Regeringens proposition 1981/82:1

om ändring i vapenlagen (1973:1176)

beslutad den 11 juni 1981.

Regeringen föreslär riksdagen att antaga del förslag som har upplagils i bifogade uldrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 proposiiionen föresläs all Sverige tillträder en inom Europarådet utarbetad konvention om kontroll av enskilda personers förvärv och innehav av skjulvapen. Konventionen har till syfle all minska förekomslen av okonlrollerade vapeninnehav och därmed också alt motverka all skjulvapen kommer till användning i samband med broll. Ell lilllräde lill konventionen föranleder vissa tillägg till vapenlagen (1973: 1176).

1 propositionen föreslås också ändringar i vapenlagen i syfle all minska riskerna för all vapen vållar olyckor eller kommer till användning vid broU. Bl. a. föreslås all tillstånd au inneha vapen skall kunna tidsbegränsas i vissa fall samt att möjligheten all återkalla lillslånd ulvidgas när det gäller särskill farliga vapen. Vidare behandlas frågor om införsel, transporter och förvaring av vapen.

Propositionen innehåller dessuiom förslag till ändringar i vapenlagen som lar sikte på att förenkla vapenhanteringen för enskilda och myndigheter. 1 denna del läggs fram förslag om bl. a. all viss ammunition och en del äldre vapen som i dag kräver tillstånd i fortsättningen inte skall vara tillståndsplikliga. Del föreslås också all ett vapen under vissa förutsällningar skall få förvaras hos annan än den som har licens för det.

Reglerna om besvär i vapenärenden föreslås ändrade pä del sällel all länsstyrelsernas beslut i vissa ålerkallelseärenden skall överklagas till kammarrätterna i stället för till regeringen.

De tillägg i vapenlagen som föranleds av anslutningen från svensk sida till den europeiska vapenkonventionen föreslås träda i kraft den dag regeringen beslämmer. Övriga ändringar i vapenlagen föreslås få den I januari 1982 som dag för ikraftträdande. I Riksdagen 1981/82. I saml. Nr I

Prop. 1981/82:1

Med undanlag för bestämmelserna i 32, 33 och 40§§ gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft- eller fjädervapen,

3. hagelpalron eller tändhatl därtill,

4. kolsyrepatron,

5. patron- eller laddningshylsa
utan tändhall, avsedd för handva
pen på vilket lagen äger tillämpning
och

6. kulammunition med centralan-
tandning, som är avsedd för jakt-
studsare.

Med undanlag för beslämmelserna i 26, 32, 33 och 40§§ gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula.

2. projektil, avsedd för luft-, fjäder- eller harpunvapen,

3. hagelpalron eller tändhall därtill,

4. kolsyrepalron,

5. palronhylsa ulan ländhalt, avsedd för handvapen på vilkel lagen är tillämplig och

6. kulpalroner och ländhattar
som är avsedda för gevär, i den
mån inte regeringen för viss typ av
ammunition har föreskrivit annor
lunda.

1. enskild person,

2. skylleförbund, skyllekrels eller skytteförening som tillhör det frivilliga, slalskonlrollerade skytle-väsendel och

3. annan sammanslutning beträffande vilken regeringen förordnat därom

1. enskild person.

2. skylleförbund. skyllekrels eller skytteförening som tillhör det frivilliga, slalskonlrollerade skylle-väsendel.

3. annan sammanslulning beträffande vilken regeringen förordnal därom och

4. huvudman för museum jör vapen som skall ingå i museels samlingar, om museet åtnjuter statsbidrag enligt särskilda föreskrifter därom eller om museet ägs av en kommun eller en landstingskommun eller av en stiftelse som slår under länsstyrelsens tillsyn.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas lillslånd atl inneha vapen för utlåning lill förelagels väktare i samband med bevakningsuppdrag som kräver beväpning. Sådan utlåning får ske endast lill den som har meddelals särskill tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med ammunition.

9 §

Tillsiånd aU förvärva ammunition får meddelas enskild person eller sammanslutning och bevakningsförelag som avses i 8 §.

Tillstånd all förvärva ammunition får meddelas enskilda personer samt sammanslutningar, huvudmän för museer och bevakningsförelag som avses i 8S.

Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som är i behov av ammunition och skäligen kan antagas ej komma all missbmka den. Tillstånd får beviljas enskild person endasi om denne har tillstånd all inneha sådant vapen för vilkel ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskilt fall, gäller tillstånd lill förvärv av ammunition elt år från dagen för tillståndets meddelande.

13 § Ammunition får överiålas även till den som saknar tillstånd som avses i 12 § i följande fall, nämligen

1. Deltagare i jakt får för förbrukning under jakten lill annan deliagare överlåta ammunition lill vapen som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligl 22 § får upplålaren även överiåla den ammunition till vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan antagas behöva.

3. Kulammunition får även i annat fall än som anges 14 § 6 överlåtas till sådan sammanslutning som avses i 8§. 4. Sammanslutning som avses i 4. Sammanslutning som avses i 8 § får lill medlem eller till medlem 8 § får lill egna medlemmar eller lill av annan sådan sammanslutning medlemmar av andra sammanslut-överlåta ammunition all förbrukas ningar av detta slag överiåla am-

" Senaste lydelse 1978:303.

1. Enskild person får införa skjul
vapen, som han är berättigad att
här i riket inneha för personligt
bruk, samt ammunition som behöri-
gen förvärvats här i rikel. Vad nu
sagts äger motsvarande lillämp
ning beiräffande sammanslutning
och bevakningsförelag som avses i
8§.

2. För tillfällig användning vid
jakl eller lävling här i rikel får
svensk, dansk, finsk eller norsk
medborgare från Danmark, Finland
eller Norge införa jakl- eller läv-
lingsskjulvapen med tillhörande
ammunition, Vapnel och ammuni
tionen får i sådanl fall utan lillslånd
innehas här i riket av den som har
infört egendomen under högst tre
månader från införseldagen.

1. Enskild person får införa skjut
vapen, som han är berättigad alt
här i rikel inneha för personligt
bruk, samt ammunition som behöri-
gen har förvärvals här i riket. Vad
som har sagts nu skall också tilläm
pas på sammanslutningar, huvud
män för museer och bevaknings
förelag som avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid
jakl eller tävling här i rikel får
svenska, danska, finska eller
norska medborgare, som inte har
hemvist här i rikel, från Danmark,
Finland eller Norge införa jakl- el
ler tävlingsskjutvapen med tillhö
rande ammunition. Vapnet och am
munitionen får i sådant fall utan lill
slånd innehas här i riket av den som
har infört egendomen under högst
tre månader från införseldagen.

3. Skjutvapen och ammunition får ej tagas om hand på sätl som avses i 3 § andra stycket lullagen (1973:670) av annan än den som har lillslånd all införa sådana varor och ej heller ulan medgivande av länsstyrelse förvaras på tullager eller i frihamn. 1 övrigt gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

22 § Den som är berättigad all inneha skjulvapen får tillfälligt låna ul vapnel till annan under följande villkor, nämligen

1. Utlåning får ske endasi för kortare lid, högsl två veckor.

2. Vapnel får lånas ul endasi för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser.

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

eller annat fickvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen lånas även till den som fyllt femton men ej aderton år i fall då vapnet endast skall innehas och användas av denne under uppsikt av upplåtaren.

4. Utlåning av pistol eller annal fickvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen får ske endasi för användning i upplålarens närvaro eller för övning eller lävling som äger rum under kontroll av sammanslulning som avses i 8 §, om icke låntagare själv är berälligad att inneha ett vapen av samma typ.

5. Om tillstånd för enskild att inneha visst slag av skjutvapen enligt särskild föreskrift ej får meddelas med mindre vederbörande genom avlagt skytteprov eller på annal sätt ådagalagt att han är lämplig att inneha vapnet, får utlåning av sådant vapen ske endast till den som motsvarar samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnel skall användas enbart för prov-skjulning, övning eller lävling på skjulbana.

Föreslagen lydelse

b) vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton år, eller

c) utlåningen avser sådant luft-dier fjädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt.

4, Utlåning av pistol eller annat
enhandsvapen eller kulsprutepistol
eller annat helautomatiskt vapen
får ske endast för användning i upp
lålarens närvaro eller för övning el
ler tävling som äger mm under kon
troll av en sådan sammanslulning
som avses i 8 §, om inte låntagaren
själv är berättigad all inneha elt va
pen av samma typ.

5. Om det för att en enskild skall
få tillstånd att inneha ett vissl slag
av skjutvapen enligt särskilda före
skrifter krävs att han skall ha av
lagt skytteprov eller genomgått viss
utbildning eller på annat sätt visat
att han är lämplig att inneha vap
net, får ett sådant vapen lånas ut
endast till den som uppfyller sam
ma krav. Vad nu sagts gäller dock
ej när vapnel skall användas enbart
för provskjulning, övning eller läv
ling på skjulbana.

25 a §

För skrotning får skjutvapen lämnas till och tillfälligt innehas av

I. den som är berättigad att driva handel med sådana vapen,

2.. den som av polismyndighet har godkänls atl ta emot vapen för reparation eller översyn eller

3. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot vapenför skrotning.

Den som enligt första stycket har lämnat ett vapenför skrotning skall senasi inom en månad därefter an-måla delta lill polismyndigheten. Till anmälan skall fogas tillstånds-beviset, om del finns i behåll, och intyg av mottagaren om alt han mottagit vapnet för skrotning.

Förvaring av skjutvapen och am- Förvaring och transport av skjutva-
munition pen och ammunition m. m.

26 §
Den som innehar skjulvapen eller Den som innehar skjulvapen eller

ammunition är skyldig alt laga så- ammunition är skyldig all ta vård dan vård om egendomen alt fara ej om egendomen på elt sådant sätt

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

uppkommer att den åtkommes av någon obehörig.

Skjulvapen eller en för vapnels funklion vital del saml ammunition skall förvaras under lås.

Föreslagen lydelse

att det inte är fara för alt någon obehörig kommer åt den.

Skjulvapen eller en för vapnets funklion vital del samt ammunition skall förvaras under lås. Ammunitionen skall förvaras i elt annat utrymme än vapnet eller vapendelen, om inte förvaringen sker i etl säker-helsskåp eller på någol annat Uka betryggande sätt.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta vård om egendomen, får han överlämna vapnel eller ammunitionen till annan för förvaring under högst ell år, sedan della anmälts skriftligt hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton år eller som kan antas komina att missbruka vapnel eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras enligl tredje stycket får inle använda vapnel, om han inle har tillstånd att inneha det enligt 8 §.

Prop. 1981/82:1 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 § Har innehavare av skjulvapen genom missbruk av vapnel eller oaktsamhet därmed eller på annal sätt visat all han är olämplig all inneha vapen eller föreligger eljesl skälig anledning därtill, får lillslånd all inneha eller införa skjutvapen återkallas.

Tillstånd lill innehav av vapen som avses i 9 § andra stycket får återkallas, om sådana skäl som där anges inte längre föreligger. Tillstånd skall dock inte återkallas om det skulle framstå som oskäligt med hänsyn till alt vapnet har affektionsvärde för innehavaren eller av annan orsak och om det inle finns någon anledning att räkna med alt vapnet skall komma att missbrukas.

32 S*"

Föreligger risk för missbruk av skjulvapen, kan polismyndighel beslula all vapnel och därtill hörande ammunition skall omhändertagas. Är faran för missbruk överhängande, får polisman även utan sådant beslut omhändertaga vapnet och ammunitionen, 1 sådant fall skall polismannen skyndsamt anmäla åtgärden hos polismyndighelen. som omedelbart skall pröva om omhändertagandet skall beslå.

Vad som i första slyckel sägs om Vad som i förslå slycket sägs om

polisman gäller även av länsstyrd- polisman gäller även av länsslyrel
sen förordnad jakllillsynsman samt sen förordnad jaktlillsynsman samt
personal vid domänverket, lullver- personal vid domänverket, tullver
ket eller rennäringsavdelning vid ket eller rennäringsenhet vid lant-
lantbruksnämnd. bruksnämnd.

Finns någon som har tillstånd atl Finns någon som har tillstånd att

inneha den omhändertagna egendo- inneha den omhändertagna egendo
men och återkallas ej tillståndet, men och återkallas ej lillsländet.
skall egendomen återlämnas lill in- skall egendomen ålerlämnas lill in
nehavaren så snart det skäligen kan nehavaren så snart det skäligen kan
antagas alt del ej längre föreligger antagas att det ej längre föreligger
någon risk för missbruk. någon risk för missbruk. Det-

samma gäller, om den omhändertagna egend(nnen får innehas utan tillstånd enligt denna lag.

33 §

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av slaten om

1. tillstånd som medför rätt alt inneha vapnet har återkallats ulan atl egendomen har förklarats förverkad eller är lagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd lill innehav av vapen som förvärvals genom arv, testamente eller på gmnd av giftorätt har avslagils,

4. domstol har funnit alt vapen, 4. domstol har funnit att vapen, som innehas av någon som ej är som innehas av någon som ej är

* Senaste lydelse 1980: 584.

Inlösen enligt 33 § äger ej rum, om egendomen överiåles till någon, som är berättigad all inneha den, inom ell år från del atl vapeninnehavaren avled eller tre månader från del att beslut som avses i 33 § meddelades eller, om egendomen då var tagen i beslag, beslagel hävdes.

Inlösen enligl 33 § äger ej rum, om egendomen lämnas för skrotning enligt 25 a § eller överiåles lill någon, som är berättigad atl inneha den, inom ell år från del all vapeninnehavaren avled eller Ire månader från det alt beslut som avses i 33 § meddelades eller, om egendomen då var tagen i beslag, beslagel hävdes.

Inlösen enligl 33 § äger ej heller rum, om ansökan om tillstånd atl inneha vapnet göres inom tid som anges i första slyckel. Avslås ansökningen skall egendomen inlösas, om den ej inom tre månader från dagen för beslulel i tillslåndsärendel överlåtits lill någon som är berättigad atl inneha den.

Polismyndigheterna får medge förlängning av tid som avses i första eller andra stycket, varje gång med högst sex månader.

35 §

Prop. 1981/82:1 14

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-30

Närvarande: slalsminislem Fälldin, ordförande, och stalsråden Ullslen, Bohman, Wikslröm, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Addsohn, Danell, Pelri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss om ändring i vapenlagen (1973:1176) m. m.

1 Inledning

Inom Europarådet har utarbetats en konvention om kontroll av enskildas förvärv och innehav av vapen (vapenkonvenlionen). Konventionen har till syfte att införa effektiva metoder för kontroll av vapenlrafiken mellan i första hand medlemsstalema. Den öppnades för undertecknande den 28 juni 1978. Konventionen i engelsk och fransk originallexl jämle översättning till svenska bör fogas till protokollet som bilaga I.

Föreskrifter om vapen finns i vapenlagen (1973: 1176, VL) och vapenkungörelsen (1974: 123). Under den tid dessa förfaltningar har varil i krafl har del visal sig alt beslämmelserna på en del punkter har fått en utformning som innebär olägenheter i praktiken. Önskemål om författningsändringar har framställts från olika håll, bl.a. av rikspolisstyrelsen (RPS), skytleorganisationer och enskilda personer.

I en inom juslitiedepartemenlel upprällad promemoria, (Ds Ju 1979: 17) Ändringar i vapenlagsliftningen, las frågan om en svensk anslulning lill vapenkonvenlionen upp. Vidare görs en översyn av den nuvarande vapen-lagstiftningen. De i promemorian framförda lagförslagen bör fogas till prolokollel som bilaga 2.

Beträffande gällande räll och de närmare överväganden som görs i promemorian hänvisas till denna.

Promemorian har remissbehandlals. En inom jusliliedeparlemenlel upprällad sammanslällning över remissyllrandena bör fogas till prolokollel som bilaga 3.

Prop. 1981/82:1 15

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund

Skjutvapen och ammunition har i vårt land varit underkastade viss kontroll från del allmännas sida i fråga om förvärv och innehav alltsedan slutet av första väridskrigel. I dag ges de gmndläggande bestämmelserna om förvärv, innehav och införsel lill riket av skjutvapen och ammunition i vapenlagen, som irädde i krafl den 1 juli 1974. Närmare beslämmelser finns i vapenkungörelsen och i de föreskrifter och anvisningar rörande lillämpningen av vapenlagen som RPS har utfärdat. Huvudsyftet med den reglering som vapenlagen innehåller är att hindra okonlrollerade vapeninnehav och därmed också stävja användningen av skjulvapen i samband med brott och annal missbmk av sådana vapen.

Klart är dock alt skjulvapen, både i vårt land och på andra håll i världen, i ganska stor omfattning används som medel atl begå brolt. Terroristdåd av olika slag, ofta med internationell anknylning, har ökal den oro många känner för att skjulvapen skall komma till brottslig användning. Mol bakgrund härav har inom Europarådet utarbetats en konvention (vapenkonventionen). Syftet med konventionen är atl åstadkomma en kontroll av vapentrafiken mellan i första hand medlemsslaterna.

En annan möjlighet att minska risken för all skjutvapen kommer lill brottslig användning är alt upprätthålla en effektiv intern vapenreglering. Vapenlagen och vapenkungörelsen innebar i förhållande lill äldre bestämmelser på området en utökad kontroll av vapenhanteringen här i landei. Som exempel kan nämnas att vissa vapen och vapendelar, som enligl 1949 års vapenförordning (1949:340) kunde förvärvas fritt, belades med licenstvång. Reglerna om förvaring och utlåning av vapen skärptes. Föreskrifter gavs om reparation och översyn av vapen.

De nya vapenförfattningarna har nu varil i krafl i mer än sex år. Under denna tid har det visat sig att bestämmelserna har fåll vissa mindre tillfredsställande konsekvenser i en del hänseenden, och från olika håll har man framställt önskemål om författningsändringar.

Som jag nämnde inledningsvis har frågan om en svensk anslulning lill vapenkonventionen och en översyn av gällande reglering på vapenområdet tagits upp i en inom juslitiedepartemenlel upprällad promemoria, (Ds Ju 1979:17) Ändringar i vapenlagstiftningen. Promemorian har remissbehandlats.

I promemorian förordas att Sverige tillträder vapenkonvenlionen med vissa förbehåll och all de föreskrifter som krävs för alt uppfylla konventionens bestämmelser meddelas. Dessuiom föreslås ändringar i vapenlagen och vapenkungörelsen.

Vid remissbehandlingen har förslaget alt Sverige tillträder vapenkonventionen godtagits eller lämnats utan erinran av det övervägande antalet

Prop. 1981/82:1 16

remissinslanser. Behovel av all gällande vapenlagstiftning ses över har genomgående vitsordats. Flertalet remissinstanser ansluler sig också i alll väsentligt till förslagen till ändringar i vapenlagen och vapenkungörelsen. För egen del anserjag i likhei med flertalet remissinslanser all promemorieförslagen är väl ägnade all ligga lill grund för ett ställningstagande lill en svensk anslulning lill vapenkonvenlionen och för en revidering av nu gällande vapenlagstiflning. I del följande kommerjag all la upp förslagen huvudsakligen endast i de delar där de avser frågor som skall föreläggas riksdagen för prövning. För sammanhangels skull avser jag emellertid också att beröra vissa spörsmål som det ankommer på regeringen all fatta beslut om.

2.2 Den europeiska vapenkonventionen

2.2.7 Sveriges tillträde till konventionen

Både i vårt land och på andra håll i Europa har man noterat ett stigande antal broll vid vilka vapen kommit lill användning. Det har därvid inte sällan kunnat konstateras att gärningsmannen helt lagligt förvärvat sina vapen utomlands, Delta har kunnat ske därför all vapenlagstiflningen är mycket varierande i olika länder. Vissa länder har en avsevärt mindre sträng kontroll över vapenhandeln än t. ex. Sverige. Det innebär möjligheter för den som vill förvärva vapen i brottsligt syfle atl göra del ulan hinder av hemlandets vapenlagstiftning. Den gradvis minskade gränskontrollen inom bl.a. den europeiska gemenskapen torde ha ökal riskerna för ell okontrollerat flöde av vapen i Europa. Regeringarna i flertalet europeiska stater är därför ense om att man måste bekämpa den ökande våldsbrotls-ligheten bl. a. genom en bättre kontroll av skjutvapen.

Mot denna bakgrund tillkallades år 1973 inom Europarådets kommitté för brottslighetsfrågor (CDPC) en underkommitlé med uppgifl all utarbeta föreskrifter rörande impPrt och export av skjulvapen. Kommiilén skulle vidare pröva möjligheterna att skärpa de nationella bestämmelserna om vapeninnehav. Den skulle också behandla frågor om illegala vapeninnehav och särskilt då åtgärder mot vapenstölder samt olaglig tillverkning och försäljning av skjulvapen. Sluiligen skulle kommiilén överväga om en strävan till harmoniserjng av medlemsslalernas regler om försäljning, innehav. Iransport och användning av skjulvapen skulle kunna vara ell användbart sätl all bekämpa våldsbrolt och om en sådan harmonisering skulle kunna vara genomförbar. Kommitténs arbete har lett fram till en konvention om enskildas förvärv och innehav av vapen. Kommittén har även lagt fram ett förslag lill en resolution orn harmonisering av de oljka medlemsslalernas vapenlagstiflning.

Vapenkonventionen omfatlar två olika former av kontrollsystem. Det första innebär i huvudsak att om ett skjulvapen som finns inom en förr dragsslutande stats territorium (värdlandet) överlåts till någon som är

Prop. 1981/82:1 17

bosatt inom en annan fördragsslulande slals lerrilorium (hemlandet), så skall värdlandet underrätta hemlandet om överiåldsen. En sådan underrättelse skall också skickas, om ett skjutvapen som finns inom en fördragsslutande stals territorium utan ägarbyle varaktigt överförs till en annan sådan slals territorium, l.ex. i samband med emigration. De underrättelser som det här är fråga om skall även sändas till sådana fördragsslutande stater genom vilkas territorium vapen transiteras, om den stal varifrån vapnel har förts bedömer informationen som användbar.

I den andra, mera utvidgade formen av kontrollsystem innebär samarbetet även en skyldighel för en fördragsslutande stal atl vidla lämpliga åtgärder för atl försäkra sig om all skjutvapen som finns inom dess territorium inte överlåts till personer som inle är bosatia där, om inle dessa först har beviljats tillstånd från behöriga myndigheter i värdlandet. Så långl innebär kontrollsystemet inte någon avvikelse från vad som följer redan av gällande svenska regler. .

Men konventionen i denna del innebär vidare atl tillstånd i den akluella situationen inte får beviljas, om inle myndigheterna först har förvissat sig om att tillstånd för ifrågavarande transaktion har beviljats av behöriga myndigheter i hemlandet (kravet på dubbelt lillslånd). Vidare gäller all om personen i fråga tar skjulvapnet i besittning i den fördragsslulande stal där transaktionen äger rum (värdlandet), så får lillslånd beviljas endasi på samma gmnder och villkor som i allmänhel gäller för personer bosalla i värdlandet. Utförs skjutvapnel omedelbart, är värdlandels myndigheter dock endasi skyldiga att förvissa sig om alt myndigheterna i hemlandet har lämnat tillstånd i det särskilda fallel lill transaktionen eller till sådana transaktioner i allmänhet. De tillstånd som det här blir fråga om kan ersättas med en internationell licens.

Vapenkonventionen, som träder i kraft tre månader efter del atl den har tillträtts av tre stater, öppnades för undertecknande den 28 juni 1978 och undertecknades då av Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Irland och Storbritannien. Man har dock anledning räkna med all del kommer att dröja innan konventionen träder i kraft, eftersom även de länder som sålunda redan har undertecknat konventionen måste genomföra vissa lagändringar innan en ratifikation kan ske.

I promemorian uttalas all det för konventionens praktiska effektivitet är önskvärt alt den får en så bred anslutning som möjligl. Sverige bör inle ställa sig utanför detta samarbete utan ta tillvara de möjligheler som konventionen erbjuder till en samverkan mellan europarådsländerna även i fråga om vapenkontrollen. Anslutning till konventionen kan påräknas från dansk och förmodligen också från norsk sida. I promemorian föreslås därför att Sverige tillträder konventionen och genomför den lagstiftning som behövs för tillträdet. Som närmare skall beröras i avsnilt 2.2.2 föreslås dock att vissa förbehåll görs från svensk sida.

2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 1

Prop. 1981/82:1 18

Förslagel i promemorian atl Sverige tillträder den europeiska vapenkonvenlionen godtas helt eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Förslagel tillstyrks uttryckligen av bl.a. justitiekanslern (JK), Göta hovrätt, riksåklagaren (RÅ), RPS, brottsförebyggande rådet (BRÅ) och förenade fabriksverken. En del inslanser, däribland naturvårdsverket, Sveriges industriförbund, Svenska jägareförbundet och Norma projektilfabrik, påpekar emellertid all förslaget leder lill vissa praktiska komplikationer och ställer sig iveksamma eller avvisande till tanken på ett tillträde från svensk sida. Flera instanser ställer sig också tvivlande till den praktiska nyttan av konventionen.

För egen del vill jag först slå fast atl syftet med den europeiska vapenkonvenlionen - alt kontrollera vapenlrafiken mellan i första hand medlemsstaterna — lillgodser ell vikligl inlresse. 1 den mån konventionen kan bidra till att minska förekomsten av illegalt disponerade vapen och därigenom reducera riskerna för atl skjulvapen skall ulnyujas i samband med brott slår givetvis stora fördelar alt vinna. Konventionens praktiska värde från dessa synpunkter skall dock inle överdrivas. Som bl.a. BRÅ har anmärkt under remissbehandlingen torde den som är kapabel atl genomföra exempelvis ett väpnat bankrån eller ett terroristdåd oftast också kunna skaffa de erforderliga vapnen utan hinder av vapenkonventionen och de regler som till följd av konventionen kan komma all införas av europaråds-stalerna. Fiertalel vapen som används i brottsliga sammanhang synesju, som elt par remissinslanser har påpekat, ha åtkommils på illegal väg.

Även om sålunda värdet från brottsförebyggande synpunkt av en svensk anslulning till vapenkonvenlionen måste bedömas med försiktighet, lorde dock konventionen kunna få en kontrollfunktion som inle kan frånkännas en viss betydelse. En svensk anslutning lill konventionen kan också ses som ett led i vår traditionella politik i fråga om europarådels konventioner och de övriga inlemationella överenskommelser som syftar till att motverka terrorism. Jag delar därför liksom flertalet remissinslanser uppfattningen att Sverige inle bör ställa sig uianför det nu aktuella samarbetet utan ta tillvara de möjligheter som konventionen erbjuder till en samverkan mellan europarådsländerna även i fråga om vapenkonlrollen. Jag föreslår alltså att Sverige tillträder konventionen. I samband med alt jag i det följande behandlar frågorna om de förbehåll som bör göras från svensk sida och de regler som behövs för tillträdet kommerjag atl la upp spörsmålet hur man på ell tillfredsställande sätt skall kunna undvika de ölägenheter av närmast praktisk natur som enligt några remissinstanser en svensk anslutning till konventionen skulle kunna föra med sig.

2.2.2 Förbehåll

Enligl art. 15.1 jämförd med bilaga II lill konventionen har fördragsslulande part rätt att göra förbehåll helt eller delvis i fråga om systemet med dubbla tillstånd och delvis beträffande systemet med underrättelseskyldighet. Rätten till förbehåll är uppbyggd på följande sätt.

Prop. 1981/82:1 19

Enligt bilaga 1 lill konventionen (paragrafen 1) omfattar konventionen dels vapen som bedömts vara fariiga från brotlssynpunkl, t.ex. automatvapen, pistoler, revolvrar och gevär med undantag av hagelgevär (kategori a-h), dels vissa andra vapen (kategori i-n). Undantag görs för varaktigt obmkbara vapen, vissa vapen med låg effeki och vapen för alarm, signalering, livräddning, slakt, harpunering, industriellt bruk e. I. Till föremål som faller under konventionens bestämmelser hänförs också vissa vapendelar, ammunition, kikarsikte, ljuddämpare och granat, bomb och annan projektil som innehåller explosivt eller brännbart material (paragraferna 2-6).

Fördragsslulande stal kan förbehålla sig rätten all inle tillämpa syslemel med upplysningsplikt (kapitel 11) i fråga om elt eller flera av de föremål som inbegrips i bilaga 1 lill konventionen paragraf 1 punkterna i-n eller paragraferna 2, 3, 4, 5 eller 6. Vidare kan part som ansluter sig lill konventionen förklara alt den förbehåller sig rätten all inle alls tillämpa syslemel med dubbla tillstånd (kapitel III) eller att - på samma sätl som gäller för upplysningsplikten — inte tillämpa systemet i fråga om etl eller flera av de föremål som inbegrips i bilaga 1 paragraf 1 punkterna i-n eller paragraferna 2, 3, 4, 5 och 6. Avsteg ifrån kapitel III får ocksä göras i fråga om transaktioner mellan handlare bosatta inom två fördragsslutande parters territorier.

Om Sverige i enlighel med vad jag nyss har förordat tillträder konventionen, innebär detta atl vi minst ålar oss all tillämpa systemet med underrättelseskyldighet i fråga om vapen som anses vara farliga från brottssynpunkt. Det är nämligen inle möjligt att reservera sig beträffande kapitel II såvitt avser vapen som anges i paragrafen 1 punkterna a-h i bilaga 1 till konventionen. Frågan är emellertid om Sverige bör gå längre eller om vi bör förbehålla oss att inte tillämpa övriga beslämmelser i konventionen.

1 departementspromemorian framhålls att av de länder som redan har undertecknat vapenkonventionen hälften, däribland Danmark, har förklarat sig vilja tiUträda konventionen endast beträffande de särskilt farliga vapnen. Enligt promemorian är det här som behovel av en kontroll är störst. Vidare måste naturligtvis de förväntade fördelarna av en längre gående uppgiftsskyldighet noga vägas mol därav betingade olägenheter i form av bl.a. administrativt merarbete. Med hänsyn lill vad sålunda anförts förordas i promemorian att även Sverige gör förbehåll som anges i bilaga II punkten a, dvs. ålar sig underrätlelseskyldighelen endast beträffande de från brottsförebyggande synpunkler särskilt intressanta vapnen i bilaga 1 paragraf 1 punkterna a-h. Dessutom bör dock underrättelseskyldigheten även omfatta vitala vapendelar (paragraf 2) och ljuddämpare (paragrafs). Det kan i annat fall, sägs det i promemorian, befaras alt försök görs att i stället för hela vapen överföra delar till sådana. Såvitt gäller vapendelar bör enligt promemorian underrättelseskyldigheten dock avse endast delar för vilka tillstånd krävs enligt vapenlagen.

Prop. 1981/82:1 20

Enligt promemorian kan det finnas skäl alt när systemet har prövats i praktiken på nytl ta upp frågan om underrättelseskyldighetens omfattning med sikte på all låla rapportsyslemel omfatta även t. ex. ammunition lill de särskilt farliga vapnen liksom kikarsiklen.

Som framgår av promemorian har Danmark genom reservation c i bilaga Il också gjort förbehåll om att tillämpa systemet med dubbelt tillstånd (kapitel III) endasi beträffande de särskill farliga vapnen. Del kan därför synas ligga nära till hands alt Sverige gör samma förbehåll mol kapitel 111 som mol kapitel II. 1 sammanhangel bör emellertid konslaleras all var och en som här i landet förvärvar ell vapen måsle ha svenskl innehavslillslånd - alldeles oavsett om han är bosatt här i landei eller utomlands - och licensprövningen sker då enligl vapenlägen. Några särskilda beslämmelser för personer bosalla utomlands finns inle. Detta innebär, framhålls det i promemorian, att vi redan uppfyller huvudkraven i detta kapitel, nämligen art. 10 punkterna I och 3 första meningen. Genom kapitel 111 i konventionen tillkommer emellertid ell krav på lillslånd även från myndigheterna i det land där förvärvaren är bosall. All rutinmässigt skaffa lillslånd av sisl angivet slag innebär enligl promemorian all en jämförelsevis omfattande administrativ apparat måste byggas upp här i landei, särskill som mtinerna i ärenden om innehavslillslånd skiftar avsevärt mellan de olika länder som kan tänkas lilllräda konventionen. Enligl promemorian talar detia för att Sverige åtminstone i etl inledningsskede hell avslår från alt delta i syslemel med dubbla tillstånd. Sverige bör med andra ord även göra förbehåll som anges i bilaga 11 punkten b.

Även när det gäller systemet med dubbelt tillstånd finns det emellertid enligt promemorian anledning alt följa utvecklingen med uppmärksamhel för att — om systemet visar sig fungera bra i andra länder — på nytt ta upp frågan om Sverige helt eller delvis bör tillträda syslemel.

Promemorians förslag beträffande förbehållet i fråga om de två kontrollsystemen har godtagits av så gott som samtliga de remissinslanser som har förordat en svensk anslutning. Även de remissinstanser som ställl sig Iveksamma till en anslulning har i allmänhet, för det fall alt konventionen skall tillträdas, funnit promemorians lösning godtagbar. Enligt min mening lalar övervägande skäl för all promemorieförslagel genomförs.

Jag föreslår alliså all Sverige förbehåller sig rätten all inle tillämpa kapitel II i fråga om de föremål som anges i bilaga I paragaf I punktema i-n och paragraferna 3, 4 och 6 i samma bilaga, all inte tillämpa kapitel 11 i fråga om sådana föremål som anges i bilaga 1 paragaferna 2 och 5 såvitt avser delar till eller konslmklioner för föremål som anges i bilaga I paragrafen 1 punkterna i-n och slutligen all inle tillämpa kapilel III i konventionen. Genom en förklaring i anslulning till ratifikationen bör Sverige lämpligen ge tillkänna att man trots förbehållet mot kapilel 111 avser att uppfylla huvudkraven i kapitlet från svensk sida.

Prop. 1981/82:1 21

2.2.3 Av konventionen föranledd lagstiftning

Etl tillträde lill konventionen kräver - som tidigare påpekats - lagstiftning. I departementspromemorian förordas all den reglering som behövs vid ett tillträde till vapenkonventionen tas in i en särskild lag. För en sådan lösning lalar enligt promemorian främst den omständigheten atl vapenlagen och konventionen har olika tillämpningsområden. Vissa vapenlyper faller sålunda under vapenlagens regelsyslem men inle under konventionens och omvänt. En samlad reglering i vapenlagen skulle därför, hävdas det i promemorian, bli svåröverskådlig och samtidigt bryta vapenlagens systematik.

Under remissbehandlingen har promemorieförslagel godtagits av JK och RÅ. Flera remissinstanser, däribland Göta hovrätt, anser dock all den erforderliga lagstiftningen bör inarbetas i vapenlagen och vapenkungörelsen.

För egen del ser jag del som en fördel om en ny författning på vapenregleringens område kan avvaras. Det är naturligtvis ägnat att underlätta för myndigheter och enskilda om de bestämmelser som del här är fråga om arbetas in i vapenlagen. De nackdelar som enligl promemorian lalar mol en sådan lösning är enligl min mening inle siörre än all de påtagliga fördelar som sålunda föreligger väger över. Jag har därför slannal för en lösning som innebär att regleringen las in i vapenlagen.

1 promemorian föreslås en anmälningsskyldighet för den som överlåter eller upplåter vapen till någon som har silt hemvist i en stal som har lilllräll den europeiska vapenkonventionen. Anmälan skall göras omedelbart lill rikspolisstyrelsen. Även den som varaktigt för ul vapen ur rikel lill en siat som tillträtt konventionen utan att besittningsrätten till vapnel i samband därmed övergår till annan skall enligt promemorian göra anmälan som nyss har sagts. Sådan anmälan behövs dock inle i fråga om obrukbart vapen, som i bmkbart skick skulle räknas som skjulvapen, eller särskild anordning som gör det möjligt att till skjulvapen använda annan ammunition än vapnel är avsett för, liksom inle heller beiräffande långl slälborrat skjutvapen från vilket endast ett skott kan avskjutas utan omladdning samt gas-, luft- eller fjädervapen.

Som jag tidigare har anfört måste i princip var och en som här i landet innehar ett skjutvapen ha svenskl innehavslillslånd. Detta gäller oavsett om han är bosatt här i landet eller utomlands, och licensprövningen sker enligt vapenlagen. Några särskilda bestämmelser för utlänningar finns sålunda inle. Om någon överlåter elt skjulvapen till en utlänning som uppehåller sig i Sverige men som saknar licens för vapnel, bryter han mol vapenlagens bestämmelser. Med hänsyn härtill behövs del inte någon anmälan från överiålaren när överlåtelsen sker här i landei lill en person bosatt utomlands. Anmälningsskyldigheten kan i stället fullgöras av den polismyndighet som meddelar tillstånd till innehavet.

Prop. 1981/82:1 22

1 de fall då skjulvapen skickas till en person som befinner sig utomlands behöver man däremol inle något lillslånd enligl vapenlagen för att kunna genomföra transaktionen. Utförsel av vapen regleras i stället i kungörelsen (1949:614) angående förbud mot utförsel från rikel av krigsmalerid (krigs-maleridkungördsen). Som krigsmateriel räknas pistoler, revolvrar, gevär, karbiner, kulspmtor och speciella delar till sådana vapen. Även bl.a. eldspmlor och raketer saml speciella delar till sådan maieriel hör hit. Från kungörelsens tillämpningsområde har undaniagits luft- och fjädervapen, slätborrade hagelgevär samt sådana skjulvapen som inle är underkastade beslämmelserna i vapenlagen och speciella delar lill sådana vapen. Med vissa undanlag fordras tillstånd för alt krigsmateriel skall få utföras till utrikes ort. Chefen för handelsdepartementet fär för särskilt fall meddela lillslånd all ulföra krigsmalerid från rikel. Avser ärendel ulförsd i större omfattning eller är del i övrigl av siörre vikl, skall frågan underställas regeringen.

Krigsmateridkungördsen gäller i princip samtliga de vapentyper som enligl vad jag tidigare har förordal bör omfattas av underrättelseplikt vid en svensk anslutning till vapenkonventionen. Eftersom utförsel av krigsmateriel kräver tillstånd är det enligl min mening inte nödvändigl all exportören gör en särskild anmälan om överlåtelse till någon som befinner sig utomlands. I stället kan handelsdepartementet på lämpligl sätl underrätta den centrala myndighel som skall vidarebefordra upplysningar lill utlandet om utförseln.

Vad som har sagts nu om krav på lillslånd och om anmälan från handelsdepartementet när vapen sänds från Sverige lill utlandet är i huvudsak lillämpligl också när vapen och vapendelar i annal fall förs ut ur landei. Emellertid får enligl krigsmaleridkungördsen en enskild person ulan särskilt tillstånd för personligt bruk utföra skjutvapen som han enligl 5 § första eller andra stycket VL är berättigad all inneha här i riket saml nödvändig, till vapnet hörande ammunition. 1 detta fall aktualiseras en underrättelseskyldighet även för enskilda, för all konventionens krav skall kunna uppfyllas.

Den obligatoriska skyldighelen all lämna underrällelser vid vapenulför-sel är enligt konventionen (arl. 6) begränsad lill fall när ett vapen varaktigt överförs lill en annan konventionsstats lerrilorium. Enligl den kommenlar ~ "Explanalory report" - lill konventionen som har utarbelals inom Europarådet skall en lidrymd som understiger tre månader inle anses "varaktig". 1 konventionen förutsätts emellertid också (art. 7) all underrättelser skall kunna lämnas till sådana fördragsslulande länder genom vars lerrilorium vapen iransileras, om den siat varifrån vapnel har skickals bedömer en sådan information användbar. Alt döma av kommentaren är denna diskretionära underrälelseskyldighel avsedd alt täcka även fall då etl vapen förs ut lill en annan konvenlionsslal för en kortare tid. 1 promemorian har med hänvisning härtill föreslagits en obligatorisk underrättelseskyldighet för var och en som för ul ell vapen lill en konventionsstat.

Prop. 1981/82:1 23

Vid remissbehandlingen har påpekats alt del inlemationella utbytet inom jakt- och sportskyttel numera är omfattande. Varje år reser elt stort antal svenskar utomlands för att delta i jakter eller tävlingar med sina vapen. Även utländska medborgare besöker Sverige i samma syfle. Inte minst inom norden förekommer sådana resor till ell inte ringa anlal. 1 vapenlagen finns bestämmelser som underlättar etl sådanl utbyte (16§ 1 VL).

Som några remissinstanser har påpekat kan en så långtgående anmälningsplikt som den som har förordats i promemorian leda lill ökad byråkrati och inte oväsentliga kostnader för samhällel. Övervägande skäl talar för att man inom ramen för konventionens regler försöker åsladkomma en lösning som leder till så lite krångel som möjligl för den enskilde. Jag föreslår därför en ordning som innebär att i de fall en person för ett vapen ur landet för en kortare tid än tre månader någon anmälningsplikt över huvud taget inte skall behöva förekomma. En sådan ordning torde leda till all flertalet jakl- och sportskytleresor faller uianför syslemel med anmälningsplikt. Över huvud tagel synes underrällelser lill främmande stater enligt konventionens art. 7 inle behöva förekomma annal än om det undantagsvis skulle anses behövligt i fråga om regelrätta Iransiteringar när ell vapen varaktigt utförs lill ullandel. Några nackdelar frän säkerhelssyn-punkt behöver man enligt min mening inle befara med ell sådant syslem.

Svenska jägareförbundet har framförl uppfallningen all del kan vara svårt för den enskilde alt vid varje tillfälle känna lill vilkel land som är anslutet till den europeiska vapenkonvenlionen. Della problem kan emellertid lösas på det sättet att uppgift om vilka länder som har anslutit sig till konventionen tas in i vapenkungörelsen. På det sättet kan den enskilde fortlöpande få underrättelse om vad som gäller i fråga om anmälningsplikten.

Som jag tidigare har anfört meddelar chefen för handdsdepartemenlel för särskilt fall tillstånd att ulföra krigsmateriel från riket. När fråga är om en förening eller annan sammanslulning som skall della i en lävling eller övning utomlands, meddelas dock tillståndel av polismyndighelen (2 § krigsmateridkungördsen). Underrättelser om beslut av polismyndigheter torde dock — i enlighet med vad som lidigare har anförts - endasi undantagsvis behöva lämnas, eftersom del här vanligtvis inte är fråga om utförsel för längre tid än tre månader.

Enligl promemorians förslag skulle anmälan också behöva göras vid utiåning av skjulvapen till den som är bosatt i någon konvenlionsslal. I fråga om korttidslån, t.ex. när elt vapen lånas ul under en jakl för all tillfälligt användas under ägarens överinseende, ligger del dock enligl promemorian i sakens natur atl anmälan inle skall ske.

Svenska jägareförbundel har pekal på all olägenheier kan uppkomma, om man i ett jaktsällskap måsle skilja mellan olika nalionalileler när del gäller utlåning av skjutvapen. Jag har förståelse för denna uppfattning.

Prop. 1981/82:1 24

Visseriigen framgår av kommentaren till konventionen all art. 5 tar sikte även på ullåning. De svenska bestämmelserna om ullåning av skjulvapen är emellertid mycket restriktiva. Bl. a. gäller enligl 22 § VL alt utiåning får ske endast på kortare lid, högsl Ivå veckor. Lånas ell skjulvapen under längre tid, måste låntagaren på vanligt sätt söka tillstånd enligt vapenlagen till innehavet, vilket innebär atl anmälan i förekommande fall kan göras av den polismyndighel som meddelar tillståndel. För fall då ell vapen som utlånats under högst två veckor skall användas endasi inom Sverige -vilkel ju regelmässigt är förhållandel - blir kontrollen en intern svensk fråga, och en underrättelse till den främmande staten kan inte rimligen fylla någon funklion. En tolkning av konventionen med beaklande av dess ändamål måste då anses leda till att någon obligatorisk underrättelseskyldighet inte föreligger. För sådana fall bör därför inle heller någon anmälningsskyldighet föreskrivas. En sådan skyldighel synes däremot inle kunna avvaras för siluationer då ett korltidsullånal vapen skall användas ulomlands. Fall av denna typ får dock förutsättas vara sällsynta.

De föreskrifter om anmälningskyldighel för enskilda som krävs för att vi skall kunna uppfylla konventionens krav på anmälningsplikt behöver sålunda inte bli särskilt omfattande. Vad som krävs är en bestämmelse om att den som för personligt bruk för ul ell egel vapen ur landei lill en konvenlionsslal skall göra anmälan om del, om vistelsen skall vara i mer än tre månader. Delsamma bör gälla den som - ulan all behöva tillstånd enligl vapenlagen - lånar ul ett vapen till någon som är bosall i en konventions-stal, om vapnel inte skall användas endast inom Sverige. Anmälan bör i dessa fall ske till den lokala polismyndighelen, och anmälningsskyldigheten bör straffsanktioneras. Bestämmelser härom bör tas in i vapenlagen. Övriga föreskrifter som krävs för alt uppfylla konventionens bestämmelser i fråga om anmälningsskyldighet kan meddelas i annan författning än lag.

Om Sverige ansluter sig till vapenkonventionen med de förbehåll som jag tidigare har förordat innebär delta för svensk del atl vi får underrättelse från fördragsslutande stater när någon som är bosatt här i landet l.ex. ulomlands köper elt skjutvapen av det slag som det här är fråga om. Vidare sker underrättelse i de fall då någon utomlands bosatt person varaktigt för hit vissa egna skjulvapen. Sverige ålar sig på moisvarande sätl all underrätta fördragsslulande land när vapen överförs lill della lands lerrilorium. Underrällelserna skall lämnas så snabbi som möjligl. Fördragsslutande parter skall på alll säll anslränga sig för atl försäkra sig om att underrättelsen lämnas före den transaktion eller den överföring lill vilken den hänför sig, och, om det inle går, alt underrättelsen lämnas så fort som möjligt därefter. Underrättelserna skall utväxlas mellan de nationella myndigheter som de fördragsslutande parterna utser. När det anses lämpligl får underrättelserna skickas via Interpol.

Enligl min mening talar övervägande skäl för all rikspolisslyrelsen blir den cenlrala myndighel som såväl lar emol som vidarebefordrar den infor-

Prop. 1981/82:1 25

mation som del här är fråga om. De anmälningar som rikspolisstyrelsen sålunda får från moisvarande myndighel i etl annal fördragsslutande land bör styrelsen sända vidare till den lokala polismyndighel där den person anmälan avser är bosatt eller, om del är ell förelag, har silt säte. Del får sedan ankomma på denna myndighet all konlrollera all den person som enligt anmälan förvärvat eller eljest innehar vapen också har lillslånd lill della. Den information som rikspolisstyrelsen skall sända vidare ulomlands får styrelsen i enlighel med vad jag nyss har föreslagil i huvudsak från handelsdepartementet som beviljar lillslånd till utförsel av vapen. Viss information kommer också från de lokala polismyndigheterna främsi i samband med all dessa antingen beviljar lillslånd för en utomlands bosalt person atl här i landet inneha vapen eller lar emol anmälan från enskilda enligl de nya regler i vapenlagen som jag nyss har förordal. Om riksdagen godtar förslaget om en svensk anslutning till den europeiska vapenkonvenlionen har jag för avsikl atl föreslå regeringen all ulfärda föreskrifter av i huvudsak denna innebörd. Med del syslem som jag här har förordat leder en svensk anslulning inte till någol resursbehov.

2.3 Andra frågor rörande vapenlagstiftningen

2.3.1 Allmänt

Som jag nämnde inledningsvis har del från olika håll förts fram förslag till ändringar i vapenlagstiflningen. I departementspromemorian har gjorts en genomgång av dessa, varvid ställningstaganden har redovisats lill de olika förslagen. I promemorian förordas inga mera genomgripande ändringar i vapenlagstiftningen, men de förslag som las upp har lilldragil sig ell betydande inlresse vid remissbehandlingen och rör från praktisk synpunkl viktiga frågor.

I del följande skall jag beröra de förslag som har mera allmänl inlresse. Till vissa detaljfrågor återkommer jag i specialmotiveringen.

2.3.2 Harpunvapen

En omdiskuterad fråga är i vad mån harpungevär och harpunpisloler skall anses falla under vapenlagens tillämpningsområde. F. n. gäller att ett harpunvapen som vid normal användning endast har mycket ringa avståndsverkan inle räknas som skjulvapen i vapenlagens mening (prop. 1973:166 s. 136). Högsta domstolen har i etl under senare år avgjort mål (NJA 1977:120) slagit fast alt elt harpungevär med 3 melers avslåndsver-kan inte skall räknas som skjulvapen i denna mening.

Med hänvisning till aU viss osäkerhet föreligger bland de tillämpande myndigheterna om i vad mån innehav av harpunvapen kräver lillslånd har enligl vad som redovisas i promemorian RPS satl i fråga om del inle behövs ett klarläggande uttalande av departementschefen eller ett bemyndigande för styrelsen all klassificera harpungevär i lillslåndskrävande resp. inte lillslåndskrävande grupper.

Prop. 1981/82:1 26

I promemorian anförs alt det mol bakgrund av de uttalanden som gjordes vid vapenlagens tillkomst inle synes finnas fog för påslåendet all någon ändring av rällslägel såvitt gäller gränsdragningen mellan tillstånds-pliktiga och icke tillståndsplikliga harpungevär eftersträvades vid 1973 års reform. Detta hindrar emellertid enligl promemorian inle atl det ändå finns skäl som lalar för all harpungevär, i likhei med vad som i dag gäller för luftgevär, bör klassificeras i tillståndsplikliga och lillståndsfria. 1 promemorian föreslås därför alt etl bemyndigande för rikspolisstyrelsen alt företa en sådan klassificering las in i vapenlagen.

Under remissbehandlingen har statens kriminaltekniska laboratorium hälsat promemorieförslagel med lillfredsslälldse och hänvisal lill all labo-ratoriel i dag inte har någon klar uppfallning om var gränsen skall sättas mellan tillslåndsfria och tillståndspliktiga harpunvapen.

Själv vill jag försl framhålla all, om ell redskap över huvud lägel skall kunna anses som vapen i vapenlagens mening, del som RÅ har angell i sill remissvar måsle krävas all redskapet beträffande verkan och ändamål är jämförligt med etl typiskt vapen. Goda skäl synes emellertid tala för all rättsläget i fråga om harpunvapnen preciseras. Som RÅ har ullalal bör därvid lämpligen en annan konslmklion väljas än den som har förordals i promemorian. Jag föreslår den lösningen all harpun ullrycklingen nämns bland de projektiler som räknas upp i vapeniagens grundläggande definition av skjulvapen (1 § första slycket 1). Därmed blir huvudregeln att harpunvapnen underkastas tillslåndsplikt. Från denna huvudregel bör med sikle på bl.a. sådana harpunvapen som i dag inle är tillståndsplikliga undantag göras för harpunvapen med begränsad effekt. Jag föreslår att beslämmelser av denna innebörd tas in i vapenlagen. Rikspolisslyrelsen bör vidare, på samma sätl som i dag gäller för luft- eller fjädervapen i allmänhet, bemyndigas alt meddela närmare föreskrifter om vilka harpunvapen som omfattas av undantaget

Förslagel föranleder ändringar i I § förslå slyckel, 4 § 2, 5 § andra stycket och 49 § I VL.

2.3.3 Trumma till revolver

I promemorian föreslås all "Irumma" (cylinder) lill revolver skall ingå bland de delar till vapen som anges i I § andra slyckel vapenlagen. Innehav av en sådan Irumma - uiöver den som behövs för all vapnel över huvud taget skall vara bmkbart - skulle därigenom kräva särskilt tillstånd. Förslaget har i princip godtagils av alla remissinslanser som har berört frågan.

Även jag godtar förslagel i promemorian. Den som i dag innehar en sådan cylinder som här avses bör dock få ha den kvar utan lillslånd under en viss övergångstid. Liksom Svenska pislolskylleförbundel förordar jag att denna sätts till två år.

Prop. 1981/82:1 27

2.3.4 Tillståndsplikt för ammunition

F.n. är enligl 4 § 3 VL hagelpalroner undantagna från siörre delen av lagens tillämpningsområde. I 5 § 1 mom. 4 jaklsladgan föreskrivs emellertid alt man vid jakl inte får använda slälborrade skjulvapen - dvs. vapen avsedda för hagelpalroner — med siörre kaliber än 12 eller mindre kaliber än 36.

1 promemorian föreslås alt vapenlagens undanlagsbeslämmdse för hagelpalroner i forlsätlningen skall omfatta endasi sådana palroner med cenlralantändning. Förvärv av hagelpalroner med kanlanländning skulle sålunda kräva lillslånd.

Vid remissbehandlingen har flera instanser ställt sig tveksamma till förslagel. Naturvårdsverket och jägareförbundet har uualal all förslagel saknar praktisk betydelse, eftersom hagdammunilion med kanlanländning praktiskt tagel aldrig används och över huvud tagel förekommer endast i kalibrar som inle är tillåtna för jakl. Själv anserjag inle att det finns skäl alt genomföra förslaget. Det skulle naturligtvis kunna ifrågasättas all i enlighel med vad kriminaltekniska laboratoriet har föreslagit begränsa den aktuella undanlagsbestämmelsen till atl avse hagelpalroner - med kantan-tandning såväl som med cenlralantändning - som har kaliber 36 eller siörre och alltså normall är lillålna för jakländamål. Tillräckliga skäl för en sådan ändring synes mig emellertid inle kunna åberopas.

En annan fråga som vid remissbehandlingen har aklualiserals i della sammanhang är ammunitionen för kulgevär. Enligt 4 § 6 VL är kulammunition med cenlralanländning som är avsedd för jaklsludsare fri från lillslånd. Däremol krävs tillstånd för kulammunition med cenlralantändning avsedd för exempelvis målskjutning. Vid remissbehandlingen har påpekats alt denna ordning leder till praktiska olägenheter, eftersom möjligheterna att kontrollera att inte jaktammunition används till målskjutning är små. Föreskrifterna framslår också som irrationella. Som naturvårdsverket har anfört lorde del nämligen ligga etl värde i all kunna använda samma typ av ammunition vid jakt som vid målskjutning. Vidare slår det som Svenska jägareförbundel har påpekal klart atl nuvarande lagstiftning i della hänseende leder lill onödigl merarbete för skyltar, jägare, ammunilionshandlare och polismyndigheter. 1 princip synes del inle heller i detta sammanhang finnas skäl att skilja mellan ammunition med cenlralantändning och sådan med kantantändning. Jag förordar därför att alla kulpalroner med cenlralanländning för gevär och - med vissa undanlag som jag strax kommer in på - alla palroner med kanlanländning lill sådanl vapen släpps fria. Som kriminaltekniska laboratoriet har påpekat bör något lillståndskrav inte heller föreligga beträffande ländhattar till centralantända patroner.

1 fråga om gevärsammunition med kanlanländning bör som jag nyss antydde tillståndsplikten finnas kvar i vissa fall, nämligen såvitt avser ammunition av kalibern 5,6x 15 R och annan ammunition till salongsgevär. Bakgrunden är att del i fråga om salongsgevär f.n. gäller en reslriktiv

Prop. 1981/82:1 28

praxis vid tillslåndsgivningen. 1 deparlemenlspromemorian föreslås all man gör åtskillnad mellan äldre och moderna salongsgevär. Äldre, lättare vapen i kaliber 5,6x 15 R, företrädesvis enskollsvapen bör i fortsäiiningen endasi få förvärvas i undantagsfall. Dessa vapen har nämligen inle sällan undermålig precision och bristfällig mekanism. Beteckningen "salongsgevär" bör reserveras för vapen av denna typ. Moderna småvillssludsare i samma kaliber bör enligl promemorian i fortsäiiningen belraklas som kulvapen i allmänhel. Tillslåndsgivningen för sådana vapen bör sålunda enligl promemorieförslagel anpassas härefter.

Promemorieförslaget har moUagils posilivl av remissinslanserna. Jag har för avsikt alt senare föreslå regeringen alt den ordning som förordas i promemorian och som till slor del redan har kommii all slå igenom i praxis efter promemorians publicering genomförs. Eftersom tillslåndsgivningen när det gäller äldre salongsgevär även i fortsättningen skall vara restriktiv bör lämpligen all ammunition av aktuellt slag vara tillståndspliktig. Jag förordar därför av bl. a. della skäl all del överlåls ål regeringen alt beslämma alt viss typ av kanlantänd gevärsammunilion fortfarande skall vara tillståndspliktig. De aktuella frågorna kan då regleras i vapenkungörelsen.

I fråga om ammunition för revolver och pistol bör tillslåndskravet i princip kvarstå. I enlighel med vad som har påpekats vid remissbehandlingen bör dock sådan ammunition kunna släppas fri för vissa skytteföreningar. Jag återkommer lill denna fråga längre fram.

2.3.5 Museers vapeninnehav

F. n. saknas i vapenlagstiftningen regler som gör det möjligt för museer atl få tillstånd till förvärv av skjutvapen.

1 departementspromemorian föreslås en bestämmelse i 8 § VL av den innebörden alt huvudmannen för ett museum som ägs av landsling, kommun eller en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn skall kunna ges tillstånd atl inneha skjulvapen som skall ingå i museets samlingar. Förslaget har i sak fåll ell positivt mottagande vid remissbehandlingen.

Själv delar jag liksom remissinslanserna den uppfallning som har kommii lill ullryck i promemorian. Som har påpekats av riksantikvarieämbetet och statens historiska museer bör tillstånd kunna beviljas även andra museer, om de åtnjuter statsbidrag enligl särskilda föreskrifter (se förordningen (1977:547) om statsbidrag till regionala museer). Jag förordar all laglexien ulformas i enlighel härmed.

Ärmémuseum har påpekal att museer ofta har behov av all låna föremål för tillfälliga ulställningar. Sådana ulslällningar varar inle sällan flera månader, och långivaren kan givelvis inle närvara under hela ulslällningsli-den. Armémusem föreslår därför all 22 § 1 och 4 VL ändras så all skjulvapen får lånas ut för sådana ulslällningar. Enligl min mening är en sådan lagändring inle behövlig. 1 stället bör huvudmannen för del museum som svarar för utställningen kunna söka särskill tillstånd för innehavet av de ulslällda vapnen, enligt den nya bestämmelsen som jag nyss har föreslagil.

Prop. 1981/82:1 29

Jag delar sluiligen länsslyrdsens i Öslergöllands län uppfattning atl det är angelägel att förvaringen av ell museums vapen är godtagbar. 1 49 § VL bör därför föras in en föreskrift som ger rikspolisslyrelsen räll all ulfärda särskilda föreskrifter i ämnet. Sådana föreskrifter bör som länsstyrelsen har anfört tillgodose såväl allmänhetens krav att kunna få se vapnen som de krav på skydd mot tillgrepp som är nödvändiga från säkerhetssynpunkt.

2.3.6 Införsel av skjutvapen

Enligt 16 § 2 VL får för tillfällig användning vid jakt eller tävling här i riket svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare frän Danmark, Finland eller Norge införa jakl- eller tävlingsskjulvapen med tillhörande ammunition. Vapnel och ammunitionen får i sådanl fall utan lillslånd innehas här i rikel av den som har infört egendomen under högsl Ire månader från införseldagen.

Av departemenlspromemorian framgår all denna beslämmelse har miss-bmkals i fall då svensk vapenlicens har ålerkallals för en nordisk medborgare som är bosatt i Sverige. Denne kan under åberopande av Iremåna-dersfristen i 16 § 2 VL ulan straffpåföljd föra in lill Sverige exempelvis ell hagelgevär, som är licensfritt i övriga nordiska länder. Med hänsyn härtill föreslås i deparlemenlspromemorian alt 16 § 2 VL ändras så all endast sådana svenska, danska, finska och norska medborgare som inle är bosalla här i landet omfattas av beslämmelsen.

Förslaget har godtagils av remissinslanserna. Också för egen del anser jag alt promemorieförslagel bör genomföras, låt vara all, som generaliullslyrelsen har påpekat, möjlighelerna all konlrollera bestämmelsens efterlevnad från tullens sida i viss män är begränsade.

Föreningen Sveriges polischefer och Föreningen Sveriges länspolischefer har ifrågasall om inle förbud i särskilda fall skulle kunna meddelas nordiska medborgare som exempelvis på grund av brottslig verksamhet är olämpliga som vapeninnehavare att föra med sig vapen till Sverige med stöd av 16 § 2 VL. Denna fråga kräver i så fall noggranna överväganden och överläggningar med våra nordiska grannländer. Jag är f. n. inte beredd att lägga fram förslag av den innebörd som föreningarna har förordal.

2.3.7 Förvaring av skjutvapen och ammumtion

F.n. gäller enligl 26 § VL all skjutvapen eller en för vapnels funktion vital del av vapnet och ammunition skall förvaras under lås. 1 promemorian föreslås all ammunition skall förvaras under annal lås än antingen del inlåsta skjutvapnel eller,- om det är en vital del av skjutvapnel som förvaras inlåst, denna vapendel. Förslaget har i sak godtagits vid remissbehandlingen.

Liksom remissinstanserna godtar jag i sak promemorieförslagel. Klart är dock alt en föreskrift i ämnet inle lämpligen bör göras obligatorisk. Om en vapeninnehavare exempelvis har anskaffat ett säkerhetsskåp för vapenför-

Prop. 1981/82:1 30

varingen, lorde ju säkerhelsinlresset bli lika väl tillgodosett om även ammunitionen förvaras där som om denna förvaras för sig i ell mindre säkert utrymme.

Till skillnad från polischefs- och länspolischefsföreningarna anser jag inte atl det nu finns skäl atl frångå det ställningslagande staismakterna gjorde vid vapenlagens tillkomst och straffsanklionera förvaringsbestäm-mdserna. Försumlighet i samband med förvaringen av vapen torde i allvarligare fall kunna föranleda ansvar enligl brottsbalken. Därtill kommer att en överträdelse av de allmänna förvaringsbestämmelserna enligl gällande räll kan medföra att polismyndighelen återkallar innehavslillståndel för vapeninnehavaren. Som påpekades vid vapenlagens lillkomsi (prop. 1973:166 s. 118) är del självfallel angeläget all upplysning sker om vilka risker som är förknippade med en förvaring som gör del möjligl för barn eller obehöriga att komma ål skjutvapen och ammunition. Stor betydelse har också saklig information lill vapeninnehavarna om vad lagen kräver i fråga om förvaring av vapen. Här har skylleförbundens överslyrelse i samarbete med rikspolisslyrelsen ulfört elt värdefullt arbele genom all trycka och distribuera broschyrer om hur den enskilda vapeninnehavaren bör förvara och transportera sina vapen. Enligt vad jag har inhämtat förbereds utgivningen av en ny broschyr f n.

Som Svenska pistolskytteförbundel har anfört kan kravel på lås för del ulrymme där ammunitionen förvaras inte sällas alllför högt. Man kan sålunda inte begära all låsel skall vara så effektivt atl det kan motstå målmedvetna och kraftfulla försök atl bryta det. Om ammunition - och vapnel eller en vital del därav - är inlåsta lar det emellertid alllid en viss tid och medför besvär att forcera låset, samtidigt som det kan ställa till buller eller på annat säll få till följd att faran för upptäckt ökar. Dessa förhållanden har otvivelaktigt en preventiv effekt.

2.3.8 Återkallelse och lidsbegränsning av tillstånd

F.n. gäller atl vapentillstånd får återkallas, om vapeninnehavaren visat sig olämplig att inneha vapen eller annars skälig anledning lill återkallelse föreligger (29 §VL).

Enligt vad som anförs i departemenlspromemorian finns det skäl som talar för att man i princip bör kunna återkalla vapenlicens när del behov som motiverat licensen inle längre föreligger. Så är särskill fallet beträffande skyddsvapen. Det kan sålunda hävdas att del inte är lillfredsslällande, om tillstånd all inneha vapen l. ex. på grund av viss tiänsl inle kan ålerkal-las när vederbörande fåll annan anslällning som inle kräver all han har tillgång till etl sådant vapen. Del är emellertid å andra sidan också klart, sägs det i promemorian, alt en generell regel om att elt vapenlillslånd skall återkallas, när behov av vapnel inle längre föreligger skulle vara förknippad med betydande svagheter. Tillståndsmyndighelen kan sålunda inle annal än undanlagsvis bevaka om en licenshavare fortlöpande har behov

Prop. 1981/82:1 31

av sitt vapen. Enligt promemorian skulle del därför i regel bli beroende på rena tillfälligheter om frågan om återkallelse kom under prövning eller inle. För att i görligaste mån undgå dessa svårigheter bör man i första hand välja en ordning som innebär all man framför alll när del gäller fickvapen och automatvapen kan tidsbegränsa nya tillstånd. Tidsbegränsade lillslånd finns i flera andra länder i Europa och inom Europarådels kommitlé om vapen har en rekommendation om tidsbegränsade vapenlicenser lagls fram. I promemorian föreslås därför alt etl tillstånd att inneha vapen skall få tidsbegränsas, om det föreligger särskilda skäl.

Vad sedan gäller redan meddelade tillstånd för nu avsedda särskilt farliga vapen konstateras i promemorian att vapenlagen här fömtsätter att tillstånd skall få meddelas endasi om synneriiga skäl föreligger. Denna strävan till stark restriktivitet i tillståndsgivningen bör enligl promemorian rimligen återspeglas i reglerna om återkallelse av tillstånd. Mol bakgmnd härav föreslås i promemorian atl lillslånd att inneha fickvapen och automatvapen skall få återkallas när synnerliga skäl inle längre föreligger. Möjlighet att underlåta återkallelse föreslås dock föreligga för fall då innehavaren kan åberopa alt vapnel har elt starkt affektionsvärde för honom och då garantierna för att vapnel inte skall komma i orätta händer framslår som betryggande.

Förslaget i promemorian har fått ell övervägande positivt mollagande. BRÅ vill gå längre än vad som föreslås i promemorian och förordar all återkallelse alltid skall kunna ske när behov av etl vapen inte föreligger. Vissa instanser är emellertid något tveksamma till promemorieförslaget och anser att nya regler av aktuellt slag i varje fall måste preciseras ytterligare. Till denna gmpp instanser hör länsstyrelsen i Malmöhus län och jägareförbundet.

För egen del anserjag att promemorieförslagel tillgodoser elt angelägel behov. Det får otvivelaktigt betecknas som en brist att det f.n. saknas regler om tidsbegränsning av lillslånd i vapenlagen. Som jägareförbundel anför i sitt remissvar bör en möjlighet att tidsbegränsa vapeninnehav användas restriktivt; någon tidsbegränsning i fråga om t. ex. jaktvapen bör uppenbarligen inle komma i fråga annal än i rena undantagsfall. Som har angetts i promemorian är en sådan bestämmelse i första hand motiverad med sikte på fickvapen och automatvapen.

Den aktuella frågan har stor praktisk betydelse och del är angeläget all ojämnheter i praxis förebyggs. En ny regel i ämnel bör därför avfattas mera entydigt än enligt promemorieförslagel. Jag förordar att beslämmelsen, som upptas i 10§, får del innehållel att ell lillslånd får tidsbegränsas i den mån det med hänsyn till särskilda omsländigheler kan fömlses alt behovet av vapnet inte kommer all bli varaktigt. Däremol är jag inle f.n. beredd att föreslå någon mera allmän befogenhel all tidsbegränsa vapentillstånd, något som skulle kunna ge upphov till en för både del allmänna och enskilda vapeninnehavare koslsam byråkrati liksom en viss osäkerhet i tillämpningen.

Prop. 1981/82:1 32

Den tid som skall sättas ut för ell lidsbegränsal lillslånd bör givelvis anpassas till hur länge behovel kan anlas föreligga. Som polisslyrdsen i Stockholms polisdistrikt har påpekal förekommer del atl vapen förvärvas endasi för myckel kort lid, l.ex. för utförsel, och någon minimitid bör därför inte föreskrivas. Även en bestämmelse om maximitid kan enligl min mening avvaras.

Jag delar uppfattningen i promemorian all den sirävan lill restriktivitet i tillståndsgivningen som redan nu föreligger i fråga om de särskill farliga fick- och automatvapnen även bör återspeglas i reglerna om återkallelse av tillstånd. Med hänsyn härtill godtar jag i princip förslagel i promemorian om en regel i 29 § VL som innebär all sådanl lillslånd skall kunna ålerkallas när de synnerliga skäl som har legal lill grund för lillslåndel inle längre föreligger. Som föreslås i promemorian bör dock återkallelse underlåtas under vissa förhållanden. Jag återkommer till den närmare ulformningen av regeln i specialmotiveringen.

2.3.9 Inlösen

F. n. inlöser staten vapen i vissa särskilt angivna fall, såsom när lillståndet att inneha vapnel har ålerkallals eller vapeninehavaren har avlidil (33 § VL). I promemorian föreslås att en vapeninnehavare skall kunna få ell vapen inlösl av sialen även i del fallel all han inle längre vill ha del kvar och gör framställning om inlösen.

Förslagel har inle föranlell några erinringar under remissbehandlingen. Själv vill jag inle hålla för uleslulel alt den föreslagna ordningen skulle vara ägnad all medföra fördelar i vissa fall. Å andra sidan kan någol mera framträdande behov av den föreslagna ändringen knappast anses föreligga, eftersom den som inle vill ha kvar sill vapen alllid har möjlighel att vända sig till en vapenhandlare, något som också har framhållits av Leverantör-föreningen för sport- och fritidsartiklar. Härtill kommer all de kostnader som skulle uppkomma för staten ter sig svåra att överblicka med hänsyn till att åtskilliga vapen represenierar värden på flera tusen kr och betydligt högre belopp ingalunda är sällsynta. Med hänsyn härtill och till att nya åtaganden för stålen som inle föranleds av myckel slarka skäl måsle undvikas på alla områden i nuvarande slalsfinansidla läge anserjag mig inle f n. kunna tillstyrka förslagel. Jag vill emellertid underslryka all det är elt allmänl inlresse att man begränsar antalet skjutvapen som är i omlopp ulan att fylla någol praktiskt behov. Om någon som vill bli av med etl skjulvapen vänder sig lill polisen för atl få hjälp, är del därför en fördel om man från polisens sida - i den mån det kan ske ulan att andra uppgifter eftersatts - biiräder med råd i fråga om hur vapnel kan avyttras eller, när fråga är om vapen som saknar marknadsvärde, om hur innehavaren bör gå till väga för att få vapnet skrotat (se nästa avsnitt).

Prop. 1981/82:1 33

2.3.10 Skrotning av skjutvapen

Bestämmelser om skrotning av skjutvapen saknas f.n. i vapenlagstiflningen. 1 departemenlspromemorian föreslås all skjulvapen skall få lämnas för skrotning lill den som är berättigad alt idka handel med sådana vapen eller som annars av polismyndighel har godkänls all la emot och tillfälligt inneha vapen för skrotning. Den som har lämnal ell vapen för skrolning skall enligl förslagel göra anmälan härom lill polismyndighelen. Vid anmälan skall fogas lillslåndsbevisel, om del finns i behåll.

Förslagel godtas i alll väsentligi av remissinslanserna. Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer framhåller dock all förslaget innebär all vapen som har använls som brotlsverklyg kan komma all förslöras utan möjlighel för polisen all undersöka vapnet liksom all problem alt identifiera skrotade vapen kan uppstå. Enligl polisslyrdsen i Skellefteå bör den som anmäler all han har skrotat sill vapen vara skyldig all förele bevis om skrolningen.

För egen del ansluler jag mig lill uppfallningen i promemorian atl det får belecknas som en brist att del inle f. n. finns beslämmelser om skrotning i vapenlagen. Jag har svårt alt dela polischefsföreningarnas farhågor för atl de föreslagna beslämmelserna kan komma all missbrukas. Den som vill göra sig av med ell vapen som har använls som brottsverktyg kan ju göra detta på många olika säll som innebär mindre risk för uppläckt än alt lämna det till vapenhandlare eller annan officiellt godkänd person för skrolning. F. ö. måsle skrotning anses lillålen enligl gällande räll, även om avsaknaden av bestämmelser har skapal viss osäkerhel om rällslägel. Skrotningen skall enligl promemorian ombesörjas av personer som driver handel med skjulvapen eller person som av polismyndighel har godkänls att molta och tillfälligt inneha vapen för skrolning. Della bör borga för all det blir lämpliga personer som kommer all handha skrolningen.

Däremot kan jag instämma i föreningarnas uppfattning atl det finns skäl att förbättra möjligheterna all identifiera ell vapen som har skrotats. Detta bör ske på det sätt som polisstyrelsen i Skellefteå har föreslagit, nämligen genom atl den som anmäler att han skrotat silt vapen åläggs alt förele bevis om skrolningen. Beviset bör innehålla sådana uppgifter om det skrotade vapnet atl delta kan identifieras.

Vid remissbehandlingen har vidare polisstyrelsen i Stockholm föreslagil alt även den som har godkänts som reparatör tilläggs rätt atl ulan särskilt tillstånd skrota skjulvapen. Jag kan ansluta rnig lill detta förslag.

Jag föreslår således en bestämmelse (25a§ VL) av det innehåll som förordas i promemorian med del tillägg som jag nyss har berört.

2.3.11 Vapentransporter

För alt man skall förebygga vapenslölder i samband med transporter föreslås i promemorian all försändelser av vapen och ammunition genom 3 Riksdagen 1981182. I saml. Nr I

Prop. 1981/82:1 34

poslverkets försorg alllid skall assureras och atl vapenlransporter på järnväg eller genom annan godsbefordran skall ske under bevakning.

I dessa hänseenden har promemorieförslagel föranlell synpunkler av delvis kritisk innebörd. Förslagel all försändelser av skjulvapen som skickas med poslen skall vara assurerade tillstyrks av postverket som samtidigt upplyser all det finns etl förbud mol postbefordran av ammunition. Leverantörföreningen för sport- och fritidsartiklar avstyrker emellertid detta förslag. Flera remissinstanser - bl. a. Statens järnvägar, Sveriges industriförbund och ASG Akliebolag - ställer sig Iveksamma eller avvisande till förslagel all transport av vapen alllid skall ske under bevakning. Därvid åberopas bl.a. alt frågan är lillfredsslällande reglerad genom olika interna föreskrifter och all tillgrepp av vapen under iransport är sällan förekommande. Den föreslagna bestämmelsen anses också vara alllför allmänl hållen för all erbjuda någon egentlig ledning.

För egen del vill jag anföra följande. Ell av syftena med den svenska vapenlagstiflningen är atl förhindra att skjulvapen kommer i händerna på personer som har för avsikl all använda dem för brottsliga syften. Av bl. a. del skälet finns bestämmelser om förvaring av vapen och ammunition, i vilket hänseende jag nyss har föreslagit en skärpning. Regler som direkt tar sikte på transport av vapen finns inle i vapenlagen eller vapenkungörelsen. Enligl uppgift från rikspolisslyrelsen förekommer del inle sällan vapenstölder i samband med leveranser av vapen mellan handlare och köpare. Della är oroande inle minsl mol bakgrund av del ökande antalet väpnade rån i landei. För att förebygga sådana stölder bör säsom förordas i promemorian särskilda föreskrifter ges i fråga om vapenlransporter. Jag tillstyrker därför promemorieförslaget att försändelser med vapen genom postverkels försorg alltid skall assureras. Ammunition bör dock undanias eftersom del finns beslämmelser som förbjuder postbefordran av ammunition.

När del gäller övriga vapentransporter är det naturligtvis angelägel all även dessa sker på etl från brottsförebyggande synpunkter betryggande säll. Förhållandena varierar emellertid avsevärt mellan de olika transporl-medlen. En föreskrift som bedömts vara lämplig för ell transportmedel kan vara svår all tillämpa på ell annal. Del är därför inte lämpligl all i enlighet med promemorieförslagel reglera denna fråga genom en slraffsanktionerad föreskrift. En lagbestämmelse i ämnel bör snarare ha karaklären av rekommendation. Inte heller lämpar sig ämnel för bindande verkställighelsfö-reskrifter. Del synes emellertid värdefullt om allmänna råd om säkerhetsåtgärder i samband med transporter meddelas av rikspolisstyrelsen. Detta lorde i så fall få föregås av samråd med berörda transportföretag liksom med Ulredningen (K 1979:01) om transport av fariigt gods.

Sammanfattningsvis föreslår jag därför att del i en ny 28 a § föreskrivs atl försändelser med vapen genom poslverkels försorg alltid skall assureras. Vidare bör en bestämmelse meddelas om all den som ålar sig alt Iranspor-

Prop. 1981/82:1 35

lera skjutvapen eller ammunition bör vidta betryggande åtgärder för att förhindra obehörig åtkomst härav. Förslagel berör även 38 § VL.

2.3.12 S. k. svarikrutsskyite in. m.

F. n. bedrivs på vissa håll i landet s. k. svartkrutsskytte, dvs. skylte med äldre framladdade vapen. 1 promemorian redovisas ett uttalande från RPS atl detta skylte enligt slyrelsens mening inle har någol seriösl syfte ulan närmast kan belecknas som en vapenteknisk lek. Del förbäUrar t. ex. inte skjutskicklighelen. I promemorian anförs emellertid att del är tveksamt om svartkmtsskyltet är förenat med sådana olägenheier atl en författningsreglering därav är påkallad. Utvecklingen på området bör dock följas med uppmärksamhel.

Frågan om svartkrutsskytte! har tagils upp av flera remissinslanser. Flera av de remissinstanser som företräder polisväsendet efteriyser elt klariäggande ställningstagande från statsmakternas sida. Svenska svarl-krutsskytlefederalionen uttalar bl. a. aU svartkrutsskytte är en seriös och ofarlig form av sportskytte och all sporten har samma legitima räll att utvecklas som de moderna skytteformerna och bågskyttel. Liknande uppfattningar redovisar Sveriges industriförbund, Norma projektilfabrik och Svenska vapenhistoriska sällskapet.

För egen del vill jag anföra följande. Målskjutning med framladdade vapen utövas i varje fall ännu så länge inte av sammanslutningar som hör till del slalskonlrollerade skytleväsendel. Detta talar för en viss restriktivitet när det gäller atl med tillämpning av 9 § VL meddela lillslånd lill innehav av sådant vapen för målskjutning. Å andra sidan bör någol principiellt hinder inle föreligga för den som besitter de personliga kvalifikationer och uppfyller de allmänna och särskilda krav som uppställs i vapenförfattningarna att efter ansökan beviljas lillslånd all inneha svarlkrulsva-pen, om den skytteförening som han är medlem i ägnar sig ål svartkrutsskytte. Jag vill erinra om att svartkrutsskytte i vårt land nu har förekommit sedan ett flertal är tillbaka. Denna form av skylte synes inte kunna frånkännas etl kulturhistoriskt intresse. Vapnens fariighet får som länsstyrelsen i Östergötlands län har påpekat bedömas som något mindre än vad som gäller för motsvarande moderna vapen med hänsyn till den speciella och för den oinvigde komplicerade laddningsmetoden. Med hänsyn härtill och då det i övrigl inle har framkommil någol som lyder på all svartkrutsskyt-tet skulle innebära olägenheter från säkerhetssynpunkt delar jag den uppfattning som framförs i promemorian, nämligen den all någon förfaUnings-reglering av svartkmtsskytiet f n. inte är påkallad.

Några remissinstanser har lagil upp frågan om en reglering av skyile med s.k. magnumvapen, dvs. vissa särskill slabill byggda, grovkalibriga vapen, företrädesvis revolvrar, avsedda alt med god marginal tåla de belastningar som användning av palroner med särskilt stor hylsvolym, magnumammunition, medför. Skjutning med sådan ammunition står inte

Prop. 1981/82:1 36

på Svenska pistolskytleförbundets program, men enligl vad jag har inhämtat anordnar några av förbundels föreningar särskilda magnumlävlingar vid vilka magnumammunition används. Magnumammunition används ibland även för jaktändamål t.ex. vid älgjakt. Några olägenheier från säkerhels-synpunkl när del gäller magnumskytlel har inle framkommit. Med hänsyn härtill anserjag del inle heller beiräffande sådant skylte vara påkallal med någon särreglering utöver de bestämmelser som finns i vapenlagen och vapenkungörelsen. Enligt dessa åligger del sökanden alt bl. a. visa aU han genom sin förening har möjligheler all bedriva skylleformen i fråga på ell seriösl och från säkerhelssynpunkl godtagbart säll. Del bör här också anmärkas atl magnumvapen ofta används för skjulning med ammunition med slarkl reducerad laddning i förhållande lill vad som brukar betecknas som magnumammunition.

2.3.13 Långtidsförvaring (deponering) av skjutvapen

Svårigheter har i praktiken ibland förekommil i fall då en vapeninnehavare på gmnd av exempelvis ullandsvisldse eller av något annal skäl under en längre lid saknar möjlighel alt ha uppsikt över sina vapen. I vapenlagstiftningen finns inga regler som ger möjlighel för deponering av vapnen hos någon annan i en sådan silualion. I promemorian föreslås en ny regel av den innebörden all om innehavaren av skjulvapen eller ammunition är förhindrad atl la vård om egendomen vapnet eller ammunitionen får förvaras hos annan, sedan anmälan därom har gjorls hos polismyndighelen. Förvaring får dock inle ske hos någon som kan vänlas komma all missbruka vapnet.

Förslaget har falt ell övervägande posili\ t mottagande. Länsstyrelsen i Östergötlands län samt polis- och länspolischefsföreningarna ifrågasätter dock om inte möjligheten att deponera vapen borde begränsas till en kortare tid. JK påpekar att polismyndighelen inle har någon annan möjlighet att förhindra en olämplig deposition än den som ligger i att vapnet kan omhändertas och tillståndet ålerkallas. Enligl jägareförbundel bör möjligheten lill omhändertagande av vapnel vara lillräcklig frän säkerhelssynpunkl.

För egen del är jag beredd atl tillslyrka en regel av den innebörd som har föreslagits i promemorian. Jag har dock förståelse för uppfallningen atl en tidsgräns för förvaringen bör gälla. En regel om deposition skulle annars kunna användas för alt kringgå vapenregleringen. Jag föreslår all denna tidsgräns sätts lill ell år. Är det fråga om deposition för längre lid än så, bör depositarien liksom nu ansöka om innehavstillstånd.

En anmälan om deposition bör givetvis göras viss tid innan depositionen äger mm. Som har påpekats i promemorian och vid remissbehandlingen har polismyndighelen möjlighel atl omhänderta vapnet, om depositionen skulle anses föranleda risk för missbruk och det inle går atl komma lill rätta med förhållandel på frivillighelens väg (32 § VL).

Prop. 1981/82:1 37

Beslämmelserna om deposition bör las in i 26 § VL. Den föranleder en ändring i 38 §.

2.3.14 Familjerätlsliga fång

Enligt 9 § VL får en enskild person meddelas tillstånd atl inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnel och del skäligen kan anlas all han ej kommer all missbmka det. 1 fråga om skjutvapen som huvudsakligen har affektions- eller prydnadsvärde eller jaktvapen som förvärvats på gmnd av giftoräll eller genom arv eller leslamenle får enligl andra meningen i samma paragraf tillstånd dock meddelas även för den som vill inneha vapnel för annal ändamål än skjulning.

Enligl vad som redovisas i promemorian har skylleförbundens överslyrelse hos regeringen hemställt all även målskjulningsgevär får förvärvas utan atl behovskravel är uppfyllt vid sådana familjerätlsliga förvärv som anges i 9 § VL. Enligt promemorian skulle emellertid en liberalisering av 9 § VL i enlighet med förbundens förslag innebära all ytterligare ell stort antal vapen skulle komma i omlopp. En sådan ulveckling anses i promemorian inte önskvärd. Någol egentligt behov av atl underlätta familjerätlsliga fång av nu akluella vapen uiöver vad som är möjligl på grund av bestämmelser om affektionsvärde föreligger dessutom inte. I promemorian föreslås därför inle någon ändring i 9 § VL.

Skylleförbundens överstyrelse säger sig i sill remissyllrande ha full förslådse för all statsmakterna inte onödigtvis vill öka antalet vapen i landei. Överstyrelsen påpekar emellertid alt målskjulningsvapen kan ha elt minst lika stort affektionsvärde som jaktvapen, varför del inle ter sig rättvist att den ena kategorin skall äga företräde framför den andra. Detta gäller enligl överstyrelsen inle minst i belysning av alt mer än hälften av det antal vapen som årligen försvinner är jaktvapen. Liknande uttalanden har gjorts av de övriga remissinstanser som har gått in på frågan, bl.a. länsåklagaren i Södermanlands län. Länsåklagaren drar för sin del slutsatsen att den nuvarande beslämmelsen alt man vid vissa typer av förvärv får tillstånd atl inneha jaktvapen ulan att behovskravel är uppfyllt bör slopas.

Själv vill jag först erinra om all en särbestämmelse i fråga om jaktvapen urspmngligen infördes i 1934 års vapenkungörelse (1934: 115) på förslag av första lagulskotlel (ILU 1934:61). I regeringens proposition med förslag till vapenkungörelse hade föreslagits all lillslånd all inneha skjutvapen skulle få meddelas en enskild person endasi om denne för vissl ändamål ansågs vara i behov av vapnel och del skäligen kunde anlas atl han inle skulle komma all missbruka det. Enligt utskottels mening kunde kravel på behovsprövning ålminslone i vissa fall leda lill onödig slränghel, när det gällde vapen som förvärvats genom arv eller leslamenle eller på grund av giftorätt. Dessutom kunde del leda till all staten blev nödsakad all inlösa ell betydande antal vapen ulan atl en sådan inlösen var påkallad från säkerhelssynpunkl. Ulskoilel föreslog med hänsyn härtill all kravel på

Prop. 1981/82:1 38

behov i fråga om jaktvapen och andra vapen som huvudsakligen har affektions- eller prydnadsvärde skulle las bort och della blev också riksdagens beslut.

Klart är emellertid som remissinstanserna har angett, all beslämmelsen i dag framslår som irrationell. 1 fråga om jaktvapen som har erhållils genom ell familjerätlsligl föivärv kan tillstånd alllid meddelas ulan behovsprövning, medan det för den som på samma säll har förvärvat ell målskjulningsvapen förutsätts en prövning vars närmare innebörd framstår som något obestämd. Något egentligt skäl att på delta säll göra skillnad mellan jakl- och målskjulningsvapen finns dock uppenbarligen inle numera. Jag föreslår all den särskilda beslämmelsen om jaktvapen las bort. 1 stället bör 9 § VL få en utformning som klart anger all del vid prövningen av om affektionsvärde skall anses föreligga inle i första hand är själva vapnels beskaffenhet ulan snarare ägarens relation till vapnet som skall beaklas. Alt del vid denna prövning bör fästas stort avseende vid om ägaren har förvärvat vapnel t. ex. genom arv är uppenbart, och della bör gälla oavsett om fråga är om jakl- eller målskjutningsvapen. Jag återkommer i specialmotiveringen till bestämmelsens närmare avfattning.

2.3.15 Åldersgräns för äldre vapen

Vapenlagen gäller f. n. inle vapen som har tillverkats före år 1860. Denna tidsgräns har diskuterats i promemorian. Det framhålls all en gräns av del slag som det här är fråga om vållar problem var den än sätts. Svårighelerna med den nuvarande gränsen kommer av naturliga skäl också all minska med åren. I promemorian anmärks också i detta sammanhang att det vid vapenlagens tillkomst framhölls alt licensgivningen beiräffande vapen som tillverkats efter år 1860 men som nu inle kan begagnas på grund av brisl på användbar ammunition, borde kunna bli myckel liberal (prop. 1973: 166 s. 98). Med hänsyn bl. a. härtill och dä f.ö. någol hell invändningsfrilt alternativ f n. inte finns lill gällande tidsgräns hävdas det i promemorian all övervägande skäl talar för att den nuvarande ordningen består. Någon ändring föreslås därför inle.

Promemorians slåndpunkl har kritiserats av flera remissinstanser. Statens kriminaltekniska laboratorium framhåller alt del inle sällan har visal sig vara omöjligl all med säkerhel faslslälla om etl vapen har lillverkals före eller efter år 1860. Laboratoriet anser all samtliga skjutvapen avsedda för gasläta enhetspalroner skall omfallas av vapenlagens bestämmelser oavsett lillverkningsår. För de skjutvapen som inle är avsedda för sådana enhetspalroner, dvs. främsi framladdningsvapen, ser laboratoriet helst att årlalsgränsen framflyttas lill år 1890. Armémuseum anser all man i slällei för vapen tillverkade före 1860 bör undanla mynningsladdare och besläkla-de vapen (kammarladdningsvapen), som inle kan laddas med enhelspa-Iron, samt vapen konslmerade för enhelspalron lill vilka brukbar ammunition inle kan anskaffas. Samma uppfallning har redovisats av Svenska

Prop. 1981/82:1 39

vapenhisloriska sällskapet. Även Svenska vapenstifldsen och de vapen-samlarföreningar som har ytlral sig är kritiska till den nuvarande konslruk-tionen av regeln.

Själv vill jag först erinra om alt den aktuella tidsgränsen infördes genom 1961 års ändringar i vapenförordningen (1949:340) och all ingående överväganden redovisades både vid della lillfälle och när regeln flyllades över lill vapenlagen (prop. 1961:21 s. 23 och 97-98). Jag har emellertid förståelse för den kritik som har riklals mol beslämmelsen i dess nuvarande utformning, inte minsl med hänsyn lill alt del inte sällan har visal sig vara svårt att fastställa om elt skjulvapen är tillverkat före eller efter år 1860. Även om det som har framhållits i promemorian inle finns något hell invändningsfrilt alternativ till nuvarande gräns, bör enligl min mening del förslag till ändrad tidsgräns som kriminaltekniska laboratoriet har fört fram innebära en klar förbättring. Jag förordar därför all årlalsgränsen ändras till 1890. Som laboratoriet framhåller ansågs framladdningsvapen vid denna tid föråldrade och tillverkningen var inle längre så omfattande. Dessutom är det av olika skäl i allmänhel lättare att åldersbeslämma skjulvapen från denna lid. Däremol bör.som laboraloriel föreslår samlliga skjulvapen avsedda för gastäla enhetspalroner omfattas av vapenlagens bestämmelser oavsett lillverkningsår. Jag föreslår all 2 8 I vapenlagen ändras i enlighet med del anförda.

2.3.16 Bultpistoler

Enligl 2 § 2 VL undanias från lagens beslämmelser bultpistoler som är avsedda för användning inom byggnadsindustrin. Kriminaltekniska laboratoriet har i sill remissyllrande påpekal all del finns enklare och därigenom billigare bultpistoler som skulle kunna få en vidare spridning än de mera robusla lyper som används inom byggnadsindustrin. Principen och användningsområdet för dessa enklare bultpistoler avviker inle påtagligt från motsvarande hos de andra, och från teknisk synpunkt finns inte något skäl varför undanlagsbestämmelsen i 2 § 2 VL inte skulle gälla. Begreppet "byggnadsindustrin" i laglexien kan dock enligl laboraloriel leda till en annan tolkning.

Laboratoriet har vidare påpekal all del förekommer andra skjutapparater i marknaden som med en slrikl formell tolkning skulle falla under vapenlagens beslämmelser om skjulvapen. Del förekommer sålunda olika lyper av skjulapparater för all la upp avlappningshål i smällugnar, s.k. Kiln Guns. Tekniskt sell fyller dessa apparaler vapenlagens fordringar på skjulvapen med hänsyn till all man här med en speciell palron - ulseende-mässigl lik en hagelpalron - skjuter ut en projektil. Bland andra likartade anordningar nämner laboraloriel s. k. kabelkanoner, varur mejslar skjuls in i en jordkabel för alt man skall konlrollera om kabeln är spänningslös. Med hänsyn lill främst anordningarnas användningsområde skulle del le sig egendomligt atl jämslälla dem med konventionella skjutvapen. 1 de fall

Prop. 1981/82:1 40

som laboraloriel handlagt har laboraloriel ansell del konsekvenl all medge undantag för dessa anordningar och betrakta dem som industriella verktyg.

Med hänvisning lill del anförda har laboraloriel föreslagit atl den akluella undanlagsbeslämmelsen ändras på sådanl sätl alt den fär omfatta "bultpistol, som är avsedd för byggnadsarbete, eller annat arbetsverktyg, som är avsett för industriellt eller därmed jämförligt bruk".

För egen del kan jag instämma i laboratoriets uppfallning alt ifrågavarande bestämmelse fått en alllför restriktiv utformning. Del skulle te sig främmande att jämställa de anordningar som det här är fråga om med konventionella skjutvapen. Jag förordar därför att lydelsen av den aktuella beslämmelsen justeras på del sätt som har förordals av laboraloriel.

2.3.17 Straffbestämmelsen för otillåtet innehav m. m.

Enligl 37 § vapenlagen fälls den lill ansvar som uppsålligen 1) innehar skjulvapen ulan alt vara berälligad därtill eller 2) överlåler eller upplåler skjulvapen lill den som inle är berälligad all inneha vapnel. Straffansvar föreligger också om gärningen begåtls av oaklsamhel eller om brottet är ringa, men straffet är i dessa fall lindrigare. Bestämmelsen innebär sålunda atl även oaktsamt innehav är straffbart.

Enligl vad som upplyses i promemorian har bestämmelsen lett lill tolkningsproblem i ett hovrällsavgörande då den tilltalade hade invänt atl han saknade kännedom om de tillståndsregler som var akluella. Enligl promemorian synes del inle motiverat ulan närmasl förvillande all skilja mellan uppsåt och oaklsamhel med avseende på innehav. Del föreslås därför i promemorian atl graderingen av del subjektiva rekvisitet beiräffande olaga innehav får utgå. Frågan om betydelsen av huruvida vederbörande känt till innehållel i gällande föreskrifter eller ej blir därmed enligl promemorian all bedöma enligt vanliga principer.

Förslagel har uttryckligen tillstyrkts av länsåklagaren i Göteborgs och Bohus län. Göta hovrätt har däremot avstyrkt tanken på lagändring eftersom gällande bestämmelser enligl hovrättens mening hitintills inle vållat problem av sådan art som motiverar någon ändring.

Den fråga som tas upp i promemorian synes ytlersl gälla vilken betydelse man vid överträdelse av vapenförfatlningarnas bestämmelser skall lill-mäia den omständighelen all gärningsmannen inle har känt till innebörden av gällande regler. Beiräffande s.k. rällsvillfardse är ju den allmänna principen alt okunnighet om vad lagen innehåller inle frilar från slraffbar-het, men samtidigt står det klart alt misslag rörande rällsliga omsländigheler i vissa fall kan få betydelse när det gäller atl bedöma om ell broll har begåtls uppsålligl eller inle. Della är en fråga för rättskipningen som jag inte anser mig ha anledning all gå närmare in på i förevarande sammanhang. Liksom Göta hovrätt anserjag alt tillräckligt underiag saknas för den ifrågasatta lagändringen.

Prop. 1981/82:1 41

2.3.18 Överprövningen av beslut i vapenärenden

F. n. gäller all beslut i första instans i ell ärende enligl vapenlagen fallas av den lokala polismyndighelen. Talan mol polismyndighetens beslui får enligl 42 § VL föras hos länsslyrelsen genom besvär. Länsstyrelsens beslut i sin tur överklagas till regeringen, om ärendet angår tillstånd att driva handel med skjutvapen eller återkallelse av etl sådanl lillslånd eller av ett tillstånd alt inneha eller införa skjutvapen eller all förvärva ammunition. 1 inlösensärenden överklagas länsstyrelsens beslui lill kammarräll. Övriga beslut av länsstyrelsen - t. ex. angående avslag på ansökan om lillslånd atl inneha skjulvapen - kan inle överklagas.

I skilda sammanhang har uttalats atl antalet besvärsärenden hos regeringen bör nedbringas (se bl.a. KU 1975/76:50). För all detta önskemål skall tillgodoses på vapenlagsliflningens område föreslås i departementspromemorian att beslut av länsstyrelserna i ärenden angående återkallelse av lillslånd alt inneha eller införa skjulvapen eller all förvärva ammunition inle skall kunna överklagas. En lidigare väckl lanke (se SOU 1966:50) alt föra över dessa besvärsärenden lill kammarrätterna avvisas i promemorian med hänvisning bl.a. lill atl en sådan lösning skulle kunna anses innebära en avvikelse från principen alt överprövning av förvallningsärenden som rör egenlliga rälisfrågor faller på förvallningsdomslolarna medan ärenden som angår allmän ordning och säkerhel ankommer på samhällels admini-slraliva organ.

Förslagel har fått ell blandat mottagande. Skylleförbundens överslyrelse och - med viss tvekan - JK har ansell sig kunna godla förslaget. Göta hovrätt och kammarrätten i Jönköping har förordal att de aktuella ärendena skall kunna fullföljas till kammarräll. Kammarrätten i Jönköping har därvid sagt sig ulgå ifrån all del i del hell övervägande antalet fall är fråga om sådana återkalldsegrunder som fysisk eller psykisk sjukdom - däri inbegripet alkoholism och läkemedelsmissbruk av skilda slag - samt brott mot jaktlagstiftningen och broll innefallande hol eller våld. Fråga är således inle om rikets säkerhel ulan om all skydda enskilda personer eller all förhindra lagbroll. Säkerhets- och ordningssynpunkterna är enligl kammarrätten under sådana omständigheter knappast av del slag som nödvändiggör avgörande på regeringsnivå. De remissinstanser som företräder vapensamlarintressenler har förordal att lalan skall få föras hos en särskild nämnd, knuten till RPS.

Kammarrätten i Stockholm och Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare har förordnal all gällande ordning behålls. Kammarrätten har framhållit atl återkalldseärendena måsle anses ha siörre betydelse för den enskilde än lillslåndsärendena och all det därför synes skäligl atl besvär även i fortsättningen kan anföras över länsstyrelsernas ålerkalldsebeslul. 1 och för sig skulle besvärsärenden i vapenfrågor väl kunna prövas av kammarrätt, men den allmänna utvecklingen får enligt vad kammarrällen påpekar anses vara sådan all del numera i ännu högre grad än tidigare bör

Prop. 1981/82:1 42

läggas vikl vid ordnings- och säkerhelssynpunkler när ärendena prövas. Kammarrällen anser därför, i likhei med vad som anförs i departemenlspromemorian, all ärendena inte bör tillföras förvallningsdomslol. Det synes enligt kammarrätten också ligga etl vissl värde i all regeringen genom handläggningen av dessa ärenden får en inblick i hur lagstiftningen fungerar i praktiken.

För egen del anserjag liksom de domstolar som har ytlral sig i ärendel att del bl.a. av räitssäkerhelsskäl inle är tillrådligl atl i enlighel med promemorieförslagel avskära rätten lill besvär i de akluella återkalldseärendena. Jag anser emellertid slarka skäl tala för all önskemålet om alt nedbringa antalet besvärsärenden hos regeringen tillgodoses på delta område, låt vara atl del här inle rör sig om en kvantitativt sett mera betydande ärendegmpp. All låla lalan få föras lill RPS eller en lill denna knuten nämnd är olämpligt, bl. a. med hänsyn lill att RPS inte prövar ärenden som angår enskilda personer uianför polisväsendet. Jag har förståelse för de synpunkter som kammarrätten i Stockholm har fört fram men anser ändå att ärendenas karaktär är sådan, atl del ler sig nalurligl atl föra över besvärsprövningen lill förvaltningsdomstolarna. Kammarrätterna handlägger ju f. n. ell betydande anlal mål i vilka det är fråga om en enskild persons lämplighet för en viss verksamhel eller för ell vissl samhällsför-troende. Jag behöver bara erinra om körkorlsmålen.

Med hänvisning till det anförda förordar jag all besvär över länsstyrelsernas beslut i ärenden om återkallelse av vapentillstånd i fortsäiiningen skall föras hos kammarrätterna i slället för hos regeringen. Jag anser inte atl det finns tillräckliga skäl vare sig alt låta samlliga besvärsmål fullföljas till en av kammarrällerna eller atl förbjuda fullföljd lill regeringsrätten.

I promemorian har inle föreslagils någon ändring i besvärsordningen vad gäller frågor om tillstånd och återkallelse av tillstånd atl driva vapenhandel. Denna innebär att länsstyrelsernas beslut överklagas till regeringen. Även jag anser all gällande ordning här bör behållas. 1 dessa ärenden gör sig ju delvis andra aspekter gällande än när fråga är om enskilda personers vapentillstånd.

När det gäller besvärsprövningen i länsstyrelsen är jag inle beredd all i delta sammanhang gå närmare in på den i promemorian och av någon remissinslans berörda frågan om länspolischefens expedition bör behålla beredningsansvarel eller om della bör ankomma på någon annan arbelsen-het inom länsslyrelsen. Sådana frågor regleras i den diarieplan för länsslyrelsen som regeringen fastställer. Här kan bl.a. övervägandena i den polisberedning som regeringen inom kort avser atl tillkalla (prop. 1980/ 81:13, JuU 1980/81:24, rskr 1980/81:210) få belyddse.

2.3.19 Startvapen m.m.

Vapenlagens regler om tillslåndsplikt m. m. gäller f. n. inte s. k. slarlva-pen (2 § 4). Till sådana hänförs enligl praxis vapen med vilka lösa skott kan

Prop. 1981/82:1 43

avlossas men projektiler inte kan skjutas ut genom vapenloppel. Slarlva-pen har dock ofta en utformning som medger all de efter en lämligen enkel ändring kan användas som skjutvapen. 1 ell sålunda ändral skick faller de under vapenlagen och får inle innehas ulan tillstånd.

JuslilieulskoUel har i ell av riksdagen godtaget betänkande (JuU 1978/ 79:1) konstalerat alt försäljningen av bl.a. slartvapen och vapenrepliker dvs. avbildningar av gamla vapentyper har ökat under senare lid samt all dessa föremål har kommii lill användning i brottslig verksamhet. Utskottet har ullalat alt utvecklingen efter vapenlagens tillkomst är oroande och att del nu finns skäl all överväga lagstiftning för all reglera hanteringen av startvapen och vapenrepliker. En sådan lagstiftning bör enligl utskottets mening föregås av en inventering av vapenmarknaden.

1 promemorian förordas en inventering av marknaden när del gäller start- och skrämskollsvapen saml vapenrepliker. 1 samband med en sådan inventering bör en klassificering ske av förekommande lyper av dessa produkler. Försl därefter bör enligl promemorian slällning las lill frågan om vissa av dessa vapen bör kontrolleras. 1 promemorian föreslås all en sådan inventering och klassificering görs av rikspolisslyrelsen i samråd med statens kriminaltekniska laboratorium.

Förslagel har tillstyrkts av polischefs- och länspolischefsföreningarna saml av kriminaltekniska laboraloriel. För del fall all en undersökning kommer till slånd bör denna enligl laboratoriets mening omfalla även s. k. signalvapen.

Laboraloriel har dessuiom upplyst atl man i många fall funnit all innehavaren av slarlvapen har ändral vapnel i uppenbar avsikl all sedan kunna skjula någol slag av skarp ammunition men alt ändringen av någon anledning inte har lyckats helt. Vid prov med sådana vapen har del inle alllid varil möjligl all skjula ut projektiler. Enligt laboratoriets mening är del i sådana fall ofta en ren lillfällighel all vapnel inle fungerar. Vid bedömning av sådana vapen har laboraloriels uppfallning genomgående varil all vapnen faller under vapeniagens bestämmelser om skjutvapen trots alt projektiler inte kunnat skjutas ut ur dem. Detta ställningstagande synes dock sakna reellt stöd i nu gällande vapenlag. Med hänsyn lill atl många fall av denna karaktär behandlas årligen är del enligl laboraloriel angelägel all denna oklarhet rällas lill.

Även jag anser alt en undersökning på områdel bör omfatta inte bara den av riksdagen begärda marknadsinventeringen ulan även en klassificering av de olika typerna av slartvapen och vapenrepliker i den mån del behövs för all man skall nå fram lill en ändamålsenlig reglering. Undersökningen bör även omfalla signalvapen. Jag avser all senare denna dag för regeringen anmäla frågan om ell uppdrag lill rikspolisslyrelsen och kriminallek-niska laboratoriet i enlighel härmed.

Den oklarhet i nuvarande reglering som kriminaltekniska laboratoriet har pekat på bör lämpligen undanröjas i della sammanhang. Jag förordar

alt del i 2 § 4 VL uttryckligen anges atl undantaget från vapenlagens tillämpningsområde i fråga om slarlvapen inte gäller, om vapnet har ändrats i syfte att det skall kunna användas som skjulvapen.

2.4 Ikraftträdande

Huvudparten av de ändringar i vapenlagen som här har förordals bör träda i krafl den 1 januari 1982. De ändringar i vapenlagen som är knutna till Sveriges tillträde till den europeiska vapenkonvenlionen bör dock inte Iräda i kraft förrän Samtidigt med konventionen. Jag förordar därför all del överlåls åt regeringen all beslämma tidpunkten för dessa ändringars ikraftträdande.

3 Upprättat lagförslag

I enlighel med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag lill lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176). Förslagel bör fogas lill prolokollel i della ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

/ §

Paragrafen innehåller föreskrifter om vad som enligt vapenlagen skall räknas som skjutvapen. I paragrafens första stycke punkten 1 har som exempel på projektil nämnts - förutom kula och hagel - även harpun. Avsiklen är att tydligare markera all harpunvapen kan falla under lagens tillämpningsområde. Harpunvapen med begränsad effeki avses dock fortfarande vara undantagna enligt den klassificering som fömtsätts i 5 §. Vad gäller tillslåndsplikt för s.k. armborst vill jag hänvisa till vad som har uttalats i prop. 1973:166 s. 136-137.

Ändringen i andra slycket b innebär att trumma till revolver har lagils in bland de föremål och tillbehör som skall jämställas med skjutvapen vid tillämpningen av vapenlagen.

2 §

Ändringen i punklen 1 innebär all årsgränsen - f n. 1860 - för tillslåndsplikt för äldre vapen flyllas fram. Undanlag gäller dock för vapen som är avsedda för gastäta enhetspatroner. Dessa omfattas av vapenlagens bestämmelser oavsett lillverkningsår. Övriga vapen blir lillståndsfria om de har tillverkals före år 1890. Detta gäller främsi äldre framladdningsvapen.

Undantaget i punklen 2 för bultpistoler har juslerals så all del enligl den

Prop. 1981/82:1 45

nya lydelsen omfattar alla bultpistoler som är avsedda för byggnadsarbete och andra arbetsverktyg avsedda för industriellt eller därmed jämförligt bmk. Härigenom undantas från lagens tillämpningsområde l.ex. olika typer av skjutapparater för att ta upp avlappningshål i smältugnar, s.k. Kiln Guns, och liknande anordningar såsom s.k. kabelkanoner, varmed mejslar skjuls in i en jordkabel för all man skall konlrollera om kabeln är spänningslös.

Del undanlag som enligl punkt 4 föreskrivs för slarlvapen har ändrats på det saltet all det inle omfattar ett sådant vapen, om det har ändrats i syfle alt en projektil skall kunna skjutas ut ur vapnet på ell sådanl sätt som anges i 1 § 1. Genom den ändrade lydelsen blir del klart all den som ulan tillstånd innehar ell i angivel syfte ändrat slarlvapen kan fällas lill ansvar även om det vid provskjulning inle skulle gå all avlossa en projektil.

4 §

I paragrafens ingress har på förslag av rikspolisstyrelsen även 26 § räknats upp bland de bestämmelser som gäller för lillslåndsfri ammunition-Del innebär bl.a. atl sådan ammunition måste förvaras under lås.

I punkl 2 har tillagts projektil för harpunvapen.

1 punkt 5 har uttrycket "laddningshylsa" tagits bort i lagtexten eftersQfn detta, som statens kriminaltekniska laboratorium har påpekat vid remissbehandlingen, täcks av begreppet "palronhylsa".

Ändringen i punkl 6 innebär att en för gevär avsedd kulpatron liksQin ländhalt därtill i fortsäiiningen blir lillslåndsfri, i den mån inte regeringen för viss typ av sådan ammunition har föreskrivit annorlunda. Undantaget lar framför alll sikte på ammunition i kaliber 5,6x 15 R eller annan kortare ammunition lill salongsgevär. En beslämmelse härom kommer all las in i vapenkungörelsen.

5 §

Ändringen i andra stycket syftar till atl markera all harpunvapen med begränsad effeki inte är tillståndsplikliga. För att tillståndsplikt skall anses föreligga torde få krävas all vapnets räckvidd vid normal användning på land inte oväsentligt översiiger tre meter (jfr NJA 1977: 120). 1 49 § ges bemyndigande atl meddela närmare föreskrifter om vilka harpunvapen som inte omfattas av undanlagsbestämmelsen.

I Iredje slyckel har gjorls redaktionella jämkningar med hänsyn lill de nya reglerna i 25 a § om skrolning ocii i 26 § om deponering.

6 §

En redaktionell jämkning har vidtagits i paragrafen med anledning av de nyssnämnda reglerna om skrotning och deponering.

Prop. 1981/82:1 46

8 §

Kretsen av dem som kan meddelas tillstånd att inneha vapen har utvidgats lill alt omfalla även huvudman för museum som kan ha ell berättigat behov av att låta vapen ingå i sina samlingar. Den nya föreskriften är emellertid begränsad lill all avse museer som ägs av landsting, kommun eller en stiftelse som slår under länsstyrelsens tillsyn eller som åtnjuter statsbidrag enligt särskilda föreskrifter. Därmed åsyftas i första hand förordningen (1977:546) om statsbidrag lill regionala museer.

9 §

Genom ändringen i paragrafens första stycke har uteslutits den nuvarande bestämmelsen om atl tillstånd till innehav av jaktvapen som har förvärvats genom familjerätlsligl fång kan meddelas ulan behovsprövning. 1 slället har förulsältningen för all man skall få tillstånd all inneha vapen med särskill affektionsvärde förtydligats. Prövningen skall alltså i första hand gälla inle vapnels beskaffenhel ulan ägarens relation lill vapnel. Har det förvärvats genom arv och varit i arvlåtarens ägo under lång tid eller av denne exempelvis vunnits som lävlingspris, bör normall lillslånd lämnas. Det saknar härvid belyddse om fråga är om jakl- eller målskjulningsvapen. Jag vill här hänvisa till den möjlighel som enligl 10 § föreligger all förse tillståndet med villkor all vapnel skall göras varaktigt obrukbart. De tillstånd som har meddelals enligl beslämmelsen i dess nuvarande lydelse har givelvis fortfarande giltighet.

1 paragrafens andra stycke har uttrycket "fickvapen" i förtydligande syfte bytts ul mot "enhandsvapen" och uttrycket "automatvapen" mot "helautomatiskt vapen". Del är all märka all synnerliga skäl alllid måste föreligga för alt lillslånd skall få meddelas lill innehav av sådanl vapen som avses i andra stycket, således även om vapnel har prydnads- eller affektionsvärde.

10 §

1 paragrafen har införts en möjlighet atl tidsbegränsa tillstånd all inneha vapen för fall när del redan från början står klart atl det inle är fråga om ell varakligl behov. Möjlighelen all tidsbegränsa ell lillslånd bör särskill uppmärksammas när det gäller sådana vapen som omnämns i 9 § andra stycket VL.

Tidsbegränsning av elt tillstånd är inte obligatorisk ulan bör alltid föregås av en skälighelsprövning. Svenska jägareförbundel har vid remissbehandlingen pekal på del fallel att någon söker tillstånd all inneha etl grovkalibrigl specialvapen avsell att användas vid en jakl ulomlands. Etl sådanl vapen är myckel dyrt och är ofta speciellt avpassat för innehavaren. Denne kan efler några år för en annan jaklresa på nyll ha behov av ell vapen av ifrågavarande slag. Enligl min mening lalar övervägande skäl för att man i sådana och liknande fall inle tidsbegränsar lillslåndel. Över

Prop. 1981/82:1 47

huvud tagel bör den nya möjligheten atl tidsbegränsa lillslånd tillämpas restriktivt.

12 §

I konsekvens med vad som föreslagits under 8 § har huvudman för museum tillagts bland de organ som kan meddelas tillstånd atl förvärva ammunition. Klart är dock att del endasi i undanlagsfall lorde vara aktuellt för ett museum alt förvärva skarpladdad ammunition.

13 §

En jämkning av texten i nuvarande punkl 3 har vidiagits i förtydligande syfte. Avsikten härmed är alt utmärka all vid lävlingsskjutning där flera föreningar deltar även inbjuden förening får lillhandahålla ammunition åt sina medlemmar liksom åt medlemmar av den inbjudande föreningen.

Som har anförts vid 4 § har kulammunilion för gevär med undanlag för viss salongsgevärsammunition släppts fri. Svenska pislolskylleförbundel har i sitt remissyttrande hävdat atl skytleorganisationer bör medges räll all utan särskill tillstånd förvärva ammunition lill pistol och revolver. Enligl min mening finns det skäl atl befria sammanslutningar tillhörande det frivilliga slalskonlrollerade skyttel från tillslåndsplikt för förvärv av denna typ av ammunition. Risken för missbruk måste bedömas som myckel obetydlig på gmnd av den kontroll som utövas inom denna skytlerördse. Befrielse från tillslåndsplikt bör också gälla sådana sammanslulningar som omnämnes i 4 § 1 VK. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in i en ny punkl 3 i paragrafen. Nuvarande punkt 3 blir därmed punkl 4.

16 §

Ändringen i punkl I är en följdändring med anledning av all huvudmän för vissa museer enligt vad som har anförts vid 8 och 12 §§ i fortsättningen avses kunna få lillslånd att inneha vapen och all förvärva ammunition.

Den nya lydelsen av punkt 2 innebär en begränsning i den nuvarande rällen för svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare alt i vissa fall fritt få föra in skjutvapen från Danmark, Finland eller Norge. 1 fortsättningen gäller regeln enbart den som inte har sill hemvisl här i landei. Hemvisl inom riket bör anses föreligga, om vederbörande är kyrkobokförd här.

22 §

I första stycket punkt 3 har i enlighel med promemorieförslagel införts en möjlighel all låna ut tillslåndsfria luft- eller fjädervapen till den som är under 15 år. Sådan utlåning förekommer f. n. bl. a. inom livolirördser och har såvitt känt inte i praktiken blivit föremål för beivran. Det krävs dock atl vapnel innehas och används av den underårige i närvaro av upplålaren. För att störte överskådlighel skall uppnås har punkten i samband härmed ändrats redaktionellt.

Prop. 1981/82:1 48

I likhet med vad som skett i 9§ har uttrycket "fickvapen" ändrats lill "enhandsvapen" och "automatvapen" till "helautomatiskt vapen" i punkterna 3 och 4.

I punkten 5 har gjorts en redaktionell jämkning med anledning av all ett särskilt kompetenskrav för jägare avses bli infört i enlighet med beslut av riksdagen (prop. 1977/78: 141), JuU 1977/78: 28, rskr 1977/78:223.

Det nya andra stycket har föranletts av den europeiska vapenkonvenlionen. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen måsle vissa underrättelser lämnas från svensk sida enligl konventionen, och lill en viss, låt vara myckel begränsad del måsle dessa bygga på anmälningar från enskilda. 1 slyckel föreskrivs alt den som med slöd av 22 § lånar ul ell skjutvapen till någon som har hemvist i en konvenlionsslal omedelbart skall göra anmälan lill polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas av låntagaren endast inom Sverige. Hemvisl bör anses föreligga där vederbörande är kyrkobokförd. 1 administrativ ordning avses föreskrifter bli meddelade om skyldighet för den lokala polismyndigheten atl vidarebefordra anmälningen till RPS. Vilka länder som är anslutna till vapenkonventionen kommer aU anges i vapenkungörelsen.

Någon anmälningsskyldighet avses inte gälla i fråga om sådana vapen, vapendelar eller tillbehör till vapen som visseriigen faller under vapenlagens tillämpningsområde men inte omfallas av den anmälningsskyldighet som Sverige enligl vad jag har förordal i den allmänna moliveringen skall förbinda sig atl iaktta. Del gäller bl.a. obrukbara vapen, s.k. inslickspi-por, vapen med gas eller komprimerad luft som utskjutningsmedd och fjädervapen. Avsikten är all dessa undanlag skall anges i vapenkungörelsen.

Beslämmelser om slraff för den som uppsålligen eller av oaktsamhet bryter mot anmälningsskyldigheten finns i 38a§.

23 §

Enligl vad som framgår av promemorian och remissyttrandena har paragrafen i dess gällande lydelse kunnat leda till lillämpningssvårigheler. För all innebörden skall bli otvelydig har enligl förslagel gjorls ell tillägg av del innehållet all den som har fåll ell skjulvapen förklaral förverkat eller etl tillstånd till innehav av ell sådanl vapen återkallal ändå får låna eU vapen, om han är berälligad all inneha ell vapen av samma lyp som del som lånet avser. Atl della bör vara möjligt synes nämligen klart, men huruvida paragrafen i nuvarande lydelse ger ulrymme för en sådan tolkning är som RPS och JK har påpekal någol iveksaml. Vidare innebär ändringen i enlighel med promemorieförslagel alt den som har fåll etl skjulvapen förklarat förverkat eller tillstånd lill innehav av skjutvapen återkallat kan få låna ett vapen, om lånet avser en övning eller en lävling som äger rum under kontroll av en sammanslulning som avses i 8§. Han har därigenom möjlighel all uppehålla skjutskicklighelen exempelvis genom aklivi med-

Prop. 1981/82:1 49

lemskap i en skytteförening. En förutsättning är dock alt polismyndighelen efter särskild begäran har lämnat tillstånd. Paragrafen har även ändrats redaktionellt.

25a§

I denna paragraf ges de nya bestämmelserna om skrolning av vapen. Enligl första stycket får skjulvapen för skrotning lämnas til) godkänd vapenhandlare eller vapenreparalör eller den som av polismyndighel annars har godkänts all motta och tillfälligt inneha vapen för skrolning. Ett sådant godkännande bör självfallel kunna begränsas lill all endasi avse vapen av viss lyp. Vid prövningen av hilhörande frågor skall polismyndighelen la hänsyn lill sökandens allmänna lämplighel all tillfälligt inneha vapen av det slag som det är fråga om. Lämnas vapen för skrolning lill annan än som har angells nyss utan atl denne skaffar sig vanlig licens för vapnel kan ansvar för olaga upplålelse eller innehav av vapen ifrågakomma.

Den som har lämnal ell vapen lill skrotning skall enligt andra slycket senast en månad härefter göra anmälan lill polismyndighelen. Vid anmälan skall fogas lillslåndsbevisel, om del finns i behåll, och inlyg eller annal bevis om skrolningen.

26 §

1 andra stycket har angetts atl ammunition skall förvaras i annal ulrymme än vapen eller en för vapnets funktion vital vapendel. Undanlag har dock gjorts för fall då förvaringen sker i säkerhetsskåp eller pä annal frän säkerhelssynpunkl jämförligt sätt.

1 tredje stycket har införts möjlighel alt under högsl ell år deponera vapen hos annan, t.ex. vid en längre tids utlandsvistelse, sedan anmälan har gjorts till polismyndigheten. Ätt det i efterhand kan dokumenteras alt anmälan har gjorts är väsentligt, eftersom annars ansvar för olagligt upplåtande eller innehav av vapen kan komma i fråga. Med anledning härav har föreskrivits all anmälan skall vara skriftlig. Godtas den föreslagna bestämmelsen av riksdagen, har jag för avsikt atl föreslå regeringen all i vapenkungörelsen la in en beslämmelse om atl anmälan om förvaringen skall ske till polismyndigheten senast två veckor före överlämnandet, om inle särskilda skäl föreligger. Särskilda skäl för en senare anmälan kan vara 1. ex. atl vapeninnehavaren med kort varsel blivit tvungen atl bege sig ulomlands för en längre tid. Finner poUsmyndigheten alt det är olämpligt all vapnet förvaras hos den som licensinnehavaren har anvisal, skall myndighelen naturligtvis se till alt depositionen inte kommer till stånd. Della kan lämpligen ske genom ett meddelande till tillståndsinnehavaren alt denne inte bör överlämna vapnel till den av honom anvisade personen. 1 sådanl fall har tillståndshavaren naturligtvis normalt rätt att få reda på anledningen därtill (jfr 14 och 15 §§ förvaltningslagen). Vägrar tillståndshavaren all medverka 4 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr 1

Prop. 1981/82:1 50

till en lösning som framstår som godtagbar från säkerhelssynpunkl, har polismyndigheten i sista hand möjlighel all omhänderta vapnel, I undantagsfall kan en återkallelse av tillståndet bli akludll. För den som förvarar elt vapen gäller föreskrifterna om hur vapen i allmänhel skall förvaras liksom de särskilda föreskrifter i ämnel som kan ha meddelals vapeninnehavaren.

Med anledning av ett uttalande från JK vid remissbehandlingen vill jag framhålla atl beslämmelsen har avsells medge en liberal lillämpning. Den överlåler sålunda i slor uisiräckning lill den enskilde licensinnehavaren alt avgöra när han anser sig förhindrad all laga vård om sill vapen. Del ligger i sakens natur all någon närmare uiredning från polismyndighelens sida inle är möjlig i dessa fall.

1 fjärde stycket har för lydlighetens skull föreskrivits att depositarien inle har rätt atl använda vapnel, om han inte har vanligt innehavslillslånd. Beslämmelsen föreslås bli slraffsanktionerad i 38 §.

28 a §

Paragrafen, som saknar moisvarighel i gällande lag, innehåller regler om transport av vapen.

I första stycket föreskrivs all skjutvapen som skickas med posten alllid skall vara assurerade. Denna föreskrift har slraffsanklionerals i 38 §.

Anlitas annal Iransportföretag än poslen, l.ex. en privai speditionsfirma, bör givetvis transportföretaget tillse atl betryggande åigärder vidlas för atl förhindra obehörig älkomsl av vapnen eller ammunitionen. Della har angetts i andra stycket. Det har fömtsätts atl RPS vid behov utarbetar allmänna råd härom efter samråd med berörda förelag liksom statens järnvägar, som dock formellt inte omfattas av bestämmelsen (jfr 49 § VL).

I de fall då tillslåndsinnehavaren själv transporterar etl vapen gäller föreskriften i 26 § första slyckel. Denne är sålunda skyldig all ta sådan vård om egendomen att fara inle uppkommer alt den ålkoms av någon obehörig. En broschyr om hur vapen bör förvaras under resor och vid uppehåll i skjulning distribueras f n. till bl. a. alla landets polisdistrikt. Informationen har utarbetats av RPS i samarbele med skylleförbundens överslyrelse.

28b§

1 paragrafen, som är föranledd av den europeiska vapenkonvenlionen, föreskrivs anmälningspHkt för den som avser att för personligt bmk föra ut ell skjulvapen ur rikel lill en siat som är ansluten lill konventionen. Enligl konventionen är den obligalioriska underrättelseskyldigheten i sådana fall begränsad till situationer då vapnet förs ut varaktigt ("permanently"), varmed enligl den officiella kommentaren skall förslås lider pä mer än tre månader. För atl lolkningssvårigheter skall förebyggas har denna lidsgräns direki angells i lagen.

Jag får i övrigl hänvisa lill vad jag har anfört vid 22 § andra slyckel.

Prop. 1981/82:1 51

29 §

Genom det nya andra slyckel har en grund för ålerkalldse införts som saknar moisvarighel i gällande lag. Den gäller för pislol eller annal enhandsvapen liksom för kulspmlepislol eller annal aulomalvapen, dvs. vapen för vilka innehavslillslånd inle meddelas utan synnerliga skäl. Stycket innebär att återkallelse kan ske om synnerliga skäl inte längre föreligger. Återkallelse skall dock underlåtas, om en sådan ålgärd med hänsyn till all vapnel har affektionsvärde för ägaren eller av annan orsak bedöms vara oskälig och anledning saknas all räkna med möjlighelen av att vapnel skall komma all missbrukas. Del ligger i sakens natur all vid den bedömning som skall göras enligt paragrafen också las hänsyn lill vapnels användningsområde. Den som l.ex. innehar vapen för jaktändamål bör inte, utan tungt vägande skäl, fråntas rätten all inneha en s. k. grylpislol, ett vapen som från säkerhetssynpunkt är av mindre farligt slag.

32 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om omhändertagande av skjul vapen vid risk för missbruk. 1 praxis har ibland uppkommit tvekan om hur dessa skall tillämpas när del gäller skutvapen som får innehas utan lillslånd. All avsikten har varit att även sådana - t. ex. luftvapen med begränsad effeki - skall kunna omhändertas vid en akut missbruksrisk torde i och för sig vara klart (jfr JuU 1973: 38 s. 17-27). På samma sätl som när elt lillslånds-pliktigt vapen har omhändertagils och tillståndet inte återkallas bör givetvis då vapnet återlämnas, så snart det skäligen kan antas att risk för missbmk inte längre föreligger. För alt detta skall framgå klart har Iredje slycket förtydligats. Understrykas bör atl i de nu berörda situationerna paragrafen inle kan anses grunda någon befogenhet atl verkställa annal än helt kortvariga omhändertaganden. Ell varaktigt omhändertagande av ett vapen från det allmännas sida förutsätter att del föreligger gmnd för inlösen eller förverkande. Ärenden av della slag bör givelvis handläggas med slörsla skyndsamhel.

33 §

1 paragrafen, som behandlar frågan om när inlösen av skjulvapen och därtill hörande ammunition skall ske, har punkt 4 ulvidgals till att omfalla även beslut av åklagare alt inte föra lalan om förverkande i fråga om skjutvapen som innehas av någon som inte är berättigad därtill. En åklagare skall sålunda inte behöva föra lalan vid domstol enbart för all få inlösen till stånd.

34 §

I första stycket har införts en följdändring till bestämmelsen i 25a§ om skrotning av skjutvapen.

Prop. 1981/82:1 52

35 §

1 paragrafen har angells all tillslåndsbevis eller motsvarande handling skall lämnas lill polismyndighelen när vapen och ammunition skall inlösas inle bara när inlösen sker enligt 33 § 1 ulan även när 33 §2-4 lillämpas. Med moisvarande handling avses deklarationsbevis eller anmälningsbevis enligl äldre författningar eller övergångsbestämmelser till dessa.

38 §

Genom tillägg lill punkl 2 har de nya föreskrifterna i 26 § fjärde slyckel och 28 a § första slyckel slraffsanklionerals. Ändringen i punkl 3 av paragrafen är en följdändring lill förslagel i 8 § om alt museum skall kunna få lillslånd all inneha vapen.

38 a §

Pragrafen innehåller beslämmelser om slraff för den som bryler mot de föreskrifter om anmälan som gäller vid skrotning eller mol de nya föreskrifter om anmälningsskyldighet som har föranlelts av den europeiska vapenkonventionen.

42 §

Paragrafen har ändrats så all länsstyrelsens beslut om ålerkalldse enligl 29 och 30 §§ VL inle längre skall överklagas lill regeringen. Talan mot sådant beslut skall i stället föras hos kammarrällen.

48 §

1 huvudsaklig överensstämmelse med promemorieförslagel har paragrafen redaklionellts förtydligats, så att det uttryckligen framgår alt regeringen eller myndighel som regeringen beslämmer kan meddela föreskrifter även om utbildning. Sådana föreskrifter torde nämligen bli nödvändiga i samband med att man inför del utvidgade kompelensprov för jägare som riksdagen har beslutat (prop. 1977/78:141, JuU 1977/78:28, 1977/78:323).

49 §

I paragrafen har endast gjorts följdändringar och andra redaktionella justeringar.

Ikraftträdande m.m.

De föreskrifter som föranleds av en svensk anslulning lill den europeiska vapenkonvenlionen föreslås Iräda i krafl den dag regeringen beslämmer. Avsiklen är alt regeringen skall förordna om ikraftträdande vid den lidpunkl då konventionen Iräder i krafl i förhållande till Sverige. Övriga ändringar föreslås träda i kraft den I januari 1982. Övergångsbestämmelsen lar främsi sikle på Irumma till revolver som blir tillståndspliktig enligt de nya bestämmelserna men kan undantagsvis bli lillämplig även i annat

Prop. 1981/82:1

European convention on the control of the acquisition and possession of firearms by individuals

The member States of Council of Europé, signalory herelo.

Considering that the aim of the Council of Europé is to achieve a greater unity between its Members;

Considering ihe ihreai posed by ihe in-creasing use of firearms in crime;

Conscious of Ihe fact ihal such firearms are oflen oblained abroad;

Desirous of insliluling on an inlernalional scale effective melhods of controlling the movement of firearms across fronliers;

Aware of the need to avoid measures ihal may hamper legitimate intemational trade or result in impraclicable or unduly onerous frontier controls thal confiict with modern goals of freedom of movement of goods and of persons,

Have agreed as follows:

Bilaga I

Convention européenne sur le controle de 1'acquisition et de la détention d'armes ä feu par des particuliers

Les Elats membres du Conseil de TEuro-pe, signalaires de la présente Convention,

Considéranl que le bul du Conseil de l'Eu-rope est de réaliser une union plus étroite entré ses Membres:

Considéranl la menace que conslilue Tu-sage croissani d'armes ä feu ä des fins crimi-nelles;

Conscienls du fait que ces armes å feu sont souvenl acquises å 1'étranger;

Désireux d'instituer sur le plan intemational des mélhodes efficaces de conlröle des mouvements d'armes ä feu par-delå les fron-tiéres;

Conscienls de la nécessilé d'éviter des me-sures suscepiibles d'eniraver le comnierce intemational licile ou de se traduire aux fron-tiéres par des conlröles inapplicables ou excessivemenl onéreux. en contradiction avec les objectifs mödernes de liberlé de mouvement des biens el des personnes,

Sont convenus de ce qui suit:

CHAPTER1

Definitions and general provisions

Artide I

For the purposes of this Convention:

a. "firearm" has the meaning assigned lo il
in Appendix 1 to this Convention:

b. "person" shall also mean a legal person
having a place of business in ihe lerritory of a
Contracting Party;

c. "dealer" means a person whose trade or
business consisls wholly or partly in the
manufaclure, sale, purchase, exchange or
hire of firearms;

d. "resident" refers to a person who has
habitual residence in the territory of a Con-
iracling Party wilhin the meaning of rule No.
9 of the Annex lo Resolution (72) 1 of ihe
Commiltee of Ministers of the Council of Eu
ropé.

CHAPITRE I

Definitions et dispositions générales

Artide I

Aux fins de la présente Convention : a. le terme « arme ä feu » a le sens qui lui est attribué ä TAnnexe I ä la présente Convention;

h. le lerme «personne» désigne également une personne morale ayanl un élablissemenl sur le terriloire d"une Partie Contractante;

c. le lerme «armurier» désigne une per
sonne dont Taclivilé professionnelle consisle
en loul ou en parlie dans la fabrication, la
vente, Tachat, Téchange ou la localion
d'armes å feu;

d. le lerme«résidenl» désigne une per
sonne ayanl sa residence habiluelle sur le
terriloire d'une Partie Contractante, au sens
de la Régle N° 9 de TAnnexe ä la Resolution
(72) I du Comité des Ministres du Conseil de
TEurope.

Prop. 1981/82:1 55

Europeisk konvention om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutvapen

Signatärstalerna, medlemmar av Europarådet,

vilka beaktar att Europarådels ändamål är alt uppnå en fastare enhet mellan dess medlemmar; vilka beaklar del hol som en sländigl ökande användning av skjutvapen i brotisligt syfte innebär;

vilka är medvetna om atl dessa skjulvapen ofta införskaffas i ullandel;

vilka önskar införa effektiva metoder på del inlemationella planet för kontroll av skjutvapens överskridande av gränserna;

som är medvetna om nödvändigheten all undvika åigärder som skulle kunna hindra legal internationell handel eller ge upphov till gränskonlroller som är omöjliga all tillämpa eller alltför kostnadskrävande och som strider mot moderna strävanden mot varors och personers fria röriighet,

har överenskommit om följande:

KAPITEL I

Defmitioner och allmänna bestämmelser

Artikel I

1 denna konvention

a. har utlryckel "skjutvapen" den inne
börd som anges i bilaga I till denna konven
tion:

b. avses med uttrycket "person" även juri
disk person som har sitt säte inom fördrags
slulande parts territorium;

c. avses med uttrycket "handlare" en per
son vars affärsrörelse helt eller delvis bestar i
tillverkning, försäljning, uppköp, byte eller
uthyrning av skjutvapen;

d. avses med uttrycket "bosatt" en person
som har varaktig hemvist inom fördragsslu
tande paris lerrilorium i den mening som
avses i regel nr 9 i bilagan till Europarådets
ministerkommillés resolution (72) I.

CHAPTER 11

Notification of Iransaclions

Artide 5

1. If a firearm situate within Ihe territory of a Contracting Party is sold, transferred or otherwise disposed of to a person resident in Ihe territory of another Contracting Parly, the former Party shall notify the latter in the manner provided in Artides 8 and 9.

2. For the purpose of the application of the provisions of paragraph 1 of this Artide, each Coniracting Party shall take the steps necessary lo ensure thal any person who sells, transfers or oiherwise disposes of a firearm situate wilhin ils lerritory shall furnish particulars of the transaction lo the competent authorities of Ihat Parly.

CHAPITRE U Notification des Iransaclions

Artide 5

1. Si une arme ä feu se irouvanl sur le terriloire d'une Partie Contractante est ven-due, iransférée ou cédée ä quelque lilre que ce soit å une personne résidant sur le terriloire d"une autre Partie Contractanle, la pre-miére Parlie donne notification ä la seconde, selon les modalilés prévues aux artides 8 et 9.

2. Pour rapplicalion des dispositions du paragraphe I du présenl artide, chaque Parlie Coniraciante prend les mesures néces-saires afin que loule personne qui vend, transfére ou céde å quelque titre que ce soil une arme å feu se irouvanl sur son lerritoire, fournisse des reseignemenis sur la transaction aux autorilés compétenles de celte Parlie.

Prop. 1981/82:1 57

Artikel 2

De fördragsslulande parterna åtager sig atl lämna varandra ömsesidigt bistånd genom vederbörande administrativa myndigheter vid bekämpande av olaglig trafik med skjutvapen samt vid spårande och lokalisering av skjutvapen som övert'örts frän en stats territorium till en annans.

Artikel 3

Det skall stå varje fördragsslulande part fritt alt utfärda lagar och förordningar rörande skjutvapen, förui.salt att sådana lagar och förordningar inte står i strid med bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 4

Denna konvention är inle tillämplig på vapentransaktioner där parterna är stater eller företräder sialer.

KAPITEL II

Underrättelse om transaktioner

Artikel 5

1. Om eu skjulvapen som finns inom en
fördragsslulande paris lerrilorium säljs, över
förs eller på annat säll överlämnas till person
bosatt inom annan fördragsslulande parts ler
rilorium, skall den försinämnda parlen un
derrälla den senare på det sätt som avses i
artiklarna 8 och 9,

2, För lillämpning av bestämmelserna i
denna artikels punkl 1 skall varje fördragsslu
tande pari vidta nödvändiga åtgärder för all
försäkra sig om att varje person som säljer,
överför eller på annal säu överlåter ell skjul
vapen, som finns inom dess territorium,
förser den parlens behöriga myndighel med
uppgifter Om transaktionen.

Artikel 6

Om ell skjulvapen som finns inom en fördragsslulande parts territorium varaktigt och utan all äganderätten ändras överförs till annan fördragsslulande parts lerrilorium, skall

Artide 8

1. The nolifications referred to in Artides 5, 6 and 7 shall be made as expediliously as possible. The Contracting Parties shall use their best endeavours to ensure that notification is made prior to the transaction or Ihe transfer to which it relätes, failing which it shall be made as soon as possible ihereafier.

2. The nolifications referred to in Articles 5, 6 and 7 shall, in particular, indicate:

a. the ideniiiy, the number of passport or
idenlity card and the address of the person to
whom the firearm in queslion is sold, trans
ferred or oiherwise disposed of or of the per
son who is transferring a firearm permanently
to the lerritory of another Contracting Party
wilhoul change of possession;

b. Ihe type, make and characleristics of the
firearm in queslion as well as ils number or
any other distinguishing mark.

Artide 9

1. The nolifications referred to in Articles
5, 6 and 7 shall be made between such natio
nal authorities as the Contracting Parties
shall designate.

2. When appropriale the notification may be sent Ihrough the International Criminal Policy Organisation (Interpol).

3. Any State shall, at the time of depositing its instrument of ratification, acceplance, ap-proval or accession, by dedaralion ad-dressed to the Secretary General of Ihe Council of Europé, indicate the authority to which nolifications should be addressed. Il shall forthwith notify the Secretary General of the Council of Europé of any subsequent modificalion of the idenlity of such authorities.

Artide 8

1. Les nolifications visées aux artides 5, 6 el 7 soni failes aussi rapidemenl que possible. Les Parlies Coniraclanles s"efforcenl de faire en sorle que la notification précéde la transaction ou le transferi qu'elle conceme ä dé-faul de quoi elle doit étre faiie le plus löl possible apres celle-ci.

2. Les nolifications visées aux artides 5, 6 el 7 indiquenl, noiammenl:

fl. ridenlilé, le numéro de passeport ou de la carle d"ideniilé el fadresse de la personne å laquelle Tarme ä feu en queslion est ven-due, iransférée ou cédée å quelque tilre que ce soil ou de la personne qui transfére de fagon permanente une arme ä feu dans le terriloire d'une autre Partie Contractante, sans modificalion dans la possession;

b. le lype, la marque el les caractéristiques de farme ä feu en queslion ainsi que son numéro ou loui autre signe distinctif.

Artide 9

1. Les nolifications visées aux articles 5. 6 et 7 sont failes enlre les autorilés nalionales qui som désignées par les Parties Coniraclanles.

2. Le cas échéant, les nolifications peuvenl étre transmises par Tintermédiaire de l'Or-ganisalion Internationale de Police Crimi-nelle (Inlerpol).

3. Tout Elal indique, au moment du dépöl de son instrument de ratification, d"accepta-lion, d'approbation ou d'adhésion, par dedaralion adressée au Secrétaire General du Conseil de TEurope, Tautorité ä laquelle les nolifications doivent étre adressées. Il notifie sans délai au Secrétaire General du Conseil de TEurope loule modificalion ultérieure de rindeniiié de telles autorilés.

Prop. 1981/82:1 59

den försinämnda parlen underrätta den senare på sätt som föreskrivs i artiklarna 8 och 9.

Artikel 7

De underrättelser som åsyftas i artiklarna 5 och 6 skall även lämnas lill sådana fördragsslutande parter genom vilkas territorier ett skjutvapen transiteras, då den stat från vars territorium vapnet har skickats bedömer sådan information användbar.

Artikd 8

1. De underrällelser som avses i artiklarna 5. 6 och 7 skall lämnas så snabbt som möjligt. De fördragsslutande parterna skall på allt sätt bemöda sig om att underrällelsen föregår den iransaklion eller den överföring till vilken den hänför sig, och i moisail fall att den lämnas så snart som möjligl därefter.

2. I de underrällelser som avses i artiklarna 5, 6 och 7 skall särskilt anges:

a. idenlitel, nummer på pass eller idenii-
tetskort saml adress till den person lill vilken
skjutvapnel i fråga sålts, överförts eller på
annat säu överlåtits eller adress till den per
son som varakligl och utan ägarbyte överför
elt skjulvapen lill annan fördragsslulande
paris lerrilorium;

b. ifrågavarande skjutvapens lyp, fabrikat
och kännemärken, liksom dess nummer eller
annal utmärkande kännetecken.

Anikd 9

1. De underrättelser som avses i artiklarna
5, 6 och 7 skall utväxlas mellan de nationella
myndigheter som de fördragsslulande par
terna utser.

2. I förekommande fall kan underrättelserna översändas genom Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol).

3. Varje stal skall vid deponeringen av sill inslrumenl rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning genom förklaring ställd lill Europarådets generalsekreterare ange den myndighel till vilken underrällelserna skall sändas. Den skall genasl underrälla Europarådets generalsekreterare om varje byle eller annan ändring av myndighelen.

CHAPTER 111 Double authorisation

Artide 10

1. Each Contracting Parly shall lake the measures appropriale to ensure Ihal no firearm situale wilhin ils lerrilory is sold, transferred or oiherwise disposed of to a person not resident there who has not first obtained authorisation from the competent authorities of Ihe said Coniracting Party.

2. This authorisation shall not be granted unless the competent authorities shall first have been satisfied that an authorisation in respect of the transaction in queslion has been granted to the said person by the competent authorities of the Coniracting Parly in which he is resident.

3. If this person takes possession of the firearm in the lerrilory of Ihe Coniracting Parly in which the Iransaclion lakes place, the authorisation referred to in paragraph 1 shall only be granled on the terms and conditions on which an authorisation would be granled in a iransaction involving residents of the Coniracting Party concerned. If Ihe firearm is immediatdy exported, the authorities referred lo in paragraph 1 are only obliged lo ascertain that the authorities of Ihe Conlracl-ing Party in which the said person is a resident have aulhorised this particular transaction or such Iransaclions in general.

4. The authorisations referred to in paragraphs I and 2 of this Artide may be replaced by an intemational licence.

CHAPITRE III Double autorisation

Artide 10

1. Chaque Parlie Contractante prend les mesures propres ä garantir qu'aucune arme ä feu se irouvanl sur son lerriloire ne sera ven-due, Iransférée ou cédée ä quelque lilre que ce soil ä une personne n'y élant pas résidenie qui n'a pas oblenu au préalable faulorisalion des autorilés compétenles de ladile Parlie Coniraciante.

2. Celte autorisation n"est accordée que si les autorilés compétenles susmenlionnées se sont d"abord assurées qu'une autorisation concerniinl la iransaction en queslion a élé accordée å ladile personne par les aulorilés compélenles de la Partie Contractante ou elle a sa residence.

3. Si cetle personne prend possession d'une arme å feu dans le lerriloire d'une Parlie Contractante dans lequel la iransaction s'effecuie, Taulorisalion visée au paragraphe I ne sera délivrée qu'aux lermes el condilions dans lesquels une autorisation serail délivrée pour une transaction enlre residents de la Parlie Coniraciante concernée. Si farme å feu est immédiatement exporlée, les autorilés visées au paragraphe I sont seulemenl obli-gées de s'assurer que les aulorilés de la Partie Coniraciante dans laquelle la personne réside ont aulorisé cetle iransaction en particulier ou de lelles iransaclion en general.

4. Les auiorisalions visées aux para-graphes I el 2 du présenl artide peuvenl élre remplacées par un permis inlernalional.

Prop. 1981/82:1 61

KAPITEL 111 Dubbelt tillstånd

Artikel 10

1. Varje fördragsslutande part skall vidla lämpliga åigärder för att försäkra sig om atl skjulvapen som finns inom dess territorium inle säljs, överförs eller på annal säll överlåls till person som inte är bosatt där, om inte denne försl har beviljats lillslånd från i denna fördragsslutande parts behöriga myndigheter.

2. Sådant tillstånd får inte beviljas, om inte de behöriga myndigheterna försl har förvissat sig om all lillslånd för ifrågavarande iransaklion har beviljals denna person av de behöriga myndigheterna i den fördragsslulande stat där han är bosatt.

3. Om denna person tar etl skjulvapen i besittning inom den fördragsslulande stats lerrilorium där transaktionen äger rum, skall sådant tillstånd som avses i punkt 1 endasi beviljas på samma grunder och villkor som ell lillslånd skulle ha beviljats på om transaktionen berört personer bosatta i vederbörande fördragsslulande stal. Utförs skjulvapnel omeddbarl, är de i punkl I avsedda myndig-helerna endasi skyldiga all förvissa sig om alt myndigheterna i den fördragsslutande stal där ifrågavarande person är bosall har tillåtit just denna iransaklion eller sådana transaktioner i allmänhel.

4. De tillstånd som avses i punkterna I och 2 i denna artikel kan ersättas med en interna tionell licens.

Artikd II

Varje stat skall vid deponeringen av instrur meni rörande ratifikation, godtagande, gpd= kännande eller anslutning närmare ange \\-ken av dess myndigheter som är behörig att utfärda de tillstånd som avses i arlikel 10, 2, Den skall genasl imderrälla Europarådets ge neralsekrelerare om varje byle eller annan ändring av myndighelen.

CHAPTER IV Final provisions

Artide 12

1. This Convenlion shall be open lo signal
ure by the member States of the Council of
Europé. It shall be subject to ratification,
acceplance orapproval. Inslrumenls of ratifi
cation, acceplance or approval shall be de-
posited with ihe Secreiary General of ihe
Council of Europé.

2. The Convenlion shall enter inlo force on the first day of the month following the expiration of three monlhs after the dale of the deposit of the third instrument of ratification, acceplance or approval.

3. In respect of any signalory State ralify-ing, accepling or approving it subsequenlly, the Convention shall come into force on the first day of the monlh following the expiration of three months after the dale of the deposit of its instrument of ratification, acceplance or approval.

CHAPITRE IV Dispositions finales

Artide 12

1. La présente Convenlion esl ouverte ä la
signalure des Elals membres du Conseil de
PEurope. Elle sera soumise ä ratification, ac-
ceptaiion ou approbalion. Les instruments de
ratificalion. d'acceplalion ou d'approbation
seronl déposés prés le Secrétaire General du
Conseil de TEurope.

2. La Convention enirera en vigueur le premier jour du mois qui suit fexpiration d"une période de trois mois apres la date du dépöl du troisiéme inslrumenl de ratification, d'ac-ceptalion ou d"approbation.

3. Elle enirera en vigueur ä fégard de tout Elal signalaire qui la ralifiera. facceplera ou 1'approuvera ullérieuremenl, le premier jour du mois suit fexpiration d'une période de irois mois apres la dale du dépöl de son inslrumenl de ratificalion, d"acceplation ou d"approbalion.

Artide 13

1. Afler Ihe enlry inlo force of this Conven
lion, the Commiltee of Ministers of the Coun
cil of Europé may inviie any non-member
State to accede thereto. The decision con-
taining this invitalion shall be accordance
with Arlide 20. d of the Siaiute of the Coun
cil of Europé and receive the unanimous
agreement of the member Stales of the Coun
cil of Europé which are Contracting Parlies
lo the Convenlion.

2. Such accession shall be effected by de
positing wiih the Secreiary General of ihe
Council of Europé an inslrumenl of accession
which shall take effecl ihree monlhs afler ihe
date of its deposit.

Artide 13

1. Apres rentrée en vigueur de la présente
Convenlion, le Comité des Minislres du Con
seil de rEuropé pourra inviter tout Elal non
membre du Conseil ä adhérer ä la présente
Convention. La decision concernanl cetle in-
vilalion sera prise en conformité avec rarli
cle 20.(7 du Statut du Conseil de TEuiope et
devra recevoir faccord unanime des Elats
membres du Conseil de TEurope qui sont
Parlies Coniraclanles å la Convention.

2. L'adhésion s"effectuera par le dépöl,
prés le Secrétaire General du Conseil de
1'Europe. d'un instrument d'adhésion qui
prendra effel trois mois apres la dale de son
dépöt.

Prop. 1981/82:1 63

KAPITEL IV Slutbestämmelser

Artikel 12

1. Denna konvention står öppen för under
tecknande av Europarådets medlemsstater.
Den skall ratificeras, godtagas eller godkän
nas. Instrument rörande ratifikation, godta
gande eller godkännande skall deponeras hos
Europarådels generalsekreterare.

2. Konventionen iräder i kraft första dagen i den månad som följer efter ulgången av en period av tre månader efler den dag då del tredje instrumentet rörande ratifikation, godtagande eller godkännande har deponerats.

3. I förhåUande tiU signatärstal som därefter ratificerar, godtager eller godkänner konventionen träder den i kraft första dagen i den månad som följer efter utgången av en period av tre månader efter den dag då dess inslrumenl rörande ratifikation, godtagande eller godkännande har deponerats.

Artikd 13

1. Efter denna konventions ikraftlrädande kan Europarådets ministerkommitté inbjuda varje stat som inte är medlem av rådet all anslula sig lill denna konvention. Beslut om sådan anslutning skall fallas i enlighet med artikel 20 d i Europarådels stadga och skall erhålla enhälligt godkännande från de medlemsstater i Europarådet som är fördragsslutande parter i konventionen.

2. Anslulning sker genom deponering hos Europarådels generalsekreterare av ett anslutningsinstrument, som Iräder i kraft tre månader efter den dag det har deponerats.

Artikd 14

1. Stal kan vid undertecknandet eller deponeringen av sitt inslrumenl rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning ange del område eller de områden på vilka konventionen skall tillämpas.

2. Siat kan vid deponeringen av sill instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslulning. eller vid vilken

dedaralion addressed to the Secreiary General of the Council of Europé, exlend Ihis Convenlion lo any olher territory or lerritories specified in the dedaralion and for whose inlernalional relations il is responsible or on whose behalf it is aulhorised lo give undertak i ngs.

3. Any dedaralion made in pursuance of the preceding paragraph may, in respect of any territory mentioned in such dedaralion, be withdrawn by means of a notification addressed to the Secretary General. Such wiih-drawal shall take effect six months after the dale of receipl by ihe Secreiary General of such notification.

moment par la suiie. élendre 1'applicalion de la présente Convention. par dedaralion adressée au Secrétaire General du Conseil de TEurope, å loul autre lerriloire désigne dans la dedaralion et dont il assure les relations internationales ou pour lequel il est habilité a siipuler.

3. Toute dedaralion faile en veriu du paragraphe précédenl pourra élre relirée. en ce qui concerne toul terriloire désigne dans celte dedaralion, par notification adressée au Secrétaire General. Le retrait prendra elfel six mois apres la date de reception de la notification par le Secrétaire General.

Artide 15

1. Any State may, at the lime of signalure or when depositing ils inslrumenl of ratificalion, acceplance, approval or accession, de-clare thal il avails ilself of one or more of ihe reservations provided for in Appendix II lo this Convenlion.

2. Any Contracting Party may wholly or partly wilhdraw a reservation it has made in accordance with the foregoing paragraph by means of a dedaralion addressed lo Ihe Secreiary General of the Council of Europé which shall become effective as from ihe dale ofils receipl.

3. A Contracting Parly which has made a reservation in accordance with paragraph I of this Artide may not daim ihe application by any olher Parly of ihe provision on which the reservation has been made ; il may, however, if ils reservation is partial or condilion-al, daim the application of Ihal provision insofar as il has itself accepied it.

Artide 15

1. Toul Elal peul, au moment de la signalure ou au moment du dépöt de son inslrumenl de ratificalion, d"acceplalion, d"appro-balion ou d'adhésion, dédarer faire usage d"une ou plusieurs réserves figuranl ä TAn-nexe II a la présente Convention.

2. Toute Parlie Coniraciante qui a formule une réserve en verUi du paragraphe précédenl peul la relirer en loul ou en partie au moyen d"une dedaralion adressée au Secrétaire General du Conseil de 1"Europé el qui prendra effel å la date de sa reception.

3. La Partie Coniraciante qui a formule une réserve en vertu du paragraphe 1 du present artide ne peul prélendre å Fapplicalion par une autre Parlie de la disposition qui fait fob-jel de la réserve; toutefois, elle peul, si la reserver est pariielle ou condilionnelle. prélendre å fapplicalion de celle disposition dans la mesure ou elle Va elle-méme accep-lée.

Prop. 1981/82:1 65

som helst senare lidpunkl, genom förklaring ställd lill Eiuoparådeis generalsekreterare ui-sträcka konventionens lillämpning lill annal område som anges i förklaringen och för vars internationella förbindelser slaten svarar eller för vilkel den är behörig ålaga sig förplik-lelser.

3. Förklaring som har avgivits enligl föregående punkt kan beträffande varje i förklaringen angivel område åiertagas genom ell meddelande slälll till generalsekreteraren. Sådant återtagande Iräder i kraft sex månader efler den dag dä generalsekreteraren mottagit meddelandet.

Arlikel 15

1. Stat kan vid undertecknandet eller vid deponeringen av inslrumenl rörande ralifika-lion, godtagande, godkännande eller anslulning förklara atl den begagnar sig av etl eller flera av de i bilaga II lill denna konvention angivna förbehållen.

2. Fördragsslulande part som har gjort förbehåll enligl föregående punkl kan återtaga delta hell eller delvis genom en lill Europarådets generalsekreterare ställd förklaring, som iräder i kraft dagen för mottagandet av denna.

3. Fördragsslulande part som gjort förbehåll enligl denna artikels punkt I får inte göra anspråk på annan parts lillämpning av den bestämmelse som är föremål för detta förbehåll; däremol kan den, om förbehållet gäller delvis eller på vissa villkor, göra anspråk på lillämpning av denna bestämmelse i den utsträckning parten själv har godkänl den.

Artikel 16

1. De fördragsslulande parterna får inle ingå bilaterala eller multilaierala överenskommelser med varandra i frågor som behandlas i denna konvention ulom för atl göra tillägg lill konventionens beslämmelser eller underlätta tillämpningen av dess principer.

2. Om ivå eller flera fördragsslutande parler upprällar eller redan har upprällat förbindelser grundade på en enhellig lagstiftning

5 Riksdagen 1981182. 1 saml. Nr I

Artide 17

1. The European Commiltee on Crime Problems of the Council of Europé shall be kepl informed regarding ihe application of this Convenlion and shall do whalever is needful lo facililale a friendly selllement of any difficuity which may arise oul of ils ex-eculion.

2. The European Commillee on Crime Problems may, in Ihe lighl of fulure lechni-cal, social and economic devdopmenls, for-mulate and submil to ihe Commillee of Min-islers of ihe Council of Europé proposals designed lo amend or supplemenl Ihe provisions of ihis Convenlion and in particular lo alter the contenls of Appendix 1.

Artide 17

1. Le Comité Européen pour les Problémes Criminds du Conseil de fEurope suit fexé-cution de la présente Convention et facilile aulant que de besoin le réglement amiable de toute difficulté ä laquelle fexécution de la Convenlion donnerail lieu.

2. Le Comité Européen pour les Problémes Criminds peul, å la lumiére de revolution lechnique, sociale et économique, formuler et soumettre au Comité des Minislres du Conseil de FEurope des propositions en vue d'amender ou de compléler les dispositions de la présente Convenlion el, noiammenl, de modifier le conlenu de FAnnexe 1.

Artide 18

1. In the evenl of war or olher exceplional
circumslances any Coniracting Parly may
make rules lemporarily derogaling from the
provisions of this Convention and having im-
mediale effecl. Il shall forthwith notify the
Secreiary General of the Council of Europé
of any such derogation and ofils cesser.

2. Any Contracting Parly may denounce
this Convenlion by means of a notification
addressed lo the Secreiary General of the
Council of Europé. Such denunciation shall
lake effect six monlhs after the date of re
ceipl by the Secreiary General of such notifi
cation.

Artide 18

1. En cas de guerre ou d'aiilres circon-stances exceptionnelles, toute Partie Contractante pourra fixer des régles dérogeant lemporairemenl aux dispositions de la présenle Convention et ayanl effel immédiat. Elle notifiera sans délai au Secrétaire General du Conseil de FEurope une telle derogation et sa cessation.

2. Toute Parlie Conlraclanle pourra dé-noncer la présenle Convenlion en adressant une notification au Secrétaire General du Conseil de FEurope. Une telle dénoncialion prendra effel six mois apres la dale de la reception de la notification par le Secrélaire General.

Prop. 1981/82:1 67

eller eu särskill system, som ålägger dem mera omfattande skyldigheter, skall de vara berättigade atl reglera dessa förbindelser i enlighel härmed utan hinder av denna konvention.

3. Fördragsslulande parler som i enlighel med punkt 2 i denna artikel upphör all tillämpa konventionen på sina inbördes förbindelser skall underrälla Europarådets generalsekreterare om della.

Artikd 17

1. Europarådets europeiska kommitté för brottsfrågor skall hållas underrättad om till-lämpningen av denna konvention och skall i möjligaste mån underlätta en uppgörelse i godo av varje oenighel som kan uppslå i samband med denna lillämpning.

2. Den europeiska kommiilén för brolls-frågor kan i ljuset av framlida teknisk, social och ekonomisk utveckling utforma och underställa Europarådets ministerkommitté förslag syftande till all ändra eller göra tillägg lill beslämmelserna i denna konvention och särskilt au ändra innehållel i bilaga I.

Artikel 18

1. 1 händelse av krig eller andra exceptionella omsländigheler kan fördragsslulande part fastställa regler med omedelbar verkan som temporärt avviker från denna konventions bestämmelser. Den skall omedelbart underrätta Europarådels generalsekreterare om införande och upphävande av sådan avvikelse.

2. Fördragsslulande part kan uppsäga denna konvention genom en lill Europarådels generalsekreterare ställd förklaring. Uppsägningen träder i krafl sex månader efter den dag då generalsekreteraren moliagit underrällelsen.

Arlikel 19

Europarådets generalsekrelerare skall underrätta rådels medlemmar och stal som an-

Council and any Slale Ihal has acceded to this Convention of:

a. any signature;

b. any deposit of an inslrumenl of ratifica
lion, acceptance, approval or accession;

c. any date of entry inlo force of ihis Con
vention in accordance with Artides 12 and
13;

d. any dedaralion or notification received
in pursuance of Ihe provisions of Artide 9,
paragraph 3;

e. any dedaralion or notification received
in pursuance of ihe provisions of Artide 11;

/. any dedaralion or notification received in pursuance of ihe provisions of Artide 14;

g. any reservation made in pursuance of the provisions of Artide 15, paragraph 1;

h. the wilhdrawal of any reservation made in pursuance of ihe provisions of Artide 15, paragraph 2;

/. any notification received in pursuance of the provisions of Arlide 16. paragraph 3. and conceming uniform legislalion or a special syslem;

j. any notification received in pursuance of Ihe provisions of Artide 18, paragraph I, and Ihe dale on which the derogation is made or ceases, as ihe case may be;

k. any notification received in pursuance of the provisions of Artide 18, paragraph 2, and the date on which denunciation lakes effecl.

In witness whereof the undersigned, being duly aulhorised thereto, have signed this Convention.

Done at Strasbourg, this 28ih day of June 1978, in English and in French, both texts being equaliy authoritalive, in a singie copy which shall remain deposited in the archives of Ihe Council of Europé. The Secreiary General of the Council of Europé shall Irans-mil certified copies lo each of ihe signalory and acceding Slales.

el ä loul Etal ayanl adhéré ä la présente Convention :

a. toute signature;

b. le dépöt de tout instrument de ratifica
lion, d'acceptation, d"appi"obalion ou d'adhé-
sion;

c. loule date d'enlrée en viguer de la pré
senle Convention conformément å ses arti
cles 12 et 13:

d. toute dedaralion ou notification reue
en application des dispositions du paragraphe
3 de Farticle9;

e. toute dedaralion ou notification reue
en application des dispositions de Farticles
11;

/', toute dedaralion ou notification reue en application des dispositions de Farticles 14;

g. loule réserve formulée en application des dispositions du paragraphe 1 de Farticles 15;

/;, le retrait de toute réserve effeclué en application des dispositions du paragraphe 2 de Farticles 15;

/, loule notification regue en applicalions des dispositions du paragraphe 3 de Farlicle 16 et relative ä une legislalion uniforme ou ä une régime particulier;

J. toute notification legue en application des dispositions du paragraphe I de Fartide 18 et la dale ä laquelle, selon le cas. la derogation esl faite ou cesse;

k. toute notification legue en application des dispositions du paragraphe 2 de Fartide 18 el la dale ä laquelle la dénoncialion prendra effel.

En foi de quoi, les soussignés, dument au-lorisés å cel effel, onl signé la présente Convention,

Fait å Strasbourg, le 28juin 1978, en fran-gais et en anglais, les deux textes faisanl égalemenl foi, en un seul exemplaire qui sera déposé dans les archives du Conseil de FEurope, Le Secrélaire General du Conseil de FEurope en communiquera copie certifiée conforme ä chacun des Elals signalaires el adhérents.

Prop. 1981/82:1 69

slutil sig till denna konvention om

a, undertecknande:

b, deponering av inslrumenl rörande ralifi-
kalion, godlagande, godkännande eller an
slutning;

c, dagen för denna konventions ikraftträ
dande enligt artiklarna 12 och 13;

d, förklaring eller underrättelse enligl arli
kel 9,3;

e, förklaring eller underrällelse enligl arli
kel 11;

f förklaring eller underrällelse enligl artikd 14; g, förbehåll enligl artikel 15.1;

h. återtagande av förbehåll enligt artikel

15.2;

i. underiältelse enligl arlikel 16,3 rörande enhetlig lagstiftning eller särskilt system;

j. underrättelse enligt artikel 18,1 saml dag dä avvikelsen, alll efter omständighelerna. införs eller upphör;

k, underrättelse enligt arlikel 18,2 saml dag då uppsägningen träder i kraft.

Till bekräftelse härav har undei"lecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat denna konvention.

Som skedde i Sliasbouig den 28 juni 1978, på engelska och franska, vilka båda texter äger lika vitsord, i ell enda exemplar, vilket skall förvaras i Europarådels arkiv. Europarådels generalsekrelerare skall översända bestyrkl avskrift därav till varje signatärstal och varje stat som anslutit sig.

Bilaga I

A, 1 denna konvention förstås med "skjutvapen"

1. Varje föremål som I) är avsett lill eller

ed as a weapon from which a shot, bullel or other missile, or a noxious gas, liquid or other subslance may be discharged by means of exploxive, gas or air pressuve or by any olher means of propulsion, and ii. falls within one of the specific descriplions below, il being understood that sub-paragraphs a lo/indu-sive and / include only objecls utilising an explosive propellant:

a. auiomatic arms;

b. shorl arms with semi-aulomalic, re-
pealing or single-shol mechanism;

c. long arms wiih semi-aulomalic or re-
peaiing mechanism wiih al leasl one rifled
barrel;

d. single-shol long arms wiih al leasl one
rifled barrel;

e. long arms wiih semi-aulomalic or re-
pealing mechanism and smoolh-bore bar-
rel(s) only;

/. poriable rockei launchers;

g. any arms or olher inslrumenls designed to cause danger lo life or heallh of persons by firing slupefying loxic or corro-sive subslances;

h. flame-lhrowers meanl for altack or defence;

/. single-shol long arms wiih smoolh-bore barrel(s) only;

J. long arms whil gas propellant mechanism;

Ä. shorl arms with gas propellant mechanism;

/. long arms wihi compressed air propel-lanl mechanism;

m. shorl arms wiih compressed air pro-pellanl mechanism;

n. arms propelling projecliles by means of a spring only.

Provided always Ihal Ihere shall be ex-cluded from Ihis paragraph I any objecl oiherwise included Iherein which:

i. has been permanenlly rendered unfil for use;

ii. on accounl of ils low power is nol subjecl lo conlrol in Ihe Slale from which il is lo be iransferred;

iii. is designed for alarm, signalling, life saving, ani mal slaughlering, harpooning or for industrial or lechnical purposes on con-

pour servir d'arme par laquelle un plomb, une balle ou un autre projectile, ou une subslance nocive gazeuse, liquide ou autre, peul étre déchargé au moyen d'une pression explosive, gazeuse ou aimosphérique ou au moyen d'aulres agensl propulseurs, et ii. cor-respond ä une des descriplions particuliéres ci-aprés, élant entendu que les alinéas a af indus et / ne comprennenl que les objels ä propulsion explosive:

a. armes automatiques;

b. armes courtes semi-automatiques ou å
repetition ou å un coup;

c. armes longues semi-automatiques ou ä
repetition ä un canon rayé au moins;

d. armes longues ä un coup canon rayé
au moins;

e. armes longues semi-automatiques ou å
repetition ä canon(s) lisse(s) seulemenl;

/. lance-roquelles portatifs;

g. toute arme ou autre instmment con-5US de fagon a causer un danger pour la vie ou la santé des personnes par la projeclion des subslances stupéfiantes, toxiques et corrosives;

h. lance-flammes deslinés ä faltaque ou äladéfense;

/, armes longues ä un coup ä canon(s) lisse(s) seulemenl;

J. armes longues ä propulsion ä gaz;

k. armes courtes ä propulsion ä gaz;

/. armes longues ä propulsion ä air com-primé;

m. armes courtes ä propulsion ä air com-primé;

n. armes liranl des projecliles propulsés par un ressort seulemenl. A condition que soit exclu de ce paragraphe I'''' toul objel qui y serail aulremenl indus mais qui:

i. a élé rendu définitivement impropre å Fusage;

ii. n'esl pa soumis dans le pays de pro-venance ä un conlröle en raison de sa faible puissance;

iii. est congu aux fins d'alarme, de signali-salion, de sauvelage, d'abatlage, de chasse ou péche au harpon, ou desliné å des fins

Prop. 1981/82:1 71

tiänligt som ett vapen från vilket ett hagel, en kula eller annan projektil, eller en skadlig gas, vätska eller annat ämne kan skjutas ut med hjälp av krulladdning, gas eller kompri-meiad luft eller annat utskjutningsmedd och 2) faller inom de speciella beskrivningar som nämns i det följande, underförstått atl avdelningar a t. o. m. f och i enbart inbegriper föremål där krulladdning används som ulskjul-ningsmedd:

a. automatvapen;

b. korta vapen med halvautomatisk, re
peter- eller eltskottsmekanism;

c. långa vapen med halvautomatisk eller
repetermekanism med minsl en rafflad
pipa;

d. etlskolls långa vapen med minsl en
rafflad pipa;

e. långa vapen med halvautomatisk eller
repelermekanism och enbart slätlborrad
pipa (pipor);

f. bärbara anordningar för avfyrande av
raketer;

g. varje vapen eller apparal som är av
sedd lill all framkalla fara för en persons liv
eller hälsa genom all avskjula bedövande,
giftiga eller frätande ämnen;

h. eldkastare avsedd för anfall eller försvar;

i. etlskolls långa vapen med slälborrad pipa (pipor):

j. långa vapen med gas som ulskjulnings-medel;

k. korta vapen med gas som utskjutningsmedd;

1. länga vapen med komprimerad luft som utskjutningsmedd;

m. korta vapen med komprimerad luft som utskjulningsmedel;

n. vapen med vilken projektilen skjuts ut enbart med hjälp av en fjäder. Från paragraf I skall alllid undanias varje föremål som

i. gjorls varakligl obrukbart;

ii. på grund av sin begränsade effekt inle är föremål för kontroll i det land från vilket vapnet skall utföras;

iii. är avsett för alarm, signalgivning, livräddning, slalit, harpunering eller industriellt eller tekniskt ändamål under förutsätt-

diiion Ihal such objects are usable for ihe siated purpose only;

iv. on accounl of its antiquiiy is not subjecl to control in the Slale from which il is lo be iransferred.

2. The firing mechanism, chamber, cylinder or barrel of any objecl comprised in paragraph 1 above.

3. Any ammunition specially designed to be discharged by an objecl comprised in sub-paragraphs fl lo / inclusive, /, J, A or « of paragraph 1 above and any subslance or mat-ler specially designed to be discharged by an instmment comprised in sub-paragraph g of paragraph 1 above.

4. Telescope sighls wiih lighl beam or lele-scope sighls wiih eleclronic lighl amplifica-tion device or infrared device provided that they are designed lo be filled lo any objecl comprised in paragraph I above.

5. A silencer designed lo be filled lo any objecl comprised in paragraph 1 above.

6. Any grenade, bomb or olher misile con-taining explosive or incendiary devices.

B. For the purposes of this Appendix:

a. "auiomatic" denoies a weapon
which is capable of firing in bursts each
time the trigger is operated;

b. "semi-aulomalic" denoies a wea
pon which fires a projectile each time
the trigger alone is operated;

c. "repealing mechanism" denoies a
weapon the mechanism of which ih ad
dition to the trigger must be operated
each time the weapon is to be fired;

d. "single-shol" denoies a weapon
whereof Ihe barrel or barrels musl be
loaded before each shol;

e. "shorl" denoies a weapon with a
barrel nol exceeding 30 cenlimelres or
whose overall length does nol exceed 60
cenlimelres;

/. "long" denoies a weapon wiih a barrel exceeding 30 cenlimelres whose overall lenglh exceeds 60 cenlimelres.

induslridles ou techniques a condition qu'il ne puisse élre ulilisé qu"ä cel usage precis;

iv. n'esl pas soumis dans le pays de pro-venance å un conlröle en raison de son anciennelé.

2. Le mécanisme de propulsion, la
chambre, le barillel, ou le canon de loul objel
Compris dans le paragraphe l''' ci-dessus.

3. Toute munition expressémenl destinée ä
élre déchargée par un objel compris dans le
alinéas a å/indus, i,J, k ou n du paragraphe
I" ci-dessus el loule subslance ou maliére
expressémenl deslinée å élre déchargée par
un inslrumenl compris dans Falinéa g dupa-
ragraphe 1" ci-dessus.

4. Les léléscopes phares ou léléscopes avec amplificateur élecironiqiie pour lumiére infrarouge ou lumiére résiduaire ä condition qu"ils soienl deslinés å étre monlés sur un objel compris dans le paragraphe 1"' ci-dessus.

5. Un silencieux desliné å élre monlé sur un objel compris dans le paragraphe 1''' ci-dessus.

6. Toute grenade, bombe ou loul autre projectile conlenanl un disposilif explosif ou in-cendiaire.

B. Aux fin de la présenle Annexe:

a. «arme auiomalique » désigne une arme qui peul tirer par rafales chaque fois que la délenle esl manipulée;

h. «arme semi-auiomaiique» désigne une arme qui lire un projectile chaque fois que la délenle seule est manipulée;

c. «arme ä repetition» désigne une arme dont en plus de la délenle un mécanisme doit élre manipulé chaque fois qu"on fait lirer Farme;

(/. «arme å un coup» désigne une arme donl le ou les canons doivenl élre chargés avanl chaque coup;

e. « arme courie » désigne une arme donl le canon ne dépasse pas 30 cenlimelres ou donl la longueur tolale n'excéde pas 60 cenlimelres;

/. «arme longue » désigne une arme donl le canon dépasse 30 cenlimelres. donl la longueur tolale excéde 60 cenlimelres.

Prop. 1981/82:1 73

ning att sådana föremål kan användas endasi för del uppgivna ändamålel;

iv. på grund av sin ålder inle är föremål för konlroll i det land från vilkel vapnel skall utföras.

2. Avfyringsmekanismen, palronläget,
trumman eller pipan till varje föremål inbegri
pet i paragraf I.

3. All ammunition som är särskill avsedd för all skjulas ul av elt föremål som anges i punklerna a - f, i, j, k eller n i paragraf 1 och varje subslans eller ämne som är särskill avsell all skjulas ut av en sådan apparal som anges i punkt g i paragraf I.

4. Prismakikare eller kikarsiklen med elektronisk Ijusförsloringsanordning eller infraröd anordning under förutsättning atl de är avsedda all anbringas på någol föremål som innefallas i paragraf 1.

5. Ljuddämpare som är avsedd atl anbringas på någol föremål som innefallas i paragraf 1.

6. Varje granat, bomb eller annan projektil som innehåller krulladdning eller annan tänd-anordning.

B. 1 denna bilaga anger:

a) "automatiskt" ell vapen med vilkel del
är möjligt atl avfyra salvor varje gång man
påverkar avtryckaren;

b) "halvautomatiskt" etl vapen som avfyrar en projektil varje gång enbart avtryckaren påverkas;

c) "repetermekanism" ell vapen där en särskild mekanism uiöver avtryckaren måsle påverkas varje gång vapnet skall avfyras;

d) "ettskolts' elt vapen vars pipa eller pi
por måste laddas före varje skott;

, e) "kort" ell vapen med en pipa som i längd inle överskrider 30 cenlimeler eller vars lolallängd inle överskrider 60 cenlimeler;

O "läng" ett vapen med en pipa som är längre än 30 centimeter och vars lolallängd överskrider 60 cenlimeler.

Prop. 1981/82:1 Appendix II

Any Slale may declare thal il réserves Ihe right:

fl. nol lo apply Chapler II of this Convenlion in respect of any one or more of ihe objecls comprised in sub-paragraphs / lo n inclusive of paragraph I or in paragraphs 2, 3, 4. 5 och 6 or Appendix 1 lo Ihis Convenlion;

b. nol to apply Chapler 111 of this Conven
lion;

c. nol lo apply Chapler 111 of this Conven
lion in respect of any one or more of the
objecls comprised in sub-paragraphs / lo n
inclusive of paragraph I or in paragraphs 2, 3,
4, 5 och 6 of Appendix I lo this Convenlion;

d. nol lo apply Chapler 111 of this Conven
tion lo Iransaclions between dealers resident
in ihe lerrilories of Iwo Coniracting Parlies.

Annexe II

Tout Elal peul dédarer qu'il se réserve le droil:

fl. de ne pas appliquer le Chapilre 11 de la présenle Convenlion en ce qui concerne un ou plusieurs des objecls compris dans le alinéas / å /( indus du paragraphe 1*'' ou dans les paragraphes 2, 3, 4, 5 ou 6 de FAnnexe I å la présenle Convention;

b. de ne pas appliquer le Chapilre 111 de la
présenle Convenlion;

c. de ne pas appliquer le Chapilre III de la
présenle Convention en ce qui conceme un
ou plusieurs des objecls compris dans les
alinéas / ä ;; indus du paragraphe V ou dans
les paragraphes 2, 3, 4, 5 ou 6 de FAnnexe I ä
la présenle Convention;

d. de ne pas appliquer le Chapilre 111 de la
présenle Convention aux iransaclions enlre
armuriers résidanl sur les lerritoires de deux
Parlies Coniraclanles.

Prop. 1981/82:1 76

Bilaga 2

1 Förslag till

Lag om anmälan för underrättelse enligt den europeiska vapenkonventionen den 28 juni 1978

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Med vapen förstås i denna lag, med de undanlag som nämns i 2 §, vapen eller delar av vapen som omfallas av beslämmelserna i vapenlagen (1973:1176).

2 § Lagen gäller ej

1. obrukbart vapen, som i bmkbart skick skulle räknas som skjutvapen,

2. särskild anordning som möjliggör att lill etl skjulvapen används annan ammunition än vapnet är avsett för,

3. långl slälborrat skjutvapen med vilkel endast ett skott kan avskjutas ulan omladdning,

4. gas-luft-eller fjädervapen.

3 § Den som överlåler eller upplåler vapen lill någon som har sill hem
vist i stal, som har tilltrält den europeiska konventionen den 28 juni 1978
om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav av skjutva
pen, skall omedelbart göra anmälan därom till rikspolisstyrelsen.

Sker överlåtelse eller upplålelse lill bolag, förening eller annal samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning gäller som hemvisl den ort, där styrelsen har silt säle eller, om säle för styrelsen inte är bestämt eller styrelse ej finns, där förvaltningen förs.

4 § Den som för ut vapen ur rikel till sådan stat som anges i 3 § utan att besittningsrätten till vapnel i samband därmed övergår till annan skall omedelbart anmäla detta lill rikspolisslyrelsen.

5 § Den som uppsålligen eller av oaktsamhet bryler mot 3 eller 4 § döms till böter.

6 § Närmare föreskrifter om innehållel i anmälan som anges i 3 och 4 §§ och om verkställighet i övrigl av denna lag meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen föreskriver.

7 § Om tillstånd lill utförsel av vapen i vissa fall finns föreskrifter i krigsmateridkungördsen (1949:614) och vapenlagen (1977:1176).

Denna lag träder i krafl den dag regeringen beslämmer.

Prop. 1981/82:1 77

2 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs ifråga om vapenlagen (1973:1176)

dels att I, 4-6, S-\0, 12, 13, 16, 22, 23, 26, 29, 33-35, 37, 38, 42, 48 och 49 §§ samt mbriken närmast före 26 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubriken närmast före 24 § skall lyda "Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen",

dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a och 28 a §§ av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Med skjutvapen förstås i denna lag

1. vapen med vilket kula, hagel eller annan projektil kan skjutas ut med hjälp av kmtladdning, kolsyreladdning, komprimerad luft eller annat liknande utskjulningsmedel,

2. apparat eller anordning som beiräffande verkan och ändamål är jämförlig med vapen som avses under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

a. obmkbart vapen, som i brukbart skick skulle räknas som skjutvapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare, b. lösl slutstycke, ljuddämpare,
eldrör eller pipa lill skjutvapen och eldrör eller pipa till skjutvapen eller

lös trumma till revolver och

c. annan anordning som möjliggör all lill elt skjulvapen användes annan
ammunition än vapnel är avsett för.

4 §'

Med undanlag för beslämmelserna i 32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft- eller fjädervapen,

3. hagelpalron eller tändhatl där- 3. hagelpalron med centralan-till, tandning eller ländhatt därtill,

4. kolsyrepatron,

5. patron- eller laddningshylsa ulan tändhatl, avsedd för handvapen på vilket lagen äger lillämpning och

6. kulammunition med cenlralantändning, som är avsedd för jaktstud-sare.

5 §
Utan tillstånd enligt denna lag får ej någon

1. inneha skjutvapen,

2. förvärva ammunition,

3. införa skjutvapen eller ammunition lill riket eller

4. driva handel med skjulvapen.

' Senaste lydelse 1978:303.

2. skytteförbund, skyttekrets eller skytteförening som tillhör del frivilliga, slalskonlrollerade skyU-väsendel och

3. annan sammanslutning beträffande vilken regeringen förordnal därom

2. skylleförbund, skyllekrels eller skytteförening som tillhör del frivilliga, slalskonlrollerade skytleväsendel,

3. annan sammanslutning beträffande vilken regeringen förordnat därom och

4. huvudman för museum som ägs av landsting, kommun eller stiftelse som står under länsstyrelses tillsyn för tillståndspliktigt vapen som ingår i museets samlingar.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas tillstånd att inneha vapen för ullåning lill företagels väktare i samband med bevakningsuppdrag som kräver beväpning. Sådan utiåning får ske endasi lill den som har meddelats särskilt tillstånd atl som lån inneha moisvarande vapen med ammunition.

9 § Enskild person får meddelas tillstånd att inneha skjutvapen endast om han har behov av vapnel och det skäligen kan antagas atl han ej kommer all missbmka det. I fråga om skjutvapen som huvudsakligen har affektions- eller prydnadsvärde eller jaktvapen som förvärvats på grund av giftorätt eller genom arv eller leslamenle får tillstånd dock meddelas även för den som vill inneha vapnet för annat ändamål än skjutning.

Senaste lydelse 1978:303. ' Senaste lydelse 1978:303.

Tillstånd all förvärva ammunition får meddelas enskild person eller sammanslulning och bevakningsföretag som avses i 8 §.

Tillstånd all förvärva ammunition får meddelas enskild person eller sammanslulning, och huvudman för museum som avses i 8 §.

Tillstånd som avses i första slyckel får meddelas den som är i behov av ammunitionen och skäligen kan antagas ej komma alt missbruka den. Tillstånd får beviljas enskild person endasi om denna har tillstånd att inneha sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskill fall, gäller tillstånd till förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

13 §

Ammunition får överiålas även till den som saknar tillstånd som avses i 12 § i följande fall, nämligen

1. Ddlagare i jakl får för förbrukning under jakten till annan deliagare överiåla ammunition till vapen som denne är berälligad all inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligt 22 § får upplålaren även överlåta den ammunition till vapnel som låntagaren i varje särskill fall kan antagas behöva.

3. Kulammunition med central-antändning, som är avsedd för målskjutning med gevär, får överlåtas till sammanslutning sofn avses i 8 § 2 eller annan sammanslutning beträffande vilken regeringen förordnat därom.

3. Sammanslutning som avses i 4. Sammanslulning som avses i
8 § får till medlem eller till medlem 8 § får till medlem eller till medlem
av annan sådan sammanslutning av annan sådan sammanslulning

Senaste lydelse 1978:303.

16 §' Införsel av skjulvapen dier ammunition får ske ulan särskilt lillslånd i följande fall, nämligen

1. Enskild person får införa skjulvapen, som han är berättigad all här i rikel inneha för personligt bmk, saml ammunition som behöri-gen förvärvats här i rikel. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beiräffande sammanslutning, bevakningsförelag och huvudman för museum som avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid jakl eller lävling här i rikel får svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare som icke har sitt hemvist här i riket från Danmark, Finland eller Norge införa jakt- eller tävlingsskjulvapen med tillhörande ammunition. Vapnet och ammunitionen får i sådant fall ulan lillslånd innehas här i rikel av den som har infört egendomen under högsl Ire

1. Enskild person får införa skjutvapen, som han är berättigad all här i rikel inneha för personligt bmk, samt ammunition som behöri-gen förvärvals här i rikel. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning beiräffande sammanslutning och bevakningsföretag som avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid jakt eller tävling här i riket får svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare från Danmark, Finland eller Norge införa jakl- eller läv-lingsskjutvapen med tillhörande ammunition. Vapnet och ammunitionen får i sådant fall utan tillstånd innehas här i riket av den som har infört egendomen under högst tre månader från införseldagen.

månader från införseldagen. 3. Skjutvapen och ammunition får iransileras lill ort inom riket.

22 § Den som är berättigad alt inneha skjutvapen får tillfälligl låna ut vapnet till annan under följande viUkor, nämligen

1. Ullåning får ske endasi för kortare lid, högsl två veckor.

2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens
tillstånd avser.

Prop. 1981/82:1 81

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

endast skall innehas och användas vapnel endasi skall innehas och an-
av denne under uppsikt av upplå- vändas av denne under uppsikt av
tåren. upplåtaren. Till den som är under

femton år får utlånas sådant luft-eller fjädervapen som avses i 5 § andra stycket, om vapnet skall innehas och användas av denne i närvaro av upplåtaren.

4. Utlåning av pistol eller annal fickvapen eller kulspmlepislol eller annat automatvapen får ske endast för användning i upplåtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger mm under konlroll av sammanslutning som avses i 8 §, om icke låntagaren själv är berättigad att inneha elt vapen av samma lyp.

4. Utlåning av pislol eller annal enhandsvapen eller kulsprutepistol eller annal automatvapen får ske endast för användning i upplålarens närvaro eller för övning eller tävling som äger rum under konlroll av sammanslulning som avses i 8 §, om icke länlagaren själv är berättigad all inneha etl vapen av samma typ.

5. Om tillstånd för enskild all inneha vissl slag av skjulvapen enligl särskild föreskrift ej får meddelas med mindre vederbörande genom avlagt skytleprov eller på annat sätt ådagalagt alt han är lämplig atl inneha vapnet, får utiåning av sådant vapen ske endasi till den som molsvarar samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller lävling på skjulbana.

6. Vapenhandlare får till spekulant, som fyllt aderton år, för provskjutning på skjutbana utiåna vapen under de förutsättningar som anges i 4. Vapenhandlare får därvid anlita person som godkänts av polismyndighelen atl närvara vid provskjutning.

23 §

Inlösen enligt 33 § äger ej rum, om egendomen överiåles lill någon, som är berättigad all inneha den, inom elt är från del all vapeninnehavaren avled eller tre månader från del atl beslut som avses i 33 § meddelades eller, om egendomen då var lagen i beslag, beslagel hävdes.

Inlösen enligl 33 § äger ej heller mm, om ansökan om lillslånd all inneha vapnel göres inom lid som anges i första stycket. Avslås ansökningen skall egendomen inlösas, om den ej inom tre månader från dagen för beslulel i lillståndsären-det överlåtits till någon som är berättigad att inneha den.

Inlösen enligl 33 § 1—4 äger ej mm, om egendomen skrotas enligt 25 a § eller överiåles till någon, som är berättigad att inneha den, inom etl år från del all vapeninnehavaren avled eller tre månader från del all beslut som avses i 33 § meddelades eller, om egendomen då var tagen i beslag, beslaget hävdes.

Inlösen enligl 33 § 1-4 äger ej heller rum, om ansökan om lillslånd all inneha vapnel göres inom tid som anges i första stycket. Avslås ansökningen skall egendomen inlösas, om den ej inom tre månader från dagen för beslutet i lill-ståndsärendet överlåtils till någon som är berälligad all inneha den.

38 t Till böler eller fängelse i högsl sex månader dömes den som uppsålligen eller av oaklsamhel

1. missbrukar rätt au inneha skjutvapen genom att använda det för annal ändamål än han är berättigad till,

2. bryter mol föreskrift om för- 2. bryler mol 25 a § eller 28 a § varing av vapen som meddelats en- eller mot föreskrift om förvaring av hgt 10, 14, 19 eller 27 §, vapen som meddelals enligl 10, 14,

19 eller 27 § eller underlåter att göra anmälan som avses i 26 § tredje stycket.

3. i fråga om skjulvapen och ammunition, vilka innehaves av sammanslutning eller bevakningsföretag som avses i 8 §, eller skjulvapen, som innehaves av vapenhandlare, bryler mol förvaringsbestämmelserna i 26 §.

3. i fråga om skjulvapen och ammunition vilka innehaves av sammanslutning, bevakningsföretag eller museum som avses i 8 §, eller skjulvapen som innehaves av vapenhandlare, bryler mot förvaringsbestämmelserna i 26 §.

4. förvärvar ammunition utan att vara berättigad därtill eller underlåter att efterkomma anmaning enligt 35 § alt avlämna ammunition.

5. överlåter ammunition till den som ej är berättigad all förvärva ammunitionen.

6. idkar handel med skjulvapen ulan lillslånd.

42 §'

Talan mol polismyndighels beslui enligl denna lag föres hos länsslyrelsen genom besvär.

/. vilka luft- och fjädervapen som ej omfattas av undanlagsbestämmelsen i 5 § andra stycket,

2. vapenhandlares och sammanslutnings förvaring av andra vapen än sådana luft- och Qädervapen, som är avsedda för målskjutning och som har en i förhållande till andra jämföriiga skjutvapen begränsad effekt, saml sammanslutnings förvaring av ammunition,

3. regislerföringen hos polismyndighel.

/. vilka harpungevär som är att anse som skjulvapen enligt 1 §.

2. vilka luft- och Qädervapen som ej omfattas av undantagsbestämmelsen i 5 § andra stycket.

3. vapenhandlares och sammanslutnings förvaring av andra vapen än sådana luft- och fjädervapen, som är avsedda för målskjutning och som har en i förhållande lill andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt, samt sammanslutnings förvaring av ammunition,

4. regislerföringen hos polismyndighel.

Prop. 1981/82:1 86

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian (Ds Ju 1979:17) Ändringar i vapenlagstiftningen

REMISSINSTANSER

Remissyttranden har inkommit från justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, kammarrätten i Stockholm, kammarrällen i Jönköping, rikspolisstyrelsen, jakl- och viltvårdsberedningen (Jo 1977:04), statens kriminaltekniska laboratorium, brottsförebyggande rådel (BRA), överbefälhavaren, socialslyrdsen, poslverkel, sialens järnvägar, statskontoret, generaliullslyrelsen, statens naturvårdsverk, riksantikvarieämbetet, stålens kullurråd, lanlbruksslyrelsen, kommerskollegium, polisslyrelserna i Stockholm, Växjö, Falun och Skellefteå, länsslyrelserna i Öslergöllands, Malmöhus, Värmlands och Norrbollens län, förenade fabriksverken, Aktiebolaget Norma Projeklilfabrik, Föreningens Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges polischefer, Jägarnas riksförbund - Landsbygdens jägare, Samlarförbundet Nordstiärnan (vapenseklionen), Samlarförening-en Polcirkeln, SPOFA-Leveranlörföreningen för sporl- och fritidsartiklar, Skylleförbundens överslyrelse, Svenska jägareförbundel. Svenska pislolskylleförbundel. Svenska polisförbundel. Svenska sporlskylteförbundel. Svenska svartkrulskyllefederalionen. Svenska vapenhisloriska sällskapel, Sveriges grossislförbund, Sveriges industriförbund, Armémuseum, Svenska vapenstifldsen och ASG Akliebolag.

Vissa remissinslanser har lill sina yilranden fogat särskill inhämtade yttranden, nämligen RA från cheferna för åklagarmyndigheten i Malmö och för länsåklagarmyndighelerna i Göteborgs och Bohus län, Norrbottens län och Södermanlands län. lantbruksstyrelsen från professor Birger Schantz, veterinärmedicinska fakulteten, Sveriges lantbruksuniversitet, kommerskollegium från Stockholms handelskammare, länsslyrelsen i Östergötlands län från polisstyrelserna i Linköping, Motala och Norrköping, länsstyrelsen i Värmlands län från polisslyrelserna i Arvika, Hagfors, Karlslad och Kristinehamn saml länsslyrelsen i Norrbollens län från polisstyrelserna i Kalix och Kimna.

Yllrande har vidare inkommil från handelsbolagel under firma Wermdö Vapen.

Prop. 1981/82:1 87

REMISSYTTRANDEN

1 Allmänt

Flera remissinslanser har förklarat sig vara allmänt positiva lill de i promemorian framlagda förslagen. Rikspolisstyrelsen anser alt den företagna översynen av gällande vapenlagstiflning har varil nödvändig och godtar i allt väsentligt de föreslagna ändringarna. Länsstyrelserna i Östergötlands och Norrbottens län anför liknande synpunkter. BRÅ menar atl promemorieförslagen ulgör en rimlig avvägning mellan på ena sidan del grundläggande önskemålet om en begränsad vapenspridning och på den andra intresset av atl inle i onödan försvåra innehav och användning av vapen för legitima ändamål. Statskontoret anser all de förslag som förs fram innebär förbättringar och endasi marginella administrativa konsekvenser. Enligl polisstyrelsen i Falun är de i promemorian föreslagna förfaltningsändringarna väl ägnade all undanröja de olägenheier som vissa av de nuvarande beslämmelserna i vapenlagen och vapenkungörelsen har gell upphov lill. Jägarnas riksförbund- Landsbygdens jägare konslalerar all huvuddelen av de föreslagna ändringarna är välmotiverade och lämpliga.

En mera kritisk inslällning lill de framförda förslagen har statens naturvårdsverk. Svenska jägareförbundet och Samlurföreningen Polcirkeln.

Enligl statens naturvårdsverk kom 1973 års vapenlag all innebära all del blev belydligl svårare alt förvärva vapen. Byråkratin ökade och behovsprövningen blev högst olikartad polismyndigheterna emellan m.m. Den främsta orsaken härtill synes vara alt lagstiftningen delvis måsle anses sakna praktisk anknylning. Moisvarande kan tyvärr enligl verkels mening också anföras beträffande föreliggande förslag till ändringar i vapenlagen.

Enligl Svenska Jägareförbundets uppfattning innebär i första hand de förslag som har anknylning lill den europeiska vapenkonventionen men även vissa av de förslag lill ändringar av vapenlagen och vapenkungörelsen som framlagts att vapenlagstiflningen nu blir ännu tyngre för den enskilde och onödigl försvårar "det legitima innehavet och användningen av skjutvapen" utan att de fördelar som skisserats i promemorian lill någon del kommer all uppnås. Förbundel erinrar om all skyttel och jakten lorde vara de fritidsaktiviteter som sammanlagd har det största ulövarantalel av alla och all en alllför reslriktiv inslällnig vad avser lillslånd inneha skjulvapen m. m. således kommer all drabba slora delar av befolkningen och försvåra ulövandel av legitima och ur samhällets synvinkel positiva företeelser.

Samlurföreningen Polcirkeln vänder sig mot lalet i promemorian om ytterligare skärpning av vapenlagstiflningen och en allmän minskning av antalet vapen i samhället. Restriktionerna är redan alllför rigorösa och slår ulan urskillning. Enligt föreningen kan man med fog tala om förmyndar-menlalitet.

Prop. 1981/82:1 88

2 Den europeiska vapenkonventionen

Förslagel i promemorian all Sverige med vissa förbehåll tillträder den europeiska vapenkonvenlionen godtas hell eller lämnas ulan erinran av övervägande antalet remissinslanser.

Den ökande användningen av skjulvapen i brollssammanhang är enligl RÅ oroande. Särskill de grova förmögenhelsbrotl vid vilka skjulvapen kommer lill användning har inle sällan inlernaliondll sammanhang. Ell svenskl tillträde lill vapenkonvenlionen ler sig därför enligt RÅ:s mening väl motiverat även om anslutningen sannolikt endast i ringa grad och försl på sikt kommer all minska förekomslen av skjulvapen i samband med broll. Göta hovrätt har ingen erinran mol all Sverige ansluter sig till vapenkonventionen. En konlroll, så långt detta är möjligl, av den internationella vapenhandeln (vapenhanteringen) synes enligl hovrätten fastmera synnerligen angelägen.

Rikspolisstyrelsen, som förutsätter atl resurser ställs till förfogande, tillstyrker ett tillträde lill konventionen med de reservationer som föreslagils. Siyrelsen vill även i sammanhangel föreslå all medel ställs till förfogande för information angående anmälningsskyldigheten, eftersom denna föreslås bli straffsanktionerad. Även Jakt- och viltvårdsberedningen och BRÅ tillstyrker förslagel i denna del. BRÅ fortsätter.

Den europeiska vapenkonventionen syftar lill all konlrollera vapentrafiken mellan i första hand medlemsstaterna. 1 promemorian anförs att en svensk anslutning lill konventionen kan bidra lill atl minska förekomslen av illegalt innehavda vapen och därigenom sannolikt också reducera riskerna för att skjulvapen skall ulnyttias i samband med brolt. BRÅ vill till detta anmärka att den som är kapabel att genomföra etl väpnal bankrån eller terroristdåd oftast lorde vara kapabel alt skaffa de erforderliga vapen också om vapenkonventionen skulle ha trätt i kraft. Även om sålunda en anslutning till vapenkonvenlionen inle kan vänlas ge mätbara effekter på utvecklingen av våldsbrolt här i landei, tillstyrker BRÅ en anslutning lill konventionen med hänsyn lill del allmänna vapenbegränsande syftet med denna och som elt led i vår traditionella politik i fråga om europarådets konventioner.

Reglerna om bl.a. tillslåndsivång för innehav, handel, tillverkning och import i den svenska vapenlagstiflningen är enligl kommerskollegium förhållandevis stränga jämfört med de regler som gäller på andra håll i Europa. Om enhetliga regler kan skapas genom arbetet på en harmonisering av vapenlagstiftningen i Europarådets medlemsstater kan detta visserligen innebära nya restriktioner särskill i länder med mer liberal lagstiftning. Samtidigt torde import- och exporlrutinerna dock förenklas genom avskaffandet av nationella särregler. Kollegiet har från dessa synpunkler inget atl erinra mot den i betänkandet föreslagna svenska anslutningen till vapenkonventionen. I promemorian konslaleras all en slor del av de föreskrifter

Prop. 1981/82:1 89

som krävs för atl uppfylla konventionens beslämmelser kan meddelas i administrativ ordning. Kollegiet önskar härvid erinra om atl kollegiet i fråga om tekniska föreskrifter m. m. som utarbetats av svenska myndigheter bl.a. har i uppgifl all verkställa utredningar och avge yttranden och förslag i frågor som rör handelshinder av teknisk eller annan icke lariffär natur inom och ulom Sverige.

Polisstyrelsen i Stockholm har inget all erinra mol alt Sverige biträder konventionen med de förbehåll som anges i lagförslaget. Anmälningar från enskilda bör dock göras via den lokala polismyndigheten, som därigenom ges möjlighel atl snabbi verkslälla de åigärder, som kan bli akluella.

Polisstyrelsen i Växjö delar promemorians uppfattning all Sverige inle bör slälla sig utanför det europeiska samarbetet ulan fastmer la tillvara de möjligheler som konventionen erbjuder lill en samverkan mellan europarådsländerna även i fråga om vapenkonlrollen. I del fortsatta arbetet härvidlag, vill polisstyrelsen peka på hagdgevärel som elt ur brotlssynpunkl farligt vapen. Enligt polisstyrelsens erfarenheler är hagdgevärel vanligt förekommande i brottsliga sammanhang. Delta lorde också statistiskt kunna visas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som finner en anslutning lill konventionen angelägen, anser det väsentligt att rikspolisslyrelsen i egenskap av underrältdsemyndighet på lämpligl sätt vidareinformerar de lokala polisdistrikten om kända transaktioner så att de lokall förda vapenregislren kan hållas akluella. Vidare bör - med hänsyn lill all vapenlagen innehåller vissa bestämmelser beträffande utförsel av vapen till vilka lagförslaget hänvisar - en moisvarande hänvisning lill lagförslagels utförselbestämmelser göras genom tillägg lill 17 § VL.

Enligl förenade fabriksverken får den föreslagna lagstiftningen störsl belyddse då del gäller enskilda personers utförsel av vapen särskill avseende vapen som kan användas för brott av olika slag. Den föreslagna lagstiftningen bör ses som en åtgärd alt komma till rätta med den internationella trafiken med farliga vapen. Den som vill föra ul vapen ur landei torde också kunna göra del. Betydande svårigheter förefaller emellertid finnas då del gäller att konlrollera efterlevnaden av den föreslagna lagstiftningen. Effektiviteten i kontrollen synes kunna ökas genom fortsall samarbete med såväl inlemationella organisationer som med andra länders polismyndigheter.

Svenska sportskytteförbundet biiräder del syfle som en svensk anslulning lill den europeiska vapenkonvenlionen innebär. Med hänsyn till de erfarenheler av skilda slag, som finns inom förbundel vill förbundet framhålla viklen av atl del på sikt tas fram ensartade rutiner för all underlätta de inom det internationella lävlingsutbylel nödvändiga transaktionerna.

Norma Projektilfabrik anser inle alt den föreslagna vapenkonventionen är av någon större angelägenhetsgrad. Bortsett från atl man kan ifrågasätta åtskilliga av de skäl som anges för Sveriges anslulning lill vapenkonven-

Prop. 1981/82:1 90

lionen är företagel av den besiämda uppfattningen all eftersom Europarådels kommitté för brottslighetsfrågor (CDPC) nu arbetar med en harmonisering av de olika staternas vapenlagsliftning, bör man avvakla resullalel av detta arbete innan man slutligen tar ställning till frågan om anslutning till den europeiska vapenkonvenlionen. Norma projeklilfabrik ifrågasätter inte all ökningen av våldsbrolt i alla länder inger oro och all skjulvapen kommer till användning i dessa sammanhang. Del lorde däremol slå utom alll ivivel all majorilelen av de vapen som används i brollsliga sammanhang är vapen som anskaffals på illegal väg. Den minskning av förekomsten av illegall innehavda vapen som en anslulning lill vapenkonvenlionen och en rapporteringsmlin skulle innebära är i sammanhangel försumbar. Den illegala vapcnarsenal som idag finns i Sverige och i ullandel är mer än lillräcklig för all förse brollslingar med vapen. Förelagd vill således förorda alt Sverige avvaktar CDPC:s rapport och istället aktivt medverkar till aU höja kontrollnivån i de länder som ännu inle ulövar tillfredsställande uppsyn över privat vapeninnehav. 1 den händelse anslulning lill konventionen blir akludl, föreslås all ammunition, i synnerhel för jaklvapen, undantages från rapporteringsskyldighet.

Sveriges industriförbund instämmer i de synpunkler som framförts av Norma Projeklilfabrik, Om en anslulning lill konventionen trots alll beslutas bör enligl förbundels mening Sverige göra de förbehåll angående konventionens tillämplighet som föreslås i promemorian, Någol vidare åtagande än en underrälldseskyldighel angående försäljning eller annan överföring av särskilt fariiga vapen, vikliga vapendelar eller ljuddämpare till vapen bör således inle göras. Vid ett eventuellt svenskl lilllräde till konventionen bör dessutom, vid ulformningen av underrättelseskyldighelen, hänsyn las lill den kontroll och lillståndsgivning som Sverige redan nu har när del gäller tillverkning och utförsel av krigsmateriel. De vapen som omfattas av den europeiska vapenkonventionen faller sålunda lill icke oväsentiig del också under kungörelsen (1949:614) angående förbud mot utförsel från rikel av krigsmateriel. Enligt 2§ i nämnda kungörelse äger chefen för handelsdepartementet för särskilda fall meddela tillstånd att föra ul krigsmateriel från rikel. Inom handdsdepartemenlel handläggs ärendel av krigsmaleridinspeklören. Om ärendel avser ulförsd i siörre omfallning eller är del eljesl av siörre vikl, skall frågan underställas regeringen. En administrativ organisation för lillslånd lill ulförsd av sådana vapen som belecknas som krigsmateriel finns således i Sverige. Då ulför-sdkungörelsen och den europeiska vapenkonvenlionen läcker varandra i många avseenden bör man i dessa fall - inte minst för undvikande av onödig byråkrati och tidsutdräkt - låta den av konventionen stadgade underrätlelseskyldighelen vid utförsel av vapen fullgöras av de myndigheter som är tillslåndsgivare enligl ulförsdkungördsen. 1 de fall där ulförsd avser sådana vapen som inle är all anse som krigsmalerid enligl ulförsdkungördsen men underrättelseskyldighet ändock föreligger enligt konven-

Prop. 1981/82:1 91

tionen, får underrättelsen till rikspolisstyrelsen enligt förbundets mening ankomma på den enskilde som säljer eller på annat sätl överför vapnen lill annat land.

Den föreskrivna anmälningsplikten torde enligl polisslyrdsen i Skellefteå bli myckel betungande för myndigheterna. Årligen rör sig ex, tusentals jägare över gränserna. Ur säkerhetssynpunkt har detia knappast inneburit någon olägenhet. Den som i brottsligt syfte är ute och reser med vapen lorde man inle komma ål med den föreslagna anmälningsplikten. Däremol sätter man igång en administrativ apparat som säkerligen blir stor och omständlig.

Förslagel avstyrks av statens naturvårdsverk och Svenska jägareförbundet.

Naturvårdsverket framhåller all syflel med konventionen är beaklans-värt. Mol bakgrund av mängden lerroristdåd m. m. som i ökande omfallning — om än inle i så hög grad häri landet - förekommil under senare tid, föreligger ulan Ivekan behov av kraftfulla insalser för all begränsa möjlighelerna atl använda vapen i sådana sammanhang. Enligl verkels uppfallning synes emellertid varken konventionen eller den därav föreslagna lagen kunna lillgodose della behov. Del lorde vara slälll ulom alll Ivivel, att flertalet vapen som används i samband med broll, har åtkommils eller införts illegall. Del är mol denna bakgrund helt naiuriigt alt en lagstiftning som den föreslagna inle kommer all ha någon nämnvärd effeki på transport av sådana vapen mellan olika sialer; en person som åikommii ell vapen illegall och som dessuiom har för avsikl all använda vapnel för brollslig verksamhel, kommer givetvis inte att göra anmälan. Beiräffande vapen som skickas från Sverige lill andra stater, erfordras exporllicens som meddelas av handdsdepartemenlel med slöd av krigsmaleridkungördsen om ulförsdn avser refflade vapen (kulvapen). I sådana fall bör enligl verkels mening kopia av exportlicens tillställas rikspolisstyrelsen.

Nalurvärdsverket påpekar vidare all lagen skulle medföra orimliga konsekvenser för svenska jägare som ulan direki överinseende önskar låna ul sina jaklvapen till utländska jaktgäsler här i landet. Det torde av jakttekniska omständigheter vara myckel sällan som ullåning kan ske under direki överinseende. Vidare kommer del av svenska jaklvärdar atl uppfattas som anmärkningsvärt och slötande för rätlsmedvelandel all moisvarande beslämmelser inle gäller alla jaklgäster, eftersom gäsler från icke konvenlionsanslulna sialer ej kommer alt beröras. De prakliska problemen beträffande kontrollen av lagens efterlevnad kommer all bli slora, framför alll i samband med lån av vapen. Del kan på goda grunder anlas alt lagen, av olika skäl, inte kommer alt följas. En lag som ingen uppfallar som motiverad är endasi ägnad all urholka den allmänna respekten för lagstiftning. Förslaget till lag innebär att den som skall föra ul vapen ur riket skall hålla reda på om den stal lill vilken ulförsd skall ske är anslulen lill konventionen eller ej. Enligl verkets mening är redan denna konstruktion

Prop. 1981/82:1 92

ägnad motverka lagens och konventionens syften. Det är inle rimligt alt tro all enskild person bl. a. skall känna lill vilka stater som successivt ansluler sig till konventionen. Skall anmälan ha någon betydelse lorde därför anmälan alltid behöva ske, oavsett om utförseln skall ske lill konvenlionsanslu-ten stal eller ej. Med hänsyn lill all lagen således totalt sell inte lorde kunna uppfylla konventionens syften, är den skyldighet all göra anmälan i förekommande fall som nu föreslås åligga enskilda personer knappasl rimlig.

Mot bakgmnd av del anförda avslyrker nalurvärdsverket bestämt förslaget till lag om anmälan för underrättelse enligt den europeiska vapenkonvenlionen den 28 juni 1978.

Svenska jägareförbundet framhåller att det inlemationella utbyte såväl vad beträffar jakl som sportskytte numera är myckel stort - ca 2000 utländska medborgare bedriver varje år jakl i Sverige och antalet gästande tävlingsskytlar torde uppgå till minst samma anlal. Anialel ulreselillfällen för motsvarande ändamål vad avser svenska medborgare torde uppgå lill minsl samma antal - dvs. ca 4000. Den verksamhel inom rikspolisslyrelsen som erfordras för registrering och undeaältdse enbart för enskilda personer i detta sammanhang kommer således alt bli synneriigen omfallande och kostnadskrävande ulan alt såvitt förbundet kan finna någon som helst brottsförebyggande effeki kan förväntas genom det i konventionen fastlagda anmälningsförfarandel vad beträffar jägare och tävlingsskyttar. Dessa lorde nämligen vara särskilt ansvarskännande och laglydiga personer, som aldrig skulle förledas alt använda sina vapen för någon form av illegal verksamhel. Däremol kan del inle förväntas all personer, som reser mellan länder med vapen och i brottsliga avsikter, gör föreskriven anmälan. Av promemorian framgår bl.a. all konventionen huvudsakligen kommer alt beröra vapenhandeln saml fall när enskild person varakligl fiyllar vapen från ett konventionsland till ett annat eller när ett företags vapenlager flyttas på moisvarande sätl för försäljning. Vidare anges atl rikspolisstyrelsen för enskildas vapenulförsel för kortare tid än tre månader i regel inte kommer att föra anmälan vidare. Den pålaga som konventionen således kommer atl lägga på enskilda jägare och skyltar framstår härigenom som fullsländigl obefogad. Därtill kommer all utländska jaklgäster från länder anslutna till konventionen fortsättningsvis inte lagligen kan låna vapen ulan föregående anmälan, såvida inle vapnels ägare direki följer gästen - uppsiktsullåning. Även della förefaller anmärkningsvärl och stötande för del allmänna rältsmedvelandel då moisvarande inle gäller för jaklgäsler från icke konvenlionsanslulna länder. 1 fortsättningen av silt remissyllrande hänvisar jägareförbundel lill etl ullalande i promemorian enligl vilket de prakliska problem som orsakas av en svensk anslutning lill konventionen kommer atl bli små.

Enligl jägareförbundets uppfattning är detta definitivt inle fallet. Lagstiftningen lorde, om de praktiska problemen skall bli små, förutsätta

Prop. 1981/82:1 93

att lagens bestämmelser till slor del inte kommer atl följas, vilkel enligt förbundets mening är olyckligt då ell sådanl förfarande urholkar den allmänna respekten för lagstiftning. 1 vapenlagen och vapenkungörelsen finns bestämmelser om in- respektive utförsel av vapen. För medborgare i de nordiska länderna har - för att underlätta jakt- och skytleturismen dem emellan - förenklade regler fastlagts. Skulle nu föreslagen lagstiftning genomföras tillkommer i den föreslagna lagen ytterligare beslämmelser för transport av vapen länderna emellan. Dessa bestämmelser har slor betydelse för den enskilde. Vidare bör understrykas att det svårligen kan krävas av den enskilde att ha kännedom om vilka stater som anslutit sig till konventionen. För det fall Sverige skulle ratificera konventionen och dess bestämmelser skall kunna efterlevas av den enskilde krävs därför all anmälan om vapenulförsel alltid skall göras, oavsett lill vilken stat utförseln skall ske. För att den enskilde skall ha rimliga möjligheter all skaffa sig kännedom om vilka bestämmelser som skall iakttagas vid utförsel av vapen måste således alla in- och utförselbestämmelser sammanföras i vapenlagen och vapenkungörelsen. För rikspolisstyrelsens del lorde della komma att medföra minsl 8000-10000 registreringar av enskildas in- och utförsel av vapen för jakl och sportskytte årligen. Mol bakgrund av vad som nu har anförts avslyrker Svenska jägareförbundel besläml all Sverige biträder den europeiska vapenkonvenlionen och den därav föranledda lagstiftningen.

Några remissinslanser tar upp frågan om placeringen av de nya bestämmelserna.

Enligt JK förefaller del ändamålsenligt atl den reglering som erfordras för att Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen samlas i en särskild lag.

RÅ anser att det skulle vara fördelaktigt om av konventioner föranledda beslämmelser inarbetas i vapenlagen, men de i promemorian anförda skälen däremot väger enligt RÅ:s mening tyngre.

Göta hovrätt ifrågasätter nödvändigheten av en särskild lag som med hänsyn till del ringa område den sålunda skall reglera blivit tämligen omfångsrik. 1 vapenlagen kunde i stället införas stadganden av innebörd och lydelse all den som överlåler eller upplåler vapen till någon som är bosalt ulomlands skall göra anmälan därom lill rikspolisslyrelsen och all detta även gäller den som för ut vapen ur riket utan att besittningsrätten till vapnet övergår till annan. 1 administrativ ordning kunde meddelas nödvändiga föreskrifter för rikspolisslyrelsen som i varje särskill fall hade all kontrollera humvida anmälan behövde vidarebefordras lill utlandel. Med en sådan konslmklion vinner man den fördelen all den enskilde inle behöver känna till vilka länder som vid varje särskill lillfälle är anslutna lill den ifrågavarande konventionen.

Enligt polisstyrelsen i Växjö uppfallning måste del vara till gagn för en allmän överskådlighet alt vapenlagstiflningen om antalet lagar begränsas i

Prop. 1981/82:1 94

största möjliga utsträckning. Det måste därför anses angeläget att nu aktuell lagstiftning förs in i vapenlagen. Några större tekniska problem att pä etl överskådligl säll ange del tillämpningsområde som här skall gälla synes inte föreligga. Samma uppfattning redovisas av naturvårdsverket och Svenska jägareförbundet.

Bestämmelserna i I och 2 §§ lagen om anmälan för underrättelse enligt den europeiska vapenkonvenlionen den 28 juni 1978 om vilka vapen och delar av vapen som skall omfattas av den nya lagstiftningen diskuteras av några remissinstanser.

Statens kriminaltekniska laboratorium erinrar om att enligl konventionens bilaga I punkt A 2 omfallar konventionen "Avfyringsmekanismen, patronläget, trumman eller pipan till varje föremål inbegripet i paragraf 1".

1 promemorian förordas all Sverige åtar sig underrätlelseskyldighelen beträffande sådana vitala delar som nämns i bil. 1 punkt .\ 2 men endasi beiräffande de ur brollsförebyggande synpunkt särskilt inlressanla vapnen i bilaga 1 paragraf 1 punkterna a-h. Några påtagliga problem torde enligt laboraloriels uppfattning härvid inle behöva uppslå beiräffande vapendelar som Irumma och pipa men däremol beiräffande avfyringsmekanism och palronläge. Som laboratoriet tidigare framhållil i elt yllrande 1977-06-17 lill jusliliedeparlmenlel (SKL Dnr 4719/76) över ett konvenlionsulkasl, läcks inle entydigt slutstycken - som är tillståndsplikliga enligl VL - av konventionens bestämmelser. Slutstycken kan enligt laboratoriets uppfallning inle inrymmas under begreppel avfyringsmekanism. Om underrälldse-skyldigheten, som förordas, skall omfalla vitala vapendelar under paragraf

2 behöver begreppen "avfyringsmekanism" och "patronläge" definieras och därvid på etl sådant sätl att den vitala vapendelen "slutstycke" täcks upp. Enligl VL är avfyringsmekanismen till elt vapen inte tillståndspliktig vapendd. Atl det i många fall finns skäl att utvidga kontrollen att gälla även "avfyringsmekanism" kan följande exempel visa. Om de enligl VL licenspliktiga delarna pipa och slutstycke avlägsnas från en vanlig kpisl återstår i huvudsak kolv, mantel och låda med avfyringsmekanism. Dessa delar är var för sig eller i kombination inle tillståndsplikliga. Enligt laboratoriets tolkning av konventionslexten skulle dock lådan med avfyringsmekanismen kunna belraklas som "skjulvapen". Vidare kan laboraloriel svårligen länka sig palronläge som frislående vapendel. Hos pistoler och gevär utgör pipans bakre del palronläge, medan hos revolvrar trumman utgör en kombination av pipa, magasin och patronläge. Det är således oklart vilken vapendel som förstås med "palronläge" i konventionens bilaga 1. Enligl 2 § 3. gäller lagen inle "långl slälborrat skjulvapen med vilkel endasi ell skott kan avskjutas ulan omladdning". Avsikten är här all lagen i huvudsak inle skall gälla hagelgevär. Enligt ordalydelsen kommer dock punklen all gälla enbart enkdpipiga hagelgevär saml vissa salongsgevär. Punklen bör därför omarbetas lill "ellskotls långt vapen med slälborrad pipa (pipor)", dvs. den formulering som förekommer i konvenlionsbi-

Prop. 1981/82:1 95

lagan. Genom en sådan ändring kommer underrättelseskyldighelen inte atl gälla hagelgevär och äldre, slälborrade salongsgevär.

Bestämmelsen om tillfällig utförsel av skjutvapen i 4 § lagen om anmälan för underrättelse enligl den europeiska vapenkonvenlionen den 28 juni 1978 föranleder kommentarer från några remissinstanser.

JK påpekar alt i förslagel lill lydelse av 4 § återfinns inle konventionens stadgande om varaktighet. Anledningen lill delta anges i promemorian (sid. 35) vara artikel sju i konventionen som innehåller en diskretionär underrättelseskyldighet. Hänvisningen i sistnämnda arlikel uppfallar JK som all underrättelse i andra fall än då vapnel överlåtes eller upplåtes skall ske endasi om varaktighelsrekvisilel är uppfyllt. Här går således den föreslagna beslämmelsen längre än konventionen kräver. Della förefaller inle sakligl moliveral och kan leda lill onödigl krångel t. ex. vid skylletäv-lingar och jakter. Som lagrummet föreslås avfattat kan möjligen tveksamhet uppslå om del föreligger anmälningsskyldighel i andra fall än när vapnel förs ul direkt från Sverige. Förslagsvis kan 4 § ges följande lydelse: "Den som överför vapen lill sådan stal som anges i 3 § ulan atl besittningsrätten till vapnel i samband därmed övergår lill annan skall omedelbart anmäla della till rikspolisslyrelsen, om vapnel kan vänlas bli varaktigt överfört till den stålen".

Jakt- och viltvårdsberedningen understryker all lagen är lillämplig inte bara på de särskilt farliga vapnen ulan även på jaktvapen också i de fall sådana skall användas endast under kortare lid, exempelvis under en dags jakt. Varje år kommer till Sverige 2000-3000 utländska jägare medförande vapen. Antalet svenska jägare som gör moisvarande resor utomlands är avsevärt siörre. Bestämmelserna i 4§ kommer alt leda lill merarbete för berörda myndigheter och besvär för enskilda. Del vore enligl beredningen önskvärt om lättnader kunde införas ålminslone i förhållande lill de nordiska länderna.

Generaliullslyrelsen erinrar om all i 4 § förslaget lill lag om anmälan sägs alt den som för ul vapen ur rikel under i paragrafen närmare angivna förulsällningar omedelbart skall anmäla della lill rikspolisstyrelsen. Paragrafens föreslagna lydelse synes enligl generaliullslyrelsen inte innebära någol krav på anmälan innan utförseln sker. Om formuleringen valls avsiktligt framgår inle av promemorian.

Länsstyrelsen i Värmlands län lillslyrker förslagel atl Sverige skall ansluta sig till konventionen med de förbehåll som föreslås i promemorian, Länsslyrelsen föreslår dock ylleriigare ell förbehåll, Della gäller anmälningsplikten enligl 4 § i förslagel lill lag om anmälan för underrällelse enligt den europeiska vapenkonvenlionen den 28 juni 1978, Enligt förslaget omfattar anmälningsplikten även utförsel för en kortare tids användning ulomlands. Del är denna anmälningsskyldighel som länsstyrelsen reagerat mot. Anledningen härtill är, all en sådan anmälningsskyldighel dels kommer alt bli myckel belungande för RPS, som skall administrera dessa

Prop. 1981/82:1 96

anmälningar - antalet kommer atl bli stort - och dels inle kommer alt ge utbyte i förhållande tjll den stora arbetsbelastningen. Den som exempelvis reser till en annan konvenlionsslal i avsikt atl med hjälp av skjulvapen begå brott torde knappast komma aU fullgöra sin anmälningsskyldighel.

3 Frågor rörande vapenlagstiftningen

3.1 Harpunvapen

1 promemorian föreslås en regel i 49 § VL om bemyndigande för RPS alt företa en klassificering av harpungevär. Förslagel har kommenterats av några remissinstanser.

RÅ anser sig inte kunna förorda förslagel aU en beslämmelse tas in i 49 § VL av innehåll att rikspolisstyrelsen skall meddela närmare föreskrifter om vilka harpungevär som är att anse som skjutvapen enligl 1 §. Enligt ordalydelsen faller harpungevär under den i I § första punklen vapenlagen givna definitionen pä skjulvapen. RÅ har svårt alt förstå alt räUsfallet NJA 1977 s. 120 skulle ge anledning lill lolkningsproblem. För au ell redskap över huvud taget skall kunna anses som vapen i vapenlagens mening, måste det nämligen krävas att redskapet beträffande verkan och ändamål är jämföriigt med etl typiskt vapen. Om rikspolisstyrelsens önskemål om en precisering av rättsläget skall tillmötesgås, kan della enligl RÅ:s mening lämpligen tillgodoses på det sättet all bland de i 1 § första slyckel I vapenlagen uppräkriade projektilerna uttryckligen nämns harpun och pil. Skulle beträffande harpungevär en lagändring av tillslåndsplikten enligl 5 § vapenlagen vara önskvärd kunde i andra stycket i detta lagmm en särskild reglering införas om begränsning liknande den som gäller för luft- eller Qädervapen.

Klassificering av harpungevär motiveras enligt Göta hovrätt med att rikspolisstyrelsen funnit att ell rättsfall i högsta domstolen medfört tillämp-ningssvårigheler. I promemorian konslaleras all ifrågavarande rättsfall inle borde medföra några problem men man vill ändå lillgodose rikspolisstyrelsens önskemål genom atl införa klassificering av harpungevär. Eftersom några egentliga skäl för sådan klassificering ej anförts avstyrker hovrätten förslaget.

Statens kriminaltekniska laboratorium erinrar om atl redan i början av 1960-talet dåvarande statens kriminaltekniska anstalt log ställning i frågan om harpunvapen var att anse som tillståndsplikliga skjutyapen. Anstalten menade, alt alla lyper av harpunvapen - gummibands-, spiralQäder-, luft-, kolsyre- och kmldrivna - måste betraktas som vapen enligt den då gällande vapenförordningen. Med hänsyn lill alt harpunvapnens huvudsakliga användningsområde är harpunering av fisk och inte målskjutning menade anstalten vidare, atl förordningens undanlagsbestämmelser inle var tillämpliga. Laboratoriet delar i princip helt anstaltens uppfallning all

Prop. 1981/82:1 97

harpunvapen — oavsett ulskjulningsprincip - är atl hänföra till gruppen tillståndsplikliga vapen. Vapenlagens tillämplighet på harpunvapen har berörts i prop. 1973: 166. Där nämns l.ex. begreppet "avslåndsverkan", etl i många stycken svårtolkat begrepp. Mol bakgrund av avgöranden i högsta domstolen slås fast, alt det är vapnels "prestanda" som skall ligga till grund för bedömningen. Rikspolisstyrelsen anger i sina föreskrifter m.m. till vapenlagsliftningen, all lillslånd krävs för innehav av "harpunvapen, vars projektil ulan tillkopplad lina har effeki på längre avslånd än någon meter". Någon närmare tolkning av begreppel "effeki" i della sammanhang ges inle. Del är naturiigl alt alla dessa nya begrepp som införts har skapal osäkerhel vid lillämpningen av vapenlagen. Laboratoriet har i dag ingen klar uppfallning om var gränsen skall sältas mellan lillståndsfria och tillståndsplikliga harpunvapen och laboratoriet hälsar därför med tillfredsställelse förslagel om klassificering även om det ur laboratoriets synpunkl vore bättre om en klassificering kunde undvikas och i stället alla harpunvapen - bortsett från rena leksaker - blev tillståndsplikliga.

3.2 Cylinder till revolver

När det gäller förslaget atl trumma (cylinder) till revolver bör ingå bland tillståndsplikliga delar har några remissinslanser lämnal synpunkler på della förslag.

Statens kriminaltekniska laboratorium anför all i gällande vapenlag revolvertrumma inle upptas som en sådan del till skjulvapen vilken faller under lagens beslämmelser. Däremot är "löst slutstycke" och "pipa till skjulvapen" upptagna som vapendelar på vilka lagen äger lillämpning. Laboratoriet har i några fall yttrat sig i frågan om revolvertrumma varit atl betrakla som licenspliktig del. Laboraloriel har därvid gell ullryck ål den uppfattningen, att en revolvertrumma är en kombination av pipa, patronläge och magasin och därigenom en sådan vapendel som faller under bestämmelserna i 1 § 2 b VL. Alt nu trumma lill revolver preciseras bland lillslåndskrävande delar anser laboratoriet i princip bra. Enligt den nuvarande och även den föreslagna lydelsen gäller lagen löst slutstycke etc. Laboraloriel finner ullrycket "lösl" tvetydigt och utlryckel skulle i många sammanhang kunna medföra att beslämmelsen tolkas olika. Slutstycke, pipa, eldrör och Irumma till skjutvapen är enligt laboratoriets uppfattning delar som alllid bör omfallas av VL:s beslämmelser oberoende av om delarna är lösa eller fästa till ell vapen eller annal föremål. Ullrycket "lösl" bör därför ulgå och ändringsförslagel enligl laboraloriels uppfallning omformuleras till "b. slulslycke, ljuddämpare, ddrör, pipa eller trumma till skjutvapen".

Statens naturvårdsverk anser att begreppel trumma är felaktigt och alt detta bör ersättas med ordet "cylinder".

Svenska Jägareförbundet påpekar all av förslaget till övergångsbestäm-7 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 1

Prop. 1981/82:1 98

melser framgår all om någon innehar lös Irumma lill revolver vid vapenlagens ikraftträdande, är denne skyldig ansöka om innehavslillslånd inom viss lid. Eftersom begreppel "lös Irumma" kan missuppfallas då del kan avse alla irummor, eller rallare cylindrar, som kan las loss från vapnen, bör enligt förbundels uppfattning i övergångsbestämmelserna 2 p orden "... lös trumma till revolver ..." ersättas med "... lös cylinder till revolver utöver den cylinder som behövs för all revolvern skall vara brukbar ...".

RikspoUsstyrelsen anser all övergångstiden bör göras rdalivl lång förslagsvis elt år.

Svenska pistolskytteförbundel kan godla ändringen men framhåller atl övergångstiden ej bör understiga två år. Innehavare av lös irumma lill vapen som innehas med tillstånd borde framdeles få inneha trumman efter anmälan till polismyndighel som förslagsvis på vapenlicens antecknar atl licensen även avser lös irumma.

3.3 Tillståndsplikt till ammunition

1 promemorian föreslås att undantaget i 4 § 3 VL i förtydligande syfle ändras så att det endast omfattar "centralantänd" hagelpalron eller länd-hall därtill.

Eftersom det uppenbarligen i viss omfattning åter finns stiflanländ hagelpalron i handeln bör enligt rikspolisstyrelsen lagtexten kompletteras med "hagelpalron med central- eller sliftanländning eller ländhatl därtill".

Kriminaltekniska laboratoriet konslalerar all avsiklen med all införa uttrycket "cenlralantändning" är att lagen därigenom kommer att gälla kantantändningspalroner med hagelladdning. Del finns dock numera även hagelpalroner främsi avsedda för enhandsvapen i kaliber 44, 38, 357 etc. Med den lydelse ändringsförslagel har, skulle sådana hagelpalroner vara tillslåndsfria. Laboratoriet anser, att del saknas skäl varför dessa typer av hagelpalroner med kantantändning inle är det. Enligl jaklsladgan (1938:279) får vid jakl inte användas slälborrat skjul vapen med mindre kaliber än 36. Älla de nämnda finkalibriga typerna än hagelpalroner är -vare sig de är avsedda för kantantändning eller cenlralanländning - förbjudna vid jakt. Laboraloriel föreslår därför, all 4 § 3 VL omformuleras till all avse "hagelpalron, avsedd för vapen i kaliber 36 och siörre, eller tändhall därtill". Då ländhalt lill vissa hagelpalroner är tillslåndsfria, synes det inkonsekvent aU tändhatl, avsedd för kulpatron med cenlralanländning, inle är upplagen som lillslåndsfri. Laboraloriel föreslår, alt 4 § 6 VL ändras till "för jaklsludsare avsedd kulpalron med cenlralanländning, eller tändhatl därtill". Slutligen anser laboratoriet, all uttrycket "laddningshylsa" i 4 § 5 kan ulgå, då della begrepp synes onödigl i sammanhanget och täcks upp av begreppel "palronhylsa".

Statens naturvårdsverk har inga erinringar mol ändringen. Verkel fram-

Prop. 1981/82:1 99

håller dock att denna saknar praktisk betydelse eftersom kanlanländ hagdammunilion endasi förekommer i kalibrar som ej äi- tillåtna för jaktändamål. Sådan ammunition används ej heller i andra sammanhang. Enligl 6 p i paragrafen gäller vapenlagen ej kulammunition med cenlralanländning som är avsedd för jaklsludsare. Följden är all all centralanländ kulammunition avsedd för bl.a. målskjutning saml kanlantänd kulammunilion omfattas av tillståndstvång enligt 5 § 2 p VK. Beslämmelserna rörande förvärv av centralantänd hdmantlad kulammunition är således sådana atl ammunition av delta slag avsedd för jakl får förvärvas fritt, medan sådan ammunition som är avsedd för målskjutning men som avses brukas för jakl, är lillslåndsbelagd. Hdmantiad jaktammunilion går all förvärva fritt i obegränsad mängd och kan - om än ej lagligt - användas för målskjutning. Möjligheterna atl konlrollera sådanl "missbruk" är obefintliga, liksom möjligheterna att kontrollera alt inte målskjutningsammunilion används för jaktändamål. Det är ju för övrigt alldeles uppenbart alt ammunition av typ som avses bmkas för jakl först bör få användas för målskjutning av den enskilde jägaren för atl minska risken för skadskjulning och därmed bättre tillgodose djurskyddsinlressel. Enligl verkels mening är här redovisade bestämmelser utmärkta exempel på hur lagstiftning ej får vara; knappast någon jägare eller målskytt kan rimligen känna sig manad att efterleva ifrågavarande bestämmelser eftersom de uppfattas som hell omotiverade. Ätt bestämmelserna ej fyller någon funklion — vad syftet än må vara med dem — framgår än klarare med vetskapen om att det inle erbjuder några som helst problem att komma över hdmantlad centralantänd kulammunilion avsedd för målskjulning, utan atl ha erhållit tillstånd. Förutom all beslämmelserna i fråga saknar logik i nämnda avseenden, lorde de skapa betydliga administrativa m. fl, problem för det frivilliga skyttel och också i onödan ianspråkla redan hårt ansträngda resurser hos polismyndigheterna. Mol denna bakgmnd av det anförda får verkel besläml föreslå all orden, "som är avsedd för jaklsludsare", utgår ur 4 S 6 p VL.

Liknande synpunkler anförs av Svenska jägareförbundet, som anser att beslämmelsen om tillslåndsplikt för annan centralantänd ammunition än jaktammunilion saknar funklion och medför dels lolkningssvårigheter, dels merarbete för såväl skyttar, jägare och ammunitionshandlare som lillslåndsmyndigheterna.

Enligt SPOFA:s uppfallning finns ej skäl all ha olika beslämmelser för ländhallar lill hagelpalroner och sådana lill kulammunilion. Vidare bör även kantanländningsammuniiion ingå i förteckningen,

3.4 Museers vapeninnehav

Promemorians förslag lill föreskrift i 8 § VL om lillslånd för museum som ägs av landsling. kommun eller stiftelse som slår under länsstyrelsens lillslånd alt inneha vapen har föranlell bl. a. förslag lill vissa justeringar av den föreslagna lagtexten.

Prop. 1981/82:1 100

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer påpekar att statsbidrag enligt förordningen (1977:547) om statsbidrag till regionala museer ulgår lill regionall verksamt museum som regeringen förklaral berälligal till sådant bidrag.

De slalsbidragsberälligade museerna ägs i regel av stiftelser. Endasi i några få fall ägs de av föreningar eller kommuner. Del är landstingskommunerna och kommunerna som bär huvudansvarel för de slalsbidragsberälligade museernas verksamhel men formdll (med ivå undanlag) är de inte ägare till museerna. Ägare är de museislifldser eller -föreningar, i vilka landstingskommunerna och kommunerna ingår som sliflelsebildare eller medlemmar. De akluella museistiftdserna är undantagna från länsstyrelsens lillsyn. Med beaklande av de redovisade äganderättsförhållandena föreslår riksantikvarieämbetet och statens historiska museer atl vapenlagen 8 § 4. får följande lydelse: "Tillstånd att inneha skjulvapen får meddelas ... huvudman för museum, som ålnjuler slatsbidrag enligl förordningen (1977:546) om slalsbidrag lill regionala museer, samt huvudman för museum som ägs av landsting, kommun eller stiftelse, som slår under länsstyrelsens lillsyn, för lillslåndsplikligl vapen som ingår i museels samlingar."

Liknande synpunkler anförs av kulturrådet som hämtöver upplyser all en särskild arbelsgmpp skall inrällas vid kullurrådel med represenlanl från bl.a. rikspolisslyrelsen och från museiområdel för all följa upp arbelel med säkerhelsfrågor vid museerna i samband med byggnation, för ulbildning och för särskilda informationsbehov. Juslitiedeparlemenlets promemoria om ändringar i vapenlagstiflningen aktualiserar behovel att i denna arbetsgrupp uppmärksamma säkerhelsaspekterna på museernas vapensamlingar.

Del blir enligl Svenska vapenhistoriska sällskapet sannolikl alll svårare för enskilda atl av ekonomiska skäl förvärva vapen. Desto viktigare är del därför alt lokala museer har möjlighel att inneha vapen och ammunition. Sällskapel vill här l.ex. peka på de ur kulturhistorisk synvinkel vikliga hembygdsmuseerna. Det bör naturligtvis inte vara organisationsformen som sådan, slallig eller icke slallig anknylning osv., som är avgörande då frågan om vapeninnehav prövas, ulan möjligheler till säker förvaring och liknande. Sällskapet vill därför hävda atl lillslånd bör kunna meddelas även andra museer än statliga och kommunala såvida deras allmänna skötsel och möjligheter till förvaring m.m. inte ger anledning till annan bedömning i del enskilda fallel. Av samma ekonomiska skäl som lidigare anförts ökar betydelsen av möjligheler lill tillfälliga ulställningar. Även i dessa fall bör de faktiska förvaringsmöjlighelerna och säkerhetsanordningarna i de enskilda fallen vara avgörande för vilka vapentyper som kan ställas ut och inte vapentypen som sådan.

Enligt armémuseums mening, bör lillståndsmöjlighelen utsträckas till alla museer med tillräckligt stabil organisation och möjligheler lill säker

Prop. 1981/82:1 101

förvaring av vapnen, exempelvis därtill lämpade hembygdsmuseer, och inte göras beroende enbart av vem som är museets huvudman.

Museer har ofta behov av alt låna föremål för tillfälliga utställningar. Sådana utställningar har ofta en varaktighet av flera månader och långivarna kan givetvis inle närvara under hela utställningstiden. Därför föreslås 22 § 1. och 4. utöver den i promemorian föreslagna omformuleringen ändras så, alt skjulvapen, även enhandsvapen och automatvapen, får lånas ul för de nämnda ulslällningarna.

Svenska vapenstiftelsen anser att en enkel registrering borde vara tillfyllest. Della skulle underlätta för dessa institutioner all ta vara på l.ex. attraktiva dödsbovapen.

Enligt länsstyrelsen i Öslergöllands län är del angelägel alt del finns särskilda regler för förvaringen. Sådana regler måste tillgodose såväl allmänhetens krav atl kunna få se vapnen som de krav på skydd mol tillgrepp som är nödvändiga ur säkerhelssynpunkl. 49 § vapenlagen bör ändras så atl den ger rikspolisstyrelsen rätt alt utfärda närmare föreskrifter.

3.5 Införsel av vapen

I promemorian föreslås alt 16 S VL ändras så alt endasi sådana svenska, danska, finska och norska medborgare som inle är bosalta här i landei omfattas av beslämmelsen.

Generaltullstyrelsen upplyser atl man i södra lullregionen sedan ell par år tillämpar ell förfarande, som innebär all tullmyndigheten anmäler lill polisen när del konstateras atl någon medför vapen i samband med inflyttning. I 16 § punklen 2 föreslås ell tillägg av innebörd all undanlaget från tillslåndsplikt i fråga om skjutvapen som svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare för tillfällig användning vid jakl eller lävling inför från Danmark, Finland eller Norge endasi skall gälla person som icke har sill hemvist här i riket. Generaliullslyrelsen vill i detta sammanhang endast framhålla all övervakningen av den föreslagna inskränkningen på grund av svårigheten all bedöma bosällningsförhållanden aldrig kan bli särskilt effektiv. För tillfällig införsel av vapen i annat fall fordras tillstånd av polismyndighelen i den ort där förtullning skall äga rum. Sådant lillslånd är tidsbegränsat. När vapnel förs in konlrollerar lulUjänsteman atl giltigt tillstånd finns. Tulhjänsleman påtecknar lillslåndel vid den resandes in-och ulresa. Tillståndet behålls av den resande - även vid utresa - och ingen rapportering av utförseln sker lill den lillslåndsgivande myndigheten. Berörda polismyndigheler saknar härigenom möjligheler all konlrollera ålemlförsdn av de vapen för vilka man gell införsdlillslånd. Ell infört vapen kan därför utan nämnvärd risk för påföljd avyllras i Sverige. Enligl generallullslyrelsens uppfallning finns del skäl överväga införandel av ell syslem som möjliggör konlroll av alt vapen ålerulförs när införseltillståndet upphör atl gälla. Ell sådanl syslem lillämpas i västra lullregionen enligt

Prop. 1981/82:1 102

en överenskommelse mellan tulldirektionen där och polisstyrelsen i Göteborgs polisdistrikt. Systemet bygger på att införsellillslåndel upprättas i tre exemplar, atl dessa visas upp för lulltiänsteman vid in- och ulresa med vapnel och all rapportering sker mellan tull och polis.

Enligt polisstyrelsen i Vä.xjö ger innebörden av ändringsförslaget i 16 § vid handen att såväl ordet bosatt som hemvisl skall ges en snäv tolkning, vilkel emellertid motsägs av tolkningen av vapenkungörelsen. Med hänsyn härtill måsle del anses som angelägel all lagstiftningens tillämpningsområde klargöres, all enhetliga begrepp lillämpas och all begreppen i en eller annan form definieras.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller all del problem som har gell upphov till promemorieförslagel vid olika tillfällen har påtalats av lokala polisstyrelser i länet. Värmlands län har en lång landgräns mol och nära kontakter med Norge. Länsslyrelsen vill därför underslryka viklen av alt förslaget i denna del genomförs.

Föreningen Sveriges polischefer och föreningen Sveriges länspolischefer vill bringa lill departementets kännedom att 16 § 2 i dess nuvarande lydelse medfört all vapen kunnal införas lill riket av personer som uppenbarligen ej bort ha lillgång lill vapen. Ändringsförslagel innebär så lillvida en förbättring alt endasi den som icke har sill hemvist här berörs av undantaget från tillslåndsplikten. Även med föreslagen lydelse ger 16 § 2 möjlighel för nordiska medborgare all under längre tid inneha vapen här i landei oaktat de vid tillståndsprövning för innehav här i landei icke skulle meddelals tillstånd. Föreningarna bedömer del angelägel all frågan om förbud i vissa fall för invånare i Danmark, Finland eller Norge atl inneha vapen här i landei aktualiseras. Sådanl förbud skulle kunna länkas beträffande person som med hänsyn till brottslig verksamhet etc. icke är lämplig som vapeninnehavare. (Jfr särskilt hagelvapen som är licensfria i bl.a. Norge).

3.6 Förvaring av vapen

Förslaget om etl förtydligande i förvaringsbestämmdsen i 23 § VL har kommenterats av några remissinslanser.

Jakt- och viltvårdsberedningen tillstyrker ändringen.

Rikspolisstyrelsen anser atl enligt gällande beslämmelser den lillståndsfria ammunitionen inte synes omfattas av förvaringsbestämmelserna i 26 § vapenlagen. För atl komma lill rätta med denna olägenhet bör 4 § vapenlagen kompletteras enligt följande: "Med undantag av beslämmelserna i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej ...".

Föreningarna Sveriges länspolischefer och Sveriges polischefer lillslyrker ändringsförslagel beiräffande andra slyckel men anser atl försummelse mol beslämmelsen bör straffsanktioneras. Tyvärr är del alldeles för vanligl förekommande atl vapen förvaras så alt det lätt kan åtkommas av obe-

Prop. 1981/82:1 103

hörig. Underlåtenhet av della slag uppdagas sällan annal än i samband med tillgrepp. Möjlighelen atl i del enskilda fallel i efterhand gå in med särskild och slraffsanktionerad förvaringsföreskrifl kan eventuellt förhindra upprepad skada men ej tillräckligt kraftigt motivera vapeninnehavaren all vidtaga nödvändiga skyddsåtgärder innan skada skett.

Förslagel alt vapen och ammunition skall förvaras under skilda läs kan enligl Svenska pistolskytteförbundel i och för sig vara moliveral, men det bör i kommande anvisningar klart utsägas all kravel på läs för det ulrymme där ammunition förvaras hos enskild ej bör sällas särskill högl. Regelmässigl innehar enskild ej fler palroner än vad som ej förbrukats ur den eller de förpackningar som köptes vid den senaste skjutningen saml ammunition för närmast förestående skjutningar i annan sammanslutnings regi. Väsentligare än lås måsle vara atl ammunition ej förvaras tillsammans med vapen.

3.7 Återkallelse och tidsbegränsning av vapentillstånd

Förslagel i promemorian all uividga möjlighelerna alt återkalla vapenlicens (29 § VL) och aU införa tidsbegränsade tillstånd (I0§ VL) har fått etl övervägande positivt mollagande.

Länsstyrelsen i Värmlands län är medvelen om alt den föreslagna åler-kalldsegrunden kan väcka oro hos vissa vapeninnehavare som tillfälligl eller definilivl minskat eller slulat med sill aktiva skylte. Med hänsyn lill de begränsningar och förbehåll som föreslås i den prakliska lillämpningen tillslyrker länsslyrelsen förslagel. Vid sitt ställningstagande har länsslyrelsen också beaktat del även i promemorian påtalade förhållandel, all syflel med lagstiftningen på detta område också är all minska spridningen av skjutvapen i vårt land. Ylleriigare en omsländighel vill länsslyrelsen framhålla. Vid målskjutning, framför allt vid pistolskylle lävlar man i ell flerlal olika grenar och inom vaije gren kan del finnas behov av att använda mer än elt vapen beroende på exempelvis om det gäller ban- eller fällskylte. Del händer dessutom ofta all en skyll går över till andra skyllegrenar. Härvid krävs naturiigen andra skjutvapen. De "gamla" vapnen behålls då som regel även om de inte längre används. Pä delta sätt kan en skytt skaffa en mer eller mindre omfatlande vapenarsenal. Della kan inte anses tillfredsställande ur den nyss anförda aspeklen om intresset av alt minska spridningen av skjutvapen i samhällel - även om nackdelarna i viss mån kan neutraliseras med föreskrifter om förvaringen av vapnen. Mol förevarande bakgrund finns del ytterligare ett skäl att tillstyrka förslaget. Genomförs delta kan lillståndsmyndighelerna som villkor för ytteriigare lillslånd att inneha vapen kräva, all sökanden sanerar sill vapeninnehav. Härigenom uppnås också likställighet med de regler som gäller för jaklvapen enligl de nyligen genomförda reglerna om "vapengarderoben". Som en följd av del anförda tillslyrker länsslyrelsen också förslaget, all tillslåndsmyndighei får tidsbegränsa tillstånd att inneha vapen när särskilda skäl föreligger.

Prop. 1981/82:1 104

Del torde enligl länsstyrelsen i Malmöhus län inle råda någon ivekan om aU det i exceptionella fall kan fmnas behov av att polismyndigheten medges rätt all pröva huruvida vapenlillslånd, som exempelvis avser innehav eller skyddsändamål, fortfarande skall äga gillighel i sådana fall då ell uppenbart behov av vapnel inle längre föreligger. Del lär dock bli svårt för de tillslåndsprövande myndighelerna all ulan adminislraiivi krångel kunna följa upp sådana vapenlillslånd framgent för konlroll av huruvida behovel kvarslår eller inle. Länsslyrelsen är också medvelen om risken, all en ålerkalldse av vapenlillslånd av andra skäl än som anges i 29 § VL i dess nuvarande lydelse kan komma alt skapa allvarliga motsättningar mellan allmänhelen och polisen. Därför bör ålerkalldsegrunden om möjligl få en mera distinkt formulering än förslaget ulvisar eller också bör precisa regler meddelas i anvisningsväg. Vad härefter angår det föreslagna tillägget till 10 § VL, innebärande atl vapenlillslånd får tidsbegränsas om särskilda skäl föreligger, har länsstyrelsen i princip ingenting all erinra häremot. Dock bör minimitiden för en sådan begränsning föreskrivas bli lägst sex månader.

Beträffande förslagel om möjlighel till tidsbegränsning av vapenlicens anser polisstyrelsen i Falun atl denna möjlighet ibland kan vara värdefull all ha lillgång lill. För tydlighets skull borde kanske beslämmelserna kompletteras med föreskrift om att vederbörande innan tillståndstiden gått ul självmant skall överlämna vapnet lill polisen för inlösen eller överiåla del lill någon som är berälligad,all inneha del. Någon lid för avveckling bör nämligen i dylika fall inte - i likhet med dödsbos vapeninnehav - få förekomma. När del gäller den nya grunden för ålerkalldse av tillsiånd lill vapeninnehav måsle man nog av prakliska skäl godta den i den ulformning den fåll. Men del har ju i brottssammanhang visat sig att l.ex. avsågade hagelgevär också kan vara farliga lika väl som de i 9§ 2 st. VL nämnda. Justitiekanslern har även i etl ärende angående tillämpningen av vapenlagen (400-77-21) varil inne på ålerkalldse av lillslånd lill vapeninnehav då behov av vapnel ej längre föreligger. Ålerkalldse när behov av vapen upphör vore kanske ett verksamt sätl all hejda det ständigt ökande vapen-antalet i landei.

Den föreslagna ändringen i 10 § vapenlagen innebärande alt lillslånd atl inneha vapen kan tidsbegränsas tillstyrkes av skytteförbundens överstyrelse med det påpekandet atl tidsbegränsningen inle kommer lill användning i andra fall än som tagits upp i promemorian och då speciellt special-motiveringen. Förslaget all lillslånd all inneha vapen kan ålerkallas när behov av vapnet inte längre föreligger är i sig långtgående. Under den bestämda fömtsättningen alt denna återkalldsegmnd användes så restriktivt som framhållils i promemorian har styrelsen inte någon invändning mol förslagel. Del måsle dock skapas garantier för atl de myndigheter som skall behandla dessa ärenden inte tolkar bestämmelsen alllför exlensivl och atl godtyckliga bedömningar förhindras. Enligt slyrelsens uppfallning

Prop. 1981/82:1 105

är del därför nödvändigl all myndighelernas fria bedömning i denna fråga inskränkes i så stor utsträckning som möjligt. Förslagsvis genom av depar-temenlel ulfärdade tillämpningsföreskrifter. Dessa föreskrifter bör lämpligen innehålla en uppräkning av de fall då ålerkalldse får ske. Överstyrelsen finner det även angelägel att framhålla atl ålerkalldse inle obligatoriskt behöver ske om behovskravel inte längre är uppfyllt. Delta bör även noga poängteras på lämpligl säll, förslagsvis i speciälmotiveringen.

Enligl länsstyrelsen i Östergötlands län måste lidsbegränsning även ulan en sådan bestämmelse redan nu lillämpas i vissa fall, men en ullrycklig beslämmelse ger en siörre möjlighet lill tidsbegränsning, någol som är av särskild betydelse, då del gäller mera farliga vapen. Det är dock angeläget, atl en lidsbegränsning sker med slor ålerhållsamhel och all polisen har en ordentlig bevakning av de lidpunkter, då sådana lillslånd upphör alt gälla. Med nyssnämnda fråga sammanhänger en ny återkalldsegrund beiräffande vissa farliga vapen, om lidigare synnerliga skäl för innehav härav ej längre föreligger.

Alt en sådan möjlighel finns, kan vara till fördel. En beslämmelse härom måsle dock lillämpas myckel varsaml och endasi i myckel markanta fall. Della bör komma lill uttryck antingen i ändrad formulering av föreslagen laglext eller i anvisningar. Del lorde annars vara risk för moisäiiningar mellan allmänheten och polisen. Lagtexten i föreslaget andra stycke lill 29 § VL är alllför krångligt formulerad och bör därför ändras redan av denna anledning.

Möjlighelen all tidsbegränsa tillstånd hälsas med tillfredsställelse av Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges Polischefer. Det föreslagna tillägget bedömes av föreningarna kunna få slor praktisk betydelse och innebära alt såväl del allmännas som den enskilde sökandens intressen kan tas tillvara på ett mer flexibelt sätt än för närvarande. Föreningarna föreslår dock alt del i 9§ eller 10 § intas bestämmelse om att tillstånd alt inneha "opiuggal" automatvapen endasi får meddelas för viss lid. Vid tillståndstidens utgång bör dock förnyad prövning kunna föranleda förnyat tidsbegränsat innehavstillslånd.

Enligt SPOFA:s uppfattning föreligger här en risk för atl möjligheten till tidsbegränsning kommer all ulnyttias ulan atl skälen är alllför tungt vägande och därigenom skapas onödigl krångel. Då föreskriften närmast tar sikte på skydds vapen vill föreningen föreslå följande ändring: "Om särskilda skäl föreligger får tillstånd/ör skyddsvapen tidsbegränsas."

Belastningen på enskilda föreningar och skylleförbund saml för handläggande polismyndigheter om förslagel genomförs berörs enligl Sveriges pistolskytteförbund över huvud laget ej. Förnyelse av tidsbegränsade tillstånd alt inneha enhandsvapen för målskjulning skulle praktiskt 100%-igl begäras och medföra krav på nya inlyg beträffande medlemsskap, aktivitet, skjutskicklighel samt prövning av den sökandes behov av sökta vapen. I etl betydande antal fall skulle förmodligen yttranden från förbundet

Prop. 1981/82:1 106

begäras och belasla administrationen. Ej minst skulle de lokala polismyndigheterna belastas. Om tidsbegränsade licenser ej utfärdas mot "rabat-lerad" avgift medför en sådan ordning ökade koslnader för den enskilde. Förbundel pekar på möjlighelen av atl i stället införa en ordning med rapporter från föreningarna till polisen om vapeninnehavarens aktivitet ha blivit prövad. Rapporten skulle i enklaste form avse vapeninnehavare som varil aktiva de senasie tre åren. Rapporteringen skulle underlättas och andra fördelar vinnas om polismyndighel i sin tur underrättade den lokala föreningen om beviljade vapenlicenser. Med en sådan ordning skulle följa de fördelarna atl den lokala föreningen hade möjlighel alt kontakta vapeninnehavare, informera om vapenlagstiflningen och den lokala skylleverk-samheten samt påverka mindre aktiva att slälla vapen lill förfogande för rekryler och andra eller överiåla obehövliga vapen lill föreningen. Inaktivas innehav av vapen skulle förhoppningsvis begränsas.

Svenska Jägareförbundet inslämmer i syflel med den föreslagna möjlighelen lill lidsbegränsning men finner mol bakgrund av vad anförts i speciälmotiveringen med laglexlens ulformning alt stadgandel kan ge upphov lill oacceptabla skillnader i lillämpning de olika polisdistrikten emellan. Jägareförbundet vill påtala t. ex. del fall när någon söker tillstånd att för en utlandsjakl förvärva ell grovkalibrigl specialvapen. Tillståndsmyndighelen kan då tidsbegränsa tillståndel till atl omfatta endast just den ifrågavarande resan. Vapen av ifrågavarande slag är synnerligen dyra, de måste ofta anpassas speciellt för innehavaren och denne kan efter några år för en annan jaktresa på nytl ha behov av ell vapen av ifrågavarande slag. En tidsbegränsning av tillståndel i eU sådanl fall är således direki felaktigt och ger för tillståndshavaren avsevärda ekonomiska konsekvenser förulom all de adminislraliva besvären ylleriigare ökar. Enligt jägareförbundels uppfattning bör den föreslagna möjlighelen att tidsbegränsa tillstånd att inneha vapen ulnylljals restriktivt och endast för skyddsvapen saml sådana särskill farliga vapen som omnämns i 9§ andra stycket VL. Tidsbegränsning av tillstånd inneha jaktvapen kan inte accepleras av jägareförbundet. 1 rikspolisstyrelsens föreskrifter m.m. till vapenlagstiflningen måsle noga anges i vilka fall lidsbegränsning av tillstånd skall tillgripas. Förslagel lill ändring i 29 § innebär att paragrafen kompletteras med en ny återkalldsegmnd. Svenska jägareförbundel vill underslryka alt denna inle får göras lillämplig på "normala" jaktvapen och inte heller på enhandsvapen som innehas för jakländamål. Della skulle nämligen komma aU leda till all prövningar fortlöpande kommer att ske för ell siort anlal vapen. Om exempelvis någon, som erhållit lillslånd inneha enhandsvapen för jakländamål, ell visst år inle jagat i den omfattningen atl lillslånd för enhandsvapen anses erforderiigl skulle della kunna komma all medföra all lillståndet drogs in. Nytt tillstånd måsle därefter sökas när jakten på nyll upptas i tidigare omfattning. Etl sådant syslem kommer enligl Svenska jägareförbundels uppfattning alt skapa avsevärda konflikter mellan tillslåndsmyn-

Prop. 1981/82:1 107

digheterna och enskilda vapeninnehavare, vilkel bör undvikas, samlidigl som systemet kommer all bli synnerligen arbelskrävande. Svenska jägareförbundet föreslår mol bakgrund härav att noggranna, restriktiva anvisningar till paragrafen intas i rikspolisstyrelsens föreskrifter m.m. till vapenlagstiftningen. Liknande synpunkter framförs av naturvårdsverket.

BRÅ vill gå längre än förslagel. Behöver vapeninnehavaren inle längre silt vapen, bör huvudregeln enligl rådets mening vara all licensen ålerkallas. Undanlagsvis kan fortsatt tillstånd medges i fall som avses i 9§ första stycket andra meningen i VL. Forlsalt lillslånd bör dock aldrig kunna meddelas beträffande skyddsvapen.

De vapen, varom det här är fråga, är enligl JK särskill farliga med hänsyn lill användningen vid olika fmklade våldsbroll. Det lorde emellertid vara sällsynt alt den legale innehavaren av exempelvis ell enhandsvapen begår ett sådanl brolt. Risken alt hans vapen kommer till sådan användning förefaller i praktiken mera vara knuten till att vapnet kommit i orätta händer. Även om vinslen med den föreslagna ordningen skulle bli liten, vill JK dock inle avstyrka förslagel. Med hänsyn lill all ölägenheterna för den enskilde i ekonomiskt avseende skulle kunna bli stora anser JK dock att som molindikalion till ålerkalldse bör gälla atl återkallelsen framstår som oskälig och alt trygghet föreligger för all vapnet inle skall missbmkas.

För alt uppnå bättre överensstämmelse med det bakomliggande syftet ifrågasätteryafcr- och viltvårdsberedningen om inle "särskilda skäl" i 10 § bör bytas ul mot "synnerliga skäl". Enligt beredningen kan del diskuteras om del förhållandel all innehavaren tillmäter vapnel ell affektionsvärde bör föranleda alt licensen inle skall ålerkallas. I varje fall bör undanlaget och de i motiven nämnda villkoren komma lill klarare uttryck i lagtexten.

Någon minimitid för tidsbegränsning bör enligl polisstyrelsen i Stockholm inle införas. Del kan nämligen ibland inlräffa all ell vapen förvärvas endasi för en kort tid, l.ex. för utförsel, varvid tiden före utförseln kan undersliga en månad.

3.8 Inlösen

Enligl Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer får polisslyrelserna in vapen frän allmänhelen pä i huvudsak Ivå vägar. Dels rör del sig om vapen som omhändertagits jämlikl 32 S VL, dels vapen för inlösen jämlikl 35 S VL. Även om så ej utsågs i 32 § VL torde det få anses ligga i sakens natur all, om vapeninnehavaren ej vill eller av annan anledning inle förmår lillhandahålla berörda vapen, vapnel får eftersökas av polisen varvid rällegångsbalkens regler om husrannsakan analogivis får lillämpas. Beiräffande vapen för inlösen ger 35 § VL ej slöd för ell motsvarande arbetssätt om vapen ej inlämnas på anmodan. Visserligen kan vid underlåtenhet all avlämna godset (betr. ammunition jfr dock

Prop. 1981/82:1 108

38 § VL) fråga om olaga vapeninnehav uppkomma och beslag ske enligl reglerna för beslag i broUmål. Dock synes delta vara en väg som icke i alla silualioner är framkomlig eller i vart fall den mesl lämpliga. Förslagsvis bör enligl föreningarna 35 § VL komplelleras med regel som anger polisstyrelsen äger beslula om omhändertagande för del fall vapen enligl 33 § I -3 VL ej avlämnats Irots anmodan.

Bestämmelserna om inlösen avses enligt SPOFA vara tvingande för slaten men ej för den andra parten som i de silualioner som nämns kan avyttra sitt vapen lill exempelvis en vapenhandlare. 1 detta fall bör, anser SPOFA, elt förtydligande ske i lagtexten. Här bör understrykas all om vapnet i fråga överiåles lill en vapenhandlare kommer del all på normala vägar på nytl föras ut i marknaden. Del har konstalerals alt så ofta inle är fallet när det gäller av staten inlösta vapen.

3.9 Skrotning av vapen

Promemorieförslaget i denna del godtas i alll väsentligt av remissinslanserna.

Enligt Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer kan ell genomförande av förslagel innebära atl vapen använda som brottsverktyg förstörs utan möjlighel för polisen all undersöka vapnet. Förslagel innebär också, atl idenlifieringsproblem av skrolade vapen kan uppstå då lagen medger omedelbar skrotning utan möjlighel till kontroll. Sammanfattningsvis inbjuder förslaget enligt föreningarna lill en hel del oegenlligheler med hänsyn lill de små kontrollmöjligheter som det ger. Brislerna kan motverkas genom, atl den godkände "skrotaren" inle ulan lillslånd av polisstyrelsen i del enskilda fallel får skrota vapnel förrän exempelvis 3 månader förflutit från dagen för anmälan till polisen.

Den som hos polisstyrelsen anmäler att han skrotat sitt vapen bör enligl polisstyrelsen i Skellefteå vara skyldig atl förele bevis om skrolningen.

Även vapenreparatör som godkänls enligl 25 § VL bör menar polisstyrd-sen i Stockholm tilläggas räll att ulan särskill tillstånd skrota vapen.

3.10 Transport av vapen

Den i promemorian föreslagna beslämmelsen om vapenlransporter i 28a§ VL har föranleU synpunkter av delvis kritisk innebörd.

Postverket anför att den kraftiga ökningen av antalet väpnade rånbrotl under 1970-ta\et är mycket oroande. Genom ett bretl samarbete mellan bl.a. polisen, bankerna, handeln och poslen har olika åtgärder vidtagits och ytterligare åtgärder planeras för alt öka den personliga säkerhelen för de människor som är särskill ulsatla för rånrisker samt för all förebygga riskerna över huvud laget för rånbrolt. En myckel viktig del i dessa strävanden är all så långl möjligt förhindra att skjulvapen kan åtkommas

Prop. 1981/82:1 109

för brottsliga syften. Poslverkel lillslyrker därför en lagändring, innebärande all skjutvapen som skickas med poslen alltid skall assureras och att motsvarande krav på säker hantering ställs vid transport av vapen med annan transportör. I den föreslagna nya paragrafen 28a§ i vapenlagen bör dock ammunition strykas vad gäller postbefordran, eftersom det redan finns etl förbud mot postbefordran av ammunition. Genom de föreslagna lagändringarna uppnås en överensstämmelse i lagen mellan kraven på förvaring av vapen under Iransport och kraven på förvaring av vapen i övrigt. Lagändringarna innebär vidare atl ansvarel för atl vapen skickas på i lagen föreskrivet sätt läggs på avsändaren. Postverket kan inte åla sig något generellt övervakningsansvar ulan endasi vid förfrågan från kunder eller i uppenbara fall informera om de Iransportregler som gäller.

Enligt SJ bör transportföretagen givelvis efter förmåga medverka lill alt vapentransporter som de åtager sig ulförs under sådana betingelser all rimlig grad av säkerhet uppnäs mot tillgrepp och obehöriga förfoganden i övrigt. Vid SJ gäller f n. följande föreskrifter om behandling av ddhand-vapen i samband med järnvägslransport såsom slyckegods:

Slyckegodssändning som innehåller eldhandvapen skall av järnvägen hållas låst med hänglås.

På station skall styckegodssändning av eldhandvapen förvaras i särskill låsl ulrymme. Polisen på orlen skall om så kan ske underrälias om upp-slällning över nalt eller över veckoskiflen eller om längre uppehåll av slyckegodsvagn med eldhandvapen (SJF 620).

När handeldvapen medförs som handresgods eller polletteras måsle "vital del" avlägsnas och förvaras skild från vapnel (SJF 600).

Några motsvarande bestämmelser om transport av vapen såsom vagns-laslgods har ej meddelals. Sådana sändningar kan av lätt insedda skäl tänkas endast för försvarsmaktens behov och regleras då av överenskommelse mellan SJ och vederbörande mililärmyndighet. Såsom den nya bestämmelsen i 28a§ vapenlagen utformats i förslagel överlåter den på transportföretaget att ensamt bedöma vad som i förekommande fall motsvarar kravet på "lämplig" bevakning. Det är emellertid här ej, såsom när det gäller transporter av farligt gods, fråga om skydd mot risker vilka sammanhänger med godsets egenskaper atl kunna framkalla skada vid oriktig behandling utan om risken för angrepp utifrån på godset. Vad som från fall lill fall kan krävas i form av "lämpligl" skydd uiöver vad som för SJ:s del anges i de nyss citerade föreskrifterna är en fråga som SJ saknar fömtsättningar atl besvara. Svarel blir ju beroende av överväganden rörande del mått av hot mot sändningen - och arlen därav - som bör antagas föreligga, alltså närmasl av en polisiär bedömning. En lillämpning av beslämmelsen i syfle alt uppnå en högre grad av säkerhel mol tillgrepp än som följer av SJ:s gällande föreskrifter lorde för SJ:s del knappasl vara generellt genomförbar ulan avsevärda bevakningsinsatser. SJ vill i sam-

Prop. 1981/82:1 110

manhangel också fäsla uppmärksamhelen vid risken för felexpediering i samband med ullämning. På den föreslagna beslämmelsen synes kunna stödas krav på en avsevärt mera långtgående kontroll än i fråga om annal gods av den privaträllsliga behörigheten hos den som i uppgiven egenskap av mottagare påkallar utlämning. Enligt SJ :s besiämda mening bör preciserade föreskrifter tillhandahållas om de säkerhetsåtgärder som skall vidtagas, i all synnerhet som åsidosättande ju förutses skola vara straffbart. Sådana föreskrifter bör utfärdas av regeringen enligl bemyndigande som synes kunna upptagas i elt nytl andra stycke i 48 § VL. Föreskrifterna kan lämpligen införas i vapenkungördsen. SJ tar för givet atl SJ - liksom berörda trafikföretag i övrigl och Iransportnäringens organisalioner -bereds lillfälle alt ge sina synpunkler tillkänna på ulformningen av sådana föreskrifter.

Enligt Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer har säkerhelen kring transporter av vapen hittills varit eftersatt i många fall. Lagförslaget bör medföra en förbättring. Det synes dock enligl föreningarna logiskt alt koppla iransportreglerna lill 26 § andra stycket på så sätt all vapnet och vital vapendel måsle transporteras skilda från varandra genom l.ex. separata poslpakel eller olika transportvägar såvitt transporten icke är bevakad i hela dess längd.

Förenade fabriksverken vill påpeka all del i och för sig välgrundade förslagel angående försändning av vapen kommer alt medföra visst merarbete med förpackningen, vilkel i likhet med de ökade försändningskoslna-derna kommer alt medföra en fördyring av utlevererade produkler.

Jakt- och viltvårdsberedningen ansluter sig till uppfattningen all de skärpla bestämmelserna för förvaring av vapen och ammunition bör kompletteras med moisvarande säkerhetsföreskrifter för vapen- och ammunitionstransporter. Det finns emellertid anledning att peka på att den förutsatta iransportbevakningen kan föranleda praktiska problem. I varje fall bör det närmare klargöras vilka krav som skall ställas på bevakningen. Del kan inle anses tillräckligl atl, som det sägs i motiven, statens järnvägar meddelar ytterligare föreskrifter eller anvisningar.

RÅ finner liksom länsåklagaren i Norrbottens län den i 28a§ andra slyckel vapenlagen föreslagna bevakningsskyldigheten väl allmänl formulerad. För aU nå syftet med en ändamålsenlig bevakning bör ordet "lämpligl" ersättas med ordel "belryggande". Även Göta hovrätt anser aU bestämmelsen, som är slraffsanktionerad, bör konkretiseras.

De vapen som idag skickas med posl sänds enligt SPOFA vanligen som postpaket. Risken för stöld av icke assureral postpakel jämfört med risken för stöld av assureral postpaket torde vara minimal. Vidare kan konslaleras all stöld av vapen under postbefordran mycket sällan förekommit. Assurering innebär ökade kostnader, vartill kommer större krav på embal-lering, vilkel också innebär koslnader. Särskill kännbart blir della då etl vapen sänds tur och retur till en vapenhandlare för reparation. Den sam-

Prop. 1981/82:1 111

maniagda kostnaden för reparationen blir därvid väsentligi ökad. SPOFA yrkar avslag på den skärpning av lagen som 28 a § första stycket innebär.

Norma projektilfabriks erfarenhet är alt tillgrepp sällan sker av vapen under transport. Med lanke på del slora anlal vapenförsändelser som idag sker per post, järnväg och med biltransport finns ingen anledning all förmoda att slöldfrekvensen är siörre för denna varukategori än för försändelser i övrigt. Vapen och ammunilionsbranschen arbetar idag under etl mycket högl kostnadstryck, icke minsl förorsakat av de omfatlande handhavande- och lagringsbeslämmdser som redan införts. Atl kräva bevakning av samtliga vapen (och ammunitions-?) iransporter skulle enligt företagels uppfattning leda lill en oacceplabd höjning av dislribulionskosl-naderna. Sveriges industriförbund har samma uppfattning.

Enligt ASG utför företagel årligen ell belydande antal vapenlransporter. I en intern instruktion har ASG bl.a. angivit atl vapen under den tid de befinner sig i magasin skall förvaras under lås, och att fordon som är lastade med vapen inte skall lämnas utan uppsikt. 1 sammanhangel bör dock noleras, atl fordonen regelmässigl är bemannade med endast en chaufför, och all uppsikten vid raster o. dyl. sannolikt inle skulle kunna anses motsvara vad man i allmänl språkbruk lägger i ordel "bevakning". ASG ser sålunda i den praktiska lillämpningen svårigheter atl leva upp lill krav på "bevakning" utan alt vidla särskilda åtgärder såsom all dubbdbe-manna bilarna el, dyl. Åigärder av angivel slag skulle avsevärt fördyra transporten. För det fall atl lagstiftaren väljer alt införa ett krav på "bevakning" av vapentransporter synes det nödvändigt alt närmare ledning ges i frågan hur denna skall vara anordnad. Kvalificeringen "på lämpligt sätt" är knappast av sådan karaktär atl den motsvarar ens lågt ställda krav på svensk lagstiftning.

3.11 S. k. svartkrutsskytte m. m.

Frågan om svartkmlsskytle bör tillåtas eller ej diskuteras av flera remissinstanser.

Enligl rikspolisstyrelsens mening bör tillstånd inle meddelas för innehav av svartkrulsvapen förrän målskjutning med sådana vapen upplages på riksorganisationernas tävlingsprogram. Den bedömning som f.n. råder bland landels polisstyrelser synes emellertid inte vara enhetlig. Intresset för della slags skylte tycks vara stadigt växande. Därför vore det önskvärt om lagstiftaren, i vart fall klarare än i promemorian, lar slällning till denna form av skylte.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer delar ej synpunkten i promemorian all en reglering f. n. ej är påkallad. Såväl svartkmtsskyltet som magnumskytlel och del mer eller mindre jippobetonade combat-skyltel har tagit sådan omfattning all en reglering är påkallad. Såtillvida är frågan måhända ej aktuell i delta sammanhang som

Prop. 1981/82:1 112

den ej tarvar reglering i författning. Ell ställningstagande i tillämpningsanvisningarna synes tillräckligl f n.

Svartkrutsskytte synes enligt länsstyrelsen i Värmlands län väsentligen vara utbrett i två områden, det ena i Göteborgs- och Trollhättan- och Kungsbacka-området, del andra i Örebro län med Kariskoga som centrum. Svartkrutsskytlarna bedriver en intensiv propaganda för all få sitt skylte "legaliserat". Efter utiändsk förebild har de bildat en federation för svartkrutsskytte, som sökt inträde såväl i riksidrotlsförbundet som i pistolskylle- resp. sportskytteförbundet. Hillills har dock samtliga ansökningar avslagits. Genom de kontakter som länsstyrelsen haft med förelrädare för svju-tkmtsskyltet har länsstyrelsen fått uppfattningen, all delta skylte väsentiigen bedrivs dels av etablerade skyttar som omväxling mol det "ordinarie" skyttel och dels av skyttar, som av någon anledning inte nått elitklass i nyssnämnda skytleformer och därför hell eller delvis gåll över lill svartkrulsskylle där konkurrensen inle är lika hård. Mol bakgrund bl. a. av det anförda finner länsstyrelsen del angeläget atl statsmakterna nu tar ställning till förevarande skytleformer alltså såväl svartkruts- som magnumskytte. När del gäller dessa nya former av skylte anser länsstyrelsen i princip att en restriktiv inställning bör intas. Länsslyrelsen gmndar denna inställning väsentligen på två olika förhållanden. Det ena är den på olika ställen i promemorian angivna målsättningen för lagstiftningsarbetet på vapenområdel, nämligen all begränsa spridningen av skjulvapen i samhället. Del andra är den stora reslrikliviiet som lagstiftarna ålagl tillslånds-myndighelerna vid behandlingen av ansökningar om lillslånd till innehav av pistoler och andra enhandsvapen. - Sistnämnda vapentyper utgör en väsentlig del av de vapen som används för förevarande skytteformer. När det gäller svartkmtsvapen vill länsslyrelsen dock framhålla atl dessa vapens farlighet får bedömas som mindre än andra motsvarande vapen med hänsyn till del speciella - och för den oinvigde komplicerade - sätt, varpå dessa vapen laddas.

Norma projektilfabrik anser alt skylte bör få bedrivas på så många säll som möjligt, men givelvis under belryggande säkerhelsformer. Alt varje skytleaklivitel nödvändigtvis måste ha elt seriöst syfte kan knappasl vara i överenssiämmelse med modernl demokratiskt synsätt. Skylte är för många människor, dels en tävlingsform, dels rekreation. Om denna rekreation för några lar sig formen av vapenleknisk lek bör della inte enligl fabrikens mening diskvalificera vederbörande från all få ulöva sin hobby. Sveriges industriförbund har samma uppfattning.

Pistolskytteförbundel upplyser all förbundel numera godkänner alt svartkmlsskytle bedrivs inom föreningarna men alt del vid överläggningar med riksidrottsförbundet om svartkrutsskyllefederalionens anslulning lill någon skylteorganisalion förklaral sig f n. ej ha resurser att ge den tekniska service som federationen kunde ha anspråk på efler en anslulning. Oberoende av federationen har en intresseförening för svartkrulsskylle

Prop. 1981/82:1 113

nyligen bildats. Dess verksamhel synes upplagd så atl den skulle kunna bedrivas som elt komplement lill pislolskylleförbundel. Del förutsätts då all intresseföreningen överlåler all skylleverksamhet vad avser pistol och revolver till föbundels föreningar och endast ägnar sig åt information. Intresseföreningen skulle varken centralt eller lokalt ha någon som helst direktivrätt i förhållande till förbundel, kretsar eller föreningar.

Enligt Svenska svartkrutsskyttefederationen används på flera håll i Afrika och Asien fortfarande svartkrutsvapen för dagligt bmk och samma har förhållandel varil i västvärlden till långl in på 1900-lalel. Anledningen till della är och har varit i första hand ekonomiska skäl. Del moderna läv-lingsskyttel med svartkmtsvapen togs upp i USA i början på 1930-lalet och har sedan fått en alltmer ökande spridning. Svartkrulsskyllel bygger således på en obruten skyltetradition, till skillnad från del nu allmänt accepterade bågskyttel. Som exempel på spridningen, både lill tid och rum, kan nämnas atl den engelska riksorganisationen bildades 1952 och all det nu finns nationella förbund i samtliga 5 världsdelar. Federationen framhåller att svartkrutsskytte är en seriös och ofarlig form av sportskytte och att vår sport har samma legitima rätt att utvecklas som de moderna skytlefor-merna och bågskyttel.

Även Svenska vapenhistoriska sällskapet vill bestämt hävda all svartkmtsskyltet har elt seriöst syfte. Från kulturhistorisk synpunkl är detta en verksamhet som kan påräkna stöd från musealt håll. Sällskapel vill därför instämma i den uppfallning som framförs i promemorian nämligen atl svartkmtsskyltet inte behöver regleras särskilt. Liknande synpunkter framförs av Svenska vapenstiftelsen.

Svartkrutsskyttet är enligt Armémuseum internationellt i starkt tilllagande. Det fördjupar kännedomen bland utövarna om äldre vapentyper och deras funklion och är sålunda av värde för studier i vapenhistoria. Ärmémuseum delar den i promeorian anförda uppfattningen, alt lagstiftningen inte i onödan skall försvåra innehav och användning av vapen för legitima ändamål och biiräder åsiklen all en författningsreglering av svartkmtsskyltet inte behövs, uiöver befintliga bestämmelser om tillverkning av svartkmt.

3.12 Långtidsförvaring (deponering) av skjutvapen

Förslaget i promemorian att införa en särskild regel i 26 § tredje slycket VL om deponering av skjulvapen har fåll etl övervägande positivt mottagande. Några remissinslanser har emellertid synpunkler på utformningen av bestämmelsen.

Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län synes deponering inle böra komma ifråga annal än vid kortare lids förvaring. Del saknas uttryckliga regler i förslagel om vad som skall ske, om den som ulan särskill tillstånd skall förvara vapen bryter mot den allmänna förvaringsregdn. Det bör 8 Riksdagen 1981182. I saml. Nr 1

Prop. 1981/82:1 114

särskilt anges, atl den som förvarar vapen är skyldig atl iakllaga de eventuella förvaringsföreskrifler som gäller för den som deponerar vapen, någol som förutsätter skyldighel för deponenten atl informera därom och att samma straffansvar gäller som för deponenlen-licensinnehavaren. Del bör vidare klart uttalas, all brislfällig förvaring av vapen kan medföra all polisen lar hand om vapnen i avvaktan på att licensinnehavaren åter kan ta emol dem. Vid längre lids förvaring bör fordras förvaringslicens.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer anför dels atl förvar hos annan bör vara av tillfällig karaklär, dels atl förvar över längre lid - exempelvis 3 månader - endasi bör få förekomma efler särskild prövning av polismyndigheten av vapenmollagarens lämplighet att inneha vapen.

Den anmälan som skall fullgöras i samband med atl vapeninnehavare vill deponera sina vapen hos annan bör enligl länsstyrelsens i Malmö mening vara skriftlig. Om polismyndigheten godkänner depositionen bör elt bevis om anmälan utfärdas. Beviset, som bör tillställas och innehas av den som förvarar vapnen, måsle även ange de särskilda förvaringsföreskrifler, som polismyndigheten kan finna lämpliga. Liknande synpunkler framförs av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Länsstyrelsen i Värmlands län tillslyrker förslagel men anser all del inte är tillräckligt med en anmälan till vederbörande polisstyrelse om deponeringen. Enligt länsstyrelsens uppfallning måsle det krävas en ansökan, som sedan prövas av polisstyrelsen i vederbörlig ordning.

JK påpekar att i motiven lill det föreslagna nya stycket anges alt polismyndigheten skall se till att depositionen inte kommer till stånd om myndighelen anser det vara olämpligt atl vapnet förvaras hos den som licensinnehavaren anvisal. Det anges atl polismyndigheten i sista hand har möjlighel att omhänderta vapnet och återkalla lillslåndel. Uttalandet kan enligt JK:s mening förleda till uppfattningen all andra åtgärder är möjliga, l.ex. alt utfärda förbud mot en deposition. Del lorde i stället vara så att den åtgärd som anges stå till buds i sista hand är den enda som över huvud taget föreligger. I motiven anges vidare en tidsfrist inom vilken anmälan skall göras. Om det är meningen all en tidsfrist skall gälla, bör delta framgå av vapenlagen eller vapenkungörelsen. JK vill sätta i fråga om inle lagtexten givits en onödigl reslriktiv ulformning. Det kan tänkas situationer då det är såväl lämpligl som önskvärt, atl vapen deponeras hos annan, ulan atl licenshavaren är direkt förhindrad atl laga vård om vapnel. Del bör vara möjligt alt överiåla ål licenshavaren atl avgöra när omsländighelerna är sådana all det är lämpligt alt annan person lar vård om vapnel.

Enligl Svenska Jägareförbundets uppfallning bör "Ivåveckorsregdn"
inarbetas i paragrafen, vilket synes kunna ske på följande säll: "Är inneha
vare av------ gjorts hos polismyndighelen. Sådan anmälan skall göras

senasi två veckor innan vapnel eller ammunitionen överlämnas för förva
ring. Förvaring får dock--- all missbruka vapnel," Den möjlighel lill

Prop. 1981/82:1 115

senare anmälan som berörs i specialmotiveringen bör givelvis föreligga och synes lämpligen kunna inarbetas i rikspoUsstyrdsens föreskrifter m.m. till vapenlagstiflningen. Beiräffande återkallelse av tillstånd i aktuella fall synes detta enligt jägareförbundels uppfattning vara en alltför långtgående åtgärd. Från allmän säkerhetssynpunkt torde del vara fullt tillräckligl om polismyndigheten ges befogenhet alt i akluella fall omhänderta och förvara vapnet. Statens naturvårdsverk föreslår atl lagtexten ges den utformning som jägareförbundet har föreslagit.

3.13 Familjerättsliga fång

Skytteförbundens överstyrelse pekar på alt överstyrelsen i skrivelse lill justitiedepartementet har anhållit att i 9§ vapenlagen målskjutningsvapen skall jämställas med jaktvapen vid vissa fång av familjerätlslig karaklär. I promemorian har dock denna anhållan tillbakavisats med moliveringen att antalet vapen härigenom skulle öka i alltför slor omfattning. Della påstående är i och för sig rikligt och överstyrelsen har full förståelse för alt statsmakterna inte onödigtvis vill öka antalet vapen i landet. Målskjulningsvapen har dock ett minsl lika stort affektionsvärde som jaklvapen, varför det inte ler sig rättvist att en kategori vapen skall äga företräde framför en annan inle minst i belysning av det förhållandel all mer än hälften av det antal vapen som årligen försvinner är jaktvapen. Ur säkerhetssynpunkt torde del slå klart för envar att målskjutningsvapen inte är farligare än jaklvapen. Enligt överstyrelsens besiämda uppfattning är det etl rällvisekrav all målskjutningsvapen inle behandlas oförmånligare än jaklvapen. Liknande synpunkter anförs av Norma projektilfabrik.

Polisstyrelsen i Skellefteå anser motivet atl förhindra att ett stort anlal vapen kommer i omlopp som sakskäl är svagt. Problemet bör vara humvida jaktvapen vid familjerättsliga fång kan anses märkligare än målskjutningsvapen. Så lorde ej vara fallet. Atl jaklvapen sedan 1934 haft den här särställningen är beroende av omsländigheler som nu ej är akluella. Om inle överslyrdsens slåndpunkl godtas bör - enligt polisstyrelsens mening - del vara logiskl all för samtliga vapen endasi beslämmelsen om affektionsvärde får gälla vid förvärv genom giftorätt, arv eller testamente.

Länsåklagaren i Södermanlands län anser all man i reformarbetet inte gått tillräckligl långt och därvid inle nog beaktat den under senare år alltmer stigande användning av vapen vid brott. Det måste anses vara ett väsentligi intresse all i görligaste mån begränsa antalet vapen, som finns ute i vårt samhälle. Enligt länsåklagarens uppfattning bör man speciellt rikta in sig på de vapen, som inte kommer lill användning i någon siörre utsträckning. I första hand anser länsåklagaren därför motiverat med en ändring av 9§ VL. Den nuvarande bestämmelsen, alt man vid vissa bene-fica fång får förvärva jaktvapen utan alt behovskravel är uppfylll, bör slopas. Del kan i dagens läge inle anses motiverat, att jaktvapnen skall ha

Prop. 1981/82:1 116

denna särställning. Har etl vapen särskilt affektionsvärde kan man ändock få tillstånd till förvärv utan all behovskravet uppfylls. En väsentlig omständighet, som man bör peka på i della sammanhang, är del förhållandel, att enligt tillgänglig statistik för åren 1976-1978 av totalt tillgripna 2583 vapen mer än hälften (drygt 57%) var jaklvapen. Del lorde enligl länsåklagaren inte vara orimligt hävda, atl den som förvärvat etl vapen utan särskill affektionsvärde eller inte har behov väl kan länkas sakna lillräcklig motivation för alt ordna förvaringen av vapnel på ell tillfredsställande sätl.

3.14 Åldersgräns för äldre vapen

Förslagel i promemorian all inle göra någon ändring i den nuvarande åldersgränsen för tillslåndsfria äldre vapen f.n. (1860) har kritiserats av flera remissinstanser.

Statens kriminaltekniska laboratorium framhåller atl del från skilda håll har anförts kritik mol valel av årtalet 1860 och laboratoriet anser alt kritiken inte är oberättigad. Sedan årtalsgränsen infördes år 1961 har laboratoriet utfört åldersbeslämning av ell flertal skjulvapen. Del har härvid inte sällan visal sig vara omöjligl atl med säkerhel faslslälla om ell vapen tillverkats före eller efter år 1860. Laboratoriet delar i denna fråga rikspolisstyrelsens uppfallning alt del f.n. inle finns någol hell invändningsfrilt alternativ till den nu gällande lidsgränsen. En förändrad gränsdragning skulle emellertid enligl laboraloriels åsikt ge upphov till en klar förbättring i detta hänseende. Med hänsyn lill de skäl, som låg lill grund för införandet av årtalet 1860, anser laboratoriet, att samtliga skjutvapen avsedda för gastäla enhetspalroner skall omfattas av vapenlagens bestämmelser oavsett tillverkningsår. För de skjulvapen, som inle är avsedda för gastäla enhetspatroner, dvs. främsi framladdningsvapen, ser laboraloriel helst att årtalsgränsen framflyttas till år 1890 och detta av Ivå skäl. Vid denna lid ansågs framladdningsvapnen vara föråldrade och tillverkningen av sådana vapen var inle längre så omfallande. Dessuiom är det i allmänhet lättare all åldersbeslämma skjutvapen från denna lid, bl.a. beroende på mer tillförlitliga uppgifter i vapenlilleraluren. Laboraloriel föreslår därför, att ordalydelsen i 2§ 1 VL ändras till "skjutvapen, som har tillverkats före år 1890 med undantag för vapen avsell för gasläta enhelspatroner".

Armémuseum anför all bl.a. lokala polismyndigheter ålerkommande riklar frågor till museet om vissa vapens ålder, beroende på all vapen, tillverkade före 1860, är undantagna från lagens beslämmelser (2§). Vapnens farlighet sammanhänger dock mer med deras konstruktion än med tillverkningsåret, varför man bör ändra 2§ 1 till all, i stället för vapen tillverkade före 1860, undanla mynningsladdare och besläktade vapen (kammarladdningsvapen), som inte kan laddas med enhelspalron, saml vapen konslmerade för enhetspatron, lill vilka brukbar ammunition inle kan anskaffas. Denna skenbart krångligare formulering skulle bespara

Prop, 1981/82:1 117

lokala myndigheter en från säkerhelssynpunkl egentligen onödig, och ibland omöjlig, exakt tidsbestämning av många vapen. Armémuseum delar alltså inte departementspromemorians uppfattning, att tidsgränsen bör behållas.

Den strikta årlalsgränsen 1860 som gmnd för krav på licens leder enligl Svenska vapenhistoriska sällskapet till orättvisa och orimliga konsekvenser. En och samma vapenlyp som lillverkals l.ex. åren 1850-1870 skall enligl lagen behandlas olika om lillverkningsår kan fasisiällas. Del senare är för övrigl långt ifrån alllid fallel och då är frågan öppen för en godtycklig bedömning. Det synes sällskapel närmasl som en självklarhet all utgångs-punklen måste vara vapnets farlighet och inte ett mer eller mindre slumpvis valt årtal. Sällskapet vill därför föreslå atl i slället för lidsgräns följande skall gälla: Från licenstvång undantas mynningsladdare och besläktade vapen (kammarladdningsvapen), som inle kan laddas med enhelspalron samt vapen konslmerade för enhelspalron men lill vilka bmkbara palroner inte kan anskaffas (VL 2§ mom. 1). Frågan om vapenrepliker redovisas summariskt. Det syns närmast vara repliker av moderna vapen som därvid åsyftas. I detta sammanhang har begreppel replik använls i betydelsen kopia. Sällskapet vill emellertid framhålla den slora och växande marknaden av repliker av äldre vapen. Repliker i slället för originalvapen är mol bakgmnd av prisutvecklingen på vapenområdel i högsta grad en fråga om seriösa samlarobjekt för enskilda samlare. 1 belysning härav blir lidsgränsen 1860 än mer absurd. Ell originalvapen från 1600-lalel behöver inle licens. Del är däremot nödvändigt för en 1980 tillverkad exakl replik av della vapen. Eftersom repliker naluriiglvis kan bedömas frän olika synvinklar från seriös samlarsynpunkl lill leksaksmarknaden understryker detta enligt sällskapels uppfallning del angelägna all funktionen och ej ell visst årtal skall vara avgörande för kravel på licens.

Samlurföreningen Nordstjärnan påpekar all årtalet 1860 som gräns för tillståndsgivningen, kritiserades redan då den infördes år 1960. Det är svårt att bestämma om ell vapen är tillverkat år 1859 eller 1860 om vapnel saknar inskription om lillverkningsår. Del är enligl föreningen stötande för förnuft och allmän rättsuppfattning om två vapens farlighet skall bedömas efler vilkel år de är tillverkade om de i övrigl är identiskt lika. Liknande synpunkter förs fram av Samlarföreningen Polcirkeln.

Svenska Vapenstiftelsen föreslår alt alla mynningsladdade vapen saml vapen för ländnåls- och sliftanländning före år 1910 allernalivl sekelskiftet skall vara licensfria. Däremot bör användandet av sådana vapen vara licensbelagt. Ett äldre vapen, som avses all användas för annat än samling, blir härigenom licensbelagt pä samma sätt som etl modernl vapen. Förul-sältningarna för lillståndsgivning för skylte skulle vara att sökanden styrker atl vapnet är säkert ur teknisk synpunkt och all han kan hanlera vapnet.

Prop. 1981/82:1 118

3.15 Straffbestämmelsen i 37 §VL

Länsåklagaren i Göteborgs och Bohus län instämmer i promemorians förslag såvill avser bortlagande av graderingen av det subjektiva rekvisitet vid olaga innehav i 37 §. De tillämpningsproblem som de nuvarande reglerna om uppsåt - oaklsamhel inneburil kan sannolikl lill slor del också tillskrivas den oklara definitionen av skjulvapen i I § VL.

Göta hovrätt påpekar all den hovrättsdom som har åberopats i promemorian inle var enhällig. Domen har dikterats av ell hovrättsråd och två nämndemän. Domen har inle överklagats och inte heller, såvitt bekant, blivit refererad. Majoriteten ansåg i del akluella fallet att underlåtenhet att förvissa sig om huruvida innehav av ett vapen kunde kräva lillslånd innefattade sådan oaktsamhet som avses i 37 § andra slyckel vapenlagen. En dylik rättstillämpning överensstämmer inte - såsom också antyds i departementspromemorian - med gällande tolkning av begreppet rällsvillfardse. Rältsfallel bör därför inle läggas lill grund för lagändring. Fall av oaklsaml vapeninnehav är av nalurliga skäl sällsynta och endasi elt ringa antal lorde leda till ålal. Därför finnes i och för sig ingen erinran mol all oaktsaml innehav av vapen göres slraffritl. Redigeringen av lagrummet har emellertid blivit vilseledande och kan med den föreslagna utformningen tolkas såsom alt slrikl ansvar införs för olaga vapeninnehav. Om del är önskvärt alt avskaffa straffansvaret för oaktsaml vapeninnehav, bör ordel "uppsålligen" slå kvar i första styckets ingress, lagas bort i den föreslagna andra punkten, medan del i andra slyckel eller i ell särskilt stycke kan stadgas ansvar för oaktsam överlåtelse eller upplålelse av skjulvapen. Hovrätten avstyrker emellertid lagändring, enär gällande bestämmelser hittintills inle vållat problem av sådan art som motiverar någon ändring.

3.16 Överprövning av länsstyrelses beslut i återkallelsefrågor

Förslaget atl inle tillåta lalan mol länsstyrelses beslui i en ålerkalldse-fråga har fått ell blandat mollagande.

Skytteförbundens överslyrelse har inte något att erinra mol den föreslagna begränsningen av möjlighelen föra talan mot länsstyrelses beslut.

JK ställer sig tveksam lill förslaget atl hell avskaffa rätten all överklaga länsstyrelsens beslut. JK kan emellertid hålla med om alt rådande skillnad mellan behandlingen av ålerkallelseärenden och tillståndsärenden förefaller obefogad. Med viss tvekan kan JK därför anslula sig till förslagel i denna del.

Återkallande av innehavslillslånd för skjulvapen medför enligl yägflr«ai riksförbund — Landsbygdens Jägare alltid indirekt besiktningsmbbning. Del är ur rällsprincipidl synpunkt avsevärd skillnad mellan att vägras rätt atl förvärva egendom - och all tvångsvis frånhändas egendom som redan besiltes med full äganderätt. Då fråga är om ålgärd som medför rubbning

Prop. 1981/82:1 119

av ägande- och besitlningsrätl, måsle särskill höga krav ställas på rällslill-lämpningen. Hittillsvarande räll till överprövning av länsstyrelses beslut enligt 18, 29, 30 och 31 §§ VL, bör enligt förbundel beslå oförändrad.

Beslut om ålerkalldse av vapenlicens kan, menar Göta hovrätt, vara av betydande vikt för den enskilde. I promemorian anges också all fullföljd av sådana ärenden till regeringen ökat krafligl under senare år. Vid sådanl förhållande finner hovrätten ett avskärande av fullföljdsrälten vara synnerligen otillfredsställande. Hovrätten förordar i slället den alternativa möjligheten att låla ärendena fullföljas i kammarrätt.

Kammarrätten i Stockholm vill först erinra om all del både i 1927 och 1934 års vapenkungörelser stadgades alt talan ej fick föras mol länsstyrelses beslut i ärende som avsågs i kungörel-sen. Riksdagen hemställde emellertid i skrivelse (rskr 1938:326) om sådan ändring i vapenkungörelsen, att länsstyrelses beslut om förvärv och innehav av vapen skulle kunna överklagas. I prop. 1949:95 med förslag lill vapenförordning uttalade departementschefen bl. a. att en enhetlig prövning av ansökningar om vapenlicens lorde på elt mera verksamt och smidigt sätl kunna tillgodoses genom uifardande av direktiv och anvisningar rörande beslämmelsernas lillämpning. Däremol ansåg departementschefen atl klagan borde få föras över länsstyrelsens beslut varigenom lillslånd att inneha vapen hade återkallats eller förbud mot fortsatt innehav av vapen meddelals. Som motivering angavs att fråga om förlust av rättighet kunde innebära ekonomiska konsekvenser för vederbörande. Möjlighel alt få saken omprövad borde därför få stå öppen. I departementspromemorian kritiseras den ordning som gäller nu. Kammarrätten medger all det naturligtvis är riktigt atl bedömningen skall ske efler samma kriterier både i lillslåndsärendena, som inle får överklagas, och i återkalldseärendena, där besvärsrätl föreligger. Under senare tid har det emellertid slällls krav på ökad rättssäkerhet för den enskilde i förvaltningsärenden. Detta krav har bl.a. tillgodosetts genom förvaltningsdomstolsreformen 1972, Del är vidare endast i speciella undanlagsfall, som besvärsrätt inte föreligger över beslut på länsstyrdsenivå. Kammarrätten anser därför alt del skulle vara betänkligt om besvärsrätlen begränsas genom atl en återgång sker till den ordning som gällde tidigare och som då kritiserades. Som framhölls vid riksdagsbehandlingen 1949 finns det också fog för olikheten när del gäller möjligheterna att anföra besvär. Återkalldseärendena måste sålunda för den enskilde ha större betydelse än lillslåndsärendena. Den som ännu inle har fåll tillstånd all inneha vapen har inte haft grundad anledning alt vidta slutliga dispositioner. Den som har fåll rätt att inneha vapen har däremol kanske inköpt vapen och ordnat så att han har tillgång till jaktmarker etc. En ålerkalldse av tillstånd kan i så fall medföra belydande konsekvenser för honom. Del synes därför vara skäligt atl besvär även i fortsättningen kan anföras över länsstyrelses beslut av aktuell art. Önskemålet atl antalet besvärsärenden hos regeringen skall nedbringas bör naturligtvis i möjlig mån beaktas.

Prop. 1981/82:1 120

Förslag om att besvärsprövningen när det gäller länsstyrelsens överklagbara beslut i de ifrågavarande ärendena skall övertas av förvaltningsdomstol har framställts dels i betänkandet (SOU 1959:4) Kompelensfördelningen av administrativa besvärsmål mellan Kungl. Maj:l i slalsrådel och regeringsrätten, dels i belänkandet (SOU 1966:70) Förvallningsrältskip-ning. Härvid åberopades atl frågorna rörde enskilds rätt, 1 prop. 1971:30 Förvaltningsrätlsreform fastslogs emellertid att ärendena måste avgöras under hänsynstagande huvudsakligen till ordnings- och säkerhetssynpunkter. Prövningen borde därför ske i statsrådet. Kammarrätten kan visserligen inle ansluta sig till vad som sägs i departemenlspromemorian om atl ärendena saknar direki anknylning till kammarrätternas verksamhet i övrigt. Kammarrätt handlägger nämligen mål om enskilda människors fömlsältningar alt få ansvar i olika sammanhang. Som exempel kan nämnas frågor som rör körkort, kriminalvård och ålerkalldser av läkarlegiti-malion. I och för sig skulle alltså besvärsärenden i vapenfrågor väl kunna prövas av kammartäll. Den allmänna utvecklingen efler år 1971 får emellertid anses vara sådan atl del numera i ännu högre grad än lidigare bör läggas vikl vid ordnings- och säkerhetssynpunkter när de aktuella ärendena prövas. Kammarrätten anser därför, i likhet med vad som anförs i departementspromemorian, att ärendena inte bör tillföras förvahnings-domstol. Det synes i stället ligga etl visst värde i att regeringen genom handläggningen av dessa ärenden får en inblick i hur lagstiftningen fungerar i praktiken. Så länge som antalet besvärsärenden endast uppgår lill elt 40-tal per år synes det inte heller finnas tillräcklig anledning att ändra besvärsreglerna i syfle atl minska arbetsbelastningen i regeringskansliet. Av skäl som har anförts i det föregående förordar kammarrätten att den nuvarande ordningen får bestå tills vidare.

Kammarrätten i Jönköping, som är införstådd med angelägenhelen att inskränka regeringens befallning med besvärsärenden av begränsad betydelse, anlägger följande synpunkter på frågan om möjligheten alt anföra besvär.

Självfallet sker lämplighetsprövningen i båda ärendegrupperna i mycket enligt samma kriterier. Detta förhållande gör det onekligen lämpligt atl båda ärendegmpperna i de lägre beslutsinstanserna handläggs av samma myndigheter, vilkel även är fallet. Däremot synes förhållandel i och för sig inte behöva medföra att beslutsprocessen skall avslutas i samma instans. Samtidigt som de båda gmpperna av ärenden innehåller flera likartade moment föreler de även inbördes olikheter. Därvid är främsi av betydelse att en återkallelse av ett en gång meddelat och därefter utnyUjat tillstånd för den enskilde ofta kan vara förenad med ekonomiska konsekvenser i form av investeringsförluster av skilda slag medan så mera sällan lorde vara fallet vid avslag på en ansökan om tillstånd (se prop. 1971:30 s. 90 m och prop. 1949:95 s. 83 och 86). Härav följer att rättssäkerhetssynpunkter har betydligt större tyngd i ärenden om återkallelse än i ärenden om tillstånd. Såvitt kammarrätten kan finna har i departementspromemorian ej anförts tillräckligt bärande skäl att i ärenden rörande ålerkalldse begränsa

Prop. 1981/82:1 121

prövningen lill två inslanser. Förslagel skulle innebära alt ett på lokall plan fatlal beslut om återkallelse av elt gynnande beslut av ekonomisk betydelse för enskild inle skulle kunna överklagas. Kammarrätten vill understryka att det borde böra krävas skäl av påtaglig bärkraft för alt införa en så ovanlig ordning. Om man således i ärenden rörande återkallelse vill tänka sig en instans över länsstyrelserna står valel uppenbarligen mellan atl överlämna prövningen lill kammarrällerna och alt låla prövningen alhjäml åligga regeringen. 1 vad avser det förra alternalivel har i departemenlspromemorian framförts invändningen atl kammarrätterna därmed skulle tillföras en helt ny målgrupp ulan direkt anknytning lill dessa domstolars verksamhet i övrigt. Vad sålunda anförts är ej riktigt. Kammarrätterna handlägger nämligen elt belydande anlal mål, i vilka fråga är om enskilds lämplighet för viss verksamhel eller för vissl samhällsförtroende. Såsom exempel på sädana mål kan här nämnas mål om innehav eller förvärv av körkort, om legitimation (läkare, annan sjukvårdspersonal och veterinärer), om innehav av flygcerlifikat, om behörighet all ulöva befäl på fartyg saml om permissioner m. m. enligt lagen om kriminalvård i anställ. Den i departemenlspromemorian framförda invändningen får därför anses mindre befogad.

Emellertid finns även betänkligheter av annal slag. Såsom i deparlemenlspromemorian i korthet har berörts har vid kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:l i statsrådet (numera regeringen) och förvaltningsdomstolarna ärenden som rör allmän ordning och säkerhel anselts ankomma på samhällels administrativa organ. Om kompetensfördelningen framhöll dåvarande deparlemenlschefen i prop. 1971:30 s. 88 som sin principiella ståndpunkt att besvärsärenden, som huvudsakligen innefallar rälisfrågor, skall handläggas av förvallningsdomslol, medan besvärsärenden, i vilka ändamålsenlighels- och lämplighelsfrågor dominerar, skall avgöras av regeringen. Han anförde vidare all del ibland inle finns någon klar skiljelinje mellan rättsfrågor och lämplighelsfrågor saml underströk all även frågor med belydande inslag av rällsliltämpning ur samhällssynpunkl måsle förbehållas regeringsmakten, såsom då hänsynstagande krävs till försvars-, ordnings-, säkerhets-, allmänekonomiska eller andra stalsnyllosyn-punkter. Nu ifrågavarande ålerkallelseärenden innefattar visserligen en lämplighetsbedömning men innehåller även etl påtagligt moment av rättsprövning, eftersom återkallelse kan ske endast om vissa krilerier är uppfyllda. Sä långl skulle målen kunna avgöras lika väl av kammarrätterna som av regeringen. Fråga uppkommer då om etl erforderligt hänsynstagande till ordnings- och säkerhetssynpunkter nödvändiggör all målen alUjämnl avgöres av regeringen. Så borde tveklöst bli fallet om för rikets allmänna säkerhel eller för den allmänna ordningen betydelsefulla frågor skulle avgöras. Kammarrällen ulgår emellertid ifrån all del i det helt övervägande antalet fall är fråga om sådana återkalldsegmnder som fysisk eller psykisk sjukdom - däri inbegripet alkoholism och läkemedelsmissbruk av skilda slag - saml broll mot jaktlagstiftningen och brott innefattande hot eller våld. Fråga är således ej om rikets säkerhel utan om alt skydda enskilda personer eller atl förhindra lagbrott. Säkerhels- och ordningssynpunkterna är vid sådant förhållande knappasl av det slag som nödvändiggör avgörande på regeringsnivå. Under fömtsättning alt man inle behöver befara alt bestämmelserna i en framlid skall få belyddse för den allmänna ordningen och säkerhelen inom riket, exempelvis vid uppsällande av medborgargarden eller liknande organisalioner. finns anledning alt befria regeringen från dess befattning med dessa ärenden, låt vara all ell bortfall av 35

Prop. 1981/82:1 122

ä 40 ärenden per år knappasl kan ha någon mera pålaglig betydelse. Med hänsyn till all kammarrällerna redan handlägger mål av ur vissa synpunkter närliggande natur, möler knappasl hinder mol överflyttning av mållypen lill kammarrätterna. Om kammarrällerna skulle tillföras nu ifrågavarande målgrupp skulle del med hänsyn lill del ringa antalet mål sanno-Hkl vara till fördel atl i kungörelsen (1971:1200) om kammarrällernas domkretsar m. m. föreskriva atl samtliga mål skall handläggas av en av kammarrätterna. Kammarrätten avslyrker alt möjlighelen all överklaga länsstyrelses beslut i ålerkalldseärende slopas men lillslyrker - under ovan angivna förutsättning - atl regeringen i instansordningen ersätts av kammarrätt.

Ur samtliga berörda parters synpunkt borde enligt Svenska svartkrutsskyttefederationen en central, för hela landet gemensam överklagsinslans vara bästa lösningen. En tänkbar lösning är en nämnd med representanter från både stal och skytleorganisationer. Eftersom rikspolisstyrelsen enligt VK §57 har aU meddela föreskrifter om VK:s lillämpning synes den mest rationella lösningen vara all denna nämnd knöls lill rikspolisslyrelsen.

Liknande synpunkler anförs av Samlarförbundet Nordstjärnan, Samlarföreningen Polcirkeln och Svenska vapenstifldsen.

3.17 Startvapen m. m.

I promemorian förordas all en inventering sker av marknaden när del gäller start- och skrämskoUsvapen samt vapenrepliker.

Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer underslryker vikten av alt frågan finner sin snara lösning.

Kriminaltekniska laboratoriet delar uppfattningen all inle enbart en inventering av marknaden ulan även en klassificering av vapnen bör ske. En sådan klassificering behövs även för att skilja på lillslåndspliktig och lillslåndsfri revolvertrumma. Om slarlvapen ändras så all projektiler kan skjulas ul ur dem, faller dessa ändrade vapen under bestämmelserna i vapenlagen. I många fall har dock laboratoriet funnit, alt s.k. slarlvapen ändrats i uppenbar avsikt alt sedan kunna skjula någol slag av skarp ammunition, men atl ändringen av någon anledning inle lyckats helt. Vid prov med sådana vapen har del inle alllid varil möjligl alt skjula ul projektiler. Enligt laboraloriels förmenande är del i sådana fall ofta en ren lillfällighel, all vapnel inte fungerar. Vid bedömning av sådana vapen ur tillslåndssynpunkt har laboratoriets uppfattning genomgående varil all vapnen faller under lagens beslämmelser om skjulvapen trots att projektiler inle kunnat skjutas ul ur dem dvs. rällen att inneha vapnen som lillståndsfria slarlvapen har förverkats. Della ställningslagande synes dock sakna reellt slöd i nu gällande vapenlag. Med hänsyn lill all många fall av denna karaktär behandlas åriigen är det angeläget, all denna oklarhet rällas till. Förslagsvis bör detta kunna ske i tillämpningsföreskrifter lill vapenlagstiftningen. 1 samband därmed lorde också närmare behöva preci-

Prop. 1981/82:1 123

seras hur långt etl vapen — detta gäller dock inte enbart startvapen - kan "slaktas", innan det upphör att vara vapen i vapenlagens mening. När upphör t.ex. pipan till ett skjutvapen all vara en sådan pipa som nämns i 1 § b VL, om pipan kapas till mindre stycken?

Enligl Samlarförbundet Nordstjärnan finns del en egendomlig sammanblandning av repliker, startvapen och skrämskottsvapen i olika förslag. Rephker har ingenting med start- och skrämskollsvapen all göra, utan är mer eller mindre exakta kopior av äldre vapen. Dessa vapen är enligt förbundets mening inte av någol siörre intresse för en seriös samlare. Det finns emellertid personer, som uteslutande samlar på "jubileumsrepliker" och i t. ex. Deutsches Waffenjournal behandlas de seriöst. Dessutom används dessa vapen av sådana, som är intresserade av skjulning med gamla vapen, men ej vill slita på dem eller riskera vapen- och personskador. Naturligtvis skall de i lillståndsavseende jämställas med lika farliga äkta vapen. Startvapen, som kan ändras till skarpskjutning, blir ju föremål för särskild inventering. Skrämskollsvapen, l.ex. av plast, är ju ofta rena leksaker och del lorde bli myckel svårt atl dra en gräns för deras farlighet. En sak är att sådana användas vid rån, där enligt pressen t.o.m. "pistollik-nande föremål" duperat, men det har ibland räckt med en hand i fickan, föregivande en pislol där. Vad gör man åt del i vapenlagen? - När del säges att behov av skrämskollsvapen ej föreligger, så förbises att ett sådant kan användas som försvarsvapen (visseriigen blufO mol en brolls-ling, ehum del är ofarligt. Kanske mol knivbeväpnad i tunnelbanan!

Prop. 1981/82:1 124

Bilaga 4 Det remitterade förslaget

Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176)

e/sa»l,2, 4-6, 8-10, 12, 13, 16, 22, 23, 26, 29, 32-35, 38, 42, 48 och 49 §§ samt mbriken närmast före 26 § skall ha nedan angivna lydelse

dels att mbriken närmasl före 24 § skall lyda "Ändring, reparation och skrotning av skjutvapen",

dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 25 a, 28 a, 28 b och 38a§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Med skjulvapen förslås i denna

lag

1. vapen med vilket kula, hagel 1. vapen med vilket kula, hagel,
eller annan projektil kan skjutas ut harpun eller annan projektil kan
med hjälp av kmtladdning, kolsyre- skjutas ul med hjälp av kmlladd-
laddning, komprimerad luft eller ning, kolsyreladdning, komprime-
annat liknande utskjutningsmedd, rad luft eller annal liknande utskjul
ningsmedel,

2. apparat eller anordning som beträffande verkan och ändamål är jäm
förlig med vapen som avses under 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

a. obmkbart vapen, som i bmkbart skick skulle räknas som skjutvapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare, b, löst slutstycke, ljuddämpare,
eldrör eller pipa till skjutvapen och ddrör, pipa lill skjutvapen eller

trumma till revolver och

c. annan anordning som möjliggör att till ett skjulvapen användes annan
ammunition än vapnet är avsett för.

2 §

Lagen gäller ej Lagen gäller ej

1. skjutvapen som har tillverkals 1. skjulvapen som har tillverkals
före år 1860, före år 1890, om inte vapnet är av
sett för gastäta enhetspatroner,

2.     bultpistol som är avsedd för      2. bultpistol, som är avsedd för
användning   inom   byggnadsindu-     byggnadsarbete,   eller annat ar-
strin,                                                        betsverktyg, som är avsett för indu
striellt    eller   därmed   JämförUgt
bruk,

3. skjutapparat för slakt, signalgivning, livräddning eller annat därmed
jämförligt ändamål och

Med undantag för bestämmelserna i 32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft- eller fjädervapen,

3. hagelpalron eller tändhatl därtill,

4. kolsyrepatron,

5. patron- eUer laddningshylsa
utan tändhatl, avsedd för handva
pen på vilket lagen äger tillämpning
och

6. kulammunition med centralan-
tandning, som är avsedd för Jakl
sludsare.

Med undantag för bestämmelserna i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller lagen ej

2. projektil, avsedd för luft-, fjäder- eller harpunvapen.

5. palronhylsa ulan ländhalt, av
sedd för handvapen på vilkel lagen
är tiUämpUg och

6. kulpatroner och ländhattar
som är avsedda för gevär, i den
mån inte regeringen för viss typ av
ammumtion har föreskrivit annor
lunda.

1. enskild person,

2. skytteförbund, skyllekrels eller skytteförening som tillhör del frivilliga, slalskonlrollerade skytleväsendel och

3. annan sammanslutning beträffande vilken regeringen förordnat därom

2. skytteförbund, skyllekrels eller skytteförening som tillhör det frivilliga, statskontrollerade skytleväsendel,

3. annan sammanslutning beträffande vilken regeringen förordnat därom och

4. huvudman för museum för vapen som skaU ingå i museets samlingar, om museet åtnjuter statsbidrag enligt särskilda föreskrifter därom eller om museet ägs av en kommun eller en landstingskommun eller av en stiftelse som står under länsstyrelsens tillsyn.

Auktoriserat bevakningsföretag får meddelas tillstånd att inneha vapen för utlåning till företagets väktare i samband med bevakningsuppdrag som kräver beväpning. Sådan utiåning får ske endast till den som har meddelats särskilt tillstånd att som lån inneha motsvarande vapen med ammunition.

9 f

Tillstånd att förvärva ammunition far meddelas enskild person eller sammanslutning och bevakningsföretag som avses i 8 §.

Tillstånd atl förvärva ammunition får meddelas enskilda personer samt sammanslutningar, huvudmän för museer och bevakningsföretag som avses i 8 §.

Tillstånd som avses i första stycket får meddelas den som är i behov av ammunition och skäligen kan antagas ej komma att missbmka den. Tillstånd får beviljas enskild person endast om denne har tillstånd att inneha sådant vapen för vilket ammunitionen är avsedd,*

Om ej annat förordnas i särskilt fall, gäller tillstånd till förvärv av ammunition ett år från dagen för tillståndets meddelande.

13 § Ammunition får överiålas även till den som saknar tillstånd som avses i 12 § i följande fall, nämligen

1. Deltagare i jakt får för förbrukning under jakten till annan deltagare
överlåta ammunition till vapen som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av skjutvapen enligt 22 § får upplålaren även
överiåla den ammunition till vapnet som låntagaren i varje särskilt fall kan
antagas behöva.

4. Sammanslutning som avses i 8 § får till medlem eller till medlem av annan sådan sammanslutning överlåta ammunition att förbmkas

3. Kulammunition får även i annat fall än .som anges 14 § 6 överlåtas till sådan sammanslutning som avses i8§ 2 eller3.

4. Sammanslutning som avses i 8 § får till egna medlemmar eller lill medlemmar av andra sammanslutningar av detta slag överlåta am-

"• Senaste lydelse 1978:303.

16 §■' Införsel av skjutvapen eller ammunition får ske ulan särskilt tillstånd i följande fall, nämligen

1. Enskild person fär införa skjut
vapen, som han är berättigad alt
här i riket inneha för personligt
bmk, samt ammunition som behöri-
gen har förvärvats här i riket. Vad
som har sagts nu skaU också tilläm
pas på sammanslutningar, huvud
män för museer och bevaknings
förelag som avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid
jakt eller lävling här i rikel får
svenska, danska, finska eller
norska medborgare, som inte har
hemvist här i riket, från Danmark,
Finland eller Norge införa jakt- el
ler tävlingsskjulvapen med tillhö
rande ammunition. Vapnet och am
munitionen får i sådanl fall utan till
stånd innehas här i rikel av den som
har infört egendomen under högst

1. Enskild person får införa skjut
vapen, som han är berälligad att
här i riket inneha för personhgl
bmk, samt ammunition som behöri-
gen förvärvals här i riket. Vad nu
sagts äger motsvarande tillämp
ning beträffande sammanslutning
och bevakningsföretag som avses i
8§.

2. För tillfällig användning vid
jakt eller tävling här i riket får
svensk, dansk, finsk eller norsk
medborgare från Danmark, Finland
eller Norge införa jakt- eller täv
lingsskjulvapen med tillhörande
ammunition. Vapnet och ammuni
tionen får i sådant fall utan tillstånd
innehas här i riket av den som har
infört egendomen under högst tre
månader från införseldagen.

tre månader frän införseldagen.

3. Skjutvapen och ammunition får ej tagas om hand på sätt som avses i 3 § andra stycket lullagen (1973; 670) av annan än den som har tillstånd att införa sådana varor och ej heller utan medgivande av länsstyrelse förvaras på tullager eller i frihamn, I övrigl gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

22 § Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet till annan under följande villkor, nämligen

1. Utlåning får ske endast för kortare lid, högsl två veckor.

2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens tillstånd avser.

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

av sammanslutning som avses i 8 §. Vidare får annat vapen än pislol eller annat fickvapen eller kulsprutepistol eller annat automatvapen lånas även till den som fyllt femton men ej aderton år i fall då vapnet endast skall innehas och användas av denne under uppsikt av upplåtaren.

4. Utiåning av pistol eller annat fickvapen eller kulspmlepislol eller annal automatvapen får ske endasi för användning i upplålarens närvaro eller för övning eller lävling som äger mm under kontroll av sammanslutning som avses i 8 §, om icke låntagare själv är berättigad atl inneha ett vapen av samma typ.

5. Om tillstånd för enskild att inneha visst slag av skjutvapen enligt särskild föreskrift ej får meddelas med mindre vederbörande genom avlagt skytteprov eller på annat sätt ådagalagt att han är lämplig att inneha vapnet, får utlåning av sådant vapen ske endast till den som motsvarar samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller tävling på skjutbana.

129

Föreslagen lydelse

der kontroll av en sådan sammanslulning som avses i 8 §,

b) vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt låntagaren har fyllt femton år, eller

c) utlåningen avser sådant luft-dier fjädervapen som avses i 5 § andra stycket och vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt.

4. Ullåning av pislol eller annal enhandsvapen eller kulsprutepistol eller något annat helautomatiskt vapen får ske endast för användning i upplåtarens närvaro eller för övning eller tävling som äger mm under konlroll av en sammanslutning som avses i 8 §, om inte låntagaren själv är berättigad att inneha ell vapen av samma lyp.

5. Om det för alt en enskild skaU få tiUstånd atl inneha ett visst slag av skjutvapen enUgt särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytteprov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig att inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut endast till den som uppfyller samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för provskjutning, övning eller tävling på skjutbana.

Prop. 1981/82:1

Nuvarande lydelse

dan vård om egendomen att fara ej uppkommer att den åtkommes av någon obehörig.

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital dei samt ammunition skall förvaras under lås.

131

Föreslagen lydelse

om egendomen på ett sådant sätt att det inte är fara för att någon obehörig kommer åt den.

Skjutvapen eller en för vapnets funktion vital del samt ammunition skall förvaras under lås. Ammunitionen skaU förvaras i ett annat utrymme än vapnet eller vapendelen, om inte förvaringen sker i ett säkerhetsskåp eller på något annat lika betryggande sätt.

Om innehavaren av skjutvapen eller ammunition är förhindrad att ta vård om egendomen, får han överlämna vapnet eller ammunitionen till annan för förvaring under högst ett år, sedan detta anmälts skriftligt hos polismyndigheten. Förvaring får dock ej ske hos en person som är under aderton år eller som kan antas komma att missbruka vapnel eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet för\'aras enligt tredje stycket får inle använda vapnet, om han inte har tiUstånd att inneha det enligt 8 §.

Prop. 1981/82:1 132

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 § Har innehavare av skjutvapen genom missbmk av vapnet eller oaktsamhet därmed eller på annal sätt visat alt han är olämplig att inneha vapen eller föreligger eljest skälig anledning därtill, får tillstånd att inneha eller införa skjutvapen återkallas.

Tillstånd till innehav av vapen som avses i 9 § andra stycket får återkallas, om sådana skäl som där anges inte längre föreligger. Tillstånd skaU dock inte återkallas om det skulle framstå som oskäligt med hänsyn till att vapnet har affektionsvärde för innehavaren eller av annan orsak och om det inte finns någon anledning att räkna med att vapnet skall komma att missbrukas.

32 t

Föreligger risk för missbmk av skjutvapen, kan poUsmyndighet besluta att vapnet och därtill hörande ammunition skall omhändertagas. Är faran för missbmk överhängande, får poHsman även utan sådant beslut omhändertaga vapnet och ammunitionen. I sådanl fall skall polismannen skyndsamt anmäla åtgärden hos polismyndigheten, som omedelbart skall pröva om omhändertagandet skall bestå.

Vad som i första stycket sägs om polisman gäller även av länsslyrelsen förordnad jakltillsynsman samt personal vid domänverket, tullverket eller rennäringsavdelning vid lantbmksnämnd.

Finns någon som har tillstånd atl Finns någon som har tillstånd att

inneha den omhändertagna egendo- inneha den omhändertagna egendo
men och återkallas ej tillståndet, men och ålerkallas ej tillståndel,
skall egendomen återlämnas lill in- skall egendomen återlämnas till in
nehavaren så snart del skäligen kan nehavaren så snart det skäligen kan
antagas att det ej längre föreligger antagas alt det ej längre föreligger
någon risk för missbmk. någon risk för missbmk. Det-

samma gäller, om den omhändertagna egendomen får innehas utan tiUstånd enligt denna lag.

33 §

Skjutvapen och därtill hörande ammunition skall inlösas av staten om

1. tillstånd som medför räll alt inneha vapnet har återkallats utan atl egendomen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv, testamente eller på gmnd av giftorätt har avslagits,

4. domstol har funnit alt vapen, 4. domstol har funnit atl vapen, som innehas av någon som ej är som innehas av någon som ej är

" Senasie lydelse 1980: 584.

beslag, beslaget hävdes.

Inlösen enligt 33 § äger ej heller mm, om ansökan om lillslånd atl inneha vapnet göres inom tid som anges i första stycket. Avslås ansökningen skall egendomen inlösas, om den ej inom tre månader från dagen för beslutet i tillståndsärendet överlåtits till någon som är berättigad alt inneha den.

Polismyndigheterna får medge förlängning av lid som avses i förslå eller andra stycket, varje gång med högst sex månader.

Inlösen enligt 33 § äger ej mm, om egendomen överiåles till någon, som är beräUigad att inneha den, inom ett år från del att vapeninnehavaren avled eller tre månader från del att beslut som avses i 33 § meddelades eller, om egendomen då var tagen i beslag, beslagel hävdes.

Inlösen enligt 33 § äger ej mm, om egendomen skrotas enligt 25 a § eller överlåtes till någon, som är berättigad att inneha den, inom ett år från det atl vapeninnehavaren avled eller tre månader från det alt beslut som avses i 33 § meddelades eller, om egendomen då var tagen i

Prop. 1981/82:1 136

Uldrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-05-12

Närvarande: f.d. justitierådet Pelrén, regeringsrådet Hilding, juslitierådel Vängby.

Enligt lagrådel den 4 maj 1981 tillhandakommel utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30 april 1981 har regeringen på hemslällan av statsrådet och chefen för juslitiedepartemenlel Winberg beslutal inhämla lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176).

Förslaget har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Jan Vilgeus.

Förslagel föranleder följande yttrande:

25 a § Lagrådet:

Enligt andra slycket i förevarande paragraf skall den som enligl första stycket har lämnal etl vapen för skrolning senasi inom en månad därefter anmäla detta till polismyndighelen. Till anmälan skall fogas lillslåndsbevisel, om det finns i behåll, och inlyg eller annal bevis om skrolningen. Anmälningsskyldigheten är slraffsanktionerad genom en föreskrift i 38 a § i förslagel. Utformningen av nu ifrågavarande bestämmelse ger närmast vid handen att — såsom också torde vara avsett — skrotningen skall vara genomförd innan anmälan görs och intyget eller annat bevis innehålla uppgifl om att skrotning skett. Med en sådan konstruktion läggs ansvarel för alt skrolning faktiskt sker på vapeninnehavaren, som också kan komma i lidsnöd när del gäller att inom föreskriven frist fullgöra anmälningsskyldigheten, särskilt som det inle föreslås alt den som är behörig atl mottaga vapen för skrolning skall vara skyldig atl inom viss lid ulföra skrolningen. Del synes inte rimligl atl på sådanl säll påbörda vapeninnehavaren straffansvar för åigärder som ligger ulom hans kontroll. Tvärtom synes det befogat att om samhället bemyndigar vissa personer all skrota vapen och vapeninnehavaren lämnar sill vapen lill en sådan person för skrotning saml därefter gör anmälan därom, han bör anses ha fullgjort vad som kan krävas av honom. Uppgiften alt konlrollera all skrolning av inlämnade vapen faktiskt sker synes böra åvila tillsynsmyndigheterna. Detta kan ske genom all i administrativ ordning föreskrivs alt de som har tillstånd att ta emot vapen för skrolning skall föra förteckning över mol-tagna vapen och de åigärder som vidtagits med dessa och alt sådana förteckningar skall med lämpliga tidsmellanrum av polismyndigheterna jämföras med vapeninnehavarnas anmälningar. På grund av del anförda förordas att andra stycket andra meningen av förevarande paragraf ges

Prop. 1981/82:1 137

följande lydelse: " Till anmälan skall fogas lillslåndsbevisel, om del finns i behåll, och inlyg av mollagaren om atl han mollagil vapnet för skrolning."

26 § Lagrådet:

En förutsättning för atl innehavaren av ell skjulvapen eller ammunition skall enligl tredje stycket i förevarande paragraf få lämna vapnel eller ammunitionen lill annan för förvaring, när han själv är förhindrad all la vård om egendomen, är all han dessförinnan gjort skriftlig anmälan om åtgärden hos polismyndigheten. Om sådan anmälan inte görs, kan enligl vad som framgår av speciälmotiveringen ansvar enligl 37 § för olaga upplålelse eller innehav av skjutvapen komma i fråga. Della måsle då anlas gälla även om beslämmelserna om förvaring i övrigl iakttas på ell lojalt säll. Den som mottar vapen för förvaring blir därvid tvungen att kontrollera att anmälan skett för all vara säker på alt inle drabbas av ansvar för olaga innehav.

Måhända är det något oegenlligt all som upplålelse beteckna etl överlämnande för förvaring, när vapnel inle får användas, men beteckningen upplåtelse är i vart fall avsedd all läcka en mycket vid skala av siluationer när fråga är om olillålen utlåning (prop. 1973:166 s. 105) och hinder bör inte anses föreligga all anse ansvarsbestämmelsen för olaga upplålelse tillämplig även i förevarande fall.

Det kan visserligen ifrågasättas, om del är rimligl all låla ansvar för ■ olaga innehav och olaga upplåtelse inträda på grund av all anmälan om förvaringen underlåtits, kanske beroende på att såväl avlämnaren som mottagaren förbisett beslämmelsen. Delta skulle tala för all underlålenhe-ten borde straffbeläggas särskill. Å andra sidan är del nu föreslagna instiluiet förvaring ell ganska långl gående undanlag från vapenlagens eljesl strikt utformade kontrollsystem, särskill om del jämförs med reglerna om utlåning. Det i stort sell enda remediel mol all vapen med lillämpning av institutet överlämnas till personer som inte bör anförtros sådana är den kontroll som polisen kan göra med anledning av vapeninnehavarens anmälan om förvaringen. Det ligger därför stor vikl pä att sådan anmälan görs och att så sker redan innan vapnet överiämnas. Del bör därför godtas att brott mol 26 § Iredje slycket straffas enligt 37 §. Om anmälan underlåtils av förbiseende och bestämmelserna i övrigt tillämpats på ell lojall säll bör dock brottet kunna bedömas som ringa.

Del bör tilläggas all någon straffsanktion av ifrågavarande beslämmelse såvill angår ammunition inle lorde finnas. Ansvarsbestämmelserna i 38 § 4 och 5 avser förvärv och överlåtelse av ammunition, och därom torde del i förevarande fall inte kunna vara fråga.

Hilding är av skiljaktig mening och anför:

Tredje slyckel av förevarande paragraf innehåller de föreslagna reglerna om möjlighel för vapeninnehavare all överlämna vapen - och ammunition

Prop. 1981/82:1 138

- lill annan för förvaring, om han själv är förhidnrad alt ta vård om det. En fömtsättning är att skriftlig anmälan görs hos polismyndigheten före överlämnandet. Enligt del föreslagna Qärde stycket får den som mollagil vapen lill förvaring inle använda vapnel, om han inte har tillstånd därtill på gmnd av 8 §, dvs. har egen licens all använda del. Användning av vapnet i strid mot bestämmelsen i fjärde stycket föreslås föranleda straffansvar enligt ett tillägg lill 38 §.

Med överlämnande av lös egendom för förvaring avses s. k. deposition eller, i enlighel med äldre språkbruk, "inlag" (behandlas i 12 kap. handels-balken). 1 lagrådsremissen har också i enlighet härmed använts utlryckel deposition om själva överlämnandet och om mollagaren ordel deposilarie. Deposition skiljer sig från upplåtelse därigenom att depositarien inle har rätt all - ulan särskill tillstånd av ägaren - använda det deponerade föremålet, medan upplålelse normalt avser just rätten alt nyUja föremålet.

Enligt 37 § punkt 2 kan den som överlåter eller upplåter skjutvapen lill den som inle är berättigad alt inneha vapnet dömas till fängelse i högsl Ivå år. 1 specialmotiveringen till del nu föreslagna tredje stycket av förevarande paragraf sägs all - om i lagmmmet föreskriven anmälan inle görs -ansvar för olagligt upplåtande enligt 37 § kan komma i fråga. Såsom framgår av vad jag nyss anfört anserjag del Iveksaml om utlryckel "upplåter" verkligen kan avse även deposition. Enligt 37 § punkt 1 gäller alt den som innehar skjulvapen utan atl vara berälligad därtill kan dömas lill fängelse i högsl två år. I specialmotiveringen sägs i anslutning härtill att även den som mottager vapnel till förvaring kan straffas - för olaga vapeninnehav - om föreskriven anmälan ej görs. Del syns rimligt all den som åtager sig all förvara vapnet inte bör riskera straff på gmnd av utebliven anmälan, om inte den som deponerar vapnet kan riskera sådanl straff. Även begreppet "innehav" får därför betydelse vid bedömningen av de uttalanden som gjorts i specialmotiveringen angående straffansvar enligt 37 §. Det bör då beaktas atl vapenlagen är uppbyggd så all lillslånd till innehav av skjutvapen — ulom i vissa undantagsfall, såsom i fråga om prydnadsföremål - innebär tillstånd att även använda vapnet.

Det bör i sammanhangel noleras all deposilionsbeslämmelserna fåll sin plats i den paragraf - och under den kapildmbrik - som anger hur vapen och ammunition skall förvaras. 1 paragrafen i dess nuvarande lydelse sägs alt den som innehar skjulvapen eller ammunition är skyldig att taga sådan vård om egendomen att fara ej uppkommer all den ålkommes av någon obehörig. Det är enligl min mening inte uteslutet atl ell vapen kan överlämnas till förvar hos annan just i avsikt all delta krav skall uppfyllas (ex. vis en sommarstugeägare som efter avslutad semester överlämnar ål en granne, som bor sladigvarande på orten, atl förvara hans vapen). Hur denna och liknande silualioner hillills bedömls i praktiken har inle redovisats i lagrådsremissen.

Med hänsyn emellertid till att polismyndigheten bör ha en rimlig möjlig-

Prop. 1981/82:1 139

het alt kunna kontrollera var de vapen, för vilka tillstånd till innehav föreligger, befinner sig och hur de förvaras synes i och för sig någon kritik inte kunna rikias mol all en reglering nu sker av förutsätlningarna för överlämnande av skjulvapen till förvaring. Denna reglering bör dock - i enlighet med vad som synes vara förutsall i promorieförslagel — ske separat från lagens bestämmelser om innehav, överlåtelse och upplålelse av skjutvapen. Såsom föreslagils i deparlemenlspromemorian bör lill en början underlåtenhet all göra föreskriven anmälan om depositionen vara slraffsanktionerad med hänsyn lill viklen av alt anmälningsskyldigheten verkligen fullgörs.

I speciälmotiveringen lill de nu föreslagna lagstadgandena sägs att föreskrifterna om hur vapen i allmänhel skall förvaras, liksom de särskilda förvaringsföreskrifler som kan ha meddelats vapeninnehavaren, gäller även för den som mollager vapen för förvaring. Della synes böra komma lill ullryck i laglexien.

De allmänna föreskrifterna om förvaring av vapen och ammunition ålerfinns i första och andra styckena av förevarande paragraf. Överträdelse av dessa föreskrifter är inle slraffbdagd i vad gäller enskild vapeninnehavare (om han ej är vapenhandlare). Om däremot särskilda förvaringsföreskrifler har meddelats med slöd av, såvill nu är ifråga, främsi 10 eller 27 § och sådana föreskrifter inle efterlevs, kan böler eller fängelse i högsl sex månader ådömas enligl 38 § punkl 2. För atl den person som mottager vapen lill förvaring skall kunna följa särskilt meddelade föreskrifter krävs givelvis all han känner lill all sådana finns och innehållel i dem. Del bör därför åligga vapeninnehavaren all vid depositionen underrälla mottagaren härom. Denna skyldighet bör komma till uttryck i lagtexten. Underiåtenhet all fullgöra underrättelseskyldigheten bör - i likhet med underlåtenhet all fullgöra anmälningsplikten - kunna föranleda straffansvar.

Vad gäller anmälningsplikten bör slutligen följande anföras. Enligt speciälmotiveringen är avsiklen all i vapenkungörelsen skall inlagas en bestämmelse om att anmälan skall göras senast två veckor före depositionen, om inle särskilda skäl föreligger. Om, såsom jag förordar, underlåtenhet all fullgöra anmälningsplikten skall vara förenad med straffansvar, bör tidsfristen lämpligen anges direki i lagen.

På grund av det anförda föreslår jag alt paragrafen erhåller följande lydelse.

"Den som innehar---- kommer åt den.

Skjulvapen eller---- belryggande sätl.

Om innehavaren av skjulvapen eller ammunition är förhindrad all la vård om egendomen, får han överlämna vapnel eller ammunitionen lill annan för förvaring under högsl ell år, sedan han gjort skriftlig anmälan därom hos polismyndigheten. Sådan anmälan skall göras senasi ivå veckor före överlämnandet, om ej särskilda skäl föranleder lill annal. Förvaring får ej ske hos person som är under aderton år eller som kan anlas komma all missbmka vapnel eller ammunitionen.

Prop. 1981/82:1 140

Har särskilda föreskrifter meddelats i fråga om förvaringen av vapnel, skall vapeninnehavaren skriftligen underrätta den som skall förvara vapnet om innehållet i dessa föreskrifter. Den som mottager vapnet eller ammunitionen för förvaring är skyldig all iakllaga sådana föreskrifter saml föreskrifterna i första och andra slyckena.

Den hos vilken---- enligl 8 S."

34 § Lagrådet:

Enligt den föreslagna nya lydelsen av förevarande paragraf skall inlösen enligt 33 § inte äga rum, om inom viss tid vapnet skrotas enligl 25 a §. I del föregående har förordats all vapeninnehavaren i anslulning lill den anmälningsskyldighel som föreskrivs i 25 a § andra slyckel skall styrka, inle alt vapnel faktiskt skrotats ulan all det mottagits för skrolning. 1 överensstämmelse härmed bör i förevarande paragraf undanlaget från skyldighel atl inlösa knytas lill det förhållandel alt vapnel lämnas för skrolning. I annal fall blir vapeninnehavarens räll lill inlösen beroende av om efler avlämnandet skrotning sker inom föreskriven lid — något som ligger utanför hans kontroll — samtidigt som konlrollsvårigheier uppkommer för myndigheterna, om lagrådels förslag lill ändrad lydelse av 25 a § godtas.

38 §

Hilding anför för sin del:

Iakttages vad jag förordal vid 26 § bör första slyckel punklen 2 av förevarande paragraf erhålla följande lydelse:

"Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsålligen eller av oaktsamhet

2. bryter mot föreskrift om förvaring av vapen som meddelals enligt 10, 14, 19 eller 27 §, underlåler all fullgöra anmälnings- och underrättelseskyldighet som avses i 26 § tredje och Qärde styckena eller använder vapen i strid mot bestämmelsen i 26 § femte stycket,

6. idkar handel med skjutvapen utan tillstånd."

Ikraftlrädandebestämmdserna Lagrådet:

Den i andra meningen av ikraftlrädandebeslämmdserna upplagna föreskriften kan - såsom framgår av moliveringen - bli tillämplig på innehav av elt vapen som någon svensk, dansk, finsk eller norsk medborgare med hemvist i Sverige med stöd av 16 § 2 i hittills gällande lydelse infört lill Sverige kort före lagändringens ikraftträdande. Atl beakta är emellertid att i sådant fall tiden för innehavet enligl nu gällande rätt är begränsad till tre

Prop. 1981/82:1 141

månader från införseldagen. Den föreslagna övergångsbeslämmdsen innehåller icke någon moisvarande lidsbegränsning. Beslämmelsen bör komplelleras så all rällen all ulan lillslånd inneha del införda vapnel inskränkes till all avse ålersloden av tillåten innehavstid enligt nu gällande beslämmelser. Detta kan uppnås om meningen gives följande lydelse: "Innehar någon vid lagens ikraftlrädande ell skjulvapen eller en del lill ell sådanl vapen, som enligl äldre beslämmelser fick innehas ulan lillslånd men som inle får del enligt de nya bestämmelserna, får han fortfarande inneha vapnel ulan tillstånd, om tiden för rällen all inneha vapnel enligl äldre beslämmelser varil begränsad, under den ålerslående liden och annars lill den I januari 1984 eller, om ansökan om lillslånd har gjorls före sislnämnda lidpunkl, lill dess ansökningen har blivit slutligt prövad."

Genom ändring i 42 S skall fullföljd mol länsstyrelses beslut enligt 29 eller 30 S ske hos kammarrätt mol lidigare hos regeringen. ÖverflyUningen av fullföljdsrälten påkallar en övergångsbestämmelse beträffande de ärenden som avgjorts av länsstyrelse före den nya lagens ikraftlrädande men i vilka prövningen i högre instans skall ske försl därefter. 1 fråga om denna prövning bör de äldre bestämmelsema gälla. Lagrådet förordar därför, all en ytterligare föreskrift upplages bland ikraftlrädandebeslämmdserna av förslagsvis följande lydelse: "Har länsslyrdse före den nya lagens ikraftträdande meddelat beslut enligt 29 eller 30 §, skall äldre beslämmelser gälla beiräffande fullföljd av talan mol beslutet."

Prop. 1981/82:1 142

Uldrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1981-06-11

Närvarande: Slalsminislem Fälldin, ordförande, och statsråden Ullslen, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén. Andersson, Boo, Pelri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin

Föredragande: slalsrådel Petri

Proposition om ändring i vapenlagen (1973:1176) m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådels yllrande' över förslag lill lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176).

Föredraganden redogör för lagrådets yllrande och anför.

1.1 Skrotning av skjutvapen (25 a §)

I del remitterade förslaget lill en ny 25 a § ges bestämmelser om skrotning av vapen. Enligt andra stycket i paragrafen skall den som lämnar etl vapen till skrotning senast en månad härefter göra anmälan till polismyndighelen. Vid anmälan skall fogas lillslåndsbevisel, om del finns i behåll, och intyg eller annal bevis om skrotningen. Anmälningsskyldigheten är slraffsanktionerad genom en föreskrift i 38 a § i förslagel. Avsikten med denna anmälningsskyldighel är främsi all få en konlroll över all skrolning av inlämnade vapen faktiskt sker.

Lagrådel har påpekal atl man genom denna konstruktion lägger ansvaret för atl skrotning faktiskt sker på vapeninnehavaren och följaktligen påbör-dar denne straffansvar för åigärder som ligger ulom hans konlroll. Lagrådel har med hänvisning härtill förordat atl den som gör anmälan om skrotning endasi skall vara skyldig all bifoga - förulom lillslåndsbevisel -etl intyg av mottagaren om all denne har moliagit vapnet för skrolning. Jag anser mig kunna godta detta förslag. Frågan om denna reglering i enlighel med vad lagrådel har förutsall bör komplelleras med beslämmelser om alt de som har tillstånd alt ta emot vapen för skrolning skall föra förteckning

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1981-04-30.

Prop. 1981/82:1 143

över mottagna vapen och de åigärder som vidtagits med dessa avser jag all ta upp till övervägande i samband med utarbetandet av de följdändringar som bör göras i vapenkungörelsen (1974: 123). 1 lagen bör med hänsyn härtill meddelas ett bemyndigande för regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer all ulfärda föreskrifter av sådant slag. Bemyndigandet kan lämpligen las in i 49 §. Del bör omfatta även räll alt meddela föreskrifter om handel med och reparation av skjulvapen.

1.2 Deponering av skjutvapen (26 § tredje och fjärde styckena)

Enligt del remillerade förslagel lill ell nytt Iredje stycke i 26 S får innehavaren av etl skjulvapen eller ammunition lämna vapnel eller ammunitionen till annan för förvaring, om han själv är förhindrad alt la vård om egendomen. En förutsättning härför är att han dessförinnan har gjort skriftlig anmälan om ålgärden hos polismyndighelen. Om en sådan anmälan inle görs men vapnel ändå deponeras hos någon som saknar lillslånd all inneha del, kan enligl vad min förelrädare ullalade i remissprotokoUet ansvar enligt 37 S för olaga upplålelse och innehav av skjutvapen komma i fråga. 1 denna paragraf är del nämligen straffbelagt all någon innehar skjulvapen ulan att vara berättigad därtill eller upplåler skjulvapen lill den som inle är berättigad atl inneha vapnel. 1 lagrådsremissen påpekades också i sammanhangel all föreskrifterna om hur vapen i allmänhet skall förvaras liksom de särskilda föreskrifter i ämnel som kan ha meddelats vapeninnehavaren gäller även i det fallel atl vapnet har deponerats hos någon annan.

Lagrådel (majorilelen) har godtagit förslagel i denna del. Om anmälan har underlåtils av förbiseende och beslämmelserna i övrigl lillämpais på elt lojall säll bör dock brollet enligl lagrådels mening kunna bedömas som ringa.

En ledamot av lagrådel har varil av skiljaktig mening och har ansett det tveksamt om uttrycket "upplåter" verkligen kan avse även deposition. Enligl ledamotens mening bör av bl.a. delta skäl underlåtenhet alt göra föreskriven anmälan straffsanktioneras särskilt. Vidare bör enligl denna ledamots mening en skyldighel för vapeninnehavaren alt vid depositionen underrälla mollagaren om eventuella särskilda förvaringsföreskrifler komma lill utlryck i laglexien. Underlålenhet all fullgöra denna skyldighel bör kunna föranleda slraffansvar. Sluiligen föreslår den skiljaktiga ledamolen all del i laglexien sägs ul all mollagaren har all rälla sig efler både de allmänna och de särskilda förvaringsföreskriflerna.

Som lagrådels majorilel har anförl är beleckningen upplålelse i vapenlagen avsedd atl täcka en myckel vid skala av silualioner. Del synes därför ligga närmasl lill hands att anse ansvarsbestämmelsen i 37 § lillämplig även vid deponering, en ståndpunkt som också - så långl jag känner lill - har intagits i praxis. Med en motsatt slåndpunkl skulle man f.ö. riskera alt

Prop. 1981/82:1 144

mötas av invändningen att fråga endasi varit om deponering i åtskilliga fall då någon i strid mol vapenlagens bestämmelser har överlåtit eller lånat ut vapen till annan. En sådan invändning kan i praktiken vara svår all mot-bevisa. Straffbeslämmdsen skulle därmed föriora i effektivitet. Jag anser mig med hänvisning lill del anförda inte böra frångå den bedömning som har gjorls i lagrådsremissen, nämligen all åsidosättande av anmälningsskyldigheten i 26 § iredje slyckel bör kunna leda lill slraffansvar enligl 37 §; Öm anmälan har undeiiålils av förbiseende och beslämmelserna i övrigl tillämpats på ell lojalt säll bör dock - som majorilelen av lagrådel har anfört - brotlel kunna bedömas som ringa.

Med anledning av elt påpekande i lagrådsprolokollel all del med denna lösning inle kommer all finnas någon straffsanktion av anmälningsskyldigheten såvill angår deponering av ammunition vill jag erinra om atl 6 § i princip förbjuder all ammunition överlåls eller upplåls lill annan än den som har lillslånd all förvärva den. Föreskriften är visserligen inle slraffsanktionerad, men överträdelser av den kan föranleda polismyndighelen atl i särskill allvarliga fall ta upp fråga om en ålerkalldse av vapenlicensen, om överiålaren eller upplålaren samlidigl är vapeninnehavare, någol som ju regelmässigt kan förutsättas vara förhållandel.

Som lidigare nämnts har i remissprotokoUet uttalats all föreskrifterna om hur vapen i allmänhet skall förvaras liksom de särskilda föreskrifter i ämnel som kan ha meddelals vapeninnehavaren gäller även i del fall dä vapnel har deponerats hos någon annan. Moisvarande lorde få anses gälla vid andra former av upplålelse enligl vapenlagen ulan alt della har ansetts behöva nämnas särskill. All med sikle på förevarande fall låla della förhållande komma lill särskill utlryck i lagtexten kan leda till all osäkerhel uppkommer om vad som gäller i övriga upplåldsefall. När ell vapen deponeras enligl den nu akluella bestämmelsen har självfallet både deponenten och depositarien etl ansvar för att förvaringen sker på rätt säll. Straffrättsligt ansvar kan här normalt sett bli akludll endasi om del är en särskilt meddelad föreskrift som har åsidosatts och förseelsen har begåtls uppsålligen eller av oaklsamhel (jfr 38 §), och vid prövningen av om del subjektiva rekvisitel är uppfylll får givetvis för depositariens del beaklas om han hade eller borde ha haft kännedom om den föreskrift som är akludl. Med hänvisning till del anförda anserjag liksom lagrådets majorilel atl någon ändring inle bör göras i del remillerade förslaget i berörl avseende.

1.3 Inlösen av vapen (34 §)

Som en följd av förslaget lill ändring av anmälningsskyldighelen i fråga om skrolning av skjutvapen har lagrådet förordal atl undanlaget i förevarande paragraf från skyldighelen atl inlösa vapen knyls lill del förhållandel att vapnet lämnas för skrolning. Jag har inte någon erinran mot all paragrafen ändras på del säU som lagrådel har föreslagil.

Prop. 1981/82:1 145

1.4 Ikrafttradandebestämmelserna m.m.

De tillägg som lagrådet har förordal beträffande ikraftlrädandebeslämmdserna bör godtas.

Uiöver vad som följer av vad jag förut har anförl bör vissa redaktionella ändringar göras.

2 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen all

dels antaga det av lagrådel granskade förslagel lill lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176) med vidtagna ändringar.

dels godkänna den europeiska konventionen den 28 juni 1978 om enskilda personers införskaffande och innehav av skjulvapen med de förbehåll och den förklaring som jag har angell.

3 Beslut

Regeringen ansluler sig lill föredragandens överväganden och beslular all genom proposition föreslå riksdagen alt antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1981/82:1 147

Innehåll

Propositionen .................................................................. ..... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ I

Förslag lill lag om ändring i vapenlagen (1973: 1176) .... 2

Uldrag av regeringsprolokollet den 30 april 1981 ......... 14

1 Inledning ........................................................... 14

2 Allmän motivering ............................................ ... 15

2.1 Bakgrund ......................................................... ... 15

2.2 Den europeiska vapenkonvenlionen ............... 16

2.2.1 Sveriges tillträde till konventionen ................. 16

2.2.2 Förbehåll ........................................................ 18

2.2.3 Av konventionen föranledd lagstiftning ........... 21

2.3 Andra frågor rörande vapenlagstiflningen ....... 25

2.3.1 Allmänt ............................................................ 25

2.3.2 Harpunvapen ................................................... 25

2.3.3 Trumma lill revolver ............................................ 26

2.3.4 Tillslåndsplikl för ammunition ........................... 27

2.3.5 Museers vapeninnehav ..................................... 28

2.3.6 Införsel av skjulvapen ..................................... 29

2.3.7 Förvaring av skjulvapen och ammunition ........ 29

2.3.8 Återkallelse och tidsbegränsning av lillslånd ... 30

2.3.9 Inlösen ........................................................... 32

2.3.10 Skrolning av skjulvapen .................................. 33

2.3.11 Vapenlransporter ............................................ 33

2.3.12 S.k. svartkrulsskylle m.m.................................... ... 35

2.3.13 Långtidsförvaring (deponering) av skjutvapen 36

2.3.14 Familjerätlsliga fång ........................................ 37

2.3.15 Åldersgräns för äldre vapen ............................ 38

2.3.16 Bultpistoler ........................................................ 39

2.3.17 Straffbestämmelsen för otillåtet innehav m. m... 40

2.3.18 Överprövningen av beslut i vapenärenden ..... 41

2.3.19 Slarlvapen m.m................................................... 42

2.4 Ikraftlrädande ................................................. 44

3 Upprättat lagförslag ........................................ 44

4 Specialmotivering ............................................ 44

5 Hemställan ...................................................... 53

Bilaga 1 Den europeiska konventionen om kontroll av enskilda
personers införskaffande och innehav av skjutvapen (va
penkonventionen) ........................................ ... 54

Bilaga 2 Lagförslag i departemenlspromemorian, (Ds Ju 1979: 17)

Ändringar i vapenlagsliftningen .................... ... 77

Bilaga 3 Sammanslällning av remissyttranden över departe
mentspromemorian ....................................... 86

Bilaga 4 Del remitterade förslaget ............................ . 124

Utdrag av lagrådets protokoll den 12 maj 1981 ............ . 136

Uldrag av regeringsprolokollel den 11 juni 1981 ............ . 142

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981