Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1981/82:10

om ändrade avdragsregler för egenavgifter, m, m,;

beslutad den 17 september 1981.

Regeringen föreslår riksdagen atl antaga de förslag som har upplagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

Pä regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en viss begränsning av skyldigheten att betala egenavgifter till socialförsäkringarna m.m. En motsvarande inskränkning görs på förmånssidan, dvs. vid beräkningen av underlaget för sjukpenning och ATP. Vidare föreslås ändrade reglerom avdrag vid inkomsttaxeringen för egenavgifter. Syftet med de nya bestämmelserna är bl. a. alt underlätta den försäkrings- och skattemässiga behandlingen av egenavgifierna.

De föreslagna ändringarna innebär i korthet följande.

Ersättningar som skall taxeras som inkomst av tjänst ger f.n. i undan­tagsfall upphov till skyldighet att belala egenavgifter. I praxis har sålunda den som haft royaltyinkomst av tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet påförts egenavgifter. Av­giftsskyldighet föreligger vidare för den som har flera inkomster vilka från varie arbetsgivare/uppdragsgivare understiger 500 kr. för är men samman­lagt uppgår till minst 500 kr. Enligt förslaget skall nu nämnda tjänstein-komster inte vara förmånsgrundande och inte heller föranleda skyldighel att betala egenavgifter.

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall f. n. underskott i ett jordbruk dras av från inkomst av ett annat jordbruk. Moisvarande kvitt­ning skall göras om den skallskyldige bedriver flera olika rörelser. Dessa kviitningsregler föreslås avskaffade.

Egenavgifter är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Vid beräkning av inkomsl av jordbruksfastighet eller rörelse medges f. n. etl schablonavdrag för del löpande årets egenavgifter. De slulliga egenavgifierna som seder­mera fastställs för året i fråga skall avstämmas mol det tidgare medgivna I    Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 10


Prop. 1981/82:10


 


Prop, 1981/82:10                                                      2

schablonavdraget. Enligt förslaget avskaffas systemet med schablonav­drag. Den skattskyldige får i stället avdrag för det belopp som han i sin bokföring eller deklaration sätter av för att täcka det löpande årets egenav­gifter. Avsättningen får uppgå till högst 25 % av avsättningsunderlaget. Det avsatta beloppet återförs till beskattning nästföljande beskattningsår och avräknas mot de slutligt fastställda avgifterna. I fråga om egenavgifter som hänför sig till annan inkomst än jordbruks- eller rörelseinkomst får avdrag, liksom hittills, göras som ett s. k. allmänt avdrag vid taxeringen för det beskattningsår då de slutliga avgifterna fastställts.

De nya reglerna avses träda i krafl den 1 januari 1982 och skall - såvitt gäller avdragsreglerna - tillämpas första gången vid 1983 års taxering.


 


Prop, 1981/82:10                                                                 3

1    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)' dels att 41 b § och anvisningarna till paragrafen skall upphöra att gälla. dels att 28 § 1 mom., 35 § 1 mom., 41 d §, 46 § 2 mom., 53 § 1 mom., punkt 15 av anvisningarna till 21 §, punkterna 2 och 2 a av anvisningarna till 22 §, punkt 10 av anvisningarna till 28 §, punklerna 9 och 9 a av anvisningarna till 29 §, anvisningarna till 52 § samt punkt 3 av anvisningar­na till 53 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

28 §

/ mom.~ Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommii rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor;

värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkler, som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushållsmed­lemmars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelseidkarens hushåll, så ock av annan förmån, som i rörelsen kommit honom tillgodo.

Räntor samt utdelningar å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar räknas såsom intäkt av rörelse, såvitt de influtit från kapital, som tillhört rörelsen.

Royalty och periodiskt utgående Ersättning i form av royalty eller

avgift för utnyttjande av patent, periodiskt utgående avgift för ut-

mönster eller dylikt är alt anse så- nyttjande av materiella eller imma-

som intäkt av rörelse, såvitt icke teriella tillgångar är att anse såsom

royaltyn eller avgiften är av beskaf- intäkt av rörelse, såvitt inte royal-

fenhel att böra hänföras till intäkt tyn eller avgiften är av beskaffenhet

av jordbruksfastighet eller av an- att böra hänföras till intäkt av fas-

nan fastighet.                                              lighet eller av tjänst.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften lill annan, räknas likaledes sorn intäkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivils vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederlag, som arbetsgivare erhållit för atl han övertagit ansvarel för pensionsutfästelse i samband med övertagande av rörelse, räknas som intäkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pen­sionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräkning, skall han enligt 30 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623), under den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden, redo­visa vad som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande av-

' Senaste lydelse av 41 b § 1976:460 anvisningarna till 41 b § 1981:40. - Senaste lydelse 1976: 1099.


 


Prop. 1981/82:10                                                                     4

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

dragsrätt föreligger enligt punkl 2 d jämfört med punkt 2 e av anvisningar­na lill 29 § denna lag. Är vad som sålunda skall redovisas mindre än motsvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt av rörelse. Finns disponibla pensionsmedel vid ut­gången av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt dock beräknas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året till pensionsstiftelse och avdragsgill avgift under året för pensionsförsäkring — varvid dock beaktas endast avsättning eller avgift avseende pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik - samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid ulgången av närmast föregående beskatlningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligl närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild underrubrik motsvaran­de vad som sålunda lagils till beskattning icke räknas som intäkt.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt av rörelse det beskatlningsår då rörelsen upphörde. Går arbets­givare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponib­la pensionsmedel som intäkt för del beskattningsår då beslutet om likvida­tion fattades eller skiftet ägde rum. För fusion som avses i 3 mom. gäller vad som föreskrives där och i 4 mom.

Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskatt­ningsårets ingång under särskild underrubrik jämle förmögenheten i pen­sionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskat med arbet.sgi-varens pensionsreserv vid beskattningsårets utgång för sådant pensions­åtagande i den mån del ej är tryggat genom pensionsförsäkring jämle vid sislnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutils. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas lill högre belopp än som molsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.

35                                              §

1  mom.' Till inläkt av tillfällig     1   mom. Till intäkt av tillfällig

förvärsverksamhet hänföres intäkt,  förvärvsverksamhet hänförs

som skattskyldig haft av annan för- /) intäkt som skattskyldig haft

värvskälla än förut nämnts och som av annan förvärvskälla än förut har

e/heller/!«;:/7«r/; av kapital.    nämnts och som inte heller utgör

Till intäkt av tillfällig förvärvs-                          inläkt av kapital,

verksamhet   räknas   även   lotteri- 2) sådan lotterivinst som inte är

vinst, som/cA-e är frikallad från be- frikallad   frän   beskattning   enligt

skattning enligt 19 §.                                                        19 §,

Belopp, varmed schablonavdrag     3) restituerade, avkortade eller
för egenavgifter överstigit påförda
avskrivna egenavgifter enligt lagen
avgifter, samt restituerade, avkor-
(1981:691) om socialavgifter, som
tade eller avskrivna egenavgifter
inte utgör inläkt av jordbruksfas-
skall, i den omfattning som anges i
lighet eller rörelse, i den mån av-
anvisningarna lill 41 b §, upptagas
drag har medgetts för avgifterna.

' Senaste lydelse 1976:460.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

som intäkt av tillfällig förvärvsverk­samhet.

Till inläkt av tillfiillig förvärvs­verksamhet räknas vidare i den om­fattning som angives i 2-4 mom. vinst genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).


Föreslagen lydelse

och

4) vinst - i den omfattning som anges i 2-4 mom. - genom icke yrkesmässig avyttring (realisa­tionsvinst).


41 d §


Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och annan rörel­se än penning- och försäkringsrö­relse medges avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till re­sultatutjämningsfond. Avdraget får uppgå till högst 20 procent av sum­man av de belopp som den skatt­skyldige under beskattningsåret har erlagt som lön till arbetstagare hos honom i förvärvskällan (lönekost­nad). I fråga om skattskyldig, som är fysisk person, får avdraget uppgå till högst summan av 20 procent av lönekostnaden och 15 procent av den vid taxeringen till statlig in­komstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan efter avdrag för den lönebaserade men före avdrag för den inkomstbaserade fondav­sättningen och - i förekommande fall - före avdrag för avsättning till allmän investeringsreserv enligt la­gen (1979:610) om allmän invesle-ringsreserv och före uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsman-nakonto samt/öre schablonavdrag för egenavgifter.

Med lön avses sådana ersättning­ar i penningar som anges i 19 kap. I § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn skall dock inte tas till lön till arbets­tagare för vilken avgiftsskyldighel enhgt fiärde slycket första mening­en nämnda pö/flro/inle föreligger och inle heller lill ersättning till ar­betstagare, som varit bosatt utom­lands och utfört arbete utom riket.


Vid beräkning av inkomsl av jordbruksfastighet och annan rörel­se än penning- och försäkringsrö­relse medges avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till re­sultatutjämningsfond. Avdraget får uppgå lill högsl 20 procent av sum­man av de belopp som den skatt­skyldige under beskattningsåret har erlagt som lön lill arbetstagare hos honom i förvärvskällan (lönekost­nad). I fråga om skattskyldig, som är fysisk person, får avdraget uppgå till högst summan av 20 procent av lönekostnaden och 15 procent av den vid taxeringen till statlig in­komstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan efter avdrag för den lönebaserade men före avdrag för den inkomstbaserade fondav­sättningen och före - i förekom­mande fall - avdrag för avsättning lill allmän investeringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän in-vesleringsreserv, uppskov enligt la­gen (1979:611) om upphovsmanna-konto samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:69l) om socialavgifter.

Med lön avses sådana ersättning­ar i pengar som anges i 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter. Hänsyn skall dock inte tas till lön till arbetstagare för vilken avgifts­skyldighet enligl 2 kap. 4 § första stycket 1 nämnda lag inte föreligger och inte heller till ersättning till ar­betstagare, som varil bosall utom­lands och utfört arbele utom rikel, såvida ersättningen avsett arbete


■» Senaste lydelse 1981:295.


 


Prop. 1981/82:10                                                                     6

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

såvida ersättningen avsett arbele som ulförts för annans räkning utan

som ulförts för annans räkning utan alt anställning förelegat (jfr 2 kap.

atl anslällning förelegat (jfr 19 kap. 5 § andra stycket andra meningen

/ § fiärde stycket andra meningen                        nämnda lag),
nämnda lag).

1    fråga om handelsbolag och dödsbo, som i beskattningshänseende be­
handlas som handelsbolag, beräknas avdrag för avsättning till resultatul-
jämningsfond för bolaget respektive dödsboet. Ägs andel i handelsbolag
eller i dödsbo, som i beskattningshänseende behandlas som handelsbolag,
av annan än här i riket bosatt fysisk person, fär avdrag för avsättning inte
beräknas pä grundval av bolagets eller dödsboets inkomster.

Avdrag för avsättning till resultatuljämningsfond skall återföras lill be­skattning nästföljande beskattningsår.

Av punkl 2 tionde och elfte slyckena samt punkt 3 iredje stycket av anvisningarna till 41 § framgår att avsättning till resultatuljämningsfond kan medföra att rätten till lagernedskrivning begränsas.

46 §

2    moin. I hemortskommunen får skattskyldig, som varil bosatt här i
rikel under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

1)   för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den ut­sträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2)   för påförda egenavgifter / den       2) för påförda egenavgifter enUgt omfallning som anges i anvisning- lagen (1981:691) om socialavgifter arna till 41 b §;                                      som inte får dras av från inkomsten

av särskild förvärvskälla:

3)   för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkring­ar av följande slag, vilka ägs av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapilalförsäkring, till den del avdrag för premien ej medges enligt punkt 2 av anvisningarna till 22 S eller punkl 9 av anvisningarna till 29 §, arbetslöshetsförsäkring, om avdrag ej medges enligt nyssnämnda lagrum eller punkt 6 av anvisningarna till 33 §, saml sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift lill sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2-4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäk­ring;

4)   för belopp som den skaitskyldige enligt vid självdeklarationen fogat intyg eller annal skriftligt bevis under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess bar­net fyllt 18 år eller intill dess del fyllt 21 år om det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med 3000 kronor för varje barn;

6) för avgift som den skaitskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala sjö-

' Senaste lydelse 1980:71.


 


Prop. 1981/82:10                                                      7

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

mansskatl, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsför­säkring och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4) och 6), endast i den mån hänsyn inte tagits lill understödet, avgiften eller underhållsbidra­get vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskatt­ningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda lid.

Avdrag för premier och andra avgifter som avses i första stycket 3) medges inte med högre belopp än 250 kronor. Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, medges dock sådant avdrag för dem båda gemensamt med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor medges vidare om skatiskyl­dig under beskattningsåret varit ogift - varmed jämställs änka. änkling eller frånskild - och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte översliga den skattskyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomsl. I fråga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig lill anställning, om den skattskyldige helt saknar pensionsrätl i anställning och inte är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflylande som avses i punkt 2 e femte stycket av anvisningarna till 29 §, får avdraget uppgå till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten lill den del den inle översUger tjugo gånger del basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämls för januari månad året närmast före laxe­ringsåret samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inte tretfio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomsten till den del den tillsammans med A-inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje meningarna av detta stycke får avdraget beräknas till högsl etl belopp motsvarande angivet basbelopp jämle 30 procent av inkomsl som hänför sig lill jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsvarande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Med A-in­komst avses inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt I § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligger fär riksskatteverket efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätl i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för in­komst av jordbruksfastighet eller rörelse på det sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryg­gande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skaitskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2 e


 


Prop. 1981/82:10                                                                    8

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

femte stycket av anvisningarna till 29 §. Har skatiskyldig, som - själv eller genom förmedling av juridisk person — drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksam­hetstiden ej skaffat sig ett belryggande pensionsskydd, fär avdrag beräknas även pä sådan inkomst som enligl 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av del antal är den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio är. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek las lill den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i första slyckel 6). Avdraget får dock inte överstiga etl belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för januari månad del år driften i förvärvskällan upphön och ej heller summan av de belopp som under beskattningsärel redovisals som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomsl av tillfällig förvärvsverksamhet som är alt hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligt punkl 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket del högsta belopp varmed av­drag för avgift för försäkringen fär medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skatiskyldig som upp­hört med driften i en förvärvskälla. Mot beslut av riksskatteverket i fråga som avses i delta stycke får talan inle föras.

Har skatiskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligl bestämmel­serna i femte slyckel, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för del påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda är överstiger vad som anges i femte slycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses i första stycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomsler från förvärvskällor, som är skalleplikliga i kommunen, och övriga avdrag enligl denna para­graf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inte utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomslen, i förekommande fall efter andra avdrag enligt denna paragraf som medges vid taxeringen i kom­munen. Avdrag, som pä grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efter betalningsårel. Inte heller i sislnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga av­drag enligt denna paragraf gjorts.

53 §

/ mom.'' Skyldighet atl erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:

a) fysisk person:

för tid, under vilken han vaiit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller ä utländsk ort förvärvats; samt

'" Senaste lydelse 1980: 1096.


 


Prop, 1981/82:10                                                                    9

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställ­ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhet här i rikel;

för pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del beloppet översiiger 6000 kronor och för annan ersättning enligt nämnda lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänste­pensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven för­säkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956:293) om ersätt­ning åt smittbärare samt enligt annan lag eller förfaltning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbele eller på grund av militärtjänst­göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskade­skydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersätlning till sjömän;

för dagpenning fräii erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973:349);

för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp, varmed schablonav- för återfört avdrag för egenav-
drag för egenavgifter överstigit på-
gifter enligt lagen (1981:691) om
förda avgifter, samt restituerade,
socialavgifter samt — i den mån av­
avkortade eller avskrivna egenav-
drag har medgetts för avgifterna-
gifter, alU i den omfattning, som
restituerade, avkortade eller av-
anges i anvisningarna tiU 41 b §;
             skrivna egenavgifter;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar saml uthyrda eller med tomt­rätt eller vattenfallsrätt upplåtna fastigheter; samt

för inkomst av rörelse, som ej härflulit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov;

c)    landsling, kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings­
sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d)    akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan


 


Prop, 1981/82:10                                                     10

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,

sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regional ut­vecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande av vissa uppgifter frän företagareförening till regional utvecklingsfond,

allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, understöds­föreningar som inte bedriver fill livförsäkring hänföriig verksamhet, pen­sionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut­fästelse m.m., personalstiftelser som avses i samma lag med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetsta­gare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsned-läggelse eller rationalisering av företags verksamhet, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Allmänna pensionsfonden, Allmänna sjukförsäkringsfonden, Apotekar-societetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m.. Bok­branschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Dag Hammarskjölds minnes­fond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Fonden för industriellt samarbete med u-länder. Järnkontoret och SlS-Standardiseringskommis-sionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norriandsfonden, Stiftelsen Industri­centra, Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftel­sen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Svenska bibelsällskapets bibelfond. Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, Svenska skeppshypoteks-kassan. Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd och Aktiebolaget Tipstjänst:

för inkomst av fastighet;

e)  kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinst­
syfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt än­
damål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets
försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller be­
stämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna under­
stöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverk­
samhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning, ävensom
ideella föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

f)   svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, sam­
fund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till livförsäkring hän­
föriig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska perso­
ner, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller
på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om
samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser mark-
samfällighet eller regleringssamfällighet, samtliga här under O avsedda
bolag, verk och andra juridiska personer i den mån de ej inbegripas under
punkterna d) och e):

för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

g)    utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits; samt


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


11


för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förkla­ra, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med sfiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut rnå, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskattever­ket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar

till 21 §


15. Belopp, varmed schablon­avdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter, samt restituerade, avkortade eller avskrivna egenav­gifter skall, i den omfattning som anges i anvisningarna liU 41 b §, upptagas som intäkt av Jordbruks­fastighet.


15. TiU intäkt av jordbruksfas­tighet räknas avdrag för egenav­gifter som har återförts enligt punkt 2 a av anvisningarna till 22 § samt — ( den mån avdrag har medgetts för avgifterna vid beräkning av net­tointäkten av fastighelen — resti­tuerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter.


till 22 §


2, Till driftkostnad hänförs även speciella skatter och avgifler till del allmänna, såsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska all­männa skatter får inte dras av (se 20§).

2,* Till driftkostnad hänföres även speciella skatter och avgifter till det allmänna, säsom till exempel skogsvårdsavgift. Svenska all­männa skatter/å icke dragas av (se 20§).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna till 29 § om avdrag för premie för grupplivförsäkring och för kostnader för egen hälsovård samt i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbetslös­hetskassa gäller också beträffande inkomst av jordbruksfastighet.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande inkomst av jordbruksfastighet.


2. a.' Vid beräkning av nettoin­täkt av här i riket belägen jord­bruksfastighet som brukats av skattskyldig, som är fysisk person, medges schablonavdrag för egen-


2 a. Avdrag medges för påför­da egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till jord­bruksfastigheten .


" Senaste lydelse 1976:460. ' Senaste lydelse 1981:388. ' Senaste lydelse 1977: 1172.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

avgifter  enligt   bestämmelserna   I denna punkt.

Schablonavdraget beräknas på etl underlag som motsvarar den skatteskyldiges nettointäkt av jord­bruksfastigheten, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt före schablonavdraget, minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 §, dels underskott av annan här i riket be­lägen jordbruksfastighet som bru­kats av den skattskyldige, dels — om den skaitskyldige begär det — intäkt som är att hänföra till in­komst av anslällning enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Motsvarande gäller beträffande skatiskyldig som är delägare i han­delsbolag Ufi' 53 § 2 mom.).


12

Föreslagen lydelse

Fysisk person, som brukat en här i rikel belägen jordbruksfastighet, får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att läcka de på beskattningsåret belöpande egen-avgijterna. Den som enligt jord­bruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprätla årsbokslut skall ha satt av elt mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet av­drag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår.

Avdrag enligt andra slyckel be­räknas pä ett underlag som molsva­rar den skattskyldiges nettointäkt av jordbruksfastigheten, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, mins­kad med

/) sjukpenning eller annan er­sättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 §,

2)    intäkt som är att hänföra lill inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, och

3)    intäkt som omfattas av över­enskommelse enligt 3 kap. 2 § and­ra stycket lagen om allmän försäk­ring.

Avdrag enligt andra stycket får uppgå lill högsl 25 procent av un­derlaget, beräknai enligt tredje stycket.

Vad som har sagts i första—f jor­de styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget har haft inkomsl av en här i riket belägen jordbruksfas­tighet och att delägaren genom bo­laget har brukat fastigheten. Av­drag enligt första och andra slycke­na skall därvid göras av delägaren. Vad som nu har sagts gälk r också i fråga om en delägare i elt dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall tillämpas.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

Beskatias enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § medhjäl­pande make för del av inkomst av verksamhet, som bedrives av den andra maken, skall schablonavdrag för egenavgifter beräknas särskilt för envar av makarna.

Schablonavdraget utgör - såvi­da annat icke följer av sjätte och sjunde styckena — 10 procent av den del av underlaget som icke överstiger 10000 kronor, 20procent av den del av underlaget som över­stiger 10000 men icke 100000 kro­nor samt 15 procent av den del av underlaget som överstiger 100000 kronor.

Schablonavdraget ulgör 2 pro­cent av underlaget om

a)   den skattskyldige vid ingång­en av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år,

b)   den skaitskyldige för decem­ber månad året näst före taxerings­året har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom en­ligt 15 kap. 2 § samma lag,

c)    den skaitskyldige icke är in­skriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året näst före taxe­ringsåret, eller

d)     bruttointäkten av fastigheten
uteslutande eller så gott som ute­
slutande omfattas av överenskom­
melse som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

I fall som avses i sjätte stycket beräknas schablonavdrag endast på underlag eller del därav för vU­ket egenavgift enligt 4 § lagen (1968:419) om allmän arbetsgivar­avgift vid taxeringen bedömes kom­ma att utgå. Vid denna bedömning anses underlaget ulgöra sådan in­komst av annat förvärvsarbete som avses i första stycket nämnda lag­rum.


Föreslagen lydelse

Beskattas enligt iredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjäl­pande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna.

Skattskyldig som har gjort av­drag enligt andra stycket skall vid självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgif­terna skall lämnas på blankett en­ligt formulär som fastställs av riks­skatteverket.


 


Prop, 1981/82:10


14


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


till 28 §


10. Belopp, varmed schablon­avdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter, samt restituerade, avkortade eller avskrivna egenav­gifter skaU, i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §, upptagas som intäkt av rörelse.


10. Till intäkt av rörelse räknas avdrag för egenavgifter som har återförts enligt punkt 9 a av anvis­ningarna till 29 § samt — / den mån avdrag har medgetts för avgifterna vid beräkning av nettointäkten av rörelsen - restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter.


till 29 §


9." Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifler till del allmänna må nämnas vissa till­verkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder m.m. dyl. Däremot/å svenska allmänna skat­ter icke avdragas (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkost­nad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma alt utfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmån­ligare grunder än vad som gäller en­ligl grupplivförsäkring för befatt­ningshavare i statens tjänst, skall dock endasi den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet här­med icke utgör omkostnad i rörel­sen erhålles allmänt avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom.


9. Såsom speciella för rörelse ut­gående skaller eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverk­ningsskatter, stämpelavgifter, tull-och hamnumgälder m. m. dyl. Där­emot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 §).

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkost­nad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma alt utfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmån­ligare grunder än vad som gäller en­ligt grupplivförsäkring för befatt­ningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet här­med inte utgör omkostnad i rörel­sen erhålls allmänt avdrag under de förutsättningar som anges i 46 § 2 mom.


Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmän av fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 mom. tredje slycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller ocksä beträffande inkomst av rörelse.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för koslnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande inkomst av rörelse.

'" Senaste lydelse 1976:460. " Senaste lydelse 1981:388.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

9.a.' Vid beräkning av nettoin­täkt av här i riket bedriven rörelse skall punkt 2 a av anvisningarna till 22 å äga motsvarande tillämpning. Vid tiUämpning av nämnda anvis­ningspunkt skall i stället för in­komst eller underskott av Jord­bruksfastighet beaktas inkomst el­ler underskott av rörelse samt i stället för sjukpenning som avses i punkl 14 av anvisningarna till 21 § beaktas sjukpenning som avses i punkt 9 av anvisningarna till 28 §.


15

Föreslagen lydelse

9 a. Avdrag medges för påför­da egenavgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till rörel­sen.

Fysisk person, som bedrivit rö­relse här i rikel, får dessutom av­drag för belopp som har avsatts för att täcka de på beskattningsåret belöpande egenavgifierna. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räken­skaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskatt­ningsår.

Avdrag enligl andra stycket be­räknas på ett underlag som mot­svarar den skatlskyldiges nettoin­täkt av rörelsen, beräknad enligt la­gen (1947:576) om statlig inkomst­skatt, före avdraget, minskad med

1)    sjukpenning eller annan er­sättning som avses i punkt 9 av an­visningarna till 28 §,

2)    intäkt som är alt hänföra lill inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om aUmän försäkring, och

3)    intäkt som omfattas av över­enskommelse enligt 3 kap. 2 § and­ra stycket lagen om allmän försäk­ring.

Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av un­derlaget, beräknai enligt tredje stycket.

Vad som har sagts i första—fjär­de styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning alt bolaget har haft inkomst av en här i riket bedriven rörelse och att delägaren genom bolaget har drivu rörelsen. Avdrag enligl första och andra styckena skaU därvid göras


Senaste lydelse 1976: 1094.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


16


av delägaren. Vad som nu har sagts gäller också i fråga otn en delägare i elt dödsbo, för vilkel reg­lerna om handelsbolag skall tilläm­pas.

Beskattas enligt tredje slyckel av anvisningarna till 52 § en medhjäl­pande make för en del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag en­ligl förslå och andra slyckena gö­ras särskill för envar av makarna.

Skatiskyldig som har gjort av­drag enligt andra slycket skall vid självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgif­terna skall lämnas på blankett en­ligt formulär som fastställs av riks­skatteverket.

Ull 52 §''


Ha makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende in­komst av jordbruksfastighet eller rörelse gälla bestämmelserna i and-ra-sjätle styckena.

Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgif­ter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verk­samhelen och den andra maken ej har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksam­heten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annal ej följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fall sker be­skattning enligl femte stycket.

När verksamhelen bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbe­tat i verksamheten minst 400 tim­mar under beskattningsärel, fär ma-


Har makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende in­komst av jordbruksfastighet eller rörelse gäller bestämmelserna i andra-själte styckena.

Verksamhelen anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgif­ter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verk­samheten och den andra maken inte har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksam­helen beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat inte följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan le­dande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. 1 sådana fall sker beskattning enligt femte stycket.

När verksamhelen bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbe­tat i verksamheten minsl 400 tim­mar under beskattningsåret, får ma-


" Senaste lydelse 1976: 1094.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

kärna fördela inkomslen sig emel­lan sä att en del av hela inkomsten av förvärvskällan, beräknad enligl lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt före schablonavdrag för egenavgifter enligt punkt 2 a av anvisningarna Ull 22 § och punkt 9 a av anvisningarna till 29 §, hän­föres lill medhjälpande make. Den­na del får icke upptagas till högre belopp än som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för medhjälpande makens arbete jämte egen sjukpenning eller annan er­sättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 § eller punkt 9 av anvisningarna till 28 §. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas ge­mensamma bostadsutrymme fär medräknas om med hänsyn till rö­relsens art och andra omständighe­ter skäl därtill föreligger. Vid bedö­mande av om medhjälpande make under beskatlningsåret arbetat fö­reskrivet antal arbetstimmar skall anses alt han under tid, dä han upp­burit sjukpenning eller föräldrapen­ning enligt lagen (1962: 381) om all­män försäkring eller därmed jäm­förlig ersättning enligt annan för­faltning, arbetat i samma omfatt­ning som närmast före den tid, då sådan ersättning uppburits.

I de fall dä verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskäl­lan eller det i denna nedlagda kapi­talet, möter ej hinder atl - utöver vad som anges i tredje stycket -hänföra ytterligare en del av in­komsten till sistnämnda make, mot­svarande skälig ränta som han kan ha uppburit på grund av sin ägande­rätt eller kapitalinsats.

Ha makarna gemensaml bedrivit verksamheten, skall vardera maken taxeras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och öv-2    Riksdagen 1981182. I saml. Nr 10


17

Föreslagen lydelse

kärna fördela inkomsten sig emel­lan så att en del av hela inkomsten av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt, före avdrag för avsätt­ning för egenavgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter, hän­förs lill medhjälpande make. Denna del får Inte tas upp lill högre belopp än som kan anses motsvara mark­nadsmässigt vederlag för medhjäl­pande makens arbele jämle egen sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisning­arna till 21 § eller punkl 9 av anvis­ningarna till 28 §. Omfattar beskatt­ningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbets­timmar med hänsyn härtill. Arbets­insats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn lill rörelsens art och andra omsländigheler skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskatt­ningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses atl han under tid, då han uppburit sjukpen­ning eller föräldrapenning enligt la­gen (1962:381) om allmän försäk­ring eller därmed jämförlig ersätt­ning enligt annan författning, arbe­tat i samma omfattning som när­mast före den tid, då sådan ersätt­ning uppburits.

I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av m.akarna och den andra maken ägl del i förvärvskäl­lan eller det i denna nedlagda kapi­talet, möter inte hinder atl - utöver vad som anges i tredje slycket -hänföra ytterligare en del av in­komsten till sistnämnda make, mot­svarande skälig ränta som han kan ha uppburit pä grund av sin ägande­rätt eller kapitalinsats.

Har makarna gemensamt bedri­vit verksamhelen, skall vardera maken laxeras för den inkomst där­av som med hänsyn till hans arbele


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

riga insatser i verksamhelen skäli­gen tillkommer honom.

Vad som på vardera maken be­löper enligt bestämmelserna i förs-ta-femte styckena minskat med schablonavdrag för egenavgifter utgör den skattskyldiges nettoin­täkt av förvärvskällan.

Av 65 § framgår, alt beslämmel­ser som avse gift skatiskyldig i vis­sa fall skola tillämpas i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans.

till 53 3. Inkomst av rörelse i form av royalty eller periodvis utgående av­gift för utnyttjande av patent, mönster eller dyl., som härflyler från här i riket bedriven rörelse, anses som inkomsl av rörelse, som här bedrivits.


Föreslagen lydelse

och övriga insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom.

Vad som på vardera maken be­löper enligt bestämmelserna i förs­ta—femte styckena, sedan därifrån avräknats på maken belöpande del av avsättning för egenavgifter, ut­gör den skattskyldiges nettointäkt av förvärvskällan.

Av 65 § framgår, att beslämmel­ser som avser gift skatiskyldig i vis­sa fall skall lillämpas i fråga om dem som, ulan all vara gifta, lever tillsammans.

3. Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för ulnyltande av materiella eller im­materiella tillgångar skall, såvida ersättningen skall hänföras lill in­täkt av rörelse och ersättningen härrör från här i riket bedriven rö­relse, anses som intäkt av rörelse, som här bedrivits.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering. I samband därmed iakttas följande.

1.   Har en skattskyldig påförts egenavgifter såsom slutlig skatt för be­skattningsår för vilket taxering har skett år 1982 eller tidigare och har den skattskyldige för beskattningsåret medgetts schablonavdrag för egenav­gifter enligt den äldre lydelsen av punkt 2 a av anvisningarna till 22 § eller den äldre lydelsen av punkt 9 a av anvisningarna till 29 §, medges avdrag för de påförda egenavgifierna endast med det belopp varmed dessa har överstigit schablonavdraget. Om schablonavdrag för beskattningsåret har medgetts med belopp överstigande summan av de påförda egenavgifierna skall skillnadsbeloppet tas upp som intäkt.

2.   Har schablonavdrag för egenavgifter, som medgivits vid 1982 eller tidigare års taxering, reducerats i samband med ändring av taxeringen, får avdrag göras med det belopp varmed reduktion har skett. Å andra sidan skall som intäkt tas upp belopp varmed schablonavdrag i samband med ändring av 1982 eller lidigare års taxering har medgetts uiöver tidigare åtnjutet schablonavdrag.

3.   Belopp som är avdragsgillt eller skattepliktigt enligt första eller andra punkten hänförs till det beskatlningsår under vilkel slutlig eller tillkom­mande skatt har påförts eller restitution, avkortning eller avskrivning har skett. Har schablonavdrag för egenavgifter medgetts eller har tidigare medgivet schablonavdrag ändrats, skall, såvida taxeringsålgärden inte för­anleder omräkning av egenavgifierna för beskattningsåret i fråga, avdraget eller intäkten hänföras till det beskattningsår under vilkel beslutet an­gående taxeringsåtgärden har meddelats.


 


Prop, 1981/82:10                                                     19

Har den skattskyldige anfingen brukat flera jordbruksfastigheter eller bedrivit flera rörelser under det beskatlningsår som anges i första stycket, skall i nämnda stycke avsett avdragsgillt eller skattepliktigt belopp hänfö­ras till den förvärvskälla som ger störst underlag för beräkning av scha­blonavdrag. Har den skaitskyldige under nämnda beskattningsår både brukat jordbruksfastighet och bedrivit rörelse, fastställs i första hand det inkomstslag inom vilket underlaget för avdrag är störst. Inom detta in­komstslag hänförs avdrag eller intäkt till den förvärvskälla som ger störst underlag. Har den skattskyldige under beskattningsåret varken brukat jordbruksfastighet eller bedrivii rörelse, medges avdraget såsom allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. medan intäkten tas upp såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

4.    Vid 1983 års taxering tillämpas 41 d § första, andra och sjätte slyc­kena i paragrafens lydelse intill den 1 juli 1981. Därvid skall dock vad som i paragrafens första stycke sägs om schablonavdrag för egenavgifter avse avdrag för avsättning för egenavgifter enligl lagen (1981:691) om socialav­gifter.

5.    Vid 1983 ärs taxering lillämpas inte punkt 2 Iredje stycket av anvis­ningarna till 22 § och punkt 9 femte stycket av anvisningarna till 29 § i fråga om resor som har ägt rum före den I juli 1981.

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs alt I och 3-5 §§ lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

§-

Vid debitering av slutlig och till-   Vid debitering av slutlig och till-

kommande  skatt  skall  statlig  in-     kommande  skatt  skall  statlig  in­komstskatt och förmögenhetsskatt     komstskalt och förmögenhetsskatt samt    avgift    enligt    4 §    lagen     begränsas enligl beslämmelserna i (1968:419) om allmän arbelsgivar-     denna lag. avgift begränsas enligt bestämmel­serna i denna lag.

Med skatt avses i denna lag även sådan avgift som angives i första stycket.

3 §3 Vid prövning av skattebegränsningen fastställes ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara inkomst som beräknals för den skaltskyl-

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772. - Senaste lydelse 1976: 1095. ' Senaste lydelse 1979: 1163.


 


Prop, 1981/82:10


20


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


dige enligl lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för det år vartill skat­ten hänför sig. Den beskattningsbara inkomsten, minskad med 4500 kronor, skall


ökas med avdrag enligt lagen (1975:1147) om särskilt investe­ringsavdrag vid taxering lill statlig inkomstskatt eller därmed Jämför­lig författning.

ökas med sådant .schablonav­drag för egenavgifter .s-om avses i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkl 9 a av anvisningarna tUl 29 § kommunalskalldagen (1928:370), saml

ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje styckena av anvisningarna till 41 b § nämnda lag.

ökas med särskilt investeringsav­drag.

ökas med påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om social­avgifter och avdrag för avsälining för egenavgifter.

minskas med restituerade, avkor­tade eller avskrivna egenavgifter samt lill beskattning återfört av­drag för avsättning för egenav­gifter,

alll under förutsättning alt den skattskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara inkomslen erhållit avdrag eller beskattats för intäkt av här angivet slag.

Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den till sjömansskatt beskatt­ningsbara inkomsten och enligt 1 § 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömans­skatt skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet utgör 80 procent av den del av den skattskyldiges enligl första stycket beskattningsbara inkomst, ökad eller minskad enligt andra och tredje styckena, som ej överstiger 30 basenheter enligt lagen (1977: 1071) om basenhet enligl 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och 85 procent av överskjutande belopp.

4 §


Spärrbelopp enligt 3 § jämföres med sammanlagda beloppet av stat­lig inkomstskatt, förmögenhels-skatt, allmän kommunalskatt, landstingsinedel och egenavgifter som beräknats för den skaitskyldi­ge på grund av taxeringen (skatte­beloppet). I skattebeloppet inräk­nas även sjömansskatt, om den skattskyldige eriagt sådan skatt un­der beskattningsåret.

Med egenavgifter förslås av­gifter som avses i första stycket av anvisningarna till 41 b § kommu­nalskalldagen (1928:370).


Spärrbelopp enligt 3 § Jämförs med sammanlagda beloppet av stat­lig inkomstskatt, förmögenhets­skatt, kommunal inkomstskatt och egenavgifter enUgt lagen (1981:691) om socialavgifter som beräknals för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebelop­pet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skatt­skyldige eriagt sådan skatt under beskattningsåret.


Senaste lydelse 1980: 1052.


 


Prop. 1981/82:10                                                     21

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller 5 § lagen (1980: 1047) om skallereduktion för aktieutdelning eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett.

5                                     §-

Om skattebeloppet enligt 4 § är Om skattebeloppet enligt 4 § är
högre än spärrbeloppet, nedsatt es
högre   än   spärrbeloppet  nedsätts
den statliga inkomstskatten och för-
den slalliga inkomstskatten och för­
mögenhetsskatten samt avgift en-
mögenhelsskatten   med   överskju-
Ugi4 § lagen (1968:419) om allmän
lande  belopp.   Förmögenhetsskal-
arbetsgivaravgift   med   överskju-
ten får dock med tillämpning av
lande belopp. Den statliga förmö-
denna lag inte bli lägre än skatten
genhetsskatlen    får    dock    med
på 50 procent av den skatlskyldiges
tillämpning av denna lag ej bli lägre
beskattningsbara förmögenhet,
än skatten på 50 procent av den
skatlskyldiges      beskattningsbara
förmögenhet.

Nedsättning sker av den statliga Nedsättning sker av den statliga
förmögenhetsskatten, om ej en an-
förmögenhetsskatten om inte en an­
nan ordning kan antagas vara för-
nan ordning kan antas vara förmän-
manligare för den skattskyldige.
ligare för den skattskyldige. Skat-
Skatlenedsältning som avses i 4 §
tenedsättning som avses i 4 § tredje
tredje slycket verkstäUes sedan
stycket verkställs sedan nedsält-
nedsätlning har skett enligt första
ning har skett enligt första slycket i
stycket i denna paragraf.
                        denna paragraf.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs pä grund av 1983 ärs taxering.

3    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1978:401) om exportkredilstöd skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

5 §' Exportkreditavdrag innebär att exportföretaget vid beräkning av net­tointäkt enligt kommunalskatlelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt medges etl extra avdrag för sådan stödberättigad kosl-nadsdel som avses i 3 §.

' Senaste lydelse 1976: 1095. ' Senaste lydelse 1978:952.


 


22

Prop, 1981/82:10

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

Avdrag får medges från och med del beskattningsår då exportkredit­avtalet har ingåtts till och med det år då krediten enligl avtalet skall vara till fullo återbetald. Avdrag får dock för varje beskatlningsår åtnju­tas högst med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäk­ten och övriga avdrag i förvärvskäl­lan, härunder inbegripet särskilt in-vesleringsavdrag men inte avdrag för avsättning för egenavgifter en­ligt lagen (1981:691) om socialav­gifter.

Avdrag fär medges från och med del beskattningsår då exportkredit­avtalet har ingåtts till och med det är dä krediten enligl avtalet skall vara till fullo återbetald. Avdrag får dock för varje beskattningsår åtnju­tas högst med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttoin­täkten och övriga avdrag i för­värvskällan, härunder inbegripet investeringsavdrag enligt lagen (1975:1147) orn särskilt investe­ringsavdrag vid laxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämför­lig författning men ej sådant scha­blonavdrag för egenavgifter som avses i punkl 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisning­arna till 29 § kommunalskattela­gen.

Har exportföretaget för visst beskatlningsår erhållit exportkredilbidrag för viss exportkredit får företagel, beträffande samma exportkredit, inte därefter åtnjuta exportkreditavdrag för beskattningsåret i fråga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid 1983 ärs taxering.

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv

Härigenom föreskrivs atl 2 § lagen (1979:610) om allmän investeringsre­serv skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Avdrag fär för viss förvärvskälla
och för ett och samma beskatt­
ningsår inte överstiga hälften av
den vid taxeringen till statlig in­
komstskatt beräknade nettointäk­
ten av förvärvskällan, före avsätt­
ningen och före schablonavdrag för
egenavgifter. Avdrag medges med
helt tusental kronor, dock inte för
avsättning som understiger 10000
kronor.
              '


2 §


Föreslagen lydelse

Avdrag får för viss förvärvskälla och för ett och samma beskatt­ningsår inte överstiga hälften av den vid taxeringen till statlig in­komstskatt beräknade nettointäk­ten av förvärvskällan före avsätt­ningen och före avdrag för avsätt­ning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Av­drag medges med helt tusental kro­nor, dock inte för avsättning som understiger 10000 kronor.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering.


 


Prop. 1981/82:10                                                               23

5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

Härigenom föreskrivs atl 6 § lagen (1979:611) om upphovsmannakonto skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse


Uppskov medges för visst be-
  Uppskov medges för vissl be­
skattningsår högst med ett belopp
skattningsår högst med ett belopp
uppgående till två tredjedelar av
uppgående till två tredjedelar av
den vid taxering till statlig inkomst-
den vid taxering till statlig inkomst­
skatt beräknade nettointäkten av
skatt beräknade nettointäkten av
förvärvskällan före uppskov och
förvärvskällan före uppskov och
schablonavdrag för egenavgifter
avdrag för avsättning för egenav-
och högst med sådanl belopp att
gifter enUgt lagen (1981:691) om
nämnda nettointäkt, efter uppskov
socialavgifter och högsl med så-
men före schablonavdrag för egen-
dant belopp att nämnda nettointäkt,
avgifter, uppgår till minst 30000
. efter uppskov men före aviirog/ör
kronor.
                      avsättning för egenavgifter, uppgår

till minst 30000 kronor.

Uppskov medges med belopp som avrundas nedåt till helt tusental kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års laxering.

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskalTning

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1980:953) om särskilt investerings­avdrag för inventarieanskaffning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Särskilt investeringsavdrag utgör 20 procent av anskaffningsvärdet.

Avdraget skall göras vid taxeringen för det beskattningsår under vilket inventarierna har levererats eller — i fråga om inventarier som den skait­skyldige själv har tillverkat - färdigställts.

Särskilt investeringsavdrag med-  Särskill investeringsavdrag med-

ges högst med ett belopp som mot- ges högsl med elt belopp som mot­svarar den vid taxeringen till statlig svarar den vid laxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före särskilt irive- av förvärvskällan före särskilt inve­steringsavdrag och före — i före- steringsavdrag och före - i före­kommande fall  -  avdrag för in-     kommande fall  -  avdrag för in-


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

komslbaserad avsättning till resul­tatuljämningsfond enligt 41 d § kommunalskattelagen (1928:370), avdrag för avsättning till allmän in­vesteringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investerings­reserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakon­to samt schablonavdrag för egen­avgifter. Vad som inte kunnat ut­nyttjas på detta sätl får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i förvärvskällan, dock senasi vid den taxering som sker tredje året efter det år då taxering enligt andra stycket har skett. Ett förskjutet in­vesteringsavdrag får - i förekom­mande fall sedan hänsyn tagits till det på det akluella beskattningsåret belöpande avdraget - inte över­stiga del belopp som har beräknals enligt första meningen.


24

Föreslagen lydelse

komslbaserad avsättning till resul­tatutjämningsfond enligt 41 d § kommunalskatlelagen (1928:370), avdrag för avsättning till allmän in­vesteringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investerings­reserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmanna­konto samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas på detta sätl fär vid senare taxering utnytt­jas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker iredje året efler det år dä taxe­ring enligt andra stycket har skett. Ett förskjutet investeringsavdrag får - i förekommande fall sedan hänsyn tagits lill del på det aktuella beskattningsåret belöpande avdra­get - inte överstiga det belopp som har beräknats enligt första mening­en.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering.

7    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1980:954) om särskilt investerings-avdrag för byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3§

Särskilt investeringsavdrag utgör 10 procent av den del av utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad och 20 procent av den del av utgifterna för täckdikning som hänför sig till perioden den 1 november 1980-den 31 mars 1982. Utgifter anses hänförliga lill denna period om de avser material som har fogats in i en byggnad eller annat arbete som har utförts under peri­oden.

Investeringsavdrag skall göras för det beskattningsår under vilkel etl arbete har utförts. Om arbetet hänför sig till flera beskattningsår och investeringsavdrag på grund av arbetet inte redan har gjorts, fär dock hela invesleringsavdragel göras vid laxeringen för det sista beskattningsår som kan komma i fråga.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

Särskilt investeringsavdrag med­ges högst med ett belopp som mot­svarar den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före särskilt inve­steringsavdrag och före - i före­kommande fall - avdrag för in-komstbaserad avsättning till resul­tatutjämningsfond enligt 41 d § kommunalskattelagen (1928:370), avdrag för avsättning till allmän in­vesteringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investerings­reserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmanna­konto saml schablonavdrag för egenavgifter. Vad som inle kunnat utnyttjas på detta sätt får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker tredje året efter det är då taxering enligt andra stycket har skett. Ett förskjutet in­vesteringsavdrag får - i förekom­mande fall sedan hänsyn tagits till det på det aktuella beskattningsåret belöpande avdraget - inte över­stiga det belopp som har beräknats enligt första meningen.


25

Föreslagen lydelse

Särskilt investeringsavdrag med­ges högsl med ett belopp som mot­svarar den vid laxeringen lill statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före särskilt inve­steringsavdrag och före - i före­kommande fall - avdrag för in-komstbaserad avsättning till resul­tatutjämningsfond enligl 41 d § kommunalskattelagen (1928:370), avdrag för avsättning till allmän in­vesteringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän investerings-reserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmanna­konto samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) öm socialavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas på detta sätt får vid senare taxering utnytt­jas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker tredje året efter det är dä taxe­ring enligt andra stycket har skett. Ett förskjulet investeringsavdrag fär - i förekommande fall sedan hänsyn tagits till det på det aktuella beskattningsåret belöpande avdra­get - inte överstiga det belopp som har beräknals enligt första mening-


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gängen vid 1983 års taxering.

8    Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 2 mom. och 39 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


37 §

2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom., skall iakttagas följande.

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. - Senaste lydelse 1978:316.


 


Prop. 1981/82:10                                                                   26

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra punkterna för- . mäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken förmånen utgått.

I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och traklaments-ersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämte tid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förätt-ningar inom riket i enlighel med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (en-dagsförrättningar), förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i föjd på en och samma ort (korttidsförrättningar) samt övriga resor (långtidsförrättningar). För en-dagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högst fyra timmar; förrättning som vartit mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv dag; längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och längtidsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrättning uppgivas så­som korttidsforrättning. — 1 kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att arbetsgivaren utöver traktamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes bostad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belä­gen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligt tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endast anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är atl ersättning utgår enligt sådana grunder att den kan antagas icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadser­sättning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett siörre antal anställda, som mera regelbun­det företager tjänsteresor, och medgivandet bedömes vara ulan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får ej lämnas fåmansförelag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom närstående personer samt delägare i företaget. Lämnal medgivande gäller tills vidare. Det kan be­gränsas till viss grupp av anställda. - Ansökan om medgivande göres hos länsslyrelsen senast den 31 oktober året före taxeringsåret. Talan mol beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkom­mit till verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut fär talan icke föras.

Däresl vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön och vad som avdragits.

Av kontrolluppgift enligt 1 mom.  Av kontrolluppgift enligt 1 mom.
första, andra eller sjunde punkten
första, andra eller sjunde punkten
skall framgå, huruvida arbetsgiva-
skall framgå om arbetsgivaren har
ren har att för utgivet belopp er-
   att för utgivet belopp betala ar-
lägga avgift enligl 19 kap. I § lagen
betsgivaravgifter     enligl     lagen


 


27

Prop, 1981/82:10

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

(1981:691) om socialavgifter. I kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig las upp representationsersättning och sär­skilt för sig annan kostnadsersätt­ning än resekostnads- och trakta­mentsersättning.

(1962:381) om allmän försäkring. I kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig upptagas repre­sentationsersättning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än re­sekostnads- och traktamentsersätt­ning.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skalleavdrag, som skett för uttagande av preliminär A-skatt.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisafionsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgif­ten avser. Kan personnummer inte anges för den sistnämnde skall, där så kan ske, redovisas län, kommun och församling, där han var mantalsskri­ven för året före taxeringsåret. I kontrolluppgift som lämnas av fåmans­förelag skall anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs och som avser pensionsförsäkring tagen annorledes än i samband med Ijänsl, skall inne­hålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om möjligt, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla upp­gift om den, som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

Kontrolluppgift enligl 1 mom. första eller andra punkten skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling skall läm­nas för varje person.

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiftsskyldig medge undanlag frän bestämmelserna i tionde stycket. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej föras.

Nuvarande lydelse

39 § 1   mom.   I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående kalenderår avlämnas pä sätt framgår av följande uppställ­ning:


Uppgiftsskyldig

1. Den som enligt 37 § 1 mom. första punkten är skyldig att utan anmaning av­lämna kontrolluppgift.


Vem   uppgiften   skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige inne­haft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete.


Vad   uppgiften   skall avse

Åtnjutna förmåner. därest icke uppgifts-skyldighet utan anma­ning föreligger, med upplysning dels, då förmånerna avse kor­tare tid än helt år, om den tidrymd, för vil­ken de åtnjutits, och dels huruvida det ålig­ger arbetsgivaren att för förmånerna er­lägga avgift enligt 19


 


Prop, 1981/82:10


28


Nuvarande lydelse


2. Den som för ar­betslag eller liknande grupp av personer i en summa uppburit visst avlöningsbelopp så­som ackordsöverskott eller dylikt för att för­delas inom laget eller gruppen.


Medlem av arbetsla­get eller gruppen.


kap. 1 § lagen om all­mänförsäkring.

Till medlem utgivet belopp med upplys­ning huruvida det ålig­ger arbetsgivaren att för beloppet erlägga avgift enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring.


Föreslagen lydelse 39 § 1 mom. I särskilda fall skall efter anmaning kontrolluppgifter för näst­föregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:


Uppgiftsskyldig

1. Den som enligt 37 § 1 mom. första punkten är skyldig att utan anmaning av­lämna kontrolluppgift.

2. Den som för ar­betslag eller liknande grupp av personer i en summa uppburit visst avlöningsbelopp så­som ackordsöverskotl eller dylikt för att för­delas inom laget eller gruppen.


Vem   uppgiften   skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige inne­haft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligl arbete.

Medlem av arbetsla­get eller gruppen.


Vad uppgiften skaU avse

Åtnjutna förmåner, om inte uppgiftsskyl­dighet utan anmaning föreligger, med upp­lysning dels, då förmå­nerna avser kortare tid än helt år, om den tid­rymd, för vilken de åtnjutits, och dels hu­ruvida det åligger ar­betsgivaren att för för­månerna betala ar-betsgivaravgifier en­ligl lagen (1981:691) om socialavgifter.

Till medlem utgivet belopp med upplys­ning huruvida det ålig­ger arbetsgivaren att för beloppel belala ar­betsgivaravgifter en­Ugt lagen (1981:691) om socialavgifter.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgifter lill ledning för 1983 års taxering.


 


Prop, 1981/82:10                                                                29

9   Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 1 §, 3 § 1 mom., 22 §, 25 §, 27 § 1 mom., 49 § 1 mom. och 85 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.


1 §

Nuvarande lydelse

Med skatt förstås i denna lag, där
icke annat angives, statlig inkomst­
skatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, lands­
tingsmedel, skogsvårdsavgifter, så­
dana socialförsäkringsavgifier Ull
folkpensioneringen och tillägg.s-
pensionsavgifter som avses i 19
kap. 3 § lagen (1962:381) om all­
män försäkring, sjukförsäkringsav­
gifter enUgt 19 kap. 2 § sistnämnda
lag, arbetsskadeförsäkringsa v-
gifter enligt 7 kap. 2 § tredje slycket
lagen (1976:380) om arbetsskade­
försäkring,
      delpensionsförsäk­
ringsavgifter enligt 21 § andra
stycket lagen (1979:84) om delpen­
sionsförsäkring, socialavgifter en­
Ugt 3 § lagen (1981:15) om finansi­
ering av statsbidrag till förskole-
och fritidshemsverksamhel, skatte­
tillägg eller förseningsavgift enligt
taxeringslagen, ävensom annuitet å
avdikningslän.

Regeringen må, om särskilda om­ständigheter därtiU föranleda, före­skriva att i samband med uppbör­den av skatt må uppbäras Jämväl annan avgift än sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelats skall, där icke annat an­givits, vad i denna lag stadgas an­gående skatt äga motsvarande tillämpning beträffande avgift som medföreskriften avses.


Föreslagen lydelse

Med skatt förstås i denna lag, om inte annat anges, statlig inkomst­skatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogs­vårdsavgifter, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) samt annuitet på avdikningslän.

Regeringen/År, om särskilda om­ständigheter föranleder del, före­skriva att i samband med uppbör­den av skatt skaU uppbäras även andra avgifter än sådana som anges i första stycket. Har sådan föreskrift meddelats skall, om inte annat anges, vad i denna lag stad­gas angående skatt tillämpas be­träffande den avgift som avses med föreskriften.


' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.  Senaste lydelse 1981:41.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


30


3§


1 mom.' I den omfattning nedan angives skall skattskyldig ulgöra preliminär skatt med belopp, vilkel sä nära som möjligt kan antagas motsvara i den slulliga skatten ingå­ende statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, socialförsäk­ringsavgift till folkpensioneringen enligl 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, tilläggspen­sionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsskadeförsäkringsavgift, del-pensionsförsäkringsavgift, social-avgifi enligt 3 § lagen (1981:15) om finansiering av statsbidrag till för­skole- och fritidshemsverksamhel, avgift enligt 4 § lagen om allmän arbetsgivaravgift, kommunal in­komstskatt och landstingsinedel.


1 mom. I den omfattning nedan anges skall skallskyldig beicda pre­liminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsva­ra i den slutliga skatten ingående statlig inkomstskatt, statlig förmö­genhetsskatt, egenavgifter och kommunal inkomstskatt.


22 §"


Lokal skattemyndighet beslular i fråga om beräkning av preliminär A-skall samt debitering av prelimi­när B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt.

Beslut som avses i första stycket meddelas av den lokala skattemyn­digheten i det fögderi där beskatt­ningsorten är belägen. I fråga om fysisk person eller dödsbo beslutar dock lokala skattemyndigheten i det fögderi där hemortskommunen är belägen. Om sådan skattskyldig saknar hemortskommun eller sär­skilda skäl eljesl föreUgga, beslutar lokala skattemyndigheten i be­skattningsort för den skaitskyldige enligl föreskrifter som riksskatte­verket meddelar.


Lokal skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av prelimi­när B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Lokal skattemyndighet fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter.

Beslut som avses i första stycket meddelas av den lokala skattemyn­digheten i del fögderi där beskatt­ningsorten är belägen. I fråga om fysisk person eller dödsbo beslutar dock lokala skattemyndigheten i det fögderi där hemortskommunen är belägen. Om sådan skattskyldig saknar hemortskommun eller sär­skilda skäl annars föreligger, beslu­tar lokala skattemyndigheten i be­skattningsort för den skallskyldige enligl föreskrifter som riksskatte­verket meddelar.


Länsstyrelsen medverkar i debiteringsarbetet enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

' Senaste lydelse 1981:41. " Senaste lydelse 1974:771.


 


Prop. 1981/82:10


31


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


25 r


Vid debitering av preliminär B-skatl med ledning av preliminär taxering skall iakttagas:

att socialförsäkringsavgifi Ull folkpensioneringen uträknas med tillämpning av 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen (1962:381) om allmän försäk­ring;

alt lilläggspensionsavgift uträk­nas med lillämpning av den pro­centsats för avgiftsuttaget, som fastställts för inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift uträk­nas med tillämpning av 19 kap. 2 och 4 §§ lagen (1962:381) om all­män försäkring;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen om statlig in­komstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt och landstingsmedel uträknas med led­ning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestäints för utdebitering i be­skattningsorten; dock må regering­en eller den myndighet regeringen bestämmer, om särskilda omstän­digheter/öre/Zggfl, förordna att ut­debitering i hemortskommunen får läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatt för fysisk person eller dödsbo även om beskattnings­orten åren annan.


Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall iakltas:

att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om socialavgifter;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med fillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som beslämts för inkomståret; samt

atl kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skat­tesats, som för inkomståret gäller i beskattningsorten; dock får rege­ringen eller den myndighet rege­ringen bestämmer, om det förelig­ger särskilda omständigheter, för­ordna att utdebitering i hemorts­kommunen får läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatl för fysisk person eller dödsbo även om beskattningsorten är en annan.


27 §


1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:

1 mom.* Vid debitering av slut­lig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som har fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

' Senaste lydelse 1974:771. *■ Senaste lydelse 1981:41.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


32


atl kommunal inkomstskatt uträknas i en posl, varvid skattebeloppet vid örelal över 50 avrundas uppåt och vid annal öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvärdsavgift uträknas enligt bestämmelserna i 1 § lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift;

att liUäggspensionsavgift uträk­nas med tiUämpning av den för in­komståret fastställda procentsal-sen för avgiftsuttaget, varvid öretal bortfaller;

atl kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av lokal skattemyndighet i del fögderi där beskattningsorten är belägen;


att egenavgifter debiteras med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om socialavgifter och på grundval av uppgifter om försäk­ringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan, varvid öretal bortfaller; samt

att / 1 § nämnd sjukförsäkrings­avgift debiteras enligt 19 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring på grundval av uppgifter om försäk­ringsförhållanden som lämnas av allmän försäkringskassa;

att socialförsäkringsavgift lill folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat för­värvsarbete än anställning debi­teras med tiUämpning av besläm­melserna i 11 kap. 4 § saml 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän för­säkring;

att i 1 § nämnd arbetsskadeför-säkringsavgifi debiteras med led­ning av bestämmelserna i 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring;

atl i 1 § nämnd ddpensionsför-säkringsavgifi debiteras med led­ning av bestämmelserna i 21 § and­ra stycket lagen (1979:84) om del­pensionsförsäkring;

atl i I § nämnd socialavgift debi­teras med ledning av bestämmel­serna i 3 § lagen (1981:15) om fi­nansiering av statsbidrag till för­skole- och fritidshemsverksamhet; samt

att i 1 § nämnd annuitet eller, om skatiskyldig har att eriägga flera annuileter, summan av dessa påförs i helt antal kronor, varvid öretal. bortfaller.


 


Prop. 1981/82:10                                                                33

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

49 § / inoin. Skattskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas an­stånd med inbetalning av skatt, kvarskalteavgift eller ränta,

1)   om taxeringsintendenlen har anfört besvär över taxeringen med yr­kande om ändring till den skattskyldiges förmån: till det belopp som betingas härav,

2)   om den skattskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens be­slut om taxering och taxeringsintendenten helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller det - utan att yttrande har inhämtats från taxeringsintendenten - kan med skäl antas atl besvären kommer alt bifallas helt eller delvis: till det belopp som betingas härav,

3)   om den skattskyldige har anfört besvär över länsrätts eller kammar­rätts beslut om taxering och taxeringsintendenten hell eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd: till del belopp som betingas härav,

4)   om taxeringen har blivit oriktig på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende: till det belopp som betingas av förbi­seendet,

5)   om den skattskyldige har taxerats pä mer än en ort för samma inkomsl, garantibelopp för fastighet eller förmögenhet: till det belopp som svarar mot ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen,

6)   om avgiftsunderiag för egen- 6) om avgiftsunderlag för egen­avgift som avses i anvisningarna      avgifler har bestämls lill för högt //// 41 b § kommunalskatlelagen belopp: till det belopp som betingas (1928:370) har bestämls till för högt                                                           av felaktigheten,

belopp: till det belopp som betingas av felaktigheten,

7)   om skatt har påförts obehörigen eller med för högl belopp på grund av fel vid debileringen: till det belopp som betingas av felaktigheten i debite­ringen,

8)   om preliminär skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall gotiskrivas den skattskyldige, kan beräknas översliga motsvarande slutliga skatt och bli avkortad enligt 65 § samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligt bestämmelserna i 45 § 1 mom. sista stycket: till så slor del av skatten som kan anlas bli avkortad.

85 §

1  mom.* Den. som icke åtiiöjes 1  mom. Den lokala skattemyn-

A/iet/beslut enligt denna lag «v/oä/ dighetens beslut enligt denna lag

skattemyndighet,   äger  i  beslulel överklagas hos länsrätten genom

söka ändring hos länsrätten genom                              besvär,
besvär.

/ fråga om preliminär taxering, Beslui om  preliminär taxering,

sättet för uttagande av preliminär sättet för uttagande av preliminär

skatt, debitering eller jämkning av skatt, debitering eller jämkning av

sådan skatt, verkställande av skal- sådan skatt, verkställande av skat-

' Senaste lydelse 1980:316. " Senaste lydelse 1979: 174.

3    Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 10


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

teavdrag och anstånd med inbetal­ning av skatt föres dock lalan hos länsstyrelsen.

Allmänt ombud äger anföra be­svär över lokal skattemyndighets beslut endast vad avser arbetsgiva­res ansvarighet för arbetstagares skatt.

Talan får ej föras mot lokal skat­temyndighets beslut om revision enligt 78 § 1 mom. eller varigenom vite har förelagts.

Har besvärshandling före be­svärstidens utgång inkommit till an­nan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall de ändå upptagas till pröv­ning. Handlingarna skall då ome­delbart översändas till den länsrätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.


34

Föreslagen lydelse

teavdrag och anstånd med inbetal­ning av skatt överklagas dock hos länsstyrelsen genom besvär.

De allmänna ombuden får över­klaga lokala skattemyndigheters beslut endast ifråga om arbetsgiva­res ansvarighet för arbetstagares skatt.

Lokala skattemyndigheters be­slut om revision enligt 78 § 1 mom. eller varigenom vite har förelagts får inte överklagas.

Om en besvärshandling före be­svärstidens utgång inkommit till nå­gon annan länsrätt eller länsstyrel­se än den som har att pröva besvä­ren, skall de trots detta tas upp till prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas till den länsrätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.


Denna lag träder i krafl den I januari 1982 och tillämpas första gången i fråga om debitering av preliminär skatt för år 1982 och slutlig skatt på grund av 1983 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid debitering av slutlig eller tillkommande skatt på grund av taxering är 1982 eller lidigare år eller eftertaxering för år 1981 eller lidigare är.

10    Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1  §'


Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908: 128) om bevill­ningsavgifter för särskilda förmå­ner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av akUebolags tillgångar, kommu­nalskatlelagen (1928:370), förord­ningen (1933:395) om ersältnings-


1. lagen (1908:128) om bevill­ningsavgifter för särskilda förmå­ner och rättigheter, förordningen (1927: 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, kommu­nalskattelagen (1928:370), förord­ningen (1933:395) om ersättnings-


' Senasie lydelse 1978: 145.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

skatt, lagen (1941; 416) om arvs­skatt och gåvoskatt, lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, la­gen (1947:576) om statlig inkomst­skatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, lagen (1958: 295) om sjömansskatt, förordning­en (1970:99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten, lagen (1977:322) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

2. lagen (1941:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943:477) om skatt å vissa pälsvaror, förord­ningen (1948:85) om försäljnings­skall, förordningen (1953:396) om accis å feitemulsion m.m., lagen (1953:397) om avgift för fellvaror som användas för framställning av feitemulsion m.m., lagen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1960:253) om tillverkning och be­skattning av malt- och läske­drycker, lagen (1960:258) om ut­jämningsskatt på vissa varor, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt,/drorc/-ningen (1961:653) om bränn­oljeskall, stämpelskattelagen (1964: 308), förordningen (1964:352) om gasolskatt, förordningen (1966:21) om särskild skatt på motorbräns­len, lagen (1968:430) om mervärde­skatt,/öra/-rfrt//7ge/i (1971:170) om annonsskatt, lagen (1972:266) om skatt pä annonser och reklam, la­gen (1972:820) om skatt pä spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafik-skattelagen (1973:601), lagen (1973:602) om särskild vägtrafik­skatt, lagen (1973: 1216) om sär­skild beredskapsavgift för oljepro­dukter, bilskrolningslagen (1975: 343), lagen (1977: 306) om dryckes­skatt, lagen (1978:69) om försälj­ningsskatt pä motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor.


35

Föreslagen lydelse

skatt, lagen (1941; 416) om arvs­skatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, la­gen (1947:576) om statlig inkomst­skatt, lagen (1947:577) om stat­lig förmögenhetsskatt, lagen (1958: 295) om sjömansskatt,

2. lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1953: 397) om av­gift för fettvaror som användas för framställning av feitemulsion m.m., lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skall på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafik­skattelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild bered­skapsavgift för oljeprodukter, bilskrolningslagen (1975: 343), la­gen (1977:306) om dryckesskatt, la­gen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor.


 


Prop. 1981/82:10                                                                   36

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3. lagen (1954:243) om yrkesska-     3. lagen (1981:691) om socialav-

deförsäkring i vad avser obligato- gifter,
risk försäkring, lagen (1955:469)
angående omreglering av vissa er­
sättningar enligt lagen den 17 Juni
1916 (nr 235) om försäkring för
olycksfall i arbete m.m., lagen
(1960:77) om byggnadsforsknings­
avgift, lagen (1961:300) om redare­
avgift för sjöfolks pensionering, la­
gen (1962:381) om allmän försäk­
ring, lagen (1962:398) om finansi­
ering av folkpensioneringen, lagen
(1968:419) om allmän arbetsgivar­
avgift, lagen (1970:742) om löne­
garantiavgift, lagen (1971:282) om
arbetarskyddsavgift,
         lagen

(1975:358) om vuxenutbildningsav­gift, lagen (1975:335) om arbetsgi­varavgift till arbetsmarknadsutbild­ningen.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas ej om skallen el- Lagen tillämpas inle om skatten
ler avgiften fastställes eller upp-
eller avgiften fastställs eller upp­
bäres i den ordning som gäller för
bärs i den ordning som gäller för
tull och ej heller beträffande restav-
tull och inte heller beiräffande rest-
gift, skattetillägg eller liknande av-
avgift, skattetillägg eller liknande
gift.
                                                                                  avgift.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1982. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fråga om skatter och avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.

11    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte­fordringar m, m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skaltefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

I §' Förmänsrätt enligt 11 § förmånsrällslagen (1970:979) följer med fordran pä

' Senaste Ivdelse 1978:895.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


37


1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908: 128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt och kupongskattelagen (1970:624),


2.    skatt enligt förordningen (1959:507) om allmän varuskatt och lagen (1968:430) om mervärde­skatt,

3.    skatt eller avgift enligl/örort?-ningen (1908: 129) angående en sär­skild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivins­ter, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943:477) om skatt å vissa pälsvaror, förord­ningen (1948:85) om försäljnings­skatt, förordningen (1953:396) om accis å feitemulsion m.m., lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feitemulsion m.m., lagen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1960:253) om tillverkning och be­skattning av malt- och läske-diycker, lagen (1960:258) om ut­jämningsskatt på vissa varor, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, förord­ningen (1961:653) om bränn­oljeskall, siämpelskallelagen (1964: 308), förordningen (1964: 352) om gasolskatt, förordningen (1966:21) om särskild skatt på motorbräns­len, förordningen (1971: 170) om annonsskalt, lagen (1972:266) om skatt pä annonser och reklam, la­gen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter, bilskrolningsla­gen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfor­don samt lagen (1978:144) om skatt på vissa resor,


2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

3. skatt eller avgift enligl lagen (1908: 129) med vissa bestämmelser om handel med fondpapper, lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som använ­das för framställning av feitemul­sion m. m., lagen (1957:262) om all­män energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattela­gen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter, bilskrolningsla­gen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfor­don samt lagen (1978:144) om skall på vissa resor.


 


Prop, 1981/82:10                                                                   38

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4.    skatt     enligt    förordningen 4. skatt enligt vägtrafikskattela-
(1922:260) om automobilskatt, kun-
gen      (1973:601)      samt      lagen
gördsen    (1951:750)    om    salu-
(1976:339) om saluvagnsskatt,
vagnsskatl,   förordningen    (1963:

116) om trafikomläggningsskatl,
traktorskatteförordningen (1969:
297), väglrafikskaitelagen (1973:
601), lagen (1973:602) om särskild
vägtrafikskatt,
         kungörelsen

(1973:781) om saluvagnsskatt saml lagen (1976:339) om saluvagns­skatt,

5.    tull och särskild avgift enligt     5. tull och särskild avgift enligt
39 § tullagen (1973:670) saml avgift     39 § tullagen (1973:670) samt avgift
enligl kungörelsen (1960:235) om     enligt lagen (1968:361) om avgift
avgift för vä.xiskyddskontroll vid in-     vid införsel av vissa bakverk,
försel av växter och förordningen

(1968: 361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6.    avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering pä jordbrukets område och lagen (1974: 226) om prisreglering på fiskets område,

7.    avgift,   som   uppbäres   med 7. avgift    som    uppbärs    med tillämpning av lagen (1959:552) om  tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifler enligl la- uppbörd av vissa avgifter enligt la­gen om allmän försäkring, m.m., i    gen (1981:691) om socialavgifter, den  mån  avgiften  icke  omfattas

av 1.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse alt redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fråga om skatter och avgifter som belöper på tid före ikraftlrädandel.

12    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1981:40) om ändring i kommunalskat­telagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att lagen (1981:40) om ändring i kommunalskatte­lagen (1928:370) skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.


 


Prop, 1981/82:10                                                                39

13    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1981:41) om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs atl lagen (1981:41) om ändring i uppbördslagen (1953: 272) skall upphöra att gälla.

Denna lag Iräder i kraft den I januari 1982.

14    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäk­ring' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

11 kap. 3§ Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a)    inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b)   inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den för­säkrade;

c)    ersättning i penningar eller        c) ersättning för arbele för nå-naturaförmåner i form av kost eller gon annans räkning i pengar eller bostad för arbete för annans råk- naturaförmåner i form av kost, bo­ning; samt                                             stad eller bU; samt

d)    sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskade­
försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning
eller pä grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i
stället för inkomsl som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten icke en-     allt i den mån inkomslen inte en-

ligt 2 § är att hänföra till inkomst av ligt 2 § är att hänföra till inkomst av
anslällning.
                                  anställning.

Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av anvis­ningarna till 32 § eller anvisningarna till 52 § kommunalskatlelagen (1928:370) taxeras hos försäkrad, om den försäkrade varit verksam i förvärvskällan i ej blolt ringa omfattning.

Har inkomsl som avses i första   Har inkomst som avses i första

stycket a), b) eller c) icke uppgått stycket a) eller b) inte uppgått till
till femhundra kronor för år, tages 500 kronor för år, tas den inte i
den ej i beräkning.
                        beräkning. Ej heller tas sådan er-

sättning som avses i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken arbetet utförts,

' Lagen omtryckt 1977:630.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


40


under årel inle uppgått lill 500 kro­nor.

Denna lag iräder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om inkomst som belöper på tid före ikraftträdandet.

15    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun­dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:551) om beräkning av pen­sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4f

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.


Värdet av naturaförmån i form av kost. bostad eller bil till arbetstaga­re, som avses i 1 § första stycket lagen om sjömansskatt, skall upp­skattas i enlighet med vad regering­en eller efter regeringens bemyndi­gande riksförsäkringsverket före­skriver. Värdet av bilförmån skall uppskattas enligl de grunder som gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av ar­betsgivaravgifter enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vad nyss sagts skall Jämväl äga Ullämpning beträffande förmån av kost, bostad eller bil i fall som avses i 3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av an­ställning skall avdrag göras för kostnader som arbetslagaren haft atl bestrida i innehavd anställning, i den mån koslnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning överstiga ettusen kronor.


Värdet av naturaförmån i form av kost, bostad eller bil till arbetstaga­re, som avses i 1 § första stycket lagen (1958:295) om sjömansskatt, skall uppskattas i enlighel med vad regeriiigen eller efter regeringens bemyndigande riksförsäkringsver­ket föreskriver. Värdet av bilför­mån skall uppskattas enligt de grun­der som gäller för värdering av för­månen vid debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen (1981: 691) om socialavgifter. Vad nyss sagts gäUer också beträffande förmån av kost, bostad eller bil i fall som avses i 3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av an­ställning skall avdrag göras för koslnader som arbetstagaren haft alt bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.


' Lagen omtryckt 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015.

= Senasie lydelse 1979:651.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

Riksförsäkringsverket äger med­dela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av an­ställning, som enligt lagen om stat­lig inkomstskatt hänföres lill inläkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomsl av an­nat förvärvsarbete skaU från in­komst av rörelse avdragas under­skott fl rörelse under beskatlnings­året. I fråga om inkomst av Jord­bruksfastighet skall moisvarande gälla beträffande underskott å så­dan jordbruksfastighet, som bru­kats av den försäkrade.


41

Föreslagen lydelse

Riksförsäkringsverket får meddela särskilda föreskrifter angående be­räkning av sådan inkomst av an­ställning, som enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt hän­förs lill intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av an­nat förvärvsarbeteyiår från inkomst av en viss förvärvskälla inle dras av underskott i annan förvärvskälla.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gängen vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst för år 1982.

16   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäk­ring i den lydelse paragrafen erhållit genom lagen (1981:692) om ändring i nämnda lag och övergångsbestämmelserna till lagen (1981: 692) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3 kap. 2§ Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i pengar eller naturaför­måner, i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad kan antas för år räknat komma atl tills vidare få för eget arbete, antingen säsom arbetstaga­re i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller pä annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annal förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.


Vid beräkning av sjukpenning­grundande inkomst bortses från så­dan inkomst av anställning och an­nal förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas


Vid beräkning av sjukpenning­grundande inkomsl bortses från så­dan inkomst av anställning och an­nat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger det vid årels ingång gällande basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undanias


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller naturaför­måner för arbete som någon utför för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall anses såsom inkomst av anställ­ning, om ersättningen under ett år uppgått till minsl femhundra kro­nor. År ersättningen att hänföra till inkomsl av rörelse som bedrivits av den som utfört arbetet eller av jord­bruksfastighet som denne brukat, skall vad nu sagts gälla endast om denne och den som utgivit ersätt­ningen är ense om detta. I dessa fall skall den som utfört arbetet anses såsom arbetstagare och den som ut­givit ersättningen såsom arbetsgi­vare.


42

Föreslagen lydelse

skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller naturaför­måner för arbete som någon utför för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 500 kronor, anses som inkomst av anslällning. Ifråga om ersättning som utgör inkomsl av rörelse som bedrivs av den som utför arbetet eller av jordbruksfas­tighet som denne brukar, gäller vad nu har sagts endast underförutsätt­ning att den försäkrade och den som utger ersättningen är ense om detta. I nu angivna fall skall den som utför arbetet anses såsom ar­betstagare och den som utger er­sättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon an­nans räkning under årel inte anlas uppå tiU minsl 500 kronor, skall er­sättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpen­ninggrundande inkomsten i annal fall än då den ulgör inkomst av rö­relse eller jordbruksfastighet.


Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhål­landena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorls av den försäkrades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av naturaförmåner i form av kost och bostad, skall dessa förmåner uppskattas efter de regler som tillämpas vid beräkning av preliminär skatt. Värdet av naturaförmån i form av bil skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift lill sjukförsäk­ringen.

1. Denna lag' träder i kraft den 1 januari 1982.

2.    Äldre bestämmelser i 3 kap. 11 § gäller fortfarande för försäkrade för vilka undantagande enligt 11 kap. 7 § i dess äldre lydelse ägt giltighet.

3.    För försäkrade som är födda är 1923 eller tidigare och för vilka undantagande enligt 11 kap. 7 § i dess äldre lydelse ägt giltighet, gäller fortfarande bestämmelserna i 12 kap. 2 § och 15 kap. 1 § i deras fönilva-rande lydelse. För försäkrade som är födda år 1923 eller tidigare och för

1981:692.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


43


vilka sådant undantagande varit gällande under år 1981 gäller alltjämt äldre bestämmelser i 3 kap. 2 och 5 §§, 11 kap. 7 §, 13 kap. 2 § och 17 kap. 1 §. Aiimälan som avses i 11 kap. 7 § första stycket i dess äldre lydelse får utan hinder av andra stycket nämnda paragraf återkallas med verkan från och med ingången av året näst efter det då anmälan har återkallats. Ny anmä­lan får inte göras.

4.    Äldre bestämmelser i II kap. 2 och 6 §§, 19 kap. samt 20 kap. 4 §
gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdan­
det.

5. Åldre bestämmelser i 3 kap. 2 § andra stycket gäller fortfarande ifråga om inkomsl som belöper på tid före ikraftträdandet.

5.    Förekommer i lag eller annan 6. Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift författning hänvisning lill föreskrift
som har ersatts av en bestämmelse i som har ersatts av en bestämmelse i
denna lag tillämpas i stället den nya denna lag tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.                                      bestämmelsen.

17   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

3 kap. 5§

Vid bestämmande av avgiftsun­
derlaget skall bortses från ersätt­
ning för arbele för någon annans
räkning, om ersättningen från den­
ne under året inte uppgått tiU 500
kronor. Vad nu sagts gäller dock
inte om ersättningen ulgör inkomst
av rörelse eller jordbruksfastighet.
Vid bestämmande av avgiftsun-
Vid bestämmande av avgiflsun-

dedaget skall bortses frän inkomst deriaget skall vidare bortses från in-
som avses i 11 kap. 3 § första komst som avses i 11 kap. 3 § första
stycket d) lagen (1962:381) om all- stycket d) lagen (1962:381) om all­
män försäkring.
                           män försäkring.

Vid beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 11 kap. 4 § lagen om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982,


 


Prop, 1981/82:10                                                     44

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET
                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-30

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikslröm, Friggebo, Mogård, Dahlgren. Åsling, Söder, Krön­mark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss om ändrade avdragsregler för egenavgifter, m. m.

1    Inledning

Den som har inkomst av annal förvärvsarbete än anställning (egenföre­tagare) betalar s. k. egenavgifter för finansieringen av socialförsäkringarna m.m. Egenavgifierna är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Hur avdraget beräknas beror på lill vilkel inkomstslag avgifterna hör. Egenavgifter som belöper på inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse dras av som omkost­nad i förvärvskällan. Vid taxeringen för elt visst beskattningsår medges ett schablonavdrag, vilket är avsett atl så nära som möjligl överensstämma med de slutliga avgifterna för året i fråga. De slutliga egenavgifierna som påförs för beskattningsåret skall stämmas av mol del tidigare medgivna schablonavdraget. I fråga om egenavgifter som hänför sig till annan in­komst än jordbruks- eller rörelseinkomst är avgifterna avdragsgilla som s. k. allmänt avdrag. Avdraget medges vid taxeringen för det beskattnings­år då avgifterna debiterats som slutlig skall.

I silt delbetänkande (Ds B 1980: 15) Samordningen av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifier föreslår kullurskattekommittén (B 1979: 15)' att rätten lill schablonavdrag för egenavgifter utsträcks till atl omfatta även inkomstslaget tjänst. I syfte atl nå en bättre överensstäm­melse mellan schablonavdraget för etl visst beskattningsår och de pä samma år belöpande egenavgifierna föreslär kommittén vidare en höjning av schablonavdraget. Enligt kommittén bör även vissa andra ändringar göras i avdragssystemel.

' F.d. kammarrättspresidenten Gustaf Hedborg, ordförande, f.d. riksdagsledamö­terna Sven Gustafson och Per Olof Sundman samt riksdagsledamöterna Anders Högmark och Bo Södersten.


 


Prop. 1981/82:10                                                     45

Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas kommitténs sam­manfattning saml som bilaga 2 kommitténs lagförslag.

Efler remiss har yttranden över betänkandet avgells av riksförsäkrings­verket, riksskatteverket, kammarrätten i Göteborg, länsstyrelserna i Slockholms, Malmöhus och Örebro län. Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen Auktoriserade revisorer. Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), SHIO-Familjeföretagen, statens kul­turråd. Svenska uppfinnareföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveri­ges industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Elt yttrande har dessutom kommii in frän Rolf Holmberg, länsslyrelsen i Kristianstads län.

Länsslyrelsen i Stockholms län har lill sitt yttrande fogat elt yttrande från lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. Länsslyrelsen i Malmöhus län har lill sitt yttrande fogat etl yttrande från lokala skattemyn­digheten i Helsingborgs fögderi. Centralorganisationen SACO/SR har bifo­gat yttranden från JUSEK Förbundet för jurister, samhällsvetare och ekonomer, Sveriges civilingenjörsförbund, Sveriges läkarförbund och Sve­riges tandläkarförbund. LRF åberopar etl utlåtande av Lantbrukarnas skattedelegalion.

En sammanställning av remissyttrandena i de frågor som nu behandlas bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

1 prop. 1980/81: 178, som bygger på pensionskommitténs (S 1970:40) betänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m.m., har lagts fram förslag om enhetligare och enklare regler för beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter. 1 det sammanhangel uttalade chefen för socialdepartementet att förslag senare skulle läggas fram om de justeringar av schablonavdraget som föranleds av den förordade omläggningen av uttaget av egenavgifter.

I det följande behandlar jag - efler samråd med chefen för socialdepar­tementet - de förslag till ändringar som kulturskattekommittén har lagt fram. Jag tar också upp de ändringar som föranleds av prop. 1980/81: 178.

2    Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Den som under elt år har utgett sammanlagt minsl 500 kr. i form av kontant lön och naturaförmåner i form av kost, bostad eller bil till en hos honom anställd person (arbetstagare) är skyldig all erlägga arbetsgivarav­gifter för finansieringen av socialförsäkringarna m.fl. ändamål. Den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning betalar egenavgifter som i stort sett motsvarar arbetsgivaravgifterna, nämligen avgifterna till sjukförsäkringen, folkpensionen, försäkringen för tilläggspension (ATP), delpensioneringen, arbetsskadeförsäkringen samt barnomsorgen. Tidigare


 


Prop, 1981/82:10                                                     46

erlade arbetsgivare och egenföretagare även allmän arbetsgivaravgift en­ligt den numera upphävda lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

Vid uppdragsförhållanden skall uppdragsgivaren betala arbetsgivarav­gifter för den ersättning som utgår till uppdragstagaren utom i de fall dä ersättningen för år räknat understiger 500 kr. eller då ersättningen utgör inläkt av rörelse (jordbruksfastighet) för uppdragstagaren. Även i sist­nämnda fall kan dock parterna genom atl iräffa elt s. k. likslällighelsavlal flytta över avgiftsskyldigheten frän uppdragslagaren/egenförelagaren lill uppdragsgivaren.

Arbetsgivaravgifterna beräknas pä summan av kontantlöner och natura­förmåner i form av kost, bostad eller bil som under året har utgått lill arbetstagare. Egenavgifierna beräknas pä den försäkrades inkomsl av annat förvärvsarbete än anslällning enligt 3 kap. 2 § eller 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. Till grund för beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete läggs i princip den avgiftsskyldiges taxe­ring lill slallig inkomstskatt. Med inkomsl av annat förvärvsarbete avses främst rörelse eller jordbruk men även viss inkomst av tjänst. Skyldighet att erlägga sjukförsäkringsavgift, avgift till arbetsskadeförsäkringen och barnomsorgsavgift kan vidare i undantagsfall uppkomma på grund av inkomst av annan fastighet (sköisel och förvallning av egen hyresfastighet) och inkomst av kapital (egen självständig rörelse i ullandet). Sistnämnda avgifler lorde även teoretiskt sett kunna påföras på grund av inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (vissa inkomster till förelagsledare m.fl. i fåmansförelag).

Arbetsgivaravgifter debiteras och uppbärs enligt bestämmelser i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Avgifterna beräknas och debileras av riksförsäkringsverket. Arbets­givare skall erlägga preliminära avgifter vid sex betalningstillfällen under det år som avgifterna avser, utgiftsårel. De preliminära avgifterna räknas av mot den slutliga avgiften som fastställs året näst efter utgiftsåret.

Egenavgifter debiteras och uppbärs som skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Lokal skattemyndighet debiterar preliminära avgifter i sam­band med debiteringen av preliminär B-skatt. Även den slulliga debilering­en ombesörjs av lokal skattemyndighet. Avgifterna uträknas samtidigt med beräkningen av pensionsgrundande inkomst för ATP och påförs skattse­deln för slutlig skatt.

Avdrag för arbetsgivaravgifter medges vid inkomsttaxeringen i förvärvs­källan som andra kostnader för personal. Även egenavgifter är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Enligl tidigare gällande regler fick dock avdrag för egenavgifter inte göras i förvärvskällan. Avdraget medgavs i slället säsom etl s. k. allmänt avdrag. Detta innebar att egenavgifierna kom alt beräknas pä ett underlag som inle reducerats med påförda egenavgifter, den s. k. avgifl-på-avgiflseffekten. Vidare avsäg del allmänna avdraget inte det lö­pande inkomstårets egenavgifter utan de avgifter som hänförde sig till det


 


Prop, 1981/82:10                                                     47

närmasl föregående aret, den s.k. eftersläpningseffekten. Detta kunde medföra olägenheter för egenföretagare med varierande inkomster och i synnerhel när verksamheten påbörjas eller avslutas. Vid laxeringen för det första verksamhetsåret medgavs sålunda intet avdrag för egenavgifter, vilket fick till följd att skatte- och avgifisbelastningen detta år ofta blev oijmligt hög. En egenföretagare som lade ned sin verksamhet fick dra av avgifterna för sista verksamhetsåret först vid taxeringen för därpå följande år. Det kunde inträffa alt han dä inle hade sä slor inkomsl alt avdraget kunde utnyttjas fullt ut.

I syfle alt råda bot på ölägenheterna och för att uppnå neutralitet i avgiftshänseende mellan olika företagsformer ändrades avdragsreglerna år 1976 (prop. 197.5/76:178, SkU 68. rskr 408, SFS 1976:460-461, prop. 1976/ 77:41, SkU 12, rskr 97, SFS 1976:1094-1098). Reglerna innebär atl egen-förelagarna fr.o.m. 1977 års taxering medges ett schablonavdrag vid be­räkning av inkomst av jordbruksfastighet eller inkomst av rörelse. Scha­blonavdraget är så konstruerat att det ungefärligen skall svara mot sum­man av egenförelagarens definitiva egenavgifter för del aktuella inkomst­året. Alt avdraget beräknas schablonmässigt hänger samman med svårig­heterna atl pä förhand exakt faslslälla hur stora de slulliga avgifterna blir. Genom schablonavdraget elimineras i princip såväl avgift-på-avgiftseffek-ten som eflersläpningseffekten. För det fall all schablonavdraget visar sig avvika frän summan av de definitiva avgifterna, får skillnadsbeloppel dras av eller las upp som inkomst vid taxeringen för del därpä följande beskatt­ningsåret.

Som tidigare nämnts är en uppdragstagare, som inte är jordbrukare eller rörelseidkare, i princip frikallad från skyldigheten alt erlägga egenavgifter för sina uppdragsinkomster. Mot bl.a. denna bakgrund har rätten lill schablonavdrag för egenavgifter begränsats lill jordbruks- och rörelsein­komster. Delta innebär dock inte att avdragsrätlen för egenavgifter, som påförts på grund av annan inkomsl än jordbruks- eller rörelseinkomst, går förlorad. Avdrag för sådana avgifter medges liksom tidigare som allmänl avdrag vid taxeringen för det beskattningsår då avgifterna debiterats så­som slutlig skatt.

Lagstiftningen om schablonavdrag för egenavgifter är tekniskt sett be­svärlig och har medfört ganska omfattande ingrepp i kommunalskattelagen (1928:370), KL. Begreppet egenavgifter definieras i första stycket av an­visningarna lill 41 b § KL. Med egenavgifter förstås sålunda sjukförsäk­ringsavgift enligt 19 kap. 2 § AFL, socialförsäkringsavgift till folkpensio­neringen och ATP-avgift enligt 19 kap. 3 § AFL, avgift enligt 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, avgift enligt 21 § andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, avgift enligl 16 § lagen (1976: 381) om barnomsorg saml avgift enligt 4 § den numera upphävda lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift. I punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL, till vilken punkt 9 a av anvisningarna till 29 §


 


Prop, 1981/82:10                                                     48

KL hänvisar, föreskrivs hur schablonavdraget för egenavgifter skall beräk­nas. Anvisningarna till 41 b § KL innehåller vidare beslämmelser om hur avstämningen mellan det schablonmässigt beräknade avdraget och de defi­nitivt påförda avgifterna skall gå lill.

Schablonavdraget för egenavgifter beräknas i normalfallet på nettointäk­ten av jordbruket eller rörelsen före schablonavdrag. För atl i möjligaste mån uppnå överensstämmelse mellan schablonavdraget och de definitiva egenavgifierna skall emellertid för del första den del av nelloinläklen (före schablonavdrag) som hänför sig till sjukpenning enligt AFL eller liknande intäkt frånräknas (egenavgift behöver inle erläggas för sjukpenning e.d.). Vid fastställande av underlaget skall nettointäkten (före schablonavdrag) vidare minskas med underskott som uppkommer i annan förvärvskälla tillhörande samma inkomstslag (vid beräkning av egenavgifter tilläts kvittning mellan jordbruksunderskotl och jordbruksöverskotl och mellan rörelseunderskotl och rörelseöverskott). Hänsyn skall tas endast lill in­komst eller underskott av en i Sverige belägen jordbruksfastighet, som brukats av den skaitskyldige, och till inkomst av rörelse, som bedrivits i Sverige.

För skattskyldiga som betalar oreducerade egenavgifter har schablonav­draget bestämts lill 10% av den del av underlaget för avdragsberäkningen som uppgår lill högst 10000 kr., 20% på den del av underiaget som ligger mellan 10000 och 100000 kr. och lill 15% av den del av underiaget som översiiger 100000 kr. Dessa procentsatser gäller också för en skattskyldig som - t. ex. lill följd av att särskild karenstid tillämpas vid sjukförsäkring­en - betalar lägre avgift.

För en mindre grupp av jordbrukare och rörelseidkare har det ansetts att elt schablonavdrag för egenavgifter med 10%, 20% resp. 15% av underla­get skulle medföra elt för stort avdrag. Skattskyldig som har fyllt 65 är vid ingången av årel före taxeringsåret eller som har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligl AFL för december månad året före taxerings­året och inte omfattas av vissa särbestämmelser i 15 kap. 2 § AFL betalade sålunda vid lagstiftningens införande inte annan egenavgift än allmän ar­betsgivaravgift. Ett för stort avdrag skulle också uppkomma i de fall dä avgiftspliktig inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse omfattas av s.k. likslällighelsavlal. Har ett sådant avtal träffats skall nämligen inkomsten i socialförsäkringshänseende anses som inkomst av anställning. En väsent­lig minskning av egenavgifierna äger vidare rum om den skaitskyldige inte är inskriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året före taxerings­året. För dessa egenföretagare har schablonavdraget bestämts till 2% (ursprungligen 4%) av underlaget för avdragsberäkningen. I de fall dä likslällighelsavlal föreligger tillämpas den lägre procentsatsen endasi om inkomsten av jordbruket eller rörelsen uteslutande eller så gott som uteslu­tande omfattas av avtalet.

Avstämning av schablonavdraget görs i princip på följande sätt. Fram-


 


Prop, 1981/82:10                                                     49

kommer vid debiteringen av slutlig skatt att det schablonmässigt beräkna­de avdraget varit för lågt, är skillnadsbeloppet avdragsgillt vid laxeringen för det beskattningsår då den slutliga skatten debiterats. Har ä andra sidan schablonavdraget överstigit de definitiva egenavgifierna, skall skillnadsbe­loppel redovisas som intäkt vid taxeringen för del beskattningsår som omfatlar den lidpunkt dä debiteringen av den slutliga skatten ägt rum.

Avslämningsreglerna innehåller särskilda bestämmelser för det fall atl den skattskyldige under det beskattningsår då de definitiva avgifterna debiterats bedrivit fiera jordbruk eller fiera rörelser eller både jordbruk och rörelse. Särskilda beslämmelser finns även förfall av ändrad taxering eller debitering. Del kan här dock nämnas alt regeringsrätten funnil alt scha­blonavdraget inle skall omräknas utan kvarstå som avräkningspost med oförändrai belopp, om taxeringen av inläkt av jordbruksfastighet eller rörelse ändras i högre instans efter del atl egenavgifierna för perioden i fråga debiterats (RÅ 1980 1:45).

I sin översyn av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifter har kullurskaltekommillén uppmärksammat vissa brister i samordningen mellan skatte- och avgiftsreglerna. Kommittén har ansett att dessa brister kan - i avbidan på statsmakternas ställningstagande till pensionskommit­téns förslag rörande socialförsäkringsavgifterna - botas genom ändringar i reglerna om schablonavdrag för egenavgifter.

I syfte att uppnå bättre överensstämmelse mellan schablonavdraget för visst inkomstår och de pä samma år belöpande egenavgifierna föreslår kommittén sålunda att schablonavdrag skall medges med 17% av den del av underlaget som inte överstiger 20000 kr., 24% av den del av underlaget som överstiger 20000 men inte 160000 kr. och 18% av den del av underla­get som översiiger 160000 kr.

Som lidigare nämnts får schablonavdrag f. n. göras endast i inkomstsla­gen rörelse och jordbruksfastighet. Kommiilén föreslår att sådant avdrag skall få göras även i inkomstslaget tjänst i fråga om sådana inkomster som i sociaiförsäkringshänseende är all anse som inkomsl av annat förvärvsar­bete än anställning. Sädana inkomster är vissa royaltyinkomsler och upp- dragsinkomster.

Enligl kommittén bör också vissa i huvudsak tekniska ändringar göras i schablonavdragsreglerna. Sålunda föreslås att underlaget för avdragsbe­räkningen skall minskas bl. a. med sådan inkomst som på grund av likstäl­lighetsavtal inte skall föranleda egenavgifter. Vidare föreslås att för den som har mer än en avdragsberältigad och avgiftspliktig förvärvskälla av­draget skall göras på de sammanlagda undertagen och inle som nu på underlaget för varje förvärvskälla för sig.

Kommiilén föreslår dessutom vissa ändrade regler om den personkrets som skall medges schablonavdrag för egenavgifter. Sådant avdrag föreslås sålunda inle skola medges den som före inkomståret har fyllt 65 år eller eljest i egenskap av ålderspensionär inte skall betala någon egenavgift. 4   Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 10


 


Prop, 1981/82:10                                                     50

För vissa grupper som har att betala väsentligt lägre egenavgifter än i normalfallen föresläs schablonavdrag med en enhellig procentsats om 10%.

Av det anförda framgår att kullurskaltekommitténs förslag i första hand innebär att schablonavdraget skall höjas och att det skall medges också i inkomstslaget tjänst. Den föreslagna höjningen har inle mött någon erinran vid remissbehandlingen. Däremot har förslagel om utvidgad rätt lill scha­blonavdrag fått ett blandat mottagande. Remissinslanserna ansluter sig visserligen allmänt till kommitténs uppfattning all rättviseskäl lalar för alt schablonavdrag medges också i inkomstslaget tjänst. Från främst länssty­relsernas sida har dock kritik riklals mot systemet med schablonavdrag över huvud taget. Tillämpningen av reglerna anses ha förorsakat en stor arbetsbelastning vid deklarationsgranskningen. Arbetsbelastningen för­utses komma att öka om schablonavdrag skall medges ocksä vid inkomst av tjänst. Etl par länsstyrelser anser att avdrag för egenavgifter i stället bör ske på grundval av den skattskyldiges bokföring. Även riksförsäkringsver­ket befarar att administrativa svårigheter uppkommer om rätten lill scha­blonavdrag ulvidgas till inkomstslaget tjänst. Verkel ifrågasätter därför om inle andra lösningar på bl.a. kulturarbetarnas skatte- och avgiftsproblem bör övervägas.

Innan jag redovisar mina ställningstaganden till kommitténs förslag vill jag uppehålla mig något vid innehållet i prop. 1980/81:178. I denna läggs fram förslag om enhetligare och enklare regler för beräkning av arbetsgi­varavgifter och egenavgifter. De föreslagna ändringarna, som inle har kunnat beaktas av kommittén, innebär i korthet följande.

De nuvarande basbelopps- och maximeringsavdragen slopas vid beräk­ningen av ATP-avgiften. I likhet med vad som f. n. gäller för övriga socialförsäkringsavgifter skall ATP-avgiften i fortsättningen beräknas på hela lönesumman resp. hela nettoinkomsten efter schablonavdrag i rörelse eller jordbruk. Procentsatsen för avgiftsuttaget sätts ned med hänsyn här­till.

En gemensam övre åldersgräns för uttag av arbetsgivaravgifter och egenavgifter införs. Avgifter skall eriäggas längst t.o.m. det år dä arbetsta­garen resp. egenföretagaren uppnår 65 års ålder.

Möjlighelen för egenföretagare atl begära undantagande från ATP av­skaffas. De personer som är födda år 1923 eller tidigare och som har etl gällande undantagande frän ATP skall dock ocksä i forlsätlningen ha möjlighet att slå utanför försäkringen om de sä önskar.

De materiella bestämmelserna för beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter förs samman i en gemensam lag, benämnd lag om socialav­gifter. De nya reglerna avses träda i krafl den 1 januari 1982,

För egen del vill jag först erinra om att man när schablonavdragsregeln infördes var medveten om att den - beroende till viss del pä utformningen av systemet för fastställande av egenavgifter - kunde ge upphov till


 


Prop, 1981/82:10                                                     51

lillämpningssvårigheler t. ex. när egenavgiflernas storlek ändrades lill följd av höjning eller nedsättning av taxeringen. Med hänvisning till alt pen­sionskommittén hade i uppdrag atl föreslå mer enhetliga regler på delta område skulle det enligt föredragande departementschefen komma atl finnas anledning att pä nytt ta upp frågan hur avdragsrätlen för egenav­gifter skall konstrueras när kommittén hade slutfört sitt arbete.

Vid remissbehandlingen av kulturskattekommilléns förslag har det visat sig alt tillämpningen av schablonavdragsregeln leder lill siörre svårigheter än vad man vid lagstiftningens införande lorde ha haft anledning att befara. Svårigheterna hänger bl.a. samman med att schablonavdraget, som skall medges ex officio, måsle räknas om då nettointäkten i förvärvskällan ändras. En sådan ändring kan föranleda fel i avstämningen året därefter, om den skaitskyldige dä — vilket ofta sker — utgår från det yrkade schablonavdraget i stället för del medgivna. Felet i avstämningen skall rättas av taxeringsnämnden. Rättelsen föranleder vidare atl årets scha­blonavdrag måste räknas om. Detta kan i sin tur leda till fel i avstämningen även nästkommande år osv.

När taxeringen ändras i högre instans och egenavgifierna till följd därav debiteras om, framställs elt omräkningsbesked som tillställs den skaitskyl­dige och taxeringsnämnden. Frågan om omräkningsbeskedet skall föranle­da avstämning i deklarationen är då beroende av hur schablonavdraget har behandlats vid omprövningen av taxeringen. Detta innebär att laxerings-nämnden regelmässigt måste rekvirera gamla deklarationer för alt kunna genomföra en korrekt taxering.

De tillämpningssvårigheter som schablonavdraget medför kan enligl min mening inte accepteras. Problemen kan knappast lösas inom ramen för del nuvarande avdragssystemel. Man bör därtör söka en annan konstruktion för den skaitemässiga behandlingen av egenavgifierna.

I princip bör avdragsrätlen för egenavgifter utformas så att den skatt­skyldige inte drabbas av avgifl-pä-avgiftseffekt eller eftersläpningseffekt. Endast om det föreligger särskilda skäl bör avsteg göras från denna prin­cip. Jag vill vidare framhålla atl del är av stor vikt att den skattemässiga behandlingen av egenavgifter blir enkel alt tillämpa och kontrollera.

Sistnämnda krav uppfylls enligt min mening bäst om man knyter an till de regler som i övrigt gäller vid inkomsttaxeringen. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse gäller enligl 41 § KL att inkomsten skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa grunder inte står i strid med särskilda i KL givna bestämmelser. Även inkomst av annan fastighet får i vissa fall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär atl hänsyn skall tas inte bara till inkomster och utgifter i verksam­heten ulan även till lager, fordringar och skulder vid beskattningsårets ingång resp. utgång. Hänvisningen till bokföringsmässiga grunder medför vidare atl den skattemässiga inkomstberäkningen skall ske pä grundval av de redovisningsregler som finns i bokföringslagen (1976: 125) och annan


 


Prop. 1981/82:10                                                     52

civilrättslig lagstiftning saml i jordbruksbokföringslagen (1979:141). En grundläggande regel i denna lagstiftning är att bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överensstämmer med god redovisningssed.

Inkomst anses vid redovisning enligt bokföringsmässiga grunder ha åt­njutits under det år dä den enligl god redovisningssed bör uppföras som inkomstpost i räkenskaperna, även om inkomsten inle uppburits i kon­tanter eller på annat sätt kommit rörelseidkaren till hända. Vad som gäller i fråga om inkomstposter tillämpas ocksä i fråga om utgiftsposter. Detta innebär bl.a. att en kreditförsäljning skall redovisas faslän likviden inte influtit kontant och atl en utgift skall bokföras i och med dess uppkomst och inle försl då betalning erläggs.

Som nyss nämnts gäller föreskriften om inkomstberäkning enligl bokfö­ringsmässiga grunder endast under förutsättning alt dessa grunder inte står i strid med särskilda bestämmelser i KL. Enligt anvisningarna till 41 § KL skall sålunda justering av det bokförda resultatet ske om resultatet har påverkats av atl intäkter, som inte skall beskattas, upptagits som intäkt, eller av att en intäkt, som skall medräknas, har uteslutits. Det bokförda resultatet skall vidare justeras om utgifter, som inte är avdragsgilla, belas­tat resultat.

Vid inkomsttaxeringen beräknas avdrag för arbetsgivaravgifter för an­slälld personal pä grundval av den skattskyldiges bokföring. I denna no­teras under räkenskapsåret erlagda arbetsgivaravgifter. Inför bokslutet bör de under året erlagda preliminära avgifterna stämmas av mot de beräknade slutliga avgifterna. Visar beräkningen atl de preliminära avgifterna avviker frän de slutliga bör den skaitskyldige - för att uppfylla kravet på god redovisningssed - tillföra bokföringen den fordrings- eller skuldpost som behövs för att bestämma de intäkter och kostnader som rätteligen hör till räkenskapsåret.

I fråga om egenföretagare som har inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse grundas avdrag för egenavgifter f. n. inte pä bokföringen. Avdraget beräknas i stället schablonmässigt till viss andel av den avgifispliktiga inkomsten.

Enligl min mening tillgodoses önskemålet om enkelhet i lillämpningen och kontrollen bäst om avdrag för egenavgifter, i likhet med vad som gäller för arbetsgivaravgifter, sker på grundval av den skatlskyldiges bokföring. Kravel på alt bokföringsskyldigheten skall fullgöras på sätt som överens­slämmer med god redovisningssed innebär att den skattskyldige inför bokslutet bör göra en beräkning av de på beskattningsåret belöpande egenavgifierna och i bokslutet sätta av etl belopp för atl täcka avgifterna. Det avsatta beloppet återförs till beskattning nästföljande beskattningsår och avräknas då mot de slutligt bestämda avgifterna.

Med den angivna metoden kan avgift-på-avgiftseffekten och eftersläp­ningseffekten elimineras. En förutsättning för att metoden skall få avsedd effeki är dock all storleken av de egenavgifter som belöper på elt vissl


 


Prop, 1981/82:10                                                                   53

beskattningsår kan beräknas när den skaitskyldige avlämnar sin självde­klaration. Eftersom avgifterna fastställs slutligt först sedan taxeringen är avslulad måste den skattskyldige på förhand uppskatta avgifternas storlek. En sådan uppskattning är relativt svår alt göra med de nuvarande avgifts­reglerna. Beräkningen underlättas dock väsentligt med de i prop. 1980/ 81: 178 föreslagna nya reglerna för beräkning av egenavgifter. Jag kommer i della lagstiftningsärende all föreslå regler som ytterligare underiällar denna beräkning. Därtill kommer atl det inte kan krävas alt beräkningen görs exakt. Del måste nämligen beaktas att avsatt belopp skall tas upp som intäkt nästa beskattningsår. En avsättning som över- eller understiger de slutliga avgifterna medför således inte någon definitiv skattevinsl eller skatteförlusl utan endast all avdraget lill viss del blir felaktigt fördelat mellan tvä beskattningsår. Att avsättningen bygger på en uppskattning utgör därför inte någol hinder mot att medge avdrag för avsatt belopp.

Mot den nu angivna bakgrunden förordar jag all systemet med schablon­avdrag slopas och ersätts med en rätt till avdrag för belopp som avsätts för atl täcka de på beskattningsåret belöpande egenavgifierna. Avdraget åter­förs till beskattning är 2. Vid taxeringen för år 2 får den skattskyldige avdrag för dels de faktiskt påförda egenavgifierna, dels den avsättning som avser beräknade avgifter för detta år.

Den nu beskrivna metoden är av olika skäl inte lämplig i fråga om konlantbeskatlade inkomstslag. Den bör därför begränsas lill inkomsl av jordbruksfastighet och rörelse. Beiräffande lagreglernas närmare ulform­ning fär jag hänvisa till specialmotiveringen.

Som tidigare har nämnts kan skyldighel alt betala egenavgifter i vissa fall uppkomma också på grund av inkomst av tjänst, annan fastighet, kapital och tillfällig förvärvsverksamhet. F. n. medges avdrag för sädana avgifter som allmänl avdrag vid taxeringen för det beskattningsår då avgifterna debiterats som slutlig skatt. Delta medför dels att egenavgifierna kommer atl beräknas på ett frän materiell synpunkt för stort underlag, dels att avdragsrätlen för avgifterna förskjuts etl är. I princip är detta naturligtvis otillfredsställande. Det bör dock betonas att egenavgifter påförs på grund av inkomst av annan fastighet, kapital och tillfällig förvärvsverksamhet endast i rena undanlagsfall. Därtill kommer att debiteringen begränsas till vissa egenavgifter. I fråga om nyss nämnda inkomstslag bör därför den nuvarande avdragsregeln av praktiska skäl gälla också i fortsättningen.

Egenavgifter som påförs på grund av inkomst av tjänst utgör, som bl. a. kullurskattekommittén framhållit, ett särskilt problem. I det följande be­handlar jag först denna fråga. Därefter lar jag upp frågan om kvittning mellan olika inkomstslag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.


 


Prop, 1981/82:10                                                                54

2.2 Egenavgifter på grund av inkomst av tjänst

Enligt 31 § KL hänförs till tjänst dels allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag och varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning, dels tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärligeller därmed jäm­förlig verksamhel, tillfälligl uppdrag, såsom uppdrag atl förrätta boupp­teckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning saml an­nan därmed jämföriig inkomstbringande verksamhet av tillfällig nalur.

Till tjänst hänförs således främst inkomst av anslällning, även om denna är av tillfällig nalur. Stadigvarande och tillfälliga uppdrag räknas också till tjänst. Slutligen räknas som tjänst tillfälligt bedriven velenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. Bedrivs verksamheten där­emot yrkesmässigt hänförs den enligt 27 § KL till rörelse.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomsl avses enligt 3 kap. 2 § AFL med inkomst av anställning den inkomsl i pengar eller naturaför­måner i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad kan anlas för år räknat komma alt lills vidare åtnjuta av eget arbele säsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst avses enligt 11 kap. 2 § AFL med inkomst av anställning den lön i pengar eller nyssnämnda naturaförmåner som en försäkrad åtnjutit såsom arbets­tagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänförs dock inte från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under ell år inle uppgått till 500 kr. Hänförs lönen på grund av beloppsgränsen inle till inkomst av anställning kan den dock bli pensionsgrundande som inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § första slycket c) AFL.

Den som har inkomst av anslällning skall i regel inle betala socialavgifter pä grund av inkomsten. Avgifterna betalas i slället av arbetsgivaren i form av arbetsgivaravgifter, dock endast om ersättningen för arbetslagaren un­der årel har uppgått till minsl 500 kr. Den som har inkomst av annat förvärvsarbete är skyldig atl betala egenavgifter. För den som har utfört arbete för annans räkning utan att vara anställd i dennes Ijänsl, etl s. k. uppdragsförhällande, gäller dock en säi-skild regel. Vid uppdragsförhällan-den skall nämligen uppdragsgivaren betala arbetsgivaravgifter för den er­sättning som har utgått lill uppdragstagaren utom i de fall då ersättning för år räknat understiger 500 kr. eller då ersättningen ulgör intäkt av jord­bruksfastighet eller rörelse. Även i sistnämnda fall kan dock parterna genom alt träffa ell s. k. likslällighelsavlal flytta över avgiftsskyldigheten från uppdragstagaren/egenförelagaren till uppdragsgivaren.

Vid en jämförelse mellan det skatterätlsliga begreppet inkomst av tjänst och de fall då arbetsgivaren eller uppdragsgivaren skall belala arbetsgivar­avgifter, dvs. då inkomsten hänförs lill inkomsl av anslällning, framgår att den som taxeras för inkomst av tjänst i regel inle betalar egenavgifter för sådan inkomst. I vissa fall betraktas dock inkomst av tjänst som inkomst av annat förvärvsarbete enligl AFL, vilket medför skyldighet för den


 


Prop, 1981/82:10                                                     55

försäkrade att erlägga egenavgifter. För det första innefattar det skatte­rätlsliga begreppel inkomsl av tjänst inte bara inkomst av anslällning eller uppdrag. Som inkomst av tjänst anses nämligen också inkomst av tillfälligl bedriven vetenskaplig, litterär, konslnäriig eller därmed jämförlig verk­samhet. Sådan verksamhet kan i socialförsäkringshänseende vara alt hän­föra lill annal förvärvsarbete (rörelse). Avgiftsskyldighet kan vidare före­ligga för en uppdragstagare, som inte är rörelseidkare (jordbrukare), om han under etl och samma år uppbär flera mindre arvoden frän olika uppdragsgivare. Understiger arvodel frän varje uppdragsgivare 500 kr. men uppgår arvodena sammanlagt lill minst 500 kr. skall nämligen upp­dragstagaren — och inte uppdragsgivaren - svara för socialavgifterna. Skyldighel att erlägga egenavgifter till ATP, folkpensioneringen och del-pensionsförsäkringen uppkommer ocksä för en arbetstagare i den mån han under året erhåller ersättning understigande 500 kr. från olika arbetsgivare men sammanlagt uppgående lill eller överstigande detta belopp.

Vad försl angår tillfällig vetenskaplig, litterär, konslnäriig eller därmed jämförlig verksamhel kan denna vara av olika karaktär. Den kan vara atl hänföra till etl uppdragsförhällande. Som exempel kan nämnas alt en författare fär ett uppdrag av ett förlag alt för förlagels räkning skriva en artikel eller en bok. Verksamheten slår dä elt anställningsförhållande nära och likställs med inkomst av anställning, dock endasi om arvodel under året uppgår till minst 500 kr. Om ersättningen betalas ut i form av royalty synes försäkringsdomstolarna generellt ha behandlat den som inkomst av annal förvärvsarbete (rörelse). Föreligger inle ett uppdragsförhållande och har ersättningen betalats ut pä annat sätt än som royalty lorde det däremot vara ytterst ovisst om den grundar rätt till sjukpenning eller ATP.

Enligl min mening är det inle lillfredsslällande om formen för utbetal­ningen av en ersättning avgör hur den behandlas i socialförsäkringshän­seende. Del avgörande bör i stället vara verksamhetens karaklär. Grundas verksamhelen på ett uppdrag, börden således, liksom f. n.,jämställas med anställning. Föreligger inte elt uppdragsförhållande är del normalt myckel osäkert om arbetet kommer att leda till någon inkomst. Detta utgör i sig ett argument för att ersättningen inle skall grunda rätt till sjukpenning eller ATP. Därtill kommer alt inkomstens behandling i socialförsäkringshän­seende - med hänsyn till förmånstaket - ofta är av liten eller ingen betydelse för den försäkrade. Slarka prakliska skäl talar också för atl ersättningar av detta slag lyfts ut ur socialförsäkringssystemet. Mot denna bakgrund förordar jag att ersättning för tillfälligt bedriven verksamhel, som inte grundas på etl anställnings- eller uppdragsförhällande, inle skall anses som inkomsl av annat förvärvsarbete. Ersättningen blir därigenom inle förmänsgrundande. Detta medför i sin tur att egenavgifter inte skall belalas på grund av sådan inkomst.

Av det anförda följer att - i de fall då anställnings- eller uppdragsförhäl­lande inte föreligger - verksamhetens natur kommer atl avgöra hur in-


 


Prop. 1981/82:10                                                     56

komslen skall behandlas i socialförsäkringshänseend;. Anses verksamhe­ten vara av tillfällig natur, dvs. skatterättsligt som inkomst av tjänst, kommer den inte att beaktas vid fastställande av sociala förmåner eller egenavgifter. Bedrivs verksamhelen yrkesmässigt, dvs. skatterättsligt som inkomsl av rörelse, bör den försäkrade tillgodoräknas förmåner och på­föras avgifter. Vid bedömning av vad som skall räknas som inkomst av rörelse i socialförsäkringshänseende är det skatterättsliga rörelsebegreppet vägledande (jfr prop. 1959: 100 s. 90). 1 27 § KL anges genom en uppräk­ning exempel pä verksamheter som är hänförliga till rörelse. Bl.a. hänförs lill rörelse yrkesmässigl bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhel, såvida verksamheten inle utövats på grund av tjänst. Som rörelse anses även annan yrkesmässigl bedriven verksam­het, såvida inte intäkten är att hänföra lill intäkt av faslighet eller tjänst.

I 28 § KL anges exempel pä intäkter som är hänförliga till rörelse. Bl. a. skall royally och periodiskt utgående avgift för utnyttjande av patent, mönster eller dylikt anses som intäkt av rörelse, såvida inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhel atl böra hänföras till intäkt av fastighet. Att försäkringsdomslolarna oberoende av om en verksamhet bedrivs yrkes­mässigt eller inte synes hänföra royally till inkomst av rörelse lorde ha sin grund i sistnämnda beslämmelse (jfr prop. 1928:213 s. 262). Del kan i och för sig ifrågasättas om lagstiftaren med orden "eller dylikt" avsell alt innefatta t. ex. förfatlarrätt. Enligt min mening är del inte rimligt all hänfö­ra royally till rörelse även i de fall då del grundläggande villkoret för rörelse, nämligen att verksamheten är yrkesmässigt bedriven, inle är upp­fylll. Del kan i detta sammanhang nämnas att regeringsrätten i en dom (RÅ 1977 ref 27) bedömt inkomst av tillfälligt författarskap, vilken utgått i form av royalty, som inkomst av tjänst med hänvisning till att den skattskyldige under beskattningsåret inte drivit yrkesmässig litterär verksamhet.

Enligl min mening bör 28 § KL förtydligas så att det klart framgår att en royaltyersätining kan behandlas som inkomst av tjänst. Härigenom mins­kar risken för atl skaltedomstolarna och försäkringsdomstolarna kommer till olika resultat vid bedömningen av om en inkomst skall hänföras lill rörelse eller tjänst. Problemet med skiljaktiga bedömningar torde dock till viss del kvarstå så länge som skattefrågan och avgiftsfrågan handläggs av skilda domstolsorganisationer. I detta sammanhang bör emellertid nämnas alt en kommitté har tillsatts för att se över försäkringsdomstolarnas verk­samhet m. m. Enligt direktiven (Dir 1980:57) skall kommittén bl. a. under­söka möjligheterna att genomföra en överflyttning av besvärsprövningen i avgiftsärenden till besvärsorganisationen på skatteområdet.

Jag övergår nu till frågan om avgiftsskyldighet och förmåner för småin-komster. Som påpekats i det föregående kan den som inle är jordbrukare eller rörelseidkare påföras egenavgifter. om han under ett år uppbär arvo­den som vart och ell understiger 500 kr. men sammanlagt uppgår till minst detta belopp.  I  silt remissyttrande över pensionskommitténs tidigare


 


Prop. 1981/82:10                                                     57

nämnda förslag framhåller riksförsäkringsverket att denna debitering med­för administrativa kostnader som inle lorde stå i proportion lill de avgifter som flyter in. Verket föreslår därtör att egenavgifter inle las ut på småin-komsler av ifrågavarande slag.

I likhet med riksförsäkringsverket anserjag att administrativa skäl talar för att egenavgifter inte las ut pä småinkomsterna. Elt slopande av av-giflsskyldigheten för dessa inkomsler aktualiserar dock frågan om en in­skränkning kan göras i möjligheten alt förvärva förmåner. I princip bör nämligen avgiftsreglerna vara avstämda mol förmånssidan så att en rätt lill förmåner inle kan förvärvas på inkomstbelopp som varil frilagna från avgift. I annat fall öppnas en möjlighel till missbruk av systemet och snedvridning av konkuriensförhällanden.

Det finns inga statistiska uppgifter som visar i vilken omfattning inkoms­ler av nu diskuterat slag ger sociala förmåner. Allt talar emellertid för atl sådana inkomster har endast en synneriigen marginell betydelse för de försäkrade. En försäkrad som uppburit ett stort antal arvoden av nu aktuellt slag och som saknar fast anslällning e.d. torde nämligen i regel anses bedriva rörelse. Med hänsyn till detta och till de stora administrativa vinster som slår att vinna föreslår jag alt dessa småinkomster lyfts ut ur försäkringssystemet. Mitt förslag innebär närmare bestämt dels alt in­komsterna inte kommer alt beaktas vid beräkningen av den försäkrades sjukpenning- och pensionsgrundande inkomsl, dels att avgifter inte skall erläggas för inkomsterna.

2.3 Övriga frågor

En fråga som har tagits upp av pensionskommittén och som även har behandlals av riksdagen är beslämmelserna om kvittning mellan olika inkomstslag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Enligl 11 kap. 4 § AFL skall en försäkrads taxering lill slallig inkomst­skatt läggas till grund för beräkning av inkomsl av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Taxeringen utgör underlag även för beräkning av egenavgift till ATP. Närmare bestämmelser om beräkning av inkomsl av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete ges i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om all­män försäkring. I 4 S denna lag föreskrivs all vid beräkning av inkomst av annal förvärvsarbete skall från inkomsl av rörelse dras underskott i annan rörelse. Underskott i jordbruksfastighet skall kvittas mot överskott i annan jordbruksfastighet som brukats av den försäkrade. Däremot får underskott av jordbruk inle kvittas mot överskott i rörelse eller tvärtom. Nu nämnda bestämmelser gäller ocksä vid beräkning av andra egenavgifter än den till ATP.

I förarbelena lill regeln all kvittning inle får ske mellan inkomslslagen rörelse och jordbruksfastighet framhölls att kvitiningsförbudel var en na-


 


Prop, 1981/82:10                                                     58

turlig följd av föreskrifterna i 6 § lagen (1959: 291) om försäkring för allmän tilläggspension (numera 11 kap. 3 § AFL). I denna paragraf föreskrevs nämligen att en förutsättning för att inkomsl av visst inkomstslag - fråga kunde vara om inkomsl av rörelse, inkomsl av jordbruksfastighet och viss inkomst av arbete för annans räkning - skulle grunda rätt till pension var att inkomsten översteg 500 kr. (prop. 1959:175 s. 121, 134-135).

Enligl pensionskommittén (SOU 1977:46 s. 325-326) äger den motive­ring för den ifrågavarande regeln som lämnades vid dess införande alltjämt giltighet. Kommittén framhåller också alt regeln bestämmer i första hand inte avgiftsskyldighelen utan rätten till förmåner från ATP. Den medger således alt pensionspoäng kan tillgodoräknas en försäkrad som deklarerar överskott av l.ex. rörelse men som samtidigt har brukat en jordbruksfas­tighet vilken uppvisar underskott. I sådana fall skulle den försäkrades skydd från ATP reduceras eller helt försvinna om del föreskrevs alt kvitt­ning skall äga rum mellan olika inkomstslag. Kommittén var därför inle beredd att medverka till regler som urholkade del försäkringsskydd som medges enligt nuvarande beslämmelser.

I anslulning till bl.a, yrkandet i motionen 1979/80:836 om möjlighel lill kvittning av överskott i jordbruk mol underskott i rörelse och tvärtom vid beräkning av egenavgifter hänvisade socialförsäkringsulskottet (SfU 1979/ 80:16) till de olika förslag som samtidigt var föremål för beredning inom regeringskansliet. Utskottet ansåg därför att det inte dä fanns skäl för riksdagen att göra några särskilda uttalanden med anledning av föreliggan­de motioner. Enligt utskottet fanns det dock anledning förutsätta atl pro­blemställningar som tas upp i motionerna blev uppmärksammade i på­gående utredningsarbete eller vid beredningen inom regeringskansliet.

Som pensionskommittén uttalade kan en möjlighet till kvittning mellan olika inkomstslag medföra alt den försäkrades skydd från ATP reduceras eller hell försvinner. Denna begränsning av den fr'amtida pensionen kan inte godtas. De skäl som talar mot kvittning mellan olika inkomstslag gäller dock enligt min mening även i fråga om kvittning av underskott mol överskott inom ett och samma inkomstslag. Därtill kommer alt elt slopan­de av kvittningsrätten förenklar regelsystemet och underlättar det admini­strativa förfarandet. Jag föreslår därför atl kvitiningsförbudel utsträcks till att gälla också förvärvskällor tillhörande samma inkomstslag.

2.4 Ikraftträdande

Lagen om socialavgifter skall enligl prop. 1980/81: 178 träda i krafl den 1 januari 1982. De nu föreslagna ändringarna i AFL och utvidgningen av kvitiningsförbudel vid beräkning av pensionsgrundande inkomst bör enligt min mening träda i kraft vid samma tidpunkt och gälla inkcmster som belöper pä lid fr.o.m. ikraftträdandet. Den föreslagna omläggningen av avdragsreglerna för egenavgifter bör också träda i kraft den 1 januari 1982


 


Prop, 1981/82:10                                                                   59

och fillämpas första gängen vid 1983 ärs taxering. Vad beträffar den närma­re ulformningen av övergångsbestämmelserna på skatlesidan fär jag hänvi­sa lill specialmotiveringen.

3   Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag har anförl har inom budgetdepartementet upprät­tats förslag till

1.    lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928: 370),

2.    lag om ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,

3.    lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd,

4.    lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

5.    lagom ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

6.    lag om ändring i lagen (1980:953) om särskill investeringsavdrag för inventarieanskaffning,

7.    lag om ändring i lagen (1980:954) om särskill investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

8.    lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9.    lagom ändring i uppbördslagen (1953:272),

 

10.   lag om ändring i skaltebrottslagen (1971:69),

11.   lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skalleford­ringar m. m.,

12.   lagom upphävande av lagen (1981:40) om ändring i kommunalskatle­lagen (1928:370),

13.   lag om upphävande av lagen (1981:41) om ändring i uppbördslagen (1953: 272),

14.   lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

15.   lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun­dande inkomst enligl lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Förslagen bör fogas till regeringsprolokollet i delta ärende som bilaga 4.

4    Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

28 § 1 mom.

I tredje stycket talas liksom f n. om två former av ersättningar, nämligen royally och periodiskt utgående avgift. I begreppet royalty ligger alt ersätt­ningen i princip utgår med varierande belopp, t.ex. per producerad enhel eller i förhållande lill en verksamhels omsättning. Den omständigheten alt det i elt royaltyavlal stipuleras fasta minimi- eller maximibelopp påverkar inte ersättningens karaktär av royalty. En på förhand fastställd avgift kan


 


Prop, 1981/82:10                                                                   60

däremot inte hänföras lill royalty. Den kan beskattas antingen som perio­diskt utgående avgift enligl iredje stycket eller som ersättning för upplå­telse av driften enligt Qärde stycket.

Förslagel tar sikte pä ersättningar för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar. Detta lorde inle innebära någon ändring i förhällan­de till nuvarande regler. F.n. anges att ersättning av ifrågavarande slag skall utgöra intäkt av rörelse, såvida den inle är att hänföra till intäkt av jordbruksfastighet eller av annan fastighet. Enligt förslagel skall ersätt­ningen också kunna beskattas som intäkt av tjänst. Della blir fallet om ersättningen avser tillfälligl bedriven velenskaplig, litterär, konslnäriig eller därmed jämförlig verksamhel. Förslaget torde överensstämma med rättspraxis på skatteområdet (jfr RÅ 1977 ref. 27). Försäkringsdomstolarna synes dock hittills generellt ha behandlat royalty som rörelseinkomst. Jag vill med ändringen markera att även försäkringsdomstolarna i fråga om t.ex. royalty till en författare skall pröva om hans verksamhet bedrivs yrkesmässigt eller inte. Endast om den bedrivs yrkesmässigt skall royaltyn anses som intäkt av rörelse.

35 § 1 mom.

Enligt milt förslag skall restituerade. avkortade eller avskrivna egenav­gifter enligt den i prop. 1980/81: 178 föreslagna lagen om socialavgifter räknas som intäkt av jordbruksfastighet resp. rörelse i den mån avdrag har medgetts för avgifterna vid beräkning av nettointäkten av fastigheten resp. rörelsen. Motsvarande gäller när etl belopp, som har satts av för atl läcka de på beskatlningsåret belöpande egenavgifierna, återförs till beskattning. .Sådana restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter som inte utgör intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse, hänförs däremol. som framgår av 3), lill intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Dessa egenavgifter har på­förts på grund av inkomsl av annan fastighet, tjänst, tillfällig förvärvsverk­samhet eller kapital och avdrag för avgifterna har medgetts som ett s.k. allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. 2).

I momentet har vidare gjorts ändringar av redaktionell och språklig natur.

41 d§

Ändringen ijörsta stycket föranleds av att schablonavdragen för egenav­gifter ersätts med en rätt till avdrag för det belopp som salts av för atl täcka det löpande årets egenavgifter. Tredje slycket har justerats i redaktionellt hänseende med anledning av förslaget om lag om socialavgifter (prop. 1980/81:178).

46 § 2 mom.

Egenavgifter är avdragsgilla i förvärvskälla endast om avgifterna hänför sig till en här i riket brukad jordbmksfastighet eller en här bedriven rörelse.


 


Prop. 1981/82:10                                                                   61

I undantagsfall kan egenavgifter påföras en skattskyldig på grund av in­komsl av annan fastighet, tjänst, tillfällig förvärsverksamhet eller kapital. Avdrag för avgifterna medges dä som ett allmänt avdrag enligl första stycket 2).

53 § I inom.

Ändringen föranleds av all schablonavdragen för egenavgifter ersätts med en rätt till avdrag för det belopp som satts av för att täcka det löpande årets egenavgifter.

Punkt 15 av anvisningarna tiU 21 §

Har avdrag gjorts för avsättning för egenavgifter skall enligt punkt 2 a andra stycket av anvisningarna till 22 § avdraget återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Enligt förevarande anvisningspunkt skall det återförda beloppet tas upp som intäkt av jordbruksfastighet. Som intäkt av jordbruksfastighet skall vidare — i den mån avdrag har medgetts för avgif­terna vid beräkningen av nettointäkten av fastigheten - räknas restitue­rade, avkortade eller avskrivna egenavgifter.

Punkt 2 av anvisningarna till 22 §

Åndringen är föranledd av att anvisningarna till 41 b § skall upphöra att gälla. I fråga om jordbruksinkomster finns samlliga bestämmelser om avdrag för egenavgifter i punkl 2 a av anvisningarna lill 22 §.

Punkl 2 a av anvisningarna till 22 §

Av första stycket framgår att påförda egenavgifter enligt den i prop. 1980/81: 178 föreslagna lagen om socialavgifter liksom hittills ulgör av­dragsgill driftkostnad vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet i den män avgifterna är hänförliga till jordbruksfastigheten.

Bestämmelserna i andra stycket innebär att en fysisk person, som har brukat en här i riket belägen jordbruksfastighet, inte bara får göra avdrag för de egenavgifter som påförs honom slutligt året efler beskatlningsåret. Vid laxeringen för ett visst beskattningsår har han dessutom rätt till avdrag för belopp som har avsatts för att täcka de på detta är belöpande egenavgif­ierna. Enligt förslagel skall den som enligl jordbruksbokföringslagen (1979: 141) är skyldig alt upprätla årsbokslut sätta av ell mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Den som inle är skyldig att upprätta årsbokslut behöver endast redovisa del avsatta belop­pel som andra skulder i självdeklaralionen. Del avsatta beloppel skall återföras lill beskattning nästföljande beskatlningsår. Intäkten kommer därvid att räknas av mot de under året slutligt bestämda avgifterna.

Tredje stycket innehåller beslämmelser om underlaget för beräkningen av avsättningen för egenavgifter. Avsältningsunderlaget motsvarar del avgiftsunderiag som den lokala skattemyndigheten fastställer. Till grund


 


Prop, 1981/82:10                                                                   62

för beräkningen av avgiftsunderlaget ligger den försäkrades laxering till statlig inkomstskatt (jfr 3 kap. 5 § andra stycket lagen om socialavgifter och 11 kap. 4 § AFL). Denna regel gäller dock inte utan undantag. Vid bestäm­mande av avgiftsunderlaget skall sålunda enligl 3 kap. 5 § första stycket lagen om socialavgifter bortses från inkomsl som avses i 11 kap. 3 § första stycket d) AFL. dvs. sjukpenning eller liknande ersättning. Sådan inkomsl kan utgöra intäkt av jordbruksfastighet om ersättningen grundas på in­komsl som hänför sig lill jordbruket (punkl 14 av anvisningarna lill 21 § KL). Vidare måsle beaktas att de inkomstbegrepp som tillämpas vid in­komsttaxeringen och avgiflsdebileringen inte helt stämmer överens. Det förekommer ibland - t.ex. i fråga om inkomst av skogskörslor - alt inkomst, som enligt kommunalskattelagen är rörelse- eller jordbruksin­komst, skall anses utgöra inkomsl av anslällning enligt AFL. På sådana inkomster uttas inte några egenavgifter. Slutligen kan avgiftspliktig in­komst av jordbruksfastighet eller rörelse omfattas av s.k. likställighetsav­tal enligt 3 kap. 2§ andra stycket AFL. Har etl sådanl avtal träffats skall inkomsten i socialförsäkringshänseende anses som inkomst av anställning och således inte medföra skyldighel att eriägga egenavgifter.

I enlighel härmed föreskrivs i tredje stycket atl avdrag för avsättning för egenavgifter skall beräknas på etl underlag som molsvarar den skallskyldi­ges nettointäkt av jordbruksfastigheten, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 § KL, dels intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 § första stycket AFL, dels intäkt som omfattas av likställighetsavtal.

Avdrag för avsättning för egenavgifter får enligt fiärde stycket uppgå till högst 25 procent av avsältningsunderlaget. Detta innebär inle att en skatt­skyldig kan fritt välja en procentsats för avsättningen, bara den inte över­stiger 25 procent. Av bestämmelserna i andra stycket framgår nämligen atl avdraget skall avse de egenavgifter som belöper pä beskattningsåret. Den skallskyldige måste således i samband med upprättandet av deklarationen göra en beräkning av dessa avgifter. I vissa fall är beräkningen enkel. Är den skallskyldige inle befriad från alt erlägga någon egenavgift och har han inte haft karenstid inom sjukförsäkringen uppgår egenavgifierna fr.o.m. den 1 januari 1982 till drygl 24 procent av avsätlningsunderiagel. Har karenstid gällt för honom är egenavgifierna något lägre. Har den skattskyl­dige under året ändrat karenslid en eller flera gånger blir beräkningen av egenavgiflernas storiek givelvis någol svårare. Med hänsyn till dessa och andra svårigheter som kan föreligga vid beräkningen och då avdraget ändå skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår bör något krav på exakl beräkning av avsättningen inte uppställas. För skattskyldiga som inte är befriade frän att erlägga någon egenavgift bör således en avsättning på 25 procent eller en något lägre procentsats kunna godtas. Den som har anmält undantagande från ATP betalar ingen ATP-avgift och sjukförsäk-


 


Prop, 1981/82:10                                                                   63

ringsavgift efler en lägre procentsats än vad som annars gäller. För honom uppgår egenavgifierna till omkring 15 procent av avsättningsunderlaget. År den skattskyldige vid ulgången av inkomståret inte inskriven hos en allmän försäkringskassa är han skyldig att belala endasi ATP-avgift. För honom kan avgiften beräknas uppgå till omkring 9 procent av avsätlningsunderia­gel.

Det nu beskrivna systemet innebär att taxeringsmyndigheterna kan god­la det deklarerade avdraget för egenavgifter även om delta framstår som något för högt eller lågt. En av annan orsak motiverad avvikelse från deklarationen kräver vidare inte att avdraget för egenavgifter räknas om. 1 båda dessa hänseenden är alltså de föreslagna reglerna avsevärt enklare att tillämpa än de nuvarande beslämmelserna om schablonavdrag.

Vad jag nu har anförl får emellertid inte förstås sä alt taxeringsmyndig­heterna helt kan underlåta all pröva deklarerat avdrag för egenavgifter. Som nyss antytts bör myndigheterna alltid göra en skälighetsbedömning av avdragels storlek. Ger denna bedömning vid handen att den skaitskyldige sökl uppnå en obehörig skatteförmån genom att yrka avdrag för egenav­gifter med etl orealistiskt belopp bör avdraget självfallel korrigeras.

I femte stycket finns bestämmelser om handelsbolag och dödsbon, för vilka reglerna om handelsbolag skall tillämpas. Handelsbolag skall enligl 53 § 2 mom. KL inte taxeras. Bolagels inkomsl hänförs i stället till delägar­na med belopp som för var och en i princip molsvarar hans andel av bolagets inkomst. Om jordbruk eller rörelse drivs i form av handelsbolag debileras egenavgifierna individuellt för varje delägare på grundval av hans inkomst av bolagets verksamhet. I enlighet härmed föreskrivs att även avdrag för egenavgifter skall göras individuellt för varje delägare. Detta innebär att handelsbolagels inkomst skall fördelas mellan delägarna varefter varje delägare medges avdrag för påförda egenavgifter och avdrag för avsättning för egenavgifter med utgångspunkt i sin andel av bolagets inkomst. Delägarnas avdragsrätt påverkas inle av en eventuell avsättning för beräknade egenavgifter i handelsbolagets räkenskaper.

I anvisningarna lill 52 § finns regler om inkomstfördelningen mellan makar som tillsammans har deltagit i förvärvsverksamhet avseende jord­bruksfastighet eller rörelse. Som huvudregel gäller atl den make som har drivit verksamheten beskattas för hela inkomslen av denna. Har den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten minsl 400 timmar under beskattningsåret får dock makarna enligt tredje stycket av nämnda anvisningar fördela inkomsten sig emellan så alt en del av hela inkomsten av förvärvskällan hänförs till den medhjälpande maken. I sådant fall skall enligt bestämmelserna i sjätte stycket avdrag för egenavgifter göras särskilt för envar av makarna.

I sjunde stycket föreskrivs atl uppgifter om beräkning av avdrag för avsättning för egenavgifter skall lämnas pä blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.


 


Prop, 1981/82:10                                                                   64

Punkt 10 av anvisningarna till 28§

Har avdrag gjorts för de pä beskattningsåret belöpande egenavgifierna enligl beslämmelserna i punkl 9 a av anvisningarna lill 29§, skall enligt samma stycke avdraget återföras lill beskattning nästföljande beskatt­ningsår. Enligt förevarande anvisningspunkt skall det återförda beloppet tas upp som intäkt av rörelse. Som intäkt av rörelse skall vidare - i den män avdrag har medgetts för avgifterna vid beräkningen av nettointäkten av rörelsen - räknas restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter.

Punkt 9 av anvisningarna till 29 §

Enligt förslaget slopas det nuvarande andra stycket. Ändringen är föran­ledd av att anvisningarna till 41 b § skall upphöra atl gälla. Beslämmelser­na om avdrag för egenavgifter som är hänförliga lill rörelseinkornst är enligt förslaget i sin helhel intagna i punkl 9 a av anvisningarna lill 29 §.

Punkt 9 a av anvisningarna till 29 §

Anvisningarna innehåller bestämmelser om avdrag för egenavgifter som är hänförliga till rördseinkomsl. De överensslämmer i sak med reglerna om egenavgifter som är hänförliga lill jordbruksinkomst. Jag får därför hänvisa till motiveringen till punkl 2 a av anvisningarna till 22 §.

Anvisningarna tiU 52 §

Åndringen föranleds av alt schablonavdragen för egenavgifter ersätts med en rätt till avdrag för det belopp som satts av för alt läcka det löpande årets egenavgifter.

Punkt 3 av anvisningarna till 53 §

Ändringen är en följdändring av den föreslagna nya lydelsen av 28 § 1 mom.

Ikraftträdande

De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1982 och lillämpas fr. o. m. 1983 års taxering. För skattskyldiga vars beskattningsår samman­faller med kalenderår kommer det nya avdragssystemel således att tilläm­pas första gången på 1982 års inkomsler. Använder sig den skaitskyldige av brutet räkenskapsår kommer de nya reglerna atl omfatta även inkomsl under år 1981. Med hänsyn bl.a. lill det nya systemets flexibilitet strider detta dock inle mot förbudet mol retroaktiv lagstiftning.

En av huvudprinciperna i det nya systemet är att sluttiga egenavgifter är i sin helhet avdragsgilla. Detta gäller också avgifler som hänför sig lill beskattningsår för vilkel laxering skett år 1982 eller tidigare. För atl förhindra atl den skattskyldige för visst ärs inkomst får dels schablonav­drag med slöd av äldre regler, dels fullt avdrag för sedermera påförda egenavgifter med slöd av de nya reglerna, gäller enligt punkt I atl del


 


Prop. 1981/82:10                                                     65

tidigare medgivna schablonavdraget skall återföras lill beskattning. Del anförda kan belysas med följande exempel.

En rörelseidkare, vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderår, medges schablonavdrag med 10000 kr. vid 1982 års laxering (1981 års inkomst). Vid debiteringen av slutlig skatt i december 1982 påförs egenav­gifter med 12000 kr, Sislnämnda belopp är i princip avdragsgillt. Av punkl 1 av övergångsbestämmelserna följer dock atl avdragsbeloppet skall redu­ceras med det tidigare medgivna schablonavdraget. Vid 1983 ärs taxering blir därför avdraget för de påförda avgifterna endast (12000 ./. 10000 =) 2000 kr.

Omfattar rörelseidkarens räkenskapsår exempelvis tiden den 1 maj-den 30 april, skall det vid 1981 ärs taxering medgivna schablonavdraget be­handlas som en inläklspost vid 1983 ärs laxering. Det vid 1982 års laxering medgivna schablonavdraget blir en inläklspost först vid 1984 års laxering.

Punkt 2 av övergångsbestämmelserna tar sikle pä det fall dä ett scha­blonavdrag för egenavgifter, som hänför sig lill 1982 eller tidigare års taxering, ändras i samband med omprövning av taxeringen. En höjning av taxeringen leder normalt lill ökat schablonavdrag och större egenavgifter. För att den skallskyldige inte skall få avdrag för såväl schablonavdragshöj­ningen som de tillkommande egenavgi/terna föreskrivs alt elt belopp mot­svarande höjningen av schablonavdraget skall las upp som inläkt. Har å andra sidan taxeringen sänkts - vilket normalt leder till lägre schablonav­drag - blir etl belopp motsvarande minskningen av schablonavdraget avdragsgillt.

I punkl 3 första stycket finns regler om när skatteplikt resp. avdragsrätl inträder för de i punkterna 1 och 2 angivna intäkterna och kostnaderna. Reglerna överensstämmer i princip med vad som f n. gäller enligt tredje stycket av anvisningarna lill 41 b § KL. För tydlighets skull bör påpekas all övergångsbestämmelserna givetvis inte alls blir tillämpliga om ett be­lopp, som är skattepliktigt eller avdragsgillt enligt första eller andra punk­ten, är hänföriigl till ett beskattningsår för vilket laxering sker redan år 1982 eller lidigare.

Punkt 3 andra slyckel innehåller regler om egenföretagare som har fiera förvärvskällor tillhörande inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse. I dessa relativt sällsynta fall måste slällning tas lill vilken förvärvskälla som skall påverkas t.ex. när etl tidigare medgivet schablonavdrag justeras. Reglerna överensslämmer i alll väsentligt med nuvarande bestämmelser i fjärde slycket av anvisningarna lill 41 b § KL.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

/ §

Ändringen föranleds av att lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift är upphävd (jfr SFS 1978:434). 5    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 10


 


Prop, 1981/82:10                                                                   66

3 §

Skattebegränsningen innebär f.n. atl skatten skall nedsättas om del belopp som den skaitskyldige för visst beskattningsår måsle betala i statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, förmögenhetsskatt och egenav­gifter överstiger viss del (80/85%) av etl spärrbelopp, som utgörs av den skatlskyldiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst minskad med 4500 kr. och ökad med dels avdrag för egenavgifter, dels särskilt investeringsavdrag. Att spärrbeloppet skall ökas med avdraget för egenav­gifter beror på alt den skaitskyldige skulle bli dubbelt kompenserad om spärrbeloppet beräknades på grundval av inkomsten efter avdrag för egen­avgifter samtidigt som egenavgifierna inräknas i det skattebelopp som jämförs med spärrbeloppet Gfr prop. 1976/77:41 s. 44). I avdraget för egenavgifter ingår både schablonmässigt beräknat avdrag och avdrag som medgetts i samband med avstämningen mellan schablonavdraget och av­draget för definitiva avgifter. Å andra sidan skall den beskattningsbara inkomslen minskas med intäkter som hänför sig till denna avstämning.

Enligt milt förslag skall systemet med schablonavdrag ersättas av ett avdrag som är kopplat lill den skatlskyldiges avsättning för det löpande årels egenavgifter. Delta föranleder en ändring i reglerna för beräkningen av spärrbeloppet. Ändringen innebär inte någon principiell nyhet. Den beskattningsbara inkomsten skall således enligt förslaget ökas med påförda egenavgifter och avdrag för avsättning för egenavgifter. Å andra sidan skall inkomsten minskas med restituerade, avkortade eller avskrivna egen­avgifter samt till beskattning återfört avdrag för egenavgifter.

4 §

I paragrafen har gjorts några ändringar av språklig och redaktionell natur.

5 §

Ändringen föranleds av alt lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift är upphävd (jfr SFS 1978:434).

4.3—4.7 Förslagen till lag om ändring 1 lagen (1978:401) om exportkredit­stöd, lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv, lagen (1979:611) om upphovsmannakonto, lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskalTning och lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.

Ändringarna föranleds av alt systemet med schablonavdrag för egenav­gifter ersätts av ett avdrag som är kopplat till den skatlskyldiges avsättning för del löpande årets egenavgifter.


 


Prop, 1981/82:10                                                               67

4,8 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Ändringarna föranleds av atl bestämmelserna om arbetsgivaravgifter för finansiering av den allmänna försäkringen har förts över frän 19 kap. AFL lill lagen om socialavgifter (prop. 1980/81: 178).

4.9 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Arbetsgivaravgifter debiteras och uppbärs enligl lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Debile-ring och uppbörd av egenavgifter sker enligt föreskrifter i uppbördslagen. De föreslagna ändringarna innebär i huvudsak en anpassning av uppbörds­lagens regler till lagen om socialavgifter (prop. 1980/81: 178).

I / § anges sålunda alt med skall i uppbördslagens mening förslås bl, a. egenavgifter som uttas enligt lagen om socialavgifter.

Ändringen i3 § är föranledd av den nya lagen om socialavgifter.

Avgiftsunderlaget för egenavgifter fastställs av den lokala skattemyn­digheten. En uttrycklig bestämmelse om detta har tagits in i 22 §.

I 25 § föreskrivs atl vid debitering av preliminär B-skall skall iakllas alt egenavgifter skall uträknas med ledning av lagen om socialavgifter.

127 § I mom. anges att egenavgifter skall debileras med ledning av lagen om socialavgifter och på grundval av uppgifter om försäkringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan. Sådana uppgifter är av betydelse bl.a. för atl fä besked om huruvida sjukförsäkringsavgift skall uträknas efter en lägre procentsats med hänsyn lill alt sjukförsäkringen för egenföretagaren gäller med karenstid. Åndringen innebär också atl örelal som uppkommer vid beräkningen av egenavgift bortfaller,

Åndringen i 49 § I mom. är av redaktionell nalur.

Enligt 85 § 1 mom. skall den lokala skattemyndighetens beslut överkla­gas hos länsrätten. I fråga om vissa beslut överklagas dock dessa hos länsstyrelsen. I praxis har vidare den lokala skaltemyndighetens beslut i vad avser fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter ansetts skola överklagas hos försäkringsrätten. Med anledning av lagrådets yttrande över förslaget till lag om socialavgifter (prop. 1980/81:178 s, 93) har i andra stycket intagits en uttrycklig bestämmelse alt beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter överklagas hos försäkringsrätten.

4.10—4.11 Förslagen till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) och lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Ändringarna i punkterna 2 hänger samman med att vissa av de uppräk­nade författningarna inte längre gäller. Ändringarna i punkterna 3 är följd­ändringar lill den i prop. 1980/81: 178 föreslagna lagen om socialavgifter.


 


Prop. 1981/82:10                                                               68

4.12    Förslaget till lag om upphävande av lagen (1981:40) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

I anvisningarna till 41 b § KL definieras f n. begreppet egenavgifter. Med egenavgifter förstås således bl.a. avgift enligt 16 § lagen (1976:381) om barnomsorg. Genom lagen (1981:40) om ändring i kommunalskattela­gen (1928:370) har denna avgift ersatts med avgift enligt 3 § lagen (1981: 15) om finansiering av slatsbidrag lill förskole- och fritidshemsverk­samhet. Lagen Iräder i krafl den I januari 1982. Enligl mitt förslag skall 41 b § och anvisningarna lill paragrafen upphöra att gälla den 1 januari 1982. Ifrågavarande lag bör därför upphävas.

4.13    Förslaget till lag om upphävande av lagen (1981:41) om ändring i
uppbördslagen (1953:272)

Lagen (1981:41) om ändring i uppbördslagen innehåller ändringar av I §, 3 § 1 mom. och 27 § 1 mom., vilka skall träda i kraft den 1 januari 1982. Enligt mitt förslag skall dessa paragrafer ändras. Ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1982. Ifrågavarande lag bör därför upphävas.

4.14    Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3 kap. 2 §

Sjukpenninggrundande inkomsl utgör f n. i princip den försäkrades sammanlagda inkomsl av eget förvärvsarbete. Rätten lill sjukpenning är dock förenad med ett s.k. förmånstak. Vid beräkningen av den sjukpen­ninggrundande inkomsten skall nämligen bortses frän sådan inkomst som översiiger sju och en halv gånger det vid årels ingång gällande basbelop­pet. Enligt förslaget görs en annan inskränkning i möjligheten alt förvärva förmåner. Inskränkningen avser småinkomster som grundar sig på anställ­ning eller på uppdrag som inte ingår i rörelse eller jordbruk. Ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbele för annans räkning skall sålunda, såvida ersättningen för arbetet under året inle har uppgått lill minsl 500 kr. och ersättningen inte är alt hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruks­fastighet, inle vara förmånsgrundande.

Förslaget innebär bl. a. atl en prövning måste göras om en ersättning för ett uppdrag som understiger 500 kr. är att hänföra till rörelse (jordbruk) eller inle. Denna gränsdragning är inle sällan förenad med svårigheter. Oftast torde bedömningen av om en rörelse skall anses bedriven av den försäkrade grundas på i vilken omfattning han åtar sig uppdrag av vissl slag. Även andra faktorer kan emellertid ha betydelse. T.ex: torde en yrkesmässig författare som håller ett eller flera föredrag i anslulning lill sin författarverksamhet få hänföra ersättningen för föredraget till förfatlarrö-relsen. Det bör påpekas atl ifrågavarande gränsdragningsproblem inte


 


Prop. 1981/82:10                                                     69

utgör någon principiell nyhet. Gränsdragningen har nämligen redan nu betydelse vid bedömningen av om en uppdragsgivare obligatoriskt skall betala arbetsgivaravgift eller inte. I andra stycket har gjorls ändringar även av redaktionell natur.

// kap. 3 §

Ändringen innebär en inskränkning i möjlighelen att förvärva förmåner frän tilläggspensioneringen i fråga om småinkomster som grundar sig på anställning eller pä uppdrag som inle ingår i rörelse eller jordbruk. Jag fär i denna del hänvisa till motiveringen till 3 kap. 2 §.

Med den föreslagna ändringen fär bestämmelsen i första stycket c) betydelse huvudsakligen i fråga om inkomsl för arbele ulomlands för en arbetsgivare/uppdragsgivare som är bosatt ulomlands eller är utländsk juridisk person. Enligt förslaget skall naturaförmåner även i form av bil, i likhei med vad som gäller för förvärvsarbete i övrigt, räknas som inkomst av annal förvärvsarbete.

4.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall f. n. frän inkomst av rörelse dras av underskott i annan rörelse. Underskott av jordbruksfas­tighet skall vidare kvittas mot överskott i annan jordbruksfastighet som brukats av den försäkrade. Däremol fär inte underskott av jordbruk kvittas mol överskott av rörelse eller tvärtom. Enligt förslaget skall kvittning av underskott mot överskott inte längre få ske ens inom ett inkomstslag.

5 Hemställan

Jag hemställer alt lagrådels yttrande inhämtas över förslagen till

1.    lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928: 370),

2.    lagom ändring i lagen (1970: 172) om begränsning av skatt i vissa fall,

3.    lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd,

4.    lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

5.    lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

6.    lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt invesleringsavdrag för inventarieanskaffning,

7.    lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

8.    lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9.  lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
10. lagom ändring i skattebrottslagen (1971:69),


 


Prop. 1981/82:10                                                     70

11.   lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skalte­fordringar m. m.,

12.   lagom upphävande av lagen (1981:40) om ändring i kommunalskat­telagen (1928:370),

13.   lag om upphävande av lagen (1981:41) om ändring i uppbördslagen (1953:272),

14.   lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

15.   lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun­dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

6    Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1981/82:10                                                               71

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet Samordningen av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifter (Ds B 1980:15)

Kulturskatlekommiltén behandlar i detta delbetänkande frågor om sam­ordningen av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifier.

Kulturarbetare och uppfinnare är liksom andra egenföretagare skyldiga alt betala egenavgifter till socialförsäkringarna m. m. För alt förhindra att egenavgifierna fastställs och inkomstskatt beräknas pä ett för stort under­lag (den s. k. avgift-på-avgiftseffekten) och för att undvika att avdraget för avgifler kommer ett är för sent (den s. k. eflersläpningseffekten) infördes fr.o.m. 1977 års laxering regler, som innebär atl egenföretagaren vid beräkningen av inkomslen i vissa förvärvskällor fär ett schablonmässigt beräknat avdrag för egenavgifter. Schablonavdragen är i vart fall numera alldeles för låga för alt tillgodose syflel med dem. Även i övrigt föreligger vissa brisler i syslemel med schablonavdrag.

I syfte all uppnå så nära överensstämmelse som möjligt mellan scha­blonavdraget för vissl inkomstår och de på samma är belöpande egenavgif­ierna föreslår kommittén atl schablonavdrag skall medges med 17% av den del av underlaget som inte överstiger 20000 kr., 24% av den del av. underlaget som överstiger 20000 men inte 160000 kr. och 18% av den del av underlaget som översiiger 160000 kr. Nuvarande procenttal är 10, 20 och 15 samt gränsbelopen 10000 och 100000 kr.

Enligt nuvarande regler får schablonavdrag göras endasi i inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet. Kommittén föreslår atl sådant avdrag skall få göras även i det skatterätlsliga inkomstslaget tjänst i fråga om sådana inkomster som i socialförsäkringshänseende är alt anse som inkomsl av annat förvärvsarbete än anställning. Sådana inkomster är vissa royaltyin­komsler och uppdragsinkomster.

I fråga om underiaget för schablonavdrag föreslås att vid beräkningen av underlaget minskning skall ske för sådan inkomst som på grund av s.k. likställighetsavial inte skall föranleda egenavgifter. Vidare föreslås alt för den som har mer än en avdragsberältigad och avgiftspliktig förvärvskälla avdraget skall göras pä de sammanlagda underiagen och inle som nu på underlaget för varje förvärvskälla för sig.

Kommittén föreslår vidare vissa ändrade regler om den personkrets som skall medges schablonavdrag för egenavgifter. Sådant avdrag föreslås så­lunda inle skola medges den som före inkomståret har fyllt 65 är eller eljest i egenskap av ålderspensionär inte skall betala någon egenavgift.

För vissa grupper som har att betala väsentligt lägre egenavgifter än i normalfallen föresläs schablonavdrag med en enhetlig procentsals om 10%.

Kommittén föreslår att de ändrade beslämmelserna skall tillämpas fr.o.m. beskatlningsåret 1981.


 


Prop, 1981/82:10


72 Bilaga 2


Kulturskattekommitténs författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) c/é"/.? att punkt 2 a av anvisningarna lill 22 § saml anvisningarna lill 41 b §

skall ha nedan angivna lydelse, dels atl lill anvisningarna till 32 § skall fogas en ny punkl, 12 a, och till

anvisningarna lill 33 § två nya punkter, 7 och 8, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Anvi lill 2 a.' Vid beräkning av nettoin­täkt av här i riket belägen jord­bruksfastighet som .brukats av skattskyldig, som är fysisk person, medges schablonavdrag för egenav­gifter enligt bestämmelserna i den­na punkt.

Schablonavdraget beräknas på ett underlag som molsvarar den skattskyldiges nettointäkt av jord­bruksfastigheten, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt före schablonavdraget, minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning, som avses i punkt 14 av anvisningarna till 21 §, dels underskott av annan här i riket be­lägen jordbruksfastighet som bru­kats av den skallskyldige, dels -om den skattskyldige begär del — intäkt som är att hänföra till in­komst av anslällning enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.


Föreslagen lydelse

sningar

22 §

2 a. Vid beräkning av nettointäkt av här i rikel belägen jordbruksfas­tighet som brukats av skattskyldig, som är fysisk person, medges scha­blonavdrag för egenavgifter enligt beslämmelserna i denna punkt. Så­dant avdrag medges dock ej skatt­skyldig, som vid ingången av året näst före taxeringsåret har fyllt 65 år eller som för hela året näst före taxeringsåret har åtnjutit hel ål­derspension enligl lagen (1962:381) on- allmän försäkring.

Schablonavdraget beräknas pä etl //// närmasl högre hundralal kronor avrundat underlag som mol­svarar den skallskyldiges nettoin­täkt av jordbruksfastigheten, be­räknad enligl lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt före schablon­avdraget, minskad med dels sjuk­penning eller annan ersättning, som avses i punkl 14 av anvisningarna till 21 §, dels underskoll av annan här i riket belägen jordbruksfas­tighet som brukats av den skait­skyldige, dels intäkt som är alt hän­föra lill inkomst av anställning en­ligl 11 kap. 2 § första slyckel lagen (1962:381) om allmän försäkring e/-ler som omfattas av överenskom­melse som avses i 3 kap. 2 § andra


Senaste lydelse 1977: 1172.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


73


stycket sistnämnda lag. Har den skaitskyldige under året näst före taxeringsåret inom samma eller skilda inkomstslag haft flera för­värvskällor, i vilka schablonavdrag får medges, beräknas avdraget på summan av underlagen för envar av förvärvskällorna. Avdraget för­delas därefter på de skilda för­värvskällorna iförhållande till stor­leken av underlagen för envar av dem.

Motsvarande gäller beiräffande skatiskyldig som är delägare i handels­bolag (jfr 53 § 2 mom.).

Beskattas enligt tredje slycket av anvisningarna till 52 § medhjälpande make för del av inkomst av verksamhel, som bedrives av den andra maken, skall schablonavdrag för egenavgifter beräknas särskilt för envar av makarna.


pro-

Schablonavdraget utgör - såvida annat icke följer av sjätte och sjun­de styckena - 10 procent av den del av underiaget som icke över­stiger 70000 kronor, 20 procent av den del av underlaget som över­stiger 10000 men icke 100000 kro­nor samt 15 procent av den del av underiaget som översUger 100000 kronor.

Schablonavdraget  utgör 2 cent av underlaget om

a)    den skattskyldige vid ingång­
en av året näst före taxeringsåret
har fyllt 65 år,

b)   den skattskyldige för decem­ber månad året näst före taxerings­året har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom en­Ugt 15 kap. 2 § samma lag,

c)    den skaitskyldige icke är in­skriven i allmän försäkringskassa vid utgången av årel näst före taxe­ringsåret, eller


Schablonavdraget utgör - såvida annat icke följer av sjätte stycket -17 procent av den del av underlaget ' eller, vid flera förvärvskällor, det sammanlagda underlaget som icke överstiger 20000 kronor, 24 pro­cent av den del av underiaget eller del sammanlagda underlaget som översiiger 20000 men icke 160000 kronor saml 18 procent av den del av underiaget eller del samman­lagda underlaget som överstiger 760 000 kronor.

Schablonavdraget utgör 10 pro­cent av underlaget eller det sam­manlagda underlaget om

a)   den skaitskyldige vid ingång­en av årel näst före taxeringsåret har fyllt 64 år,

b)   den skaitskyldige för någon del av året näst före taxeringsåret har åtnjutit hel förtidspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäk­ring.

c) för den skaitskyldige under året näst före taxeringsåret har gällt undanlagande enligt 11 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän för­säkring, eller


 


Prop, 1981/82:10                                                                   74

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

d) bruttointäkten av fastighelen d) den skattskyldige icke är in-

uteslutande eller så gott som ute-     skriven i allmän försäkringskassa slutande omfattas av överenskom-     vid utgången av året näst före taxe-melse som avses i 3 kap. 2 § andra     ringsåret. stycket lagen (1962:381} om allmän försäkring.

1 fall som avses i sjätte stycket beräknas schablonavdrag endast på underlag eller del därav för vil­ket egenavgift enligt 4 § lagen (1968:419) om allmän arbetsgivar­avgift vid taxeringen bedömes kom­ma att ulgå. Vid denna bedömning anses underlaget utgöra sådan in­komst av annat förvärvsarbete som avses i första stycket nämnda lag­rum

lill 32 §

12 fl. Belopp, varmed schablon­avdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter, samt reslilue-rade, avkortade eller avskrivna egenavgifter skall, i den omfattning som anges i anvisningarna lill 41 b §, upplagas som intäkt av tjänst.

till 33 §

7.    Avdrag medges för påjörda egenavgifter i den oinfattning som anges i anvisningarna 111141 b §.

8.    I fråga om sådan intäkt av tjänst, som enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör inkomsl av annat förvärvsar­bete än anslällning, skall punkt 2 a av anvisningarna lill 22 § äga mot­svarande tillämpning. Vid tillämp­ning av andra slyckel av nämnda anvisningspunkt skall intäkten minskas med kostnaderna för dess förvärvande.

fill 41  b §-

Med egenavgifter förstås sjukför- Med egenavgifter förstås sjukför­
säkringsavgift enligt 19 kap, 2 § la-
säkringsavgift enligl 19 kap. 2 § la­
gen (1962:381) om allmän försäk-
gen (1962:381) om allmän försäk­
ring,    socialförsäkringsavgift    till
ring,    socialförsäkringsavgifi    lill

- Senaste lydelse 1979:360.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

folkpensioneringen och lilläggspen­sionsavgift enligt 19 kap. 3 § sam­ma lag, avgift enligl 7 kap. 2 § tred­je stycket lagen (1976:380) om ar­belsskadeförsäkring, avgift enligt 21 § andra slycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring, avgift enligl 16 § lagen (1976:381) om barnomsorg samt avgift enligl 4 § lagen (1968:419) om allmän arbets­givaravgift.

Avdrag medges för egenavgifter som påförts såsom slutlig skall. Har skatiskyldig för det beskatl­ningsår lill vilket avgifterna hänför sig medgivits schablonavdrag enligt punkt 2 a av anvisningarna lill 22 § och punkt 9 a av anvisningarna lill 29 §, medges dock avdrag endast för det belopp varmed egenavgif­ierna översiiger schablonavdraget. Om schablonavdrag för visst be­skattningsår medgivits med belopp överstigande summan av de egen­avgifter, som påförts säsom slutlig skatt för samma beskattningsår, skall skillnadsbeloppel lagas upp som intäkt.


75

Föreslagen lydelse

folkpensioneringen och tilläggspen­sionsavgift enligt 19 kap. 3 § sam­ma lag, avgift enligt 7 kap. 2 § tred­je stycket lagen (1976:380) om ar­betsskadeförsäkring, avgift enligt 21 § andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring samt av­gift enligt 16 § lagen (1976:381) om barnomsorg.

Avdrag medges för egenavgifter som påförts säsom slutlig skall. Har skattskyldig för det beskatl­ningsår lill vilket avgifterna hänför sig medgivits schablonavdrag enligt någon eller några av punkterna 2 a av anvisningarna till 22 §, 9 a av anvisningarna lill 29 § och 8 av an­visningarna lill 33 §, medges dock avdrag endast för del belopp var­med egenavgifierna överstiger schablonavdraget. Om schablonav­drag för visst beskattningsår medgi­vits med belopp överstigande sum­man av de egenavgifter, som på­förts såsom slutlig skatt för samma beskattningsår, skall skillnadsbe­loppet tagas upp som inläkt.


Avdrag medges för egenavgifter som har påförts såsom tillkommande skatt saml för belopp varmed medgivet schablonavdrag för vissl beskatl­ningsår har reducerats i samband med ändring av laxeringen. Som intäkt upplages egenavgifter, som resliluerats, avkortats eller avskrivils, saml belopp varmed schablonavdrag för vissl beskatlningsår i samband med ändring av taxeringen medgivits utöver tidigare åtnjutet schablonavdrag.

Belopp som - efter beaktande i förekommande fall av tidigare medgivet schablonavdrag - är avdragsgillt eller skattepliktigt enligl andra eller tredje stycket hänföres lill del beskatlningsår under vilket slutlig eller tillkommande skatt har påförts eller reslitufion, avkortning eller avskriv­ning har skett. Har schablonavdrag medgivits eller har tidigare medgivet schablonavdrag ändrats, skall, såvida laxeringsåtgärden icke föranleder omräkning av egenavgifierna för beskattningsåret i fråga, avdraget eller intäkten hänföras till det beskattningsår under vilket beslulel angående taxeringsåtgärden har meddelats.


Har den skattskyldige antingen brukat en eller flera jordbruksfas­tigheter eller bedrivit en eller flera rörelser under del beskattningsår som anges i Qärde stycket, skall i nämna stycke avsett avdragsgillt el-


Har den skaitskyldige antingen brukat en eller flera jordbruksfas­tigheter eller bedrivit en eller flera rörelser under det beskatlningsår som anges i fjärde slycket, skall i nämnda stycke avsett avdragsgillt


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

ler skattepliktigt belopp hänföras till den förvärvskälla som ger störst underlag för beräkning av scha­blonavdrag. Har den skaitskyldige under nämnda beskattningsår både brukat jordbruksfastighet och be­drivit rörelse, fasiställes i första hand det inkomstslag inom vilket underlaget för avdrag är störst. Inom detta inkomstslag hänföres avdrag eller intäkt till den förvärvs­källa som ger störst underiag. Har den skaitskyldige under beskatt­ningsåret varken brukat jordbruks­fastighet eller bedrivii rörelse, medges avdraget såsom allmänt av­drag enligt 46 § 2 mom. medan in­täkten upptages såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.


76

Föreslagen lydelse

eller skattepliktigt belopp hänföras lill den förvärvskälla som ger störst underlag för beräkning av scha­blonavdrag. Har den skaitskyldige under nämnda beskatlningsår både brukat jordbruksfastighet och be­drivit rörelse eller haft inkomst här­rörande jrån ett eller båda av dessa inkomstslag och sådan inkomst av tjänst som avses i punkl 8 av anvis­ningarna 111133 §, fastställes i första hand del inkomstslag inom vilket underlaget för avdrag är störst. Finnes inom detta inkomstslag/7f;fl förvärvskällor hänföres avdrag eller inläkt lill den förvärvskälla som ger störst underlag. Har den skattskyl­dige under beskattningsåret varken brukat jordbruksfastighet eller be­drivit rörelse eller haft sådan in­komst av tjänst som nyss sagts medges avdraget såsom allmänt av­drag enligt 46 § 2 mom. medan in­täkten upptages såsom inläkt av tillfällig förvärvsverksamhet.


Denna lag träder i kraft dagen efler den dag, då lagen enligl uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången i fråga om beskattningsår för vilket taxering sker i första instans är 1982.


 


Prop, 1981/82:10                                                     77

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över kulturskatte­kommitténs betänkande (Ds B 1980:15) Samordningen av egenföretagares skatter och socialförsäkringsavgifter

1 Allmänna synpunkter på systemet med schablonavdrag för egen­avgifter

Kullurskattekommitén har - i avbidan på statsmakternas ställningsta­gande lill ett av pensionskommittén i dess betänkande Pensionsfrågor m.m. (SOU 1977:46) framlagt förslag om enhetligare och mer lättilläm-pade regler för beräkning av socialförsäkringsavgifter - utgått från atl systemet med scahblonavdrag för egenavgifter skall finnas kvar. Frågan om avdragsreglernas konstruktion har dock tagits upp av några remissin­stanser. Länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län anser sålunda att det nuvarande systemet bör omprövas. Länsstyrelsen i Örebro län, den fackliga organisationen JUSEK Förbundet för Jurister, samhällsvetare och ekonomer, samt Sveriges advokatsamfund är också kritiska mot det nuva­rande avdragssystemet.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Den konstruktion schablonavdraget för egenavgifter getts med en avslämningsrutin vid sidan av bokföringen med­för betydande nackdelar frän administrativ synpunkl. Sä snarl en ändring görs på rörelse- eller jordbruksbilagan måste också schablonavdraget änd­ras. Ofta iakttar den skaitskyldige inle denna ändring när påföljande ärs deklaration upprättas vilkel leder lill att denna deklaration kanske enbart av det skälel måste korrigeras. Överhuvudtaget tar justeringar av scha­blonavdraget alldeles för mycket lid i anspråk i granskningsarbetet och f.ö. ocksä i samband med besvärshanteringen i andra instans. Det är nödvändigt atl lagstiftningen på den här punkten förenklas.

Länsstyrelsen vill i det sammanhanget rent allmänt framhålla att skatte­lagstiftningen överhuvud måste förenklas om det skall finnas möjlighel atl inrikta granskningsarbetet och kontrollen på väsentliga skatteundandra-ganden så som statsmakterna avsett med RS-reformen. Lika viktigt är det att det undersöks vilka adminislraliva följder en tilltänkt ny lagstiftning får.

De ändringsförslag kommittén nu lägger fram kan i och för sig inle kritiseras, om man lar den nuvarande konstruktionen av scahablonavdra-gel som utgångspunkt. Det är rimligt att justera procentsatserna och be­loppsgränserna så atl det preliminära avdraget så nära som möjligt över­ensstämmer med det slutliga. Det kan också finnas skäl för att i avdrags­hänseende behandla kulturarbetarna på samma säll som vanliga rörelseid­kare. Någon förenkling av taxeringsarbetet innebär dock inle förslagen. Tvärtom kommer del atl innebära merarbete genom atl en ny grupp tillåts göra schablonavdrag och genom alt det dessuiom utvidgas till ytterligare ett inkomstslag.

Länsstyrelsen anser atl den nuvarande konstruktionen för schablonav­drag bör frångås. I stället bör del preliminära beloppet las in i bokföringen


 


Prop. 1981/82:10                                                                   78

och således medges lill avdrag som en reservering. För icke bokförings­pliktiga rörelseidkare och jordbrukare kan reserveringen behandlas pä deklarationsbilagorna RI respektive J2 på samma sätt som t.ex. skulder för arbetsgivaravgifter avseende anställda och lcverantörsskulder. Med en sådan melod skulle man i granskningsarbelet inle behöva korrigera avdra­get i andra fall än då just det preliminära beloppel är felräknal.

Det är givet all exaktheten i nuvarande konsti-uklion skulle gä förlorad. Della skall dock vägas mol den belydande arbelsbesparing metoden skulle innebära. Enligt länsstyrelsens mening är det nödvändigt all i elt fall som della ge avkall på millimelertänkandet och i stället se till enkelheten och det utrymme för konlroll av väsentligare slag detta ger.

Sammanfattningsvis föreslär länsstyrelsen att metoden för avdrag för egenavgifter ändras. I slället för en sidoordnad beräkningsrutin bör avdra­get på samma sätt som andra reserveringsposter las in i bokföringen eller, för icke bokföringsplikliga rörelseidkare och jordbrukare, redovisas bland skuldposterna på deklarationsbilagorna RI respektive J2.

Någon möjlighet alt medge avdrag under inkomst av tjänst ger inte denna metod. Hur kulturarbetarna skall inordnas i systemet, i den män de inte anses som rörelseidkare. får enligt länsstyrelsens mening lösas i kom­mitténs fortsatta utredningsarbete, där resultatet tycks kunna bli ell sär­skill anpassat inkomstslag.

Länsslyrelsen i Malmöhus län: Tillämpningen av de nuvarande reglerna har givit upphov till en stor arbetsbelastning vid granskningen. Varje ändring av nettointäkten i förvärvskällan medför en motsvarande ändring av schablonavdraget. I de lokala taxeringsnämnderna anser granskarna att jusl konlrollen och korrigeringen av schablonavdraget är det arbetsmo­ment, som tar störst lid i anspråk, samtidigt som det uppfattas som en inproduktiv del av arbetet då det inte för den materiella granskningen framåt.

Såsom schablonadraget för egenavgifierna är utformat är del en hybrid mellan ett allmänt avdrag och en omkostnad i en förvärvskälla. Schablon­avdraget påverkar nettointäkten men man lar inle hänsyn till det i bokslu­tet ulan först vid upprättandet av deklarationen. En företagare som har anslällda gör vid bokslutet en beräkning av skulderna för arbetsgivaravgif­terna. Skulden bokförs som en driftskostnadsskuld och den påverkar rörel­sens resultat. En avstämning av den beräknade och slutliga avgiften görs automatisk i räkenskaperna. Rent principiellt skulle etl sådant system kunna lillämpas i inkomslslagen jordbruksfastighet och rörelse för egenav­gifierna. Man kan invända mol förslaget att del inte tar hänsyn till de ändringar i avgiftens storlek, som uppstår då nettointäkten ändras vid taxeringen. I sådana fall skulle möjligheten all begära ändring av bokslutet stå den skaitskyldige lill buds. För inkomsl av tjänst finge man länka sig den nuvarande metoden.

Om inget görs ål de regler, som för närvarande gäller i fråga om scha­blonavdragen för egenavgifter kommer ökningen av deras omfattning (in­komst av Ijänsl) atl förorsaka elt merarbete, som sänker ambitionsnivån för del egenlliga kontrollarbetet. Schablonavdragen har redan påverkat denna ambitionsnivå markant och länsslyrelsen vill i sammanhanget påpe­ka, alt arbetsuppgiften med schablonavdraget inte fanns med vid beman­ningsberäkningarna av RS-organisationen. Länsstyrelsen hemställer där­för atl del övervägs ändring i linje med vad som ovan skisserats. Alterna­tivt kan dagens system förbättras genom all vissa beloppsgränser bestäms för ändring av schablonavdraget i samband med ändring av deklarationen.


 


Prop. 1981/82:10                                                                   79

Länsstyrelsen i Örebro län ifrågasätter om etl system uppbyggt pä så invecklade och sofistikerade metoder verkligen ger myndighelerna den lättnad i skatteläggningsproblematiken, som är en förutsättning för ett rationellt skattesystem. I stället borde målet vara en mera genomgripande reform på hela avgiftsområdet där ledstjärnan skall vara etl enhetligt avgiftsunderlag och en uUagsprocent som lar sikte på samtliga försäkrings­avgifter. Arbelel med schablonavdrag kräver enligl länsslyrelsen redan nu alltför slora resurser och reglerna kan i mänga fall inte tillämpas strikt i brisl på tid. Om de i betänkandet föreslagna ändringarna genomförs mins­kas ytterligare möjligheterna atl hinna med taxeringsarbelel.

JUSEK, som i och för sig tillstyrker de föreslagna höjningarna av scha­blonavdragen, anser att systemet med schablonavdrag har vissa brister. Förbundet anför:

Det ligger inbyggt i schabloniseringen alt avvikelser från vad som är en riktig avgift ofta uppslår och atl dessa avvikelser i enskilda fall kan bli betydande. Dessuiom kommer de nu föreslagna schablonavdragen, liksom de 1977 införda, sannolikt vara för låga efler några är. JUSEK föreslår därför att egenavgifierna fastställs och inkomstskatten beräknas direkt i taxeringen. Del bör med nuvarande datateknik vara enkell atl göra.

Sveriges advokatsamfund: Del är enligt samfundets uppfattning angelä­get alt reformarbetet avseende socialförsäkringsavgifter drivs vidare. Vad avser sättet alt bestämma avdrag vill samfundet ifrågasätta om det med dagens datateknik finns skäl all behålla systemet med schablonavdrag. Sedan avgiftsunderlaget fastställts för en avgiftsskyldig borde med datorns hjälp avgifterna kunna beräknas exakl med beaktande av avdragsrätlen. Genom etl sådant system kan betydande förenklingar uppnäs i lagtext och i den praktiska hanleringen, såväl för de skattskyldiga som för myndigheter­na. Behovel av procentsatser för schablonavdrag inskränker sig därmed till atl procentsatserna blir etl hjälpmedel för de skattskyldiga att i förväg beräkna sin slutliga skatt och bedöma det eventuella behovet av fyllnadsin­betalning. Inget nytt lagstiftningsarbete krävs heller när avgifterna ändras.

2 Procentsatser och inkomstgränser vid beräkning av schablonav­drag för egenavgifter

Nuvarande regler leder i allmänhet till att schablonavdragen i betydande grad kommer atl understiga de slutliga avgifterna. I syfte att uppnå sä nära överensstämmelse som möjligt mellan schablonavdraget för visst inkomst­år och de på samma år belöpande egenavgifierna har kommittén föreslagit atl schablonavdrag skall medges med 17% av den del av underlaget som inle överstiger 20000 kr., 24%' av den del av underlaget som överstiger 20000 kr, men inte 160000 kr. och 18% av den del av underlaget som översiiger 160000 kr. Nuvarande procenttal är 10, 20 och 15 samt gränsbe­loppen 10000 och 100000 kr. Höjningen av schablonavdraget och övriga


 


Prop. 1981/82:10                                                                   80

föreslagna ändrade bestämmelser föresläs bli lillämpliga fr.o.m, beskalt-ningsåret 1981.

De föreslagna procentsatserna har godtagils i princip eller lämnats utan erinran av samlliga remissinstanser. Några remissinstanser, riksförsäk­ringsverket, riksskatteverket och Sveriges industriförbund, pekar dock på den översyn av reglerna för socialförsäkringsavgifier som numera har lett fram lill förslagen i prop. 1980/81: 178.

Riksförsäkringsverket: För närvarande förbereds inom regeringskansliet en lagändring som planeras träda i krafl den 1 januari 1982. Åndringen innebär bl.a. alt avgiften till tilläggspensioneringen liksom övriga egenav­gifter i princip ber-äknas pä hela inkomslen och inle som f. n. pä inkomster överstigande ell men inle sju och elt halvt basbelopp. Antages en sådan lag innebär det, att behovet av olika procentsatser för olika inkomstinlervall i princip bortfaller och alt nya regler för beräkning av schablonavdraget bör ulformas fr. o. m. inkomståret 1982.

Riksskatteverket: En översyn av beräkningsgrunderna för socialförsäk­ringsavgifterna pågår inom regeringskansliet. Denna översyn kan leda till att andra och enklare avgiftsregler om något eller några år blir akluella.

Sveriges industriförbund: Enligt vad vi erfarit väntas all riksdagen tar slällning till etl förslag om genomförande av pensionskommitténs inten­tioner om förenklade beräkningsgrunder för egenavgifter fr. o. m. inkomst­året 1982. Ett genomförande härav medför all de föreslagna justeringarna av procentsatserna endasi kommer att lillämpas under inkomståret 1981. Mol en sådan bakgrund kan man i och för sig ifrågasätta om förslaget i denna del bör genomföras. Med hänsyn till alt - såsom framgår av tabellen på sidan 27 i belänkandet - i del enskilda fallel de nuvarande procentsat­serna leder till avsevärda eflersläpningseffekler tillslyrker vi emellertid förslaget i denna del. Ej heller mol övriga föreslagna ändringar har vi något atl erinra.

Lantbrukarnas skattedelegalion framhåller att det är angelägel all sna­rast möjligt rätta till nuvarande misstämning mellan schablonavdrag och faktiska egenavgifter och all frågan har slor betydelse vid nyetablering och avveckling av företag. Delegationen kan inle godta att frågan förhalas i avvaktan på en reform av socialförsäkringsavgifterna.

3   Schablonavdrag i inkomstslaget tjänst

Enligl nuvarande beslämmelser får schablonavdrag göras endast frän inkomsl av här i rikel bedriven rörelse eller här i riket bedriven jordbruks-faslighet. Egenavgifter kan emellertid las ut ocksä för andra inkomster. T.ex. synes inkomsl av royalty i socialförsäkringshänseende generellt behandlas som inkomsl av annat förvärvsarbete (rörelse) och föranleder därför avgiftsplikl. Sådan inkomst kan i skattehänseende bedömas som inkomsl av tjänst. Vidare föreligger avgiftsplikl om en skattskyldig från


 


Prop, 1981/82:10                                                     81

olika uppdragsgivare fått arvoden som frän varje uppdragsgivare under­stiger 500 kr. för år men sammanlagt översiiger detta belopp. År verksam­heten inte yrkesmässigl bedriven betraktas den inte som rörelse i skatte­hänseende och schablonavdrag fär därför inte göras. Enligt kommitténs förslag skall schablonavdrag få göras även vid inkomst av tjänst.

Remissinstanserna ansluter sig allmänt till kommitténs uppfattning att rättviseskäl talar för att schablonavdrag medges också i inkomstslaget tjänst. Med hänsyn särskilt till befarade administrativa problem ifrågasätts dock förslaget av riksförsäkringsverket och riksskatteverket.

Riksförsäkringsverket: Riksförsäkringsverket anser alt rätten atl göra schablonavdrag i princip bör överensstämma med skyldighelen att erlägga egenavgifter. Enligt verkets mening är det dock Iveksaml om rätten att göra schablonavdrag bör utvidgas lill inkomstkällan tjänst, bl. a. med hän­syn till alt detta, som tidigare nämnts, kan påverka förmånssidan.

Riksförsäkringsverket vill vidare framhålla alt det inte bara är inkomsl av royally och inkomst av vissa uppdrag som grundar skyldighet alt erlägga egenavgift ulan alt motsvarande rätt atl göra schablonavdrag före­ligger. Bland övriga inkomstslag kan t.ex. nämnas inkomst av utlandsrö­relse och inkomsl av annan fastighet i vissa fall. Det kan ocksä vara fråga om lön till en anställd. Verket vill särskilt framhålla alt en ersällning lill en anställd frän en arbetsgivare understigande 500 kronor medför skyldighel alt erlägga sädana egenavgifter som grundas på atl den försäkrade haft inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap, 3 § AFL. Bl. a. för kulturar­betare är del inle ovanligt med sädana inkomstposter. Förslaget innebär således atl om en inkomsl understiger 500 kronor fär schablonavdrag göras om inkomslen härrör från ett uppdrag men däremot inte om den härrör från arbete som anställd. Berörda skattskyldiga torde ha svårl alt inse det motiverade i den skilda behandlingen. Förslagel innebär också att de administrativa svårigheter som den olika regleringen av arbete som an­ställd respektive uppdragstagare innebär kommer att öka, eftersom skillna­den nu ocksä måste beaklas vid laxeringen. Begreppen arbetstagare och uppdragstagare har inte samma innebörd inom socialförsäkringslagslift-ningen som inom skattelagstiftningen. Taxeringsmyndigheterna saknar er­farenhet av vad som gäller i socialförsäkringssammanhang. Det finns där­för risk för atl ifrågavarande inkomster kommer alt bedömas olika vid beräkningen av schablonavdrag och vid beräkningen av egenavgifter, vil­kel medför inte bara administrativa problem utan ocksä svårigheter för den

enskilde.

Riksförsäkringsverket ifrågasätter om inte andra lösningar på här ak­tuella problem bör övervägas. Som kulturskatlekommiltén anför kan man genom lagstiftning uppnå att inkomst av royally behandlas lika inom skatte- och socialförsäkringslagstiflning. Beträffande ifrågavarande in­komsler under 500 kronor kan nämnas att verket i andra sammanhang förordat att avgift inte skall las ut. Mot bakgrund av det anförda anser verket all frågan om en utvidgning av rätlen till schablonavdrag bör över­vägas ytterligare.

Beiräffande det föreliggande förslaget atl införa schablonavdrag vid inkomsl av royalty och vissa uppdrag vill riksförsäkringsverket vidare påpeka följande. Enligl förslaget skall schablonavdraget dras av som kost­nad i förvärvskällan Ijänsl, vilket innebär att del redovisas under punkt 6    Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 10


 


Prop, 1981/82:10                                                     82

VII, 6b i den allmänna självdeklarationen. Vid beräkningen av pensions­grundande inkomst ulgår del nuvarande datorsystemet från att kostna­derna under denna punkl proportioneras mellan Ijänsteinkomslerna 1. och 2. Då schablonavdraget givetvis skall hänföras till tjänst 2. innebär detta alt de maskinella förslagen till fördelning alltid kommer att bli felaktiga och således att granskningspersonalen inte har möjlighet att utnyttja avsell datorstöd. Om kulturskattekommitténs förslag leder till lagstiftning, bör därför deklarationsblanketterna ändras pä sådant sätt att schablonavdraget redovisas separat.

Riksskatteverket: Systemet med schablonavdrag har utsatts för kritik bl.a. från laxeringsfunktionärer. Det anses krångligt och för med sig myc­ket korrigeringsarbete. En stor del av laxeringsliden går åt för atl göra korrigeringar.

Mot bakgrund härav kan en utbyggnad av schablonavdraget lill in­komstslaget tjänst ifrågasättas ur taxeringsleknisk synpunkt. Del framgår inte av belänkandet hur mänga skallskyldiga som berörs av den tilltänkta utbyggnaden av schablonavdraget. I avsaknad av sådana uppgifter saknas underlag för atl bedöma hur merarbelel totalt sett kommer att drabba taxeringsnämnderna.

Under de senaste åren har taxeringsnämnderna varil hårt pressade tids­mässigt och arbetsmässigt av de nyheter som införts i taxeringsarbelel. RSV erinrar därför om viklen av atl noga överväga de konsekvenser förslagel kan få för taxeringsarbetet om det genomförs.

Försl.aget förutsätter atl en särskild underbilaga används för schablonav­dragsberäkningen. RSV befarar dock all innehållet i den allmänna själv­deklaralionen och i kontrolluppgiften även kan komma all beröras. Tryck­ningen av självdeklaralionen och kontrolluppgiften måsle påbörjas redan i augusti/september månad året före laxeringsäret. Upplagorna är nämligen betydande. Innan dess skall blankettförslagen remissbehandlas. Vid en eventuell lagstiftning måste ikraftti-ädandet komma mycket snabbi. Det kan nämnas alt arbetsgivarna vid senaste ändringen av kontrolluppgiften krävde alt få kännedom om förestående ändringar minst sex månader före beskattningsårets ingång för all hinna göra om sina dataprogram.

Lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi pekar på att kommittén inte har föreslagit ändring av beloppsgränsen på 500 kr. under vilken belopp inte skall redovisas på arbetsgivaruppgift. Delta innebär att liksläl­lighelsavlal inle heller i fortsättningen kan slutas för inkomsl under denna gräns. Även om del i avvaktan pä genomförandet av pensionskommitténs förslag enligt lokala skattemyndigheten saknas anledning till ändring i nämnda avseende vill myndighelen redovisa följande synpunkler:

Däresl tillfälligt uppdrag för mottagaren är atl betrakta som inkomsl av tjänst skall kontrolluppgift lämnas till inkomsttaxeringen under förutsätt­ning atl uppburen inkomsl överstiger 100 kr. Sådan ersätfning skall också anges på uppbördsdeklaration enligt uppbördslagen.

För alt undvika iröskeleffekler av det slag som anges på sid 36 f i belänkandet borde också inkomsler mellan 100 och 500 kr. kunna räknas som pensionsgrundande som inkomst av anställning och avgiflsdebilering­en anpassas härtill. Det bör vidare utredas om inle samma förfarande


 


Prop, 1981/82:10                                                     83

också skall kunna tillämpas för den som i övrigl utför uppdrag för annans räkning men som i övrigl anses bedriva yrkesmässig verksamhel. Till denna grupp kan hänföras bl.a. ai-kitekter, konsulter, lokalvårdare m.fl. som normall har låg omkostnadsdel och som helt eller i viss utsträckning utför arbelel i uppdragsgivarens lokaler. Sistnämnda gruppers inkomster, till den del de understiger 500 kr., kan nämligen mer hänföras till bisyssla än yrkesmässig verksamhet.

I det fall LSMS' förslag inle kan genomföras bör hänvisningen till 3 kap. 2§ lagen om allmän försäkring som grund för schablonavdrag utbytas mot 11 kap. 3§. I annal fall kommer t.ex. flertalet musiker och tidningsmed­arbetare som erhåller ersättning/arvoden under 500 kr. att fråntagas rätten lill schablonavdrag. Deras och med dem likställdas avgifler till tilläggs­pension, folkpensionering och delpension uppgår nämligen till c:a två tredjedelar av full avgift medan arbets-Zuppdragsgivaren svarar för reste­rande avgifter.

När det gäller samordningen mellan inkomster och avgifter anser Lant­brukarnas skattedelegalion att mera långtgående åtgärder behöver vidtas än vad kommittén föreslagit. Delegationen efterlyser en ordning som inne­bär atl inkomsttaxeringen blir avgörande för avgiflsdebileringen. Delega­tionen anför:

Som läget nu är kan taxeringsnämnden ha en uppfattning och lokala skattemyndigheten en annan uppfattning vid avgiflsdebileringen. Som ex­empel härpå kan nämnas författairoyally, där inkomsten regelmässigt be­traktas sorn rörelseinkomst vid avgiflsdebileringen men i vissa fall be­dömls som inkomst av tjänst vid inkomsttaxeringen. Om bedömningen vore enhellig skulle egenavgifter inte ulgå vid beräkning av inkomsl av tjänst i dessa fall. Vad gäller de fall då uppdragstagare erhållit fiera ersätt­ningsbelopp, som vart och elt understiger 500 kr men som sammanlagt överstiger denna summa, har delegationen i tidigare remissutlålande utta­lat, atl man bör kunna avstå ifrån atl ta ul egenavgifter då inkomsten skall redovisas som inkomst av tjänst. Man skulle härigenom undvika pro­blemen med egenavgifter vid beräkning av inkomst av tjänst.

Delegationen vill ocksä i sammanhanget ta upp en speciell fråga rörande jordbruksfastighet som kräver en lösning. Som förutsättning för uttag av egenavgifter, bortsett från sjukförsäkringsavgiften, gäller all vederbörande är brukare av jordbruksfastighet. Begreppet brukare har av försäkrings-överdomslolen tolkats sä atl nyckfulla effekter uppkommit framförallt i fräga om skogsinkomst. Här har formen för försäljning av skog fält en avgörande betydelse. Om skogsförsäljningen skett som avverkningsrätt eller som ett netloredovisat avverkningsuppdrag har detta inte medfört att skogsägaren betraktats som brukare om denne inle pä annal sätt varit aktiv på fastigheten. Har däremol försäljningen skett i form av leveransvirke har detta bedömts som brukande även om skogslikviden bara uppgått till några hundra kronor. Delta har bl.a. medfört att skogsägare i vissa fall av avgiftsskäl avstått från att ta hand om skog och sälja den. En försäljning av en mindre post leveransvirke har kunnal utlösa avgifler på myckel bety­dande rolpostlikvider.

Enligt delegationens uppfattning bör inkomsttaxeringen vara styrande för avgiftsdebiteringen beträffande jordbruksfastigheter. Så länge begrep-


 


Prop. 1981/82:10                                                                   84

pen A- och B-inkomsl finns kvar är det naiuriigt att lägga dessa till grund för avgiftsdebiteringen. Man bör följaktligen la ul avgifler när fråga är om A-inkomst men ej dä det handlar om B-inkomsl.

4    Fördelning av schablonavdrag på flera förvärvskällor

Enligl nuvarande regler görs schablonavdrag i varje förvärvskälla för sig med hänsyn enbarl till den förvärvskällans nettointäkt (underskott i en förvärvskälla kvittas dock mot överskott i en annan förvärvskälla inom samma inkomstslag). Egenavgifierna beräknas däremot pä den samman­lagda nettointäkten av annat förvärvsarbete än anställning. Med hänsyn till basbelopps- och maximeringsavdragen vid beräkning av ATP-avgiften är det enligl kommittén naturligt alt den, som har nettointäkt av två eller fiera förvärvskällor inom vilka schablonavdrag får göras, beräknar schablonav­draget på de sammanlagda avdragsunderlagen och fördelar avdraget pro­portionellt mellan de olika schablonavdragsberättigade förvärvskällorna. Kommittén föreslår en regel med delta innehåll.

Riksförsäkringsverket tillstyrker uttryckligen kommitténs förslag i detta avseende. Länsslyrelsen i Örebro län delar också kommitténs uppfattning men föreslär dessuiom alt den intäkt eller del avdrag som uppkommer vid avstämningen påföljande taxeringsår också proportioneras pä de olika förvärvskällorna. Länsstyrelsen anför vidare:

En praktisk fråga inställer sig i de fall skattskyldig har förvärvskällor i skilda kommuner. Dä måste underrättelse om földelning av schablonav­drag/avstämning mellan inbo- och ulbokommun ske vid ändring av den skallskyldiges uppgifter ulan alt förvärvskällan som sådan är föremål för någon materiell laxeringsändring. Delsamma blir förhållandet om länsrät­ten till följd av ändring av taxeringen ändrar schablonavdraget. Häi- blir dock förfarandet omständligare och därmed dyrbarare dä länsrätten i det län laxeringen sker till kommunal inkomstskatt måste underrättas och beslut fattas om ändral schablonavdrag - trots alt någon materiell ändring av taxeringen inte skett.

Lokala skattemyndigheten i Slockholms fögderi är kritisk mot förslaget. Myndighelen anför:

LSMS är väl medvelen om vikten av en så långt möjligt riktig inkomslre-dovisning under olika inkomstslag och mellan olika berörda kommuner. Om endast detta emellertid är kommitténs skäl för den schablonmässiga fördelningen mellan olika förvärvskällor synes motivel väl svagt. Scha­blonfördelning medför ju i sig att exaktheten försvinner. Dessutom torde antalet förekommande fall vara så litet att fördelningen - om den inte kan ske ADB-mässigt - orsakar onödigt merarbete. Påpekas kan all det av RS-ulredningen framlagda förslagel innebär alt deklarationsgranskningen i större utsträckning skall inriktas på all upptäcka fall av väsentligt skal-leundandragande och att undvika bagaielländringar.


 


Prop. 1981/82:10                                                                   85

Av denna anledning föreslår LSMS alt schablonavdraget visserligen beräknas på summan av samlliga berörda förvärvskällor men alt det sedan hänförs till endast en förvärvskälla, förslagsvis den med högsta inkomsten. Om i denna både .\- och B-inkomst förekommer bör avdraget i första hand göras från A-inkomsten. A-inkomst drabbas nämligen normalt hårdare av egenavgift än B-inkomsl.

5    Övriga frågor

Enligt kommiilén bör underlaget för schablonavdraget avrundas till helt hundralal kronor. Eftersom de föreslagna nya procentsatserna i regel leder lill elt något för lågt avdrag föreslår kommittén alt avrundningen sker uppåt. Förslaget har kommenterats endast av lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi, som anför:

Vid beräkning av avgifter m.m. inom socialförsäkringsområdet sker avrundning normall nedåt till närmasle hundralal kronor. Enligl LSMS' uppfattning bör denna regel gälla också för underlaget för schablonavdra­get. Effekten pä schablonavdraget jämfört med avrundning uppåt, som kommittén föreslår, kan i sammanhanget anses så liten all undanlag från den normala regeln inle ler sig försvarbar.

Lokala skattemyndigheten i Slockholms fögderi tar också upp frågan om uppgiftsskyldighet dä likslällighelsavlal har slutits. Myndigheten anför:

Kontrollsystemen för skaller och avgifler bygger normalt pä att utgift för en näringsidkare skall svara mot inkomsl för en annan. Detta gäller också i fråga om kommunikationen mellan arbetsgivar-avgifl och egenavgifter. Om uppdragsgivare och uppdragstagare sluter sk likslällighelsavlal skall detta (37 § 2 mom laxeringslagen) framgå av kontrolluppgift lämnad enligt 37 § 1 mom första, andra och sjunde punklen.

Moisvarande uppgiftsskyldighel saknas emellertid vid likställighetsavial när uppdragstagaren är rörelseidkare. När uppdragstagare anger alt viss del av rörelseinkomslen är alt hänföra till likställighetsavial kontrolleras inte atl uppdragsgivaren upptaeit moisvarande belopp på arbetseivarupp-gift.

Vissa uppdragsgivare lämnar ocksä frivilligt kontrolluppgift för utbetal­ning till rörelseidkare - varvid i brist på annal ovan angivel konliollupp-giftsformulär används - vilkel kan skapa förvirring vid beräkningen av pensionsgrundande inkomsl.

LSMS föreslär därför att en aviserlngsrutin utfärdas mellan uppdragsta­gare och uppdragsgivare för kontroll av all överenskommelsen också godtagils av uppdragsgivaren, alt kontrolluppgiftsformulär utformas avsett för frivilligt irppgifislämnande av uppdiagsinkomslen gällande rör-elseid-kare saml atl den blankett till deklarationsbilaga, varom talas i betänkan-del (sid 41), kompletteras med en uppställning över inkomster avseende likslällighelsavlal. Taxeringsnämndernas arbete skulle härigenom förenk­las.


 


Prop. 1981/82:10                                                     86

Med hänvisning till en dom av regeringsrätten (RÅ 1980 1:45) tar riks­skatteverket upp frågan om högre instans skall göra ny bei-äkning av schablonavdrag i anledning av atl den ändrar beräkningen av inkomsten. Verkel anför:

Av anvisningarna lill 41 b § tredje si. kommunalskaltelagen framgår att avdrag skall medges för bl. a. belopp som medgivet schablonavdrag för ett visst beskattningsår har reducerats med i samband med ändring av taxe­ringen. Som intäkt las upp bl.a. belopp som schablonavdrag för ell vissl beskattningsår i samband med ändring av taxeringen medgivits med utöver lidigare åtnjutet schablonavdrag.

Regeringsrätten fastslår i rubricerad dom bl.a. följande. Om taxeringen av intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse ändras i högre instans efler del alt egenavgifierna för perioden i fråga debiterats, skall schablonavdraget med hänsyn till dess syfle inte omräknas utan kvarstå som en avräknings­post med oförändrat belopp.

En översyn av bestämmelserna i kommunalskattelagen bör göras för atl bättre klarlägga om schablonavdraget skall ändras eller inle vid ändringar av taxeringen som påverkar underlaget.

Sveriges advokatsamfund anför beiräffande egenföretagares rätt till av­drag för pensionsförsäkringspremier:

De av kommittén föreslagna ändringarna synes även i någon män kunna bidra till att öka neutraliteten i beskattningshänseende mellan verksam­heter som drivs i olika företagsformer. I detta hänseende framför samfun­det åter — som skett i flera tidigare remissyttranden tiil budgetdepartemen­tet - sin hemställan om likabehandiing mellan arbetsgivares och egenföre­tagares avdragsrätl för pensioneringskoslnad. Inga sakliga skäl har påvi­sats föreligga för att egenförelagarna skall behöva förbli skyldiga alt betala högre socialförsäkringsavgifter än arbetsgivarna på grund av atl pensions-försäkringspremier för egenförelagarna enligt gällande regler skall dras av som allmänt avdrag. Olägenheterna härav har bl.a. påvisats av ulredning­en om beskattning av tjänstepensioner i delbelänkandel "Avdragsrätt för utländska pensionsförsäkringspiemier m.m. (Ds B 1978: 13) sid 48-56). Genom atl ell stort antal aktiebolag förutses bli avvecklade vid ulgången av 1981 är del nu mycket angelägel atl snarasl komma till rälla med denna oförsvarliga skillnad mellan olika företagsformer.


 


Prop. 1981/82:10                                                                   87

Bilaga 4

De remitterade

förslagen

1    Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskaltelagen (1928: 370)' dels atl 41 b § och anvisningarna lill paragrafen skall upphöra att gälla. dels att 28 § I mom.. 35 § 1 mom., 41 d §, 46 § 2 mom., 53 S 1 mom., punkt 15 av anvisningarna lill 21 §, punklerna 2 och 2 a av anvisningarna lill 22 §, punkl 10 av anvisningarna lill 28 §, punkterna 9 och 9 a av anvisningarna lill 29 §, anvisningarna lill 52 § samt punkl 3 av anvisningar­na till 53 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

28 §

/ inom.~ Till inläkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom:

vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor;

värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter, som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga huhällsmed-lemrnars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelseidkarens hushåll, så ock av annan förmän, som i rörelsen kommii honom tillgodo.

Räntor saml utdelningar å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar räknas säsom intäkt av rörelse, såvitt de influtit från kapital, som tillhört rörelsen.

Royalty och periodiskt utgående   Ersättning i form av royalty eller

avgift för utnyttjande av patent, Penod.skt utgående avg, t för ut-
mönster eller dylikt är atl anse så- ny"Jande av materiella eller imina-
som inläkt av rörelse, såvitt icke ["'f'' ""scmgar ar att anse såsom
royaltyn eller avgiften är av beskaf- '"'ä\ ' '°'f'- '" "f 1"
fenhel att böra hänföras till intäkt 'y"-" S'!»" ''.f' 'eskaftenhet
av Jordbruksfastighet eller av an- alt böra hänföras till inläkt av fas-
nan fastighet.
                               tighet eller av tjänst.

Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse.

Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit frän pensions- och personalstiftelse, räknas som intäkt av rörelse, om avdrag för avsättning till stiftelsen medgivits vid beräkning av nettointäkt av rörelse.

Vederlag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvarel för pensionsutfästelse i saraband med övertagande av rörelse, räknas som inläkt av rörelsen.

Redovisar arbetsgivare enligt lagen (1967:531) om tryggande av pen­sionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt lill pensioner i

' Senaste lydelse av

41 b§ 1976:460

anvisningarna till 41 b § 1981:40. - Senaste lydelse 1976: 1099.


 


Prop. 1981/82:10                                                                   88

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

sin balansräkning, skall han enligt 30 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623), under den särskilda underrubriken Avdragsgilla pensionsåtaganden, redo­visa vad som avser sådana pensionsåtaganden för vilkas tryggande av­dragsrätt föreligger enligt punkt 2 d jämfört med punkl 2 e av anvisningar­na till 29 § denna lag. Är vad som sålunda skall redovisas mindre än moisvarande belopp vid utgången av föregående beskattningsår, räknas skillnaden som intäkt av rörelse. Finns disponibla pensionsmedel vid ut­gången av beskattningsåret, får nyssnämnda intäkt dock beräknas lägst till summan av avdragsgill avsättning under året till pensionsstiftelse och avdragsgill avgift under året för pensionsförsäkring — varvid dock beaktas endast avsättning eller avgift avseende pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik — samt en tiondel av disponibla pensionsmedel vid utgången av närmast föregående beskattningsår. Räknas disponibla pensionsmedel som intäkt enligt närmast föregående punkt, skall senare minskningar av vad som redovisas under särskild underrubrik motsvaran­de vad som sålunda tagils lill beskattning icke räknas som intäkt.

Upphör arbetsgivare med sin rörelse, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt av rörelse det beskattningsår då rörelsen upphörde. Går arbets­givare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponib­la pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslut om likvida­tion fattades eller skiftet ägde rum. För fusion som avses i 3 mom. gäller vad som föreskrives där och i 4 mom.

Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas för beskatt­ningsårets ingång under särskild underrubrik jämte förmögenheten i pen­sionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskat med arbetsgi­varens pensionsreserv vid beskattningsårets utgång för sådanl pensions­åtagande i den mån det ej är tryggat genom pensionsförsäkring jämle vid sislnämnda tidpunkt kvarstående medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.

35                                              §

I  mom. Till intäkt av tillfällig      1   mom.  Till intäkt av ullfällig

förvärvsverksamhet   hänföres   in-  förvärvsverksamhet hänförs

takt, som skatiskyldig haft av an- /) intäkt som skattskyldig haft

nan förvärvskälla än förut nämnls av annan förvärvskälla än förut har

och som ej heller härflutit av kapi- nämnts och som inte heller utgör

lal.                                                                    intäkt av kapital.

Till intäkt av tillfällig förvärvs- 2) sådan lotterivinst som inte är

verksamhet  räknas   även   lotteri- frikallad   från   beskattning   enligt

vinst, som icke är frikallad från be-                                    19 §,

skattning enligt 19 §.              3) restituerade,  avkortade eller

Belopp, varmed schablonavdrag avskrivna egenavgifter enligt lagen

för egenavgifter överstigit påförda (1981:000) om socialavgifter, som

avgifter, samt restituerade, avkor- inle utgör intäkt av jordbruksfas-

' Senaste lydelse 1976:460.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

lade eller avskrivna egenavgifter skall, i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §, upptagas som intäkt av tillfällig förvärvsverk­samhet.

Till intäkt av tillfällig förvärvs­verksamhet räknas vidare i den om­fattning som angives i 2—4 mom. vinst genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).


89

Föreslagen lydelse

lighet eller rörelse, i den mån av­drag har medgetts för avgifterna, och

4) vinst - i den omfattning som anges 12-4 mom. - genom icke yrkesmässig avyttring (realisa­tionsvinst).


41 d r


lagen (1981:000) om socialavgifter.

Avdrag för avsättning lill resultatutjämningsfond medges inte i fråga om förvärvskälla vari ingår lager av värdepaper, fastigheter eller liknande lillgångar.


Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och rörelse medges avdrag för belopp som i rä­kenskaperna har avsatts till resul­tatutjämningsfond. Avdraget fär uppgå lill högsl tjugo procent av summan av de belopp som den skattskyldige under beskattnings­ärel har erlagt som lön till arbetsta­gare hos honom i förvärvskällan (lönekostnad), I fräga om skattskyl­dig, som är fysisk person, får av­draget uppgå lill högst summan av tjugo procent av lönekostnaden och femton procent av den vid laxering­en till slallig inkomstskatt beräkna­de inkomsten av förvärvskällan ef­ter avdrag för den lönebaserade men före avdrag för den inkomstba­serade fondavsättningen och - i fö­rekommande fall - före avdrag för avsättning till allmän investerings­reserv enligl lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv och före uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannkonto samt före schablonavdrag för egenavgifter.


Vid beräkning av inkomsl av jordbruksfastighet och rörelse medges avdrag för belopp som i rä­kenskaperna har avsatts lill resul­tatutjämningsfond. Avdraget får uppgå lill högst tjugo procent av summan av de belopp som den skattskyldige under beskattnings­året har erlagt som lön lill arbetsta­gare hos honom i förvärvskällan (lönekostnad). I fräga om skatiskyl­dig, som är fysisk person, fär av­draget uppgå lill högst summan av tjugo procent av lönekostnaden och femton procent av den vid taxering­en till statlig inkomstskatt beräkna­de inkomsten av förvärvskällan ef­ter avdrag för den lönebaserade men före avdrag för den inkomstba­serade fondavsättningen och före -i förekommande fall - avdrag för avsättning till allmän inveslerings­reserv enligt lagen (1979:610) om allmän invesleringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upp­hovsmannakonto samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt


 


Med lön avses sådana ersättning­ar i penningar som anges i 19 kap. / § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn skall dock inle las lill lön till arbets-


Med lön avses sädana ersättning­ar i pengar som anges i 2 kap. 3 § lagen (1981:000) om socialavgifter. Hänsyn skall dock inle tas till lön lill arbetstagare för vilken avgifts-


" Senaste lydelse 1979:612.


 


Prop, 1981/82:10                                                                   90

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

tagare för vilken avgiftsskyldighet skyldighet enligt 2 kap. 4 § första

enligt fiärde stycket första mening- stycket / nämnda lag inle föreligger

en nämnda paragraf inte föreligger och inte heller till ersättning till ar-

och inle heller till ersättning fill ar- belstagare, som varit bosatt utom-

betslagare, som varil bosalt utom- lands och utfört arbele ulom riket,

lands och utfört arbete utom rikel, såvida ersättningen avsett arbele

såvida ersättningen avsell arbete som utförts för annans räkning utan

som utförts för annans räkning ulan att anställning förelegal (jfr 2 kap.

atl anslällning förelegat (jfr 19 kap. 5 § andra stycket andra meningen

1   fiärde slyckel andra meningen                         nämnda lag),
nämnda lag).

1    fräga om handelsbolag och dödsbo, som i beskattningshänseende be­
handlas som handelsbolag, beräknas avdrag för avsättning lill resultatul­
jämningsfond för bolaget respektive dödsboet. Ägs andel i handelsbolag
eller i dödsbo, som i beskattningshänseende behandlas som handelsbolag,
av annan än här i rikel bosatt fysisk person, fär avdrag för avsättning inte
beräknas pä grundval av bolagets eller dödsboets inkomster.

Avdrag för avsättning lill resultatutjämningsfond skall återtoras lill be­skattning nästföljande beskattningsår.

Av punkt 2 tionde och elfte slyckena av anvisningarna till 41 § fiamgär atl avsättning till resultatuljämningsfond kan medföra att rätlen lill lager­nedskrivning begränsas.

46§

2    moin. I hemortskommunen får skatiskyldig, som varit bosatt här i
riket under hela beskattningsåret, dessuiom göra avdrag:

1)   för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av frän inkomsten av särskild förvärvskälla, i den ut­sträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2)   för påförda egenavgifter / den      2) för påförda egenavgifter enligt omfattning som anges i anvisning- lagen (1981:000) om socialavgifter arna till 41 b§;                                        som inle får dras av från inkomsten

av särskild förvärvskälla;

3)   för premier och andra avgifter, som skatiskyldig erlagt för försäkring­ar av följande slag, vilka ägs av honom själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapilalförsäkring, till den del avdrag för premien ej medges enligl punkl 2 av anvisningarna till 22 § eller punkl 9 av anvisningarna till 29 §, arbetslöshetsförsäkring, om avdrag ej medges enligl nyssnämnda lagrum eller punkt 6 av anvisningarna till 33 §, samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och som ej utgör sjukförsäkring enligt 2-4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäk­ring;

4)   för belopp som den skallskyldige enligt vid självdeklaralionen fogat intyg eller annat skriftligt bevis under beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande barn intill dess bar­net fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om del genomgår grundskola,

'Senaste lydelse 1980:71.


 


Prop, 1981/82:10                                                     91

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

gymnasieskola eller därmed jämförlig grundutbildning, dock högst med 3 000 kronor för varje barn;

6) för avgift sorn den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skattskyldige.

Har skatiskyldig under beskattningsärel varit skyldig att betala sjö­mansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsför­säkring och underhällsbidrag, som anges i första slyckel 4) och 6), endasi i den mån hänsyn inte tagits till understödet, avgiften eller underhållsbidra­get vid beräkningen av sjömansskatt.

Orn skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskatt­ningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån del belöper pä nämnda tid.

Avdrag för premier och andra avgifler som avses i första slyckel 3) medges inte med högre belopp än 250 kronor. Har skatiskyldig under beskattningsåret varil gift och levt tillsammans med andra maken, medges dock sådant avdrag för dem båda gemensaml med högst 500 kronor. Avdrag, som nu sagts, med högst 500 kronor medges vidare om skattskyl­dig under beskattningsåret varil ogift - varmed jämställs änka, änkling eller frånskild - och haft hemmavarande barn under 18 år.

Avdrag för avgift som avses i första stycket 6) får inte överstiga den skatlskyldiges A-inkomst för antingen beskatlningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomsl. I fräga om sådan A-inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse eller som hänför sig till anställning, om den skallskyldige helt saknar pensionsrätl i anställning och inle är anställd i aktiebolag eller ekonomisk förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna lill 29 §, får avdraget uppgå lill sammanlagt högst 35 procent av inkomsten lill den del den inte översiiger tjugo gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för januari månad året närmast före taxerings­året samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men inle trettio gånger nämnda basbelopp. I fråga om övrig A-inkomst får avdraget uppgå till högst 10 procent av inkomslen till den del den tillsam­mans med A-inkomst enligt föregående mening inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp. I stället för vad som angivits i andra och tredje mening­arna av detta stycke får avdraget beräknas till högst elt belopp motsvaran­de angivet basbelopp jämte 30 procent av inkomst som hänför sig till jordbruksfastighet eller rörelse intill en sammanlagd A-inkomst motsva­rande tre gånger samma basbelopp. Avdraget beräknas i sin helhel anting­en pä inkomsl som skall las upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomsl året närmast dessförinnan. Med A-inkomst avses inkomst som enligt 9§ 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomst­skatt är atl anse som A-inkomst. Till A-inkomst räknas även inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt saml enligl 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning.

Om särskilda skäl föreligger får riksskatteverket efler ansökan beslula alt avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomsl som är all anse som A-inkomst endast av tjänst men som i huvudsak saknar pensionsrätt i


 


Prop. 1981/82:10                                                                   92

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknai som för in­komst av jordbruksfastighet eller rörelse pä del sätt som föreskrivits i föregående stycke. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med all anslällning upphört och har han ej skaffat sig elt belryg­gande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna fär dock inte beräknas för inkomsl som härrör från aktiebolag eller ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 2e femte stycket av anvisningarna till 29 §. Har skattskyldig, som - själv eller genom förmedling av juridisk person - drivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksam­hetstiden ej skaffat sig elt betryggande pensionsskydd, fär avdrag beräknas även på sådan inkomst som enligt 9 § 3 mom. andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som B-inkomst. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av del antal år den skattskyldige drivit jordbruket, skogsbruket eller rörelsen, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets sloriek las till den skallskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheler lill avdrag för avgift som avses i första stycket 6). Avdraget får dock inte överstiga ell belopp som för varje år som driften pågätt motsvarar tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring beslämts för januari månad del år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan och sådan inkomsl av tillfällig förvärvsverksamhet som är att hänföra till vinst med anledning av överiålelse av förvärvskällan. Har riksskatteverket enligl punkt 1 Iredje slyckel av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo lar pensionsförsäkring, anger riksskatteverket del högsta belopp varmed av­drag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skatiskyldig som upp­hört med driften i en förvärvskälla. Mol beslut av riksskatteverket i fråga som avses i detta stycke får talan inte föras.

Har skatiskyldig erlagt avgift som avses i första stycket 6) men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt beslämmel­serna i femte stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inle med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år översiiger vad som anges i femte stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift som avses i första slycket 6) i hemortskommunen inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från förvärvskällor, som är skalleplikliga i kommunen, och övriga avdrag enligt denna para­graf. Kan avdrag för avgift som avses i första stycket 6) inle utnyttjas i hemortskommunen, medges avdrag för återstoden i annan kommun med belopp intill den där redovisade inkomslen, i förekommande fall efler andra avdrag enligl denna paragraf som medges vid laxeringen i kom­munen. Avdrag, som pä grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxering för sjätte beskattningsåret efler betalningsårel. Inle heller i sistnämndas fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt denna paragraf gjorts.


 


Prop. 1981/82:10                                                                   93

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

53 S / inoin. Skyldighel att erlägga skatt för inkomsl åligger så framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda beslämmelser, meddelade pä grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 S§ sägs:

a) fysisk person:

för lid. under vilken han varil här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller ä utländsk ort förvärvats; samt

för lid, under vilken han ej varil här i rikel bosall:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmän, som utgått av anställ­ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun:

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annal uppdrag, i den mån inkomsten uppburits härifrån och förvärvats genom verksamhel här i rikel;

för pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring lill den del beloppel överstiger 6000 kronor och för annan ersättning enligt nämnda lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som ulgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänste­pensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven för­säkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1956:293) om ersätt­ning ål smittbärare samt enligl annan lag eller författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänst­göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskade­skydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersätlning till sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studieslödslagen (1973: 349):

för annan härifrän uppburen, genom verksamhel här i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt

för belopp, varmed schablonav- för ålerfört avdrag för egenav-
drag för egenavgifter översiigit på-
gifter enligt lagen (1981:000) om
förda avgifler, saml restituerade,
socialavgifier samt - iden mån av-
avkortade eller avskrivna egenav-
drag har inedgetlsför avgifterna -
gifter, aUt i den omfattning, som
restituerade, avkortade eller av-
anges i anvisningarna till 41 b §;
             skrivna egenavgifter;

b) staten:

för inkomst av jordbruksdomäner, skogar saml uthyrda eller med tomt­rätt eller vattenfallsrätl upplåtna fasligheter; samt

\Senaste Ivdelse 1980: 1096.


 


Prop. 1981/82:10                                                     94

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

för inkomst av rörelse, som ej härflulit av bank- eller försäkringsrörelse eller av kommunikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller av industriell verksamhel, som huvudsakligen avser alt tillgodose statens egna behov;

c)  landsting, kommuner och andra menigheter ävensom hushållnings­
sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som
regeringen beslämmer:

för inkomst av fastighet och av rörelse;

d)  akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslulningar
av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande
enligl gällande stadgar är skyldiga all vara medlemmar, samarbelsorgan
för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som
enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna,

sjömanshus, företagareförening som erhåller slatsbidrag, regional ut­vecklingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande av vissa uppgifter från företagareförening till regional utvecklingsfond,

allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, understöds­föreningar som inte bedriver lill livförsäkring hänföriig verksamhel, pen­sionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut­fästelse m.m., personalstiftelser som avses i samma lag med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, sfiftelser som bildals enligl avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål all utge avgångsersättning till friställd arbetsta­gare eller främja åigärder lill förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk alt bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsned-läggelse eller rationalisering av förelags verksamhet, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Allmänna pensionsfonden. Allmänna sjukförsäkringsfonden, Apolekar-socieletens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m.. Bok­branschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Dag Hammarskjölds minnes­fond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete. Fonden för industriellt samarbele med u-länder. Järnkontoret och SlS-Slandardiseringskommis-sionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används lill allmänt nyttiga ändamål och uldelning inle lämnas lill delägare eller medlemmar, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Stiftelsen Industri­centra, Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Sliflel­sen för produktulvecklingscenlrum i Göteborg, Svenska bibelsällskapels bibelfond. Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, Svenska skeppshypoteks-kassan. Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges tu­ristråd och Aktiebolaget Tipsljänsl:

för inkomst av fastighet;

e)  kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinst­
syfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som hava till huvudsakligt än­
damål alt under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikels
försvar eller atl, utan begränsning lill viss familj, vissa familjer eller be­
stämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna under­
stöd för beredande av undervisning eller ulbildning eller ulöva hjälpverk­
samhet bland behövande eller främja velenskaplig forskning, ävensom
ideella föreningar som uppfylla i punkt 9 av anvisningarna angivna villkor:

för inkomsl av fastighet och av rörelse;

f)   svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning
äro skyldiga att avslå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, sam-


 


Prop. 1981/82:10                                                                   95

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

fund, stiftelser, understödsföreningar, som bedriva till Jivförsäkring hän­föriig verksamhet, verk, inrättningar och andra inländska juridiska perso­ner, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligl författning eller på därmed jämförligt sätt bildals för alt förvalta samfällighet endast om samfälligheten har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser mark-samfällighet eller regleringssamfällighet. samlliga här under O avsedda bolag, verk och andra juijdiska personer i den män de ej inbegripas under punklerna d) och e):

för all inkomsl, som här i riket eller å utländsk ort torvärvats;

g) utländska bolag:

för inkomsl av här belägen fastighet;

för inkomsl av rörelse, som här bedrivits; saml

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i rikel eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förkla­ra, att stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid e) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskattever­ket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Anvisningar

till 21 §
15. Belopp,   varmed schablon-
     15. TiU intäkt av jordbruksfas-

avdrag för egenavgifter överstigit lighet räknas avdrag för egenav-
påförda avgifter, samt restituerade, gifter som återförts enligt punkt 2 a
avkortade eller avskrivna egenav- av anvisningarna till 22 § samt - /
gifter skall, i den omfattning som den mån avdrag har medgetts för
anges i anvisningarna lill 41b§, avgifterna vid beräkning av nel-
upptagas som intäkt av Jordbruks- tointäkten av fastigheten - resli-
fastighet.
                                     tuerade, avkortade eller avskrivna

egenavgifter.

till                                           22 §

2.* Till driftkostnad hänföres    2. Till driftkostnad hänförs även
även speciella skatter och avgifter
speciella skaller och avgifter till det
tilldel allmänna, såsom till exempel
allmänna, såsom till exempel
skogsvårdsavgift. Svenska all-
    skogsvärdsavgift. Svenska all­
männa skatter/Å icke dragas av (se
manna skatter får inte dras av (se
20§).
                                                                                  20§),

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna lill 41 b §.

Bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna till 29 § om avdrag för premie för grupplivförsäkring och för koslnader för egen hälsovård samt i punkl 6 av anvisningarna lill 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbetslös-helskassa gäller också beiräffande inkomst av jordbruksfastighet.

'Senaste lydelse 1976:460. VSenaste lydelse 1981:295.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

2.a.' Vid beräkning av nettoin­täkt av här i riket belägen jord­bruksfastighet som brukats av skattskyldig, som är fysisk person, medges schablonavdrag för egen­avgifter enligt bestämmelserna i denna punkt.

Schablonavdraget beräknas på ett underlag som molsvarar den skattskyldiges nettointäkt av jord­bruksfastigheten, beräknad enligt lagen (1947:576) om slallig in­komstskatt före schablonavdraget, minskad med dels sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkl 14 av anvisningarna lill 21 §, dels underskott av annan här i riket be­lägen jordbruksfastighet som bru­kats av den skaitskyldige, dels -om den skattskyldige begär det — inläkt som är att hänföra till in­komst av anslällning enligt 11 kap. 2 § första Slycket lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Motsvarande gäller beträffande skatiskyldig som är delägare i han­delsbolag (Jfr 53 § 2 mom.).


96

Föreslagen lydelse

2 a. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligl lagen (1981: 000) om socialavgifter i den mån avgifterna är hänförliga till Jord­bruksfastigheten.

Fysisk person, som brukat en här i riket belägen jordbruksfastighet, får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka de på beskattningsåret belöpande egen­avgifierna. Den som enligt jord­bruksbokföringslagen (1979:141) är skyldig att upprälla årsbokslut skall ha satt av elt mol avdraget svarande belopp i räkenskaperna for beskatlningsåret. Medgivet av­drag skall återföras till beskattning nästföljande beskatlningsår.

Avdrag enligl andra stycket be­räknas på etl underlag som motsva­rar den skatlskyldiges nettointäkt av jordbruksfastigheten, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, mins­kad med

/) sjukpenning eller annan ersätt­ning som avses i punkt 14 av anvis­ningarna till 21 §,

2)   inläkt som är all hänföra lill inkomst av anställning enligl 11 kap. 2 § första slycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, och

3)   intäkt som omjaltas av över­enskommelse enligt 3 kap. 2 § and­ra slyckel lagen om allmän försäk­ring.

Avdrag enligt andra slycket får uppgå till högst 25 procent av un­derlaget, beräknai enligt iredje stycket.

Vad som har sagts i första-fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett han­delsbolag, under förutsättning atl bolaget har haft inkomst av en här i riket belägen jordbruksfastighet och alt delägaren genom bolagel har brukat faslighelen. Avdrag en-


'Senaste lydelse 1977:1172.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


97


 


Beskattas enligt iredje slyckel av anvisningarna till 52 § medhjäl­pande make för del av inkomst av verksamhel, som bedrives av den andra maken, skall schablonavdrag för egenavgifter beräknas särskill för envar av makarna.

Schablonavdraget ulgör — såvi­da annat icke följer av .sjätte och sjunde styckena — 10 procent av den del av underlaget som icke överstiger 10000 kronor, 20 procent av den del av underlaget som över­stiger 10000 men icke 100000 kro­nor saml 15 procent av den del av underlaget som överstiger 100000 kronor.

Schablonavdraget utgör 2 pro­cent av underlaget om

a)  den skattskyldige vid ingången av årel näst före taxeringsåret har fylU 65 år,

b)  den skattskyldige för decem­ber månad året näst före taxerings­året har åtnjutit förtidspension eller hel ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionsgrundande inkomst icke skall beräknas för honom en­ligt 15 kap. 2 § samma lag,

c)   den skaitskyldige icke är in­skriven i allmän försäkringskassa vid utgången av året näst före ta.x-eringsårel, eller

d)    bruttointäkten av fasligheten
uteslutande eller så gott som ute­
slutande omfattas av överenskom­
melse som avses 13 kap. 2 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

I fall som avses i sjätte stycket beräknas schablonavdrag endast på underlag eller del därav för vil­ket egenavgift enligt 4 § lagen (1968:419) om allmän arhetsgivar-1   Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 10


ligt första och andra styckena skall därvid göras av delägaren. Vad som nu har sagts gäller också ifrå­ga om en delägare i etl dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag skall lillämpas.

Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna lill 52 § en medhjäl­pande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna.

Skatiskyldig som har gjort av­drag enligt andra stycket skall vid självdeklaration foga uppgifter om avdragels beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt for­mulär som faststäUls av riksskatte­verket.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

avgift vid laxeringen bedömes kom­ma alt utgå. Vid denna bedömning anses underlaget ulgöra sådan in­komst av annat förvärvsarbete som avses i första slyckel nämnda lag­rum .


Föreslagen lydelse


98


till 28 §


10.'° Belopp, varmed schablon­avdrag för egenavgifter överstigit påförda avgifter, samt restituerade, avkortade eller avskrivna egenav­gifter skall, i den omfattning som anges i anvisningarna till 41 b §, upptagas som intäkt av rörelse.


10. TiU intäkt av rörelse räknas avdrag för egenavgifter som åter­förts enligt punkt 9 a av anvisning­arna till 29 § samt - ;' den mån avdrag har medgetts för avgifterna vid beräkning av nettointäkten av rörelsen — restituerade, avkortade eller avskrivna egenavgifter.


till 29 §


9." Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa till­verkningsskatter, stämpelavgifter, tull- och hamnumgälder m.m. dyl. Däremot/fl svenska allmänna skal-ter icke avdragas (se 20 §).

Avdrag medges för påförda egenavgifter i den omfattning som anges i anvisningarna tiU41 b §.

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkost­nad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmån­ligare grunder än vad som gäller en­ligt grupplivförsäkring för befatt­ningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligl grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet här­med icke utgör omkostnad i rörel­sen erhålles allmänt avdrag under de förutsättningar som angivas i 46 § 2 mom.


9. Såsom speciella för rörelse ut­gående skatter eller avgifter till del allmänna må nämnas vissa lillverk-ningsskatter, stämpelavgifter, lull-och hamnumgälder m. m, dyl. Där­emot får svenska allmänna skaller inle dras av (se 20 §),

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss rörelse, utgör avdragsgill omkost­nad i rörelsen. Om den ersättning, som kan komma att ulfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmån­ligare grunder än vad som gäller en­ligl grupplivförsäkring för befatt­ningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i rörelsen. För den del av premien som i enlighet här­med inle ulgör omkostnad i rörel­sen erhålls allmänl avdrag under de förutsättningar som anges i 46 § 2 mom.


'"Senaste lydelse 1976:460. "Senaste lydelse 1981:295.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


99


Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 mom. tredje stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomsl av rörelse.


9.a.Vid beräkning av nettoin­täkt av här i riket bedriven rörelse skall punkt 2 a av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tUlämpning. Vid tUlämpning av nämnda anvis­ningspunkt skall i stället för in­komst eller underskott av Jord­bruksfastighet beaktas inkomst el­ler underskott av rörelse samt i StäUet för sjukpenning som avses i punkt 14 av anvisningarna tiU 21 § beaktas sjukpenning som avses i punkt 9 av anvisningarna till 28 §.


9 a. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981: 000) om socialavgifter i den mån avgifterna är hänföriiga till rörel­sen.

Fysisk person, som bedrivit rö­relse här i riket, får dessuiom av­drag för belopp som har avsatts för att läcka de på beskattningsåret belöpande egenavgifierna. Den som enligt bokföringslagen (1976:125) är skyldig all upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räken­skaperna , för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskatt­ningsår.

Avdrag enligt andra slycket be­räknas på ell underlag som mot­svarar den skattskyldiges nettoin­täkt av rörelsen, beräknad enligt la­gen (1947:576) om statlig inkomst­skatt, före avdraget, minskad med

1)   sjukpenning eller annan ersätt­ning som avses i punkt 9 av anvis­ningarna till 28 §,

2)   intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligl 11 kap. 2 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, och

3)   intäkt som omfattas av över­enskommelse enligt 3 kap. 2 § and­ra stycket lagen om allmän försäk­ring.

Avdrag enligl andra slyckel får uppgå lill högst 25 procent av un­derlaget, beräknat enligl tredje stycket.

Vad som har sagts i första-fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i elt han­delsbolag, under JÖrulsätining atl bolagel har haft inkomst av en här i


'-Senaste lydelse 1976: 1094.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


100


riket bedriven rörelse och att del­ägaren genom bolagel har drivit rö­relsen. Avdrag enligt första och andra styckena skall därvid göras av delägaren. Vad som nu har sagts gäller också i fråga om en delägare i etl dödsbo, för vilket reg­lerna om handelsbolag skall lilläm­pas.

Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en inedhjäl­pande make för en del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag en­ligt första och andra styckena gö­ras särskilt för envar av makarna.

Skattskyldig som har gjort av­drag enligt andra stycket skall vid självdeklarationen .foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgif­terna skall lämnas på blankett en­Ugt forimdär som faststäUls av riks­skatteverket.

fill 52 §'■'


Ha makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende in­komst av jordbruksfastighet eller rörelse gälla bestämmelserna i and­ra—sjätte styckena.

Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn lill ulbildning, arbetsuppgif­ter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verk­samheten och den andra maken ej har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksam­heten beskattas för hela inomsten av verksamheten om annal ej följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamhelen bedriven av makarna gemensaml. I sådana fall sker be­skattning enligt femte stycket.

När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra


Har makar tillsammans deltagit i förvärvsverksamhet avseende in­komsl av jordbruksfastighet eller rörelse gäller beslämmelserna i andra-sjätte styckena.

Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgif­ter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande slällning i verk­samheten och den andra maken inte har en sådan ledande slällning. Den make som sålunda driver verksam­heten beskattas för hela inomsten av verksamhelen om annat inle följer av iredje och fjärde slyckena. Har ingen av makarna en sådan le­dande slällning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensaml. I sådana fall sker beskattning enligt femte stycket.

När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra


'Senaste lydelse 1976: 1094.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

maken (medhjälpande make) arbe­tat i verksamheten minst 400 lim­mar under beskattningsåret, får ma­karna fördela inkomslen sig emel­lan så atl en del av hela inkomslen av förvärvskällan, beräknad enligl lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt före schablonavdrag för egenavgifter enligt punkl 2 a av anvisningarna till 22 § och punkl 9a av anvisningarna lill 29 §, hän­föres till medhjälpande make. Den­na del får icke upptagas till högre belopp än som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för medhjälpande makens arbete jämle egen sjukpenning eller annan er­sättning som avses i punkl 14 av anvisningarna lill 21 § eller punkt 9 av anvisningarna till 28 §. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre lid än 12 månader, jämkas antalet arbetstimmar med hänsyn härtill. Arbetsinsats i makarnas ge­mensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn lill rö­relsens art och andra omständighe­ter skäl därtill föreligger. Vid bedö­mande av om medhjälpande make under beskattningsärel arbetat fö­reskrivet antal arbetstimmar skall anses atl han under tid, då han upp­burit sjukpenning eller föräldrapen­ning enligt lagen (1962: 381) om all­män försäkring eller därmed jäm­förlig ersättning enligt annan för­fattning, arbetat i samma omfatt­ning som närmast före den lid, då sådan ersättning uppburits.

I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskäl­lan eller det i denna nedlagda kapi­talet, möter ej hinder atl - utöver vad som anges i tredje stycket -hänföra ytterligare en del av in­komsten lill sislnämnda make, mot­svarande skälig ränta som han kan ha uppburit på grund av sin ägande­rätt eller kapitalinsats.

Ha makarna gemensamt bedrivii verksamheten, skall vardera maken


101

Föreslagen lydelse

maken (medhjälpande make) arbe­tat i verksamheten minsl 400 tim­mar under beskattningsåret, fär ma­karna fördela inkomsten sig emel­lan så atl en del av hela inkomslen av förvärvskällan, beräknad enligl lagen (1947:576) om statlig in­komstskatt, före avdrag för avsätt­ning för egenavgifter enligt lagen (1981:000) om socialavgifter, hän­förs till medhjälpande make. Denna del får inte tas upp lill högre belopp än som kan anses motsvara mark­nadsmässigt vederlag för medhjäl­pande makens arbete jämle egen sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkl 14 av anvisning­arna till 21 § eller punkt 9 av anvis­ningarna till 28 §. Omfattar beskatt­ningsåret kortare eller längre tid än 12 månader, jämkas antalet arbets­timmar med hänsyn härtill. Arbets­insats i makarnas gemensamma bostadsutrymme får medräknas om med hänsyn till rörelsens art och andra omständigheter skäl därtill föreligger. Vid bedömande av om medhjälpande make under beskatt­ningsåret arbetat föreskrivet antal arbetstimmar skall anses alt han under tid, då han uppburit sjukpen­ning eller föräldrapenning enligl la­gen (1962:381) om allmän försäk­ring eller därmed jämförlig ersätt­ning enligt annan författning, arbe­tat i samma omfattning som när­mast före den tid, då sådan ersätt­ning uppburits.

I de fall dä verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägl del i förvärvskäl­lan eller det i denna nedlagda kapi­talet, möter inle hinder atl - utöver vad som anges i tredje slycket -hänföra ylleriigare en del av in­komsten lill sislnämnda make, mot­svarande skälig ränla som han kan ha uppburit på grund av sin ägande­rätt eller kapitalinsats.

Har makarna gemensaml bedri­vit   verksamhelen,   skall   vardera


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

taxeras för den inkomsl därav som med hänsyn till hans arbete och öv­riga insatser i verksamheten skäli­gen tillkommer honom.

Vad som på vardera maken be­löper enligt bestämmelserna i förs-ta-femle styckena minskat med schablonavdrag för egenavgifter ulgör den skattskyldiges nettoin­täkt av förvärvskällan.

Av 65 § framgår, att bestämmel­ser som avse gift skattskyldig i vis­sa fall skola tillämpas i fråga om dem som, ulan att vara gifta, leva tillsammans.


102

Föreslagen lydelse

maken taxeras för den inkomsl där­av som med hänsyn lill hans arbete och övriga insalser i verksamhelen skäligen tillkommer honom.

Vad som pä vardera maken be­löper enligt beslämmelserna i förs-ta-femte slyckena utgör den skatl­skyldiges nettointäkt av förvärvs­källan.

Av 65 S framgår, atl bestämmel­ser som avser gxft skatiskyldig i vis­sa fall skaU tillämpas i fråga om dem som, utan alt vara gifta, lever tillsammans.


fill 53


3. Inkomst av rörelse i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av patent, mönster eller dyl., som härflyler från här i riket bedriven rörelse, anses som inkomst av rörelse, som här bedrivits.


3. Ersättning i form av royally eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller im­materiella tiUgångar skall, såvida ersättningen skall hänföras till in­täkt av rörelse och ersättningen härrör frän här i riket bedriven rö­relse, anses som intäkt av rörelse, som här bedrivits.


Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982 och lillämpas första gången vid 1983 års taxering. I samband därmed iakttas följande.

1.    Har en skallskyldig påförts egenavgifter såsom slutlig skatt för be­
skattningsår för vilkel taxering har skett år 1982 eller lidigare och har den
skallskyldige för beskattningsåret medgetts schablonavdrag för egenav­
gifter enligt den äldre lydelsen av punkt 2 a av anvisningarna lill 22 § eller
den äldre lydelsen av punkt 9 a av anvisningarna till 29 §, medges avdrag
för de påförda egenavgifierna endast med del belopp varmed dessa har
överstigit schablonavdraget. Om schablonavdrag för beskatlningsåret har
medgetts med belopp överstigande summan av de påförda egenavgifierna
skall skillnadsbeloppel tas upp som intäkt.

2.    Har schablonavdrag för egenavgifter, som medgivils vid 1982 eller tidigare ärs taxering, reducerats i samband med ändring av taxeringen, får avdrag göras med del belopp varmed reduktion har skett, Å andra sidan skall som intäkt tas upp belopp varmed schablonavdrag i samband med ändring av 1982 eller tidigare års taxering har medgetts utöver tidigare åtnjutet schablonavdrag.

3.    Belopp som är avdragsgillt eller skattepliktigt enligt första eller andra punklen hänförs lill det beskattningsår under vilkel slutlig eller tillkom­mande skatt har påförts eller restitution, avkortning eller avskrivning har skett. Har schablonavdrag för egenavgifter medgetts eller har tidigare medgivet schablonavdrag ändrats, skall, såvida taxeringsåtgärden inte för­anleder omräkning av egenavgifierna för beskattningsåret i fråga, avdraget eller intäkten hänföras till det beskattningsår under vilket beslutet an­gående taxeringsålgärden har meddelats.


 


Prop. 1981/82:10                                                                  103

Har den skattskyldige antingen brukat flera jordbruksfastigheter eller bedrivit flera rörelser under det beskattningsår som anges i första stycket, skall i nämnda stycke avsett avdragsgillt eller skattepliktigt belopp hänfö­ras till den förvärvskälla som ger störst underlag för beräkning av scha­blonavdrag. Har den skaitskyldige under nämnda beskattningsår både brukat jordbruksfastighet och bedrivii rörelse, fastställs i första hand det inkomstslag inom vilket underiaget för avdrag är störst. Inom delta in­komstslag hänförs avdrag eller intäkt till den förvärvskälla som ger störst underiag. Har den skaitskyldige under beskattningsåret varken brukat jordbruksfastighet eller bedrivit rörelse, medges avdraget såsom allmänt avdrag enligt 46 § 2 mom. medan intäkten las upp säsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 1 och 3-5 §§ lagen (1970: 172) om begränsning av skall i vissa fall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1§-

Vid debitering av slutlig och lill-   Vid debitering av slutlig och till-

kommande  skatt   skall  statlig  in-     kommande  skatt  skall  statlig  in­komstskatt och förmögenhetsskatt     komstskalt och förmögenhetsskatt saml    avgift    enligl    4 §    lagen      begränsas enligt bestämmelserna i (1968:419) om allmän arbelsgivar-     denna lag. avgift begränsas enligt bestämmel­serna i denna lag.

Med skatt avses i denna lag även sådan avgift som angives i första stycket.

3§-'

Vid prövning av skattebegränsningen fasiställes ett spärrbelopp med hänsyn lill den beskattningsbara inkomst som beräknals för den skallskyl­dige enligl lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för det är vartill skat­ten hänför sig.

Den beskattingsbara inkomslen, minskad med 4500 kronor, skall

ökas  med  avdrag enligt lagen   ökas med särskill investeringsav-

(1975:1147)   om   särskilt   investe-     drag, ringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämför­lig författning,

ökas   med   sådant  schablonav-     ökas med påförda egenavgifter

drag för egenavgifter som avses i     enligl lagen (1981:000) om social-

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:772. Senaste lydelse 1976: 1095. Senaste lydelse 1979: 1163.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

punkt 2 fl av anvisningarna till 22 § och punkl 9 a av anvisningar­na lill 29 § kommunalskaltelagen (1928:370), samt

ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje styckena av anvisningarna till 41 b § nämnda lag.

104

Föreslagen lydelse

avgifter och avdrag för avsättning för egenavgifter.

minskas med restituerade, avkor­tade eller avskrivna egenavgifter saml till beskattning återfört av­drag för avsättning för egenav­gifter,

alll under förutsättning alt den skaitskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattats för inläkt av här angivel slag.

Om den skattskyldige eriagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara inkomsten ökas med den lill sjömansskatt beskatt­ningsbara inkomslen och enligt 1 § 2 mom. lagen (1958: 295) om sjömans­skall skattepliktig dagpenning.

Spärrbeloppet ulgör 80 procent av den del av den skatlskyldiges enligt första stycket beskattningsbara inkomsl, ökad eller minskad enligl andra och Iredje styckena, som ej överstiger 30 basenheter enligl lagen (1977: 1071) om basenhet enligl 10§ 1 mom. lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt och 85 procent av överskjutande belopp.

.4§


Med egenavgifter förslås av­gifler som avses i första stycket av anvisningarna till 41 b § kommu­nalskaltelagen (1928:370).

År den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 eller 5 mom. uppbördslagen (1953:272), 2 § lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer eller 5 § lagen (1980: 1047) om skaltereduktion för aktieutdelning eller genom avräkning av utländsk skall enligl särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första slycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett.

Spärrbelopp enligt 3 § Jämföres med sammanlagda beloppet av stat­lig inkomstskatt, förmögenhets­skatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel och egenavgifter som beräknals för den skallskyldi­ge på grund av taxeringen (skatte­beloppet). I skallebeloppet inräk­nas även sjömansskatt, om den skaitskyldige erlagt sådan skatt un­der beskatlningsåret.


Spärrbelopp enligt 3 § jämförs
med sammanlagda beloppet av stat­
lig inkomstskatt, förmögenhets-
skatl, kommunal inkomstskatt och
egenavgifter
      enligt       lagen

(1981:000) om socialavgifter som beräknats för den skaitskyldige på grund av taxeringen (skattebelop­pet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skait­skyldige eriagt sådan skatt under beskattningsåret.


Senaste lydelse 1980: 1052.


 


Prop, 1981/82:10


105


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Nedsättning sker av den statliga förmögenhetsskatten, om inte en annan ordning kan anlas vara för­månligare för den skaitskyldige. Skaltenedsätlning som avses i 4 § iredje stycket verkställs sedan ned­sättning har skett enligt första stycket i denna paragraf.

sr

Om skattebeloppet enligt 4 § är högre än spärrbeloppet, nedsätts den statliga inkomstskatten och för­mögenhetsskatten med överskju­tande belopp. Förmögenhetsskat­ten får dock med tillämpning av denna lag inte bli lägre än skatten på 50 procent av den skatlskyldiges beskattningsbara förmögenhet.

Om skattebeloppet enligl 4 § är högre än spärrbeloppet, nedsatt es den statliga inkomstskatten och för­mögenhetsskatten samt avgift en­Ugt 4 § lagen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift med överskju­tande belopp. Den statUga förmö­genhetsskatten får dock med tillämpning av denna lag ej bli lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhel.

Nedsättning sker av den statliga förmögenhelsskalten, om ej en an­nan ordning kan antagas vara för­månligare för den skattskyldige, Skaltenedsätlning som avses i 4 § tredje stycket verkställes sedan nedsättning har skett enligt första stycket i denna paragraf.


Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1982 och lillämpas första gängen i fråga om skatt som påförs på grund av 1983 års laxering.

3   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1978:401) om exportkredilstöd skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5§'

Exportkredilavdrag innebär att exportförelaget vid beräkning av net­tointäkt enligl kommunalskaltelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt medges ett extra avdrag för sådan stödberättigad kost­nadsdel som avses i 3 §.


Avdrag får medges från och med det beskattningsår dä exportkredit-avtalet har ingåtts till och med det år då krediten enligt avtalet skall vara lill fullo återbetald. Avdrag får dock för varje beskattningsår åtnju­tas högst med belopp som svarar


Avdrag fär medges frän och med det beskatlningsår då exportkredit-avtalet har ingåtts till och med det är dä krediten enligt avtalet skall vara till fullo återbetald. Avdrag fär dock för varje beskatlningsår åtnju­tas högst med belopp som svarar


-' Senaste lydelse 1976: 1095. ' Senaste lydelse 1978:952.


 


106

Prop, 1981/82:10

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

mot skillnaden mellan bruttointäk­ten och övriga avdrag i förvärvskäl­lan, härunder inbegripet särskilt in­vesteringsavdrag men inte avdrag för avsättning för egenavgifter en­Ugt lagen (1981:000) om socialav­gifter.

mot skillnaden mellan bruttointäk­ten och övriga avdrag i förvärvs­källan, härunder inbegripet inves­teringsavdrag enligt lagen (1975:1147) om särskilt investe­ringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt eller därmed jämför­lig författning men ej sådant scha­blonavdrag för egenavgifter som avses i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § och punkt 9 a av anvisning­arna till 29 § koinmunalskattela-gen.

Har exportföretaget för vissl beskattningsår erhållit exportkredilbidrag för viss exportkredit får företaget, beträffande samma exportkredit, inle därefter åtnjuta exportkredilavdrag för beskattningsåret i fräga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gängen vid 1983 års taxering.

4    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1979:610) om allmän invesleringsre­serv skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Avdrag får för viss förvärvskälla och för elt och samma beskatt­ningsår inte översliga hälften av den vid taxeringen till slallig in­komstskatt beräknade nettointäk­ten av förvärvskällan, före avsätt­ningen och före schablonavdrag för egenavgifter. Avdrag medges med helt tusental kronor, dock inle för avsättning som understiger 10000 kronor.


2§


Föreslagen lydelse

Avdrag fär för viss förvärvskälla och för elt och samma beskatt­ningsår inle översliga hälften av den vid taxeringen till statlig in­komstskatt beräknade nettointäk­ten av förvärvskällan, före avsätt­ningen och före avdrag för avsätt­ning för egenavgifter enligt lagen (1981:000) om socialavgifter. Av­drag medges med helt tusental kro­nor, dock inte för avsättning som understiger 10000 kronor.


Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1982 och lillämpas första gången vid 1983 års taxering.


 


Prop, 1981/82:10                                                    107

5   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1979:611) om upphovsmannakonto skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6                                                                            §
Uppskov medges för visst be-
Uppskov medges för visst be­
skattningsår högst med elt belopp
skattningsår högst med etl belopp
uppgående lill tvä tredjedelar av
uppgående till två tredjedelar av
den vid taxering lill statlig inkomsl-
den vid taxeringen till statlig in-
skatt beräknade nettointäkten av
komstskalt beräknade nettoinläk-
förvärvskällan före uppskov och
len av förvärvskällan före uppskov
schablonavdrag för egenavgifter
och avdrag för avsälining för egen-
och högst med sådant belopp all
avgifter enligt lagen (1981:000) om
nämnda nettointäkt, efter uppskov
socialavgifter och högst med så-
men före schablonavdrag för egen-
dant belopp atl nämnda nettointäkt,
avgifler, uppgår lill minst 30000
efter uppskov men före aiJra/cV
kronor.
                      avsättning för egenavgifter, uppgår

lill minst 30000 kronor.

Uppskov medges med belopp som avrundas nedåt till hell lusental kronor.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982 och tillämpas första gängen vid 1983 års taxering.

6   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskalTning

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1980:953) om särskill investerings­avdrag för inventarieanskaffning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

3 §

Särskill investeringsavdrag utgör 20 procent av anskaffningsvärdet.

Avdraget skall göras vid taxeringen för det beskattningsår under vilkel inventarierna har levererats eller — i fråga om inventarier som den skait­skyldige själv har tillverkat - färdigställts.

Särskill investeringsavdrag med- Särskill invesleringsavdrag med­
ges högsl med ett belopp som mol-
ges högst med etl belopp som mol­
svarar den vid laxeringen lill statlig
svarar den vid taxeringen lill statlig
inkomstskatt beräknade inkomsten
inkomstskatt beräknade inkomslen
av förvärvskällan före särskilt inve-
av förvärvskällan före särskill inve­
sleringsavdrag och före - i före-
steringsavdrag och före - i före­
kommande fall  —  avdrag för in-
kommande fall  -  avdrag för in-


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

komslbaserad avsättning till resul­tatutjämningsfond enligl 41 d § kommunalskaltelagen (1928:370), avdrag för avsättning till allmän in­vesteringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän inveslerings­reserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmanna­konto samt schablonavdrag för egenavgifter. Vad som inle kunnat utnyttjas på detta säu får vid senare taxering utnyttjas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker tredje året efter det år dä taxering enligt andra stycket har skett. Elt förskjutet in­vesleringsavdrag får - i förekom­mande fall sedan hänsyn tagits lill del på det akluella beskattningsåret belöpande avdraget - inte över­stiga det belopp som har beräknats enligt första meningen.


108

Föreslagen lydelse

komslbaserad avsättning till resul­tatuljämningsfond enligt 41 d § kommunalskaltelagen (1928:370), avdrag för avsättning lill allmän in­vesteringsreserv enligt lagen (1979:610) om allmän inveslerings­reserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmanna­konto samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:000) om .socialavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas på detta säll fär vid senare laxering utnytt­jas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid den laxering som sker tredje året efler det är då taxe­ring enligt andra stycket har skett. Ett förskjutet investeringsavdrag fär - i förekommande fall sedan hänsyn tagils till det pä del akluella beskattningsåret belöpande avdra­get - inte överstiga det belopp som har beräknats enligt första mening­en.


Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982 och tillämpas första gängen vid 1983 ärs taxering.

7    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m, m.

Härigenom föreskrivs all 3 § lagen (1980:954) om särskill investerings­avdrag för byggnadsarbeten m. m. skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3

Särskilt investeringsavdrag utgör 10 procent av den del av utgifterna för ny-, lill- eller ombyggnad och 20 procent av den del av utgifterna för täckdikning som hänför sig lill perioden den 1 november 1980-den 31 mars 1982. Utgifter anses hänförliga till denna period om de avser material som har fogats in i en byggnad eller annal arbele som har utförts under peri­oden.

Investeringsavdrag skall göras för det beskattningsår under vilket ett arbete har utförts. Om arbetet hänför sig till fiera beskattningsår och investeringsavdrag på grund av arbelel inle redan har gjorts, får dock hela invesleringsavdragel göras vid taxeringen för del sista beskattningsår som kan komma i fråga.


 


Prop. 1981/82:10

Nuvarande lydelse

Särskilt investeringsavdrag med­ges högsl med ett belopp som mot­svarar den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan före särskill inve­sleringsavdrag och före - i före­kommande fall - avdrag för in-komstbaserad avsättning lill resul­tatutjämningsfond enligt 41 d S kommunalskatlelagen (1928:370), avdrag för avsättning lill allmän in­vesteringsreserv enligt lagen (1979: 610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto samt scha­blonavdrag för egenavgifter. Vad som inte kunnat utnyttjas på detta sätt får vid senare laxering utnytt­jas genom avdrag i förvärvskällan, dock senast vid den taxering som sker tredje året efter det är då taxe­ring enligt andra stycket har skett. Ett förskjutet investeringsavdrag får - i förekommande fall sedan hänsyn tagils till det på det aktuella beskatlningsåret belöpande avdra­get - inte överstiga det belopp som har beräknats enligl första mening­en.


109

Föreslagen lydelse

Särskilt       investeringsavdrag

medges högst med etl belopp som motsvarar den vid taxeringen till statlig inkomstskall beräknade in­komslen av förvärvskällan före sär­skill invesleringsavdrag och före -i förekommande fall - avdrag för inkomstbaserad avsättning lill re­sultatuljämningsfond enligl 41 d § kommunalskaltelagen (1928:370), avdrag för avsättning till allmän in­vesteringsreserv enligt lagen (1979: 610) om allmän investeringsreserv, uppskov enligt lagen (1979:611) om upphovsmannakonto saml avdrag för avsättning för egenavgifter en­ligt lagen (1981: 000) om socialav­gifter. Vad som inte kunnat utnytt­jas på detta sätt fär vid senare taxe­ring utnyttjas genom avdrag i för­värvskällan, dock senasi vid den taxering som sker tredje året efler det är dä taxering enligt andra stycket har skell. Elt förskjutet in­vesteringsavdrag fär - i förekom­mande fall sedan hänsyn tagils till det pä del aktuella beskattningsåret belöpande avdraget - inte över­stiga det belopp som har beräknats enligt första meningen.


 


Denna lag träder i krafl den 1 januari vid 1983 års taxering.


1982 och tillämpas första gången


8.   Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs atl 37 § 2 mom. och 39 § 1 mom. laxeringslagen (1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.


Föreslagen lydelse


Nuvarande lydelse


37 §

2 mom.' Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom. skall iakttagas följande.

Avser sådan förmån, varom i I mom. första och andra punkterna för-mäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den lidrymd, för vilken förmånen utgått.

' Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.  Senaste lydelse 1978:316.


 


Prop. 1981/82:10                                                                  110

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

I kontrolluppgift, som upplager särskild resekostnads- och iraklamenls-ersältning, skall angivas beloppet av dels resekoslnadsersällning och dels Iraktamenlsersätlning jämle tid för vilken traktamentsersättning utgått. Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrätt­ningar inom rikel i enlighel med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket. I fråga om förrättningar inom rikel skola uppgifter lämnas särskilt för förrättningar som icke varit förenade med övernattning (en­dagsförrättningar), förrättningar som varil förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer än femton dygn i följd pä en och samma ort (korltidsförrätlningar) samt övriga resor (längtidsförrättningar). För en­dagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning och anlal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrättningar medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högst fyra timmar; förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio limmar räknas som halv dag; längre förrällning räknas som hel dag. För korttids- och längtidsfönätlningar uppgives utgiven traktamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De första femton dygnen av varje långtidsförrältning uppgivas så­som korttidsforrättning. - I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskill anmärkas, att arbetsgivaren utöver traklamentsersättningen, haft utgifter för den anställdes boslad eller uppehälle under förrättningen.

Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun är belä­gen medger det, behöver arbetsgivaren, i stället för att lämna uppgift enligl iredje slycket om traktamentsersättning vid förrättning inom rikel, endasi anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersättning utgått. Förutsättning för medgivande är att ersättning ulgår enligl sådana grunder atl den kan antagas icke komma att översliga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande medgivande kan lämnas även beiräffande resekoslnadser­sällning för färd med allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett större antal anställda, som mera regelbun­det företager tjänsteresor, och medgivandel bedömes vara ulan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande fär ej lämnas fåmansförelag i fråga om uppgifter rörande förelagsledaren och honom närstående personer samt delägare i förelaget. Lämnat medgivande gäller tills vidare. Del kan be­gränsas till viss grupp av anställda. — Ansökan om medgivande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oklober året före taxeringsåret. Talan mot beslut, varigenom ansökan om medgivande avslagits eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola ha inkom­mit till verkel inom en månad från den dag dä klaganden erhöll del av beslutet. Mot riksskatteverkets beslut fär lalan icke föras.

Däresl vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upplagas bruttolön och vad som avdragils.

Av kontrolluppgift enligt 1 mom. Av kontrolluppgift enligl 1 mom.
första, andra eller sjunde punklen
första, andra eller sjunde punklen
skall framgå, huruvida arbetsgiva-
skall framgå om arbetsgivaren har
ren har att för utgivet belopp er-
alt för utgivet belopp betala arbeis-
lägga avgift enligt 19 kap. I § lagen
givaravgifter enligl lagen (1981:
(1962:381) om allmän försäkring. 1
000) om socialavgifter. I kontroll­
kontrolluppgift som nu har sagts
uppgift som nu har sagts skall sär-
skall särskilt för sig upptagas repre-
skilt för sig tas upp representations-


 


Prop, 1981/82:10                                                                  111

Föreslagen lydelse

ersättning och särskill för sig annan kostnadsersättning än resekost­nads- och traktamentsersättning.

Nuvarande lydelse

senlalionsersällning och särskilt för sig annan kostnadsersättning än re­sekostnads- och Iraklamenlsersäll-ning.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig upplagas sådant skatteavdrag, som skett för uttagande av preliminär A-skatt.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgif­ten avser. Kan personnummer inte anges för den sistnämnde skall, där så kan ske, redovisas län, kommun och församling, där han var mantalsskri­ven för året före taxeringsåret. I kontrolluppgift som lämnas av fåmans­förelag skall anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punklen sägs och som avser pensionsförsäkring lagen annorledes än i samband med tjänst, skall inne­hålla uppgift om lidigare och nuvarande ägare lill försäkringen och, om möjligl, fång varigenom äganderätten övergått samt, i förekommande fall, den som erhållit förfoganderätten till försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring tagen i samband med tjänst, skall innehålla upp­gift om den, som enligt tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.

Kontrolluppgift enligt 1 mom. första eller andra punkten skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Särskild uppgiftshandling skall läm­nas för varje person.

Riksskatteverket får på ansökan av uppgiflsskyldig medge undantag från beslämmelserna i tionde slycket. Mot riksskatteverkets beslut får lalan ej föras.

Nuvarande lydelse 39 S

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för näst­föregående kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:


Uppgiftsskyldig

1. Den som enligt 37 § 1 mom. första punkten är skyldig alt utan anmaning av­lämna kontrolluppgift.


Vem   uppgiften   skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige inne­haft anslällning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete.


Vad   uppgiften   skall avse

Åtnjutna förmåner, därest icke uppgifts­skyldighel utan anma­ning föreligger, med upplysning dels, då förmånerna avse kor­tare lid än helt år, om den tidrymd, för vil­ken de åtnjutits, och dels huruvida det ålig­ger arbetsgivaren att för förmånerna er­lägga avgift enligt 19 kap. I § lagen om aU­män försäkring.


 


Prop, 1981/82:10


2. Den som för ar­betslag eller liknande grupp av personer i en summa uppburit visst avlöningsbelopp sä­som ackordsöverskott eller dylikt för att för­delas inom laget eller gruppen.


Medlem av arbetsla­get eller gruppen.


Till medlem utgivet belopp med upplys­ning huruvida det ålig­ger arbetsgivaren att för beloppet erlägga avgift enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring.


Föreslagen lydelse 39 § 1 mom. I särskilda fall skall efter anmaning kontrolluppgifter för näst­föregående kalenderår avlämnas på sätl framgår av följande uppställning:


Uppgiftsskyldig

1. Den som enligl 37 § 1 mom. första punkten är skyldig att utan anmaning av­lämna kontrolluppgift.

2. Den som för ar­betslag eller liknande grupp av personer i en summa uppburit vissl avlöningsbelopp så­som ackordsöverskotl eller dylikt för att för­delas inom laget eller gruppen.


Vem   uppgiften   skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige inne­haft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligl arbele.

Medlem av arbetsla­get eller gruppen.


Vad uppgiften skall avse

Åtnjutna förmåner, om inte uppgiftsskyl­dighel ulan anmaning föreligger, med upp­lysning dels, då förmå­ner avser kortare lid än helt år, om den tid­rymd, för vilken de åtnjutits, och dels hu­ruvida det åligger ar­betsgivaren att för för­månerna belala ar-hetsgivaravgifter en­ligt lagen (1981:000) om socialavgifter.

Till medlem utgivet belopp med upplys­ning huruvida del ålig­ger arbetsgivaren atl för beloppel belala ar­betsgivaravgifter en­ligl lagen (1981:000) om socialavgifter.


Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgifter till ledning för 1983 ärs laxering.


 


Prop. 1981/82:10

9   Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)


113


Härigenom föreskrivs alt 1 §, 3 § 1 mom., 22 §, 25 §, 27 § 1 mom,, 49 § 1 mom. och 85 § 1 mom, uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


\e


Med skatt förstås i denna lag, där icke annal angives, statlig inkomst­skatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, lands­tingsmedel, skogsvårdsavgifter, så­dana socialförsäkringsavgifter till folkpensioneringen och tilläggs-pensionsavgifter som avses i 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om all­män försäkring, sjukförsäkrings­avgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämn­da lag, arbetsskadeförsäkringsav­gifter enUgt 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbetsskade­försäkring, delpensionsförsäkrings­avgifter enligt 21 § andra stycket lagen (1979:84) om delpensionsför­säkring, socialavgifter enUgt 3 § la­gen (1981:15) om finansiering av statsbidrag till förskole- och fritids­hemsverksamhet, skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxerings­lagen, ävensom annuitet å avdik­ningslän.

Regeringen må, om särskilda om­ständigheter därtiU föranleda, före­skriva alt i samband med uppbör­den av skatt må uppbäras jämväl annan avgift än sådan som i första stycket sägs. Har dylik föreskrift meddelats skall, där icke annat an­givas, vad i denna lag stadgas an­gående skatt äga motsvarande tillämpning beiräffande avgift som med föreskriften avses.


Med skatt förstås i denna lag, om inte annat anges, statlig inkomst­skatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt, skogs­vårdsavgifter, egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1956:623) samt annuitet på avdikningslän.

Regeringen/År, om särskilda om­ständigheter föranleder det, före­skriva atl i samband med uppbör­den av skall skall uppbäras även andra avgifter än sådana som anges i första stycket. Har sådan föreskrift meddelats skall, om inte annal anges, vad i denna lag stad­gas angående skatt lillämpas be­träffande den avgift som avses med föreskriften.


' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

' Senaste lydelse 1981:41.

8   Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 10


 


Prop, 1981/82:10


114


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


3 §


1 mom.' I den omfattning ne­dan angives skall skattskyldig utgö-preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligl kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingå­ende statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, socialförsäk­ringsavgift till folkpensioneringen enligl 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, tilläggspen­sionsavgift, sjukförsäkringsavgift, arbelsskadeförsäkringsavgift, del-pensionsförsökringsavgift, social­avgift enligt 3 § lagen (1981:15) om finansiering av statsbidrag liU för­skole- och fritidshemsverksamhet, avgift enligt 4 § lagen om allmän arbetsgivaravgift, kommunal in­komstskatt och landstingsinedel.


1 mom. I den omfattning nedan anges skall skattskyldig beicda pre­liminär skatt med belopp, vilkel sä nära som möjligl kan anlas motsva­ra i den slulliga skatten ingående statlig inkomstskatt, statlig förmö­genhetsskall, egenavgifter och kommunal inkomstskatt.


22   §''


Lokal skattemyndighet beslular i fråga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av prelimi­när B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt.

Beslut som avses i första stycket meddelas av den lokala skattemyn­digheten i det fögderi där beskatt­ningsorten är belägen. I fråga om fysisk person eller dödsbo beslutar dock lokala skaltemyndigheten i det fögderi där hemortskommunen är belägen. Om sådan skallskyldig saknar hemortskommun eller sär­skilda skäl eljest föreligga, beslular lokala skattemyndigheten i be­skattningsort för den skaitskyldige enligt föreskrifter som riksskatte­verket meddelar.


Lokal skaltemyndighet beslular i fräga om beräkning av preliminär A-skatt samt debitering av prelimi­när B-skatl och slutlig, kvarstående och tillkommande skatt. Lokal skattemyndighet fastställer också avgiftsunderlag för egenavgifter.

Beslut som avses i första slycket meddelas av den lokala skattemyn­digheten i del fögderi där beskatt­ningsorten är belägen. I fråga om fysisk person eller dödsbo beslutar dock lokala skaltemyndigheten i det fögderi där hemortskommunen är belägen. Om sådan skattskyldig saknar hemortskommun eller sär­skilda skäl annars föreUgger, beslu­tar lokala skattemyndigheten i be­skattningsort för den skattskyldige enligt föreskrifter som riksskatte­verket meddelar.


Länsslyrelsen medverkar i debiteringsarbelel enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

' Senaste lydelse 1981:41. " Senasie lydelse 1974:771.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande Ivdelse


Föreslagen lydelse


115


25 §'


Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall iakttagas:

att socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen uträknas med tillämpning av 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen (1962:381) om allmän försäk­ring;

att tilläggspensionsavgift uträk­nas med tillämpning av den pro­centsats för avgiftsuttaget, som fastställts för inkomståret;

atl sjukförsäkringsavgift uträk­nas med tillämpning av 19 kap. 2 och 4 §§ lagen (1962:381) om all­män försäkring;

atl för skallskyldiga, som avses i 10 § I mom. lagen om statlig in­komstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämls för inkomståret; saml

all kommunal inkomstskatt och landstingsinedel uträknas med led­ning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomståret bestämts för utdebitering i be­skattningsorten; dock må regering­en eller den myndighet regeringen beslämmer, om särskilda omstän­digheter/öre//ggfl, förordna atl ut­debitering i hemortskommunen fär läggas lill grund vid debitering av preliminär B-skatl för fysisk person eller dödsbo även om beskattnings­orten åren annan.


Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering skall iakttas:

att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:000) om .socialavgifter;

atl för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med lillämpning av del procenttal av grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskall uträknas med ledning av den skat­tesats, som för inkomståret gäller i beskattningsorten; dock får rege­ringen eller den myndighet rege­ringen bestämmer, om del förelig­ger särskilda omständigheter, för­ordna alt utdebitering i hemorts­kommunen får läggas till grund vid debitering av preliminär B-skatl för fysisk person eller dödsbo även om beskattningsorten är en annan.


27 §


1 mom.* Vid debitering av slut­lig skatt skall iakttagas:


1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttas:


att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som har fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats som för inkomståret gäller i beskattningsorten;

-' Senasie lydelse 1974:771. •* Senaste lydelse 1981:41.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


116


atl kommunal inkomstskatt uträknas i en posl, varvid skattebeloppet vid öretal över 50 avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas enligt bestämmelserna i 1 § lagen (1946: 324) om skogsvårdavgift;

att liUäggspensionsavgift uträk­nas ined tillämpning av den för in­komståret fastställda procentsat­sen för avgiftsuttaget, varvid öretal bortfaller;

alt kommunal inkomstskatt debiteras med belopp som har uträknats av lokal skattemyndighet i det fögderi där beskattningsorten är belägen;


atl egenavgifter debiteras med ledning av bestämindserna i lagen (1981:000) om socialavgifter och på grundval av uppgifter om försäk­ringsförhållanden som lämnas av den allmänna försäkringskassan, varvid öretal bortfaller; samt

att / / § nämnd sjukförsäkrings­avgift debiteras enligt 19 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring på grundval av uppgifter om försäk­ringsförhållanden som lämnas av allmän försäkringskassa;

alt socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen såvitt gäller person med inkomst av annat för­värvsarbete än anställning debi­teras med tUlämpning av bestäm­melserna i 11 kap. 4 § samt 19 kap. 3 och 4 a §§ lagen om allmän för­säkring;

att i 1 § nämnd arbelsskadeför­säkringsavgift debiteras med led­ning av bestämmelserna i 7 kap. 2 § tredje stycket lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring;

att i I § nämnd delpensionsför­säkringsavgift debiteras med led­ning av bestämmelserna i 21 § and­ra stycket lagen (1979:84) om del­pensionsförsäkring;

alt i 1 § nämnd socialavgift debi­teras med ledning av bestämmel­serna i 3 § lagen (1981:15) om fi­nansiering av statsbidrag till för­skole- och fritidshemsverksamhet; samt

att i 1 § nämnd annuitet eller, om skattskyldig har att erlägga flera annuileter, summan av dessa påförs i helt anlal kronor, varvid örelal bortfaller.


 


Prop, 1981/82:10                                                                  117

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

49 § / mom. Skatiskyldig får av den lokala skattemyndigheten beviljas an­stånd med inbetalning av skall, kvarskalteavgift eller ränta,

1)  om taxeringsintendenlen har anfört besvär över taxeringen med yr­kande om ändring till den skattskyldiges förmån: till det belopp som betingas härav,

2)  om den skaitskyldige har anfört besvär över taxeringsnämndens be­slut om taxering och taxeringsintendenlen helt eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd eller det - utan atl yttrande har inhämtats frän taxeringsintendenlen - kan med skäl antas att besvären kommer all bifallas helt eller delvis: till det belopp som betingas härav,

3)  om den skaitskyldige har anfört besvär över länsrätts eller kammar­rätts beslut om laxering och taxeringsintendenlen hell eller delvis har tillstyrkt besvären eller ansökan om anstånd: till det belopp som betingas härav,

4)  om laxeringen har blivit oriktig pä grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende: till del belopp som betingas av förbi­seendet,

5)  om den skaitskyldige har taxerats på mer än en ort för samma inkomst, garantibelopp för fastighet eller förmögenhel: lill del belopp som svarar mot ettdera av eller båda de skattebelopp som har påförts med anledning av taxeringen,

6)  om avgiftsunderlag för egen- 6) om avgiftsunderlag för egenav-avgift som avses i anvisningarna  gifter har bestämts till för högl be-//// 41 b § kommunalskaltelagen lopp: till det belopp som betingas (1928:370) har bestämts till för högt      av felaktigheten,

belopp: till det belopp som befingas av felaktigheten,

7)  om skatt har påförts obehörigen eller med för högl belopp pä grund av fel vid debiteringen: till det belopp som betingas av felaktigheten i debite­ringen,

8)  om preliminär skatt, som enligt 27 § 2 mom, skall gottskrivas den skaitskyldige, kan beräknas överstiga motsvarande slutliga skall och bli avkortad enligt 65 § samt den skattskyldige inte har erhållit jämkning enligl bestämmelserna i 45 § 1 mom. sista slyckel: lill sä stor del av skatten som kan anlas bli avkortad.

85                                              §

1 mom." Den, som icke ålnöjes  1 mom. Den lokala skallemyn-

wft beslut enligt denna lag flv/oÅ:a/ dighetens beslut enligl denna lag

skattemyndighet,   äger  i  beslutet överklagas hos länsrätten genom

söka ändring hos länsrätten genom                              besvär,
besvär.

/ fråga om preliminär taxering. Beslut om preliminär taxering,

sättel för uttagande av preliminär sättet för uttagande av preliminär

skatt, debitering eller jämkning av skall, debitering eller jämkning av

sådan skatt, verkställande av skal- sådan skatt, verkställande av skat-

' Senaste lydelse 1980:316. " Senaste lydelse 1979:174.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse

teavdrag och anstånd med inbetal­ning av skatt föres dock talan hos länsstyrelsen.

Allmänt ombud äger anföra be­svär över lokal skattemyndighets beslut endast vad avser arbetsgiva­res ansvarighet för arbetstagares skatt.

Talan får ej föras mot lokal skat­temyndighets beslut om revision enligt 78 § 1 mom. eller varigenom vite har förelagts.

Har besvärshandling före be­svärstidens utgång inkommit till an­nan länsrätt eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall de ändå upptagas till pröv­ning. Handlingarna skall då ome­delbart översändas till den länsrätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.


118

Föreslagen lydelse

teavdrag och anstånd med inbetal­ning av skatt överklagas dock hos länsstyrelsen genom besvär. Beslut om fastställande av avgiftsunder­lag för egenavgifter överklagas hos försäkringsrätten genom besvär.

De allmänna ombuden får över­klaga lokala skattemyndigheters beslut endast ifråga om arbetsgiva­res ansvarighet för arbetstagares skatt.

Lokala skattemyndigheters be­slut om revision enligl 78 § 1 mom. eller varigenom vite har förelagts får inle överklagas.

Om en besvärshandling före be­svärstidens utgång inkommit lill nå­gon annan länsrätt, länsstyrelse el­ler försäkringsrätt än den som har atl pröva besvären, skall de trots detta tas upp till prövning. Hand­lingarna skall då omedelbart över­sändas till den länsrätt, länsstyrelse eller försäkringsrätt som skall prö­va besvären.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i fräga om debitering av preliminär skatt för år 1982 och slutlig skatt på grund av 1983 ärs taxeijng. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid debitering av slutlig eller tillkommande skatt på grund av taxering år 1982 eller tidigare år eller eftertaxering för år 1981 eller tidigare år.

10   Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skatlebrollslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


!§'

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rälligheler, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebo­lags tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen

Senaste lydelse 1978: 145.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


119


(1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om stafiig förmögenhetsskatt, lagen (1958:295) om sjö­mansskatt, förordningen (1970:99) om investeringsavgift för vissa bygg­nadsarbeten, lagen (1977:322) om investeringsavgifl för vissa byggnadsar­beten.


2.    lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, förordningen (1943:477)
om skatt å vissa pälsvaror, förord­
ningen (1948:85) om försäljnings­
skatt, förordningen (1953:396) om
accis å feitemulsion m.m., lagen
(1953:397) om avgift för fettvaror
som användas för framställning av
feitemulsion m, m., lagen (1956:
545) om omsättningsskatt på motor­
fordon, lagen (1957: 262) om allmän
energiskatt, lagen (1960: 253) om
tillverkning och beskattning av
malt- och läskedrycker, lagen
(1960: 258) om utjämningsskatt på
vissa varor, lagen (1961: 372) om
bensinskatt, lagen (1961: 394) om
tobaksskatt, förordningen (1961:
653) om brännoljeskall, stämpel­
skattelagen (1964: 308), förordning­
en (1964: 352) om gasolskatt, för­
ordningen (1966:21) om särskild
skatt på motorbränslen, lagen
(1968: 430) om mervärdeskatt, för­
ordningen (1971: 170) om annons­
skatt, lagen (1972: 266) om skatt på
annonser och reklam, lagen (1972:
820) om skatt på spel, lagen (1973:
37) om avgift på vissa dryckesför­
packningar, väglrafikskaitelagen
(1973: 601), lagen (1973: 602) om
särskild vägtrafikskatt, lagen (1973:
1216) om särskild beredskapsavgifl
för oljeprodukter, bilskrolningsla­
gen (1975: 343), lagen (1977: 306)
om dryckesskatt, lagen (1978: 69)
om försäljningsskatt på motorfor­
don, lagen (1978: 144) om skatt på
vissa resor,

3,    lagen (1954:243) om yrkesska­
deförsäkring i vad avser obligato­
risk försäkring, lagen (1955:469)
angående omreglering av vissa er­
sättningar enligt lagen den 17 juni
1916 (nr 235)  om försäkring för


2. lagen (1941: 251) om särskild varuskatt, förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror, förord­ningen (1948: 85) om försäljnings­skatt, lagen (1953: 397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feitemulsion m.m., lagen (1956: 545) om omsättningsskatt på motorfordon, lagen (1957: 262) om allmän energi­skatt, lagen (1960: 253) om tillverk­ning och beskattning av malt- och läskedrycker, lagen (1961: 372) om bensinskall, lagen (1961: 394) om tobaksskatt, förordningen (1961: 653) om brännoljeskall, stämpel­skattelagen (1964: 308), förordning­en (1964: 352) om gasolskatt, för­ordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen, lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, för­ordningen (1971: 170) om annons­skatt, lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972: 820) om skatt pä spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesföipackningar, vägtrafik-skaltelagen (1973: 601), lagen (1973: 602) om särskild vägtrafik­skatt, lagen (1973: 1216) om sär­skild beredskapsavgift för oljepro­dukter, bilskrolningslagen (1975: 343), lagen (1977: 306) om dryck­esskatt, lagen (1978: 69) om försälj­ningsskatt på motorfordon, lagen (1978: 144) om skatt pä vissa resor.

3. lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1981:000) om socialavgifter.


 


Prop. 1981/82:10                                                                  120

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

olycksfall i arbete m.m., lagen (1960:77) om byggnadsforsknings­avgift, lagen (1961 ;300) om redare­avgift för sjöjblks pensionering, la­gen (1962:381) om allmän försäk­ring, lagen (1962:398) om finansi­ering av folkpensioneringen, lagen (1968:419) om allmän arbetsgivar­avgift, lagen (1970:742) om löne-garantiavgifl, lagen (1971:282) om arbelarskyddsavgift, lagen (1975: 358) om vuxenutbildningsavgift, la­gen (1975:335) om arbetsgivarav­gift till arbetsmarknadsutbildning­en.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skall som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas ej om skatten el- Lagen lillämpas inte om skatten
ler avgiften fastställes eller upp-
eller avgiften fastställs eller upp­
bäres i den ordning som gäller för
bärs i den ordning som gäller för
tull och ej heller beträffande restav-
tull och inte heller beträffande rest-
gift, skattetillägg eller liknande av-
avgift, skattetillägg eller liknande
gift.
                                                                                   avgift.

Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1982. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fräga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdan­det.

11    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatte­fordringar m. m.

Härigenom föreskrivs alt 1 § lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skallefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1§' Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrällslagen (1970:979) följer med fordran på

1.    skall och avgift, som anges i 1 § första slycket uppbördslagen (1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt och kupongskatlelagen (1970:624),

2.    skatt enligt förordningen (1959:507) om allmän varuskatt och lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

' Senaste lydelse 1978:895.


 


121

Prop, 1981/82:10

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

3. skatt eller avgift enligt förord­
ningen (1908: 129) angående en sär­
skild stämpelavgift vid köp och
byte av fondpapper, lagen
(1928: 376) om särskild skatt å vissa
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, förordningen
(1943:477) om skatt å vissa päls­
varor, förordningen (1948:85) om
försäljningsskatt, lagen (1953:397)
om avgift för fettvaror som använ­
das för framställning av feitemul­
sion m.m,, lagen (1956:545) om
omsättningsskatt på motorfordon,
lagen (1957:262) om allmän ener­
giskatt, lagen (1960:253) om till­
verkning och beskattning av malt-
och läskedrycker, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394)
om tobaksskatt, förordningen
(1961:653) om brännoljeskall,
stämpelskattelagen (1964: 308), för-
' ordningen (1964:352) om gasol­
skatt, förordningen (1966:21) om
särskild skatt pä motorbränslen,
förordningen (1971:170) om an­
nonsskalt, lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, la­
gen (1972:820) om skatt på spel,
lagen (1973:37) om avgift på vissa
dryckesförpackningar,
                                 lagen

(1973:1216) om särskild bered­skapsavgift för oljeprodukter, bilskrolningslagen (1975:343), la­gen (1977: 306) om dryckesskatt, la­gen (1978:69) om försäljningsskatt pä motorfordon saml lagen (1978: 144) om skatt på vissa resor.

3.    skatt eller avgift enligt förord­ningen (1908: 129) angående en sär­skild stämpelavgift vid köp och byle av fondpapper, lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotteri vinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943:477) om skatt å vissa päls­varor, förordningen (1948:85) om försäljningsskatt, förordningen (1953:396) om accis å feitemulsion m.m., lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feitemulsion m. m., lagen (1956:545) om omsätt­ningsskatt pä motorfordon, lagen (1957:262) om allmän energiskalt, lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av mall- och läske­drycker, lagen (1960:258) om ut­jämningsskatt på vissa varor, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, förord­ningen (1961:653) om brännolje­skall, stämpelskattelagen (1964: 308), förordningen (1964: 352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbräns­len, förordningen (1971: 170) om annonsskall, lagen (1972: 266) om skatt på annonser och reklam, la­gen (1972: 820) om skatt på spel, lagen (1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973: 1216) om särskild beredskapsavgifl för oljeprodukter, bilskrolningsla­gen (1975: 343), lagen (1977: 306) om dryckesskatt, lagen (1978: 69) om försäljningsskatt pä motorfor­don saml lagen (1978; 144) om skall på vissa resor,

4.    skatt enligt förordningen (1922: 260) om automobilskatt, kungörelsen (1951:750) om saluvagnsskatt, förordningen (1963: 116) om trafikomlägg­ningsskatl, iraklorskatteförordningen (1969:297), vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1973:602) om särskild vägtrafikskatt, kungörelsen (1973:781) om saluvagnsskatt samt lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

5.    tull och särskild avgift enligt 39 § lullagen (1973:670) samt avgift enligl kungörelsen (1960:235) om avgift för växlskyddskonlroll vid införsel av växter och förordningen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk.


 


Prop. 1981/82:10                                                    122

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

6.    avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering pä jordbrukets område och lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,

7.   avgift,   som   uppbäres   med 7. avgift    som    uppbärs    med tillämpning av lagen (1959:552) om      tillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt la-     uppbörd av vissa avgifter enligt la­gen om allmän försäkring, m. m., i gen (1981:000) om socialavgifter, den mån avgiften icke omfattas av

1.

Förmänsrätten omfatlar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982, Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fräga om avgifler som belöper pä tid före ikraftträdan­det.

12    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1981:40) om ändring i kommunalskat­telagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs atl lagen (1981:40) om ändring i kommunalskalte­lagen (1928:370) skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

13   Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1981:41) om ändring i uppbördslagen

(1953:272)

Härigenom föreskrivs att lagen (1981:41) om ändring i uppbördslagen (1953: 272) skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

14   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och 11 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha nedan angivna lydelse.

' Lagen omtryckt 1977:630.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


123


3 kap, 2§-Sjukpenninggrundande inkomst är den inkomst i pengar eller naturaför­måner i form av kost, bostad eller bil, som en försäkrad kan antas för år räknat komma atl tills vidare få för eget arbele, antingen såsom arbetstaga­re i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Den sjukpenninggrundande inkomslen fastställs av försäkringskassan. Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.


Vid beräkning av sjukpenning­grundande inkomst bortses frän så­dan inkomst av anställning och an­nat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annal förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller naturaför­måner för arbete som någon utför för någon annans räkning ulan all vara anställd i dennes tjänst skall anses såsom inkomst av anställ­ning, om ersättningen under ett år uppgått till minst femhundra kro­nor. År ersättningen alt hänföra till inkomsl av rörelse som bedrivits av den som utfört arbetet eller av jord­bruksfastighet som denne brukat, skall vad nu sagts gälla endast om denne och den som utgivit ersätt­ningen är ense om detta, I dessa fall skall den som ulfört arbetet anses såsom arbetstagare och den som ut­givit ersättningen såsom arbetgi-vare.

Vid beräkning av sjukpenning­grundande inkomst bortses från så­dan inkomst av anställning och an­nat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undanias skall i första hand räknas av från inkomsl av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller naturaför­måner för arbete som någon utför för någon annans räkning ulan att vara anställd i dennes tjänst skall, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 500 kronor, anses som inkomst av anställning. Ifråga om ersättning som utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet gäller vad nu har sagts endast im­der förutsättning atl den försäkra­de och den som har utgivit ersätt­ningen är ense om detta. I nu an­givna fall skall den som har utfört arbetet anses säsom arbetstagare och den som har utgivit ersättning­en såsom arbetsgivare. Om ersätt­ning i pengar eller naturaförmåner för arbele för någon annans räk­ning under etl år understiger 500 kronor, anses ersättningen från dessa som inkomst av egel arbele endast såvida den är att hänföra till inkomst av rörelse eller jordbruks­fastighet.

Beräkningen av den sjukpenninggrundade inkomsten skall, där förhål­landena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den

- Lydelse enligt prop. 1980/81: 178.


 


Prop, 1981/82:10

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


124


försäkrades inkomst. Inkomsl av arbete för egen räkning fär ej beräknas högre än som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om inkomsten helt eller delvis utgörs av naturaförmåner i form av kost och bostad, skall dessa förmåner uppskattas efter de regler som lillämpas vid beräkning av preliminär skatt. Värdet av naturaförmån i form av bil skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av arbetsgivaravgift till sjukförsäk­ringen.

11 kap.

3 §


Med inkomst av annat förvärvs­arbete avses

a)    inkomst av här i riket bedri­ven rörelse;

b)   inkomsl av här belägen jord­bruksfastighet, som brukas av den försäkrade;

c)    ersättning för arbete för an­nans räkning i pengar eller natura­förmåner i form av kost, bostad el­ler bU, om värdet av ersättningen från denne under året har uppgått till minst 500 kronor; samt

d)    sjukpenning enligt denna lag
eller lagen (1976:380) om arbels­
skadeförsäkring eller motsvarande
ersättning som ulgår enligt annan
författning eller på grund av rege­
ringens förordnande, i den mån er­
sättningen träder i stället för in­
komst som ovan nämnts;

alll i den män inkomslen inte en­ligt 2 § är att hänföra till inkomst av anställning.

Med inkomst av annal förvärvs­arbete avses

a)    inkomst av här i riket bedri­ven rörelse;

b)   inkomsl av här belägen jord­bruksfastighet, som brukas av den försäkrade;

c)    ersättning i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad för arbele för annans räk­ning; samt

d) sjukpenning enligl denna lag eller lagen (1976:380) om arbets­skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligl annan författning eller på grund av rege­ringens förordnande, i den mån er­sättningen träder i stället för in­komst som ovan nämnls;

alll i den mån inkomslen icke en­ligt 2 § är att hänföra lill inkomst av anställning.

Till inkomst som avses i första stycket a) och b) räknas även sådan inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, som enligt punkt 13 av anvis­ningarna lill 32 S eller anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) laxeras hos försäkrad, om den försäkrade varil verksam i förvärvskällan i ej blott ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första Har inkomst som avses i första

slyckel a), b) eller c) icke uppgått stycket a) eller b) inte uppgått till

till femhundra kronor för år, tages 500 kronor för år, tas den inle i

den ej i beräkning.                                                   beräkning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om inkomst som belöper pä tid före ikraftträdandet.


 


Prop. 1981/82:10 15    Förslag till


125


Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun­dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring


Härigenom föreskriv

cionsgrundande inkon.... ------------------------------ £,

skall ha nedan angivna lydelse.

iic.fe,.... .„.„.v..,'s att 4 § lagen (1959:551) om beräkning av pen­sionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring'


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


4 §-

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.


Värdet av naturaförmån i form av kost. bostad eller bil till arbetstaga­re, som avses i 1 § första stycket lagen om sjömansskatt, skall upp­skattas i enlighet med vad regering­en eller efler regeringens bemyndi­gande riksförsäkringsverket före­skriver. Värdet av bilförmån skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av ar­betsgivaravgifter enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vad nyss sagts gäller också beträf­fande förmän av kost, bostad eller bil i fall som avses i 3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av an­ställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den män kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, översiiger ettusen kronor.

Riksförsäkringsverket får med­dela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av an­slällning, som enligl lagen om stat­lig inkomstskatt hänförs lill inläkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av an­nal förvärvsarbete/År frän inkomst av en viss förvärvskälla inle dras av underskott /' annan förvärvskälla.

Värdet av naturaförmån i form av kost, boslad eller bil lill arbetstaga­re, som avses i 1 § första slyckel lagen om sjömansskatt, skall upp­skattas i enlighel med vad regering­en eller efler regeringens bemyndi­gande riksförsäkringsverket före­skriver. Värdet av bilförmån skall uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av ar­betsgivaravgifter enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vad nyss sagts skall jämväl äga tillämpning beträffande förmän av kost, bostad eller bil i fall som avses i 3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av an­ställning skall avdrag göras för koslnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna minskade med erhållen kostnadsersättning överstiga ettusen kronor.

Riksförsäkringsverket äger med­dela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av an­ställning, som enligt lagen om stat­lig inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av an­nal förvärvsarbete skall frän in­komsl av rörelse avdragas under­skott fl rörelse under beskatlnings­året. 1 fråga om inkomsl av jord-

' Lagen omtryckt 1976: 1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976: 1015. - Senaste lydelse 1979:651.


 


Prop, 1981/82:10                                                    126

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

bruksfastighet skall motsvarande gälla beiräffande underskott å så­dan jordbruksfastighet, som bru­kats av den försäkrade.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982 och tillämpas första gången vid bestämmande av pensionsgrundande inkomsl för år 1982.


 


Prop, 1981/82:10                                                                  127

Utdrag
LAGRÅDET
                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-06-02

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligl lagrådet den 12 maj 1981 Ullhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 1981 har regeringen pä hemställan av statsrådet och chefen för budgetdepariementel Wirtén beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.    lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928: 370),

2.    lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

3.    lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd,

4.    lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

5.    lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

6.    lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för invenlarieanskaffning,

7.    lag om ändring i lagen (1980:954) om särskill investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

8.    lag om ändring i laxeringslagen (1956:623),

9.    lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

 

10.   lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

11.   lag om ändring i lagen (1971: 1072) om förmånsberättigade skalte­fordringar m.m.,

12.   lag om upphävande av lagen (1981:40) om ändring i kommunalskat­telagen (1928: 370),

13.   lag om upphävande av lagen (1981:41) om ändring i uppbördslagen (1953:272),

14.   lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

15.   lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun­dande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Leif Wallestam.

Förslagen föranleder följande yttrande.


 


Prop. 1981/82:10                                                    128

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

(1928:370)

Punkt 2 av anvisningarna lill 22 §

Lagrådet:

Sedan föreliggande förslag remitterades till lagrådet, har riksdagen fattal beslut som innebär att lill säväl förevarande punkl som till punkl 9 av anvisningarna lill 29 S fogats elt nyll stycke. Vad som föresläs i föreva­rande remiss innebär ingen rubbning av bestämmelserna i de nya styckena. I den kommande proposiiionen skall självfallel de nya slyckena medtagas, vilket lagrådet för ordningens skull velat påpeka.

Att beakta är vidare atl punkterna 5 och 6 i övergångsbestämmelserna fill den nyss berörda av riksdagen beslutade lagändringen hänvisar lill vissl stycke i förevarande punkt och visst stycke i punkl 9 av anvisningarna till 29 §. Då den nu föreslagna ändringen innebär alt andra stycket säväl i förevarande punkt som i nyssnämnda punkl 9 upphäves och att följaktligen ordningsnumren på slyckena i punklerna rubbas, erfordras all jämkning göres av de berörda punklerna i övergångsbestämmelserna.

Punkt 9 av anvisningarna till 29 §

Lagrådet:

Vid punkt 2 av anvisningarna till 22 § har angivits att i den kommande propositionen visst tillägg bör göras till den i remissen föreslagna lydelsen av förevarande punkt.

Anvisningarna till 52 §

Lagrådet:

Den fördelning av inkomster varom stadgas i första-femte slyckena sker, såsom uttryckligen anges i tredje slyckel, före avdrag för avsättning för egenavgifter. Efter fördelningen skall avdrag för sådan avsättning ske och först därefter framkommer del belopp som utgör den skatlskyldiges nettointäkt av förvärvskällan. Av sjätte slycket, som anger vad som är den skallskyldiges nettointäkt, bör - i likhet med vad som är fallet i gällande lydelse - klart framgå, att avdrag för egenavgifter skall ske. Lagrådet förordar därför atl sjätte slycket gives förslagsvis följande lydelse: "Vad som på vardera maken belöper enligl bestämmelserna i första-femte styckena, sedan därifrån avräknats på maken belöpande del av avsättning för egenavgifter, utgör den skatlskyldiges nettointäkt av förvärvskällan."


 


Prop, 1981/82:10                                                     129

Förslagen till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) och lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford­ringar m, m.

Lagrådet:

Skattebrottslagen och lagen om förmånsberättigade skattefordringar m. m. innehåller båda i 1 § en uppräkning av skatter och avgifter på vilka resp, lag är tillämplig. Uppräkning sker i form av hänvisning till den lag eller annan författning enligt vilken skatten eller avgiften i fråga skall erläggas. Saknas en viss lag bland de uppräknade, kan ansvar inte inträda enligt skaltebrottslagen för förfaranden med avseende pä skatt eller avgift enligl lagen resp, gäller inle förmånsrätt för sådan skatt eller avgift,

I förslagel lill lag om ändring i skaltebrottslagen förs avgifter enligl den föreslagna nya lagen om socialavgifter in under skattebrottslagen, samti­digt som det föreslås alt hänvisningarna till vissa lagar om sociala avgifter som antingen är upphävda eller föreslås skola upphävas i samband med ikraftträdandet av lagen om socialavgifter skall utgå. I övergångsbestäm­melsen anges därvid atl den äldre lydelsen av t § fortfarande gäller i fråga om avgifter som belöper på tid före ikraftträdandet. I förslaget till lag om ändring i lagen om förmånsberättigade skaltefordringar m. m. tillämpas beträffande de sociala avgifterna en annan teknik, eftersom dessa förs in under den lagen genom en hänvisning lill lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. Denna skall enligt förslag i prop. 1980/81: 178 fortsätta all gälla ehuru med ändrad lydelse och ny rubrik, och beiräffande den lagen föreslås därför i förevarande lagför­slag en ändring av hänvisningen till att avse den nya förfatlningsrubriken. I båda lagförslagen föreslås därjämte atl förordningen (1953:396) om accis på feitemulsion m. m,, vilken upphävts genom SFS 1972:802, samt lagen (1960:258) om utjämningsskatt på vissa varor, vilken föresläs upphävd genom prop. 1980/81:190, skall utgå ur uppräkningarna. Ett belydande antal upphävda förfatiningar står trots delta kvar i de båda katalogerna.

När en skatteförfatlning upphävs kan säväl skatlebrollslagen som lagen om förmånsberättigade skattefordringar under lång tid därefter behöva tillämpas med avseende på skatt eller avgift enligt den upphävda författ­ningen. Dels lillämpas regelmässigl enligl övergångsbestämmelser den upphävda författningen med avseende pä förhållanden som ligger i tiden före den dag då författningen i princip upphörde att gälla. Dels kan det straffprocessuella förfarandel resp. det förfarande i vilken förmånsrätten görs gällande äga rum lång tid efter det att skallen eller avgiften fastställts eller skulle ha fastställts.

Lagtekniskt kan det förhällandet att skattebrottslagen eller lagen om förmånsberättigade skattefordringar m. m. alltjämt kan lillämpas i fråga om skatter eller avgifler enligt upphävda författningar komma till uttryck pä 9   Riksdagen 1981/82. / saml. Nr 10


 


Prop, 1981/82:10                                                    130

två sätt. Antingen kan den upphävda författningen fä stå kvar i uppräk­ningen i 1 § av resp, lag eller också kan författningen i fråga få ulgå ur uppräkningen medan i en övergångsbestämmelse anges att den äldre lydel­sen av uppräkningen alltjämt gäller för äldre förhållanden. Atl döma av del Slora anlal upphävda författningar som slår kvar i uppräkningen synes hittills genomgående den förra vägen ha valts. Det finns t. o. m. exempel, i vart fall beträffande lagen om förmånsberättigade skaltefordringar m.m., pä atl redan upphävda författningar eller tidsbegränsade författningar för vilka giltighetstiden utgått tagils med vid lagens tillkomst; se förordningen (1959: 507) om allmän varuskatt och förordningen (1963:116) om trafikom­läggningsskatl. Exempel finns emellertid även på att förfaltningar genom senare ändringar fått utgå.

Nu har den senare vägen valls, dvs, förslag läggs fram om alt vissa förfaltningar skall utgå ur uppräkningen i resp. 1 § och att i stället en hänvisning tiil äldre lag skall med avseende pä äldre förhållanden göras i övergångsbestämmelserna. Denna ordning synes ocksä vara förenad med vissa fördelar. Om uppräkningen i 1 § av resp. lag ständigt byggs på med nya skalleförfattningar samlidigl som upphävda författningar får slå kvar, blir kalalogerna alltmer oöverskådliga. Det synes ocksä svårt att med hänsyn till den upphävda lagens fortsatta aktualitet i varje enskilt fall bedöma om den bör stå kvar eller inte. En viss konsekvens bör därför eftersträvas. Del kan emellertid inte krävas atl varje gång en skatteför­fattning upphävs eller eljest förlorar sin gillighel ändring sker i skalte­brottslagen och/eller lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m. När ändringar likväl görs i 1 § av resp. lag - i regel därför atl en ny förfaltning skall läggas lill — synes del lämpligt alt upphävda förfaltningar får utgå. I vart fall bör en översyn av katalogerna göras med lämpliga tidsmellanrum. Detta kan också medföra den fördelen atl en lag står kvar viss tid efter upphävandet, dä det alltjämt kan komma i fråga att mera frekvent tillämpa skaltebrottslagen resp. lagen om förmånsberättigade skatlefordringar m. m. beträffande skatt eller avgift enligt lagen, medan den inte längre belastar katalogerna när den endast mera sällan kan bli aktuell.

När nu de båda katalogerna rensas från vissa upphävda förfatiningar synes det i konsekvensens namn lämpligl alt göra en fullständig genom­gång. Därvid kan anmärkas följande.

I uppräkningarna upptas följande förfatiningar som är upphävda eller till följd av. tidsbegränsning ändå förlorat sin giltighet (inom parentes anges SFS-nummer pä den förfaltning, varigenom den uppräknade författningen upphävts, resp. den tidpunkt dä författningen till följd av tidsbegränsning upphön alt gälla):

Båda lagarna: förordningen (1943:477) om skatt ä vissa pälsvaror (SFS 1971:246), förordningen (1948:85) om försäljningsskatt (SFS 1971:247), lagen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon (SFS  1978:69),


 


Prop, 1981/82:10                                                    131

lagen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och läske­drycker (SFS 1977: 292), förordningen (1961:653) om brännoljeskall (SFS 1973:601), förordningen (1966:21) om särskild skatt på motorbränslen (SFS 1973:604), förordningen (1971:170) om annonsskalt (SFS 1972:266), lagen (1973:602) om särskild vägtrafikskatt (SFS 1978:118).

Enbart skattebrottslagen: förordningen (1970:99) om investeringsavgifl för vissa byggnadsarbeten (1971-06-01), lagen (1977:322) om investerings­avgift för vissa byggnadsarbeten (SFS 1977:1064).

Enbart lagen om förmånsberättigade skattefordringar m. m.: förordning­en (1959:507) om allmän varuskatt (SFS 1968:430), förordningen (1922:260) om automobilskatt (SFS 1973:601), kungörelsen (1951:750) om saluvagnsskatt (SFS 1973:781), förordningen (1963:116) om trafikomlägg­ningsskatl (1968-01-01), traktorskalteförordningen (1969:297) (SFS 1973:601), kungörelsen (1973-.781) om saluvagnsskatt (SFS 1976:339), kungörelsen (1960:235) om avgift för växlskyddskonlroll vid införsel av växter (SFS 1978:685).

Med hänsyn till det förut anförda förordas att de uppräknade författning­arna fär utgå ur 1 § skaltebrottslagen resp. I § lagen om förmånsberättigade skallefordringar m. m. Del bör tilläggas att genomgången skett med led­ning av Register över gällande SFS-förfatlningar 1 januari 1980, varför upphävanden som må ha skett efter utgången av är 1979 inte beaktats.

Vidare bör anmärkas att den i skatlebrollslagen upplagna lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbele m. m. sedan år 1971 inte innehåller några självständiga avgiftsbestämmelser. I 14 § hänvisas i slället till försäkringsavgifter enligt tagen om yrkesskadeförsäkring. I sam­band med lagändringen angavs (prop. 1971:22 s. 66) alt försäkringspre­mierna enligt lagen om yrkesskadeförsäkring i fortsättningen skulle beräk­nas sä atl de skulle förslå att läcka också ersättning på grund om omregle­ring. Med hänsyn härtill och då det föreslås att lagen om yrkesskadeförsäk­ring inte längre skall räknas upp i 1 § skatlebrollslagen bör även den nu akluella lagen utgå ur uppräkningen.

Slutligen bör anmärkas atl den i 1 § lagen om förmånsberättigade skalte­fordringar m.m. upptagna förordningen (1908: 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper numera har rubriken lagen (1908:129) med vissa bestämmelser om handel med fondpapper (SFS 1979: 1059).

Görs de uteslutningar av upphävda författningar som förordats i det föregående bör övergångsbestämmelserna till de båda lagförslagen ändras så att därav framgår atl den äldre lydelsen av resp, 1 § fortfarande gäller i fråga om "skatter och avgifter" som belöper på tid före ikraftträdandet. Det förhållandel att skatter och avgifter enligt åtskilliga av författningarna upphört att utgå vid en betydligt lidigare lidpunkt synes inte behöva inverka på utformningen av övergångsbestämmelserna.


 


Prop. 1981/82:10                                                    132

Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Lagrådet:

Förslaget att arvoden som understiger 500 kronor men sammanlagt uppgår till delta belopp icke skall medföra förmåner som den allmänna försäkringen bereder kan leda till att den försäkrade i ett fall blir berättigad till vissa förmåner medan i ett annal snarlikt fall sämre förmåner kommer atl ulgå. Sådan verkan är emellertid förbunden med nästan varje gräns­dragning och del framstår ej som sannolikt atl problemen av denna arl vid en reform sådan som den föreslagna skulle ha den omfattning atl de måste anses utgöra ett hinder mot densamma. Anledning att avstyrka reformen kan därför ej anses föreligga.

När det gäller hur reformen lagtekniskt skall genomföras bör man dock för att uppnå en enhellig systematik välja en annan lösning än den det remitterade förslagel innehåller. I AFL bör sålunda anges i vilken utsträck­ning inkomsterna är förmånsgrundande, medan avgiftsskyldigheten bör regleras i den lag om socialavgifter, varom förslag nyligen förelagts riksda­gen (prop, 1980/81:178).

I enlighet med det anförda bör i kap. 2§ ges följande lydelse:

"Sjukpenninggrundande inkomst — hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses frän sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som översiiger sju och en halv gånger det vid årels ingång gällande basbeloppet. Del belopp som sålunda skall undantas skall i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar eller naturaförmåner för arbete som någon utför för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst skall, såvida ersättningen under ett år uppgår till minst 500 kronor, anses som inkomst av anställning. I fråga om ersättning som utgör inkomst av rörelse som bedrivits av den som utfört arbetet eller av jordbruksfastighet som denne brukat, gäller vad nu har sagts endast under förutsättning atl den försäkrade och den som har utgivit ersättningen är ense om detta, I nu angivna fall skall den som har utfört arbetet anses såsom arbetstagare och den som har utgivit ersättningen säsom arbetsgivare. Har ersättning för arbete för någon annans räkning under året inte uppgått till minst 500 kronor, skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Beräkningen av till sjukförsäkringen."

Som kommentar till den föreslagna lagtexten bör vidare redovisas föl­jande. I andra stycket fjärde meningen behandlas frågan om likställighets­avtal för vissa inkomsler hänförliga till rörelse eller jordbruksfastighet. Beslämmelsen fick sin lydelse genom beslut av riksdagen vid 1975/76 års riksmöte (prop. 1975/76:46; SfU 1975/76:17; rskr 67). Säsom den är utfor-


 


Prop, 1981/82:10                                                    133

mad avser den ersättning för uppdrag som utförts av en person som etl led i av honom bedriven yrkesmässig förvärvsverksamhet (rörelse eller jord­bruk). Den ändring i formuleringen av denna mening som föreslås i lag-rädsremissen har ingel samband med ändringsförslagen i övrigt. Någon kommentar till ändringen har inte givits. Enligt lagrådels mening synes lydelsen böra bibehållas i oförändrai skick.

I konsekvens med förslaget beträffande 3 kap. 2§ bör // kap. 3§ ges följande lydelse:

"Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a)  inkomst av här i riket bedriven rörelse;

b) inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäk­rade;

c)  ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller naturaför­måner i form av kost, bostad eller bil; samt

d)  sjukpenning enligl denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskade­
försäkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan förfaltning
eller på grund av regeringens förordnande, i den män ersättningen träder i
stället för inkomst som ovan nämnts;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att hänföra till inkomst av anställning.

Till inkomst- ringa omfattning.

Har inkomst som avses i första stycket a) eller b) inle uppgått till 500 kronor för år, tas den inte i beräkning. Ej heller tas sådan ersättning som avses i första stycket c) i beräkning, om ersättningen från den, för vilken arbetet utförts, under året inte uppgått till 500 kronor."

De nu förordade ändringarna av AFL förutsätter, som lidigare angells, att ändring görs även i den i prop, 1980/81:178 föreslagna lagen om socialavgifter.

Det föreslås att 3 kap. 5§ nämnda lag - i analogi med 2 kap. 4§ lagen -erhåller följande ändrade lydelse:

"Vid bestämmande av avgiftsundertaget skall bortses frän ersättning för arbete för någon annans räkning, om ersättningen från denne under året inte uppgått till 500 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte om ersättningen utgör inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet.

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall vidare bortses från inkomst som avses i 11 kap. 3§ första stycket d) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkningen allmän försäkring."

Hilding är av skiljaktig mening på sätl framgår av följande yttrande:

"F.n. gäller i fråga om s.k. småinkomster (under 500 kr. för år) atl arbetsgivaren inte är skyldig att erlägga arbetsgivaravgift för sådana in­komster, om de för samme arbetstagare understiger nämnda belopp. Om emellertid den enskilde arbetstagaren har fiera småinkomster från olika håll, som sammanlagt uppgår till eller överstiger 500 kr., har han atl


 


Prop. 1981/82:10                                                                  134

erlägga egenavgift för dessa. Å andra sidan är dessa inkomster såväl sjukpenninggrundande som lilläggspensionsgrundande.

Vid remissbehandlingen av pensionsförsäkringskommilténs belänkande (SOU 1977:46) Pensionsfrågor m.m. föreslog riksförsäkringsverket att debiteringen av egenavgifter i nu nämnda fall skulle slopas, då den med­förde adminislraliva koslnader som inte stod i rimlig proportion till de avgifter som fiöt in. Verket anknyter härtill i silt remissyttrande över kullurskaltekommitténs nu ifrågavarande förslag. I lagrådsremissen (av­snilt 2.2) förklarar departementschefen atl han delar riksförsäkringsver­kets uppfattning. Etl slopande av avgiftsskyldighelen bör dock enligt de­partementschefen leda till alt möjligheten all förvärva förmåner inskränks i moisvarande män. I enlighet härmed föreslås i remissen att skyldigheten alt belala egenavgift för småinkomsterna upphävs och alt samtidigt sådan ändring görs i lagstiftningen, atl de inte heller blir förmånsgrundande. Departementschefen anför i anslutning härtill att allt talar för att sådana inkomster endasi har en synnerligen marginell betydelse för de försäkrade.

Mol detta påstående synes emellertid vissa invändningar kunna resas. Sålunda har intjänandet av 30 poängår en avgörande betydelse för tilläggs­pensionens storlek (har jag ex.vis 25 poängår, får jag bara 25/30 av full ATP; pensionens storlek är sedan i sin lur beroende av genomsnittet av de femton bästa poängåren - som alltså kan "bättras på" ex.vis vid övergång från dellids- till heltidsarbete). Det har inte belysts i remissen, hur förlus­ten av förmånerna frän småinkomsterna kommer atl inverka på antalet poängår. Låt mig la följande exempel.

A och B arbetar båda deltid som affärsbiträden och tjänar pä delta vardera 17.000 kr. Båda har dessuiom städningsarbete i privatfamiljer.

A:s inkomster

Affärsanställningen                                                       17000:-

Städning hos

familj 1                                                                             450: -

"     2                                                                              450:-

"     3                                                                             450: -

"     4                                                                             450: -

"     5                                                                              400:-

19200:-

B:s inkomster

Affärsanställningen                                                       17000:-

Städning hos

familj 1                                                                             550: -

"     2                                                                             550: -

"     3                                                                              550:-

"    4                                                                              550: -

19200:-


 


Prop, 1981/82:10                                                    135

A får enligt del remitterade förslagel inte räkna något poängår (kommer under ett basbelopp, när småinkomsterna räknas bort) men det får däremot B.

Del kan vidare nämnas alt den sjukpenninggrundande inkomslen är avgörande för livräntans storlek inom arbetsskadeförsäkringen.

Sådana slumpvisa ulfall av försäkringssystemet, som nu angivits, kan enligt min mening inte godtagas. Förslaget synes också kunna medföra betydande svårigheter i den praktiska lillämpningen. Jag kan pä grund av det anförda inte tillstyrka det remitterade förslaget i denna del. Om lagstif­taren inle anser sig kunna slopa egenavgifierna på dessa småinkomster utan atl göra motsvarande inskränkning på förmänssidan, är det enligt min uppfattning lämpligare all i sin helhel bibehålla gällande ordning i fråga om dessa inkomster.

Skulle det emellertid anses önskvärl atl det remitterade förslaget genom­förs i sak, är jag i fråga om den lagtekniska lösningen ense med övriga lagrådsledamöter.''

Övriga lagförslag

Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.


 


Prop, 1981/82:10                                                                  136

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET
                       PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-09-17

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och stalsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, An­dersson, Gustafsson, Elmstedt, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Wirtén

Proposition om ändrade avdragsregler för egenavgifter, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i kommunalskaltelagen (1928:370),

2.    lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,

3.    lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkredilstöd,

4.    lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv,

5.    lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

6.    lag om ändring i lagen (1980:953) om särskill investeringsavdrag för inventarieanskaffning,

7.    lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag för byggnadsarbeten m. m.,

8.    lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

9.    lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

 

10,   lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

11,   lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatle­fordringar m. m.,

12,   lag om upphävande av lagen (1981:40) om ändring i kommunal­skattelagen (1928:370),

 

13.   lag om upphävande av lagen (1981:41) om ändring i uppbördslagen (1953:272),

14.   lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

15.   lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun­dande inkomst enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 30 april 1981.


 


Prop, 1981/82:10                                                    137

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Lagrådet har i allt väsentligt godtagit förslaget.

Jag ansluter mig till det av lagrådet föreslagna förtydligandet av sjätte stycket av anvisningarna till 52 §.

Vidare bör, som lagrådet påpekat, beaktas att till såväl punkt 2 av anvisningarna till 22 § som punkt 9 av anvisningarna till 29 § numera be­ fogats ett nytt stycke (SFS 1981:388), Lagändringen, som gäller avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen, har trätt i kraft den 1 juli 1981.

Punkterna 5 och 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1981:295) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) i den lydelse de har erhållit genom ovannämnda lagändring (SFS 1981:388) hänvisar var för sig till vissl stycke i punkt 2 av anvisningarna till 22 § och i punkt 9 av anvisning­arna till 29 §. Genom nu föreslagna ändringar i dessa anvisningspunkter rubbas ordningsnumren på de stycken vartill hänvisas i nämnda över­gångsbestämmelser. Enligt lagrådet erfordras aft jämkning görs av de berörda punkterna i övergångsbestämmelserna. Detta är dock, med hän­syn Ull att lagen SFS 1981:388 numera trätt i kraft, inte nödvändigt. Någon ändring i övergångsbestämmelserna till den tidigare lagändringen bör således inte göras.

Enligt punkt 6 av nämnda övergångsbestämmelser skall de nya bestäm­melserna i punkt 2 av anvisningarna till 22 § och i punkt 9 av anvisningar­na till 29 § om avdrag för kostnader för resor till och frän arbetsplatsen fillämpas första gängen vid 1983 års taxering. Vid denna taxering gäller dock äldre bestämmelser fortfarande i fråga om resor som har ägt rum före ikraftträdandet. Även de nu föreslagna ändringarna i dessa anvis­ningspunkter skall tillämpas första gången vid 1983 års taxering. Ett tillägg bör emellertid göras till övergångsbestämmelserna i det remittera­de förslaget. I en ny punkt, 5, bör sålunda föreskrivas alt punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 22 § och punkt 9 femte stycket av anvisning­arna till 29 § inte tillämpas vid 1983 års taxering i fråga om resor som har ägt rum före den 1 juli 1981,

41 d § återges i del Ull lagrådet remitterade förslagel i dess ursprungliga lydelse (SFS 1979:612) oaktat paragrafen ändrats genom lag den 9 april 1981 (nr 295). Ändringen, som berörde byggnadsföretagens m.fi. rätt till avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond, har trätt i kraft den 1 juli 1981 och skall tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Åndringen måste givetvis beaktas i nu förevarande sammanhang. De nu föreslagna ändringarna i paragrafen skall träda i kraft den 1 januari 1982 och tilläm­pas redan vid 1983 års taxering. Någon tidigareläggning av byggnadsföre­tagens avdragsrätt för avsättning till resultatutjämningsfond är inte av­sedd. Till övergångsbestämmelserna i det remitterade förslaget bör därför fogas en ny punkt, 4, varav framgår att 41 d § första, andra och sjätte


 


Prop. 1981/82:10                                                    138

styckena i paragrafens lydelse intill den 1 juli 1981 skall tillämpas vid 1983 ■ års taxering. Därvid skall dock vad som i paragrafens första stycke sägs om schablonavdrag för egenavgifter avse avdrag för avsättning för egen­avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. Den utvidgade möjlig­heten att göra avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond kommer därmed atl tillämpas första gången vid 1984 års taxering.

Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Lagrådet har lämnat förslagel utan erinran.

I 85 § 1 mom. andra stycket i det till lagrådet remitterade förslaget har intagits en uttrycklig bestämmelse att den lokala skattemyndighetens beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter överklagas hos försäkringsrätten. Bestämmelsen, som endast kodifierar gällande rätt, avses träda i kraft den 1 januari 1982. I sitt delbetänkande (Ds S 1981:9) Försäkringsdomstolarnas arbetsläge föreslår försäkringsdom-stolskommittén (S 1980:10) att bl.a, mål av detta slag flyttas över till skaltedomstolarna. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1982. Kommitténs förslag bereds f.n. i regeringskansliet. Med hänsyn härtill anserjag att den ifrågavarande besvärsregeln bör utgå ur lagförsla­gel.

Förslagen till lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) och lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford­ringar m, m.

Jag ansluter mig till vad lagrådet förordat i fråga om uteslutningar av upphävda författningar och i fräga om utformningen av övergångsbestäm­melserna till de båda lagarna.

Förordningen (1964:352) om gasolskatt, vartill hänvisas i båda lagarna, har upphört att gälla den Ijuli 1981 (SFS 1981:430). Även denna författ­ning bör därför utgå ur 1 § skaltebrottslagen resp. 1 § lagen om förmåns­berättigade skatlefordringar m, m. Vidare bör beaktas att den i 1 § lagen om förmånsberättigade skatlefordringar m, m, upplagna förordningen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk numera har rubriken lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk (SFS 1980:975).


 


Prop. 1981/82:10                                                    139

Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäk­ring

Lagrådets majoritet har godtagit förslaget i sak.

Jag ansluter mig till vad lagrådel förordat när det gäller hur reformen lagtekniskt bör genomföras. 3 kap. 2 § och 11 kap, 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, samt 3 kap. 5 § lagen (1981:691) om social­avgifter bör således erhålla den lydelse som lagrådel föreslagit, 3 kap, 2 § andra stycket fjärde — sjätte meningarna bör dock jämkas något i språk­ligt hänseende med hänsyn till alt den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs pä grundval av en prognos om den försäkrades kommande inkomstförhållanden.

Sedan lagrådets yttrande avgivits har emellertid 3 kap. 2 § AFL änd­rats (SFS 1981:692). Genom lagändringen har möjlighelerna för egenföre­tagare alt fä undantagande från ATP avskaffats. Ändringen träder i kraft först den 1 januari 1982. Enligt övergångsbestämmelserna skall äldre bestämmelser alltjämt tillämpas i vissa fall. Den nu föreslagna ändringen av paragrafen, innebärande att småinkomster som grundar sig på anställ­ning eller uppdrag inte skall vara förmånsgrundande, bör därför ske genom en ändring i lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Övergångsbestämmelserna lill ändringslagen bör där­vid kompletleras med en regel som föreskriver att äldre beslämmelser i 3 kap. 2 § andra stycket fortfarande gäller i fråga om inkomst som belöper på tid före ikraftträdandet.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän för­säkring

Lagrådel har lämnal förslagel utan erinran.

Enligt 4 § andra stycket i det till lagrådet remitterade förslaget skall värdet av bilförmån uppskattas enligt de grunder som gäller för värdering av förmånen vid debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Hänvisningen bör ändras att avse lagen (1981:691) om socialavgifter. Vidare bör ett par redaktionella änd­ringar göras i andra och fjärde styckena.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag - efter samråd med chefen för socialdepartementet - atl regeringen föreslär riksdagen att antaga


 


Prop. 1981/82:10                                                    140

dels de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar, dels inom budgetdepartementet upprättade förslag till

16.   lag om ändring i lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

17,   lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.


 


Prop, 1981/82:10                                                   141

Innehålisförteckning

Propositionen  ....................................................     1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ..................... ... 1

Lagförslag .........................................................

1. Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)               3

2. Lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa

fall   ................................................................. .. 19

3.    Lagom ändring i lagen (1978:401) om exportkreditstöd                    21

4.    Lagom ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv        22

5.    Lagom ändring i lagen (1979:611) om upphovsmannakonto ....         23

6.    Lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt invesleringsavdrag

för inventarieanskaffning ...................................... .. 23

7. Lag om ändring i lagen (1980:954) om särskilt investeringsavdrag

för byggnadsarbeten m. m.....................................    24

8.    Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)   .......    25

9.    Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)  ........ .. 29

 

10.    Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) ...... .. 34

11.    Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skat­tefordringar m. m             36

12.    Lag om upphävande av lagen (1981:40) om ändring i kommunal­skattelagen (1928:370)                38

13.    Lag om upphävande av lagen (1981:41) om ändring i uppbördsla­gen (1953:272)               39

14.    Lagom ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring         39

15.    Lag om ändring i lagen (1959; 551) om beräkning av pensionsgrun­dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring   ............................................... .. 40

16.    Lag om ändring i lagen (1981:692) om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring   .......................................... .. 41

17.                                                                    Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter                                                                           43

Utdrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 30 april 1981   ...      44

1   Inledning .........................................................    44

2   Allmän motivering    ..........................................    45

 

2.1       Allmänna utgångspunkter ..............................    45

2.2       Egenavgifter pä grund av inkomst av tjänst   ... .. 54

2.3       Övriga frågor   ............................................    57

2.4       Ikraftlrädande ............................................    58

 

3   Upprättade lagförslag  .......................................    59

4   Specialmotivering   ...........................................    59

 

4.1       Förslaget   till    lag   om   ändring   i    kommunalskattelagen (1928:370)            59

4.2       Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:172) om begränsning

av skatt i vissa fall .............................................. .. 65

4.3       Förslaget lill lag om ändring i lagen (1978:401) om exportkre­ditstöd                     66

4.4       Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv                   66

4.5       Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:611) om upphovs­mannakonto               66

4.6       Förslaget Ull lag om ändring i lagen (1980:953) om särskilt investeringsavdrag för inventarieanskaffning         66


 


Prop, 1981/82:10                                                    142

4.7       Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:954) om särskill invesleringsavdrag för byggnadsarbeten m.m          66

4.8       Förslaget till lagom ändring i taxeringslagen (1956:623)   ....        67

4.9       Förslaget till lagom ändring i uppbördslagen (1953:272)   ....        67

 

4.10       Förslagel lill lag om ändring i skatlebrollslagen (1971:69)  ..    67

4.11       Förslagel till lagom ändring i lagen (1971: 1072) om förmåns­berättigade skattefordringar m.m         67

4.12       Förslagel lill lag om upphävande av lagen (1981:40) om änd­ring i kommunalskatlelagen (1928: 370)       :..    68

4.13       Förslaget Ull lag om upphävande av lagen (1981:41) om änd­ring i uppbördslagen (1953:272)          68

4.14       Förslaget Ull lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring             68

4.15       Förslaget till lagom ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring   ..........................     69

 

5   Hemställan   ....................................................     69

6   Beslut..............................................................     70

Bil. 1 Sammanfattning av betänkandet Samordningen av egen­företagares   skatter  och   socialförsäkringsavgifter  (Ds   B

1980:15)    .............................................     71

Bil. 2       Kulturskattekommitténs författningsförslag   ...     72

Bil. 3 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
Samordningen av egenföretagares skatter och socialförsäk­
ringsavgifter (Ds B 1980:15)    ....................      77

Bil. 4       De remitterade förslagen.........................     87

Utdrag av lagrådets protokoll den 2 juni 1981   .........    127

Uldrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 1981
.......................................................................    136

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981