,2

0,2

Västerbottens

233 203

236397

243 856

248462

0,3

0,6

0,2

Norrbottens

255 156

264386

267054

258175

0,7

0,2

-0,3

Riket

8076531

8208442

8320484

8447 910

0,3

0,3

0,2

Källor: SoS (SCB) samt prognoser i LP 1980.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

492

 

o o o o o r-- r«i r-.

- \£) W-l  —

O O O O

o r o 00

f* 00 - 00

o o o o

     00 »o 00

t o      —

r<~i            -H
I I

o o o o

oo o On

r 00 Tf —

r —.

o o o o

r-- (N vD ON

so r       »'

I  I

O O O O

00 ri r- 00

Tf (N a r

— m      -

o o o o so r Vi -

vi oo iri vD

o o o o SD tr Os m r*i 00 —

o o o o

ir o r*1

 r--

o o o o

o 00 VI \o

ON 00 - r-»

o o o o

— rj- r«l fN

rA 00 r-

o o o o vo Tt r-- r- r- 00 o\ vo r)

o o o o  »/I >n r- rsi o -* (N

I      I

o o o o

Os O

o o o o

00 Tt vo Tt

\£) \0 (N

i:::     1

o o o o

00 vo Tt  vO so        00 o

o o o o oo r- — >o

Tt     oo  —

o o o o oo m OC rs»

•a =/,

j? c

_   "5

■0.2 c5

JiC    rrt    tr    Um

 0-0 ii

c/2 Pc/30

B     -H

o -S o s

u .2 u .0

t/5    c c/3    C

:cd   B :rt   O

 

 

 

 

e

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

o

S

 

 

oo

.:<

 

 

1

 

 

 

 

3

 

 

o\

O.

 

 

 

t/1

 

 

 

v

 

 

 

u

 

 

15

ik

 

 

1

 

 

 

~

U

 

 

o

C

 

 

 

•M

 

 

 

oca

 

 

 

a

 

H

 

0£

 

J

o

C

 

< 

1

;s

 

H

»c

 

 

O

 

:0

 

H

 

 

 

«M

 

 

 

-O

 

 

Q

 

 

 

 

E

 

 

1

i

 

 

VO

1

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

r-

1

.w

 

 

 

S

 

 

r-

03

 

 

OV

V)

 

 

 

Vi

 

 

 

t

 

IZl

 

Os

 

U

o

1

 

ä

r-

1

 

 

1

Os

 

S

vO

 

f-

>S

 

 

D

o\

 

 

 

 

O

 

 

 

r-

 

 

 

2 1

 

 

o

00

 

 

 

1

VD

os

1-H

 

 

 

a

 

 

 

c

 

 

 

u

 

 

 

v

 

 

V/-I

o

 

 

r-

 

 

 

1

 

 

 

Ov

L.

 

 

 

U

 

 

 

■a

 

 

 

B

 

C/3

 

9

 

u

O

c

 

 

1

:eQ

 

 

 

 

 

2

vO

CS

 

z

Ov

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

o

 

 

 

L.

 

 

 

:0

 

 

 

 

 

 

O

 

 

 

**

 

 

 

....t

 

 

 

u

 

 

 

B

 

 

 

Ifl

 

 

 

&I

 

 

 

.B

 

 

 

 

 

 

 

'5

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

>)

 

 

 

c

e

 

 

.-i

•o

 

 

.Sf

L.

 

 

 

es

 

 

"u

> 

 

 

~«:

■s

 

 

ri

CS

•o

 

 

 

s

 

 

■5

9

 

 

.o

 

c

 

fl

>•

:ca

 

H

M

J

 

o o o o

Vi t- \0 0\ r Vi        r

o o o o

r o ON

v-, »H  r~

o o   o o

r* r-i m

o  \D o

     — r*~i

o o o o

O O O O

f— 00 m I    I

o o o o u-l r- o \D

- f*~i vo

o o o o

rn vO *N On (N

o o o o

Tt Tf rn oo

 so

o o o o m m 00 v-1

I   I

o o o o vo oo \o v-1 r- Tf r- vi->

o o o o ON vo 00 r-

ON r-» t-  ■*

rJ r-J

o o o o

o o Tf r Vi r Vi r

O O O O

so   -   '   Tf

Tt — m — t    I

o o o o

Tf o os m

IX} Os as

o o o o VI m — *o

o   ON  Tt

I  )  1

m —

o o o o

I   I

Tf (N 00 ON Tf fN 00 r*i

3

 

 

x:

 

 

0

 

 

pa

 

 

6

 

cn

fl

tn

U)

00

bX)

uT

t-

uT

0

0

0

X)

X)

cö

u

t«

u

 

> 

ni

:0

 

jid

o<

C/3

si

J =

 

rt 0

0

 

ra -O   c - -      i 'C ca -3      ■="

cq:Sx

o o o o v-1 — oo o rj Tf v-, vo

o o o o  n vo VI 00 v-1 oo n

I  I

o o o o m fn 2 o

Tf  o    V-)

T I

o o o o o rn On VI m v-1     

o o o o o — n v

  Tt            —

lill

o o o o On fn 00 On Tt v-1 vO

O O O O VI  0v-1

ON  Tf  Tt

i  I ""

o o o o

— — OO O

r- — QO -

1 T

o o o o vo o -H rn

VI   Tf   o   —

rj —

lill

JS   Ö   Ml

i§ o.i>

U   i«   g. >

U  :Cd   O  :ca

oooo          ooo        o

rv-ir-ivo     -fn«        o

f*-iso — — ONoori    o

—      Tf —. o»  vo

oooo ooo ND Tf ON Tt 00 rj r

VD    Tf  rJ Tt TT

n v ■ I      I

' o o

o oooo  o e_ nr-o ONf mrJrJoo osr-ri oo —   ri —  vo lill       I   rj     rJ

oooo   ooo               c

0\ vn r-~ n    V-) o\ 'O                t

      m Tf    rn m n    t

- 0\ 1/1      vo

OOOO     o o ©

m — r- 00    o Tf

H     — V-1 VO

I     I

oooo   ooo               o

vDoooooo    ONiori    vo

n        ■" r<-,    v-1 vo       oo

n o fO         sD

oooo   ooo

00 o "O oo     ND vo o

— VD r- v-1    v-1 v ©
m r--
I         I

oooo    o o         ©

On v-1 nD vo     00 VD          00

NO - n    —' ON     r-

n v-  f*

oooo o o © , n o v-1 oo v-1 Tf « I VD m Tf     r- — vo

-O

c ca

lill

 

~ - iS.

(JO S5 .2? o n C t/j i« -.o ca ca cd

O

•a c :ca

.-O

a

n

O 1/1

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

493

TabeU 3: Totalt antal sysselsatta, länsvis, åren 1970—1975 och 1990 samt årlig relativ sysselsättningsförändring under perioderna 1970—1975 och 1975—1990 (förvärvsarbetande 1-w tim).

 

 

 

Län

Antal sysselsatta

1970          1975          1979'

1990

Årlig relativ förändring (%)

 

1970-

1975-        1975-

 

 

 

 

1975

1979'         1990

Stockholms

704765

763490

877695

1,6

0,9

Uppsala

87824

97910

112880

2,2

1,0

Södermanlands

106421

111 188

116772

0,9

0,3

Östergötlands

165 835

177699

197130

1,4

0,7

Jönköpings

133 137

141680

151231

1,3

0,4

Kronobergs

72997

76845

78 390

1,0

0,1

Kalmar

101583

105 753

108630

0,8

0,2

Gotlands

22997

24885

26720

1,6

0,5

Blekinge

65440

68797

71525

1,0

0,3

Kristianstads

113023

118061

133 520

0,9

0,8

Malmöhus län

329628

349341

379300

1,2

0,6

Hallands

83 775

94484

108 237

2,4

0,9

Göteborgs o Bohus

325 851

353 590

361 538

1,6

0,1

Älvsborgs

173624

180202

182645

0,7

0,1

Skaraborgs

107848

117826

128241

1,8

0,6

Värmlands

118258

124787

129415

1,1

0,2

Örebro

119889

124487

133 330

0,8

0,5

Västmanlands

107220

118620

120000

2,0

0,1

Kopparbergs

111 109

123 258

132666

2,1

0,5

Gävleborgs

119140

128821

130710

1,6

0,1

Västernorrlands

107228

114 654

114180

1,3

0,0

Jämtlands

50147

56514

64164

2,4

0,8

Västerbottens

92742

104050

114 335

2,3

0,6

Norrbottens

96636

113030

116050

3,2

0,2

Riket

3523178

3789985

4089304

L5

0,5

Källor: FoB, specialbearbetning av inkomststatistiken år 1979 (SCB samt länsstyrelsemas prognoser i LP 1980.

' P. g. a. osäkerhet i bedömningen för jord- och skogsbruket kan inte någon total sysselsättning redovisas.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

494

Tabell 4: Antal sysselsatta inom jord och skogsbruk, länsvis, åren 1970, 1975, 1990 samt årlig relativ sysselsätt­ningsförändring under perioderna 1970—1975 och 1975—1990 (förvärvsarbetande 1-w tim).

 

 

Län

Antal sysselsatta

1970          1975          1979'         1990

Årlig relativ förändri

ing (%)

 

1970-       1975-

1975-

 

 

 

 

1975          1979'

1990

Stockholms

9638

8695

7664

-2,0

-0,8

Uppsala

8836

7 885

7135

-2,3

-0,7

Södermanlands

8163

7 285

6404

-2,3

-0,9

Östergötlands

13 587

12035

10140

-2,4

-1,1

Jönköpings

12447

10536

8158

-3,3

-1,7

Kronobergs

9649

8176

5965

-3,3

-2,1

Kalmar

13776

11825

9690

-3,0

-1,3

Gotlands

5 237

4743

4000

-2,0

-1,1

Blekinge

6012

4955

4485

-3,8

-0,7

Kristianstads

18090

15 360

12435

-3,2

-1,4

Malmöhus län

23 549

21 104

16090

-2,2

-1,8

Hallands

13 405

11692

9923

-2,7

-1,1

Göteborgs o Bohus

9975

8494

6727

-3,2

-1,5

Älvsborgs

17310

13 855

9012

-4,4

-2,8

Skaraborgs

16613

14575

11650

-2,6

-1,5

yärmlands

13 337

10820

9000

-4,1

-1,2

Örebro

8924

7418

5 860

-3,6

-1,6

Västmanlands

7402

6587

5 550

-2,3

-1,1

Kopparbergs

10513

8953

7113

-3,2

-1,5

Gävleborgs

10190

9555

7650

-1,3

-1,5

Västernorriands

9960

8676

7440

-2,7

-1,0

Jämtlands

8959

7847

5915

-2,6

-1,9

Västerbottens

13129

10612

7100

-4,2

-2,6

Norrbottens

9301

7847

5 700

-3,3

-2,1

Riket

278472

239530

190806

-3,0

-1,5

Källor: FoB, specialbearbetning av inkomststatistiken är 1979 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser i LP

1980

' P. g. a. osäkerhet i bedömningen för jord- och skogsbruket kan inte någon sysselsättning redovisas.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

495

Tabell 5: Antal sysselsatta inom gruv- och lillverkningsinduslri, lansvis, åren 1970, 1975, 1979, 1990 samt årlig relativ sysselsättningsförändring under perioderna 1970—1975 och 1975—1990 (förvärvsarbetande 1-w tim).

 

 

 

 

Län

Antal sysselsatta 1970          1975

1979

1990

Årlig relativ förändring (%)

 

1970-

1975-

1975-

 

 

 

 

 

1975

1979

1990

Stockholms län

143 250

144392

136668

143601

0,2

-1,4

-0,5

Uppsala län

20735

20516

19267

20395

-0,2

-1,6

0,0

Södermanlands län

40533

40886

35810

34414

0,2

-3,3

-1,1

Östergötlands län

60271

59131

52476

51800

-0,4

-2,9

-0,9

Jönköpings län

53 159

54366

49847

52400

0,5

-2,2

-0,2

Kronobergs län

25533

26377

25758

22460

0,7

-0,6

-1,1

Kalmar lan

36045

37669

34 808

34600

0,9

-2,0

-0,6

Gotlands län

4171

4526

3402

4360

1,6

-6,9

-0,2

Blekinge län

24798

26577

26469

23095

1,4

-0,1

-0,9

Kristianstads län

35 228

36330

34461

39755

0,6

-1,3

0,6

Malmöhus län

95026

95 891

90074

86480

0,2

-1,6

-0,7

Hallands län

24716

26778

24863

28605

1,6

-1,8

0,4

Göteborgs o Bohus län

93 585

98237

86973

82125

1,0

-3,0

-1,2

Älvsborgs län

73 323

72674

63 735

62134

-0,2

-3,2

-1,0

Skaraborgs län

35905

39726

37283

41010

2,0

-1,6

0,2

Värmlands län

40669

41554

38108

38500

0,4

-2,1

-0,5

Örebro län

44418

43 397

38880

39825

-0,5

-2,7

-0,6

Västmanlands län

46812

47837

44057

41900

0,4

-2,0

-0,9

Kopparbergs län

40559

44326

41 130

39406

1,8

-1,9

-0,8

Gävleborgs län

42215

44892

43 301

40215

1,2

-0,9

-0,7

Västernorrlands län

29631

31240

27007

26480

1,1

-3,6

-1,1

Jämtlands län

7979

10345

9387

9745

5,3

-2,4

-0,4

Västerbottens län

20993

26027

25218

26640

4,4

-0,8

0,2

Norrbottens län

22520

26779

25 699

25 500

3,5

-1,0

-0,3

Riket

1062879

1100473

1014681

1006445

0,7

-2,0

-0,6

Källor: FoB, specialbearbetning av inkomststatistiken år 1979 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

496

Tabell 6: Antal sysselsatta, inom byggnadsverksamhet, länsvis åren 1970, 1975, 1979, 1990 samt årlig relativ sysselsättningsförändring under perioderna 1970—1975 och 1975—1990 (förvärvsarbetande 1-w tim).

 

 

Län

Antal sysselsatta

 

 

Årlig relativ föränd 1970-        1975-

ring (%)

 

1970

1975

1979

1990

1975-

 

 

 

 

 

1975

1979

1990

Stockholm län

657743

49298

48915

54000

-5,6

-0,2

0,6

Uppsala län

8971

9087

8909

7205

0,3

-0,5

-1,5

Södermanlands län

9381

7 309

7299

6368

-4,9

0,0

-0,9

Östergötlands län

14796

12796

11940

12680

-2,7

-1,7

-0,1

Jönköpings län

10837

9440

8 539

8539

-2,7

-2,5

-0,6

Kronobergs län

6403

5700

7 283

4500

-2,3

6,3

-1,6

Kalmar län

9172

7630

8200

6910

-3,6

1,8

-0,7

Gotlands län

2205

1897

1935

1895

-3,0

0,5

0,0

Blekinge län

6047

5134

4106

4655

-3,2

-5,4

-0,7

Kristianstads län

9416

8492

7997

8710

-2,0

-1,5

0,2

Malmöhus län

28801

24773

25 837

21860

-3,0

1,1

-0,8

Hallands län

9461

9343

7299

8 356

-0,3

-6,0

-0,7

Göteborgs o Bohus län

32732

27069

29319

24427

-3,7

2,0

-0,7

Älvsborgs län

13931

12506

12984

11929

-2,1

0,9

-0,3

Skaraborgs län

8966

8180

7040

6930

-1,8

-3,7

-1,1

Värmlands län

11072

10128

8903

10100

-1,8

-3,2

0,0

Örebro län

10193

8822

10652

7650

-2,8

4,8

-0,9

Västmanlands län

8978

7085

7139

6200

-4,6

0,2

-0,9

Kopparbergs län

10193

10560

8758

10150

0,7

-4,6

-0,3

Gävleborgs län

12086

10091

7237

8805

-3,5

-8,0

-0,9

Västernorrlands län

11651

10165

13 380

8050

-2,7

7,1

-1,5

Jämtlands län

6220

5902

4114

6179

-1,0

-8,6

0,3

Västerbottens län

10475

9390

8148

8840

-2,2

-3,5

-0,4

Norrbottens län

11438

13 161

9594

7800

2,8

-7,6

-3,4

Riket

329404

284043

275527

262764

-2,9

-0,8

-0,5

Källor: FoB, specialbearbetning av inkomststatistiken år 1979 (SCB) samt länssty­relsemas prognoser i LP 1980.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

497

Tabell 7: Antal sysselsatta, inom varuhandel, länsvis åren 1970, 1975, 1979, 1990 samt ärlig relativ- sysselsätt­ningsförändring under perioderna 1970—1975 och 1975—1990 (förvärvsarbetande 1-w tim).

 

 

Län

Antal sysselsatta

 

 

Årlig relativ föränd 1970-        1975-

lringf(%)

 

1970

1975

1979

1990

19,7,5-

 

 

 

 

 

1975

1979

1990.

Stockholm län

115 385

120318

119840

125620

0,8

-0,1

0,3

Uppsala län

9739

11135

11617

11235

2,7

1,1

0,1

Södermanlands län

11557

12600

11586

12591

1,7

-2,1

0,0

Östergötlands län

18613

21055

21188

21800

2,5

0,2

0,2

Jönköpings län

14410

16116

16198

15 200

2,3

0,1

-0,4

Kronobergs län

8005

8911

9453

8845

2,2

1,5

OiO

Kalmar län

10675

11479

10728

11800

1,5

-1,7

0;2

Gotlands län

2584

2716

3093

2'900

1,0'

-3,2

0-4

Blekinge län

6625

6983

6418

6815

1,1

-2,1

-0,2

Kristianstads län

13 742

14730

15181

14860

1,4

0,8

0,1

Malmöhus län

50531

52539

50864

50700

0,8

-0,8

-0,2

Hallands län

10130

12365

12123

13 626

4,1

-0,5

0,6

Göteborgs o Bohus län

50717

52635

49169

55979

0,7

-1,7

0,4

Älvsborgs län

18644

20307

19729

21262

1,7

-0,7

0,3

Skaraborgs län

11669

12769

12342

13 220,

1,8

-0,9

0,2

Värmlands län

12937

14262

13 566

13 600

2,0

-1,2

-0,3

Örebro län

13171

13 879

13 338

14190

1,1

-1,0

0,1

Västmanlands län

10971

13 293

12597

12400

3,9

-1,3

-0,5

Kopparbergs län

12107

13617

14472

14403

2,4

1,5

0,4

Gävleborgs län

13448

14311

13651

13 655

1,3

-1,2

-0,3

Västemorrlands län

13457

14346

14372

13490.

1,3

0,1

-0,4

Jämtlands län

5742

6273

6162

6210

1,8

-0,5

-0,1

Västerbottens län

10490

11813

11139

12515

2,4

-1,5

0,4

Norrbottens län

9733

11804

11359

11800

3,9

-1,0

0,0

Riket

456012

490256

480185

498716

L5

-0,5

0,1

Källor: FoB, Specialbearbetning av inkomststatistiken år 1979 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

32   Riksdagen 1981182. I saml. Nr 113   Bilagedel

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

498

Tabell 8: Antal sysselsatta inom samfärdset, post- och televerk, länsvis, åren 1970,1975, 1979, 1990 samt ärlig relativ sysselsäUningsförändring under perioderna 1970—1975, 1975—1979 och 1975—1990 (förvärvsarbetande 1-w tim).

 

 

 

 

Län

Antal sysselsatta 1970          1975

1979

1990

Åriig relativ förändring (%)

 

1970-

1975-

1975-

 

 

 

 

 

1975

1979

1990

Stockholms län

61414

66385

73078

72932

1,6

2,4

0,6

Uppsala län

4531

4914

6146

5 805

1,6

5,8

1,1

Södermanlands län

4772

4 806

5654

4660

0,1

4,2

-0,2

Östergötlands län

8811

9604

11400

10215

1,7

4,4

0,4

Jönköpings län

6757

7 365

8580

7706

1,7

3,9

0,3

Kronobergs län

3 602

3 702

4407 •

3 935

0,5

4,5

0,4

Kalmar län

4917

4845

5732

5230

-0,3

4,3

0,5

Gotlands län

1199

1414

1614

1720

3,4

3,4

1,3

Blekinge län

3042

2961

3 608

3015

-0,5

5,1

0,1

Kristianstads län

5679

6169

7 372

6295

1,7

4,6

0,1

Malmöhus län

23 148

26503

26975

27910

2,7

0,4

0,3

Hallands län

4660

5218

6170

5 884

2,3

4,3

0,8

Göteborgs och Bohus län

29534

33 180

34415

31535

2,4

0,9

-0,3

Älvsborgs län

7 843

7860

9402

7444

0,0

4,6

-0,4

Skaraborgs län

4978

5455

6047

5210

1,8

2,6

-0,3

Värmlands län

6956

7 336

8 237

7100

1,1

2,9

-0,2

Örebro län

6469

6705

7230

7040

0,7

1,9

0,3

Västmanlands län

4993

5 229

5 995

5650

0,9

3,5

0,5

Kopparbergs län

6277

6434

7432

6525

0,5

3,7

0,1

Gävleborgs län

8376

8084

8750

7830

-0,7

2,0

-0,2

Västemorrlands län

8849

9136

10016

8350

0,6

2,3

-0,6

Jämtlands län

4039

4108

4518

4298

0,3

2,4

0,3

Västerbottens län

7286

7308

7849

7380

0,1

1,8

0,1

Norrbottens län

9475

10380

10456

9200

1,8

0,2

-0,8

Riket

237833

255101

281083

262869

1,4

2,5

0,2

Källor: FoB, specialbearbetning av inkomststatistiken år 1979 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

499

Tabell 9: Antal sysselsatta inom privata tjänster, länsvis, åren 1970, 1975, 1979, 1990 samt årlig relativ sysselsättningsförändring under perioderna 1970—1975, 1975—1979 och 1975—1990 (förvärvsarbetande (1-w tim).

 

Län

Antal sysselsatta

 

 

Åriig relativ föränd

ring (%)

 

1970

1975

1979

1990

1970-1975

1975-1979

1975-1990

Stockholms

143045

158795

189737

176075

2,1

4,6

0,7

Uppsala

10408

10786

11 160

12570

0,7

0,9

1,0

Södermanlands

10404

10741

12686

11482

0,6

4,3

0,4

Östergötlands

18427

18722

19486

21020

0,3

1,0

0,8

Jönköpings

12791

13064

13483

13 300

0,4

0,8

0,1

Kronobergs

6844

7052

7410

7 330

0,6

1,3

0,3

Kalmar

8827

9296

9422

10265

1,0

0,3

0,7

Gotlands

2144

2449

3 027

2645

2,7

5,4

0,5

Blekinge

5 559

5 648

6130

5515

0,3

2,1

-0,2

Kristianstads

10837

10522

10473

10645

-0,6

-0,1

0,1

Malmöhus

43 079

44151

48319

49880

0,5

2,3

0,8

Hallands

8154

9069

10160

10168

2,1

2,9

0,8

(jöteborgs och Bohus

45 433

48724

53 309

52425

1,4

2,3

0,5

Älvsborgs

14547

15331

16427

16224

1,1

1,7

0,4

Skaraborgs

9865

10252

11367

10680

0,8

2,6

0,3

Värmlands

11431

12176

12 398

12100

1,3

0,5

0,0

Örebro

11716

12823

13608

13425

1,8

1,5

0,3

Västmanlands

10252

12634

13 282

13400

4,3

1,3

0,4

Kopparbergs

11057

12 343

13 760

14124

2,2

-2,7

0,9

Gävleborgs

11426

12393

12511

12960

1,6

0,2

0,3

Västemorrlands

11569

12634

15 190

12690

1,8

4,7

0,0

Jämtlands

5 146

5990

7158

6965

3,1

4,6

1,0

Västerbottens

8883

9652

11358

10840

1,7

4,2

0,8

Norrbottens

9573

10895

11906

11650

2,6

2,2

0,4

Riket

442898

476142

533767

518378

1,5

2,9

0,6

Källor: FoB, specialbearbetning av inkomststatistiken år 1979 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

500

Tabell 10: Antal sysselsatta inom offenllig förvaUning och ijänster, länsvis, åren 1970, 1975, 1979, 1990 samt årlig relativ sysselsättningsförändring under perioderna 1970-1975, 1975-1979 och 1975-1990 (förvärvsarbe­tande 1-w tim).

 

 

 

 

Län

Antal sysselsatta 1970          1975

1979

1990

Åriig

relativ förändring (%)

 

1970-

1975-

1975-

 

 

 

 

 

1975

1979

1990

Stockholms

165 302

214841

252072

306500

5,4

4,1

2,4

Uppsala

24684

33 587

39559

48535

6,4

4,2

2,5

Södermanlands

21580

27 527

30862

40853

5,0

2,9

2,7

Östergötlands

31293

44271

53 199

69510

7,2

4,7

3,1

Jönköpings

22708

30725

37463

45900

6,2

5,1

2,7

Kronobergs

12929

16927

20188

25 355

5,5

4,5

2,7

Kalmar

18156

23 009

27799

30135

4,9

4,8

1,8

Gotlands

5 446

7120

7775

9000

5,5

2,2

1,6

Blekinge

13333

16525

19790

23945

4,4

4,6

2,5

Kristianstads

19989

26389

32305

40820

5,7

5,2

3,0

Malmöhus

64532

84037

98986

126380

5,4

4,2

2,8

Hallands

13 172

20019

25027

31675

8,7

5,7

3,1

Göteborgs och Bohus

63633

84869

99340

108300

5,9

4,0

1,6

Älvsborgs

27923

37669

46730

54640

6,2

5,5

2,5

Skaraborgs

19822

26795

33310

39520

6,2

5,6

2,6

Värmlands

21824

28511

36136

39015

5,5

6,1

2,1

Örebro

24950

31393

36850

45 340

4,7

4,1

2,5

Västmanlands

17812

25 955

30848

34900

7,8

4,4

2,0

Kopparbergs

20387

26949

33 650

41443

5,7

5,7

2,9

Gävleborgs

21368

29386

34 730

39585

6,6

4,3

2,0

Västemorrlands

22102

28368

36124

37680

5,1

6,2

1,9

Jämtlands

12019

16005

19820

24953

5,9

5,5

3.0

Västerbottens

21454

29248

35818

41020

6,4

5,2

2,3

Norrbottens

24554

32113

37659

44400

5,5

4,1

2,2

Riket

713502

942238

1126040

1349404

5,7

4,6

2,4

Källor: FoB, specialbearbetning av inkomststatisliken år 1979 (SCB) samt länsstyrelsernas prognoser i LP 1980.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel                                      501

Tabell 11: Sysselsättningsgraden för män och kvinnor, 16—64 år, länsvis (förvärvsar­betande 1-w tim.).

 

 

Län

Sysselsättningsgrad (%) 1975          1979          1990

Förändring

 

 

1975-1979

1979-1990

Stockholms

75,6

77,3

80,4

+ 1,7

+3,1

Uppsala

71,6

74,9

74,9

-1-3,3

0,0

Södermanlands

72,7

74,5

77,3

-H,8

+2,8

Östergötlands

73,5

75,5

80,2

-t-2,0

+4,7

Jönköpings

73,8

75,0

79,9

+ 1,2

-t-4,9

Kronobergs

73,2

75,3

74,2

+ 2,1

-1,1

Kalmar

71,9

73,9

75,1

+ 2,0

+ 1,2

Gotlands

73,8

76,3

77,0

+2,5

+0,7

Blekinge

71,7

73,6

75,4

+ 1,9

+ \,S

Kristianstads

72,9

74,0

78,3

+ 1,1

+4,3

Malmöhus

74,0

74,7

79,6

+0,7

-1-4,9

Hallands

74,1

74,3

79,3

+0,2

-h5,0

Götborgs och Bohus

72,0

72,7

74,7

+0,7

+ 2,0

Älvaborgs

74,9

75,9

79,0

+ 1,0

+3,1

Skaraborgs

74,0

75,4

78,5

+ 1,4

+3,1

Värmlands

71,0

73,5

76,2

+ 2,5

+ 2,7

Örebro

72,8

75,2

78,7

+ 2,4

+ 3,5

Västmanlands

73,2

74,7

76,4

+ 1,5

+ 1,7

Kopparbergs

70,7

72,9

74,6

+2,2

+ 1,7

Gävleborgs

70,6

73,1

73,2

+2,5

-1-0,1

Västemorrlands

69,0

72,6

71,9

+ 3,6

-0,7

Jämtlands

68,3

72,0

75,8

+ 3,7

H-3,8

Västerbottens

69,2

73,0

74,1

+ 3,8

+ 1,1

Norrbottens

67,2

72,0

70,5

+4,8

-1,5

Riket

72,9

74,7

77,4

+ 1,8

+2,7

Källa: FoB, prognoser i LP 1980 samt en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1979 (SCB).

 

prop. 1981/82:113   Bilagedel                        502

Tabell 12: Sysselsättningsgrad för män, 16—64 år, länsvis (förvärvsarbetande 1-w tim.).

 

Län

Sysselsättningsgrad (%)

Förändring:

 

 

1975

1979

1990

1975-1979

1979-1990

Stockholm

82,0

82,3

81,0

+0,3

-1,3

Uppsala

81,6

83,3

81,5

+ 1,7

-1,8

Södermanlands

83,8

83,6

80,7

-0,2

-2,9

Östergötlands

84,7

84,3

83,8

-0,4

-0,5

Jönköpings

85,3

85,3

83,2

0,0

-2,1

Kronoberg

82,2

84,9

79,9

+0,7

-5,0

Kalmar

84,1

84,0

82,1

-0,1

-1,9

Gotlands

84,1

83,5

80,6

-0,6

-2,9

Blekinge

84,1

84,1

79,8

0,0

-4,3

Kristianstads

84,4

84.0

82,3

-0,4

-1,7

Malmöhus

82,8

82,0

80,8

-0,8

-1,2

Hallands

86,2

84.3

83,1

-1,9

-1,2

Göteborgs och Bohus

81,5

79,9

77,8

-1,6

-2,1

Älvsborgs

85,3

84,9

83,2

-0,4

-1,7

Skaraborgs

86,7

85.8

85,3

-0,9

-0,5

Värmlands

83,0

83,3

80,4

+0,3

-2,9

Örebro

83,6

83.8

83,0

+0,2

-0,8

Västmanlands

85,0

83,9

83,1

-1,1

-0,8

Kopparbergs

83,4

83,8

82,6

+0,4

-1,2

Gävleborgs

82,3

82,9

80,6

+0.6

-2,3

Västemorrlands

79,9

81,5

78,6

+ 1,6

-2,9

Jämtlands

76,9

75,9

77,3

+ 2,6

-2,2

Västerbottens

79,3

81,6

78,6

+ 2,3

-3,0

Norrbottens

79,0

80,6

78,7

+ 1,6

-1,9

Riket

82,9

82,9

81,1

0,0

-1,8

Källor: FoB, prognoser i LP 1980 samt en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1979 (SCB).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel                                       503

Tabell 13: Sysselsättningsgraden för kvinnor, 16—64 år, länsvis (förvärvsarbetande 1-w tim.).

 

 

Län

Sysselsättningsgrad (%) 1975          1979          1990

Förändring;

 

 

1975-1979

1979-1990

Stockholms

69,4

72,4

79,9

+ 3,0

+ 7,5

Uppsala

61,6

66,4

68,2

+4,8

-1-  1,8

Södermanlands

61,2

65,1

73,8

+ 3,9

-1- 8,7

Östergötlands

62,0

66,5

76,6

+4,5

-1-10,1

Jönköpings

62,1

64,5

76,5

+2,4

-1-12,0

Kronobergs

61,6

65,2

68,3

+ 3,6

+ 3,1

Kalmar

59,2

63,5

67,7

+4,3

+ 4,2'

Gotlands

63,1

68,8

73,2

+5,7

+ 4,4

Blekinge

58,6

62,5

70,9

+3,9

+ 8,4

Kristianstads

61,0

63,6

74,1

+2,6

-1-10,5

Malmöhus

65,3

67,4

78,4

+ 2,1

-1-11,0

Hallands

61,4

63,8

75,5

+2,4

-Hl,7

Göteborgs och Bohus

62,4

65,4

.71,5

+3,0

+ 6,1

Älvsborgs

64,2

66,5

74,6

+ 2,3

+ 8,1

Skaraborgs

60,7

64,5

71,5

+ 3,8

+ 7,0

Värmlands

58,6

63,4

71,8

+4,8

+ 8,4

Örebro

61,9

66,6

74,3

+4,7

+ 7,7

Västmanlands

60,8

65,1

69,5

+4,3

+ 4,4

Kopparbergs

57,4

61,3

66,2

+3,9

+ 4,9

Gävleborgs

58,4

62,8

65,5

+4,4

+ 2,7

Västernorrlands

57,7

63,3

64,9

+ 5,6

+  1,6

Jämtlands

59,1

64,0

74,2

+4,9

+ 10,2

Västerbottens

58,7

64,1

69,5

+5,4

+ 5,4

Norrbottens

54,4

62,6

61,6

+ 8,2

-  1,0

Riket

62,7

66,3

73,5

+3,6

+ 7,2

Källor: FoB, prognoser i LP 1980 samt en specialbearbetning av inkomststalistiken för år 1979 (SCB).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

504

 

 

O v-i QO —_

— - ri ri

 O ra Tf ri rJ ri


Ov Tf QO o

ri ri ri ri

n v-1 v-1 r- ri ri ri rn

vo r- 00 _ ri ri ri rn

O t-- m v-1 m ri m w-i

r- v-1 m Tt  m ri ri

 

2;<

v-1 o v~i Tf vo m m  — m m rJ O n Tf v-1

r- o n O

r m Tf r-~

oo — — Tf

T r r

n — 00 ON r- — 00 00 rj Tf ri rj

 Ov n m rJ n r~ m

— >n o Tt

O VD Tt VO

rj « — o

o — 00 v-, Tt v-1 0 '

Tf Tf Tt v-1

O Ov 00 n ON — o rn 00 rj  Tt Tt ri v-1 Ov

r- m r-    *c

vo — m 

 r-- r-   '«

m 00 o   r»

m m v-1 r<

 

-

00 rJ rj vO * - ri —

Tf m Tf


OVl  Tf

ri — ri


00 00 r-- ON

O m ri V-1 r-i ri ri ri

m c-i so Os ri ri ri Tf

Tf On r- 00

 

2<

r — v-1 oo 00 r4 Tt ON

fn 00 Tf On 00 - m fn

*— VD m 00 — OO vo vn v-1 m O m n — rt

m ON 00 vo r-  00 nd

00 v-1 v-1 On

 ri ON —

O o oo Tf

Ov rj rj vo

o vo r- o 00 Tt n v-1

r- r- vD r-Ov 00 ra m rj r-- ov vo m rn m Tf

m Tf ND m

00 m fn oo r- oo o m fn — Tf 00

v-1 m Tt     ri

VD NO 00   —

O vo fn        H

so  so        

rj m m  


 

 

00 m Tf r-; '  ri —

nd r- r- '—

o vo n v-1 ri — ri -

oo o r- — — ri — fn

n n rj Tf ri ri ri ri

Tt rj VO Tf

ri ri ri Tf

v-i 00 oo — ri —

 

ov _;

2<

 Tt r- o

VI ON ON vo

rJ ON vo o Ov — r«-i Tf

00 o Tt n n v~t — r- o r- Tf m fi — r-a

 — fSJ „

vo r- oo n 00 vO m — - rl o n

o NO '— Ov fn v~i Ov — r) o r- Tf 00 VI ri v-,

- m o Tf n Tf vo Ov no vo r- m m m fl Tf

On Tt fn m

o — VI Tf

O 00 ON v-1 Tf .—1 r<-, r-~

vo ra Tf   r»

vo Ov Ov  tn

00 oo o   00

r- O On   t--

r rri r*        9

 

 

ON oo 00 o

O Tf -rf r-

 

r-i K r vri — ri —

o — NO On

ri ri — ri

— n o v-1 ri ri ri ri

w-i  V-1T~;

ri ri ri Tf

vo 00 On  ©

-- ri — rJ

 

00 _; 2

vD 00 o ra 00 vo oo ra 00 o r- — On ra m Tf

—' o '— o

VD ON — Tf Tf 00 vO m

vo nd ON ra

vo — — — O 00 00 O

ra r-l o n

Tf — NO ra r- — n VI ri VI vo — Ov VI ra v-1

Ov r*l Ov 00

OO ra — r- v-j VD v-1 Tt m m fn Tf

— r- ' f. v-1 o ND rJ

o r- 00 ON Tf — m r-

Ov Tf 00 «

r- ON n   ©

Ov vo v-1  fS

Ov o o 

n fn Tf    o

 

 

Ov o O fn * — ri


Tf m m O

ON m 00 n

v-1 VD ra v-1

00 vo NO ON

ra ON ri — ri — ri Tf

ra fn Tf no

 

2<

— vO ra Tf 00 ( r- Ov

ON Tf o —

r — fn m

m v-1 — 00 v-1 o Tt — VI m 0\ m ra — —

fn o v-1 vo Ov oo m o r- o fn vo — ra oo —

Tf Tt m m ra o Tf Tt o — 00 m r- Tf « Tt

o ra ON vo v-1 VD r~- r-

o VD r-- m m ra n m

ND Tf oo  VI

r- v-1 v    00

-v-1 v-t ra              00

r* — fn     vO

o — r~ ''t r-- Ov

m r-- 0\

 

m — m o

nO n no —

rt ra o r*~.

r~ v- m 00

ri o o rn ri r i ri m

 

-<,

ON On fn I— v-1 m m Tf v-1 no r On r-  ra r»

m ra r- o ra rn — m m — ON fn r-l  —i

v-1 vo r- oo

vo o fn m

Tf o v-1 Tf

— r» r- —'

m On On Ov « vo ra Tf

Tf o NO os

v-1 m — m

vD Tf vo v-1 ra n ON v-1 00 Tt — n ra ra ra r

oo m Ov m — VD — NO r- VD O nD m - fn VI

Ov Tt oo     i—

O no r-  m

v-1 Tf 00   oc

o m r~   -

ra ra ra   r-

 

B     c

2

!/3 D

 

 

 

•o («

 

CT3

 

 

as

C   (U          vj

C -o 5 £?

*S X)   u "O

 

•S 2 -3 o

C/30

£.ii£0

 

 

o

 

03

T)

o

Blekinge Kristiansta Malmöhus Hallands

Göteborgs Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

"O      1/1

5 u ■"

o g Sä .2

U tn g- >

.£, :CÖ     O :CÖ

■ä .SS

«- CO 2 M.Sf

22>

tn   tfi O

U. t/3   .-•   aj

O T3    O   2

w5 c    to  c

:Ct3 5      =cn.............. O                       _

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

505

Figur 1: FOLKMÄNGDSUTVECKLING 1971-1980 Ärlig procentuell förändring

 

Svag utveckling (-2,1 %- -O ' God utveckling (+!,!%-4-8,.    >

/   v ""Vi. / ;-= rt*.

 

 

■ ,ij iAl<— / -

Källor: SoS, Folkmängd (SCB) för resp. år.

 

Prop. 1981/82:113    Bilagedel

Figur  2   !

SYSSELSÄTTNINGSUTVECKLING 1970   -    1975

Ärlig procentuell  förändring

Svag   utveckling (-2,5 - +0,4 %)i iGod    utveckling     ( + 2,4  -+9.8%,

506

Källor: FoB för år 1970 resp. 1975 (avser förvärvsarbetande 1-W tim)

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

507

Figur 3: SYSSELSÄTTNINGSGRADEN ÅR 1979 båda könen 16—64 år (procent)

HÖG   (75,B  -   81,4)

lSg   (59,8 -  71,6)

 

Källa: en specialbearbetning av inkomststatistiken för år 1979 (SCB).

 

Prop. 1981/82:113   Bilagedel

Figur 4   '•

508

 

ARBETSLÖSHET    197 9

Andel kvarstående arbetslösa ci\ befolkningen 16-64 är

1 98 1

Hög   arbetsiöshit   ' Låg   arbetslöshet

Källa  i   AMS  artetssökanderegister