Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1981/82:112

Regeringens proposition 1981/82:112

om lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser

beslutad den 18 februari 1982.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga del förslag som har tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar OLA ULLSTEN

NILS G. ÅSLING

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag lill en lag om slyrelserepresenlalion för samhället i vissa stiftelser. Lagen ersätter den nuvarande lagen (1976: 350) om styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser som upphör att gälla vid utgången av juni 1982.

1 den nya lagen begränsas den samhälleliga styrelserepresenlationen till vissa allmännylliga stiftelser. Enligt lagen har sålunda regeringen rätt all utse en statlig ledamot (offenllig styrelseledamot) och en suppleant i styrel­sen för allmännylliga stiftelser med tillgångar som överstiger 5 milj. kr. Högst tio stiftelser får samfidigt omfattas av statlig slyrelserepresenlalion.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1982 och gälla till utgången av juni 1985.

I    Riksdagen I981I82. 1 samt. Nr 112

 

Prop. 1981/82:112                                                              2

Förslag till

Lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Staten har rätt alt utse en ledamot (offenllig styrelseledamot) och en
ersällare i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som har mer än fem
miljoner kronor i tUlgångar.

2      §   Regeringen beslutar om sådan slyrelsérepresentation som anges i I §.
Högst lio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan representation.

3  § Offentliga styrelseledamöter skall särskilt verka för all samhällets intressen beaktas i verksamheten.

4  § Om frågan uppkommer all inrätta offentlig slyrelserepresenlalion i en stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig all lill regeringen överiämna en avskrift av sliflelseurkunden, stadgar och andra handlingar som be­stämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess ekonomiska ställning.

Sådan anmodan får förenas med vite.

5  § Offentliga styrelseledamöter och ersällare utses för den lid som rege­ringen bestämmer.

6  § Den offentlige styrelseledamoten får närvara och delta i överlägg­ningar när ärenden, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av därtill särskill utsedda styrelseledamöter.

7  § Del åligger stiftelsen att betala arvode och annan ersättning lill den offentlige styrelseledamoten och hans eller hennes ersällare.

Om arvode ulgår till ledamöter eller ersättare som har utsetts av stiftel­sen har den offentlige slyrelserepresenianlen eller ersättaren rätt till ar­vode med samma belopp. I annat fall bestämmer stiftelsen arvodet särskill. Arvodel skall dock vara lägst 5 000 kronor och högst 20000 kronor om året för ledamot saml lägst 3000 kronor och högst 15000 kronor om året för ersättare.

Offentliga styrelseledamöter och ersällare har rätt lill ersättning för nödvändiga kostnader för resor och uppehälle.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och gäller lill utgången av juni 1985.

 

Prop. 1981/82:112                                                    3

Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-18

Närvarande: statsråden Ullslen, ordförande, Wikström, Friggebo, Dahl­gren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin.

Föredragande: statsrådet Åsling

Proposition om lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser

1    Inledning

Riksdagen antog år 1972 lagen (1972:827) om offentliga styrelseledamö­ter i vissa akfiebolag och stiftelser (prop. 1972:116, NU 1972:62, rskr 340). Genom lagen fick staten rätt alt under en försöksperiod utse en ledamot och suppleant för denne i styrelsen för samtidigt högst 30 förvaltningsak-tiebolag eller allmännylliga stiftelser. För stiftelsernas del gällde som för­utsättning alt de hade tillgångar som översteg 5 milj. kronor. Efter beslut av riksdagen år 1976 (prop. 1975/76:166, NU 1975/76:68, rskr 402) ut­sträcktes den statliga representationsrätten fill att omfatta även produce­rande aktiebolag och ekonomiska föreningar som enligl vissa kriterier hade särskild betydelse från allmän synpunkt. Beslutet kom till ullryck i lagen (1976: 350) om slyrelserepresenlalion för samhället i aktiebolag; ekonomis­ka föreningar och stiftelser. Lagen skulle gälla under en försöksperiod av tre år och den offentliga styrelserepresenlationen fick samtidigt omfatta högst 60 aktiebolag eller föreningar och högst tio stiftelser. Våren 1979 beslöt riksdagen all förlänga försöksperioden lill den 30 juni 1980 samtidigt som lagens tillämpningsområde inskränktes lill all endast omfatta högst 30 förvallningsbolag eller allmännnytliga stiftelser (prop. 1978/79:184, NU 1978/79:59, rskr 415). Del förutsattes därvid all en utvärdering av den dUlUlsvarande verksamheten skulle ligga lill grund för riksdagens slutliga ställningstagande till systemet med offentliga styrelseledamöter. Försöks­perioden har därefter ytterligare förlängts lill utgången av juni 1982. Under hösten 1979 tillkallade dåvarande chefen för industridepartementet en särskild utredare' för all göra en utvärdering av försöksverksamheten. Utredaren har avlämnat belänkandel (Ds 1 1980:21) Samordning, insyn,

' Professorn Kjell Goldman.

 

Prop. 1981/82:112                                                                  4

styrning. Belänkandel har remissbehandlats. Till protokollet i delta ärende bör fogas en sammanfattning av utredningens överväganden och förslag som bilaga I och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

2    Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

År 1973 påbörjades försöksverksamhel med offentliga styrelserepresen­tanter i vissa aktiebolag och stiftelser med slöd av lagen (1972:827) om offenllig slyrelserepresenlalion i vissa aktiebolag och stiftelser. Verksam­heten var tidsbegränsad till tre år. Tre olika motiv angavs för att införa samhällelig slyrelserepresenlalion, nämligen ideologiska, effekliviletspoli-tiska och intressebevakande. Det ideologiska motivet baserades på ett allmänt rätlvisekrav och på paralleller med samhället i stort och utgick från att del inom förelagen måste finnas en allmän demokratisk kontrollmöj­lighet. Det effektiviletspoliliska argumentet utgick från alt förelagens ef­fektivitet skulle öka genom att representanter för det allmänna bereddes plats i företagens styrelser. Det intressebevakande motivet slutligen inne­bar att samhället behövde slyrelserepresenlalion för alt kunna bevaka all dess intressen beaktades i förelagens verksamhet. Försöksverksamheten ingick som en del i en reform som avsåg ell utbyggt samarbete mellan förelagen och samhället i övrigi. Elt syslem för inforamlionsulbyte mellan samhället och förelagen, det s.k. DIS-syslemet, och slyrelserepresenlalion för de anställda ingick som ö\riga element. I sistnämnda del permanen-lades verksamheten år 1976 genom lagen (1976: 351) om slyrelserepresen­lalion för arbetstagare i akfiebolag och ekonomiska föreningar, medan DIS-syslemet numera upphört.

Genom lagen om offenllig slyrelserepresenlalion fick staten rätt alt utse en ledamot och en suppleant för denne i styrelsen för samtidigt högst 30 förvaltningsbolag och allmännyttiga stiftelser med tillgångar som översteg 5 milj. kronor. De offentliga styrelseledamöterna skulle inle inta någon särställning utan ha samma ställning och ansvar som övriga styrelseleda­möter. Under försöksperioden utsågs offentliga styrelserepresentanter i 22 förvaltningsbolag och åtta stiftelser.

Verksamheten med offenllig slyrelsérepresentation utvärderades under år 1975. Utvärderingen byggde på intervjuundersökningar med offentliga styrelserepresentanter och styrelseordförande och presenterades i prome­morian (Ds 1 1975:6) Slyrelserepresenlalion för samhället. Ertarenheterna av den offentliga styrelserepresenlationen hade i stort sett varit positiva.

Genom lagen (1976: 350) om slyrelserepresenlalion för samhället i aktie­bolag, ekonomiska föreningar och styrelser utvidgades tillämpningsområ­det lill all avse även aktiebolag med egen produktion och ekonomiska föreningar under en ny försöksperiod på tre år. Offentlig styrelserepresen-

 

Prop. 1981/82:112                                                                  5

lalion fick samtidigt omfatta högst 60 aktiebolag och tio stiftelser. De offentliga styrelseledamöterna skulle ha rätt all delta i styrelsens arbetsut­skott.

Systemet med offenllig slyrelserepresenlalion var en kontroversiell frå­ga. Den irepartiregering som liUträdde efter 1976 års riksdagsval anmälde i sin regeringsförklaring alt den inle avsåg all placera statliga representanter i industriföretagens styrelser.

Den utvidgade representationsrätten, som 1976 års lag medgav utnytt­jades således inte. Under försöksperioden behölls styrelserepresenla­tionen i de förvaltningsbolag och stiftelser där ledamöter tidigare utsetts, men inga ytteriigare förelag tillkom.

År 1979 förlängdes giltighetstiden av 1976 års lag ytterligare ett år samtidigt som aktiebolag med egen tillverkning och ekonomiska föreningar fördes bort från lagens tillämpningsområde. De skäl som angavs var bl.a. att principiella invändningar kunde resas mol alt kontakterna mellan staten och näringslivet skedde i former som innebar alt ansvarsfördelningen mellan enskilda och offentliga intressen blev oklar och all vikliga avgöran­den riskerade att undandras allmänhetens insyn. Staten borde undvika all själv bygga in sig i förelag som den skulle slå fri all övervaka utifrån. Vidare framhölls den risk som fanns för att statliga styrelseledamöter skulle kunna användas för diskret statlig makturövning gentemot näringsli­vet. De principiella invändningarna gällde i första hand offenllig slyrelsere­presenlalion i industriföretagen. 1 samband med föriängningen av lagens giltighetstid förutsattes att en bred utvärdering av den dittillsvarande verk­samheten skulle ligga lill gmnd för riksdagens slutliga ställningslagande lill systemet med offentliga styrelseledamöter.

Under hösten år 1979 tillkallade dåvarande chefen för induslrideparle­menlel, efter regeringens bemyndigande, en särskild utredare för att göra denna utvärdering. 1 direktiven för utredningen angavs alt utvärderingen borde syfta till att belysa dels de principiella frågorna och dels praktiska för- och nackdelar med offentliga styrelseledamöter. Även frågan om syftet med representationen kunde nås i andra former borde belysas. Mol bakgrund av utvärderingens resultat hade utredaren all föreslå åtgärder.

Utredaren har i betänkandet (Ds I 1980: 21) Samordning, insyn, styrning lagt fram förslag om en fortsatt försöksverksamhet med offentliga styrelse­representanter i vissa stiftelser. I fråga om aktiebolagens styrelser föreslår utredaren alt verksamheten med offentliga styrelseledamöter skall upphö­ra när giltighetstiden för lagen går ut vid utgången av juni 1982.

Förslagen grundas på en värdering av de praktiska erfarenheterna av systemel med offentlig slyrelserepresenlalion. 1 utredningen har samtliga de ordinarie offentliga styrelseledamöterna och de verkställande direktö­rerna eller motsvarande i de 20 investmentbolag och åtta stiftelser som ingått i systemet vid utgången av år 1979 intervjuats. Totalt har 67 personer fungerat som offentliga och ordinarie ledamöter eller suppleanter, därav 40

 

Prop. 1981/82:112                                                    6

ledamöter. I stort har samtliga offentliga ledamöter i aktiebolagen angett fördelar med systemel medan sju dessutom har angell nackdelar. En ledamot vill avskaffa systemet och sju andra är tveksamma lill det, i vart fall i dess nuvarande form. Fyra av dessa sju vill alt del skall omfatta de stora rörelsedrivande bolagen.

13 av de 19 verkställande direktörerna i aktiebolagen anser all systemet haft varken avgörande för- eller nackdelar. En av de återstående anser systemet meningslöst. De övriga fem är posifiva. Tio verkställande direk­törer vill avskaffa systemet. Fyra av dessa påpekar att systemet är me­ningslöst i rena investmentbolag.

En offenllig ledamot i stiftelse anser systemet överflödigt. En annan ställer sig tveksam, men anser systemet befogal i stiftelser som har ell stort inflytande i näringslivet. En tredje påpekar, all om samhället vill ha insyn i de olika förelagen med anknytning till stiftelserna måste man gå andra vägar. Två ledamöter vill ha en ökad styrning. Två verkställande direktö­rer anser all systemet är onödigt.

Utredaren har vid bedömningen av för- och nackdelar med offenllig slyrelserepresenlalion i aktiebolag funnU, att de viktigaste nackdelarna är

1.  svårigheten alt förena systemet med demokratiska principer om all­män insyn och ansvarighet,

2.  oklarheten i fråga om ansvarsfördelningen mellan enskilda och offent­liga intressen

och att de viktigaste fördelarna är

1.  den breddade styrelsekompelensen

2.  funktionen som facklig birepresenlalion.

I fråga om stiftelser har utredaren ansett att del finns ell speciellt motiv för samhällelig insyn på grund av den lill det allmännyttiga ändamålet knutna skattemässiga särställningen.

Utredaren avstår emellertid från all la ställning lill om offentlig slyrelse­represenlalion är en lämplig form för sådan insyn och föreslår alt inga ändringar görs i avvaktan på stiftelseutredningens (Ju 1975:01) ställnings­tagande till stiftelsernas ställning och verksamhet.

Remissinstansernas uppfattningar går vitt isär i frågan om offentliga styrelseledamöter i investmentbolagen. Många av dem anser all systemet bör bibehållas, i vissa fall med klarare definierade uppgifter för den offent­lige ledamoten, en del anser all systemet bör utvidgas lUl att avse även rörelsedrivande företag, medan de flesta aktiebolagen och vissa intresseor­ganisationer tillstyrker utredarens förslag och instämmer i den analys som gjorts.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget om fortsalt offenl­lig slyrelserepresenlalion i stiftelserna.

För egen del anser jag att det finns behov av kontakter mellan staten och näringslivet. Nära samverkan och ömsesidig information mellan stat, kom­mun och näringsliv är viktiga föratsättningar för en balanserad samhäUsfill-

 

Prop. 1981/82:112                                                    7

växt. Jag finner dock att utredningen klart belyst de principiella svårighe­lerna med att utnyttja offentliga styrelseledamöter för sådana kontakter. Kontakterna mellan staten och näringslivet bör inle ske i sådana former att ansvarsfördelningen blir oklar mellan enskilda och offentliga intressen. En konstaterad nackdel med systemet är just denna oklarhet. Jag anser all del finns andra former för samverkan mellan stat och näringsliv som bättre fyller del syfte som de offentliga styrelseledamöterna skulle verka för. Till detta återkommer jag i avsnitt 2.2.

Beträffande stiftelserna biträder jag i sak utredningens förslag men före­slår av laglekniska skäl alt den nuvarande lagen får upphöra när giltighels-liden går ut och att den ersätts av en ny lag med begränsad giltighetstid. Se avsnitt 2.3.

2.2 Offentliga ledamöter i investmentbolagens styrelser

Mitt förslag: Den offentliga styrelserepresenlationen bör upphöra när försöksperioden går ut vid utgången av juni 1982.

Utredningens förslag: Överensstämmer med miti förslag. Remissinstanserna: Meningarna är delade (se bil. 2 avsnitt 3).

Skäl för mUt förslag:

När systemet med offentlig slyrelserepresenlalion infördes på försök fanns ett anlal olika skäl för del. Bl. a. räknade man med all de offentliga ledamöterna skulle bredda sakkunskapen i förelagen, fungera som infor­mationskanaler mellan förelag och samhälle, stärka demokratin genom insyn i företagens verksamhet och bevaka all samhälleliga synpunkter beaktas i företagen.

Kritik mol systemet har förekommit under försöksperioderna, bl. a. har invändningar rests mol all kontakterna mellan näringslivet och staten sker i former som innebär all ansvarsfördelningen mellan enskilda och offent­liga intressen blir oklar och all viktiga avgöranden riskerar att undandras allmän insyn. Den begränsade utvärdering av systemet som gjordes 1975 bedömdes som otillräcklig när slufiig ställning skulle tas till systemet och en bredare utvärdering har därför gjorts i den utredning som ligger lill grund för mitt förslag. Den intervjuundersökning som gjorts i utredningen visar att de praktiska vinster som uppnåtts med den offentliga styrelsere­presenlationen är sådana alt de i alll väsentligt kan uppnäs även på annat sätt.

Den offentlige styrelseledamotens uppgift har varit all bevaka all sam­hällets intressen främjas i styrelsearbetet. Del har framkommit all de offentliga ledamöternas deltagande i styrelsearbetet bara i några fall haft påvisbara effekter på innehållet i enskilda beslut och bara obetydligt påver­kal styrelsearbetets karaktär. 1 motsatt riktning, dvs. som företagels före­trädare gentemot myndigheterna har de offenfiiga ledamöterna agerat i något enstaka fall.

 

Prop. 1981/82:112                                                    8

Vad som avses med samhällsintresset är för övrigt inte klart definierat och detta innebär vissa principiella problem eftersom systemet föratsätter alt de offentliga styrelsemedlemmarna inle ges konkreta direktiv av den politiska ledningen. Intervjuundersökningen har enligl utredaren gell in­trycket, all samhällsintresset uppfattats som i en diffus mening rådande idéer i den offentliga verksamheten. 1 vart fall har del inte såvitt framgår av undersökningen inträffat alt någon myndighet tagit kontakt med en offenl­lig ledamot och lämnat ledning om del samhälleliga intresset.

Syftet all bredda sakkunskapen i aktiebolag har delvis uppnåtts. Flera av de berörda styrelserna har tillförts ett personligt vetande, och en effekt av försöksverksamheten kan komma alt bli alt företagen får ell ökat intresse av att knyta sakkunskap från den offentliga sektorn lill sin styrel­se. Företagen bör dock själva få bedöma sill behov av denna sakkunskap.

I fråga om information mellan företag och samhälle inför föreslående åtgärder har de offentliga slyrelserepresenlanlerna visat sig vara i huvud­sak onödiga. De offentliga styrelseledamöterna har inle spelat någon bety­delsefull roll för informationsflödet i någondera riktningen. Någon samord­ning av åtgärder har således inle åstadkommils med hjälp av de offentliga ledamöterna. För information mellan förelag och samhälle finns andra kontaktvägar utbyggda. Det finns en nära samverkan och ömsesidig infor­mation mellan samhället och näringslivet som bl. a. kommit fill uttryck i de avtal om lokaliseringssamråd som regeringen träffat med Sveriges industri­förbund. Kooperativa förbundet (KF) och Lanlbrakarnas riksförbund (LRF). Även i övrigi sker fortlöpande samråd mellan företag och myndig­heter. Något behov av att använda offentliga styrelseledamöter för detta finns inle.

Kravet på representation har även motiverats med ett insynsbehov, kanske främst i fråga om stiftelserna, men även när det gäller aktiebolagen har insyn ansetts viktig. Försöksverksamheten visar all de offentliga sty­relseledamöterna minst fått den insyn som är den för styrelseledamöterna normala, men därav kan inte dras några slutsatser om all "samhället" fåll insyn i verksamheten. Det kan konstateras alt sekrelesshänsyn utgjort ell hinder för all rapportera enskilda styrelseärenden vidare, och det är även oklart vem ledamöterna evenlueUl skall rapportera lill. Ytteriigare ett problem som rör insynen är all ökad samhällelig insyn skulle kunna få köpas lill priset av minskad allmän insyn i kontakterna mellan samhälle och förelag. Systemet skulle kunna leda lill all vikliga avgöranden undan­dras allmän insyn. Denna fråga är emellertid av principiell natur och några säkra slutsatser kan inle dras på grundval av försöksverksamheten.

En fråga i detla sammanhang är om den offentliga styrelserepresenta­tionen inneburit all demokratin stärkts.

Vid utvärderingen har skilts mellan insyn och inflytande för de anställda å ena sidan och för samhällsorganen å den andra.

Vissa av de offentliga styrelseledamöterna har fungerat som kommuni-

 

Prop. 1981/82:112                                                                  9

kalionskanaler mellan styrelse och anställda och kan därigenom sägas i någon utsträckning förstärkt företagsdemokratin. Emellertid har de an­ställda numera, i motsats lill vad som gällde när den offentliga styrelsere­presenlationen infördes, laglig rätt till representation även i moderbola­gens styrelser. Offenllig slyrelserepresenlalion behövs alltså inte av detta skäl.

Såvitt avser den samhällsdemokraliska kontrollen över aktiebolag kan denna ske antingen utifrån, dvs. ulan all delta i skötseln av bolagen, eller inifrån genom alt delta i skötseln. Den offentliga styrelserepresenlationen är ell exempel på ell försök till kontroll inifrån. Den samhälleliga kontrol­len utifrån riskerar dock att bli mindre effektiv om samhället deltar i verksamhetens ledning. Del kan från demokratisk synpunkt ses som en fördel om den politiska ledningen står fri i förhållande lill bolagen i stället för att vara inblandad i skötseln av dem. Dessutom är de offentliga ledamö­ternas arbete undandraget den politiska kontroll som är den normala i offenllig verksamhet.

Sammanfattning av skälen

De praktiska vinster som uppnåtts med offentliga styrelseledamöter i inveslmenlsbolagens styrelser är sådana all de i alll väsentligt kan uppnås på annat säll. Nackdelarna med systemet från principiell synpunkt är dock så stora att det redan av del skälet inle finns anledning att forlsälla verksamheten efter försöksperiodens utgång.

2.3 Offentliga ledamöter i vissa stiftelsers styrelse

Mitt förslag: Nuvarande lag om styrelserepresenlafion för samhället i vissa akfiebolag och stiftelser bör ersättas av en lag om slyrelserepresenla­lion för samhället i vissa stiftelser. Lagen bör endasi vara tillfällig och gälla längst till utgången av juni 1985.

Utredningens förslag: Nuvarande lagstiftning bör förlängas såvitt avser stiftelserna i avvaktan på sliflelseulredningens förslag. Förslaget överens­stämmer i sak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Majorilelen tillstyrker utredningens förslag.

Skäl för mitt förslag:

De frågor den offentlige styrelseledamoten huvudsakligen har haft alt la ställning lill i stiftelserna har varit utdelning av anslag för allmännyttiga ändamål. De stiftelser som ingår i systemet intar en skattemässig särställ­ning på gmnd av de allmännylfiga ändamål stiftelserna främjar ekono­miskt. Det finns därför enligl min uppfattning ell speciellt motiv för sam­hällelig insyn i stiftelsernas verksamhet. Motivet är inle närmast förhållan­del mellan staten och näringslivet utan snarare del mellan staten och den verksamhet som medlen lämnas till, l.ex. forskningen, handikappverk-tl    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 112

 

Prop. 1981/82:112                                                                 10

samhelen, skolan eller annat. Den offentliga styrelserepresenlationen in­nebär ell visst samhälleligt inflytande över denna verksamhet som annars inle funnits.

En del av de principiella invändningar som jag tidigare har anfört mol offentliga ledamöter i investmentbolagens styrelser är givelvis giltiga även i fråga om offentliga ledamöter i stiftelserna, men som jag pekat på är verksamheten övervägande av annan art i stiftelserna. När den samhälleli­ga styrelserepresenlationen infördes i stiftelserna var syftet i huvudsak alt del aUmänna skulle ha insyn i hur sliflelserna förvallar sina tillgångar. I praktiken har det dock visat sig att besluten i styrelserna ofta inte rört omplacering av tillgångar utan beslut om användning av avkastningen.

På grund av det allmännas behov av insyn i stiftelsernas allmännyttiga verksamhet anser jag att någon form av samhällelig insyn är motiverad. Det är således av elt annat motiv än för vilket styrelserepresenlationen infördes somjag anser att den bör finnas kvar. Jag är dock inle beredd all la ställning lill i vilken form den samhälleliga insynen skall ske eller hur omfattande den skall vara på lång sikt. 1 stiftelseulredningen pågår en översyn av stiftelsernas ställning och verksamhet. Frågan om offenfiiga styrelseledamöter i stiftelserna bör ses i detta övergripande sammanhang. I avvaktan på all frågan får en permanent lösning anser jag all den nuvaran­de lagen om slyrelserepresenlalion för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser bör ersättas av en ny lag om slyrelserepresenlalion för samhället i vissa stiftelser när giltighetstiden för den nuvarande lagen löper ul i slutet av juni 1982. Den nya lagen bör tidsbegränsas och ges i huvudsak samma innehåll som den nuvarande såvitt avser stiftelserna. Högst tio sfiflelser bör samtidigt få omfattas av statlig slyrelserepresenlalion.

Sammanfattning av skälen: De allmännylliga sliflelserna intar en gyn­nad skattemässig särställning. Denna särställning utgör elt speciellt motiv för samhällelig insyn. Frågan om stiftelsernas ställning och verksamhet är under utredning och insynsfrågan bör ses i delta övergripande samman­hang. 1 avvaktan på sliflelseulredningens förslag bör ingen saklig ändring göras i det nuvarande systemet. Av laglekniska skäl bör dock den nuvaran­de lagen ersättas av en ny med begränsad gillighelsfid.

2.4 Övrigt

Eftersom den nuvarande lagen och dess föregångare har tillämpats un­der lång tid och den nu föreslagna lagen inle sakligt skiljer sig från den nuvarande anser jag all lagrådels hörande inle behövs.

3   Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats ell förslag lill lag om slyrelserepresenlalion för samhället i vissa stiftelser.

 

Prop. 1981/82:112                                                              11

4    Specialmotivering

Lagen motsvarar i huvudsak lagen (1976: 350) om slyrelserepresenlalion för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser lill den del denna lag avser slyrelserepresenlalion i stiftelser.

1 § Staten har rätt alt utse en ledamot (offenllig styrelseledamot) och en
ersällare i styrelsen för sådana allmännyttiga stiftelser som har mer än fem
miljoner kronor i tillgångar.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § jämförd med 1 § i nuvarande lag. 1 paragrafen finns den grundläggande bestämmelsen om statens rätt att utse offenllig styrelseledamot och suppleant i styrelsen för allmännylfiga stif­telser.

Några civilrällsliga bestämmelser som anger vilka sfiflelser som är all­männyttiga finns inle, men liksom tidigare bör ledning kunna hämtas från bestämmelserna om skattebefrielse för vissa stiftelser i 53 § 1 mom. e) kommunalskattelagen (1928:370). Enligl dessa tillkommer sådan befrielse stiftelse som främjar försvarsändamål eller utan begränsning lill viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, verkar för uppfostrings- eller ul-bUdningsändamål eller utövar hjälpverksamhet bland behövande eller främjar vetenskaplig undervisning eller forskning.

Rätlen all utse offentlig styrelseledamot gäller oberoende av vad stiftel­sens stadgar innehåller om anlalel ledamöter.

2 § Regeringen beslutar om sådan slyrelsérepresentation som anges i
1 §.

Högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av sådan representation.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § i den nuvarande lagen. Antalet stiftelser som samtidigt kan omfattas av lagen har dock begränsats lill högst fio. Det ankommer på regeringen all besluta om representationens omfattning.

3 § Offenfiiga styrelseledamöter skall särskill verka för all samhällets
intressen beaktas i verksamheten.

Paragrafen överensstämmer till sin lydelse med 4 § i den nuvarande lagen.

I fråga om den offentlige ledamotens ställning saknas civilrällsliga regler om antalet ledamöter i styrelsen, ledamöternas mandattid, styrelsens upp­gifter etc. Sådana förhållanden regleras i första hand genom slifletseur-kunder och stadgar. Vissa bestämmelser om styrelsens uppgifter finns dock i lagen (1929:116) om fillsyn över stiftelser. Den offentlige ledamoten avses ha i princip samma ställning och ansvar som övriga styrelseledamö­ter.

 

Prop. 1981/82:112                                                   12

4 § Om frågan uppkommer alt inrätta offentlig slyrelserepresenlalion i
en stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att till regeringen över­
lämna en avskrift av sliflelseurkunden, stadgar och andra handlingar som
bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess ekonomiska ställning.

Sådan anmodan får förenas med vite.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 7 § i den nuvarande lagen.

5 § Offentliga styrelseledamöter och ersättare utses för den fid som
regeringen bestämmer.

Paragrafen motsvarar 8 § i den nuvarande lagen.

6 § Den offentlige styrelseledamoten får närvara och delta i överiäggning­
ar när ärenden, som senare skall avgöras av styrelsen, förbereds av därtill
särskill utsedda styrelseledamöter.

Paragrafen motsvarar 9 § i den nuvarande lagen.

7 § Det åligger sfiftelsen att betala arvode och annan ersättning till den
offentlige styrelseledamoten och hans eller hennes ersättare.

Om arvode ulgår till ledamöter eller ersällare som har utsetts av stiftel­sen har den offentlige slyrelserepresenianlen eller ersättaren rätt till ar­vode med samma belopp. I annat fall bestämmer stiftelsen arvodel särskill. Arvodel skall dock vara lägst 5 000 kronor och högst 20000 kronor om året för ledamot saml lägst 3000 kronor och högst 15000 kronor om året för ersättare.

Offentliga styrelseledamöter och ersättare har rätt lill ersättning för nödvändiga kostnader för resor och uppehälle.

Paragrafen motsvarar 10 § i den nuvarande lagen men har anpassats till att avse endast stiftelser.

5    Hemställan

Jag hemsläller alt regeringen föreslår riksdagen att antaga förslaget lill lag om slyrelserepresenlalion för samhället i vissa stiftelser.

6   Beslut

Regeringen ansluter sig tUl föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga del förslag som föredra­ganden har lagt fram.

 

Prop. 1981/82:112                                                   13

BUaga I

Sammanfattning av utredningens överväganden och för­slag

I utredningen har gjorts en undersökning av hur systemet med offenllig slyrelserepresenlalion fungerat i praktiken. Samtliga ordinarie offentliga ledamöter och samtliga verkställande direktörer eller motsvarande som vid utgången av 1979 funnits i de i systemet ingående 20 investmentbolagen och åtta stiftelserna har intervjuals.

Utredningen har i sina överväganden utgått från den sammanfattning av syftena med offenllig slyrelserepresenlalion som gjordes av Samarbelsul-redningen i SOU 1970:41 och vägt syftena mol de praktiska erfarenheterna och de principfrågor som aktualiserats vid den praktiska tillämpningen av systemet.

Samarbelsulredningen urskilde tre motiv för offenllig slyrelserepresen­lalion: ideologiska motiv, pragmatiska motiv och intressebevakande mo­tiv. De ideologiska motiven utgick från demokratins principer: "ingen skall vara styrd av någon som han inte i sin tur har direkt eller indirekt kontroll över". De pragmatiska motiven innebar, att förelagen skulle effektiviseras genom att tillföras en "delvis ny och kompletterande typ av personligt vetande" och en "mer direkt och för den egna situafionen avpassad information om föreslående statliga eller kommunala åtgärder". Hit kan också räknas samhällets behov av förhandsinformation i struklur-och sysselsättningsfrågor. De intressebevakande motiven sammanhängde främst med möjligheterna alt få samhälleliga synpunkter beaktade inför beslut i sådana frågor. Vad har utvärderingen visat om det lämpliga i alt söka realisera dessa målsättningar med offenllig slyrelserepresenlalion?

Den pragmatiska aspekten. Syftet all bredda sakkunskapen i aklibolag och stiftelser har delvis uppnåtts; del är uppenbart, all flera av de berörda styrelserna tillförts ell värdefullt "personligt velande". Emellertid kan varje aktiebolag och stiftelse som så önskar ulan särskild lagsfiftning invälja personer med sådan sakkunskap i sin styrelse. Försöksverksamhe­ten kan ha haft del goda med sig alt man inom företagen fåll ökat intresse för all lill sig knyta sakkunskap från den offentliga sekiorn. Däremot kan det knappast vara rimligt all i lag ålägga förelagen eller stiftelserna viss slyrelsekompelens. Man bör överlåta åt företagen och stiftelserna att själva bedöma sitl behov av sakkunskap på olika områden och hur de bäsl tillgodoser detla.

Samtidigt som en del företag tillförts ett nytt "personligt vetande" genom den offentliga styrelserepresentationen, har denna - del är omvitt­nat i intervjuerna - givit en del av de offentliga styrelseledamöterna ell ökat vetande om förelagens situation och problem. Detta är en av syste­mets positiva sidor. Det finns emellertid andra sätt all nå samma resultat

 

Prop. 1981/82:112                                                   14

och detta kan inte vara något tungt vägande skäl för offenfiig slyrelserepre­senlalion.

Den andra huvudaspekten av det pragmatiska motivkomplexet, informa­tion om förestående statliga och kommunala åtgärder, för oss över på sam­ordningsfunktionen. Från denna synpunkt har de offentliga slyrelserepre­senlanlerna visat sig vara i huvudsak onödiga. Detla gäller samordning i båda riktningarna och alltså även information liU samhället om förelagens förestående åtgärder. De offentliga styrelseledamöterna har inle spelat någon betydelsefull roll för detta informationsflöde.

När del gäller informationen från samhället fill förelagen, skulle syste­mel möjligen i någon mån kunna effektiviseras genom alt industrideparte­mentet mera aktivi gick in för all hålla de offentliga styrelseledamöterna välinformerade. Det troliga är emellertid, att även efter en sådan förstärk­ning den samhäUsinformalion som är betydelsefull för ett förelag antingen är tillgänglig för förelaget de offentliga ledamöterna föralan eller också är av sådan natur alt de offentliga ledamöterna inle heller har den eller, om de har den, är förhindrade all föra den vidare.

Vad beträffar förelagsinformafion lill samhället bör nämnas den utbygg­nad av kontaktnätet mellan förelag och samhälle som ägt rum framför allt under 1970-ialel. FörhåUandena är i detta hänseende helt annoriunda än då den offentliga styrelserepresenlationen infördes. Redan förhandlings- och informationsskyldigheten enligl medbestämmandelagen torde väl så effek­tivt som offentlig slyrelserepresenlalion säkerställa, all olika intressenter informeras. Därtill kommer bl.a. del lokaliseringssamråd som äger rum inom ramen för avtal mellan regeringen och Sveriges industriförbund samt KF och LRF. Vidare kan nämnas varselskyldighelen enligl lagen om vissa anslällningsfrämjande åtgärder (SFS 1974:13) och även lagen om upp­giftsskyldighel rörande pris- och konkurrensförhållanden (SFS 1956: 245). Inom ramen för och även vid sidan av dessa överenskommelser och lagar sker numera ell fortlöpande samråd mellan förelag och myndigheter. Be­hovel av offenllig slyrelserepresenlalion för att underlätta samordningen mellan samhällets och förelagens åtgärder måste därför vara ringa.

Inte bara vissa argument för utan även två av argumenten mot offenllig slyrelserepresenlalion har pragmatisk karaktär. Del ena innebär, att de berörda förelagen skulle kunna ha påtlyckningsfördelar av all ha offentliga representanter i sina styrelser. Del andra går ul på alt själva slyrelsebeslu-lel skulle kompliceras lill men för effekfivUelen. Försöksverksamheten antyder, att den förstnämnda risken kan ha överdrivits, och den visar, alt ölägenheterna av den senare typen varit små, även om del framkommU alt samtidig styrelserepresenlafion för anställda och samhälle kan leda fill opraktiskt stora styrelser.

Från pragmatisk synpunkt har alltså såväl fördelarna som nackdelarna med offenllig slyrelserepresenlalion visat sig vara förhållandevis små. Systemet behövs knappast men har inte heller förefalUt göra någon större

 

Prop. 1981/82:112                                                   15

skada. För ett ställningslagande till den offentliga slyrelserepresenlatio-nens framtid blir det därmed avgörande i vad mån de ideologiska och intressebevakande motiven kan tillgodoses med denna metod.

Den ideologiska aspeklen. Från vad Samarbelsulredningen kallade ideo­logisk synpunkt går den offentliga styrelserepresenlationen ut på att stärka demokratin. En lärdom av utvärderingen är all man härvid bör skilja mellan företagsdemokrati och samhällsdemokrali, mellan insyn och infly­tande för de anställda å ena sidan och för samhällsorganen å den andra. Vad som här har kallats fackliga bipresenlalion har haft en viss betydelse för några av de offentliga slyrelseldamölerna; såfillvida kan den offentliga styrelserepresenlationen sägas i någon utsträckning ha stärkt demokratin inom de berörda förelagen. Delta måste vara en av systemets positiva effekter. All effektiva kommunikationskanaler finns mellan styrelse och anställda är av central betydelse, och några av de offentliga ledamöterna har i viss mån fungerat som sådana kanaler.

Emellertid bör de anställda företrädas av styrelseledamöter utsedda av dem själva eller deras organisationer och inte av regerigen. I motsats fill vad som gällde år 1972, då den offentliga styrelserepresenlationen inför­des, har de anställda numera laglig rätt lill representafion även i moderbo­lagens styrelser. Offentlig slyrelserepresenlalion behövs inte för att lösa detla problem.

Den samhällsdemokraliska aspeklen är viktigare. Man kan skilja mellan två principiellt olika säll all stärka den demokratiska kontrollen över akfiebolag och stiftelser. Del ena går ul på all kontrollera aktiebolagen och stiftelserna utifrån, dvs. ulan dellagande i deras skötsel, och del andra på alt kontrollera dem inifrån, dvs. genom dellagande i skötsel. Systemel med offenllig slyrelserepresenlalion är elt exempel på kontroll inifrån. Del finns risk för alt kontroll inifrån försvårar kontroll utifrån. Den samhälleli­ga kontrollen kan bli mindre effektiv, om samhället sitter med i verksamhe­tens ledning. Från demokratisk synpunkt kan del vara en fördel all den politiska ledningen slår fri i förhållande lill bolagen och stiftelserna i stället för all vara inblandad i skötseln av dem (jfr debatten om de s. k. militärin-duslriella komplexen i vissa länder). Demokrafins principer kan åberopas inle bara för ulan även mot offenllig slyrelserepresenlalion.

Har man emellertid vall kontroll inifrån med denna metod, blir frågan om systemets utformning i detalj är lämpUg från demokratisk synpunkt. Därmed aktualiseras vissa egendomligheler i den offentliga styrelserepre­senlationen. De offentliga styrelseledamöterna skall främja vad som kallas samhällets intressen men får inte ges bindande direkfiv från någon myndig­het om vilka dessa intressen är. De antas inle heller med någon företrädare för samhället diskutera de enskilda styrelseärenden, ifråga om vilka sam­hällets intressen skall främjas och i vilka samhället kan behöva insyn. Samtidigt är de offenfiiga ledamöternas styrelsearbete i sin tur undandra­get den allmänna insyn och politiska kontroll som är den normala i offenllig

 

Prop. 1981/82:112                                                   16

verksamhet. Del kan knappast hävdas, all man med denna konslraklion tillgodoser demokratins krav.

Vill man bevara systemet men göra det mindre otillfredsställande från demokratisk synpunkt, skulle man behöva anpassa del lill någon princip-modeU l.ex. ämbelsmannamodell eller en politikermodell och genomföra den valda modellen på ett konsekvent säll.

Ämbelsmannamodellen skulle innebära, alt man bröt med en av syste­mets hittillsvarande grundprinciper, nämligen den att de offentliga ledamö­terna endast skall diskutera allmänna frågor med företrädare för myndighe­lerna och all den offentliga styrelserepresenlationen inle skall innebära någon form av myndighetsutövning. Konsekvent genomförd skulle äm­belsmannamodellen betyda ell direkt slalligl engagemang i de enskilda slyrelsebesluten, något som enligl de uttalanden som gjorts aldrig varit ■ avsikten med systemet.

Polilikermodellen skulle innebära, all man lät partipoliliseringen av sy­stemet bli systematisk och uttrycklig i slällel för partiell och underför­stådd. Offentliga styrelseledamöter skulle genomgående rekryteras på po­lifiska grunder och förutsättas företräda sina partier. Fördelningen av uppdrag som offentlig styrelseledamot, förordnandetidens längd m.m. skulle regleras från denna utgångspunkt. En konsekvent parlipolilisering skulle kunna göra systemet mera tilltalande från demokratisk synpunkt. Man kan emellertid utgå från all vissa ölägenheter med offentlig styrelsere­presenlafion skulle få större betydelse än de hitfills haft. Benägenheten för partipolitiska markeringar skulle kunna öka och göra en störning i styrel­searbetet av något som hillills på sin höjd varit ell irritationsmoment. Möjligheterna all tillföra företagen värdefull expertkunskap skulle samli-dagt minska.

Slutsatsen är, alt offenllig slyrelserepresenlalion är en olämplig metod för demokratisering av aktiebolag och stiftelser. Så som systemet hittills fungerat, har del inte varit tillfredsställande från demokratins synpunkt. Olika länkbara säll att göra del mera demokratiskt medför troligen bety­dande ölägenheter i andra hänseenden. Från demokratisk synpunkt är därför kontroll utifrån att föredra.

1 en fullständigare analys av den ekonmiska demokratin skulle givelvis såväl förstatligande som löntagarfonder behöva las upp lill diskussion. Del ingår dock inle i utredningens uppdrag all belysa så långtgående alternafiv fill den offentliga styrelserepresenlationen.

Den intressebevakande aspekten. Är offentlig styrelserepresenlafion ell lämpligt sätl all få samhälleliga synpunkter beaktade i förelagen? Åtmins­tone tre detfrågor har aktualiserats under utvärderingen. (1) Hur avgör man vilka de samhällsintressen är som bör bevakas? (2) Hur stort är behovet av sådan intressebevakning i bolagens och stiftelsernas styrelser? (3) Hur effektiv är denna intressebevakning?

Utvärderingen har påvisat betydande oklarhet om vad samhällsinlres-

 

Prop. 1981/82:112                                                   17

sena innebär och elt flertal olika metoder för dess klarläggande. Intel känt exempel finns på statliga styrningsförsök i den strikta meningen all rege­ringen eller kanslihuset på eget initiativ informerat någon offenllig styrelse­ledamot om vad samhällsintresset kan anses innebära i någon aktuell fråga. Samhällsintressets innebörd har de offentliga ledamöterna ansett sig ha insikt om genom fidigare erfarenheter och andra uppdrag, genom kon­takter i parti och fack, genom informella samtal på eget initiativ med regeringsledamöter m. m. Dessa oklarheter är den viktigaste olägenheten med offenllig slyrelserepresenlalion. Den offentliga styrelseledamotens synpunkter lorde i de flesta fall ha varit ell resultat av hans eller hennes egna funderingar men kan också ha utformats under överläggning med ledande politiker och allså närma sig det direkta statliga styrningsförsökel. Redan den offentliga styrelserepresenlationen som sådan ökar osäkerhe­ten i fråga om ansvarsfördelningen; formlösheten när del gäller definieran­det av de ståndpunkter som i samhällets namn hävdas av dessa represen­tanter gör osäkerheten ännu större.

I den mån man kan dra några slutsatser av intervjuundersökningen angående behovel av samhällelig intressebevakning, har delta behov visat sig vara litet. De offentliga ledamöterna har bara undantagsvis agerat på ett från övriga styrelseledamöter avvikande, "samhällsrepresenterande" säll. Det har då i huvudsak gällt tre slag av ärenden: informationsfrågor, utdel­ningsfrågor saml partipolitiskt betonade frågor som bidrag lill motstånds-partier och formuleringar om den ekonomiska politiken i förvaltningsbe­rättelserna. Angående informationen har liilfredsslällande besked i allmän­het kunnat lämnas. De partipolitiskt betonade frågorna uttrycker elt sam­hällsintresse bara i en ganska speciell mening. Del har dessutom uppgivils av flera offentliga ledamöter, alt del de uppfattat som samhällsansvar endasi undantagsvis om ens någonsin kommit i konflikt med företags­intresset och vidare att företaget brukat la sitl samhällsansvar. Del kan diskuteras hur resultatet skall tolkas, men något uppenbart och starkt behov av samhällelig intressebevakning har inle kommit i dagen.

Återstår frågan hur effektiv samhällelig intressebevakning genom slyrel­serepresenlalion kan bli. Del är svårt alt dra slutsatser om makt och inflytande. Erfarenheten förefaller dock visa, att i den mån de offentliga ledamöterna påvisbart förändrat innebörden i konkreta slyrelsebeslut, har delta skett i kraft av deras aUmänna kunskaper och duglighet och inle haft karaktären av att speciellt "samhälleliga" krav tillgodosetts. I vilken ut­sträckning de offentliga ledamöterna haft ett mera indirekt och långsiktigt inflytande genom sin argumentation och även genom sin blotta närvaro och insyn går inte alt avgöra, och därmed inte heller i vilken utsträckning den offenfiiga representationen ökat den allmänna benägenheten i de be­rörda styrelserna all beakta samhällsbelonade synpunkter. Svårigheten alt säga något bestämt om de offentliga ledamöternas inflytande medför en

t2   Riksdagen 1981182. I samt. Nr 112

 

Prop. 1981/82:112                                                   18

motsvarande svårighet all ange vad den offentliga styrelserepresenla­tionen betyder för ansvarsfördelningen mellan förelag och samhälle.

Den sammanfattande bedömningen av för- och nackdelar med offenllig slyrelserepresenlalion i aktiebolag är följande. De viktigaste nackdelarna är dels svårigheterna all förena systemet med demokratiska principer om allmän insyn och politisk ansvarighet, dels oklarheten i fråga om ansvars­fördelningen. De viktigaste påvisbara vinsterna är den breddade styrelse-kompetensen — experlfunklionen - samt i någon mån funktionen som facklig birepresenlalion. Del förta kan emellertid uppnås ulan lagstiftning och del senare uppnås bättre genom direkt representation. När det gäller informationsutbytet mellan samhälle och förelag och den samhälleliga intressebevakningen gentemot förelagen har den offentliga styrelserepre­senlationen visat sig ha liten betydelse. Nackdelarna med systemel över­väger därför fördelarna.

Del kan inle uteslutas, all behovel all få samhälleliga synpunkter tillgo­dosedda är större då del gäller stora rörelsedrivande bolag än i fråga om de investmentbolag försöksverksamheten omfattat. Även de principiella be­tänkligheterna mot offentlig slyrelserepresenlalion har emellertid större tyngd i dessa fall. Ju angelägnare samhällsorganen är om att påverka förelagen, desto större vikt har demokraU- och ansvarsproblem.

Av dessa skäl föreslås, all ingen ytterligare lagstiftning om offenllig slyrelserepresenlalion i aktiebolag sker, då den nuvarande lagsliflnigen upphör att gälla den 30 juni 1982.

Finns behov av andra åtgärder för alt tillgodose syftena med den offent­liga styrelserepresenlationen? 1 utredningen har pekats på de många for­mella och informella kanaler som idag finns mellan förelag pch samhälle. Systemel med lokaliseringssamråd har särskill intresse. Delta samråd har kommit att gälla sysselsältningspåverkande åtgärder i allmänhet. Dess syfte är att skapa förutsättningar för att de av statsmakterna fastställda riktlinjerna för regionalpolitiken och sysselsällningspolifiken beaktas på ell tidigt stadium vid planeringen av investeringar inom industrin. Detta har varit en huvudmålsättning även med den offentliga slyrelsereprsenla-tionen. Jämfört med denna har lokaliseringssamrådel vissa fördelar. Dels kan det vara effektivare genom att samhället kommer att företrädas av personer med kvalificerad kunskap i just de frågor samrådet gäller. Dels blir ansvarsförhållandena mindre problematiska när del inle längre är fråga om ett samhälleligt medbestämmande i förelagens hela verksamhet.

Lokaliseringssamrådel inleddes 1976. En första utvärdering gjordes 1979 (prop. 1978/79:112, bilaga 10). De erfarenheter man då hunnit få av syste­met var positiva. Målsättningarna med den offenllig styrelserepresenla­tionen bör därför till väsentlig del kunna nås inom lokaliseringsområdets ram. Med tanke på detta och på den mängd andra vägar som finns för informationsutbytet föreligger knappast något behov av ytteriigare instru­ment för statlig insyn i, samordning med och intressebevakning gentemot förelagen på central nivå. Därför föreslås inle några sådana åtgärder.

 

Prop. 1981/82:112                                                   19

Angående stiftelserna är situationen annorlunda. När det gäller dem finns ett speciellt mofiv för samhällelig insyn: den fill del allmännylliga ändamålet knutna skattemässiga särställningen. Utvärderingen aktualise­rar frågan om offentlig slyrelserepresenlalion är en lämplig form för sådan insyn. De ärenden de offentliga ledamöterna har alt la ställning lill i sliflelserna gäller huvudsakligen utdelning av anslag. Principfrågan som aktualiseras är knappast förhållandel mellan staten och näringslivet ulan snarare det mellan staten å ena sidan och främst forskningen men även skolan, handikappverksamhelen m.m. å den andra. Offenllig slyrelsere­presenlalion innebär ell visst samhälleligt inflytande över dessa verksam­heter som annars inte funnits. Om detla skall här endast två reflexioner göras. Den ena är alt myndighelerna redan idag har elt så starkt inflytande över huvuddelen av de berörda verksamheterna, inle minst FoU-verksam­helen, alt del kan finnas fördelar med all sliflelserna har möjlighet all självständigt la ställning till anslagsfrågorna. Den andra är all problemali­ken kring samhällsintressets innebörd, och därmed demokratiproblemali-ken, är lika påtaglig i fråga om stiftelserna som då det gäller aktiebolagen.

Emellertid pågår i Stiftelseulredningen en mera ingående belysning av stiftelsemas ställning och verksamhet. Frågan om offentliga styrelseleda­möter i sfiftelserna bör ses i delta övergripande sammanhang. I avvaktan på Sliflelseulredningens förslag bör inga förändringar av nuvarande ord­ning genomföras. Lagen om offentliga styrelseledamöter bör förlängas i vad avser sliflelserna fill dess ell långsiktigt beslut kan fattas på grundval av Sliflelseulredningens förslag.

 

 

 

Prop. 1981/82:112                                                   21

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över utredningens om offentlig styrelserepresentation i investmentbolag och stiftelser betänkande (Ds I 1980:21) Samordning, insyn, styrning.

1 Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över belänkandel avgetts av bankinspektio­nen, konjunkturinstilutel, statskontoret, riksrevisionsverkel, kommers­kollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Kop­parbergs, Gävleborgs och Norrbollens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsor­ganisationen i Sverige (LO), Svenska bankföreningen, AB Cardo, AB Custos, AB Hevea, AB Industrivärden, Inveslment AB Asken, Kooperati­va förbundet (KF), Henry och Gerda Dunkers donalionsförbund nr 2 och Sveriges Aktiesparares Riksförbund.

Sveriges Grossislförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hant­verks- och industriorganisalion - Familjeföretagen (SHIO) och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har avgell ell gemensamt yttrande som i del följande redovisas under rubriken Sveriges industriförbund m.fl.

Kommerskollegium har bifogat yttranden av handelskamrarna i Stock­holm, Göteborg och Malmö. Länsstyrelsen i Öslergöllands län har bifogat yttrande av Öslergöllands och Södermanlands handelskammare. Länssty­relsen i Kronobergs län har bifogat yttranden av Kronobergs och Blekinge handelskammare, utvecklingsfonden i Kronobergs län och Kronobergs läns TCO-dislrikl. Länsstyrelsen i Örebro län har bifogat yttranden från Hällefors kommun, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län och länsarbetsnämnden i länet. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har bifogat yttrande av handelskammaren i Gävle.

2   Allmänna synpunkter

Utredningen har grandat sina förslag på en utvärdering av de praktiska erfarenheterna av systemet med offentliga styrelserepresentanter saml de principfrågor som aktualiserats i samband därmed. Remissinstanserna är splittrade i frågor som rör de slutsatser som dragils på grandval av inter­vjuundersökningen. Några myndigheter, bl.a. bankinspekfionen och kon-junkturinslitulel avslår från att la ställning lill frågan om den nuvarande lagstiftningen med hänvisning till att frågan närmast är av politisk natur.

 

Prop. 1981/82:112                                                             22

2.1 Bankinspektionen

Inspektionen kan i stora delar ansluta sig liU de slutsatser i skilda avseenden som utvärderingen ledde fram till. Emellertid finner inspektio­nen del tveksamt om utvärderingen ger grund för en så negativ lolalsyn på offenllig slyrelserepresenlalion som sammanfattningsvis anges i belänkan­del. Inspektionens tveksamhet härvidlag beror inle minst på de huvudsak­ligen positiva erfarenheter som inspektionen har av offentlig representa­tion i bankväsendet. De av utredningen omfattade förslagen utgör också en relativt liten, speciell del av de svenska aktiebolagen. Inspektionen konsta­terar emellertid all frågan om den ifrågavarande lagstiftningen väsentligen är av politisk natur och avslår fördenskull från all inta någon ståndpunkt i sakfrågan om den nuvarande lagstiftningens fortbestånd.

Bankinspektionen vill avslutningsvis framhålla all den är skeptisk lill sådana alternativ lill offentliga styrelserepresentation som innebär att del - utöver vad som redan skett - fillskapas speciella organ eller eljest särskill organiserade former för intressebevakning och informationsutbyte mellan samhälle och näringsliv. Man skall här inle bortse från kostnads-aspeklen och faran för byråkratisering.

2.2 Konjunkturinstitutet

Sedan 1972 har en försöksverksamhel med offenllig slyrelserepresenla­lion bedrivits inom 20 investmentbolag och 8 stiftelser. En utvärdering av denna verksamhet redovisas i nu föreliggande belänkande. Enligt institu­tets mening utgör denna redovisning ett intressant och värdefullt material.

På grundval av de utförda undersökningarna har utredaren funnit såväl fördelar som nackdelar med systemet med offentlig slyrelserepresenlalion men anser alt nackdelarna med systemet överväger fördelarna och menar alt "De viktigaste nackdelarna är dels svårighelerna all förena systemet med demokratiska principer om allmän insyn och politisk ansvarighet, dels oklarheten i fråga om ansvarsfördelningen." Utredaren föreslår därför all den offentliga styrelserepresenlationen i aktiebolag skall upphöra.

Möjligen är utredarens syn väl negativ, då det kanske kan finnas en del andra aspekter utöver dem som framkommit i belänkandel som kan an­föras som slöd för offenllig slyrelserepresenlalion. Delta kan gälla exem­pelvis insynsfunktionen. Vid diskussionen om effekterna av kontroll ut­ifrån och kontroll inifrån kommer utredaren sålunda fram lill all detta inle går att bedöma utifrån försöksverksamheten. InstUutet finner emellertid frågan om elt ställningstagande lill systemel vara av politisk natur som institutet inte funnit anledning la ståndpunkt till.

 

Prop. 1981/82:112                                                             23

2.3 Statskontoret

I slutet av 60-taiel och börian av 70-lalel logs en rad initiativ inom industripolitiken för all möta den snabba strukturomvandlingen i näringsli­vet. Induslridepartemenlet inrättades och fick bl. a till uppgift all utveckla den långsikliga industri- och näringspolitiska planeringen. En organisato­risk struktur växte fram genom tillskapandet av organisationer och myn­digheter l.ex. styrelsen för teknisk utveckling, statens industriverk, dele­gationen för mindre och medelstora företag, utvecklingsbolaget, investe­ringsbanken och flera andra finansieringsorgan för industri- och näringsliv. Vidare liUkom lagar och förordningar som fastställde relationerna och formerna för samarbetet mellan förelag, samhälle och anställda. Ell vä­sentligt inslag var därvid strävan alt öka demokratiseringen av del ekono­miska livet.

Som ell resultat av samarbetsulredningens förslag om förbättrad infor­mation och utvidgat samarbete mellan förelag och samhälle beslutades 1972 systemel med offentliga styrelserepresentanter, systemet för informa­tionsutbyte mellan företag och samhälle och styrelserepresenlationen för de anställda.

Som också konstateras i föreliggande utredning har kontaktnätet mellan företag och samhälle därefter byggts ul yllerligare. Senare har bl.a. till­kommit förhandlings- och informationsskyldigheten enligt medbestäm­mandelagen, avtalet om lokaliseringsråd, varselskyldighelen enligt lagen om vissa anställningsfrämjande åtgärder, lagen om uppgiftsskyldighel i planeringsfrågor m. m.

1 stort sell har behovel av insatser från samhället i industri- och närings­liv fortlöpande ökat under 70-lalel. Som ell resultat därav har den organi­satoriska strukturen och regelverket vuxit ul och blivit än mer komplexa.

Det sagda visar att systemet med offentlig styrelserepresenlafion i in­vestmentbolag och stiftelser bör ses i ell vidare perspektiv än vad utred­ningsmannen gör och enligl sina direktiv haft som uppdrag all la hänsyn fiU.

2.4 Riksrevisionsverket

Riksrevionsverkel (RRV) begränsar sitl yttrande till att gälla den del av belänkandel, som behandlar offenllig slyrelserepresenlalion i investment­bolag, eftersom utredningen i avvaktan på sliflelseulredningens förslag inle direkt tar ställning lill den del av systemet som gäller stiftelser.

RRV går inte in på frågan om samhället genom offentlig slyrelserepre­senlalion skall delta i den direkta ledningen och skötseln av enskUda förelag. Verket begränsar sig till, att bl. a. med utgångspunkt i den proposi­tion som föregick införandel av systemet med offentlig slyrelserepresenla­lion, kommentera några av de argument som utredningen anför för en nedläggning av systemet.

 

Prop. 1981/82:112                                                   24

Som motiv för införandel av systemet med offentliga styrelseledamöter anfördes att elt karakteristiskt drag i slmkturomvandlingen i näringslivet under de senaste decennierna hade varit, alt en växande del av den ekonomiska och industriella aktiviteten koncentreras lill ell mindre anlal större företag eller sammanhållna förelagsgrupper. I belänkandel påpekas all motivet för all välja just investmentbolagen och stiftelserna för försöks­verksamheten byggde på föreställningen alt dessa utövade ell domineran­de inflytande över betydelsefulla delar av näringslivet. Del är därför, menar utredningen, av väsentlig betydelse vid utvärderingen av systemet att försöka avgöra i vilken uslräckning denna föreställning är riktig.

I belänkandel fastslås all huvuddelen av de undersökta investmentbola­gen med dotterbolag kan karakteriseras som sysselsätlningsmässigt små. Någon närmare diskussion förs däremot inte i vilken utsträckning gemen­samma ägarintresen kontrollerar flera investmentbolag eller stiftelser eller huravida flera investmentbolag är delägare i elt och samma förelag. Inte heller ges någon redogörelse för de eventuella kopplingar som kan finnas mellan investmentbolagen och stiftelserna när del gäller ägarinlresse. En­ligt RRVs uppfattning är det därför svårt alt på grundval av del av utred­ningen redovisade materialet bedöma de berörda förelagens inflytande och betydelse.

Utredningen diskuterar del nuvarande systemel utifrån tre aspekter, nämligen de offentliga ledamöternas medverkan i del praktiska styrelsear­betet, de offentliga ledamöternas intressebevakande roll och demokratiska aspekter på systemet.

RRV har inget att anföra med anledning av utredningens synpunkter i fråga om den första punkten.

När del gäller de offentliga ledamöternas intressebevakande roll konsta­terar utredningen att elt av huvudsyftena med systemet var alt de offent­liga ledamöterna särskill skulle bevaka att de beslut som fattas i företagen överensstämmer med en för samhället önskvärd inriktning, dvs. med sam­hällets intressen. Enligl utredningen är den viktigaste olägenheten med systemet den betydande oklarheten om innebörden av begreppet "sam­hällsintressen".

Vidare anförs all de offentliga ledamöterna endasi undanlagsvis har agerat på ell från övriga styrelseledamöter avvikande "samhällsrepresen­terande" sätl. Slutsatsen är alt, i den mån de offentliga ledamöterna haft ell inflytande på slyrelsebesluten, detta inte har varit av "samhällelig" karaktär.

RRV vill, vad gäller innebörden av begreppet "samhällsintresse", erinra om vad som framhölls i den proposition som föregick införandel av syste­met. De offenfiiga styrelseledamöterna skulle sitta i styrelserna på rege­ringens uppdrag och således representera något annat än ägarinlressena. Innebörden av begreppet "samhällsintresse" gavs således en negaliv be­stämning. De avsågs utgöra en garant för alt mera övergripande, samhälle-

 

Prop. 1981/82:112                                                                25

hga hänsyn togs när beslut fattades i investmentbolagens och sfiftelsernas styrelser. Om man väljer att definiera "samhällsintresse" på detta säll skulle, enligl RRVs uppfattning, systemet med offentliga styrelseledamö­ter i och för sig inte behöva innebära någon principiell olägenhet, även om en viss oklarhet kvarstår om den roll som dessa ledamöter skall ha. Inle minst gäller detta frågan om hur denna roll skall förenas med del ansvar som även de offentliga styrelseledamöterna enligt aktiebolagslagen har mot bolagsstämman och därmed mol aktieägarna.

När del gäller inflytandet på besluten anser sig utredningen genom intervjuundersökningen ha funnit att de offentliga ledamöterna haft elt vissl inflytande. Delta har dock, enligl utredningen, till väsentlig del sak­nat samhällelig karaktär och i stället grundals på den offentliga ledamotens allmänna erfarenhet och duglighet. Utredningen konstaterar dock samti­digt svårigheterna alt mäta del indirekta och långsiktiga inflytande som en offenllig ledamot kan länkas utöva.

RRV instämmer i utredningens uppfattning att del är svårt alt mäta detta indirekta och långsikliga inflytande. Det faktum alt de offentliga ledamö­terna endast undanlagsvis agerat på ell från övriga styrelseledamöter avvi­kande säll skulle dock i och för sig kunna tolkas så alt "samhälleliga" hänsyn lagils av investmentbolagens och stiftelsernas styrelser, kanske efter argumentation av den offentliga styrelseledamoten, och all systemet därmed skulle ha fungerat bra.

Vad slufiigen gäller den demokratiska aspekten menar utredningen all systemet med offentlig styrelserepresenlafion haft både för- och nackde­lar, men all nackdelarna överväger. Såvitt RRV kan bedöma bygger denna slutsals inte på resultat från intervjuundersökningen ulan på svårigheter, som utredningen bedömer föreligga, alt förena systemel med demokratiska principer om allmän insyn och politisk ansvarighet.

2.5       Kommunförbundet

Ur kommunal synpunkt hade en försöksverksamhet med offentliga sty­relseledamöter i aktiebolag med egen produktion varit av större intresse än den nu genomförda. Även utredaren säger alt del inle kan uteslutas all behovel att få samhälleliga synpunkter tillgodosedda är större då del gäller rörelsedrivande bolag än i fråga om de investmentbolag försöksverksam­heten omfattar.

2.6 Sveriges industriförbund m. fl.

Den utredning som nu verkställts skiljer sig på ett positivt sätl från den utvärdering som 1975 skedde inom Industridepartementet. Genom den intervjuundersökning som förelagils har lagstiftningen belysts allsidigt från såvål förelagens som samhällets sida. Utredaren har på ell förtjänslfuUt

 

Prop. 1981/82:112                                                                 26

säll inle bara redovisat de praktiska erfarenheterna av lagsfiftningen utan även belyst konsekvenser av densamma som tidigare inle lillräckligl upp­märksammals. Liknande synpunkter framförs av Svenska Bankföreningen.

3   Offentlig styrelserepresenation i förvaltningsbolag

Utredningen har föreslagit all den försöksverksamhet som bedrivits med representanter för samhället i vissa investmentbolags styrelser skall upp­höra när försöksperioden går ul den 30 juni 1982.

Remissinstanserna är splittrade i frågan. Från länsstyrelserna och vissa andra politiskt sammansatta församlingar har i många fall reservationer fogals lill yttrandena.

Några remissinstanser har ansett att försöksverksamheten bör utvidgas, däribland Svenska kommunförbundet, TCO och LO.

För utredningens förslag är bl. a. länsstyrelserna i Jönköping, Krono­bergs saml Göteborgs och Bohus län, Sveriges industriförbund m. fl. LRF, Svenska Bankföreningen, Aktiebolagen Hevea, Industrivärden, Cardo och Custos samt Sveriges Aktiesparares förening.

Mol utredningens förslag är bl. a. statskontoret, länsstyrelserna i Söder­manlands, Öslergöllands, Örebro och Kopparbergs län. Landstingsförbun­det och KF.

3.1 Statskontoret

Utredningsmannen föreslår att styrelserepresenlafionen i aktiebolag - i praktiken investmentbolagen - skall upphöra. Som motivering anges alt de praktiska vinster som uppnåtts genom styrelserepresenlationen i allt väsentligt kan uppnås på annat säll och framför allt alt systemet har principiella ölägenheter som sammanhänger med oklarhet i ansvarsfördel­ningen mellan samhälle och förelag och med svårigheter att konstruera systemet så att demokratiska krav uppfylls.

Utredningsmannen tonar ner och enligl slalskonlorels mening undervär­derar betydelsen för såväl företag som samhälle av nuvarande syslem med offentliga styrelserepresentanter.

Samtidigt drar utredningsmannen för långtgående slutsatser när del gäl­ler systemets olämplighel ur demokratiska synpunkter. Del är svårt att av del intervjumaterial och de erfarenheter som redovisas finna underlag för de klara rollkonflikter utredningsmannen för fram som argument för sina förslag. Del är också svårt alt finna övertygande belägg för påståendet all samhället skuUe ha svårare alt kontrollera och få insyn i bolagen med nuvarande syslem än om kontrollen enbart kunde ske ufifrån. Som också

 

Prop. 1981/82:112                                                   27

utredningsmannen konstaterar förekommer i praktiken inle den nära kopp­lingen mellan slyrelserepresenlanlerna och den politiska ledningen som skulle vara en av förutsättningarna för att den allmänna insynen i bolagen försvåras när samhället har representation i styrelsen.

Enligt vår uppfattning presenteras inte tillräckliga skäl för att nu avsluta den verksamhet som de offentligt utsedda representanterna i investment­bolagens styrelser bedriver. Man bör i slällel först utvärdera hela del syslem av samarbelsformer som f n existerar mellan samhälle och närings­liv.

3.2 Länsstyrelsen i Södermanlands län

Ett nära samarbete och ömsesidigt informationsutbyte mellan samhälle och näringsliv är grundläggande föratsäfiningar för en samhällsutveckling som skall tillgodose alt enskilda och allmänna resurser används på ett ändamålsenligt sätl samtidigt som nödvändiga omställningar kan ske i kontrollerade former så alt den enskildes trygghet värnas. En sådan sam­verkan är alltmer angelägen med hänsyn till de allt snabbare förändringar inom näringslivet som har kommit till uttryck i de senaste årens allvarliga struktur- och sysselsättningsproblem, inle minst i Södermanlands län. Ett ökat samhällsinflytande över den ekonomiska utvecklingen är inle bara en naturlig följd av samhällets roll som basorganisation för näringslivet och av att del allmänna har iklätt sig ett utökat ansvar för medborgarnas välfärd, ulan är viktigt även som ett led i en ökad demokratisering. Del är därför nödvändigt alt finna lämpliga former för en vidgad samverkan mellan samhälle och näringsUv som även innebär förutsättningar för inflytande för samhälleliga synpunkter och insyn för del allmänna i näringslivet. Ett system med offenllig representation i beslutande organ i viktiga delar av näringslivet bör enligt länsstyrelsens uppfattning vara en naturlig väg all pröva i detta sammanhang.

Under de gångna försöksperioderna har verksamheten med offentlig slyrelserepresenlalion inle verkat med full kraft. Styrelserepresentationen har inle omfattat aktiebolag med egen produktion och ekonomiska för­eningar, vilka är minst lika angelägna ur samhällets synpunkt som invest­mentbolagen för att åsyftade mål skall nås. Åtgärder från statsmakternas sida för all främja verksamheten, såsom l.ex. särskilda konlaklkonferen-ser med de offentliga ledamöterna, har inle kommit lill slånd annat än i begränsad omfattning.

I olika sammanhang prövas formerna för samarbete och informationsut­byte mellan näringsliv och samhälle, såväl lokaU som regionall och cen­tralt. Man kan utgå från all dessa frågor kommer all ägnas särskild upp­märksamhet i samband med överväganden om den framtida ekonomiska politiken. I avvaktan på all en samlad bedömning kan ske och ytterligare erfarenheter vinnas bör försöksverksamheten fortgå. För att en rätlvi-

 

Prop. 1981/82:112                                                   28

sande bild skall kunna fås av effekterna av systemet med offentlig repre­sentation bör del utvidgas att omfatta även producerande bolag och ekono­miska föreningar.

Sex av länsstyrelsens ledamöter har skiljaktig mening och anför: Ett väl fungerande informafionsutbyte mellan företrädare för näringslivet och samhället i övrigi är en av föralsällningana för all enskilda och allmänna resurser utnyttjas effektivt och på ell socialt acceptabelt säll. Ell samarbe­te med detta syfte ter sig särskill angelägel mot bakgrunden av de struktur­förändringar inom näringslivet som redan har inträffat och som kan väntas bli nödvändiga även framledes. Det är därför angelägel att finna lämpliga former för en sådan vidgad samverkan mellan företagen och samhällsorga­nen.

Del är emellertid vår uppfattning all utredningen på ett övertygande sätl har visat att systemet med offentlig slyrelserepresenlalion, i varje fall beträffande aktiebolagen, inle har visat sig vara lämpligt. Systemet låter sig inte förenas med de krav som bör uppställas för en fungerande demo­krati med en klar ansvarsfördelning mellan enskilda och allmänna intres­sen och med politisk ansvarighet och insyn för medborgarna i den poUliska maktutövningen. Härtill kommer all utredningens utvärdering ger vid han­den att systemel i den praktiska tillämpningen inle har visat sig uppfyUa de mål som har satts för verksamheten eller ha andra väsentliga fördelar jämfört med vad som kan uppnås inom ramen för andra former för samver­kan.

3.3 Länsstyrelsen i Östergötlands län

Enligt länsstyrelsens uppfattning finns del ett behov att förbättra kon­takterna mellan samhälle och förelag för information om störte förändring­ar av ömsesidig betydelse och för tillfälle att klargöra synpunkter i vikliga frågor. Ell ökat inflytande för andra intressegrupper än de som traditionellt styr förelagen är även motiverat. För de anställda har numera fiUskapals instrument all utöva insyn och inflytande. Bl.a. har de anställda rätt liU slyrelserepresenlalion i företag, inklusive moderbolag.

Ett sätl för kontakt företag-samhälle är det system med offenllig styrel­serepresenlafion i ell anlal investmentbolag och stiftelser som bedrivits på försök sedan 1973.

Inledningsvis vill länsstyrelsen framhålla alt länsstyrelsen har inle haft någon egen erfarenhet av försöket med offentlig styrelserepresenlafion. Länsstyrelsens kontakter med förelagen har skelt bl.a. inom ramen för DlS-systemel. För den egna planerings- och kontaktverksamheten har del således ingen betydelse om del nuvarande systemel bibehålles eller ej.

Av utvärderingsrapporten framgår bl.a. all de flesta av de offentliga ledamöterna som deltagit i försöket anser alt fördelar överväger nackdelar. Länsstyrelsen anser alt dessa omdömen måste ges stor vikt för släUnings-

 

Prop. 1981/82:112                                                   29

tagande om en fortsättning av systemet. Utredaren har noggrannl analyse­rat systemels för- och nackdelar och funnit att del är olämpligt ifrån demokratisk synpunkt och vidare att systemet är olämpligt som en metod för alt bevaka samhällsintresset. De principiella invändningar som utre­daren gör är enligl länsstyrelsens uppfattning inle nya. De lorde ha funnits med i övervägandena när systemet infördes i början av 1970-talel och även då systemet utvärderades 1975.

Länsstyrelsen förordar all verksamheten med offentlig slyrelserepresen­lalion i investmentbolag bibehålles.

Av avvikande mening var fyra ledamöter som reserverade sig lill förmån för utredningsförslaget.

3.4 Länsstyrelsen i Jönköpings län

För drygt fio år sedan presenterade den s.k. samarbelsulredningen elt belänkande med olika förslag syftande till en bättre samverkan mellan samhälle och näringsliv. Några av resultaten av denna utredning var infö­randet av informationssystemet företag - samhäUe (DIS) samt av offenllig slyrelserepresenlalion i investmentbolag och stiftelser.

För länsstyrelsens vidkommande har del varit informationssystemet förelag - samhälle som närmast påverkat länsstyrelsens egen verksamhet. Däremot har länsstyrelsen inle alls berörts av den statliga styrelserepre­senlationen. Länsstyrelsen saknar sålunda egna erfarenheter av del prob­lemområde som rabricerade belänkande behandlar.

För egen del vill dock länsstyrelsen framhålla att de regionala organ som närmast är engagerade i sysselsättnings- och näringspolitiska frågor under 1970-talet utvecklat och förbättrat samarbetet med länels näringsliv. Det gäller dels genom de formaliserade köntakter som DIS-syslemet var ett ullryck för men framför alll genom informella kontakter. Sistnämnda kon­takter sker bl.a. genom direkta förelagsbesök av den beredningsgrupp för näringslivsfrågor som finns på länsplanet med representanter från länssty­relsen, länsarbetsnämnden och utvecklingsfonden.

Många av motiven bakom inrättandet av offentliga styrelserepresentan­ter i investmentbolag och stiftelser har, som utredaren framhåUer i sill belänkande, blivit inaktuella genom den utveckling som varit under 1970-lalel. För länsstyrelsens vidkommande, dvs. i dess egenskap av samord­nare av den samhälleliga övergripande planeringen i länet är dessutom frågan om offentlig slyrelserepresenlalion, åtminstone med den utform­ning systemet hillills haft, av begränsat värde och länsstyrelsen har därför inga allvarliga erinringar mol utredningens förslag.

 

Prop. 1981/82:112                                                            30

3.5 Länsstyrelsen i Kronobergs län

Utredningen har haft till uppgift all utvärdera dels vissa principiella frågor, dels praktiska för- och nackdelar med offenllig slyrelserepresenla­lion. De principiella frågor som har behandlats är dels om kontakterna mellan näringsliv och staten har inneburit att ansvarsfördelningen mellan enskilda och offentliga intressen blivit oklar, dels om vikliga avgöranden har riskerat all undandras allmän insyn.

Enligl belänkandel är ansvarsfördelningen oklar. Skälet härtill anses vara oklarhet om vad samhällsintresse innebär. Denna oklarhet betecknas av utredningen som den viktigaste olägenheten med den offentliga styrel­serepresenlationen.

Om vikliga avgöranden har riskerat att undandras allmän insyn genom den offentliga styrelserepresenlationen går enligl betänkandet inle alt be­döma uttfrån försöksverksamheten.

De viktigaste påvisbara vinsterna är den breddade styrelsekompelensen i form av representantens expert- eller allmänna kunnande samt i någon mån funktionen som facklig birepresenlalion.

För informationsutbytet mellan förelag och samhälle och den samhälleli­ga intressebevakningen gentemot förelagen har den offentliga styrelserep­resenlationen enligl utredningen visat sig ha liten betydelse.

Länsstyrelsen bedömer all dels oklarheten om ansvarsfördelningen, dels svårighelerna all förena systemet med demokratiska principer om allmän insyn utgör betydande negativa inslag i den offentliga styrelserepresenla­tionen.

Vad gäller de redovisade vinsterna i form av breddad styrelsekompetens och facklig birepresenlalion, anser länsstyrelsen alt den förra kan uppnås ulan lagstiftning. I fråga om de anställda bör dessa företrädas av styrelsele­damöter som utsetts av dem själva eller deras organisationer.

Då systemel i vissa delar uppvisar påvisbara nackdelar och i andra delar kan ersättas på annat sätl, vill länsstyrelsen instämma i utredningens förslag all den offentliga styrelserepresenlationen i aktiebolag skall upphö­ra, när den nuvarande lagstiftningen löper ul den 30 juni 1982.

3.6 Länsstyrelsen i Malmöhus län

Systemel med offentliga styrelserepresentanter i vissa investmentbolag och stiftelser har enligl utredningen inle visat sig ha någon avgörande betydelse på kort sikt för de berörda bolagens och sfiftelsernas verksam­het. De offentliga representanterna har emellertid tillfört styrelserna vär­defulla kunskaper och erfarenheter och del kan enligl utredningens mening inte uteslutas alt blott del faktum all en offenllig representant deltar i styrelsearbetet innebär all man redan i sina förslag lill styrelsen lar större hänsyn till samhällets intressen. Del utbyte av erfarenheter mellan närings-

 

Prop. 1981/82:112                                                   31

liv och offentlig verksamhet som den offentliga styrelserepresenlafionen innebär har också stor betydelse genom att beslutsunderlaget vidgas för såväl näringslivet som den offentliga verksamheten. Denna utvidgning och fördjupning av beslutsunderlaget betyder att man på sikt kommer att få beslut som är bättre underbyggda än vad de skulle vara utan delta erfaren­hetsutbyte. Enligl länsstyrelsens mening är det dessa långsikliga effekter av de offentliga slyrelserepresentanlernas arbele som är de mest betydel­sefulla.

EnUgt utredningen är del emellertid synnerligen svårt alt mäta dessa effekter. Enligl länsstyrelsens uppfattning krävs del därför en mer omfat­tande försöksverksamhet för att man ska få ett bättre underiag för all bedöma vilka effekterna varit av de offentliga slyrelserepresentanlernas insatser.

Systemel med offentliga styrelserepresentanter utgör alltså elt värdefullt komplement till andra informationskanaler som byggts upp mellan närings­liv och samhälle på senare år. Det gäller dels Etableringsdelegalionens verksamhet, dels den nu gäUande medbestämmandelagsliflningen. Etab­leringsdelegalionens verksamhet som är knuten fill industridepartementet innebär elt informellt informationsutbyte mellan samhället och de 170 största industriföretagen i landet. Härigenom och genom medbestämman-delagsliftningeti får samhället och de fackliga organisationerna viss infor­mation om förcLugens planer. Den informationen avser emellertid endast förelag över en viss storlek eller förelag som i många fall redan befinner sig i ell krisiäge. Systemel med offentliga styrelserepresentanter medger emel­lertid all företagen får bättre möjligheter all tillgodose samhällets syn­punkter på ett mer konfinuerligt sätl, vilket kan leda till en utveckling av förelagen som bättre tillgodoser såväl samhällets som företagens intressen på längre sikt. Del skuUe dessutom kunna omfatta ett störte anlal förelag än vad Elableringsdelegalionen har möjlighet alt hålla kontakt med.

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning all behovel av alt få sam­hälleliga intressen tillgodosedda sannolikt är större då det gäller stora rörelsedrivande bolag än i fråga om de investmentbolag försöksverksam­heten omfattat.

På grund av vad således anförts anser länsstyrelsen all lagstiftningen om offenllig slyrelserepresenlalion i aktiebolag och sfiflelser bör förlängas då den utlöper den 30 juni 1982.

Sex av ledamöterna är skiljaktiga och anför bl.a.: Föreliggande utred­ning har främst haft till uppgift alt utvärdera den hitfillsvarande försöks­verksamheten. Utredningsarbetet har tiU väsentlig del bestått av en inter­vjuundersökning med samtliga ordinarie offentliga ledamöter per 1979-12-31 och samfiiga verkstäUande direktörer eller motsvarande i de i systemet ingående investmentbolagen och stiftelserna. Intervjuundersökningen vi­sar, alt de praktiska fördelar som skulle ha kunnat uppnås med den offentliga styrelserepresenlationen i investmentbolag är sådana all de i alll

 

Prop. 1981/82:112                                                   32

väsentligt kan uppnås även på annat säll. Samtidigt stöder undersökningen uppfattningen att systemet har principiella olägenheter vUka samman­hänger både med oklarhet i ansvarsfördelningen mellan förelag och sam­häUe och med svårigheterna att enligt försöksmodellen konstruera system på elt från demokratisk synpunkt tillfredsställande sätt. Utredningen före­slår därför all den offentliga styrelserepresenlationen i aktiebolag upphör när den nuvarande lagstiftningen löper ul.

Systemet med offenllig slyrelserepresenlalion härjämte annan lagstift­ning lill syfte att förbättra informationsutbytet meUan förelag och samhälle m. m. Länsstyrelsen som i och för sig viU vitsorda behovel av öppna och förtroendefulla kontakter mellan myndigheter och näringsUv är emellertid av den uppfattningen att ifrågavarande syslem ej i någon avgörande mån bidragit till ell ökat konlaklulbyte. Samtidigt framstår de principiella pro­blem som en enskild styrelseledamot inom systemel kan ställas inför som klart besvärande. Vad länsstyrelsen här anför bekräftas till icke oväsenfiig del i den intervjuundersökning varpå utredningen bygger sitl förslag. Av vad nu sagts följer alt länsstyrelsen kan tillstyrka utredningens förslag om upphörande av systemet såvitt gäller akfiebolagen.

3.7      Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Eftersom utredningen visat, all den offentliga styrelserepresenlationen, som den fungerat i ett anlal investmentbolag, inte medfört några påtagliga fördelar, som inle lika väl kunnat uppnås ulan lagstiftning, tUlstyrker länsstyrelsen förslaget, all den lagreglerade försöksverksamheten upphör.

3.8      Länsstyrelsen i Örebro län

I betänkandet föreslår utredningen all "ingen ytterligare lagstiftning om offentlig slyrelserepresenlalion i akfiebolag sker, då den nuvarande lag­stiftningen upphör all gälla den 30 juni 1982".

Som skäl anges all systemel med offenllig styrelserepresenlafion har principiella olägenheter samt att svårigheter föreligger all konstruera sys­temel på elt från demokratisk synpunkt liilfredsslällande säll. Så vill man kan se i belänkandel finns del inle myckel som lalar för denna slutsats.

Del syslem det här är fråga om skulle ingå i en samlad reform och föraisatle en fortsall utbyggnad, då fler företag avses anslutas. Offentliga ledamöter i investmentbolag kan på sikt myckel väl påverka styrelsearbe­tet och ulan tvekan är delta ett sätt att få samhällsintressena bättre beva­kade i dessa styrelser.

En utvärdering av systemet har i tidigare skede gjorts av en särskild arbetsgrupp och denna har funnit erfarenheterna posifiva.

Ordföranden och fyra ledamöter är skiljakfiga och anför bl.a.: Utred­ningen har föreslagit att den offenfiiga styrelserepresentationen skall upp-

 

Prop. 1981/82:112                                                   33

höra, när den nuvarande lagsfiftningen löper ul 1982-06-30. Motiveringen till detta är att de praktiska vinster som uppnåtts genom den offentliga styrelserepresenlationen är sådana all de kan uppnås på annat sätt saml all systemet har principiella ölägenheter som sammanhänger med oklarheter i de offentliga slyrelserepresentanlernas ställning och uppgifter.

Den utvidgade represenlationsrätt, som 1976 års lagstiftning innebar, har emellertid inle utnyttjats. Inle heller har försöksverksamhel med of­fentlig slyrelserepresenlalion i ell industriföretags styrelse bedrivits. Läns­styrelsen saknar därför underlag för bedömning i denna del.

Under senare år har samarbetet mellan olika samhällsorgan och närings­livet ökats och fördjupats. Detla sammanhänger med att planer och beslut måste grudnas på så god kännedom som möjligt om utvecklingen inom andra sektorer än den egna. Med anledning härav vill länsstyrelsen fram­hålla sin positiva syn på alla åtgärder som kan leda lill att samarbetet mellan förelag och samhälle yllerligare förbättras.

Yllerligare två ledamöter är skiljakfiga och tillstyrker utredningens för­slag.

3.9 Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Länsstyrelsen delar utredningens slutsatser vad gäller systemets brister och olägenheter. Styrelsen förordar däremot en förlängd försöksverksam­hel under vilken de offentliga styrelseledamöternas uppgifter och ansvar preciseras närmare. Länsstyrelsen menar vidare all den offentliga styrel­serepresenlationen starkare borde knytas till uppgifter som överensstäm­mer med övergripande samhällsmål.

Länsstyrelsen konstaterar all nuvarande modell dåligt svarat mot syftet, men alt utredningen ej heller förmått presentera hur syftet med styrelsere­presenlationen kan nås i andra former. En fortsall försöksverksamhel med höjd ambitionsnivå bör därför genomföras.

Sex ledamöter är skiljaktiga och anför bl. a.: Länsstyrelsen delar utred­ningens slutsatser vad gäUer systemets brister och ölägenheter. Bland annat blir den offentlige representantens roll myckel svårdefinierbar. Del kan också ifrågasättas om inte systemet leder fill alt s. k. "skuggslyrelser" växer fram. Dessutom finns del en risk för all den offentlige representan­ten i vissa fall kan komma alt användas som "gisslan". De fördelar som systemet har är av den karaktären all de kan uppnås på annat säll. Bland annat har medbestämmandeförfarandel och löntagarrepresentationen i vis­sa bolagsstyrelser indirekt ökat insynen i förelagen.

Länsstyrelsen ansluter sig fill utredningens slutsatser och konstaterar alt offentlig slyrelserepresenlalion enligl nuvarande modell inle svarar mot syftet.

 

Prop. 1981/82:112                                                             34

3.10 Svenska kommunförbundet

Del särskilda informationssystemet mellan förelag och samhälle (DIS-syslemet) fick aldrig den betydelse för samhällsplaneringen på regional och lokal nivå som avsågs. Systemet har därför avvecklats. Behovel av infor­mation och samråd mellan företag och samhälle kvarstår dock och för den skull anser styrelsen att systemet med offenllig slyrelserepresenlalion bör vara kvar såvida del inle har visat sig innebära väsentliga nackdelar eller varit betydelselöst.

Under liden 1973-79 har sammanlagt 67 personer fungerat som offent­liga ledamöter eller suppleanter. Av dessa har utredningen intervjuat 28. Samtliga intervjuade anser all systemet har fördelar medan endast sju anser alt del också har nackdelar. En ledamot vill avskaffa systemet och sju andra är tveksamma till del i dess nuvarande form. Fyra av dessa vill all systemel vidgas alt omfatta de stora rörelsedrivande bolagen.

Aktiviteten från de offentligt valda ledamöterna har varit god. En myc­kel hög närvaro vid styrelsemötena och kontakter med verkställande di­rektören utanför styrelsearbetets ram redovisas av utredningen. 1 elva bolag uppger den offentlige ledamoten all han eller hon motsatt sig enstaka slyrelsebeslut. I åtta av de elva bolagen har den offentliga ledamoten någon gång reserverat sig till protokollet.

Vid förbundskansliets kontakter med kommunala förtroendevalda som fungerat som offentliga styrelseledamöter har inget framkommit som änd­rar den bild intervjuerna ger. Eftersom endasi en av de intervjuade vill all systemet skall avskaffas medan fyra anser att del i slällel bör vidgas så ger enligt styrelsens mening inte ledamöternas erfarenheter något stöd för ett beslut att avveckla verksamheten. Inte heller en majoritet av de berörda förelagens verkställande direktör anser att verksamheten bör avvecklas.

Utredningen ger således inget svar på frågan vilken betydelse systemel med offentliga styrelserepresentanter haft. Värdet av verksamheten beror i viss mån på vilken roll man vill ge samhället och dess organ inom närings­livs- och sysselsättningspolitiken. Med hänsyn lill all de som bäsl känner verksamheten, nämligen de offentliga ledamöterna, anser erfarenheterna övervägande positiva så föreslår styrelsen all verksamheten får forlsälla och att den med hänvisning såväl lill ledamöternas som utredarens erfaren­heter utvidgas all även omfatta förelag med egen produktion.

Tio borgerliga ledamöter reserverar sig och tillstyrker utredningens för­slag.

3.11 Landstingsförbundet

Styrelsen har i sak inget all invända mot utredarnas bedömning, att de praktiska vinster som uppnåtts med de offentliga slyrelserepresenlanlerna i investmentbolag är sådana all de i alll väsentligt även kan uppnås på

 

Prop. 1981/82:112                                                   35

annat säll. Styrelsen har inle heller något all invända mol bedömningen att systemel har pricipiella ölägenheter, vilka beror både på oklarheter i ansvarsfördelning mellan förelag och samhälle och på svårigheter alt kon-straera systemet på ett demokratiskt riktigt säll.

Styrelsen anser dock inle att ovanslående bedömning självklart leder till slutsatsen att offentlig slyrelserepresenlalion bör upphöra. Del ekonomis­ka systemel i Sverige bygger på idén att olika parters intressen balanserar varandra på ett sådant säll, att ell vidare samhällsintresse blir tillgodosett. All en styrelse i ell aktiebolag har att bevaka aktieägarnas intressen, och all dessa nödvändigtvis ej överensstämmer med samhällets intressen ligger sålunda i systemets natur. Del ligger även i systemets natur all olika parter har olika uppfattning om hur väl elt förelags agerande överensstämmer med ell vidare samhällsintresse.

Månglydigheten i begreppet "samhällsintresse" har medfört all de of­fentliga slyrelserepresenlanlerna har tolkat sin uppgift all företräda sam­hällets intressen något oUka, och utifrån sina egna ståndpunkter. Sannolikt finns ell samband mellan delta förhållande, och det förhållandet all för­söksverksamheten ej givit upphov lill någon balansförskjulning, som ur landstingsförbundets synvinkel medfört alt samhällsintresset tillgodosells bättre.

1 kommittédirektiven ingick uppgiften all belysa om syftet med styrel­serepresenlationen kan nås i andra former. Utredningen har endast i kort­het beskrivit den utbyggnad av kontaktnätet mellan företag och samhälle som ägt mm under 70-lalet. Någon analys av humvida denna utbyggnad verkligen utgör elt substitut för offentlig slyrelserepresenlalion presente­ras dock ej i utredningen.

I egenskap av politiskt ansvariga huvudmän för viktiga delar av samhäl­lets insatser på näringslivsområdet, har landstinget intresse av sådana kontakter med företagen som stärker möjligheterna för del allmänna alt påverka näringslivsulvecklingen regionall. Utredarna konstaterar all de offentliga slyrelserepresentanlernas påverkan genom verklig och förvän­tad argumentation kan ha varit av betydelse, men alt inflytandet lill väsenl­Ug del saknat "samhällelig" karaktär. Styrelsen förordar en förlängd för­söksverksamhet, under vilken de offentliga styrelseledamöternas uppgifter och ansvar preciseras närmare och relateras lill de övergripande samhälls­målen. Först därefter är del möjligt all bedöma om del principiella proble­met alt en styrelseledamot inle endasi är ansvarig inför aktieägarna även är elt reellt problem.

Åtta styrelseledamöter reserverar sig och anser alt försöksverksamhe­ten inle bör fortsätta.

 

Prop. 1981/82:112                                                   36

3.12 Sveriges Industriförbund m. fl.

I den nu företagna utredningen ställs den i sammanhanget synnerligen berättigade frågan; finns elt övergripande över partierna slående samhälls­intresse vilket skulle vara tillräckligt precist för att ge vägledning inför enskilda beslut i förelagsstyrelser? Av utredningen framgår all den grund på vilken hela lagstiftningen bygger, nämligen begreppet "samhällsin­tresse", är så vagt och mångskiftande att svaret på frågan blir helt beroen­de av den personliga och politiska inställningen hos den som tillfrågas. En lagsiiftning som vilar på en så odefinierad grand kan knappast väl tillgodo­se demokratins krav.

1 en demokrati måste samhällsorganens maktutövning alllid vara lagbun­den. Delta innebär att den skall vara förutsebar och innebära stabilitet och rättssäkerhet. Garantier måste uppställas mot godtycke och maktmissbruk från myndigheternas sida. 1 sin verksamhet är emellertid de offentliga styrelseledamöterna undandragna den aUmänna insyn och politiska kon­troll som bör vara del normala i offenllig verksamhet. Huvudkritiken mol lagen har från näringslivels sida alllid varit all den utgör en form av statlig maktutövning utan demokratisk kontroll. De finns inte uttryckta i några rättsregler. Med tillfredsställelse kan organisationerna konstatera all också utredningen kommit lill den slutsatsen all offentliga styrelserepresentanter är en olämplig metod för demokratiseringen av verksamheten i akfiebolag.

De större förelagens styrelsearbete präglas dels av arbele med strategi och långsikliga planeringsfrågor, dels av ekonomisk uppföljning och kon­troU. Genom ökad företagsstorlek, genom att konkurrensen på etablerade exportmarknader ökar och att nya marknader blir alltmera avlägsna och svårbearbelade och inle minst genom den ökade lagstiftningen ökar kraven på förelagens ledningsfunktion. Förelagels styrelse är i första hand ell beslutsorgan som måste kunna arbeta smidigt och effektivt. Organisatio­nerna har tidigare varnat för alltför mycket experimenterande med sam­mansättningen av företagens styrelser. Styrelsen kan komma all betraktas som ett förhandUngsforum där frågor av de mest skilda slag interna såväl som externa skall bli föremål för diskussion. Elt sådant syslem innebär risker för gruppbildningar, låsningar och onödigt ulredningsarbele. Ett fritt och därmed effektivt beslutsfattande i företagen ulan onödig politisk in­blandning är en av grundvalarna för vårt ekonomiska liv och även för vårt samhällssystem. Detta är granden också för näringslivet i flertalet av de länder med vUka vi både konkurrerar och samarbetar. Såtillvida har för­söksverksamheten med offenllig slyrelserepresenlalion haft ell positivt värde att den skingrat fördomar om företagens styrelsearbete. Den företag­na utvärderingen ugör ell för framliden tillfredsställande referensmaterial i delta hänseende.

Del är organisationernas förhoppning all den nu avslutade utredningen undanröjt myten all slalligl dellagande i företagens inre arbete skulle leda fill ökad effektivitet och demokrati. För framliden önskar vi all förelagens

 

Prop. 1981/82:112                                                   37

styrelser — utan yllerligare ingrepp från samhällets sida om hur deras sammansättning bör vara - får ägna sig ål del svåra och vikliga värv som är deras huvuduppgift nämligen all driva lönsamma och konkurrenskrafti­ga förelag och därmed bidra lill vårt lands välstånd.

Organisationerna fillstyrker utredningens förslag att ingen ytterligare lagstiftning om offenllig slyrelserepresenlalion i akfiebolagen sker när den nuvarande lagstiftningen upphör all gälla den 30 juni 1982.

3.13 Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

I yttrande såväl 1970 över samarbetsulredningens belänkande "Företag och samhälle" som 1976 över departementspromemorian "Slyrelserepre­senlalion för samhället" intog LRF en bestämt avvisande hållning till förslagen om slyrelserepresenlalion för del allmänna. Granskningen av aktuellt betänkande har medfört att LRF vidhåller en negaliv insläUning lill denna representationsfråga och att tidigare anförda såväl grundläggande principiella synpunkter som praktiska argument fortfarande är giltiga.

LRFs synsätt har vidare angivils i det 1979 antagna lantbrukskoopera­tiva handlingsprogrammet, varvid anges att principerna för ett konstruk­tivt och frikfionsfrilt samarbete mellan stat och organisationer kan sam­manfattas i följande punkter:

—Staten faststäUer ramarna för organisationernas verksamhet;

—Arbetsfördelning och ansvarsförhållanden måste vara klara;

—Ingen organisatorisk sammanblandning bör förekomma.

LRF finner att dessa principer bör gälla för alla förelag ulan offentligt ägarinlresse.

Staten har emellertid berättigade krav på viss form av insyn i alla förelag. Delta måste dock ta sig uttryck i andra fördjupade samarbelsfor­mer än slyrelserepresenlalion. Från lanlbmkskooperalionens sida har man också ställt sig posifiv lill en utveckling av informationssystem i smidiga och rafionella former. I belänkandel anges helt rikfigt sysselsättningspoliti­ken som del tydligaste exemplet på behov av informationsutbyte. Sedan 1976 finns ett system för lokaliseringssamråd genom avtal mellan å ena sidan regeringen och å andra sidan Sveriges Industriförbund, Kooperativa Förbundet och Lantbrukarnas Riksförbund om att till dessa organisationer anslutna industriföretag av en viss storlek årligen skall överlägga med den av regeringen fillsalta elableringsdelegalionen om lokalisering av respekti­ve förelags nyinvesteringar m. m. Riksdagen har 1980 beslutat att systemel för lokaliseringssamråd skall utsträckas tiU större förelag inom privata tjänste- och servicesektorn.

LRF finner att nämnda samråd fungerar på ett tillfredsställande sätt. Samrådet bör emellertid ske i så enkla former som möjligt och i slor utsträckning bygga på munfiiga överläggningar om planerade sysselsätt­nings- och organisationsförändringar m. m. Utöver dessa överenskom-

 

Prop. 1981/82:112                                                                 38

melser sker även ell mer fortlöpande informellt samråd mellan förelag och myndigheter, vilket leder lill alt något behov av offentlig slyrelserepresen­lalion inle finns för all underlätta samordningen mellan samhällets och förelagels åtgärder.

Då den intervjuundersökning som ingår i betänkandet inle har påvisat några egentliga samhällsdemokraliska vinster med offentlig styrelserepre­sentation i berörda investmentbolag, finner LRF, i enlighet med tidigare gjorda ställningstaganden, all myckel starka skäl finns för all ingen ytterii­gare lagstiftning sker om offentlig slyrelserepresenlalion i aktiebolag.

3.14 Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Inom ramen för enmansulredningen av hur systemel med offenllig sly­relserepresenlalion fungerat, har en intervjuundersökning genomförts. Denna undersökning visar att systemet, trots de bristande förutsättningar som getts från bl.a. industridepartementels sida, har fungerat förvånans­värt bra. Undersökningen kan inte påvisa några nackdelar med systmet eller någon negativ påverkan på styrelsearbetet. Både de intervjuade of­fentliga styrelseledamöterna och de intervjuade verkställande direktörerna eller motsvarande är positiva till systemet. Enligt vad som går att utläsa av betänkandet finns del i den delen av utredningen inle några som helst belägg för att systemet bör avskaffas.

Argumenten för all avskaffa systemet med offentlig slyrelserepresenla­lion är istället enbart av principiell och teoretisk natur. Ideologiska och intressebevakande motiv förs i utredningen fram mol tillämpning av offenl­lig slyrelserepresenlalion. Dessa motiv kan givelvis se olika ul för olika intressegrupper. Utredningens slutsatser är i den delen helt en följd av de ideologiska utgångspunkterna för utredningen.

De förslag som utredningen lägger fram är således inle baserade på den genomförda utvärderingen, ulan bygger på elt principiellt resonemang mot vilket ell flertal invändningar kan resas. Här ska inle någon utförlig redo­visning av invändningar göras. TCO vill bara med ett exempel visa på den typ av bristfällig argumentering som utredningen ger prov på. Bl.a. sägs, angående informationsutbytet mellan företag och samhälle, att förhållan­dena nu är helt annorlunda än då den offentliga styrelserepresenlationen infördes. Som bevis pekas bl. a. på att förhandlings- och informafionsskyl-dighelen enligl medbestämmandelagen lorde väl så effektivt som offentlig slyrelserepresenlalion säkerställa all olika intressenter informeras. Utre­daren förefaller här ha gjort en sammanblandning av syftena med den offenliga styrelserepresenlationen, som avser förhållandel samhälle-före­lag, och MBL, som avser förhållandet mellan anställda och arbetsgivare. Bortsett från denna principiella felsyn, har utredaren inle heller beaktat skillnaden mellan att de anställda blir informerade och att samhället får information. Vidare har MBLs informalionsregler brister när del gäller

 

Prop. 1981/82:112                                                   39

l.ex. koncernförhållanden, en företagsstruktur som är nog så viktig ur samhällssynpunkt.

Inga andra åtgärder föreslås istället för offentlig slyrelserepresenlalion. Utredaren pekar istället vagt på de många formella och informella kanaler som idag finns mellan förelag och samhälle. Det är således utredarens mening all de oklarheter i ansvarsfördelning och de svårigheter all kon­struera ett från demokratisk synvinekl liilfredsslällande syslem som utre­daren menar finns för den offentliga slyrelsrepresenlationen, inte föreUg­ger här.

TCO ansåg redan när systemel med offenllig slyrelserepresenlalion föreslogs av Samarbelsulredningen 1970 att del var ell värdefullt komple­ment lill andra näringspolitiska åtgärder från samhälles sida. Erfarenheter­na av försöksverksamheten är positiva. TCO anser därför alt systemet med offenllig slyrelserepresenlalion bör behållas och byggas ul enligt intentionerna i den lag som antogs 1979. Systemel bör ses som en del i elt samlat reformarbete för att förbättra samarbetet mellan företag och sam­hälle. De förutsättningar som angetts i tidigare lagstiftning bör tillskapas, l.ex. avseende slöd från bl.a. induslrideparlemenlel till de offenlUga sty­relseledamöterna.

3.15 Landsorgst jisationen (LO)

1 belänkandel föreslås alt "ingen ytterligare lagsfiftning om offenllig styrelserepresentation i aktiebolag sker, då den nuvarande lagsfiftningen upphör all gälla den 30 juni 1982". Skälet anges vara att systemet med offenllig slyrelserepresenlalion har principiella ölägenheter saml alt svå­righeter föreligger alt konstruera systemet på ell från demokrafisk syn­punkt tillfredsställande sätl. Trots alt knappast något i belänkandel styrker dessa slutsatser.

All eliminera ett system som, dels avsågs ingå i en samlad reform och dels redan vid tUlkomslen förutsatte utbyggnad i form av en utvidgning av antalet förelag, synes betänkligt.

Landsorganisationen vill för sin del avvisa betänkandets slutsats om att avveckla systemet. Istället bör de förutsättningar som angavs i 1972 års lagsiiftning komma till ullryck. Dvs. all den offentlige styrelseledamoten kontinuerligt förses med material som visar samhällets näringspolitiska strävanden, att särskilda konlaklkonferenser mellan de offentliga styrelse­ledamöterna och företrädare för samhället genomförs.

I anslutning härtill vill Landsorganisationen upprepa vad man sade i denna del i sitl yttrande över samarbelsulredningen. "Behovel av en samordning härvidlag understryks av det faktiska samband som ofta råder mellan banker - investmentbolag - producerande förelag. För all en sådan samordning skall kunna komma lill stånd och för all förslagen skall få något reellt innehåll fordras enligl LO att någon form av basroganisalion

 

Prop. 1981/82:112                                                   40

för de olika offentliga representanterna upprättas. En sådan basorganisa­tion bör utformas på elt sätl som effektivt bidrager lill alt de långsikliga näringspolitiska ambitionerna i samhället kan uppnås."

Vidare bör den lagstiftning om utvidgning som beslutades våren 1976 bringas i kraft. Detta för all det är först då systemet är utbyggt i enlighet med de ursprungliga intenfionerna som en utvärdering kan ge det underlag som är nödvändigt för alt seriöst kunna diskutera eventuella förändringar.

3.16 Svenska Bankföreningen

Utredningen fastslår alt del samhällsintresse, som skall tillgodoses med den offentliga styrelserepresenlationen är oklart. Fråga är enligt utredning­en om man alls kan tala om ell övergripande, över partierna slående samhällsintresse, vilket skulle vara lillräckligl precist för att ge vägledning inför enskilda beslut i företagsslyrelser.

Utredningens analys av denna fråga (sid. 64—68, 86—87) är enligl bank­föreningenens mening av slor principieU betydelse. På skilda samhällsom­råden förekommer nämligen lagstiftning rörande tillgodoseende av vad som kaUas "samhällets intresse" eller vad som är lämpligt "från allmän synpunkt". Som utredningen påpekar (sid. 64) har man i förarbeten och debatt ägnat endasi begränsad uppmärksamhet ål alt klargöra vad som menas med dessa intressen. Denna lagstiftningsteknik ger utrymme för skönsmässighel hos prövande myndigheter och därmed till rättsosäkerhet. Och för offentliga styrelserepresentanter, som i denna egenskap inle full­gör myndighetsfunktioner, uppstår de problem som utredningen har be­skrivit. Mol denna bredare bakgrund vill bankföreningen starkt instämma i utredningens slutsats (sid. 86) all oklarheterna i fråga om samhällsintres-sels innebörd är den viktigaste olägenheten med offentlig slyrelserepresen­lalion. Den grund på vilken hela lagstiftningen bygger, nämligen begreppet "samhällsintresse", är så svag och mångskiftande alt svaret på frågan om ell övergripande samhällsintresse blir helt beroende av den personliga och politiska inställningen hos den som tillfrågas. En lagstiftning som vilar på en så odefinierad grund kan knappast väl tillgodose demokratins krav.

Bankföreningen vitsordar utredningens uppfattning alt de offentliga styrelseledamöterna fåll elt ökat vetande om företagens situation och problem och all delta är en positiv sida av systemel med offenllig slyrelse­represenlalion. Som utredningen framhåUer finns del dock andra sätt än lagsiiftning om offenllig styrelserepresentation för att nå detta syfte. Och i vart fall behöver dessa ledamöter inle ges den svåra uppgiften att förena förelagets och samhällets intressen för nämnda syftes vinnande.

Bankföreningen biträder utredningens uppfattning att lagstiftningen om offentlig slyrelserepresenlalion i investmentbolag inte bör permanentas.

 

Prop. 1981/82:112                                                             41

3.17 AB Hevea

Utredniogen utmynnar, såvitt angår aktiebolag, i förslag all ingen ytterii­gare lagstiftning om offenllig styrelserepresenlafion i aktiebolag sker, då den nuvarande lagstiftningen upphör alt gäUa den 30 juni 1982. De skäl utredningen anför för detla förslag grandar sig på en grundlig analys av hur systemel med offenfiig slyrelserepresenlalion fungerat i praktiken och överväganden i principfrågor som aktualiserats i sammanhanget. Vad ut­redningen härvidlag anfört överenslämmer väl med de erfarenheter syste­met med offentlig styrelserepresentation gell i Aktiebolaget Heveas verk­samhet. Bolaget tillstyrker för den skull att utredningens förslag i nu ifrågavarande hänseende genomföres.

3.18    AB Industrivärden

Vi anser all del framlagda belänkandet är grundat på en omsorgsfull utvärdering av erfarenheterna från tillämpningen av 1972 och 1976 ärs lagstiftning om offentliga styrelseledamöter resp. styrelserepresenlafion för samhället i vissa aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser. Analysen av såväl del samlade erfarenhelsmaterialel som av frågans mer principiella aspekter är gjord på ell inträngande och skickligt säll.

Vi instämmer i utredningens slutsatser och i dess förslag all ingen ytteriigare lagstiftning om offenllig slyrelserepresenlalion i aktiebolag sker, då den nuvarande lagstiftningen upphör alt gälla den 30 juni 1982.

3.19    Investment Aktiebolaget Asken

Den intervjuundersökning som gjorts har utvisat all de praktiska vinster som uppnåtts med den offentliga styrelserepresenlationen är sådana all de i huvudsak kan uppnås även på annat sätt. Vi instämmer häri och därmed också i betänkandets förslag all slyrelserepresenlalion i akfiebolag bör upphöra, när den nuvarande lagstiftningen löper ut.

3.20    Kooperativa förbundet (KF)

Av intervjuundersökningen framgår all meningarna är delade om nyttan av offenllig slyrelserepresenlalion. Del framgår emellertid också all denna i allmänhet av företagen har uppfatlats antingen som en acceptabel form av offentlig insyn som inle medfört någon större olägenhet eller som en förstärkning av styrelsens kompelens och som en värdefull kontaktlänk med samhället. De flesta offentliga styrelseledamöter finner övervägande fördelar med systemet.

De företrädesvis principiella problem som utredningen ser med offent­liga styrelserepresentanter grundas på en viss uppfattning om hur samhälle

 

Prop. 1981/82:112                                                                 42

och förelag skall förhålla sig till varandra. Utredningen menar alt samhället kan utöva sin kontrollerande uppgift mot företagen med tillräcklig kraft om offentliga företrädare finns i styrelserna. Med hänsyn till all de som utses inle ges några andra mandat eller plikter än att utifrån bästa förstånd och omdöme fullgöra sina uppdrag i styrelserna framstår kontrollproblemet som mer ideologiskt än praktiskt. Rena jävsfall regleras i särskild ordning. Utredningen har inte i sina undersökningar redovisat några praktiska erfa­renheter som visar all konlroUfrågan utgör något egentligt problem.

KF har vid tidigare behandling av frågan framhållit att del är angelägel alt lämpliga former utvecklas för en effektiv samverkan mellan förelag och kommunala saml regionala och centrala statliga organ. KF anmälde emel­lertid också viss tveksamhet inför om slyrelserepresenlalion var en effek­tiv väg för all utvärdera olika beslulssociala konsekvenser. KF finner emeUertid inte utredningens huvudsakligen principiella argumentation mot slyrelserepresenlalion övertygande för den förändring som föreslås. Den medborgerliga insyn i viktiga ekonomiska beslut som systemet innebär anser KF från kooperativa utgångspunkter principiellt riktig. 1 den konsu-menlkooperaliva verksamheten finns redan en sådan insyn jämte en bred förankrad demokratisk kontroll inbyggd. Den offentliga styrelserepresen­lationen understryker förelagens roll i samhällsekonomin och del ömsesi­diga beroendet mellan företaget och del omgivande samhället. Vid sidan av ägarnas och de anställdas dellagande kan den nuvarande offentliga styrel­serepresenlationen bidra lill en sådan utveckling i näringslivet. KF vill här bl.a. peka på den överenskommelse om lokaliseringssamråd som förbun­det jämte Industriförbundet och LRF träffat med statsmakterna.

3.21 Sveriges Aktiesparares Riksförbund

/./ Styrelserepresentation i investmentbolag

Enligl aktiebolagslagens huvudprincip skall styrelseledamöter väljas av bolagsstämma. Bolagsstämmans, dvs. aktieägarnas, huvudsakliga möjlig­het all påverka skötseln av det bolag, i vilket man satsat sitt riskvilliga kapital, är just dessa val av styrelseledamöter. Del är därför viktigt att styrelserna blir så väl sammansatta som möjligt med personer som besitter den typ av kompetens som är viktig för förelagets fortlevnad och ekono­miska resultat. En god lönsamhet utgör enligl Aktiespararnas syn den viktigaste faktorn både för bolagels aktieägare och anställda i lika mån.

1:2 Val av styrelseledamöter

Enligl aktiebolagslagens huvudprincip skall styrelseledamöter väljas av bolagsstämma. Bolagsstämmans, dvs. aktieägarnas, huvudsakliga möjlig­het all påverka skötseln av del bolag, i vilket man salsal sitt riskvilliga kapital, är just dessa val av styrelseledamöter. Del är därför viktigt att styrelserna blir så väl sammansatta som möjligt med personer som besitter den typ av kompelens som är viktig för förelagets fortlevnad och ekono-

 

Prop. 1981/82:112                                                                 43

miska resultat. En god lönsamhet utgör enligl Aktiespararnas syn dén viktigaste faktorn både för bolagets aktieägare och anställda i lika mån.

Ulan att förorda all styrelseledamöter lillsälls på annat säll än vid bolagsstämma vill Aktiespararna uttrycka den uppfattningen all 9 styrelseledamöter med fördel bör sökas även utanför den gängse kret­sen - för alt få in ny kompetens 9 bättre valprocesser i de börsnoterade förelagen bör uppmuntras 6 de anställdas värdefulla kunnande bör tillvaratas i förelags styrelser på elt så bra sätt som möjligt genom all kompetenta representanter utses.

1:3 Styrelsens ansvar

Styrelseledamöter är skyldiga all i sitt handlande främja bolagels intres­sen. Delta följer av den sysslomannaslällning som styrelseledamöterna såsom organ för bolaget får anses inta i förhållande till bolaget. Den vårdnadsplikl som åvilar styrelseledamöter innebär bl. a. att de är skyldiga att iakttaga tystlåtenhet med avseende på angelägenheter och förhållan­den, vilkas yppande kan medföra skada eller olägenhet för bolaget.

Av ovanslående följer alt alla styrelseledamöter har samma ansvar. Man kan därför inte hävda all offentliga styrelseledamöter skulle ha någon särställning, som medger all de liU samhället kan lämna sådana upplys­ningar som inte på annat säll kan inhämtas.

1:4 Injörmation mellan företag och samhälle

Kraven på information mellan förelag och samhälle har ökat väsentligt under senare år. Vi anser dock alt syftet att informera samhället inle löses genom alt en av samhället utsedd person finns i styrelsen. Information mellan förelag och samhälle måste ske på andra öppna vägar.

3.22 Övriga

Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas ulan erinran och Kommers­kollegium, länsstyrelsen i Norrbollens län, aktiebolaget Cardo och aktie­bolaget Custos ulan närmare motiveringar.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner ej skäl all nu göra någon ändring ulan anser alt frågan om offenfiig slyrelserepresenlalion i vissa aktiebolag bör avgöras samtidigt som frågan om slyrelserepresenlalion i stiftelser slutligen avgörs.

4    Styrelserepresentation i vissa stiftelser

Utredningen har föreslagit all försöksperioden föriängs i fråga om of­fentliga styrelserepresentanter i sliflelserna lill dess ell långsiktigt beslut kan fallas på grundval av sliflelseulredningens (Ju 1975:01) förslag.

 

Prop. 1981/82:112                                                   44

1 det närmaste alla remissinstanserna är eniga med utredaren och tillstyr­ker förslaget ulan närmare motivering.

4.1      Bankinspektionen

Såvitt gäller de allmännyttiga stiftelserna är även enligt inspektionens uppfattning situationen annorlunda än för de undersökta aktiebolagen. Dessa stiftelsers ändamål och därav betingade speciella ställning skalte­mässigt utgör ett särskill motiv för offenllig slyrelserepresenlalion. Här kan del dock, som utredningsmannen föreslår, vara anledning all vänta med elt ställningstagande tills sliflelseulredningens belänkande föreligger.

4.2      Länsstyrelsen i Stockholms län

Utredningens föreslår i fråga om stiftelser all lagen om offentliga styrel­seledamöter förlängs lUl dess långsiktigt beslut kan fallas på grundval av sfiftelseulredningens förslag. Utredningen anför som skäl härtiU främst stiftelsernas skattemässiga särslillning.

Länsstyrelsen ansluter sig lill utredningens uppfattning. Stiftelserna har, i motsats till aktiebolagen, i stort sett inte berörts av den utveckling som skett på arbetslivets område, exempelvis i fråga om representation för de anställda i bolagsstyrelser. Även från denna utgångspunkt är del angelägel all lagen om offentliga styrelseledamöter förlängs i avvaktan på resuUatet av stiftelseulredningen.

4.3      Henry och Gerda Dunkers donationsfond nr 2

Henry och Gerda Dunkers Donationsfond nr 2 synes inlaga en särställ­ning bland de stiftelser, i vilka offenllig styrelseledamot förordnals, så lillvida all stiftelsens avkaslningsmedel är bestämd redan genom det testa­mente, som utgör Donationsfondens sliflelseurkund. När utredningen an­för all de ärenden de offentliga ledamöterna i stiftelsens styrelser har alt la ställning till huvudsakligen gäller utdelningen av anslag, har detta ingen relevans för Donationsfondens del. Donationsfonden har därför ingen erfa­renhet av i vad mån sådana ärenden kan anses motivera ett bibehållande av offenllig slyrelserepresenlalion i stiftelser. Något annat bärande skäl här­för synes ej föreligga.

I själva verket fungerar av nyss angiven orsak Henry och Gerda Dunkers Donationsfond i de avseende varom här är fråga på samma säll som ett investmentbolag. Utredningens förslag alt lagsfiftningen om of­fentlig slyrelserepresenlalion såvitt angår akfiebolag skall upphöra den 30 juni 1982 grundar sig på en noggrann analys av hur systemel med offentlig slyrelserepresenlalion fungerat i praktiken och överväganden i principfrå­gor som aktualiserats i sammanhanget. Vad utredningen härvidlag anfört

 

Prop. 1981/82:112                                                   45

överensstämmer väl med de erfarenheter systemet med offenllig slyrelse­represenlalion gett Donationsfondens verksamhet. Donationsfonden till­styrker för den skull alt utredningens förslag i detta hänseende genomföres och vill påpeka att, såsom en följd härav, konsekvensen synes kräva att Donationsfonden samtidigt undantages från den krets av stiftelser, för vilka systemet med offenllig slyrelserepresenlalion enligl utredningens förslag alltjämt skall gälla i avbidan på de beslut, som kan komma all föranledas av Sliflelseulredningens blivande förslag.

4.4 Sveriges Aktiesparares Riksförbund

Aktiespararna ansluter sig lill utredningens förslag all lagen om offent­liga styrelseledamöter i stiftelser förlängs till dess ell långsiktigt beslut kan fattas på grandval av Sliflelseulredningens förslag.

Den allmänna kommentar kan dock lämnas — och den gäller även för styrelser i akfiebolag - att styrelser med få ledamöter ofta visar sig vara mera effektiva än styrelser med många ledamöter.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982